Prop. 1983/84:40
om vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m.
Prop, 1983/84: 40
Regeringens proposition 1983/84: 40
om vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m. m.;
beslutad den 20 oktober 1983.
Regeringen förelägger riksdagen vad som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll för de åtgärder och de ändamål som framgår av föredragandenas hemställan.
På regeringens vägnar
OLOF PALME KJELL-OLOF FELDT
Propositionens huvudsakliga innehåll.
I propositionen redovisas beräkningar över den svenska ekonomins ut- veckling för åren l983 och 1984.
Bedömningen av statsfmansernas utveckling ger vid handen att budget- ' förstärkande åtgärder måste vidtas. Stabiliseringspolitiska motiv talar för att detta bör ske snarast möjligt. '
Regeringen föreslår därför nu åtgärder som innefattar såväl utgiftsned- skärningar som avgifts- och skattehöjningar. Till den alldeles övervägande delen är det fråga om åtgärder med långsiktig verkan på statsbudgeten. Sammantaget leder åtgärderna till en förbättring av budgetsaldot med ca 7 miljarder kr. räknat för helt år. Härtill kommer viss minskad belastning inom socialförsäkringssektorn. Åtgärderna har vägts'samman så att de direkta effekterna på sysselsättningen blir obetydliga och så att de bättre ställda grupperna får vara med och bära krispolitikens bördor. Särskilda åtgärder föreslås för att förbättra läget för de mest utsatta grupperna.
I propositionen föreslås vidare åtgärder som syftar till att bryta eller dämpa automatiken i utgiftsökningarna. Detta sker i enlighet med det synsätt som regeringen gav uttryck för i komplelteringspropositionen i våras och som bl.a. innebär att olika indexbundna utgifter anpassas till regeringens inflationsmål om 4 %- för år l984.
[ Riksdagen 1983/84. [ saml. Nr 40
Prop. 1983/84: 40
|—.)
Utdrag
PROTOKOLL vid regeringssammanträde l983- 10-20
Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden l. Carlsson. Lundkvist, Feldt. Sigurdsen. Gustafsson. Leijon. Hjelm-Wallén. Peter- son, Andersson. Rainer. Boström. Bodström. Göransson. Gradin, Dahl. R. Carlsson. Holmberg, Hellström, Thunborg
Föredragande: statsråden Feldt, Bodström. Thunborg. Andersson. Bo— ström; Hjelm-Wallén. Göransson, Lundkvist, Leijon. Gustafsson, Peter— son, Dahl
Proposition om vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m. m.
Chefen för fmansdepartcmentet, statsrådet Feldt anför:
1. Den ekonomiska politikens inriktning
I kompletteringspropositionen i våras redovisades den utveckling av statsbudgeten som. under givna förutsättningar. var att vänta under åren framöver. Kalkylerna pekade mot en mycket kraftig ökning av budgetun— derskottet redan budgetåret l984/85. Regeringens mening var att en sådan utveckling var oacceptabel. Riksdagen delade regeringens uppfattning.
Vi kan nu se framåt mot en förstärkning av den internationella konjunk- turen och av den inhemska efterfrågan. Därmed aktualiseras tidpunkten för de budgetpolitiska åtgärder som redan i våras ansågs oundvikliga. För att få full effekt under år l984 måste beslut tas av riksdagen i höst. '
Regeringen har nyligen förelagt riksdagen förslag om ytterligare för- stärkning av de arbetsmarknadspolitiska insatserna. Som klargjordes i propositionen (1983/84126) måste de föreslagna åtgärderna finansieras. Även med tanke härpå är det angeläget att de budgetförstärkande åtgärder- na träder i kraft snarast möjligt. .
Problemen i den svenska ekonomin är så djupgående att det kommer att ta lång tid att lösa dem. Vad som emellertid kan konstateras ett år efter det att politiken lades om är att det finns betydande styrka och Växtkraft i den SVenska ekonomin. Vi är på väg att snabbare än man haft anledning vänta sig hejda nedgången i produktion. investeringar och sysselsättning och vända den till en uppgång. Därmed har en god grund lagts för att gå vidare i uppbyggnadsarbetet.
Prop. 1983/84: 40 3
Genom att som första åtgärd efter tillträdet devalvera den svenska kronan med 16% angrep regeringen på samma gång de kort- och långsik- tiga problemen. Valutautflödet upphörde och vändes i ett valutainflöde. Det svenska näringslivets konkurrenskraft förbättrades kraftigt i ett slag och därmed hade en första förutsättning skapats för att bryta den negativa utvecklingen i den svenska ekonomin och lägga en grund för en uthållig expansion. Att en devalvering av denna storleksordning var nödvändig torde för svenska folket ha klargjort lägets allvar. .
Devalveringen och de ekonomisk-politiska åtgärder som vidtogs kort därefter — bl. a. inom sysselsättnings-, investerings- och fördelningspoliti- ken — utgjorde ett första steg i krispolitiken. Detta syftade till att öka kapacitetsutnyttjandet i ekonomin. motverka enökad arbetslöshet och *genom att fördela bördorna rättvist ge krispolitiken en bred förankring bland medborgarna. I kompletteringspropositionen i våras klargjorde rege- ringen att det var dags att ta ett andra steg genom att snabbt och varaktigt nedbringa inflationen. Det är endast genom att etablera en inflationstakt på samma låga nivå som hos våra viktigare konkurrentländer. som det är möjligt att bibehålla den konkurrenskraft som uppnåtts genom devalve- ringen och som är nödvändig för att föra vårt land ur den ekonomiska krisen.
Regeringens ekonomisk-politiska strategi har tre grundläggande ut- gångspunkter.
I Stabila förutsättningar måste råda för att åstadkomma en långsiktig expansion, av produktion. investeringar och sysselsättning. Den konkur- rensutsatta sektorn i svensk ekonomi — hit hör de delar av industrin och de tjänsteproducerande näringarna som konkurrerar med utländska produ- center på såväl exportmarknaden som hemmamarknaden — måste utgöra motorn i en sådan utveckling. Detta kräver bl.a; att kostnadsläget förblir gynnsamt och att lönsamheten är god inte minst ijämförelse med finan- siella och mera improduktiva verksamheter
En framgångsrik expansion i den konkurrensutsatta sektorn bidrar inte bara till att stärka sysselsättningen i denna sektor. Den skapar ocksa ekonomiska resurser för att finansiera den offentliga sektorns verksamhet för sysselsättningen i stort. Det är endast genom en stabil expansion av den konkurrensutsatta sektorn som det blir möjligt att eliminera underskottet i_ _ bytesbalansen och samtidigt upprätthålla full sysselsättning och ett högt resursutnyttjande i den svenska ekonomin.
2 Ett växande budgetunderskott innebär ett hot mot en framgångsrik stabilisering av pris- och kostnadsutvecklingen. Underskottet är möjligt att finansiera utan stora svårigheter så länge anspråken från andra sektorer i ekonomin är sma. När emellertid i en uppgångsfas investeringar och konsumtion ökar måste statens upplåning begränsas för att inte inflationen skall ta ny fart och räntorna drivas i
' Prop. 1983/84: 40 ' 4
höjden. Om det sker drivs nämligen kostnaderna upp och investeringsupp- gången inom industrin bryts. Denna senare är'nödvändig för att förbättra utsikterna för ekonomisk tillväxt i framtiden. för höjda reallöner'och bevarad välfärd.
1 en uppgångsfas av det slag vi nu står inför måste såväl privat som . offentlig konsumtion hållas stram.
3 Denna strategi, med väl avvägda inslag av såväl expansion som åtstramning, ställer särskilt stora krav på fördelningspolitiken. De uppoff- ringar som blir nödvändiga för det svenska folket måste fördelas efter bärkraft. De svagaste grupperna måste skyddas samtidigt som de bättre ställda grupperna får ta på sig en större del av bördorna. Det kan dock inte undvikas. att det stora flertalet av medborgarna får känna av krispolitikens bördor. Kraven på en rättvis fördelningspolitik utgår inte bara från en . moralisk övertygelse. utan bygger också på förvissningen att krispolitiken endast kan bli framgångsrik om den får stöd från breda folkgrupper. En huvuduppgift i fördelningspolitiken är att stärka sysselsättningen. De expansiva inslagen i krispolitiken innebär också att förutsättningar ges för att successivt skapa nya arbetstillfällen och återgå "till full sysselsättning. Hänill kommer de mycket omfattande arbetsmarknadspolitiska åtgärder som har vidtagits det senaste året för att kortsiktigt motverka arbetslöshe- ten.
Regeringens bestämda föresats att bekämpa inflationen bygger inte minst på övertygelsen om att en låg intiation är en nödvändig förutsättning för att stärka sysselsättningen. Härtill kommer att en lägre inflation i sig innebär en viktig fördelningspolitisk vinning, eftersom den höga inflation vårt land haft i många år medför en kraftig och fortgående omfördelning mellan olika grupper i samhället på ett sätt som ökar de ekonomiska klyftorna. Kampen mot arbetslösheten och mot inflationen är därför två av de viktigaste insatser som kan görasjust för att åstadkomma ökad rättvisa. Dessa måste givetvis kompletteras med andra åtgärder som. inom ramen för den nödvändiga strama finanspolitiken; omfördelar resurser till gagn för de mest utsatta grupperna.
Det är denna kombination av expansiva och åtstramande inslag — att vi båda skall arbeta och spara oss ur krisen och samtidigt hävda kraven på fördelningspolitisk rättvisa — som utgör kärnan i vad som har kallats den tredje vägen.
Utvecklingen i den svenska ekonomin hittills i år är på några punkter klart mera positiv än väntat. Prisökningarna har blivit lägre än beräknat och kommer för 1983 att begränsas till. ca 9%. vilket kan jämföras med tidigare bedömningar om 1 1 a 12%. Detta är en anmärkningsvärd framgång med tanke på de pn'seffekter som övergångsvis följer av devalveringen och av de höjningar av vissa indirekta skatter som tidigare vidtagits. Det finns samtidigt anledning att varna för att vissa priseffekter av devalveringen kan kvarstå in på nästa år. inte minst med tanke på att en del utländska
Prop. 1983/84: 40 ' 5
producenter som exporterar till Sverige valt att tillfälligt hålla nere sina priser och sänka sina vinstmarginaler för att kunna fortsätta konkurrera med svenska produkter. , ' .
Genom att prisökningarna i år blivit lägre än väntat, har reallönerna och andra inkomster för hushållen utvecklats mera gynnsamt än vad som tidigare allmänt förmodades. Hushållens sparande beräknas öka markant i förhållande till den rekordlåga nivån 1982.-
Det svenska näringslivet har reagerat snabbt och påtagligt efter den konkurrenskraftsförbättring som skett genom devalveringen. Industripro- duktionen har sedan bottenläget i augusti 1982 ökat med omkring 6%. Kapacitetsutnyttjandet i industrin har ökat. även om det alltjämt är förhål- landevis lågt. Genom en ökad orderingång, särskilt från exportmarknaden. har förutsättningar skapats för en fortsatt produktionsuppgång. Särskilt gynnsamt har exporten utvecklats. Under första halvåret 1983 har export- volymen ökat med ca 10%jämfört med samma period 1982. Denna ökning återspeglar endast till en mindre del uppgången i världsekonomin — som än så länge varit ganska svag — och beror främst -på att det förbättrade konkurrensläget gjort det möjligt'för svenska producenter att återvinna en del av de marknadsandelar som tidigare gått förlorade. Eftersom samtidigt imponvolymen i år närmast synes stagnera, blir resultatet att-underskottet i bytesbalansen kan nedbringas väsentligt.
Läget på arbetsmarknaden är alltjämt kärvt. Trots latt sysselsättningen ökat i år, vilket inneburit att den nedgång i sysselsättningen som ägde rum 1981 — 1982 brutits, så har samtidigt arbetslösheten ökat. Utan _de massiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder som vidtagits det senaste året, skulle emellertid arbetslösheten i dag ha varit avsevärt större. Vissa av de åtgär- - der som vidtagits. inkl. de förslag som regeringen nyligen lagt fram, har dessutom ännu inte hunnit få effekt. De bör medföra att sysselsättningssi- tuationen framöver förbättras. .Det är redan nu..möjligt att se positiva tecken rörande industrisysselsättningen och det finns sammantaget goda förutsättningar för att arbetslösheten skall kunnaminska under loppet av - nästa år. ,
En ljuspunkt i den ekonomiska bilden är vidare att kommunernas och- landstingens finansiella situation är 1984, totalt sett, förefaller att bli vä- sentligt starkare än vad som tidigare fanns anledning att befara. Bl.a. som följd härav blir det möjligt att hålla den kommunala utdebiteringshöjningen på en mycket låg nivå nästa år.
Tillväxten i år i den svenska ekonomin blir förhållandevis måttlig. Utri- keshandeln svarar för ett kraftigt positivt bidrag, medan å andra sidan den inhemska efterfrågan minskar något. De bedömningar som nu kan göras pekar mot en delvis annan situation nästa år. Utrikeshandeln väntas svara för en viss fortsatt expansion. Visserligen blir de ytterligare marknadsan- delsvinster som devalveringen kan ge 1984 mindre än i år, men å andra sidan är det troligt att draghjälpen från den internationella konjunkturupp- gången blir mera påtaglig.
Prop. 1983/84: 40 " 6
i fråga om den inhemska efterfrågan är det troligt att det nästa år sker en omsvängning i positiv riktning för såväl privat konsumtion som investe- ringar och lager. Genom denna uppgång i den svenska ekonomin. under- stödd av det internationella uppsvinget, är det uppenbart att tiden nu är mogen för att strama åt finanspolitiken. Det är uttryck för gammal god konjunkturteori att den ekonomiska politiken bör vara mera expansiv i konjunkturnedgångar och mera restriktiv i konjunkturuppgångar. De all- varliga miSStagen från konjunkturuppgången 1978— 1979 får inte upprepas. Då lades den ekonomiska politiken om i mera expansiv riktning samtidigt som konjunkturen vände uppåt. De negativa verkningarna av denna felak- tiga stabiliseringspolitik blev under de följande åren mycket stora i form av snabbt stigande underskott i den offentliga sektorn och i bytesbalansen. accelererande inflation. växande arbetslöshet och upprepade valutakriser.
Behovet av finanspolitisk åtstramning framträder också utifrån den li- nansiella situationen i den svenska ekonomin. Det har hittills varit förhål- landevis lätt att finansiera det stora statliga budgetunderskottet. En del av finansien'ngen har kunnat ske genom utlandsupplåning och de likviditets- drivande effekterna av detta har dämpats genom bytesbalansunderskottet. Samtidigt har företagsscktorn kunnat svara för en betydande utlåning till den offentliga sektorn. eftersom den låga investeringsnivån medfört bety- dande finansiella överskott. Nästa år blir emellertid bilden delvis en annan. Underskottet i bytesbalansen. och därmed nettoupplåningen från utlandet. väntas minska ytterligare. Samtidigt leder en investeringsuppgång till att företagens finansiella överskott kan bli mindre. Detta gör det nödvändigt både att begränsa budgetunderskottet och att finna nya möjligheter att finansiera budgetunderskottet utanför banksektorn. dvs. på ett sätt som inte verkar inflationsdrivande.
Att åter uppnå full sysselsättning är nu liksom tidigare det övergripande målet för regeringens ekonomiska politik. Hela den ekonomisk-politiska strategin syftar ytterst till detta. För att möta de kortsiktiga sysselsätt- ningsproblemen har regeringen nyligen föreslagit ytterligare arbetsmark- nadspolitiska åtgärder. Hit hör bl. a. förslaget till s. k. ungdomslag, nyrek- ryteringsbidrag till industrin. åtgärder för att stimulera redan anställda till vidareutbildning samtidigt som arbetslösa därmed kan beredas sysselsätt- ning samt ytterligare åtgärder för att minska byggarbetslösheten. Av bety- delse för sysselsättningen-är vidare det s.k. ROT-programmet, som syftar- till en angelägen upprustning av bostadsbeståndet. Regeringen kommer att noga följa den fortsatta utvecklingen på arbetsmarknaden för att vid behov ingripa med ytterligare åtgärder.
De sysselsättningsfrämjande åtgärder som har föreslagits måste finansie- ras på ett ansvarsfullt sätt. Om detta inte sker. utan budgetunderskottet tillåts öka ytterligare. undergrävs i själva verket de framtida möjligheterna att värna sysselsättningen på grund av de negativa verkningar som då uppstår i form av ökande inflation och en press uppåt på räntorna. Det är
Prop. 1983/84: 40 7
därför nödvändigt att nu anvisa hur finansieringen skall ske. De stabilise- ringspolitiska skäl somjag tidigare berört talar också för att finanspolitiska åtgärder vidtas i så god tid. att de hinner få effekt år 1984. I
I det följande föreslås därför nu en rad åtgärder som syftar till att begränsa utgiftsökningarna och förstärka inkomsterna. Det blir därvid ofrånkomligt med ingrepp som innebär direkta nedskärningar av statsutgif- terna och även vissa skattehöjningar. Härtill kommer att en rad åtgärder föreslås som syftar till att bryta eller dämpa automatiken i utgiftsökning- arna. Detta skeri enlighet med det synsätt som regeringen gav uttryck föri kompletteringspropositionen i våras och som bl. a. innebär att olika index- bundna utgifter anpassas till regeringens inflationsmål på 4% för år 1984.
. I det följande kommer att föreslås att devalveringseffekten på priserna räknas av när basbeloppet skalljusteras upp fr. o. m. är 1984. Avräkningen med 4% motsvarar den beräknade devalveringseffektcn på konsument— . prisindex fram t.o.m. utgången av år 1983. De budgetförstärkande åtgärder som föreslås innefattar såväl utgifts- nedskärningar som avgifts- och skattehöjningar. Till den alldeles övervä- gande delcn är det fråga om åtgärder med långsiktig verkan på statsbudge- ten. Sammantaget leder'åtgärderna till en förbättring av budgetsaldot med ca 7 miljarder kr. räknat för helt år. Härtill kommer viss minskad belast- ning inom socialförsäkringssektorn. Åtgärderna har vägts samman så att ' de direkta effekterna på sysselsättningen blir'obetydliga och så att de bättre ställda grupperna får vara med och bära krispolitikens bördor. Särskilda åtgärder föreslås för att förbättra läget för de mest utsatta grup- perna. Arbetet med förslaget till statsbudget för budgetåret 1984/85 pågår f.n. i regeringskansliet. Det är ännu för tidigt att fastställa hur budgeten kommer att se ut för nästa budgetår och hur stort budgetunderskottet därmed blir. Såvittjag nu kan bedöma. finns det emellertid goda möjligheter att budget- underskottet för kalenderåret 1984, med de åtgärder som nu föreslås och en i övrigt stram utgiftspolitik. kommer att stanna på ca 90 miljarder kr.. dvs. ungefär nominellt oförändrad nivå. Detta innebär ett realt sett minskat underskott. Underskottets andel av BNP beräknas sjunka från 12,5% av - BNP år 1983 till 12% år1984. Devalveringen har. i kombination med förhållandevis måttliga löneavtal för 1983, i hög grad bidragit till att förbättra de svenska företagens vinster och vinstutsikter. Detta har på ett närmast dramatiskt sätt återspeglats i de kraftigt stigande börskurserna. Denna utveckling är till stor del positiv, eftersom det undanröjt en tidigare rådande undervärdering av de svenska börsföretagen och gjon det möjligt att åstadkomma mycket omfattande nyemissioner och nyintroduktioner i år. Härigenom skapas också förut- sättningar för att investeringarna så småningom kan bö1ja öka i näringsli- vet. . Samtidigt har denna utveckling inrymt betydande problem. Vinsterna av
Prop. 1983/84: 40 _ 8
börsuppgången har. på grund av det synnerligen ojämnt fördelade aktie- ägandet. till stor del hamnat hos en liten grupp "redan tidigare välbärgade människor. Vidare har aktiemarknaden utmärkts av spekulation och en rad andra osunda .företeelser, som varit särskilt iögonenfallande med hänsyn till den viktigare och mera uppmärksammade roll som aktiemarknaden numera spelar.
Det är inte minst mot denna bakgrund som vissa av de föreslagna åtgärderna skall ses. Även från näringslivets synpunkt bör det vara en fördel. om den kraftiga vinstuppgången kombineras med åtgärder som gör den fördelningspolitiskt acceptabel och därmed också förbättrar utsikterna för att lönsamhetsförbättringen blir bestående. Beträffande spelreglerna på börsen harjag inhämtat att börsstyrelsen ser över dessa regler i syfte att nå en självsanering på "aktiemarknaden. Jag har vidare erfarit att värdepap- persmarknadskommittén inom kort kommer att lägga ett betänkande med en del förslag på detta område. Med bl. a. detta betänkande som underlag. bör det vara möjligt att vidta erforderliga lagstiftningsåtgärder våren 1984.
Det är vidare nödvändigt att även på sikt säkerställa ett erforderligt utbud av riskkapital till näringslivet. Genom det förslag till löntagarfonder. som regeringen inom kort lägger fram, kommer ett väsentligt bidrag att ges till riskkapitalförsörjningen under återstoden av 1980-talet. Det förslag till allemanssparande som lagts fram (prop. 1983/84: 30) kommer att genom en av'de två ingående sparformerna möjliggöra ett individuellt aktiesparande via s.k. kapitalsparfonder. Såväl löntagarfonderna som kapitalsparfon- derna erbjuder dessutom möjligheter att förse kooperationen med riskkapi- tal.
För att säkerställa att regeringens inflationsmål om 475 för nästa år uppnås är det'av utslagsgivande betydelse att de nominella löneökningarna nästa år kan hållas på en låg nivå. Endast härigenom blir det möjligt att bevara den förbättrade konkurrenskraft som devalveringen medfört och som i sin tur är en nödvändig förutsättning för att regeringens produktions- expansiva strategi skall lyckas. En fortsatt hög inflationstakt skulle få mycket allvarliga konsekvenser för landets ekonomi och leda till att de ekonomiska obalanserna förvärrades. För att värna sysselsättning och välfärd och komma ifrån beroendet av utlandslån måste inflationen ofrån- komligen nedbringas påtagligt. Sedan regeringens inflationsmål för år 1984 formulerades i våras. har inflationstakten i våra viktigaste konkurrent- länder avtagit ytterligare. Härigenom skärps kraven på en beslutsam kamp mot inflationen i vårt land.
Regeringen har genom en rad åtgärder försökt underlätta för arbets- marknadens partcr att sluta avtal på en låg nominell nivå. Hit hör de olika åtgärder som vidtagits för att skapa ökad fördelningspolitisk rättvisa. Vårt förslag till löntagarfonder syftar till att skapa ökad delaktighet för lönta- garna och att i någon mån överbrygga den konflikt som alltid finns mellan kraven på gynnsamma betingelser för ekonomisk tillväxt och kraven på
Prop. 1983/84: 40 9
social rättvisa. Det ligger i hög grad i arbetsmarknadens parters intresse att medverka till att nedbringa inflationen,. Lägre nominella löneökningar ska- par bättre förutsättningar för en ökning av reallönerna än om priser och löner tillåts öka i samma snabba takt som tidigare.
Regeringen har vidare sökt bidra till en'lägre lönekostnadsökning år 1984 genom att föreslå en annan finansiering av skattereformens andra steg — som gäller är 1984 — än den som ursprungligen överenskoms med center- partiet och folkpartiet. Regeringen'fann det av flera skäl fördelaktigare att finansiera sänkningarna av inkomstskatten år 1984 med höjda energiskat- teri stället för att höja arbetsgivaravgifterha eller införa en produktionsfak- torskatt. Ett viktigt skäl var att höjda energiskatter inte får samma kost— nadsdrivande effekt som höjda skatter på produktionen. Det visade sig emellertid inte möjligt att vid riksdagens behandlingi våras-vinna uppslut- ning bakom mer än en del avlde föreslagna energiskattehöjningarna. Det återstår ett finansieringsbehov-om 1.4 miljarder kr. för att ftlllt ut finansiera den beslutade skattesänkningen.
De bedömningar som nu kan göras av den svenska ekonomins utveck- ling år 1984. och som jag senare kommer att redovisa mera utförligt. innebär i flera avseenden en positiv utveckling. Arbetslösheten bör kunna minskas, investeringarna ökar efter flera års kraftig minskning och ned- gången i den privata konsumtionen brytas. I industrin kan förutses en fortsatt markant produktionsökning. ett höjt kapacitetsutnyttjande och en vändning uppåt av investeringar och sysselsättning. Situationen i kommu- nerna ser betydligt mera gynnsam ut än tidigare. Överskottet i utrikeshan- deln kan förväntas öka ytterligare.;vilket möjliggör en fortsatt minskning _ av underskottet i bytesbalansen. Den ekonomiska tillväxten kan nästa år väntas bli icke obetydlig.
Regeringen är fast besluten att konsekvent följa sin ekonomisk-politiska strategi för att föra landet ur den ekonomiska krisen. Regeringen kan dock inte ensam klara denna svåra uppgift. Det är nödvändigt att alla grupper i samhället medverkar för att politiken skall bil_framgångsrik.
Det är regeringens fasta föresats att förena kampen mot inflationen med en kamp mot arbetslösheten och en strävan att slå vakt om den sociala välfärden och en rättvis fördelning av levnadsstandarden. Det är vår över- tygelse att det endast är med en ekonomi som är i balans och har utveck- lingskraft som det är möjligt att upprätthålla full sysselsättning. social trygghet och ekonomisk rättvisa.
2. Den internationella utvecklingen Under år 1983 har en återhämtning inletts i OECD-området från den
djupaste och mest utdragna lågkonjunkturen sedan andra världskriget. [ Förenta Staterna inleddes en _.uppgång redan före årsskiftet 1982— 1983 och
Prop. 1983/84: 40 10
den amerikanska ekonomin har under våren "och sommaren utvecklats mycket starkt. Bruttonationalprodukten ökade mycket snabbt under andra kvartalet och tillväxten bedöms ha varit fortsatt stark även under tredje kvartalet. Även i Japan och de flesta västeuropeiska länder har den ekono- miska aktiviteten ökat under första halvåret år 1983. Framför allt i Västeu- ropa har dock uppgången hittills varit svag. '
Inflationen har fortsatt att sjunka och är nu nere i en årstakt om ca 5 % i OECD—området i sin helhet. I de större länderna har man lyckats ned- bringa inflationen ytterligare. Förbundsrepubliken Tyskland har nu en inflationstakt på omkring 3 % och i Förenta Staterna och Japan är den ännu lägre.
Den sjunkande inflationen i de större OECD-länderna har bidragit till att förstärka realinkomsterna. Då samtidigt sparandet har minskat. har den privata konsumtionen ökat markant. Därutöver har akti'vitetsuppgången förstärkts av en omsvängning av lagerinvesteringarna.
Arbetslösheten har gått ned något i Förenta Staterna men har fortsatt att stiga i Västeuropa. där nu l9 miljoner människor går utan arbete. .
Den kraftiga uppgången i den ekonomiska aktiviteten i Förenta Staterna är i stor utsträckning en följd av den ekonomiska politikens omläggning under det senaste året. Under år l98l genomfördes en kraftig penningpoli- tisk åtstramning med snabbt ökande arbetslöshet och sjunkande investe- ringar som följd. De skattelättnader och ökande försvarsutgifter som ut- gjort viktiga inslag i Reaganadministrationens politiska program har lett till stora och växande budgetunderskott som i förening med en restriktiv penningpolitik varit orsaken till det höga ränteläget i och utanför Förenta Staterna. Penningpolitiken har dock under det senaste året givits en mer expansiv utformning. Den nominella räntan har härigenom kunnat ned- bringas från dess tidigare extremt höga nivå. Den ligger dock kvar på en" nivå som innebär en historiskt sett mycket hög realränta. Den aktivitets- uppgång som ägt rum under l983 får därför ses som ett resultat av att såväl finans- som penningpolitiken lagts om i expansiv riktning."
Äterhämtningen i Förenta Staterna har gett utslag i ökad sysselsättning och arbetslösheten har sedan årsskiftet minskat något. från den nivå på nästan ll ?? som blev följden av den utdragna recessionen.
I de större västeuropeiska länderna har finanspolitiken förblivit restrik- tiv. vilket bidragit till att hålla tillbaka den ekonomiska aktiviteten. I Förbundsrepubliken Tyskland beräknas bruttonationalprodukten ha ökat med drygt 2970 i årstakt under första halvåret 1983. en tillväxt som främst burits upp av den privata konsumtionen och bostadbyggandet. I Storbri- tannien har tillväxten under första halvåret varit större än väntat-och även där har den privata konsumtionen lämnat de största bidragen till efterfrå- geökningen. Även en lageruppbyggnad och en viss investerings- och ex- portökning har bidragit till en BNP-tillväxt som beräknas ha uppgått till ca _ % i årstakt under första halvåret; Aktiviteten tycks dock ha dämpats de
Prop. 1983/84: 40 t I
senaste månaderna. I Frankrike har aktiviteten hållits tillbaka av_ den ekonomiska politiken som givits en starkt restriktiv inriktning i syfte att begränsa underskotten i bytesbalansen och den statliga budgeten.
Den japanska ekonomin har inte drabbats lika hårt av lågkonjunkturen som andra länder och en tillväxttakt om ca 39? har kunnat upprätthållas under de senaste två åren. Under det första'halvåret i år har'dock den interna efterfrågan utvecklats 'svagtl- Samtidigt har exporttillväxten hållits tillbaka av en svag världshandel och av de handelsrestriktioner som nu riktas mot japansk export.
Den uppgång som inletts iOECD-områldet kan förväntas fortsätta ttnder återstoden av år [983 och under år l984 men uppgången kan i fråga om styrka komma att variera betydligt mellan länderna. [ Förenta Staterna kommer sannolikt den nuvarande mycket starka tillväxten att dämpas mot slutet av år l983. bl. a. till följd av att realräntan ligger kvar på en hög nivå. ()m inga ytterligare räntehöjningar inträffar bör dock en tillväxttakt i den amerikanska ekonomin om ca 4??? kunnabibehållas under år 1984.
I Västeuropa förutsätts exporten under år 1984 lämna ett "successivt allt större bidrag till tillväxten. samtidigt som den inhemska efterfrågan'sanno- likt förblir svag. Tillväxten i bruttonationalprodukten kommer knappast att överstiga l .5 '7? för året i genomsnitt. I Förbundsrepubliken Tyskland antas - en ökande export också medföra ökade industriinvesteringar. För Västeur ropa i övrigt torde emellertid ett fortsatt lågt kapacitetsutnyttjandeoch höga realräntor hålla tillbaka investeringsutvecklingen. Den tillväxt som förutses i Västeuropa kommer-på sin höjd att kunna hejda en vidare ökning av den extremt höga arbetslösheten.
] Japan förutses en förbättrad exporttillväxt under år 'l984'liksom en viss förstärkning av den interna efterfrågan. Tillväxten väntas öka från omkring 3 % i år till drygt 3.5 % nästa år.
Tillväxten i OECD-området totalt beräknas bli drygt 2% år 1983 och ca 3??? år l984. Dessa bedömningar är emellertid osäkra på flera punkter. Detta gäller inte minst hur den ekonomiska politiken kommer att utformas. Det kan inte uteslutas att finansieringen av destora och växande ameri- ' kanska budgetunderskotten ånyo driver upp räntan i Förenta Staterna när kreditef'terfrågan från näringslivet åter ökar. Följden skulle bl.a. bli" en ytterligare dämpning av uppgången i industriländerna med negativa konse- kvenser för investeringsutvecklingen och sysselsättningen. Vidare skulle en anpassning av växelkurserna till underliggande ekonomiska förhållan- den försvåras. Skuldproblemen skulle förvärras för många u-länder och tvinga dem till hårda anpassningsåtgärder med ytterligare efterfrågebortfall i världsekonomin som följd.
Även utan ytterligare räntehöjningar är den finansiella utvecklingen problematisk. Det är alltjämt ovisst huruvida finansiella resurser under det närmaste året kommer att kunna göras tillgängliga för skuldtyngda länder i tillräcklig utsträckning för att klara deras akuta bctalningsproblem. ()viss-
Prop. 1983/84: 40 12 .
heten gäller både omfattningen av de privata bankernas utlåning och utlå- ningskapaciteten hos internationella organisationer som Internationella valutafonden och Världsbanken. .
Stor osäkerhet råder också om växelkursutvecklingen och i synnerhet . dollarns utveckling. De växande underskotten i Förenta Staternas handels- och bytesbalans talar å ena sidan för en sjunkande dollarkurs. En fortsatt hög eller höjd räntenivå i Förenta Staterna och fortsatt politisk oro i världen kan å andra sidan innebära att dollarkursen hålls uppe.
Ett påtagligt hot mot en stabil återhämtning av världsekonomin kommer
' från de starka inslagen av protektionism som gjort sig gällande under senare tid. En rad olika ingrepp. ofta av öppet GATT-stridig natur. har vidtagits för att begränsa konkurrensen i såväl kris- som tillväxtbranscher." I den mån denna utveckling inte bryts kan världshandeln och därmed produktionsuppgången bromsas upp. I
I fråga om oljeprisutvecklingen har osäkerheten minskat något. De olje- producerande länderna har lyckats anpassa sitt utbud. av olja till den rådande låga efterfrågan. vilket gjort att oljepriset i _stort sett legat fast. Den lediga produktionskapaciteten är omfattande och lagren är fortfarande så stora att det torde vara rimligt att räkna med fortsatt prisstabilitet. Krigstillstånd eller aVSpärrningar kan dock snabbt-förändra bilden.
Det finns således anledning att sätta vissa frågetecken för hur bestående den inledda återhämtningen är. Det är därför utomordentligt viktigt att den- ekonomiska politiken i industriländerna nu inriktas på att säkra en kraftig och stabil uppgång. För att detta skall kunna uppnås krävs att en bättre internationell samordning av politiken kommer till stånd och att varje land . vid utformningen av sin ekonomiska politik tar vederbörlig hänsyn till dess verkningar på andra länder. Uppenbart är att en bättre avvägning mellan finans- och penningpolitiken i Förenta Staterna skulle kunna åstadkomma en rimligare ränte- och växelkursutveckling och därmed bidra till att upp- gången förstärks och stabiliseras. Länder som har en låg inflation och en stark bytesbalans bör också kunna ha ett utrymme för en mindre restriktiv ekonomisk politik och därmed främja en ökad tillväxt. Med en lägre ränta och förbättrade tillväxtutsikter skulle två viktiga villkor vara uppfyllda för att den investeringsuppgång skall komma till stånd som måste ta vid om återhämtningen skall bli bestående.
Prop. 1983/84: 40 ' . 13
Tabell 1. Bruttonationalproduktens utveckling | vissa OECD— länder 1982—1984 Årlig procentuell förändring
1982 1983 1984 Förenta Staterna —1.9 ' 31/2 41/2 Japan. . 3,0 3 3 1/2 Förbundsrepubliken .
Tyskland —1.1 l 2 Frankrike 1,9 0 0 Storbritannien 1.2 2 1/2 2 Danmark 3,1 1 1/2 1 Finland 1.3 1 1/2 3 1/4 Norge —0.6 1 1/4 0 Sverige 0.6 1 3 OECD —- Europa 0,5 3/4 ' 1 3/4 OECD totalt —0,4 2 1/4 3
3 Den svenska ekonomin-
Utvecklingen under år 1983
Läget för den svenska industrin har förbättrats under år 1983. Orderin- gång och produktion har ökat; Produktionsökningen beror väsentligen på en god exportkonjunktur. men även orderingången från hemmamarknaden har förbättrats. Framgångarna på exportmarknaderna förklaras till en del av den allmänt förbättrade internationella konjunkturen men huvudsakli- gen av den svenska industrins väsentligt förbättrade konkurrensläge. '
Den snabba exporttillväxten har medfört att handelsbalansen utvecklats ' betydligt gynnsammare än väntat. Från årsskiftet t.o.m. september visar handelsbalansen ett överskott om drygt 9 miljarder kr. Det bör dock noteras att den gynnsamma handelsbalansutvecklingen delvis är av tillfäl- lig natur. Exporten av råvaror. fartyg och petroleumprodukter har sålunda- ökat betydligt snabbare än övriga varor. Denna utveckling kommer antag- ligen inte att hålla i sig framöver. Det är rimligt att räkna med en mer dämpad export av dessa varor. samtidigt som importen på nytt tar fart i takt med att den inhemska efterfrågan ökar.
Även om den gynnsamma exportutvecklingen delvis kan förklaras av tillfälliga faktorer, har exporten av bearbetade varor. som svarar för ca 75 % av den totala varuexporten. likväl utvecklats gynnsamt under år 1983. Svensk industri har. gjort betydande marknadsandelsvinster. Dessa andels- vinster kan i huvudsak återföras på devalveringen i oktober 1982. som gjort det möjligt för svenska företag att sänka sina relativa exportpriser och att även i andra avseenden stärka sin konkurrensposition. Andelsvinsterna innebär emellertid att endast en del av de stora andelsförluster som svensk industri gjorde på 1970-talet nu har ätertagits.
Prop. 1983/84: 40 ' 14
För bytesbalansen s'om helhet förutses ett underskott år 1983 på 9,5 miljarder kr.. vilket innebär ungefär en halvering av det underskott som förutsågs i kompletteringspropositionen i våras. (tabell 3).
Även om orderingång och produktion vänt uppåt, tar det avsevärd tid innan en motsvarande uppgång kan noteras i industrisysselsättning och investeringar. Normalt får man räkna med att det tar åtminstone ett år från det att industriproduktionen börjar öka till dess att sysselsättningen ökar. Mot bakgrund av den långdragna konjunkturavmattning som rätt har många företag en avsevärd ledig kapacitet som först måste utnyttjas innan man nyanställer personal och bygger ut kapaciteten. Vissa positiva tecken för industrisyssclsättningen kan emellertid redan nu noteras. Nedgången i sysselsättningen har bromsats upp och antalet varsel om personalinskränk- ningar ligger på en klart lägre nivå än i fjol.
Konsumentprisstegringen ligger mätt över de senaste tolv månaderna på drygt 99%. Även om detta på sikt är en alldeles för snabb prisstegring innebär den ändock en lägre ökningstakt än vad som förutsågs enligt de prognoser som presenterats tidigare. Devalveringens genomslag på im- portpriserna och de höjningar av indirekta skatter som skett förklarar till en del varför prisstegringstakten fortfarande ligger över omvärldens.
Den inhemska efterfrågeutvecklingen har varit svagare än vad som förutspåddes i våras. främst till följd av att minskningen i den privata konsumtionen och lagerneddragningen tycks bli kraftigare än väntat. Mel- lan första halvåret 1982 och första halvåret 1983 sjönk den privata konsum- tionen med närmare 3%-. Mot bakgrund av den uppskattning som kan göras av hushållens inkomster under samma period. tyder det på en mar- kerad uppgång i hushållens sparande. För helåret 1983 förutses den privata konsumtionen minska med ca 2%. '
Även investeringsutvecklingen har blivit svagare än väntat. det gäller såväl näringslivets fasta investeringar som bostadsinvesteringarna. Inves- teringarna i forskning. utveckling och marknadsföring har dock legat påen hög nivå. Utvecklingen av den offentliga konsumtionen ligger emellertid i linje med prognoserna. Av den kommunala konsumtionsökningen på drygt 2.5 % förklaras ca 1,5 procentenheter av ökade beredskapsarbeten och huvudmannaskapsförändringar. .
Arbetsmarknadsläget har varit kärvt under in 1.983. Antalet sysselsatta "har visserligen ökat. men samtidigt har antalet personer i arbetskraften ökat. varför arbetslösheten har legat på en hög nivå. Mot bakgrund av de åtgärder som vidtagits bör emellertid en förbättring skc mot slutet av året.
Sveriges ekonomi är 1.984 '
Den utblick mot är 1984 som jag nu skall redogöra för är en preliminär bedömning av den ekonomiska utvecklingen nästa år. 1 budgetproposi- tionen år 1984 kommerjag att redovisa en mer fullständig prognos.
Prop. 1983/84: 40 15
Det bör under nästa år vara möjligt att uppnå en relativt god tillväxt i den svenska ekonomin. lnvesteringsverksamheten bör komma igång och en viss ökning ske av den privata konsumtionen. Till följd av en fortsatt god exportutveckling bör vidare bytesbalansunderskottet kunna reduceras yt- . terligare. Under loppet av år 1984 bör också sysselsättningsläget kunna. förbättras.
Möjligheterna att nå denna ljusare ekonomiska utveckling beror emeller- tid på om pris- och kostnadsstegringarna kan hållas tillbaka så att konkur- renskraften bevaras.
I kompletteringspropositionen redovisades kalkyler över den svenska ekonomins utveckling 1983— 1985 vid olika löne- och prisstegringstakter. Även om dylika beräkningar naturligtvis alltid innehåller ett- mått av osä- kerhet var slutsatsen entydig. Endast en låg pris- och Iönestegringstakt gör det möjligt att på sikt hävda den ekonomiska politikens centrala mål.
Mot den bakgrunden har jag kalkylmässigt för nästa år antagit en löne- kostnadsökning om totalt 6%. En lönekostnadsökning av denna storleks- ordning bör göra det möjligt att få ner inflationen till nivån 4% under loppet av 1984. Vidare skulle denna kostnadsökning göra det möjligt för företagen att hålla sina relativa exportpriser oförändrade och därmed kun- na göra ytterligare andelsvinster på såväl export- som på hemmamarkna- derna.
Vad gäller utrikeshandeln väntas marknaden för bearbetade varor växa med 4—5%: i volym. Med det antagande jag gjort om den interna kostnads- utvecklingen och företagens prissättningsbeteende bör en exporttillväxt för bearbetade varor om 7—8% vara möjlig. För den totala exporten av varor och tjänster väntas en volymtillväxt om 5—6 %. Den goda exportut- vecklingen" i kombination med att importen förutses öka relativt måttligt. trots en markerad ökning av. den inhemska efterfrågan. medför en fortsatt förbättring av bytesbalansen.
Bruttoinvesteringarna förutses efter flera års minskningar öka något i volym. lndustriproduktionen väntas öka med 5—6% i volym. Den ökning av kapacitetsutnyttjandet som noterats i är bör således fortsätta. Samtidigt har också företagens lönsamhet kraftigt förbättrats. Detta bör sammanta- get leda till att industrin börjar bygga ut kapaciteten nästa år. För lagerin- vesteringarnas del förutses en kraftig omsvängning mellan år 1983 och år 1984. I takt med att efterfrågan och produktion stiger. ökar också företa- gens behov att bygga upp såväl insats- som färdigvarulager.
Även den privata konsumtionen bör kunna öka något 1984. Den gynn- samma prisutveckling som kan uppnås vid den löneökning som antagits. medför att hushållens reala inkomster kan väntas öka nästa år. Vid denna bedömning har hänsyn tagits till de budgetförstärkande åtgärder som nu föreslås.
När det gäller den offentliga sektorn väntas denna sammantaget fortsätta att öka i volym 1984. Den statliga konsumtionen väntas minska något. En
Prop. 1983/84: 40 ' _ 16
grundkalkyl för den kommunala sektorn pekar mot 'en volymökning på 13%. 1 min bedömning har jag emellertid också tagit hänsyn till den sySselsättningsökning som kan väntas när verksamheten med s.k. ung- domslag kommer igång.
Angående kommunernas ekonomiska läge vill jag framhålla att det är ljusare än vad tidigare bedömningar pekade på. De kommunala bokslut för år 1982 som nu föreligger visar på en konsolidering för den kommunala sektorn. Preliminära kalkyler för år 1984 visar ett gynnsamt finansiellt läge under förutsättning att kostnadsutvecklingen kan hållas nere. En syssel- sättningsökning kan också förutses och kommunalskattehöjningarna synes bli mycket begränsade.
.lag vill i detta sammanhang nämna att jag inom kort kommer att ta' initiativ till överläggningar med representanter för kommuner och lands- ting om den kommunalekonomiska utvecklingen de närmaste åren.
Sammantaget bedömerjag att den totala produktionen, BNP. kan väntas öka med ca 3 % nästa år. Även vid en förhållandevis god produktivitetstill- växt bör därför det underliggande sysselsättningsläget förbättras. Denna bedömning stämmer också med den bild som framkommer i länsarbe'ts- nämndernas rapporter. '
lndustrisysselsättningen bör efter flera år av kraftiga minskningar kunna öka. Den privata tjänstesektorn, med närmare 1.5 miljoner sysselsatta och därmed den sysselsättningsmässigt mest betydande sektorn i samhällseko- nomin, väntas fortsätta att expandera relativt kraftigt. Kommunerna vän- ' tas, som nämnts, fortsätta att öka sysselsättningen.
Lägger man därtill effekter av de sysselsättningsåtgärder som regeringen nyligen föreslagit riksdagen bör arbetslösheten. trots ett ökande arbets- kraftsutbud. kunna minska påtagligt under nästa år.
Vad gäller den finansiella utvecklingen i ekonomin. vill jag framhålla att den centrala uppgiften för penning- och kreditpolitiken förblir att begränsa den likviditetsökning i näringslivet som budgetunderskotten ger upphov till. En betydande del av statens upplåningsbehov måste således täckas utanför banksystemet i företag och hushåll.
Statens upplåning har blivit så stor att en allt större del mäste ske på marknaden utanför banker och försäkringsinstitut och villkoren måste anpassas därefter. Den svenska' penningmarknaden har utvecklats snabbt och staten kommer även i fortsättningen att vara en mycket stor låntagare på marknaden. Åtgärder har även vidtagits för att öka hushållens andel av budgetunderskottens finansiering och för att åstadkomma längre löptider för statsupplåningen. Här bör särskilt nämnas de förändringar som gjorts för att bredda marknaden för premieobligationer, introduktion av stats- skuldväxlar med 24 månaders löptid samt introduktionen av oprioriterade statsobligationer, riksobligationer, med en löptid på 3 '/3 år och mer. Regeringen har vidare föreslagit ett nytt sparsystem för hushållen. det s. k. allemansparandet, som avses bli infört den 1 april nästa år och som då skall
Prop. 1983/84: 40 17
ersätta skattesparandet. Den ena av de båda sparformer som föreslås ingå i allemanssparandet. det s.k. rikssparkontona. är utformade så att hushål- lens sparande kanaliscras via bankerna till riksgäldskontorct och därmed bidrar till att täcka en — låt vara mindre — del av statsupplåningcn.
Trots den bytesbalansförbättring som förutses för nästa år. kommer alltjämt stora krav att ställas på den statliga tttlandsupplåningen. Det kommer vidare alltfort att krävas ett relativt högt ränteläge i Sverige så att en god balans i de privata kapitalrörelserna kan upprätthållas.
Tabell 2 Försörj ningsbalans 1982—1984
1982 Procentuell volym- Milj. kr. förändring
1982 1983 1984
BNP 623 927 0.6 1.0 2.8 Import. varor och tjänster 208134 4.6 —0.2 4.5 Tillgång 832 061 1.5 0.7 3.2 Brttttoinvesteringar 117236 — 1.9 —4.1 0.5 Näringslivet 52 559 — 4.7 —6.1 6.0 därav: industri 16901 —— 17.3 —5.0 8.0 Statliga myndigheter och affärsverk 15 344 13.9 3.9 —2.0 Kommuner 22 305 — 4.3 —1.5 —2.1 Bostäder 27 028 — 1.8 —7.0 —6.1 Lagerinvestering' —6 025 0.0 —0.3 1.6 Privat konsumtion 332 970 1.1 —2.0 0.5 Offentlig konsumtion 185 256 0.8 1.2 0.9 därav: statlig 54 093 — 3.2 —2.5 — 1.5 kommunal 131 163 2.5 2.7 1.9 Inhemsk efterfrågan 629437 0.5 — 1.8 2.3 Export. varor och tjänster 202 624 4.7 8.4 5.6 Användning 832 061 1.5 0.7 3.2 ' [.ageromslag i förhållande till föregående års BNP. Tabell 3 Handels- och bytesbalans 1982—l984 Miljarder kr. 1982 1983 1984 Export av varor. fob 168.1 207 228 Import av varor. cif 173.8 199 217 Handelsbalans — 5.7 8 11 Tjänstehalans inkl. korrigeringspost 0.2 -2.5 5 Transfereringsbalans — 16.7 — 20 —21 . Bytesbalans —.22.2 — 9.5 —- 5
2 Riksdagen [983/84. I .t'uml. Nr 40
. Prop. 1983/84: 40 . 18 . 4 Politik för full sysselsättning och låg inflation
Regeringen har i en rad sammanhang. bl.a. i kompletteringsproposi- tionen i våras. framhållit att det är av avgörande betydelse för våra möjlig- heter att lösa de ekonomiska problemen att den inflationsutveckling, som präglat de senaste tio åren. bryts. En lägre prisstegringstakt är nödvändig för att den förbättring av det svenska näringslivets konkurrenskraft. som åstadkoms genom fjolårets devalvering och den åtföljande omläggningen av den ekonomiska politiken. inte skall ttrgröpas.
Effekterna av olika prisstcgringstakteri den svenska ekonomin under de närmaste åren belystes utförligt i en särskild bilaga till årets komplette- ringsproposition (Svensk ekonomi 1984 och 1985. bilaga 1.2 till prop. 1982/ 83: 150). Slutsatserna av den analysen är att en fortsatt snabb inflationsut- veckling via ett kraftigt höjt nominellt kostnadsläge skulle leda till att svensk produktion ånyo börjar tappa marknadsandelar på både export- och hemmamarknaderna.
En snabbare kostnadsstegring skulle även kraftigt undergräva kommtt- nernas möjlighet att expandera sin verksamhet och därmed öka sin syssel- sättning. eftersom deras inkomster under åren 1984 och 1985 i stort sett redan är givna av skatteutfallet åren 1982 och 1983. Därtill skulle pensionä- rernas disponibla inkomster under år 1984 reduceras avsevärt mer vid en högre inflation. eftersom uppräkningen av basbeloppet för år 1984 är given. Den svagare inkomstutvecklingen för hushållen. som skulle bli följden av en högre inflation. skulle medföra en sämre utveckling även för den privata konsumtionen. Med en försvagning av efterfrågan från såväl den inhemska ekonomin som den internationella marknaden skulle pro- dttktionen utvecklas mycket svagt och en ökning av arbetslösheten därmed bli oundviklig. _ .
Vid en lägre nominell kostnadsutveckling men med antagande om sam- ma rcala timlöneutveckling blir den ekonomiska utvecklingen avsevärt mera positiv. Vid de antaganden som gjorts i detta scenario med förhållan- devis låga pris- och lönekostnadsökningar bevåras det svenska konkur- renskraftsläget. den svenska varu- och tjänsteproduktionent expanderar på såväl cxport- som hemmamarknaderna och skapar via ett ökat'kapacitets- utnyttjande underlag för den nödvändiga investeringsökningen.
En lägre kostnadsutveckling ger utrymme för en större sysselsättnings- volym i den kommunala sektorn. Pensionärernas högre realt disponibla inkomster i kombination med en Högre real lönesumma skapar utrymme för en starkare konsumtionsutveckling. Den totala produktionen blir högre och ger underlag för en starkare sysselsättningsutveckling. Genom den lägre inflationstakten skapas därmed förutsättningar att reducera arbets- lösheten och återupprätta den fulla sysselsättningen. Detta mål ttppnås samtidigt som bytesbalansen förbättras långsiktigt.
De samband. som i denna artalys klarlagts mellan inflation och syssel-
Prop. 1983/84: 40 ' 19
sättning. visar att en procentenhets högre inflationstakt under de båda närmaste åren leder till en sysselsättningsnivå som år 1985 är 15000— 20000 personer lägre än vad som- annars skulle ha varit fallet. Vid de strukturella obalanser som kännetecknar den svenska ekonomin blir där- med en sänkning av inflationstakten det viktigaste medlet för att uppnå det övergripande målet om full sysselsättning. En så låg inflationstakt som möjligt är bl. a. av detta skäl ett viktigt inslag i en framgångsrik fördelnings- politik.
Regeringen angav i kompletteringspropositionen sin strategi för att be- kämpa inflationen. Eftersom inflationen är ett sammansatt fenomen med en rad olika drivkrafter är det nödvändigt att utforma en anti-inflationspoli- tik som verkar samtidigt på flera plan.
Av avgörande betydelse från inllationssynpunkt är den inhemska kost- nadsurveck/ingen. 1983 års avtalsrörelse innebar att löntagarna acceptera- de devalveringen och inte kompenserade sig för den reallöneminskning som är nödvändig om devalveringen skall bli framgångsrik. Flera faktorer bör inför 1984 års avtalsrörelse verka i positiv riktning från prisstabilise- ' ringssynpunkt. Sänkning av inkomstskatten gör det möjligt att uppnå en given real löneökning efter skatt vid lägre nominella"bruttolöneökningar. Avtalen för år 1983 innehåller inga prisklausuler och det s. k. överhänget torde bli av måttlig storlek.
För att motverkaflaskhalsar iprodukrionen och bristande flexibilitet har- regeringen nyligen förelagt riksdagen en rad förslag om arbetsmarknadspo- litiska åtgärder. Ett viktigt inslag i detta åtgärdspaket är ett nytt system för stöd till industrins nyrekrytering av arbetskraft samt åtgärder för att stimu- lera redan anställda till vidareutbildning. Genom dessa åtgärder bör bristen på arbetskraft. och i synnerhet yrkesutbildad arbetskraft, komma att lind- ras och en stabil expansion inom industrin underlättas.
Under innevarande år gäller ett system med obligatoriska fondavsätt- ningar av 20% av årsvinsten enligt lagen (1982: 1185) om inbetalning på särskilt investeringskonto. Detta system bidrar till att dämpa inllations- trycket och stimulera investeringarna inom näringslivet. Systemet bör därför förlängas till att gälla även 1984 års vinster. Regeringen har också aviserat förslag till omläggning av bolagsskatten i syfte att minska inlås- ningseffekterna och öka kapitalets rörlighet mellan olika företag. Beträf- fande virkesutbudet ligger skogsavverkningen på en sådan nivå att skogs- industrins behov av virke tillgodoses. För att motverka att den situation i _ fråga om råvarubrist som under konjunkturuppgången 1979— 1980 blev en restriktion för produktion och export ånyo uppkommer måste åtgärder vidtas. Ett arbete med den inriktningen pågår inom regeringskansliet.
Ett annat viktigt inslag i kampen mot inflationen är att bryta de rådande injlationsfirvänmingarna. En betydande roll när det gäller att skapa och förstärka intlationsförväntningar spelas av det utbredda tillämpandet olika av index. där prissättningen kopplas till den historiska inflationen. Somjag
"___/___
Prop. 1983/84: 40 20
framhöll i kompletteringspropositionen kan indexering ses som ett försök att skydda den aktuella inkomstkällan från urholkning på grund av inflatio- nen. Den kan därvid spela en viktig social roll när det gäller att skydda särskilt utsatta grupper. som inte själva kan påverka sina inkomster. Men samtidigt tenderar en utbredd användning av indexering att driva på pris- och lönespiralen. Särskilt problematiskt från inflationssynpunkt är det när inflationstakten. som nu är fallet. bromsas in. Då kommer tillämpandet av indexeringsklausuler. som bygger på en högre historisk inflationstakt. att bidra till att bevara inflationsförväntningarna och inflationstrycket.
Med tanke på att inflationstakten i våra viktigaste konkurrentländer nedbringats till mellan 3 och S% fastslog regeringen i kompletteringspro- positionen att ett rimligt mål borde vara att nedbringa den svenska infla- tionstakten till nivån 4% under år 1984. För att påverka inllationsförvänt- ningarna borde vidare de indexeringar och andra slag av priskompensa- tion. som kan påverkas. år 1984 begränsas till den förutsatta intlationsni- vån. dvs. till 4%. Jag återkommer till detta i det följande.
När det gäller indexeringar utanför statsbudgeten angavs i komplette- ringspropositionen att regeringen bör uppdra åt statens pris- och kartell- nämnd (SPK) att verka för att användningen av prisindexklausuler vid försäljning av varor och tjänster begränsas. Uppdraget skall redovisas i en lägesrapport senast den 1 november 1983. Jag har under hand erfarit att SPK genomfört kartläggnings- och analysfaserna i uppdraget. Därvid har det framkommit att det på vissa områden ibland är nödvändigt att tillämpa indexerad prissättning. om företagen skall kunna ha en rimlig ekonomisk planering. Detta kan gälla t. ex. större entreprenader som utförs under en längre tid. Analysen har emellertid också påvisat exempel på index- tillämpning titan sådana motiv eller där den tillämpade indexen har en mindre lämplig konstruktion. Det finns sålunda exempel på tillämpning av konsumentprisindex i fall där denna index har ringa samband med kost- nads- och efterfrågeutvecklingen inom ett område.
I detta sammanhang kan noteras att betydelsefulla bidrag till att bryta inllationsförväntningarna gjorts av andra institutioner i ekonomin än sta- ten. Sålcdes har kommunerna i sitt budgetarbete till övervägande del planerat för en kostnadsutveckling som är förenlig med det av regeringen uppsatta inflationsmålet.
Vidare är det hyresavtal som nyligen slutits mellan de allmännyttiga bostadsföretagen och hyresgästernas riksförbund, så utformat att höjning- en av den del av hyran som bestäms av kostnadskomponenter över vilka parterna kan råda — dvs. det som inte är uppvärmnings- och kapitalkost- nader — begränsas till den målsatta inflationstakten.
Ytterligare ett viktigt steg för att påverka inllationsförväntningarna bör vara att de statliga affärsverkens taxesättning utformas så att den aktivt bidrar till att det uppställda målet kan nås. Enligt vad jag erfarit planeras inte någon allmän höjning av televerkets taxor under år 1984. För de övriga
)
Prop. 1983/84: 40 ' 21
affärsverken bör som riktpunkt gälla att taxehöjningarna under år 1984 begränsas till 4%. För statens vattenfallsverk och sjöfartsverket har nästa års taxehöjningar redan fastlagts inom denna ram. En sådan prispolitik kommer att dels direkt via sina effekter på konsumentprisindex bidra till att dämpa inflationstrycket. dels indirekt — via affärsverkens upphandling — påverka prissättningen.
Av avgörande betydelse för våra möjligheter att nedbringa inflationstak- ten är slutligen att budgetunderskotten utveckling bringas under kontroll. Jag återkommer till denna fråga i det följande.
5. F ördelningspolitiken
Det är en icke ovanlig uppfattning att i tider av kris och krisbekämpning måste fördelningspolitiken få stå tillbaka. Den viktigaste uppgiften är. hävdas det. att driva upp tillväxten. och fördelningen av inkomster och förmögenheter får då tillåtas bli mer ojämn.
Ett sådant synsätt är både orättfärdigt och felaktigt i sak. Tvärtom blir en jämn fördelning av våra resurser speciellt viktig just i kristider. En fördelning av inkomster och förmögenheter som upplevs som orättvis av de breda folkgrupperna blir ett hinder för den breda uppslutning som är nödvändig för att ta landet ur den ekonomiska krisen med bibehållen social sammanhållning och stabilitet. Om den förda politiken skulle lägga krisens - och krisbekämpningens bördor på vissa grupper. medan andra får tillgodo- göra sig de positiva resultaten skulle den försvåra politikens genomslag och dess möjlighet att vinna bred uppslutning. En sådan krispolitik är därför destruktiv och motverkar våra möjligheter att .gemensamt arbeta oss ur krisen.
Fördelningspolitiken måste sålunda ges särskild prioritet i regeringens strategi mot den ekonomiska krisen. Framför allt är det därvidlag två uppgifter som måste stå i centrum. nämligen kampen mot arbetslösheten och kampen mot inflationen.
En låg arbetslöshet och en låg inflation är två av de viktigaste förutsätt- ningarna för en jämnare och mer rättvis fördelning av våra tillgångar. Arbetslösheten förändrar en människas hela livssituation till det sämre. såväl när det gäller materiell standard som välbefinnande i vidare mening. Den allra viktigaste fördelningspolitiska insats som kan göras är därför att driva en ekonomisk politik som skapar förutsättningar för en stabil syssel- sättningsuppgång. För detta krävs, som jag redan framhållit. en" lägre prisstcgringstakt.
En låg inflation är således viktig ur fördelningspolitisk synvinkel. efter- som den bidrar till att återskapa full sysselsättning. Men en lägre inflation har också direkta positiva verkningar på fördelningen! Långsammare pris- ökningar gynnar löntagare med fasta löner. småspfårare och hushåll utan 3 Riksdugen [983/84. I saml. Nr 40
Prop. 1983/84: 40 22
realsäkrade fasta tillgångar — dvs. just de grupper som förlorat på 1970- talets snabba inflation. Olika beräkningar visar att inflationen årligen om- fördelat tiotals miljarder kronor till låntagare och innehavare av aktier och fast egendom.
Den ekonomiska politik som nu bedrivs. och vars huvudmål just är att minska arbetslösheten och sänka inflationen. är således i sig ett väsentligt fördelningspolitiskt instrument. Men politiken, och då framför allt det nödvändiga i att befästa devalveringens konkurrenskraftsförstärkande ef- fekter. medför ofrånkomligen att konsumtionsutrymmet i ett inledande skede blir starkt begränsat. Detta gör ytterligare åtgärder, direkt inriktade på att fördela krisens bördor efter bärkraft, nödvändiga.
I detta syfte har den socialdemokratiska regeringen byggt under den ekonomiska politiken med en rad fördelningspolitiska åtgärder, vilka dels innebär att de välbärgade får bidra till krispolitiken. dels att de svagaste gruppernas läge förbättras.
Sålunda skärptes ärvs-. gåvo- och förmögenhetsskatterna i fjol. Särskil- da punktskatter på vissa umbärliga varor. såsom videoutrustning. har införts. Värdet av avdragsrätten för underskott i inkomstbeskattningen har begränsats för höginkomsttagarna. Skattereduktionen vid utdelning på svenska börspapper har slopats. Skattereduktionen vid skattesparandet har minskats.
Barnbidragen har höjts. Särskilda höjningar har genomförts av de s. k. flerbarnstilläggen. Bostadsbidragen har höjts.
De fyra fördelningspolitiskt motiverade vallöftena har infriats: beslutet om att införa karensdagari sjukförsäkringen har rivits upp. försämringen av arbetslöshetsförsäkringen har avvärjts. värdesäkrade pensioner har återställts liksom statsbidragsnivån inom barnomsorgen.
Arbetsmarknadspolitiken har fått kraftigt ökade resurser. En rad direkta åtgärder har satts in för att hålla uppe sysselsättningen till dess den för- stärkta konkurrenskraften ger utslag i höjt kapacitetsutnyttjande och en spontan förbättring av arbetsmarknadslägct. Antalet personer i bered- skapsarbeten och arbetsmarknadsutbildning har ökat. Bara ökningen av insatserna vad gäller beredskapsarbeten har givit 10000 årsarbeten 1983. Speciella åtgärder har satts in för att under en femårsperiod skapa förbätt- rade förutsättningar för produktion och sysselsättning i Norrbotten. Bygg- sysselsättningen har stimulerats genom investeringsprogram och tidigare- läggning av statliga byggnadsprojekt. Ett program för att understödja tidi- gareläggning av rekrytering till fasta tjänster i kommuner och landsting har igångsatts. liksom'en kampanj för att understödja tidigareläggning av indu- strins rekrytering och därigenom vidga flaskhalsarna på arbetsmarknaden. Särskilda insatser har genomförts mot ungdomsarbetslösheten. Ett stort antal ungdomsplatser för 16—17-åringar har inrättats. Kommunerna skall vidare, enligt förslag från regeringen ( prop. 1983/84:26 ). erbjuda 18—19- åriga ungdomar som inte kan få arbete på den öppna marknaden särskilda
Prop. 1983/84: 40 23
arbeten i s. k. ungdomslag. Ett skydd mot utförsäkring ur arbetslöshets- kassorna införs, vilket innebär att den som är under 60 år och riskerar att 'bli utförsäkrad erbjuds beredskapsarbete.
Sammanlagt satsades under regeringens första år ca 30 miljarder kr. i närings- och sysselsättningspolitiska åtgärder. Dessa har verksamt bidragit till att begränsa arbetslösheten. och de bör — tillsammans med den väntade tillväxten i ekonomin — medverka till att den öppna arbetslösheten under det kommande året går ned från dagens höga nivå. Antalet sysselsatta växer i år. och väntas öka påtagligt nästa år.
Regeringen har också vidtagit åtgärder för att förhindra att de stigande vinsterna i näringslivet medför en ytterligare stegring av makt- och förmö- genhetskoncentrationen. En särskild utdelningsskatt om 20% av utdelade 'medel har införts för år 1983, och regeringen kommer inom kort att lägga fram förslag om ett system för vinstdelning och löntagarfonder. Syftet är att göra flera delaktiga i förmögenhetstillväxten. Det är motiverat av rent fördelningspolitiska skäl, men också avIstabiliseringspolitiska. Härigenom skapas förutsättningar för att den kraftiga vinstuppgången inte drar med sig snabbt stigande kostnader och kompensationskrav som skulle riskera att eliminera devalveringens positiva effekter på vår internationella konkur- renskraft. .
Det är således en både aktiv och omfattande fördelningspolitik som bedrivits sedan regeringsskiftet. Regeringen måste nu gå vidare på den vägen. Särskild hänsyn måste även framgent tas till de fördelningspolitiska aspekterna av de ekonomisk-politiska åtgärderna, inte minst då det gäller saneringen av statsfinanserna. Detta gäller såväl skatte- och avgiftshöj- ningar som utgiftsnedskärningar och omprioriteringar.
Som jag tidigare framhållit är det nu av största vikt att begränsa under- skottet i statsfinanserna. Eftersom automatiken i den offentliga utgiftsök- ningen är utomordentligt stark. innebär den uppgiften ofrånkomligen att vissa nedskärningar av existerande program och åtaganden måste genom- föras. Jag kommer att i nästa avsnitt. om budgetpolitiken. närmare redovi- sa de åtgärder i denna riktning som regeringen nu bör föreslå. '
Utgiftsnedskärningarna och inkomstförstärkningarna bör utformas så att negativa sysselsättningseffekter så långt möjligt undviks. Detta innebär i fråga om utgiftsnedskärningarna att olika typer av transfereringar i första hand bör komma i fråga.
Jag vill understryka att de fördelningspolitiska aspekterna. i enlighet med vad jag här redovisat, måste vara av avgörande betydelse vid utfor- mandet av åtgärderna. En viktig aspekt är härvid att i möjligaste mån skapa utrymme för omfördelningar till svagare grupper.
Detta är möjligt inte minst inom pensionärskollektivet, som ju utgör en stor grupp hushåll med mycket varierande inkomst- och levnadsförhållan- den. Därför finns utrymme för exempelvis ett ökat mått av inkomstpröv- ning för vissa pensionsförmåner. Generella förmåner, som det s.k. till-
Prop. 1983/84: 40 24
läggsbeloppet till basbeloppet. kan omvandlas till mera riktade åtgärder till förmån för de sämst ställda pensionärerna och för de handikappade.
Livsmedelssubventionerna är en typ av transfereringar som-enligt sam- stämmiga undersökningsresultat har en begränsad fördelningspolitisk ef- fekt. Särskilt gäller detta de delar av subventionerna som inte avser mjölk. Subventionerna på kött. fläsk och ost bör därför avvecklas.
Även på bostadsområdet kan en viss ytterligare neddragning av de generella subventionerna genomföras. Dettalger också utrymme för en förbättring av stödet till barnfamiljerna med låga inkomster via en höjning av bostadsbidragen.
Genom denna typ av medvetet valda utgiftsnedskärningar kan de nega— tiva fördelningspolitiska effekterna minimeras och vissa positiva effekter uppnås.
Säkerställandet av att de välbeställda grupperna får bära sin del av krispolitikens bördor måste främst ske genom skattepolitiska åtgärder. De förslag som kommer att framläggas på detta område har i stor utsträckning valts från denna utgångspunkt.
6. Budgetpolitiken
Ett dominerande långsiktigt problem inom den ekonomiska politiken är att sparandet i den svenska ekonomin har sjunkit dramatiskt sedan mitten av 1970-talet. Det är genom en hög sparkvot i ekonomin — den del av nationalinkomsten som avsätts till investeringar och nettoexport — som vi lägger grunden för en god framtida inkomstutveckling. För att tillväxten och därmed den fulla sysselsättningen och den sociala välfärden skall kunna tryggas på sikt måste en-klart högre nivå på sparandet återupprättas.
Nedgången i sparandet sedan mitten av l970-talet sammanhänger direkt med den snabba ökningen av det statliga budgetunderskottet. När utveck- lingen nu skall vändas och ett högre sparande åter uppnås måste först konstateras att detta sparande" måste förverkligas inom den inhemska ekonomin. eftersom bytesbalansunderskottet snabbt bör avvecklas inom de närmaste åren. I den inhemska ekonomin är ett ökat sparande att förvänta hos hushållen. men inte av den storleksordningcn att det kan balansera de ökningar av statsskulden som skulle följa av de budgetunder- skott som framkommit i vårens långtidsbudget. Inom den icke-finansiella företagssektorn ökar sparandet kraftigt under innevarande och nästa år i takt med att lönsamheten stiger. samtidigt som investeringarna ännu inte ökar i någon större omfattning. Så snart investeringarna åter börjar öka begränsas emellertid företagssektorns sparande. Långsiktigt måste därför ett förbättrat sparande väsentligen åstadkommas inom den offentliga sek- torn och då i första hand genom en begränsning av det statliga budgetun— derskottct.
FJ '.!]
Prop. 1983/84: 40
Att på nytt uppnå en mera balanserad statsfinansiell situation är därmed en av den ekonomiska politikens viktigaste uppgifter. En rad andra mål för politiken kan infrias endast om vi lyckas härmed. Problemet kan inte lösas annat än i ett mera långsiktigt perspektiv. men måste börja angripas redan nu.
För detta talar inte minst stabiliseringspolitiska skäl. Jag påtalade redan inledningsvis de negativa verkningarna av den felaktiga stabiliseringspoliti- kcn åren 1978- l979. då den ekonomiska politiken lades om i mera expan- siv riktning samtidigt som konjunkturen vände uppåt. Dessa misstag får inte upprepas. Det är också en självklarhet att när den långsiktiga uppgif- ten är att förbättra det offentliga sparandet. så bör särskilda ansträngningar i denna riktning sättas in under perioder av god tillväxt i övriga delar av ekonomin. Enbart på det sättet kan statsfinanserna förbättras utan nega- tiva effekter på sysselsättning och social välfärd. Som visats i det föregåen- de kommer år |984 rimligen att bli ett år med god tillväxt i den totala efterfrågan. Därför bör åtgärder för att stärka statsbudgeten aktualiseras redan nu.
Åtgärder av detta slag är också ett viktigt led i kampen mot inflationen. Konflikten mellan budgetunderskottet och prisstabiliseringsmålet uppståri huvudsak när underskottet skall finansieras. Denna finansiering kan ske på fyra sått — i riksbanken. i affärsbankerna. hos allmänheten (företagen. försäkringsbolagen och hushållen) samt i utlandet. En finansiering av budgetunderskottet i banksektorn medför en ökning av likviditeten i eko- nomin som. i den mån den under längre tid överstiger produktionsökning- arna. inte kan undgå att öka inflationstrycket och risken för valutautllödc. Likviditetsökningen. och. de problem den medför. blir större ju större andel av upplåningen som äger rtirn i riksbanken.- En finansiering av underskottet hos allmänheten går att förena med god prisstabilitet och låga räntor om ett tillräckligt stort sparande finns att mobilisera inom den privata sektorn. Om denna lösning inte kan genomföras blir det nödvändigt att pressa upp räntenivån för att öka statspappercns attraktionskraft som placeringar för allmänheten. Detta Iederi sig till en inllationsimpuls på kort sikt. På längre sikt minskas investeringarna jämfört med vad som annars skulle ha blivit fallet. Detta reducerar den framtida produktionskapacite- ten. tillväxtmöjlighetcrna och sysselsättningen samt försvagar ekonomins utbudssida. vilket ökar inflationsriskerna på längre sikt.
Om budgetunderskottet finansieras i utlandet innebär detta i sig att likviditeten ökar i ekonomin. Denna.likviditetsökning motverkas givetvis om ekonomin uppvisar motsvarande bytesbalansunderskott som verkar likviditetsdränerande. Men under en period då ekonomin successivt skall gå mot extern jämvikt — vilket är regeringens mål —.begränsas också gradvis möjligheterna att finansiera budgetunderskottet utomlands utan att ekonomin Iikvidiseras ytterligare.
Den långtidsbudget som presenterades i vårens kompletteringsproposi- .
Prop. 1983/84: 40 26
tion visar att utan aktiva åtgärder för att stärka statsfinanserna. kommer dessa att fortsätta att försämras. Därför är sådana åtgärder nödvändiga. Som jag framhållit talar stabiliseringspolitiska skäl för att vissa åtgärder måste sättas .in som ger effekt redan under loppet av år 1984. Härtill kommer att vissa regelförändringar av administrativa eller andra skäl bör göras vid kalenderårsskiftet. Andra åtgärder bör av planeringsskäl aviseras vid en så tidig tidpunkt som möjligt. Slutligen finns behov av att redan under innevarande budgetår finansiera den av regeringen nyligen föreslag- na förstärkningen av de arbetsmarknadspolitiska insatserna. Detta betyder att. även om den samlade bedömningen av budgetpolitiken och övriga delar av den ekonomiska politiken inte kan göras förrän i den kommande budgetpropositionen, förslag redan nu bör läggas fram om vissa utgifts- nedskärningar och skattehöjningar. Jag återkommer i det följande till en översiktlig redogörelse för de åtgärder som nu föreslås i syfte att stärka statsfinanserna. .
En annan viktig aspekt på budgetpolitiken är de ansträngningar att begränsa automatiken i utgiftsökningarna som förutskickades i vårens kompletteringsproposition. Även till dessa återkommer jag i det följande.
De förslag som nu läggs fram eller som senare kan komma att presente- ras i budgctpropositionen måste. som framhölls i regeringsförklaringen. beröra områden som av många upplevs som angelägna och därför blir kännbara för medborgarna. Detta är ofrånkomligt. En politik inriktad på att komma till rätta med så grundläggande obalanser i vår ekonomi som de nuvarande kan inte undgå att bli kännbar för i princip alla grupper i samhället. Samtidigt bör det stå klart för alla att det enbart är genom en återgång till en balanserad ekonomisk utveckling som den fulla sysselsätt- ningen och medborgarnas sociala trygghet och välfärd långsiktigt kan värnas. Det krav som medborgarna har rätt att ställa är att dessa bördor fördelas rättvist. Detta är också vägledande för regeringens politik.
Åtgärder för att begränsa utgiftsumomariken. Regeringens mål är att bringa ned den svenska inflationstakten till den nivå som allmänt föreligger i våra viktigare konkurrentländer.
] det föregående har jag redogjort för vikten av att bryta intlationsför- väntningarna. Ett medel för detta är att begränsa de indexeringar som i så hög grad styr utgiftsutvecklingen i statsbudgeten. Jag vill dessutom fram- hålla att det. särskilt i ett skede av snabbt avtagande inflationstakt. också ftnns starka budgetpolitiska skäl för att begränsa automatiken i utgiftsök- ningarna.
En sänkt inflationstakt ger snabbt utslag på budgetens inkomstsida ge- nom att skatteunderlaget i nominella termer får en långsammare tillväxt. Med hittillsvarande starka bindningar på utgiftssidan till historisk infla- tionstakt dröjer det däremot åtminstone något år innan en lägre inflations- takt ger utslag i form av en långsammare ökningstakt av statsutgifterna. räknat i löpande priser. Därtill kommer att en sänkt inflationstakt inte
Prop. 1983/84: 40 27
omedelbart kan förväntas leda till motsvarande sänkning av den nominella räntenivån.
Sammantaget innebär detta att de positiva effekterna på statsbudgeten av en lägre inflationstakt uppträder först på någon sikt. På kort sikt kan en lägre inflationstakt. trots dess positiva effekter på den ekonomiska utveck- lingen i stort. faktiskt innebära att budgetunderskottet tenderar att öka. Därför är det av stor vikt att just i en situation av snabbt sjunkande inflation sätta in åtgärder för att så långt möjligt förhindra att den tidigare höga inflationstakten automatiskt länkas vidare till statsbudgetens utgifts- sida.
Jag ämnar nu kort redogöra för de förslag som läggs fram för att begrän- sa utgiftsautomatiken. [ detta sammanhang bör påpekas att regeringen redan tidigare lagt fram ett flertal förslag i syfte att bryta den princip om kompensation för historisk inflation som tidigare utgjort grund för anslags- uppräkningen. Som exempel på detta kan nämnas de åtgärder som föresla- gits i fråga om statsbidragen till barnomsorgen och social hemhjälp samt beträffande ersättningar till sjukvårdshuvudmännen.
Chefen för försvarsdepartementet kommer att föreslå att omräkningen från planerings— till genomförandeprisläge av utgiftsramarna för militärt försvar och civilförsvar sker genom att försvarsprisindex (FPl) under år l984 ersätts av ett index som följer FPl upp till nivån 4% och — om FPI ökar mera — ligger kvar på denna nivå. Motsvarande lösning föreslås för priskompensationen i fråga om skyddsrumsbyggande.
Som regeringen framhöll i vårens kompletteringsproposition står åtagan- dena gentemot pensionärerna fast. Regeringen angav att pensionerna för år 1984 sålunda kommer att fastställas med hänsyn till prisutvecklingen under år 1983 med avdrag för den priseffekt som följer av devalveringen den 8 oktober l982. I sammanhanget konstaterades att detta. såvitt då kunde bedömas. innebar att ökningen av basbeloppet för år 1984 tämligen nära skulle komma att följa den förutsatta prisökningen. De av regeringen gjorda uttalandena föranledde inte någon erinran från riksdagen.
Som chefen för socialdepartementet senare kommer att redovisa. bör pensionerna vara värdesäkrade även i fortsättningen. Liksom beträffande andra grupperi Samhället är det dock nöd vändigt att kompensation inte ges för devalveringens prishöjande effekter. Chefen för socialdepanementet kommer i sitt anförande att i detalj redogöra för sina ställningstaganden. Jag skall emellertid häri korthet redogöra för huvuddragen i förslagen.
Basbeloppet för år 1984 kommer enligt förslaget att beräknas med ut- gångspunkt i hur det allmänna prisläget utvecklats mellan november 1982 och november 1983. men med avräkning av den del av prisstegringen som är föranledd av devalveringen. Denna devalveringseffekt uppgår enligt konjunkturinstitutets beräkningar till 4% t.o.m. år 1983. Detta kommer, såvitt nu kan bedömas. att leda till en uppräkning av pensionsförmåner m.m. för år 1984 som står i nära överensstämmelse med det uppsatta målet för prisutvecklingen under nämnda år.
Prop. 1983/84: 40 ' - 28
Denna beräkning av basbeloppet påverkar också andra utgiftsområden än pensioner. såsom bidragsförskott och studiemedel.
För år l983 infördes ett extra tillägg till basbeloppet på 300 kr. vid beräkning av pensioner. studiemedel m.m. Tilläggsbeloppet avsågs utgöra en kompensation för att basbeloppet numera endast räknas upp en gång per år. Nivån 300 kr. var motiverad av att kompensation skall ges för en genomsnittlig prisökning strax under 6%. Den nu målsatta prisstegringen för år I984 om ca 4% skulle motsvara ett tilläggsbelopp om 200 kr. Medel motsvarande ett generellt tilläggsbelopp till basbeloppet om 200 kr. före— slås nu i stället omfördelas till förmån för de sämst ställda pensionsgrup— perna och till handikappade. Detta innebär att tilläggsbeloppet avskaffas.
Inom utbildningsdepartementets vcrksamhetsområde föreslås i fråga om studiemedel att tilläggsbeloppet omvandlas till en höjning av den basbe— loppsanknutna nivån. .
Statsrådet Göransson kommer att föreslå en begränsning av den automa- tiska kostnadskompensationen för Sveriges Radio AB.
] direktiven till 1983 års livsmedelskommitté angav regeringen bl.a. att de automatiskt verkande reglerna inom jordbruksregleringen särskilt skul— le belysas. Kommittén har avlämnat betänkandet (Ds Jo l983: l0) "1983 års livsmedelskommitté. Vissa jordbrukspolitiska förtursfrågor". [ betän— kandet behandlas automatiken i prisregleringssystemet. Frågan kommer att beredas inom regeringen inför sti'illningstagandet till ett nyttjordbruks- avtal från den I juli l984. .
Chefen för bostadsdepartementet kommer att redovisa vissa åtgärder i syfte att begränsa kostnadsökningarna inom bostadsbyggandet. Förslagen innebär bl. a. att uppräkningen av den s.k. tidskoefficienten begränsas till högst 41% under år l984. Vidare föreslås vissa förändringar inom tidskoef— ficientsystemet. så att den historiska inflationen inte förs över till kom- mande perioder. Tidskoefficienten används främst för att anpassa Iåneun- derlaget för det låneberättigade bostadsbyggandet till aktuellt kostnads- läge. Genom tidskoefficicnten påverkas statens utgifter för bostadslån och räntebidrag. _
Även vad gäller prisomräkningen av de statliga myndigheternas anslag för budgetåret 1984/85 kommer den prishöjande effekten av devalveringen den 8 oktober [982 att räknas av. Detta innebär att myndigheternas ökade omkostnader under budgetåret l984/85 nära kommer att ansluta till nivån 4%. Vidare kommer uppräkningen av de lokalhyror som debiteras de statliga myndigheterna att genomföras i huvudsak enligt principerna i det hyresavtal som nyligen slutits mellan de allmännyttiga bostadsföretagen och Hyresgästernas Riksförbund.
Jag vill här även peka på den stora betydelse som den offentliga sektorns prissättning har på den framtida prisutvecklingen. [ enlighet med vad jag redovisat i det föregående bör taxesättningen inom de statliga affärsverken ske efter sådana principer att den ger ett aktivt bidrag till möjligheterna att nå det mål för inf'lationsbekämpningen som regeringen uppställt.
Prop. 1983/84: 40 . 29
ÅIIL'fl'rlll'l'jöl' att stärka .s'tulshmlgclcn. Som jag framhållit i det föregående bör förslag om åtgärder för att stärka budgeten redan nu föreläggas riksda- gen. Sådana åtgärder kommer att'läggas fram av berörda statsråd.
En viktig utgångspunkt för valet av åtgärder har varit att sådana åtgärder som har en direkt negativ påverkan på sysselsättningen i möjligaste mån skall undvikas. Kombinationen av utgiftsnedskärningar och inkomstför- stärkningar har vidare utformats så att förslagen sammantaget står i över- ensstämmelse med regeringens fördelningspolitiska strävanden. Jag över- går härmed till en översiktlig redogörelse för förslagen om iitgi/ix/wgriin- samla åtgärder.
För det internationella utvecklingssamarbetet föreslår chefen för utri- kesdepartementet för budgetåret 1984/85 att biståndet skall inrymmas inom en i förhållande till budgetåret 1983/84 oförändrad medelsram. Samti- digt förordas en inriktning av verksamheten som innebär att biståndets kvalitet och effektivitet sätts i förgrunden.
lnom försvarsdepartementets verksamhetsområde läggs förslag fram om utgiftsbegrz'insningar som berör civilförsvaret och det ekonomiska försva- ret. Mot bakgrund av den nuvarande ekonomiska situationen vad gäller det militära försvaret har detta område undantagits från utgiftsnedskärningar.
Inom det civila försvaret kommer att föreslås att skyddsrumsbyggandet. främst i villaområden. begränsas. Vad beträffar det ekonomiska försvaret har behoven av beredskapslagring setts över. vilket resulterat i vissa begränsningar bl.a. i fråga om lagringen av gasbensin.
Inom det socialpolitiska området kommer att föreslås flera olika åtgär- der. Samtliga åtgärder kännetecknas av att de fördelningspolitiska aspek- terna givits stor tyngd. På pensionsomrädet har utgångspunkten varit att ingen enskild skall få en sänkning av nu utgående pensionsförmåner. Förslag läggs fram om att skärpa inkomstprövningen av hustrutillägget. ] fråga om pensionstillskotten kommer att övervägas möjligheterna att av- räkna dessa även mot andra inkomster än ATP. l sammanhangetbör även _ erinras om den omfördelning till de sämst ställda pensionärsgruppcrna som görs genom att det extra tillägget till basbeloppet tas bort och ersätts med fördelningspolitiskt motiverade. riktade insatser.
Vidare bör noteras att omvandlingen av tilläggsbeloppet innebär att bruttopensionsnivån i princip åter kommer att avgöra pensionens storlek för dem som har statlig eller kommunal kompletteringspension.
I fråga om sjukförsäkringen kommer att föreslås-bl. a. att åtgärder vidtas för att minska samhällets kostnader för läkemedel samt att patientavgif- tcrna höjs både för läkemedel "och för läkarbesök. Det finns i det samman- hanget anledning att erinra om att högskostnadsskyddct begränsar patien- tens kostnadshöjningar. Åtgärder kommer vidare att föreslås beträffande reglerna för sjukpenning under utlandsvistelse samt ersättningen från sjuk- försäkringen tilI siukvårdshuvudmännen för barn- och ungdomstandvår- den.
Prop. 1983/84: 40 30
För grundskolans del kommer att föreslås vissa begränsningar av stats- bidragen för vikarier och viss icke undervisningsbunden verksamhet. Vad avser gymnasieskolan föreslås en fortsatt timreduktion för mindre väl fyllda grupper kombinerat med en viss återföring av resurser för att mildra effekterna i kvalitativt hänseende. Det blir därmed möjligt att ompröva ordningen med lärarlösa lektioner.
Inom studiestödsområdet föreslås — som jag tidigare nämnt — ändrade regler för studiehjälp. som även ger ett utrymme för omfördelningar för att förstärka de selektiva inslagen i studiehjälpen. Genom slopande av studie- medlens bidragsdel och genom ett återinförande av en begränsad make- prövning i studiemedelssystemet uppnås betydande besparingar på sikt. Detta gör det möjligt att genomföra en real höjning av det totala studieme- delsbeloppet per studerande.
Omfattningen av vissa utbildningar inom högskolan är inte anpassad till den nuvarande och förväntade arbetsmarknadssituationen. Det är därför arbetsmarknadsmässigt angeläget att nu minska kapaciteten inom dessa utbildningar. Den mest ändamålsenliga lösningen härvidlag är en nedlägg- ning av hela organisationen för läkarutbildning. tandläkarutbildning. för- skollärarutbildning eller fritidspedagogutbildning på vissa orter.
Inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde kommer att föreslås införande eller utökning av vissa miljöavgifter. Avgiften skall ses som ett inslag i strävan att motverka miljöförstörelse. Samtidigt stärks statsbudge- ten.
Chefen för jordbruksdepartementet kommer att föreslå regeringen att subventionerna på kött. fläsk och ost slopas. Denna minskning av subven- tionerna bör av statsfinansiella skäl träda i kraft så snart det är administra- tivt möjligt.
Ett borttagande av subventionerna påverkar priserna. Minskade sub- ventioner i enlighet med förslaget från chefen förjordbruksdepartementet beräknas höja konsumentprisindex med ca 0,3 procentenheter förutsatt att handeln behåller sina öresmarginaler oförändrade när subventionerna upp- hör. En minskning av subventionerna medför ingen direkt kostnadshöjning inom handeln. Det är därför enligt min mening rimligt att utgå från att marginalerna inte utökas. Jag tänker senare föreslå regeringen att uppdra åt statens pris- och kartellnämnd att särskilt följa denna fråga.
Inom arbetsmarknadsdepartementets område har regeringen tidigare lämnat förslag till riksdagen om att de enskilda beredskapsarbetena skall ersättas av s.k. rekryteringsplatser. Samtidigt minskas subventionsnivån från 75% till 50% av lönekostnaden. vilket leder till minskade statliga utgifter per arbetstillfälle. Senare kommer arbetsmarknadsministern att föreslå bl. a. att omställningsbidraget vid lokala sysselsättningskriser skall avskaffas.
Inom bostadsdepartementets område kommer bl.a. att föreslås att de s. k. retroaktiva räntebidrag som hänför sig till tiden mellan husets färdig-
Prop. 1983/84: 40 %]
ställande och utbetalningen av bostadslånet tas bort och vad gäller hyres- oeh bostadsrätter ersätts med lån. Därutöver aviseras åtgärder för att utjämna belastningen mellan olika kategorier av boende och för att förstär- ka statsinkomsterna. Dessa åtgärder i syfte att begränsa underskottet i statsbudgeten har kompletterats med vissa fördelningspolitiskt betingade åtgärder. Förslag läggs om att bostadsbidragen skall höjas den I april 1984. Dessutom framläggs ett program för att förbättra bostadsbeståndet.
Inom industridepartementets område pågår en översyn av det löpande oljelagringsprogrammet. Det står redan nu klart att det totala lagringsmålet för oljeprodukter inom det ekonomiska försvaret kan sänkas som följd av den minskade oljekonsumtionen. Detta möjliggör betydande begränsning- ar i utgifterna för inköp av oljeprodukter för bercdlskapslagringsändamål. Dessutom avskaffas eller minskas ett antal av de stöd som finns inom industridepartementets övriga verksamhetsområde.
Av stor betydelse för att långsiktigt stärka statsbudgeten är en inriktning av den ekonomiska politiken som syftar till att främja produktionstillväx- ten. Därmed kommer ett ökat skatteunderlag att successivt medföra högre statsinkomster.
I det sammanhanget spelar en riktig utformning av företagsbeskattning- en en väsentlig roll. ] årets reviderade finansplan togjag tipp frågan om en omläggning av företagsbeskattningen. [ en därefter utarbetad departe— mentspromemoria har föreslagits bl.a. att utrymmet för Iagernedskrivning begränsas från 60% till 50% av Iagrets värde och att den statliga bolags— skattesatsen sänks från 40 % till den nivå som gäller för-flertalet ekonomis- ka' föreningar. dvs. till 32%. Promemorian innehåller också ett förslag om att den 20 procentiga inbetalningsskyldigheten på särskilt investerings- konto skall avse även 1984 års vinster. En förlängning av systemet med obligatoriska fondavsättningar är enligt min mening angelägen att genom- föra i syfte att stimulera företagens investeringar under i första hand år l985.
Även övriga nämnda förslag i promemorian bör enligt min mening ge- nomföras. Jag avser att senare idag återkomma till dessa frågor.
I det sammanhanget finns det anledning att ta upp ytterligare en fråga. nämligen det extra avdraget för kostnader för forskning och utveckling. Det har från många håll satts i fråga om detta avdrag har någon egentlig effekt på företagens FoU-verksamhet eller deras benägenhet att förvärva forskningsresultat utifrån. Till detta kommer att regelsystemet är synnerli- gen komplicerat och svårt att kontrollera. Det särskilda FoU-avdraget bör därför avskaffas fr.o.m. år 1984. Hänsyn till detta bör tas vid bedömning- en av storleken av anslagen till forskning m.m.
Även om sålunda skatteintäkternas ökning väsentligen måste åstadkom- mas genom en ökad tillväxt i ekonomin är det nödvändigt att. vid sidan av utgiftsnedskärningar. genomföra vissa ska!mitä/ningar. för att nu uppnå en erforderlig förstärkning av statsbudgeten.
Prop. 1983/84: 40
'.!-3 [N)
Försäljningsskatten på motorfordon höjdes senast år 1973. Dess andel av fordonets pris har sedan dess sjunkit kraftigt. Jag återkommer senare med en redogörelse till den närmare utformningen av förslaget om en höjning av denna skatt.
Vidare kan nämnas att regeringen beslutat att inhämta lagrådets yttrande över förslag om ändrade regler för beskattningen av realisationsvinster på bostadsrätter. Förslaget innebär bl.a. att sådana vinster skall vara skatte- pliktiga oavsett innehavstidens längd. En omläggning av beskattningen i enlighet med förslaget medför en angelägen modernisering av reglerna på detta beskattningsområde och en anpassning till vad som sedan länge gällt i fråga om vinster på aktier och fastigheter.
Av alkoholpolitiska skäl är det nu motiverat att höja skattesatserna på de alkoholhaltiga dryckerna. En dylik skattehöjning medför endast en mindre ökning av statistikinkomsterna eftersom konsumtionen långsiktigt avtar. Även skatten på tobak föreslås stiga.
Den ekonomiska utvecklingen som följt efter devalveringen har innebu- rit att förmögenhetsvärdena på vissa tillgångar stigit på ett dramatiskt sätt. Det är inte acceptabelt att denna värdestegring skall komma endast en begränsad grupp i samhället till godo. Skäl talar för att en del av denna förmögenhetsökning dras in till samhället. Mot den bakgrunden anserjag det påkallat med en tillfällig höjning av förmögenhetsskatten vid 1984 års taxering. Jag redogör senare mera ingående för förslaget. _
Sammantaget innebär förslagen till utgiftsbegränsningar och inkomstför- stärkningar att statsbudgeten förbättras med ca 7 miljarder kr. räknat för helt budgetår och jämfört med beräkningarna i vårens långtidsbudget. Dessutom leder förslagen till en minskad belastning inom socialförsäk- ringssektorn.
Beräkningarna av statsbudgetens inkomster och utgifter samt saldo för budgetåret 1984/85 kommer på sedvanligt sätt att presenteras i budgetpro- positionen ijanuari. '
Det står dock klart redan _nu att prövningen av statens utgifter för - budgetåret l984/85 måste bli utomordentligt stram. Ytterligare förstärk- ningar av budgeten. utöver vad som nu föreslås. måste med all sannolikhet genomföras. De allmänna riktlinjer för budgetpolitiken sotn angavs i kom- pletteringspropositionen och som riksdagen har ställt sig bakom gäller i oförändrad omfattning.
Statsråden Bodström. Thunborg. Andersson. Boström. Feldt. Hjelm- Wallén. Göransson. Lundkvist. Leijon. Gustafsson. Peterson och Dahl utvecklar härefter närmare de ekonomisk-politiska åtgärder som hör till Vederbörande ansvarsområde. Anförandena redovisas i underprotokollen för resp. departement.
Prop. 1983/84: 40 - 33
7 Hemställan | Finansministern avslutar: Med hänvisning till vad jag och övriga statsråd har anfört hemställerjag att regeringen i en gemensam proposition I. godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som jag har förordat. 2. förelägger riksdagen vad de olika föredragandena har anfört för I de åtgärder och de ändamål som de har hemställt om.
8. Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandenas överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad föredragandena har anfört för-de åtgärder och de ändamål som föredragandena har hemställt om.
Regeringen beslutar att de anföranden och förslag som redovisas i un- derprotokollen skall bifogas propositionen som bilagorna l— l0.
Prop. 1983/84: 40 34
lnnehållsförteckning ' Sid ] Den ekonomiska politikens inriktning ......................... 2 2 Den internationella utvecklingen ............................. 9 3 Den svenska ekonomin ....... '. ............................. B 4 Politik för full sysselsättning och låg inflation .................. 18 5 Fördelningspolitiken ........................................ Zl 6 Budgetpolitiken ............................................ "24 7 Hemställan ................................................ 33 8 Beslut .................................................... 33 Bilaga ] Utrikesdepartementets verksamhetsområde
Bilaga 2 Försvarsdepartementets vcrksamhetsområde Bilaga 3 Socialdepartcmentets verksamhetsområde Bilaga 4 Kommunikationsdepartementets verksamhetsområde Bilaga 5 Finansdepartementets vcrksamhetsomräde Bilaga 6 Utbildningsdepartementets verksamhetsområde Bilaga 7 Jordbruksdepartcmentets vcrksamhctsområde Bilaga 8 Arbetsmarknadsdepartemcntets verksamhetsområde Bilaga 9 Bostadsdepartementets verksamhetsområde Bilaga 10 Industridcpartemenlets verksamhetsomräde
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1983
Prop. 1983/84: 40
Utrikesdepartementets verksamhetsområde
Bilaga ]
Prop. 1983/84: 40 _ 1 Bilaga I Utdrag UTRIKESDEPAR'I'EMENTET PROTOKOLL vid regeringssammanträde 1983-10-20
Föredragande: statsrådet Bodström
Anmälan till proposition om vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m.
ÅTGÄRDER INOM UTRIKESDEPARTEMENTETS VERKSAM- HETSOMRÅDE
Utgiftsbegränsande åtgärder rörande internationellt utvecklingssamarhete
Med hänsyn till de utgiftsbegränsningar som är nödvändiga för att bud- getunderskottet skall kunna hållas inom en rimlig ram finner jag det inte. möjligt att höja biståndsanslagen i takt med nationalinkomstens utveckling och föreslår att biståndet 1984/85 bibehålles vid den nuvarande nivån. 6595 000 000 kr. '
En sådan åtgärd innebär att biståndsvolymen inte längre kommer att motsvara 194.- av bruttonationalinkomsten. Också efter en sådan begräns- ning kommer dock det svenska biståndet att ligga på en mycket hög nivå internationellt sett. Åtgärden får betecknas som tillfällig. Så snart som den ekonomiska situationen medger det bör l%-målet åter kunna uppnås.
Jag är övertygad om att de negativa återverkningarna för mottagarlän- derna av nedskärningen kan dämpas genom att biståndets kvalitet och effektivitet förbättras. Biståndet skall inriktas på de fattiga människorna i de fattiga länderna. Outnyttjade medel av I982/83 års anslag kan användas för att tillgodose behoven av ökade resurser för vissa ändamål. Ingen nedskärning av katastrofbiståndet eller det humanitära biståndet behöver äga rum. _
Ambitionen att på sikt höja biståndsanslagen i syfte att åter uppnå l%- nivån och avsikten att förbättra biståndets kvalitet och effektivitet betyder att biståndspolitiken ligger fast i sina huvuddrag.
Jag avser att i budgetpropositionen återkomma till biståndsanslagens storlek och fördelning på ändamål och där närmare utveckla innebörden av den föreslagna utgiftsbegränsningen.
l Ii'iktu'utu'n NHR.-584. I .ru/nl. Nr—IU. Bilaga I
Prop. 1983/84: 40
IJ
Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad som här anförts om utgiftsbegränsandc åtgärder rörande internationellt utvecklingssamarbete.
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1983
Prop. 1983/84: 40 Bilaga 2
Försvarsdepartementets verksamhetsområde
Prop. 1983/84: 40 ! Bilaga 2
Utdrag FÖRSVARSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde l983-10—20
Föredragande: statsrådet Thunborg
Anmälan till proposition om vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m. m.
ÅTGÄRDER INOM FÖRSVARSDEPARTEMENTETS VERKSAMHETSOMRÄDE
1 Inledning
Chefen för finansdepartementet har tidigare denna dag redovisat målet för regeringens budgetpolitik. Det innebär bl.a. att inflationen under år 1984 inte får överstiga 4% och att åtgärder mäste vidtas som i motsvarande mån begränsar de automatiska utgiftsökningarna på statsbudgeten. För att minska budgetunderskottet förutsätts också vissa utgiftsbegränsande åt- gärder.
Mot bakgrund av denna allmänna inriktning redovisarjag i det följande förslag till åtgärder inom försvarsdepartementets verksamhetsomräde.
2 Begränsning av automatiska utgiftsökningar
De försvarsutgifter som i enlighet med l982 ars försvarsbeslut räknas upp med särskilda index är utgifterna för det militära försvaret och civilför- svaret som i statsbudgeten för budgetåret l983/84 har tagits tipp med sammanlagt ca Zl 350 milj. kr. inkl. beräknade prisregleringsmedel.
Systemet för priskompensation av det militära försvaret och civilförsva- ret grundar sig — utom vad gäller skyddsrumsbyggandet — på ett särskilt index. försvarsprisindex (FPI). För skyddsrumsbyggandet används netto- prisindex (NPI). Indexet utgör grunden för dels den årliga omräkningen av de ekonomiska ramarna för den kommande femårsperioden från ett plane- ringsprisläge till nästa. dels omräkningen av utgiftsramarna för ett visst budgetår från planeringsprisläget till det prisläge som råder när verksamhe- ten genomförs. Omräkningen av de ekonomiska ramarna fastställs av | Riksdagen 1983/84. I saml. Nr 40. Bilaga 2
Prop. 1983/84: 40
P.)
riksdagen efter förslag av regeringen. medan omräkningen av utgiftsra- marna görs av regeringen med stöd av riksdagens bemyndigande.
Jag vill särskilt framhålla den betydelse som det har för stabiliteten i försvarsplaneringen och i statsmakternas långsiktiga försvarsbeslut att utnyttja ett i sin tillämpning och till sina verkningar förutsägbart system för priskompensation av försvarsutgifterna. Under normala förhållanden bör därför förändringar inte göras i prisregleringssystemets principiella upp- byggnad under löpande försvarsbeslutsperiod. Samtidigt är det. som che- fen för llnansdepartementet anför. viktigt att bryta de intlationsförvänt- ningar som kan finnas inbyggda i svensk ekonomi inom en rad verksam- hetsområden. Mot denna bakgrund är jag därför beredd att för år 1984 förorda att priskompensationen av utgiftsramarna för det militära försvaret och civilförsvaret begränsas till högst den förutsatta inllationsnivån, dvs. till 4%. _
Automatikbegränsningen av försvarsutgifterna under år 1984 bör utfor- mas så att den bara berör omräkningen av utgiftsramarna från planerings- prisläget till det prisläge som råder när verksamheten genomförs. Den bör vidare utformas så att FPI under år 1984 ersätts av ett index som följer FPl upp till nivån 4 % och —- om FPl ökar mera — ligger kvar på denna nivå. En sådan utformning innebär att begränsningen inte slår igenom från början av år 1984.
De utbetalningar som görs för skyddsrum under år l984 föranleds av åtaganden som gjorts flera år tidigare med stöd av de bemyndiganden som riksdagen lämnat härför. Ersättningen för att anordna skyddsrum skall enligt skyddsrumsförordningen (1980: 144) anpassas till prisutvecklingen med hjälp av den tidskoefllcient som regeringen genom särskilda beslut fastställer enligt 8 & andra stycket förordningen (1978: 384) om beräkning av Iåneunderlag och pantvärde för bostadslån. Chefen för bostadsdeparte- mentet kommer senare denna dag att anmäla de åtgärder regeringen avser att vidta för att begränsa de automatiska utgiftsökningarna inom bostads- lånesystemet. De åtgärder som redovisas beträffande tidskoeffecienten bör äga tillämpning vid beräkning av ersättningen för att anordna skydds- rum. Härigenom kan även automatikbegränsningen av skyddsrumsutgif- terna utformas så att NPI under år l984 ersätts av ett index som följer NPl upp till nivån 4 % och — om NPl ökar mer — ligger kvar på denna nivå.
3. Utgiftsbegränsande åtgärder
Inom försvarsdepartementet pågår f.n. en budgetberedning på basis av myndigheternas anslagsframställningar och överbefälhavarens program- plan för budgetåren 1984/85— I988/89. När det gäller det militära försvaret villjag erinra om de besparingar som redan gjorts. bl. a. den ramsänkning som beslutades av riksdagen i mars. samt om det starka rationaliserings-
Prop. 1983/84: 40
'N
tryck som ålades det militära försvaret i 1982 års försvarsbeslut. Överbe- fälhavaren har vidare i sin programplan anmält att betydande ekonomiska problem uppstått. Utan att kunna ange den exakta omfattningen av dessa ekonomiska problem är det emellertid redan nu klart att de är mycket stora och att konsekvenserna för planeringen inom försvaret kommer att bli betydande. Det är inte enbart den fredsmässiga verksamheten utan även materielanskaffningen och byggverksamheten som kommer att beröras. om det militära försvarets verksamhet skall kunna anpassas till de ekono- miska ramar som nu gäller. Mot denna bakgrund kan jag inte förorda ytterligare begränsningar av den ekonomiska ramen för denna del av totalförsvaret.
1982 års försvarsbeslut innebar vissa ambitionshöjningar inom civilförf svaret och det ekonomiska försvaret. Med hänsyn till det rådande sam- hällsekonomiska och statsfinansiella läget kan inte dessa genomföras i den omfattning som tidigare planerats för budgetåret 1984/85. För ('irilfi'im'a- ret innebär detta följande.
Enligt 1982 års försvarsbeslut skall den årliga bemyndigandctilldelning- en för skyddsrum bl. a. ge täckning för byggande av skyddsrum i takt med den förväntade nyproduktionen av byggnader och anläggningar i skydds- rumsorterna. Vidare anges att en hårdare styrning av skyddsrumsbyggan- det till riskområden bör vara möjlig. Ett system med skyddsplaner kommer att införas. Skyddsplanerna kommer att upprättas av kommunerna med början under hösten 1984. Den riskanalys som ingår som ett led i skydds- planearbetet kommer att leda till en revidering av de skyddsrumsplaner som nu ligger till grund för byggande av skyddsrum i skyddsrumsortcrna. varvid undantag kommer att göras från kravet på skyddsrumsbyggande för vissa lågriskområden. Detta kommer att leda till minskningar av behoven av skyddsrum. främst i villaområden.
Mot denna bakgrund har regeringen beslutat att i budgetpropositionen för budgetåret 1984/85 i utgiftsbegränsande syfte föreslå en minskning av de bemyndiganden som begärs av civilförsvarsstyrelsen för skyddsrum med sammanlagt 272 milj. kr.
Civilförsvarsstyrelscn har hemställt om 200 milj. kr. i bemyndiganden på anslaget Civilförsvar: Skyddsrum på tilläggsbudget [ till statsbudgeten för budgetåret 1983./84. Dessa bemyndiganden är avsedda att utnyttjas för att anordna skyddsrum i samband med nybyggnad av framför allt garage i redan befintliga villaområden där det råder stor brist på skyddsrums- platser. Av samma skäl som jag redovisat tidigare avserjag inte att föreslå regeringen att hemställa hos riksdagen att dessa bemyndiganden lämnas.
En konsekvent genomförd begränsning av skyddsrumsbyggandet med hänsyn till en snävare riskbedömning går inte att genomföra förrän skydds- planerna har upprättats. De begränsningar som regeringen nu föreslår i fråga om bemyndigandetilldelningen leder emellertid i avvaktan härpå till att några nya skyddsrum i småhusområden inte kommer att beställas vare
Prop. 1983/84: 40 4
sig under resten av innevarande budgetår eller nästa budgetår. Samtidigt kan dock konstateras att vissa områden med småhusbebyggelse även i fortsättningen kommer att behöva förses med skyddsrum med hänsyn till att de liggcri högriskområden. Även vid en begränsad resurstilldelning kan skyddsrum i dessa områden behöva prioriteras före skyddsrum i vissa områden med flerfamiljshus och industrilokaler. _
Begränsningen av bemyndigandetilldelningen för budgetåret 1984/85 medför också att den planerade moderniseringen av ett antal stora och medelstora s. k. befolkningsskyddsrum får uppskjutas. 1 övrigt räknar jag med att den bcmyndigandetilldelning för skyddsrum som jag kommer att förorda i budgetpropositionen för budgetåret 1984/85 skall vara tillräcklig för att det skall bli möjligt att bygga skyddsrum i stort sett i takt med nyproduktionen av anläggningar och byggnader och för att därutöver byg- ga ett antal skyddsrum utan samband med sådan.nyproduklion för att avhjälpa en del av de allvarligaste bristerna på skyddsrumsplatser i de största städernas innerområden.
För det ekonomiska först-'mer föreslås vissa begränsningar bl.a. i fråga om lagringen av gasbensin för budgetåret 1984/85.
Gasbensin är utgångsvara för framställning av plastprodukter och ett flertal andra viktiga kemiska produkter. Försörjningen med gasbensin har därför stor betydelse för bl.a. hälso- och sjukvårdsområdet och förpack- ningsindustrin. Nästan all gasbensin som används i den svenska petroke- miska industrin importeras f. n.
Riksdagen beslöt våren 1982 om en utökad beredskapslagring av gasben- sin för fredskris- och avspärrningssituationer (prop. 1981/82: 102 bil". 3. FÖU 18. rskr 374). Beslutet innebar att 100000 m3 skulle inlagras vart och ett av budgetåren 1982/83 —1985/86 och 55 000 m3 budgetåret 1986/87. dvs. totalt 455 000 må. För ändamålet har riksdagen för budgetåren 1982/83 och 1983/84 beviljat 139 resp. 160 milj. kr. Överstyrelsen för ekonomiskt för- svar (ÖEF) har för budgetåret 1984/85 föreslagit att 140.7 milj. kr. anslås.
Jag har inhämtat att det inom ÖEF f.n. pågår en översyn av försörj- ningsplanerna för det petrokemiska området. Översyncn går bl. a. ut på att behovsbedömningarna revideras med hänsyn till den nya inriktningen av ekonomiskt försvar enligt 1982 års totalförsvarsbeslut.
Denna nya inriktning innebär en prioritering av de oundgängliga beho- ven inom försörjningsområdena livsmedel. beklädnad. värme. hälso- och sjukvård samt härför erforderliga stödfunktioner. l ÖEF:s översyn kom- mer hänsyn vidare att tas till de förbättrade möjligheterna att framstäl- la gasbensin inom landet. främst genom tillkomsten av den katalytiska trackern hos Scanraff.
ÖEF:s reviderade försörjningsplan kommer att utgöra en delav underla- get för utredningen rörande översyn av det löpande oljelagringsprogram- met m.m. (Dir. 1982:54. 1982:99 och 1983z52) som i början av år 1984
o
Prop. 1983/84: 40 _ 5
kommer att lämna förslag till reviderat mål för bl. a. beredskapslagring av gasbensin.
Mot bakgruitd av vad jag här har anfört bör utredningens rapport avvak- tas innan förslag lämnas till riksdagen om tilldelning av ytterligare medel för beredskapslagring av gasbensin. Jag räknar härvid inte med att någon inlagring blir aktuell för budgetåret 1984/85.
Statsrådet Dahl kommer senare att anmäla frågan om begränsning av oljelagringsprogrammet.
1 ÖEF:s anslagsframställning för budgetåret 1984/85 redovisas reserva- tioner på anslag under fjärde huvudtiteln. Den alldeles övervägande delen av dessa medel är bundna genom bl.a. avtal med företag. Jag bedömer emellertid att 4 milj. kr. inom programmet Beklädnad m.m. och 7 milj. kr. inom delprogrammct Kemiska produkter m.m. under budgetåret 1984/85 skulle kunna utnyttjas för annan verksamhet under anslaget än som ur- sprungligen avsetts. Behovet av anslagsmedel kan härigenom minskas med motsvarande belopp. För omsättning av beredskapslagrade varor erfordras ett visst rörelseka- pital. s.k. deponerade medel. ] enlighet med den inriktning av det,—ekono- miska försvaret som angavs i 1982 års försvarsbeslut genomför ÖEF f.n. en betydande omstrukturering av beredskapslagret. Mot bakgrund av att vissa av de försålda varorna ännu inte hunnit ersättas genom nyinköp är de deponerade medlen hos ÖEF för tillfället relativt stora. Temporärt bör därför enligt min mening en del av dessa medel kunna utnyttjas för andra . ändamål. Jag förordar att 24 milj. kr. av de deponerade medlen på bekläd- nads- och kemiprogrammen för budgetåret 1984/85 omfördelas till industri- ella åtgärder och åtgärder som förstärker handlingsberedskapen. Behovet av anslagsmedel för budgetåret 1984/85 kan härigenom minskas med sam- ma belopp. Regeringen har vidare beslutat att även andra utgiftsbegränsande åtgär- der skall vidtas i syfte att minska medelsbehoven för budgetåret 1984/85 med ytterligare 23 milj. kr. Fördelningen av detta belopp mellan civilför- svar utom skyddsrum och anslag inom övriga delar av det civila totalför- svaret kommer att fastställas i det fortsatta budgetarbetet.
4. Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att 1. godkänna den inriktning jag har förordat i fråga om begränsning av de automatiska ökningarna av utgiftsramarna för det militära försvaret och civilförsvaret under år 1984. 2. godkänna de utgiftsbegränsande åtgärder inom försvarsdeparte- mentets verksamhetsområde som jag har föreslagit.
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1983
Prop. 1983/84: 40 Bilaga 3
Socialdepartementets verksamhetsområde
Prop. 1983/84: 40 1
Bilaga 3 Utdrag. SOCIALDEPARTEMENTET PROTOKOLL vid regeringssammanträde 1983-10-20
Föredragande: statsrådet Andersson
Anmälan till proposition om vissa ekonomisk-politiska åtgärder. m.m.
ÅTGÄRDER INOM SOCIALDEPARTEMENTETS VERKSAMHETS- OMRÅDE
Inledning
I kompletteringspropositionen våren 1983 (prop. 1982/83: 150 bil. [) re- dovisades olika åtgärder som syftar till att begränsa kostnadsutvecklingen för staten och socialförsäkringssektorn. Därvid anmäldes att det på det socialpolitiska området inletts ett 'översynsarbete som gäller såväl det statliga stödet till kommuner och landsting som vissa förmåner till enskil- da. Jag kommer i det följande att redovisa några resultat av detta översyns- arbete. . |
Den svenska socialpolitiken skall även i fortsättningen i sina huvuddrag bygga på generella åtgärder och vara en socialpolitik för hela folket. En socialpolitik för vilken alla medborgare känner ansvar är den bästa grun- den för en riktig fördelningspolitik och för att svaga och utsatta grupper skyddas.
Som framhållits i den nyligen avgivna regeringsförklaringen måste den hårda budgetprövning. som tvingas fram av den ekonomiska krisen. ofrån- komligen beröra områden som av många upplevs som angelägna och därför blir kännbara för medborgarna. Stor vikt måste därför fästas vid att förslagen utformas så att krisens bördor blir rättvist fördelade.
[ det följande kommer jag först att redovisa förslag om att devalvering— ens prishöjande effekt skall räknasav vid fastställandet av basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring. Vidare kommer jag att föreslå att det .. särskilda tilläggsbeloppet omvandlas fr.o.m. år 1984. Därefter kommerjag att redovisa ett antal förslag till utgiftsbegränsande åtgärder inom pen— sions- och sjukförsäkrings'området som utgör resultat av det i komplette- ringspropositionen nämnda översynsarbetet. Dessa förslag avser bl.a. l Riksdagen I983I8—I. I saml. Nr 40. Bilaga 3 I I
Prop. 1983/84: 40
h)
skärpta inkomstprövningsregler för hustrutillägg. Förslagen är utformade så att de inte skall leda till en sänkning av nu utgående pension. På sjukförsäkringens område innefattar mitt förslag olika åtgärder för be- gränsning av läkemedelskostnaderna. justeringar av patientavgifterna inom den öppna sjukvården och reglerna för sjukpenning under utlandsvis- telse samt av försäkringsersättningen till landstingens barn- och ungdoms- tandvård.
Jag räknar med att riksförsäkringsverket i samarbete med försäkrings- kassorna kommer att svara för att de försäkrade får erforderlig information i samband med att de nya reglerna träder i kraft.
Sammantaget beräknas de kostnadsbegränsande åtgärderna inom social- departemen_tets ansvarsområde innebära en begränsning av statens och socialförsäkringssektorns utgifter med ca 240 milj. kr. under innevarande budgetår och 950 milj. kr. under budgetåret 1984/85. När hänsyn tas till skatteeffekterna kan besparingseffekterna beräknas till ca 125 milj. kr. resp. 690 milj. kr. Besparingseffekten ökar ytterligare under de följande åren. Till de nämnda beloppen kommer avräkningen av devalveringens priseffekt som innebär en begränsning av utgifterna inom socialförsäkring- en med drygt 2900 milj. kr. under budgetåret 1984/85.
] Grunderna för beräkning av basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring samt omvandling av det särskilda tilläggsbeloppet
[. 1 Bakgrund
Beräkningen av pensioner och andra förmåner enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring görs med ledning av ett basbelopp som fastställs av regeringen enligt i lagen givna grunder. Folkpensionsförmåner. ATP m.m. utgår med vissa procentandelar av basbeloppet. Även ett stort antal förmå- ncr utanför nämnda lag beräknas på grundval av detta basbelopp. Syftet med att anknyta socialförsäkringsförmånerna till basbeloppet är att dessa förmåner därmed automatiskt värdesäkras.
' Reglerna för beräkning av basbeloppet finns i 1 kap. 6 5 lagen om allmän försäkring. Fram till år 1981 fastställdes basbeloppet för varje månad på grundval av konsumentprisindex två månader före den månad basbeloppet avsåg att gälla. Basbeloppet ändrades när prisindex hade förändrats med minst 3% sedan närmast föregående ändring av basbeloppet.
På förslag av den borgerliga regeringen beslöt riksdagen hösten 1980 om ändring av beräkningsgrunderna vid fastställande av basbeloppet (prop. 1980/81:20. SfU 14, rskr 84). Ändringen innebar att man vid beräkningen av förändringar i det allmänna prisläget inte längre tog hänsyn till indirekta skatter. tullar. avgifter och ändringar i energipriser samt att tillägg gjordes för subventioner. De ändrade reglerna tillämpades första gången vid fast- ställande av basbeloppet förjanuari 1981. I
Prop. 1983/84: 40
...g
Fr.o.m. den ljanuari 1982 fastställs basbeloppet en gång per år i stället för varje månad under året (prop. 1981/82: 50. SfU 6, rskr 85). Basbeloppet räknas nu fram genom enjämförelse mellan det tal som anger förhållandet mellan det allmänna prisläget i november året före det år som basbeloppet avser och prisläget ijuni 1980. '
Riksdagens beslut hösten 1980 att införa nya grunder för beräkning av basbeloppet skulle ha inneburit en långsiktig systematisk urholkning av värdesäkringcn av pensioner och andra förmåner som beräknas med led- ning av basbeloppet.
På förslag av den nya socialdemokratiska regeringen beslöt riksdagen hösten 1982 att de ursprungliga grunderna för beräkning av basbeloppet skall återställas (prop. 1982/83:55. SfU 13, rskr 101). I enlighet med riks- dagens beslut har basbeloppet för år 1983 fastställts med tillämpning av de under år 1982 gällande reglerna. Ätergången till de ursprungliga reglerna för beräkning av basbeloppet skall ske vid bestämmandet av basbeloppet för år 1984. dvs. basbeloppet kommer då att beräknas med ledning av förändringar i konsumentprisindex under år 1983. Som jag strax återkom- mer till förutsattes dock att särskilda regler skulle gälla för avräkning av priseffekterna av 1982 års devalvering.
Basbeloppet för år 1983 uppgår till 19400 kr. Basbeloppet skall även fortsättningsvis fastställas för kalenderår på grundval av prisutvecklingen under föregående år. För att ge viss kompen- sation för prisökningar under året beslöt riksdagen på regeringens förslag i nyssnämnda proposition om en extra höjning av pensionsbeloppen för år 1983. Höjningen fick formen av ett särskilt tilläggsbelopp på 300 kr. till basbeloppet. Det innebär att det fastställda basbeloppet höjs med 300 kr. vid beräkning av pensionsförmåner och därmed jämförliga ersättningar som betalas ut från den allmänna försäkringen m.m. under år 1983.
1.2 Effekten av 1982 års devalvering
De prisförändringar som följer av devalveringen av den svenska kronan i oktober 1982 kommer att påverka basbeloppet och därmed pensioner m.m. fr.o.m. år 1984. I samband med devalveringsbeslutet framhölls att en förutsättning för att devalveringen skulle lå avsedd effekt är att olika grupper inte utverkar kompensation för de prisökningar på importvaror m.m. som devalveringen leder till.
I anslutning till regeringens förslag hösten 1982 om återställande av de ursprungliga värdesäkringsreglerna (prop. 1982/83: 55) förklarade företrä— dare för Pensionärernas Riksorganisation och Sveriges Folkpensionärers Riksförbund som sin mening att pensionärerna är beredda att medverka i saneringen av Sveriges ekonomi. De förklarade sig därvid beredda att i den svåra krissituation som Sverige befinner sig i göra samma uppoffringar som andra grupper förutsätts göra. nämligen att avstå från kompensation för sådana prisstegringar som föranleds av devalveringen.
Prop. 1983/84: 40 ' ' 4
Regeringen beslöt den 22 juni 1983 att ge konjunkturinstitutet i uppdrag att i samråd med statens pris- och kartellnämnd uppskatta den totala priseffekten av devalveringen på konsumentprisindex.
[ skrivelse den 22 augusti 1983 har konjunkturinstitutet redovisat sin beräkning av devalveringseffektcn. Av rapporten framgår att den totala effekten på konsumentprisindex av 1982 års devalvering kan beräknas till 56%. Denna priseffekt beräknas slå igenom successivt med 1.492.- vid utgången av år 1982. 2.692 under år 1983 och resterande 1.692: efter år 1983.
1.3 Reglerna för beräkning av basbeloppet för kommande år
Som jag framhöll vid min anmälan av proposition 1982/83:55 hösten 1982 är det mycket tillfredsställande att företrädare för pensionärsorgani- sationerna har markerat sin vilja att medverka i återuppbyggnaden av Sveriges ekonomi genom att avstå från kompensation för den del av prisstegringarna som föranleds av devalveringen. _
Under innevarande år har jag haft överläggningar med företrädare för Pensionärernas Riksorganisation. Sveriges Folkpensionärers Riksförbund och Handikappförbundens Centralkommitté i syfte att klarlägga på vilket sätt devalveringens prishöjande verkan skall neutraliseras fr.o.m. år 1984. De undersökningar som gjorts i anslutning till dessa överläggningar har" givit vid handen att neutraliseringen av devalveringseffekten bör göras genom att basbeloppet inte räknas upp med den del av prishöjningarna som kan härledas till devalveringen av den svenska kronan.
Företrädarna för organisationerna har vid överläggningarna upprepat sina tidigare uttalanden att pensionärerna är beredda att i en svår tid göra samma uppoffringar som andra grupper. dvs. avstå från kompensation för devalveringens priseffekter. Man har också accepterat den tekniska for- men för avräkningen av denna priseffekt samtidigt som man anfört syn- punkter på dess materiella innehåll.
Mot denna bakgrund föreslårjag att basbeloppet fr.o.m. år 1984 beräk- nas genom en jämförelse mellan å ena sidan det allmänna prisläget i november 1982 och å andra sidan prisläget i november året före det som basbeloppet avser, med avräkning för den del av prisstegringen som är föranledd av devalveringen. Somjag nySs redovisat beräknas denna deval- veringseffekt på prisutvecklingen uppgå till 4% vid slutet av år 1983. Vid fastställandet av basbeloppet för år 1984 bör denna priseffekt avräknas från den allmänna prisutvecklingen. Någon ytterligare avräkning av den priseffekt på 1,6 %. som enligt konjunkturinstitutet beräknas komma att slå igenom på priserna under år 1984, bör enligt min mening inte aktualiseras. Somjag framhöll vid min anmälan av nyssnämnda proposition hösten 1982 avser avräkningen en extraordinär engångsåtgärd som inte i övrigt får inverkan på värdesäkringen av socialförsäkringsförmåncrna. Efter avräk-
Prop. 1983/84: 40 5
ningen av devalveringseffektcn genomförs värdesäkringen av pensioner och andra förmåner fullt ut enligt de politiska åtaganden som gjordes förra hösten. .
Jag har vid mina överväganden om devalveringseffekten titgått från att avräkningen även omfattar de offentliganställdas avtalspensioner. Jag har därvid samrått med chefen för civildepartementet.
Möjligheterna att i framtiden kompensera för avräkningen avdevalve- ringseffekten blir beroende av hur snabbt den ekonomiska krisen i landet kan avhjälpas. Jag avser att i annat sammanhang återkomma till regeringen med förslag om att en parlamentarisk utredning skall tillsättas för att göra en översyn av vissa frågor inom det allmänna pensionssystemet. En av uppgifterna för denna utredning bör vara att — mot bakgrund av de diskus- sioner som periodvis förekommit — se över det nuvarande vårdesäkrings- systemets utformning. Därmed kommer man också in på frågan om pen- ' sionärernas möjligheter att få del av kommande standardökningari sam- hället.
I årets reviderade finansplan har regeringen aviserat olika åtgärder för att begränsa prisutvecklingen fr.o.m. år 1984 till högst 4% per år (prop; 1982/83: 150. FiU 50, rskr 392). Åtgärderna innebär bl. a. att uppräkningen av indexstyrda utgifter skall begränsas till 4%. Som anfördes i nämnda proposition kan höjningen av basbeloppet för år 1984 genom avräkningen av devalveringseffekten beräknas komma att tämligen nära ansluta till den avsedda begränsningen av utgiftsuppräkningarna. Med utgångspunkt i re- geringens mål för en begränsad prisutveckling under år 1984 och avräk- ningen av devalveringseffekten vid fastställande av basbeloppet anserjag därför att några ytterligare åtgärder f.n. inte är påkallade när det gäller utgiftsatttomatiken inom socialförsäkringsområdct.
Mitt förslag om återgång till tidigare beräkningsgrunder för basbeloppet med avräkning av devalveringseffektcn t.o.m. år 1983 föranleder ändring av 1 kap. 6 5 lagen (1962: 381) om allmän försäkring.
1.4 Omvandling av det särskilda tilläggsbeloppet till basbeloppet
Jag vill i detta sammanhang också ta upp frågan om storleken och utformningen av det extra tillägget till basbeloppet vid beräkningen av pensionsförmåner m.m. Beloppet avser som tidigare nämnts att ge viss kompensation för prisstegringar under året.
Det extra tillägget på 300 kr. till basbeloppet för år 1983 beräknades vid en genomsnittlig prishöjning strax under 6% per år motsvara effekterna av äldre bestämmelser om att basbeloppet fastställdes för varje månad och förändrades då den allmänna prisnivån stigit eller minskat med minst 3%.
Mot bakgrund av nyssnämnda inriktning på att begränsa inflationstakten till högst 4 % per år finnerjag det vara motiverat att storleken på tilläggsbe- loppetjusteras så att det motsvarar kompensationsbehovet vid en inflation på 4% under året. Tilläggsbeloppet skulle då bli 200 kr.
Prop. 1983/84: 40 ' 6
Vid de tidigare nämnda överläggningarna har de deltagande organisatio- nerna hävdat att vid genomförande av åtgärder såsom avräkning av deval- veringseffekten m.m. måste under alla förhållanden de svagaste grupperna skyddas. Handikappförbundens centralkommitté (HCK) har i en särskild skrivelse preciserat sin uppfattning i denna fråga. HCK anser att en utlägg- ning av ett särskilt tilläggsbelopp på 200 kr. för år 1984 inte är förenlig med' en rättvis fördelning av tillgängliga resurser. Tillgängliga medel bör enligt HCK fördelas genom höjning av pensionstillskott och handikappersätt- ning.
Liksom pensionärs- och handikapporganisationerna anser jag det ange- läget att tillgängliga samhällsresurser fördelas på sådant sätt att man värnar om de svagaste grupperna. Personer med pensionsförmåner utöver folk- pension och pensionstillskott får del av skattesänkningarna under åren 1983 och 1984 genom skattereformcn (prop. 1981/82: 197. SkU 60. rskr 391). Dessa uppgår i vissa fall till betydande belopp. Jag finner därför att mycket talar för en omfördelning av de medel som tilläggsbeloppet 200 kr. representerar. En sådan omfördelning bör inriktas påatt förstärka det ekonomiska grundskyddet för de ekonomiskt svagaste grupperna bland handikappade och äldre.
I enlighet med denna inriktning föreslår jag att det särskilda tilläggsbe- loppet till basbeloppet fr.o.m. år 1984 omvandlas till extra uppräkningar av folkpensionens grundnivå, pensionstillskotten och handikappersätt- ningarna. Folkpensionens grundnivå bör därvid höjas från 95 till 969? av basbeloppet för en ensam ålders-. förtids- eller änkepensionär och från 77.5 till 78.5 % av basbeloppet för var och en av två pensionsberättigade makar. Vidare bör pcnsionstillskottet för ålt'lerspensionärer och änkor höjas från 47 till 48 9? av basbeloppet. För den som är förtidspensionär bör pcnsionstillskottet höjas från 92 till 96 % av basbeloppet. Därmed återställs den relation som gällde före den 1 juli 1982. nämligen att fullt pensionstill- skott till den som har förtidspension är dubbelt så stort som pensionstill- skottet till ålderspension. Höjningen av pensionstillskottet för förtidspen- sionärer innebär motsvarande ökning för den som uppbär vårdbidrag för svårt handikappat barn. Handikappersättningen. som utgår för att täcka särskilda hjälpbehov och merutgifter på grund av handikapp. bör höjas med två procentenheter så att ersättning utgår med 34. 50 eller 65 % av basbeloppet alltefter hjälpbehovets omfattning och merutgifternas storlek. Den del av vårdbidraget som utgör ersättning för merkostnader bör höjas på motsvarande sätt. Såvitt gäller handikappersättningar som löper vid ikraftträdandet bör höjningen slå igenom utan att någon omprövning av ersättningsrätten behövs. Motsvarande bör gälla för den del av löpande vårdbidrag som utgör ersättning för merkostnader.
Resultatet för de enskilda pensionärerna av den här föreslagna omfördel- ningen tillsammans med höjningen av basbeloppet för år 1984 kan belysas genom följande exempel. Därvid har beräkningsmässigt antagits ett basbe- lopp på 20 300 kr. för år 1984. vilket innebär en ökning av konsumentprisin- dex med 8.6 % och med avdrag för devalveringseffektcn 4932.
Prop. 1983/84: 40 "_ 7
Pensionsbelopp Omvandling av tilläggsbeloppet (200 kr.) Sammanlagd 1983 ___—__— pensionshöining Avgår Tillkommer höjd 1984 (inkl. tilläggs- grundpension och basbelopps- belopp pensionstillskott höjning) Ogift ålderspensionär - utan ATP 27 974 284 406 1 258 ' Makar (ålderspensio- närer ) utan ATP 49 053 498 812 2 306 Ogift förtidspensionär titan ATP 36 839 374 1015 2137 Ogift ålderspensionär med genomsnittlig ATP 43 834 445 203 1 539 (1.2751 bb) Ogift ålderspensionär med maximal ATP 95 545 970 203 3 1 13
Kostnaderna för de här föreslagna förmånshöjningarna motsvarar i hu- vudsak kostnaderna inom den allmänna försäkringen för ett tilläggsbelopp av 200 kr. sedan hänsyn tagits till skatteeffckterna. Förslagen innebär dock en omfördelning av kostnaderna inom den allmänna försäkringens ram från tilläggspensioneringen till folkpensioneringen.
Vad jag här anfört föranleder dels upphävande av lagen (1982: 1232) om tilläggsbelopp vid beräkning av pensionsförmåner m.m.. dels ändring av 6 kap. 2 $. 7 kap. 4.5. 8 kap. 4.5. 9 kap. 3 och 4.55 lagen ( 1962: 381) om allmän försäkring samt 2 och 2 a åå lagen (1969: 205) om pensionstillskott.
2 lnkomstprövningsreglerna för hustrutillägg
2.1 Gällande regler
Hu5truti11ägget är en inkomstprövad särskild folkpensionsförmån. Reg- lerna för detta finns i lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension.
Hustrun till den som uppbär folkpension i form av ålderspension eller förtidspension har rätt till hustrutillägg under förutsättning att hon har fyllt 60 år och själv inte uppbär sådan folkpension samt att makarna varit gifta i minst fem år. När särskilda skäl föreligger kan hustrutillägg utgå även om hustrun inte fyllt 60 år eller makarna varit gifta kortare tid än fem år. Hustrutillägg utgår för tid före den månad då hustrun fyller 65 år.
Hustrutillägget kan i princip ses som ett tillägg till mannens folkpension
' eftersom det förutsätter att mannen uppbär sådan pension. Hustrutillägget är dock konstruerat som en fristående pensionsförmån som tillkommer hustrun och betalas ut direkt till henne. Detta innebär bl.a. att de i lagen om allmän försäkring angivna allmänna förutsättningarna för rätt till folk- pension måste vara uppfyllda även med avseende på hustrun.
Prop. 1983/84: 40 8
Maximibeloppet för hustrutillägg motsvarar f.n. 107 % av basbeloppet. vilket utgör skillnaden mellan å ena sidan sammanlagda årsbeloppet av folkpension i form av hel ålderspension till två makar jämte pensionstill- skott samt å andra sidan sådan pension till ensamstående jämte pensions- tillskott. För år 1983 innebär detta att högsta möjliga hustrutillägg utgör 21 080 kr. '
l—lustrutillägget är underkastat inkomstprövning enligt samma regler som för kommunalt bostadstillägg till folkpension (KBT). 1 huvudsak innebär dessa regler att hustrutillägget minskas med de inkomster som hustrun och hennes make har vid sidan av folkpension och eventuellt pensionstillskott i den mån sidoinkomsten överstiger 750 kr. per år för vardera maken. Minskningen görs med en tredjedel av inkomsten därutöver. '
För makar beräknas vid inkomstprövningen vardera makens inkomst utgöra hälften av makarnas sammanlagda årsinkomst och värdet av förmö- genhet hälften av deras sammanlagda förmögenhet. Föreligger rätt till både hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg minskas vid inkomstprövning- en först bostadstillägget och därefter hustrutillägget.
Verkningarna av inkomstprövningen framgår av följande tablå med ex"- empel på hustrutilläggets storlek är 1983 vid olika sidoinkomster för ma- karna. Beräkningen utgår från antagandet att kommunalt bostadstillägg före inkomstavdrag utgör maximalt 5000 kr. per år för hustrun (10000 kr./ år för makarna gemensamt).
Hustrutilläggets storlek vid olika sidoinkomster för makarna
Arsinkomst för makarna Hustrutillägg efter KBT till hustru gemensamt vid sidan av avdrag för inkomst efter avdrag pensionen och hustru- för inkomst tillägget* 0-1 500 (59053) 21 080 5000
16500 (70 553) 21 080 2500 31500 (80553) 21080 () 50000 (95 970) ' 17996 ()
70 000 (112 641) 14 667 - ' 0
80000 (120940) 12 966 0 90 000 (129 303) 11329 0 94 700 (133 220) 10 546 . () 100 000 (137 636) 9662 () 1 15 800 (150803) 7029 0 140000 (167974) ' 2996 () 150000 (177 974) 1 329 () 157970 (185 944) 1 ()
* Siffrorna inom parentes anger makarnas gemensamma inkomst inkl. mannens folkpension och pensionstillskott eller tilläggspension motsvarande pensionstill— skott.
Som framgår av tablån är — under angivna förutsättningar — hustrutill- Iägget helt bortreduccrat först vid en sammanlagd årsinkomst av ca 158 000 kr. vid sidan av t'olkpensionen. lnräknas mannens ålderspension uppgår makarnas årsinkomst till närmare 186000 kr. innan hustrutillägget helt har
Prop. 1983/84: 40 9
reducerats bort. Om mannen uppbär förtidspension är hustrutillägget helt bortredueerat först vid en sammanlagd årsinkomst av ca 194 800 kr.
År 1963 utbetalades hustrutillägg till 40700 kvinnor. 1 oktober 1983 utgår 51 772 sådana tillägg. Medelårsbeloppet för utgående hustrutillägg har sti- git från 0.37 basbelopp år 1963 till 0.76 basbelopp i oktober 1983. dvs. medelårsbeloppet i fasta priser har under perioden mer än fördubblats. '
Av de hustrutillägg som utbetalas i oktober 1983 utgår 7140 eller ca 14% med oreducerat belopp medan resten, 44632. har reducerats genom in- komstprövningen. Utgifterna för hustrutillägg beräknas för budgetåret 1983/84 uppgå till 950 milj. kr.
Pensionskommittén har i sitt betänkande Familjepension (SOU 1981z61—62) föreslagit att hustrutillägget skall börja avvecklas i samband med att en reformering genomförs av 'efterlevandepensioneringen. Jag återkommer inom kort till regeringen i denna fråga. Redan nu villjag dock föreslå en skärpning av nuvarande regler för inkomstprövningen av hustru- . tillägg.
2.2 Skärpta regler för inkomstprövning
Reglerna för inkomstprövning av hustrutillägg medför att detta tillägg numera kan utbetalas också i de fall där det inte kan sägas finnas ett manifesterat behov därav. Som framgår av den föregående redogörelsen kan hustrutillägg utgå även vid höga sidoinkomster. Detta innebär att hustrutillägget utges även i fall då makarnas inkomster överstiger den inkomst som i många fall två förvärvsarbetande kan erhålla genom arbete på heltid.
Dessa effekter beror bl.a. på att årsbeloppet för hustrutillägg har ökat markant de senaste åren till följd av basbeloppets höjning och utbyggnaden av pensionstillskotten. Också beloppen för KBT, som reduceras före hust— rutillägget, har stigit väsentligt. Dessutom sänktes reduktionsfaktorn år 1975 från tidigare hälften av sidoinkomsten till en tredjedel härav. något som inneburit en betydligt långsammare avtrappning av KBT och hustru— tillägg.
För att förhindra att hustrutillägg fortsättningsvis betalas ut i situationer där det är uppenbart att det inte är motiverat med ett stöd av detta slag föreslår jag att reduktionsfaktorn vid inkomstprövningen av hustrutillägg höjs från nuvarande en tredjedel av sidoinkomsten till 60 % av denna. När det gäller de kommunala bostadstilläggen bör den nuvarande reduktions- faktorn behållas.
De ändrade reglerna innebär att hustrutillägget i det tidigare exemplet är helt bortredueerat när makarnas gemensamma inkomster — pensionen inkluderad — uppgår till ca 130000 kr.
Ändringen bör träda i kraft den ljanuari 1984. Den bör avse nybeviljade och i princip även hustrutillägg som utgår vid ikraftträdandet. För sist- il Riksdagen 1983/84. [ mm!. Nr 40. Bilaga 3
Prop. 1983/84: 40 10
. nämnda hustrutillägg bör dock gälla en övergångsregel som innebär att ändringen av reduktionsfaktorn inte får leda till minskning av det utgående beloppet. Den som uppbär hustrutillägg för december 1983 bör således garanteras att hustrutillägget inte till följd av den skärpta inkomstprövning- en kommer att utgå med lägre belopp än i december 1983. Hustrutilläggets storlek kan dock påverkas av att andra förhållanden ändras. Det är själv- fallet inte meningen att den som får en ökning av sidoinkomsten eller en sänkning av bostadskostnaden skall få behålla det hustrutillägg som utgick när reglerna trädde i kraft. Vid sådant förhållande bör en ny garantinivå räknas fram med tillämpning av den tidigare reduktionsfaktorn. Beräkning- en skall därvid göras som om de ändrade förhållandena inträffat i decem- ber 1983. Garantinivån bör inte höjas vid ändringar av basbeloppet.
Den föreslagna höjningen av reduktionsfaktorn medför att folkpensions- utgifterna vid full effekt reduceras med ca 250 milj. kr. per år. För budget— året 1983/84 beräknas utgiftsbegränsningen till 30 milj. kr. och för budget- året 1984/85 till 110 milj. kr.
Förslaget föranleder ändring i 45 lagen (1962: 392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension.
3 Andra åtgärder för att begränsa kostnadsutvecklingen inom pen- sionsområdet
3.1. Reformering av efter!evandepensioneringen
Pensionskommittén lade år 1981 fram förslag om en omfattande refor- mering av efterlevandepensioneringen. Förslaget innebär att efterlevande- förmånerna i ökad grad inriktas på efterlevande barn. Nuvarande änkepen- sionering ersätts av tidsbegränsade och mera behovsinriktade pensionsför- måner till vuxna efterlevande, lika för män och kvinnor. Övergångsregler införs som bl.a. innebär att de som är över en viss ålder eller redan har änkepension inte berörs av de nya reglerna. Omläggningen innebär att de fortgående kostnadsökningar som följer med de nuvarande reglerna för änkepension bryts och på längre sikt följs av kraftiga kostnadsminskning- ar.
Jag avser att inom kort återkomma med förslag till proposition till riksdagen om en reformering av efterlevandepensioneringen på grundval av pensionskommitténs betänkande och de remissyttranden som kommit in.
3.2. Samordning av pensionstillskott med andra inkomster än ATP
Pensionstillskottcn utgör en komplettering till folkpension i form av ålderspension, förtidspension eller änkepension till pensionärer som inte har ATP eller som har låg ATP. Tillskottet utgår med samma belopp för ogift som för gift pensionär.
Prop. 1983/84: 40 1 1
För år 1983 utgör pensionstillskottet till ålders- och änkepension 47% av basbeloppet medan pcnsionstillskottet till hel förtidspension utgör 92% av basbeloppet. Jag har under avsnitt 1.4 föreslagit en viss förstärkning av pensionstillskotten.
] januari 1983 utgick pensionstillskott till ca 845000 pensionärer. Av dessa beräknas ca 170000 eller 20% få tillskott med oreducerat belopp. För budgetåret 1983/84 beräknas utgifterna för pensionstillskotten uppgå till ca 6700 milj. kr.
Pensionstillskotten har till syfte att fylla ut pensionen upp till en viss garantinivå för den som saknar ATP eller har låg ATP. Därför avräknas tillskottet mot utgående ATP-pension krona mot krona. Däremot görs ingen avräkning på tillskottet mot annan pension eller annat slag av in- komst.
Att pcnsionstillskottet på detta sätt räknas av helt mot ATP medan ingen som helst avräkning sker mot andra inkomster i form av tjänstepension, kapitalinkomster etc. är-inte invändningsfritt. 1 det nu aktuella samhälls- ekonomiska läget måste noga övervägas om de förmåner som utbetalas är anpassade till den behovssituation som föreligger. Enligt min mening finns det därvid anledning att närmare överväga möjligheterna till och konse- kvenserna av en avräkning på pensionstillskotten mot även andra inkoms- ter än ATP. En genomgång av hithörande frågor'har påbörjats inom social- departementet och jag avser att återkomma till regeringen i dessa frågor. Eftersom dessa frågor har nära samband med hur pensionsförmånerna beskattas bör genomgången även omfatta de särskilda skatteregler som gäller för dem som uppbär folkpension.
4 Begränsning av läkemedelskostnader m. m.
Hänvisningar till S3-2
4.1. Gällande regler
Den allmänna sjukförsäkringen innefattar också regler för ersättning för läkemedelskostnader. Enligt lagen (l98lz49) om begränsning av läkeme- delskostnader m.m. är den enskildes förmåner i fråga om läkemedel upp- delade i tre olika ersättningsformer nämligen prisnedsatta läkemedel, kost- nadsfria läkemedel samt ett generellt skydd för höga sammanlagda kostna- der för läkemedel och sjukvård. Dessutom reglerar lagen rätt till prisned- sättning för vissa livsmedel och födelsekontrollerande medel samt kost- nadsfria förbrukningsartiklar vid vissa sjukdomar.
Kostnadsfria läkemedel och förbrukningsartiklar är som benämningen anger helt kostnadsfria för patienten. De läkemedel och förbrukningsartik- lar som är kostnadsfria framgår av en särskild förordning (1981 : 353) resp. en särskild kungörelse (1972: 189), där även anges den sjukdom eller det motsvarande tillstånd som kostnadsfriheten förutsätter.
Övriga läkemedel och vissa livsmedel samt födelsekontrollerande medel
Prop. 1983/84: 40 12 berättigar till rabatt av hela kostnaden-över 60 kr. och halva kostnaden mellan 20 och 60 kr. Den försäkrades kostnad är alltså maximerad till 40 kr.
Högkostnadsskyddet är ett samordnat skydd mot höga kostnader för såväl läkemedel som läkarbesök och sjukvårdande behandlingar. Patienten har ett s.k. 15-kort vari läkarbesök m.m. stämplas och som efter 15 markeringar ger rätt till befrielse från patientavgift under återstoden av en tolvmånadersperiod räknat från första besöket/inköpet.
Sjukförsäkringens utgifter för läkemedel under år 1982 uppgick till totalt 2919 milj. kr. Detta innebar en ökning från år 1981 med 516 milj. kr. eller 21 .5 %. .
Riksrevisionsverket har genomfört en förvaltningsrevision av socialsty- relsens och riksförsäkringsverkets uppföljning av läkemedelskostnaderna samt verkens utvärdering av effekterna av läkemedelsförmånerna samt förskrivningsreglerna. ' Resultatet av revisionen har redovisats i en särskild rapport, av vilken framgår att'samhällets kostnader för läkemedel har ökat i snabb takt under 1970-talet. Sjukförsäkringens utgifter för läkemedelsersättning har fyr- dubblats mellan åren 1970 och 1980 medan läkemedelskostnaderna inom den slutna sjukvården har tredubblats. Den andel patienterna själva svarar för har under denna tid knappt fördubblats.
4.2. Åtgärder för att begränsa kostnadsutvecklingen
4.2.1. Vidtagna åtgärder
Det samhällsekonomiska läget gör det nödvändigt att noga undersöka alla möjligheter till utgiftsbegränsningar. Riksrevisionsverket har i sin revi- sionsrapport pekat på den kraftiga ökningen av sjukförsäkringens läkeme- delskostnader. Medan sjukförsäkringens kostnader för såväl olika sjuk- vårdsförmåner som de direkta sjukpenningutgifterna stabiliserats och ten- derar att minska har kostnadsutvecklingen inom läkemedelsområdet vida överstigit prisindex. Till detta kommer att riksrevisionsvcrket i sin rapport påvisat betydande regionala variationer i försäljningen av läkemedel.
Regeringen uppdrog den 12 december 1982 åt socialstyrelsen och riks- försäkringsverket att, efter samråd med riksrevisionsvcrket. redovisa de åtgärder som verken vidtagit eller avser att vidta med anledning av riks- revisionsvcrkets rapport. Verken skulle vidare lämna förslag till sådana ändringar i lagar och förordningar som aktualiseras genom rapporten. De kostnadsändringar som åtgärderna beräknas medföra skulle också redovi- sas.
Av den redovisning som verken har lämnat till regeringen i februari 1983 framgår bl.a. att verken har påbörjat ett utvecklingsarbete som tar sikte på åtgärder för att begränsa kostnaderna för läkemedel. Utvecklingsarbetet innefattar bl.a. följande projekt:
Prop. 1983/84: 40 13
1. Uppföljning av förskrivningsregler och förmånssystem. Projektet avser att belysa effekterna av nuvarande förskrivningsregler och förmånssy- ' stem samt lämna förslag till förändringar för att motverka onödiga förskrivningar. förenkla administrationen och begränsa samhällets läke- medelskostnader. -
Förändrad läkemedelshantering m.m. vid olika typer av vård och boende för äldre. Syftet med projektet är att utreda behov och möjlighe- ter till förändringar i såväl läkemedelshanteringen som regelsystemet för dessa grupper. På så sätt hoppas man kunna minska kassationen och åstadkomma förenklingar i administrationen. _ . Studier genomförs för att förklara skillnader i regional läkemedelsför- IJ '.AJ
skrivning. I detta sammanhang skall också belysas vilka ekonomiska och medicinska effekter de lokala terapitraditionerna medför.
4. Effektivisering av läkcmedelskommittéernas verksamhet. Kommit- téerna är i allmänhet knutna till större sjukhus med uppgift att vara rådgivande i frågor som rör sjukvårdsinrättningens läkemedelsförsörj- ning. Projektet syftar bl.a. till att stimulera till ökat samarbete med primärvården. där större delen av läkemedelsförskrivningen sker. I avvaktan på resultatet av det mera övergripande projektarbetet har dock verken funnit skäl att med anledning av regeringens uppdrag och på grundval av vad som framkommit i n'ksrevisionsverkets revisionsrapport samt verkens egna erfarenheter ange vissa avgränsade åtgärder som på kort sikt kan begränsa statens kostnader för läkemedel. Dessa åtgärder går huvudsakligen ut på att göra vissa omfördelningar mellan patientandel och försäkringens andel utan att ändra Iäkemedelsförmånens grundkonstruk- tion. Vidare pekas på att man utan vidare utredning bör kunna begränsa rabatteringen av vissa vitaminer och mineralpreparat.
Vitamin- och mineralpreparat som kosttillskott
Enligt lagen (l981:49)lom begränsning av läkcmedelskostnader m.m. gäller reglerna om prisnedsättning eller kostnadsbefrielse endast läkeme-- del som förskrivs på grund av sjukdom. Trots detta förekommer en omfat- tande receptförskrivning av vitamin- och mineralpreparat som komplette- ring av matens normala halt av vitaminer (kosttillskott). Enligt riksförsäk- ringsverket och socialstyrelsen beräknas försäkringens kostnader för detta till ca 40 milj. kr. per år. Härtill kommer förskrivningen av vitaminer på direkt medicinska grunder.
Mot denna bakgrund gav regeringen den 24 mars 1983 socialstyrelsen i uppdrag att göra en översyn av gällande medicinska indikationer för för- skrivning av vitamin- och mineralpreparat. Socialstyrelsen har i sin redo- visning av uppdraget uppgivit att egentligt medicinskt betingade vitamin- bristtillstånd är sällsynta i vårt land. Det finns därför normalt inte behov av att utöver en balanserad kost tillföra vitaminer för att förhindra bristtill- stånd. Socialstyrelsen har därför under våren 1983 informerat samtliga
Prop. 1983/84: 40 14
läkare om i vilka situationer vitamin- och mineralprcparat är rabattberätti- gade.
Om de informationsinsatser som nu genomförs av socialstyrelsen får full effekt beräknar verken att försäkringens utgifter för ifrågavarande preparat kommer att minska med ca 40 milj. kr. per år.
4.2.2. Fortsatt inriktning N_v receptblunkett m. m.
Utöver de utvecklingsprojekt som jag har nämnt under punkt 4.2.1 redovisade verken en pågående utvärdering av en försöksverksamhet med en ny reeeptblankett. Huvudsyftet med att införa den nya blanketten är att förhindra en onödig upplagring av läkemedel i hemmen. Detta skall ske genom att läkarna med hjälp av blankettens utformning åläggs att ange med vilka intervall läkemedlen får utlämnas från apotek. Avsikten är att den nya blanketten skall införas över hela landet fr.o.m. våren 1984. Enligt socialstyrelsens bedömning kommer denna åtgärd att innebära att olämplig upplagring av läkemedel i hemmen minskar. Vidare torde blankettens utformning innebära att problemen med rcturläkemedel "reduceras. vilket innebär minskade kostnader för samhället.
Socialstyrelsen redovisar att enligt gjorda undersökningar om hur läke- medel används kan det antas att 6— 18% av förskriven och uttagen medicin inte har använts. Den totala försäljningen av läkemedel är 1982 uppgick till 4.5 miljarder kr. varav 2.9 miljarder föll på sjukförsäkringen. Jag bedömer därför det rimligt att uppskatta kostnadsminskningen för sjukförsäkringen på grund av den nya receptblanketten till ca 50 milj. kr. per år. Denna kostnadsminskning är således möjlig att uppnå även med en begränsad effekt av den nya blanketten kombinerad med en aktiv informationsinsats till läkarkåren.
Därutöver bör större minskningar av sjukförsäkringcns utgifter för läke- medel vara möjliga att uppnå med utgångspunkt från de projekt socialsty- relsen och riksförsäkringsverkct har påbörjat. Verken bör därför få rege- ringens uppdrag att med utgångspunkt från projekten senast den I april 1984 redovisa möjliga åtgärder för att reducera läkemedelskostnaderna med minst 100 milj. kr. under budgetåret 1984/85.
Jag har i denna fråga haft samråd med statsrådet Sigurdsen.
4.2.3. Putientargiften vid Iiikr'mede/sinköp
Patientavgiften höjdes senast den 1 januari 1981. Sedan dess har försäk- ringens kostnader för läkemedclsförmånerna ökat med 25.594. Konstt- mentprisindex har under samma tid ökat med 19.7 %. Mot bakgrund av det samhällsekonomiska läget anser jag det nödvändigt'att anpassa patientav- gifternas nivå till prisutvecklingen.
Jag föreslår att den maximala patientavgiften höjs med 10 kr. till 50 kr. per läkemedelsinköp fr.o.m. den 1 januari 1984. Prisnedsättningen för
Prop. 1983/84: 40 15
berörda läkemedel bör därvid ske med hälften av det belopp som över- stiger 20 kr. och med hela det belopp som överstiger 80 kr. De höjda patientavgifterna beräknas minska s_iukförsäkringens kostnader med ca 100 milj. kr. om året.
Tequnnfr'irskrivning av läkemedel
Enligt nu gällande regler kan recept på läkemedel också meddelas apote- ket per telefon. År 1980 utgjorde dessa telefonrecept ca 13% av det totala antalet recept. Apoteken tar idag en extra avgift på 5 kr. för varje telefon- förskrivet läkemedel. Avgiften läggs på slutsumman för det aktuella recep- tet och i den mån denna överstiger 20 kr. svarar därmed sjukförsäkringen för hälften av avgiften och om slutsumman överstiger 60 kr. svarar försäk- ringen för hela avgiften.
Expedicringen av telefonrecept innebär en administrativ belastning för apoteken. Jag anser det rimligt att kunden får svara för den administrativa merkostnaden för telefonrecept även i de fall läkemedelskostnaden över- stiger den högsta ordinarie patientavgiften. Möjligheten att få läkemedel utlämnade på ett sådant recept innebär bl. a. att kunden besparas utgiften för ett läkarbesök.
Mot denna bakgrund föreslår jag att den särskilda expeditionsavgiften för telefonförskrivna läkemedel inte skall räknas in vid beräkning av läke- medelsrabatten. Därmed beräknas sjukförsäkringens kostnader minska med ca 12 milj. kr. om året.
Vad jag här anfört om höjda avgifter samt kostnaden för telefonrecept föranleder en ändring av 3 5 lagen (1981:49) om begränsning av läkeme- delskostnader m.m.
5 Avgifter inom den öppnasiukvården
S.] Gällande regler
Sjukvårdsutgifterna i vårt samhälle finansieras i huvudsak av sjukvårds- huvudmännen. sjukförsäkringen och patienterna. som svarar för var sin del av kostnaderna. Av dessa tre fmansicringskällor har sjukvårdshuvud- männen och sjukförsäkringen svarat för huvuddelen av kostnaderna. Pati- enterna har sedan enhetliga patientavgifter infördes svarat för en mindre del av kostnaderna.
Sjukförsäkringens ersättningsregler för öppen sjukvård innebär att pati- enten vid läkarbesök betalar en enhetlig avgift på högst 40 kr. per besök i offentlig vård och vanligen 45 kr. per besök hos privatpraktiserande vård- givare. Försäkringskassan betalar sedan en försäkringsersättning till sju'k- vårdshuvudmannen resp. läkaren.
Motsvarande ersättningsregler gäller för sjukvårdande behandling som utförts av annan personal än läkare. Patientavgiften är därvid högst 20 kr.
Prop. 1983/84: 40 . 16
per besök inom offentlig vård och 25 kr. per besök hos privatpraktiserande sjukgymnast.
Högkostnadsskyddet för vård och läkemedelskostnader gäller gemen- samt för läkar- och tandläkarordinerade läkemedel samt för läkarvård och sjukvårdande behandling i privat och offentlig öppen vård. Det innebär i princip att en person sedan han gjort 15 besök/inköp blir befriad från ytterligare patientavgifter under återstoden av en tolvmånadersperiod räk- nat från första besöket/inköpet.
5.2. Överväganden
Angelägenheten av att begränsa de offentliga utgifterna gör det enligt min mening nödvändigt att genomföra vissa höjningar av de patientavgifter som tillämpas inom sjukvården. Det finns också skäl att anpassa patientav- gifterna för läkarbesök till den avgiftsnivåjag har föreslagit för läkemedels- inköp. Mot denna bakgrund föreslår jag därför att avgiften för besök hos privatpraktiserande läkare bestäms till högst 50 kr. fr.o.m. den 1 januari 1984 och till högst 55 kr. fr.o.m. den 1 januari 1985. På motsvarande sätt bör avgiften för besök hos privatpraktiserande sjukgymnast bestämmas till högst 30 kr. fr.o.m. den ljanuari 1984. Jag förutsätter vidare att i samband med fastställande av sjukförsäkringcns ersättningar till sjukvårdshuvud- männen för år 1985 en anpassning av patientavgifterna inom den offentliga sjukvården kommer att ske med hänsyn till dessa avgiftshöjningar och att ersättningen från sjukförsäkringen därvid justeras ned i motsvarande mån.
Effekten för den enskilde av höjningarna av patientavgifterna begränsas av det existerande skyddet mot höga sammanlagda vård- och läkemedels- kostnader.
Ändringarna i patientavgifterna beräknas innebära en begränsning av utgifterna för sjukförsäkringen med ca 250 milj. kr. för helt år. För budget- året 1984/85 beräknas utgiftsbegränsningen till 132 milj. kr.
Det ankommer på regeringen att besluta om här berörda patientavgifter. Jag avser att senare under hösten återkomma till regeringen med förslag till förordning avseende avgifterna under år 1984.
6 Reglerna för sjukpenning under utlandsvistelse
Enligt bestämmelserna i lagen om allmän försäkring utgår sjukpenning vid sjukdom som nedsätter den försäkrades arbetsförmåga med minst hälften. Till den som insjuknar utomlands utges sjukpenning enligt samma regler som om han insjuknat i Sverige. Sjukpenningen kan dras in eller sättas ned om en som är sjuk reser till utlandet utan försäkringskassans medgivande. Sådant medgivande lämnas vanligen om resan inte försvårar tillfrisknandet eller negativt påverkar möjligheterna till rehabilitering.
Prop. 1983/84: 40 - 17
Vid bedömning av rätten till sjukpenning utomlands möter försäkrings- kassorna betydande svårigheter. Möjligheterna till en effektiv sjukkontroll är mycket begränsade. Läkare i andra länder saknar i allmänhet kunskaper om den svenska sjukförsäkringen och dess villkor om nedsättning av arbetsförmågan. Läkarintyg utfärdade av sådana läkare har därför begrän- sat bevisvärde. Till följd av utredningssvårigheterna innebär handläggning- en av denna typ av ärenden administrativt sett avsevärt större insatser från försäkringskassans sida än övriga siukpcnningärcnden. Detta avspeglar sig även i försäkringsdomstolarnas handläggning av sjukförsäkringsmål. En oproportionerligt stor andel av dessa utgörs av mål angående sjukpenning under utlandsvistelse.
Jag vill nämna att rätten till ersättning för sjukvårdskostnader utom riket upphävdes vid utgången av är 1982 av den tidigare regeringen. Som skäl för denna åtgärd angavs att de administrativa kostnaderna var betydande. Frågan angavs få en bättre lösning genom konventioner och privata försäk- ringar. I fråga om kortare vistelser utomlands uppgavs resenärerna dessut- om regelmässigt förse sig med en reseförsäkring. Jag anser att likartade skäl kan anföras för att förändra reglerna för sjukpenning under utlandsvis- telse. '
Mot denna bakgrund föreslårjag därför att sjukpenning endast utbetalas under vistelse i Sverige. Från denna regel måste emellertid undantag göras för personer som insjuknar medan de vistas utomlands för arbete som utsända av svenska arbetsgivare och är sjukpenningförsäkrade i Sverige.
Dessutom bör undantag göras för personer som är sjuka och med försäk- ringskassans medgivande reser utomlands. [ dessa fall harju insjuknandet skett här i landet och behövlig utredning kan göras före avresan. Motsva- rande bör gälla för personer som uppbär sjukpenning Linder rehabilitering med stöd av 3 kap. Bä lagen-om allmän försäkring. Jag vill emellertid betona att försäkringskassan måste ha möjlighet att göra den medicinska bedömning som skall ligga till grund för medgivandet. Denna måste omfat- ta å ena sidan sjukdomen och dess inverkan på arbetsförmågan och å andra sidan frågan om utlandsvistelsen försvårar tillfrisknandct eller möjligheter- na till rehabilitering resp. främjar rehabilitering. Detta förutsätter som huvudregel att medgivande begärs i så god tid som möjligt, normalt minst en vecka före avresan. för att möjliggöra bl.a. kontakt med förtroendelä- karen. l brådskande fall bör givetvis medgivande kunna ges med kortare varsel om nöjaktig utredning ändå kan åstadkommas.
Medgivandet bör kunna förenas med föreskrifter om exempelvis giltig- hetstid. färdsätt och skyldighet att komma in med nytt läkarintyg. i den mån sådana föreskrifter är påkallade från medicinsk synpunkt.
Av 20 kap. 15 & lagen om allmän försäkring följer också att bestämmel- ser i en av Sverige ratificerad konvention tar över lagens rcglcr. De konventioner om social trygghet som Sverige slutit innehåller vanligen bestämmelser om att förmåner skall utbetalas även vid vistelse i den eller de andra fördragsslutande staterna.
Prop. 1983/84: 40 18
Mitt förslag beräknas minska försäkringens kostnader med ca IO milj. kr. om året.
Vad jag här anfört om sjukpenning Linder utlandsvistelse föranleder en ändring av 3 kap. 15% lagen (19622381) om allmän försäkring. Som en följdändring till de nya reglerna om medgivande från försäkringskassan bör den hittillsvarande regeln i 3 kap. 17 & första stycket b) samtidigt upphä- vas.
Med hänsyn till de tillämpningssvårigheter som redovisats finns det anledning att överväga en skärpning av reglerna om bevisningen i fråga om sjukdomsfall som inträffar utomlands och undersöka andra möjligheter att förbättra förfara-mdet även i konventionsfallen. Detta bör diskuteras i över- läggningar med de länder som Sverige har ingått konventioner med. Jag vill påpeka att kravet på medgivande från försäkringskassan för att en person som är sjuk eller under rehabilitering skall kunna resa utomlands med bibehållen rätt till sjukpenning kommer att gälla även i konventionsfall. såvida inte annat följer av konventionen.
7. Ersättningen till landstingen för barn- och ungdomstandvård
I samband med att tandvårdsförsäkringen genomfördes efter beslut av 1973 års riksdag ålades landstingskommunerna vårdansvaret för alla barn och ungdomar upp till 19 års ålder. Tandvården för dessa åldersgrupper skulle vara avgiftsfri genom folktandvårdens försorg. Övergångsvis gällde vissa undantag från vårdskyldigheten för barn under 6 år och ungdomar fr.o.m. 17 års ålder.
För att möjliggöra för alla landsting att. oavsett utgångsläge. till oföränd- rade kostnader fullständigt bygga ut barn— och ungdomstandvlården har alltsedan tandvårdsreformen utgått en särskild ersättning till tandvårdshu- vudmännen. Sådan ersättning utgick för år 1982 med 500 kr. för varje fullständigt behandlat barn i åldern 3—6 år och med 1000 kr. för barn och ungdom i åldern 7—19 år. Från denna ersättning drogs ett belopp som motsvarade de kostnader landstinget hade för barntandvård före tand- vårdsreformen.
Ersättningen är så utformad att fullständig behandling måste erbjudas under en tolvmånaderspcriod för att maximal ersättning skall utgå. Enligt odontologisk expertis kan behandlingsintcrvallen utsträckas till 18 måna- der utan att barnets tandhälsa äventyras. På så sätt kan resurser frigöras. Ersättningen var vidare avsedd att i huvudsak utgöra ett stöd för landsting- en under ett uppbyggnadsskede. Under år 1982 uppnåddes en situation då samtliga landsting kunde uppfylla sitt ansvar för barn- och ungdomstand- vården. Denna måste alltså betraktas som färdigutbyggd.
Mot denna bakgrund anser jag därför att utrymme finns för en neddrag- ning av försäkringens ersättning för barn- och ungdomstandvården. Ned-
Prop. 1983/84: 40 19
dragningen bör enligt min mening uppgå till 200 milj. kr. per år räknat från den 1 juli 1984. Därmed kommer försäkringens utgifter att reduceras med detta belopp redan under budgetåret 1984/85. Jag avser att senare åter— komma till regeringen i denna fråga.
8 Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställerjag att regeringen dels föreslår riksdagen att antaga inom socialdepartementet upprät-
tade förslag till
lag om ändring i lagen (19621381) om allmän försäkring. lag om ändring i lagen ( 1969: 205) om pensionstillskott.
'JJ IJ—
lag om ändring i lagen (1962: 392) om hustrutillägg och kommu- nalt bostadstillägg till folkpension.
4. lag om upphävande av lagen (1982: 1232) om tilläggsbelopp till basbeloppet vid beräkning av pensionsförmåner m.m.. 'Jl lagom ändring i lagen ( 1981:49) om begränsning av läkemedels- kostnader m.m..
dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om (ivriga kostnadsbcsparande åtgärder avseende den allmänna för— säkringen.
Prop. 1983/84: 40
1 Förslag till
20
Bilaga 3.1
Lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 6 å. 3 kap. 15 och 17 åå. 6 kap. 2 å. 7 kap. 4 å. 8 kap. 4 å samt 9 kap. 3 och 4 åå lagen (1962:381) om allmän försäkring' skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
Gå
' Inom den allmänna försäkringen skall de beräkningar. som-anges i denna lag. göras med anknytning till ett basbelo pp.
Basbeloppet fastställs av rege- ringen för varje är och utgör 15400 kronor multiplicerat med det tal (jämförelsetal) som anger förhållan- det mellan det allmänna prisläget i november året före det som basbe- loppet avser och prisläget [ juni 1980. Därvid skall i enlig/tet med _löreskri/ier som meddelas av rege- ringenjiiir tid efter oktober ! 980för- ändringarna i det allmänna prix/ii- get beräknas med bortseende från indirekta skatter. tullar. avgifter (te/t ändringar i energipriser samt med tilliigg_fi'ir .s'ubventimzer. Bas- beloppet avrundas till närmaste hundratal kronor.
Basbeloppet fastställs av rege— ringen för varje år och utgör I9400 kronor multiplicerat med det tal (jämförelsetal) som anger förhållan- det mellan det allmänna prisläget i november året före det som basbe- loppet avser och prisläget i novem- ber I 982. Därvid skall bortses från de prisförändringar som intill nt- gången av år 1983 följer av deval- veringen av den svenska kronan i oktober 1982. Basbeloppet avrun- das till närmaste hundratal kronor.
3 kap. 15 å
Sjukpenning utgår ej för tid då den försäkrade
a) fullgör värnpliktstjänstgöring eller vapenfri tjänst eller genomgår militär grundutbildning för kvinnor;
b") är intagen i sådant hem som avses i 12 å lagen (1980: 621) med särskilda bestämmelser om vård av unga med stöd av 1 å andra stycket 2 eller tredje stycket sagda lag".
c) är häktad eller intagen i kri- minalvärdsanstalt:
' Lagen omtryckt 1982: 120.
Sjukpenning utgår ej för tid då den försäkrade _
a) fullgör värnpliktstjänstgöring eller vapenfri tjänst eller genomgår militär grundutbildning för kvinnor;
b) är intagen i sådant hem som avses i 12 å lagen (.1980z621) med särskilda bestämmelser om vård av unga med stöd av 1 å andra stycket 2 eller tredje stycket sagda lag:
c) är häktad eller intagen i kri- minalvårdsanstalt:
Prop. 1983/84: 40
Nuvarande lydelse
d) i annat fall än under b) eller c) sagts av annan orsak än sjukdom tagits om hand på det allmännas be- kestnad.
Föreslagen lydelse
d) i annat fall än under b) eller e) sagts av annan orsak än sjukdom tagits om hand på det allmännas be- kostnad:
e) vistas utomlands i annat fall än då den försäkrade insjuknar me- den han utför arbete som utsänd av en arbetsgivare med verksamhet här i riket eller som .tjönmn anställd på svenskt handelsfartyg eller un- der sjukdom eller ifall som avses i 8 å andra styeket reser till utlandet med försäkringskussans medgivan- de.
För varje dag då en försäkrad bereds 'ård i ett sådant hem för vård eller boende enligt socialtjänstlagen (1 980: 620) som ger vård och behandling åt missbrukare av alkohol eller narkotika. skall Sjukpenningen minskas på det sätt som framgår av 45 andra stycket.
Utan hinder av första stycket utgår sjukpenning till försäkrad som avses under c) vid sjukdom som inträffar under tid då han får vistas utom anstalt och därvid bereds tillfälle att förvärvsarbeta.
17 å Sjukpenning må indragas eller skäligen nedsättas. om försäkrad a) vägrar att mottaga besök av person. som av den allmänna försäkrings- kassan erhållit uppdrag att verkställa sjukkontroll;
b) under sjukdom ändrar vistel- seort utan att underrätta den all- männa försäkringskassan därom el- ler avreser till utlandet. där ej kas- san medgivit att sjukpenning må utgå under vistelse därstädes:
b) under sjukdom ändrar vistel- seort utan att underrätta den all- männa försäkringskassan.
c) utan giltigt skäl underlåter att på sätt stadgas i 6å första stycket. anmäla sådan ändring i sina inkomsttörhållanden. som är av betydelse för rätten till sjukpenning eller för sjukpenningens storlek.
Angående nedsättning eller indragning i andra fall av ersättning som här avses stadgas i 20 kap. 3 å.
.,
..
Älderspension utgör. där ej annat följer av vad i andra stycket samt 3 och 4 åå sägs. för år räknat nittio- fem procent eller. för gift försäkrad vars make åtnjuter folkpension i form av ålderspension eller förtids- pension eller äger-rätt till pension enligt 1 å första stycket. sjuttiosju och en halv procent av basbelop- pet. Åtnjuter maken enligt 7 kap.
6 kap. å
Älderspension utgör. där ej annat följer av vad i andra stycket samt 3 och 4 åå sägs. för är räknat nittio- sex procent eller. för gift försäkrad vars make åtnjuter folkpension i form av ålderspension eller förtids- pension eller äger sätt till pension enligt 1 å första stycket. sjuttioåtta och en halv procent av basbelop- pet. Ätnjuter maken enligt 7 kap.
Prop. 1983/84: 40 Nuvarande lydelse
2å andra eller tredje stycket två tredjedelar av hel förtidspension el— ler halv förtidspension. utgår dock ålderspension i förra fallet med ät- liolre och en tredjedels och i senare fallet med (ittioses och en _[j'ärdc— dels procent av basbeloppet.
'7')
Föreslagen lydelse
2 å andra eller tredje stycket två tredjedelar" av hel förtidspension el- ler halv förtidspension. utgår dock ålderspension i förra fallet med (it- tiojyra och en tredjedels och i sena- re fallet med åttiosiu och cnjj'ärde- dels procent av basbeloppet.
Börjar ålderspension utgå tidigare än från och med månad. varunder den försäkrade fyller sextiofem år. skall pensionen minskas med fem tiondels procent för varje månad. som då pensionen börjar utgå återstår till ingång- en av den månad varttndcr den försäkrade fyller sextiofem är. Om pen- sionen börjar utgä senare än från och med sistnämnda månad. ökas pen- sionen med sex tiondels procent för varje månad. som då pensionen börjar utgå förflutit från ingången av den månad varunder den försäkrade upp- nådde nämnda älder; härvid må hänsyn dock ej tagas till tid efter ingången av den månad. under vilken den försäkrade fyllt sjuttio är. och ej heller till tid. då den försäkrade åtnjutit tilläggspension i form av ålderspension eller icke varit berättigad till folkpension.
7 kap. 4 å
Hel förtidspension utgör. där ej annat följer av vad i andra stycket sägs. för år räknat nittiofent eller. för gift försäkrad vars make åtnjuv ter folkpension i form av ålderspen- sion eller förtidspension eller äger rätt till pension enligt 6 kap. 1 å första stycket. sjuttiosiu och (en halv procent av basbeloppet. Ät- njuta båda makarna förtidspension och är pensionen för endera eller båda sådan som i 2å andra eller tredje stycket sägs. skall dock vid beräkning av pension hel förtids- pension utgöra. om två tredjedelar av hel förtidspension utgår till and- ra maken. ättiotre och en tredjedels och. om halv förtidspension utgår till denne. ältioses och en _[iärde- dels procent av basbeloppet.
Hel förtidspension utgör. där ej annat följer av 'ad i andra stycket sägs. för år räknat nittioser eller. för gift försäkrad vars make åtnju— ter folkpension i form av ålderspen- sion eller förtidspension eller äger rätt till pension enligt 6 kap. 1 å första stycket. siuttioätta och en halv procent av basbeloppet. Ät- njuta båda makarna förtidspension och är pensionen för endera eller båda sådan som i 2å andra eller tredje stycket sägs. skall dock vid beräkning av pension hel förtids- pension utgöra. otn två tredjedelar av hel förtidspension utgår till and- ra maken. ältiofvra och en tredje- dels och. om halv förtidspension ut- går till denne. (ittiosiu och cnjj'är- dcdels procent av basbeloppet.
Om förtidspension utgår för tid efter det att ålderspension med stöd av 6 kap. 3 å upphört att utgå. skall förtidspension-en minskas med motsvaran- de tillämpning av bestämmelserna i 6 kap. 3 och 4 åå.
8 kap. 4 å
Ankepension utgör. där ej annat följer av vad nedan sägs. för är räk-
Änkepension utgör. där ej annat följer av vad nedan sägs. för är räk-
Prop. 1983/84: 40 23
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse nat nittio/'em procent av basbelop- nat nittioses procent av basbelop- pet. pet.
Utgår änkcpension med tillämpning av l % första stycket b) och hade den pensionsberättigade ej fyllt femtio år vid mannens död eller vid den tid- punkt. som avses i l å andra stycket. minskas pensionen med en femtondel för varje år. varmed antalet år som den pensionsberättigade fyllt vid mannens död eller vid nämnda tidpunkt understiger femtio.
Om änkepension utgår för tid efter det att ålderspension med stöd av 6 kap. 3 & upphört att utgå. skall änkepensionen minskas med motsvarande tillämpning av bestämmelserna i 6 kap. 3 och 4 äs".
9 kap. 3 s:
Alltefter hjälpbehovets omfatt— ning eller merutgifternas storlek ut— gör handikappersättning för år räk— nat sestiotre. _fyrtioåtta eller trettio— två procent av basbeloppet.
Alltefter hjälpbehovets omfatt- ning eller merutgifternas storlek ut— gör handikappersättning för år räk- nat se.t'tio_/em. femtio eller trettio- jyra procent av basbeloppet.
Handikappersättning kan begränsas till viss tid. Behovet av handikapp- ersättning skall omprövas i samband med beslut om förtidspension och då den försäkrade tillerkännes ålderspension enligt denna lag.
Handikappersättning till försäk- rad som är blind utgör för tid före den månad. då hel ålderspension el- ler hel förtidspension enligt denna lag börjar utgå. för år räknat ses— tiotre procent av basbeloppet. För tid därefter utgör ersättningen tret- tiotvå procent av basbeloppet om ej stödbehovet ger anledning till högre ersättning.
Handikappersättning till försäk- rad som är döv eller gravt hörsel- skadad utgör trettiotvä procent av basbeloppet om ej stödbehovet ger anledning till högre ersättning.
Handikappersättning till försäk- rad som är blind utgör för tid före den månad. då hel ålderspension el- ler hel förtidspension enligt denna lag börjar utgå. för år räknat sextio- fem procent av basbeloppet. För tid därefter utgör ersättningen trettio- _f_'vra procent av basbeloppet om ej stödbehovet ger anledning till högre ersättning.
Handikappersättning till försäk- rad som är döv eller gravt hörsel— skadad utgör trettiujj-ru procent av basbeloppet om ej stödbehovet ger anledning till högre ersättning.
9 kap. 4 ä')
Försäkrad förälder äger för vård av barn som ej fyllt sexton är rätt till vård bid rag om barnet på grund av sjudkom. psykiskt utvecklingsstör- ning eller annat handikapp under minst sex månader är i behov av särskild tillsyn och vård. Vid bedömningen av rätt till vårdbidrag skall även beaktas sådana merkostnader som uppkommer på grund av barnets sjukdom eller handikapp. Vårdar föräldern flera handikappade barn som ej fyllt sexton'år grundas bedömningen av rätten till vårdbidrag på det sammanlagda beho- vet av tillsyn och vård samt merkostnadernas omfattning.
3 Senaste lydelse l982: 23l. " Senaste lydelse l982: 778
Prop. 1983/84: 40 24
Nuvarande lydelse li'r'ireslagen lydelse
Vårdbidrag utgår allt efter tillsyns- och vårdbehovets omfattning och merkostnadernas storlek med belopp motsvarande hel eller halv förtids- pension till ensamstående jämte pensionstillskott som svarar mot pcn- sionen.
Av vårdbidraget kan en viss angiven del bestämmas som ersättning för merkostnader. Denna ersättning bestäms till följande procent av basbelop- pet:
15% om merkostnaderna uppgår till 15 men inte 32% av basbelop- pet:
32 % om merkostnaderna uppgår till 32 men inte 48%;
48 % om merkostnaderna uppgår till 48 men inte 63 ”v".
03 % om merkostnaderna uppgår till 63 % eller däröver.
[792- om merkostnaderna uppgår till 17 men inte 3497 av basbelop- pet:
34 92 om merkostnaderna uppgår till 34 men inte 50%:
50 % om merkostnaderna uppgår till 50 men inte ()5 %;
65 % om merkostnaderna uppgår till 65 % eller däröver.
Vårdbidraget kan begränsas till viss tid. Behovet av bidrag skall omprö- vas minst vart annat år. om det inte finns skäl för omprövning med längre mellanrum.
Om föräldern tillfälligt är förhindrad att vårda barnet utgår vårdbidrag under sådant avbrott som varar högst sex månader. Föreligger särskilda skäl kan vårdbidrag utgå även under ett avbrott som varar ytterligare högst ' sex månader.
|. Denna lag träderi kraft den ljanuari l984. Äldre bestämmelser gäller för tid före ikraftträdandet. .
2. Bestämmelserna i 1 kap. 6 s i dess nya lydelse skall tillämpas första gången vid fastställandet av basbeloppet för år 1984.
3. För den som vid ikraftträdandet uppbär vårdbidrag enligt 9 kap. 4 & med ersättning för merkostnader bestämd till 15. 32. 48 eller 63 procent av basbeloppet skall. så länge som behovet av vårdbidrag inte har omprövats på annan grund. ersättningen för dessa kostnader därefter utgöra H. 34. St) respektive 65. procent av basbeloppet.
4. För den som vistas utomlands med rätt till sjukpenning vid ikraftträ— dandet tillämpas de nya bestämmelserna i 3 kap. 15 s" inte under den pågående sjukperioden.
| .) '-J|
Prop. 1983/84: 40
2 Förslag till . Lag om ändring i lagen (1969: 205) om pensionstillskott
Härigenom föreskrivs att 2 och 2 a åå lagen ( l9691205) om pensionstill— skott skall ha nedan angivna lytlelse.- '
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
-| ls
Pensionstillskottet till ålderspen- Pensionstillskottet till ålderspen— sion eller änkepension är _tyrtiosju sion eller änkepension är_/_'vrtioäua procent av basbeloppet enligt l procent av basbeloppet enligt 1 kap. (åå lagen tl9621381) om all- kap. 6? lagen (1962:38l) om all- män försäkring. om inte annat följer män försäkring. om inte annat följer av bestämmelserna i andra och av bestämmelserna i andra och tredje styckena. tredje styckena.
För den som har börjat att ta ut sin ålderspension tidigare eller senare än den månad under vilken han fyller sextiofem är är pcnsionstillskottet det belopp som framkommer om det i första stycket angivna procenttalet minskas eller ökas i motsvarande mån som pensionen skall minskas eller ökas enligt 6 kap. lagen om allmän försäkring.
Pensionstillskottet till änkepension. som enligt 8 kap. 4 s' andra eller tredje stycket lagen om allmän försäkring betalas ut med minskat belopp. är det belopp som framkommer om det i första stycket angivna procentta- let minskas i motsvarande mån. Pensionstillskottet till halv ålderspension är hälften av det pcnsionstillsktut som angivits i första eller andra stycket.
2 a &:
Pensionstillskottet till förtidspen- Pensionstillskottet till förtidspen- sion är nittiotvä procent av basbe— sion är- nittioses procent av basbe- loppet enligt ] kap. 6 5 lagen loppet enligt l kap. 6 & lagen (l962: 381) om allmän försäkring. (l962: 38l) om allmän försäkring. om inte annat följer av bestämmel- om inte annat följer av bestämmel- serna i andra stycket. serna i andra stycket.
För den som har två tredjedelar av hel förtidspension eller halv förtids— pension är pcnsionstillskottet motsvarande andel av det pensionstillskott som anges i första stycket. För den som får förtidspension för tid efter det att ålderspension upphört att betalas ut enligt 6 kap. 3 5 lagen om allmän försäkring skallpcnsionstillskottet minskas i motsvarande mån som för- tidspensionen minskas enligt 7 kap. 4 & andra stycket lagen om allmän försäkring.
Denna lag träder i kraft den I januari l984. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för tid före ikraftträdandet. '
' Senaste lydelse [()82: 230. 3 Senaste lydelse l9t42123ll.
Prop. 1983/84: 40 26
3 Förslag till
Lag om ändring i lagen (.1962: 392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension
Härigenom föreskrivs att 4.5 lagen (19621392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpensionl skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
453
Hustrutillägg och kommunalt bo- stadstillägg minskas med en tredje- del av den del av den pensionsbe- rättigades årsinkomst som över- stiger 750 kronor för den som är gift och 1000 kronor för annan.
femtedelar
Hustrutillägg minskas med tre och kommunalt bo- stadstillägg med en tredjedel av den del av den pensionsberättigades årsinkomst som överstiger 750 kro- nor för den som är gift och 1000 kronor för annan.
Minskning skall. där rätt till såväl hustrutillägg som kommunalt bostads- tillägg föreligger. göras först a bostadstillägget och därefter ä hustrutilläg- get.
l. Denna lag träderi kraft den ljanuari 1984. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för tid före ikraftträdandet.
2. För den som vid ikrafttrz'idandet uppbär httstrutillägg skall tillägget fortsättningsvis utgå med en garantinivå som motsvarar det belopp som utgick för december 1983. Om ändrade förhållanden medför att hustrutill- lägget skulle minskas vid tillämpning av de äldre bestämmelserna skall garantinivån dock sänkas till detta lägre belopp.
: Lagen omtryckt 1976: !()l4. ” Senaste lydelse I980: I037.
Prop. 1983/84: 40 ' 27
4 Förslag till ,
Lag om upphävande av lagen (l982:1232) om tilläggsbelopp till basbeloppet vid beräkning av pensionsförmåner m. m.
Härigenom föreskrivs att lagen (1982: l232) om tilläggsbelopp till basbe- loppet vid beräkning av pensionsförmåner m.m. skall upphöra att gälla.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984. Denupphävda lagen skall dock tillämpas i fråga om beräkning av pensionsförmåner m.m. för tid före ikraftträdandet.
Prop. l983/84: 40
5 Förslag till
'.'.t
Lag om ändring i lagen (l981:49t om begränsning av läkemedelskostnader. m.m.
Härigenom föreskrivs att 3 & lagen ( l98l : 49.) om begränsning av liikente- delskostnader. m.m. skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse
[ andra fall än som avses i 215 skall det fastställda priset för samti- digt på grund av sjukdom förskriv- na och inköpta läkemedel sättas ned med hälften av det belopp som överstiger 20 kronor och hela det belopp som överstiger 60 kronor. Om en törskrivning är avsedd att expedieras tner än en gång. gäller nedsättningen köpesumman vid varje avsett expeditionstillfälle.
I—"r'ireslagen lydelse
I andra fall än som avses i 25 skall det fastställda priset för samti- digt pä grttnd av sjukdom förskriv- na och inköpta läkemedel sättas ned med hälften av det belopp som överstiger 20 kronor och hela det belopp som överstiger 80 kronor. Om en förskrivning är avsedd att expedieras mer än en gång. gäller nedsättningen köpesumman vid 'arje avsett expeditionstillfälle. Vid lzer'r'ikning ar prisaedsiittningen be- aktas inte den avgift som kan ha intagits _l'ör expedition ar tele/an-
fi'irskrivna läkemedel.
Bestämmelserna i första stycket tillämpas även när skyddsläkemedel i annat fall än som avses i lä andra stycket förskrivs till havande eller ammande kvinna eller till barn.
Från prisnedsättning enligt denna paragraf kan regeringen undanta ett visst läkemedel eller en viss grupp av läkemedel som avses i första stycket.
Denna lag träder i kraft den I januari l984.
Notstedts Tryckeri, Stockholm 1983
Prop. 1983/84: 40 Bilaga 4
Kommunikations- departementets verksamhetsområde
Prop. 1983/84: 40 ' 1
Bilaga 4
. Utdrag KOMMUN]KATIONSDEPARTEM ENTET PROTOKOLL vid regeringssammanträde 1983- i 0-20
Föredragande: statsrådet Boström
Anmälan till proposition om vissa ekonomisk-politiska åtgärder. m.m. '
ÅTGÄRDER INOM KOMMUNIKA'IJONSDEPAR'I'EMENTETS' VERKSAMHETSOMRÄDE
D. Järnvägar
D ]. Statens järnvägar. Som planeringsram för statens järnvägars (SJ) långsiktiga investeringsverksamhet har genom 1980 års strukturplan för SJ (prop. 1980/81 : 20. TU 6. rskr 101) lagts fast en i reala termer genomsnittlig årlig ökning av den totala investeringsvolymen vid SJ på 557 per år under en femårsperiod. chärsperioden avslutas i och med budgetåret 1985/86. För innevarande budgetår uppgår SJ:s investeringsram till 20l6 milj. kr. För budgetåret 1984/85 har SJ begärt en investeringsram på 2330 milj. kr.
Jag bedömer det nödvändigt med över tiden fortsatt hög investerings- nivå ijärnvägstralikcn för att SJ skall kunna uppnå de ekonomiska mål som statsmakterna ställt tipp för verksamheten och för att SJ skall kunna tillhandahålla ett järnvägsnät med den kvalitet och omfattning som stats- makterna år 1979 lagt fast från trai'tkpolitiska utgångspunkter. På senare tid har SJ utöver utökade ordinarie investeringsanslag fått betydande belopp för tidigarelagda investeringar m.m. i sysselsättningsfrämjande syfte. Se- dan hösten l982 har på detta sätt anvisats nära 450 milj; kr. Med hänsyn härtill och till behovet av att begränsa utgifterna på statsbudgeten bedömer jag dock f.n. det nödvändigt att sänka investeringsnivån. Jag har härvid räknat med en neddragning av investeringsramen för budgetåret 1984/85 med netto 200 milj. kr. Härvid har beaktats behovet av statliga insatser på 100 milj. kr. i enlighet med den uppgörelse som nyligen träffats mellan Stockholms läns landsting. SJ och staten beträffande lokaltågstraftken i Stockholmsregionen. Jag avser att återkomma till riksdagen senare denna dag med en särskild proposition som rör avtalet samt i budgetproposi-
l Riksdagen 1983/84. I saml. Nr40. Bilaga 4
Prop. l983/84: 40
I'd
tionen vad gäller förutsättningen för och effekterna av den av mig nu förordade neddragningen av SJ:s investeringsram. Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört i det föregående om SJ:s investering- ar.
H. Telekommunikationer
H I. Teleanläggningar m. m. [ årets kompletteringsproposition (prop. l982/83: I50. bil. l. s. 7l ) anmälde finansministern att en arbetsgrupp inom regeringskansliet såg över vissa frågor som rör finansieringen av telever- kets investeringar och formerna för statsmakternas styrning av televerket. Som ett resultat av denna översyn har televerket lagt fram ett förslag till treårsplan för perioden l984/85— l986/87. Jag avser att återkomma i bud- getpropositionen med förslag till ställningstaganden med anledning av treårsplanen. Redan nu villjag i samråd med finansministern anmäla attjag därvid kommer att föreslå åtgärder som medför en förstärkning av stats- budgeten med ca 300 milj. kr. fr.o.m. budgetåret 1984/85. Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört i det föregående om finansieringen av televerkets verksamhet.
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1983
Bilaga 5
Prop. 1983/84: 40
Finansdepartementets verksamhetsområde
Bilaga 5
Utdrag HNANSDEPARTEMENTET PROTOKOLL ' ' t9maoar
Föredragande: statsrådet Feldt
Anmälan till proposition om vissa ekonomisk-politiska åtgärder. m.m.
ÅTGÄRDERINOM[HNANSDEPARTEMENTETSVERKSAMHETS OMRÅDE
[ Inledning
I det föregående har lämnats en redogörelse för det ekonomiska läget och de olika inslagen i det ekonomisk—politiska program som nu läggs fram. Jag skall nu ta upp den närmare utformningen av åtgärderna på beskatt- ningsområdet. Det är fråga om en tillfällig höjning av förmögenhetsskatten och en höjning av försäljningsskatten på motorfordon. Vidare tar jag upp tekniska följdändringar till de förslag chefen för socialdepartementet har lagt fram i fråga om utformningen av folkpensionerna.
2 Förmögenhetsbeskattningen
Förmögenhetsskatt utgår enligt lagen (1947g577) om statlig förmögen- hetsskatt. SFL. Förmögenhetsskatten för fysiska personer tas ut enligt en progressiv 'skatteskala med en viss procent av den beskattningsbara förmö- genheten. Förmögenheter som understiger 400000 kr. är fria från skatt. Det lägsta förmögenhetsskatteskiktet är 400000—600000 kr. och där är skatteuttaget l.5 %. Det högsta skatteuttaget är 39"? och träffar förmögen- hetsdelar som överstiger l800000 kr; (II 5 l mom. SFL). Makar och vissa med makar jämställda sammanboende liksom föräldrar och hemmavaran- de barn under l8 år sambeskattas (12 5 1 mom. SFL);
Vissajuridiska personer — dock ej aktiebolag och ekonomiska förening- ar — är också skyldiga att betala förmögenhetsskatt (6 & 1 mom. SFL). Dödsbon. familjestiftelser m.fl. beskattas därvid enligt samma skala som fysiska personer. Vissa samfundaföreningar och andrajuridiska personer betalar i stället en proportionell skatt på l.5"/..(, av sin beskattningsbara förmögenhet. '
l Riksdagen [OXÅ-'S-L ] salu/. Nr-lll. Bilaga 5
|»)
Prop. 1983/84: 40
Nuvarande skatteskala kom till genom lagstiftning förra hösten (prop. 1982/83: 50 bil. 2. SkU 15. rskr 106. SFS 1982: 1190). som ett led i regering- ens ekonomisk-politiska åtgärder. Skatteuttaget höjdes då i alla skikten med 0.5 procentenheter. För att bl.a. motverka effekterna av de höjda taxeringsvärdena vid 1981 års allmänna fastighetstaxering hade skatteutta- get tidigarc sänkts kraftigt.
Av skäl som jag tidigare har redovisat bör nu en tillfällig skärpning av förmögenhetsbeskattningen genomföras. Skärpningen bör främst träffa alla nu skattepliktiga förmögenheter som innehas av fysiska personer och andra progressivt beskattadc skattskyldiga. Jag föreslår att skatteuttaget genomgående höjs med en procentenhet i alla skikten i skalan vid 1984 års taxering. Därutöver anser jag det befogat att sänka gränsen för skattefri- het. Som jag tidigare har nämnt är förmögenheter som understiger 400000 kr. f.n. undantagna från beskattning. Jag föreslår att skattepliktsgränsen sänks till 300000 kr. och att skatteuttaget i det nya lägsta skiktet mellan 300000 kr. och 400000 kr. sätts till 1%. Förslaget medför en ökning av skatteintäkterna med drygt 900 milj. kr.
Skärpningen av skatteuttaget skall som jag tidigare nämnt enbart gälla vid 1984 års taxering. Därefter kommer således nu gällande skatteskala att tillämpas. Reglerna för 1984 års taxering bör tas in i en särskild lag.
3 Försäljningsskatt på motorfordon
Försäljningsskatt på personbilar. lätta lastbilar och bussar samt på mo- torcyklar utgår enligt lagen (1978: 69) om försäljningsskatt på motorfordon. Försäljningsskattcn utgår för personbilar med en tjänstevikt av mer än 400 kg. för bussar med en totalvikt av högst 3000 kg. för lastbilar med skåpka- rosseri och med en totalvikt av högst 3000 kg och för motorcyklar oavsett vikten. .
Skatten beräknas för samtliga fordonstyper efter tjänstevikten. För personbilar. lastbilar och bussar är skatten ?. kr. 30 öre per kg. med ett tillägg av 190 kr. per varje fullt femtiotal kg varmed tjänstevikten överstiger 1600 kg. '
För motorcyklar tas skatten ut efter 4 olika viktklasser. med en skatt varierande mellan 420 kr. och 1400 kr.
Försäljningsskatten. före den 1 april 1978 omsättningsskatten på motor- fordon. var ursprungligen beräknad så att skatten schablonmässigt skulle .motsvara ca l2'7f av fordonens försäljningsvärde. Den senaste generella höjningen skedde år 1973. varvid skatten i genomsnitt kom att utgöra ca 11% av fordonens pris i detaljhandeln.
Prisökningarna på motorfordon sedan är 1973 har medfört att försälj- ningsskattens delav priset på hya fordon har sjunkit väsentligt. För vanliga typer av personbilar utgör försäljningsskatten nu omkring 4—69'E-. För
Prop. 1983/84: 40 3
vissa lyxbilar och sponbilar kan skatteandelen vara ändå lägre. ner till omkring 1%. För motorcyklar är försäljningsskattens del av priset ofta endast ca 3 % eller ändå lägre.
Mot bakgrund av den nu angivna utvecklingen anser jag att det nu är motiverat med en generell höjning av försäljningsskatten. Det kan inte nu komma i fråga att göra höjningen så stor att den ursprungliga nivån åter- ställs. Enligt min mening är en lämplig avvägning att skatten nu höjs med 40% för personbilarna och de lätta lastbilar och bussar för vilka försälj- ningsskatt tas ut. För motorcyklar bör höjningen vara något större mot bakgrund av att försäljningsskatten för dessa nu är mycket låg i förhållande till deras pris i handeln. Jag förordar att höjningen för dessa fordon be- stäms till ca 60%. '
Den förordade höjningen av försäljningsskatten kan beräknas medföra en ökning av statens intäkter med ca 230 milj. kr. per år vid oförändrad försäljningsvolym. '
Höjningen bör genomföras från den ljanuari 1984.
4 Folkpensionärernas skattelättnader
Chefen för socialdepartementet har i det föregående föreslagit vissa ändrade regler beträffande beräkning av pensioner och andra förmåner enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring. Förslaget innebär bl.a. att folkpensionens grundnivå höjs.
De sålunda föreslagna ändringarna nödvändiggör vissa förändringar be- träffande reglerna om extra avdrag för folkpensionärer. Ändringarna är uteslutande av teknisk natur. Sådana ändringar bör också göras i reglerna om folkpensionärernas deklarationsplikt. Jag vill först nämna att reglerna om extra avdrag för ålderspensionärer i huvudsak är utformade enligt den principen att den folkpensionär som endast uppbär grundförmåner. dvs. ålderspension jämte ett pensionstillskott. skall medges så stort extra av- drag att någon skatt inte skall påföras. Vid stigande inkomst avtrappas det extra avdraget successivt. Även innehav av skattepliktig förmögenhet kan påverka storleken av avdraget i fråga. Grunderna för beräkning av det extra avdraget föreslås inte i något avseende förändrade.
Pensionsförmånerna för år 1983 har beräknats med utgångspunkt i det för året gällande basbeloppet ökat med 300 kr. För att upprätthålla den ovan nämnda principen om full skattefrihet för de folkpensionärer som endast uppbär grundförmåner föreslår jag att det extra avdraget vid 1984 års taxering beräknas med utgångspunkt i det för är 1983 gällande basbe-
l loppet ökat med 300 kr. Motsvarande ändring behövs i reglerna om dekla- rationsplikt.
+l Riksdagen 1983/84. 1 mm!. Nr 40. Bilaga 5
Prop. 1983/84: 40 4
5 Upprättade lagförslag
[ enlighet med vad jag nu har anfört har inom tinansdepartementet upprättats förslag till
1. lag om tillfällig höjning av den statliga förmögenhetsskatten.
2. lag om ändring i lagen (1978: 69) om försäljningsskatt på motorfordon.
3. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370), .
4. lag om ändring i taxeringslagen(1956: 623). Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som imderbilaga 5.1. Lagförslagen avser främst procentsatser. belopp m. m. och är således av den beskaffenheten att lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Med hänsyn härtill och till ärendets brådskande natur anser jag att lagrådets yttrande över förslagen inte bör inhämtas.
6 Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen.
Prop. 1983/84: 40 ' 5
Underbilaga 5.1
1 Förslag till Lag om tillfällig höjning av den statliga förmögenhetsskatten
Härigenom föreskrivs följande.
Vid 1984 års taxering skall. i stället för vad som sägs i 10 & första stycket och 11 15 1 mom. lagen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt. gälla
delx att fysiska personer. dödsbon. utländska bolag och i 10 ä 1 mom. lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt angivna familjestiftelser inte skall betala statlig förmögenhetsskatt. om den beskattningsbara förmögenheten inte överstiger 300000 kr..
dels att den statliga förmögenhetsskatten för de-nämnda skattskyldiga skall utgöra:
när den beskattningsbara förmögenheten inte överstiger 400000 kr.: en procent av den del av den beskattningsbara förmögenheten. som över- stiger 300000 kr.:
när den beskattningsbara förmögenheten överstiger 400000 men inte 600000 kr.: 1 000 kr. för 400000 kr. och 2.5 % av återsto- den: 600000 men inte 800000 kr.: 6000 kr. för 600 000 kr. och 3 % av återstoden: 800000 men inte 1800000 kr.: 12000 kr. för 800000 kr. och 3.592.- av återstoden: 1800000 kr.: 47000 kr. för 1 80000 kr. och 4% avåterstoden.
Denna lag träder i kraft dagen efter den dag. då lagen enligt uppgift på den har kommit ut från trycket i Svensk författningssamling.
Prop. 1983/84: 40
2 Förslag till Lag om ändring i lagen (1978: 69) om försäljningsskatt på motorfor- don
Härigenom föreskrivs att 8 5 lagen (1978: 69) om fölrsäljningsskatt på motorfordon skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse
Skatten utgår för personbil. buss och lastbil med 2 kronor och 30 öre per kilogram tjänstevikt. Överstiger tjänstevikten 1600 kilogram, utgår ytterligare skatt med 290 kronor för varje fullt femtiotal kilogram var- med tjänstevikten överstiger 1600 kilogram. Skatten beräknas till helt tiotal kronor så att överskjutande krontal bortfaller.
Skatten utgår för motorcykel med 420 kronor om tjänstevikten ej överstiger 75 kilogram. med 550 kronor om tjänstevikten är högre men ej överstiger 160 kilogram. med 840 kronor om tjänstevikten är högre än 160 kilogram men ej över- stiger 210 kilogram. samt i annat fall med /400 kronor.
Föreslagen lydelse
Skatten utgår för personbil. buss och lastbil med 3 kronor och 20 öre per kilogram tjänstevikt. Överstiger tjänstevikten 1600 kilogram, utgår ytterligare skatt med 400 kronor för varje fullt femtiotal kilogram var- med tjänsteviken' överstiger 1600 kilogram. Skatten beräknas till helt tiotal kronor så att överskjutande krontal bortfaller.
Skatten utgår för motorcykel med 670 kronor om tjänstevikten inte överstiger 75 kilogram. med 880 kronor om tjänstevikten är hög- re men inte överstiger 160 kilo- gram. med 1350 kronor om tjänste- vikten är högre än 160 kilogram men inte överstiger 210 kilogram. samt i annat fall med 2240 kronor.
Denna lag träderi kraft den ljanuari 1984.
Prop. 1983/84: 40 - . 7
3 Förslag till Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)
Härigenom föreskrivs att punkt 2 av anvisningarna till 50 & kommunal- skattelagen ( 1928: 370) skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Anvisningar till 50 ä
2.' Vid bedömningen av om skattskyldigs inkomst till icke obetydlig del utgjorts av folkpension iakttages följande. Som folkpension räknas icke barnpension eller vårdbidrag. Den omständigheten att folkpension under ett beskattningsår utgått med ett ringa belopp t.ex. till följd av att folkpen- sionen icke åtnjutits under hela året. utgör icke hinder mot att medgiva den skattskyldige avdrag. Avgörande för bedömningen i detta fall är huruvida folkpensionen. om den utgått i full utsträckning. utgjort en icke obetydlig del av inkomsten. Som folkpension behandlas även tilläggspension i den mån den enligt lagen om pensionstillskott föranlett avräkning av pensions- tillskott.
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer fastställer närma- re föreskrifter för avdragsberäkningen enligt nedan angivna grunder.
Avdraget skall i första hand be- stämmas med hänsyn till storleken av den skattskyldiges taxerade in- komst enligt lagen (l947:576) om statlig inkomstskatt. Överstiger denna inkomst inte visst högsta be- lopp. skall avdraget beräknas till vad som behövs för att den skatt- skyldige inte skall påföras högre statligt beskattningsbar inkomst än 7 500 kronor. Detta högsta inkomst- belopp motsvarar taxerad inkomst för skattskyldig som under beskatt- ningsåret inte haft annan inkomst än ålderspension enligt 6 kap. 2 5 första stycket lagen (1962: 381) om allmän försäkring och pensionstill- skott enligt 2 5 lagen om pensions- tillskott samt åtnjutit avdrag endast med 100 kronor enligt 33 5 2 mom. _l'örsta stycket. För gift skattskyl- dig. som uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make uppbär folkpension. beräknas det högsta inkomstbeloppet med ut- gångspunkt från en pension utgö- rande 77.5 procent av basbeloppet.
' Senaste lydelse I981:999.
Avdraget skall i första hand be- stämmas med hänsyn till storleken av den skattskyldiges taxerade in- komst enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Överstiger denna inkomst inte visst högsta bc- lopp. skall avdraget beräknas till vad som behövs för att den skatt- skyldige inte skall påföras högre statligt beskattningsbar inkomst än 7 500 kronor. Detta högsta inkomst- belopp motsvarar taxerad inkomst för skattskyldig som under beskatt- ningsåret inte haft anna_n inkomst än ålderspension enligt 6 kap. 2 & första stycket lagen (1962: 381) om allmän försäkring och pensionstill- skott enligt 2 5 lagen om pensions- tillskott samt åtnjutit avdrag endast med 100 kronor enligt. 33 & 2 mom. andra stycket. För gift skattskyl- dig. som uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make uppbär folkpension, beräknas det högsta inkomstbeloppet med ut- gångspunkt från en pension utgö- rande 78.5 procent av basbeloppet.
Prop. 1983/84: 40
Nuvarande lydelse För övriga skattskyldiga beräknas det med utgångspunkt från en pen- sion utgörande 95 procent av bas- beloppet. Sistnämnda beräknings- grund gäller också om gift skatt- skyldig under viss del av beskatt- ningsåret uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make uppbär folkpension. och un- der återstoden av året uppburit folkpension med belopp som till- kommer gift vars make saknar folk- pension.
Föreslagen lydelse För övriga skattskyldiga beräknas det med utgångspunkt från en pen- sion utgörande 96 procent av bas- beloppet. Sistnämnda beräknings- grund gäller också om gift skatt- skyldig under viss del av beskatt- ningsåret uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make uppbär folkpension. och un- der återstoden av året uppburit folkpension med belopp som till- kommer gift vars make saknar folk- pension.
Om skattskyldigs statligt taxerade inkomst överstiger det högsta in- komstbeloppet enligt föregående stycke, reduceras avdraget med belopp motsvarande 66 2/3 procent av taxerad inkomst mellan det belopp vid vilket högsta extra avdrag utgår och ett belopp som är 3 basenheter större. med 40 procent av taxerad inkomst inom ett därpå följande inkomstskikt av 1.5 basenheters bredd och med 33 1/3 procent av taxerad inkomst därutöver.
Det avdrag som beräknas med hänsyn till skattskyldigs statligt taxerade inkomst jämkas. om värdet av skattepliktig förmögenhet överstiger 90000 kronor. Om förmögenhetsvärdet överstiger 150000 kronor. skall avdrag inte medges. Fastighet, som avses i 24 5 2 mom.. samt sådan bostadsbygg- nad med tillhörande tomt på jordbruksfastighet. som används som bostad av den skattskyldige. skall inräknas i förmögenhetsvärdet med belopp som motsvarar 1/10 av skillnaden mellan fastighetens respektive bostadsbygg- nadens och tomtens taxeringsvärde året före taxeringsåret och lånat kapi- tal. som nedlagts i fastigheten respektive i bostadsbyggnaden och tomten i den mån skillnaden inte överstiger 250000 kronor. Är skillnaden större beräknas värdet till 25 000 kronor jämte den del av skillnaden som över- stiger 250000 kronor. Vid beräkning av hur stort lånat kapital som lagts ner i bostadsbyggnaden och tomten. skall på dessa anses belöpa så stor del av låneskulderna i förvärvskällan som byggnadens och tomtmarkcns taxe- - ringsvärde utgör av det sammanlagda värdet av tillgångarna i förvärvskäl- lan inklusive byggnaden och tomtmarken. Har den skattskyldige eller hans make flera sådana fastigheter. som avses här. gäller bestämmelserna en- dast för en fastighet och då i första hand för fastighet som utgör stadigva- rande bostad för den skattskyldige.
Här ovan angivna grunder för avdragsberäkningen får frångås. när sär- skilda omständigheter föranleda det.
Vid beräkning av avdrag för gift skattskyldig iakttages bestämmelserna i 52 & 1 mom. sista stycket.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984 och tillämpas första gången vid 1985 års taxering. Vidare skall vid 1984 års taxering beräkningen av extra avdrag ske med utgångspunkt i det för år 1983 gällande basbeloppet ökat med 300 kronor.
Prop”. 1983/84: 40
4 Förslag till Lag om ändring i taxeringslagen (1956: 623)
Härigenom föreskrivs att 22 s 3 mom. taxeringslagen(1956: 623), skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
”Y) ' 4.—
3 mom.' Skattskyldig. som upp- burit folkpension, är med undantag som anges i andra stycket skyldig att utan anmaning avlämna själv- deklaration endast om hans brutto- intäkt av en eller flera förvärvskäl- lor under året varit större än belopp motsvarande intäkten för skattskyl- dig, som under beskattningsåret inte haft annan intäkt än ålderspen— sion enligt 6 kap. 2 5 första stycket lagen (1962: 381) om allmän försäk- ring och pensionstillskott enligt 2 5 lagen (1969z205) om pensionstill- skott. För gift skattskyldig, som uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make upp- bär folkpension. beräknas intäkten med utgångspunkt från en pension utgörande 77.5 procent av basbe- loppet. För övriga skattskyldiga be- räknas intäkten med utgångspunkt från en pension utgörande 95 pro- cent av basbeloppet. Sistnämnda beräkningsgrund gäller också för gift skattskyldig som under viss del av beskattningsåret uppburit folk- pension med belopp som tillkom- mer gift vars make uppbär folkpen- sion. och under återstoden av året uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make sak- nar folkpension. Med folkpension avses folkpension i form av ålders- pension. förtidspension. änkepen- sion och hustrutillägg. Som folk- pension räknas inte barnpension el- ler vårdbidrag.
' l.agen omtryckt 19711399.
3 mom. Skattskyldig. som upp- burit folkpension, är med undantag som anges i andra stycket skyldig att utan anmaning avlämna själv- deklaration endast om hans brutto- intäkt av en eller flera förvärvskäl- lor under året varit större än belopp motsvarande intäkten för skattskyl- dig. som under beskattningsåret inte haft annan intäkt än ålderspen- sion enligt 6 kap. 2 5 första stycket lagen (1.962: 381) om allmän försäk- ring och pensionstillskott enligt 2 & lagen (1969z205) om pensionstill- skott. För gift skattskyldig. som uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make upp— bär folkpension, beräknas intäkten med utgångspunkt från en pension utgörande 78.5 procent av basbe- loppet. För övriga skattskyldiga be- räknas intäkten med utgångspunkt från en pension utgörande 96 pro- cent av basbeloppet. Sistnämnda beräkningsgrund gäller också för gift skattskyldig som under viss del av beskattningsåret uppburit folk- pension med belopp som tillkom- mer gift vars make uppbär folkpen- sion. och under återstoden av året uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make sak— nar folkpension. Med folkpension avses folkpension i form av ålders- pension. förtidspension, änkepen- sion och hustrutillägg. Som folk- pension räknas inte barnpension el- ler vårdbidrag.
Senaste lydelse av lagens rubrik 1975: 773. 3 Senaste lydelse 1981: 1003.
Prop. 1983/84: 40 10
Bestämmelserna i första stycket gäller inte om den skattskyldiges make är skyldig att utan anmaning avlämna självdeklaration. om den skattskyldi- ge har varit bosatt i riket endast en del av beskattningsåret eller om garantibelopp för fastighet skall upptagas såsom skattepliktig inkomst för honom. Bestämmelsen gäller inte heller i fråga om ogift skattskyldig om hans skattepliktiga förmögenhetstillgångar överstiger 90000 kronor och i fråga om gift skattskyldig om makarnas gemensamma skattepliktiga förmö- genhetstillgångar överstiger 180000 kronor.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984 och tillämpats första gången vid 1985 års taxering. Vidare skall vid 1984 års taxering beräkningen ske med utgångspunkt i det för 1983 gällande basbeloppet ökat med 300 kro- nor.
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1983
Prop. 1983/84: 40 Bilaga 6
Utbildningsdepartementets verksamhetsområde
Prop. 1983/84: 40 ' l Bilaga 6
UTBILDNINGSDEPARTEMENTET Utdrag PROTOKOLL vid regeringssammanträde 1983-10-20
Föredragande: statsrådet Hjelm-Wallén såvitt avser punkterna 1 och 4— 10: . statsrådet Göransson såvitt avser punkterna 2 och 3
Anmälan till proposition om vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m. m.
ÅTGÄRDER INOM UTBILDNlNGSDEPARTEMENTETS VERKSAMHETSOMRÅDE
[1] Inledning
Min anmälan av detta avsnitt sker efter samråd med statsrådet lngvar Carlsson och statsrådet Göransson.
Under de närmaste åren inträffar en kraftig minskning av antalet elever i grundskolan som redan den innebär betydande svårigheter för den skolor- ganisation som har byggts upp. Vidare ställs stora krav på insatser också inom utbildningsdepartementets område för att motverka ungdomsarbets- lösheten. Inom högskolan måste antalet utbildningsplatser hållas uppe med hänsyn till ungdomspuckeln samtidigt som kvalitet i utbildning och forsk- ning är av vital betydelse för samhällsutvecklingen. Brister i studiestöds- systemet har i. växande utsträckning fått social snedrekrytering. långa studietider och studieavbrott som följder. Jag har med detta velat peka på några faktorer som är av betydelse som bakgrund när utgiftsbegränsande åtgärder nu måste vidtas också inom utbildningsdepartementets område.
Inom grundskolan föreslås åtgärder som inte i första hand påverkar den reguljära undervisningen, nämligen begränsningar av statsbidragen för vi- karier och för viss icke undervisningsbunden verksamhet.
För gymnasieskolans del kombineras i förslaget en fortsatt timreduktion- för mindre väl fyllda grupper med en viss återföring av resurser för att mildra effekterna i kvalitativt hänseende. Det blir också möjligt att om- pröva ordningen med lärarlösa lektioner.
lnom studiestödsamrådet föreslås vissa ändrade regler för studiehjälp som även ger ett utrymme för omfördelningar för att förstärka de selektiva inslagen i studiehjälpen. Genom slopande av studiernedlens bidragsdel och 1 Riksdagen 1983/84. ] saml. Nr 40. Bilaga 6
Prop. 1983/84: 40
(J
genom ett återinförande av en begränsad makeprövning i studiemedelssy- stemet uppnås stora besparingar på sikt. vilka gör det möjligt att nu genomföra en realhöjning av det totala studiemedelsbeloppet.
lnom högskolan föreslås vissa minskningar av utbildningskapaciteten som även långsiktig-t bedöms som arbetsmarknadsmässigt motiverade. För att uppnå största möjliga ekonomiska effekt föreslås därvid en nedläggning av hela organisationen för resp. läkarutbildning, tandläkarutbildning samt förskollärarutbildning och fritidspedagogutbildning på vissa orter.
På rnaxsmedieområdet föreslås att en besparing tas ut på Sveriges Ra- dio-koncernen som helhet samtidigt som utbildningsprogramverksamheten övergår från att vara anslagsfinansierad till att bli avgiftsfmansierad.
I fråga om begränsning av utgiftsautomatiken behandlas i föreliggande förslag medelsanvisningen för Sveriges Radio-koncernen och anslagen för studiemedel.
C. Massmedier m. m.
[2] Radio och television
Utgiftsbegränsningar på Sveriges Radios område
Riksdagsbeslutet år 1978 med anledning av propositionen (.l977/78z9l KrU 24, rskr 337) om radions och televisionens fortsatta verksamhet m.m. innebar en omorganisering av Sveriges Radio i ett moderbolag och fyra dotterbolag: Sveriges Riksradio AB (SRAB). Sveriges Television AB. Sveriges Lokalradio AB och Sveriges Utbildningsradio AB (UR). Utbild- ningsradion och utlandsprogrammen inom riksradion finansieras med skat- temedel. övriga bolags verksamhet finansieras med avgiftsmedel. Kostna- derna för den avgiftsfinansierade verksamheten uppgår i dag till drygt 2 miljarder kr. Den skattefmansierade utbildningsradions verksamhet kostar ca 120 milj. kr.
Riksdagsbeslutet år 1978 innebar också omfattande reformkrav för SRAB:s räkning, med en regional utbyggnad som det mest kostnadskrä- vande inslaget. För att ge koncernen goda planeringsförutsättningar an- gavs i budgetpropositionen l981 (prop. 1980/81: 100 bil. 12) ambitionen att årligen anvisa SRAB en reformram motsvarande 13% av medelstilldel- ningen för tiden fram till [988/89. då reforrnprogrammet skulle vara genom- fört.
Sedan budgetåret 1981/82 har SRAB även ålagts att genomföra årliga rationaliseringar motsvarande 2 %.- Härutöver finansierade företaget ge- nom ytterligare rationaliseringar budgetåret 1982/83 kraftiga kostnadsök- ningar till följd av devalveringen av den svenska kronan hösten 1982.
SRAB-koncernens rationaliserings- och planeringsförmåga har satts på prov. Koncernen har reagerat med en förbättrad planering. ett ökat kost-
Prop. 1983/84: 40 ' 3
nadsmedvetande och för den närmaste treårsperioden aviserat påtagliga nedskärningar i rationaliseringssyfte. Åtgärderna har kunnat genomföras utan att företagen frångått åtaganden i de avtal som slutits mellan staten och SRAB-koncernens bolag i enlighet med riksdagsbeslutet år 1978.
Med hänsyn till det mycket ansträngda samhällsekonomiska läget krävs ytterligare besparingar även på SRAB:s område. För koncernen som hel- het föreslårjag en besparing på 50 milj. kr. för budgetåret 1985/86.
En sådan besparing är i förhållande till koncernens totala omslutning relativt liten och bör kunna genomföras inom ramen för nuvarande ambi- tioner. Emellertid är jag införstådd med att företaget kan se problem i att till alla delar fullgöra sitt uppdrag enligt avtalen med staten och finna det fördelaktigare att genomföra besparingarna i anslutning till en avtalsänd- ring. Nuvarande avtal gäller t.o.m. den 30 juni 1986. Regeringen bör därför vara beredd att ta upp överläggningar med SRAB om avtalsändring- ar i den mån det behövs för besparingens genomförande.
När det gäller besparingens inriktning vill jag för min del. efter samråd med chefen för utbildningsdepartementet. aktualisera frågan om en föränd- ring av UR:s verksamhet och finansiering. En sådan kan göras genom att sammanföra den skattefrnansierade utbildningsradioverksamheten med den avgiftslinansierade, vilket bör kunna medge rationaliseringar och be- sparingar. Även den totala ambitionsnivån när det gäller utbildnings- och därmed jämförbara program bör kunna omprövas. Den avsedda föränd- ringen bör övervägas senast i anslutning till en ny avtalsperiod men kan tidigareläggas med hänsyn till det besparingskrav som nu ställs på SRAB- koncernen. Innan jag går närmare in på mina förslag vill jag ge en kort bakgrundsbeskrivning när det gäller UR.
Riktlinjerna för UR:s verksamhet fastställdes av riksdagen hösten l976 (prop. l975/76: llO, UbU [976/77: 8, rskr 46). Beslutet hade föregåtts av flera års försöksverksamhet och en långvarig debatt om UR:s ansvarsom- råde. organisation och ställning i förhållande till samhällets insatser på utbildningsomrädet i stort och i förhållande till Sveriges Radio. I TRU- kommitténs betänkande och i propositionen om utbildningsradion före- slogs att UR på grund av sin speciella ställning som en del av den samlade utbildningspolitiken skulle utgöra ett självständigt företag.
Riksdagsbeslutet innebar att denna princip frångicks och att UR i stället frck en ställning som dotterbolag till det dåvarande Sveriges Radio-företa- get. Samtidigt gavs UR ett snävare arbetsområde än det i propositionen förordade. bl. a. när det gäller förlagsverksamhet som inte är direkt knuten till programmen och när det gäller samtinansieringsprojekt. Vidare begrän- sades UR:s möjligheter att genomföra beställningsprojekt i form av_ pro- gram som inte i första hand är avsedda att etersändas.
Till följd av den ökade tillgången på bandspelare för såväl radioprogram som TV-program har UR:s utbud av skolprogram i allt högre grad kommit att användas vid andra tillfällen än sändningstillfället. Etersändningen
Prop. 1983/84: 40 4
fungerar i dag framför allt som distribution till AV-centraler. Utnyttjandet av programmen är ojämnt och kommunerna har relativt stora kostnader för bandning av programmen.
Frågan om distributionen av UR:s program har behandlats upprepade gånger i samband med medelstilldelning. I 1982 års budgetproposition (prop. l98l/821100 bil. 12, s. 550—551) uttalar föredraganden bl.a. föl- jande: Då det bl.a. gäller skolprogrammen — i viss män med undantag för grund- skolans lågstadium — används i huvudsak bandade program som spelas upp på bandspelare. Bandningen sker oftast i regionala eller lokala AV- centraler. som utrustats med inspelningsapparatur och som har personal avdelad för att sköta densamma och för att distribuera programmen till skolorna inom AV—centralens verksamhetsområde. Det finns enligt min mening skäl att ifrågasätta om denna verksamhet är rationell. Det är ofta svårt att uppnå tillräckligt god kvalitet hos de bandupptagningar som görs på detta sätt. AV—centralernas personal tvingas också anpassa sina arbets- tider till de sändningstillfällen som av skilda skäl är lämpliga för etersänd- ningarna. .
Enligt min mening finns det anledning att överväga om inte skolprogram- men på sikt i större omfattning borde distribueras direkt från UR till användarna eller AV—centralema i bandad form. Denna fråga kräver emel- lertid ytterligare överväganden. Som ett led i dessa överväganden bör emellertid UR redan nu undersöka intresset hos kommuner och andra berörda utbiidningsanordnare av att i ökad utsträckning. mot en avgift. erhålla färdigbandade program. Avgiften bör därvid sättas sa att den mot- svarar UR:s kostnader för bandning och administrativa kostnader för distribution och övrig hantering av banden. För kommunernas del skulle kostnaden för att på dessa villkor erhålla de bandade programmen ställas mot den inbesparing som på kort och lång sikt kan uppnås genom att man kan upphöra med den inSpelningsverksamhet som nu äger rum vid AV- centralcrna.
[ årets budgetproposition (prop. 1982'83: 100 bil. [0 s. 562—563) under- strök chefen för utbildningsdepartementet att det är viktigt att UR erbjuder skilda distributionsformer för programmen.
UR:s produktion bör enligt min mening kunna delas upp i två olika typer av produktion. dels läromedelsproduktion på kassett eller i tryckt form. dels programproduktion för etersändning. Den senare programformen bör bli en naturlig del av koncernens ordinarie programverksamhet och t.ex. omfatta nuvarande barnprogram och program av allmänt folkbildande karaktär.
Den etersända produktionen, som även i dag till en del är avsedd att vara ett inslag i det allmänna programutbudet. bör således integreras med den avgiftstlnansierade verksamheten. Detta innebär ett större" ansvar för 'fV—bolaget och riksradion och i viss mån lokalradion att värna om att deti fortsättningen kommer att finnas en naturlig andel folkbildande program i det ordinarie utbudet. '
Ekonomiskt kommer detta att innebära en viss ökning av kostnaderna för den avgiftsfinansierade verksamheten. samtidigt som medelsanvisning—
(II
Prop. 1983/84: 40
en över statsbudgeten för UR:s del upphör. Om det samordnas med besparingskravet på 50 milj. kr. innebär det att belastningen på rundradio- fonden ökar med ca 70 milj. kr.
Jag har i det föregående anfört att den föreslagna besparingen på 50 milj. kr. för budgetåret 1985/86 kan komma att föranleda krav från Sveriges Radio-koncernen på justering av de nu gällande avtalsförpliktelserna. Ef- ter samråd med företrädare för koncernen avser jag därför att senare föreslå regeringen att SRAB ges i uppdrag att senast den 1 september 1984 redovisa ett förslag till utformningen av verksamheten med angivna ekono- miska förutsättningar och att i förslaget övervägs om den här diskuterade förändringen av UR:s uppdrag och finansiering bör tidigareläggas med hänsyn till det besparingskrav som nu ställs på koncernen.
Riksdagen beslöt på förslag i budgetpropositionen 1982 ( prop. 1981/82: 100 bil. 12. KrU 18. rskr 201) att bevilja en engångsanvisning av 35 milj. kr. för utrustning av nya lokaler för bl.a. radio- och-TV-produktion. Beloppet skulle få användas efter medgivande av regeringen. Av engångs- anvisningen har f. n. sammanlagt 10.8 milj. kr. disponerats. UR har nyligen hos regeringen gjort framställning om att få utnyttja återstående del. 24.2 milj. kr.. av beloppet för investeringar i TV—produktionslokalerna i Stock- sund.
Med hänsyn till vad jag nyss har föreslagit bör några ytterligare investe- ringar för UR:s egen TV-produktion inte göras. Den återstående delen av engångsanvisningen bör därför hållas inne och betraktas som en besparing.
Begränsning av arrlnntaliska kostnadsökningar
De ekonomisk-politiska åtgärder som chefen för linansdepartementet tidigare denna dag har redovisat innebär bl. a. en begränsning av atitoma- tiskt verkande kostnadskompensation under år 1984. Denna princip kom- mer även att tillämpas på medelstilldelningen för den avgiftsfinansierade raclio- och TV-verksamheten.
SRAB kompenseras sedan budgetåret 1978/79 för kostnadsökningar en- ligt ett automatiskt verkande system som för innevarande budgetår består av ett kombinerat pris- och löneindex. där prisökningsdelen f.n. är knuten till basbeloppsindex (BBI). Den indexanknutna kostnadskompensationen infördes för SRAB:s del för att möjliggöra en rationell planering. Företaget har som jag tidigare har anfört ålagts att genomföra ett reformprogram. inom en angiven reformperiod och reformram. Detta ställer stora krav på företagets planeringsförmåga. Rationaliseringskraven innebär vidare att företaget behöver kunna planera sin verksamhet enligt kända förutsätt-- ningar.
Ett avsteg från denna princip innebär vissa svårigheter för SRAB. Med hänsyn till den stora betydelse som en begränsning av de automatiska prisökningarna har för statsfinanserna i sin helhet, bör dock begränsningen gälla även SRAB för kalenderåret l984.
Prop. 1983/84: 40 6
Jag redovisar i det följande mitt förslag till begränsning av kostnadsök- ningsautomatiken för SRAB:s utgifter samt vissa förslag om ändrad pris- ökningskompensation fr.o.m. ljanuari 1984.
Genom riksdagsbeslut med anledning av förslagen i budgetpropositionen 1983 (prop. 1982/83: 100 bil. 10. KrU21. rskr 235) tilldelades SRAB 1607600000 kr. för sin verksamhet under budgetåret 1983/84. Vidare bemyndigadcs regeringen att frånräkna ett belopp motsvarande effekten av l982 års devalvering på BBl. Detta belopp fastställdes till 17 600000 kr.. vilket innebär en medelstilldelning till SRAB för budgetåret [983/84 om 1590 000000 kr. i genomsnittligt prisläge 1981/82. Kompensation för pris- ökningarna enligt BBl beräknas på 40% av detta belopp. Mitt förslag innebär för budgetåret 1983/84 att prisökningskompensationen beräknas enligt nuvarande regler t.o.m. den 31 december 1983. Beräkningen avr prisökningskompensationen fr.o.m. I januari 1984 bör baseras på konsu- mentprisindex medeffekterna av livsmedels- och boendekostnader från— räknade. Vidare skall. från samma tidpunkt. den kompensation till SRAB som är knuten till prisutvecklingen begränsas till 49% för kalgpderåret l984. För SRAB:s del bör kompensationcn utgå enligt den faktiska kostnadsök- ningen upp till 4%. Därefter skall ingen ytterligare kompensation för eventuella prisstegringar utgå under resten av kalenderåret. Om prisök- ningen för denna period understiger 4% bör kompensationcn för SRAB:s del motsvara den faktiska ökningen.
Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att
t. godkänna vad jag har förordat om inriktningen av de framtida besparingsätgärderna inom Sveriges Radio-koncernen och förbe- redelserna härför.
IJ . godkänna vad jag har förordat om att inga ytterligare investering- ar görs för Sveriges Uthildningsradios egen TV-produktion med stöd av den för budgetåret 1982/83 beviljade cngångsanvisningen.
(JJ . bemyndiga regeringen att beräkna kompensation för kostnadsök- ningar för den avgiftsfinansieradc verksamheten inom Sveriges. Radio-koncernen på det sätt som jag har förordat.
D. Skolväsendet
[3] D 11. Bidrag till driften av grundskolor m. m.
Statsbidraget till kommunerna för driften av grundskolor består såvitt avser förstärkningsresurser av två delar. Bidrag motsvarande kostnaden för ().5194 veckotimmar per elev utgår till kostnader för insatser för under- visning. medan bidrag motsvarande 0.1248 veckotimmar per elev utgår till kostnader för andra särskilda insatser under skoldagen samt kostnader för planeringsrådet.
Prop. 1983/84: 40 7
Den icke-undervisningsbundna delen av förstärkningsresursen används i huvudsak till fria aktiviteter. syo. frivillig musik. ökad personaltäthet i hemkunskapsmoment på lågstadiet. maskinskrivning samt skolpersona- lens besök hos eleverna under den praktiska arbetslivsorienteringen (PRAO).
För förstärkningsresursen gäller att bidraget utgår med ett visst belopp per veckotimme tveckotimpris). Veckotimpriset fastställs årligen av rege- ringen på grundval av den genomsnittliga lönekostnaden för lärarledd undervisning i grundskolan. [ det löneläge som kan antas komma att gälla för redovisningsåret [983/84 motsvarar veckotimpriset en månadslön för en heltidsanställd om ca 8500kr. Den personal som har hand om den största delen av ifrågavarande verksamhet har ett löneläge som betydligt understiger nämnda lön. Detta gäller bl. a. fritidspedagoger. fritidsledare och syokonsulenter. Även lärare i hemkunskap. musik och maskinskriv- ning har normalt lägre lön.
I denna bemärkelse kan alltså kommunerna sägas få ett statsbidrag för den icke-undervisningsbundna delen av förstärkningsresursen som över- stiger de faktiska lönekostnaderna. Kommunerna kan också i inte obetyd- lig utsträckning själva påverka kostnaderna genom att välja mer eller . mindre "dyr” personal för delar av verksamheten. Verksamhetens omfatt- ning kan också påverkas beroende på vilken organisation som kommunen beslutar sig för.
Mot bakgrund av vad jag nu anfört förordar jag att ett särskilt veckotim- pris införs för den icke-undervisningsbnndna delen avförstärkningsresur- sen. Detta veckotimpris bör sättas l5% lägre än det som gäller för för- stärkningsresursen i övrigt. vilket motsvarar en månadslön för en heltids- anställd om ca 7225 kr.
Det är ofta inte naturligt att mäta volymen på den verksamhet som finansieras med den icke—undervisningsbundna delen av. förstärkningsre- sursen i form av veckotimmar. För kommunen är det i praktiken naturli- gare att betrakta denna del av statsbidraget till grundskolan som en total- summa som kan disponeras för en viss verksamhet. I många fall utgår- kommunen från att bidraget skall täcka de totala kostnaderna för verksam- heten. Även denna del av statsbidraget har dock beräknats med samma utgångspunkt som för grundskolans statsbidrag i övrigt. dvs. att en kom- mun själv skall svara för en viss del också av lönekostnader. Normalt kan denna "kom'munandel" av kostnaderna beräknas till 10-15%
Den långsiktiga besparingseffekten till följd av mitt förslag beräknar jag till 106milj.kr. per år. Det särskilda veckotimpriset bör gälla fr.o.m. redovisningsåret 1984/85. Genom statsbidragssystemets konstruktion skul- le effekt på statsbudgeten normalt uppstå först budgetåret 1985/86. För att besparingseffekt skall inträffa redan budgetåret 1984/85 bör hänsyn tas till det särskilda veckotimpriset redan vid utbetalning av förskott på statsbi- draget under detta budgetår.
Prop. 1983/84: 40 8
Fr.o.m. höstterminen l982 genomfördes etti viss mån förändrat sätt att hantera vikariatssituationerna i grundskolan. Tidigare anställdes normalt alltid en vikarie när en lärare hade förfall. Efter förslag i 1982 års budget- proposition (prop. l981/82:100 bil. l2. s. 268. UbU l7. rskr 232) fick skolan efter rektors bedömning möjlighet att avstå från att anlita vikarie de två första dagarna av en lärares frånvaro. Genom denna förändring fick skolstyrelserna och skolorna möjlighet till ett mer flexibelt och därmed effektivare utnyttjande av en betydande del av den resurs som använts för korttidsvikarier. Statsbidragsmässigt kom detta till uttryck på så sätt att l()4 milj. kr. överfördeszfrån tilläggsbidraget till förstärkningsresursens undervisningsbundna del. Summan svarade mot vad som preliminärt upp- skattades vara bidragskostnaderna för korttidsvikarier under de två första dagarna av lärares frånvaro. Skolöverstyrelsen (SÖ) fick samtidigt i upp- drag att undersöka huruvida ytterligare resurser avseende korttidsvikarier kunde föras över från tilläggsbidraget till förstärkningsresursen.
SÖ anmäler i anslagsframställningen för budgetåret 1984/85 att kostna-. derna för de två första dagarnas frånvaro satts för lågt. För att täcka de faktiska statsbidragsberättigade kostnaderna skulle överföringen ha upp- gått till 213 milj. kr.
Mot bakgrund av det statsfinansiella läget bör ytterligare medel avseen- de de två första vikariedagarna inte föras över till förstärkningsresursen. Jag förordar i stället att tilläggsbidrager till kommunerna mins/tas med skillnaden mellan den överföring som borde ha gjorts enligt Sözs beräk- ningar och den faktiska överföringen. Detta ger en minskad kostnad på l6l milj. kr. räknat i antaget kostnadsläge för redovisningsåret 1983/84 och med beaktande av kostnaderna för lönekostnadspålägg och bidrag till sociala avgifter. För att effekt på statsbudgeten skall uppstå redan budget- året l984/85 bör i enlighet med vad jag har föreslagit i det föregående detta påverka utbetalningen av förskott underdetta budgetår.
Kommunerna får med mitt förslag en minskning av statsbidraget till korttidsvikarier i en storleksordning som svarar mot en av de båda första frånvarodagarna för lärare. Under de frånvarodagar som det härigenom inte blir möjligt att anställa lärare får verksamheten ordnas på annat sätt. Naturligast synes det mig vara att det sker inom ramen för arbetsenheten. dvs. att lärarna inom arbetsenheten tar på sig det gemensamma ansvaret för eleverna i arbetsenheten och därigenom kan lösa tillfälliga problem som uppstår-då någon i arbetslaget är frånvarande under kortare tid. Det är vidare numera ganska vanligt att skolledarna fullgör sin undervisningsskyl- dighet som vikarier. Ett flexibelt användande av befintliga resurser för undervisning kan också bidra till att minska behovet av korttidsvikarier och därmed också minska de negativa konsekvenserna av den föreslagna begränsningen av resurserna för korttidsvikarier. Även skolans övriga personal kan i vissa fall användas.
Jag vill betona att bortfallet av vikarieresurser inte behöver fördelas lika
Prop. 1983/84: 40 9
för alla elever. Det kan finnas anledning att ta särskild hänsyn till vissa grupper av elever. exempelvis de yngsta. Bedömningen mäste här grunda sig på de lokala förutsättningarna.
F.nligt nuvarande bestämmelser är det som tidigare nämnts rektor som beslutar om i vad män vikarie skall anställas de första två dagarna av en ledighet. Jag vill i detta sammanhang anmäla att jag avser att återkomma till regeringen med förslag till ändrade bestämmelser härvidlag. så att skolstyrelsen får avgöra hllr verksamheten skall bedrivas ttnder de två första fränvartulagarna.
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslär riksdagen att
I. godkänna vad jag förordat om särskilt veckotimpris för den icke—
undervisningsbttndn'a delen av förstärkningsresursen. IJ . godkänna vad jag förordat om förskott pä bidrag till förstärk— ningsresurscn för redtwisningstiret l984.-"85.
3. godkänna vad jag förordat om minskning av tilläggsbidraget.
4. godkänna vad jag förordat om förskott pä tilläggsbidrag för redo-
visningsäret l984i85.
[4] [) 18. Bidrag till driften av gymnasieskolor
Gymnasieskolan står inför ett reforntskcde. Gymnasieutredningens (U l9762l0) huvudbetänkande (SOU l*)8l:%). lin reformerad gymnasieskola har remissbehandlats. lnom regeringskansliet bereds en principproposition om ett förnyelsearbete inom gymnasieskolan. Jag räknar med att proposi- tionen skall kunna föreläggas riksdagen i början av nästa är.
I detta läge finner jag det särskilt svårt att göra mer omfattande bespa- ringar inom gymnasieskolan. Statens utgifter mäste dock begränsas även pä detta omräde. Det blir då nödvändigt att noga pröva de besparingsmöj- ligheter som skolövcrstyrelsen (SÖ) redovisat.
SÖ förordäri första hand en modell. i vilken tiden för elevernas skriftliga prov avräknas frän lärarnas tjänstgöring. Med hänsyn till sambandet med gällande kt.)llektivax-'täl och förutsättningarnä för detta ärjag emellertid inte beredd att nu förorda ett genomförande av Sözs förslag.
Möjligt är däremot att bygga ut ett redan fungerande system. som enligt SÖ katt ge märkbara kostnadsminskningar — nämligen riinrt-duk/imt [ .li'irllti/ltmdt' till gruppxlm'lck. Jag kommer nu närmast att presentera ett förslag om sådan reduktion.
Enligt skolft'irordningen anordnas normalt en undervisningsgrupp för varje päbörjat 30—tal elever i ett ämne. Om i ett sådant ämne det totala antalet elever i arsktlrscn vid skolan är lägre än lZ. skall antalet veckotim- mar enligt timplancn minskas enligt förordningen tl9ts'2: 40) om timreduk- tioncr i gymnasieskolan vid låga elevtal. Systemet med timteduktioner innebär att timtalet minskas med ca IOC-?. när det totala antalet elever är +| Rio./Utv..” lu.se-34. / mm!. fy,-40. [ii/ugn h '
Prop. l983/84: 40 lt)
8— ll eller. i latin och grekiska. 5—8. 'fimreduktionssystemet omfattar inte yrkesämnen och andra ämnen som har delningstalet lö.
Jag anser att systemet med timreduktion bör byggas ut till att omfatta även intervallen IZ— 17 och 18—23 elever. Därvid bör reduktion göras med ca IS resp. lUC-i. Latin och grekiska bör även i det utbyggda systemet ges en särställning motsvarande den som gäller i dag. På samma sätt som latin och grekiska bör även de andra ”smä" spraken behandlas. som enligt mitt förslag i det följande ocksä bör få starta med 5 elever. Jag skall återkomma till detta.
Ämnen med delningstalet If) bör liksom tidigare undantas. Som jag tidigare nämnde innebär det nuvarande systemet att det är det totala antalet elever som är avgörande för om reduktion skall göras. Man ser saledes inte till möjliga eller faktiska gruppstorlekar i fall där det totala antalet elever nägot överstiger 30. Enligt min mening bör man i samband med utbyggnaden modifiera principen och göra det över hela linjen. Avgö- rande för om reduktion skall göras. när det totala antalet elever överstiger delningstalet 30. bör vara hur stora grupper som framkommer vid jämnast möjliga fördelning av eleverna pä det antal grupper som följer av detta delningstal. ()m t. ex. det totala antalet elever är 32. kan tvä grupper om vardera 16 elever bildas. Timreduktion bör då göras med [SC-P för bäda grupperna. Om skolan vill fördela eleverna pa ett annat sätt. måste den se till att varje grupp får det antal timmar den skall ha med hänsyn till sin faktiska storlek. Om de efter den sehablonmässiga reduceringen äter- staende timmarna för bäda grupperna tillsammans inte räcker. fär skolan ta i anspräk resurstimmar i förstärkningsresursen.
Mitt förslag innebär alltsä en utbyggnad och en utjämning av systemet. så att resurserna i större utsträckning än hittills anpassas till varierande gruppstorlekar:
,._
|___ .
80 85
ry
30 elever
En sadan utbyggnad av systemet som jag här föreslagit bör innebära ett ekonomiskt incitament till att fylla grupper sä väl sotn möjligt. vilket måste anses nödvändigt för att uppnå en bättre resurshushällning. Systentet innebär samtidigt en fortsatt färdriktning mot ett mer elevrelaterat statsbi— dragssystem för gymnasieskolan. Jag vill i detta sammanhang anmäla att statskontoret nyligen redovisat ett uppdrag om ett nytt statsbidn-tgssystem
Prop. 1983/84: 40 t 1
för gymnasieskolan och kommunal vuxenutbildning. Redovisningen inne- håller för gymnasieskolans del två modeller med inslag av elevrelaterade bidrag. Rapporten remissbehandlas f. n.
SÖ har med hänvisning till bl. a. internationaliseringssträvandena före- slagit en sänkning av smrttaletfrån nu 8 11715 eleverförfem mindre vanliga nybörjarspråk (finska. italienska, kinesiska. portugisiska och ryska).
Sözs förslag på denna punkt bör genomföras i samband med det system med timreduktioner som jag föreslagit.
Enligt SÖ kan ett omfattande utredningsarbete behövas om vilka timre- duktioner som är möjliga i olika ämnen. För egen del utgårjag från att inte några reduktioner kommer att göras på ett sådant sätt att de intentioner som ligger bakom tim- och kursplaner äventyras. Jag räknar med att närmare bedömningar i dessa frågor bäst görs lokalt och utifrån de aktuella förutsättningarna. såsom redan i dag kan ske inom ramen för den friare resursanvändningen. Ur denna kan tas resurstimmar för att undvika en timreduktion som i det enskilda fallet framstår som olämplig. För att en sådan lokal bedömning skall kunna bli möjlig. när nu reduktionsgraden ökar. behövs en särskild åteijförirzgsresurs. Denna kan då fungera som ett komplement till den nu för varje skola varierande reguljära förstärknings- resursen. Detta är enligt min mening nödvändigt främst med tanke på situationen i glesbygd. .
Återföringsresursen bör anges i ett visst antal lärartimmar som kom- muner och skolenheter kan tilldelas som extra resurstimmar. dvs. ett tillskott till de resurstimmar som finns enligt redan gällande regler.
Det totala antalet lärartimmar i återföringsresursen bör räknas fram med hänsyn till hur stor del av besparingen som bör återföras. Jag återkommer strax till detta. Det bör få ankomma på SÖ att fördela timmarna i åter- föringsresursen mellan länsskolnämnderna. vilka sedan i sin tur får fördela timmarna mellan de kommuner och skolenheter som är i särskilt behov av extra resurser.
Mina förslag bör genomföras fr.o.m. budgetåret 1984/85. Genom timre- duktioner vid grupper upp t.o.m. 23 elever sparas ca I 15 milj. kr. Av detta belopp bör ca 40 milj. kr. tas i anspråk i samband med en omprövning av ordningen med självstudietimmar eller s.k. lärarlösa lektioner på de teore- tiska linjerna. Jag återkommer till detta i mina förslag till budgetproposi- tionen 1984. Av resterande indragna ca 75 milj. kr. bör 20% — ca 15 milj. kr. — ställas till lokal disposition som en återföringsresurs i anslutning till systemet med timreduktioner. 60 milj. kr. utgör därmed den direkta besparing som jag nu är beredd att förorda för gymnasieskolans del.
De två riksinternatskolorna och de fyra skolor som omfattas av privat- skolförordningen (1967:270) anordnar utbildning enligt läroplan för gymna- sieskolan. De får därvid statsbidrag enligt i huvudsak samma regler som gäller för gymnasieskolan. Mina förslag för gymnasieskolan om timreduk- tioner, lägre starttal för undervisning i vissa språk och extra resurstimmar
Prop. 1983/84: 40 ' 12
bör därför i princip gälla även motsvarande utbildning vid riksinternatsko- lorna och de fyra andra skolorna. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att I. godkänna mitt förslag om utbyggnad av systemet med timreduk- tioner. 2. godkänna mitt förslag om lägsta antal elever för att undervisning i vissa språk skall få starta, 3. godkänna mitt förslag om en särskild återföringsresurs i form av extra resurstimmar i anslutning till systemet med timreduktioner.
Högskola och forskning
[5] E 6. Utbildning för vårdyrken och E 7. Utbildning för undervisningsyr- ken
Allmänt
Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) har i sin anslagsframställning lagt fram underlag för en tillämpning av huvudförslaget inom högskolan. UHÄ gör den bedömningen. att en allmän uttunning av verksamheten måste avvisas. Ämbetet anger två andra handlingslinjcr, efter vilka ned— skärningar skulle kunna genomföras. Den ena innebär att högskolans nu- varande struktur behålls och att besparingar genomförs i form av att dimensioneringen minskas på en rad utbildningslinjer. Den andra hand- lingslinjen utgår från att all verksamhet på en ort eller all verksamhet inom ett visst område vid en högskoleenhet läggs ned. UHÄ finner för sin del att ingen av handlingslinjerna kan renodlas men att ett nedskärningsprogram av anbefalld storlek måste innehålla betydande inslag av den senare meto- den.
Jag delar UHÄzs uppfattning att besparingar inom högskolan i detta sammahang måste inriktas på att mer omfattande verksamheter på en ort begränsas eller helt läggs ned. Om man ser till de ekonomiska betingelser under vilka hela högskolan bäst skall kunna utvecklas i nuvarande statsfi- nansiella läge är denna handlingslinje enligt min_mening inte bara försvar— bar utan helt nödvändig.
Vad jag nu har sagt gäller metoden för de besparingar som måste göras också inom högskolan. lnom vilka områden minskningen skall göras mäste avgöras i första hand utifrån långsiktiga bedömningar av utvecklingen på arbetsmarknaden inom de berörda områdena. Jag delar UHÄzs bedömning att utbildningar inom det tekniska och naturvetenskapliga området bör undantas från kapacitetsminskningar. Däremot bör vissa utbildningar som i första hand leder till sysselsättning inom den offentliga sektorn komma i fråga för de minskningar som är aktuella. ] det följande redovisarjag min bedömning av arbetsmarknaden för var och en av de utbildningslinjer som enligt mina förslag bör få ett minskat antal platser.
Prop. 1983/84: 40 13
Vid min sammanvägning av arbetsmarknadsförhållanden och andra be- sparingsförutsättningar har jag stannat för att nu förorda förhållandevis kraftiga nedskärningar av utbildningskapaciteten för fyra allmänna utbild- ningslinjer. nämligen läkarlinjen. tandläkarlinjen. fritidspedagoglinjen och förskollärarlinjcn. Jag förordar vidare i enlighet med vad jag nysshar anfört att besparingarna genomförs på ett sådant sätt att berörda utbild- ningar läggs ned på vissa orter. Enligt min bedömning måste besparingarna genomföras med början budgetåret 1984/85. Jag räknar med att. om mina förslag i det följande godkänns. den sammanlagda besparingen uppgår till ca 70 milj. kr.. fördelade över sex ä sju budgetår. Beloppet gäller bespa- ringar tlnder utbildningsdepartementets huvudtitel: därtill kommer i fråga om läkarutbildningcn sådana under socialdepartementets huvudtitel.
lnom såväl det medicinska som det odontologiska området finns det ett starkt samband mellan utbildning och forskning. Det är därför naturligt att också organisationen för forskning och forskarutbildning berörs av de förändringarjag föreslår för den grundläggande utbildningen.
Jag utgår från att sådana forskningsresurser som är helt knutna till den grundläggande utbildningen skall dras in. Därutöver anser jag det inte ändamålsenligt att på sikt bevara en statlig organisation för medicinsk resp. odontologisk forskning på de orter där jag föreslår att motsvarande grundutbildning avvecklas. Ett planeringsarbete bör därför inledas med sikte på att finna former för en successiv avveckling också av berörd forskning och forskarutbildning och för ett inordnande av den i annan befmtlig organisation. I vissa fall kan det finnas samband med annan forskningsverksamhet vid samma högskoleenhet som gör det naturligt att åstadkomma en samordning med den. I övrigt bör i första hand övervägas en omfördelning av resurser inom det medicinska resp. det odontologiska området till andra berörda högskoleenheter. men det bör också vara möj— ligt att fördela om resurser från dessa områden till andra forskningsområ- den inom högskolan. .
En utgångspunkt för de avvägningar som måste göras bör vara dels de insatser som berörda institutioner och forskargrupperi Malmö resp. Göte- borg giort och gör. dels de resurser inom motsvarande områden som redan finns på andra orter. dels slutligen de samlade behoven av förstärkningar inom olika fakulteter och ämnesområden.
Under alla förhållanden måste garantier skapas för att forskningsverk- samhet som 'i dag är livaktig kan fortleva, om än i ändrad miljö, och inte ' måste avbrytas annat än som följd av naturlig avgång bland professorer och annan forskningsledande personal.
Jag har tidigare angivit att den sammanlagda besparingen under sex är sju budgetår blir ca 70 milj. kr. vid bifall till de förslag som jag strax kommer att redovisa mer i detalj. I fråga om medelsberäkningen för budgetåret 1984/85 avser jag att återkomma med förslag till regeringen i 1984 års budgetproposition. '
Prop. 1983/84: 40 14
Jag avser vidare att återkomma till regeringen med förslag att uppdra åt UHÄ att i samband med anslagsframställningen för budgetåret 1985/86 redovisa dels en plan för minskningen under olika anslag för hela avveck- lingsperioden, dels ett underlag för ställningstaganden till hur de berörda forskningsresurserna skall inordnas i den samlade forskningsorganisa- tionen i enlighet med vadjag anfört i det föregående.
Jag har samrått med statsrådet Sigurdsen i fråga om de förslag som rör utbildningen på läkar- och tandläkarlinjerna.
Läkarlinjcn
Underlag för att bedöma Iäkarlinjens dimensionering har successivt presenterats för socialdepartementets hälso- och sjukvårdsberedning. Un- derlag för redovisningarna arbetas fram inom projektet Hälso- och sjukvår- den inför 90-talet (HS 90). Även Sveriges läkarförbund har publicerat prognoser rörande den framtida läkararbetsmarknaden. Antalet yrkes- verksamma läkare har i det närmaste fördubblats under 1970-talet. Fram till år 2000 beräknas antalet läkare öka från 19000 är 1980 till 33 300.
Prognoserna tyder på att ett läkaröverskott inom många specialiteter kan bli verklighet inom en snar framtid. Med anledning härav föreslog dåvarande regeringen att planeringsramen för läkarlinjen skulle minskas med 90 platser från 1026 till 936 platser budgetåret 1982/83. Riksdagen ansåg sig emellertid inte ha tillräckligt underlag för ett sådant beslut vid denna tidpunkt (prop 1981/82: 100. UbU 20. rskr 248). I ett delprojekt inom HS 90 avsåg man nämligen att våren 1983 presentera ytterligare prognoser vad gäller den långsiktiga efterfrågan på läkararbetskraft. ' Mot bakgrund härav anförde jag i 1983 års budgetproposition att jag avsåg att till nästa riksmöte återkomma med en samlad prövning av läkar- linjens dimensionering. Dessvärre föreligger inte det ytterligare prognos- material från HS 90-arbetet som planerats föreligga vid denna tidpunkt. Jag vill stryka under att det krävs lång framförhållning när det gäller att bedöma dimensioneringen av läkarlinjen. Det tar minst sju och ett halvt år innan en ändrad utbildningsdimensionering ger effekt på arbetsmarknaden. Ett beslut om ändrat antal platser på läkarlinjen påverkar således tillgång— en på läkare först åren efter 1992.
Erfarenheterna visar att det är svårt att göra hållbara prognoser bl. a. på vårdområdet. Prognoserna är beroende dels av befolkningens faktiska behov av medicinsk vård. dels av landets totala ekonomiska utveckling och av vilket ekonomiskt utrymme sjukvårdshuvudmännen kommer att disponera för hälso- och sjukvården. Enligt min uppfattning måste åtgärder redan nu vidtas för att minska riskerna för ett läkaröverskott.
Mot denna bakgrund anserjag att det är motiverat att planeringsramen för läkarlinjen minskas med 90 platser budgetåret 1984/85.
UHÄ föreslår i sin anslagsframställning för budgetåret 1984/85 att en
Prop. 1983/84: 40 15
sådan minskning bör genomföras vid karolinska institutet i likhet med vad som föreslogs i 1982 års budgetproposition.
Enligt min mening gäller i frågan om valet av ort för en minskning i dag delvis andra förutsättningar än för två år sedan. Jag får här erinra om vad jag nyss har anfört om behovet av att få ut största möjliga spareffekt av aktuella kapacitetsminskningar. Detta uppnås genom att, där så är möjligt, hela verksamheten inom en utbildning på en ort läggs ned. Mot denna bakgrund förordarjag att antalet nybörjarplatser på läkarlinjen vid univer- sitetet i Lund minskas med 90 platser — från 190 till 100 — fr.o.m. budgetåret 1984/85. Minskningen bör i princip genomföras så att den kliniska utbildningen vid Malmö Allmänna Sjukhus läggs ned. Enligt gäl- lande läkarutbildningsavtal utgår till Malmö kommun ca 55 milj. kr.. per år som ersättning för läkarutbildning och medicinsk forskning vid nämnda sjukhus. Mitt förslag syftar till att motsvarande ersättning inte längre skall utgå. Den närmare fördelningen av resurser på berörda sjukhus i Lund och Malmö bör dock kunna bli föremål för särskilda överläggningar mellan universitetet och de båda sjukvårdshuvudmännen. Därvid bör regionsjuk- vårdens speciella krav beaktas. Jag räknar med att resultatet av eventuella sådana överläggningar skall ingå som ett underlag för den avvecklingsplan som jag nyss har aviserat.
Jag är medveten om att ett förverkligande av det förslag som jag nu lägger fram bidrar till en mindre väl avvägd geografisk fördelning av den samlade utbildningskapaciteten på läkarlinjen. Jag vill därför redan nu klargöra att eventuella fortsatta minskningar av antalet platser på läkarlin- jen enligt min mening bör koncentreras till mellan-Sverige.
Vid bifall till mina förslag rörande läkarutbildningcn uppgår besparingen under utbildningsdepartementets huvudtitel avseende hela avvecklingspe- rioden till ca 20 milj. kr.
Tandläkar/Mie" m. m.
Det framtida tandvårdsbehovet och dimensioneringen av tandvårdsper- sonal, främst tandläkare och tandhygienister. har utretts under de senaste åren.
Tandvårdspersonalutredningen lade fram sin slutrapport i juni 1979. Socialstyrelsen har därefter reviderat bedömningarna av den långsiktiga tillgången och efterfrågan på tandvårdspersonal med utgångspunkt i denna rapport. Våren 1982 presenterade 1978 års tandvårdsutredning sitt betän- kande (SOU 1982: 4) Tandvården under 80—talet. '
Ett överskott av tandläkare finns redan i nuläget. Effekterna härav kan märkas på arbetsmarknaden. Köerna till folktandvården har i dag i stort sett försvunnit. Med nuvarande prognostiserad efterfrågan på tandläkare inom folktandvården beräknas att 100— 175 nylegitimerade tandläkare vid årsskiftet 1983—1984 inte kommer att kunna beredas anställning i folktand- vården.
Prop. 1983/84: 40 . ' 16
Riksdag och regering har. i takt med att prognosmaterialet om tillgång och efterfrågan på tandvårdspersonal presenterats. vidtagit åtgärder för att motverka ett överskott på tandläkare. [ Stockholm minskades utbildnings- kapaciteten på tandläkarlinjen med 100 platser genom riksdagens beslut är 1979” om nedläggning av karolinska institutets enhet vid Holländargatan. Samtidigt beslutades om en uppbyggnad av tandläkarutbildningen i Umeå med sikte på 100 nybörjarplatser per år. Planeringsramen för tandläkarlin- jen minskades vidare budgetåret 1982/83 från 420 platser till 380 platser genom att antalet nybörjarplatseri Malmö minskades till 60 platser. Samti- digt markerades att en utbyggnad från 80 platser till de planerade 100 vid universitetet i Umeå skulle anstå tills en samlad bedömning av tandläkarut- bildningens dimensionering med anledning av tandvårdsutredningens för- slag kunde göras.
UHÄ föreslåri sin anslagsframställning för budgetåret 1984/85 att plane- ringsramen för tandläkarlinjen minskas. Ämbetet utgår i sina förslag från att odontologisk grundutbildning och forskning även fortsättningsvis skall bedrivas vid fyra högskoleenheter. Ämbetet menar att de samhällsekono- miska konsekvenserna av en total nedläggning av hela verksamheten på området vid en högskoleenhet kräver en mer ingående analys än vad man har kunnat presentera i detta sammanhang. även om en sådan nedläggning teoretiskt medför en större'ekonomisk besparing.
Mot bakgrund härav förordar UHÄ att kapacitetsminskningen sprids på flera enheter. Ämbetet föreslår för budgetåret l984/85 tre olika alternativ för en sådan minskning. I första hand förordas att en kapacitetsminskning görs vid universitetet i Göteborg — med 40 alternativt 60 nyb(")r_iarplatser. Därutöver aktualiserar UHÄ en minskning vid universitetet i Umeå med 20 platser.
Samtliga remissinstanser har i yttranden över 1978 års tandvårdsutred- nings förslag förordat att antalet platser på tandläkarlinjen minskas. Av yttrandena framgår vidare att flera landstingskommuner genom ett elfek— tivt utnyttjande av de samlade resurserna kan ge en god tandhälsa med endast marginella utbyggnader av tandvården. Statsrådet Sigurdsen avser att föreslå regeringen att senare under detta riksmöte lägga fram en propo- sition om den framtida tandvården i Sverige.
Tandhälsan har blivit bättre. särskilt hos barn och ungdom. Fortfarande finns dock otillfredsställda tandvårdsbehov t.ex. hos handikappade och äldre. Mot bakgrund av dagens samhällsekonomiska läge bör dessa behov tillgodoses genom en omfördelning av tillgängliga resurser. Det är därför naturligt att nu aktualisera en minskning av de samlade resurserna för tandläkarutbildning. På längre sikt kan man inte heller räkna med att tandvården kommer att få ta i anspråk en större del av samhällsresurserna än f. n.
Den rådande arbetsmarknadssituationen och prognosmaterialet i fråga om den framtida efterfrågan på tandläkare har övertygat mig om att antalet
Prop. 1983/84: 40 . 17
utbildningsplatser måste minskas kraftigare än vad UHÄ föreslår. Med hänsyn till vad jag tidigare har anfört aktualiseras därmed i första hand nedläggning av utbildningen på en av de fyra berörda orterna.
Vid bedömningen av på vilken ort tandläkarutbildningen bör läggas ner harjag utgått från kravet på en god geografisk balans av fördelningen av de samlade resurserna samt från omfattningen av den nödvändiga kapacitets- minskningen. Jag förordar mot denna bakgrund att tandläkarutbildningen vid universitetet i Göteborg avvecklas fr. o. m. budgetåret l984.-'85. Som en följd av detta kommer också den statliga tandskötersketttbildning som f.n. bedrivs i anslutning till denna tandlt'ikarutbildning att avvecklas.
Jag vill i detta sammanhang erinra om att riksdagen vid 1978/79 års riksmöte har beslutat att den tandvård som staten bedriver i anslutning till odontologisk utbildning och forskning skall föras över till kommunalt/ lan'dstingskommunalt huvudmannaskap (prop. 1978-(79:41. UbU 23. rskr 205). Som en följd av detta beslut har regeringen är 1979 uppdragit åt statens förhandlingsnämnd att förhandla i denna fråga. bl.a. om inord- nande av specialisttttbildningen för tandläkare i folktandvårdsorganisa- tionen. '
Planeringsramen för tandläkarlinjen minskas enligt mitt förslag med 120 platser till 260 platser (Stockholm 120. Malmö 60. Umeå 801 budgetåret 1984,/85. Denna dimensionering innebär enligt socialstyrelsens prognoser att antalet yrkesverksamma tandläkare kommer att bli ca 400 fler är 2000 jämfört med år 1985.
Jag förordar vidare att den planerade utbyggnaden med ytterligare 20 platser vid universitetet i Umeå —— från 80 till 100 — inte förverkligas. Planeringen i Umeå bör inriktas på att finna ett lämpligt alternativt utnytt- jande av de disponibla lokalerna.
Vid bifall till mina förslag rörande tandläkarutbildningen uppgår bespa- ringen avseende hela avvecklings'perioden till ca 30 milj. kr.
Förskollärur- ochfritids/7edugog/injm'na
Jag övergår nu till att behandla högskoleutbildning inom barnomsorgs- området. '
Planeringsramarna är innevarande budgetår för fritidspedagoglinjen 1078 och för förskollärarlinjen 34.92 nybörjarplatser. Ramarna har sänkts de senaste åren. Budgetåret 1981/82 var antalet nybörjarplatser på fritids- pedagoglinjen 1 302 och på förskollärarlinjen 4614.
UHÄ föreslår för budgetåret 1984/85 en minskning med 12 platser på fritidspedagoglinien. För förskollärarlinjen föreslås en minskning med 240 platser fördelad på åtta av de 19 högskoleenheter utbildningen bedrivs vid.
Såväl i fritidspedagogkåren som i förskollärarkåren har de senaste åren uppstått en betydande arbetslöshet. Vid det senaste mättillfället. ijuli 1983. var drygt 700 fritidspedagoger och drygt 3 100 förskollärare anmälda som kvarstående sökande vid månadens slut. Enligt min mening motiverar
Prop. 1983/84: 40 18
också den utveckling som kan förutses på arbetsmarknaden att planerings- ramarna minskas med fler platser än vad UHÄ föreslår.
Vissa högskoleenheter har de senaste åren prövat en ökad samverkan mellan barnomsorgs- och klasslärarutbildningarna. Jag anser att det är angeläget att sådana strävanden kan fortsätta och utvecklas ytterligare. Minskningen av planeringsramarna för barnomsorgsutbildningarna bör därför i första hand göras vid enheter där klasslärarutbildning inte finns. .lag erinrar också om vad jag tidigare har anfört om skälen för att förverkli- ga minskningen genom en avveckling av utbildningarna i fråga på vissa orter.
Mot denna bakgrund förordarjag att fritidspedagog- och förskollärarlin- jcrna vid dels universitetet i Uppsala. dels högskolan i Borås avvecklas fr.o.m. den ljuli 1984. Dessutom förordarjag att utbildningen av förskol- lärare i Visby. vilken anordnas av högskolan för lärarutbildning i Stock- holm. läggs ner. Planeringsramarna minskas därmed enligt mina förslag för fritidspedagoglinjen med 120 platser — 90 i Uppsala och 30 i Borås — och för förskollärarlinjen med 354 platser — 174i Uppsala. 120 i Borås och 60 i Visby. Jag beräknar besparingen avseende hela avvecklingsperioden till ca 20 milj. kr.
Med hänvisning till vad jag har anfört under anslagen E 6. Utbildning för vårdyrken och E 7. Utbildning för undervisningsyrkcn hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen
att godkänna vad jag har förordat i fråga om minskningar av plane- ringsramar för läkar-. tandläkar-. förskollärar- och fritidspeda- goglinjerna.
F. Vuxenutbildning [6] F 1. Sveriges Utbildningsradio Aktiebolag
Jag erinrar här om vad statsrådet Göransson anfört i det föregående om besparingar på Sveriges Radios område med särskild inriktning på Utbild- ningsradions verksamhet.
[7] F 4. Bidrag till kommunal vuxenutbildning m.m.
För kommunal vuxenutbildning (komvux) utgår f.n. ett schablontillägg till kommun som anordnar sådan utbildning. Schablontillägget utgår för kostnader inom komvux för stödundervisning. studiehandledning. studie- oeh yrkesorientering samt kostnader som kommunen finner skäl att åtaga sig för annan studie- och yrkesorientering för vuxna. Till grund för beräk- ningen av schablontillägget ligger det högsta antalet lektioner enligt tim- planerna för de kurser som kommunen faktiskt anordnat. Schablontilläg- gets storlek beräknas utifrån en viss procent av timarvodet enligt en viss
Prop. 1983/84: 40 ' 19
beteckning. en viss arvodesgrupp och en viss ålderstilläggsklass. Denna procentsats är nu för grundskolan 25. för gymnasieskolkurser i allmänna ämnen 13. för särskilda yrkesinriktade kurser 13 samt för grundutbildning för vuxna 15. Även arvodesgrupper och ålderstilläggsklasser varierar.
En minskning av statens utgifter för komvux bör kttnna göras genom att samma procentsats och arvodesbclopp används vid beräkning av scha- blontilläggets storlek för kurser på de olika nivåerna. Detta får också ses som ett led i förenklingen av statsbidragssystemet för komvux. Schablon- tillägget är en totalresurs som kommunerna kan använda helt fritt efter lokala behov inom ramen för angivna ändamål. Jag föreslår mot denna bakgrund att schablontilläggets storlek för samtliga kurser i komvux fr.o.m. den 1 juli 1984 fastställs till 15 % av ett timaravode som motsvarar det som nu utgår för grundskolkurser. Härigenom uppkommer en utgifts- minskning på ca 10 milj. kr.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att godkänna vad jag här har förordat om schablontilläggets storlek.
[8] F 7. Bidrag till driften av folkhögskolor m. m.
Statsbidraget till folkhögskolor. som innevarande budgetår uppgår till ca 405 milj. kr.. består till ca 94 % av ett allmänt bidrag.
En minskning av statens utgifter för folkhögskolan bör enligt min mening kunna göras genom förändringar i det allmänna bidraget. Huvuddelen av detta utgår i form av ett sehablonbidrag som beräknas utifrån följande formel: antalet elevveckor x koefficienten 0.0037 )( lärarlön inkl. sociala avgifter enligt lönegrad L 12:4. Genom att sänka koefficienten 0.0037 till 0.0036. dvs. med ca 2.7 %. när man en utgiftsminskning på ca 10.5 milj. kr. jämfört med vad som budgeterats för innevarande budgetår. Samma resul- tat skulle kunna nås genom att minska den totala undervisningsvolymen med samma procentsats. något som skulle reducera antalet statsbidrags- berättigade elevveckor med ca 19000. Jag finner det dock angeläget att folkhögskolans totala undervisningsvolym inte minskas jämfört med vad som lagts fast för innevarande budgetår. dvs. totalt 700000 bidragsberätti- gade elevveckor. Jag förordar mot denna bakgrund en minskning av koeff- cienten till (10036 fr.o.m. den 1 juli 1984. Jag vill i detta sammanhang hänvisa till vad min företrädare anförde beträffande möjligheten för sko- lans styrelse att på lämpligaste sätt disponera bidraget (prop. 1981/82: 100 bil. 12 s. 585. UbU 12. rskr 191). Jag avser att i anslutning härtill föreslå regeringen att de nuvarande bestämmelserna i folkhögskoleförordningen' (1977:55l) om en Iärartäthct av i genomsnitt 2.15 lärartimmar per elev- vecka ändras fr.o.m. den 1 juli 1984. så att lärartätheten inte skall behöva uppgå till mer än 2.10 lärartimmar per elevvecka. Motsvarande förändring
Prop. 1983/84: 40 20
bör göras vid omräkning av tjänstgöringstimmar i studiecirkelarbete till elevveckor enligt 84 & folkhögskoleförordningen (1977: 551 ). Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att godkänna vad jag här har förordat om schablonbidraget till folkhögskolor.
(;. STUDIE-STÖD [9] G 3. Studiehjälp m. m.
Från detta anslag utgår bl.a. studiehjälp i form av äterbetalningspliktiga studiemedel. Studiehjälpsberättigade elever som fyllt 18 år kan få återbe- talningspliktiga studiemedel med ett belopp som tillsammans med studiebi- drag och eventuella andra förmåner motsvarar studiemedlen för högskole- studerande. Villkoret för att få studiemedel i denna omfattning är att den studerande har brutit sambandet med föräldrarnas ekonomi och stadigva- rande har annan bostad än föräldrarna eller att den studerande är gift. Uppgifterna skall för ogifta studerande styrkas av föräldrarna. ] dessa fall beaktas endast den studerandes egna ekonomiska förhållanden vid bedöm- ningen av behovet av återbetalningspliktiga studiemedel.
Jag föreslår nu avsevärda inskränkningar av möjligheterna att få återbe- talningspliktiga studiemedel utan prövning mot föräldraekonomin. Jag är medveten om att detta kan kritiseras från principiella utgångspunkter. Möjligheterna att inom studiehjälpssystemet få studiemedel prövade en— dast mot egen inkomst och förmögenhet infördes för att möjliggöra att myndiga ungdomar själva skulle kunna-linansiera sina gymnasiala studier oberoende av sina föräldrars ekonomi. Principiellt finns det. fortfarande skäl för en sådan ordning. Samtidigt vill jag emellertid framhålla att refor- men innebar att man gjorde avsteg från principen att ungdomar i största möjliga omfattning bör kunna genomföra så grundläggande utbildning som gymnasiala studier utan skuldsättning. Enligt min mening talar flera skäl för att denna princip bör tillmätas större betydelse i det arbetsmarknads- Iäge som nu råder. Enligt föräldrabalken har föräldrarna formellt och i de allra flesta fall också reellt försörjaransvar mot gymnasiestuderande i de aktuella åldrarna. Effekten av nuvarande system kan bli att man stimulerar studerande att bryta med föräldraekonomin och bilda egna hushåll.
Mitt förslag innebär att särbehandlingen upphör när det gäller sådana studerande i åldern 18—20 år som önskar bli betraktade som fristående från föräldrarna i ekonomiskt avseende och som flyttat hemifrån. Jag förordar således att behovet av studiemedel fr.o.m. den 1 juli 1984 regelmässigt skall prövas mot föräldrarnas ekonomi. Den högsta lånesumman blir — liksom hittills då det gäller återbetalningspliktiga studiemedel prövad mot föräldraekonomin för denna åldersgrupp — 10000 kr./år. Högre belopp bör
Prop. 1983/84: 40 21
liksom hittills kunna utgå om den studerande har vårdnad om barn eller är underhållsskyldig mot barn eller om synnerliga skäl föreligger.
Endast om förhållandena i föräldrahemmet är sådana att en brytning med föräldraekonomin av särskilda skäl är nödvändig. bör den studeran- des behov av återbetalningspliktiga studiemedel kunna prövas utan hänsyn till föräldrarnas ekonomi då det gäller elever i åldern 18—20 år. Sådana särskilda skäl kan t.ex. vara sociala förhållanden i hemmet som innebär svåra belastningar på familjerelationerna eller det förhållandet att den studerande under en längre period förvärvsarbetat och haft egen bostad. Som ett särskilt skäl bör övergångsvis också kunna räknas det faktum att den studerande uppbär återbetalningspliktiga studiemedel prövade mot egen ekonomi enligt de regler som nu gäller. Detta bör dock inte gälla för studerande som beviljas sådana studiemedel för första gången för vårter- minen 1984. Studiemedel bör kunna utgå med högst ett belopp som tillsam- mans med studiebidrag och eventuella'andra förmåner motsvarar studie- medel för högskolestuderande. i de fall den studerande är gift skall makens/makans ekonomiska förhållanden beaktas i den omfattning jag senare denna dag kommer att föreslå för sttidiemedel. Då det gäller gifta studerande över 18 år kommer mina förslag således att innebära att ma- kens/makans ekonomi i likhet med i dag beaktas vad gäller rätten för den studerande att uppbära tilläggen enligt gällande regler i 3 kap. studiestöds- lagen (1973:349) och 3 kap. studiestödsförordningen (1973:4181. Därut- över kommer hänsyn till makens/makans ekonomi även att tas då det gäller behovet av återbetalningspliktiga studiemedel i enlighet med de förslagjag i dag lämnar för studiemedel enligt 4 kap. studiestödslagen och 4 kap. studiestödsförordningen. '
De åtgärder jag här har föreslagit beräknas innebära en minskad belast- ning av statsbudgeten med ca 100 milj. kr. för budgetåret 1984/85. Jag avser att senare återkomma med förslag som innebär att ca 50 milj. kr. av dessa medel tas i anspråk för ökade selektiva insatser i studiehjälpssyste- met.
Studiehjälp utgår också bl.a. i form av inkomstprövat tillägg till stude- rande som fyllt 17 år. Tillägget kan ses som en fortsättning på det statliga bostadsbidraget och är samordnat med detta då det gäller månadsbelopp och redulktionsreglcr.
Chefen för bostadsdepartementet kommer senare denna dag att föreslå att det statliga bostadsbidraget fr.o.m. den 1 april- 1984 höjs med 300 kr. per år. vilket innebär att det kommer att utgå med högst 265 kr. per barn och månad. För att samordningen mellan det inkomstprövade tillägget inom studiehjälpen och det statliga bostz'tdsbidraget skall kunna bibehållas i avvaktan på de eventuella förändringar av de selektiva inslagen i studie- hjälpcn som jag nyss har aviserat. föreslår jag att tillägget vid samma tidpunkt höjs till samma högsta månadsbelopp. Vidare föreslårjag att den nedre gränsen för rätt till oreducerat tillägg för ensamstående föräldrar
Prop. 1983/84: 40 ' 22
höjs från 33000 kr. per år till 35000 kr. per år och för makar från 41 000 kr. per år till 43 000 kr. per år. Jag föreslår också att den gräns där en högre reduktionstakt av tillägget inträder höjs från 62000 kr. per år till 65 000 kr. per år. Kostnaderna för dessa ändringar beräknar jag för innevarande budgetår till ca 1 milj. kr. Jag beräknar att dessa kostnader kan täckas inom ramen för det anslag som har upptagits för Studiehjälp m.m. i 1983 års. budgetproposition.
Det förslagjag nu lagt fram om ändrade regler för återbetalningspliktiga studiemedel för 18—20-åringar kräver ändringar i 3 kap. 12 & studiestödsla- gen (1973: 349). Förslaget bör träda i kraft den 1 juli 1984. Förslaget om höjning av det inkomstprövade tillägget kräver ändring av 3 kap. 10% studiestödslagen. Förslaget bör som jag nämnt träda i kraft den I april 1984. Jag återkommer med förslag till ändring i studiestödslagen under avsnittet Studiemedel m.m.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att godkänna vad jag har förordat om inkomstgränser för det in- komstprövade tillägget.
[13] G 4. Studiemedel m. m.
Föräm'lring i beräkning av studiemedel
Studiemedel för högskolestuderande och för äldre elever i andra skol- former består av studiebidrag och återbetalningspliktiga studiemedel. Äterbetalningspliktiga studiemedel återfinns också i studiehjz'ilpssystemet och i vuxenstudiestöden. Studiemedel beviljas med högst 7.89% av basbe- loppet för en heltidsstuderande under en studiepcriod om femton dagar. För ett niomånaders läsår blir det sammantaget 142 % av basbeloppet för en heltidsstuderande och 71% för en deltidsstuderande. Studiemedlens totalbelopp är således uttryckt i procent av basbeloppet. vilket också gäller övriga belopp på beviljningssidan. liksom alla inkomst- och avgiftsgränser såväl på beviljningssidan som på återbetalningssidan. De åter-betalnings— pliktiga studiemedlen är räntefria men räknas upp med ett s.k. reglerings- tal varje år såvida detta tal är lägre än konsumentprisindex. Regleringsta- let, som höjdes den ljanuari 1980. är f. n. 4,2 %. Närmare bestämmelser återfinns i studiestödslagen(1973: 349) och i studiestödsförordningen (1973z418).
Efter förslag i prop. l982/83: 55 om upphävande av beslutet om karens- dagar m.m. infördes den 1 januari 1983 ett särskilt tilläggsbelopp till basbeloppet, avsett att tillämpas i fråga om studiemedel som beräknades med ledning av basbeloppet för år 1983. De närmare bestämmelserna togs in i en särskild lag. Lag om tilläggsbelopp till basbeloppet vid beräkning av studiemedel (1982: 1243).
Chefen för socialdepartementet har tidigare idag föreslagit nya regler för beräkning av basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring. Samtidigt
Prop. 1983/84: 40 23
föreslås att lagen om tilläggsbelopp för pcnsionsft'irmäncr m.m. upphävs. Som en följd av dessa förändringar bör även lagen om tilläggsbelopp för beräkning av studiemedel upphävas. Således bör studiemedlen fortsätt-- ningsvis beräknas enbart med utgångspunkt i basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring. .
För att kompensera studiemcdelstagarna för borttagandet av tilläggsbe- loppct löreslårjag en höjning av studiemedlens totalbelopp från 142 till l43.5 '..5-1 av basbeloppet eller till 7.97'2-"2 för en studicpcriod om 15 dagar för heltidsstuderande och 30 dagar för deltidsstuderande. Den föreslagna höj- ningen bör gälla under första halvåret 1984. Jag återkommer i det följande till vad som bör gälla för tiden därefter. Nu nämnda förslag kräver över- gängsvis ändringar i 4 kap. 13 och 24 sä studiestödslagen(19731349).
R(f/iH'nll'l' gena/n unt/m?u'irw'ingm' inom .vludicrnuda/sr"Invit/t'!
Studiemedlen består av studiebidrag. iiterbetalningspliktiga studiemedel samt i vissa fall resekostnadsersi'ittning. De som har barn under 16 är kan- få ett barntillägg som i sin helhet är återbetalningspliktigt. Studerande som har inkomst eller förmögenhet som överstiger vissa beloppsgränser. s. k. fribelopp. får ett reducerat studiemedelsbelopp. För gifta eller samman- boende personer tas inte hänsyn till makes/"sammanboendes ekonomi. Någon prövning görs inte heller med hänsyn till föräldrarnas ekonomiska förhållanden.
Vid heltidsstudier om nio månader utgör i dag studiemedlen cskl. barn- tillägg och rcsekostnadscrsättning högst 27 978 kr.. varav 25 800 kr. består av återbetalningspliktiga studiemedel och 2 178 kr. av ett bidrag.
Studiemedlcn utgör ofta en studerandes enda eller huvudsakliga in-I' komstkälla. Avsikten är- att studiemedlen för studerande som saknar egen förmögenhet eller inkomst skall möjliggöra studier på heltid. (ienom an- knytningen till basbeloppet har de studerande garanterats en kompensa- tion för prisutvecklingen. Däremot har de inte fått del av den standardsteg- ring som onekligen har ägt rum sedan studiemedelssystcmet infördes vid mitten av 1960-talet.
Under senare är har studieavbrotten ökat i omfattning och genom- strömningstakten vid universitet och högskolor har sjunkit. Dessutom pekar resultat från olika undersökningar pa en ökad social selektion vad gäller rekryteringen till högre utbildning. Studiemedelsbeloppets storlek kan enligt min mening till stor del förklara dessa negativa effekter. Cen- trala studiestödsnämndcn har i sin anslagsl'ramställning inför budgetåret 1984585 föreslagit att studiemedlen skall höjas till 145'5'? av basbeloppet. Jag anser det i detta läge vara synnerligen angeläget att söka skapa utrym- me för en rejäl höjning av studiemedlen. Med hänsyn till det statsfinan- siella läget är det emellertid inte möjligt att göra detta på annat sätt än genom omprioriteringar.
Prop. 1983/84: 40 3.4
För att skapa utrymme för en höjning av studiemedlen föreslår jag följande besparingar. nämligen dels ett återinförande av behovsprt'ivningcn i förhållande till makesf'makas inkomst och förmögenhet vid beviljning av studiemedel. dels ett borttagande av bidragsdelen i studiemedlen.
Då studietnedelssystemet infördes vid mitten av l960-talet innefattade behovspröyningsreglerna att hänsyn skulle tas till makesf'makas ekonomis- ka ft'irhållanden. Den s. k. makeprt'ivningen avskaffades helt fr.o.m. bud- getåret ”80.181 (prop. l979/80: 100 bil. |2. SfU l2. rskr l99). len socialde- mokratisk partimotion yrkades avslag på förslaget. l motionen anfördes bl. a. att förslaget var till fördel bara för en mycket begränsad studerande- grupp. Även om jämställdhetsskäl kunde anföras till förmån för förslaget måste man enligt motionen ta hänsyn till att det lades fram i en budget som innebar llera försämringar för detn med väsentligt sämre villkor än den grupp det här var fråga om.
Jag anser att motsvarande argutnent gäller i dag. När regeringen nu lägger fram förslag om betydande besparingar över hela statsbudgetens område och när ett obestridligt behov föreligger av att höja studiemedels- beloppet för de allra llesta studerande. så kan man inte bortse från att den vars make har en god inkomst och en viss förmögenhet faktiskt har en gynnsammare ekonomisk situation än den studerande i allmänhet. Jag föreslår således att behovsprt'ivning mot makesi'makas ekonomi i'iterinförs vid beviljande av studiemedel.
Behovsprt'jvningen bör utformas på följande sätt. Studietnedlen för en termin bör reduceras med 40C'r av den del av mukuxfmult'us fll/((INIXI som överstiger två basbelopp tlnder ett kalenderhalvår. Denna s. k. fribelopps— gräns om två basbelopp bör höjas med ett halvt basbelopp för varje barn sotn har rätt till barnbidrag. förlängt barnbidrag eller studiehjälp tlndcr förutsättning att barnet tillhör föräldrarnas ckonotni. Mitt förslag innebär att studiemedlen börjar reduceras vid en årsinkomst av ca 80000 kr. hos maken om makarna inte har barn som uppfyller de ovan nämnda kraven och vid ca 100000 kr. om makarna har ett barn som uppfyller kraven. Om inkomsten överstiger ca l50000 kr. resp. l70000 kr. utgår inga studieme- del alls. Samma redttceringsregler bör gälla såväl hel— som deltidsstuderan- de.
Hänsynstagande till nu!/(t'xf/nu/(us'_li'irmögt'n/tt'! bör göras på så sätt att studiemedlen för en termin bör reduceras med 20'11'. av den del av makar— nas sammanlagda förmögenhet som överstiger nio basbelopp.
Det är skäligt att den sotn har bedrivit studier enligt nu rådande regler får tillfälle att övergångsvis under läsaren l984.-"85 och 198536. fortsätta dem utan makeprövning. Studierna måste dock ha påbörjats se'nast höstter- minen l983. För dem som bedriver studier även efter utgånge: av värter— ' minen l986 bör dispens kunna medges i vissa fall.
Besparingen kommer enligt mitt förslag att nå full effekt först under budgetåret 1986/87 och beräknas då uppgå till ea 90 milj. kr. i minskat
Prop. 1983/84: 40 25
utflöde av studiemedel. För budgetåren 1984/85 och 1985./8.6 beräknar jag besparingen till 40 milj. kr. resp. 60 milj. kr.
1 ett läge när bidraget uppgår till mindre än S'??- av det totala studieme- delsbeloppet är det knappast möjligt att hävda att det har den rekryterings- stimulerande effekt som ursprungligen avsågs._.lag föreslår därför att stu- diebidraget tas bort och-att studiemedlen i sin helhet blir äterbetalnings- pliktiga fr.o.m. höstterminen 1984.
Enligt de beräkningar som centrala studiestödsnämnden har gjort för budgetåret 1984/85 skulle statens kostnader för studiebidrag komma att uppgå till drygt 300 milj. kr. Genom att bidragsdelen omvandlas till återbe- talningspliktiga studiemedel kan statens utgifter redan nämnda budgetår. minskas med ca 25 milj. kr. på grund av att vissa studerande endast utnyttjar bidragsdelen. Av de återstående ca 275 milj. kr. kommer en större del på sikt att återbetalas till statskassan.
De förändringar av stttdiemedlens konstruktion som jag har föreslagit kräver vissa ändringar i studiestödslagen . Jag tari det följande upp förslag till sådana ändringar. Dock vill jag redan nu anmäla att den föreslagna ändringen av studiemedlens konstruktion kan komma att medföra behov av ytterligare tekniska ändringar i studiestödslagen . Jag avser att i så fall återkomma med förslag till sådana ändringar.
Genom att införa prövning mot makes/makas inkomst och förmögenhet vid beviljning av studiemedel samt genom att omvandla studiebidraget till återbetalningspliktiga studiemedel får man ett tillräckligt stort reformut— rymme för att höja studiemedlen. Jag föreslår nu en uppräkning av studie- medlens totalbelopp till 148 % av basbeloppet fr.o.m. budgetåret 1984/85. Denna höjning motsvarar 8.22 % av basbeloppet för en studieperiod om 15 dagar för heltidsstuderande och 30 dagar för deltidsstuderande. Mitt för- slag leder till att studiemedlen ökar med ca 1 200 kr. per läsår. Därutöver höjs studiemedelsbeloppet med ungefär lika mycket på grund av ändrat basbelopp.
De förslag jag nu lagt fram om ett återinförande av prövning mot makes/ makas inkomst och förmögenhet vid beviljning av studiemedel. om ett borttagande av studiebidragsdelen i studiemedlen och om höjning av stu- diemedlens totalbelopp kräver" dels att 4 kap. 24 & studiestödslagen ( 1973: 349) upphävs. dels att 1 kap. 3 & och 4 kap. 12.13.17.19.21.25,41 och 42 ååå studiestödslagen ändras. dels att två nya paragrafer. 4 kap. 38 och 39 åå. förs in i lagen. Förändringarna i beräkningen av studiemedel kräver som jag nämnde att lagen (1982: 1243.) om tilläggsbelopp till basbe- loppet vid beräkning av studiemedel upphävs. Under tiden den ljanuari— den ljuli 1984 bör. somjag också har föreslagit tidigare. studiemedlen utgå med 143.5 9? av basbeloppet. Detta kräver övergångsvis ändringar i 4 kap. 13 och 24 så studiestödslagen. Av lagtekniska skäl bör ändringarna av dessa paragrafer träda i kraft den 1 januari 1984.
.Jag vill erinra om attjag under anslaget Studiehjälp lagt fram förslag om
Prop. 1983/84: 40 26
vissa ändrade regler som kräver att 3 kap. 10 och 12 åå Studiestödslagen ändras.
Ett förslag till lag om upphävande av lagen (1982: 1243) om tilläggsbe- lopp till basbeloppet vid beräkning av studiemedel och ett förslag till ändringar i studiestödslagen har upprättats inom utbildningsdepartemcntet och bör fogas till detta protokoll som bilaga 6.1.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen till
1. lag om upphävande av lagen (1982: 1243) om tilläggsbelopp till basbeloppet vid beräkning av studiemedel. 2. lag om ändring i studiestödslagen(1973: 349).
Vissa konsekvenser av minaförslag på .rtuclicsrödmmrådc'r
De förslag som jag här har lagt fram innebär betydande administrativa förändringar. Jag räknar därför med att en del personella och systemmäs- siga insatser måste göras. i första hand vid centrala studiestödsnämnden och att ekonomiska resurser härför måste ställas till myndighetens förfo- gande. Jag avser att senare återkomma till denna fråga. Förslagen kan också ge mig anledning att återkomma med vissa preciseringar i budget-
propositionen.
Prop. 1983/84: 40 27
Bilaga 6.1
1. Förslag till
Lag om upphävande av lagen (1982: 1243) om tilläggsbelopp till basbeloppet vid beräkning av studiemedel
Härigenom föreskrivs att lagen (1982: 1243) om tilläggsbelopp till basbe- loppet vid beräkning av studiemedel skall upphöra att gälla vid utgången av år 1983.
Den upphävda lagen skall dock fortfarande tillämpas när beslut fattas om studiemedel som avser tid före upphörandet.
2. Förslag till Lag om ändring i studiestödslagen (1973: 349)
Härigenom föreskrivs i fråga om studiestödslagen(1973: 3491' dels att 4 kap. 2415 skall upphöra att gälla. dels att 1 kap. 3.5. 3 kap. 10 och 12% samt 4 kap. 13.17. 19. 21. 25. 41 och 42 5.5 skall ha nedan angivna lydelse.
dels att i lagen skall införas två nya paragrafer. 4 kap. 38 och 39 55. av nedan angivna lydelse.
Nuvarande lyda/.vc F öres/agan lydelse
I kap. 3 &
Studiemedel består av smdiabi- Studiemedel består av återbetal- drag och återbetalningspliktiga stu- ningspliktiga studiemedel och rese- diemcdel sum! resekostnadser- kostnadsersättning. sättning. '
3 kap. 10 & lnkomstprövat tillägg utgår med Inkomstprövat tillägg utgår med högst 240 kronor i månaden. högst 265 kronor i månaden.
Närmare bestämmelser om inkomstprövat tillägg meddelas av regering- en.
-1 12 å"
Återbetalningspliktiga studiemedel kan beviljas studerande som är i behov av studiehjälp utöver dem som han fått med stöd av övriga bestäm- melser om studiehjälp.
Vid bedömandet av behovet av Vid bedömandet av behovet av
' Lagen omtryckt I981:579.
Senaste lydelse av 4 kap. 24 %% 1982: 266. 2 Senaste lydelse 1982: 345. " Senaste lydelse 1982: 266.
Prop. 1983/84: 40
1 Nuvarande lydelse
äterbetalningspliktiga studiemedel skall beaktas
/ . den studerandes och lutn.rf?'ir- iildrars ekonomiska förhållanden till och med den månad under vil- kcn den studerande f_vller 18 är.
2. den studeramles och hans för- äldrars ekonomiska förhållanden från och med månaden efter den under vilken han fyller [8 år. om han inte har brutit sambandet med föräldraekt'momin. _
3 . den studera/ules ekonomiska förhållanden från och med måna- den efter den under vilken han _lj'ller [8 är. om han brutit samban- det med jöräldraekonomin enligt de närmareföreskrifter som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen utser.
För studerande som avses i and- ra stycket ! och 2 och som är gift beaktas hans makes ekonomiska förhållanden i stället för hans för- ii ldra rs .
28
Föreslagen lydelse
äterbetalningspliktiga studiemedel skall för studerande som är ogift den ..stuo'erandes och hans föräld- rars ekonomiska förhållanden be- aktas.
Om det föreligger särskilda skäl och den studerande har brutit sam- bandet med _h'iriildraekonomin. får dock. från och med månaden efter den under vilken den studerande fyller [8 är. hänsyn tas enbart till den studerandes ekonmniska för- häl/anden.
Vid bedömandet ar behovet av äterbetalningspliktiga studiemedel skal/för studerande som är gift den studerandes och hans makes eko- nomiska förhållanden beaktas. Närmare bestämmelser härom skall meddelas av regeringen.
4 kap. 13 så
Studiemedel utgår med 7,89 pro- cent av basbeloppet för varje hel. sammanhängande tidsperiod för vilken den studerande har rätt till studiemedel. Tidsperioden skall omfatta för heltidsstuderande 15 och för deltidsstuderande 30 dagar.
Studiemedel utgår med 8.22 pro- cent av basbeloppet för varje hel, sammanhängande tidsperiod för vilken den studerande har rätt till studiemedel. Tidsperioden skall omfatta för heltidsstuderande 15 och för deltidsstuderande 30 dagar.
Vad som sägs i första stycket gäller endast om ej annat följer av 14. 16. 17. 19. 22 eller 25 så.
17%
Utöver vad som följer av 16.5 minskas det belopp som enligt 13 5 första stycket och 14 åutgår till hel- tidsstuderande för varje hel. sam-
4 Senaste lydelse 1981266.
Utöver vad som följer av 169' minskas det belopp som enligt 1315 första stycket och Må utgår till hel— tidsstuderande för varje hel. sam-
Prop. 1983/84: 40
Nuvarande lydelse
manhängande tidsperiod om 15 da- gar med en fyrtiofemtedel av den del av den studerandes förmögen— het som.överstiger sex gånger bas- beloppet.
nas
Föreslagen lydelse
manhängande tidsperiod om 15 da- gar med
1. en fyrtiofemtedel av den del av den studerandes förmögenhet som överstiger sex gånger basbeloppet. eller
2. om den studerande är gift och lever tillsammans med maken. en fyrtiofem/elle! av den del av makar- sammanlagda förmögenhet som överstiger nio gånger basbe- loppet. '
Om den studerande är gift och lever tillsammans med maken, minskas det belopp som enligt 13 9' första stycket och 14 # utgår för varje hel. sammanhängande tids— period om 15 dagar dessutom med två fvrtioiemtedelar av den del av nmkens inkomst tmder kalender— halväret som överstiger två basbe- lopp ( fribeloppsgriinsen ).
Om den studerande har vårdna- den om barn under [6 är höjs fribe- loppsgränsen med ett halvt basbe- lopp för varje barn och kalender- halvär. Med sådana barn skalljäm- ställas barn som stmligvarande sammanbor med den studerande och som jj'llt 16 år samt bedriver studier som ger rätt till förlängt barnbidrag enligt 2 kap. eller stu- diehiälp enligt 3 kap.
Om den studerande är gift men inte lever tillsammans med maken. tillämpasförsta stycket 2 samt and- ra och tredje styckena i den mån detta följer av bestämmelser som meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande. av cen- trala sttuliestödsnämnden.
19 &”
För deltidsstuderande minskas det belopp som utgår för ett kalender- halvär enligt 13 å första stycket och 14 & för varje hel. sammanhängande tidsperiod om 30 dagar med en nionde] av den del av den studerandes inkomst under kalenderhalvåret som överstiger nedan. för skilda perioder angivna delar av basbeloppet. nämligen
5 Senaste lydelse 19831272.
Prop. 1983/84: 40
Nuvarande lydelse
Antal hela, sammanhängande tidspe-
Föreslagen lydelse
rioder om 30 dagarför vilka studieme- del ska/I utgå under kalender/zalvåret
WIJ—-
.nu.
lägst 5
Utöver vad som följer av första stycket minskas det belopp som en- ligt 13 % första stycket och 14 & ut- går till deltidsstuderande för varje hel. sammanhängande tidsperiod om 30 dagar med två fyrtiofemtede- lar av den del av den studerandes förmögenhet som överstiger sex gånger basbeloppet.
Del av basbeloppet 160 procent 150 procent 140 procent 130 procent 120 procent
Utöver vad som följer av första stycket minskas det belopp som en- ligt 135 första stycket och 145 ut- går till deltidsstuderande för varje hel. sammanhängande tidsperiod om 30 dagar med
I. två fyrtiofemtedelar av den del av den studerandes förmögenhet som överstiger sex gånger basbe- loppet, eller
2. om den studerande är gift och. lever tillsammans med maken. två fyr!iote/ntedelar av den del av nitt- karnas sammanlagda förmögenhet som överstiger nio gånger basbe-
loppet. Om den studerande är gift och lever tillsamnu'tns med maken,
minskas det belopp som utgår en- ligt 13 5 första stycket och [45 för varje hel, sammanhängande tids- period om 30 dagar med fvra fyrtio- femtedelar av den del av makens inkomst under kalenderhalvåret som överstiger två basbelopp (fri- beloppsgränsen).
Om den studerande har vårdna- den om barn under 16 år höjsfribe- loppsgränsen med ett halvt basbe- lopp per barn och kalender/talvt't'r. Med sådana bara skall jämställas barn som stadigvarande samman- bor med den studerande och som [vill 16 år samt bedriver studier som ger rätt tillft'irlängl barnbidrag enligt 2 kap. eller studiehjälp ett/igt 3 kap.
Om den studerande är gift men inte lever tillsamtttans med maken, tillämpas första stycket 2 santt and- ra och tredje styckena i den mån detta följer av bestätmnelse som meddelas av regeringen eller. efter regeringens bentyndigande. av cen- trala studiestödsnämnden.
Prop. 1983/84: 40 31 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 21 s Som den studerandes inkomst Som den studerandes inkomst Under kalenderhalvåret enligt 16 och 19 äs' räknas den inkomst som han kan antagas komma att åtnjuta under kalenderhalvåret. Värdet av naturaförmåner fastställs av rege- ringen. Doktorandstipendium. stat- ligt eller statskommunalt bostadsbi- drag, allmänt barnbidrag och annat studiestöd enligt denna lag än tim- studiestöd, inkomstbidrag och vux- enstudiebidrag räknas icke som in- komst.
under kalenderhalvåret enligt 16 och 19 ss räknas den inkomst som han kan antagas komma att åtnjuta under kalenderhalväret. Värdet av naturförmåner fastställs av rege- ringen. Statligt eller statskommu- nalt bostadsbidrag, allmänt barnbi- drag och annat studiestöd enligt denna lag än timstudiestöd. in- komstbidrag och vuxenstudiebi- drag räknas icke som inkomst.
Bestiimmelserna i första stycket tillämpas även vid beräkning av makes inkomst ifall som anges-i 17 och 19 #55 .
, Med förmögenhet förstås i 17 och 19 åå skattepliktig förmögenhet enligt lagen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt.
255
Studerande. som till följd av be- stämmelsernai 16. 17, 19 och 21 ss eller bestämmelse som avses i 22 % ej är berättigad till studiemedel. kan dock få återbetalningspliktiga stu- diemedel om synnerliga skäl före- ligger.
Om synnerliga skäl föreligger. får studiemedel utgå med högre belopp än som följer av 10. 13, 14, 16, 17. 19 och 21 ss eller bestämmelse som avses i 22 5. Det överskjutande be- loppet utgår i form av återbetal- ningspliktiga studiemedel.
Studerande, som till följd av be- stämmelsernai 16. 17. 19 och 21 så eller bestämmelse som avses i "22 så inte är berättigad till studiemedel. kan dock få sådana om synnerliga skäl föreligger.
Om synnerliga skäl föreligger. får studiemedel utgå med högre belopp än som följer av 10, 13, 14, 16, 17, 19 och 21 ss eller bestämmelse som avses i 22 s. '
38 ?
Bestämmelserna i detta kapitel om studerande som är gifta skall tillämpas endast om äktenskapet ingåtts senast under kalemt'erhalr- året m'irmastjiire derför vilket stu- diemedel skall utgå.
') Förutvarande 38 & upphävd genom 1980: 282.
Prop. 1983/84: 40
Nuvarande lydelse
39é
Föreslagen lydelse
Bestämine/serna i detta kapitel som giiller studerande som är gifta. med undantag av I? .5 fjärde stycket och 19 sffemte stycket. till- lämpas även på den som utan att . vara gilt lever tillsamuutns med nå— gon med vilken luln tidigare har va- rit gift eller med vilken han gemen- samt har eller har haft barn.
41%
Studiebidrag och äterbetalnings- pliktiga studiemedel enligt detta ka- pitel samt barntillägg vid tillämp- ning av 405 avrundas till helt krön-- tal vid öretal under 50 nedåt och vid annat öretal uppåt.
Äterbetalningspliktiga studieme- del enligt detta kapitel samt barn- tilllägg vid tillämpning av 40ä av- rundas till helt krontal vitl öretal under 50 nedåt och vid annat öretal uppåt.
42?
För den som under ett kalender- halvår ej är berättigad till mer än fem procent av basbeloppet i sta- diebidrag aeh återbetalningsplik- tiga studiemedel bortfaller rätten till sådant studiestöd.
För den som under ett kalender- halvår inte är berättigad till mer än fem procent av basbeloppet i äterbetalningspliktiga studiemedel bortfaller rätten till sådant studie- stöd.
1. Denna lag träder i kraft sävitt avser 4 kap. 13 och 24 ss den ljanuari 1984, 3 kap. 10 å den 1 april 1984 och i övrigt den 1 juli 1984.
2. För studier under första kalenderhalväret 1984 skall studiemedel enligt 4 kap. 13 & dock utgå med 7,97% av basbeloppet för varje hel tidsperiod. Vid beräkningen av studiemedlen skall bestämmelserna i 4 kap. 24 å tillämpas. Därvid skall studiebidraget dock minskas endast om studie- medlen utgär med lägre belopp än 7,97 % av basbeloppet.
3. Har i beslut om studiemedel för tid. som helt eller delvis infaller under första kalenderhalväret 1984. studiemedlen beräknats utgå med 7.89 % av basbeloppet för varje heltidsperiod. har den studerande rätt till studiebi- drag och återbetalningspliktiga studiemedel för första halvåret 1984 med de belopp "som skulle ha utgått om bestämmelserna under punkt 2 hade tillämpats.
4. För studerande, vilka före utgången av år 1983 har uppburit studie- medel enligt 4 kap. för vissa studier och som fortsätter dessa studier efter den ljuli 1984, får studiemedel beräknas utan hänsyn till de nya bestäm- melserna i 4 kap. om prövning mot makes ekonomi. Närmare bestämmel- ser om vilka studerande detta skall gälla, skall meddelas av regeringen eller av myndighet som regeringen utser.
7 Förutvarande 39 & upphävd genom 1980: 282.
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1983
Prop. 1983/84: 40 Bilaga 7
J ordbruksdepartementets verksamhetsområde
Prop. 1983/84: 40 1
Bilaga 7 Utdrag JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL vid regeringssammanträde 1983-10-20
Föredragande: statsrådet Lundkvist
Anmälan till proposition om vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m.
ÅTGÄRDER INOM JORDBRUKSDEPARTEMENTETS VERKSAM- HETSOMRÄDE
Jordbrukets rationalisering m. m.
11] Markförvärv för jordbrukets rationalisering. Under anslaget anvisas medel till jordfondcn. Fonden används för att finansiera lantbruksnämn- dernas köp av mark i samband med yttre rationalisering inom jordbruk och skogsbruk.
Jordfonden uppgick vid ingången av budgetåret 1983/84 till 367186000 kr. Lantbruksstyrclsen disponerar för jordfondsändamål dessutom en rör- lig kredit hos riksgäldskontorct på 25 milj. kr. t.o.m. den 30juni 1985.
Härutöver har till lantbruksstyrclsens förfogande ställts en särskild rör- lig kredit för större förvärv av mark som utbjudits till försäljning huvudsak- ligen från olika skogsföretag (prop. 1978/79: 101 . JoU 17, rskr 166). För år 1984 uppgår krediten till 150 milj-: kr. och skall enligt riksdagens beslut successivt avvecklas (prop. 1982/83: 100 bil. 11, JoU 24, rskr 204). Mark som därvid försäljs skall i första hand erbjudas domänvcrket. På de medel som tas i anspråk utgår ränta efter räntefot som fastställs av riksgäldskon- torct. Räntekostnadcma belastar anslaget Bidrag tilljordbrukets rationali- sering, m. m.
Försäljningen av skogsmark har skett i sådan takt att kreditbehovct vid utgången av år 1983 bedöms väsentligt understiga 150 milj. kr. Med hänvis- ning till bl.a. behovet av utgiftsbegränsningar i statsbudgeten och den positiva försäljningsutvecklingen för ifrågavarande skogsmark bör enligt min mening krediten nu kunna minskas kraftigt. Samtidigt bör krediten löpa på budgetår i stället som f.n. per kalenderår.
Enligt min mening borde det vara möjligt att från lantbruksstyrclsens sida påskynda vidareförsäljningen av ifrågavarande skogsmark i en sådan l Riksdagen I 983/84. ] saml. Nr 40. Bilaga 7
IJ
Prop. 1983/84: 40
takt att en rörlig kredit på 75 milj. kr. är tillräcklig för budgetåret 1984/85. För helt budgetår räknat innebär detta en besparing med 10— 11 milj. kr. i räntekostnader. Jag avser att återkomma till frågan i min anmälan till budgetpropositionen 1984.
Jordbruksprisreglering
Som nämndes i den reviderade finansplanen våren 1983 har regeringen tillsatt en särskild livsmedelspolitisk utredning (Jo 1983: 01 ) med uppgift att bl. a. undersöka förutsättningarna för att dämpa prisutvecklingen på jord- bruksprodukter och samtidigt se över formerna för det nuvarande prisreg- leringssystemet. 1 det sammanhanget skall också överproduktionen av vissajordbruksprodukter analyseras och åtgärder till förändringar framläg- gas. Den automatiska kostnadskompensation som i dag utgår till jordbru- karnai form av automatiskt verkande index skall också granskas. Kommit- tén skall undersöka förutsättningarna för att finna andra former för pris- kompensation än de i dag gällande. Kommittén skall också framlägga förslag till sådana förändringar av prisregleringssystemet att jordbruket garanteras visst pris endast för den kvantitet livsmedel som behövs för konsumtion inom landet och för att uppfylla de olika åtaganden vi som nation gjort i det internationella samarbetet. Kommitténs arbete beräknas vara avslutat inom en tvåårsperiod. Kommittén har nyligen presenterat förslag till tre alternativa lösningar i fråga om formerna för överläggningar- na om jordbrukets kostnadskompensation (Ds Jo 1983: 10) för tiden efter den 1 juli 1984. Kommitténs förslag rcmissbehandlas f.n. Jag kommer senare att föreslå regeringen att lägga fram en särskild proposition i frågan under innevarande riksmöte.
[2] Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område. Livsmedelssubven- tioner utgår f. n. på konsumtionsmjölk, ost. kött och fläsk till ett samman- lagt belopp av ca 3300 milj. kr. beräknat utifrån konsumtionen under budgetåret 1982/83. Härav avser ca 2450 milj. kr. konsumtionsmjölk. ca 270 milj. kr. ost, ca 480 milj. kr. kött och ca 100 milj. kr. fläsk. Utöver dessa direkta subventioner på produkter utgår av budgetmedel 435 milj. kr. till låginkomstsatsning m.m. inomjordbruket samt 65 milj. kr. som ersätt- ning för införselavgiftsmedel utanför fördelningsplanen. Av det sist- nämnda beloppet används 55 milj. kr. för sänkning av partipriset på kon- sumtionsmjölk och 10 milj. kr. för pristillägg för får- och lammkött. De totala livsmedelssubventionerna uppgår därmed till ca 3800 milj. kr. De budgetmedel som utgår. belastar förslagsanslaget Prisreglerande åtgärder påjordbrukets område under nionde huvudtiteln.
Subventionseffekten (exkl. låginkomstsatsning m.m.) på konsumentpri-
.r'
Prop. 1983/84: 40 3
set vid oförändrade öresmarginaler i handeln utgör för mjölk ca 2:10 kr. per" liter". för ost ca 3:20 kr. per kg. för styckat nötkött ca 5:60 kr. per kg och för styckat fläsk ca 0:60 kr. per kg.
Chefen för finansdepartementet har tidigare denna dag redovisat beho- vet av utgiftsbegränsningar på statsbudgeten. Det är av vikt att dessa begränsningar får effekt så snart som möjligt. Begränsningar i livsmedels- subventionerna kan beslutas av regeringen. Jag kommer inom kort att föreslå regeringen att subventionerna på kött. fläsk och ost helt tas bort fr.o.m. den 1 december 1983. Jag kommer i mitt förslag även att inräkna den del av pristillägget på får- och lammkött som bestrids från statsbudge- ten. Totalt beräknarjag en minskad utgift av ca 850 milj. kr. beräknat på helår under anslaget Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område. Be- lastningen på anslaget kan till följd av den minskade subventioneringen beräknas minska med ca 500 milj. kr. för innevarande budgetår.
[3] Administration av permanent skördeskadeskydd m. m. Under detta an- slag bekostas verksamhet som avser de objektiva skördeuppskattningarna. skördeskadeskyddets tekniska administration. lantbrukets företagsregister och därmed samordnad statistikproduktion samt den jordbruksekono- miska undersökningen.
På statsbudgeten för innevarande budgetår har anvisats ett förslagsan- slag av 37 964 000 kr. för administration av permanent skördeskadeskydd m.m. Härav utgör 20.8 milj. kr. medel för de objektiva skördeuppskatt- ningarna och 4 milj. kr. medel för skördeskadeskyddets tekniska admini- stration. De objektiva skördeuppskattningarna används förutom för skördeskadeskyddct även för den löpande statistikproduktionen på jord- brukets område. '
För att bestrida ersättningarna för skördeskador finns en särskild skör- deskadefond som förvaltas av statens jordbruksnämnd. Fonden tillförs medel dels av staten från anslaget Bidrag till permanent skördeskadeskydd (prop. 1961294, JoU 22. rskr 227). dels från jordbruket genom kollektivt erlagda avgifter. Härutöver tillförs fonden räntan på fondmedlen. För budgetåren l982/83 och 1983/84 har inga statsmcdel anvisats till fonden. Jordbruket har därvid inte heller tillfört fonden några medel. Fondens behållning är f.n. ca 566 milj. kr. Räntan beräknas för år 1983 uppgå till ca 60 milj. kr.
I promemorian (Ds Jo l983z8) Skördeskadeförsäkring har lagts fram förslag rörande skördeskadeskyddets framtida utformning. Promemorian har remissbehandlats. I avvaktan på att regeringen tar ställning i denna fråga förordarjag i syfte att nedbringa statsutgifterna för nästa budgetår att kostnaderna för skördeskadeskyddets administration bestrids med medel ur skördeskadefonden. Jag avser att återkomma till frågan i min anmälan till budgetpropositionen l984.
Prop. 1983/84: 40 4
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen . att godkänna vad jag har anfört om finansieringen av skördeskade- skyddets administration för budgetåret 1984/85.
Skogsbruk
[4] Skogsvårdsavgiften. Enligt lagen (I946: 324) om skogsvårdsavgift (änd- rad senast 19821239) erläggs skogsvårdsavgift av den som vid taxering till kommunal inkomstskatt har beskattats för garantibelopp avseende jord— bruksfastighet som åsatts delvärdet skogsbruksvärde. Avgiften påförs vid debitering av skatt. Den uppgår f. n. till 5.5 0/un av skogsbruksvärdet. Fr.o.m. 1984 års taxering skall enligt den senaste ändringen i lagen avgif- ten tas ut med 5 0/00. Debiterad avgift är avdragsgill i förvärvskällan.
Avgiftsmedlen redovisas på inkomstsidan i statsbudgeten. Med nuva- rande sammanlagda taxeringsvärde skulle årets taxering ge ca 308 milj. kr. i skogsvårdsavgifter och nästa års taxering ca 280 milj. kr.
Enligt principer som är godkända av riksdagen skall skogsvårdsavgifts- medlen användas för sådana ändamäl som är till nytta för skogsbruket som sådant eller på sådant sätt att alla skogsbrukare kan få ta del av dem. Som exempel på användningsområden har angetts forsknings- och utvecklings- arbete. information. utredningsarbete. översiktliga skogsinventeringar. bi— drag som är tillgängliga för alla skogsägare m. m. Någon formell avräkning av utgifter mot avgiftsmedlen görs inte. Inte heller förutsätts någon exakt redovisning av hur medlen används. Under de senare åren har dock flera reformer direkt angetts vara finansierade av skogsvårdsavgiftsmedel. t. ex. vissa särskilda skogsvårdsbidrag i Norrlands inland. s.k. klenvirkesbi- drag. stöd vid avveckling av glesa skogar och extra avdrag vid inkomst- taxeringen.
Av min redogörelse för skogsvårdsavgiftens användningsområden fram- går att avgiften betraktas som skogsägarnas bidrag till de allmänna insat- serna i vid mening för det svenska skogsbruket. För de allra flesta skogs- ägare i landet är skogsvårdsavgiften av begränsad ekonomisk betydelse. Avgiften är avdragsgill i förvärvskällan.
Eftersom vissa delar av de statliga bidragen till skogsbruket fortfarande inte finansieras med skogsvårdsavgiftsmedel. föreslår jag att skogsvårds- avgiften höjs från 5 "joo av skogsbruksvärdet till 8 (Von, En sådan höjning motsvarar brutto knappt 170 milj. kr. och svarar ungefär mot den del av bidragen till skogsbruket som inte är avgiftsfinansierad f.' n. Höjningen bör göras fr.o.m. den I juli 1984. Detta innebär att avgiften vid 1985 års taxering hör uppgå till 6.5 Oloo.
Mot bakgrund av vad jag nu har anfört har inomjordbruksdepartementet upprättats förslag till lag om ändring i lagen (l9461324) om skogsvårdsav— gift. Förslaget bör fogas till protokollet i detta ärende som underbilaga 7.1.
' Prop. 1983/84: 40 5
Med hänsyn till arten av den fråga som berörs av lagförslaget och dess okomplicerade utformning är det enligt min mening inte motiverat att inhämta lagrådets yttrande över det.
På statsbudgeten för innevarande budgetår har under rubriken Bidrag till skogsvård m.m. anvisats ett förslagsanslag av 300 milj. kr. Vidare har tagits upp en sammanlagd ram av 361 milj. kr. för bidrag till skogsvård m.m. Härav har 195 milj. kr. avsatts för bidrag till skogsodling efter avverkning av lågproducerande skogar.
Skogsstyrelsen har i sin anslagsframställning för budgetåret 1984/85 angett att programmet för avveckling av glesa skogar av olika skäl kan begränsas något. Jag bedömer att en nedräkning av bidragsramen med 10 milj. kr. är möjlig. Därmed begränsas statsutgifterna. Jag har för avsikt att återkomma till frågan i min anmälan till budgetpropositionen 1984.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen-'
att antaga förslaget till lag om ändring i lagen ( 1946: 324) om skogs- vårdsavgift.
Service och kontroll
[5 [ Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar. Anslaget är avsett för kostnader och ersättningar i samband med bekämpande av eller beredskap mot smittsamma sjukdomar.
Jag vill i detta sammanhang ta upp vissa frågor om statens utgifter för att bekämpa salmonella hos husdjur.
Riksdagen antog under våren l983 (prop. l982/83: 172. JoU 37. rskr 404) en ny lag om bekämpande av salmonella hos djur. Lagen träder i kraft den 1 januari 1984. Den viktigaste nyheten är att alla som yrkesmässigt driver verksamhet för uppfödning av fjäderfä till slakt blir skyldiga att låta kon- trollera djuren med avseende på salmonella.
Som framgår av nyss nämnda proposition med förslag till lag om bekäm- pande av salmonella hos djur är staten inte lagligen skyldig att svara för kostnader eller förluster som drabbar djurägare vid myndighetsingripande med stöd av salmonellalagstiftningen. Ersättningsreglcrna syftar i första hand till att i skälig omfattning mildra de ekonomiska konsekvenserna som en salmonellainfektion kan innebära för de enskilda djurägarna. I proposi- tionen anmälde jag att jag avsåg att låta se över ersättningsbestämmel— serna. Jag framhöll därvid att det är rimligt att bestämmelserna ändras så att staten får bära en mindre andel av kostnaderna för salmonellabekämp- ningen än f.n. Denna uppfattning delades av riksdagen. Jag återkommer nu till denna fråga.
Prop. 1983/84: 40 6
Statens kostnader för salmonellabekämpandet de senaste åren framgår av nedan- stående sammanställning (1000-tal kr.)
l980/8l l981/82 l982/83
Ersättning till djurägare:
För nedslaktade djur 2 l82 3 757 1 174 För andra kostnader, smittrengöring. er- sättning för driftsförluster m.m. 4260 96ll 4706 Summa ersättning till djurägare 6442 13368 5880 Ersättning till veterinärer 270 322 231 Ersättning till veterinärmedicinska labora- torier 5 002 4 870 3 677 Bidrag till veterinärmedicinska laboratorier för vissa obduktioner/salmonellaundersök- ningar 4 497 5 573 6 443
Summa 16 211 24133 16231
En reduktion av statens kostnader för salmonellabekämpningen bör enligt min mening åstadkommas genom att utgifterna för ersättningen till d_iurägarna och bidraget till veterinärmedicinska laboratorier skärs ned.
De produktionsinriktningar som relativt sett förorsakar staten de största kostnaderna är uppfödning av slaktkyckling och specialiserad slaktnötpro- duktion.
Jag har inhämtat att det för slaktkyckling- och specialiserad slaktnötpro- duktion finns möjligheter att erbjuda tillräckligt försäkringsskydd för de kostnader och förluster som nu ersätts av staten. Det krävs dock att de besättningar som skall försäkras ansluts till en hälsokontroll. Vad gäller slaktkycklingsbesättningar finns en hälsokontroll redan anordnad i lant- bruksstyrclsens regi. I fråga om slaktnötsbesättningar finns långt fram- skridna planer på att införa en organiserad hälsokontroll för vilken Sveri- ges slakteriförbund avser att stå som huvudman. Därigenom kommer landets ca 600 besättningar för specialiserad nötköttproduktion att kunna anslutas till en hälsokontroll.
Det aktuella försäkringsskyddet förutsätts från teknisk utgångspunkt kunna genomföras fr.o.m. den ljuli 1984.
Med hänvisning till vad jag nu har anfört bör ersättning av statliga medel för nedslaktade djur. andra kostnader och driftförluster framdeles inte utgå till djurägare för vars produktion det finns möjligheter att ordna ett tillräck- ligt försäkringsskydd till rimliga kostnader. Jag anser att den förutsättning- en föreligger fr.o.m. den 1 juli 1984 i fråga om slaktkycklings- och slakt- nötsproduktionen. Undantag bör göras för de minsta besättningarna. För övrig djurhållning beträffande vilka krav på försäkring f.n. inte kan ställas bör ersättning från staten lämnas också i fortsättningen. Den nuvarande ersättningsnivån bör emellertid sänkas så att högst 70% av de aktuella kostnaderna och förlusterna täcks med statsmedel. För riksdagens infor- mation vill jag nämna attjag senare ämnar föreslå regeringen att meddela föreskrifter med i huvudsak det innehåll för vilket jag nu redogjort. Före-
Prop. 1983/84: 40 7
skrifterna bör träda i kraft den 1 juli 1984. För ersättning med anledning av bekämpningsåtgärder som vidtas dessförinnan bör nuvarande regler gälla.
Med de nu förordade ersättningsprinciperna bör statens kostnader för ersättning till djurägare minska" med 2/3 jämfört med nuvarande ordning. Besparingscffekten kan beräknas uppgå till 5— 10 milj. kr. per år.
Statligt bidrag utgår f. n. till veterinärmedicinska laboratorier för den sjukdomsövervakning —- främst vad gäller salmonellainfektion — som nor- malobduktionerna utgör vid dessa laboratorier. Storleken av bidragen framgår av tidigare redovisad sammanställning. Salmonellaundersökningar av slaktkycklingar i samband med den frivilliga salmonellakontrollen sva- rar för över 90% av bidragsbeloppen.
Genom den nya lagen om bekämpande av salmonella hos djur blir salmohellakontroll obligatorisk i slaktkycklingsbesättningar. I samband härmed bör djurägarna i fortsättningen få stå för kostnaderna för laborato- rieundersökningarna i samband med denna obligatoriska kontroll.
För riksdagens information vill jag nämna attjag ämnar föreslå regering— en att besluta om ändrade regler för bidrag till veterinärmedicinska labora- torier med denna inriktning. De nya reglerna bör träda ikraft den I juli 1984. Statens kostnader för bidrag till veterinärmedicinska laboratorier bör härigenom kunna minskas med 5 milj. kr. per år.
Sammantaget bör de åtgärder somjag nu har redovisat innebära minska- de kostnader med ca l5 milj. kr. i förhållande till de senaste årens anslags- belastningar. Jag har för avsikt att återkomma till anslagsfrågan i min anmälan till budgetpropositionen l984.
Miljövård
[6] Stöd till miljöskyddsteknik, m. m. Från anslaget utgår bidrag till anlägg- ningar för utprovning av nya tekniska metoder inom miljöskyddsområdet liksom. under vissa förutsättningar. bidrag för återvinning av eller annan behandling av avfall, m. m.
Förevarande bidrag tillkom i samband med att de generella statsbidragen till byggande av kommunala avloppsreningsverk upphörde med utgången av budgetåret 1980/81. Efterfrågan på bidrag har emellertid inte varit av den omfattningen som tidigare antagits. Anslaget bör därför kunna mins- kas med 23 milj. kr. från 63 till 40 milj. kr. fr.o.m. bugetåret 1984/85.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att godkänna vadjag har förordat-om en minskning av anslaget Stöd ' till miljöskyddsteknik. m.m.
Prop. 1983/84: 40 8 Avgifter på miljövårdsområdet
Jag kommer i det följande att lägga fram förslag om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöskyddslagen (ML). om grustäktsavgift samt om miljöavgift på bekämpnings- och handelsgödselmedel.
Förslag om införande av avgifter för att täcka myndigheternas kostnader för prövning och tillsyn enligt ML har lagts fram av miljökostnadsutred— ningen i betänkandet (SOU 1978: 43) Miljökostnader. Förslaget har remiss- behandlats och en sammanställning av remissyttrandena har redovisats för riksdagen i prop. 1980/81:92 om' ändring i miljöskyddslagen (1969: 387). I enlighet med miljökostnadsutredningens förslag uppdrog regeringen ijuni 1979 åt statens naturvårdsverk att närmare utforma ett system för avgifter enligt ML. ] den nämnda propositionen förutskickades att frågan om prövnings- och tillsynsavgifter skulle komma att tas upp på nytt när natur- vårdsverkets utredningsuppdrag slutförts.
Naturvårdsverket har slutligt redovisat sitt uppdrag i ett ijuni 1982 överlämnat förslag till avgiftssystem. Förslaget har remissbehandlats. En sammanfattning av förslaget och remissyttrandcna bör fogas till protokol- let i detta ärende som underbilaga 7.2.
Frågor som rör täktverksamheten behandlades senast i prop. 1981/ 82: 220 om ändring i naturvårdslagen (1964: 822). De i anledning av propo- sitionen beslutade lagändringarna innebär bl. a. att den som söker täkttill- stånd kan åläggas att lägga fram en utredning om behovet av-täkten och att den som driver täkt- eller stenkrossrörelse kan åläggas att lämna de upp- gifter om verksamheten som behövs för naturvårdsplaneringcn. För att förbättra länsstyrelsens beslutsunderlag skall vidare regionala inventering- ar av berg. sten, grus och sand genomföras. Vad beträffar täkttillsynen skall denna-i fortsättningen kunna övertas av en kommunal nämnd efter frivilligt åtagande av kommunen.
Till grund för den nämnda propositionen ligger de förslag som natur- vårdskommittén har lagt fram i sitt slutbetänkande (SOU 1979: 14) Natur- vård och täktverksamhet. Enligt kommitténs förslag bör samhällets kost- nader för tillsynen över täktverksamheten och för de regionala invente- ringarna täckas genom att en särskild avgift tas ut av den som innehar täkttillstånd. [ propositionen förklarade föredraganden att han delade kom— mitténs uppfattning. Utformningen av en sådan avgift borde emellertid först övervägas av naturvårdsverket i anslutning till verkets utredningsar- bete om prövnings- och tillsynsavgifter på miljöskyddsområdet. Natur— vårdsverket överlämnade sitt förslag i frågan den 1 mars 1983. Förslaget har remissbehandlats. En sammanställning av förslaget och remissyttran- dena bör fogas till protokollet i detta ärende som underbilaga 7.3.
Prop. 1983/84: 40 9
[7] Avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöskyddslagen. Miljöskyddsla- gen (ML) har till syfte att förebygga vattenförorening. luftförorening. buller och andra miljöstörningar från fast egendom. Lagens tillåtlighets- regler anger vilka krav som skall uppfyllas för att en miljöfarlig verksamhet skall få bedrivas. För vissa miljöstörande verksamheter krävs tillstånd av koncessionsnämnden för miljöskydd eller av länsstyrelsen. Vilka verksam- heter som omfattas av denna förprövningsplikt och vilken myndighet som skall svara för prövningen framgår av bestämmelserna i miljöskyddsför- ordningen (MF).
Den centrala tillsynen av miljöfarlig verksamhet utövas av naturvårds- verket medan länsstyrelsen svarar för den löpande tillsynen inom länet. Länsstyrelsen kan överlåta tillsynsansvar åt en hälsovårdsnämnd under förutsättning att kommunen i fråga frivilligt åtar sig att ta över ansvaret.
Det av naturvårdsverket lämnade förslaget till avgiftssystem innebär i huvudsak följande. Skyldigheten att betala avgift föreslås gälla företag och anläggningar som är förprövningspliktiga enligt bestämmelserna i MF. Det totala antalet sådana företag och anläggningar uppskattas till ca 14000. En tvådelad, differentierad avgift föreslås. Den ena delen utgörs av en pröv- ningsavgift som tas ut i samband med att koncessionsnämnden eller läns- styrelsen prövar frågor om tillstånd till helt ny eller-ändrad verksamhet. frågor om ändrade villkor och villkorsfrågor som skjutits upp. Prövnings- avgiftcn skall täcka länsstyrelsernas och naturvårdsverkets kostnader i samband med prövningen och finansiera verksamheten vid koncessions- nämnden. Avgiften föreslås utgå med schablonbelopp enligt en klassindel- ning som innebär att avgiftens storlek blir beroende av dels vilken typ av verksamhet det är fråga om. dels huruvida prövningen avser en helt ny anläggning eller mer eller mindre omfattande ändringar av verksamheten vid en befintlig anläggning. Avgiftens andra del är en årlig avgift som skall täcka kostnaderna för tillsyn samt undersöknings- och utredningsverksam- het med direkt anknytning till prövningen och tillsynen enligt ML. Det föreslagna avgiftsuttaget skall göra det möjligt att förstärka tillsynen. Även årsavgiften skall utgå med schablonbelopp vars storlek blir beroende på typ av företag. Från skyldigheten att betala årsavgiften undantas vissa av de verksamheter som är förprövningspliktiga enligt MF. Det gäller bl.a. djurhållningsanläggningar.
Enligt förslaget skall prövningsmyndigheterna. dvs. koncessionsnämn- den och länsstyrelsen. administrera prövningsavgiften. Årsavgiften för tillsynen förutsätter ett register över avgiftspliktiga företag. Ett sådant register är under uppbyggnad genom det ADB-system för information från tillsynsverksamheten (MI-01) som länsstyrelserna svarar för. Registrering- en av avgiftspliktiga företag skall alltså enligt förslaget skötas av länssty- relsen medan naturvårdsverket skall svara för uppbörden av årsavgiften.
Prop. 1983/84: 40 10
. Förslaget har mött kritik från remissinstanserna. Bl.a. hävdas att en avgiftsfinansiering kan inverka negativt på det samarbete som nu präglar miljöskyddsarbetet. Flera remissinstanser finner. förslaget organisatoriskt svårhanterligt. Prövning och tillsyn enligt ML är en viktig del i en aktiv miljöpolitik. Kostnaderna vid berörda myndigheter för denna kontrollverksamhet är stora. ca 100 milj. kr. per år. Det är rimligt att dessa kostnader betalas av dem som utövar den verksamhet som kontrolleras. Samtidigt är det angelä- get att ett avgiftssystem utformas så att miljövårdsarbetet kan bedrivas så rationellt och effektivt som möjligt och. så att negativa följder undviks. Enligt min mening bör detta kunna åstadkommas. Likaså bör de övriga problem som remissinstanserna påtalat i allt väsentligt kunna bemästras. Jag återkommer till den frågan i det följande. Jag förordar att det införs ett avgiftssystem som innebär att sådana kostnader som hänför sig till myndig- heternas arbete med prövning och tillsyn enligt ML betalas av den verk- samhet som förorsakar arbetet.
För egen del ansluter jag mig till den avvägning naturvårdsverket har gjort vad gäller de kostnader som skall finansieras med avgifter. Utgångs- punkten bör vara att avgifterna skall täcka koncessionsnäm'ndens. länssty- relsernas och naturvårdsverkets kostnader i samband med prövningen enligt ML liksom kostnaderna för myndigheternas tillsyn. Vidare bör avgifterna finansiera kostnaderna för sådana undersökningar vid natur- vårdsverket som behövs som underlag för prövning och tillsyn. Jag beräk- nar att den kostnad som sålunda skall finansieras med avgifter uppgår till ca 105 milj. kr. i 1983 års pris- och löneläge. Avgiftsnivån bör omprövas årligen. '
Det har i olika sammanhang påtalats att resurserna för tillsynen enligt ML inte svarar mot de krav som ställs. Flera remissinstanser har tagit upp denna fråga. Det är enligt min mening angeläget att itillsynsresurserna stärks. Jag återkommer till denna fråga i min anmälan till budgetproposi- tionen 1984.
Den möjlighet som numera föreligger enligt ML för kommuner att ta över tillsynsuppgifter har hittills utnyttjats i mycket ringa utsträckning. Det är angeläget att kommunerna kan ta en större del av tillsynsarbetet. Kommunernas möjligheter härvidlag bör i betydande grad öka när kostna- derna kan täckas genom avgifter.
Enligt min mening bör man välja en form för avgiftsuttag som innebär att man så långt möjligt upprätthåller sambandet mellan avgiftens storlek och kostnaden för myndighetens arbete med prövning och tillsyn i varje enskilt fall. Detta kräver vissa modifieringar av naturvårdsverkets förslag. I stället för de föreslagna schablonavgifterna anser jag att avgifterna bör så långt möjligt utgå i förhållande till den tid som åtgår för hantering av de enskilda ärendena. Vid såväl prövning som tillsyn bör timkostnaden debiteras för den tid som läggs ned på ärendet vid koncessionsnämnden och länsstyrel-
Prop. 1983/84: 40 l ]
sen. Som jag tidigare anfört är det angeläget att i största möjliga utsträck- ning begränsa riskerna för att ett avgiftssystem får negativa miljövårdsef— fekter. Det är därvid viktigt att systemet ges sådan utformning att kon- takter mellan företag och myndigheter inte motverkas. Vidare bör konces- sionsnämnden och länsstyrelserna kunna nedsätta eller efterge avgiften om särskilda skäl föreligger. Av vad jag nu har anfört framgår också att jag anser att avgifterna skall administreras av koncessionsnämnden och läns- I styrelserna. ] de fall länsstyrelsen efter åtagande av en kommun överlåtit åt miljö- och hälsoskyddsnämnden att utöva tillsyn bör avgift tas ut enligt samma grunder som för länsstyrelsens tillsyn. Riksrevisionsverket. länsstyrelsens organisationsnämnd och natur- vårdsverket bör få i uppdrag att närmare utforma avgiftstaxan. Skyldigheten att betala avgifter för prövning och tillsyn enligt ML bör gälla från den 1 juli 1984. Regeringen bör hos riksdagen begära bemyndi- gande att besluta om sådana avgifter i enlighet med vad jag nu har anfört.'
[8] Täktavgifter. Enligt naturvårdslagen (NVL) krävs länsstyrelsens till- stånd för täkt av sten. grus. sand. lera. jord. torv eller andra jordarter. Tillståndsplikten gäller inte täkt för markinnehavarnas husbehov och inte heller täkt i vattenområde om tillstånd till täkten lämnats enligt vattenlagen (l9l8:523) eller fordras enligt lagen (l966:324) om kontinentalsockeln. Som villkor för täkttillstånd kan krävas en täktplan och att sökanden ställer säkerhet för de åtgärder som behövs för att motverka skada på naturmiljön. Tillsyn enligt NVL utövas i första hand av länsstyrelsen.
Naturvårdsverkets förslag till avgiftssystem avseende täktverksamheten innebär i huvudsak följande. Skyldigheten att betala avgift föreslås omfatta alla täkter för vilka det krävs tillstånd enligt NVL. Frågan om avgift för torvtäkt bör emellertid enligt verket behandlas i särskild ordning. Det totala antalet täkter med gällande tillstånd uppgår till ca 8 100. Huvuddelen av dessa. ca 6600, är grus- och sandtäkter. Knappt 500 är lcr— och mat- jordstäkter och återstoden är torvtäkter. Täktavgiften föreslås konstruerad som en årlig avgift bestående av en fast och en rörlig del. Den fasta delen skall vara lika för alla täkter och utgöras av ett årsbelopp av 500 kr. Den rörliga delen görs beroende av produktionens storlek genom att avgiften bestäms till ett visst öretal per ton material som tas ur täkten. De olika täkttyperna indelas i tre klasser. Klassindelningen görs med hänsyn till vilken arbetsinsats som normalt krävs för tillståndsprövning och tillsyn och till kostnaderna för inventeringarna. Täktavgifterna skall täcka kostna- derna för prövning och tillsyn. myndigheternas utredningar. riktlinjer och information, hushållningsplanering och grusarkiv samt administration och uppbyggnad av avgiftssystemet.
För att administrera den föreslagna avgiften krävs ett register över avgiftspliktiga anläggningar. Ett sådant register behövs även för uppgifts- skyldigheten-enligt NVL. Länsstyrelsen föreslås bli ansvarig för register-
Prop. 1983/84: 40 12
hållningen. Till grund för bestämmande av avgiften skall täktinnehavaren vara skyldig att varje år deklarera den mängd material som tagits ur täkten. Deklarationsskyldigheten kan samordnas med uppgiftsskyldigheten enligt NVL. Avgiften skall betalas in närdeklarationen lämnas. Riksskatteverket skall svara för uppbörden av avgiften.
Huvuddelen av remissinstanserna är positiva till att en täktavgift tas ut. [ fiera yttranden påpekas dock att ett administrativt enklare system bör väljas. Systemet med årliga deklarationer har kritiserats och behovet av en central uppbördsmyndighet har ifrågasatts.
Enligt min mening bör en täktavgift nu införas för att därigenom finansi- era samhällets kostnader för prövning och tillsyn av täktverksamheten.
Avgifterna bör täcka naturvårdsverkets och länsstyrelsernas kostnader för prövningen av tillståndsärenden och tillsyn över täkterna liksom kost- naderna för grusinventcring och för administration av avgiftssystemet. De kostnader som sålunda bör finansieras genom avgifter kan nu beräknas till ca 16 milj. kr. per år.
Det är väsentligt att ett avgiftssystem ges en så enkel utformning som möjligt. Jag anser att systemet med årliga deklarationer som skall granskas och läggas till grtlnd för avgiftsbeslut skulle bli alltför tungrott. I stället bör avgiften för varje ny täkt bestämmas genom ett enda avgiftsbeslut som fattas i samband med tillståndsprövningen. Avgiftens storlek bör göras beroende av den mängd material som totalt får tas ut ur täkten och följaktligen utgå med visst öretal per ton tillståndsgivet material. Ett sy- stem med avgiftsklasser bör tillämpas i huvudsak i enlighet med natur- vårdsverkets förslag och stora avgifter bör få pcriodiceras över ett antal år. Med hänsyn till att kostnader uppkommer också för tillsyn av sådana täkter som finns vid avgiftssystemets införande. bör en avgift tas ut även för dessa. Avgiften bör beräknas med hänsyn till antalet är som brytningen får ske enligt täkttillståndet efter det att avgiftssystemet införts. Täktavgif— terna. som bör kunna nedsättas eller cfterges om det finns särskilda skäl. bör administreras av länsstyrelsen.
Jag delar naturvårdsverkets uppfattning att frågan om avgift på torv- täkter bör utredas vidare.
Avgiftsskyldigheten bör gälla från den I juli 1984. Regeringen bör hos riksdagen begära bemyndigande att besluta om täktavgifter i enlighet med vad jag nu har anfört.
[9] Miljöavgift på bekämpningsmedel och handelsgödsel. Användningen av kemiska bekämpningsmedel är omfattande inom såvz'iljord- och skogsbru- ket som inom delar av industrin. Främst inom jordbruket används också stora mängder handelsgödsel. På olika områden har negativa miljöeffekter av kemikalieanvändningen kunnat konstateras. Från miljösynpunkt är det därför viktigt att användningen av såväl bekämpningsmedel som handels- gödsel kan minskas.
Prop. 1983/84: 40 13
Sedan den 1 juli 1982 utgår en avgift på handelsgödsel som används inom jordbruket. Avgiften tas ut med stöd av lagen (1967: 340) om prisreglering påjordbrukets område. Under rcgleringsåret 1982/83 uttogs en avgift mot- svarande 7% av handelsgödselns pris. Den ljuli 1983 höjdes handelsgöd- selavgiften till ca 12%. Intäkterna används inom jordbruksprisregleringen och kommer därmed jordbruket till godo. Den kostnadsökning som avgif- ten innebär belastar därför inte livsmedelspriserna. Den del av de samlade avgifterna som av administrativa skäl tas ut av skogsbruket. trädgårdsnä- ringen och andra förbrukare återförs till dessa.
När det gäller bekämpningsmedel tas f.n. ut en begränsad avgift som täcker en del av kostnaderna för produktkontrollnämndens arbete med registrering av bekämpningsmedel. Avgiften är uppdelad på en fast en- gångsavgift som f.n. uppgår till 5000 kr. per medel och en årlig avgift som f. n. uppgår till 2200 kr. för varje medel. De sammanlagda ärliga avgifterna uppgår till drygt 1.5 milj. kr.
För att uppnå en från miljösynpunkt nödvändig minskad användning av bekämpningsmedel och handelsgödsel bör en särskild miljöavgift på dessa produkter införas fr.o.m. den ljuli l984.
Avgiften bör belasta all användning av handelsgödsel och samtliga slag av bekämpningsmedel. Med hänsyn till att avgiftens syfte är att av miljö- skäl minska användningen av dessa medel bör den kostnad den medför för förbrukarna inte få utgöra skäl för kompensation genom höjda konsument- priser. Till skillnad från nuvarande handelsgödselavgift bör den nu före- slagna avgiften inte heller återföras till jordbruksprisregleringen. Inte hel- ler bör någon återbetalning av avgiftsintäkterna ske till skogsbruket. träd- gårdsnäringen eller andra förbrukare av dessa medel.
Avgiften på handelsgödsel bör motsvara 5 % av försäljningsvärdet. När det gäller bekämpningsmedel bör avgiften utgå med 4 kr. per kg verksam substans. Enligt min mening bör en sådan avgift få den effekt sotn jag nämnt i det föregående. Jag har därför vid beräkningen av de medel som inflyter tagit hänsyn till en beräknad minskad användning som en konse- kvens av avgiften. Jag beräknar att statsbudgeten genom avgiften tillförs ca 120 milj. kr.
Avgiften på handelsgödsel och bekämpningsmedel måste regleras i lag. Utgångspunkten bör därvid vara att avgiften skall tas ut av tillverkare och importörer av sådana medel.
Jag ämnar senare föreslå regeringen att till riksdagen lägga fram förslag om behövliga lagbestämmelser.
Prop. 1983/84: 40 ' 14
;
Hemställan
Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att
[.
lx")
bemyndiga regeringen att besluta föreskrifter om avgift för kost- nader i samband med tillståndsprövning och tillsyn enligt miljö- skyddslagen i enlighet med vad jag har förordat i det föregående samt medge att regeringen överlåter åt förvaltningsmyndighet att meddela bestämmelser om sådana avgift, ' bemyndiga regeringen att besluta föreskrifter om täktavgift i enlighet med vad jag har förordat i det föregående samt medge att regeringen överlåter åt förvaltningsmyndighet att meddela bestämmelser om sådan avgift.
Prop. 1983/84: 40
Förslag till
15
Underbilugu 7.I
Lag om ändring i lagen (1946: 324) om skogsvårdsavgift
Härigenom föreskrivs att l 5 lagen ttl946:324) om skogsvårdsavgiftI skall ha nedan angivna lydelse.
Nllt'arande lydelse
Den. för vilken vid taxering till kommunal inkomstskatt såsom skattepliktig inkomst upptagits ga- rantibelopp för jordbruksfastighet. som vid fastighetstaxering åsatts delvärdet skogsbruksvärde. skall betala skogsvårdsavgift. Avgiften utgör för varje beskattningsårfem promille av skogsbruksvärdet.
Föreslagen lydelse
., l s—
Den. för vilken vid taxering till kommunal inkomstskatt såsom skattepliktig inkomst upptagits ga- rantibelopp för jordbruksfastighet. som vid fastighetstaxering åsatts delvärdet skogsbruksvärde. skall betala skogsvårdsavgift. Avgiften utgör för varje beskattningsår ålm promille av skogsbruksvärdet.
Har garantibeloppet jämkats enligt 47 & sjätte stycket kommunalskatte- lagen ( 1928: 370). skall också underlaget för beräkning av skogsvårdsavgift jämkas.
Skogsvårdsavgift utgår i helt antal kronor. Avgiftsbeloppet avrundas vid öretal över femtio uppåt och vid annat öretal nedåt till närmaste hela krontal.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om avgift på grund av 1984 och tidigare års taxering. I fråga om 1985 års taxering utgör promilletalet 6.5. Omfattar beskattnings- året tid före den 1 juli 1983 får avgiften vid 1985 års taxering dock inte beräknas till högre belopp än som följer av äldre bestämmelser.
' Senaste lydelse av lagens rubrik 1975: 185. 2 Senaste lydelse 1982: 239.
Prop. 1983/84: 40 ' _ m
Underbilaga 7.2
Sammanfattning av statens naturvårdsverks redovisning av uppdrag rörande avgifter på prövning och tillsyn en- ligt miljöskyddslagen
Det är ett stort antal fabriker och andra inrättningar som berörs av prövningen och tillsynen enligt miljöskyddslagen. Utredningen har upp- skattat att det finns ca 14000 anläggningar vars verksamhet är förpröv- ningspliktig enligt lagen.
Knappt en tredjedel av anläggningarna eller ungefär 4000 hör till indu- strin eller energiproduktionen. Bland övriga större grupper av anläggning- ar märks ca 2 000 avloppsreningsverk och avfalIsbehandlingsanläggningar, ca 4000 skjutbanor och skjutfält samt ca 1 500 djurhällningsanläggningar.
Självfallet påverkar praktiskt taget samtliga industrianläggningar natur- miljön i något avseende även om alla inte är förprövningspliktiga. Också inom andra näringar kan miljöstörningar i viss utsträckning härröra från anläggningar som inte är prövningspliktiga. Risken för allvarliga miljöstör- ningar frän en enskild anläggning är dock normalt sett störst för de anlägg— ningar som är förprövningskyldiga. '
Koncessionsnämnden. naturvårdsverket och länsstyrelserna svarar för huvudparten av arbetet med prövning och tillsyn enligt miljöskyddslagen. De sammanlagda kostnaderna för prövning och tillsyn vid dessa myndighe- ter uppgick för budgetåret 1981/1982 till ca 120 milj.kr. Kostnaderna förde- lades på följande sätt
milj.kr. — prövning av anläggningar 37 — tillsyn av anläggningar 19 — projekt och utredningar 14 — undersökningsverksamhct 27 — särskilda undersökningar 2 — forskning & 121
Projekt och utredningar omfattar utarbetandet av råd och riktlinjer samt branschutredningar. branschöversikter och andra utredningar som direkt ligger till grund för prövningen och tillsynen.
Undersökningsvcrksamhet avser arbete vid naturvårdsverkets laborato— rier. Det gäller centrallaboratoriefunktionen. dvs. att utarbeta metodanvis- ningar. medverka i standardiseringsarbete. genomföra interkalibreringar etc. Det gäller också förprövnings- och tillsynsärenden samt undersök- ningar med anknytning till prövningen och tillsynen.
Prop. 1983/84: 40 _ 17
Forskning avser den miljöskyddsinriktade forskning som linansieras med medel från naturvårdsverkets forskningsanslag medan särskilda un- dersökningar avser de miljöskyddsinriktade undersökningar som finansie- ras med medel från verkets särskilda undersökningsanslag.
Vid klassificeringen har exkluderats verksamhet som gäller andra delar av miljövärden. t. ex. naturvård och produktkontroll. Inte heller har med- tagits projekt där syftet främst är att följa miljöutvecklingen i stort'eller ge underlag för samhällets planering av miljövärden. I många fall har det naturligtvis varit svårt att dra- gränser. Särskilt gäller detta forskning och undersökningar.
Kostnadsunderlag
Prövning och tillsyn av anläggningar måste ingå i underlaget för avgiften. Projekt och utredningar har nära anknytning till prövningen och tillsynen och bör också tas med i kostnadsunderlaget. Om man t. ex. tar fram riktlinjer för miljöskyddet i en viss bransch underlättar detta det fortsätta arbetet med prövning och tillsyn.
I den första utredningsetappen pekade naturvårdsverket på problemen med att entydigt avgränsa den forskning och undersökningsverksamhet som utnyttjas vid prövning och tillsyn enligt miljöskyddslagen.
Man möter de svåraste problemen när man skall avgränsa forskning och särskilda undersökningar. I många fall kan t. ex.'resultaten från ett projekt vara av intresse både för miljöskyddsarbetet och produktkontrollarbetet. Naturvärdsverkets forskning utgör vidare endast en del av samhällets forskning för miljöskydd. Om verkets miljöskyddsinriktade forskning skul- le avgiftstinansieras borde man överväga att även avgiftsfinansiera t.ex. statens bidrag till IVL och den miljövårdstekniska forskningen vid STU. Det vore olyckligt att avgiftsfinansiera endast en del av miljöskyddsforsk- ningen. Utredningen anser mot denna bakgrund att man inte skall avgifts- finansiera den miljöskyddsinriktade forskning som finansieras över forsk- ningsanslaget. Man bör inte heller avgiftsfinansiera de undersökningar som finansieras över det*särskilda undersökningsanslaget. '
Merparten av den undersökningsverksamhet som bedrivs vid natur- vårdsverkets forskningsavdelning, främst laboratorierna—har anknytning till prövningen och tillsynen enligt miljöskyddslagen.
Avgiftens utformning
Syftet med miljöskyddsutredningens förslag om en prövnings- och till- synsavgift — som ligger till grund för uppdraget till naturvårdsverket — är att få en utsträckt tillämpning av principen om förorenarens kostnadsan- svar. Som redovisades efter första etappen har naturvårdsverket sett det som en huvuduppgift att finna en rimlig balans mellan kravet på förorena- 2 Riksdagen 1983./84. I saml. Nr40. Bilaga 7
Prop. 1983/84: 40 18
rens kostnadsansvar och kravet på att systemet inte skall bli för krångligt och dyrt att administrera. Med en långtgående differentiering av avgiften och en avgiftsplikt som omfattar en mycket vid krets av företag m.11. kan administrationskostnaderna bli oacceptabelt höga. Förenklingar eller be- gränsningar av avgiftsplikten kan å andra sidan inte drivas så långt att man helt släpper kopplingen till principen om förorenarens kostnadsansvar. Systemet blir då ointressant eftersom ett syfte var att få en utsträckt tillämpning av just denna princip.
En nära anknytning till principen om förorenarens kostnadsansvar kan uppnås om avgiften för varje ärende eller åtgärd relateras till den tid som gått åt i det enskilda fallet. Ett sådant system skulle dock enligt naturvårds- verkets åsikt sannolikt försämra samarbetet mellan företag och myndighe- ter. särskilt när det gäller tillsynen. 'l'idskrivning i varje enskilt fall skulle dessutom vara administrativt betungande. Naturvårdsverket avvisade där- för — i likhet med miljökostnadsutredningen — tidsrelaterade avgifter av detta slag efter den första utredningsetappen. Verket inriktade i stället utredningsarbetet på system som bygger på i förväg fastställda avgifter för olika myndighetsprestationer.
Utredningen har — som föreskrivs i direktiven — gått vidare enligt de linjer som drogs upp efter den första etappen.
Avgiftsförslaget är baserat på en tvådelad avgift. dvs. dels en avgift vid prövningstillfället. dels en årlig avgift för tillsyn. projekt och utredningar samt undersökningar. Som ett andra alternativ kan man tänka sig enbart en årlig avgift. _
Vissa företag har täta kontakter med prövningsmyndighcterna. [ andra fall går det lång tid mellan varje nytt tillstånd eller ändring av tillståndet. Utredningen anser därför att ett system med en prövnings- och en tillsyns- avgift blir mer rättvist. .
Ett tvådelat system ger också en mer prestationsrelaterad taxa. Vid prövningstillfället får företagen betala för en konkret prestation från myn- digheternas sida. Inom myndigheterna får man anledning att följa hur prövningskostnaderna utvccklasjämfört med övriga kostnader.
Som ett andra alternativ redovisas fallet med enbart årsavgift. Ett sådant system blir enklare genom att man slipper hantera prövningsavgiften. Det blir dock mindre prestationsrelaterat och mindre rättvist när det gäller förhållandet mellan företag som ofta resp. mer sällan prövar sin verksam— het.
Avgiftsplikten bör begränsas till förprövningspliktiga verksamheter. För vissa sådana verksamheter där tillsynen är enkel och huvuddelen av myndigheternas arbete gäller prövningen kan det vara befogat att slopa den årliga avgiften. Djurhållningsanläggningar m.m.. motorsport- och bil- provningsbanor samt skjutbanor föreslås undantagna från årlig avgift. Det totala antalet anläggningar som skall betala årsavgift blir då ca 8400.
En prövnings- och tillsynsavgift bör differentieras efter typ av verksam-
Prop. 1983/84: 40 19
hct. Prövningsavgiften bör dessutom göras beroende av om det gäller ny prövning eller ändring av befintlig verksamhet.
I det nuvarande prövningssystemct skall sådana verksamheter som ty- piskt sett kan antas medföra de allvarligaste störningarna för miljön prövas av koncessionsnämnden. För verksamheter som normalt sett medför mindre allvarliga störningar krävs tillstånd av länsstyrelsen.
Vid utformningen av prövnings- och tillsynsavgiften bör man knyta an till den uppdelning av prövningen mellan koncessionsnämnden och läns- styrelsen som finns i lagstiftningen. Avgiften bör sättas högre för de verksamheter som prövas av koncessionsnämnden och lägre för de verk- samheter som prövas av länsstyrelsen.
Tre avgiftsklasser har bildats inom koncessionsnämndslistan och två inom Iänsstyrelselistan. .
Vid avgiftsklassindclningen har man så långt som möjligt utgått från den indelning i verksamheter som finns i miljöskyddslörordningen. I några fall har dock verksamheter fått underindelas.
En prövningsavgift bör — förutom av typen av verksamhet — vara beroende av hur omfattande ändring av verksamheten det gäller.
Resursbehov för framtida prövning och tillsyn
Denna utredning har för merparten av myndigheternas verksamhet ut- gått från förhållandena under budgetåret 1981/82 när de kostnader beräk— nats som skall täckas av avgiften. När det gäller tillsynen enligt miljö- skyddslagen har utredningen dock utgått från att tillsynen måste förstär- kas.
lflera utredningar. bl.a. miljöskyddsutredningen. har man framhållit att tillsynen enligt miljöskyddslagen har allvarliga brister och att tillsynsor— ganisationen måste effektiviseras och förstärkas.
Vissa förstärkningar har genomförts vid naturvårdsverket och länssty- relserna. Sedan den ljuli 1981 gäller vidare att kommunerna frivilligt kan ta över tillsynsansvar i miljöskyddsfrågor.
För att man skall få en tillsyn över avgiftspliktiga anläggningar på den önskade nivån behöver tillsynen förstärkas med ca 30 milj. kr. Förstärk— ningen bör främst avse kommunernas arbete med tillsyn enligt miljö— skyddslagen. Utredningen har räknat med att naturvårdsverket och läns- styrelserna skall arbeta med i huvudsak oförändrade resurser. Om mycket få kommuner går in i tillsynen i vissa län kan det dock bli aktuellt att förstärka länsstyrelsernas resurser där.
Avgiftstinansiering/skattefinansiering
Eftersom avgiftsplikten begränsas till förprövningspliktiga anläggningar måste man ta ställning till hur tillsynen över den — normalt mindre störan—
Prop. 1983/84: 40 . 20
de — verksamhet som inte är förprövningspliktig skall finansieras. Vi föreslår att sådant myndighetsarbete som gäller icke avgiftspliktiga anlägg- ningar även fortsättningsvis skall finansieras med skattemedel.
Hälsovårdsnämnderna har redan i dag möjligheter att ingripa mot miljö- farlig verksamhct enligt hälsovårdsstadgan. Vi har räknat med att hälso- vårdsnämndernas tillsyn över de förprövningspliktiga anläggningar som beläggs med årsavgift skall finansieras med avgiftsmedel. Tillsynen över övriga anläggningar bör kommunerna däremot få finansiera med skatteme- del på samma sätt som de hittills finansierat tillsynen enligt hälsovårds- stadgan. '
De kostnader som — inkl. förstärkningen av tillsynen —— skall finansieras med avgiftsmedel resp. skattemedel visas i följande tabell. När det gäller kostnader som skall skattefinansieras har vi endast uppskattat de statliga myndigheternas kostnader. '
Kostnader för prövning och tillsyn enligt miljöskyddslagen som skall finansieras med avgiftsmedel resp. skattemedel. milj. kr.
Verksamhet Kostnad Kostn som Kostn som Total skall skall kostnad täckas av skattefi- avgift nansieras
Prövning av anläggningar 37 — 37 Tillsyn av anläggningar 47.3 1,6 48.9 Projekt och utredningar 12.1 1.4 13.5
Undersökningsverksamhet 13.4 13.4 26.8 Särskilda undersökningar 2.4 2.4 Forskning 22.1 22.1
Totalt 109.8 40,9 150.7
Finansiering av kommunal tillsyn
Utredningen förordar ett system med en enhetlig statligt bestämd avgift. Avräkningen till kommunerna kan ske genom att kommunen får en viss procent av den årliga avgiften för varje anläggning den har tillsyn över. Den del av avgiften som går till kommunen skall svara mot det direkta tillsynsarbetets andel av de kostnader som skall täckas av årsavgiften. Med de förutsättningar om avgiftsfinansieringens omfattning. förstärkning av tillsynen etc. som utredningen räknat med skulle 50 % av årsavgiften för en anläggning föras över till kommunen i de fall hälsovårdsnämnden tar över tillsynen.
Under alla förhållanden mäste-man reglera vem som skall sköta tillsynen enligt miljöskyddslagen över icke avgiftspliktiga anläggningar.
Avgiftsnivå
Utredningen har räknat med 200 beslut per år i tillståndsärendc vid koncessionsnämnden och 700 per år vid länsstyrelserna. Beslutens fördel-
Prop. 1983/84: 40 21
ning på nya tillstånd. väsentliga ändringar och icke-väsentliga ändringar m.m. har skattats med utgångspunkt i motsvarande fördelningar för åren 1980 och 1981.
Prövningsavgiftens storlek under dessa förutsättningar visas i tabell nedan.
Prövningsavgift i olika avgiftsklasser vid olika typ av prövning. kr.
Lista Typ av Icke-väsent- Väsentlig Tillstånd och av- pröv- lig ändring. ändring giftsklass ning villkorsänd- ring m. m. Länsstyrelselistan: Låg 3400 10200 ' 13 600 Hög 8 500 25 500 34 000 Koncessionsnämndslistan: Låg 17000 51 000 68 000 Mellan 51 000 - 153 000 204 000 Hög 85 000 255 000 340000
Det bör betonas att de angivna avgiftsbeloppen är osäkra. Det har varit svårt att få en god uppskattning av det normala antalet prövningsärenden eftersom det gått så kort period sedan miljöskyddslagen ändrades den ljuli 1981. Beloppen i tabellen ger därför inte någon exakt skattning av avgifts- nivån utan endast en uppfattning om den ungefärliga storleken på avgiften.
Årsavgiftens storlek är beroende av hur mycket som skall finansieras genom avgiften. Beloppen i tabellen ger även i detta fall endast en uppfatt- ning om den ungefärliga avgiftsnivän. Det beror på att utredningen har osäkra uppskattningar av antalet anläggningar i vissa verksamheter samt att även vissa kostnader - främst avseende länsstyrelserna - är osäkra.
Årsavgift i olika avgiftsklasser vid olika omfattning av avgiftsfinansieringen. kr.
Tillsyn. ("11 plus (2) plus (3) plus projekt förstärkt undersök- prövnings— och ut— tillsyn nings- kostn.. dvs. red. verksam— samtliga het kostnader- (1) (2) - ' (31 - (4) Länsstyrelselistan: Låg 1 100 2 200 2 700 4100 Hög _2 750 ' 5 500 6 750 10250 Koncessionsnämndslistan: ' Låg 5 500 1 1 000 13 500 20 500 Mellan 16 500 33000 40500 61500 Hög 27 500 55 000 67 500 102 500
Utredningen förordar att arbetet med en förstärkt tillsyn av anläggning- ar. projekt och utredningar samt undersökningsverksamhet skall finansie- ras med avgift. Forskning och undersökningar som finaniscras över det särskilda undersökningsanslaget skall dock fortfarande skattefinansieras.
Prop. 1983/84: 40
IQ IQ
Avgiftsbeloppen svarar då mot kolumn 3 i tabellen. De avgiftsbelopp som anges i kolumn 4 svarar mot det det fall då man slopar prövningsavgiften och tar ut samtliga kostnader exkl. kostnaderna för forskning och särskilda undersökningar via årsavgiften.
Organisation
Regering och riksdag bör besluta om verksamhetens omfattning vid berörda statliga myndigheter. Avgiftstaxan bör fastställas av regeringen på förslag av naturvårdsverket.
Avgiften bör sättas så att avgiftsintäkterna normalt svarar mot kostna- derna för myndigheternas arbete med avgiftspliktiga anläggningar.
Man kan använda en enkel manuell rutin för att hantera prövningsavgif- ten.
Utredningen föreslår att prövningsmyndigheten får administrera pröv- ningsavgiften. Det blir för koncessionsnämndens del fråga om att ta ut avgift för ca 200 beslut per år. Vid länsstyrelserna blir det fråga om att ta ut avgift för i genomsnitt ca 30 beslut per länsstyrelse.
För att man skall kunna ta ut en årlig avgift måste man skapa ett register över samtliga avgiftspliktiga anläggningar. Ml-01-systemet bör utnyttjas för registrering av sådana anläggningar.
Effekter av avgiftssystemet
Utredningen har beräknat att kostnader på totalt ca 37 milj. kr. skall täckas av prövningsavgift och ca 73 milj. kr. av årsavgift. Huvuddelen av årsavgiften faller på industri. jordbruk och andra näringar. Kommunala anläggningar skulle betala årsavgifter till ett beIOpp av ca 11 milj. kr.
Genom avgiften belastar man producenter och konsumenter av varor vars produktion ger upphov till miljöproblem. Man ger incitament att minska tillverkningen av denna typ av varor i förhållande till andra. De direkta styreffekterna i form av ändrad tillverkning kan dock väntas bli obetydliga eftersom avgiftens belopp är så litet i förhållande till omsätt- ningen i de berörda verksamheterna. '
Utredningen har föreslagit att hälsovårdsnämnderna skall tillföras av- giftsinkomster som svarar mot deras insatser i tillsynen över avgiftspliktiga anläggningar. Hälsovårdsnämnderna får då incitament att gå in i tillsynsar- betet om de kan sköta tillsynen till en kostnad som svarar mot deras andel av avgiftsintäkten.
Alternativt kan man tänka sig en direkt uppgörelse mellan staten och kommunerna om vilket tillsynsansvar kommunerna skall ha. Man kan då föra över medel till kommunerna på ett mer schablonmässigt sätt.
En prövnings- och tillsynsavgift ger en samlad finansiering av myndighe- ternas arbete med prövning och tillsyn. Avgiftsfinansieringen gör det nöd-
lx) L))
Prop. 1983/84: 40
vändigt för myndigheterna att följa kostnaderna och de prestationer som görs inom miljöskyddsarbetet mer aktivt än i dag. Man kommer att få en samlad kostnadsuppföljning för naturvårdsverket, koncessionsnämnden och länsstyrelserna.
Den utbyggnad av MI-Ol-systemet som statsmakterna beslutat om kom- mer att innebära att miljöstörande anläggningar registreras av länsstyrel- sen. Om man inför en avgift kommer Ml-01—systemet att utnyttjas som underlag för avgiften. Detta kommer att ställa höga krav på registrets tillförlitlighet och aktualitet, något som kommer att vara gynnsamt också för det egentliga tillsynsarbetet.
Mot dessa positiva effekter på myndighetsarbetet får man ställa arbetet med att administrera avgiften.
Det har från många håll uttryckts farhågor för att en avgift skall försämra samarbetet mellan myndigheter och företag. Utredningen menar att det avgörande inte är frågan om avgiftsbelägging eller ej utan hur en eventuell avgift utformas. Utredningen har avvisat ett system'med tidsrelaterade avgifter bl.a. därför att kontakterna mellan företag och myndigheter inte bör avgiftsbeläggas. Några hinder för ett företag som t.ex. hade problem med sin miljöskyddsutrustning eller ville diskutera nya lösningar att ta kontakt med tillsynsmyndigheten bör inte skapas.
Prop. 1983/84: 40 24
Remissammanställning; Avgift på prövning och. tillsyn enligt miljöskyddslagen (SNV pm 1576)
1 Remissförfarandet
Yttranden har avgetts av statskontoret. riksrevisionsverket. riksskatte- verket. koncessionsnämnden för miljöskydd, arbetarskyddsstyrelsen. sta- tens industriverk. länsstyrelsernas organisationsnämnd. länsstyrelserna i Stockholms. Uppsala. Södermanlands. Östergötlands. Jönköpings. Kro- nobergs. Kalmar. Gotlands. Blekinge. Kristianstads. Malmöhus. Hal- lands. Göteborgs och Bohus. Älvsborgs. Skaraborgs. Värmlands. Örebro. Västmanlands. Kopparbergs. Västernorrlands. Jämtlands samt Norrbot- tens Iän. Sveriges industriförbund. Sveriges hantverks- och industriorgani- sation __ Familjeföretagen. Svenska kommunförbundet. Lantbrukarnas riksförbund. Kooperativa förbundet. Svenska kraftverksföreningen. Svenska värmeverksföreningen. Svenska renhållningsföreningen. Svenska naturskyddsföreningen.
Vidare har yttrande ingivits av hälsovårdsgruppen i Fyrkanten. Svenska hälsovårdstjänstemannaförbundet samt Handelskammaren i Gävle.
2 Allmänna utgångspunkter
Utgångspunkten för naturvårdsverkets förslag är en vidare tillämpning av principen om förorenarens kostnadsansvar vad gäller prövnings- och tillsynsmyndigheternas kostnader.
Statskontoret: Om man vill överföra kostnaden för den aktuella tillsyns- verksamheten (beräknad till ca 120 milj. kr..) från staten till "användarna". bör en vägledande princip vara att detta skall ske på ett så administrativt lätthanterligt och så litet kostnadskrävande sätt som möjligt. Samtidigt måste rimliga rättvisekrav tillgodoses. Enligt statskontorets bedömning uppfyller det föreliggande förslaget med en prövningsavgift och årsavgifter för tillsyn på ett godtagbart sätt dessa kriterier och bör därför genomföras. Avgifterna bör fastställas i samråd med riksrevisionsvcrket.
Koncessionsnäm"den: — — — bekräftar. såvitt koncessionsnämnden kan finna. nämndens uppfattning. att syftet med den s.k. polluter pay- principcn ej kommer att tillgodoses med en avgiftsbeläggning av prövning och tillsyn av miljöfarlig verksamhet. som producerar varor och tjänster för hemmamarknaden. Även naturvårdsverket anser tydligen att det ej är "förorenaren" som slutligen drabbas av kostnaderna för myndighetsarbe- tet utan i stället konsumenterna av nämnda varor och tjänster samt att konsumenterna beträffande ifrågavarande produkter ej har någon möjlig- het att byta ut dessa mot andra. Vid en jämförelse mellan det nuvarande
Prop. 1983/84: 40 _ 25
systemet med betalning av myndighetsverksamheten via skattsedeln och ett system med betalning av motsvarande verksamhet vid inköp av "miljö— farliga produkter" bör dessutom framhållas att medborgare med sämre betalningsförmåga vid sistnämnda betalningssystem kommer att drabbas hårdare än medborgare med bättre betalningsförmåga.
Även om man förkastar polluter pay-principen som teoretisk grundval för införande av ett avgiftssystem och enbart håller sig till principen att statliga och kommunala myndigheter så långt det är möjligt skall täcka sina . kostnader genom avgifter bör resultatet bli detsamma. nämligen att pröv- nings- och tillsynskostnaden kommer att föras över till konsumenterna. varvid de som har den sämsta köpkraften kommer att drabbas hårdast.
— — — Vid "överväganden rörande skyddsåtgärder i tillståndsärenden' som gäller verksamheter med export av produkter på utlandet inträffar ej sällan att företagarna pekar på den fördyring av produkterna som åtgärder- na kommer att medföra — en fördyring som konkurrenter i länder med annan miljölagstiftning eller mildare tillämpning av sådan lagstiftning ej har att räkna med. Med små intäktsmarginaler kan en sådan fördyring. i vart fall för mindre verksamheter. bli betungande. Kommer därtill att läggas prövnings- och tillsynsavgifter kan man riskera att bördan i Vissa fall blir övermäktig.
— — — kan ett avgiftssystem enligt föreslagen modell allvarligt äventyra det samarbete mellan industri och motstående intressen som i väsentlig mån bidragit till de framsteg som gjorts på miljöområdet sedan slutet av 1960-talet. Detta skulle vara mycket olyckligt. På goda grunder kan nämli- gen antagas att ett gott samarbete på nämnda område mellan industriut- övare. myndigheter och. andra kommer att få en alltmer ökad betydelse framdeles med tanke dels på det minskade utrymmet för miljöskyddsåt- gärder i ett kärvare ekonomiskt läge för den svenska exportindustrin och . dels på de betydande kostnaderna för sådana åtgärder som kan förutses sedan det s. k. grovsaneringsskedet inom miljövärden har passerats.
Genomföres naturvårdsverkets förslag till avgiftssystem kan man räkna med att industriföretag och andra som drabbas av avgifter kommer att se över sina ”Tegenkostnader" och sträva efter att såvitt möjligt minska dessa i en utsträckning som svarar mot avgifterna. Detta kommer att medföra mera arbete för myndigheterna — särskilt den del av myndighetsarbetet som avser tillsynen av miljöfarlig verksamhet — och föranleda krav på ökade resurser. '
Statens industriverk: — — — Naturvårdsverkets avgiftsförslag är dock helt uppbyggt för att täcka myndigheternas kostnader. Eventuella styr- ningseffekter på föroreningar synes inte ha påverkat utformningen av avgiftsförslaget. Avgiftsförslaget utgör således inte ett uttryck för föränd- rade miljöpolitiska ambitioner eller nya miljöpolitiska styrmedel utan bör snarast ses som en finansieringsform för viss myndighetsutövning.
Det förefaller emellertid rimligt att anta att omfattningen av myndighets-
Prop. 1983/84: 40 26
arbetet i stort är proportionellt mot graden av miljöpåverkan. Utredningen bedömer dock att styreffekterna blir obetydliga. Förslaget måste därför bedömas med utgångspunkt från att det primära syftet är att genom avgifts- beläggning finansiera en offentlig tjänst. De principiella effekterna på re- sursutnyttjandet som — oavsett syfte — uppstår genom en avgiftsbelägg- ning har därvid kommit i andra hand vilket inte gör dessa mindre väsentliga ur bl. a. industripolitisk synpunkt.
De som drabbas av avgiftsbeläggningen har rätt att ställa vissa krav på utformningen av ett avgiftssystem bl.a. bör systemet vara rättvist. det bör baseras på ett rimligt och klart definierat avgiftsunderlag. det bör främja effektivitet och kostnadsmedvetandet hos myndigheten och det bör vara kopplat till en faktisk prestation.
Det system som kanske bäst skulle svara mot nämnda kriterier är att- avgiften för varje ärende relateras till den tid som gått åt i det enskilda fallet. dvs. baserat på tidskrivning. Naturvårdsverket avvisar emellertid ett sådant system tämligen kategoriskt med hänvisning till att det vore administrativt betungande och skulle försämra samarbetet mellan företag och myndigheter. lnom industriverket är vi inte lika övertygade om dessa olägenheter. Relativt enkla tidsdcbiteringssystem är vanliga inom industrin och uppdragsverksamhet. Industriverket vill emellertid inte direkt förorda ett tidskrivningssystem därför att det skulle leda till mycket höga avgifter vid införande av ny teknik. ] värsta fall skulle teknikutvecklingen riskera att bromsas upp även om den vore gynnsam ur "miljösynpunkt. Dessutom skulle efterföljande konkurrenter erhålla en konkurrensfördel i och med att man sannolikt skulle dra fördel av myndighetens arbete med pilotprojektet och därigenom få erlägga en lägre avgift.
Såvitt industriverket kan bedöma är därför inkomstfördelningsargumen- tet — omfördelning av kostnader från skattebetalare till förorenaren och dess kunder — det mest relevanta argumentet för avgiftsförslaget.
När man söker bedöma avgiftens effekter är det rimligt att också ta hänsyn till näringslivets egenkostnader för motsvarande insatser (kontroll- program. besiktningar etc.). Utredningen anger att egenkostnaderna är av minst samma storlek. sannolikt större än de totala myndighetskostnaderna på 120 milj. kr. (förutom avgiftsunderlagct viss forskning m.m.). En av- giftsbeläggning skulle således nära fördubblat kostnaden för berörda parter. Merparten anges falla på industri och energiproduktion medan effekten på kommunala anläggningar blir begränsade. Industriverket kan inte utesluta att naturvårdsverkets slutsats att effekterna blir obetydliga är riktiga men anser att utredningen inte lämnar underlag för slutsatsen. —— — —
Eftersom avgiftsbeläggningens effekter inte är bättre klarlagda anser industriverket att det kan finnas skäl som talar för modifieringar av försla- get. .
Länsslvre[ser/tas organimlionsnämnd: LON är positiv till förslaget om att viss verksamhet skall beläggas med avgifter. LON anser att den indel-
Prop. 1983/84: 40 27
ning i klasser för att uttaga avgifter som föreslagits av utredningen har blivit ett alltför trubbigt instrument. För vissa slag av företag kan detta innebära att avgifterna blir alltför höga. LON föreslår därför att en större differentiering av avgifterna görs.
När det gäller finansiering av myndigheternas kostnader har utredningen inte tagit upp om detta skall ske genom anslag eller om avgifterna skall speeialdestineras för berörd verksamhet. LON anser att _detta är en viktig principfråga och enligt LONs mening bör avgifterna tillföras lämplig in- komsttitel i statsbudgeten och kostnader täckas genom anslag på driftbud- geten.
Liinsstyrelsen [ Stockholms län: Utredningen föreslår ett förenklat och schabloniserat avgiftssystem. Enligt länsstyrelsens uppfattning inrymmer det föreslagna systemet så stora svagheter i tekniskt avseende att det är tveksamt om systemet är funktionsdugligt i praktiken. Som exempel kan - nämnas att den verkliga arbetsinsatsen i många fall är en helt annan än den systemet bygger på. Ej så sällan kan t. ex. ett tillståndsi'trende i den höga avgiftsklassen vara ganska okomplicerad och kan således klaras av utan längre överväganden. Det motsatta förhållandet kan inträffa beträffande ärenden som hör hemma i den låga avgiftsklassen.
— — — Länsstyrelsen ifrågasätter om vissa kostnader för undersöknings- verksamhet och forskning. exempelvis försurningsforskningen. i sin helhet skall finansieras med hjälp av avgifterna. Länsstyrelsen är också tveksam till införande av ett så omfattande avgiftssystem inom en del av miljöområ- det medan näraliggande verksamheter som regleras enligt annan lagstift- ning ej blir avgiftsbelagda.
Länsstyrelsen stöder de grundläggande synpunkter som ligger bakom principen om förorenarens kostnadsansvar. Det kan med denna utgångs- punkt synas rimligt att införa en avgift i första hand för prövning av tillstånd enligt miljöskyddslagen. Det kan dock ifrågasättas om ett avgifts- system med full kostnadstäckning bör införas dels på grund av risken för negativa effekter på näringslivet och miljövårdsarbetet samt dels pågrund av att verksamheter enligt näraliggande lagstiftning ej avgiftsbeläggs.
[.t'z'nsst_vrelsen [ Uppsala län: Länsstyrelsen vill speciellt framhålla det olämpliga med det föreslagna avgiftssystemct mot bakgrund av lagkon- struktionen och formen för arbetet som förutsätter att genom förhandling söka uppnå samförståndslösningar. Det ligger i sakens natur att myndig- hetsinsatserna när det gäller information och förhandling om behovet av olika åtgärder varierar starkt även inom samma bransch. En avgift som baserar sig på ett riksgenomsnitt måste därför i många fall komma att uppfattas som orättvis och leda till att förhandlingsarbetet tyngs i onödan.
Även de olika nivåerna torde komma att kräva förhandlingstid och få negativa styreffektcr på prövningens omfattning. Vidare skulle krav med säkerhet resas på att exempelvis två tillsynsbesök per år skall genomföras vare sig tillsynsmyndigheten bedömer det vara befogat eller inte. Detta är
Prop. 1983/84: 40 28
en konsekvens som länsstyrelsen bedömer vara förödande för tillsynsarbe- tet som istället bör bedrivas med stor llexibilitet eftersom erfarenheten visar att behovet av insatser beroende på frågans art och oberoende av bransch från tid till annan måste koncentreras och göras massivt. '
Sammanfattningsvis — — — finner länstyrelsen att ett genomförande av förslaget kommer att vara till men för miljöskyddsarbetet i stort. varför förslaget avstyrks. Om medel likväl måste tillföras statskassan för att upprätthålla ett rimligt natur- och miljöskydd vill länsstyrelsen förorda att någon form av punktskatt tillgrips på råvaror eller produkter som i sig utgör eller indirekt orsakar miljöproblem och där alternativ kan finnas.
Länsstyrelsen i Södermanlands län: Länsstyrelsen har inte frångått sin tidigare deklarerade" principiella uppfattning om "förorenarens" kostnads— ansvar genom införandet av någon fortn av avgift för förprövning och tillsyn enligt miljöskyddslagen. Mot bakgrund främst av de höga avgifter för såväl förprövning som tillsyn. som föreslås i utredningen. och tänkbara konsekvenser härav ställer sig dock länsstyrelsen mycket tveksam till utredningens förslag om i stort sett total kostnadstäckning för myndighe- ternas miljöskyddsarbete. Överflyttningen av myndigheternas kostnader för miljöskyddsarbetet från skattebetalarna i allmänhet till dem sotn direkt förorsakar myndighetsarbetet. "förorenarna". torde beträffande varor och tjänster för hemmamarknaden leda till . att det ytterst blir konsumenterna av nämnda varor och tjänster. som slutligt drabbas av myndigheternas kostnader. .
Den exporterande delen av industrin kan få vidkännas en fördyring som konkurrenter i länder med annan miljölagstiftning eller mildare tillämpning av lagstiftningen ej har att räkna med. Detta harmonierar illa med de olika åtgärder. som statsmakterna framlagt i syfte att stärka de exporterande företagens konkurrenskraft.
Enligt länsstyrelsens mening borde man avstå från full kostnadstäckning för myndigheternas miljöskyddsarbete och låta samhället svara för viss del av dessa kostnader. Härigenom skulle man nå en rimlig balans mellan "förorenarens" och samhällets kostnadsansvar. Framtagande av råd och riktlinjer för miljöskyddsarbetet. projektarbete. forskning och undersök— ningsverksamhet etc. sammanhänger enligt länsstyrelsens uppfattning med ambitionsnivån i den miljöpolitik. som statsmakterna fastlägger. Kostna- derna härför bör då åvila samhället.
Länsstyrelsen i JÖNkÖpfllgS län: De ekonomiska förutsättningarna har förändrats och den snabba tillväxten i industriländernas ekonomier har avtagit. En ökad priskonkurrens kan förväntas och företag med för höga kostnader kan komma att slås ut. Om svensk industri skall kunna hävda sig kan inte krav ställas som höjer kostnadsläget ytterligare. Kommunernas ekonomi är i dagens läge också ansträngda. Att då föreslå uttag av avgifter på de kostnadsnivåer som här blir aktuellt är knappast realistiskt.
Länsstyrelsen får — — — avstyrka en prövningsavgift utformad enligt
'Prop. 1983/84: 40 29
SNV:s förslag och införandet av tillsynsavgifter. Länsstyrelsen föreslår att en differentierad prövningsavgift i stället uttages motsvarande kostnaderna för resp. prövningsmyndighet dvs. i storleksordningen 40000 kr. i genom- snitt för anläggning som prövas av koncessionsnämnden och 10000 — 20000 kr. för anläggning som prövas av länsstyrelsen.
Länsstyrelsen i Kalmar län: Det av naturvårdsverket nu framlagda för- slaget om utformning av prövnings- och tillsynsavgifter bygger enligt läns- styrelsens mening på alltför schablonmässiga grunder. De genomsnittssiff— ror som räknats fram som myndigheternas kostnader för prövning och tillsyn och som föreslås som avgifter skiljer sig med stor sannolikhet från de faktiska kostnaderna för arbetet med de enskilda anläggningarna eller verksamheterna. Länsstyrelsen vill här ifrågasätta om man kan frångå ett rättvisekrav att eventuella avgifter bättre anpassas till de verkliga arbetsin- satserna och därmed de reella kostnaderna för prövning och tillsyn. — — —
— — — Länsstyrelsen ställer sig emellertid inte avvisande till att någon form av i första hand prövningsavgift införs. Emellertid bör man i varje fall inte i ett första skede ställa tipp krav på full kostnadstäckning. Införandet av avgifter" skulle ändå kunna ge möjlighet till viss regional och lokal förstärkning av den tillsynsverksamhet som idag ligger långt under den ambitionsnivå som kan ställas upp enligt intentionerna i miljöskyddslagen. Utformningen av en sådan avgift måste emellertid vara så enkel att admini- strationen av denna inte nämnvärt förtar detta tillskott.
Länsstyrelsen i Gotlands län: — — — anser länsstyrelsen att övervä- gande skäl talar för att avgiftsbelägga prövnings— och de direkta tillsyns- myndigheternas tjänster inom miljt'iskyddsområdet. Dock bör med hänsyn till att dessa tjänster idag är Tria från avgift en lägre avgiftsnivå än den föreslagna söka uppnås förslagsvis i enlighet med vad som ovan anförts. Ambitionen att få full kostnadstäckning är då inte uppnådd per omgående men kan ändock ses som ett mål för verksamheten.
Länsstyrelsen i ll-Ialmöhas län: — —— — Länsstyrelsen tillstyrker således att ifrågavarande kostnader skall bestridas av dem som orsakar störning- arna. '
Länsstyrelsen förordar att samtliga kostnader för prövning och tillsyn slås ihop och tas ut som en årlig avgift. — — —
lndustriutvecklingen och sysselsättningsutvecklingen såväl i Malmöhus län som i landet i övrigt har under senare år varit mycket negativ. För att öka såväl industriproduktionen som antalet sysselsatta inom industrin råder det en allmän enighet om att man måste satsa på de mindre och medelstora företagen. Ett antal åtgärder har" vidtagits av regeringen i avsikt att förbättra villkoren för denna företagsamhet. Det är därför angeläget att samhället inte vidtar sådana åtgärder som motverkar dessa syften. Det föreslagna systemet för avgifter på prövning och tillsyn enligt miljöskydds- lagen bör därför enligt länsstyrelsens mening anordnas på ett sådant sätt att det inte utgör ett hinder för nyctableringar. Den föreslagna avgiften vid
Prop. 1983/84: 40 30
prövningstillfället kan utgöra ett sådant hinder för företag med ett litet antal sysselsatta. Risken för att prövningsavgiften skulle komma att utgöra ett hinder för angelägna nyetableringar bör genom länsstyrelsens förslag om enbart årsavgift kunna reduceras väsentligt.
Länsstyrelsen har vid överslagsberäkningar funnit att utfallet av före- slagna avgifter — i första hand tillsynskostnaderna - är väl anpassade till nuvarande arbetsinsatser och den förstärkning av verksamheten som är önskvärd. För att full kostnadstäckning i föreslagen omfattning skall kunna uppnås även med enbart årsavgift måste således denna höjas. Detta kan lämpligen ske på så sätt att prövningsavgiften delas upp inom den tidsram ' ett tillstånd normalt förutsätts gälla dvs. tio är.
Länsstyrelsen i (It'iteborgs- och Bohus län: Principen "polluter pays" är inte helt invändningsfri. Ett av syftena skulle vara effekten av styrning till produkter som i tillverkningsledet orsakar mindre miljöstörningar. Även naturvårdsverket konstaterar att dessa styreffekter kan väntas bli obetyd- liga.
Än allvarligare är att syftet med "polluter pays-principen" inte tillgo- doses med naturvårdsverkets förslag. Fordonstraftken är utan tvekan den största föroreningskällan i vårt land. både kvantitativt och kvalitativt. Med naturvårdsverkets förslag att enbart anläggningar som är förprövningsplik- tiga enligt miljöskyddslagen skall betala avgifter så undantas kanske hälf- ten av avgiftsunderlagct. Därtill kommer vissa andra typer av ej förpröv- ningspliktiga anläggningar av vilka flygplatser" och bcrgrumslagring av petroleumprodukter kanske är några av de viktigaste. Sammantaget utgör detta en så kraftig urholkning av "polluter pays-principen" att även an— hängare till principen har anledning att vara kritiska till förslaget. — — —
Det föreslagna systemet är med sina sehablonavgifter förhållandevis enkelt utformat på bekostnad av relevans och rättvisa. Om förslaget ge- nomföres och orättvisorna som tidigare påtalats kommer att slå igenom. är risken stor att krav reses från företrädare för företag och kommuner på justeringar till ett rättvisare och därmed mera komplicerat avgiftssystem med större byråkrati som följd. Eftersom det direkta tillsynsarbetet redan idag är eftersatt och någon personalökning inte kan förutses — kanske inte ens bibehållande av nuvarande personal — så skulle detta innebära att det direkta miljövårdsarbetet kan tvingas ner på en helt oacceptabel nivå.
Länsstyrelsen kan dock tänka sig införandet av avgift i någon form för myndigheternas arbete enligt miljöskyddslagen. Ett sådant avgiftssystem bör dock begränsas till att omfatta prövningsavgifter på en rimlig nivå för allvarligt miljöstörande anläggningar. Med hänsyn till'svårigheten att kon- struera ett från olika synpunkter acceptabelt avgiftssystem måste ett nytt förslag tas fram och remissbehandlats.
Llänsstyrelsen [ Skaraborgs län: De företag som erfordrar tillstånd enligt miljöskyddslagen skall enligt nu föreliggande förslag betala för det tillstånd och den tillsyn som erfordras enligt miljöskyddslagen. Ur näringspolitisk
Prop. 1983/84: 40 31
synpunkt kan sådana avgifter ifrågasättas. En av förutsättningarna för en positiv näringsutveckling är att det finns kreativa människor som är bered- da att starta nya företag. Att samhället vid nystartandc av en anläggning därvid tar ut avgifter för den prövning som erfordras enligt miljöskyddsla- gen" kan upplevas som negativt, speciellt som miljövärden i dylika sam- manhang kräver åtgärder enligt bästa möjliga teknik. I vissa fall kan en sådan avgift även bli ekonomiskt betungande enär sådana företag i de flesta fall har små ekonomiska resurser.
— — — Om avsikten är att öka inkomsterna för staten torde det vara bättre att höja andra avgifter eller skatter på de företagsgrupper som generellt har en miljöpåverkande tillverkning. Om förslaget ändå genom- förs anser länsstyrelsen att det föreslagna debiteringssystemet för tillsyns- avgifter ej bör komma till stånd utan att avgifterna uttas på ett mer generellt sätt såsom t. ex. föreslagits för prövningsavgiften.
Länsstyrelsen i Örebro län: — — — Som framgår av naturvårdsverkets utredning är myndigheternas kostnader för prövning och tillsyn mycket stora. Anläggningarnas (kommuner. industrier m. fl.) egna kostnader för prövning och för drifts- och utsläppskontroll torde vara av minst samma storlek. Till detta kommer stora kostnader för installation och drift av reningsanläggningar m.m. Medhänsyn härtill är det ytterst tveksamt om avgifter över huvud skall tas ut för att täcka myndigheternas kostnader för dess verksamhet enligt miljöskyddslagen. Detta också med hänsyn till att det finns många andra verksamheter som i olika hög grad påverkar miljön utan att vara förprövningspliktiga.
Länsstyrelsen har dock förståelse för att en viss del av myndighetskost- naderna kan behöva finansieras genom avgifter. Det är dock angeläget att ett avgiftssystem övervägs från allsidiga utgångspunkter och att därvid också beaktas företagens utveckling och fortlevnad under perioder med dåliga konjunkturer.
Länsstyrelsen i Västmanlands län: — — — Avgiftssystemets tänkta styr- effektcr. dvs. att produktionen skulle styras över till mer miljövänliga produkter är inte realistisk. Vissa produkter såsom exempelvis pappers- massa,järn, stål. konstgödsel måste tillverkas även om det stör miljön. Det primära måste vara att minimera utsläppen. inte att avveckla produk— tionen. Praktiskt bör styreffekten enligt länsstyrelsens uppfattning fungera så att det i första hand stimulerar till inrättandet av effektivare rening och inte till utslagning av vissa typer av produktion.
Länsstyrelsen ifrågasätter lämpligheten att införa avgifter som ger i det närmaste full täckning för myndigheternas kostnader enligt miljöskyddsla- gen. För samhällets tillsynsverksamhet på jämförbara områden, t.ex. inom arbetarskyddet. brukar normalt inte krävas kostnadstäckning. Det är rimligt att reglerna är likartade åtminstone beträffande näraliggande områ— den. i
Länsstyrelsen kan acceptera ett avgiftssystem som premierar låga ut-
Prop. 1983/84: 40 32
släpp. Det föreslagna systemet gör inte detta. I avvaktan på ett sådant system avstyrker länsstyrelsen förslaget.
Länsstyrelswz !" Västernorrlands län : Det måste framhållas att avgiftsfi- nansiering av prövning och tillsyn enligt miljöskyddslagen, trots principen om förorenarens kostnadsansvar. bör ses som en nödutväg för att tillför- säkra miljövården vissa resurser utöver dagens. Det är ingen idealisk lösning på resursbehovet. tvärtom kan flera nackdelar uppstå i praktiken. och avgiftsfinansiering bör enligt länsstyrelsens åsikt inte användas för att ersätta nuvarande skattefmansiering i nämnvärd grad. '— — —
Ett avgiftssystem måste enligt länsstyrelsens uppfattning. förutom att ge ett finansieringsbidrag. vara enkelt att administrera men måste också i rimlig grad vara rättvist. Från ett tillsynsorgans horisont (t. ex. naturvårds- enheten) måste systemet ge en klart ökad effektivitet i tillsynen och inte ha bieffekter som försvårar tillsynsarbetet kvalitativt.
Naturvårdsverkets förslag tillgodoser inte del'nämnda kraven. — — — är avgifterna genomgående för höga på så sätt att de i praktiskt bruk knappast - kan relateras till den faktiska arbetsinsats som tillsynsmyndigheterna äg- nar en enskild anläggning. De skapar därmed irritation och riskerar medfö- ra negativa attityder från näringslivets sida till tillsynsarbetet, som idag är relativt väl accepterat. Vidare är systemförslaget detaljanpassat till främst prövningsarbetet i överdrivet hög grad. vilket framtvingar ett otal enskilda beslut om avgiftsklassning av prövningsärenden med åtföljande besvärs— risker etc.
Som negativ bieffekt. kan man inte bortse från att höga prövningsav- gifter kan minska benägenheten för företag etc. att pröva eller ompröva" verksamheter. Höga tillsynsavgifter riskerar framför allt visa på dålig överensstämmelse mellan avgiftens storlek och utförd tillsyn på anlägg- ningen. —— — —
Länsstyrelsen föreslår följande: . —— slopa indelning i prövningsavgift och ärsvis tillsynsavgift och inför en- dast en årlig avgift (kallas eventuellt tillsynsavgift) —— sänk det samlade avgiftsuttaget (intäkten) till högst hälften-(för prövning och direkt tillsyn)
innansiera central tillsyn etc. över ordinarie budget. åtminstone tills vidare. En etappvis uppbyggnad av ett avgiftssystem kan av flera skäl vara lämplig ' »taxera ut avgiften schablonmässigt. Gör indelning i taxegrupper med praktiskt lämpliga intervall. t. ex. 0. 2000. 5000. 10000. 20000 (25000). 30000 (50 000). Den i remissen föreslagna klassningen torde i huvudsak vara bra. men vissa tveksamheter beträffande skälighet eller rättvisa finns också. Främst bör en undre gräns för omsättning. omslutning eller dylikt sättas som förutsättning för minimiavgift. Vissa enmansföretag etc.. utöver dem som enligt förslaget slipper årsavgift. bör enligt länssty- relsens åsikt befrias
Prop. 1983/84: 40 - 33
— av förenklingsskäl och för att främja kommunalt övertagande av tillsyn: låt kommun ombesörja uppbörd på anläggning där man övertagit tillsyn och även behålla avgiftsmedlen. Länsstyrelsen i Norrbottens län: Länsstyrelsen accepterar i princip syf- tet med utredningen, nämligen att en utsträckt tillämpning av principenom förorenarnas kostnadsansvar kommer till stånd. Kostnaderna för myndig- heternas arbete med prövningen och tillsynen skall enligt förslaget flyttas från skattebetalarna i allmänhet till dem som direkt förorsakar myndighets- arbetet, dvs. förorenarna. Avgiftens storlek skall i princip vara beroende av hur mycket arbete varje förorenare ger myndigheterna. Det föreslagna fördelningssystemet har dock sådana uppenbara brister att det, enligt länsstyrelsens bedömning, inte kan ligga till grund för beslut om avgifter.
Sveriges Industriförbund: Att den som utövar miljöstörande verksamhet skall ekonomiskt svara för åtgärder avsedda att motverka de negativa följderna härav i form av skador och intrång är i själva verket en sedan länge av alla vedertagen rättsprincip. Men denna allmänt accepterade princip kan inte utan vidare tänjas därhän att den utgör motiv för att statens reglerande verksamhet på miljöområdet sk'all — till skillnad från vad som gäller andra jämförbara områden — specialfmansieras genom avgifter. Man saknar i sammanhanget en principgrundad redovisning och bedömning av varför specialfmansiering skulle på just detta delområde vara motiverad och lämplig. Att åberopa den vaga och oklara PP-principen som enda grund för en specialfinansiering inom miljöområdet är inte ett tillräckligt motiv för att införa en sådan genomgripande innovation inom ett delområde av den näringsrättsliga lagstiftningen.
Våra invändningar kan sammanfattas som följer: l. Allra minst i dag kan det vara likgiltigt för statsmakterna att avgifter i miljövärden är olämpliga av kostnads— och Iönsamhctsskäl. Det gäller i synnerhet som dessa avgifter inte på något som helst sätt skulle påverka vare sig miljön eller den industriella miljövärden i en mera positiv riktning än vad det ingående. juridiskt — administrativa koncessionsförfarandet redan gör i dag. Tvärtom påverkar avgifterna direkt kostnadsläget och innebär därmed en ytterligare försämring relativt utländska konkurrenterl
2. Tre viktiga intressenter i koncessionsförfarandet, nämligen konces- sionsnämnden, länsstyrelsernas naturvårdsenhetcr och industrin, vilka dagligen och löpande svarar för att fullfölja intentionerna i miljöskyddslag- stiftningen, bedömer att avgifter negativt påverkar det lika välutvecklade som nödvändiga samarbetet mellan parterna.
3. 1 sin strävan att utforma ett administrativt enkelt avgiftssystem har naturvårdsverket allt för långt avlägsnat sig från rimliga krav på kostnads- effektivitet, dvs. att avgiften skall utformas bl. a. så att den verkligen kan sägas motsvara den prestation (i form av myndighetsarbete för prövning och tillsyn). för vilken sökanden, eller den som är föremål för tillsynen,
skall betala. 3 Riksdagen 1983/84. ] sum/. Nr 40. Bilaga 7
Prop. 1983/84: 40 34
4. Avgiftsförslaget uppfyller inte rimliga krav på rättvisa mellan olika prövningspliktiga anläggningar. Detta förhållande illustreras i bilagorna. Vidare må påpekas det anmärkningsvärda förhållandet, att industrin — enligt förslaget —- kommer att få subventionera prövningen och tillsynen av anläggningar. som föreslås undantagna från avgifter, exempelvis djuran- läggningar och skjutbanor.
5. Beräkningarna av vad avgiftsförslaget som helhet kommer att kosta är mycket ofullständiga. Helt utanför direktiven och utan hänsyn till de förutsättningar som gäller för det statliga och kommunala budgetarbetet har naturvårdsverket i sitt avgiftsförslag byggt in kostnader för en utökad regional och lokal tillsyn. ' Enligt lndustriförbundets uppfattning har inga bärande skäl förebragts för förslaget om avgift på tillstånd och tillsyn enligt miljöskyddslagen. SNV:s förslag är därjämte oacceptabelt i sina praktiska konsekvenser. lndustriförbundet måste följaktligen bestämt avstyrka. att förslaget läggs. till grund för åtgärder från statsmakternas sida.
SHlO-Famiquföremgen: Enligt SHlO-Familjeföretagens uppfattning uppfyller förslaget inte kravet på att förorenaren skall betala eftersom differentieringen av avgifterna sker i förväg utifrån verksamhetens inrikt- ning och inte efter föroreningsgrad. Utsläppens storlek kan variera kraftigt mellan olika företag i samma bransch bl. a. beroende på vilka insatser som gjorts för att förebygga utsläpp. Säkerligen kommer avgiftssystemet även att beröra en del företag som helt lyckats eliminera miljöskadliga utsläpp. Det torde exempelvis vara möjligt att finna verkstadsindustrier med en tillverkningsyta överstigande 5000 kvadratmeter där verksamheten inte medför störning för omgivningen genom luftförorening, buller, skakning eller ljus.
Ytterligare ett motiv för att inte avgiftsbelägga enligt miljöskyddslagens definition miljöfarlig verksamhet är att verksamheten har ett mycket stort positivt värde för samhället. Det gäller t.ex. all den industriproduktion som sker inom tillståndsprövad verksamhet. — — —
Svenska kommunför/mndet: Det svenska miljövårdsarbetet befinner sig fortfarande i ett uppbyggnadsskede. FoU-insatserna behöver ökas. bl. a. mot bakgrund av nya miljöhot och ineffektiva motåtgärder (t. ex. försur- ningcn av mark och vatten). Administrativa och ekonomiska styrmedel behöver omprövas och anpassas till de nya behoven. Det omfattande lagkomplex kring totalmiljön, som växt fram under senare år. har skapat en betydande byråkrati. vars arbetsresultat ifrågasätts allt oftare.
Att under detta uppbyggnadsskede introducera ett system för avgifter på väsentliga myndighetsfunktioner är från principiell synpunkt äventyrligt. Med hänvisning härtill anser styrelsen att införandet av nya avgifter och styrmedel inom miljövärden måste ske med ökad uppmärksamhet på mål och effekter i samhället. Om statsmakterna finner det lämpligt att avgifts- belägga ifrågavarande myndighetsfunktioner bör detta utsträckas att gälla
Prop. 1983/84: 40 35
all likartad tillsynsverksamhet avseende skyddet av totalmiljön, oavsett. vilket lagkomplex eller myndighet som berörs. Likartade myndighetsfunk- tioner bör belastas på ett likvärdigt sätt. Enligt styrelsen bör denna fråga belysas ytterligare innan ställning tas till föreliggande avgiftsförslag. — — —
Lantbrukarnas riksförbtmd: Rent allmänt anser LRF att kostnaden för miljöstörningar skall bäras av den som förorsakar dessa. Detta är en grundläggande princip som skall vara vägledande vid tillämpning av miljö- skyddslagen.
Miljöskyddslagen har tillkommit för att skydda samhällets intressen och förhindra att naturmiljön utsätts för skadliga störningar. Mot denna bak- grund åläggs näringslivet och andra som avser att bedriva verksamhet som kan innebära skadlig miljöpåverkan att vidta sådana åtgärder att dessa störningar så långt möjligt elimineras. Detta skeri samband med prövning av tillåtligheten av en viss verksamhet. De åtgärder som då måste vidtas för att uppfylla miljöskyddslagens krav är ofta i sig själva en betydande ekonomisk belastning som läggs på den sökande.
Mot denna bakgrund hävdar LRF rent principiellt att det är samhället som skall bära kostnaden för övervakning av miljöskyddslagen. En annan sak är att i samband med prövning av tillåtlighet kan det vara motiverat att ta ut en avgift som motsvarar samhällets kostnader för prövningen i fråga. LRF kan därmed tillstyrka en engångsavgift i samband med prövning av ett ärende enligt miljöskyddslagen. LRF avstyrker däremot bestämt försla- get om en årlig övervakningsavgift.
Det huvudsakliga syftet med att införa ett avgiftssystem är enligt utred- ningen att överföra samhällets kostnader för prövning och tillsyn till de verksamheter som faller inom miljöskyddslagen.
Kooperativa förbundet: — — — KF ansluter sig också till PPP (Polluter Pays Principle) och innefattar däri alla de undersöknings-. utrednings-. byggnads-. drifts- och kontrollkostnader som företaget har för sina miljö- skyddsåtgärdcr. — — — '
Med hänsyn till ett angeläget behov att bredda och förstärka finansie- ringen av offentliga utgifter är KF emellertid berett att tillstyrka ett system med avgifter i en modifierad form. I 43 & miljöskyddslagen finns regler för tillsynsmyndighetens möjligheter att förelägga utövaren av miljöfarlig verksamhet att låta utföra undersökningar. PPP bör även omfatta pröv- ningen och tillsynen av miljöfarlig verksamhet. Det är dock mycket angelä- get att avgiftssystemet utformas på ett sådant sätt att rådande goda relatio- ner upprätthålls även vid införandet av avgifter. Sålunda föreslår KF följande utformning av avgiftssystemet.
A. För prövning i koncessionsnämnden uttas en avgift enligt utredning- ens förslag.
B. För den tillsyn som utövas av statens naturvårdsverk och länsstyrel- sernas naturvårdsenheter och den prövning som sker vid länsstyrelsernas naturvårdsenhcter uttas en årlig avgift enligt ett system med tre avgifts- klasser.
Prop. 1983/84: 40 36
KF anser vidare att kostnader för projekt. utredningar, forskning och undersökningsverksamhct inte bör ingå i avgiften. Svårigheterna att knyta viss forskning till tillsynsverksamheten motiverar detta ställningstagandc.
Svenska Kraftverksfi'ireningcn: — — — Principiellt anser föreningen att myndigheters kostnader för prövning och tillsyn m.m. bör betalas av allmänna medel.
Svenska Värmeverksji'ircningen: Föreningen avstyrker det framlagda förslaget beträffande avgift på prövning och tillsyn enligt miljöskyddslagen på följande grunder.
— Föreningen ställer sig negativ till ett debiteringssystem som innebär att myndigheters kostnader för prövning och tillsyn av gällande lagstiftning täcks genom direkta avgifter.
— Det föreslagna systemet medför stora administrativa kostnader som ' torde leda till dyrare prövning och tillsyn utan att större rättvisa eller andra fördelar uppnås.
—Prövning och tillsyn enligt miljöskyddslagen är en angelägenhet som berör alla. Finansieringen bör därför ske via statsbudgeten. Svenska Ranhål)/tingsverksjöreningen: Till grund för utredningen och dess resultat ligger principen om förorenarens kostnadsansvar. Som prin- cip betraktat är den teoretiskt sett tilltalande. En förutsättning för en tillämpning av principen är emellertid att den är praktisk genomförbar och att den inte motverkar teknikutveckling. en förbättrad miljövård eller kostnadsmässigt ger upphov till orättvisor olika företag och anläggningar emellan. Det nu framlagda förslaget. som är avslutningen på naturvårds- verkets uppdrag. är enligt föreningens mening inte praktiskt genomförbart.
En väsentlig fråga är vem som ytterst drabbas av principen om förore- narens kostnadsansvar och vem eller vilka i samhället en anläggning är avsedd för. Även om avsikten är att förorenaren ekonomiskt skall belastas för sin miljöpåverkan ytterligare genom den föreslagna avgiften så kommer hans kostnadsökning i slutledet att drabba konsumenterna. invånarna i våra kommuner. '
De anläggningar inom föreningens verksamhetsområde som berörs av avgiftsförslaget är de kommunala avfallsbehandlingsanläggningarna och avfallsupplagen. Dessa anläggningar har primärt tillkommit för att lösa ett för samhället sanitärt problem genom omhändertagande av restprodukter från de boende samt från affärs-. kontors- och industriverksamhet. ()m- händertagandet i behandlingsanläggningarna och på upplagen skall ske på från miljövårdsynpunkt bästa sätt. Sekundärt har anläggningarna tillkom- mit för ett bättre utnyttjande av de resurser som finns i avfallet — material. energi. Avfallsbchandlingen har efter statliga direktiv alltmer inriktats mot ett bättre utnyttjande av dessa resurser. Verksamheten vid anläggningarna och upplagen är således inte tillkommen mot bakgrund av ett kommer- siellt, affärsmässigt intresse utan för att åstadkomma godtagbara sanitära förhållanden, skydda miljön på bästa sätt och för att utnyttja de resurser
Prop. 1983/84: 40 37
som finns i avfallet. Att belägga sådana anläggningar med en avgift enligt det föreslagna systemet är enligt föreningens mening felaktigt. — — —
Det föreslagna avgiftssystemet där de olika anläggningstyperna delas in i olika klasser med differentierade avgifter medför risker för ett ohanterligt administrativt system med därtill hörande stora kostnader. Systemet är därtill inte tillräckligt flexibelt för att utjämna de orättvisor som kommer att uppstå. Alternativet till en fast prövningsavgift är tids- och prestations- relaterade avgifter som står i relation till prövningsmyndigheternas insats vid resp. anläggning. Genom tidsrelaterade avgifter uppnås säkerligen en rättvisare kostnadsfördelning anläggningarna emellan. Utredningen har inte närmare belyst effekterna av ett system med tidsrelaterade avgifter, men liksom naturvårdsverket är föreningen övertygad om att ett sådant system blir administrativt dyrt och ohanterligt. '
Svenska naturskyddsföreningen: — — — I praktiken kommer prövnings- och tillsynsavgifterna att bli en normal kostnad för ett företag. Om man ' beaktar att skälighetsnivån i 4 och 5 åå miljöskyddslagen enligt klara motivuttalanden. som slagit igenom ocksåi praxis. bl.a. begränsas av vad ett normalt företag klarar ekonomiskt leder således införandet av pröv- nings- och tillsynsavgifter till att skälighetsutrymmet minskas med samma summa. Därmed skulle införandet av prövnings- och tillsynsavgifter kunna medföra att nivån för miljöskyddsätgärder sänks generellt sett. och att företagen i stället får använda en del av de pengar som enligt nuvarande ordning kan användas för skyddsåtgärder till att betala prövningen och tillsynen. En sådan effekt är enligt föreningens mening inte acceptabel.
3 Prövningsavgift
Förslaget innebär att en avgift tas ut vid prövningstillfället till täckande av prövningsmyndighetens kostnader. Avgiftssystemet innehåller 5 av- giftsklasseri vilka olika verksamheter placeras beroende på i vilken myn- dighet prövningen sker och prövningens svårighetsgrad generellt sett.
Koncess[omnämna/(vn: Koncessionsnämnden delar ej uppfattningen att en avgift på frivillig prövning kommer att vara utan betydelse för omfatt- ningen av denna prövning. Enligt nämndens bestämda mening kommer en prövningsavgift i större eller mindre grad att avhålla företagare från att söka tillstånd till här berörd verksamhet och därmed motverka syftet med 9 & första stycket miljöskyddslagen. nämligen önskemålet att ”få till stånd effektiva åtgärder mot verksamhet som vållar förorening och annan stör- ning" (SOU l969228 s 268 f). En avgift skulle även vara olämplig i det fallet att tillsynsmyndighct meddelat föreläggande om förbud eller försiktighets- mått enligt 40 % miljöskyddslagen och en företagare av den anledningen ser sig nödsakad att begära tillstånd med tillämpning av 50 å samma lag. Förutom det att han nödgas ställa säkerhet för kostnad och skada för att 4 Riksdagen [983/84. ! saml. Nr 40. Bilaga 7
Prop. 1983/84: 40 38
utverka inhibition av tillsynsmyndighetens beslut tillkommer prövningsav- giften. ] vissa fall — särskilt då fråga är om mindre verksamheter med små ekonomiska marginaler — kan denna omständighet medverka till att företa- garen i realiteten avskäres från möjligheten att få rättelse av tillsynsbeslu- tet genom att tillståndsprövning ej kommer till stånd.
För att skapa ett förenklat och schabloniserat avgiftssystem i enlighet med de riktlinjer som angivits ovan har det onekligen legat nära till hands för naturvårdsverket att anknyta till de "förprövningslistor" som miljö- skyddsförordningen innehåller. Koncessionsnämnden kan också. med några undantag. förstå de överväganden som ligger bakom verkets förslag till avgiftsklasser rörande nyanläggningar och ändringar. Det kan emeller- tid ifrågasättas om inte ett fördjupat utredningsarbete. om tiden medgivit det. skulle ha lett fram till ett annat eller delvis annat avgiftssystem än det som nu redovisats. Även med ett schablonartat system för avgifter enligt nyssnämnda riktlinjer får nämligen förenklingen inte drivas så långt att avgiften ej alls eller endast i ringa mån svarar mot det arbete som i verkligheten lagts ned på ett tillståndsärende. Den väsentliga anmärkning som sålunda kan riktas mot det föreslagna avgiftssystemet är. att den reella arbetsinsatsen i många fall är en helt annan än den systemet bygger på. Som exempel härpå kan nämnasatt ett tillståndsärende i den höga av- giftsklassen ibland är av en ganska okomplicerad natur och kan klaras av på kort tid utan längre överväganden. Ärende som hör hemma i den låga avgiftsklassen kan däremot ej sällan visa sig innehålla svåra tekniska. ekologiska ochjuridiska problem som föranleder långvariga överväganden och diskussioner inom nämnden innan beslut fattas. Å andra sidan kan förhållandet vara det att tyngre ärenden i den höga avgiftsklassen innebär en arbetsinsats som rätteligen borde medföra avgifter vida överstigande 340000 resp. 255000 kr. medan lätta ärenden i den låga avgiftsklassen rimligen ej borde ge avgiftskostnader på 68 000 resp. 5l 000 och 17000 kr.
Statens industriverk: För prövningsavgiften är avgiftsunderlaget mer entydigt. Prövningen, åtminstone för tillståndsärenden. inträffari samband med nyinvesteringar när företagens likviditet ofta är hårt ansträngd. Därför . borde möjligheten att periodisera prövningsavgifter över ett visst belopp, förslagsvis 50000—100000 kr.. över ett par år prövas. Detta närmar sig naturvårdsverkets alternativförslag om en fullständig integrering av pröv- nings- och tillsynsavgifterna till en årsavgift. Industriverket anser dock det finns skäl att hålla dessa avgifter isär vilket dock inte förhindrar en kortare periodisering av prövningsavgiftens erläggande.
Länsstyrelsen i Södermanlands län: — — — Om en prövningsavgift in— förs kommer många företag att avhålla sig från att ompröva sin verksamhet liksom att frivillig prövning av verksamhet. som ej finns upptagen i bilaga till miljöskyddsförordningcn. torde vara omöjlig att uppnå. Länsstyrelsen vill här framhålla, att ett stort antal av de omprövningar som sker. är en följd av tillsynsmyndigheternas krav och önskemål och inte förenad med
Prop. 1983/84: 40 39
någon påtaglig utökning'av produktionen. Den-ändrade miljöskyddslagen ger ju också prövningsmyndigheterna möjlighet att begära omprövning även på den grunden. att ny och bättre teknik blivit tillgänglig. liksom att återvinning blivit möjlig. En sådan av myndigheterna påfordrad ompröv- ning kan komma att innebära ett "straff" för företagen i form "av ny prövningsavgift. '
Länsstyrelsen i Östergötlands län: Det finns — —- — anledning att erinra om att många prövningar gäller enbart miljöförbättrande åtgärder. t.ex. byggande av reningsverk, installation av rökgasreningsutrustning etc. 1 det perspektivet förefaller det skäligt att viss del av prövningskostnaden finan-- sieras med skattemedel. '
Länsstyrelsen iJänköpings län: De anläggningar som faller under miljö- skyddslagens bestämmelser har redan idag dryga kostnader för sitt miljö- vårdsarbete. Framtagning av handlingar för prövning av enanläggning enligt miljöskyddslagen kostar för en större anläggning flera hundratusen kr. — — —
Länsstyrelsen i Göteborgs- och Bohus län: omfattningen av myndighe- ternas arbete ärinte enbart beroende på typ atv-anläggning utan i hög grad även av lokaliseringen-En lokalisering till ett redan hårt miljöbelastat område eller till ett merajungfruligt område ökar väsentligt arbetet med en tillståndsprövning. Detta innebär att den reella kostnaden för myndigheter-' nas arbete väsentligt kan avvika från avgiften.
Bedömningen om det rör sig om väsentliga eller icke väsentliga ändring- ar och huruvida nedsättning av avgifter skall kunna ske torde mycket ofta behöva medföra utredningar och speciella förhandlingar med sökanden och resulterai svåra avvägningar för tillståndsgivaren. '
Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Prövningsavgift innebär att det blir ' svårare att få till stånd sådan frivillig omprövning av redan givna tillstånd som sker på tillsynsmyndigheternas initiativ. Denna typ av prövning är ofta förekommande. Påtryckningsmedel saknas ofta att tvinga fram den. Det kan vara ett miljövårdsintresse att så sker t. ex. vid installation av ny reningsutrustning. Företaget kommer trots att ändringen leder till bättre miljö att belastas av'prövningsavgift.
En positiv effekt av förslaget är att företag m.fl. mera noggrant kommer att överväga sina ansökningar än tidigare. Ansökan om omprövning av fastställda villkor sker ofta utan att ändrade omständigheter föreligger.
Länsstyrelsen i Jämtlands län: Det råder stor enighet om behovet av industriell utveckling. Nyföretagandet utgör en viktig del av denna utveck- ling. En prövningsavgift skulle beröra en stor del av tillkommande industri- företag, av vilka många startar i liten skala.
l Jämtlands län finns exempel på företag för vilka prövningsavgifterna — med det föreslagna avgiftssystemet — skulle ha blivit så betungande att etableringen kunde ha kommit i fara (fiskodling, tillverkning av produkter av polyester).
Prop. 1983/84: 40 40
Att nyetableringar skulle komma att förhindras. inte på grund av miljö- riskerna utan på grund av prövningsavgiften. måste ses som en allvarlig invändning mot förslaget. Detta gäller även om antalet fall inte skulle bli särskilt stort.
När det gäller kommunernas avloppsutsläpp och avfallshantering skulle de föreslagna prövningsavgifterna leda till orättvisor som inte kan accepte- ras.
Länsstyrelsen i Norrbottens län: Det måste även uppmärksammas att många av de omprövningar som sker är en följd av tillsynsmyndigheternas krav och önskemål och därvid inte behöver vara förenade med någon väsentlig utökning av' produktionen eller verksamheten i övrigt. Den nya lagen gör det även möjligt att kräva omprövning om ny teknik blivit tillgänglig. Av myndigheterna påfordrad längre driven reningsteknik och återvinning kan således enligt föreliggande förslag leda till betydande av- gifter för sådan prövning.
Länsstyrelsen anser det även mer än tveksamt ur miljösynpunkt om företag skall behöva betala för en omprövning som leder till minskning av utsläppen. lnförs en sådan ordning torde risken vara stor för att man från - företagens sida inte frivlligt kommer att söka efter lösningar som leder till minskade utsläpp. Företagens kostnadsjakt i framtiden kommer sannolikt inte att bli mindre än vad den är i dag.
Det kan med hänsyn till det ovan anförda starkt ifrågasättas om alla kostnader för miljövärden skall tas ut av sökanden. Prövningen är ju primärt till för att tillse att miljön förbättras eller att en redan god miljö bibehålles. Detta är en angelägenhet för hela samhället och viss del av kostnaderna bör därför betalas med skattemedel. Avgifterna får inte heller bli så höga att de blir hämmande för sysselsättningsskapande verksam- heter.
Dct förhållandet att en del av Norrbottens län berörs av "Lag med anledning av gränsälvsövcrenskommelse den 16 september l97l mellan Sverige och Finland" (19711850) . har inte behandlats i utredningen. Den för tillämpningen av denna lag gemensamt tillsatta finsk-svenska gräns- älvskommissionen beslutar bl. a. i alla miljöskyddsärenden som kan tänkas påverka förhållandena i bl.a gränsälvarna och den del av Bottniska viken som ligger inom Haparanda kommun. Lagen är inte tillämplig på andra miljöstörningar (luft eller buller). l-lur eventuella prövningsavgifter skall utformas med hänsyn härtill måste därför utredas om man beslutar sig för att införa ett avgiftssystem. Därvid förutsättes att gränsälvskommissionen bereds tillfälle att yttra sig i ärendet.
Prop. 1983/84: 40 41 4 Tillsynsavgift
Tillsynsavgift utgår enligt förslaget årligen. Systemet är på samma sätt som vad gäller prövningsavgifter indelat i 5 olika klasser. ! förslaget ingår även en förstärkning av tillsylnsresurserna.
Koncessionsnämnden: —i— — I likhet med naturvårdsverket anser
. koncessionsnämnden att redan vid nuvarande förhållandenytterligare för- stärkningar erfordras för att tillsynen hjälpligt skall fylla den funktion som lagstiftaren avsett. Med ett avgiftssystem som kommer att kräva arbete dels för systemets genomförande och vidmakthållande. dels och framför allt för att tillgodose behovet av en betydligt mera aktiv tillsyn på grund av företagens minskade egeninsatser kan man utgå ifrån att anspråken på ytterligare tillsynsresurser kommer att stegras betydligt och vida överskri- da den förstärkning naturvårdsverket föreslagit.
Verket har räknat med att förstärkningen bör avse kommunernas arbete med tillsyn enligt miljöskyddslagen, att naturvårdsverket och länsstyrelsen skall arbeta med i huvudsak oförändrade resurser men att. om mycket få kommuner går in i tillsynen i vissa län. det'kan bli aktuellt att förstärka länsstyrelsernas resurser där. Även med de förutsättningar verket utgått ifrån beträffande kommunernas insatser på tillsynsområdet är det, enligt konceSSionsnämndens mening. orealistiskt att räkna med att länsstyrelser- na tillfredsställande skall kunna klara sina arbetsuppgifter med tillstånds- givning, tillsyn och "avgiftsadministrering" utan personalförstärkningar.
Statens industriverk: Avseende årsavgiften kan det övervägas om inte kostnaden för utredningar och undersökningsverksamhet, ca 25 milj. kr., i likhet med forskning borde utgå-ur avgiftsunderlaget och tills vidare skatte- finansieras. Det kan hävdas att den kostnadenlåtminstone till en del avser aktiviteter som närmast har karaktären av kollektiv vara. Rimligen borde avgränsningsproblem gentemot forskningssidan föreligga. Vidare skulle man genom fortsatt skattefinansiering undvika att belasta även mer rutin- mässiga ärenden en kostnad som dessa inte givit upphov till vilket torde vara väsentligt ur rättvisesynpukt.
Slutligen vill industriverket kommentera kravet på att avgiften skall vara kopplat till en faktisk prestation. Det är i utredningen oklart hur man avser att sköta debiteringen av årsavgiften ur denna synpunkt men det vore att bidra till undergrävandet av allmänhetens förtroende för myndigheter om man debiterar avgift för tillsyn även om ingen tillsyn de facto ägt rum.
Länsstyrelsen i Stockholms lätt: Länsstyrelsens tillsynsarbete måste med hänsyn till resurserna bedrivas selektivt. Länsstyrelsen eftersträvar att på olika sätt minska direkta tillsynsinsatser hos så många företag som möjligt. Detta kan ske genom väl upplagda kontrollprogram. effektiv rap- portering. samarbete med kommunerna och bygger i stor utsträckning på en positiv attityd hos företagen. På så sätt kan resurser frigöras för över-
Prop. 1983/84: 40 43
vakning av mindre samarbetsvilliga och i övrigt mer problembetonade företag. Länsstyrelsen måste således ha frihet att planera sitt arbete själv- ständigt. Det föreslagna avgiftssystemet för tillsyn torde enligt länsstyrel- sens bedömning medföra att många företag ställer krav på tillsynsmyndig- heten exempelvis genom regelbundet återkommande besök. Länsstyrel- sens resurser kommer dock inte att på långa vägar kunna tillmötesgå sådana krav. Många företagares kontakt med tillsynsmyndigheten kommer att bestå i en årlig faktura på tillsynsavgiften.
Länsstyrelsen [ .S'c'idermanlands län: Företag och kommuner kan vid en hög årlig avgift för tillsyn även komma att skära ned sina ”egenkostnader" för ”egenkontroll" av produktion. processer. reningsutrustning etc. med hänvisning till det tillsynsåtagande som samhället gjort genom att finansie- ra sin tillsyn genom avgifter. Detta skulle vara synnerligen olyckligt och innebära. att myndigheternas kontrollerande verksamhet behöver öka vä- sentligt.
Länsstyrelen iJönköpings län: — — — Såväl kommuner som industrier kommer att belastas hårt om föreslagen tillsynsavgift införs. De resurser för tillsyn som efter föreslagen förstärkning blir tillgängliga kommer ej att vara tillräckliga. Det är framför allt tveksamt om kommunerna mot bak- grund av ovanstående är beredda ta över viss del av tillsynen. Med länssty- relsens nuvarande resurser kan tillsynsbesök endast göras vid ca 15 % av anläggningarna i länet per år. Även efter införandet av föreslaget avgifts- system torde endast en mindre del av anläggningarna kunna besökas varje år. Förstärkning av tillsynen bedömer länsstyrelsen som mycket angelägen men det är tveksamt om detta uppnås genom införandet av avgifter enligt förslaget.
Länsstyrelsen i Kronobergs län: Vi tvingas nu konstatera att naturvårds- verket inte lyckats med'uppgifteu att konstruera ett system med tillsynsav- gifter som är acceptabelt från kostnadsfördelningssynpunkt. Förslaget möjliggör inte premiering av den som följer fastställda villkor och därmed fordrar en måttligare insats från tillsynsmyndigheten. Detta strider mot principen om förorenarens kostnadsansvar. Vi avstyrker därför bestämt förslaget om en årlig avgift.
Länsstyrelsen i Kristianstads län: De föreslagna å'rliga tillsynsavgifterna skulle enligt länsstyrelsens mening allvarligt försvåra myndigheternas möj- ligheter att utöva tillsyn på ett konstruktivt sätt. och sannolikt få en negativ inverkan på företagens villighet till konkreta miljövårdssatsningar. En
. uppbyggnad och drift av ett svårhanterligt och tidskrävande system för administration och indrivning av avgifter kommer också att medföra ian- språktagande av tillsynsmyndigheternas resurser för ett reellt tillsynsar- bete ute på fältet.
Länsstyrelsen i Göteborgs- och Bohus län: Länsstyrelsen saknar f.n. möjligheter att bedriva en godtagbar tillsyn av de ca 600 anläggningar'inom länet som enligt förslaget skulle betala de årliga tillsynsavgifterna. Man
Prop. 1983/84: 40 43 '
kan ställa sig frågan hur företagarna skulle ställa sig till att årligen betala 2700 kr. till statsverket för en tillsyn som helt uteblir. Om länsstyrelsen å andra sidan skulle "rättfärdiga" avgifterna med några årliga tillsynsbesök vid från miljösynpunkt relativt harmlösa anläggningar skulle detta rycka undan möjligheterna att ägna de stora miljöstörande anläggningarna en godtagbar tillsyn.
Samarbetet riskerar nu att försämras genom att företagen kan väntas se avgifterna som ett mera definitivt överlämnande av miljöansvaret till myn- digheterna. De ökade kostnaderna för företagen kan innebära att man ser sig nödsakad att minska sitt eget sökande efter möjliga åtgärder att minska utsläppen. Detta i sin tur kan leda till ökat arbete för miljövårdsmyndighe- terna. vilket kan ställa krav på ökade resurser på personal och pengar.
Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Utredningen underskattar även de pro- blem som en tillsynsmyndighet kan komma att få vid tillsynsdiskussioner med anläggningsägare. Om inte tillsynen utförs på det sätt som ett företag anser att den bör göras och som man betalar för kan det lätt uppstå en förtroendeklyfta. Vid vissa företag fungerar utsläppskontrollen klanderfritt och angivna villkor hålls med god marginal. Vid andra företag kan det vara tvärtom. Länsstyrelsen måste prioritera det sistnämnda företaget i tillsyns- arbetet. men det är troligtvis det första som önskar" få besök för diskussion om kontrollverksamheten.
Länsstyrelsen i Norrbottens län: Grundläggande för det nuvarande till- synsarbetet är de fortlöpande och öppna kontakter som upprättats mellan förorenarna och tillsynsmyndigheterna. Dessa kontakter har i allmänhet varit av informell karaktär vilket enligt länsstyrelsens mening gett snab- bare och bättre resultat än om ett mer formellt förfarande skulle ha tilläm- pats. Tillsynen har många gånger också initierats av förorenaren som velat ha diskussion och rådgivning om aktuella problem. Tillsynen innebär även ett utbyte av erfarenhet och kunskaper mellan företag och myndighet. En avgiftsbeläggning skulle kunna förändra företagets benägenhet för sådana kontakter. Därmed skulle också en av de stora tillgångarna i det svenska miljövårdsarbetet gå förlorad. Mot förslaget på tillsynsavgifter talar även såväl principiella som praktiska skäl. Länsstyrelsens bestämda uppfattning är därför att tillsynsavgifter inte bör införas.
Svenska komnumji'irbnm'let: Om avgifter för tillsyn enligt miljöskyddsla- gen skall införas talar skäl för att även tillsyn enligt lagen om hälso- och miljöfarliga varor. hälsovårdsstadgan. naturvårdslagen. arbetsmiljölagen m.fl. blir avgiftsbelagd.
En viktig principfråga, som. ej belyses i förslaget. är på vilket sätt avgifterna kommer att styra myndigheternas tillsynsarbete.
I förslaget har ej utvecklats på vad sätt tidsrelaterade avgifter kan användas i tillsynen. En sådan prestationsrelaterad avgift skulle ge möjlig- het för innehavaren av den miljöfarliga verksamheten. förtroendemännen och allmänheten att få en tydlig bild av tillsynen och hur den belastar
Prop. 1983/84: 40 44
samhället. Härigenom skulle även kunna premieras skyddsåtgärder och egenkontroll som kan minska den offentliga tillsynen.
Lantbrukarnas riksförbund: LRF vill — — — understryka det ansvar och de stora kostnader som samhället redan ålagt livsmedelsindustrin när det gäller tillämpningen av såväl livsmedelslagstiftningen som miljöskyddsla- gen. Med dessa utgångspunkter motsätter sig LRF att nya kostnader läggs på livsmedelsindustrin för en fortlöpande tillsyn som åligger myndigheter- na att utföra. Denna myndighetsutövning måste helt bekostas av samhäl- let.
Prop. 1983/84: 40 ' 45
Underbilaga 7.3
Sammanfattning av utredning av statens naturvårdsverk rörande täktavgift
Berörda verksamheter och myndighetskostnader
Det totala antalet täkter i landet med gällande tillstånd är ca 8100. Av dessa är 205 täkter av torv för energi- ochjordförbättringsändamål, knappt 500 är ler— och matjordstäkter. Den helt övervägande delen. ca 6600. är grus- och sandtäkter.
Uttaget av grus och sand uppskattas f.n. till ca 65 milj. ton per år. Berg för kross ligger strax under 15 miljfton. torv för energi- och jordförbätt- ringsändamål på ca 350 000 ton och övrigt täktmaterial, t.ex. kalk, pryd- nadssten 7-8 milj. ton. I mängdberäkningarna ingår inte matjord och lera.
Naturvårdsverket och länsstyrelserna svarar för huvuddelen av arbetet med prövning och tillsyn av täktverksamheten enligt naturvårdslagen. De sammanlagda kostnaderna för detta arbete har för budgetåret 1981/82 beräknats till ca 7,8 milj. kr. för all täktverksamhet utom torv och 2,8 milj. kr. för prövning och tillsyn av torvtäkter. l kostnaderna ingår det direkta prövnings- och tillsynsarbetet. utredningar, utarbetandet av riktlinjer m.m. som ligger till grund för prövningen och tillsynen, forskning av direkt betydelse för denna samt det hittills bedrivna inventeringsarbetet.
Kostnadsunderlag
Prövning och tillsyn av täktverksamheten måste ingå i underlaget för avgiften. likaså riktlinjer för t.ex. hur en täkt bör bedrivas för minsta miljöpåverkan. hur efterbehandlingsarbeten bör utformas etc. Sådana rikt- linjer underlättar prövningen och tillsynen. Den forskning som bedrivits och bedrivs inom täktområdet är också den starkt knuten till prövningen och tillsynen. eftersom den huvudsakligen varit inriktad på att studera påverkan på naturmiljön och hur man utformar och bedriver täkten för att minimera påverkan. Några avgränsningsproblem föreligger knappast. I stort sett samtliga projekt kan direkt hänföras till täktverksamhetens ut- formning och bedrivande. lnventeringarna skall enligt uppdraget ingå i kostnadsunderlaget.
Framtida kostnader Prövning och tillsyn
Naturvårdslagens bestämmelser om täkt har ändrats så att större hänsyn skall tas till hushållningsaspekten vid tillståndsprövningcn. Led i den strä- 5 Riksdagen 1983/84. I saml. Nr 40. Bilaga 7
Prop. 1983/84: 40 46
van är bl. a. möjligheten att kräva särskild behovsutredning och den upp- giftsskyldighet beträffande det ärliga uttaget ur takterna som kan föreskri- vas.
Bl. a. i naturvårdskommitténs betänkande (SOU 1979:14) Naturvård och täktverksamhet. framhöllslatt tillsynen är eftersatt och behöver förbättras. Genom en ändring i naturvårdslagen har öppnats möjlighet för kommuner- na att ta över tillsynen. Oavsett om tillsynen bedrivs av länsstyrelse eller kommun medför en förbättrad tillsyn ökade kostnader.
För att uppnå en bättre hushållning med grus-. berg- och torvresurserna behöver dessa tillgångar inventeras. Inventeringarna måste följas av en resursplanering. i vilken riktlinjer anges för hur tillgångarna skall dispone- ras. _
I beräkningen av de framtida kostnaderna har utredningen utgått från en ökning av arbetsinsatserna för prövning och tillsyn motsvarande genom- snittligt 10 handläggarmånader och 1.5 assistentmånader per länsstyrelse och år, där huvuddelen hänför sig till förbättrad tillsyn.
Utredningen räknar med att forskningsinsatserna i stort sett kommer att koncentreras på torven och där ha ungefär samma omfattning som under de senaste åren. dvs. drygt 1 milj. kr.
För grus- och våtmarksinventeringarna beräknas en total kostnad av 40 resp. 30 milj. kr under en period av 8-10 år. dvs. 4 och 3 milj. kr. per år.
De totala framtida myndighetskostnaderna för täktverksamheten utom torv har beräknats till l6.l milj. kr. per år.
Motsvarande kostnader för torv uppgår till 6 milj. kr. per år.
Avgiftssystemets utformning
Inledning
Syftet med en täktavgift är att de myndighetskostnader som föranleds av täktverksamheten skall finansieras på ett sätt som ger ett ökat kostnadsan- svar för dem som utnyttjar naturresurserna. En utgångS—punkt för avgiftens utformning har varit att försöka finna en balans mellan kravet på kostnads- ansvar och kravet pä att systemet inte skall bli för krångligt och dyrt att administrera.
Avgiftens utformning _
Utredningen föreslår att avgiften utformas som en årlig avgift. bestående av en grundavgift om 500 kr. per täkt och en produktionsavgift om ett visst antal ören per ton uttaget material. Skälet till att man valt en årlig avgift trots att myndighetsarbetet består av en engångskostnad och en ärlig kostnad är främst den uppgiftsskyldighet som väntas träda i kraft ungefär samtidigt med avgiftssystemet. De uppgifter som årligen skall lämnas av täktföretagen skall avse bl. a. uttagen materialmängd. Man bör därför utan alltför stort merarbete kunna få fram ett underlag för avgiftsuttag och man
Prop. l983/84: 40 47
undviker den ytterligare administration som uttag även av en avgift vid tillståndsprövning innebär.
Ai'giftspliktig täktverksamhet
Utredningen föreslår att avgiftsskyldigheten skall gälla för all verksam-, het som är tillståndspliktig enligt naturvårdslagen. För ler- och matjords- täkter. vilka enligt prop. 1981/82:220 skall vara undantagna från uppgifts- skyldigheten. innebär det att endast grundavgiftcn utgår.
Differentiering av avgiften
Med hänsyn till den tid myndigheterna normalt lägger ner på täkter av olika slag har produktionsavgiften differentierats i tre avgiftsklasser. Vid klassningen har också viss hänsyn tagits till den nytta inventeringarna har för täktverksamhet av olika slag. '
Tiiktai'gift på tort-'
Enligt utredningens uppdrag skall torvtäkt avgiftsbeläggas för att bära sin del av inventeringskostnader och övriga myndighetskostnader.
Av energipolitiska skäl har regeringen avstått från att ta ut produktions- avgift för den torvutvinning som prövas enligt minerallagen. Koncessions- avgift utgår dock. '
Behovet av våtmarksinventeringar hänför sig inte enbart till torvtäkt. [ minst lika stor utsträckning är det trycket på våtmarkerna från skogsbruks- håll som aktualiserat inventeringen.
Detta är några av skälen till att utredningen i kostnadsberäkningarna skiljt ut torvtäkterna.
Dels har utredningen velat möjliggöra en eventuell särbehandling av dessa av energipolitiska skäl. dels har man velat hålla vägarna öppna för en finansiering av våtmarksinventeringen som tar mera hänsyn till båda de verksamheter som förorsakat denna. '
Utredningen föreslår därför att torvtäktsverksamheten och inventering- en behandlas särskilt i en fortsatt översyn där även skogsbrukets del i inventeringen kan tas in.
Finansiering av kommunal lil/syn
Utredningen förordar ett system med en enhetlig. statligt bestämd av- gift. " '
Ersättningen till de kommuner som åtar sig täkttillsyn kan regleras genom att kommunen får en viss summa för varje täkt inom kommunen i resp. avgiftsklass. Summan skall svara mot kostnaderna för normalt till- synsarbetc för täkttypen ifråga.
Eftersom utredningstiden inte medgivit kostnadsbcräkning för prövning- en och tillsynen separat. måste i så fall en närmare beräkning av tillsyns- kostnaderna göras.
Prop. 1983/84: 40 48
Avgiftsnivå Vid beräkningen av avgiftens nivå har utredningen utgått från följande förutsättningar:
l. För samtliga tillståndspliktiga täkter utom torvtäkter betalas en årlig grundavgift på 500 kr.
2. För ler- och matjordstäkter betalas endast grundavgift.
3. För övriga täkter betalas ett visst öretal per ton uttaget material.
4. Med hänsyn till den genomsnittliga omfattningen av myndighetsarbetet i klasserna A. B och C.. betalas för täkter i klass B 1.5 gånger öretalet i klass A och i klass C 0.25 gånger öretalet i klass A. Antalet täkter i klass A är 7150 och i klass B 250. 1 klass C finns ett mindre antal täkter på 3 platser i landet. Produktionen i klass A uppgår till ca 66 milj. ton. i klass B till 16,5 milj. ton och i klass C till 6 milj. ton. De årliga kostnader som skall täckas uppgår till 16.1 milj. kr. Under dessa förutsättningar blir avgiften i klass A 13 öre. i klass B 20 öre och i klass C 3 öre.
Organisation av avgif'tssystemc!
Regering och riksdag bör besluta om verksamhetens omfattning vid berörda statliga myndigheter. Avgiften bör sättas så att intäkterna av den normalt svarar mot myndigheternas arbete med inventeringar samt med de tillståndspliktiga täkterna. Om avgiften klassificeras som skatt enligt RSV:s förslag. fastställs taxan i lag, annars bör den fastställas av regering- en. I båda fallen bör naturvårdsverket lämna förslag 'tilljustering av taxan.
För att man skall kunna ta ut en årlig avgift behövs ett register över avgiftspliktiga anläggningar. Registret behövs också för uppgiftslämnandct enligt naturvårdslagen. De täkter som blir avgiftspliktiga enligt utredning- ens förslag finns i stort sett redan i länsstyrelsernas täktregistcr.
Utredningen har funnit att bl.a. kostnadsskäl talar för en central tipp- bördsmyndighet. riksskatteverket.
Huvuddelen av kostnaderna för driften av avgiftssystemet kommer att ligga på riksskatteverket. som beräknat dem. inklusive kontroll. till ca 500000 kr. Länsstyrelsernas arbete ligger främst i anslutning till prövning av tillstånd då avgiftsklass bestäms. Ajourhållning av registret behövs även för uppgiftsskyldigheten. Denna ajourföring. vidarebefordran av upp- gifter till RSV m.m. har beräknats till ca 200000 kr.
Kostnaderna i ett uppbyggnadsskedc är svårare att bedöma. Dit hör klassningen av samtliga täkter och uppläggningen av register. liksom fram- tagning av blankett och anvisningar samt utbildning och information av personal. ] såväl igångssättnings- som driftskostnader ingår också informa- tion till de avgifts- och uppgiftsskyldiga. Mycket ungefärligt har dessa kostnader beräknats till totalt 1.5 milj. kr.
Prop. 1983/84: 40 49
Effekter av avgiftssystemet
Teoretiskt kan en belastning i form av avgift på en vara och den prishöj- ning detta kan väntas föra med sig leda till minskad efterfrågan på varan. Sådana styreffektcr blir troligen knappast. om ens alls. märkbara. Avgiften utgör en mycket liten del av råvarans pris.
Samordning med andra avgifter
Utredningen har inte sett några möjligheter eller skäl till en samordning av en täktavgift med en avgift på prövning och tillsyn enligt miljöskyddsla- gen.
Däremot förefaller en rent praktisk samordning med olika punktskatter " vara rimlig. eftersom det avsevärt förbilligar administrationen av avgiften.
Prop. 1983/84: 40 50
Remissammanställning över statens naturvårdsverks ut- redning: Täktavgifter
1 Remissförfarande
Yttrande har avgetts av statskontoret. riksrevisionsvcrket. riksskatte- verket. statens industriverk. Sveriges geologiska undersökning. länsstyrel- serna i Uppsala. Östergötlands. Kronobergs. Kalmar. Kristianstads. Malmöhus. Göteborgs och Bohus. Älvsborgs. Skaraborgs. Värmlands. Örebro. Västmanlands. Gävleborgs. Västernorrlands. Jämtlands. Väster- bottens och Norrbottens län. Svenska kommunförbundet. Grus- och ma- kadamföreningen. Svenska bioenergiföreningen samt Svenska natur- skyddsföreningen. Vidare har yttrande inkommit från Sveriges kemiska industrikontor. Svenska kalkföreningen och Industri AB Euroc.
2 Allmänna utgångspunkter
Statskontoret: Täktavgifter skall enligt naturvårdsverkets förslag finan- siera dels prövning och tillsyn. dels ett antal aktiviteter som huvudsakligen är hänförliga till insamlingen av underlag för prövning och tillsyn. Kostna- derna för utredningar. utarbetande av riktlinjer. information. forskning. hushållningsplanering. grus- och torvarkiv samt inventeringar kan sällan hänföras till visst objekt. Sådana kostnader måste därför - om de inte skall finansieras via skattemedel - slås ut på prövnings och/eller tillsynsobjek- ten. Det förefaller rimligt att "kollektiva" kostnader av detta slag i vissa fall finansieras direkt ur produktionen.
Riksskmteverket: — — — Enligt RSV:s mening bör om möjligt den princi- pen tillämpas att en ny punktskatt inte införs om inte intäkterna kan beräknas uppgå till minst 100 milj.kr. Ett införande av från intäktsynpunkt små skatter får också anses innebära ett avsteg från principen att förenkla skatteadministrationen. En mångfald av sådana punktskatter gör vidare att skatteområdet blir svårt att överblicka.
Statens industriverk: Som framgår av den aktuella utredningen torde i detta fall effekterna av det föreslagna avgiftssystemet få mycket begränsa- de effekter på de berörda företagen med avseende på produktion och rcsursutnyttjande. beroende på de mycket blygsamma avgiftsnivåerna.
Mot bakgrund av den rådande statsfinansiella situationen finns skäl att förmoda att olika former av avgiftsfinansiering kommer att aktualiseras i tilltagande grad under åren framöver. Bland annat av det skälet är det enligt SINDs uppfattning nödvändigt att aspekter av ovan nämnt slag uttryckligen beaktas när olika former av avgiftssystem diskuteras och utformas. såväl på myndighetsplanet som av statsmakterna. Inte minst viktigt i sammanhanget måste här vara att avvärja riskerna för att en
' Prop. 1983/84:40 . . 51
eventuellt växande flora av olika avgiftssystem. ägnade att uppnå olika delmål på olika delområden. sammantagna och på ett slumpartat sätt i annat fall kan leda till oönskade effekter som inverkar menligtpå möjlighe— terna att uppnå olika näringspolitiska mål.
Oavsett om riksskatteverket eller någon annan myndighet administrerar uppbörden. torde dock systemets administrationskostnadcr för företag och myndigheter likväl bli avskräckande. sett i relation till det trots allt blyg- samma belopp (16 Mkr) som systemet avser att inbringa. detta inte minst mot bakgrund av att deklarationer skall infordras för drygt 8 000 företag. Utifrån detta perspektiv finns således enligt verkets uppfattning anledning att ifrågasätta det meningsfulla i att bygga upp ett särskilt avgiftssystem för ett så pass begränsat område som det här är fråga om.
Sveriges geologiska undersökning: SGU anser dock att det finns motiv för att införa en avgift som ger kostnadstäckning för myndigheternas prövning av tillstånd till och tillsyn av täktverksamheten enligt 18.5 natur- Vårdslagen. SGU delar således utredningens ståndpunkt att full kostnads- täckning bör eftersträvas för denna myndighetsverksamhet. — — — SGU är tveksamt till att belasta täktverksamheten med av naturvårdsverket före- slagna produktionsavgifter avsedda att täcka kostnader för inventering av - naturgrus m.m. SGU efterlyser en analys som visar vilka konsekvenser dessa avgifter får på. täktverksamheten och verket förordar i avvaktan härpå en budgetfinansierad inventering. Som exempel kan nämnas att föreliggande förslag resulterar i årliga avgifter på flera hundratusentals kronor för ett antal grus- och bergtäktföretag. vart och ett med verksamhet i några få täkter. Dessa avgifter kan inte anses-stå i rimlig proportion till det utbyte dessa företag kan ha av aktuellt inventeringsarbete och de kostna- der verksamheten förorsakar samhället. främst i form av tillsyn enligt naturvårdslagen.
Länsstyrelsen i Uppsala län: — — — konstaterar länsstyrelsen att tanken är bra att genom ett avgiftssystem styra täktverksamheten till färre och rationella täkter samtidigt som samhällets kostnader för administration. planering och tillsyn av verksamheten finansieras av branschen. Däremot finner länsstyrelsen föreslagen lösning onödigt betungande.
Länsstyrelsen i Malmöhus län: Länsstyrelsen förutsätter att avgift för att bedriva täktverksamhet regleras enligt ett avgiftssystem. även om olika lagstiftningar inom miljöområdet (naturvårdslagen och miljöskyddslagen) kan reglera verksamheten.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Enligt länsstyrelsens mening bör kostnaderna för det allmänna för att reglera inskränkningar i nyttjan- derätt och därtill hörande tillsyn bäras av det allmänna. Förslaget synes inte innebära någon sådan service åt täkttillståndssökandena/innehavare att det är skäligt att lägga över kostnaderna på dessa.
Prop. 1983/84: 40 ' 52 3 Avgiftssystemets konstruktion
Statskontoret: Statskontoret anser att täktavgiftcn bör konstrueras med dels en avgift som täcker kostnaden för att behandla ansökan om tillstånd dels en årlig avgift som utgår på produktionen. Det kan enligt statskonto- rets mening också övervägas att ta ut en årlig avgift även för täkttillstånd som inte utnyttjas för produktion.
Den korta utredningstid som stått till naturvårdsverkets förfogande har endast medgivit en mycket översiktlig redovisning av de föreslagna ökade insatserna för prövning och tillsyn. Det måste därför ligga en betydande osäkerhet i de uppskattningar av kostnader för prövning och tillsyn som har gjorts i utredningen. Sålunda saknas t.ex. en redovisning av vad som skall åstadkommas med den mycket kraftiga ökning av framför allt tillsyns— åtgärderna som föreslås. Statskontoret kan inte här tillstyrka den i rappor- ten föreslagna omfattande utbyggnaden av myndighetsverksamheten.
Naturvårdsverket har i sin utredning inte behandlat frågan om avgifts- medlens redovisning och om hur utgifterna skall avräknas. Statskontoret utgår från att avgifterna inlevereras direkt till statskassan och att prövning— en av myndigheternas resursbehov även framgent sker i vanlig ordning i den årliga budgetprocessen. Statskontoret kan inte se något som hindrar att redovisningen utformas schablonmässigt. ungefär som fallet är beträf-- fande skogsvårdsavgiften. '
St.-'eriges geologiskt: undersökning: 1 syfte att eliminera flera av nackde— larna mcd ett produktionsbascrat avgiftssystem förordar SGU ett system konstruerat på samma vis som de beprövade och väl fungerande avgifterna enligt minerallagstiftningen (gruv- och minerallagen). Dvs. en avgift som består dels av en ansökningsavgift (engångsavgift) att uttas i samband med ansökan om täkttillstånd. dels en försvarsavgift att uttas årligen per yten- het täktområde tarealberoende avgift). Förstnämnda avgift har som främs- ta syfte att täcka kostnaden för själva tillståndsprövningen. En sådan avgift. som också har en återhållande verkan på s.k. okynnesansökningar. bör i detta sammanhang differentieras med hänsyn till tillämnad täkts-art och storlek. dvs. prövningens omfattning. Den senare avgiften kan ges två innebörder. För täkter i drift kan innebörden vara att finansiera tillsynen enligt naturvårdslagen. För andra tillståndsgivna täkter markerar inneha- varen genom avgiften sitt intresse för täkten. SGU kan här tänka sig en försvarsavgift som förutom en viss mineralpolitisk betingad avgiftsdel även består av en del som svarar mot tillsynsarbetet. Denna senare avgifts- del bör tas ut för den faktiskt'utförda tillsynen enligt en särskild av t. ex. riksrevisionsvcrket fastställd taxa.
SGU kan av flera skäl inte dela uppfattningen att produktionsavgiften _ förutom ballastmaterial även skall omfatta flertalet industn'material som t. ex. flusspat. kalksten. kvarts, olivin och talk. Ett av motiven för denna inställning är att denna heterogena grupp mineral inte får något utbyte av
Prop. 1983/84: 40 53
den avgiftsdel som avses finansiera inventeringsprogrammet för naturgrus . m.m. — — —
— — — finns det enligt SGU starka skäl för att renodla en eventuell produktionsavgift till att bara omfatta grus- och bergtäktverksamhet och därmed jämställd täktverksamhet (bl.a. moräntäkt), dvs. de industrimine- ral som för närvarande regleras enligt jordägarsystemet undantas från produktionsavgift.
Vid en tillämpning av produktionsavgiften. särskilt på industrimineral- sektorn. aktualiseras också frågan vilken produktion som avgiften skall baseras på. Vid brytning av t.ex. kalksten kan i vissa fall andelen ofyndigt material uppgå till storleksordningen en tredjedel av totalt bruten kalk- stenskvantitet. Det ofyndiga materialet läggs normalt antingen åt sidan i täkten eller så körs det på tipp. En eventuell produktionsavgift bör enligt SGU:s uppfattning baseras på kvantiteten brutet fyndigt material. dvs. det material som går till avsalu alternativt används som insatsråvara i egen industriverksamhet. Detta bör klart framgå av lagtexten.
'En eventuell produktionsavgift för grus- och bergtäktsverksamhet bör enligt SGU differentieras så att denna kan bidra till en styrning mot ett utnyttjande av i dag mindre attraktiva material för mindre kvalificerade användningsområdcn. "Detta skulle skapa förutsättningar för en bättre re- surshushållning.
Länsstyrelsen i Kronobergs län: — — — För att göra uppbörden och kontrollen så enkel som möjligt och för att begränsa administrationskost- naderna bör enligt vår mening ett årligt deklarationsförfarande inte tilläm- pas. Ett bättre sätt vore att koppla produktionsavgiften till den exploater- bara kvantiteten i täkten. Vid nya täkter kan avgiften fastställas redan i samband med ärendets prövning och även redovisas i täktbeslutet. För pågående täkter får uppgifter om kvarvarande volym inhämtas från till- ståndshavaren vid det tillfälle lagen träderi kraft. Med hänsyn till att det i vissa fall kan vara svårt att lämna exakta volymuppgifter. bör en bestämd avgift utgå inom ett fastlagt volymintervall. Avgiften kan sedan fördelas på den brytningstid som täktplanen eller tillståndet anger.
Länsstyrelsen i Kalmar län: Länsstyrelsen anser för sin del att man på enklare sätt kan uppnå syftet att låta tillståndshavaren betala myndighets- arbetet med täkterna. Ett enkelt system vore att när täkttillståndet ges för respektive täkt omedelbart fastställa dels ett grundbelopp och dels ett belopp som varierar efter slag av täkt och var proportionell mot den volym tillståndet avsåg. Täktavgiftens totala belopp kunde således redan vid tillståndet klart anges. För att inte för hårt belasta tillståndshavaren kan lätt en periodisering av betalningarna genomföras. Uppbördsfötfarandet är inte besvärligare än vad gäller för nuvarande expeditionsavgifter. Resulta- tet blir att avsevärt byråkratiskt krångel elimineras utan nackdelar för stat eller kommun.
Länsstyrelsen i Kristianstads län: Länsstyrelsen tillstyrker utredningens
Prop. 1983/84: 40 54
förslag till uppdelning i en fast årlig avgift och en produktionsavgift. Det kan dock ifrågasättas om inte en högre årlig avgift skulle kunna medverka till ett snabbare utnyttjande av täkterna och därmed indirekt till att antalet täkter som samtidigt är i drift minskas. Från länets kommuner kommer ofta klagomål om att antalet öppna täkter är alltför stort. Antalet nyetable- ringar kommer visserligen att kunna påverkas genom behovsprövning men täktavgifterna kommer också ha inverkan på gällande tillstånd. .
Länsstyrelsen i Malmöhus län: Ett kommunalt beslut att övertaga täkt- tillsynen bör enligt länsstyrelsens uppfattning omfatta den totala tillsyns- verksamheten. dvs. tillsynsverksamhet enligt såväl naturvårdslagens som miljöskyddslagstiftningens bestämmelser. Ansvaret och kompetensen för tillämpningen av dessa lagstiftningar är emellertid utan undantag fördelade på olika kommunala nämnder i länets samtliga 20 kommuner. Detta kom- plicerar ytterligare finansieringen av den kommunala tillsynen.
Länsstyrelsen förordar att frågan _om finansiering av den kommunala tillsynen övervägs ytterligare.
L("insstyrelsen :" Göteborgs och Bohus län: — — — Om andra skäl föranle- der någon form av täktavgift föreslår länsstyrelsen ett enklare avgiftssy- stem som grundar sig på ansökningsavgift och expeditionsavgift/tillstånds- avgift beroende på förväntat uttag av täktmaterial.
Länsstyrelsen i Skaraborgs län: — — —. Länsstyrelsen förordar — — — dels en ansökningsavgift och dels en form av försvarsavgift att uttas årligen per hektar täktområde. — — —. Förutom ett effektivare avgiftssystem får förslaget till följd att antalet småtäkter kommer att reduceras och att exploateringstakten i täkterna ökar. vilket är till fördel från naturvårdssyn- punkt.
Länsstyrelsen i Örebro län: Konstruktionen med en ärlig grundavgift ' och en produktionsavgift förefaller dock såvitt länsstyrelsen kan bedöma medföra en icke oväsentligt ökad administration på såväl skattemyndighe- ternas uppbörds- och revisionssidor som vid den traditionella täkthand- läggningen enligt naturvårdslagen. För länsstyrelsens vidkommande har utredningen räknat med en 50% ökning av arbetet med täkthanteringen — — —. Arbetssituationen vid flertalet länsstyrelser är dock sådana att erfor- derlig ökning av arbetsinsatsen från nuvarande nivå torde vara betydligt större än 50%. Speciellt tillsynen av täkterna motsvarar på intet sätt den insats som idag rekommenderas av naturvårdsverket. En ökad tillsyn och kontroll av täktverksamheten torde vara ofrånkomlig om ett system av täktavgifter införs.
Länsstyrelsen i Västmanlands län: Länsstyrelsen bedömer utifrån länets förhållanden att den årliga grundavgiftcn kan bli betungande för innehava- ren av små täkter. Dessa bör därför i likhet med ler- och matjordstäkter endast betala grundavgiften en gång. Risken är annars stor att man vid små grustäkter övergår till olaga täkter utan kontroll eller inkomster för staten. Det nämnda bör gälla t. ex. vid ett täktinnehåll under 10000 m].
Prop. 1983/84: 40 55
Länsstyrelsen iJämtlands län: — — —. Länsstyrelsen anser det inte vara rimligt att en stor del av länets grusexploatörer via täktavgifter skall bekosta ett inventeringsprogram som de själva inte har någon nytta av. Om inte hela länet skall inventeras bör täktavgiften reduceras för de områden som ligger utanför inventeringsprogrammet. Alternativt kan inventering- arna bekostas via statsbudgeten.
Länsstyrelsen i Norrbottens län: Avgiftssystemet förefaller vara krång- ligt uppbyggt. Dct förutsätter uppgiftsskyldighet och ett till synes omstän- digt uppbördssystem. Systemet borde kunna bli enklare. En modell med direkt anknytning till täkttillstånden borde i stället övervägas. l tillstånden anger länsstyrelsen för närvarande den kvantitet som tillståndet avser samt en tidsperiod under vilken denna kvantitet får brytas. Länsstyrelsen skulle i samband med sin tillståndsgivning kunna fastställa täktavgifter genom att multiplicera örestalet för materialet med tillåten kvantitet. Den således framräknade täktavgiften skulle tillståndshavaren därefter betala med lika delar varje år under den tidsperiod som tillståndet avser.
Svenska kommunft'irbundetf Styrelsen är positiv till ett lätthanterligt avgiftssystem med ett engångsbelopp per täkt. Naturvårdsverkets förslag är enkelt till sin uppbyggnad men det är oklart om kommunerna kan få ut full kostnadstäckning. Styrelsen anser inte att det är rimligt att kombinera det besiktningsprogram som naturvårdsverket rekommenderar i publika- tion l979z4 med det förslag till statligt bestämd avgift som redovisas i utredningen. Årliga besiktningar och behov av efterkontroller kommer att variera mellan olika täkter. Även reseavstånden är olika i kommunerna.
Grus- och makadamföreningen : Skulle emellertid en avgift införas. mås- te följande förhållanden först klaras ut. I Det kan få oönskade konkurrenseffekter om avgiften differentieras mellan naturmaterial (sand och grus) och bergkross. ?. På samma sätt skulle konkurrensen snedvridas om följande materialka- tegorier inte avgiftsbelades a) Sand. grus och sten från vägskärningar och angränsande s. k. sidotag. b) Sprängsten. schaktmassor o.d. från tunnel och bergrumsarbcten. grundschakter etc. Dessa material — som representerar betydande kvantiteter och som säljes eller används utan föregående bearbetning — kommer från icke täkttillståndspliktiga områden (och skulle enligt SNV:s förslag vara befria- de från avgift). 3 En eventuell produktionsavgift måste beräknas på försålt eller eljest nyttiggjort (t.ex. i egen byggnads- eller anläggningsverksamhetj mate- rial. ”"Uttaget" material omfattarju inte bara material som kan proces- sas och säljas eller eljest användas. utan även vid grustäkt material i form av avbaningsmassor och annat otjänligt material (t.ex. lermassor) som måste grävas bort eller omflyttas för att man skall kunna komma åt det användbara materialet. Även vid bergtäkt förekommer på samma sätt material som inte kan användas.
Prop. 1983/84: 40 ' . 56
Svenska naturskyddsföreningen: Vad gäller utformningen av avgiftssy- stemet vill föreningen anföra följande. All tillståndspliktig täktverksamhet förorsakar samhället dels prövningskostnader. dels tillsynskostnader. [ princip bör därför all tillståndspliktig täktverksamhet — oavsett vilket material som bryts — göras avgtftspliktig (förutsatt att inte prövnings- och tillsynskostnaden redan idag uttas genom andra avgiftssystem enligt exem- pelvis kontinentalsockellagen eller minerallagen).
Att av energipolitiska skäl befria torvtäkter från avgifter under ett intro- duktionsskede anser föreningen mindre lämpligt då det är viktigt att även prövnings- och tillsynsverksamheten finner sina normala former i ett så tidigt skede som möjligt. Mot bakgrund av att dels prövnings- och tillsyns- kostnaderna är olika stora för olika materialslag. dels att avgiften också avses finansiera inventeringar av vissa material delar föreningen natur— vårdsverkets uppfattning att en differentiering av avgiften är lämplig. För- eningen finner det rimligt att kostnaden för våtmarksinvcnteringen — som diskuteras i naturvårdsverkets förslag — delas mellan torvbrytningsvcrk- samheten och skogsbruket. Då det är mycket angeläget att denna invente- ring kommer i gång i full skala så snart som möjligt vore det dock olyckligt om den ytterligare utredning som erfordras för att lösa samfinansierings- frågan skulle fördröja inventeringsarbetet. Föreningen förordar därför att det föreslagna täktavgiftssystemet omgående införs för att täcka täktverk- samhetens del av inventeringskostnaden och att detta system senare kom- pletteras med ett lämpligt avgiftssystem för skogsbrukets del av kostna- den.
3 Avgiftssystemets organisation
.S'tatskontoret: Länsstyrelserna har numera tillgång till ett ADB-system. Ml-Ol. som kommit till för att i första hand underlätta länsstyrelsernas informalionsbehandling i arbetet med tillsyn och kontroll enligt miljö- skyddslagen. — — —
Statskontoret finner det anmärkningsvärt att naturvårdsverket inte har övervägt möjligheten att utnyttja Ml-Ol för administrationen av täktav- gifter. Enligt statskontorets mening bör detta vara möjligt med smärre anpassningar av nuvarande ADB- rutiner i Ml-0l. Statskontoret föreslår att möjligheterna att utnyttja Ml-Ol för administrationen av avgiftssyste- met prövas. innan beslut fattas om hur det skall organiseras.
Riksrevisionsverket: SNV föreslår att prövnings- och tillsynsavgiften i uppbördshänseende jämställes med en punktskatt och att hanteringen av denna skall ingå i riksskatteverkets (RSV) övriga arbete med punktskatter. RRV finner detta vara en smidig administrativ lösning även om uppgiften i och för sig är en rörelsefrämmande uppgift för RSV. Att täktavgiften i
Prop. 1983/84: 40 57
uppbördshänseende jämställs med en punktskatt förändrar inte att den föreslagna täktavgiften är att betrakta som en offentligrättslig avgift.
Riksskatteverket: lnförs den föreslagna pålagan bör den tas ut som skatt med RSV som beskattningsmyndighet.
Statens industriverk: — — —. Dock finns anledning att påpeka att man i och med detta helt släpper kopplingen mellan utförd prestation i form av prövning och tillsyn och den betalning för detta som avgiften i grunden avses vara. Risken är då uppenbar att avgiften därmed kommer att uppfat- tas som (och med tiden utvecklas till) en mer eller mindre godtyckligt motiverad beskattning av verksamheten. Mot den bakgrunden kan det enligt verkets mening diskuteras om inte ett uppbördsansvar istället borde ligga på länsstyrelserna - som utför huvuddelen av tillsynsarbetet — även om uppbördskostnaderna då skulle bli något högre.
Länsstyrelsen i Kalmar län: — — —— Den naturliga lösningen är att läns- styrelserna blir avgiftsmyndigheter. [ en sådan uppgift ingår ingenting som de ej tidigare har erfarenhet av.
Länsstyrelsen i Kristianstads län: Länsstyrelsen tillstyrker utredningens förslag att riksskatteverket blir uppbördsmyndighet. För att underlätta arbetet med registreringen av produktionsavgifter och uppbörd av täktav- gifter vill länsstyrelsen särskilt uppmärksamma behovet av samordning mellan riksskatteverket. statistiska centralbyrån och länsstyrelserna. För— slagsvis borde samtliga erforderliga uppgifter såväl för uppföljning av grusproduktionen som för uppbörd av täktavgifter kunna samlas på ett blankettset. där statistiska centralbyrån, riksskatteverket. länsstyrelsen och SGU:s grusarkiv erhåller var sin kopia. Samtidigt kan täktavgiften beräknas av täktinnehavaren med ledning av uppgifterna på blanketten och inbetalas på vidhängande inbetalningskort. Länsstyrelsen anser inte att en uppdelning av avgiften på fiera inbetalningsperioder under året skulle ge fördelar som uppvägar den ökade administration som en delredovisning innebär.
4 Avgifter på torvtäkt
Sveriges geologiska mulersökning: SGU anser — oberoende av avgifts- systemets utformning — att avgifter för mineralutvinning som är skatte- pliktig ej skall utgå till mer än en myndighet. Bearbetning av fyndigheter med ämnen som regleras enligt minerallagstiftningen skall således icke omfattas av den tilltänkta lagen även om bearbetningen också kräver täkttillstånd. Detta bör klart framgå av & I lagen till täktavgift och kanske även av 52 i förordningen till lagen. SGU delar mot denna bakgrund naturvårdsverkets uppfattning att torvtäkter bör undantas från avgifts- skyldighct enligt naturvårdslagen.
Länsstyrelsen i Västmanlands län: — — — Man föreslår därför att frågan
Prop. 1983/84: 40 58
om avgifter på torvtäkter skall brytas ut och behandlas särskilt. Om täktav- gifter införs innan en sådan'utredning är klar bör enligt länsstyrelsens uppfattning-endast torvtäkter som har koncession enligt minerallagen un- dantas från täktavgift.
Länsstyrelsen i Västerbottens län: Länsstyrelsen delar naturvårdsver- kets uppfattning att frågan om täktavgift på torv bör behandlas särskilt i en fortsatt översyn där även skogsbrukets intresse av våtmarker beaktas.
Svensk Biuenergift'irening: Torvenergin befinner sig nu i en mycket ömtålig marknadsintroduktionslas i Sverige. Risken är överhängande att nya pålagor allvarligt kan fördröja och på vissa håll även förhindra ett utnyttjande av torv som bränsle.
Det är vidare av nationellt intresse att snarast nedbringa vårt stora importbränsleberoende. Därför bör också våtmarksinventeringarna använ- das för att snabbt finna bra torvproduktionsytor. samt betalas med all- männa medel. Dessutom uppvisas intresse för våra våtmarker från ett liertal andra näringsgrenar. som därmed också kan utnyttja resultatet från gjorda arbeten.
Norstedts Tryckeri. Stockholm 1983
Prop. 1983/84: 40 Bilaga 8
Arbetsmarknads- departementets verksamhetsområde
Prop. 1983/84: 40 1 Bilaga 8
Utdrag ARBETSMARKNA DSDEPARTEM ENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde 1983—10-20
Föredragande: statsrådet Leijon
Anmälan till proposition om vissa ekonomisk-politiska åtgärder. m.m.
ÅTGÄRDER INOM ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTETS VERKSAMHETSOMRÄDE
[ll Enskilda beredskapsarbeten. Programmet Beredskapsarbeten omfattar bl.a. beredskapsarbete för enskilds räkning (enskilt beredskapsarbete). Enligt beslut av riksdagen (prop. 1977/78:100 bil. 15. AU 21. rskr 189) lämnas statsbidrag till enskilt beredskapsarbete i form av grundbidrag om normalt 75 % av lönekostnaderna för den till arbetet anvisade arbetskraf- ten. Vidare lämnas vid vissa investeringsarbeten ett tilläggsbidrag som f. n. uppgår till 15% (prop. 1981/82:100 bil. 15. AU 21. rskr 216) av skillnaden mellan den för arbetet godkända totala kostnaden och lönekostnaden för den anvisade arbetskraften.
Regeringen har nyligen i propositionen (1983/84: 26) om särskilda syssel- sättningsåtgärder budgetåret. för 1983/84 föreslagit riksdagen att en ny arbetsmarknadspolitisk åtgärd — rekryteringsplatser — införs fr.o.m. den 1 januari 1984 och då ersätter de enskilda beredskapsarbetena i deras nuvarande form. Förslaget innebär dock inte att enskilda beredskapsarbe- ten helt försvinner". Sådana bör även i fortsättningen få anordnas i fråga om vissa enskilda investeringsobjekt. Bidrag föreslås utgå för rekryterings- platser med 50% av lönekostnaden i sex månader.
Genom införandet av denna nya stödform med en lägre bidragsnivå än vad som hittills gällt i fråga om enskilda beredskapsarbeten kommer sta- tens kostnader för sysselsättningsskapande åtgärder att minska vid oför- ändrad omfattning. Förändringen av reglerna kan uppskattas leda till att utgifterna minskar med 100 milj. kr. per år.
[2] Omställningsbidrag. Omställningsbidrag vid lokala sysselsättnings- kriser kan sedan den ljuli 1981 (prop. 1980/81:126. AU 21, rskr 404) utgå till företag för att underlätta övergången till annan sysselsättning för ar-
Prop. 1983/84: 40
IJ
betstagare som berörs av varaktiga driftsinskränkningar av viss omfatt- ning. Verksamheten med detta bidrag är en försöksverksamhet som upp- hör vid utgången av juni månad 1984. Bidrag får lämnas med 75% av de totala lönekostnaderna för varje arbetstagare som omfattas av bidraget för en tid av högst sex månader.
Erfarenheterna visar att omställningsbidraget inte har fyllt den funktion som var avsikten. Bidraget har också kommit att användas som ett rekon- struktionsstöd för krisdrabbade företag, vilket strider mot syftet med stö- det.
Jag anser med hänsyn till detta att det inte längre är motiverat att ha kvar omställningsbidraget. Bidraget bör enligt min mening upphöra fr.o.m. den ljanuari 1984. Bidrag som har beviljats före detta datum bör få utgå även under första halvåret 1984. Budgetförstärkningen kan uppskattas till 25 milj. kr. per år.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att godkänna vad jag har anfört om slopandet av omställningsbidrag vid lokala sysselsättningskriser.
[3] Finansiering av arbetsmedicinsk forskning. Forskningsverksamheten vid arbetarskyddsstyrelsens forskningsavdelning finansieras huvudsakli- gen genom anslaget C 1. Arbetarskyddsstyrclsen. Forskningsverksamhe- ten beräknas kosta drygt 75 milj. kr. budgetåret 1983/84. Efter riksdagens beslut med anledning av propositionen (1980/81:20. SoU 9. rskr 79) om besparingar i statsverksamheten m.m. finansieras 1,5 milj. kr. av kostna- derna för styrelsens forskningsverksamhet med medel från arbetarskydds- fonden. Överföringcn sker genom årliga regeringsbeslut. Härtill kommer att regeringen årligen anvisar medel ur fonden för särskilda arbetarskydds- projekt. För budgetåret 1983/84 har regeringen anvisat 12.7 milj. kr. för detta ändamål. Det finns enligt min mening fortfarande ett utrymme att öka arbetarskyddsfondens finansiering av arbetarskyddsstyrelsens forsknings- verksamhet. Detta bör bl.a. med hänsyn till fondens kapitalbehållning och "ränteintäkter kunna ske utan att övrig forskning eller annan verksamhet som finansieras via arbetarskyddsfonden riskerar att drabbas av nedskär- ningar.
Jag räknar med att anslaget C 1. Arbetarskyddsstyrelsen fr.o.m. bud- getåret 1984/85 minskas med 15 milj. kr. och att motsvarande belopp förs över till styrelsen från arbetarskyddsfondens kapitalbehållning. Detta kommer närmare att behandlas i 1984 års budgetproposition. Det ankom— mer på regeringen att besluta om en sådan överföring.
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1983
Bilaga 9
Prop. 1983/84: 40
Bostadsdepartementets verksamhetsområde
Prop. 1983/84: 40 1
Bilaga 9 Utdrag BOSTADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde 1983-10-20
Föredragande: statsrådet Gustafsson
Anmälan till proposition om vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m. m.
ÅTGÄRDER INOM BOSTADSDEPARTEMENTETS VERKSAM- HETSOMRÅDE
B. Bostadsförsörjning m. m.
De förslag inom bostadsdepartementets verksamhetsområde som jag avser att lägga fram i det följande och som bör ingå i det samlade åtgärds- program som presenteras av regeringen avser dels ett program för bostads- beståndets förbättring. dels höjningar av bostadsbidragen till barnfamiljer. delsåtgärder för att minska underskottet i statsbudgeten och för att be- gränsa prisökningarna i bostadsbyggandet.
Programmet för bostadsbeståndets förbättring syftar till att skapa förut- sättningar för det befintliga beståndets förnyelse.-Programmet sträcker sig över en tioårsperiod och lägger tyngdpunkten vid underhåll. reparationer och energisparåtgärder samt vid en ökad tillgänglighet för äldre och handi- kappade. I programmet ingår även förslag till sådana ändringar i reglerna för planering och finansiering som behövs för att programmet skall kunna genomföras.
I fråga om bostadsbidragen till barnfamiljer kommer jag att föreslå att hyres- och inkomstgränserna räknas upp samt att det statliga bostadsbidra- get höjs med 300 kr. per barn och år.
För att begränsa underskottet i statsbudgeten och för att finansiera de bostadspolitiska reformer som jag kommer att förorda i det följande kom- mer jag att föreslå åtgärder som minskar utgifterna för räntebidrag. Jag kommer också att redovisa vissa principer för en framtida fastighetsskatt. I den frågan avser regeringen att återkomma till riksdagen under år 1984.
'Låneunderlag och pantvärde för bostadslån bestäms bl. a. med hjälp av s. k. tidskoefficienter. [ syfte att begränsa prisökningarna i bostadsbyggan- det kommer jag i det följande att anmäla vissa ändringar i systemet med tidskoefficienter. Avsikten med ändringarna är att förhindra att historisk kostnadsutveckling automatiskt förs över till kommande perioder. Änd— ringarna innebär dcssutom att uppräkningen av tidskoefficienten begrän- ' sas till högst 4% under år 1984. 1 Riksdagen-l983/84. I Saari. Nr 40. Bilaga 9
Prop. 1983/84; 40
'x)
1 Program för förbättring av bostadsbeståndet 1.1 Inledning
1 den regeringsförklaring som regeringen avgav vid sitt tillträde hösten 1982 anges bl.a. att ett särskilt program för underhåll. reparationer och ombyggnader i bostäder skall utarbetas. Den arbetsgrupp för stadsförnyel- sefrågor som jag har inrättat inom bostadsdepartementet fick i uppgift att lägga fram förslag till ett sådant program.
Arbetsgruppenl avlämnade ijuni iår betänkandet (Ds Bo 1983: 2) Bättre bostäder — ett 1()-årigt förnyelse- och underhållsprogram.
Efter remiss har yttrande över betänkandet avgetts av kammarrätten i Stockholm. bankinspektioncn. riksskatteverket. riksantikvarieämbetet. arbetsmarknadsstyrelsen. bostadsstyrelsen. statens råd för byggnads- forskning. statens planverk. länsbostadsnämnderna i Östergötlands. Malmöhus. Göteborgs och Bohus samt Norrbottens län. bostadskommit- te'n. styrelsen för teknisk utveckling, fullmäktige i Sveriges riksbank. Svenska kommunliirbundet. Landsorganisationen (LO). Svenska bygg- nadsarbetareförbundet. Svenska målareförbundet. Svenska arbetsgivare- ' föreningen (SAF). Byggförbundet. Målarmästarnas Riksföreningi Sverige. Konungariket Sveriges stadshypotekskassa. Sparbankernas intecknings- aktiebolag (Spintab). Svensk Fastighetskredit. Sveriges fastighetsägareför- bund. Hyresgästernas riksförbund. Sveriges villaägareförbund. Svenska riksbyggen. HSB:s riksförbund. Sveriges allmännyttiga bostadsföretag (SABO). Svenska byggnadsentreprenörföreningen (SBEF). Näringslivets byggnadsdelegation. SHIO-Familjeföretagen. Stockholms. Jönköpings. Olofströms. Malmö. Göteborgs. Leksands och Sundsvalls kommuner. Stockholms Kooperativa Bostadsförening (SKB). Sveriges Bostadsför- eningars Centralförcning (SBC). Handikappförbundets centralkommitté (HCK) och De handikappades riksförbund (DHR).
Vidare har yttrande inkommit från Tjänstemännens Centralorganisation (TCO)_ Sveriges Arbetsledareförbund (SALF). Sveriges Byggmästareför- bund. Hyresgästförcningen i Stor-Stockholm Södermalmsavd.. Stiftelsen Stockholms Studentbostäder (SSSB). Neurologiskt Handikappades Riks- förbund. Riksförbundet mot Astma-allergi. Svenska Arkitekters Riksför- bund SAR. Arkitektförbundet. Sveriges Praktiserande Arkitekter (SPA). Landskapsarkitekternas riksförbund. Svenska 'Konsultföreningen. Cent- rum för byggnadskultur i Västra Sverige. lndustrins Byggmaterialgrupp.
' Ordförande i arbetsgruppen är statssekreterare Bengt Owe Birgersson och huvud- sekreterare är kanslirådet Bengt Söderström. 1 arbetet med betänkandet har grup- pen biträtts av personal inom bostadsdepartementet. av departementssekreterarna Johny Rangrost. arbetsmarknadsdepartementet. och Herbert Silberman. industride- partementet. av avdelningsdirektören Ralph Johansson. bostadsstyrelsen. av forsk- ningssekreleraren Jöran Lindvall. statens råd för byggnadsforskning. samt av byrå— direktörerna Christer Rönnmark och Hans Söderberg. båda bostadsstyrelsen.
'.')
Prop. 1983/84: 40
lndustrigruppen för lätt byggeri.' Rörfirmornas Riksförbund. VVS lndu- strins lnformationsråd AB. Swedisol. Bjerking ingenjörsbyrå AB. AB Centralsug. AB Elektroborg och Velux Svenska" AB.
En sammanfattning av förslagen i betänkandet och remissyttrandena bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 9.1. Sammanfattningen av remissyttrandena upptar inte remissinstansernas synpunkter på de delar av betänkandet som gäller ändringar i byggnadsstadgan och en ny ombygg- nadsnorm. Remissutfallet i denna del kommer att redovisas i ett annat sammanhang.
Inom ramen för arbetet med arbetsgruppens betänkande har gruppen beaktat förslag som har lagts fram av stadsförnyelsekommittén i betänkan- det (SOU 1981:99) Stadsförnyelse och bostadsförbättring. av underhålls- fondsutredningen i betänkandet (SOU 1982:65) Återinvestera i bostäder samt av stat-kommungruppen i betänkandet (SOU 1982z37) Kommunal planering i förändring. Samtliga betänkanden har remissbehandlats. Vid den tidpunkt då arbetsgruppen avlämnade sitt betänkande hade remissytt- randena över underhållsfondsutredningens betänkande ännu inte samman- ställts. Detta har numera skett. En sammanfattning av underhållsfondsut- redningens betänkande och remissyttrandena bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 9.2.
1.2. F öredragandens överväganden
l.2./ Allmänna synpunkter
1.2.1.l En ny bostadspolitisk situation"
Samhällets mål för bostadsförsörjningen är att hela befolkningen skall beredas sunda. rymliga. välplanerade och ändamålsenligt utrustade bostä- der av god kvalitet till skäliga kostnader. Insatser för att främja en tillräck- lig och planmässigt genomförd nyproduktion av bostäder har under lång tid varit det främsta medlet för att uppnå detta mål. De konkreta åtgärderna har växlat med de förutsättningar som har rätt vid olika tidpunkter. från egnahemsrörelsen till 1960- och 1970-talens miljonprogram.
Under den första hälften av 1970-talet togs de avgörande stegen för att uppnå standardmålen för efterkrigstidens bostadspolitik. Mellan 1970 och 1980 minskade andelen omoderna och halvmoderna lägenheter från 22 till 7% och andelen trångbodda hushåll från 16 till 4%. Nästan varannan svensk har idag en egen bostad och nästan alla bostäder är modernt utrustade.
1 början av 1970-talet vidtogs flera åtgärder för att anpassa bostadspoliti- ken till en situation då förnyelsen får allt större betydelse. Då förbättrades linansieringsvillkoren för ombyggnadsverksamheten och genom bostads- saneringslagen gavs-kommuner och hyresgäster ökat inflytande över om- byggnadsverksamheten. Samtidigt byggdes den kommunala bostadsför-
Prop. 1983/84: 40 4
sörjningsplaneringen ut och vissa kommuner ålades skyldighet att upprätta särskilda bostadssaneringsprogram. Sedan är 1978 skall de kommunala. bostadsförsörjningsprogrammen ge uttryck för en samlad syn på behovet av nybyggnad. förnyelse och andra bostadsförsörjningsåtgärder.
Under de senaste åren har förutsättningarna för bostadspolitiken ytterli- gare förändrats i grundläggande avseenden. Möjligheterna att få en bostad som tillgodoser rimliga krav begränsas numera inte av någon allmän bo- stadsbrist. Varken invånarantalet eller antalet hushåll i landet väntas under kommande år öka i samma takt som tidigare. Också flyttningarna från glesbygd till tätorter och mellan tätorter minskar. Den ekonomiska situa- tionen medför att vi knappast kan .räkna med att hushållen de närmaste åren får ekonomiska möjligheter att efterfråga en väsentligt högre bostads- standard.
I denna nya bostadspolitiska situation blir nyproduktionen av bostäder inte längre den helt dominerande frågan. Större uppmärksamhet än tidi- gare måste ägnas åt hur det belintliga' bostadsbeståndet utnyttjas och fördelas och hur det bör vårdas. utvecklas och kompletteras. Tyngdpunk- ten i politiken förskjuts från bostadsbyggnadspolitik till bostadsförsörj- ningspolitik. Medan de grundläggande bostadssociala målen ligger fast måste bostadspolitikcns medel inriktas mera på bostädernas fördelning. förvaltning och förnyelse. Därtill krävs en samlad översyn av reglerna för planering. byggande och bostadsfinansiering m.m.
En av de nödvändiga utgångspunkterna för en sådan samlad översyn är klart uttalade mål för bostadsbesti'indets förnyelse. Målen måste i sin tur översättas till konkreta åtgärder och beräkningar måste göras av i vilken omfattning olika slags åtgärder bör och kan genomföras. Det är nämligen först när ambitionsnivån ges en sådan tydlighet som den önskade omorien- teringen får ett tillräckligt gensvar hos alla de parter som medverkar till att forma och förverkliga de bostadspolitiska strävandena. Jag har i remiss- svaren på stadsförnyelsegruppens betänkande funnit ett starkt stöd för detta synsätt.
Jag delar således arbetsgruppens uppfattning att det är nödvändigt att ange ett konkret och förhållandevis långsiktigt program för bostadsbestån- dets förnyelse. Gruppen förordar att statsmakterna skall ta ett aktivt ansvar för att de i programmet angivna målen uppnås. Också på den punkten villjag instämma i gruppens principella syn. menjag vill påpeka att innebörden av ett sådant ansvarstagande blir av allmän och övergri- pande natur. Det innebär således inte att ansvar och uppgifter skall föras över från t.ex. fastighetsft'irvaltare eller kommuner till statliga organ. Däremot innebär det att statsmakterna löpande bör följa utvecklingen och pröva behovet av insatser av olika slag för att programmet skall kunna förverkligas.
.lag kommer alltså i det följande att föreslå dels ett tioårigt program för bostadsbeståndets förbättring. dels vissa ändringar i reglerna för planering och bostadsfinansiering m.m. som motiveras av programmet.
Prop. 1983/84: 40
'.!l
Redan inledningsvis vill jag slå fast att medlen för att genomföra det långsiktiga bostadsförbättringsprogrammet inte omedelbart kan få sin slut- liga utformning. När miljonprogrammct skulle förverkligas fick det ske genom en successiv utveckling av administrativa. finansiella och tekniska insatser. På samma sätt förhåller det sig nu. Flera remissinstanser pekar på behov av kompletterande insatser. ytterligare regeländringar etc. för att bostadsförbättringsprogrammet skall kunna genomföras. De förslag till åtgärder som jag kommer att föreslå i syfte att stödja bostadsförbättrings- programmets förverkligande skall därför ses som betydelsefulla men inte cess måste naturligtvis läggas upp så att olika förändringar länkas samman på ett sådant sätt att man undviker ryckighet och tvära kast. "En viktig utgångspunkt för mina överväganden har därför varit att de förslag som nu läggs fram på ett smidigt sätt skall knyta an till den nya plan- och byggnads- lagstiftningen och till resultatet av bostadskommitténs arbete.
1.2. 1.2 Förutsättningar och mål för bostadsförbättringsprogrammet
Arbetsgruppen presenterar i sitt betänkande en ganska utförlig redogö- relse för bostadsbeståndets egenskaper och brister. Av denna framgår bl.a. att det numera bara är en liten andel av lägenheterna som saknar moderna bekvämligheter. 1 stora delar av bostadsbeståndet finns det där- emot brister beträffande underhållsskick, energiegenskaper. tillgänglighet och lägenhctssammansättning. Beskrivningen av rådande förhållanden har godtagits av remissinstanserna och llera uttalar sin tillfredsställelse över det material som presenteras. '
Också när det gäller den aktuella situationen inom byggnadsindustrin och byggmaterialindustrin bekräftar remissinstanserna den redovisning som lämnas i betänkandet. Situationen är således besvärlig med ett lågt kapacitetsutnyttjande och en hög arbetslöshet. Eftersom en stor del av de arbetslösa byggnadsarbetarna återfinns inom yrkesgrupper och på orter som bara i liten utsträckning berörs av en ökad underhålls- och ombygg- nadsverksamhet krävs det särskilda insatser i form av vidareutbildning och andra anpassningsåtgärder för att bostadsförbättringsprogrammet skall ge de avsedda effekterna på sysselsättningen.
Med den snäva tidplan som gällde för arbetsgruppens arbete med det remitterade förslaget till bostadsft'irbättringsprogram blev det nödvändigt att inrikta arbetet på i huvudsak frågor om underhåll. reparationer och ombyggnader av bostadsbeståndet samt energisparfrågor. Arbetsgruppen anför att det föreslagna bostadsförbättringsprogrammet utgör en del av ett mera övergripande stadsförnyelsearbete och att programmet måste följas av ett fortsatt arbete med olika förnyelsefrågor. Önskemål om olika slags kompletteringar av arbetsgruppens programförslag har också framförts av flera remissinstanserf—
Med anledning av dessa synpunkter vill jag betona att det år i kommu-
Prop. 1983/84: 40 6
nerna som åtgärderi bostadsbeståndet på lämpligt .sätt kan länkas samman med andra stadsförnyelseätgärder. Mina förslag i det följande är. liksom arbetet med den nya plan- och byggnadslagstit'tningen och annat ankny- tande reformarbete. avsedda att stödja och underlätta kommunernas strä- vanan att allsidigt förbättra bcbyggelsemiljön. Det torde bli nödvändigt att under de kommande åren fortlöpande ägna uppmärksamhet åt behovet av åtgärder för att underlätta kommunernas stadsförnyelsearbete.
Jag vill stryka under att det övergripande målet för bostadst'örbättrings- programmet är att genomföra sådana förbättringar i bostadsbeståndet som är bostadssocialt angelägna och samhällsekonomiskt försvarbara. [ en tid då kapaciteten inom byggsektorn är dåligt utnyttjad finns det anledning att skynda på detta arbete eller att vidta vissa åtgärder som annars kanske hade fått skjutas på framtiden. Några remissinstanser gör gällande att det kan uppstå konflikter mellan de bostadssociala och de sysselsättningspoli- tiska strävandena. lnsatserna i bostadsbeståndet skulle kunna bli mer omfattande och genomgripande än vad som från bostadssociala utgångs- punkter vore önskvärt. Sådana situationer kan naturligtvis uppstå. Särskilt i ett inledande skede finns det en risk för att så sker. Det är då enligt min uppfattning snarare ett uttryck för att verksamheten ännu inte har inriktats och planlagts på ett riktigt sätt än för att det skulle föreligga en grundläg- gande konflikt mellan de båda målen. Om verksamheten styrs utifrån bostadssociala utgångspunkter och i nära samråd med de berörda menar jag tvärtom att de bostadssociala ambitionerna mycket väl kan förenas med en strävan att ta till vara byggsektorns kapacitet och minska arbets— lösheten.
Bakom de av några remissinstanser uttryckta farhågorna beträffande bostadsförbättringsprogrammets sociala effekter ligger en förmodan om att insatserna i bostäderna inte kommer att motsvara de boendes behov och önskemål. Arbetsgruppen diskuterar i sitt betänkande vissa utvecklings- tendenser som torde komma att påverka efterfrågan på ombyggnad. Grup- pens slutsats är att de lokala variationerna är betydande och att bostads- marknaden f.n. är mycket känslig för också relativt små förändringar i inkomster och priser eller befolkningsutveckling och sysselsättningsgrad. Gruppen påpekar att efterfrågan på små lägenheter f. n. är stor men att den på längre sikt lian komma att minska starkt.
Remissinstansernas åsikter om önskvi-irdhcten-att slå samman smä lä- genheter till större i samband med ombyggnad går starkt i sär. De kom- muner och lånsbostadsnämnder som har yttrat sig i frågan bedömer att. efterfrågan på små lägenheter torde bestå under lång tid och anser att man därför bör vara återhållsam med att slå samman lägenheter vid ombygg- nad. Andra remissinstanser anser att det vore olyckligt att i alltför hög grad grunda långsiktigt inriktade åtgärder på den besvärliga ekonomiska situa- tion som råderjust nu.
För min del anser jag att överväganden om dessa och liknande frågor i
Prop. 1983/84: 40 . 7
huvudsak måste göras på det lokala planet. Det är här kunskapen finns om vilka avvägningar som bör göras mellan å ena sidan det samlade behovet på orten på kort och lång sikt av lägenheter av olika storlek och å andra sidan önskemålet att uppnå en lämplig lägenhetssammansättning i ortens olika bostadsområden. Mot bakgrund av det stora inslaget av smålägen- heter i bostadsbeståndet har man i många kommuner tidigare ställt upp generella mål om att minska antalet smålägenheter i samband med om- byggnad. Därvid har utrymmet för nyanseradebedömningar i det enskilda fallet begränsats. Flera studier av de bostadssociala effekterna av samman- slagningarna har visat att dessa. åtminstone i ett första skede. inte har motsvarat förväntningarna. Det finns således anledning att förorda att frågor om den lämpliga lägenhetssammansättningen vid ombyggnad hante- ras nyanserat och i ökad utsträckning grundas på planmässiga övervägan- den som vid sidan av generella mål för lägenhetssammansättningen också beaktar förhållandena inom det aktuella bostadsområdet samt de enskilda lägenheternas kvaliteter. Jag vill i sammanhanget påminna om att bostads- kommittén har i uppdrag att bl. a. överväga eventuella förändringar i de bostadspolitiska målen vad avser bl. a. utrymmesstandarden. Det kan såle- des finnas anledning att återkomma till dessa frågor sedan kommitten har slutfört sitt arbete. .
Också till det av arbetsgruppen förordade målet att huvuddelen av alla omoderna. halvmoderna och ofullständiga lägenheter skall undanröjas un- der programperioden ställer sig många remissinstanser tveksamma eller negativa. Utgångspunkten för deissa remissinstanser är att det finns ett behov av enkla och därmed billiga lägenheter hos vissa grupper som t. ex. nybildade hushåll och studerande. varför det kan finnas skäl att behålla vissa halvmoderna eller ofullständiga lägenheter.
Jag kan hålla med de remissinstanser som tar upp denna fråga om att vissa grupper av boende är beredda att acceptera en lägre utrustningsstan- dard om därmed lägenheten blir avsevärt billigare. Frågan är emellertid om det av det skälet finns anledning att även på relativt lång sikt behålla lägenheter med en otidsenlig standard. Enligt min uppfattning bör även fortsättningsvis strävan vara att se till att alla lägenheter uppnår vad som i bostadssaneringslagen anges som lägsta godtagbara standard. Jag vill erin- ra om att det inom den ramen finns ett relativt betydande utrymme för anpassningar i speciella fall. Om det finns särskilda skäl kan man t.ex. avstå från bad eller dusch i de enskilda lägenheterna om tillfredsställande anordningar kan ordnas gemensamt i huset. Vidare kan det. som stadsför- nyelsegruppen också framhåller. finnas anledning att göra särskilda be- dömningar när det gäller lägenheter för kollektiva och andra speciella boendeformer. Det avgörande är emellertid enligt min mening att med- vetna och bostadssocialt grundade överväganden utgör utgångspunkten för ställningstaganden om att bevara ett visst lägenhetsbestånd med lägre standard än den som annars accepteras.
Prop. 1983/84: 40 8
Arbetsgruppens uppfattning om angelägenheten av att öka tillgänglighe- ten i bostäderna för gamla och handikappade har vunnit stöd hos remissin- stanserna. Remissinstanserna är också positiva till principen att behovet av tillgänglighetsskapandc åtgärder bör bedömas ur ett områdesperspck- tiv. De handikappades organisationer är dock kritiska och menar att de resultat som kommer att uppnås blir alltför beroende av ambitionsnivån i olika kommuner. Andra remissinstanser anser att ett starkare hävdande av tillgänglighetskraven leder till konflikter med bevarandeintressena och önskemålet att förnyelsen skall ske i varsamma former.
För min del anscrjag att en bedömning av vilka funktioner som bebyg— gelsen skall fylla måste ligga till grund för varje övervägande om vilka åtgärder som bör vidtas. ] dag är det otvivelaktigt så att tillgängligheten för människor med rörelsehinder eller andra särskilda problem är dålig i många bostadsområden. Samtidigt vet vi att de grupper som har problem av detta slag ökar. De flesta vill få möjlighet att bo kvar i sin invanda miljö. Därigenom kan också kostnaderna för särskilda omsorgs- och vårdinsatser begränsas. Det finns således starka motiv för att öka tillgängligheten i det befintliga bostadsbeståndet för att det på kort och lång sikt skall kunna fylla sina funktioner på ett acceptabelt sätt.
De åtgärder som behöver vidtas för att öka tillgängligheten i bostäderna kan göras på ett mer eller mindre varsamt sätt. l en del speciella fall kan särskilda bcvarandehänsyn motivera att man helt underlåter att vidta vissa åtgärder. 1 andra fall kan tekniska. ekonomiska eller funktionella hänsyn leda till att tillgänglighetskraven bör modifieras. Det ligger i sakens natur att åtgärder i den befintliga bebyggelsen alltid måste grundas på en sam- manvägd bedömning av olika förutsättningar. krav och önskemål. Detta får emellertid inte leda till att vissa gruppers behov av funktionella förbätt— ringar ständigt eftersätts. "En varsam förnyelse är enligt min mening en förnyelse som utgår från behoven av funktionella förbättringar — inte minst sådana som är viktiga för utsatta grupper i samhället — och där förbättringarna utförs på ett sådant sätt att onödiga ingrepp undviks. Genom att samordna förnyelseåtgärderna områdesvis skapas ökade möj- ligheter att finna lösningar som i rimlig utsträckning tillgodoser olika krav och önskemål.
Jag vill i det här sammanhanget understryka vikten av att beakta vad de handikappades organisationer anför om att ansträngningarna att öka till- gängligheten inte får inriktas enbart på de rörelsehindrades behov. De synskadades. de utvecklingsstördas och de psykiskt sjukas. allergikernas och andra handikappades problem måste uppmärksammas mera än vad som hittills har skett.
När det gäller de äldres och handikappades bostadsförhållanden finns det enligt min mening anledning till kompletterande överväganden. Jag kommer i det följande att föreslå ett särskilt finansiellt stöd för vissa tillgänglighetsskapandc åtgärder. främst installation av hissar i trevånings-
Prop. 1983/84: 40 9
hus. Arbetsgruppen pekar bl. a. på att den fysiska miljöns utformning leder till att många människor som på grund av ålder, sjukdom eller andra orsaker har begränsad rörelse- eller orienteringsförmäga hindras att leva ett normalt liv. Resultatet blir enligt arbetsgruppen social isolering. dåligt tillvaratagande av mänskliga resurser och ett onödigt stort behov av insat- ser för vård och omsorg. Enligt min mening är det angeläget att ytterligare studera dessa förhållanden. särskilt de sociala och samhällsekonomiska aspekterna i sammanhanget. Jag har därför för avsikt att initiera ytterligare utredningsarbete i syfte att utveckla formerna för att anpassa bostadsbe- ståndet och bostadsmiljön till behoven hos äldre och handikappade. I detta sammanhang bör även belysas möjligheterna att i de områden där det finns många outhyrda lägenheter utnyttja dessa lägenheter som en resurs. t. ex. för utflyttning av äldre och handikappade från institutioner. Ett komplette- rande utredningsarbete med den inriktning som jag nu har nämnt torde göra det möjligt att avlasta bostadskommittén dess arbete i motsvarande delar.
Begreppet tillgänglighet kan ges en ännu vidare innebörd. Vissa grupper av människor är särskilt beroende av utformningen av närmiljö och till- gången på olika slags service. Jag tänker då bl.a. på barnen och på för- värvsarbetande småbarnsföräldrar. Det är viktigt att också dessa gruppers speciella behov beaktas vid överväganden om förnyelsen av olika bostads— områden.
De mål som arbetsgruppen i övrigt har angett för bostadsförbättringspro- grammet har vunnit allmän anslutning hos remissinstanserna. med vissa kommentarer och påpekanden somjag inte har anledning att närmare gå in på här.
Riksantikvarieämbctet och fastighetsägareförbundet föreslår tillägg till de av arbetsgruppen angivna målen för bostadsförbättringsprogrammet.
Riksantikyarieämbetet anser att ett mål bör vara att ta till vara de kulturhistoriska och upplevelsemässiga värdena i byggnader och stadsmil- jöer. Jag kan instämma i riksantikvarieämbetets uppfattning att dessa aspekter är viktiga och att de bör tillmätas stor betydelse i förnyelsearbe- tet. De utgör både en utgångspunkt och en restriktion "som måste beaktas i all förnyelseverksamhet. Jag finner det befogat att kraven på varsamhet kommer till uttryck bland de särskilda målen för bostadsförbättringspro- grammet. '
Fastighetsägareförbundet förordar att ett mål för programmet bör vara att fastighetsförvaltningen skall effektiveras efter företagsekonomiska principer. Jag delar förbundets uppfattning om vikten av en effektiv fas- tighetsförvaltning och vill i det sammanhanget påminna om att regeringen har uppmärksammat de bristeri fråga om utbildningen av fastighetsförval- tare som f.n. föreligger. Till en effektiv fastighetsförvaltning hör också att tillgodose flera av de mål som arbetsgruppen anger. t.ex. att underhållet av bostäderna skall säkras och att energihushållningsåtgärderna skall in-
Prop. 1983/84: 40 IO
tensifieras och samordnas med andra förbättringsåtgärder. Däremot kan jag inte dela fastighetsägareförbundcts uppfattning att fastighetsft'rrvalt- ningen ensidigt skall grundas på företagsekonomiska'principer. Också andra hänsyn än de rent företagsekonomiska övervägandena mäste tillåtas spela en betydande roll i en god bostadsförvaltning. Både de allmännyttiga bostadsföretagen och de enskilda fastighetsägarna måste i sin verksamhet ta ett socialt ansvar. Sker inte detta ökar i stället anspråken på samhällets ansvar och kontroll.
Sammanfattningsvis finner jag att de mål för bostadsförbå'tttringspro— grammet som arbetsgruppen har föreslagit bör accepteras. med det tillägg om varsamhet somjag nyss har förordat.
Bostadsförbättringsprogrammet bör således grundas på' följande bo.- stadssociala mål för bostatlsbeständets förbättring: [. Alla människor har rätt till en bostad med modern utrustning.
3. Alla boende har rätt till en bostad som är väl underhållen.
3. Oberoende av ålder eller handikapp har alla rätt till en bostad som fyller kraven på god tillgänglighet.
4. Förbättringar i bostadsbeståndet bör inriktas så att de främjar ett jäm- likt och integre'rat boende och ett varsamt omhändertagande av kvalite- terna i den befintliga boendemiljön. Till dessa mål skall läggas de energipolitiska och sysselsättningspolitiska målen för bostadsförbättringsprogrammet. nämligen:
5. Energiltushällningsåtgärderna skall intensifieras och samordnas med andra förbättringsätgärdet'.
6. Kapaciteten inom byggsektorn skall utnyttjas bättre.
1.2. l .3 Bostadsförbättringsprogrammet
Arbetsgruppen föreslår ett tioårigt program för underhåll. reparationer och ombyggnader som innebär att insatserna skall öka under hela programt- perioden. De sammanlagda kostnaderna för underhåll av flerbostadshus skall enligt programmet öka från 2500 milj. kr. är 198] till 4100 milj. kr. år 1986. Under tioårsperioden 1984—1993 skall vidare 275000 lägenheter i flerbostadshus och l50 000 småhus byggas om. Arbetsgruppen beräknar att programmet medför att l5—20 000 fler kan sysselsättas inom byggindu- strin och byggmaterialindustrin än om verksamheten skulle ligga kvar på den nivå som den hade i slutet på 1970-talet. dvs. innan en rad tillfälliga åtgärder för att stimulera byggandet sattes in.
Flertalet remissinstanser anser att den angivna ambitionsnivån för pro— grammet är rimlig och realistisk. Vissa av remissinstanserna har emellertid givit uttryck åt en ganska stor osäkerhet om stimulanseffekten av de föreslagna förändringarna i finansieringsvillkor m.m. är tillräcklig för att programmet skall kunna förverkligas. Särskilt gäller detta bedömningen av ombyggnader av småhus. men även beträffande ombyggnadsverksamhe- ten i flerbostadshusen är flera remissinstanser tveksamma.
Prop. 1983/84: 40 l |
De bedömningar av den önskvärda omfattningen av underhåll och om! byggnad som stadsförnyelsegruppen redovisar finnerjag väl avvägda. Jag återkommer senare till mina överväganden rörande finansieringen av un— derhålls- och ombyggnadsåtgärder. Mina förslag tar sikte på att göra det möjligt att förverkliga de mål för bostadsförbättringsprogrammct sotn jag har redovisat. Jag kommer således att föreslå ökat stöd till underhåll. reparationer av byggfel och byggskador. till grundförstärkning. installation av hissar m.m. Mina förslag innebär också att det betydande stöd som redan nu lämnas till bl.a. energihushållningsåtgärder och ombyggnader bibehålls på minst oförändrad nivå. Detta kommer att göra det möjligt att undanröja många av bristerna i miljonprogrammets bostadsområden och att förbättra det äldre bostadsbeståndet.
lnnan reglerna för linansieringsstödet har fått sin slutliga utformning och tillämpats praktiskt är det givetvis svårt att i detalj bedöma vilka effekterna katt komma att bli. Mina förslag i det följande innebär att reglerna för finansieringen läggs fast för en treårsperiod. Skulle det visa sig att den faktiska utvecklingen väsentligt avviker från målen får det naturligtvis ske en omprövning av de styrmedel som står till förfogande. Jag återkommer senare till hur bostadsförbättringsprogrammet skall följas upp.
1 det här sammanhanget vill jag också påpeka att det inte bara är de finansiella villkoren som har betydelse för förnyelseverksamhetens omfatt- ning. En förstärkt planering och en vidgad besiktnings- och rådgivnings- verksamhet torde också ha stor betydelse för vilken omfattning som verk- samheten kommer att få.
När det gäller ombyggnader av småhus delar jag remissinstansernas uppfattning om svårigheterna att göra tillförlitliga bedömningar eller att ställa upp realistiska mål. Jag finner det därför knappast meningsfullt att göra några särskilda bedömningar beträffande ombyggnader av småhus.
För att målen för bostadsförbättringsprogrammet skall uppnås krävs en underhålls- och ombyggnadsverksamhet av följande omfattning.
,
Underhållsvolymer i flerbostadshus och småhus åren 1984-1993. milj. mZ bostadsyta per år.
l934—l936 l987— l939 l990—l993
lO-års- ZO—års- _ lO—års- 20-års- IO-års- ZO-års- underhåll underhåll underhåll underhåll underhåll underhåll Flerbostadshus 9.6 3.l l0.9 3.9 12.2 4.6 Småhus 13.4 5.0 l4.7 5.5 - 6.3
___—W
Prop. 1983/84: 40 12
Årlig ombyggnad av flerbostadshus.
Antal lägenheter före ombyggnad
Omfattningl Sent 70—tal 1986 1993 (genomsnittlig tuppskattad
kostnad) fördelning)
Begränsad om- _ byggnad (2 400 kr./"m") , i 000 5 000 [2 000 Ombyggnad (3 500 kr.,-'m—l 6000 12 000 16000 Genomgripande _ ombyggnad (5 000 kr./m") 5 000 7 000 2 000 Totalt . l2 000 24 000 30 000
' [ arbetsgruppens betänkande anges att ombyggnaderna under programperioden kommer att bli mer eller mindre genomgripande beroende på byggnadernas kvalitet och standard före ombyggnad. Tre typfall anges. nämligen begränsad ombyggnad. ombyggnad samt genomgripande ombyggnad. Termerna föreslås inte ha någon betydelse vid prövning av standardkrav. lånevillkor etc. utan används endast för att belysa åtgärdernas karaktär och för volym- och kostnadsbedömningar.
Vad gäller underhållet bör noteras att i tabellen anges de totala ytor som blir aktuella för underhållsåtgärder. Av kostnaderna för detta underhåll kan man överslagsmässigt räkna med att knappt hälften hänförs till lägen- hetsunderhället och resten till det gemensamma underhållet. De totala kostnaderna för underhållet av flerbostadshus beräknas år I986 uppgå till ca 4 l00 milj. kr.. vilket skall jämföras med att underhållskostnaderna i slutet på 1970-talet uppgick till ca 2500 milj. kr.
Den i tabellerna angivna volytntttveeklingen för det gemensamma under- hållet samt ombyggnaderna i flerbostadshusen kan omräknas till följande ungefärliga kostnadsnivåer.
Årliga kostnader för gemensamt underhåll och ombyggnader i flerbostadshus. milj. kr.. 1983 års priser.
Sent 70—tal 1986 l993 Gemensamt underhåll H) år 1 300 480 ()IO Gemensamt underhåll 20 år ' I 240 I 840 Begränsad ombyggnad 200 700 1 730 Ombyggnad ] 200 2 200 2 i 10 Genomgripande- ombyggnad | 600 ?. 200 630
Totalt 4 300 6 820 6 920
Prop. 1983/84: 40 B
Jag har tidigare anfört attjag delar'arbetsgruppens uppfattning att stats- makterna skall ta ett aktivt ansvar för att förnyelseverksamheten får den omfattning som jag nu har angett. Några remissinstanser har förordat att programmet skall utvärderas och omprövas efter ett visst antal år. Arbets- gruppen har föreslagit en kontrollstation är l986. då främst medlen för programmets genomförande skulle ses över.
För min del serjag det som angeläget att programmet blir föremål för en löpande utvärdering. Inom ramen för bostadsförsörjningsplaneringen — som jag senare skall återkomma till — bör det ske en fortlöpande uppfölj- ning av programmets genomförande och av effekterna härav. Bostadssty— relsen har enligt sin instruktion ansvar för att följa utvecklingen inom bostadsförsörjningen och uppmärksamma statsmakterna på eventuella be- hov av att vidta åtgärder. Även forskningsorganen har givetvis ett ansvar för att både bidra till att utveckla formerna för att genomföra programmet, dokumentera utvecklingen och utvärdera programmets effekter från skilda utgångspunkter. Jag återkommersenare särskilt till forskningsfrågorna.
Även om jag således förordar en löpande uppföljning och utvärdering av programmet finner jag att det kan vara lämpligt att redan nu ange en tidpunkt för en första, mera samlad utvärdering. Därigenom ges olika organ möjligheter att inrikta sitt arbete så att de aktivt kan bidra till utvärderingen. Tidpunkten för en sådan första utvärdering bör sättas så att den kan bygga på redovisningar av arbetet i kommunerna. Med tanke på vad jag senare kommer att anföra beträffande en särskild redovisning av kommunernas bostadsförsörjningsplanering såvitt avser bostadsförbätt— ringsåtgärder torde en sådan utvärdering kunna ske under år l986. Arbetet med utvärderingen bör läggas upp så att regeringen under hösten 1986 kan lämna riksdagen en samlad redovisning av bostadsförbättringsprogrammet och därpå grundade förslag till eventuella åtgärder. Naturligtvis kan rege— ringen även dessförinnan ha anledning att återkomma till riksdagen i dessa frågor. bl.a. med anledning av arbetet i bostadskommittén och i det utred- ningsarbete somjag tidigare har nämnt. .
Avslutningsvis villjag kommentera de synpunkter rörande programmets sysselsättningseffekter som har kommit fram vid remissbehandlingen.
Arbetsgruppen har valt att grunda sina beräkningar av sysselsättningsef— fekten på en jämförelse mellan de investeringsnivåer som programmet innebär och investeringsnivän under det sena 1970-talet. dvs. innan en rad tillfälliga stimulanser för byggandet sattes in. Många remissinstanser påpe- kar att den sysselsättningsökning som redovisas vid en sådan jämförelse till stor del redan är intecknad. Detta är naturligtvis till viss del riktigt. De väsentligt bättre linansieringsvillkor som nu föreslås för underhåll och reparationer bör dock leda till betydande investeringsökningar. Därtill skall läggas effekten av de bättre villkor för tilIgänglighetsskapande åtgär- der, grundförstärkningsåtgärder m.m. som jag också kommer att föreslå. Sett också i förhållande till dagens situation bör därmed programmet
Prop. 1983/84: 40 [4
kunna ge en betydande sysselsättningseffekt. särskilt på vissa orter och inom vissa branscher och yrkeskategorier. I likhet med arbetsmarknads- styrelsen vill jag emellertid framhålla att det kommer att krävas aktiva åtgärder för att överbrygga de omställningsproblcm som torde komma att uppstå. Jag vill också tillägga att det inte är möjligt att enbart inom ramen för bostadspolitiken lösa kapacitets- och sysselsättningsproblemen inom byggsektorn. Åtgärder av'annat slag och inom andra samhällssektorer måste också till. Jag vill i det sammanhanget hänvisa till de förslag till sysselsättningsfrämjande åtgärder-som regeringen nyligen har förelagt riksdagen (prop. 1983/84: 26) och till det arbete i samråd med företrädare för branschorganisationer och fackliga organisationer som sker i den sär- skilda lcdningsgrupp för byggfrågor som regeringen har tillsatt.
1.2.2 Planering ut'förnya/saritgärtler l.2.2.l Inriktning och ansvarsfördelning
Planeringen har stor betydelse för den sociala bostadspolitiken. Genom en öppen'och demokratiskt styrd planering kan människors behov och önskemål fångas upp. kanaliseras och omsättas i konkreta åtgärder.- För att planeringen skall bli meningsfull måste den inriktas på väsentliga frågor som kräver gemensamma beslut och åtgärder. Den måste bedrivas i nära samverkan med dem som är direkt berörda. Det är också en viktig uppgift för planeringen att medverka till en rättvis och solidarisk fördelning av resurser mellan olika grupper i samhället och mellan olika delar av en kommun.
Den här grundsynen delas inte av alla. Företrädarna för de privata fastighetsägarna och näringslivets organisationer ger i sina remissvar ut- tryck åt en annan grundsyn. nämligen den att utvecklingen i stället bör överlåtas ät marknadskrafterna. Bortsett från att jag av principiella skäl inte delar den uppfattningen vill jag påpeka att ett sådant synsätt leder till särdeles orimliga konsekvenser när det gäller behov av förändringar i bostadsbeståndet och bostadsmiljöerna. l avsaknad av effektiva vägar att få till stånd förbättringar av den befintliga bostadsmiljön tar sig nämligen hushållens efterfrågan i första hand uttryck i att de som har möjligheter flyttar till områden som bättre svarar mot behov och önskemål. De minst attraktiva områdena överges därmed av dem som har störst möjlighet att välja bostad. Saknas planerade och samordnade insatser från samhällets gemensamma organ leder utvecklingen snabbt till segregation. förslumning och en omfattande kapitalförstöring.
Bostadsmarknaden sorterar under sådana förhållanden effektivt ut vin- narc och förlorare. Till förlorarna hör regelmässigt de grupper som har de sämsta ekonomiska förutsättningarna. Till dem hör många av de fysiskt, psykiskt och socialt handikappade. "dvs. de som har störst behov av en god boendemiljö och stöd och hjälp från omgivningen.
För att illustrera den här utvecklingen brukar man ofta hänvisa till länder
Prop. 1983/84: 40 15
som saknar den utbyggda organisation för samhällsbyggandct som vi har i vårt land. Enligt min mening behöver man dock inte gå utanför värt lands gränser för att bli varse konsekvenserna av en alltför marknadsstyrdut- veckling inom bostadssektorn. Också hos oss finns det ofta i tätorterna en uppdelning i "goda” och "dåliga" områden. Vi har kunnat se att upprust- ning och ombyggnad lättare tar fart i de ”goda" områdena där bostäderna efter ombyggnaden tas i anspråk av mera välsituerade hushåll än de som bodde där förut.- För att motsvarande förbättringar skall ske i de "dåliga" områdena krävs det rejäla insatser från kommunernas sida. Där blir mark- nadskrafterna märkvärdigt orkeslösa.
Ett bostadsförbättringsprogram som syftar till att uppnå de mål somjag tidigare har redogjort för kan därför inte genomföras utan en aktiv plane- ring och utan engagemang från samhällsorganens sida. I likhet med arbets- gruppen anser jag att kommunerna måste ha ett huvudansvar för att planera. förbereda och initiera genomförandet av bostadsförhättringspro- grammet.
Statsmakterna har emellertid. somjag nämnde inledningsvis. ctt övergri- pande ansvar för att skapa rimliga förutsättningar för att förverkliga bo- stadsförbättringsprogrammet. På staten vilar bl.a. ett ansvar för de offent- liga organens medverkan i arbetet. Några remissinstanser. bl.a. LO och byggnadsarbetareförbundet. anser att arbetsgruppens förslag inte ger sta- ten tillräckliga möjligheter att se till att kommunernas planering verkligen kommer till stånd.
Jag har uppfattat arbetsgruppens förslag så att det bygger på förvissning- en om att ett förtroendefullt och effektivt samarbete mellan statliga organ och kommunerna skall kunna byggas upp utan att möjligheter till tvångsin— gripanden från statens sida skall behöva tillskapas. För min del är jag förvissad om att detta skall vara möjligt. Statliga förelägganden gentemot en kommun skulle i sammanhang som dessa. då det ställs .krav på en engagerad och aktiv kommunal utvecklingsinsats. vara verkningslösa.
Samhällsplaneringen har under lång tid varit inriktad på utbyggnad och nyexploatering. Bara i liten omfattning har samhällsplanerarnas intresse riktats mot utvecklingen av den befintliga bebyggelsen. I de fall planer har utarbetats för redan bebyggda områden har det många gånger skett med utgångspunkt i synsätt och metoder som har utvecklats för nyexploatering. Arbetsgruppen menar att planeringen. nu när vi står inför en ny fas i utvecklingen av den sociala bostadspolitiken, bör ställas om så att betyd- ligt större uppmärksamhet ägnas åt hur bostadsbeståndet som helhet bör utvecklas och utnyttjas. Liksom flertalet remissinstanser delar jag den uppfattningen. Vissa remissinstanser. bl.a. HSB. har emellertid uttryckt oro för att en sådan utveckling skulle leda till ett minskat intresse för nybyggnadsfrågorna. För min del finnerjag det angeläget att behoven av förändringar i befintliga bostäder och behoven av nyexploatcring. kom- plettering, förtätning. rivning och nybyggnad etc. betraktas i ett samman-
Prop. 1983/84: 40 16
hang. Nybyggandet får således inte ses som en separat verksamhet utan som ett av flera olika sätt att utveckla det samlade bostadsbeståndet.
Det är med tillfredsställelse jag noterar att remissinstanserna i stor utsträckning ansluter sig till de allmänna synpunkter på 'inriktningen av kommunernas planering som redovisas i arbetsgruppens betänkande. Det råder således bred enighet om att kommunernas förnyelseplanering bör vara områdesorienterad och inbegripa inte bara fysiska förändringar i byggnaderna utan också behov av att utveckla den yttre miljön, tillgången på gemensamma lokaler. service m.m. Som jag nämnde inledningsvis kommer jag att ta initiativ till ett vidare arbete med att bl.a. utveckla formerna för en sådan områdesorienterad planering som tar sikte på att öka möjligheterna för gamla och handikappade att bo kvar.
Flera remissinstanser påpekar att en utveckling av planeringen i den här riktningen också är förenad med risker. Knappa planeringsresurser kan under lång tid komma att bindas vid ett fåtal områden med påföljd att andra områden försummas. Planeringen kan bli så detaljerad att utrymmet för lokala initiativ och beslut i samråd mellan boende och fastighetsägare blir alltför beskuret. Det är naturligtvis viktigt att redan inledningsvis upp- märksamma risker av detta slag. Behovet av planering och kommunala insatser är olika i olika områden. Vilka insatser som behövs måste enligt min uppfattning avgöras lokalt mot bakgrund av förnyelsebchovens karak- tär och de samlade resurser för planering m. rn. som står till buds. Kommu- nerna måste också ges utrymme att följa upp sin planering i de ställningsta- ganden rörande standardkrav m.m. som aktualiseras i enskilda fall. Mina överväganden i det följande i dessa frågor grundas på en strävan att ge kommunerna ökade befogenheter att. .mot bakgrund av planmässiga över— väganden. själva avgöra hur avvägningarna bör göras i det enskilda fallet.
Jag är medveten om att det på många håll bedrivs arbete med att utveckla den kommunala planeringen i den riktning som jag nyss har angivit.
Många remissinstanser framhåller att kommunerna måste ges bättre möjligheter att initiera och genomföra förnyelseåtgärder. Många efterlyser också överväganden om vilket inflytande de boende bör ha över förnyelse— processen. Jag hyser stor förståelse för dessa synpunkter. Dagens lagstift- ning för planering och plangenomförande är inte särskilt anpassad till behovet av att förnya den befintliga bebyggelsen. Bostadssaneringlagen tar enbart sikte på förbättringar i det äldsta bostadsbeståndet. Det finns lagar och andra författningar som ännu inte har anpassats till den syn på hyres- gästernas ställning och formerna för deras inflytande över förvaltningen som har utvecklats under senare år.
Vissa av dessa problem har beaktats i det förslag till en ny plan- och byggnadslagstiftning som regeringen nyligen har remitterat till lagrådet. Inom bostadsdepartementet har vidare påbörjats en översyn av bostads- saneringslagen och andra lagar som har betydelse för att genomföra för-
Prop. 1983/84: 40 l7
nyelseåtgärder. Jag vill också erinra om att vissa hithörande frågor har uppmärksammats särskilt. Jag tänker då på den särskilda lag om exploate- ringssamverkan som har utarbetats i anslutning till den nya plan- och byggnadslagstiftningen och på de förslag till ändringar i förköpslagen som lades fram före sommaren och som nyligen har remissbehandlats (Ds Ju 1983: l l).
l.2.2.2 Reformerad bostadsförsörjningsplanering
Arbetsgruppen föreslår i sitt betänkande ändrade föreskrifter för bo- stadsförsötjningsplaneringen. Syftet med ändringarna är att ge kommuner- na ökade möjligheter att anpassa planeringen till de lokala behoven. att samordna bostadsförsörjningsplaneringen med andra planeringsformer och att begränsa det formaliserade uppgiftslämnandet till statliga myndig- heter.
Gruppens förslag i denna del har fått ett mycket blandat mottagande. Bland remissinstanserna förekommer olika bedömningar av hur väl bo- stadsförsörjningsplaneringen fungerar f.n. och vilket behov det finns av en mer långtgående förändring av planeringens innehåll och uppläggning. Så ansluter sig t. ex. kommunförbundet och alla de hörda kommunerna utom en till huvuddragen i arbetsgruppens förslag. medan bostadsstyrelsen och de länsbostadsnämndcr som har anmodats att yttra sig anser att man så långt som möjligt bör utgå från nuvarande bestämmelser och rutiner för bostadsförsörjningsplaneringen. Planverket. som helt instämmer i syftet bakom de föreslagna författningsändringarna. menari likhet med en kom- mun att den åsyftade förändringen i planeringens innehåll och uppläggning ryms inom ramen för gällande bestämmelser.
Till grund för mina egna överväganden i fråga om bostadsförsörjnings- planeringen villjag lägga följande allmänna synpunkter.
Som jag nämnde inledningsvis ser jag bostadsförbättringsprogrammet som ett viktigt steg i en utveckling av den sociala bostadspolitiken. Medan behovet av en rymlig och väl utrustad bostad tidigare stod i förgrunden. har numera kvaliteter i den fysiska och sociala miljön. tillgången på service och kommunikationer m.m. kommit att tillmätas allt större betydelse. Våra bostadsbehov har också förändrats. De många småhushällen ökar betydelsen av en bostadsmiljö som ger utrymme för. stimulerar till eller tvingar fram kontakter. Allt fler ga'mla och handikappade behöver en. lättillgänglig yttre och inre miljö samt möjlighet att få hjälp eller vård i eller ' nära bostaden. Bostadsmiljön utgör också den viktigaste basen för hemar- bete. föreningsliv. kulturella aktiviteter och annan fritidsverksamhet. Strä- vandena att fördjupa den kommunala demokratin måste också till stor del bygga på aktivitet och ansvar inom bostadsområdena.
En utveckling i den här riktningen är inte möjlig utan att bryta upp de ofta ganska stela gränserna mellan olika samhällssektorer. Bostadsfråå gorna kan inte betraktas avskilda från andra områden som barnomsorg. 2 Riktdagcn 1983./84. [ .taml. Nr 40. Bilaga 9 I
Prop. 1983/84: 40 18
äldreomsorg. skola. fritid och kultur. Under miljonprogrammets dagar lärde vi oss att en samplanering för olika samhällssektorer är oundgänglig då nya bostadsområden skall byggas. Men vi har ännu inte kommit särskilt långt i att tillämpa samma synsätt när det gäller de fortlöpande förändring- ar som sker eller planeras i den befintliga bcbyggelsemiljön.
En annan utgångspunkt för mina överväganden — som har ett visst samband med vadjag nyss har sagt — är att en minskad reglering i detalj av kommunernas verksamhet bör eftersträvas. En bred parlamentarisk enig- het råder om denna inriktning. Kommunerna har numera en sådan kompe- tens och sådana förutsättningar i övrigt att de bör ges ett mera självständigt ansvar i frågor som tidigare har reglerats genom statliga föreskrifter.
Mina överväganden i det följande grundas på uppfattningen att arbetet med bostadsförbättringsprogrammet bör läggas upp så att det bidrar till att bygga upp mera integrerade planeringsformer i kommunerna. Vad som krävs för att skapa utrymme för en fortsatt utveckling av den sociala bostadspolitiken är inte i första hand en utbyggd sektorsplanering utan snarare en utveckling där bostadsförsörjningsplaneringen integreras med annan kommunal planering. I många kommuner har. som jag tidigare har nämnt. planeringen utvecklats i denna "riktning. Bostadsstyrelsen har un— der senare är aktivt verkat för att stödja och stimulera en sådan utveckling.
_Bostadsförsörjningsplaneringen regleras idag genom dels en mycket all- mänt hållen bestämmelse i 3 5 lagen (. 1947: 523) om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande. dels närmare föreskrifter i förordningen (1978: 397) om kommunala bostadsförsörjningsprogram. Förordningen ger bostadsstyrelsen befogenheter att utfärda närmare föreskrifter rörande planeringen och redovisningen av vissa uppgifter. I praktiken har bostads— styrelsens föreskrifter kommit att inskränkas till föreskrifter om att .vissa uppgifter om planerat bostadsbyggande skall redovisas årligen. Styrelsen har därtill utarbetat allmänna råd om planeringens inriktning. innehåll etc.
Arbetsgruppen föreslår vissa ändringar i de nyss nämnda författningar- na. Ändringarna innebär att den statliga regleringen av bostadsförsörj- ningsplaneringen minskar och att de årliga redovisningarna av planerat bostadsbyggande slopas.
Jag finner att arbetsgruppens, förslag till ändrade bestämmelser i bo- stadsförsörjningslagen i huvudsak är väl ägnade att tillgodose de syften som jag nyss har redogjort för. Kommunernas lagfästa skyldighet att bedriva en bostadsförsörjningsplanering bör således kvarstå, men plane- ringen bör i lagen inte närmare regleras till form och innehåll. Lagtexten bör tydligare än nu ge uttryck för att planeringen skall omfatta inte bara nybyggnad av bostäder utan även andra åtgärder som ombyggnad. repara- tioner och underhåll. särskilda förmcdlingsåtgärder m.m.. Lagen bör vi- dare gc regeringen möjlighet att hämta in vissa uppgifter om kommunernas bostadsförsörjningsplanering. Vidare bör. som arbetsgruppen föreslår. la- gen innehålla en föreskrift om att kommuner med gemensam bostadsmark- nad skall samråda mcd varandra.
Prop. 1983/84: 40 19
l arbetsgruppens förslag tillny lagtext finns ingen motsvarighet till den nu gällande bestämmelsen om att bostadsförsörjningsprogram skall antas av kommunfullmäktige. Orsaken är att det i den föreslagna lagtexten inte anges något särskilt dokument som kan underställas kommunfullmäktige. Om bostt'tdsförsörjningsplaneringen leder till att flera olika dokument upp- rättas bör kommunerna enligt förslaget ha frihet att välja hur dessa skall behandlas i olika politiska organ inom kommunen.
Jag vill för min del betona att det-är ett gemensamt statligt och kommu- nalt intresse att bostadsförsörjningsplaneringen samordnas med annan kommunal planering och stäms av mot tillgängliga resurser. Det är också väsentligt att bostadsförst'njningsplaneringcn blir föremål för offentlig de- batt och får en god politisk förankring. En föreskrift om att planeringen skall behandlas i kommunfullmäktige borgar för att dessa intressen tillgo- doses. I likhet med bl. a. bostadsstyrelsen finnerjag därför att det saknas vägande skäl för att slopa den nuvarande föreskriften om att kommunfull- mäktige skall ta ställning till de centrala bedömningarna av vilka åtgärder som bör vidtas för att främja bostadsförsödningen. En sådan föreskrift ingriper bara i liten grad i den kommunala självstyrelsen och kan utformas så att den inte binder formerna för bostadsförsörjningsplaneringen.
Arbetsgruppens förslag innebär att förordningen ( l978: 397) om kommu- nala bostadsförsörjningsprogram upphävs och ersätts med en ny förord- ning som är avsevärt mindre detaljerad. Av förordningen skulle framgå att bostadsförsörjningsplaneringen bör omfatta dels övergripande bedötnning- ar på 5-10 års sikt. dels treåriga handlingsprogram. Vidare bör det enligt gruppens förslag finnas en föreskrift om att kommunerna årligen skall informera länsbostadsnämnderna om innehållet i planeringen och i övrigt tillställa nämnderna de uppgifter som behövs för sådana redovisningar som regeringen beslutar. Förslaget innebär att bostadsstyrelsens befogenhet att meddela närmare föreskrifter för planeringen upphör och att de nuvarande årliga formaliserade st-tmmanställningarna av uppgifter om planerat bo- stadsbyggande slopas. Bostadsstyrelsen får således i dessa sammanhang en rent rådgivande roll.
För egen del finnerjag det rimligt att kommunerna har en aktuell över- sikt över behovet av olika slag av åtgärder på bostadsft'irsörjningens områ- de. och ett treårigt handlingsprogram som revideras årligen. Jag delar emellertid kommunförbundets uppfattning att de översiktliga bedömning— arna av praktiska skäl inte bör bindas vid någon särskild tidshorisont. 1 kommuner där det råder stor osäkerhet om näringslivets utveckling och därmed om befolkningsutvecklingen under de närmaste åren kan det näm— ligen te sig mindre meningsfullt att göra överväganden som sträcker sig 5— 10 år framåt i tiden. 'l'idshorisontcn i de översiktliga bedömningarna får alltså göras beroende av de aktuella förutsättningarna. Allmänt är det givetvis önskvärt att kommunerna har en god framförhållning i sin bostads-. f'örsöriningsplanering. Med denna modifiering bör arbetsgruppens förslag
Prop. 1983/84: 40 20
kunna läggas till grund för en ny förordning. Mot bakgrund av vad jag tidigare har anfört om strävan efter minskad detaljreglering och vidgad kommunal kompetens anserjag dock att förordningen inte bör innehålla några detaljerade föreskrifter.
Ett par remissinstanser för fram förslag om ytterligare bestämmelser om bostadsförsörjningsplaneringen. Bostadsstyrelsen föreslår en bestämmelse om att planeringen skall ske områdesvis och Hyresgästernas riksförbund anser att det av lagen klart bör framgå att planeringsarbetet skall ske i samråd med de boendes organisationer.
I sak delarjag remissinstansernas uppfattning i båda dessa frågor. Med tanke på vad jag tidigare har sagt om att bostadsförsörjningsplancringens innehåll och uppläggning inte närmare bör regleras finnerjag det emellertid inte lämpligt att ta in bestämmelser av detta slag iförfattning. Rekommen- dationer i denna riktning kan i stället komma till uttryck i de allmänna råd för verksamheten som det ankommer på bostadsstyrelsen att utfärda.
De nya bestämmelser om bostadsförsörjningsplaneringen somjag nu har förordat bör. som arbetsgruppen föreslår. träda i kraft den ljuli 1984.
"Några remissinstanser har uttryckt farhågor för konsekvenserna av att - slopa de'formaliseradc redovisningarna av planerat bostadsbyggande. De menar att detta kommer att leda till merarbete för länsbostadsnämnderna och försämra möjligheterna att få en god överblick över vad som planeras i landet beträffande bostadsförsörjningen.
Arbetsgruppens förslag innebär att regeringen får befogenhet att begära vissa uppgifter från kommunerna. Därigenom ges möjligheter att hämta in de uppgifter som behövs för att få den nödvändiga överblicken. Som gruppen påpekar hämtas emellertid f. n. uppgifter in på många olika sätt. - .Jag ärinte beredd att nu ta ställning till vilken ordning som bör gälla för uppgiftsinsamling och uppgiftsutbyte mellan staten och kommunerna. Ar- betsgruppen föreslår att bostadsstyrelsen skall ges uppdrag att i samråd med arbetsmarknadsstyrelsen utarbeta förslag om hur samråd och utbyte av uppgifter mellan staten och kommunerna skall kunna utvecklas till effektiva instrument för en mer aktiv investerings- och sysselsättnings- planering inotn bostadsförsörjningsområdet. Jag instämmer i att detta är en angelägen uppgift. Uppdraget bör emellertid vidgas till att omfatta en samlad översyn av formerna för utbytet av uppgifter mellan stat och kommun om bostadsbeståndet och dess förändringar. Jag avser således att föreslå regeringen att uppdra åt bostadsstyrelsen att göra en sådan samlad översyn i samråd med bl.a. arbetsmarknadsstyrelsen. statistiska central- byrån och statens planverk.
Översyncn bör enligt min uppfattning syfta till att å ena sidan mer inrikta uppgiftsutbytet mot planerade åtgärder i befintliga bostäder. å andra sidan förenkla formerna för uppgiftsutbytet och förebygga risker för dubbelar- bele m.m. Jag delar arbetsgruppens uppfattning om att en stor del av de uppgifter som krcditinstitutcn. arbctsmarknadsmyndigheterna och bo-
Prop. 1983/84: 40 21
stadsmyndigheterna behöver, bör kunna hämtas direkt från de handlingar som kommunerna upprättar eller genom direktkontakter mellan länsbo- stadsnämnder och kommuner. En utgångspunkt för översynen bör därför kunna vara att sådan uppgiftsinsamling som sker genom standardiserade blanketter bör begränsas till ett absolut minimum till förmån för ökade direktkontakter mellan statliga och kommunala organ på den regionala nivån. Det finns också anledning att uppmärksamma att ökade möjligheter att erhålla uppgifter om bostadsbeståndet torde komma att erbjudas genom den vidgade besiktningsverksamhet som jag senare kommer att behandla.
Översyncn bör bedrivas så att resultatet föreligger innan de nya bestäm- melserna för bostadsförsörjningsplaneringen träder i kraft. Jag kommer därför att föreslå att det i uppdraget till bostadsstyrelsen anges att över- synen och därpå grundade överväganden och förslag skall redovisas till regeringen senast den 30 april 1984.
Arbetsgruppen föreslår att regeringen omedelbart skall utnyttja sin befo- genhet att begära in vissa uppgifter. Gruppen föreslår således att bostads- försörjningsprogrammet skall följas upp genom en särskild redovisning i två etapper. Den första. som skulle innefatta en inventering av förnyelse- behoven i kommunerna, skulle redovisas genom länsbostadsnämnderna i februari 1985.
Många remissinstanéer ställer sig frågande till värdet och genomförbar- heten av en sådan redovisning. Planverket och kommunförbundet menar dessutom att uppgiften att följa genomförandet av bostadsförsörjningspro- grammet bör läggas på länsstyrelserna i stället för på länsbostadsnämn- derna. '
1 stor utsträckning kanjag instämma i remissinstansernas kritik på denna punkt. Jag har tidigare sagt att det bör ske en löpande uppföljning av bostadsförbättringsprogrammet och att en första samlad utvärdering bör ske år 1986. Det ligger inom ramen för bostadsstyrelsens uppgifter att i samarbete med länsbostadsnämnderna svara för den löpande uppföljning- en av programmets genomförande. Som styrelsen angeri sitt remissvar bör detta kunna ske i enkla former och utan att några krav på särskilda kommunala redovisningar behöver ställas. Det torde heller inte vara möj- ligt att göra en sådan redovisning så detaljerad som antyds i gruppens betänkande. Tidpunkten för redovisningen behöver också anpassas efter kommunernas praktiska möjligheter att få fram ett meningsfullt material.
Jag delar emellertid arbetsgruppens uppfattning att regeringen bör före- skriva om en särskild redovisning av kommunernas planering för bostads- beståndets förnyelse. Denna bör läggas tipp på ett sätt som kräver de ansvariga organens aktiva medverkan. Därigenom får redovisningen bety— delse ocksä som en verkningsfull impuls till de ansvariga myndigheterna i statliga och kommunala organ att ta sig an arbetet med bostadsförbätt- ringsprogrammet.
Den särskilda redovisningen av kommunernas åtgärder för att genomfö-
Prop. 1983/84: 40 22
ra bostadsförbättringsprogrammet bör ske ett år senare än vad arbetsgrup- pen föreslår. dvs. på våren 1986. I likhet med många remissinstanser finner jag det mindre meningsfullt att i en särskild första etapp redovisa resultatet av kartläggningar och inventeringar. Genom den senareläggning av redo- visningen som jag förordar bör det finnas förutsättningar att mera direkt inrikta redovisningen på kommunernas bedömningar av den lämpliga tak- ten. omfattningen och inriktningen av förnyelseåtgärderna under de när- mast följande åren.
Jag är inte beredd att nu gå närmare in på uppläggningen av och innehål- let i den särskilda redovisningen. Jag kommer senare att återkomma till regeringen med förslag till närmare riktlinjer för redovisningen och upp- drag till bostadsstyrelsen att utfärda erforderliga tekniska anvisningar. Jag vill emellertid framhålla att redovisningen bör kunna göras enkel genom att den ges formen av sammanställningar av utdrag ur kommunernas bostads- försörjningsplanering.
Planverket och kommunförbundet har aktualiserat frågan om vilken länsmyndighet som bör ha ansvar för att utvärdera arbetet med bostadsför- bättringsprogrammet. Min uppfattning är att uppföljningen av en central. del av bostadsförsörjningen skall skötas direkt av ansvariga sektorsorgan. dvs. länsbostadsnämnderna och bostadsstyrelsen.
Tidigare i min föredragning harjag emellertid angett att jag ser bostads- förbättringsprogrammet som en del i ett stadsförnyelsearbete som har en bredare inriktning. Jag har också förordat nya bestämmelser för bostads- försörjningsplaneringen som syftar till att underlätta detta arbete i kommu— nerna. Byggandet har också väsentlig betydelse för samhällsutvecklingen. samhällsekonomin och sysselsättningen. Under en period med stor nypro- duktion av bostäder utgjorde de bostadspolitiska insatserna den mest betydelsefulla delen i byggpolitiken. I dag befinner vi oss i en annan situation. Underhåll. reparationer och ombyggnader av bostäder blir allt viktigare inslag i bostadsförsörjningen. Man får dessutom räkna med att andra delar av byggnadsverksamhcten fåren relativt sett större betydelse. Mot den bakgrunden finnerjag det angeläget att det sker en nära samver— kan mellan länsbostadsnämnderna och länsstyrelserna och att de senare. inom ramen för sitt övergripande ansvar för den regionala utvecklingen. samhällsplaneringen och planväsendet, verkar för att bostadsförbättrings- åtgärder planeras och genomförs i god samordning med insatserna inom andra samhällssektorer.
Jag vill till sist framhålla att förnyelseverksamheten inte får stanna av i avsaknad av färdiga planer och program. Arbetet i kommunerna bör inled- ningsvis inriktas på att aktivt initiera sådana förnyelseåtgärdcr som tillgo— doser uppenbara och ostridiga behov. Kommunerna har därvid anledning att snabbt göra bedömningar av vilka förnyelseåtgärder som kan komma till stånd utan särskild medverkan från kommunernas sida och vilka sam— lade förnyelsebehov det finns som kräver kommunala insatser.
i») '.)J
Prop. 1983/84: 40
1.2.3 Standard/trav [ samband med mnhyggnad l.,2.3.l Allmänt Bestämmelser om byggnaders placering och egenskaper samt om förut- sättningar för byggnadslov finns i byggnadsstadgan (l959:6|2. omtryckt 1981 : 873). BS. Bestämmelser om byggnaders egenskaper är allmänt hållna och byggnadsnämnden ges möjlighet att utifrån dessa bestämmelser ställa krav på den enskilda byggnaden. De grundläggande bestämmelserna om krav vid ombyggnad eller annan ändring av byggnader finns i 48a och 49% byggnadsstadgan. Enligt 48 a 5 första stycket gäller i princip krav på nybyggnadsstandard om ombygg- nadsåtgärden enligt 75% byggnadsstadgan är att anse som nybyggnad. Kraven kan emellertid ställas endast i fråga om de delar av byggnaden som berörs av ändringen. ”i berörd del". och endast i den omfattning som behövs för att dessa delar skall uppfylla skäliga anspråk på säkerhet. handikappanpassning. god energihushållning. trevnad, god hygien och godtagbar avfallshantering. l byggnadens övriga delar skall enligt 48as' andra stycket sådana brister undanröjas som avser hållfasthet. brandsäker- het eller sanitära förhållanden och som innebär så avsevärda olägenheter att de inte skäligen kan godtas. Standardnivån vid ombyggnad bestäms således indirekt av hur begrep- pet berö'rd del tolkas vid tillämpningen av dessa paragrafer. Detta innebär att det i betydande utsträckning är byggnadsnämnden som bestämmer vilka byggnadsdelar som kommer att omfattas av kraven på standardhö- jande åtgärder. När 48aå byggnadsstadgan har tillämpats. har byggnads- nämnderna ofta gjort en mycket vid tolkning av vad som skall anses vara berörd del av en byggnad. Samtidigt har den skälighetsprövning som föreskrivs i 48as nära nog allmänt inneburit att kravet på handikappan— passning har eftergetts vid ombyggnader av hus med tre våningar och ofta också hus med fyra våningar. Bestämmelserna i byggnadslagstiftningen har med vissa undantag (82 och 82aäå BS) — som bl.a. gäller vissa säkerhetskrav och förbättrad avfallshantering — inte tillbakaverkande kraft. Det är därför inte möjligt att med stöd av byggnadslagstiftningen ålägga ägaren till en byggnad att vidta förbättringsåtgärder. Däremot kan. med stöd av bostadssaneringslagen (1973: 531). ägare till byggnader med bostadslägenheter under vissa förutsättningar åläggas att rusta upp lägenheterna till en viss standard - lägsta godtagbara standard. Enligt Zaå bostadssaneringslagen finns även vissa möjligheter för hyres- gästerna att påverka valet av standard vid ombyggnader. Förutom bestämmelserna i byggnadsstadgan och bostadssaneringslagen har samhället också ställt tipp andra mer övergripande politiska mål som kommer till uttryck bl.a. i hyreslagstiftningen och i bestämmelserna om . statens stöd till bostadsbyggandet. Det gäller bl.a. att åstadkomma rimliga och rättvist fördelade boendekostnader. en ekonomisk och social integra—
Prop. 1983/84: 40 24
tion och en tillräcklig utrymmesstandard samt att öka de äldres möjligheter att bo kvari bostadsområdena.
För att dessa mål skall uppnås krävs en omfattande upprustning och förnyelse inom bebyggelsen. Endast i begränsad utsträckning har en sådan förnyelse skett områdesvis och omfattat sammanhållna fysiska och sociala miljöer. De mer övergripande bostadspolitiska målen har därmed ofta inte kunnat förverkligas. l bostadsbeståndet finns betydande brister kvar.
En upprustning eller ombyggnad som genomförs utan att alla brister uppmärksammas medför risker för att samhällets långsiktiga mål inte för- verkligas förrän efter en lång tid. Bristande planering och framsynthet i dessa hänseenden kan mot denna bakgrund få negativa effekter på hela bostadsbeståndet i de stadsdelar och-bostadsområden där förnyelsebeho- ven är omfattande.
Kommunerna har i förhållande till staten successivt getts en allt mer självständig ställning i fråga om markanvändning och byggande. Motiven bakom detta har bl.a. varit att besluten om miljöutformningen skall ligga så nära människorna som möjligt. Dessutom är resurserna begränsade. Det är därför viktigt att förnyelsen av bostadsbeståndet bedrivs på ett planmäs- sigt och rationellt sätt. Den ökade ombyggnadsverksamhet som av bo- stadssociala och samhällsekonomiska skäl nu är nödvändig ställer därför krav på såväl en realistisk standardnivå som en samordning av förnyelseåt- gärderna inom sammanhållna områden.
1.2.3.2 Standardkrav vid ändring av byggnader
Kraven vid ombyggnad i byggnadsstadgan utgår sålunda från de krav som gäller när nya byggnader ttppförs. Kraven bestäms av om åtgärderna hänförs till nybyggnad enligt definitionen i 75% byggnadsstadgan. Till nybyggnad räknas. förutom uppförande av en helt ny byggnad. bl.a. till- eller påbyggnad av en befintlig byggnad. ombyggnad eller någon annan ändring av en byggnads yttre eller inre utförande som är så genomgripande att ändringen kan anses jämförlig med ombyggnad. Hit räknas även inre- dande av en byggnad helt eller delvis till väsentligen annat ändamål än det vartill byggnaden förut har varit använd.
Enligt 54% 1 mom. byggnadsstadgan får inte åtgärder som enligt 755 byggnadsstadgan hänförs till nybyggnad och inte heller vissa andra an- givna åtgärder företas utan byggnadsnämndens lov (byggnadslov). [ sam- band med byggnadslovsprövningen prövas bl.a. om de standardkrav som ställs vid ändring av byggnader är uppfyllda.
Arbetsgruppen anför att en rad skäl talar för att man nu bör ge utrymme för en mer nyanserad syn på vilken standard som behövs vid ändring av byggnader än vad den gällande lagstiftningen ger uttryck för. Lämplighe- ten att ha nybyggnadsstandard som riktmärke vid alla typer av ändringar har ifrågasatts. inte minst från ekonomiska utgångspunkter. Alltför högt ställda standardkrav leder lätt till att även mindre — ibland kortsiktiga -
IJ '.Il
Prop. 1983/84: 40
förnyelseåtgärder kan komma att bli eftersatta.-Vissa ändringar av byggna- der bör prövas efter andra grunder än de som gäller vid nybyggnad. Regelsystemet bör byggas upp på ett sådant sätt att den befintliga byggna- dens byggnadstekniska och ekonomiska förutsättningar. områdets" behov och brukarnas önskemål på ett bättre sätt kan beaktas vid byggnadslovs- prövningen. .
Arbetsgruppen föreslår mot denna bakgrund att ombyggnadsbestämmel- serna och grunderna för byggnadsnämndens prövning av ombyggnads- ärenden ändras. Förslaget i denna del innebär att kommunernas befogen-' heter vidgas bl.a. genom att de ges möjlighet att själva bestämma vilka generella krav som skall ställas inom ett område. Samtidigt minskar i motsvarande mån byggnadsnämndens utrymme för skälighetsbedömning- ar i det enskilda fallet.
Arbetsgruppen har föreslagit att varje ändring av en byggnad. och såle- des inte bara av bostadshus. bör genomföras på ett varsamt sätt. så att byggnadens särdrag och dess byggnadstekniska. kulturhistoriska och mil- jömässiga värden beaktas. I betänkandet föreslås också vissa förändringar i reglerna om när undantag från krav på tillgänglighet skall kunna medges. Förslaget innebär i huvudsak att den skälighetsprövning som görs idag ' slopas och att undantag får medges bara i de fall det kan ske med stöd i en områdesplan eller liknande. i vilken det finns en samlad bedömning av hur' kraven på tillgänglighet skall tillgodoses inom området. En ombyggnad skall dock i dessa fall göras på så sätt att den inte hindrar att en hiss senare anordnas i byggnaden. Arbetsgruppens förslag leder inte till några princi- piella ändringar i kommunens befattning med ombyggnadsärenden. Stan- dardkraven vid ombyggnad bör emellertid ställas med utgångspunkt från kommunens bedömningar områdesvis. Av flera skäl är det ofta önskvärt att samordna förnyelseverksamheten inom ett område.
Jag har tidigare denna dag i en lagrådsremiss lagt fram förslag till en- plan- och bygglag (PBL). Lagförslagets ombyggnadsbestämmelser har sin utgångspunkt i arbetsgruppens nu redovisade förslag. Med hänsyn till vad som har anförts vid remissbehandlingen harjag emellertid i lagförslaget på enskilda punkter avvikit från de lösningar som arbetsgruppen har presente- rat. Lagförslaget innebär sålunda bl.a. att de förutsättningar som gäller. kommunernas och byggnadsnämndernas möjligheter att låta lämplighets- och skälighetsbedömningar inverka på prövningen av enskilda ärenden anges på ett mer entydigt sätt. Jag vill därför — utan att i detta samman- hang underställa frågan riksdagens prövning — här översiktligt redogöra för de bestämmelser som enligt förslaget bör gälla vid ändring av byggna- der. De krav som bör ställas vid ombyggnad och annan ändring av byggna- der har sålunda i lagförslaget i huvudsak getts följande inriktning.
Ett ökat utrymme ges för mer nyanserade bedömningar av de tekniska och funktionella krav som bör ställas när en byggnad ändras. Större hänsyn skall tas till den enskilda byggnadens förutsättningar. områdets
Prop. 1983/84: 40 26
behov och brukarnas önskemål. Regelsystemet har därför utformats så att sådana aspekter bättre än idag kan beaktas vid den kommunala prövningen av byggnadsåtgärdernas lämplighet. Ett krav vid varje ändring av en bygg- nad är att ändringen projekteras och genomförs så att byggnadens särdrag och dess byggnadstekniska. kulturhistoriska." konstnärliga och miljömäs- siga värden beaktas. Alla ändringar skall med andra ord genomföras på att mrsa/nf .vätr. Detta synsätt gäller för alla byggnader och inte bara i fråga om byggnader som anses ha särskilda kulturhistoriska eller miljömässiga värden. Varsamhetskravet bör emellertid inte tillämpas så att det hindrar sådana ändringar som syftar till att tillgodose väsentliga mål som samhället ställer upp. Jag har då i första hand tänkt på förbättrad tillgänglighet för rörelsehindrade och andra med särskilda svårigheter samt en bättre hus- hållning med energi.
Syftet med ombyggnadsbestämmelserna är att de byggnader som skall tas till vara och få en långsiktig användning också skall ges sådana egen- skaper och kvaliteter som det från samhälleliga utgångspunkter är angelä- get att värna om och som gör att byggnaderna kan fungera på ett tillfreds- ställande sätt för brukarna. Särskilda föreskrifter bör utarbetas som när- mare preciserar dessa egenskaper och kvaliteter. En sådan ombyggnads- norm bör utformas så att den utgår från vilka egenskaper som de enskilda byggnaderna måste ha för att de var för sig skall kunna fungera på ett tillfredsställande sätt för brukarna. Ombyggnadsnormen måste även ge möjlighet till att avväga kraven på den enskilda byggnaden med hänsyn till byggnadens förutsättningar och ändamål.
Vilka kvaliteter och vilka egenskaper som från samhällets utgångspunk- ter bör eftersträvas vid en ombyggnad betingas också av förhållandena inom det område där byggnaden är belägen. Bedömningar av standardni- vän i det enskilda fallet måste kunna göras med utgångspunkt från vad man vill uppnå för bebyggelsen som helhet inom området. Kraven på den enskilda byggnaden bör således kunna avvägas också efter områden ha- [101-'. Sådana bedömningar kan göras bara av kommunerna. De måste därför ges möjligheter att tillämpa ombyggnadsbestämmelscrna så att de kan anpassas till de riktlinjer som kommunen själv har antagit för utveck- lingen i ett område. Detta förutsätts ske genom områdesbestämmelser eller antagen detaljplan.
Kraven skall i inget fall kunna ställas högre än vid nybyggnad eller lägre än den lägsta godtagbara standard som anges i bostadssaneringslagen.
När det gäller kravet på tillgänglig/ret anserjag inte att det finns skäl att ha en annan utgångsnivå i ombyggnadsnormen än den som gäller vid uppförande av nya byggnader. Även här måste det emellertid finnas möj- lighet att under vissa förhållanden nyansera kravet vid ombyggnad med hänsyn till förhållandena inom området där byggnaden är belägen. För att det eftersträvade målet skall kunna förverkligas är det nödvändigt att byggnadsnämnden vid sin prövning utgår från sådana områdesriktlinjer
Prop. 1983/84: 40 27
som jag har redovisat i det föregående. För tydlighetens skull vill jag framhålla att kommunen genom områdesbestämmelser inte kan medge avsteg från tillgänglighetskravet för enskilda byggnader men väl föreskriva hur det skall uppfyllas inom området.
Av detjag nu har sagt följer att det är kommunerna som måste ta ansvar för och formulera de allmänna målen och planeringsförutsättningarna för ett område som behöver förnyas. Kommunerna kommer alltså genom områdesbestämmelser eller detaljplan att ha möjlighet att. efter en bedöm- ning av vad som kan anses vara en rimlig standard för ett bebyggelseom- råde som helhet, i viss utsträckning differentiera kraven för de enskilda byggnaderna i samband med byggnadslovsprövningen.
Bestämmelserna om ändring av byggnader i lagförslaget till PBL bygger i stora delar på arbetsgruppens förslag till ändrade ombyggnadsregler. Gruppen har utgått från att ändringarna skall genomföras redan inom ramen för den nuvarande byggnadsstadgan. ] denna senare fråga har remissynpunkterna varit blandade. Flera remissinstanser menar att det krävs mer belysning av hur de nya reglerna skall fungera i sitt samman- hang. Några finner_det olämpligt att nu i byggnadsstadgan vidta så omfat- tande ändringar som arbetsgruppen föreslår. Planverket är av den uppfatt- ningen att om en förändring i nuvarande ombyggnadsbestämmelser görs fordrar den så stora omställningar av begrepp och praxis att den kan skapa stor osäkerhet och föranleda dröjsmål i tillämpningen. Verket pekar också på svårigheterna att inom ramen för nuvarande byggnadslagstiftning finna invändningsfria former för hur avvägningen "gentemot egenskaperna hos den omgivande bebyggelsen skall inverka vid prövningen av byggnadslov i det enskilda ombyggnadsärendet. Även om förslagen ansluter väl till öns- kemålen om inriktningen av det framtida ombyggandet uppstår många oklarheter i regelsystemet vilka nödvändiggör konsekvensändringar i and- ra paragrafer. Planverket finner att ytterligare överväganden måste göras.
Regeringen har under våren 1983 gett statens planverk i uppdrag att utarbeta förslag till särskilda ombyggnadsregler i anslutning till en refor- merad plan- och byggnadslagstiftning. Reglerna skall utformas så att de går att tillämpa även dessförinnan efter motsvarande ändringar i byggnads- stadgan. Uppdraget kommer att redovisas till regeringen före utgången av år 1983. '
Denna nya syn på ombyggnadsbestämmelser som jag nu har redovisat bör enligt min mening prägla byggnadslagstiftningen redan innan den nya plan- och bygglagen träder i kraft. Att prövningen kan grundas på politiskt beslutade riktlinjer för områdenas utveckling är därvid enligt min mening en nödvändig förutsättning för att byggnadsnämnden skall kunna ges en sådan ökad frihet vid tillämpningen av ombyggnadsbestämmelserna.
För att bestämmelser med denna innebörd skall kunna föras in i nuva- rande byggnadsstadga krävs emellertid en teknisk bearbetning av försla- get. Bearbetningen syftar också till att de därvid ändrade ombyggnadsreg-
Prop. 1983/84: 40 28
lerna i sak skall kunna gälla även sedan en ny plan- och byggnadslagstift- ning har införts. Med hänsyn härtill och till att ytterligare överväganden bör göras i ett sammanhang sedan planverkets förslag till ombyggnads- norm har redovisats. föreslår jag nu inte några ändringar i byggnadsstad- gan. Jag avser att återkomma till regeringen med förslag i denna fråga under våren 1984 med sikte på att ändringari byggnadsstadgan skall kunna genomföras den ljanuari 1985.
1.2.3.3 Besiktning m.m.
I fråga om byggnadslovspliktiga arbeten skall byggnadsnämnden vid sin prövning se till att de föreslagna arbetena inte strider mot gällande bygg- bestämmelser. Den sökande skall ge in de ritningar och beskrivningar som behövs för denna prövning. Vid ombyggnad krävs bl.a. en beskrivning av byggnadens egenskaper före ombyggnaden.
Vid byggnadsarbeten som helt eller delvis finansieras med statliga bo- stadslån skall kommunens förmedlingsorgan göra de granskningar och besiktningar som behövs med hänsyn till ändamålet med länen. Förmed- lingsorganets kontroll samordnas ofta med byggnadsnämndens tillsyn.
Fastighetsägaren har ofta skäl att själv låta ombesörja besiktning. både som underlag för sin egen planering av de kommande arbetena och till följd av de krav på redovisning som ställs av byggnadsnämnd och förmedlings- organ. Även under förvaltningsskedet har han anledning att med större eller mindre regelbundenhet låta besikta byggnaden för att kunna bedöma behovet av underhåll och reparationer.
Inom energisparandetsi ram förekommer i dag en omfattande besikt— ningsverksamhet som drivs med statens stöd. Denna besiktning är sam- mankopplad med rådgivning och är inriktad på att kartlägga de enskilda byggnadernas energiegenskaper och att föreslå fastighetsägarna lämpliga energisparåtgärder. Genom att varje fastighetsägare på detta vis kan få vägledning om vad som bör göras i hans eget hus och hur åtgärderna kan samordnas. skapas goda förutsättningar för ett effektivt energisparande. Verksamheten är avsedd som en service till fastighetsägarna och saknar varje inslag av myndighetskontroll. För verksamheten svarar i första hand kommunerna. Också de större fastighetsförvaltarna är genom sina riksor- ganisationer engagerade i arbetet. '
Den statsunderstödda besiktnings- och rådgivningsverksamheten på en- ergiområdet ses f. n. över av en arbetsgrupp under-ledning av en av mig särskilt tillkallad sakkunnig.l Översynen beräknas vara avslutad under våren 1984.
Stadsförnyelsegruppen framhåller i betänkandet att en besiktning bör föregå alla mer omfattande arbeten som rör byggnaden. Besiktningens syfte bör vara att belysa vilka åtgärder som lämpligen bör utföras i ett
' Kommunalrådet Hans Röde.
Prop. 1983/84: 40 29
sammanhang. Arbetsgruppen framhåller därvid särskilt att det är väsent- ligt att bostadsförbättringsarbetet planeras på sådant sätt att man samtidigt genomför de energisparåtgärder som är möjliga att utföra.
En sammanhållen besiktningsvcrksamhet med detta vidare syfte bör enligt arbetsgruppen kunna byggas upp på grundval av den organisation för energibcsiktning som redan finns. En på så vis breddad verksamhet ger ett underlag för både fastighetsägarens och kommunens planering. Även i fortsättningen bör det vara möjligt att låta de fastighetsägare som så önskar själva svara för besiktningen av sina byggnader genom sina organisationer eller fristående konsulter. Skäliga kostnader för besiktningen bör, obero- ende av vem som utför den. kunna ingå i underlaget för de lån och bidrag som lämnas till byggnadsåtgärderna.
Att olika underhållsåtgärder är samordnade med varandra och med skäliga energisparåtgärder bör enligt arbetsgruppen också vara ett villkor för statligt stöd. [ de fall som fastighetsägaren inte själv har ombesörjt en tillfredsställande besiktning bör förmedlingsorganet svara för att en sådan kommer till stånd.
[ likhet med arbetsgruppen anser flera remissinstanser att det behövs en besiktningsverksamhet med bredare inriktning som kan ge utökad service till fastighetsägarna och underlag för en kommunal planering. Vissa pekar dock på de oklarheter som finns i fråga om besiktningens syfte och vem som därmed bör svara för att den genomförs.
För egen del vill jag betona att både fastighetsägaren och kommunen. från olika utgångspunkter. har ett ansvar för att bebyggelsen hålls i ett sådant skick att väsentliga samhälleliga krav inte sätts åt sidan. Någon tveksamhet får inte råda om att det är fastighetsi'igaren 'som bär det fulla ansvaret för att en byggnad sköts och underhålls på ett tillfredsställande sätt. Det får inte heller råda något tvivel om att samhället genom kommu- nerna har en rätt och en skyldighet att bevaka att de övergripande bostads- och energipolitiska målen förverkligas i den fortsatta upprustningen och omvandlingen av bostadsbeståndet.
Det finns skäl att hålla i sär kommunens och fastighetsägarens roller i fastighetsförvaltningen. Man bör således skilja på åtgärder som innebär att kommunen lämnar en service till l'z'tstighetsägarna i frågor inom deras ansvarsområde och åtgärder som utgör myndighetsutövning för vilken kommunen själv är ansvarig.
Det är ur såväl praktisk som ekonomisk synvinkel ändamålsenligt att olika underhålls- och energisparåtgärder samordnas vid de ingrepp som fastighetsägaren planerar i byggnaden. För detta ändamål krävs ofta en besiktning. Av. vad jag nyss har sagt följer att det måste falla på den enskilde fastighetsägaren att se till att nödvändiga besiktningar genomförs. Det är enligt min mening angeläget att den besiktnings- och rådgivnings— verksamhet som kommunen och andra nu bedriver för att stödja energi- sparandet snabbt vidgas så att den kan ge fastighetsägarna stöd även i
Prop. 1983/84: 40 30
dessa hänseenden. Jag förordar därför att regeringen inhämtar riksdagens medgivande att det statliga stöd som f.n. lämnas till kommunerna och de större fastighetsägarna till besiktning och rådgivning inom energiområdet får användas även för en besiktnings- och rådgivningsverksamhet med denna bredare inriktning.
Jag avser att ge den arbetsgrupp som arbetar med 'den kommunala energibesiktningen i uppdrag att komma med förslag till en kommunal besiktningsverksamhet med denna bredare inriktning. Mot den bakgrun- den ärjag i dag inte beredd att gå vidare in på frågan om utformningen och finansieringen av en vidgad besiktningsverksamhet i kommunerna. Jag vill i sammanhanget erinra om att även den kommunala energiplaneringen f. n. är föremål för överväganden inom regeringskansliet.
En samordning. som innebär att planerade underhålls- och reparations- arbeten alltid förenas med de energisparåtgärder som är skäliga. ger vä-. sentligt ökade förutsättningar för att samhällets stöd används på rätt sätt. Det bör därför vara ett villkor för statligt stöd till underhåll och reparatio- ner att sådana samordningsmöjligheter tas till vara. Den som ansöker om räntebidrag för lån till sådant ändamål eller om bostadslån till ombyggnad har därvid att visa att så har skett. Enklast görs detta'genom att de planerade arbetena relateras till resultatet av en besiktning, såvida det inte är uppenbart att inga sådana samordningsvinster finns att hämta. Om det kommunala förmedlingsorganet finner att en besiktning bör göras eller att den besiktning som fastighetsägaren har låtit genomföra inte är tillräcklig bör förmedlingsorganet förelägga sökanden att redovisa ett bättre underlag för bedömningen. Ytterst bör givetvis statligt stöd vägras.
I ett inledningsskede kommer besiktningskapaciteten att vara begrän- sad. Det är angeläget att bostadsförbättringsverksamheten kommer i gång snabbt. Kommunernas förmedlingsorgan bör därför inledningsvis kunna acceptera att samordningsbehoven bedöms på grundval också av annat material än en fullständig besiktning.
Jag vill avslutningsvis framhålla att kravet att ombyggnads- och under- hållsarbeten skall samordnas med lämpliga energisparåtgärder inte får hindra att enskilda energisparåtgärder —— t.ex. en tilläggsisolering av ett vindsbjälklag — utförs utan att andra förbättringsarbeten avvaktas.
1.2.4. Finansiering av åtgärder i befintlig bebyggelse l.2.4.l Bakgrund
1 dag lämnas statliga bostadslån i kombination med bottenlån för ny- byggnad saml ombyggnad av bostadshus och för energibesparande åtgär- deri sådana hus. Lånen äri viss utsträckning förenade med direkta statliga räntesubventioner. räntebidrag. Vidare lämnas statliga lån, reparationslån. i kombination med bottenlån för åtgärder mot vissa byggnadstekniska brister i bostadshus. Reparationslånen är tillfälliga och normalt inte förena— de med räntebidrag. Även underhåll av bostadshus kan "finansieras med
Prop. 1983/84: 40 31
lån. Dels kan man i samband med ombyggnad få inräkna vissa underhålls- kostnader i låneunderlaget för bostadslån. Dels har det under senare år funnits särskilda tillfälliga underhållslån för statligt belånade hyresbostads- hus. Under åren 1979—1981 var dessa lån statliga. För år l983 kan under- hållslån lämnas på den oprioriterade kreditmarknaden. l983 års under- hållslån är förenade med räntebidrag för allmännyttiga bostadsföretag.
Finansieringen av olika åtgärder-i befintlig bebyggelse har övervägts bl.a. inom stadsförnyelsckommittén. underhållsfondsutredningen och nu" senast av arbetsgruppen för stadsförnyelsefrågor inom bostadsdeparte- mentet.
Kritik har allmänt kommit att riktas mot vissa tröskeleffekter mellan å ena sidan nybyggnadstinansieringen och å andra sidan ombyggnadsfinan— sieringen men också inom ombyggnadstinansieringen mellan olika åtgär- der. Gällande regler för bostadslån till ombyggnad och till energisparåt- gärder innebär att underhåll får belånas endast om det är direkt föranlett av sådana åtgärder som är belåningsbara. I praktiken är det svårt att dra en klar gräns mellan å ena sidan ombyggnadsätgärder och vissa energisparåt- gärder och å andra sidan underhåll. Lånetekniken styr därför mot genom- gripande ombyggnader. som ger de relativt sett lägsta kapitalkostnaderna för låntagaren.
Reglerna medför dessutom vissa administrativa problem i de fall då lånen till ombyggnad och till energisparåtgärder kombineras. Enligt huvud- regeln lämnas ombyggnadslån även till energisparåtgärder. om ombyggna- den uppfyller kraven på att det skall vara fråga om en väsentlig ökning av bostadsvärdet. Energilån lämnas dock om detta lån blir förmånligare för låntagaren. '
För underhåll i flerbostadshus är huvudprincipen f.n. att det skall finan- sieras med hyror resp. avgifter från de boende. Under tiden innan under— hållet utförs skall medel avsättas till den framtida utgiften. Särskilda un- dersökningar av de allmännyttiga bostadsföretagens ekonomiska situation visar att hyresuttaget för underhåll i genomsnitt är lägre än vad som svarar mot långsiktiga underhållskostnader. Enligt arbetsgruppen har det hittills varit möjligt att hjälpligt finansiera underhållet med årets hyror. framför allt genom att ett stort och ungt bostadsbestånd har bidragit med inkomster till underhåll av ett mindre. äldre bestånd. len nära framtid blir emellertid stora delar av det allmännyttiga beståndet underhållskrävande. Tillskottet av nya lägenheter som skulle kunna bidra till finansieringen av underhållet är samtidigt litet. Det ökade underhållet kan enligt arbetsgruppen inte finansieras utan betydande inkotnstförstärkningar. Reservationerna för framtida underhåll är otillräckliga hos många allmännyttiga bostadsföre- tag. Vissa företag har också tvingats utnyttja sitta underhållsreserver för andra ändamål än underhåll. t.ex. till k(.>stnader-för outhyrda lägenheter. Detta har medfört att underhållet i vissa fall redan är eftersatt.
Underhällsfondsutredningen har bl. a. redovisat behovet av underhålls-
Prop. 1983/84: 40 33"
åtgärder i bostadsbeståndet. i första hand med utgångspunkt i de allmän- nyttiga bostadsföretagens förhållanden. Senare beräkningar. som arbets- gruppen har gjort. visar att dessa företag är 1983 har ett genomsnittligt hyresuttag på ca 23 kr./m2 som är avsett för planerat underhåll.
Arbetsgruppen framhåller att detta belopp i stort sett motsvarar de kalkylerade kostnaderna för önskvärt underhåll i lägenheterna. Det finns enligt gruppen i praktiken ingen möjlighet att med de nuvarande hyrorna finansiera både lägenhetsunderhållet och underhållet av gemensamma utrymmen och ytor (gemensamt underhåll). Kostnaderna för det gemen- samma underhållet beräknar gruppen till ca 25 kr./må. Gruppen framhåller att den bristande möjligheten att finansiera gemensamt underhåll i de allmännyttiga bostadsföretagen ännu inte har fått alltför allvarliga effekter. Nu måste dock finansieringsmöjligheter skapas föratt detta underhåll skall kunna genomföras. Annars finns det. menar gruppen. stora risker för att underhåll i mer betydande utsträckning kommer att eftersättas. Det är på. kort sikt uteslutet att höja hyrorna i sådan utsträckning att en ökande underhållsvolym kan finansieras utan lån.
Samtidigt är det enligt arbetsgruppen inte problemfritt att nu öka bo- stadssektorns anspråk på kreditmarknaden. Statens upplåningsbehov och bostadssektorns emissioner av prioriterade bostadsobligationer ökade från 15 miljarder kr. år 1976 till 97 miljarder kr. år l982. Nästan hela ökningen hänför sig till statens växande budgetunderskott. Under samma tid ökade den totala placeringskapaciteten hos allmänna pensionsfonden och försäk- ringsbolagen endast från 19 miljarder kr. till 38 miljarder kr. Situationen på kreditmarknaden har alltså förändrats på ett genomgripande sätt. Arbets— gruppens bedömning är att det nu saknas förutsättningar att öka upplåning- en på den prioriterade kreditmarknaden. medan däremot kredittillgången är riklig på den oprioriterade kreditmarknaden.
Problemen när det gäller finansieringen av underhållet gäller dock inte uteslutande möjligheterna att skapa ett tillräckligt kreditutrymme för län till de åtgärder som behöver genomföras. Om underhållet lånefinansieras blir skattecffckterna olika för olika upplåtelseformer och fastighetsägarka- tegorier. Arbetsgruppen pekar på att de allmännyttiga bostadsföretagen - och s. k. äkta bostadsrättsföreningar är schablonbeskattade. Detta betyder bl.a. att dessa inte kan utnyttja underskott på grund av ränteavdrag skatte- ' mässigt.
Också en- och tvåfamiljsfastigheter sehablonbeskattas. men som grup- pen framhåller har ägaren som regel möjlighet att avräkna underskott från fastigheten från andra inkomstkällor. På så sätt uppstår en indirekt subven- tionering genom minskning av skatten.
Enskilt ägda hyresfastigheter. slutligen. är konventionellt beskattade. Detta innebär enligt arbetsgruppen bl.a. att ägaren från fastighetens in- täkter kan göra avdrag för samtliga kostnader för drift. underhåll och kapital. Eventuella underskott från fastighetsförvaltningen kan sedan räk-
'..) '.»
Prop. 1983/84: 40
nas av från andra inkomster, varigenom det totala skatteuttaget kan mins- kas. Hur stor den faktiska skatteminskniiigen blir beror, liksom för egna- hemsägare. i första hand på marginalskatteförhållandena i varje enskilt fall; ' Mot denna bakgrund har arbetsgruppen bl. a. föreslagit — lån på den oprioriterade kreditmarknaden för underhåll. reparationer och energisparåtgärder. — skatteutjämnande räntebidrag under högst 20 år till allmännyttiga bo- stadsföretag och bostadsrättsföreningar för gemensamt underhåll, repa- rationer, energisparåtgärder: till konventionellt beskattade ägare av fler— bostadshus föreslås ett lägre räntebidrag om ägaren avstår från rätten till omedelbara reparationsavdrag.
l.2.4.2 Lån för underhåll m.m. på den oprioriterade kreditmarknaden
Arbetsgruppen föreslår ett samordnat system för att finansiera gemen- samt underhåll. reparationer och energisparåtgärder. Systemet innebär bl. a. att lån för dessa ändamål skall kunna tas upp inom den oprioriterade delen av kreditmarknaden. Samtidigt föreslås att'vissa låneändamål som f.n. ingår i bostadslångivningen. s.k. radonlån. sophanteringslån och lån för ändrad lägenhetssammansättning i vissa fall, skall finansieras på mot- svarande sätt. dvs. med lån på den oprioriterade kreditmarknaden.
Med gemensamt underhåll avser arbetsgruppen. som jag tidigare har" nämnt. underhåll av gemensamma utrymmen och ytor i och i anslutning till huset. Underhåll illägenheterna omfattas således inte av förslaget. Med reparationer avser arbetsgrttppen sådana åtgärder på huset som fastighets- ägaren f.n. kan få statliga s.k. reparationslån för. dvs. åtgärder för att avhjälpa omfattande rot-. mögel-. fukt- eller korrosionsskador eller andra byggnadstekniska brister. Och med energisparåtgärder slutligen avser- gruppen sådana åtgärder för att förbättra energihushållningen i bostäder m.m. som fastighetsägaren i dag kan få bostadslån för.
Förslaget att gemensamt underhåll m.m. skall kunna finansieras med lån från den oprioriterade delen av kapitalmarknaden har godtagits av flertalet remissinstanser. Några har dock uttryckt farhågor för kreditstörningar av olika slag. Andra har menat att lån för underhåll m.m. av bostadshus hör hemma inom den prioriterade delen av kreditmarknaden. Endast ett par remissinstanser har förklarat sig vara principiellt emot att underhåll. vare sig det gäller gemensamt underhåll eller lägenhetsunderhåll. finansieras med lån.
För egen del anserjag att arbetsgruppen. liksom också underhållsfonds- utredningen. klart har visat att det f.n. inte är praktiskt möjligt att höja hyror och avgifter i en sådan utsträckning att den underhållsvolym som det här är fråga om går att finansiera utan län. Enligt min mening måste därför bostadssektorns anspråk på kreditmarknaden få'vidgas om det skall bli
3 Riksdagen 1983/84. 1 mm!. Air—10. Bilaga 9
Prop. 1983/84: 40 34
möjligt att undvika kapitalförstöring inom bostadsbeståndet. Däremot går det inte att. som vissa remissinstanser har ifrågasatt. öka anspråken på den prioriterade kreditmarknaden. Redan i yttrande över underhållsfondsut- redningens slutbetänkande redovisade riksbanken att anspråken på priori- terad upplåning har ökat väsentligt mer än placeringskapaciteten hos AP- fonden och försäkringsbolagen. Riksbankens syn på avvägningen mellan den prioriterade och den oprioriterade sektorn på kreditmarknaden har inte förändrats i yttrandet över arbetsgruppens förslag. Av kreditpolitiska skäl är det därför nödvändigt att det ökade kreditbehovet inom bostadssek- torn tillgodoses på den oprioriterade kreditmarknaden i enlighet med de villkor som riksbanken kan ställa.
Jag räknar med att det system för räntestöd till underhåll m.m. som jag senare kommer att förorda leder till investeringsökningar i fråga om under- håll och reparationer i bostadshus på i storleksordningen 3 miljarder kr. De betydande stimulanser som dessa verksamheter härigenom får kan alltså förväntas medföra att det kommer att ställas stora anspråk på den opriori- terade kreditmarknaden.
Med hänsyn till sambandet mellan å ena sidan underhåll och reparatio- ner och å andra sidan energisparande bör, som arbetsgruppen föreslår. även energilängivningen föras över till den oprioriterade kreditmarknaden. Detta får självfallet inte innebära att tillgången på krediter för detta ända- mål i allmänhet blir osäkrare eller att enskilda personer och företag utan goda kontakter på kreditmarknaden i praktiken ställs utan län. Det är också viktigt att långivningen sker under smidiga former. Jag är för egen del övertygad om att kreditmarknaden t.v. är väl skickad att svara för denna långivning och att de problem som kan komma att uppstå skall gå att lösa på frivillighetens väg. bl.a. genom medverkan av delegationen för bostadsfinansiering (In 1967: 30).
Delegationen tillkallades år 1966 med uppgift att bereda vissa ärenden om bostadsbyggandets finansiering. Delegationen, som numera har karak- tären av ett permanent beredningsorgan med företrädare för regerings- kansliet. riksbanken. bostadsstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen. handlägger i huvudsak frågor om bankernas medverkan i bostadsfinansie- ringen. Bl.a. träffas årliga överenskommelser mellan delegationen och bankerna om bankernas byggnadskreditgivning och om bankernas köp av bostadsobligationer. Enligt min mening är det naturligt att delegationen ägnar uppmärksamhet även åt den föreslagna långivningen för underhåll. reparationer och energisparande i de avseenden inte någon myndighets kompetensområde berörs. Erfarenheten har visat att det genom delegatio- nen är möjligt att uppnå snabba och praktiska lösningar på de problem som från tid till annan kan uppkomma.
En både formellt och sakligt viktig fråga i sammanhanget gäller kravet på säkerhet för lån på den oprioriterade kreditmarknaden. Som arbetsgrup- pen har påpekat behöver vissajusteringar göras i reglerna för kreditinstitu-
'.'—) 'Jt
Prop. 1983/84: 40
tens oprioriterade utlåning. lnom stadshypoteksinstitutionen skall f.n. säkerhet i form av panträtt ställas inoml75 % av värdet på låntagarens fastigheter. För län till av staten särskilt angivna ändamål får ställas säker- het i form av kommunal borgen i fråga om hus med statliga bostadslån. ] en framställning till finansdepartementet har stadshypotekskassan nyligen hemställt bl. a. om att säkerhet skall kunna ställas inom 85% av fastighe- tens värde oeh att kommunal borgen skall kunna lämnas som säkerhet även i fråga om hus utan statliga bostadslån. De ökade kreditrisker som följer av den nya säkerhetsgränsen skall täckas av särskilda fondbild- ningskrav. Förslaget innebär bl. a. att likartade regler om säkerheter skulle införas för samtliga institut som är verksamma på den oprioriterade kredit- marknaden. dvs. förutom stadshypotek. även Gigab. Sigab. Svensk Fas- tighetskredit AB. Agro Kredit. PKkredit. SPAFI och tomträttskassorna i Stockholm och Göteborg. På förslag av chefen för finansdepartementet har regeringen tidigare denna dag beslutat att i dessa delar föreslå riksdagen en ändring av reglerna för stadshypoteksinstitutionen i enlighet med kassans förslag. .
Enligt bedömningar som har gjorts kommer den föreslagna 85 (EZ—gränsen att tillgodose-kraven på säkerhet i det övervägande flertalet fall. I övriga fall bör det göras möjligt att ställa kompletterande säkerhet i form av kommunal borgen mellan 85 och 10()% av fastighetens värde. Från bl.a. bostadsinstitutens sida har det uttryckts farhågor för att kommunerna kommer att inta en restriktiv hållning när det gäller borgen till andra än allmännyttiga bostadsföretag. Enligt min mening bör det dock ligga i kom- munernas eget intresse att trygga bl.a. ett fortsatt energisparande inte minst i fråga om egnahem. Jag kommer dessutom i det följande att föreslå att visst statligt stöd inte får lämnas om kommunen i fråga om lån till underhåll m.m. fattar principbeslut av innebörden att viss eller vissa fastighetsägarkategorier eller visst eller vissa låneändamål skall vägras kommunal borgen. Enligt min mening finns det därför ingen anledning att förmoda att kommunerna skulle inta en restriktiv hållning i dessa avseen- den.
För att administrationen av kommunernas borgensåtaganden skall bli enkel och för att kommunernas kreditrisk skall minimeras bör instituten för egen räkning kräva pantbrev som säkerhet för lån även i den del som lånet ligger mellan 85 och l00% av fastighetens värde och panten således inte är giltig som säkerhet för institutens åtaganden gentemot placerarna. Enligt vad jag har erfarit kan en sådan ordning godtas av instituten utan formella ändringar av de regler som styr institutens verksamhet.
Enligt arbetsgruppen bör borgen kunna ställas som enkel borgen. Bor- gensåtagandet behöver då infrias endast i de fall då pantbrev inom 100 % visar sig inte ge tillräcklig täckning för lånet. Stadshypotekskassan har framhållit att det för kreditinstituten-är väsentligt att borgensåtagandena utformas på ett enhetligt sätt. nämligen som proprieborgen.
Prop. 1983/84: 40 36
Enkel borgen innebär ett åtagande gentemot långivaren att svara för eventuell faktisk förlust på lånet. Borgensmannens betalningsansvar in- träder i princip först sedan det har konstaterats att låntagaren helt saknar utmätningsbara tillgångar till täeking av lånefordringen. Det räcker således inte med att konstatera att full betalning inte kan erhållas ur pantsäkerhe- ten i fastigheten.
Proprieborgen innebär ett åtagande att svara för länet som för egen skuld. En sådan borgen ger långivaren rätt att utkräva betalning av bor- gensmannen utan att dessförinnan ha krävt låntagaren.
En tredje form av borgen som tillämpas i samband med bl.a. lån mot säkerhet i fast egendom är 5. k. fyllnadsborgen. Denna borgensform skiljer sig från den enkla borgen genom att borgensmannens betalningsansvar inträder så snart pantsäkerheten i fastigheten inte räcker till för att betala långivarens fordran. Ett exempel på fyllnadsborgen är kommunal borgen för bostadslån till småhus enligt 195 bostadsfinansieringsförordningen (l974r946).
För egen del anser jag att den kompletterande kommunala borgen det här är fråga om bör kunna utgöras av fyllnadsborgen, dvs. ett åtagande från kommunen att täcka eventuella förluster på länet i den mån värdet på den pantsatta egendomen inte täcker lånefordran. En sådan ordning är tillräcklig från kreditrisksynpunkt och säkrar dessutom att institutet i förs- ta hand själv försöker driva in sina fordringar från låntagarna.
l.2.4.3 Räntebidrag till underhåll m.m.
Arbetsgruppen föreslår att ett särskilt statligt räntestöd i form av årliga räntebidrag införs för gemensamt underhåll. reparationer och energibespa- rande åtgärder i hyres- och bostadsrättshus. Syftet med räntebidraget är enligt arbetsgruppen att möjliggöra nödvändigt underhåll och samtidigt att utjämna de skillnader i skatteeffckter mellan olika upplåtelseformer och fastighetsägarkategorier som uppstår om åtgärderna finansieras med lån.
Förslaget innebär att särskilt räntestöd skall lämnas till i första hand alla allmännyttiga bostadsföretag och andra icke konventionellt beskattade fastighetsägare med undantag för egnahemsägare. Även konventionellt beskattade ägare av hyreshus skall enligt förslaget kunna få räntebidrag. I så fall .skall dock deras rätt till direkta avdrag för kostnader för underhåll och reparationer tas bort vid inkomstbeskattningen och ersättas med ett årligt värdeminskningsavdrag. Förslaget innebär vidare att stödet kopplas till krav på att åtgärder faktiskt skall genomföras. Bidraget skall motsvara hälften av en på visst sätt beräknad räntekostnad för åtgärderna. Ränte- kostnaden skall enligt förslaget beräknas med utgångspunkt i en schablon- mässigt fastställd kostnad för bidragsberättigande åtgärder.
Arbetsgruppens förslag i denna del är enligt min mening ett viktigt led i strävandena _att kraftigt stimulera investeringar i underhåll-och reparatio- ner. Vidare leder förslaget till en rimlig ekonomisk rättvisa mellan olika upplåtelseformer och fastighetsägarkategorier.
Prop. 1983/84: 40 _ 37
Arbetsgruppens förslag har också fått ett övervägande positivt motta- gande bland remissinstanserna. De invändningar och synpunkter som har ' framförts gäller i stor utsträckning olika detaljer i den närmare utformning- en av bidragssystemet. Endast ett mindre antal remissinstanser avstyrker uttryckligen förslaget. Det främsta skälet som därvid åberopas är att det principiellt sett skulle vara fel att subventionera kostnader för underhåll. Andra remissinstanser har framhållit det önskvärda i att systemet utformas så att man uppnår en kraftigare subvention'i början av bidragstiden.
Med anledning av de två sistnämnda synpunkterna vill jag påminna om att ett av syftena med det räntebidrag som arbetsgruppen har föreslagitjär att utjämna vissa skillnaderi skatteeffekter mellan olika fastighetsägarka- tegorier. främst mellan å ena sidan småhusägarna och å andra sidan ägare av flerbostadshus. Det-är otvivelaktigt så att en småhusägare genom att låna till åtgärder på huset minskar sin taxerade inkomst och därmed också sin inkomstskatt. På grund av skattesystemets nuvarande utformning blir det därför nödvändigt att arbeta med riktade direktsubventioner om en neutralitet mellan upplåtelseformer och fastighetsägarkategorier skall ska- pas i fråga om kostnader för lånefinansierat underhåll. Syftet med förslaget gör också att subventionsgraden bör vara densamma under hela bidragsti- den.
För egen del ansluter jag mig till majoriteten bland remissinstanserna och förordar att räntebidrag med den föreslagna principiella utformningen införs. Valet av modell betingas av önskemålet att utjämna skillnader i skatteeffekter mellan olika upplåtelseformer och fastighetsägarkategorier. Bidraget bör därför lämnas till ägare av hyres- eller bostadsrättshus m.fl. men inte till egnahemsägare. Räntebidrag till konventionellt beskattade fastighetsägare bör bestämmas med hänsyn till de större möjligheter att utnyttja avdrag som dessa fastighetsägare har ijämförelse med schablon- beskattade fastighetsägare. Detta innebär bl. a. att ett något lägre räntebi- drag bör lämnas till konventionellt beskattade fastighetsägare. Bidragsän- damålen bör vara gemensamt underhåll i bostadshus. åtgärder mot olika byggnadstekniska brister i sådana hus samt förbättrad encrgihushållning eller användning av andra energislag än olja vid uppvärmning av husen.
Regeringen böri övrigt få svara för utformningen av de närmare reglerna för dessa räntebidrag. Jag vill dock för sammanhangets skull ytterligare beröra vissa frågor som har tagits upp av remissinstanserna och som bör ligga inom regeringens kompetensområde.
En sådan fråga gällerför!i!.s'iitmingarnuför räntebidrag. Flera remissin- stanser har påpekat att arbetsgruppens förslag är oklart när det gäller sambandet mellan lån och räntebidrag men har förutsatt att räntebidraget inte kommer att göras beroende av om län har tagits upp eller inte. För egen del anserjag att frågan om samband mellan räntebidrag och lån mäste bedömas med utgångspunkt i bidragsgivningens syfte. Ärskostnaden för olika åtgärder kan enligt min mening inte göras beroende av den bidragssö-
Prop. 1983/84: 40 . . 38
kandes ekonomiska ställning. Även jag anser således att det föreslagna räntebidraget bör lämnas utan krav på att den bidragssökande har tagit upp ett lån för aktuella åtgärder.
Vidare föreslår arbetsgruppen att olika underhållsåtgärder skall samord- nas med varandra och med skäliga energisparåtgärder. Jag har i det föregå- ende vid min behandling av vissa frågor om besiktning ställt mig bakom kravet på en sådan samordning som förutsättning för räntebidrag.
I fråga om bidrag;-under/(Igels Storlek föreslår arbetsgruppen att bo- stadsstyrelsen inom ramen för angivna bidragsändamål bör få precisera till vilka åtgärder och med vilka belopp samt under hur lång tid — IO eller 20 år — som räntebidrag skall lämnas. Vissa remissinstanser har ansett att bidragsunderlaget bör grundas på den faktiska kostnaden för åtgärderna. För egen del villjag framhålla att bidragsunderlaget-måste fastställas på ett sådant sätt att det blir möjligt att genomföra "även småskaliga och var- samma åtgärder. Dessutom bör systemet vara så avpassat att åtgärder som leder till låga framtida underhållskostnader kan genomföras. Dessa mål är både av administrativa skäl och med hänsyn till den höga andelen egenre— giarbetcn'enklast att uppnå inom ramen för ett schablonsystem. Jag kom- mer således att föreslå regeringen att räntebidragsunderlagets storlek be- räknas på grundval av kostnadsschabloner som fastställs av bostadsstyrel- sen. I likhet med vad som f.n. gäller för räntebidrag till energisparlån bör bidrag lämnas till hela bidragsunderlaget för alla kategorier av bidragsta- gare.
I fråga om räntebidragets storlek föreslär arbetsgruppen bl. a. att ränte- bidraget bestäms på grundval av en beräknad ränta som är tre procenten- heter högre än det av riksbanken fastställda diskontot och att räntesatsen fastställs för ett kalenderår i taget.
Flera remissinstanser har ansett att man inte bör binda det föreslagna räntebidragets storlek till en annan generell räntenivä än den som gäller för lån från den oprioriterade delen av kreditmarknaden. Med hänsyn till vad bl.a. riksbanken har anfört anser jag att räntebidraget bör baseras på Statslåneräntan under bidragets löptid. För att uppnå följsamhet mot rän- tan på den oprioriterade kreditmarknaden bör dock ett tillägg få göras till statslåneräntan. I dagsläget skulle tillägget uppgå till 1.5 procentenheter. vilket innebär att räntebidraget f. n. skulle beräknas till hälften av 12 plus 15% ränta. dvs. till 6.75 % ränta. Räntebidraget i det enskilda fallet bör sedan justeras med hänsyn till ändrade räntor med samma intervall som normalt gäller för instittttens utlåning. Bostadsstyrelsen-bör följa villkoren på marknaden och besluta om intervall för räntejustering.
I likhet med arbetsgruppen anserjag att räntebidraget" skall minskas i relation till en teoretisk amorteringsplan. Enligt min mening talar admini- strativa skäl för att använda samma amorteringsplan som för bostadslån till ombyggnad. dvs. annuiteter som utgår från en fast ränta på 24%. Arbets- gruppens kostnadsberäkningar utgår också från en sådan amorteringsplan.
Prop. 1983/84: 40 39
I fråga om administration av bidragsgivningen föreslår arbetsgruppen bl. a. att ansökningsförfarandet om möjligt bör begränsas till ett tillfälle per år och avse fastighetsägarens samlade bestånd i en kommun. Dessutom bör åtgärderna inte få påbörjas innan ansökan har getts in.
Flera remissinstanser har kritiserat arbetsgruppens förslag om att be— gränsa antalet tillfällen för ansökan om räntebidrag. Jag anser i likhet med arbetsgruppen att det är nödvändigt att så långt som möjligt motverka en överbelastning av den statliga räntebidragsadministrationen. Detta får dock inte leda till rutiner som är svåra att förena med de villkor under vilka fastighetsförvaltningen bedrivs. Mot denna bakgrund anser jag att de be- gränsningar i ansökningsförfarandet som arbetsgruppen har föreslagit inte bör genomföras. Det bör således inte finnas andra restriktioner i fråga om ansökningstidpunkter m.m. än de som automatiskt följer av kravet på samordnade åtgärder.
Även förslaget att åtgärderna inte får påbörjas innan ansökan om bidrag ges in har mött invändningar. Bostadsstyrelsen önskar av kontrollskäl en regel som innebär att åtgärderna inte får påbörjas innan kommunens för- medlingsorgan har tillstyrkt ansökningen. Andra remissinstanser anser att arbetsgruppens förslag i denna del inte bör genomföras. Jag delar bostads- styrelsens uppfattning att åtgärder för vilka räntebidrag söks i princip inte bör få påbörjas innan myndigheterna — i detta fall förmedlingsorganet — har kunnat kontrollera sökandens uppgifter. Jag vill i sammanhanget bl.a. påminna om vad jag har sagt tidigare om kravet på samordnade åtgärder och besiktning. Samtidigt är jag medveten om att en strikt tillämpning av en sådan regel som bostadsstyrelsen förordar i ett inledningsskede kom- mer att hindra att nödvändiga åtgärder genomförs. Med hänsyn till detta bör det under en övergångstid vara möjligt att få räntebidrag även i fråga om åtgärder som har påbörjats innan ansökan har behandlats av förmed- lingsorganet. Jag avser att föreslå regeringen en övergångstid till utgången avjuni l984. Ansökningar som ges in till förmedlingsorganet under denna tid bör få avse även åtgärder som redan har påbörjats.
Med anledning av att vissa remissinstanser har ifrågasatt arbetsgruppens förslag om tidpunkten för utbetalning av räntebidrag villjag också framhål- la att det. med den ordning somjag avser att föreslå för ansökan om bidrag, blir naturligt att räkna bidragstiden från dagen då de i bidragsbeslutet angivna åtgärderna har genomförts och kontrollerats. Själva bidraget bör sedan betalas ut halvårsvis i efterskott på tid som bostadsstyrelsen bestäm- mer.
Tidpunkten då åtgärderna enligt bidragsbeslutet har genomförts bör framgå av ett intyg. Arbetsgruppen föreslår att den bidragssökandes revi- sor eller förmedlingsorganet skall vara behöriga att intyga att åtgärderna har genomförts. ] likhet med flera remissinstanser anser jag att förmed— lingsorganet bör få denna uppgift.
Flera remissinstanser har beklagat att arbetsgruppen inte har behandlat
Prop. 1983/84: 40 - 40
frågan om h_vrcsgästilt/lytmm'e i samband tried underhåll. Utan att frångå min grundläggande uppfattning att utvecklingen av hyresgästinllytandet i första hand är en fråga för hyresmarknadens partervilljag i detta samman- hang redovisa min syn på den ekonomiska informationen till hyresgästen i samband med underhåll. Enligt min mening bör även staten stimulera utvecklingen av hyresgästinflytandet i de fall man kan nå avsedda effekter med statliga åtgärder. Bestämmelserna för boendemiljöbidrag har nyligen utformats med utgångspunkt i sådana överväganden. '
En grundläggande förutsättning för att hyresgäster". enskilt eller gemen- samt, skall kunna få ett inflytande över underhållet är att fastighetsägaren kan tillhandahålla en korrekt ekonomisk information om underhållssitua- tionen. Endast de fastighetsägare som känner till vilka årliga underhålls- kostnader för Olika byggnadsdelar som hyresuttaget ger utrymme för kan beskriva de ekonomiska konsekvenserna av en rätt för hyresgästerna att beställa och att avstå från underhåll. Ett sådant hyresgästinflytande kan inte komma till stånd om fastighetsägaren endast gör en likviditetsplane- ring av sitt underhåll. Enligt min mening är det så angeläget att förbättra den ekonomiska informationen om underhållet att reglerna om räntebidrag för underhåll m.m. bör utformas så att de främjar utvecklingen av en husvis budgetering och redovisning av kostnader och utgifter för under-. håll. Mitt syfte är således att skapa bättre förutsättningar för ett lokalt inllytande över bostadsområdesförvaltningen i dessa delar. Önskemål om ekonomisk information lokalt inom olika bostadsområden bör få styra utvecklingen av intlytandet. Något obligatoriskt system är därför inte eftersträvansvärt. En förutsättning för räntebidrag till underhåll m.m. bör dock vara att en hyresgästorganisation med förhandlingsordning enligt hyresförhandlingslagen (l978: 304) får rätt att ta del av nämnda ekonomis— ka uppgifter om organisationen i förhandling begär detta. Om fastighets- ägaren intc har tillgodosett hyresgästernas önskemål inom ett år efter avslutad förhandling bör lz'insbostadsnämnden kunna återkalla räntebi- dragsbeslutet såvitt gäller återstående räntebidrag för underhåll m.m. för det aktuella huset eller bostadsområdet. Jag utgår från att hyresmarkna- dens parter gemensamt kan överenskomma om redovisningen av den föreslagna informationen. Några detaljerade anvisningar från bidragsmyn- digheterna bör således inte komma ifråga.
Frågan om hyresgästinflytande behandlas f.n. av bostadskommittén. De nu föreslagna bestämmelserna bör senare kunna omprövas mot bakgrund av kommitténs förslag i dessa delar. .
Jag vill i detta sammanhang också beröra några frågor som har att göra med bidraga—('inda/nålen.
I fråga om underhåll bör enligt arbetsgruppen räntebidrag lämnas till det underhåll som inte uteslutande berör en bostadslägenhet eller en lokal. dvs. till underhåll av tvättutrustning. hissar. gemensamma utrymmen. fönster. fasader. balkonger. tak. m.m. l'lostadsstyrelsen har efterlyst en
Prop. 1983/84: 40 ' . - 41
precisering av förslaget i fråga om gränsdragningen mellan bostäder och lokaler. Styrelsen påpekar att det inte är uttalat om det föreslagna räntebi- draget skall lämnas också för lokaler. Styrelsen förutsätter dock att endast. de utrymmen för vilka man i dag kan få räntebidrag vid om- och nybyggnad skall omfattas av det föreslagna räntebidraget. Enligt min mening bör inte lokaler subventioneras i detta sammanhang. "Det föreslagna räntebidraget . bör alltså komma i fråga endast för bostadsutrymmen. Vid beräkningen av bidragsunderlaget när huset innehåller både bostäder och lokaler bör kost- naderna för åtgärderna fördelas enligt samma principer som tillämpas när det gäller att fördela låneunderlaget för bostadslån på ett låneunderlag för bostäder och ett för lokaler. .
I fråga om reparationer och energisparande föreslår arbetsgruppen i princip samma tillämpningsomräde för det föreslagna stödsystemet som för nuvarande tillfälliga reparationslån och för nuvarande energisparstöd. [ fråga om åtgärder mot byggfel och byggskador innebär förslaget också att det finansiella stödet permanentas och att räntekostnaderna sänks radikalt för åtgärderi hyres- och bostadsrättshus. Jag har ingen erinran mot försla- get. Räntebidrag bör'således kunna lämnas för samma energisparåtgärder och åtgärder mot mögel-. röt-. fukt- eller,korrosionsskador eller andra byggnadstekniska brister i bostäder som man hittills har kunnat få lån för. Jag återkommer senare till frågan om tilläggslån för sådana åtgärder. Jag vill dock redan nu påpeka att tilläggslån för sådana åtgärder inte bör förutsätta att annat statligt stöd lämnas till åtgärden. Den som inte kan få eller som avstår från räntebidrag för åtgärden bör således inte vara uteslu- ten från möjligheten att få tilläggslån. Det innebär bl. a. att även egnahems- ägare bör kunna få tilläggslån för att åtgärda mögel-. röt- och fuktskador. Frågan om tilläggslån bör alltså prövas oberoende av frågan om räntebi- drag för samma åtgärd.
Arbetsgruppen föreslår också att vissa av låneändamålen enligt bostads— fmansieringsförordningen (l974:946l skall omfattas av det nya systemet med räntebidrag. Enligt gruppen bör ett utbyggt system med räntebidrag för relativt kortfristiga åtgärder i befintlig bebyggelse även föranleda vissa ändringar i lil/ä"lp/1in_L'sområdeIför bostadslån till mnbyggnad. Gruppen anför att det finns ombyggnadsåtgärder som i dag finansieras med bostads- lån för ombyggnad som har ett så starkt samband med energisparåtgärder eller underhåll eller som i övrigt har så kort varaktighet att de i stället bör omfattas av det nu föreslagna finansieringssystemet. Åtgärder som f.n. finansieras med s. k. radonlän. sophanteringslån och lån för ändrad lägen- hetssammansättning i vissa fall bör enligt gruppen föras över till det nya systemet.
Flera remissinstanser ställer sig tveksamma till arbetsgruppens förslag i
. denna del.-eftersom omläggningen innebär försämrade tinansieringsvillkor för de aktuella åtgärderna jämfört med nuvarande förhållanden. För egen del anserjag att kritiken i vissa delar är berättigad. Jag kan t. ex. inte godta
Prop. 1983/84: 40 ' . . 45
att de finansiella villkoren försämras när det gäller ombyggnad av vissa av miljonprogrammets bostadsområden. Detta blir följden av arbetsgruppens förslag i fråga om ändrad lägenhetssammansättning. Jag delar också re-l missinstansernas tveksamhet när det gäller ombyggnader av "soprum. Med hänsyn till bidragsminskningcn under de första åren och till åtgärdernas bristande lönsamhet är det risk för att angelägna insatser på området inte kommer till stånd. Arbetsgruppens förslag i dessa delar anserjag således" inte bör genomföras.
Däremot avserjag att tillstyrka arbetsgruppens förslag i fråga om åtgär- der mot radon. Jag kommer senare att föreslå att även tilläggslån skall kunna lämnas för sådana åtgärder.
l.2.4.4 Ändrade skatteregler i fråga om reparationsavdrag m.m.
[ arbetsgruppens förslag om räntebidrag vid underhåll m.m. ingår att. enskilda hyreshusägare bör ges valfrihet mellan räntebidrag för underhåll m.m. och ett omedelbart skattemässigt avdrag för kostnaderna för repara- tioner och underhåll enligt 245 1 mom. kommunalskattelagcn (l928: 370). KL. Räntebidrag till enskilda ägare av hyreshus bör enligt arbetsgruppen lämnas endast under förutsättning att rätten till omedelbara avdrag slopas för motsvarande kostnader för underhåll. reparationer och energisparåt- gärder.
Arbetsgruppens förslag i denna del innebär också att den enskilde fastig- hetsägare som väljer räntebidrag i stället för reparationsavdrag automa- tiskt får rätt att göra värdeminskningsavdrag för underhållet. reparationer- na och energisparåtgärderna. Tillsammans med ett två procentenheter lägre räntebidrag uppnås därmed enligt gruppen en" rimlig kostnad med hänsyn till effekterna av beskattningen av enskilda fastighetsägare jämfört med övriga aktuella fastighetsägarkategorier. dvs. i första hand kom- muner. allmännyttiga bostadsföretag och bostadsrättsföreningar. Enligt vad jag har inhämtat har arbetsgruppen i sina beräkningar utgått från ett årligt värdeminskningsavdrag på 1.592 av den kostnad som ligger till grund för beräkningen av räntebidraget.
Med hänsyn till den kritik som har riktats mot förslaget bl.a. från Sveriges fastighetsägareförbund och Näringslivets byggnadsdelegation vill jag i detta sammanhang utveckla skattefrågorna mer utförligt.
Enligt 24 ä 1 mom. KL inkomstbeskattas enskilda ägare av hyreshus efter s. k. konventionell metod. Till beskattning upptas skillnaden mellan intäkter och kostnader för huset under det aktuella beskattningsåret.
Som intäkt av fastigheten räknas bl.a. hyresvärdet av lägenhet ägaren själv disponerat samt hyra och annan avkastning från fastigheten. Hyres- värdet bestäms med ledning av hyresförhållandena på orten.
Från intäkterna får avdrag göras för omkostnader. Därmed avses'i huvudsak omkostnader i egentlig mening och värdeminskning.
Till omkostnader i egentlig mening räknas bl. a. kostnader för reparation
Prop. 1983/84: 40 43
och underhåll om de inte finansieras med statligt stöd. löpande fastighets- omkostnader. t. ex. löner. försäkringar och förbrukningsavgifter samt gäldräntor och tomträttsavgäld. .
Med reparation och underhåll menas en åtgärd som avhjälper en skada eller försämring så att byggnaden återställs i ursprungligt skick. Kostnader för åtgärder därutöver räknas till ny-. om- eller tillbyggnad och får inte dras av med en gång. Inte heller reparationskostnader som finansieras med statligt stöd får dras av med en gång. Sådana kostnader dras av genom årliga värdeminskningsavdrag. Gränsen mellan reparation och ombyggnad kan vara SVår att dra i det enskilda fallet. l praxis hänförs numera utbyte av bärande byggnadsdelar till ombyggnad medan utbyte av andra byggnads- delar i regel hänförs till reparation.
Reparationsavdrag får fördelas på 3 år. om kostnaden inte understiger 6000 kr. Enligt lagen ( 1960: 63) om rätt till förlustutjämning vid taxering för inkomst kan dessutom en förlust under ett år dras av under högst 6 därpå följande år. Aktiebolag och ekonomiska föreningar kan fördela förluster på 10 år. Totalt kan alltså en reparationskostnad utnyttjas för avdrag under sammanlagt 9 eller 13 är. '
Avdrag för värdeminskning på byggnad beräknas på byggnadens an- skaffningsvärde. [ anskaffnin'gsvärdet inräknas inte kostnader för repara- tion och underhåll. Årliga värdeminskningsavdrag får göras med 1.597- av anskaffningsvärdet för stenhus och l.75 % av samma värde för trähus. Särskilda bestämmelser gäller i fråga om vissa andelshus.
Avdrag för värdeminskning på värmepannor. hissmaskinerier m.m. får göras enligt särskild avskrivningsplan och med högre procentsats än för byggnaden i övrigt. Avskrivningsunderlaget för byggnaden skall i sådana . fall minskas med värdet av den maskinella utrustning som skrivs av enligt särskild plan.
Bl. a. Sveriges fastighetsägareförbund har också ansett att kostnader för sådana underhållsåtgärder som räntebidrag lämnas för under alla förhållan- den borde få avskrivas med högre procentsatser än vad som f.n. är möjligt. Underhåll m.m. skulle med andra ord generellt få avskrivas enligt särskild avskrivningsplan ' '
För min del anser jag att ller faktorer kan tala för att underhåll bör behandlas på ett annat sätt än vad som f. n. sker vid inkomstbeskattning. Vissa åtgärder för vilka räntestöd till underhåll föreslås lämnas kan redan nu avskrivas enligt särskild plan. Jag vill dock påpeka att avskrivning av underhåll enligt särskild plan medför en omfattande förändring av beskatt- ningen. som inte bara skulle påverka beskattningen i samband med under- håll utan också beskattningen i samband med ny— eller ombyggnad. Med hänsyn dels till att en så omfattande förändring bör övervägas i särskild ordning. dels till att det räntestöd som jag har föreslagit är avvägt med hänsyn till att kostnader för underhåll m.m. förutsätts avskrivas genom normalt värdeminskningsavdrag ärjag inte nu beredd att godta remisskriti- ken i denna del.
Prop. 1983/84: 40 44
Jag anser således att den konventionellt beskattade fastighetsägarens möjlighet att vid inkomstbeskattningen få göra omedelbara reparationsav- drag bör slopas. om räntebidraglämnas i enlighet med vadjag har förordat i det föregående. Jag har i denna fråga samrått med chefen för finansdepar- temcntet. Förslaget förutsätter en ändring av kommunalskattelagcn. Jag återkommer till den ändringen i specialmotiveringen.
I anslutning till det anförda vill jag även ta upp frågan om undantag i vissa fall från de tidigare redovisade grunderna för beräkning av räntebi- dragets storlek. Som jag har nämnt bör konventionelltbeskattade fastig- hetsägare ges ett något lägre räntebidrag än det som beviljas allmännyttiga bostadsföretag _m. 11. Det kan emellertid förekomma fall där den konventio- nellt beskattade fastighetsägarens skattemässiga situation väsentligt av- viker från de i det föregående angivna förutsättningarna. Jag tänker bl. a. på vissa pensionsförsäkringsrörclser. Regeringen bör i sådana fall kunna medge att räntebidraget får beräknas enligt samma regler som avses gälla för allmännyttiga bostadsföretag och bostadsrättsföreningar.
1.2.4.5 Konsolideringsfond för allmännyttiga bostadsföretag Vadjag har föreslagit i det föregående om finansiering av det gemensam- ma underhållet m.m. innebär att kraven på avsättningar för underhåll i praktiken minskas. Enligt arbetsgruppen aktualiserar detta frågan om de allmännyttiga bostadsföretagens finansiella handlingsutrymme över huvud taget. Arbetsgruppen har ansett att det är ett allmänt intresse att de allmännyttiga företagen har en tillräcklig soliditet för att bevara sin själv- ständighet. Eftersom ett finansiellt stöd till gemensamt underhåll inte bör leda till att företagens soliditet försvagas föreslår arbetsgruppen att det som krav för räntebidrag till berörda åtgärder bör gälla att allmännyttiga företag. förutom grundkapital. vid utgången av år 1986 har en konsolide- ringsfond på minst Z'7c. av det fastighetskapital som företaget förvaltar. Minst 5 kr./m: bör årligen avsättas till fonden t.o.m. år 1986. om inte fondkravet har uppfyllts tidigare. ' Arbetsgruppens förslag tillstyrks av bl. a. kommunförbundet och SABO. Hyresgästernas riksförbund avstyrker förslaget. Bostadsstyrelsen anför att kraven i bostadstinansieringsförordningen på grundkapital för allmän— nyttiga bostadsföretag är svåra att kontrollera för länsbostadsnämnderna.
Jag anser i likhet med arbetsgruppen att det är av allmänt intresse att de allmännyttiga bostadsföretagen har en tillräcklig soliditet för att bevara sin ekonomiska handlingsfrihet. Den av gruppen förordade konsolideringsfon- den kan enligt min mening bli ett viktigt instrument för att stärka eller bevara de allmännyttiga bostadsföretagcns ekonomiska handlingsutrym- me. Jag förordar därför att arbetsgruppens förslag om konsolideringsfond genomförs. Det allmännyttiga bostadsföretagets rätt till räntebidrag för underhåll m.m. bör således göras beroende av att företaget vid sidan av grundkapitalet inrättar en särskild konsolideringsfond. Avsättningen till
Prop. 1983/84: 40 . 45
fonden bör ske i sådan takt att den senast vid utgången av år 1986 uppgår till de 2% av fastighetskapitalet som arbetsgruppen har föreslagit. Första avsättning bör ske år 1984. I övrigt bör företaget självt få bestämma den årliga avsättningens storlek. Den årliga avsättningen får dock inte under- stiga 5 kr./m: så länge inte fondkravet är uppfyllt.
Enligt min mening torde fonderna endast i mycket begränsad utsträck- ning behöva byggas upp med ökade hyresintäkter. I det stora flertalet fall bör ett något minskat behov av föndering för underhåll väga upp behovet av avsättningar till en konsolideringsfond. Mitt förslag förutsätter alltså inte allmänt sett ett ökat hyresuttag.
I fråga om länsbostadsnämndernas kontroll av grundkapital och konsoli- deringsfond i allmännyttiga bostadsföretag vill jag anföra följande. Bo- stadsstyrelsen redovisar ett behov redan idag av_ att förbättra kontrollen av grundkapitalets storlek. Enligt min mening bör samma ordning gälla för kontroll både av grundkapital och av konsolideringsfond. Den bör lämpli-I gen ske så att bostadsföretagets revisorer årligen till länsbostadsnämnden intygar att fondkraven är uppfyllda. Enligt min mening fyller en sådan ordning alla rimliga krav på enkelhet och säkerhet. Någon ytterligare. kontroll från länsbostadsnämndernas sida är således inte påkallad.
1.2.4.6 Ytterligare om finansiering av energisparåtgärder m.m.
Till energisparåtgärder lämnas i dag bostadslån enligt i huvudsak samma villkor som vid ombyggnad. Räntebidrag lämnas dock inte om åtgärderna avser småhus som bebos av låntagaren. Härutöver lämnas f. n ett särskilt energibidrag till förbättring av isolering i bjälklag och ytterväggar samt för byten och komplettering till treglasfönster. Bidraget. som är en del av de- sysselsättningsstimulanscr som beslutades hösten 1982 (prop. 1982/83:50 bil. 5 p. 6). motsvarar 15 % av godkänd kostnad och lämnas i fråga om alla typer av hus men förutsätter att arbetena utförs med arbetskraft som anvisas eller godkänns av arbetsförmedlingen. Arbetena skall vidare vara i huvudsak avslutade före den ljuli 1984.
De förslag om finansiering av energisparåtgärder som jag har redovisat tidigare ansluter nära till vad arbetsgruppen har förordat och medför bl. a. att 'räntebidragen till sådana åtgärder minskar något under de första åren-av bidragstiden. Arbetsgruppen framhåller att alla normalt förekommande energisparåtgärder kan utföras med rimlig lönsamhet även med den före- slagna utformningen av räntebidragen. Energisparstimulanserna bör enligt arbetsgruppen trots detta ökas i-syfte att balansera de minskade räntebi- dragen. Arbetsgruppen föreslår att en ordning med särskilda riktade ene'r- gibidrag av samma typ som de nuvarande tillfälliga bidragen införs som ett permanent inslag i det statliga systemet för att främja energisparandet och att regeringen utverkar riksdagens bemyndigande att få närmare bestämma för vilka åtgärder och med vilka belopp som bidrag skall lämnas. Bidragen bör enligt förslaget kunna differentieras i fråga om både storlek och bi- '
Prop. 1983/84: 40 46
dragsändamål och de bör kunna ändras alltefter vad som påkallas av förhållandena. Den totala ramen för denna bidragsgivning .bör enligt ar- betsgruppen bestämmas till 121) milj.kr. för vart och ett av budgetåren 1984/85—1986/87.
Jag delar arbetsgruppens syn på hur stödet bör byggas upp. Ett stödsys- tem där regeringen kan besluta om riktade energibidrag som komplement till de generella räntebidragsregler somjag har förordat i det föregående är angeläget bl. a. för att det skall bli möjligt att snabbt och fortlöpande kunna anpassa statens insatser inom området sa att de stimulerar åtgärder som behövs för att utveckla svensk energiteknologi och dess industriella tillämpning eller för att främja åtgärder som i övrigt är angelägna från samhällsekonomiska utgångspunkter.
Som jag har nämnt har arbetsgruppens utgångspunkt varit att bidragsstö- det skall balansera de förändrade villkoren för räntebidrag. Det innebär att energibidrag normalt bör lämnas endast till bostäder som uppläts med hyres- eller bostadsrätt. Om det är motiverat av sysselsättningsskäl bör emellertid stödet tillfälligt kunna utvidgas med bidrag av samma typ som det nuvarande stödet till vissa isoleringsåtgärder och då kunna avse även egnahem.
För att bidragsgivningen skall bli ett så effektivt styrinstrument som möjligt bör regeringens handlingsutrymme vara stort, både när det gäller till vilka mottagarkategoricr. för vilka åtgärder och med vilka belopp som stöd bör lämnas. Jag förordar i enlighet med arbetsgruppens förslag att regeringen utverkar riksdagens bemyndigande att närmare bestämma om för vilka ändamål och med vilka belopp som bidrag skall lämnas. I likhet med vad som gäller inom dagens energilånesystem bör regeringen även i det nya systemet kunna överlåta åt de myndigheter som regeringen be- stämmer att besluta om bidragsschabloner m. m.
Flera remissinstanser har uttryckt oro för att de förändringar i stödet som arbetsgruppen föreslår kan komma att inverka menligt på möjligheter- na att fullfölja energisparandet på avsett sätt. 1 likhet med arbetsgruppen harjag funnit att de stödvillkor och den ram för energibidrag som gruppen föreslår totalt sett skulle. komma att medföra i huvudsak oförändrade subventioner.'jämförr med vad som gäller nu och vid en oförändrad om- fattning av verksamheten. Jag har emellertid funnit skäl att ta allvarligt på de farhågor som har framförts om riskerna för ett minskat energisparande. Vid bifall till vad jag har förordat om riktade energibidrag avser jag att föreslå regeringen att bidrag skall kunna lämnas med belopp-som i medeltal svarar mot 20% av den godkända kostnaden för de energisparåtgärder — exkl. tillf(')rselåtgärder — till vilka räntebidrag kan lämnas. Vid en till sin inriktning och omfattning oförändrad efterfrågan på stöd jämfört med budgetåret 1982/83 medför detta att bidragen till sådana energisparåtgärder kommer att öka med ca 30 milj. kr. i förhållandetill arbetsgruppens förslag. Bidragsandel'en kommer vidare med denna konstruktion på bi-
Prop. 1983/84: 40 47
dragsgivningen att kunna hållas oförändrad också vid en förändrad efter- frågan på stöd.
En betydande del av det nuvarande energisparstödet går till till/örsc/år- gärder av olika slag. bl.a. för-övergång till nya och förnybara energikällor och för konvertering till el eller fjärrvärme. Stöd till tillförselåtgärder lämnas i dag på flera olika vägar och med skiftande finansierings- och subventionsvillkor. En ökad samordning av samhällets insatser på tillför- selområdet är angelägen. Villkoren för det stöd till tillförselåtgärder som f.n. lämnas inom cnergisparstödets ram måste inordnas under en samman- hållen energipolitik. Statsrådet Dahl avser att inom kort föreslå regeringen att förelägga riksdagen en proposition om fortsatt stöd för åtgärder för att ersätta olja och för investeringar inom energiområdet. Efter samråd med henne har jag funnit att ett stödsystem med generella räntebidrag och särskilda riktade och differentierade bidrag enligt vad jag nu har förordat ansluter väl till vad hon senare kommer att föreslå. Statsrådet Dahl kom- mer att ta tipp bl.a. frågan om storleken av de riktade bidrag som avser energitillförselåtgärder.
Ett särskilt stöd i form av bostadslån med viss räntefrihlet lämnas i dag till egnahemsägare för övergång till vissa nya och förnybara energikällor. Stödet avser i första hand värmepumpar och solvärmeanläggningar samt sådana fastbränsleanläggningar som är avsedda för uppvärmningen av flera hus eller grupper av hus. För flertalet av dessa anordningar har tekniken emellertid nu nått en kraftigt ökad tillförlitlighet och utbredning. Efter samråd med statsrådet Dahl har jag funnit att dessa åtgärder bör. på samma sätt som andra tillförselåtgärder. stödjas i första hand med sådana riktade bidrag som jag har förordat i det föregående. Jag vill samtidigt erinra om att en fortsatt teknikutveckling på detta område kan stödjas också genom utnyttjande av de experimentbyggnadslån som är knutna till energiforskningsprogrammet och disponeras av statens råd för byggnads- forskning. Statsrådet Dahl kommer att återkomma även till denna fråga.
Det nuvarande temporära bidraget till sådana isoleringsåtgärder som i huvudsak slutförs före den 1 juli 1984 bör löpa parallellt med det nu- föreslagna riktade energibidraget. Jag avser emellertid att föreslå regering-_ en att det sammanlagda bidraget i dessa fall maximeras till 30%.av den godkända kostnaden. _
För att understryka kommunernas ansvar för energisparandet och för att trygga den oprioriterade långivningen till energisparande har arbetsgrup- pen föreslagit att energibidrag inte bör lämnas i kommuner som generellt motsätter sig att ställa kommunal borgen för lån till energisparåtgärder. .
Jag har-tidigare redovisat min syn på hur kommunal borgen bör ställas för lån till underhåll m.m. på den oprioriterade kreditmarknaden och vilken ordning i övrigt som bör gälla beträffande säkerheten för sådana lån för att begränsa både administrativa kostnader och kreditrisker för kom- munerna. För att ytterligare trygga denna långivning förordarjag att det till
Prop. 1983/84: 40 48
den riktade energibidragsgivningen kopplas ett krav på kommunala bor- gensåtaganden. Kravet bör innebära att energibidrag överhuvudtaget inte lämnas i de kommuner som i fråga om nyssnämnda lån fattar principbeslut som innebär att viss eller vissa fastighctsägarkategorier eller visst eller vissa låneändamål skall vägras kommunal borgen. Kravet bör givetvis utformas så att kommunens rätt att göra en vanlig kreditriskprövning i det särskilda fallet inte inskränks. Länsbostadsnämnden bör hålla nära kon- takt med kommunerna för att underlätta att borgensverksamheten löper smidigt och för att underrätta sig om att denna förutsättning för energibi- dragsgivningen är uppfylld. '
Jag vill i sammanhanget även ta upp vissa frågor rörande besluta/elege- ring m. m. '
Arbetsgruppen föreslår att de nya energibidragen till hyres- och bostads- rättshus skall beviljas av länsbostadsnämnden medan bidrag till egnahem skall beviljas av kommunernas förmedlingsorgan. Jag behandlar i detta sammanhang även arbetsgruppens förslag om att de kommuner. som inom ramen för en försöksverksamhet beslutar om energisparlån. skall få bevilja räntebidrag till underhåll m.m. Den pågående försöksverksamheten med kommunal beslutanderätt i fråga om lån för energibesparande åtgärder omfattar f.n. Stockholms. Göteborgs. Malmö. Helsingborgs och Botkyrka kommuner.
Bakgrunden till försöksverksamheten är i första hand önskemålet att åstadkomma en snabb beslutsprocess i nära kontakt med dem som söker lån.
Enligt min mening bör beslutsordningen i olika Iåne— och bidragsårenden utformas så enkelt och konsekvent som det är möjligt. Den enskilde måste kunna få en samlad information i varje låne-- och bidragsårende. ] de fall där en åtgärd berättigar till både energibidrag och räntebidrag bör enligt min mening länsbostadsnämnden fatta beslut i ärendet. Denna ordning bör också gälla när energibidrag kombineras med bostadslån.
För egnahemsägare samt sådana enskilda ägare av hyreshus som söker energibidrag utan samband med räntebidrag bör enligt min mening kom- munernas förmedlingsorgan kunna besluta om bidraget. av samma skäl som motiverar den försöksverksamhet som pågår f.n.
De kommuner som deltar i den nämnda försöksverkst'tmhctcn bör i enlighet med arbetsgruppens förslag även få besluta om räntebidrag till underhåll m.m. En sådan ordning leder till administrativ avlastning av länsbostadsnämnderna i storstadsområdena.
I fråga om övriga förutsättningar för den kommunala beslutanderätten kommerjag senare att föreslå regeringen att fastställa bestämmelser efter mönster i förordningen (l983z80) om försöksverksamhet med kommunal beslutanderätt i fråga om statligt stöd för energibesparande åtgärder.
Prop. 1983/84: 40 49
l.2.4.7 Ändrade regler i fråga om bostadslån för ombyggnad
Arbetsgruppen anser med hänsyn till de föreslagna linansieringsmöjlig- heterna för underhåll m.m. att bostadslån framdeles inte bör lämnas för ombyggnad av bostäder som är 30 år eller yngre. Samtidigt har gruppen föreslagit att undantag från 30-årsregeln görs för ombyggnad av hus med lägenheter som inte har lägsta godtagbara standard enligt bostadssane- ringslagen (1973: 53l), för ombyggnad av bostäder till lokaler, för tillbygg- nad av småhus i vissa fall och för installation av hissar. Jag vill i samman- hanget nämna att tillbyggnad av flerbostadshus i regel faller under nybygg- nadsreglerna. 30-årsgränsen saknar därför betydelse i detta fall.
Arbetsgruppens förslag avser att dra en gräns mellan å ena sidan det föreslagna finansieringsstödet till underhåll. reparationer och energispa- ' rande och å andra sidan bostadslån för ombyggnad med tillhörande ränte- bidrag. Enligt arbetsgruppen bör tills vidare gälla att låneunderlaget vid ombyggnad skall få täcka även kostnader för åtgärder till vilka eljest räntebidrag för underhåll m.m. hade kunnat lämnas. De båda finansie- ringsformerna skall alltså inte kunna kombineras.
Gruppens förslag har i huvudsak godtagits av remissinstanserna. Även jag" godtar i huvudsak arbetsgruppens förslag till gränsdragning. Vissa preciseringar kan dock behöva göras. En genomgripande ombygg- nad bör sålunda likställas med nybyggnad vid bedömningen av byggnadens ålder. Vidare bör gränsen dras så att separata underhållsåtgärder i äldre hus inte skall kunna finansieras med bostadslån. En åtgärd som har finan— sierats med bostadslån för ombyggnad skall således inte ånyo kunna finan- sieras med bostadslån så länge som det linns en återstående låneskuld för den ursprungliga åtgärden. På motsvarande sätt bör inte heller bostadslån för ombyggnad lämnas för åtgärder för vilka fastighetsägaren uppbär det särskilda räntebidraget för underhåll m.m. Ombyggnadskostnader som direkt föranleds av en tillbyggnad bör belånas på samma sätt som tillbygg- naden. Lånemyndigheternas prövning av sådana kostnader måste dock ske restriktivt.
Flera remissinstanser understryker behovet av ytterligare undantag från 30-årsregeln. Några remissinstanser har särskilt pekat på de svårigheter en strikt tillämpning av 30-årsregeln skulle ge upphov till när det gäller att genomföra mer omfattande ombyggnadsåtgärder vid ett samlat tillfälle. Det kan t.ex. bli nödvändigt på grund av byggnadstekniska brister. särskil- da sociala hänsyn eller därför att fastigheten ingår i ett förnyelseområde med bebyggelse av varierande ålder. För egen del anserjag att undantagen från 30-årsregeln bör vara så få som möjligt. De undantag som arbetsgrup- pen förcslår är enligt min mening väl motiverade. Som jag har framhållit tidigare bör dock undantag göras även för åtgärder som avser en förbättrad avfallshantering.
Redan nu bör det också "öppnas vissa möjligheter att ge från allmän synpunkt särskilt angelägna förnyelseprojekt stöd inom ramen för bostads- 4 Riksdagen 1983/84. I saml. Nr 40. Bilaga 9
Prop. 1983/84: 40 5.0
finansieringssystemet. I likhet med bl. a. Riksbyggen anser jag att det bör finnas en möjlighet att med stöd av bostadslån förbättra de områden som byggdes under 1960- _och 1970—talen. Undantag från 30- årsregeln bör således kunna göras om åtgärderna behövs på grund av de sociala förhål- landena i området eller avser ett område med många outhyrda lägenheter. I det följande kommerjag också att föreslå att tilläggslån skall kunna lämnas för ändrad lägenhetssammansättning i sådana områden. Det är inte uteslu- tet att det finns ytterligare fall där undantag från 30-årsregeln bör komma i fråga. Bl.a. kan detta tänkas gälla större sammanhållna sanerings- och förnyelseprojekt. Några generella regler om sådana undantag bör dock inte fastställas bl.a. på grund av att undantagen bör bedömas restriktivt. Jag förordar i stället att regeringen ges möjlighet att efter prövning i varje särskilt fall medge ytterligare undantag från 30-årsregeln.
[ fråga om bostadslån har arbetsgruppen vidare föreslagit att kravet på en väsentlig ökning av _bostadwärdet skall tillämpas mer generöst än hittills. Förutom vad som gäller f. n. anser gruppen att kravet bör kunna tillgodoses även genom förbättringar av hus som i teknisk mening redan är moderna.
Remissinstanserna har överlag ställt sig positiva till förslaget. Några har dock anfört att kravet på väsentlig ökning av bostadsvärdet är oklart till sin innebörd och att antalet fall där detta krav rimligtvis alltjämt kan anses ha en praktisk innebörd snabbt minskar. Bostadsstyrelsen har' föreslagit att kravet ersätts med ett krav om att fastigheten genom ombyggnaden uppnår långsiktigt godtagbara egenskaper. en formulering som har hämtats från arbetsgruppens förslag till ändringar i byggnadsstadgan. Kravet. som en- ligt styrelsen inte motverkar ombyggnader i etapper. bör prövas av kom- munen. .
För min del vill jag anföra följande. Kravet på väsentlig ökning av bostadsvärdet i sin traditionella innebörd kommer i framtiden att begränsa ombyggnadslångivningen alltför mycket. Det beror på att de projekt som rimligen kan uppfylla kravet snabbt blir allt färre. Det är därför nödvändigt att ändra förutsättningarna för ombyggnadslångivningen så att den inte i huvudsak blir förbehållen endast de fall där åtgärder behövs för att lägen- heterna skall uppnå lägsta godtagbara standard. Samtidigt delar jag upp.- fattningen att det nuvarande begreppet väsentlig ökning av-bostadsvärdet är oklart och att det vore önskvärt med en mera konkret beskrivning av de situationer och fall när lån bör lämnas. Det är dock svårt i praktiken att på ett uttömmande sätt beskriva de fall som skall komma i fråga för län. Det är nödvändigt att överlämna avgörandet i detaljfrågor till tillämpningen.
Bostadsstyrelsens förslag att ersätta den nuvarande förutsättningen om väsentlig ökning av bostadsvärdet med ett krav på husets tekniska stan- dard efter genomförd ombyggnad innebär. om det genomfördes. inte bara en markering av en mera generös tillämpning utan också långtgående ändringar av förutsättningarna för ombyggnadslån. Jag är inte nu beredd att tillstyrka förslaget.
Prop. 1983/84: 40 Sl
Mot bakgrund av vad jag har anfört attsluterjag mig till arbetsgruppens förslag om httr tillämpningsområdet för ombyggnadslån bör vidgas. För att markera utvidgningen bör i stället för kravet på väsentlig ökning av bo- stadsvärdet uppställas ett krav på att åtgärder skall medföra en väsentlig förbättring av bostadens tekniska eller funktionella kvalitet. Detta begrepp bör täcka dels de åtgärder som ligger i begreppet väsentlig ökning av bostadsvärdet. dels vissa mindre genomgripande förbättringar i byggnader som redan har modern standard. Det bör även avse miljöåtgärder. Termen bostad bör alltså tolkas i vid mening och kunna avse hela boendemiljön. Innebörden av det nya kravet bör inte nu preciseras närmare men bör kunna uppfyllas genom t. ex. ändrad lägenhetsfördelning. byte av rörstam- mar. gårdssaneringar eller tillgänglighetsskapande åtgärder.
Arbetsgruppens övriga förslag i fråga om tillämpningsområdet för om- byggnadslån innebär att bostadslån för ombyggnad bör lämnas för grund- förstärkningsåtgärder även i det fall de utförs utan samband med andra ombyggnadsåtgärder. Grunderna för bostadslån till standardhöjande han- dikappanpassning i individuella fall samt till åtgärder för att förbättra boendemiljöer bör vara oförändrade. dvs. bostadslån och räntebidrag bör lämnas om särskilt'bidrag har beviljats för åtgärden. Möjligheten-att få bostadslån för boendemiljöåtgärder utan samband med boendemiljöbidrag bör upphöra. Remissinstanserna har lämnat förslagen titan erinran. Jag förordar att tillämpningsområdet för bostadslån i dessa delar bestäms i enlighet med arbetsgruppens förslag.
Arbetsgruppen har i sammanhanget också tagit upp frågan om belåning av det s. k. ingångsvärde! vid ombyggnad. '
Under vissa förutsättningar får markkostnader f.n. ingå i låne- eller bidragsunderlaget för flerbostadshus med ett schablonbelopp motsvarande 40% av ombyggnadskostnaden. dock högst summan 'av de belopp för tomt- och grundberedningskostnader och lägestillägg som skulle ha godta- gits vid nybyggnad. _ '
Arbetsgruppen föreslår att fåne-. eller bidragsunderlaget skall beräknas till 25% av ombyggnadskostnaden och begränsas. förutom av gällande maximiregel, även av köpeskillingens storlek. Arbetsgruppen föreslår vi- dare att lån och räntebidrag till ingångsvärdet bör kunna lämnas för små- hus som upplåts med hyresrätt eller bostadsrätt.
Endast ett fåtal remissinstanser har berört förslaget. Flertalet av dessa är positiva till det. Bostadsstyrelsen. som tillstyrker arbetsgruppens för- slag med undantag för den nya maximiregeln. anser därutöver att i den godkända ombyggnadskostnaden även bör inräknas vissa kostnader som vid nybyggnad skall täckas av beloppet för tomt och grundberedning. (. ex. vissa kostnader för grundförstärkning.
Jag godtar i huvudsak arbetsgruppens förslag och förordar att det ge- nomförs med följande avvikelse. [ likhet med bostadsstyrelsen motsätter jag mig den föreslagna ytterligare maximeringen av ingångsvärdet till kö-.
Prop. 1983/84: 40 52
peskillingen. En sådan maximering har normalt inte något självständigt värde och skulle därför endast innebära en onödig administrativ komplika- tion. Mitt förslag är således att ingångsvärdebelåningen bör gälla även vid ombyggnad av småhus som upplåts med bostadsrätt eller som hyrs ut yrkesmässigt samt att schablonbeloppet för ingångsvärdet bör motsvara 25 % av låneunderlaget för ombyggnaden. dock högst de belopp för tomt- och grundberedningskostnadcr och lägestillägg som skulle ha godtagits vid nybyggnad.
Bostadsstyrelscns förslag om att få räkna in vissa kostnader för grund- förstärkning i den godkända ombyggnadskostnaden vid beräkning av in- gångsvärdet anser jag har tillgodosetts redan genom mitt tidigare förslag om att bostadslån skall få lämnas även för grundförstärkningsåtgärdcr. Härigenom kommer kostnader för sådana åtgärder i förekommande fall att ingå i låneunderlaget och därmed också bli beaktade då ingångsvärdebe- loppet skall bestämmas.
Avslutningsvis vill jag i detta sammanhang ta upp en fråga som gäller säker/teten _fifir bostadslån till ombyggnad ifall där ombyggnaden avser hus på ofri grund. Allmänt gäller att säkerhet för bostadslån skall ställas i form av panträtt i fastigheten eller tomträtten. Vissa låntagare. bl.a. all- männyttiga bostadsföretag och landstingskommunala bostadsföretag. kan dock- även få ställa kommunal borgen som säkerhet. Också i fråga om småhus som skall bebos av låntagaren kan kommunal borgen vara säkerhet för bostadslånet.
Fråga har uppkommit om möjligheten att ställa alternativ säkerhet bör öppnas även för vissa andra låntagarkategorier. Bakgrunden till frågan är bl.a. problemen med säkerhet för ombyggnadslån i fråga om bostadshus på arrenderad mark på Djurgården i Stockholm i de fall marken tillhör Kungl. Djurgårdsförvaltningcn. Enligt vad jag har erfarit katt panträtt inte upplåtas i fråga om denna mark.
Frågan om alternativ säkerhet för bostadslån i fråga om hus som står på mark som upplåts med arrende har flera gånger behandlats av riksdagen. Senast detta skedde var år l980 (prop. 1979/80: l()0 bil. 16, CU 22. rskr 240). Dåvarande chefen för bostadsdepartementct ansåg inte att det fanns skäl att ändra bestämmelserna. Vad departementschefen anförde läm- nades utan erinran av riksdagen.
För egen del anser jag att bl. a. administrativa skäl talar för att antalet former för lånesäkerhet bör vara så litet som möjligt. Samtidigt är det angeläget att kravet på godtagbar säkerhet för bostadslånet inte utformas på ett sådant sätt att det hindrar önskvärda ombyggnader. Det sker idag i de fall httsct står på mark som tillhör staten eller kyrkan och som inte är upplåten med tomträtt. Enligt min mening bör länsbostadsnämnderna i dessa fall få godta annan säkerhet än panträtt i fastigheten i enlighet med föreskrifter av bostadsstyrelsen. Kommunal borgen bör dock inte vara det enda alternativet. Jag förordar således att lånemyndigheterna ges möjlighet
Prop. 1983/84: 40 53
att godta annan säkerhet i fråga om bostadslån för ombyggnad, om lånet avser hus på mark som tillhör staten eller svenska kyrkan och marken inte är upplåten med tomträtt.
1.2.4.8 Finansiering av åtgärder som inte kan förräntas i sin helhet
F.n. används olika metoder för att finansiera åtgärder och anordningar som inte kan förräntas i sin helhet. Exempel på olika lösningar är finansi- eringen av ombyggnad av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. åtgärder mot radon och nya och förnybara energikällor.
Arbetsgruppen föreslår ett enhetligt system med tilläggslån för att finan- siera åtgärder och anordningar som inte kan förräntas i sin helhet. Syste- met förutsätter som jag redan har berört inte kompletterande statliga län för samtliga låneändamål. Tilläggslån skall kunna lämnas till alla upplåtel- seformer och fastighetsägarkategorier. Tilläggslån bör dock lämnas endast för bostäder. Härutöver innebär förslaget i korthet följande. Ett särskilt statligt ränte- och amorteringsfritt lån bör lämnas för sådana kostnader som inte kan förräntas om kostnaden finansieras på vanliga villkor. Vad som inte går att förränta bör bestämmas med ledning av fastighetens beräknade avkastning efter genomförda åtgärder eller efter en jämförelse mellan å ena sidan kostnaderna för lån till åtgärden och övriga lån i fastigheten och å andra sidan en beräknad lånekostnad för likvärdiga bostadslägenheter på orten som upplåts med hyresrätt. Vilket av de två alternativen som bör komma ifråga skall bero på om det gäller en ombygg- nad med stöd av bostadslån eller en annan investering. I det förra fallet bör dessutom ombyggnadslåneunderlaget få höjas utöver det beräknade ny- byggnadslåneunderlaget för huset i ombyggt skick. om fastighetens beräk- nade avkastning medger det. Löptiden för det ränte- och amorteringsfria lånet bör bestämmas så att det i'princip motsvarar åtgärdens beräknade livslängd. Ränte- och amorteringsfriheten bör omprövas vart femte år. Lånebelopp som inte kan återbetalas inom länets löptid bör efterges i princip genom att amorteringsbelopp som enligt annuitetssystemet avser tid då lånet är ränte- och amorteringsfritt efterskänks. ] det fall att det är uppenbart att lånet inte kommer att kunna förräntas under löptiden bör lånet kunna efterskänkas tidigare. Även vid försäljning av huset eller om nya lån upptas mot säkerhet i fastigheten med sämre förmånsrätt än säkerheten för statslånet bör ränte- och amorteringsfriheten omprövas.
Arbetsgruppens förslag att vid sidan av räntebidrag för underhåll m.m. och bostadslån för ombyggnad skapa ett enhetligt system med statliga tilläggslån för vissa särskilt angivna ändamål har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser. Remissinstansernas invändningar avser i första hand olika detaljer i den föreslagna utformningen av syste- met. Jag förordar därför att arbetsgruppens förslag om tilläggslån genom- förs med följande avvikelser och tillägg. _ ”
Flera remissinstanser har funnit att arbetsgruppens förslag till grunder
Prop. 1983/84: 40 54
för beräkning av Vad fastigheten kan förränta är svårförståeliga. Särskilt gäller det förslaget att beräkningen i vissa fall skall grundas på enjämförel- se mellan den faktiska belåningen och den genomsnittliga belåningen för en jämförbar hyreslägenhet i orten. Jag delar remissinstansernas uppfattning i denna del. Enligt vad jag har erfarit avsåg arbetsgruppen att de skilda grunder som i dag gäller för att bestämma vad som inte går att förränta i olika fall skulle bestå även framdeles. För egen del anserjag att önskemå- let om ett enhetligt system för tilläggslån även bör.gälla grunderna för att beräkna vad som går att förränta. Grunderna för beräkningen bör i normal-. fallet följa vad som f. n. gäller i fråga om kulturhistoriskt värdefull bebyg- gelse. Jag förordar således att frågan om vad som går att förränta skall bedömas med utgångspunkt i bruksvärdet eller. om tilläggslånet avser ett småhus som bebos av låntagaren. det beräknade värdet av huset i ombyggt skick. Det bör ankomma på'bostadsstyrelsen'att precisera beräkningsme- toderna. '
'filläggslånet bör i princip kunna lämnas till skillnaden mellan skäliga investeringskostnader och den kostnad som kan förräntas på normala villkor. Beträffande ombyggnad av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse är dock den samlade långivningen f. n. maximerad till i princip 2009? "av ett nybyggnadslåneunderlag. Arbetsgruppen har anfört att det kan finnas an- ledning att överväga en maximering också för andra ombyggnader som bör komma i fråga för tilläggslån. Jag delar gruppens uppfattning. I systemet bör ingå vissa maximeringar för att motverka samhällsekonomiskt omoti- verade investeringar. I fråga om tilläggslån för ombyggnad av kulturhisto- riskt värdefull bostadsbcbyggelsc bör nuvarande maximering kunna bestå. För övriga särskilda låneändamål bör en enhetlig maximeringsregel ska- pas. Arbetsgruppen har inte framlagt något konkret förslag till utformning av en sådan regel. Det bör ankomma på regeringen att fastställa en övre lånegräns för övriga särskilda läneändamål. Inom denna lånegräns bör tilläggslån för sådana läneändamåfkunna lämnas med ett belopp som motsvarar den del av godkänd kostnad för åtgärderna som inte kan förrän- tas. Regeln bör vara densamma för samtliga upplåtelseformer och fastig- hetsägarkategorier.
Några remissinstanser. bl. a. bostadsstyrelsen. har påpekat att arbets— gruppens förslag om automatisk omprövning av ränte- och amorteringsfri- heten för tilläggslånet vart femte år under lånets löptid medför en rad administrativa problem. Styrelsen har föreslagit ett system som innebär att ränte- och amorteringsfriheten upphör efter fem år. dock med möjlighet för myndigheterna att på ansökan av låntagaren medge ytterligare ränte- och amorteringsfrihet.
Jag har stor förståelse för styrelsensargumentering i denna fråga. Myn- digheternas administration bör förenklas så långt det är möjligt. I flertalet fall är en enkel administration också till fördel för den enskilde. Styrelsens förslag har klara administrativa fördelar jämfört med arbetsgruppens för-
Prop. 1983/84: 40 . 55
slag. Samtidigt innebär emellertid styrelsens förslag att bedömningen av om förutsättningarna för fortsatt ränte- och amorteringsfrihet föreligger i första hand måste göras av låntagaren. Initiativet till en omprövning av ränte- och amorteringsfriheten ligger i styrelsens förslag hos låntagaren och i arbetsgruppens förslag hos lånemyndigheten. Det ligger i sakens natur att många låntagare kan ha svårt att själva göra en sådan bedömning. Risken för olika typer av misstag blir större med den av styrelsen föreslag- na ordningen än den ordning som arbetsgruppen har föreslagit. Gruppens
förslag garanterar en mera sakkunnig bedömning från början. Även om - administrativa skäl talar för styrelsens förslag harjag för egen del funnit att arbetsgruppens förslag bör genomföras. Jag förordar därför att reglerna för ' omprövning av ränte- och amorteringsfrihcten utformas så att det ankom- mer direkt på lånemyndigheterna att bevaka och ompröva lånevillkoren vid utgången av varje femårsperiod. Jag vill samtidigt understryka att
låntagaren naturligtvis måste tillhandahålla myndigheten de uppgifter som myndigheten behöver för en sådan prövning.
Förutom de ändamål som f.n. finansieras med tilläggslån eller motsva- rande — dvs. ombyggnad av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. nya och förnybara lokala energikällor och åtgärder mot radon — föreslår arbets- gruppen att följande typer av åtgärder skall omfattas av tilläggslånesyste- met: '
— Åtgärder för att avhjälpa byggfel och byggskador (t. ex. mer omfattande röt-. mögel-. fukt- eller korrosionsskador) på bostadshus som är yngre än 30 år. — Åtgärder som medför ändrad lägenhetssammansättning i flerbostadshus som är yngre än 30 ar. under förutsättning att kostnaderna för outhyrda lägenheter i huset är betydande och kan förmodas bestå under en längre tid. Som ytterligare förutsättning skall gälla att ändringen kan antas minska dessa kostnader. ' — Åtgärder i syfte att förstärka grunden på kulturhistoriskt" värdefulla bostadshus eller bostadshus som ingår i en kulturhistoriskt värdefull miljö.
Arbetsgruppens urval av. låneändamål har allmänt godtagits av remissin- stanserna. Jag har i det föregående förordat att det särskilda stöd till nya och förnybara energikällor i småhus som lämnas i form av räntefrihet för viss del av bostadslånet skall ersättas av riktade bidrag (avsnitt 12.-1.6). Tilläggslån bör därför inte komma i fråga för dessa ändamål. Jag föreslår att ändamålen för tilläggslångivningen. med detta undantag. fastställs i enlighet med arbetsgruppens förslag. Samtidigt vill jag påminna om vad arbetsgruppen har anfört om att tilläggslångivningen bör utmärkas av en betydande flexibilitet. Låneändamål som blir inaktuella bör kunna avveck- las och nya låneändamål bör kunna tillföras utan att systemet som sådant påverkas. . '
Åtgärder för att avhjälpa i första hand byggfel eller byggskador kan -
Prop. 1983/84: 40 56
omfattas av garanti- eller försäkringsåtaganden. [.de fall sådana åtaganden leder till tvister föreslår arbetsgruppen att tilläggslån skall kunna lämnas för att avhjälpa bristen om lånesökanden förbinder sig att vidta åtgärder för att få ersättningsfrågan prövad och att återbetala lånet helt eller delvis om och när ersättning betalas ut.
Remissinstanserna har inte invänt mot arbetsgruppens förslag. Jag föror- dar att gruppens förslag genomförs.
För att kunna överblicka de statsfinansiella konsekvenserna av den föreslagna tilläggslångivningen föreslår arbetsgruppen att varje låneända— mål rambegränsas för sig. För egen del vill jag anföra följande.
Några ramar för den långivning som i dag avser åtgärder mot radon finns ' inte. Enligt min mening måste långivningen för detta ändamål få svara mot efterfrågan vid varje tidpunkt. Tilläggslån för åtgärder mot radon bör därför tills vidare inte rambegränsas.
Tilläggslån för övriga i det föregående angivna låneändamål bör däremot rambegränsas. Till skillnad från arbetsgruppen föreslår jag emellertid att en gemensam ram fastställs för beslut om lån till-övriga åtgärdstyper med undantag för ombyggnader av kulturhistoriskt värdefull bostadsbebyg- gelse. Ramen bör fastställas till 60 milj. kr. för år l984 och preliminärt till samma belopp för år l985.
Regeringen bör begära riksdagens bemyndigande att vidga ramen för år 1984 om det behövs av sysselsättningsskäl.
För den långivning som avser ombyggnad av kulturhistoriskt värdefull bostadsbebyggelse finns det redan en särskild rambegränsning i form av en s.k. tillstyrkanderam. [ huvudsak bör detta ramsystem användas även i fortsättningen. 'l'ill frågan om ramen avserjag att återkomma vid min anmälan till budgetpropositionen för budgetåret 1984/85 .
I.2.4.9 Statsbidrag i samband med vissa tillgånglighetsskapande åtgärder
1 avvaktan på bostadskommitténs förslag om tillgänglighetsfrågor före- slår arbetsgruppen ett tillfälligt statligt bidragsstöd för tillgänglighetsska— pandc åtgärder på 100 milj. kr. under vart och ett av åren l984—l986. Arbetsgruppen föreslår att stödet utformas enligt följande.
Bidrag bör i första hand lämnas till installationer av hissar och andra lyftanordningar och i andra hand för andra tillgänglighetsskapande åtgär- der i eller i omedelbar anslutning till bostadshus. Prioritet bör ges åt kommuner som har upprättat planer för tillgängligheten. _
Bidrag bör lämnas främst för installationer i trevåningshus. I speciella fall bör stöd kunna ges till installationer även i fyravåningshus.
Bidrag bör lämnas bara under förutsättning att kommunen bidrar med minst i0% av den kostnad för åtgärden som kommunen uppger i sin ansökan.
Bidrag bör lämnas med ett belopp som motsvarar högst 30% av den uppgivna kostnaden.
Prop. 1983/84: 40 57
Bidraget skall enligt förslaget fördelas av bostadsstyrelsen efter ansökan från kommunen. I övrigt ankommer det på kommunen att bestämma för vilka åtgärder som bidrag skall lämnas.
Förslaget att införa ett särskilt bidragsstöd till installation av hissar m.m. har godtagits av flertalet remissinstanser. Flera har dock ställt sig tveksamma till kravet på kommunalt bidrag. En uppfattning är att det är staten som har ansvaret för att tillgänglighetsskapandc åtgärder genomförs i den omfattning som krävs och att staten inte bör skjuta över delar av detta ansvar på kommunerna. En annan uppfattning är att kravet på kommunerna kan leda till svårigheter i de fall kommunen inte anser sig ha ekonomiska möjligheter att bidra i den omfattning som förslaget förutsätt- ter. Några har ansett att staten skall lämna bidrag till hela installationskost- naden.
När det gäller kommunens ekonomiska ansvar för finansieringen anför arbetsgruppen bl. a. att ett visst kommunalt bidrag till åtgärder för att öka tillgängligheten är motiverat med hänsyn till de besparingar som kom- munen kan göra när tillgängligheten ökar. Jag delar gruppens uppfattning. Vidare måste man i sammanhanget ta hänsyn'till att en hissinstallation ökar lägenheternas bruksvärde. Jag har inte heller kunnat finna att det med hänsyn till framförda synpunkter om kostnaderna för att installera hiss bör föreslås en högre total bidragsnivå än 50 % av kostnaden för åtgärden.
Prisbildningen på hissar m.m. faller inom ramen för den kontinuerliga prisövervakning som bedrivs av statens pris- och kartellnämnd. Enligt vad jag har inhämtat kommer pris- och kartellnämnden så långt möjligt att bevaka att bidraget inte medför högre hisspriser.
Med hänsyn till det anförda förordar jag att ett statligt bidragsstöd för vissa tillgänglighetsskapandc åtgärder införs i enlighet med arbetsgruppens förslag. Till frågan om medelsramar och anslag på statsbudgeten för ånda- målet återkommerjag i det följande.
l.2.4.lO Ikraftträdande m. m. .
Arbetsgruppen berör inte närmare frågan om när de nya finansierings- rcglcrna bör träda i kraft. Gruppens förslag förutsätter dock att reglerna blir tillämpliga så snart som möjligt. Även ett antal remissinstanser har framhållit behovet av en snabb övergång till de nya systemen för att undvika störningar i arbetet. Främst har denna synpunkt gällt det nya systemet med räntebidrag för underhåll m.m. '
Av praktiska skäl kan de nya bestämmelser som mina förslag i det föregående förutsätter inte träda i kraft förrän tidigast den I januari 1984. För att undvika tröskeleffekter bör dock bestämmelserna i viss utsträck- ning få tillämpas retroaktivt i den meningen att även åtgärder som utförs före ikraftträdandetidpunkten skall kunna omfattas av de nya bestämmel- serna. Således bör möjligheterna för fastighetsägare att få räntebidrag för " underhåll m.m. och riktade energibidrag även omfatta åtgärder som påbör-
Prop. 1983/84: 40 _ . 58
jas under tiden från och med den I november l983 till och med dagen före ikraftträdandet. _
I fråga om energibesparande åtgärder bör dessutom gälla att nuvarande bestämmelser får tillämpas under ytterligare en kort tid efter ikraftträdan- det av de nya bestämmelserna. Detsamma bör gälla i fråga om bostadslån för ombyggnad. Jag föreslår att lån får beviljas enligt nuvarande bestäm- melser. om ansökan har getts in till förmedlingsorganet före den I april. 1984. Lånesökanden bör dock i dessa fall samtidigt ha möjlighet att begära tillämpning av de nya bestämmelserna om det är till fördel för honom. Har ansökan om lån getts in före ikraftträdandet av de nya bestämmelserna. bör en ytterligare förutsättning för tillämpning av dessa bestämmelser vara att sökanden begär deras tillämpning innan länsbostadsnämnden meddelar beslut i ärendet.
De nu föreslagna övergångsreglerna i fråga om bostadslån bör inte gälla de av mig föreslagna ändringarna i fråga om säkerhet för bostadslån till ombyggnad. I fråga om bostadslån som har beviljats före ikraftträdandet bör dessa ändringar kttnna tillämpas om lånet vid tidpunkten för ikraftträ- dandet ännu inte har betalats ut.
Även i fråga om de föreslagna tilläggslånen och bidragen för tillgänglig- hetsskapande åtgärder förordarjag en övergångsbestämmelse av innebör- den att län eller bidrag får lämnas även för åtgärder som påbörjas under tiden mellan den I november 1983 och tidpunkten för ikrafttri'tdandet. I fråga om tilläggslån bör en sådan övergångsbestämmelsc dock endast avse lån för andra ändamål än ombyggnad av kulturhistoriskt värdefull bostads- bebyggelse. För sistnämnda låneändamål bör i stället samma övergångs- regler införas som jag har föreslagit i fråga om bostadslån för ombyggnad.
I fråga om underhållslån och reparationslån gäller särskilda bestämmel- ser i Norrbottens län (prop. 198383: [20 bil. 5. CU 29. rskr 309). Dessa bestämmelser bör kvarstå.
l.2.4. ll Ändrade regler för boendemiljöbidrag
Som flera remissinstanser har framhållit bör även den yttre miljön om- fattas av ett bostadsförbättringsprogram. Tidigare redovisade finansie- ringsformer. räntebidrag för underhåll m.m. och bostadslån till ombygg- nad, omfattar självfallet även åtgärder i den yttre miljön. Sedan tidigare finns också boendemiljöbidrag med kompletterande bostadslån till områ- den med tomma lägenheter eller sociala problem. Enligt min mening krävs det dock att miljöåtgärder stimuleras ytterligare. Det finns bristfälliga boendemiljöer även i områden till vilka boendemiljöbidrag inte kan läm- nas. Om dessa områden skall kunna förbättras med dagens samhällsekono- miska förutsättningar måste förbättringarna sättas in i ett sysselsättnings- politiskt perspektiv.
Efter förslag i prop: 1982/83: 50 (bil.-5) vidgades tillämpningsområdet för boendemiljöbidragen tillfälligt så att bidrag kunde lämnas för alla hyreshus
Prop. 1983/84: 40
'Jl ND
om ansökningarna lämnades in senast den 30 juni i år. Som jag nämnde i min anmälan till prop. 1983/84:26 (bil. 3) har det kommit in ansökningar om bidrag på mer än 250 milj. kr. på grundval av den tillfälliga ändamåls- vidgningen. Regeringen har därför på mitt förslag begärt att riksdagen skall vidga ramen för beslut om boendemiljöbidrag med 50 milj. kr.
Det är enligt min uppfattning angeläget att stimulera miljöförbättringar i samtliga hyres- Och bostadsrättshus med en bristfällig yttre miljö. Möjlig- heterna att med statliga medel åstadkomma en sådan stimulans måste emellertid ses också i ett sysselsättningspolitiskt perspektiv. För att detta skall bli möjligt måste det statliga stödet utformas sa att det finns en aktuell reserv av boendemiljöprojekt som inte omfattas av det reguljära stödet och som kan påbörjas med kort varsel. Enligt min mening bör man därför skapa särskilda regler för boendemiljöbidrag i de fall ramen för boendemil- jöbidrag kan behöva vidgas av sysselsättningsskäl. Bidragssökande som kan få bidrag enligt nu gällande regler bör alltså inte påverkas av sådana ramvidgningar. .
Boendemiljöbidrag som lämnas av sysselsättningsskäl bör kunna sökas för alla hyres- och bostadsrättshus. Med hänsyn till att bostadsområden som här kommer i fråga inte belastas av tomma lägenheter bör förränt- ningskraven ställas högre än enligt huvudregeln. Jag anser således att bidrag bör kttnna lämnas till 50 % av godkända kostnader. dock högst 3 000 kr./lägenhet. Kompletterande bostadslån bör täcka resterande del av fi- nansieringsbehovet. Bidragsgivningen bör prioriteras på grundval av för- bättringsbehoven i olika bostadsområden. Jag-anser således att en förut- sättning för'bidrag bör vara att åtgärderna letter till väsentliga förbättringar av otillfredsställande boendemiljöer. För att projektreserven skall vara aktuell bör bidragsansökan förnyas efter ett år. Med hänsyn till att bidrags- givningen inte blir kontinuerlig bör ansökningsförfarandet göras relativt enkelt.
l.2.4.12 Ändrade regler om bokföring av lån för underhåll m.m.
Enligt lagen (1972: 175) med vissa bestämmelser om bokföring av bo- stadslån m.m. (ändrad senast 1983: 39) har den som beviljas lån för-vissa ändamål rätt att som en särskild tillgångspost i balansräkningen ta tipp ett belopp som motsvarar högst det på balansdagen utestående lånebeloppet. Syftet med lagen är att förhindra att bostadsföretagen tvingas avstå från vissa lån helt eller delvis därför att de på grttnd av aktiebolagslagens bestämmelser om likvidationsskyldighct inte kan öka sina låneskuldcr ytterligare. F.n. gäller lagen för skuldökningsbelopp på bostadslån enligt 1967 års bostadslånekungörelse (1967: 552). för lätt enligt räntelånekungö- relsen (1967: 553). förordningen-(1978:992) om lån för underhåll av vissa bostadshus eller förordningen (1982:644) om lån för byggnadstekniska åtgärder i bostadshus samt för underhållslån som upptas på kreditmarkna- den under år 1983. I
Prop. 1983/84: 40 60
Även lån-för sådana underhålls-. reparations— och energibesparande åtgärder som fastighetsägaren kan få i kombination med det föreslagna räntebidraget bör enligt arbetsgruppen. i likhet med vad som gäller tidigare närmast motsvarande låneformer. få aktiveras. Några remissinstanser har avstyrkt förslaget med hänvisning till att en sådan aktivering inte är fören- lig med god bokföringssed.
För egen del vill jag i denna fråga hänVisa till tidigare bedömningar av riksdagen (prop. 1982/83: 50 bil. 5. CU 8. rskr 1 12). De problem som föran- ledde den nuvarande bestämmelsen om bokföring av underhållslån upp- kommer även i samband med den i det föregående redovisade långivningen till underhåll m.m. Det är därför rimligt att för denna långivning använda samma principiella lösning som tidigare. Jag biträder således arbetsgrup— pens förslag. Till skillnad från tidigare bör dock av bl.a. kontrollskäl möjligheterna att på detta sätt aktivera kommande underhålls- och repara- tionskostnader begränsas till de fall där den bokföringsskyldige uppbär räntebidrag för åtgärderna. Vidare bör. i enlighet med vad SABO har föreslagit. endast ett belopp motsvarande det vid utgången av räkenskaps- året gällande räntebidragsunderlaget få tas ttpp som en särskild tillgångs- post.
1.2.5 Information och utbildning
Det nu redovisade bostadsförbättringsprogrammet för med sig ett ome- delbart behov av information och utbildning. Behovet är en följd av de regeländringar som statsmakternas beslut ger ttpphov till. Staten har här ett direkt ansvar för att behovet av sådan information och utbildning kan tillgodoses på ett tillfredsställande sätt.
Den förskjutning från nyexploatering till vård och utveckling av det befintliga bostadsbeståndet som pågår — och som bostadsförbättringspro- grammet är ett uttryck för — förutsätter en omorientering hos alla som är verksamma i bostadsbyggande och bostadsförvaltning. Det äri denna del fråga om en långsiktig omställning till en successivt förändrad verklighet. Målmedvetna insatser måste därvid göras för att sprida information och förmedla nya kunskaper till vitt skilda grupper. Arbetet kommer att enga- gera i första hand byggföretag och törvaltarorganisationer. arbetsmarkna- dens parter samt yrkessammanslutningar och andra grupper av intressen- ter. Oekså kommunerna. de statliga sektormyndigheterna och olika forsk— nings- och utbildningsinstitutioner kommer att i ökad omfattning beröras av detta arbete.
Jag kommer här att kort beröra behovet av åtgärder från statens sida på båda dessa områden.
1.2.5.1 information och utbildning om styrmedlen
Arbetsgruppen framhåller att nya ombyggnadsbestämmelser och finan- sieringsvillkor ställer krav på utbildning av handläggare i kommunerna och
Prop. 1983/84: 40 61
vid länsbostadsnämnderna. Också andra intressenter som fastighetsförval- tare. företrädare för de boende. konsulter och entreprenörer behöver information om de ändrade bestämmelserna. Enligt gruppen bör planver- ket och bostadsstyrelsen svara för att sådan utbildning och information ges.
Den föreslagna utvidgningen av den nuvarande energibesiktningen till att omfatta också byggnadsteknisk besiktning i allmänhet förutsätter enligt gruppen en vidareutbildning av besiktningspersonalen. Planverket. som svarar för den utbildning som nu sker. bör svara för vidareutbildningen i denna del.
Även för andra yrkesverksamma bör utbildning anordnas, främst i syfte att öka kunskaperna om varsam ombyggnad. Utbildningen bör enligt ar- - betsgruppen koncentreras till ett begränsat antal år. Planverket föreslås därvid ha ansvaret för att utbildningen kommer till stånd och självt svara för att det utbildningsmatcrial som krävs tas fram. Gruppen förutsätter att planverket samarbetar med övriga berörda myndigheter och organ för vidareutbildning inom byggnadssektorn. och nämner därvid särskilt sta- tens råd för byggnadsforskning.
För dessa ändamål samt för visst stöd till teknikupphandling — som jag återkommer till i det följande (avsnitt 1.2.6) —— uppskattar arbetsgruppen medelsbehovet under budgetåret 1983/84 till ca 10 milj. kr.
De remissinstanser som har yttrat sig i frågan har allmänt strukit under behovet av snabba och kraftfulla insatser på detta område. De närmast berörda myndigheterna — planverket. bostadsstyrelsen och byggforsk- ningsrådet — har alla var för sig begärt särskilda medel till informations- och utbildningsinsatser ttnder de närmaste åren, dels för den nuvarande energisparverksamheten, dels för den verksamhet som tillkommer till följd av bostadsförbättringsprogrammet. Medel för särskilda aktiviteter av- sedda att stödja genomförandet av programmet har vidare begärts av bl. a. statens provningsanstalt och statens institut för företagsutveckling. Sam- manlagt begär myndigheterna ytterligare 22.1 milj. kr. utöver vad de redan disponerar eller har begärt för information och rådgivning i energifrågor ttnder innevarande och nästa budgetår. _
Jag delar uppfattningen att det är väsentligt att stor kraft läggs ned på att sprida information och utbildning om vad sotn kan och bör göras på bostadsförbättringens område. Inte minst gäller detta för att vi snabbt skall få de effekter för sysselsättningen som programmet också syftar till.
Samtidigt är det angeläget att dessa insatser samordnas med den infor- mation och utbildning som lämnas på energihushållningens område. Ett av målen för bostadsförbättringsprogrammet är enligt vad jag har redovisat att energisparåtgärder och andra förbättringsåtgärder skall integreras. För att detta skall förverkligas måste myndigheterna stödja varandra.
Jag avser mot denna bakgrund att ge en särskild beredningsgrupp i uppdrag att snabbt redovisa ett förslag med de huvudsakliga riktlinjerna
Prop. 1983/84: 40 62
för hur ett sådant samordnat informations— och utbildningsarbetc bör läg- gas upp. .Jag delar arbetsgruppens uppfattning att huvudansvaret för ge— nomförandet bör läggas på planverket och bostadsstyrelsen inom deras respektive områden. Dessa bör sedan i sin tur svara för att de myndigheter och organisationer som kan bidra till genomförandet engageras i arbetet.
Jag förordar mot denna bakgrund att sammanlagt 10 milj. kr.-anvisas för särskilda informations- och utbildningsinsatscr under detta och nästa bud- getår. Medlen bör föras upp på ett särskilt reservationsanslag och stå till regeringens förfogande. Dessa medel bör ses som en kompletterande re- surs i förhållande till de medel som under samma tid disponeras för motsvarande aktiviteter inom energiområdet under det sedan tidigare ttpp- förda reservationsanslz-tget B 16. Information och utbildning m. m. icncrgi- frågor.
l.2.5.2 Grundläggande utbildning
Den förskjutning av byggnadsverksamheten från nybyggnad mot under- håll. reparationer och ombyggnader som nu sker medför att vissa utbild- ningar kan behöva förändras. Genom att ange ett långsiktigt program för förbättringsverksamheten ger regering och riksdag de utbildningsansvariga en fastare grund att bedöma vilka förändringar som blir nödvändiga. Det ankommer på de ansvariga myndigheterna att överväga behoven av att förändra och anpassa läroplaner, utbildningsplaner, lokala planer och läro- medel inom de byggtekniska utbildningarna på gymnasienivå och inom bl.a. arkitekt- och civilingenjörsutbildningarna. Denna omställning måste ske inom ramen för nu tillgängliga resurser. '
På ett par områden har regeringen redan tagit särskilda initiativ. Skol- överstyrelsen har getts uppdrag att till den 1 mars 1984 utreda och inkom- ma med förslag beträffande utformning och dimensionering av grund- och vidareutbildning för ombyggnad och restaurering inom gymnasieskola samt kommunal och statlig vuxenutbildning. Regeringen har vidare upp- dragit åt universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) att lämna förslag om hur en utbildning av fastighetsförvaltt-tre på högskolenivå bör läggas upp. Resultatet av detta uppdrag kommer också att redovisas under år 1984. vilket innebär att en eventuell utbildning av detta slag kan startas tidigast hösten 1985.
Arkitektutbildningen och arkitekturforskningen har varit föremål för- översyncr. En av UHÄ initierad utredning om inriktningen och upplägg- ningen av arkitektutbildningen vid de tekniska högskolorna i Stockholm. Göteborg och Lund har nyligen slutförts. Vidare har UHÄ nyligen utfört en särskild granskning av forskningen vid arkitektursektionerna på llpp- drag av regeringen. Den av landshövding Ingemar Mundebo ledda över- synen av verksamheten vid statens råd för byggnadsforskning och statens institut för byggnadsforskning har redovisats och föranlett proposition och riksdagsbeslut (prop. 1982/83: 151. CU 30. rskr 3511. Vissa principer för
Prop. 1983/84: 40 63
den statligt stödda byggnadsforskningerr har lagts fast genom detta riks- dagsbesltrt.
Frågor om forskning och högre utbildning har ett nära samband. Detta har bl.a. tagit sig trttryck i en samverkan mellan byggforskningsrådet och högskoleenheterna. En del av den kompetens som har byggts upp inom högskolan och som är inriktad på förnyelsefrågor finansieras i dag genom dels anslag till högskoleenheterna. dels särskilda medel från byggforsk- ningsrådet. Jag tänker då bl.a. på de resurser för restattreringsteknik som finns vid konsthögskolans arkitekturskola och på vissa forskargrupper som är knutna till de tekniska högskolorna.
Det är tid att nu göra en samlad genomgång av hur tillgängliga medel bör disponeras för att den kompetens som har byggts upp och som bedöms motsvarar ett mera långsiktigt behov skall kunna bevaras och tillgodogöras både forskning och utbildning. Inom rcgeringskansliet har bildats en ar.- betsgrupp med uppgift att följa och samordna uppkommande frågor som berör byggutbildningen i vid mening. Jag har erfarit att chefen för trtbild- ningsdepartementct kommer att uppdra åt arbetsgrtrppen att lägga fram förslag som kan beaktas i kommande budgetproposition och den samlade forskningspolitiska proposition som regeringen avser att förelägga riksda- gen under våren 1984.
1.253 Arbetsmarknadsutbildning m.m.
Stadsförnyelsegruppen har pekat på att det finns ett behov av att anpas- sa arbetsmarknadsutbildningen till de krav som en ökad ombyggnads- och rcparationsverksamhct ställer. Såväl stadsft'irnyelsegruppen som flera re- missinstanser påpekar att bostadsförbättringsprogrammct kan bidra till att lindra det besvärliga sysselsättningsläget inom byggbranschen men att ' detta ställer krav på omställningar som bör understödjas genom arbets- marknadsutbildning och rörlighetsstimulerande åtgärder. Det ankommer på arbetsmarknadsstyrelsen att fortlöpande bedöma behovet av insatser av detta slag. Styrelsen anföri sitt remissyttrande att kursplaner för komplet- teringsutbildning av yrkesarbetare och tekniker med inriktning på repara- tion. underhåll och ombyggnad redan har utarbetats. Styrelsen uppger sig ha hög beredskap för att vid behov utveckla kursutbudet. Några särskilda åtgärder från regeringens sida på detta område torde därför inte behövas.
1.2.6 Uppfiljning och rum:/(ling ut' htrsrudsjförbäl[ringsverksam/raren
Utveckling av byggnadsteknik och byggkomponenter som särskilt har ' anpassats till ombyggnad är en förutsättning för bostadsförbättringsverk- samheten.
I arbetsgruppens betänkande föreslås ökade insatser i fråga om forsk— ning och tekniskt utvecklingsarbete. De remissinstanser som har yttrat sig i denna del är positiva till arbetsgruppens förslag. I likhet med dessa finner jag att det finns ett behov av att i ökad omfattning rikta in resurser på att
Prop. 1983/84: 40 ' ' 64
utveckla byggprocessen samt metoder och tekniska lösningar som är läm- pade för ombyggnz'tdsverksamhet.
På samma sätt som utvecklingen av byggaadsforskningen var en viktig förutsättning för byggandet på 1960-talet. är det enligt min mening nödvän- digt att nu utveckla ett ökat kunnande på nya områden. Inte minst gäller det installations-. byggnads- och restaureringstekniska frågor. Nya energi- tekniska installationer behövs i stor omfattning i befintliga byggnader. Samordningen med åtgärder i byggnadernas övriga delar måste därvid särskilt beaktas. Ombyggnadsverksamheten behöver vidareutvecklas mot sådana metoder som är varsamma och kan genomföras med god kostnads- kontroll. Planering. produktionsteknik och upphandling måste anpassas efter de förutsättningar som är specifika för ombyggnad. Jag är emellertid angelägen att betona att forsknings- och trtveeklingsarbetet om förnyelse av den byggda miljön inte ensidigt får riktas in på tekniska frågor.
Det är enligt min mening angeläget att utveckla formerna för bostäder- nas förvaltning oeh underhåll. Även frågor om inflytande som särskilt hör samman med ingrepp i befintlig bebyggelse mäste uppmärksammas.
Efter hand kommer förnyelseåtgärderna att riktas in mot byggnader som redan har modern standard. 1 det sammanhanget kan också nämnas bygg- skador och byggnadstekniska brister i den yngre bebyggelsen. Genomfö- randemetoderna kommer då att bli annorlunda. En etappvis förnyelse och en lägenhetsvis ombyggnad kan komma att bli vanlig. Sådana ombygg- nader kan kombineras med att de boende bor kvar under den tid som åtgärderna genomförs. En utveckling av detta slag sktrlle vara av särskilt värde för att möta de äldres boendeproblem. Formerna för en förnyelse- verksamhet av detta slag behöver enligt min bedömning utvecklas.
Kommunernas instrument för att genomföra en bostadsförnyelse inom sammanhållna bostadsområden är ännu ofullständigt utvecklade. Med den områdesvisa förnyelse som jag har förordat behöver särskilt formerna för förnyelsens genomförande utvecklas. Det bör därvid beaktas att formerna för samordning av skilda kommunala förvaltningars medverkan i förnyel- seprocessen är av stor betydelse.
Dessa forsknings- och utvecklingsuppgifter behöver engagera kom- muner. bostadsföretag. byggnadsindustri och forskare vid högskolor och institut m.fl. Statens råd för byggnadsforskning (BFR) har ett särskilt ansvar för att. på det sätt som har utvecklats i prop. 1982/83: 151 om byggnadsforskning m.m.. sådan samverkan etableras mellan staten och sektorns olika intressenter att dessa FoU-uppgifter kan genomföras.
Arbetsgruppen ser det som angeläget att i anslutning till bostadsförbätt- ringsprogrammet få till stånd en ökad experimenr- ("u-lr demmrslrutions- verksam/rel.
Jag delar arbetsgruppens uppfattning. Erfarenheterna från energiområ— det visar att experimentbyggande är ett utmärkt sätt att snabbt föra trt forskningsresultat i praktisk tillämpning. Eftersom de experimentbygg-
Prop. 1983/84: 40 65
nadsmedel som BFR ansvarar för-numera kan användas inom rådets hela - verksamhetsområde. finns goda möjligheter att göra de nödvändiga omdis- positionerna. Jag har erfarit att det inom rådet finns ett intresse för att genom experiment- och demonstrationsverksamhet inom ombyggnadsom- rådet pröva olika exempel på ombyggnad som kan påskynda utvecklingen av nya tekniker. metoder och processer som kan medverka till en utveck- ling av stadsförnyelsen. Resultaten bör därefter föras vidare genom de- monstrationsverksamhet samt information till och utbildning av yrkes- verksamma.
Särskilt svåra tekniska och ekonomiska problem uppstår enligt arbets- gruppen vid installation av hissar och andra lyftanordningar i befintliga byggnader. De hisstyper som finns i dag är i första hand utvecklade för installation vid nybyggnad. Sambanden mellan hissarnas tekniska utform- ning och behovet av och kostnaderna för de byggnadstekniska ingreppen är starka. En teknikutveckling av hissar för installation i befintliga byggna- der bör därför enligt gruppen omfatta såväl de installationstekniska som de byggnadstekniska problemen.
Det tillfälliga bidragsstöd till bl. a. hissinstallationcr i främst" lägre fler- bostadshus, som jag tidigare .har föreslagit. innebär att marknaden för sådana installationer ökar. En utveckling av hissar som kan komma till användning vid ombyggnad har också påbörjats, om än i blygsam skala.
Den fortsatta tekniska utvecklingen på detta område bör enligt-min uppfattning kunna främjas genom teknikupplmndling. Målet för teknikupp- ' handlingen bör. som arbetsgruppen har föreslagit. vara att utveckla sådana tekniska lösningar på tillgänglighetsproblemen i de lägre flerbostadshusen som är enkla och billiga att tillämpa och som samtidigt tillgodoser de krav som är väsentliga för dem som har nedsatt rörlighet.
Teknikupphandlingen måste. för att nå ett gott resultat. utföras i intimt samarbete mellan beställare — i detta fall bostadsföretag —- och hisstillver- kare. Teknikupphandlingen har också nära samband med såväl FoU-arbe- tet som experimentbyggnadsverksamheten inom byggsektorn. BFR har i en skrivelse lagt fram ett förslag till FoU-program för hissinstallationer i äldre hus. Jag kommer att i annat sammanhang återkomma till regeringen med förslag om att BFR ges i uppdrag att initiera. samordna och utvärdera denna verksamhet. Arbetet bör utföras i nära samarbete med styrelsen för teknisk utveckling (STU). På STU bör det därvid ankomma bl.a. att svara för att Utvecklingsarbetet tas om hand så att det kan leda till praktisk tillämpning hos hisstillverkare och byggföretag.
Jag förutsätter att den teknikutveckling som kommer till stånd avseende såväl hissarnas konstruktion som de byggnadstekniska förutsättningarna att installera dessa kommer att behöva prövas i full skala. Jag ser det som naturligt att detta sker inom ramen för den experimentbyggnadsverksam- het som jag nyss har nämnt.
En teknikupphandlingav den typ som jag nu har föreslagit för hissar 5 Riksdagen 1983/84. [ sum/. Nr 40. Bilaga 9
Prop. toss/84: 40 ' 66
m.m. kan utgöra ett lämpligt sätt att främja teknikutvecklingen också för andra typer av förnyelseåtgärder i befintlig bebyggelse. Av särskilt intresse är sammansatta komponenter som är avsedda "för ombyggnad och med krav på anpassning till de varierande situationer som utmärker ombygg- nad. Hit kan räknas va-komponenter. energihushållningsåtgärder och ven- tilationsanläggningar. Det ankommer på berörda myndigheter. bl. a. STU. statens planverk och BFR. att överväga inom vilka teknikområden liknan- de insatser bör ske.
Mot bakgrund av vad jag nyss har sagt förordar jag att 2.5 milj.kr. anvisas till BFR för statens bidrag till verksamheten med teknikupphand- ling för hissar m.m. Medlen bör ses som ett engångsbelopp. Jag återkom- mer till anslagsfrågorna i det följande (avsnitt 1.2.7). Kostnaderna för byggnadsforskning liksom för experiment- och demonstrationsverksamhe- ten i anslutning till bostadsförbättringsverksamheten skall bestridas inom ramen för tillgängliga resurser.
1.2.7 Ram- och uns/ag_tfrågw 1.2.7.1 Ränte- och amorteringsfritt tilläggslån
Jag har i det föregående föreslagit vissa ramar för beslut om tilläggslån under åren 1984 och 1985. Med hänsyn till tidpunkten för ikraftträdandet av de nya bestämmelserna bedömer jag att behovet av medel för utbetal- ningar under innevarande budgetår av lån för annat än ombyggnader av kulturhistoriskt värdefulla bostadshus blir litet. Jag föreslår att det av riksdagen (prop. 1982/83:100 bil. 13. CU 22. rskr 233) för innevarande budgetår på statsbudgeten under elfte huvudtiteln anvisade anslaget B6. "Tilläggslån till kulturhistoriskt värdefull bostadsbebyggelse tills vidare får disponeras även för utbetalning av de av mig föreslagna nya lånen.
Till frågan om medel för utbetalning av tilläggslån under budgetåret 1984/85 avserjag att återkomma i samband med min anmälan till budget- propositionen för detta budgetår. '
l.2.7.2 Statsbidrag för tillgänglighetsskapande åtgärder
Arbetsgruppen har föreslagit att beslut om bidrag skall få meddelas inom en ram av 100 milj. kr. under vart och ett av åren 1984— 1986. Jag tillstyrker förslaget. Ramarna för åren 1984 och 1985 bör dock vara så utformade att eventuellt outnyttjade delar vid årens utgång få'r disponeras påföljande år.
Eftersom beviljat bidrag inte bör betalas ut förrän åtgärden är genomförd torde behovet av medel för utbetalning av bidrag under innevarande bud- getår även här bli litet. Jag föreslår att det på statsbudgeten för innevaran- ' de budgetår under elfte huvudtiteln anvisade anslaget B 8. Viss bostadsför- bättringsverksamhet m.m. tills vidare får disponeras även för utbetalning av de föreslagna bidragen.
Till frågan om medel för utbetalningar av bidrag under budgetåret 1984/85 återkommer jag i samband med budgetpropositionen för detta budgetår.
Prop. 1983/84: 40 67
1.2.7.3 Särskild information och utbildning m.m.
Jag har i det föregående (avsnitt 1.2.5) föreslagit att särskilda medel skall avdelas för information och utbildning under budgetåren 1983/84— 1984/85. utöver vad som anvisas för motsvarande ändamål på statsbudge- ten under elfte huvudtitelns reservationsanslag B 16. Information och utbildning m. m. i energifrågor. Jag har vidare (avsnitt 1.2.6) föreslagit att ytterligare medel skall ställas till förfogande för statens råd för byggnads- forskning för bidrag till teknikupphandling på hissområdet. Jag förordar att. dessa medel anvisas i ett sammanhang och förs upp på statsbudgeten för budgetåret 1983/84 med 12500000 kr. under ett nytt reservationsanslag, benämnt Särskild information och utbildning m.m. Jag förordar samtidigt att ändamålsbestämningen för de medel som för innevarande budgetår har anvisats under reservationsanslaget B 16. Information och utbildning m.m. i energifrågor vidgas. så att medlen får användas även för annan information och utbildning inom bostadsförbättringsområdet än sådan som avser energihushållning.
Jag förordar vidare att de medel som för innevarande budgetår har anvisats inom det under elfte huvudtiteln uppförda reservationsanslaget B 17. Vissa energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet m.m. för bi— drag till sådan besiktning och rådgivning som bedrivs av kommunerna m.fl. får användas även för annan bcsiktnings- och rådgivningsverksamhet inom bostadsförbättringsområdet än sådan som avser energibesparande
åtgärder.
1.2.7.4 Övrigt
Mina förslag i övrigt beräknas inte medföra några medelsbehov förrän tidigast under budgetåret 1984/85. Till frågan om medel för det budgetåret återkommerjag i samband med budgetpropositionen för detta budgetår.
1.2.8 K (LVI/lll(IS'Å'OILYR/x'II)/180)”för staten
De beräknade effekterna på statsbudgeten av mina förslag rörande de statliga finansieringsinsatserna under programmets första tre år redovisas i följande tablå. Effekterna uppstår successivt under treårsperioden och kvarstår i flertalet fall efter utgången av perioden. Att effekterna uppstår med viss eftersläpning förklaras av dels den tid som förflyter mellan beslut om län eller bidrag och utbetalning därav. dels att vissa bidrag — räntebi— drag för underhåll m.m. — betalas ut under en tid på mellan 10 och 20 år.
Prop. 1983/84: 40 68
Budgeteffekter av bostadsförbättringsprogrammet (milj. kr.).
Bud tetår 1984/85 85/36 86/87 ' 87f'88 88/89
Ökad belastning på statsbudgeten:
Investeringsbidrag — +215 +205 +205. + 100 Räntebidrag + 70 + 195 +22l) +200 + 130
Ränte- och amorteringsfritt
lån(Raf—Iån) + 30 + 60 + 60 + 30
Sutnma bidrag och Raf-län WW- Minskad belastning på ' Statsbudgeten.'
l-"Incrgisparlän —450 ——8()0 — 800 —800 -- 800
. 1.2.9 Upprättade lagförslag
I enlighet med vad jag har anfört i det föregående har inom bostadsde- partementet upprättats förslag till
1. lag om ändring i lagen (1947:523) om kommunala åtgärder till bo-
stadsförsörjningens främjande m.m.. '
2. lag om ändring i kommttnalskattelagen (1928: 370).
3. lag om ändring i lagen (1972: 175) med vissa bestämmelser om bokfö-
ring av bostadslån m. m. Det under 2 angivna förslaget har upprättats i samråd med chefen för finansdepartementet. Som har framgått av det föregående finns motsva- rande bestämmelser om avdrag för kostnader för reparation och underhåll ' som utförs i samband med ombyggnad för vilka bostadslån har beviljats. Den föreslagna ändringen är därför av den beskaffenheten att den inte kräver lagrådets hörande.
Motsvarande gäller för det under 3 angivna förslaget. Även den föreslag- na ändringen ät därför av den beskaffenheten att den inte kräver lagrådets hörande.
Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 9.3.
l.2.ll) Spet'ialmotivering . 1.2.10.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1947z523) om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande m.m. Bä
Som jag har föreslagit bör Bä bostadsförsörjningslagen ändras så att det tydligare framgår att kommunernas bostadsförsöriningsplanering inte främst skall avse nybyggnadsåtgärder. I samband med lagändringen bör förordningen (1978: 397) om kommunala bostadsförsörjningsprogram upp- hävas och ersättas av en ny förordning. Förändringarna innebär att den statliga regleringen av den kommunala bostadsförsöriningsplaneringen minskar.
Iförsta stycket har därför föreslagits att kommunernas skyldighet att upprätta bostadsförsörjningsprogram ersätts av en skyldighet att bedriva en bostadsförsörjningsplanering. Syftet med ändringen är att ge ett tydli-
Prop. 1983/84: 40 69
gare uttryck för att skyldigheten avser planeringsverksamheten som så- dan. medan kommunen bör ha frihet att redovisa resultatet av denna verksamhet i den form som kommunen själv finner lämpligast. Regeringen förutsätts emellertid i den blivande förordningen-ange vissa allmänna rikt- linjer för vad bostadsförsörjningsplaneringen bör omfatta.
[ första stycket anges också att syftet med bostadsförsörjningsplanering- en skall vara att främja att ändamålsenliga åtgärder för bostadsförsörjning- en förbereds och genomförs. Uttrycket åtgärder för bostadsförsörjningen har valts för att understryka att det här inte bara är fråga om ombyggnad av bostäder utan också sådana ändringar och kompletteringar i det befintliga bostadsbeståndet som är motiverade av bostadsförsörjningsskäl. l—lit kan även räknas miljöförbättrande åtgärder. iordningställande av bostadskom- plement och andra åtgärder som behövs för att bostadsområden skall kunna förses med erforderlig service etc.
Att de åtgärder som främjas skall vara ändamålsenliga kan tyckas vara en självklarhet. Många förändringar sker emellertid i den befintliga bebyg- gelsen med viss kommunal medverkan genom t.ek. planläggning. bygg- nadslovsprövning. prövning i Iåneärcnden m. m.. utan att lämpligheten av de tilltänkta åtgärderna närmare har övervägts i bostadsförsörjningsplane- ringen. Kravet på ändamålsenlighet är ett uttryck för vikten av att kommu- nerna i sin bostadsförsörjningsplanering noga överväger vilka åtgärder som är ändamålsenliga från bostadsförsörjningssynpunkt.
1 andra stycket finns en motsvarighet till nuvarande bestämmelse om att bostadsförsörjningsprogram skall antas av kommunfullmäktige. Den före- slagna lydelsen är avsedd att ge kommunerna frihet att redovisa sin bo- stadsförsörjningsplanering i olika former. Det är sannolikt att man i vissa kommuner väljer att upprätta flera handlingar. t. ex. en som mera övergri- pande och långsiktigt anger kommunens intentioner beträffande bostads- försörjningen samt en som mera kortsiktigt beskriver vad som bör ske de närmaste åren. Det torde numera vara en självklarhet att de centrala bedömningarna om målen. inriktningen och omfattningen av åtgärderna beträffande bostadsförsörjningen har sådan politisk betydelse att de i lämplig form tas upp till behandling i kommunfullmäktige.
[ tredje stycket har förts in 'en bestämmelse om samråd med andra berörda kommuner i bostadsförsörjningsplaneringcn. Ändringen innebär att en motsvarande bestämmelse i den nuvarande förordningen om kom- munala bostadsförsörjningsprogram förs över till lagen. Det torde ligga i kommunernas eget intresse att se till att erforderliga samråd kommer till stånd. Några särskilda regler för att bestämma om vilka kommuner som skall samråda med varandra etc. har därför inte ansetts nödvändiga. Det ankommer emellertid på länsbostadsnämnderna att följa kommunernas bostadsförsörjningsplanering och verka för att samråd kommer till stånd i den utsträckning som är önskvärd.
I-"ja'rde stycket innebär att regeringen ges befogenhet att meddela före-
Prop. 1983/84: 40 70
skrifter om att kommunerna skall redovisa vissa uppgifter om sin bostads- försörjningsplanering. Någon vidare delegering av denna föreskriftsrätt har inte förutsatts. Avsikten är att den årliga och formaliserade redovis- ning av innehållet i bostadsförsörjningsprogrammen som nu sker skall upphöra. Regeringen förutsätts från tid till annan föreskriva att en redovis- ning skall Ske av sådana frågor som det finns behov av att särskilt få belysta. Regeringens befogenhet att föreskriva sådana redovisningar är avsedd att utnyttjas restriktivt.
Nuvarande lag innehåller också en bestämmelse om att bostadsförsörj- ningsprogram skall upprättas efter samråd med myndighet som regeringen bestämmer och tillställas myndigheten. Föreskrifter av detta slag bör inte — om de alls behövs — finnas i lag. Genom de befogenheter som regeringen ges enligt fjärde stycket kan bestämmelser av detta slag i stället tas in i en blivande förordning.
1.2. 10.2 Förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagcn (1928: 370)
25 & 2 mom. _
Jag har tidigare (avsnitt l.2.4.4) föreslagit vissa begränsningar i fastig- hetsägarnas rätt att göra reparationsavdrag vid inkomstbeskattningen. Förslaget förutsätter ändring i kommunalskattelagcn, KL.
Regler som begränsar fastighetsägarens rätt att få göra avdrag från bruttointäkten av annan fastighet för underhåll och reparationer finns intagna i 25.5 2 mom. b) KL. Enligt dessa regler får avdrag inte göras för kostnader för reparation och underhåll som utförs i samband med ombygg- nad för vilka län eller bidrag har beviljats enligt vissa statliga låne- eller bidragsförfattningar. till den del kostnaden inte överstiger den i låne- eller bidragsårendet godkända kostnaden. Jag föreslår att dessa regler ändras så att inte heller kostnad för reparation och underhåll för vilken fastighetsäga— re'n uppbär räntebidrag för underhåll m. m. får dras av från bruttointäkten av annan fastighet. Av tillägget bör framgå dels att det gäller kostnader för vilka bidrag erhålls" enligt en viss förordning. dels att det gäller en kostnad till den del som inte överstiger den i bidragsärendet beräknade kostnaden. Det sistnämnda motiveras av att. som jag har redovisat i det föregående. kostnaden i bidragsårendet bör beräknas enligt en schablonmetod.
De föreslagna reglerna bör träda i kraft den I januari 1984 och tillämpas första gången vid 1985 års taxering. Reglerna bör inte avse kostnader som har nedlagts före ikraftträdandet.
1.2. 10.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1972: 175) med vissa bestäm- melser om bokföring av bostadslån m.m.
Beträffande tillägget i lagens andra stycke hänvisar jag till vad jag har anfört i den allmänna motiveringen ("avsnitt 1.2.4. 12).
Ändringen bör träda i kraft den ljanuari 1984. Några övergångsbestäm- melser behövs inte.
Prop. 1983/84: 40 ' 71
1.3 Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen
dels att 1 .
lx)
14.
15.
godkänna vad jag har förordat i fråga om bostadsförbättrings- programmets allmänna inriktning och-omfattning. . godkänna vad jag har förordat i fråga om räntebidrag till under-
håll. reparationer och energibesparande åtgärder i bostadshus samt om konsolideringsfond för allmännyttiga bostadsföretag.
. godkänna vad jag har förordat om riktade energibidrag samt
bemyndiga regeringen att närmare bestämma för vilka ändamål och med vilka belopp som sådana bidrag skall lämnas. . godkänna vad jag har förordat i fråga om delegering av beslu-
tanderätten i vissa bidragsfrågor till kommunen. . godkänna de ändringar i grunderna för bostadslån för ombygg-
nad som jag har förordat. godkänna vad jag har förordat i fråga om tilläggslån för sådana åtgärder som inte kan förräntas i sin helhet. . medge att sådana under 6 angivna lån som avser byggskador
och byggfel eller ändrad lägenhetssammansättning eller grund- förstärkning får beviljas sammanlagt intill ett belopp av 60000000 kr. under år 1984 och preliminärt med samma belopp under år 1985.
. medge att den under 7 angivna ramen för år 1984 får överskridas
om det behövs av sysselsättningsskäl, . godkänna vad jag har förordat i fråga om bidrag för vissa till-
gänglighetsskapandc åtgärder i elleri anslutning till bostadshus.
. medge att under 9 angivna bidrag får beviljas inom en ram av
100000000 kr. under vart och ett av åren l984— 1986. samt att eventuellt outnyttjad del av ramen för år 1984 och år 1985 får utnyttjas påföljande år. . godkänna vad jag har förordat i fråga om ikraftträdande m. m., . godkänna de ändringar i reglerna för bidrag till förbättringar av
boendemiljöer som jag har förordat. . medge att det på statsbudgeten för budgetåret 1983/84 under
elfte huvudtiteln upptagna anslaget B 6. Tilläggslån till kultur- historiskt värdefull bostadsbebyggelse får disponeras för utbe- talning av lån enligt 6 under budgetåret 1983/84, medge att det på statsbudgeten för budgetåret 1983/84 under elfte huvudtiteln upptagna anslaget B 8. Viss bostadsförbätt- ringsverksamhet m.m. får disponeras för utbetalningar av bi- drag enligt 9, godkänna vad jag har förordat om användningen av det på
Prop. 1983/84: 40 72
statsbudgeten för budgetåret 1983/84 under elfte huvudtiteln upptagna anslaget B 16. Information och utbildning m.m. i energifrågor. '
16. godkänna vad jag har förordat om användningen av de medel för bidrag till kommuner m.fl. för rådgivning och besiktning som har anvisats inom det på statsbudgeten för budgetåret 1983/84 under elfte huvudtiteln upptagna anslaget B 17. Vissa energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet m. m.. 17. till Särskild information och utbildning rn. m. på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1983/84 anvisa ett reservations- anslag av 12500000 kr.. '
dels att antaga förslagen till
18. lag om ändring i lagen (1947z523) om kommunala åtgärder till" bostadsförsörjningens främjande. 19. lag om ändring i kommunalskattelagcn (1928: 370). 20. lag om ändring i lagen (1972: 175) med vissa bestämmelser om bokföring av bostadslån m.m.
Hänvisningar till PS4
2 Höjning av bostadsbidragen till barnfamiljer
2.1. Föredragandens överväganden
Riksdagen beslutade vid 1981/82 års riksmöte (prop. 1981/82: 124 bil. ]. CU 26. rskr 350) om ändrade regler för bostadsbidrag. De trädde i kraft den 1 januari i år. Jag anhåller att få ta upp frågan om att höja bostadsbidragen med hänsyn till barnfamiljernas nuvarande situation.
Bostadsbidragen till barnfamiljer består av en statlig del på 2880 kr. per barn och år och en statskommunal del. som är beroende av hur stor bostadskostnaden är. Den statskommunala delen av bostadsbidraget läm- nas med 80 % av bostadskostnaden mellan 650 kr./mån. och en övre gräns som är anpassad till bostadsbehovet hos olika stora hushåll. För 1- och 2-barnsfamiljer är gränsen 1550 kr.,-"mån.. för 3- och 4-barnsfamiljer 2000 kr./mån. och för familjer med 5 eller flera barn 2400 kr./mån.
Bostadsbidraget är inkomstprövat och minskas med en viss del av den bidragsgrundande inkomsten. Bidraget reduceras med 15% av inkomsten mellan en nedre inkomstgräns. som är 33000 kr. för ensamstående med barn och 41 000 kr. för makar med barn. och en övre inkomstgräns. som är 62000 kr. Över denna gräns reduceras bidraget med 22 % av inkomsten.
Några ändringar av bostadsbidragen gjordes inte under 1982/83 års riks-' möte (jfr. prop. 1982/83: 100 bil. 13. CU 22. rskr 233).
Bostadsutgiften är en tung post ibarnfamiljernas ekonomi. För att inte barnfamiljerna skall drabbas av ytterligare försämringar anserjag att stö- det i form av bostadsbidrag bör öka.
Prop. 1983/84: 40 ' 73
Hyresutvecklingen har varit sådan under senare år att en stor del av barnfamiljerna har bostadskostnader som överstiger de gällande hyres- gränserna. Jag anser därför att de övre hyresgränserna bör räknas upp. Jag förordar att gränsen för 1- och 2-barnsfamiljerna höjs från 1 550 kr. till 1625 kr.. för 3-. och 4-barnsfamiljerna från 2000 kr. till 2 100 kr. och för familjer med 5 eller flera barn från 2400 kr. till 2525 kr. De höjda hyresgränserna innebär för familjer. som har eller under år 1984 kotnmer att få bostads- kostnader över den övre hyresgränsen. att bostadsbidraget ökar.
Vidare bör inkomstgränserna höjas. Jag föreslår att de nedre inkomst- gränserna höjs med 2000 kr. till 35000 kr. för ensamstående med barn och till 43 000 kr. för makar med barn. Den övre inkomstgränsen bör samtidigt" höjas med 3000 kr. till 65000 kr.
Även det statliga bostadsbidraget bör höjas. Jag förordar att bidraget höjs med 300 kr. per barn och är till 3 180 kr. Eftersom det statliga bostadsbidraget lämnas med ett belopp per barn leder denna höjning till en relativt sett större förstärkning av stödetju fler barn det finns i familjen.
De ändrade reglerna bör tillämpas snarast möjligt. Samtidigt är det nödvändigt att kommunerna får en viss tid för förberedelser. Jag föreslår därför att de nya reglerna tillämpas för bidrag fr.o.m. april 1984.
Genom de ändringar somjag har förordat kommer de maximala bostads- bidragen för familjer med olika antal barn att uppgå till följande belopp.
Maximalt bostadsbidrag. kr. per år. enligt de regler som enligt gäller fr.o.m. den förslaget ljanuari 1983 Familj med 1 barn 11 520 1-2 540 Familj med 2 barn . 14400 ' 15 720 Familj med 3 barn ' 21 600 23 460 Familj med 4 barn 24 480 26640 Familj med 5 barn ' 31 200 33900 För varje ytterligare barn 2 880 3 180
Jag beräknar att kostnaderna år 1984 för att höja bostadsbidragen så som jag har föreslagit uppgår till 400 milj.kr.. varav 200 milj.kr. för staten. Dessa kostnader avser 3/4 är med hänsyn till att de nya reglerna bör tillämpas fr.o.m. april 1984.
2.2. Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. godkänna de ändringar i fråga om de öVre hyresgränserna för statskommunalt bostadsbidrag till barnfamiljer somjag har föror— dat. ,
2. godkänna vad jag har förordat i fråga om-ändrade inkomst- gränser för statliga och statskommunala bostadsbidrag.
3. godkänna den höjning av det statliga bostadsbidraget somjag har förordat.
Prop. 1983/84: 40 - 74
3 Förstärkningar av statsbudgeten
Chefen för finansdepartementet har i det föregående redogjort för de ekonomiska förutsättningarna för statens stöd till de olika samhällssekto- rerna. Kraven på åtgärder för att minska belastningen på statsbudgeten gäller även bostadssektorn. Innan jag tar upp mina förslag till åtgärder vill jag kortfattat redogöra för omfattningen och utvecklingen av samhällets totala stöd till denna sektor.
De största direkta stöden inom bostadspolitikens ram är bostads- och räntebidragen. Därutöver lämnas ett betydande indirekt stöd i form av skattesubventionering för egnahemsägare. Denna uppkommer genom eg- nahemsägarens möjlighet att vid inkomsttaxering tillgodogöra sig under- skottsavdrag till följd av fastighetslån. Staten tillförs även intäkter från bostadssektorn genom den bostadspolitiskt motiverade hyreshusavgiften.
Räntebidragssystemet är sammankopplat med skattesystemet på så sätt att räntebidragen för egnahem är lägre än räntebidragen för hyres- och bostadsrättslägenheter. Delar av skattesubventionerna kan därför ses som en ersättning för räntebidrag. Syftet med denna sammankoppling är att så .. långt möjligt skapa ekonomisk rättvisa mellan besittningsformerna. 1 och med att underskottsavdragens skattemässiga värde har maximerats genom 1982 års skattereform kommer förutsättningarna för den ekonomiska rättvisan att kunna bestå oberoende av storleken av fastighetsägarens inkomster.
Räntebidragen belastar i sin helhet statsbudgeten, medan stöd i form av bostadsbidrag och skattesubvention till egnahemsägare fördelar sig unge- fär lika mellan staten och kommunerna.
Åtgärder har under tidigare år vidtagits främst för- att begränsa statens utgifter för räntebidrag. Fördelningspolitiskt har detta inneburit att endast vissa delar av bostadsbeståndet har träffats av kostnadsökningar. Inom dessa delar av beståndet återfinns flertalet av de allmännyttiga hyreshusen och merparten av de folkrörelsekooperativa bostadsrätterna samt av de egnahem som har byggts under senare år.
Sammantagna är de vidtagna åtgärderna av den omfattningen att utgif- terna under budgetåret 1983/84 beräknas blir drygt 2 miljarder kr. lägre än vad som annars skulle ha varit fallet. Åtgärderna har, i den utsträckning som de har berört hyreslägenheter. genom det s.k. bruksvärdessystemet medfört en allmän höjning av hyresnivån. Bl.a. för att förhindra att denna höjning skulle leda till en förmögenhetsomfördelning till förmån för sådana fastighetsägare. som inte direkt berörs av besparingarna inom räntebi- dragssystemet. infördes hyreshusavgiften. På samma sätt som räntekost- naderna ökar till följd av! de extra upptrappningarna ökar hyreshusavgiften under vart och ett av åren 1983—1985. Hyreshusavgiften omfattar flertalet
Prop. 1983/84: 40 75
av de hyreshusenheter med värdeår före 1975 som inte berörs av räntebi- dragssystemet. Hyreshusenhet är en definition som används vid fastighets- taxering. Avgiften träffar därför också flerbostadshus med bostadsrättslä- genheter samt vissa fastigheter med lokaler. Genom hyreshusavgiften till- förs staten inkomster från bostadsscktorn. Dessa bidrar till att finansiera subventionerna för tillkommande årgångar av bostäder. På så sätt dämpas ökningen av de totala subventionerna.
I följande tabell redovisas bostadssubventionernas utveckling under åren 1979—1982 och en beräknad utveckling för åren 1983—1988. Vidare redovisas statens inkomster av hyreshusavgiften till den del den belöper på bostäder. Beräkningarna utgår från att nuvarande låneregler består under perioden. Konsekvenserna av de förslag som jag har presenterat i det föregående avseende dels ett program för bostadsbeståndets förbättring. dels bostadsbidragen har dock beaktats. Beräkningarna av skattesubven- tionerna till egnahemsägare grundar sig på de marginalskattcr. som kom- mer att gälla till följd av. den beslutade marginalskattesänkningen och begränsningen av underskottsavdragens skattemässiga värde. Den årliga nyproduktionen har beräknats till ca 40000 lägenheter varav ca 17000 i egnahem. (')mbyggnztdsverksamheten har är 1983 beräknats omfatta ca 28000 lägenheter varav 7000 i egnahem. Därefter beräknas ombyggna- derna av flerbostadshusen öka i enlighet med vad-jag har redovisat i det föregående (avsnitt 1.213). Beräkningarna grundas vidare på en kost- nadsökning om 49/2- per år fr.o.m. år 1984 och på att dagens räntenivå förblir oförändrad under år 1983. För år 1984 och kommande år antas att _statslåneräntan kommer att uppgå till 12.25 %. Dessa tekniska beräknings- förutsättningar innebär antaganden om en hög real ränta. Det av regering- en uppsatta målet för kostnadsutvecklingen bör innebära en på sikt lägre räntenivå än vad som här har antagits. Detta påverkar beräkningarna av främst räntebidragen och skattesubventionen för egnahemsägare. Egna- hemsägarnas underskottsavdrag till följd av fastighetslån har beräknats verka mot följande marginalskatter: 60% år 1983. 55 % år 1984 och 50% fr.o.m. år 1985.
Beräkningarna avseende bostadsbidrag till barnfamiljer har grundats på en ökning av pris- och lönenivån med 4% per år. Kostnaderna för bostads- bidragen har därför antagits öka med 49/6 per år under perioden.
Kostnadsutvccklingen för de kommunala bostadstilläggen till folkpen- sion har beräknats med hänsyn till att antalet pensionärer som har låg ATP eller ingen A'l'P alls minskar under perioden. Kostnaderna kan påverkas av förändringari pensionärernas sidoinkomster.
Prop. 1983/84: 40 76
Bostadssubventionernas och hyreshusavgiftens utveckling för åren 1979— 1988. Mil- jarder kr.
1979 80 81 82 83 84 85 86 87 88
Bostadsbidrag' 5.0 6.0 6.0 6.3 6.7 6.8 6.9 6.9 6.9 6.9 Räntebidrag2 37 5.0 7.2 8.9 9.7 11.0 12.6 14.1 15.5 16.8 Skattesubvention för egnahemsägare3 6.3 7.9 9.9 11.5 12.0 11. 5 11.512.0 12.5 13.0 l-lyreshusavgift4 —0.4 —0.6—0 .8 —.—08 —0.8-—0.8 Summa 15.0 18.9 23.1 26.7 28.0 28.7 30 3.22 34.1 35.9
' lnnefattar såväl de statliga och de statskommunala bostadsbidragen som de kom- munala bostadstilläggen till folkpension. : Kalenderårct 1979 motsvarar budgetåret 1979/80 osv. 3 För åren 1979—1981 redovisas resultatet av riksrevisionsvcrkets taxeringsstatis- tiska undersökningar. Såväl fastigheter med överskott som fastigheter med under- skott har beaktats. 4 Till den del den berör bostäder.
Av tabellen framgår att de samlade subventionerna under åren 1979— 1982 har ökat kraftigt. De bchovsprövade subventionerna — bostadsbidra- gen — har dock ökat mycket litet under dessa år. medan räntebidragen mer än fördubblats och skattesubventionerna för egnahemsägare nästan för- dubblats. '
Bostadsbidragen kommer med de redovisade antagandena att ligga påen oförändrad nivå under perioden 1985—1988. Det sker dock en förskjutning inom bostadsbidragssystemen såtillvida att bostadsbidragen till barnfa- miljer ökar medan kommunala bostadstilläggen till folkpension minskar.
För perioden 1983— 1988 beräknas en fortsatt successiv ökning av ränte- bidragen. Den totala ökningen under perioden beräknas till ca 7 miljarder kr.
Skattesubventionerna till egnahemsägare beräknas däremot ligga på en relativt konstant nivå under perioden. Detta beror främst på 1982 års skattereform.
Den totala omfattningen av räntebidrag och skattebortfall under respek- tive år är lägre än vad jag angav i årets budgetproposition (prop. 1982/83: 100 bil. 13). Detta beror dels på att de senast genomförda beräk- ningarna bygger på en lägre räntenivå. dels på att basen för beräkning av skattebortfallet för egnahemsägare tidigare har överskattats.
En tillkommande årgång bostäder medför vid dagens ny- och ombygg- nadsnivå en ökad räntebidragsbelastning om drygt 2 miljarder kr. En ärsproduktion av egnahem medför också att skattesubventionerna ökar med ca 0,4 miljarder kr. Den totala ökade belastningen för samhället för en årsproduktion bostäder uppgår således till 2.4 miljarder kr.
Takten i ökningen av statens utgifter för räntebidrag begränsas emeller- tid genom de årliga upptrappningarna av de garanterade räntorna. Under år 1983 medför de normala årliga upptrappningarna att utgiftsnivån mins- kar med ca 0.35 miljarder kr. Under samma år medför extra upptrappning- ar att utgifterna minskar med ytterligare 0.85 miljarder kr.
Prop. 1983/84: 40 77
De samlade bostadssubventionerna beräknas dock fortsätta att öka. Jag har i olika sammanhang betonat att belastningen på statsbudgeten för stöd till bostadssektorn måste minskas. Vidare måste de bostadspolitis- ka reformer som jag tidigare i dag har föreslagit finansieras.
Såväl minskningen av belastningen på statsbudgeten som finansieringen av reformerna måste åstadkommas genom en omfördelning inom bostads- sektorn. Hela bostadsbeståndet måste solidariskt bidra härtill.
Jag kommer i det följande att ta upp frågan hur ett sådant solidariskt omfördelningssystem skall utformas. Vidare kommerjag att föreslå ome- delbara åtgärder för att begränsa statens utgifter för räntebidrag.
3.2 En statlig fastighetsskatt fr. o. m. är 1985
Som jag tidigare har framhållit har de under senare år beslutade omför- delningarna inom räntebidragssystemet medfört en allmän höjning av hy- resnivån. men därutöver enbart berört de boende i bostadsrätt eller eget hem Vars lägenheter har uppförts med statliga lån. Genom den år 1983 införda hyreshusavgiften har dock antalet boende som berörs av den statliga omfördelningen ökat. Denna ökning avser främst bostadsrättsha- vare i icke statligt belånade hus med värdeår före år 1975. införandet av hyreshusavgiften innebar dessutom en begränsning av förmögenhetsom- fördelningen till privata fastighetsägare samt en viss ytterligare belastning på det allmännyttiga hyreshusbeståndet. .
Ett grundläggande mål för regeringens bostadspolitik är att alla boende oavsett när bostaden är uppförd. hur den är finansierad och vilken besitt- ningsform som föreligger på ett rättvist sätt skall beröras av den statliga omfördelningen. För att målet om ett solidariskt omfördelningssystem skall kunna nås anserjag. efter samråd med chefen för finansdepartemen-- tet. att en generellt verkande statlig fastighetsskatt bör införas. Fastighets- skatten bör. till skillnad från nuvarande hyreshusavgift. omfatta samtliga hyreshusenheter. således även hotell- och restaurangbyggnader. sane- ringsbyggnader och obebyggd tomtmark för hyreshus. Vidare bör skatten omfatta småhus samt tomtmark för dessa. bostadsbyggnad på jordbruks- fastighet samt vissa exploateringsfastigheter. Beträffande industrifastighe- ter krävs ytterligare överväganden. Skatten bör utgå med en procentsats på taxeringsvärdet. .
Räntebidragssystcmet är en del av det statliga omfördelningssystemet. De lägenheter. såväl hyresrätts- och bostadsrättslägenheter som egnahem. som omfattas av räntebidragssystemet vid ny- och ombyggnad bör därför undantas från fastighetsskatten. Även hyreshusavgiften är. som jag tidi-' gare har sagt. ett instrument för omfördelning. Jag anser att denna avgift bör upphöra när fastighetsskatten införs. Härigenom undviks att vissa fastighetsägare utsätts för en dubbel belastning.
En modifiering av regeln om att fastighetsskatten skall utgöra en viss
Prop. 1983/84: 40 78
procentandel av taxeringsvärdet anserjag måste göras vad gäller småhus. Medeltaxeringsvärdet för en småhuslägenhet är nämligen ca tre gånger högre än värdet för lägenheter i flerbostadshus. Jag anser därför att den ståtliga fastighetsskatten för egna hem och fritidshus skall beräknas endast på en tredjedel av taxeringsvärdet.
Jag räknar med att skatteuttaget bör vara 1.4 %. Procenttalet kan jäm- föras med de 2% som den för konventionellt beskattade fastighetsägare avdragsgilla hyreshusavgiften skall tas ut med år 1985 enligt riksdagens beslut (_prop. 1982/83: 50 bil. 2 och 5. SkU 15 och CU 8. rskr 106 och 112). Den lägre procentsatsen vad gäller fastighetsskatten motiveras främst av att omfördelningsåtgärderna skall beröra alla lika utan att i något fall ge orimliga ökningar av boendekostnaderna.
Det är också från bostadspolitisk synpunkt angeläget. trots grundsynen att omfördelningsåtgärderna skall omfatta samtliga typer av bostäder. att söka undanta vissa grupper av fastighetsägare från den statliga fastighets- skatten. Jag tänker då främst på de småhus- och fritidshusägare. som på grund av att de har förvärvat sin fastighet under senare är. ofta har onormalt höga kostnader. Egnahem och fritidshus som har förvärvats åren 1977—1983 bör därför undantas från fastighetsskatten år 1985. De bör dock successivt föras in årgångsvis i systemet med början är 1986.
Införandet av en statlig fastighetsskatt kommer att medföra att boende- kostnaderna stiger i vissa egnahem. Flertalet av dessa har inte berörts av kostnadsökningar till följd av tidigare omfördelningar. För det stora flerta- let egnahem kommer ökningen dock att understiga 100 kr. per månad. För ett starkt begränsat antal egnahem kommer den att överstiga 150 kr. per månad. Jag vill framhålla att boendekostnadsökningen till följd av fastig- hetsskatten för flertalet egnahemsägare inte kommer att uppgå till högre belopp än vad upptrappningarna av de garanterade räntorna innebär i nyproduktionen. För bostäder som omfattas av räntebidragssystemet är det dessutom fråga om årliga kostnadsökningar.
För lägenheter i flerbostadshus som uppläts med hyresrätt medför en övergång från hyreshusavgift till en statlig fastighetsskatt i stort sett ingen förändring av boendekostnaderna. För lägenheter i flerbostadshus som upplåts med bostadsrätt och omfattas av hyreshusavgiften kommer över- gången från hyreshusavgift till fastighetsskatt att medföra att boendekost- naderna under år 1985 blir lägre än vad som annars skulle ha varit fallet.
En fastighetsskatt av nu skisserad utformning kräver ytterligare övervä- ganden inom regeringskansliet. Jag räknar med att ett förslag kommer att kunna presenteras för riksdagen så att det kan träda i kraft den 1 januari 1985. '
Prop. 1983/84: 40 79
3.3. Utgiftsbegränsande åtgärder inom räntebidragssystemet
3.3.1. Tidigare genomförda åtgärder
Som jag tidigare har redovisat utgör räntebidragssystemet det mest omfattande stödsystemet inom bostadssektorn. Statens utgifter härför har ökat kraftigt under senare är bl.a. beroende på ett ovanligt högt ränteläge och kraftigt ökade produktionskostnader.
Räntebidragssystemet omfattar f. n. bostäder byggda efter är 1957. Rän- tebidrag lämnas normalt med belopp som motsvarar skillnaden mellan den verkliga räntekostnaden för underliggande kredit och bostadslån inom låneunderlaget för bostäder och en garanterad ränta beräknad efter en viss räntesats på det ursprungliga skuldbeloppet av samma låneandelar. För att bl.a. neutralisera differenser i byggkostnader mellan bostäder av skilda årgångar trappas den garanterade räntan upp årligen. Den normala årliga upptrappningen har höjts flera gånger och utgör numera 0.25 procentenhe- ter för hyres- och bostadsrättshus och 0.5 procentenheter för egnahem.
För att reducera statens utgifter för räntebidrag har riksdagen vid flera tillfällen beslutat (prop. 1980/81:63. CU 7 och 12. rskr 95 och 106, prop. 1980/81: 118 bil. 4. CU 30. rskr 287. prop. 1981/82:124. CU 26. rskr 350) om bl.a. extra upptrappningar av de garanterade räntorna. Som exempel ,på effekterna av dessa beslut kan jag nämna att räntebidragen för egnahem byggda före år 1975 upphör fr.o.m. år 1984.
Även vissa hyres- och bostadsrättshus och nyare egnahem har träffats av kostnadsökningar till följd av extra upptrappningar av de garanterade räntorna. Det sistnämnda riksdagsbeslutet innebär extra upptrappningar för åren 1983. 1984 och 1985. De senast beslutade extra upptrappningarna kan genom bruksvärdessystemet beräknas ha medfört en allmän höjning av hyresnivån om ca 6 kr./m2 under innevarande år. Under åren 1984 och 1985 beräknas höjningarna uppgå till ytterligare 4 kr./m2 och år.
Upptrappningarna under dessa år berör också bostadsrättshus färdig- ställda före år 1975. Kostnadsökningarna för dessa hus varierar mellan ca 2 och 13 kr./m2 under innevarande år och mellan ca 2 och 6 kr./ml och år under åren 1984 och 1985.
Även egnahem byggda åren 1975—1979 berörs av upptrappningarna. Kostnadsökningen i dessa hus varierar mellan ca 3 och 10 kr./m2 under innevarande år och mellan 2 och 4 kr./m: och år under åren 1984 och 1985.
För att bl. a. förhindra att den allmänna höjning av hyresnivånsom de extra upptrappningarna medför skall leda till en förmögenhetsomfördel- ning till förmån för ägare av fastigheter som inte direkt omfattas av upp- trappningarna har riksdagen. som jag nyss har nämnt. infört en hyreshus- avgift. Avgiften utgör under innevarande år 192: av fastighetens taxerings- värde. Detta avgiftsuttag motsvarar i genomsnitt ungefär de kostnadsök- ningar som de extra upptrappningarna under året medför för de statligt finansierade hyres- och bostadsrättshusen. Eftersom de extra upptrapp-
Prop. 1983/84: 40 80 '
ningarna medför ytterligare bostadskostnadsökningar under åren 1984 och 1985 trappas hyreshusavgiften upp med 0.5 procentenheter per år under dessa år.
Stora delar av bostadsbeståndet kommer således att under åren 1984 och 1985 få vidkännas kostnadsökningar till följd av tidigare fattade beslut om omfördelningar. Mot denna bakgrund anserjag inte att det är fördelnings— politiskt motiverat att under dessa år genomföra ytterligare upptrappningar av de garanterade räntorna. Den fortsatta omfördelningen inom bostads- sektorn måste därför i huvudsak ske genom en fastighetsskatt av det slag som jag tidigare har berört. Eftersom en sådan inte kan träda i kraft förrän år 1985 är det nödvändigt att redan under år 1984 åstadkomma andra förstärkningar av den statliga budgeten. Som jag tidigare har nämnt måste också mitt förslag till bostadsförbättringsprogram och höjningen av bo- stadsbidragen finansieras och utgifterna på statsbudgeten även på längre sikt begränsas. Därför måste ytterligare åtgärder vidtas.
De åtgärder som vidtas måste utformas så att de inte träffar det befintliga bostadsbeståndet.
3.3.2. Borttagande av retroaktiva räntebidrag 3.3.2.) Nuvarande och tidigare regler
Vid sidan av systemet med årliga räntebidrag har det sedan några år '. tillämpats ett system med s. k. retroaktiva räntebidrag. Syftet med dessa är att täcka en del av de räntekostnader som hänför sig till tiden mellan husets färdigställande och utbetalningen av bostadslånet.
Retroaktiva räntebidrag lämnas f. n. vid ny- och ombyggnad av hyres- och bostadsrättshus samt för egnahem avsedda att säljas till dem som skall bebo huset.
Retroaktivt räntebidrag lämnas till räntekostnader för byggnadskreditcr inom ett schablonmässigt beräknat låneunderlag. För hyres- och bostads— ' rättshus motsvarar bidraget i princip skillnaden mellan kreditivräntan och den garanterade räntan under det första året av lånetiden. För småhus som byggs för försäljning motsvarar bidraget skillnaden mellan bostadslånerän- tan och en räntesats som är två procentenheter lägre än denna, dock lägst 99-10.
Systemet med retroaktiva räntebidrag infördes i augusti 1978 för hyres- och bostadsrättshus. Dessförinnan betraktades de räntekostnader som det" retroaktiva räntebidraget är avsett att täcka som en del av projektets produktionskostnad och belånades på samma sätt som övriga delar av den. För sådana egnahem som är avsedda att säljas till dem som skall bebo husen infördes de retroaktiva räntebidragen den I januari 1981. De ränte- kostnader som detta retroaktiva räntebidrag är avsett att täcka medräk- nades inte tidigare i låneunderlaget. Räntebidraget för projektet började enligt tidigare regler löpa när bostadslånet betalades ut.
Prop. 1983/84: 40 81
3.3.2] Föredragandens överväganden
De retroaktiva räntebidragen för hyres- och bostadsrättshus beräknas under budgetåret 1983/84 uppgå till ca 1,7 miljarder kr. och motsvarande belopp för gruppbyggda egnahem till ca 15 milj. kr. Det rör sig således om betydande summor. Jag anser inte att värdet för låntagarna av dessa räntebidrag står i proportion till de utgifter som de förorsakar statskassan.
Jag förordar därför att de retroaktiva räntebidragen upphör och att tidigare gällande regler återinförs.
För egnahemsägare motsvarar det retroaktiva räntebidraget f. n. endast 05% av låneunderlaget. Det är alltså av ganska liten betydelse. Med hänsyn härtill och till den möjlighet som egnahemsägaren har att utnyttja underskott till följd av räntor för fastighetslån skattemässigt är det enligt min mening inte befogat att vidta några kompensatoriska åtgärder för egnahemsägarnas del.
För hyres- och bostadsrättshusen är situationen en annan. Mitt förslag innebär för deras del i genomsnitt en kostnadsökning i nyproduktionen om ca 17.50 kr./m2 under det första året av bostadslånets löptid.
En sådan kostnadsökning är oacceptabel. En förutsättning för att det retroaktiva räntebidraget skall kunna avvecklas är därför att åtgärder vidtas för att neutralisera effekterna. Dessa åtgärder kan till viss del baseras på den kritik som har framförts mot dagens system med retroakti- va räntebidrag. Det bör ankomma på regeringen att besluta om dessa åtgärder. Jag vill dock för riksdagen redogöra för huvuddragen av dem.
Jag tar först upp frågan om att beakta de aktuella räntekostnaderna redan i det preliminära lånebeslutet.
Det retroaktiva räntebidraget betalas ut ungefär'samtidigt som bostads- lånet. normalt ca 15 månader efter det att ett projekt har färdigställts. Detta är ofta en längre period än den från preliminärt beslut till färdigställande. dvs. den egentliga byggperioden. Det kan inte uteslutas att de retroaktiva räntebidragen kan ha bidragit till att perioden från färdigställande till utbetalning har förlängts.
Den maximala nivån för byggnadskreditivet utgörs i regel av projektets preliminära låneunderlag. I detta beaktas inte de aktuella räntekostna- derna. Låntagaren får således under en relativt lång period internfmansiera de räntekostnader som det retroaktiva räntebidraget är avsett att täcka.
När räntekostnaderna för perioden mellan färdigställande och utbetal- ning nu enligt mitt förslag skall medräknas i produktionskostnaden bör dessa räntekostnader schablonvis medräknas redan vid det preliminära lånebeslutet. Därigenom kan byggnadskreditiVet normalt höjas till erfor- ' derlig nivå, vilket minskar kravet på intern finansiering av dessa räntekost- nader. Enligt vad jag har erfarit avser bostadsstyrelsen att utforma en föreskrift med denna innebörd.
Prop. 1983/84: 40 82
Jag övergår så till frågan om vilken räntenivå som bör bilda "utgångs- punkten för beräkningen av räntebidragets storlek.
F. n. utgår myndigheterna från en räntenivå som överstiger diskontot med 3 procentenheter. Denna schablonvis beräknade ränta är ofta lägre än den som låntagaren faktiskt erlägger. Det finns därför skäl för att vid beräkningen av räntekostnader för tiden mellan färdigställande och utbe- talning utgå från en något högre räntenivå. Enligt vad jag-här erfarit avser bostadsstyrelsen att utfärda en föreskrift om att den aktuella räntenivån skall bestämmas till diskontot plus 3.5 procentenheter.
Den tredje åtgärden av kompensatorisk karaktär som bör vidtas har att göra med det lånebelopp på vilket de aktuella räntekostnaderna beräknas.
Dagens system med retroaktiva räntebidrag har ofta kritiserats för att räntebidraget beräknas på det schablonberäknade låneunderlaget för pro- jektet även om s. k. produktionskostnadsanpassad belåning tillämpas. Pro- duktionskostnadsanpassad belåning innebär att låneunderlaget för projek- tet i princip motsvarar den faktiska produktionskostnaden. När det på detta sätt beräknade låneunderlaget överstiger det schablonberäknadc — vilket ofta inträffar — får låntagaren ett i förhållande till sina verkliga kreditivkostnadcr mindre retroaktivt räntebidrag. . '
Bostadsstyrelsen föreslog i anslagsframställningen för budgetåret 1983/84 att det retroaktiva räntebidraget skulle baseras på det faktiska låneunderlaget för projektet. Jag framhöll vid behandlingen av förslaget i. 1983 års budgetproposition (prop. 1982/83:100 bil. 13) att frågan borde behandlas först när bostadskommitténs betänkande förelåg. Jag vill nu anmäla att mitt förslag i det föregående automatiskt får till följd att de aktuella räntekostnaderna i fortsättningen kommer att baseras på den produktionskostnad som ligger till grund för låneunderlaget.
De åtgärder som jag här har redovisat bör enligt min bedömning i normalfallet kompensera bortfallet av det retroaktiva räntebidraget. Det kan dock inte uteslutas att vissa kostnadsökningar uppkommer i enskilda byggprojekt. En målsättning för såväl låntagarna som myndigheterna mås- te därför vara att förkorta tiden mellan färdigställande och utbetalning. Endast härigenom förhindras att merkostnader uppkommer för låntagaren" och staten. . ,
De nu föreslagna regeländringarna bör för egnahem och hyres- och bostadsrättshus tillämpas i ärenden där preliminär ansökan om bostadslån inges till kommunen efter utgången av oktober 1983.
För att tidigarelägga de statsfinansiella effekterna av den av mig förorda- de regeländringen bör denna tillämpas även för pågående produktion av hyres- och bostadsrättslägenheter. Ändringen bör således omfatta även alla projekt med hyres- och bostadsrättslägenheter där preliminär ansökan . om bostadslån inges till kommunen före utgången av oktober 1983 och där ansökan om slutligt beslut inges till kommunen efter utgången av år 1983.
I dessa ärenden kan dock utbetalningsrutinerna knappast påskyndas i
Prop. 1983/84: 40 83
större utsträckning. Inte heller kan några fördelar påräknas på grund av minskade krav på intern finansiering av räntor. Eftersom jag anser det uteslutet att förändra kapitalkostnadsförutsättningarna för den pågående byggproduktionen förordarjag att för dessa projekt den lägsta garanterade räntan sänks från 3 %. till 2,75 %. Härigenom neutraliseras fullt ut de kostnadsökningar som annars skulle ha uppstått.
De åtgärder som jag har förordat beträffande de retroaktiva räntebidra- gen beräknas medföra att utbetalningarna av räntebidrag kommer att mins- ka med följande belopp (miljarder kr.) under resp. budgetår. Jag har härvid även tagit hänsyn till effekterna av de kompensationsåtgärder somjag har förordat. _
Budgetår 1983./84 84.185 85186 86587 87/88 88/89 Räntebidrag 0.2 l.7 'l.5 1.3 l.| . l.0
De förordade regeländringarna beräknas medföra att statens utlåning blir ca 0,5 miljarder kr. högre under resp. budgetår.
3.3.3 Reducering av räntebidragen till större småhus Även i ett ansträngt statstinansiellt läge är det enligt min mening av största betydelse att de ekonomiska förutsättningarna för bostadsproduk- tionen inte försämras. Samtidigt är det givetvis nödvändigt att de ekono- miska resurser som kan avsättas används så att de så effektivt som möjligt främjar de bostadspolitiska målen. lett avseende harjag funnit att effekti- viteten kan förbättras och besparingar åstadkommas på räntebidragsansla- get. Jag tänker på räntesubventionerna till småhus. som f.n. lämnas för ytor ända upp till ISO ml. Så stora småhus kan enligt min mening endast undantagsvis vara motiverade av verkliga bostadsbehov. Sedanjuli l982 tillämpas en ytbegränsningsregel för småhus som innebär att bostadslån inte lämnas om den totala ytan överstiger. 180 må. Vid beräkningen beaktas i fråga om hus med källare endast hälften av källar- ytan. Större yta än 180 in2 kan godtas om lånesökanden behöver särskilt stor bostad på grund av att han har stort hushåll eller om det annars finns särskilda skäl.
Innan jag närmare redogör för hur en begränsning av statens räntestöd bör utformas villjag lämna några uppgifter om storleken av de småhus som har byggts under senare år.
Enligt statistiska centralbyråns (SCB) undersökningar har den genom- snittliga bostadsytan i småhus minskat avsevärt under senare år.
I ärenden rörande småhus som skall bebos av lånesökanden. s.k. styckebyggda småhus. där beslut om bostadslån fattades under år [980 uppgick den genomsnittliga bostadslägenhetsytan till l35 m:, medan mot- svarande yta för är l982luppgiek till 127 m:. För gruppbyggda småhus med preliminärt beslut om bostadslån under åren 1980 och l982 uppgick den
Prop. 1983/84: 40 . 84
genomsnittliga bostadsytan till ll5 m: resp. 107 ml. Bland de gruppbyggda småhusen varierar dock den genomsnittliga bostadsytan med upplåtelse- formen. Under år 1982 var den 121 m: för hus som upplåts med äganderätt. Motsvarande yta för hyres- och bostadsrättssmåhus uppgick till 81 resp. 103 m:.
Bostadsstyrelsen har genomfört en undersökning av bostadsytorna för styckebyggda småhus med beslut om bostadslån under våren l983. Enligt denna uppgår den genomsnittliga bostadsytan till l28 m:. Jämfört med SCB:s undersökning för år 1982 har således ytstorlekarna inte förändrats i nämnvärd utsträckning.
Enligt SCB:s Iåneobjektsstatistik uppgick den genomsnittliga bostadslä- genhetsytan per lägenhet i flerbostadshus med preliminärt beslut om bo- stadslån under år. 1982 till 75 m:. Motsvarande yta för åren 1980 och l98| uppgick till 80 resp 78 m:. Den genomsnittliga bostadslägenhetsytan i flerbostadshusen har således minskat under senare år.
Jag anser att den ytbegränsning som f. n. tillämpas för småhus utgör en acceptabel maximinivå för vad som skall kunna byggas med statliga bo- stadslån. Det är emellertid omotiverat från bostadspolitisk synpunkt. och med tanke på behovet av att minska statens utgifter. att räntebidrag lämnas fullt ut för lånen till hela den yta som kan rymmas inom ytgränsen.
Med anledning av riksdagens beslut (prop. 1981/82: 124, CU 24. rskr 350) i syfte att styra produktionen mot mindre och energisnålare småhus har regeringen uppdragit åt bostadsstyrelsen att inom den normaliserade pro— duktionskostnadsvärderingen vidta sådana ändringar att belåningsnivån ökar för alla småhus med upp till 120 ml bostadsyta samtidigt som belå- ningsnivån minskar för småhus med större ytor. Styrelsen har således möjlighet att förändra de ekonomiska förutsättningarna för småhusbyggan- det så att detta styrs mot mindre småhus.
Enligt vadjag har erfarit anser styrelsen att dagens belåningsmetod. med ett undantag. ger fttll kostnadstäckning för småhus med upp till 120 ml bostadsyta. Styrelsen har dock i skrivelse den 8 september 1983 begärt att grundbeloppen enligt 45 förordningen ( 1978: 384) om beräkning av låneun- derlag och pantvärde för bostadslån ändras så att belåningen för hus med källare förbättras. Det ankommer på regeringen att besluta i denna fråga. För riksdagens information villjag nämna attjag avser att föreslå regering- en att genomföra de ändringar som bostadsstyrelsen har föreslagit.
Enligt min uppfattning är en ekonomisk styrning mot mindre småhus väl motiverad. Jag förordar att styrningen utformas på följande sätt. Liksom f. n. bör bostadslån kunna lämnas till egnahem med ytor tipp till l80 ml. Räntebidrag bör dock lämnas endast för län motsvarande en bostadsyta upp till 120 m2 och för de förrådsutrymmen som krävs enligt Svensk byggnorm. Lån för ytor överstigande denna nivå bör enligt min mening betraktas som lån till lokaler. De bör alltså vid nybyggnad lämnas med rak amortering och till statslåneränta. (_)m 'Iåncsökanden har stort hushåll eller
Prop. 1983/84: 40 85
om det annars finns särskilda behov bör en större bostadsyta än 120 m2 kunna berättiga till räntebidrag. Undantagsmöjligheten bör dock tillämpas restriktivt.
De regler som jag nu har förordat beträffande nybyggnad av småhus bör tillämpas också vid om- och tillbyggnad av småhus. Detta innebär bl. a. att lån skall kunna lämnas för tillbyggnad av småhus upp till en total yta om 180 m2. Nu gällande krav på att tillkommande ytor skall vara motiverade av att sökanden har stort hushåll m.m. skall därför inte ställas. Denna regeländring är motiverad i första hand av förenklingsskäl.
Det ankommer på regeringen att meddela närmare bestämmelser om beräkningen av räntebidragsunderlaget när bostadslånet avser småhus. Jag vill dock nämna att utgångspunkten för beräkningarna bör vara ett en- planshus på 120 m2 utan källare och med 10 ml förrådsutrymme.
De regler som jag har förordat beträffande begränsningen av räntebidra- gen för vissa småhus bör gälla i låncärenden där ansökan om bostadslån ges in till kommunen efter utgången avjuni 1984. Detta är en något kortare övergångsperiod än vad som har tillämpats vid tidigare regeländringar av liknande slag. Med tanke på att den nu föreslagna regeländringen endast medför en ekonomisk styrning av produktionen och inga förändringar av de belåningsbara husstorlekarna. anser jag dock att övergångsperioden är tillräcklig.
De åtgärder som jag har förordat beträffande reducering av räntebidra- gen till större småhus beräknas medföra att utbetalningarna av räntebidrag för en tillkommande årgång småhus blir ca 40 milj. kr. lägre än vad som skulle ha varit fallet vid dagens regelsystem.
3.4 De samlade effekterna av de redovisade åtgärderna
I följande tabell redovisas samhällets stöd till bostadssektorn under åren 1983—1988 sedan de åtgärder har vidtagits som jag har redogjort för. Förutsättningarna för beräkningarna överensstämmer med dem som gäller för den tidigare redovisade prognosen. '
1983 84 85 86 87 88
Bostadsbidrag' 6.7 6.8 6.9 6.9 6.9 6.9 Räntebidragt 9.5 9.3 11.0 12 7 14.3 15.6 Skattesubvention för egnahemsägare] 12.0 11.5 1 | .5 12.0 13.5 13.0 Hyreshusavgift/statlig
fz'tstighetsskatt4 —0.4 —0.6 — 1.7 — 1.7 — 1.7 — 1.7 Summa 278 27.0 27.7 29.9 32.0 33.8 Summaenligt tidigare beräkning5 (28.0) (28.7) (30.2) (32.2) (34.1) (35.9)
' innefattar såväl de statliga och statskommunala bostadsbidragen som de kommu- nala bostadstilläggen till folkpension. : Kalenderåret 1983 motsvarar budgetåret 1983.-584 osv. 3 Såväl fastigheter med överskott som fastigheter med underskott har beaktats. * Till den del avgiften/skatten berör bostäder. 5 Se tabell s. 76.
Prop. 1983/84: 40 - 86
Av tabellen framgår att de redovisade åtgärderna medför att belastning— en på statsbudgeten förlstöd till boendet kommer att minska avsevärt jämfört med situationen vid dagens regelsystem.
Under år 1984 ligger den totala volymen ca 1.7 miljarder kr. under motsvarande nivå vid oförändrat regelsystem. Under år 1985 är motsva- rande belopp 2.5 miljarder kr. _ .
Totalt under perioden 1983—1988 medför de redovisade åtgärderna en budgetförstärkning om ca 10 miljarder kr. Jag har då även tagit hänsyn till de samlade utgifterna för de investeringsbidrag och ränte- och amorte- ringsfria lån som jag tidigare har förordat i programmet för förbättring av bostadsbeståndet.
De samlade åtgärderna av bostadsförbättringsprogrammet och av regel- ändringarna för de retroaktiva räntebidragen medför att statens utlåning under år 1984 kommer att bli ca 50 milj. kr. större än vid nuvarande regelsystem. Under kommande år blir dock utlåningen i stället en 300 milj. kr. mindre under resp. år.
3.5. Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att 1. godkänna vad jag har förordat i fråga om retroaktiva räntebidrag. 2. godkänna vadjag har förordat om den lägsta garanterade räntan i vissa fall, 3. godkänna vadjag har förordat om begränsning av underlaget för räntebidrag till småhus.
4 Åtgärder för att begränsa prisökningarna inom bostadsbyggan- det
Chefen för finansdepartementet har i det föregående redogjort för beho- vet av att begränsa prisökningarna i samhällsekonomin under år 1984.- Historisk kostnadsutveckling får inte hindra att detta mål uppnås..
Mot denna bakgrund har regeringen beslutat'att begränsa den automa- tiska uppräkningen av vissa indexstyrda utgifter till högst 4 .%- under år 1984.
För bostadssektorns del medför detta att uppräkningen av den s.k. tidskoefficienten måste begränsas till högst 4 % under år 1984.
Tidskoefficienten används främst för att anpassa den schablonvis beräk- nade byggkostnaden. låneunderlaget, för ett projekt till ett aktuellt kost- nadsläge. Härigenom påverkar ändringar i tidskoefficientsnivån statens utgifter för såväl bostadslån som räntebidrag.
Tidskoefficienten fastställs av regeringen i förväg för en tvåmånaderspe- riod. Den bestäms med ledning av faktorprisindex för gruppbyggda små-
Prop. 1983/84: 40 _ 87
hus exkl. löneglidning och med hänsyn tagen till ett fast avdrag för beräk- nad rationalisering. Avdraget för rationalisering är 0.2 procentenheter per månad fr. o. m. januari 1983.
Ändringar i faktorprisindex påverkar dock tidskoefficienten med viss tidsförskjutning. Ändringar i kostnadsläget mellan exempelvis januari och mars ett år avspeglas ijusteringar av tidskoefficienten mellan perioden mars—april och perioden maj—juni samma år.
Dagens tidskoefficientsystem innebär alltså att den historiska kostnads- utvecklingen automatiskt överförs till kommande perioder. Koefficienten återger således inte heller. det faktiska kostnadsläget under den period som den avser. = '
Nuvarande metod för att fastställa tidskoefficienten har i olika samman- hang kritiserats på dessa punkter. Kritikerna anser. med hänsyn till att kostnadsutvecklingen inte är jämn under året. att förskjutningen mellan den tidpunkt då en prisförändring inträffar och den tidpunkt då den påver- kar tidskoefficienten kan rubba de ekonomiska förutsättningarna för .ett projekt. Tidsförskjutningen anses också medföra en ovisshet hos bl.a." entreprenörer. vilket kan leda till att deras anbud blir högre än vad de eljest skulle ha blivit. '
Mot bl.a. denna bakgrund har bostadsstyrelsen föreslagit att grunderna för tidskoefficienten ändras så att den fastställs i efterhand och avser det faktiska kostnadsläget under perioden ifråga.
Jag delar bostadsstyrelsens uppfattning. 1 samband med att den automa- tiska uppräkningen av tidskoefficienten begränsas till 4%- per är bör meto- den att fastställa tidskoefficienten ändras så att den historiska inflationens inverkan på framtida byggkostnader. minimeras. Härigenom skapas ett koefficientsystem som kan fungera under en följd av år.
Det ankommer på regeringen att- besluta om erforderliga ändringar i grunderna för tidskoefficienten..Jag vill nämna attjag i annat sammanhang avser .att föreslå regeringen. att fr.o.m. januari 1984 ändra metoden att fastställa tidskoefficienten så att den fastställs månadsvis i efterhand och återger den faktiska prisnivån under månaden. .
Uppjusteringen av koefficienten kommer samtidigt att maximeras till 4% under år1984.
Jag avser också att föreslå regeringen att. vid övergången till den nya metoden att fastställa tidskoefficienten. anpassa de s.k grundbeloppen enligt 4.5 förordningen (1978: 384) om beräkning av låneunderlag och pant- värde för bostadslån'till kostnadsläget ijanuari 1984 och att överlämna åt bostadsstyrelsen att i fortsättningen fastställa tidskoefficienten.
Den nya metoden att reglera tidskoefficienten och de omräknade grund- beloppen bör tillämpas i ärenden med preliminärt beslut om bostadslån efter utgången av år 1983.
Som jag tidigare har nämnt styrs utvecklingen av tidskoefficienten av utvecklingen av faktorprisindex för gruppbyggda småhus. Det har från
Prop. 1983/84: 40 88
olika håll framförts kritik mot sammansättningen av denna indexserie. Enligt vad jag har erfarit förbereder statistiska centralbyrån en översyn av serien. Jag vill framhålla att det givetvis är av stor betydelse att den indexserie som tillämpas har en-uppbyggnad som avspeglar sammansätt- ningen av kostnadskomponenterna i dagens bostadsproduktion.
] detta sammanhang vill jag också beröra de effekter som den produk- tionskostnadsanpassade belåningen kan ha på den framtida produktions- kostnadsutvecklingen.
Den produktionskostnadsanpassade belåningen. som tillämpas vid ny- byggnad av andra hus än styckebyggda småhus. innebär att lån- och räntebidragsgivningen kan baseras på den faktiska produktionskostnadcn i stället för på det schablonberäknade låneunderlaget. Detta kan medföra att låntagaren blir relativt okänslig för ändringar i produktionskostnadsnivån. Samtidigt är dock denna belåningsmetod, vid dagens överkostnadsnivåer, en förutsättning för att många projekt överhuvudtaget skall komma till stånd. Metoden har således stor betydelse för nyproduktionen av bostäder och för byggsysselsättningen.
Jag har tidigare i olika sammanhang framhållit att den produktionskost- nadsanpassade belåningens inverkan på produktionskostnadsutvecklingen måste följas noggrant. Länsbostadsnämnderna har också fått regeringens uppdrag att verka för en skärpt kostnadskontroll. Begränsningen av tids- koefficientuppräkningen skärper kravet på kontroll av sambandet mellan beläningen och produktionskostnadsutvecklingen ytterligare. Jag avser att i annat sammanhang föreslå regeringen att bostadsstyrelsen tilldelas vissa tillfälliga resurser för att utreda formerna för en utvidgad kostnadsupp- följning.
Jag vill avslutningsvis med skärpa betona att. om det visar sig att produktionskostnaderna. till följd av den produktionskostnadsanpassade belåningen. stiger på ett sätt som äventyrar möjligheterna att uppnå det uppställda målet vad gäller kostnadsökningar. denna belåningsmetod mås- te omprövas.
Prop. 1983/84: 40 89 Bilaga 9.1
Sammanfattning av betänkandet (Ds Bo 1983: 2) Bättre bostäder — ett IO-årigt förnyelse- och underhållsprogram avlämnat av arbetsgruppen för stadsförnyelsefrågor och av remissyttrandena över betänkandet
1. Arbetsgruppen Målsättning för ett bostadsförbättringsprogram
Alla människors rätt till en god bostad utgör en av hörnstenarna i den svenska välfärdspolitiken. .De konkreta uttrycken för detta har växlat under olika perioder.
Den sociala bostadspolitiken bygger på att samhället skall ha ansvaret för bostadsförsörjningen. Bostadsproduktionen skall ske under spekula- tionsfria former.
Miljonprogrammet utgjorde ett väsentligt steg för att förverkliga målet att befolkningen skulle beredas sunda. rymliga. välplanerade och ända- målsenligt utrustade bostäder av god kvalitet till skäliga kostnader. Den egentliga bostadsbristen kunde därmed byggas bort. En dominerande del av hushållen bor i dag i rymliga och moderna bostäder.
Sedan miljonprogrammet genomförts är inte längre nyproduktion av bostäder den viktigaste frågan; De samhällsekonomiska och fördelnings-' politiska aspekterna på bostadspolitiken får en allt större betydelse. Dessa frågor är centrala i det uppdrag som regeringen har givit åt den parlamen- tariskt sammansatta bostadskommittén. Samtidigt måste större uppmärk- samhet ägnas frågor om hur det befintliga bostadsbeståndet bör vårdas. utvecklas och utnyttjas. Som ett led i en vidareutveckling av den sociala bostadspolitiken presenteras i denna promemoria ett tioårigt bostadsför- bättringsprogram. Målen för programmet kan sammanfattas i följande sex satser:
1. Alla människor har rätt till en bostad med modern utrustning. Alla omoderna och huvuddelen av alla ofullständiga lägenheter bör byggas om till moderna lägenheter eller rivas.
2. Alla boende skall ha rätt till en bostad som är väl underhållen. Det är nödvändigt att motverka den kapitalförstöring och den förslumning som hotar om underhållet inte kan finansieras. '
DJ . Oberoende av ålder eller handikapp skall alla ha rätt till en bostad som fyller krm-'en på god tillgänglighet. En förbättrad tillgänglighet är vä- sentlig för att bereda ett ökande antal äldre och rörelsehindrade goda levnadsförhållanden.
4. Energihushållningsåtgärderna måste intensifieras och samordnas med andraförbättringsåtgärder. Det av riksdagen fastställda energihushåll- ningsmålet måste uppnås av såväl energipolitiska som samhällsekono- miska skäl.
Prop. 1983/84: 40 90
5. Boendet skall bli mera jämlikt och integrerat. Förnyelsen bör inriktas så att den bidrar till att jämna ut kvalitetsskillnader mellan olika bo- stadsområden. Då behövs samlade insatser som sker på ett planlagt sätt och i samverkan med dem som berörs av åtgärderna.
6. Kapaciteten inom byggsektorn bör utnyttjas bättre. De byggnadsarbe- tare och den produktionskapacitet inom byggbranschen som frigörs genom det minskande nybyggandet skall utnyttjas för att uppnå bo- stadsförbättringsprogrammets mål.
Bostadsförbättringsprogrammet
Mot bakgrund av dessa mål för den _sociala bostadspolitiken inför resten av l980-talet och början av 1990-talet föreslås ett program för underhålls-, reparations- och ombyggnadsinsatser under de kommande tio åren.
Programmet innebär att 275000 lägenheter i flerbostadshus och 150000 småhus skall byggas om under perioden l984— 1994. Flertalet av lägenhe- terna i de flerbostadshus som byggs om har redan från början moderna bekvämligheter. En stor del av ombyggnaderna kommer därför-inte att bli så genomgripande som ombyggnader hittills vanligen har varit.
Också underhållet i bostadshusen behöver öka. Programmet innebär att de sammanlagda kostnaderna för underhåll av flerbOStadshusens gemen- samma delar och utrymmen ökar från'2500 milj. kr. år 1981 till 4 l00 milj. kr. år 1986. Därtill kommer ökade insatser för reparation av byggskador. grundförstärkningsåtgärder m.m. _
Insatser i den omfattning som föreslås innebär att bostadsbeståndets kvaliteter i fråga om bl.a. energiegenskaper och tillgänglighet kan förbätt- ras i ökad takt. Antalet hissinstallationer i samband med ombyggnad beräknas minst kunna fördubblas. Samtidigt kan fler sysselsättas i bygg- nadsarbete och inom byggnadsmaterialindustrin.
Medel för att genomföra programmet 0 Den kommunala bostadsförsörjningsplaneringen
Ett program av den föreslagna omfattningen kräver en anpassning av - kommunernas planering av bostadsförsörjningsåtgärder. Dagens plane- ringsinstrument är utformade för en situation med stor nybyggnadsvolym. Planeringen måste nu ställas om så att betydligt större uppmärksamhet ägnas åt hur bostadsbeståndet som helhet bör utvecklas och utnyttjas. Planeringen för beståndets förnyelse måste ges en framskjuten plats.
Nu föreslås en ny ordning för kommunernas bostadsförsörjningsplane- ring. Det innebär att kommunerna ges större frihet att utforma och genom- föra planeringen efter de egna förutsättningarna. Härigenom får kommu— nerna bl.a. ökat utrymme för att åstadkomma den samordning mellan olika slags planering som krävs i förnyelsearbetet.
Prop. 1983/84: 40 '. . 9l
Regeringen bör emellertid ges befogenhet att föreskriva att vissa frågor i bostadsförsörjningsplaneringen skall redovisas särskilt. Denna befogenhet skall utnyttjas för att tillförsäkra statsmakterna det underlag som är nöd- vändigt för att följa hur bostadsförbättringsprogrammet genomförs. Kont- munerna förutsätts under år 1984 redovisa uppgifter som belyser förnyel- sebehoven i bostadsbeståndet och att därefter — under-år 1985 — redovisa sina program för planerade förnyelseätgärdcr.
O Underhålls- och ombyggnadsfinansiering
Finansieringsfrågorna är centrala i bostadskommitténs arbete. De för- slag som nu läggs fram tar därför sikte i första hand på en treårsperiod. till dess bostadskommitténs arbete kan resultera i mera långsiktiga lösningar.
För att uppnå en tillfredsställande underhållsstandard föreslås att dagens tillfälliga underhållslån ersätts med en ny typ av underhållslån.
Underhållslån skall kunna lämnas för det gemensamma underhållet i hyres- och bostadsrättsfastigheter. Upplåningen skall ske på den opriorie- terade kapitalmarknaden. För att kapitalkostnaderna efter skatt skall bli desamma oberoende av upplåtelseform och fastighetsägarkategori föreslås att räntebidrag skall utgå till allmännyttiga bostadsföretag och bostads- rättsföreningar med en andel som svarar mot den genomsnittliga avdrags- rätten för en småhusägare. dvs. efter skattereformen 50%. Genom en sådan konstruktion garanteras ekonomisk rättvisa mellan å ena sidan den allmännyttiga hyresrätten och bostadsrätten och å andra sidan småhus med äganderätt. . .
För privatägda hyreshus är bilden mer komplicerad. För denna kategori fastigheter föreslås därför en ordning som innebär att konventionellt be- skattade ägare av hyresfastigheter ges valfrihet. De kan välja att gå in i ett system med räntebidrag. som är något lägre än för allmännyttiga bostads- företag och bostadsrättsföreningar. kombinerat enbart med värdeminsk- ningsavdrag utan rätt till avdrag för reparationskostnader. De kan annars som f.n. utnyttja privat finansiering med bibehållen rätt till avdrag för bl.a. reparationskostnader.
Räntebidragen skall utgå efter olika löptider som bestäms medhänsyn. till de konkreta åtgärdernas varaktighet. Två löptider anges — 10 resp. 20 år.
Samma villkor som för underhållslån skall i fortsättningen gälla även för energilånen. För att undvika att detta leder till en försämring av de ekono- miska villkoren för energisparandet föreslås att särskilda stimulanser i form av bidrag skall kunna lämnas. motsvarande de tillfälliga stimulanser till vissa angivna hushållningsåtgärder som utgår i dag.
Dagens tillfälliga reparationslån ersätts med lån som har samma villkor som underhållslånen. Detta innebär en förbättring i förhållande till dagens situation. eftersom de nya lånen är subventionerade.
Reglerna för finansiering av ombyggnadsåtgärder i övrigt är redan idag
Prop. 1983/84: 40 92
förmånliga. De har också lett till en ökning av ombyggnadsverksamheten under senare år. Lånevillkoren föreslås i huvudsak oförändrade för dessa lån. Tillämpningsområdet föreslås vidgat. Bl.a. föreslås att lån skall kunna lämnas till grundförstärkningsåtgärder utan samband med andra ombygg- nadsåtgärder.
Även framdeles kommer det att finnas behov av lån för åtgärder som inte kan förräntas inom normala hyreskalkyler. Exempel på sådana ex- traordinära åtgärder är vissa energihushållningsåtgärder. ombyggnad av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse och åtgärder mot radon. För sådana åtgärder. som inte kan förräntas på vanligt sätt. föreslås ett system med ränte- och amorteringsfria tilläggslån. Inom ramen för detta system ges också ökade möjligheter att finansiera grundförstärkningsåtgärder i kultur- historiskt intressanta miljöer.
De förslag som nu presenteras innebär att det nuvarande stora antalet lån med olika villkor till olika ändamål reduceras kraftigt. Endast tre lånemodeller återstår. nämligen: ]. ()mbyggnadslån med garanterad ränta som trappas upp årligen
2. lO- resp. 220-åriga lån till underhåll m.m. med fast räntesubvention till vissa kategorier av fastighetsägare. svarande mot 50 % av marknadsrän- tan.
3. Ränte- och amorteringsfria tilläggslån.
O Tillgänglighetsskapande åtgärder
Som en försöksverksamhet under tre år föreslås ett statligt bidrag inom en kostnadsram på l00 milj. kr./år till installationer av hissar m. m. Försla- gen innebär att staten och kommunerna delar kostnaderna för bidragen och att bidragen administreras av kommunerna. Bidrag skall kunna lämnas med högst 50% av den beräknade kostnaden. Staten skall svara för 30 % och kommunen 20 % av kostnaden.
0. Nya ombyggnadsnormer
Kommunerna bör ges ökade möjligheter att anpassa ombyggnadskraven till den planering som de bedriver för förnyelsen av stadsdelar och bostads- områden. Samtidigt bör möjligheterna till en varsam ombyggnad ökas. Vissa ändringar föreslås därför i byggnadsstadgans ombyggnadsbestäm- melser. Planverket har fått i uppdrag att utarbeta en särskild ombyggnads- norm.
0 Övriga åtgärder
En förutsättning för att miljonprogrammet kunde genomföras var en teknisk och administrativ utveckling inom byggbranschen som kom till stånd genom både utvecklingsarbete och forskning. Motsvarande insatser behövs som stöd för bostadsförbättringsprogrammet. Det gäller bl.a. in- satser för information. grundutbildning och vidareutbildning samt för upp- handling av ny teknik. t. ex. installation av hissar i äldre bostadshus.
Prop. 1983/84: 40 93
Kostnader m. m.
Preliminära beräkningar tyder på att bostadsförbättringsprogrammet in- . nebär en investeringsökning på 3.7 miljarder kr. år 1986 ijämförelse med de sista åren under 1970-talet. Detta leder till kostnader som belastar statsbudgeten. Det förutsätts att dessa finansieras fullt ut genom en be- gränsning av annat stöd inom bostadssektorn. Genom den valda tekniken med underhållslån blir kostnadernajämförelsevis begränsade i förhållande till den investerings- och underhållsvolym som beräknas komma till stånd.. ' De uppskattningar som gjorts tyder på att programmet kommer att skapa 15.-70000 fler jobb inom byggnadsverksamheten och byggmaterialindu- strin.
2. Remissinstanserna Utgångspunkter och mål för ett bostadsförbättringsprogram
Ett stort antal remissinstanser har yttrat sig om bostadsförbättringspro- grammets utgångspunkter och mål. Det övervägande flertalet är positiva och uttrycker sin tillfredsställelse med programmets ambitioner.
Statens planverk och bostadsstyrelsen ansluter sig till målen för pro- grammet och finner att den beskrivning och analys av verkligheten som betänkandet ger stämmer med verkens erfarenheter. Spintab anför att kraftåtgärder i det befintliga beståndet är nödvändiga om förfall. förslum- ning och kapitalförstöring skall undvikas.
Bostadsstyrelsen framhåller också vikten av att bostadsförbättrings- verksamheten kommer i gång snabbt. inte bara av bostadspolitiska utan också av arbetsmarknadsmässiga skäl. Andra remissinstanser. bland dem Malmö och Leksands kommuner. Målarmiistarnas riksförening. HSB:s riksförbund och Industrins Byggmaterialgrupp betonar också program- mets betydelse för att skapa förutsättningar för ökad sysselsättning inom byggnadsbranschen och byggmaterialindustrin.
Länsbostadsniimnden i Göteborgs och Bohus län är däremot kritisk och anser programmet mer betingat av sy$selsättningspolitiska intressen än av direkt bostadspolitiska mål. Liknande kritik framför Näringslivets bygg- nadsdelegation. medan SABO menar att bostadsförsörjningen skall angri- pas utifrån samhällsekonomiska och fördelningspolitiska utgångspunkter.
Fastighetsägarefc'irbundet instämmer visserligen i att samhällets medel för bostadspolitiken i högre grad än tidigare måste inriktas på förvaltning och förnyelse av bostadsbeståndet. och att det är angeläget att höja kvali- tet och underhållsstandard i det befintliga bostadsbeståndet. men motsät- ter sig en hård samhällsstyrning. Standardförbältringar skall enligt förbun- det ske pä marknadsmässiga villkor.
Svenska hyggnudsentrepreninför-eningen varnar för att låta bostadspoli-
Prop. 1983/84: 40 . 94
tikens långsiktiga mål bestämmas av dagens ekonomiskt trängda situation. Detta kan medföra hinder för att tillgodose en bostadsefterfrågan i en framtida expansiv ekonomi.
Flera remissinstanser ser en begränsning i att endast det befintliga bo- stadsbeståndet blir föremål för stödåtgärder. Så anför t.ex. LO att mål och inriktning visserligen i stort ligger i linje med LO:s program men att stödet inte borde ha begränsats till enbart bostäder och där till enbart gemensam- ma utrymmen. Byggnadsarbetarq/Zirbundet hade gärna sett att program- met också omfattat det stora bestånd som finns inom det kommunala och landstingskommunala området samt landets övriga byggnader och anlägg- ningar. Statens rådför byggaadsfbrskning framhåller att för att få effekt på volym och sysselsättning och angripa eftersatt underhåll borde ett bostads- förbättringsprogram också inbegripa lokaler. byggnader och infrastruktur- anläggningar. Landskapsarkitekternas Riksförbund tycker att utredningen i högre grad borde berört utemiljöns problem och brister samt dess tänk- bara förbättringar.
HSB:s riksförbund förutsätter att nyproduktionsfrågorna ägnas fortsatt uppmärksamhet och att åtgärder vidtas i tid. så att inte nyproduktionen av bostäder drastiskt skall minska. Hyresgästernas riksji'irbund framhåller att om de bostadspolitiska målen skall tryggas är både förbättring av befintliga bostäder och nybyggnad viktiga. Svenska byggnadswztreprvnörfi'jreningen menar att rivning/nybyggnad och förbättring bör ha en framträdande roll i ett program för stadsförnyelse och modernisering.
Ett par remissinstanser anser att programmets tidsperspektiv är för kort. Riksbyggen ser en lO-årsperiod som en godtycklig avgränsning av ett första steg. Tiden från idé till konkreta åtgärder är lång och det är därför viktigt att redan nu peka på behovet av en fortsättning av programmet. Länsbostadsnämnden [ Östergötlands län ser en naturlig fortsättning på programmet på ungefär samma kvantitativa nivå en avsevärd tid efter lO-årsperioden.
Statens rådför byggnadsjbrskning understryker behovet av utvärdering och anser att ett särskilt forsknings- och utvecklingsprogram bör kopplas till bostadsförbättringsprogrammet. 'Handikappfi'irbundens centralkom- mitté anser att effekterna av de tillgänglighetsskapandc åtgärder som för- väntas med den förbättrade finansieringen kan och måste utvärderas myc- ket tidigare än som föreslagits i betänkandet för att om nödvändigt vidta ytterligare åtgärder. Svenska Arkitekters Riksförbund föreslår att program- met etappindelas. De första 3 åren bör utgöra en försöksperiod som utvär- deras. Därcftcr bör en eventuell omarbetning av programmet ske.
Fastighctsägareförbundet är den enda remissinstans som avstyrker att ett lO-årigt kvantifierat program för ombyggnad och underhåll fastställs. Förbundet ser fiera risker med ett beslut om ett program som det föreslag- na. Det skulle t.ex. kunna uppfattas som bindande av dem som är verk- samma i byggbranschen och inte kunna avbrytas om det skulle visa sig
Prop. 1983/84: 40 . 95
olämpligt. Det är också svårt att se konsekvenserna av det avgörande ansvar för fastighetsförvaltningen som samhället skulle få genom perma- nentning av subventionering av underhåll i förening med en ökad kommu- ' nal detaljstyrning.
Målen för bostadsförbättringsprogrammet
Arbetsgruppen redovisar i sitt betänkande de grundläggande mål som sedan mitten av 60—talet formulerats för bostädernas och bostadsmiljöer- nas standard och utformning. Alla skall ha tillgång till sunda. rymliga. välplanerade och ändamålsenligt utrustade bostäder till skäliga kostnader. Bostadsmiljöerna skall utformas i samverkan med de boende och så att ensidighet i befolkningssammansättningen undviks. Samhällsutvecklingen skall inriktas så att sådana miljöer skapas att människor med olika förut- sättningar kan fungera på likartade villkor.
Svenska kommun/örbundet. M ålarmästarnas riksfirening, Byggnadsar- betareförbundet. HSB:s riksförbund och statens råd för. byggnadsjbrsk- ning instämmer i de grundläggande målen för bostadsförbättringsprogram- met. Hyresgästernas rikaéirbu/td menar att det övergripande målet bör vara att garantera alla rätten till en socialt utvecklande miljö.
Bostadskmnmittén framhåller att motiven för en fortsatt kommunal bo- stadsförsörjningsplanering bör vara att förbättra bostadsförhållandena för särskilt utsatta och resurssvaga grupper. Förnyelsen måste grunda-"sig på lokalt uttryckta behov och de bostadspolitiska målen uttryckas i sociala termer som täcker fiera sammansatta omsorgsbehov. Jönköpings kommun ser en brist i att målen främst tar upp behov av åtgärder i enskilda bostadshus. Centrum för byggnadskultur i Västra Sverige ser en konflikt mellan varsamhetskravet och tillgänglighetskravet. Föreningen menar att tillgänglighetsmålet kan spoliera de enligt föreningens uppfattning övergri- pande målen om varsamhet. kvarboende och upprätthållande eller vidare- utvecklingen av goda sociala kontaktnät. Göteborgs kommun vill i målen innefatta människors rätt att själva avväga boendekostnad mot boende- standard.
Arbetsgruppen föreslår att bostadsförbättringsprogrammet - förutom på de allmänna bostadssociala målen ovan - grundas på de sex mål somjämte remissinstansernas synpunkter sammanfattas -i det följande.
1. Alla nu'inniskor har rätt till en bostad med modern utrustntng. Alla omoderna och huvuddelen av alla ofullständiga lägenheter bör byggas om till moderna lägenheter eller rivas. Även om de remissinstanser som uttalat sig instämmeri målet ställer sig flera kritiska till att alla ej fullt moderna lägenheter skall vara borta inom IO år.
Jönköpings och Göteborgs kommuner menar att efterfrågan på cj mo- derna lägenheter är uttryck för behov hos vissa grupper som nybildade
Prop. 1983/84: 40 96
hushåll. unga och studerande. Jönköpings kommun finner det för'sin del inte ur bostädssocial synpunkt angeläget att bygga om det relativt ringa antalet främst halvmoderna lägenheter som finns kvar i kommunen. Bo- stadskommitte'n liksom länsbostadsnämnden i Östergötlands lätt anser att det finns skäl att behålla en del s.k. ofullständiga lägenheter. De är ofta fullt användbara för vissa ändamål. t.ex. som förstagångsbostäder med låga hyreskostnader. Svenska byggnadsen[reprent'erQ'r'reningen framhåller att en väl fungerande bostadsmarknad också bör kunna erbjuda enklare och billigare bostäder. Svenska Arkitekters Riksförbund ifrågasätter målet och anser att ombyggnadstakten skall bestämmas av efterfrågan.
2. Alla boende skall lta rätt till en bostad som är väl underhållen. Det är nödvändigt att motverka den kapitalförstöring och den förslumning som hotar om underhållet inte kan finansieras. Länsbostadsniitnnden i Östergötlands län menar att underhåll av bo- stadsbeståndet inte längre kan skjutas på framtiden. Nämnden pekar på vissa konsekvenser för boendekostnaden som en ökning av underhållet skulle få och framhåller att det bchovsprövade bostadsstödet därför bör ses över.
Omsorgen om bostadsmiljön är viktig framhåller Målarmästarnas riks- förening. Arkitektur. färg. form och material spelar en större roll än vad som framgår av utredningstexten.
3. Oberoende av ålder eller handikapp skall alla ha rätt till en bostad som f_"vller kraven på god tillgänglighet. En förbättrad tillgänglighet är vä- sentlig för att bereda ett ökande antal äldre och rörelsehindrade goda levnadsförhållanden.
De handikappades olika organisationer är positiva till en skärpning av tillgänglighetskravet. Handikappförbundens centralkommitté ser det som ytterst angeläget att förändra det äldre bostadsbeståndet och bebyggelse- miljön för att uppnå mera utspridd och allmän tillgänglighet. Rörelsehind- rade behöver utöver tillgänglighet till byggnader en fungerande och anpas- sad närmiljö. framhåller De Handikappades Riksförbund. Handikappför- bundens ('entralkommitte anser att tillgänglighetsbegreppet inte bör använ- das på ett så begränsat sätt som i betänkandet. Också Riksfiiirbundet mot Astma-allergi påpekar. liksom Svenska Arkitekters Riksförbund att till- gänglighetsbegreppet inte får begränsas till rörelsehindrade. Det finns l.2— l.5 milj. allergiker som är beroende av ett hälsoriktigt boende. Kunskaper om allergiframkallande ämnen i bostads- och omgivningsmiljön är därför viktiga.
Både förbättring av det finansiella stödet och innovationer behövs för att förbättra tillgängligheten för handikappade. framhåller länsbostadsnämn- den i Östergötlands län.
4. Energi/tushållningsåtgärderna måste intensifieras och sanmrdnas med andra _forbt'ittringsåtgärder. Det av riksdagen fastställda energihushåll- ningsmålct måste uppnås av såväl energipolitiska som samhällsekono- miska skäl.
Prop. 1983/84: 40 . _ 97
HSB.-s riksförbund anser att det är positivt att förbättringsåtgärder inklu- sive ombyggnader samordnas med åtgärder som vidtas för att åstadkomma ett effektivare energiutnyttjande. Fastig/tetsägareförbundet motsätter sig däremot kravet på samordning av underhålls-, ombyggnads- och energi- sparåtgärder. Varje enskild åtgärd kräver en ingående fastighetsekonomisk analys. Swedisol framhåller att bostadsförbättringsprogrammet inte får äventyra energihushållningsprogrammet och kräver att de centrala myn- digheterna fastlägger nivån för omfattningen av energisparåtgärder.
Riksförbundet mot Astma-allergi framhåller att om ett hälsoriktigt boende ska kunna uppnås måste husen göras täta med en väl fungerande ' ventilation.
5. Boendet skall bli mera jämlikt och integrerat. Förnyelsen bör inriktas så att den bidrar till att jämna ut kvalitetsskillnader mellan olika bo- stadsområden. Då behövs samlade insatser som sker på ett planlagt sätt och i samverkan med dem som berörs av åtgärderna. Fastighetsägareförbundet anser inte att samlade insatser av underhåll och ombyggnader är ett medel för att utjämna kvalitetsskillnader. Enligt förbundet utvecklas boendemiljön bäst i områden som förnyas successivt. Länsbostadsnämnden [ Östergötlands län menar att upprustning av miljö och bostäder inte är tillräckliga insatser för att åstadkomma en mer blan- dad hushållningssammansättning. Sociala insatser är också nödvändiga och bör ingå i kommunernas bostadsförbättringsprogram. Svenska Arki-_ tekters Riksförbund efterlyser ett förtydligande av begreppet jämlikt och integrerat boende.
6. Kapaciteten inom byggindustrin bör utnyttjas bättre. Ett bättre utnytt- jande av produktionsresurserna leder inte bara till förbättring i bostads- beståndet utan kan också bidra till att skapa meningsfulla jobb inom byggnadssektorn. De remissinstanser som har yttrat sig. dvs. arbetsmarknadsstyrelsen statens planverk. Industrins Bygymaterm/grupp och Sveriges Praktiseran— de Arkitekter. instämmer i arbetsgruppens resonemang. Så ser t.ex. arbets— marknadsstyrelsen bostadst'örbättringsprogrammet som en effektiv väg att stimulera sysselsättningen inomxbyggnadsbranschen. Planverket anser att ett väl planerat bostadsförbättringsprogram kan stabilisera sysselsättning— en. Industrins Byggmaterialgrupp delar arbetsgruppens oro för de senare årens allt lägre kapacitetsutnyttjande inom byggsektorn. Ett par remissinstanser föreslår mer eller mindre konkreta tillägg till de särskilda mål som programmet redovisar. Riksantikvarieämbetet saknar de kulturella målen och föreslår följande tillägg: "De kulturhistoriska och upplevelsemässiga värdena i byggnader och stadsmiljöer bör tas tillvara”. Centrum för byggnadskulturi Västra Sverige menar att bättre bostäder bör åstadkommas inom ramen för mål som rör hela stadens förnyelse och ger i sitt remissvar exempel på sådana mål. Fastighetsägareförbundet vill till de uppräknade målen lägga att fastig- 7 Riksdagen l983/84. [ saml. Nr 40. Bilaga 9
Prop. 1983/84: 40 ' 98
hetsförvaltningen skall effektiviseras efter företagsekonomiska principer. Eftersom ökad subventionering till bostadssektorn varken är samhällseko- nomiskt möjlig eller önskvärd måste enligt förbundet en effektivisering av fastighetsförvaltningen anses vara ett mål i sig.
Förutsättningar för ett bostadsförbättringsprogram
Arbetsgruppen redovisar i sitt betänkande vissa förutsättningar för ett bostadsförbättringsprograrn. Gruppen konstaterar att stora förändringar har skett i bostadsbyggandets inriktning under 1970-talet. vilket har påver- kat sysselsättningen och efterfrågan på olika byggnadsmaterial. Arbetslös- heten har ökat och inom flertalet av de branscher som berörs av underhåll och ombyggnad är företagens kapacitet-lågt utnyttjad.
Arbetsntarknadsstyrelsen och Målarmästarnas riksförening lämnar viss kompletterande information om byggsysselsättningen. Enligt AMS visar beräkningar att arbetslösheten inom de egentliga byggnadsyrkena i januari 1984 kan ha stigit till ca l4 % mot 12 % ett år tidigare. om inga ytterligare åtgärder vidtas. Länsarbetsnämndernas prognoser tyder på att två län kommer att få en arbetslöshet på under 10 % medan arbetslösheten kom- mer att ligga mellan 20 och 25 % i inte mindre än 10 län. Målarmästarnas riksförening redovisar att den allt större sektorn inom yrkesmåleriet är ommålning. År 1970 var andelen ommålning 65 %, år 1982 över 85 %. Yrkesmåleriets totala arbetsvolym har sjunkit med 7 000 årsarbetare under den senaste lO-årsperioden. Enligt riksföreningen är den växande svart- sektorn den huvudsakliga förklaringen till nedgången.
Det är enligt arbetsgruppen svårt att bedöma hur bostadsefterfrågans utveckling kommer att påverka förutsättningarna för ombyggnad under l980-talet. Hushållsutvecklingen förväntas ge ett svagare underlag än tidi- gare för efterfrågan på bostäder. Efterfrågan på små lägenheter är f.n. stor och växande. men den kan på lång sikt - mer än tio år - komma att minska starkt. De lokala variationerna i efterfrågans inriktning på bostäder av olika storlek kan vara betydande. Gruppen påpekar att redan relativt små förändringar i inkomster och priser eller befolkningsutveckling och syssel- sättningsgrad avsevärt kan påverka bostadsefterfrågans inriktning.
Fastighetsägareförbundet ifrågasätter betänkandets bedömning av ef- terfrågan på smålägenheter, och menar att den är en konstruktion med syfte att motivera åtgärder för ytterligare lägenhetssammanslagningar. Förslaget föregriper enligt förbundet pågående diskussioner inom bostads- kommittén om en förändring av nuvarande trångboddhetsnormer. Lätts- bostm'isnämnden i Östergötlands län bedömer att efterfrågan på smålägen- heter kommer att finnas under flera år framåt om inte köpkraften ökar. Detta förhållande innebär en svårighet när lägenhetssammanslagningar är önskvärda för att uppnå mer varierad lägenhetssammansättning i bostads- områden. Jönköpings kommun varnar för lägenhetssammanslagningar i
Prop. 1983/84: 40 99
syfte att stimulera sysselsättningen. De'lokala sociala förhållandena i kom- munen måste få avgöra lämplig lägenhetssammansättning. ombyggnads- takt etc. 1 betänkandet lämnar arbetsgruppen en förhållandevis utförlig redogö- relse för bostadsbeståndets egenskaper och brister vad avser bl.a. under- hållsskick, värmeisolering, hygienutrymmen, tillgänglighet för handikap- pade samt lägenhetsfördelning. Av redogörelsen framgår bl. a. att numera bara en liten andel av lägenheterna saknar moderna bekvämligheter. Vad avser underhållsskick, energiegenskaper. tillgänglighet och lägenhetssam- mansättning finns det däremot brister i stora delar av bostadsbeståndet. Flera remissinstanser. t.ex. bostadsstyrelsen och statens planverk. utta- lar sin tillfredsställelse med den beskrivning och analys av situationen i bostadsbeståndet som redovisas i betänkandet. Statens råd för byggnads- forskning anser att betänkandets genomgång av bostadsbeståndets status . är omsorgsfullt gjord och bygger på aktuell tillgänglig kunskap. Svenska . , .- byggnadsentreprenörföreningen uppskattar det siffermaterial som har _ sammanställts. men menar att materialet ger möjlighet till analyser utöver de som betänkandet innehåller. lndustrigruppen för lätt byggeri framhåller att utredningsmaterialet på ett bra sätt belyser behovet av åtgärder i det befintliga bostadsbeståndet. _
Bostadsförbättringsprogrammet
Mot bakgrund av de angivna målen och förutsättningarna föreslår stads- . förnyelsegruppen ett konkret program för underhålls-. reparations- och ombyggnadsinsatser i bostadsbeståndet under de kommande tio åren. De beräknade underhållsvolymerna framgår av följande tabell.
Underhållsvolymer i flerbostadshus och småhus åren 1984-1993, milj. m2 bostadsyta per år.
1984—1986 1987— 1989 1990—1993 '
10-års- ZO-ärs- lO-års- 20-års- 10-ärs- ZO-ars- underhåll underhåll underhåll underhåll underhåll underhåll ' Flerbostadshus 9.6 3.1 10.9 3.9 12.2 4.6 - ' Småhus 13.4 5.0 14.7 5.5 17.4 63
Ombyggnadsverksamheten i flerbostadshus skall enligt det föreslagna programmet successivt öka från nuvarande ca 20 000 ombyggda lägenheter per år (1982) till ca 30 000 vid programperiodens slut. Samtidigt förutses en förskjutning från genomgripande ombyggnader av omoderna hus till mer begränsade åtgärder i hus som redan före ombyggnaden i huvudsak är modernt utrustade. Vidare beräknas ca 150 000 småhus komma att byggas om under programperioden.
Länsbomadsna'mnden i Malmöhus län anser målen rimliga. Svenska riksbyggen finner programmets redovisning av ombyggnad och investe—
grop. 1983/84; 40 ' ' ioo
ringsbehov realistiskjmen menar att siktet redan nu måste ställas in på en betydligt större ombyggnadsvolym efter 10-årsperioden. Fustig/talsr'igarc- förbundet anser att nuvarande ombyggnadsvolym är en direkt effekt av de särskilda ombyggnadsstimulanser som har gällt 1982 och gäller 1983. När 'dessa' stimulanser tas bort finns risk att en skillnad uppstår mellan pro- grammets ambitionsnivå och den faktiska ombyggnadsvolymen. Arbets- gruppens uppskattning av ombyggnadsverksamheten av småhus ställer sig vissa remissinstanser tveksamma till. Läns/7astadsnz'imndm i Östergöt- lands lätt anser bedömningen för optimistisk och menar att om 70-talets nivå skall uppnås måste lånemöjligheterna för ombyggnad ändras. Sveri- ges villaägareförbund går ännu längre i sin kritik och anser att utredning- ens bedömning är utan grund. Förbundet påpekar att inga förslag som för småhusens del kan vända den nedåtgående trenden läggs fram. Den nuva- rande situationen medför en utpräglad försiktighet från småhusägarnas sida att engagera sig i projekt som leder till ökad skuldsättning. Orsaken är dels de höjda boendekostnaderna och de minskade realinkomsterna och dels den osäkerhet som råder om vilka regler för bostadskrediter och beskattning som kommer att gälla i framtiden. Om inte radikala förbätt- ringar tillskapas torde enligt förbundet om- och tillbyggnadsverksamheten i småhussektorn komma att minska ytterligare. Även Industrins Byggma- terialgrupp förutser en minskning av om- och tillbyggnadsverksamheten i småhus. främst genom den begränsning i avdragsrätten som skatterefor- men innebär.
Länsbostadsnämttden i Östergötlands län och Sverige'sfa.s'tig/tetsägare- förbund framhåller svårigheterna att göra en gränsdragning mellan främst begreppen ombyggnad och begränsad ombyggnad. '
Arbetsgruppen föreslår ett särskilt finansiellt stöd för tillgänglighetsska- pandc åtgärder, Främst avser stödet hissinstallationcr i trevåningshus. Enligt gruppens bedömningar kommer-med detta nya stödsystem antalet hissinstallationer per år att mer än fördubblas.
Handikappförbundens centralkommitté anser visserligen att en fördubb- ling av antalet hissinstallationer per år är en relativt stor ökning. jämfört med det fåtal hissinstallationer som har gjorts hitintills. men menar att antalet hissinstallationcr fortfarande kommer att ligga på en oacceptabelt låg nivå.
Bostads-kommittén och Stockholms kommun har gjort egna beräkningar och anser att ökningen av antalet hissinstallationer kommer att bli avsevärt högre än vad förslaget anger. Bostadskommittén t.ex. menar att förslagen i bostadsförbättringsprogrammet ger utrymme för stöd till 650 hissar/är vilket är tio gånger fler än de som f.n. installeras varje år i samband med ombyggnad.
Med utgångspunkt i det föreslagna programmet redovisar stadsförnyel- segruppen en investeringskalkyl som visar att de sammantagna kostna- derna för underhåll i flerbostadshus samt ombyggnader i flerbostadshus och småhus behöver öka från en uppskattad volym under 1970-talets sista
Prop. 1983/84; 40 " 101
år på 8 000 milj. kronor till 11 700 milj. kr. år 1986 (i 1983 års priser). En sådan investeringsökning motsvarar ett antal årssysselsatta i storleksord- ningen 15—20 000.
Den uppskattning av investeringsbehov för åren 1984-1986 som redovi- sas i betänkandet finner S renska riksbyggen vara realistisk mot bakgrund av den tidsperiod programmet omfattar. 1.0 framhåller att de resttrser som står till bostadssektorns förfogande måste hållas intakta. Tillbakagången i nybyggnationen måste ge ett motsvarande utrymme för upprustningsin- satser. LO saknar detta synsätt i bostadsförbättringsprogrammets förslag men förutsätter att resursramen på ca 4 100 milj. kr. år 1986 motsvarar det utrymme som har uppstått till följd av det minskade nybyggandet. Om så inte skulle vara fallet. bör enligt LO ytterligare medel tillföras bostadsför- bättringssektorn.
Ett stort antal remissinstanser har yttrat sig över arbetsgruppens upp- skattning av de sysselsättningseffekter som programmet bör ge.
Arbetsmarknaclsstyrelsen ser bostadsförbättringsprogrammet som en ef- fektiv väg att förbättra sysselsättningen inom byggnadsbranschen. Den totala effekten av nya arbetstillfällen är dock svår att beräkna. De regiona- la olikheterna i arbetslöshet kommer att kräva effektiva förmedlingsin- satser och rörlighetsstimulerande åtgärder.
Också Byggnaa'sar/Jetareförbundet uttrycker oro för att programmet skall förstärka de regionala obalanserna i sysselsättningen. Programmets sysselsättningseffekter bör utvärderas och analyseras och utgöra grund för t.ex. ett bostadsförbättringsprogram för kommunal- och landstingssektorn och övriga byggnader. Förbundet finner att arbetsgruppens beräkningar utgår från en jämförelse med situationen om inga åtgärder vidtagits trots sjunkande nyproduktion. Den angivna sysselsättningseffekten avser såle- des inte nya arbetstillfällen. Även LO menar att förväntningarna på pro— grammets effekter på sysselsättningen inom byggsektorn bör tonas ner.
Flera remissinstanser är skeptiska till utredningens beräkningar av pro- grammets effekter. Svenska riksbyggen anser beräkningarna väl optimis- tiska främst när det gäller effekterna vid sidan av den egentliga byggnads- verksamheten." då redan nu en inte obetydlig överkapacitet inom material- industrin föreligger. HSB.-s riksförbund anser stimulanseffekterna för svaga för att de angivna produktionsvolymerna och sysselsättningseffek- terna skall uppnås.
Några remissinstanser efterlyser speciella åtgärder för att uppnå ökad sysselsättning. Sveriges bygg/nästareförbund menar att skattemässiga ful- la avdrag för reparationer skulle få fart på byggandet. Swedisol menar att en satsning på ett separat intensifierat energisparprogram skulle öka sys- selsättningen.
Mr'ilarmästarnas riksförening framhåller att sysselsättningen inom må- leribransehen uppvisar stora säsongvariationer. Underhållsarbetena bör förläggas till vinterhalvåret om förslaget om subventionerade underhålls- lån skall få positiv effekt på sysselsättningen i branschen.
Prop. 1983/84: 40 ' 102
Kommunförbundet framhåller svårigheten i att bedöma sysselsättnings- effekterna av förslaget i dess helhet. då förslag till finansiering saknas. F ast(”g/1ersäyarefi'irhundet anser inte att de föreslagna åtgärderna kommer att ge avsedda effekter på sysselsättningen inom byggnadsarbetarkåren. Förbundet påpekar också att ett motsatsförhållande kan råda mellan insat- ser för en ökad sysselsättning inom bostadsförbättringssektorn och bo- stadspolitiska åtgärder för bättre förvaltning och boendemiljö.
Näringslivets byggnadsdelegation är kritisk och ifrågasätter program- mets målsättning när det gäller sysselsättningen. Den friställda arbetskraf- ten domineras av yrkesgrupper, som bara till ringa del sysselsätts inom bostadsförbättringsområdet. Ombyggnadsverksamhet ger också färre ar- betstillfällen för projektering än nybyggnadsverksamhet ger. Delegationen ser också en risk i att en kraftigt ökad kontroll över ombyggnadslovgiv- ningen skulle leda till administrativt krångel och tungroddhet som ytterli- gare begränsar möjlig utdelning i ny sysselsättning.
Längst i sin kritik går Svenska byggnadsentrepren("införeningen. Enligt föreningens uppfattning finns risk attnuvarande låga sysselsättning sjun- ker ytterligare. Föreningen menar att den förskjutning från genomgripande ombyggnad mot "ordinär" ombyggnad och begränsad ombyggnad som kan förutses kräver mindre byggnadsarbetarinsatser. Huvuddelen av de byggskador som har konstaterats kan avhjälpas med underhållsåtgärder och kommer inte att medföra någon ökad efterfrågan på byggnadsarbetare.
Former för kommunernas planering av förnyelseåtgärder '
Arbetsgruppen konstaterar att ett förnyelseprogram av den föreslagna omfattningen kräver att kommunernas planering utvecklas och anpassas. I betänkandet skisseras i stora drag hur en sådan kommunal förnyelseplane- ring kan läggas upp. Den bygger på grundsynen att syftet bör vara att allsidigt söka förbättra förhållandena inom hela bostadsområden. Kommu- nerna måste därför ha ett betydande utrymme för att göra avvägningar mellan de olika kvalitetskrav som kan ställas i samband med förändringar i den byggda miljön. Vidare. krävs att planeringen blir sektorsövergripande och att olika kommunala förvaltningars insatser i förnyelsearbetet samord- nas.
Många remissinstanser delar stadsförnyelsegruppens uppfattning om vikten av att kommunerna får ett ökat ansvar för planeringen av förnyel- seåtgärder. Statens planverk finner beskrivna och föreslagna former för planering av bostadsutvecklingen i kommunernai huvudsak realistiska och väl förenliga med intentionerna för den nya plan- och byggnadslagstiftning- en. Planverkct anser att det är angeläget att förnyelsefrågorna också får en plats i den översiktiga planeringen. Verket anför att ombyggnadsriktlinjer på många håll bör kunna utarbetas i anslutning till en revidering av kom- munöversiktcrna.
Prop. 1983/84: 40 _ 103
LO och Byggnadsarbetareförbundet anser att det är riktigt att'ge kom- munerna ökad frihct i planeringen men menar att staten bör ha effektiva ' möjligheter att. se till att kommunernas planering verkligen kommer till stånd. LO antyder liksom Jönköpings kommun att detta kunde åstadkom- mas genom en koppling mellan kommunala program och statliga subven- tioner. Industrigruppen för lätt byggeri anför att ett smidigt samspel mel- lan centrala. regionala och lokala myndigheter blir avgörande för om de uppsatta målen skall kunna nås.
Flera remissinstanser, bl.a. Hyresgästernas riksförbund. Sveriges bo- stads_f(')'t'er1ingars centra/förening. Jönköpings. Leksands och Göteborgs kommuner samt Centrum för byggnadskultur i Västra Sverige. betonar vikten av att planeringen sker områdesvis och med samtidigt beaktande av olika förändringsbehov. Sverigesfastighetsägareförbund menar emellertid att det inte är självklart att-en samtidig förnyelse av hela bostadsområden alltid är en lämplig framgångsväg eftersom den kan leda till att alltför stora resurser binds vid ett fåtal områden.
Många remissinstanser påpekar att planeringsarbetet kommer att kräva stora kommunala insatser. Från flera håll uttalas farhågor för att den kommunala planeringen skall komma att inverka hämmande på förnyel- searbetet. Svenska kommunförbundet. statens råd för byggnadsförskning och SABO ifrågasätter således om kommunerna har de resurser och erfa- renheter som krävs för att de åsyftade resultaten skall nås inom rimlig tid. Liknande synpunkter framförs av flera av näringslivets organisationer. bl.a. Svenska byggnadsentreprenörföreningen. SHIO-Familjefiretagen. Industrins Byggmaterialgrupp och VVS-information samt av kammarrät— ten i Stockho/m. Längst går Sveriges faslig/1etsägareförbund som menar att en grundläggande förutsättning för att ett bostadsförbättringsprogram av viss omfattning skall kunna förverkligas snarare är att kommunernas planering inte utvecklas och intensifieras eftersom ombyggnadsverksam- heten då riskerar att försenas kraftigt. Arbet.'srnarknadsstj'relsen framhåller vikten av att det inte ställs Så stora krav på planering att verksamheten lamslås.
HSB:s riksförbund menar att enskilda ombyggnadsprojekt inte får för- hindras av en avsaknad av riktlinjer eller annan planering i kommunerna. Förbundet betonar att det är viktigt att kommunernas arbete i första hand inriktas på att underlätta och stödja fastighetsägare att komma igång med förbättringsåtgärder. _
SABO anser att kommunernas planering och beslut rörande krav på fastigheter och bostadsområden bör inskränka sig till övergripande krav på bostadsområdenas egenskaper medan den mera detaljerade styrningen bör överlåtas åt bostadsföretagen och de boende. Liknande synpunkter anförs av Sveriges Praktiserande Arkitekter.
Några remissinstanser uttalar farhågor för att ett ökat kommunalt ansvar kan leda till alltför stora olikheter vid handläggningen av förnyelsefrågor.
Prop. 1983/84: 40 ' lt)4
De handikappades riksförbund menar att en sådan ökad frihet kan leda till en godtycklig planering och menligt inverka på viljan att vidta tillgänglig- hetsskapandc åtgärder. Bostaclskommittén å andra sidan anser att det måste förbli en kommunal angelägenhet att välja i vilka områden kommu- nerna skall lägga sina planeringsresurser och hur de skall lösa problemen.
För de områden där samlade förnyelseåtgärder bör ske. bör enligt ar- betsgruppen kommunerna upprätta handlingsprogram för hur förnyelsen skall initieras och genomföras. Gruppen understryker att det i den bostads- situation som nu föreligger är nödvändigt att kommunerna i långt större utsträckning än hittills tar ansvar för att förnyelseverksamheten får en lämplig omfattning och inriktning. l betänkandet redovisas exempel på hur gällande regler kan utnyttjas för att åstadkomma en önskad utveckling.
Stockholms. Malmö och Jönköpings kommuner anför liksom TCO att kommunerna måste ges bättre medel för att se till att planerade åtgärder blir genomförda. Stockholms kommun påpekar att varken kommunen eller hyresgästerna har möjligheter att framtvinga en angelägen upprustning om fastigheten redan har lägsta godtagbara standard. Jönköpings kommun anför liknande synpunkter och menar att ett villkor för kommunal tillstyr— kan till statliga lån och bidrag till förnyelseåtgärder i bostäder borde vara att åtgärderna finns upptagna och tidssatta i kommunens bostadsförsörj- ningsplanering. Reglerna måste emellertid enligt kommunen samtidigt ut- formas så att man undviker en alltför tung planeringsprocess som leder till handlingsförlamning. Fastigltetskontore! i Malmö kommun pekar särskilt på svårigheterna att få till stånd förändringar i äldre bostadshus som förvaltas av bostadsrättsföreningar.
Avsaknaden i betänkandet av förslag som utvecklar de boendes inflytan- de över förnyelseverksamheten påtalas av flera remissinstanser. bl.a. Stockholms kommun. livresgästernas riksförbund och Centrum för bygg- nmlskultur i Västra Sverige. Hyresgästernas riksförbund anser att för- handlingsskyldigheten enligt hyresförhandlingslagen bör utsträckas till att gälla även underhålls-. upprustnings- och ombyggnadsarbeten.
Kammarrätten i Stockholm ifrågasätter om det underlag som en om— rådesvis planering enligt betänkandet bör bygga på kan tas fram i kommu- nerna utan att integritetsskyddet träds för när. Kammarrätten anser vidare att det är särskilt viktigt vid förnyelseåtgärder att de boende personligen får komma till tals och att fastighetsägare och boende i tid får vetskap om planförslag och ges möjlighet att yttra sig över dessa.
Besiktning
Arbetsgruppen föreslår att besiktningsvcrksamheten skall utökas och vidgas. En besiktning bör föregå alla mer omfattande arbeten i en bostads- byggnad. Den bör bl.a. syfta till att belysa hur underhållsåtgärder. energi- sparåtgärder och standt-trdhöjande åtgärder lämpligen bör samordnas.
Prop. 1983/84: 40 105
En vidgad besiktningsvcrksamhet bör enligt arbetsgruppen kunna byg- gas upp på grundval av den organisation för energibesiktning som redan finns. Gruppen föreslår att den särskilda arbetsgrupp som har bostadsmini- sterns uppdrag att se över den nuvarande besiktningsverksamhcten inom energiområdet ges i uppdrag att pröva möjligheterna att bredda besikt- ningsverksamhetens inriktning.
Flera remissinstanser anser att en vidgad besiktningsvcrksamhet är nöd- vändig. Bostadsstyrelsen påpekar att kommunerna idag kommer in sent i förnyelseförloppet och menar att en rejäl satsning på besiktning i hög grad bör kunna förbättra kommunernas situation i detta avseende. Det är därför enligt bostadsstyrelsen viktigt att snabbt göra något i den vägen. Bostads- kommittén avråder dock från att'införa en ny självständig. avgiftsfinan- sierad besiktningsvcrksamhet i kommunerna. Allmännyttiga bostadsföre- tag samt bostadsrättsföreningar förvaltar sina fastigheter väl och behöver således inte kontrolleras. Detta kan dock enligt kommittén vara befogat när det gäller privata fastighetsägare. särskilt de med små fastighletsinne- hav. Också Stockholms kooperativa bostadsförening uttrycker tvivel om nyttan av den föreslagna kommunala besiktningsvcrksamheten och pekar på risken att den kan komma att leda till fördröjningar.
Vad gäller formerna för besiktningsvcrksamheten påpekar Linköpings kommun och fastighetskoritoret i Malmö kommun att det behövs olika slags besiktningar för olika syften och att dessa måste samordnas inom . kommunerna. Göteborgs kommun anser det härvid viktigt att skilja kom- munens myndighetsroll från dess rådgivande roll. Statens planverk och Svenska kommunförbundet förordar att hela besiktningsvcrksamheten blir föremål för en samlad översyn som omfattar såväl byggnadsnämndernas och förmedlingsorganens besiktningsvcrksamhet som den särskilda verk- samheten med energibesiktning och energirådgivning. Kommunförbundet förordar att nuvarande regler för besiktning bör gälla tills vidare.
Statens planverk efterlyser också en bättre samordning av olika kommu- nala förvaltningars besiktningsvcrksamhet och föreslår att verket i samar- bete med bostadsstyrelsen skall utarbeta riktlinjer. besiktningsmallar och utbildningsmaterial för en totalbesiktning av en byggnads egenskaper. Också HSB.-s riksfirhund anser att energibcsiktningsverksamheten i lämp- lig omfattning bör samordnas med en besiktning av berörda fastigheters skick i övrigt. Företrädare för arkitektkåren och konsultföretagen menar att besiktningsförfarandet bör preciseras bättre och att särskilda krav på kompetens och opartiskhet bör ställas på besiktningspersonalen. Centrum för h_v_t:gna(lskaltur i Västra Sverige anser att besiktningsverksamheten inte bör avse bara brister. utan även tekniska och estetiska kvaliteter hos byggnaderna. En sådan besiktning ställer krav på kompetens och på att . tillräckligt med tid står till förfogande.
Prop. 1983/ 84: 40 106
Bostadsförsöriningsplaneringen
Genom en ändrad inriktning av bostadsproduktionen. en utveckling av kommunernas planeringsverksamhct och en strävan att minska den stat- liga regleringen av den kommunala verksamheten har förutsättningarna för bostadsförsörjningsplaneringcn ändrats. Arbetsgruppen föreslår därför att bestämmelserna om denna planering i 3 5 lagen om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande ändras. Den till lagen knutna förordning- en föreslås ersatt av en ny förordning. Gruppen har därvid också beaktat de förslag som tidigare. har lagts fram av den s.k. stat-kommungruppen samt de synpunkter på dessa som har framförts vid remissbehandlingen av stat-kommungruppens betänkande. '
Remissinstanserna har delade meningar om behovet av ändrade bestäm- melser för kommunernas bostadsförsörjningsplanering. Arbetsgruppens reformförslag tillstyrks av bl.a. statens rådför byggnadsfbrskning, Göte- borgs. Sundvalls och Malmö kommuner. TC O och Landskapsarkitekter- nas riksförbund. Malmö kommun uppger att en bostadsförsörjningsplane- ring i enlighet med förslaget redan skeri Malmö. Svenska komnumfi'irbtm- det tillstyrker förslaget om treåriga handlingsprogram medan man av- styrker krav på översiktliga bedömningar på 5— IO år. Förbundet betonar att kommunerna själva måste få avgöra vilka uppgifter som skall tas med i programmet.
Bostadsstyrelsen. liinsbostzuisnämnderna i Östergötlands och Norrbot— tens län samt Jönköpings kommun anser att man så långt möjligt bör bibehålla nuvarande bestämmelser och rutiner för bostadsförsörjnings- ' planeringen. Statens planverk instämmer i motiven för de föreslagna för- fattningsändringarna. men menar att de avsedda förändringarna i plane- ringen kan uppnås inom ramen för gällande bestämmelser. Verket av- styrker den föreslagna ändringen i bostadsförsörjningslagen. HSB:s riks- förbund har uppfattat arbetsgruppens förslag så att det skulle innebära att kravet på kommunala bostadsförsörjningsprogram slopas. Förbundet av- styrker en sådan åtgärd och framhåller att de nya uppgifter som bostads- förbättringsprogrammet medför kan få till följd att kommunernas bostads- försörjningsprogram får en starkare ställning.
Handikappförbundens centralkommitté anser att kommunerna bör åläg- gas att samråda med landstingen om behovet av bostäder. service och vård . för de grupper som landstingen f.n. planerar boendet för.
Bostadskommittén vill mera i grunden förändra den kommunala bostads- försörjningsplaneringen och underordna bostadsförnyelsen det helhetsan- svar som kommunerna har för den totala boendemiljön. Jönköpings kom- mun anför liknande synpunkter. Riksantikvarieiimbetet har inga erinringar mot förslagen men påpekar betydelsen av en god samordning med annan kommunal och statlig planering. S renska riksbyggen och Jönköpings kom- mun understryker vikten av att förnyelse- och underhållsverksamheten
Prop. 1983/84: 40 . 107
inordnas i bostadsförsörjningsplaneringen. Några remissinstanser påpekar svårigheterna att på ett tillförlitligt sätt hämta in uppgifter om planerade förnyelseätgärder. "
Svenska kommunförbundet finner i likhet med flera andra remissinstan- ser att det är angeläget att underhålls- och reparationsinsatserna samord- nas med arbetsmarknadsmyndigheternas insatser så att enjämnare syssel- sättning'uppnås inom byggbranschen. Målarnu'istarnas riks_/'('n'ening anser att underhållsarbeten av samma skäl i största möjliga utsträckning bör förläggas till vinterhalvåret och Svenska målarefrfirbundet föreslår att kom- munerna skall få uppgiften att tillsammans med länsarbetsnämnderna och berörda fackliga organisationer planera igångsättningen så att säsongvaria- tionerna balanseras. Förslaget att bostadsstyrelscnli samråd med arbets- marknadsstyrelsen skall utveckla former för en mer aktiv investerings- och sysselsättningsplanering inom bostadsförsörjningsområdet tillstyrks av de berörda myndigheterna och TCO.
Sundvalls kommun tillstyrker förslaget att slopa föreskriften om att bostadsförsörjningsprogrammet skall antas av kommunfullmäktige. Bo- stadsstyrelsen och länsbostadsnämnden [ Malmöhus [än vill däremot ha kvar denna föreskrift. De menar också. liksom länsbostaa'snt'z'mmlen i Östergötlands [än, att kommunernas skyldighet att på ett enhetligt sätt redovisa vissa föreskrivna uppgifter om bostadsförsörjningsplaneringen' bör kvarstå. Svenska rikshyggen anser att slopandet av den enhetliga redovisningen leder till en sämre överblick över vad som planeras i landet beträffande bostadsförsörjningen. vilket kan medföra ökade svårigheter att planera och samordna verksamheten på ett övergripande plan.
Bostadsstyrelsen föreslår vidare en bestämmelse om att planeringen skall ske områdesvis. Hyresgästernas riksförbund anser att det av lagen klart bör framgå att planeringsarbetet skall ske i samråd med de boendes organisationer.
Statens planverk och Svenska kommunförbtmdet tar tipp frågan om vilken länsmyndighet som bör svara för uppföljningen av genomförandet av bostadsförbättringsprogrammet. Båda menar. med hänvisning till vik- ten av en ökad samordning bl. a. med arbetsmarknadsmyndigheternas insatser. att uppgiften bör läggas på länsstyrelserna.
Arbetsgruppen föreslår att regeringen omedelbart skall utnyttja sin befo- genhet att begära in uppgifter för att få möjlighet att följa genomförandet av bostadsförbättringsprogrammet. ] en första etapp'bör kommunerna till länsbostadsnämnderna redovisa översiktliga bedömningar av åtgärdsbeho- ven i bostadsbeståndet. Länsbostadsnämnderna bör ställa samman dessa uppgifter och redovisa dem till regeringen i februari 1985. I en andra etapp bör redovisas vilka ställningstaganden till behovet av förbättringsåtgärder som har gjorts i den kommunala planeringen. Överväganden om denna andra etapp bör emellertid anstå till dess resultatet av bostadskommitténs arbete föreligger.
Prop. 1983/84: 40 . 108
Hyresgästernus riksi/örbund och Svenska målareförbundet tillstyrker den föreslagna redovisningen även om stora krav kommer att ställas på kommunernas plancringsresurser. I övrigt är alla remissinstanser som har yttrat sig i frågan skeptiska till om tidpunkten för och omfattningen av redovisningen i februari 1985 är realistisk. Några remissinstanser. bland dem btistudss-tx-velsen och Stockholms kommun. menar att den" behövliga informationen i stället kan inhämtas genom stickprovsundersökningar. Svenska kommun/örbtmdet menar att väsentligare än en riksomfattande inventering av de samlade förnyelsebehoven vore att man inom varje kommun tog fram de mest angelägna förbättringsområdena.
Den fysiska planeringen
Arbetsgruppen anser att det är angeläget att en utökad fysisk planering på områdesnivå kommer igång snabbt. Sådana områdesplaner behövs som underlag för prövning av ombyggnadsärenden och som grund för informa- tion till och överläggningar med fastighetsägare och boende. I betänkandet konstateras att nuvarande planinstrument i byggnadslagen inte är särskilt utvecklade för dessa syften men att en utökad planering på områdesnivå torde kunna ske utan särskilt lagstöd. Den nya plan- och bygglag som f.n. förbereds kommer dock enligt gruppen att ge kommunerna bättre instru- ment för att planera och genomföra förnyelseåtgärder.
Bostudsstyrelsen, som instämmer i behovet av en ökad planering på områdesnivå. pekar på att arbetsgruppen inte har tagit upp de' ofta besvär- liga parkeringsproblemen och inte heller andra frågor som har betydelse för att förbättra den yttre miljön. Statens planverk anser att områdesplane- ringen bör fogas in i den planering som kommunerna redan bedriver. Verket utvecklar i sitt remissvar synpunkter på hur detta kan ske och understryker att en samlad syn på förnyelsebehoven inom olika områden i en kommun måste kunna utvecklas stegvis. Verket aVser att bedriva utvecklingsarbete och utarbeta råd för att visa hur kommunernas planering kan utvecklas. Också Svenska kommtutft'irbundet anser att områdesplane- ringen är ett lämpligt instrument i stadsförnyelsen och understryker vikten av samråd mellan kommunen och berörda parter.
Utbildning och utveckling m. m.
Arbetsgruppen konstaterar att de föreslagna reformerna medför ett stort och omedelbart behov av information och vidareutbildning. I ett långsikti- gare perspektiv krävs förändringar i den grundläggande utbildningen, tek- nikutveckling och forskning.
För att klara det kortsiktiga informations- och utbildningsbehovet före- slär gruppen att planverket och bostadsstyrelsen tillförs särskilda medel under budget-
Prop. 1983/84: 40 ltl9
året 1983/84 för att dels utbilda handläggare i kommunerna och vid länsbostadsnämnderna. dels sprida information till olika berörda in- tressenter som fastighetsförvaltare. företrädare för hyresgästerna. kon- sulenter och entreprenörer,
att behovet av särskilda medel till planverket för vidareutbildning av be- siktningspersonal övervägs och att särskilda medel tillförs planverket för att utarbeta läroplaner och ut- bildningsmaterial för en koncentrerad insats för vidareutbildning av alla i ombyggnadsverksamheten medverkande grupper. Ett stort antal remissinstanser understryker behovet av information och vidareutbildning. Statens planverk framhåller vikten av kraftfulla insatser för att bostadsförbättn'ngsprogrammet skall kunna genomföras till den skisserade omfattningen'och inriktningen. Bostadsstyrelsen har till sitt remissvar fogat en utbildningsplan som innehåller förslag till informations- och utbildningsverksamhet om ändrade finansieringsvillkor för i första hand budgetåret 1983/84. Riksantikt'arieämbetet betonar vikten av en om- fattande satsning på utbildning på alla nivåer och är berett att i samarbete med bostadsstyrelsen och planverket medverkai utarbetandet av informa- tionsmaterial. Ämbetet ger i sitt svar exempel på frågor som kräver särskil- da informationsinsatser. Medel för denna informationsverksamhet måste - anvisas inom ramen för de särskilda informationsanslag som beviljas.
Länsbostadsnämnderna [ Östergt'itlands och Norrbottens lätt understry- ker båda nödvändigheten av att länsbostadsnämnderna tillförs ökade re- surser i första hand under innevarande år. men påpekar att en uppföljning under flera är kommer att krävas. Länsbostadsnämnden i Norrbottens län framhåller att samtliga nämnder måste ges ökade anslag för resor och expenser. Därutöver måste ett antal nämnder få förstärkningar på perso- nalsidan. ' ' '
HSB:s riksförbund delar uppfattningen att forsknings- och utvecklings- insatserna behöver ökas. Byggforskningsrådet bör enligt förbundet avsätta resurser för att initiera och genomföra forsknings- och utvecklingsprojekt direkt ute bland dem som arbetar med konkret byggnadsverksamhet. t.ex. de stora byggherreorganisationerna. En sådan inriktning skulle göra en nödvändig ökad satsning på forskning och utveckling inom byggsektorn möjlig. SABO förutsätter att utbildnings- och. informationsinsatserna kom- mer att ske i samarbete med organisationerna på bostadsmarknaden.
Byggnadsnämnden i Malmö kommun framhåller vikten av att utbild- ningen kommer igång snabbt och anser att ökade kunskaper inom området ' skulle gagna bl.a. kommunernas granskningsverksamhet. Centrum för byggnadskulturi Västra Sverige anser att uppföljning av tidigare exempel. forskning och utbildning behövs för att utveckla och sprida kunskaper om de olika arbetsmomenten.
TCO, Arkitektförbundet och Svenska Arkitekters Riksförbund är alla positiva till att insatser för information. utbildning och forskning görs.
Prop. 1983/84: 40 . l lt)
Svenska Arkitekters Riksförbund föreslår en vidareutbildning av arki- tekter. men också särskilda kurser för granskare och besiktningsmän. lndustrigruppen för lätt byggeri anför att en satsning på ett bostadsförbätt- ringsprogram kräver kunskaper. som inte alltid finns idag hos byggmarkna- dcns parter.
Vad avser den grundläggande utbildningen hänvisar arbetsgruppen till pågående översynsarbete inom Skolöverstyrelsen och universitets- och högskoleämbetet. Vidare påpekas behovet av att också arbetsmarknadsut- bildningen fortlöpande anpassas till de krav som en ökad ombyggnads- och reparationsverksamhet ställer.
Riksantikvarieömbetet menar att en koncentrerad vidareutbildning på kort sikt måste bedrivas för att sprida den kunskap 'om varsam ombyggnad som nu finns. Denna utbildning måste kombineras med en mer omfattande vidareutbildning av byggnadstekniker. Frågorna måste också tas med i grundutbildningen på både gymnasier och tekniska högskolor.
Enligt arbetsmarknadsstyrelsen medger inte de ekonomiska förutsätt- ningarna för många ombyggnader insatser av specialiserade experter för varje arbetsmoment. Därför är det väsentligt nted vidgad integrering av byggyrkena så att en mer allsidigt användbar arbetskraft finns att tillgå inom branschen. Byggnadsarbetureförbundet befarar att bostadsförbätt- ringsprogrammet kommer att öka efterfrågan på arbetskraft främst inom de yrkesgrupper som har den lägsta arbetslösheten. Detta kräver ökade insatser i form av vidareutbildning och även en anpassning av såväl gym- nasie- som arbetsmarknadsutbildningen till de förändrade kraven.
Handikappförbundens centralkommitté framhåller att information och vidareutbildning inte enbart får omfatta nya bestämmelser och varsam ombyggnad. Brister i bebyggelsen när det gäller tillgänglighet för olika handikappgrupper beror ofta på okunskap hos de i byggnadsverksamheten inblandade parterna. Därför är det väsentligt att dessa får en grundläggan- de utbildning om olika handikappgruppers behov och funktionskrav. Nett- rologiskt Handikappades Riksförbund framhåller att brister i kunskaper om tillgänglighet motiverar ytterligare utbildning på såväl grundläggande nivå som i vidareutbildning och specialistutbildning.
Centrum för byggnadskultur i Västra Sverige anser att en utbildning av projekt- och arbetsledare till ett ändrat arbetssätt behövs för att korta ombyggnadstiderna och öka möjligheterna till kvarboende under ombygg- naden.
De nödvändiga insatserna för teknisk utveckling kan enligt arbetsgrup- pen till stor del ske genom omdispositioner av de medel för demonstra- tionsprojekt och experimentbyggande som statens råd för byggnadsforsk- ning förfogar över. Dessa medel, som tidigare var avsedda för energiexpe- riment, kan nämligen numera användas inom rådets hela verksamhetsom- råde. Gruppen föreslär emellertid att särskilda medel anslås för upphand- ling av ny teknik för installation av hissar och andra lyftanordningar i
Prop. 1983/84: 40 l 1 ]
befmtlig bebyggelse. Byggforskningsrådet bör svara för verksamheten i nära samarbete med styrelsen för teknisk utveckling. _
Statens råd för byggnadsjbrskning tillstyrker arbetsgruppens förslag. men anser att de bör sättas in i ett större forsknings- och utvecklingspro- gram, som direkt kopplas till bostadsförbättringsprogrammet. Rådet avser att återkomma i särskild ordning med ett detaljerat förslag till sådant program. Riksantikvarieämbetet anser att behovet av experimentbyggande är stort inte minst för att finna lämpliga modeller för byggprocessen vid ombyggnad. Dagens erfarenheter grundar sig främst på ombyggnader av äldre hus och kan i många fall inte tillämpas på 30- och 4()-talsbebyggelsen.
Svenska kommunförbundet och statens planverk instätnmer i arbets- gruppens förslag om teknikupphandling av hissar m.m. Kommunförbundet anser det speciellt viktigt att särskilda medel anslås för upphandling av ny teknik som rör installation av hissar och'andra lyftanordningar i den befintliga bebyggelsen. Statens planverk framhåller att kravet på varsam- het och anpassning till-derr lokala situationen innebär svårigheter att ut- veckla generella system och standardlösningar. Tanken att genom t.ex. teknikupphandling främja teknisk innovation måste därför nyanseras med hänsyn till dessa lokala variationer.
Riksantikvarieämbetet påpekar att tillgänglighetskraven kommer att medföra mycket stora och kostnadskrävande ingrepp i befintliga byggna- der. Ett utvecklingsarbete behövs därför. för att få fram nya tekniska lösningar i syfte att minimera ingreppen. Dessutom behövs nya tekniska hjälpmedel för de handikappade. så att de i större utsträckning kan över— vinna de svårigheter som finns i vår byggda miljö. Handikappjörbundens centralkommitté understryker vikten av att utveckla nya hissar och andra lyftanordningar som kan leda till enklare och billigare installationer i be- frntlig bebyggelse. Neurologiskt Handikappades Riksförbund föreslår att medel avsätts för ett forskningsprojekt kring tillgänglighet i byggnader och närmiljö. ' I
I betänkandet anger arbetsgruppen en rad kunskapsområden som med anledning av bostadsförbättringsprogrammet bör bli föremål för ytterligare forsknings- och utvecklingsarbete.
Statens planverk anser att teknikutveckling behövs för bl.a. va—kompo- nenter, energihushållningsätgärder och ventilationsanläggningar. Land- skapsarkitekternas riksförbund anser att också åtgärder för att minska energiförbrukningen i den yttre miljön skall få" finansiellt stöd. Industrins Byggmaterialgrupp framhåller att anpassningen av materialindustrin från nybyggnad till ombyggnad kan komma att kräva ökade forskningsmedel.
Statens rådför byggnad.sjbrsknirrg framhåller att de boendes egna insat- ser i förvaltningen bör understödjas. Vid sidan om förbättrade finansie- ringsmöjligheter för underhållet krävs forsknings- och utvccklingsinsatser för ökad kunskap och effektivitet i förvaltningen.
Svenska riksbyggen anser det angeläget att i utbildning. utveckling och
Prop. 1983/84: 40 , . 112
forskning mänskliga behov i vid bemärkelse beaktas. Frågor om männi- skans byggda miljö ärinte uteslutande tekniska vilket betänkandets reso- nemang kan uppfattas som uttryck för.
Centrum för byggruulsku/tur i Västra S verige anser att frågan om evaku- ering eller kvarboende ofta är det viktigaste vid ombyggnader och att korta ombyggnadstider är fördelaktigt för de boende. Ändrade byggrutiner och ny teknik. framför allt när det gäller installationer. behövs.
Finansiering av åtgärder i befintlig bebyggelse
Nästan samtliga remissvar är positiva till huvudprincipen i finansierings- förslaget och dess utgångspunkter. En renodling och förenkling av länesy- stemet är en stor förbättring. '
Några remissinstanser. bl.a. Stockholms konrmun. HSB:s riksfi'irbund och Näringslivets byggruulsdelegation anser dock att det är svårt att uttala sig om förändringarna i finansicringssystcmet då det inte är klart hur förslaget skall finansieras. Vad arbetsgruppen anför är endast att finansi- eringen skall göras inom bostadssektorn genom omfördelningar. HSB.-s riksförbund avvisar alla linansieringslösningar som innebär att lånevill- koren i nyproduktionen försämras.
Lån för gemensamt underhåll. reparationer och energispurätgärder
Arbetsgruppens förslag att dessa lån skall upptas på den oprioriterade kreditmarknaden. varvid en samordning skall ske inom delegationen för bostadslinansiering, har endast kritiserats av några remissinstanser. Sålun- da anser t.ex. bostadsstyrelsvn och länsbostadsnämnden i Norrbottens län att upplåning på den oprioriterade kreditmarknaden medför sämre möjligheter till offentlig kontroll och styrning. LO framhåller att man kan notera en ökad privatisering av finansieringen av bygginsatscr. De nu gällande temporära underhållslånen finansieras privat på den oprioriterade kreditmarknaden. Nu föreslås i ROT-programmet ett perrnanentande av detta system. Det är idag svårt att överblicka konsekvenserna av en sådan ändrad inriktning för samhällets styrmöjligheter. LO menar dock att det finns en risk för minskat samhällsinllytande som måste analyseras innan man i alltför stor utsträckning överlåter åt den privata kreditmarknaden att finansiera av samhället initierade och önskade verksamheter.
Byggnadsarbetarejörbundet framför liknande synpunkter. TCO föror- dar lån på den prioriterade-marknaden dä lån på den oprioriterade markna- den medför sämre lånevillkor för vissa låntagare. t.ex. för sådana som inte _ har goda bankförbindelser och som har låg inkomst.
Säker/retjör lån Enligt arbetsgruppen bör kommunal borgen i form av enkel borgen accepteras som säkerhet för de föreslagna lånen.
Prop. 1983/84: 40 ' | 13
Bankinspektionen anför att såväl Konungariket Sveriges stadshypoteks- kassa som stadshypoteksföreningar efter en lagändring 1983 har möjlighet att för "bebyggelse som har finansierats med stöd av statligt bostadslån i särskilda fall lämna lån mot säkerhet i form av kommuual borgen.
Kommuns borgen måste enligt förslaget kunna godtas även för andra län än underhållslån. t.ex. för lån avseende energisparåtgärder. Dessa'åtgär- der kan bestå av förbättring av isolering m.m. i byggnader och är likartade med sådana åtgärder vilkas finansiering genom underhållslån ovanstående lagändring tar sikte på. Eventuellt får begreppet "statligt bostadslån" vidgas så att däri kan innefattas även lån varom här är fråga.
Bankinspektionen anser vidare att säkerhetsfrågorna i betänkandet vid- rörs endast ofullständigt. lustort sett erinras bara om vissa säkerhetsbe- stämmelser. Det synes emellertid framgå att kommunal borgen även skall ges i de fall då den realsäkerhet. som kommunen kan falla tillbaka på. ligger över 85 % av fastighetens värde. Vidare kan fastighetskreditinstitu- tioner komma att få överta energisparlån för vilka säkerheten ligger ovan- för den angivna nivån. Bankinspektionen framhåller med anledning härav att en fastighetskreditgiitning vars säkerhet helt eller delvis ligger över 85% av uppskattningsvärdet är utomordentligt riskfylld och kan medföra avsevärda förluster, i första hand för kommunen.
Inspektionen varnar därför för en kreditgivning med säkerheter över 85 % av uppskattningsvärdet. I vart fall bör bostadskreditinstituten inte få ge sådana krediter utan kommunal borgen.
Bl.a. Riksbanken anför att ett avgörande-problem ligger i att långt ifrån alla län kan erhålla en säkerhet liggande inom 75% av fastighetens upp- skattningsvärde. Säkerhetsutrymmet kan vara utnyttjat. Flertalet bostads- institut äger dock rätt att ge lån upp till 85% av nämnda värde. För stadshypotekskassan är dock så inte fallet. Detta institut är samtidigt av Särskild vikt i sammanhanget, eftersom det i högre grad än andra är involverat ! finansieringen av flerbostadshus. För att Stadshypotekskassan fullt ut skall kunna medverka i underhållsfinansieringen måste lagen om Stadshypotekskassan ändras. .
Genom att kreditgivare på bred front kan ge lån inom 85 % av uppskatt- ningsvärdet. anser Riksbanken att erforderligt kreditutbud för underhålls- långivningen torde kunna säkras utan allmän föreskrift om kommunal garanti. Det katt dock likväl finnas enskilda fall där risken bedöms vara så stor att 85% av uppskattningsvärdet ger ett för litet lånebelopp för att projektet skall kunna genomföras. I'sådana fall bör kommunen ge garanti för den del av länet som överskrider nämnda 85 %.
Svenska byggnadsarberarqfr'irbundet. Sveriges bostadsföreningars ('en- lrtllförenllig, Malmö och Göteborgs kommuner framhåller att kommunens bristande benägenhet eller principiella inställning till kommunal borgen kan bli ett- hinder för genomförandet av programmet eller är en dålig lösning av säkerhetsproblemet. För stadshypotekens del begränsas den 8 Riksdagen 1983/84. [ sattt/. Nr 40. Bilaga 9
Prop. 1983/84: 40 1 14
kommunala borgen till statsbelånade hus enligt nuvarande regler betonar Konungariket Sveriges .cmdshypotekskasm. Samma remissinstans liksom S venyk Fastighetskredir vill ha proprieborgen. Svensk Fastighetskredit förordar dock en statlig lånegaranti.
Bostadsstyrelsen skriver att det bestånd av bostäder som kan bli föremål för län är i princip yngre än 30 år. En helt övervägande del av detta bestånd har i samband med nybyggnad erhållit paritetslån eller bostadslån med räntclån (i princip under perioden 1957— 1974).
I ett flertal fall har betydande skuldökningar på paritetslånen ägt rum. varför statsverkets fordran är relativt stor. En liknande utveckling har skett med räntelånen. [ fastigheter som belånades mot pantbrev säker-' ställdes skuldökningen av en inteckning inom 110% av pantvärdet. Säker- heten för räntelån utgjordes vanligen av andrahandspanträtt i sämre liggan- de pantbrev.
l samband med att ytterligare lån i fastigheten blir aktuella uppkommer fråga om staten bör tillse att dess säkerhet för ursprungligt bostadslån till nybyggnad inklusive ev. skuldökning bör säkerställas före beslut om ränte- bidrag. Det finns en uppenbar risk för kollision med kreditinstitutens intresse av att få en säkerhet som kan godtas. Styrelsen anser att statsmak- ternas syn på säkerhetsfrågorna för befintliga lån bör komma till uttryck i riksdagsbeslutet.
Slutligen anför SABO att säkerhet för lån inte skall behöva knytas till den aktuella fastigheten.
Konstruktion av räntebidrag m.m.
Arbetsgruppens förslag till konstruktion av räntebidragltill underhålls-. reparations- och energilån syftar främst till att utjämna skillnader i skat- teefl'ekter mellan olika upplåtelseformer och fastighetsägarkategorier. Räntebidrag lämnas under hela lånetiden till hälften av räntan upp till en skälig nivå för kommuner. allmännyttiga bostadsföretag och bostadsrätts- föreningar. Egnahemsägare får inga räntebidrag.
För de enskilda fastighetsägarna har arbetsgruppen föreslagit valfrihet i fråga om räntebidrag. Räntebidrag av samma omfattning som till allmän- nyttiga företag och bostadsrättsföreningar skulle emellertid överkompen- sera praktiskt taget alla enskilda fastighetsägare. Räntebidraget föreslås för denna kategori ägare bli 2% lägre, dvs. halva godtagbara räntan minus 2 %. under förutsättning att reparationsavdraget slopas och att årliga värde- minskningsavdrag medges. Alternativt kan fastighetsägaren välja att avstå från räntebidrag och behålla reparationsavdraget.
Faxtig/1ur.s'ägareförbmzdet. Näringslivets byggnadsdelegation och Sve- rigvs Byggnriisrunförburzd har av principiella skäl avvisat tanken på ränte- bidrag till underhåll. I Sveriges villaägareförbunds remissvar avvisas för- slaget om räntebidrag till samtliga ändamål men särskilt till underhåll. Sl't'nxk Fax!ighkaredit förordar engångsbidrag framför räntebidrag.
Prop. 1983/84: 40 | l5
Riksbanker: anser att storleken av subventionen i de föreslagna under- hållslånen inte har valts med hänsyn till vilket stöd som erfordras för att få till stånd den eftersträvade underhållsverksamheten. Den har valts av ett sidoordnat skäl. Därest en småhusägare lånar till allt underhåll av sitt hus får han fr.o.m. 1985 — under vissa betingelser — själv bära endast halva räntebördan. Den andra halvan förs via skattesystemet över på andra. Därför bör. resonerar arbetsgruppen. bostadsföretagen bli befriade från halva räntekostnaden genom bidrag från staten.
När risk finns att en eftersträvad ekonomisk verksamhet inte kommer till stånd statligt stöd förutan, bör stödet självklart få en sådan utformning att verksamheten utförs. Stödet får enligt Riksbankens mening inte utfor- mas med hänsyn till sidoordnade kriterier. Det kan då bli felaktigt avpas- sat.
Sveriges Bastudsföreningars Celithörwti/ig och Stiftelser: Stockholms Studentbostr'idw- anser att bostadsföreningar och bostadsaktiebolag resp. studentbostäder måstejämställas med allmännyttiga företag med avseende på rätten till räntebidrag.
Riksskatteverket och Göteborgs kommun är bekymrade över admini- strativa problem som en följd av de privata fastighetsägarnas valfrihet.
F tis-tighetsägareförlnmdet anser att problemen med finansiering av det planmässiga underhållet kan lösas genom att höja värdeminskningsavdra- get eller på annat sätt. Fastighetsägaren har enligt gällande lagstiftning rätt till årlig avskrivning för värdeminskning för byggnader av trä med l.75% och för övriga byggnader med l_5 %. Bl.a. underhållsfondsutredningen har visat" att procenttalen bör höjas. Därmed skulle också utrymmet öka för en snabbare amortering av lånen utan att likviditeten ansträngs. Fastighets- ägaret'örbundet föreslår att frågan utreds av bostadskommittén. innan be- slut fattas om att införa underhållslån med räntebidrag.
Förbundet är också kritiskt mot det föreslagna värdeminskningsavdra- get. som förutsätter ändring i kommunalskattelagen. Förslaget till ändring i kommunalskattelagen finns inte återgivet. vilket är en allvarlig brist i betänkandet. Detta gör det omöjligt att diskutera den tekniska utformning- en av konstruktionen med räntebidrag och värdeminskningsavdrag. Det framgår heller inte hur stora värdeminskningsavdragen avses vara. Det syns helt orimligt och ologiskt att begränsa avdragens storlek till de pro- centtal som gäller för om- och nybyggnad. [ konsekvens med åtgärdernas omfattning och varaktighet och de antagna länens löptid bör värdeminsk- ningsavdragen sättas till 10%- resp. S% för lO-åriga och 20-åriga lån.
SABO menar att det är ytterst viktigt att möjligheten till att aktivera för underhåll och reparationer upptagna lån finns. Vetskapen om att räntebi- dragsunderlaget och upptagna lån i en del fall inte till sin storlek kommer att vara identiska gör att SABO förordar att räntebidragsunderlaget bör ligga till grund för aktiveringen i avvaktan på att en närmare översyn av problemkomplcxet sker.
Prop. 1983/84: 40 1 16
Svenska h_vggnadsentrepren(ir/?ireningen anser att aktiveringen av un- derhållsåtgärder strider mot god redovisningssed medan bostadsstyrelsen anser att problem uppstår med värdeminskningsavdrag som ej motsvarar byggnadens livslängd.
F örutsättningarför räntebidrag
Beträffande förutsättningar för räntebidrag har arbetsgruppen föreslagit att krav skall ställas på besiktning av fastigheten för att kunna samordna åtgärder för underhåll och energisparande.
Många remissinstanser. såsom länsbostadsnämnderna iMalmöhus, Gö- teborgs och Bohus samt Norrbottens lätt. Konungariket Sveriges Stadshy- potekskossa. Svensk Fastighetskredit och Göteborgs kommun, förutsätter att det som villkor inte skall ställas att lån upptas för åtgärderna ifråga. Bostadsstyrelsen framhåller att fastighetsägare som disponerar eget'kapital inte skall tvingas uppta lån för att komma i åtnjutande av räntebidrag. Det huvudsakliga kravet bör vara att åtgärderna utförts efter kommunens tillstyrkan. Ur administrativ synpunkt erhålls också fördelar om lån inte sätts som villkor för räntebidrag. Systemet för beräkning av räntebidrag blir enkelt och nämnderna slipper arbetet med inhämtande och uppföljning av villkoren för lånen. '
Bostadsstyrelsen noterar vidare att en-fråga som behöver preciseras är gränsdragningen mellan bostäder och lokaler. De bostadshus som skall vidmakthållas inrymmer inte sällan också lokaler. Det är inte uttalat huru- vida räntebidrag också skall lämnas för lokal. Styrelsen förutsätter dock att de utrymmen som idag kan erhålla räntebidrag vid om- och nybyggnad också skall erhålla räntebidrag för underhåll etc. Kostnaderna fördelas därvid i förhållande till fördelningsareorna, eller efter annan grund om det finns särskilda skäl. Det bör ankomma på styrelsen att utforma lämpliga regler härför.
Riksantikvarieämbetet tillstyrker i princip förslaget om krav på besikt- ning för att räntebidrag skall erhållas vid underhållslån. Ämbetet vill dock framhålla vikten av att dessa besiktningar utförs av personer med ingående kunskaper om äldre byggnader och med förmåga att göra allsidiga bedöm- ningar. Besiktningsmän med tillräcklig kompetens för dessa besiktningar finns f.n. inte i det stora flertalet kommuner. Ett- införande av krav på besiktningar redan fr.o.m. 1984 kan därför beräknas medföra stora pro- blem. Detta bör beaktas i den pågående utredningen om besiktningsvcrk- samheten. _ .
Beträffande samordning av olika åtgärder så delar SABO den uppfatt- ningen under förutsättning att skäligheten för samordning ständigt prövas. Detta mot bakgrund av att åtskilliga energisparåtgärder med fördel kan och bör utföras snarast och har karaktären av normala underhållsåtgärder. Det är väsentligt att enklare energisparåtgärder betraktas som ett viktigt inslag i fastigheternas underhåll och därmed lånefmansieras.
Prop. 1983/84: 40 117
Bostadsstyrelsen tillstyrker förslaget med följande komplettering. De större fastighetsägarna upprättar redan idag planer för hur underhåll och energisparåtgärder skall utföras. Styrelsen anser att det bör ankomma på kommunen att som ett led i yttrande över låneansökan godkänna sådana underhållsplaner och åtgärdsprioriteringar. Har förmedlingsorganet inte egen kompetens förutsätter styrelsen att förmedlingsorganet på lämpligt sätt. t. ex. genom anlitande av byggnadsnämnden, skaffar sig sakkunskap. Styrelsen avser att i samråd med planverket utarbeta exempel på besikt— ningsprotokoll och grunder för utvärdering. Det är vidare enligt styrelsen av stor vikt att kommunernas verksamhet blir praktiskt serviceinriktad så att nödvändigt underhåll etc. inte hindras. För de fastighetsägare som inte får räntebidrag till underhållsåtgärder etc. men ändå vill erhålla energibi- drag bör detta kunna villkoras av kommunen så att nödvändiga underhålls- åtgärder först vidtas.
Planverket föreslår att samarbetet mellan byggnadsnämnderna och för- medlingsorganen förstärks. Bl.a. bör besiktningar och handlingar för byggnadslov resp. bostadslån vid ombyggnad. samordnas. Vidare bör byggnadsnämnden kunna anlitas vid utvärdering av besiktningar för under- hållslån. energilån o.d.
Stockholms kommun framhåller att för bostadslån kan villkor ställas. t. ex. avseende kommunal förmedlingsrätt enligt 64% bostadstinansierings- förordningen. Huruvida också underhållslånen kan förenas med möjlighet att ställa sådana villkor bör övervägas. En annan fråga är huruvida t. ex. markvillkoret bör kunna medföra att underhållslån kan vägras, t. ex. vid för höga köpeskillingar eller om län kan vägras med stöd av kommunal plan m. m.
Bostadskommittén är dock tveksam till att bygga upp en ny självständig och avgiftsfinansierad besiktningsvcrksamhet inom kommunerna. Läns- bostadsnämnden i Göteborgs och Bohus län anser att kostnaderna för besiktningen bör ingå i kostnadsschablonen för lån.
Användning av kastnadsschabloner
Enligt arbetsgruppen bör räntebidragsunderlagets storlek beräknas med hjälp av kostnadsschabloner och utgå med lOO% av desamma till samtliga.
Bl.a. bastadsstyrelsen och SABO är positiva till att kostnadsschabloner används. Göteborgs kommun framhåller dock att användningen av schab- loner förutsätter att bostadsstyrelsen har god kunskap om de verkliga kostnaderna och att styrelsen har ett system för löpande kostnadsuppfölj- ning.
Riksantikvarieämbetet anför att vid underhållsarbeten på kulturhisto- riskt värdefulla byggnader uppstår i vissa fall överkostnader på grund av byggnadens utformning, fasadutsmyckningar, speciella byggnadsmaterial eller dylikt. Dessa antikvariska merkostnader kan vid ombyggnad täckas in via förhöjt låneunderlag eller i vissa fall tilläggslån. Ämbetet förutsätter
Prop. 1983/84: 40 I 18
att ett finansieringssystem för periodiskt underhåll kommer att medge samma möjligheter att finansiera överkostnader.
Rt'intebidragets storlek
Räntebidragets storlek skall enligt arbetsgruppen vara beroende av gäl- lande räntcläge. Den garanterade räntan fastställs i december varje år för nästkommande år. Räntebidraget bör beräknas schablonmässigt efter en räntesats som motsvarar diskontot plus tre procentenheter. varvid de bidragsberättigade åtgärderna vid beräkningen av bidraget antas vara ft- nansieradc med 10- eller ZO-åriga lån beroende på åtgärdernas varaktighet.
Flera remissinstanser. såsom Konungariket Sveriges studshypoteks- kossa. Spirito/7. Hyresgäster/t(ts riksförbund och SABO. framhåller att räntebidrag bör beräknas med utgångspunkt i den verkliga räntan för motsvarande lån och inte en ränteschablon.
Riks/muken anser dock att konstruktionen med en- vald och inte en faktisk ränta som utgångspunkt för bidragsberäkning har fördelar genom att det låntagande företaget inte blir beroende av särskilda institut.
I[_vresgästernas riksft'irbund kan förstå att det kan vara rationellt att utgå från en schablonberäknad ränta men anser dock att räntebidragsberäkning- ' en åtminstone för de allmännyttiga bostadsföretagen skall utgå från den faktiska räntekostnaden. ' .
Konungariket Sveriges stadshypotekskassu framhåller att stadsförnyel- segruppen inte närmare har angivit vilken amorteringstakt den tänkt sig på underhf'tllslånen. Med den konstruktion som utredningen föreslagit för subvention av underhållsåtgärderna blir amorteringstakten avgörande för subventionsgraden. Enligt kassastyrelsens uppfattning ligger det närmast till hands att tillämpa en rak amorteringsplan. dvs. l0%- resp. S%.- av det godkända lånebeloppet amorteras varje år för IO- resp. ZO-årslånen. Amor- teringstakten bör nämligen ansluta nära till den reala värdeminskningen på underhållsarbetet. .
Det är önskvärt. om de föreslagna subventionerna skall ge tillräcklig stimulanseffekt på underhållsinvesteringarna. att låntagarna så långt som möjligt garanteras en viss subvention anser kassastyrelsen vidare. Därför bör inte myndigheten i efterhand kunna ändra räntebidrt-igsvillkorcn eller amorteringsplanerna. Någon absolut garanti för att inte en kommande riksdag vidtar sådana ändringar med t.ex. statsfinansiella motiveringar kan dock inte ges. Osäkerheten om de utlovade subventionerna faktiskt kommer att utgå under de 10 resp. 20 kommande åren kan därför av fastighetsägarna komma att bedömas vara relativt stor. För att få den stimulanseffekt som är nödvändig för att uppnå de fastställda målen kan i så fall krävas att subventionerna görs förhållandevis stora för att kompen- sera för denna osäkerhet.
Stadshypotekskassan anför vidare att en alternativ stimulansmodcll som borde kunna övervägas vore att lämna investeringsbidrag i stället och
Prop. 1983/84: 40 I 19
sedan låta fastighetsägarna själva låna på marknaden i den utsträckning som de anser sig behöva. Det går lätt att schablonmässigt räkna fram nuvärdet av den tänkta subventionsformen.
Det tidigare resonemanget om räntesubventionens beräkning leder ock- så in på frågan om bindningstiden av räntan på de underhållslån som bostadsinstituten skulle lämna enligt Stadshypotekskassan. Om räntesub- ventionen fastställs årligen men räntebindningstiden är 2.5 eller 5 år så kan låntagarens faktiska ränta komma att avvika relativt mycket från den rådande räntenivån från vilken staten skulle utgå vid fastställande av räntesubventionen. Långa räntebindningsperioder innebär en ökad osäker- het hos låntagarna om vilken faktisk andel av räntekostnader som kommer att subventioneras. Detta problem skulle minska i betydelse om bostadsin- stituten kunde tillämpa kortare räntebindningstider än de som riksbanken idag medger.
Bostaa'sst)-'relsen vill ändra bidragsprofilen så att ett större bidrag utgår i början av lånets löptid och sedan trappas av.
Svenska byggnadsentreprenörföreningen framhåller att det behöver klarläggas om upptagande av underhållslån medför befrielse från hyreshus- avgift. Om det inte är avsikten förstärks motivet att avvakta den tidpunkt då ombyggnadslån kan erhållas.
Några remissinstanser framhåller att den föreslagna räntebidragskon- struktionen medför försämring på energisidan. Riksbyggen anser att försla- get innebär ökade räntesubventioner för lån till underhåll och reparationer. medan räntesubventionerna för energilån. sophanteringslån. radonlån och lån till ändrad lägenhetssammansättning minskas avsevärt om åtgärderna i fråga inte ingår i en ombyggnad.
Statens råd för byggnadsforskning anför att värmepumpsmarknadens nuvarande energilån i många fall ligger på gränsen till lönsamhet och inte får försämras i de nya förslagen. Marknaden för värmepumpar är under stark uppbyggnad som måste vara fri från ändringar och störningar hos tillverkare och installatörer för att uppnå serieeffekternas fördelar med lägre priser på produkter och installationer. Rådet avstyrker därför på det bestämdaste att nuvarande låneformer för värmepumpsinstallationer änd- ras eller försämras. .
Riksbyggen anser att den garanterade räntan bör beräknas för de här uppräknade åtgärderna på samma sätt som för om- och nybyggnad. Dessa räntesubventioner skulle därmed inte vara så beroende av om åtgärderna i fråga utförs i samband med ombyggnad eller inte. Att försämra villkoren för lån till ombyggnad av visst slag för att därigenom uppnå den önskade samordningen kan inte gagna målsättningen att öka ombyggnadsverksam- heten.
Bl.a. Målarmästarnas riksförening och SHlO-Familjeföretagen vill ha rätt till avdrag vid inkomsttaxeringen för reparationskostnader för småhus och den senare även för bostadsrätter.
Prop. 1983/84: 40 120
Administration av räntebidrag m. m.
Beträffande administrationen av räntebidragen anser arbetsgruppen att den bör göras så enkel som möjligt. Som tidigare nämnts skall bidragsgiv- ningen bygga på kostnadsschabloncr. Ansökan om räntebidrag bör göras en gång per år och avse fastighetsägarens samlade bestånd i en kommun. Ansökan bör göras innan åtgärderna vidtas. Besiktning av fastigheten skall göras för att uppnå samordning mellan olika underhållsåtgärder och med skäliga energisparåtgärder. Kostnaden bör ingå i bidragsunderlaget. De kommuner som nu beslutar om energilån bör också få besluta om nu aktuella räntebidrag. Den bidragssökandes revisorer eller förmedlingsor- ganet i kommunen bör i efterhand intyga att åtgärderna har genomförts.
Bostadsstyrelsen avstyrker förslaget att ansökan om räntebidrag skall inlämnas vid ett tillfälle per år och avse fastighetsägarens samlade bestånd i en kommun. Beslut om räntebidrag liksom det utbetalade bidraget måste registreras på varje fastighet, på ett sådant sätt att deti efterhand går att konstatera till Vilka åtgärder i resp. byggnad som bidrag beviljats. Detta är nödvändigt för att bl.a. förhindra att bidrag lämnas mer än en gång till samma åtgärd och för att möjliggöra redovisning av räntebidragsförhållan- den vid överlåtelse av fastighet.
Ur fastighetsägarens synvinkel är det en klar nackdel att inte få lämna in ansökan om räntebidrag mer än en gång per år när redovisningen av åtgärderna ändå måste preciseras med avseende på åtgärd. hus och fastig- het. Någon jämförelse med handläggningen av de nuvarande s.k. under- hållslånen. där endast uppgift om totala areor för aktuella årgångar av hus behöver redovisas. kan därför inte göras. För stora fastighetsägare kan det uppstå svårigheter att bedöma det samlade behovet av underhållsåtgärder för hela fastighetsbeståndet en gång per år. Detta kan också leda till onödiga förskjutningar av angelägna eller akuta åtgärder och till försening- ar av räntebidragen. Långsiktig planering av fastighetsunderhållet kan främjas på annat sätt. t. ex. genom utformningen av besiktnings- och åtgärdsmallar och kommunernas granskning av dessa i samband med ytt- randet över räntebidragsansökan.
För kommuner och länsbostadsnämnder skulle en koncentration av ansökningstillfällena kunna leda till besvärande bclastningstoppar vissa- tider.
En rekommendation om att ansökningarna bör avse åtgärder i hela kvarter eller områden i samma ägares hand bör dock utfärdas. Det bör också föreskrivas att ansökan om räntebidrag till åtgärder i en viss fastig- het inte får göras oftare än en gång om året anser bostadsstyrelsen avslut- ningsvis.
Även andra remissinstanser. såsom Göteborgs kommun och SABO. anser att begränsningen till ett ansökningstillfälle per år inte är bra.
Arbetsgruppens förslag om att ansökan om räntebidrag bör göras innan åtgärderna vidtas avstyrker bastadsstyrelsen men. anser dock att kom-
Prop. 1983/84: 40 I2l
munen skall ha till5tyrkt ansökan innan åtgärden vidtas. Ett skäl härför är att förmedlingsorganet bör kunna konstatera att åtgärden inte redan tidi— gare är vidtagen och att kravet på samordning av åtgärder bör framföras innan de vidtas. Det viktiga är att rätta åtgärder blir vidtagna på rätt sätt. Vid eventuell rambegränsning uppstår dock vissa problem. T. ex. uppstår risk för att när ytterligare medel släpps av ramen detta enbart medför att stöd lämnas till redan utförda åtgärder. Finns risk för knapp medelstilldel- ning kan det av sysselsättningsstimulerande skäl finnas anledning att om- pröva om inte påbötjandet skall knytas till beslutstillfället.
Konungariket .S'w'rigc's stads/typatekskassa och Spintab vill att räntebi- dragen skall utbetalas direkt till långivaren.
Dessutom anser [iinsbtixtadmämndernu i Östergötlands och Norr/mt- tans [än att förmedlingsorganet och inte någon revisor skall utfärda intyg om genomförda åtgärder före utbetalning.
Energibidrag m. m.
Arbetsgruppens förslag beträffande energibidrag innebär dels att de bidrag som f. n. lämnas till l5 % av den godkända kostnaden för förbättring av isolering i bjälklag och ytterväggar samt byten och komplettering till treglasfönster bör permanentas. Dels bör energibidrag lämnas med ett visst belopp t. ex. per lägenhet eller ta: och kunna avse samtliga upplåtelsefor— mer och fastighetsägarkategorier. Regeringen bör få fastställa såväl ända- mål som belopp. Ramen'för energibidrag föreslås vara 120 milj. kr. för budgetåren 1984/85—1986/87.
Beslut om bidrag till hyres- och bostadsrättshus bör fattas av länsbo- stadsnämnden och till äganderättssmåhus av kommunens förmedlingsor- gan. Bidraget utbetalas när bidragssökandes revisor eller förmedlingsor- ganet har intygat att åtgärden har genomförts.
Lån till energisparande på den oprioriterade kreditmarknaden förutsät- tcr att kommunerna. genom kommunal borgen eller på annat sätt. medver- kar till att trygga ett fortsatt energisparande. Kommunal borgen bör kunna lämnas som enkel borgen. Energibidrag bör inte lämnas i kommuner som generellt motsätter sig att ställa kommunal borgen för lån till energisparåt- gärder.
Bastudsstyrelsen anför att för de yngre flerbostadshusens del innebär arbetsgruppens förslag till nya räntebidragsregler ett starkt minskat incita- ment till energisparåtgärder. Styrelsen föreslår därför en annan utformning av räntebidragen med större stimulans de första åren och förutsätter dess- utom att energibidragen differentieras och reglerna för tilläggslån utformas så att effekterna av de minskade räntebidragen till dessa fastigheter i möjligaste mån reduceras. För småhusägarna kan vissa problem uppstå vid övergång till upplåning på den oprioriterade kreditmarknaden till energi- sparåtgärder. '
Riksbyggen är kritisk till det skisserade stödet och säger att ROT-pro-
Prop. 1983/84: 40 122
grammet förordar en stegrad takt i energisparprogrammet. Om detta upp- nås är i och för sig tvivelaktigt med hänsyn dels till den indirekta försäm- ring av stödet till energisparåtgärder som en samordning av låneformerna leder till. dels till det faktum att en ombyggnad av de aktuella årgångarna ger en mycket liten energispareffekt ijämförelse med en ombyggnad av 50- och 60-talshusen. Om förslagen i promemorian mot förmodan skulle leda till en sådan stegrad takt är det ganska långsökt att söka finansiering genom försämring av stödet till bostadsförsörjningen.
Svenska bygg/tudsurhetamfår-bundet och HSB:s riksförbund anser att ramen för energisparandet är otillräcklig.
Flera remissinstanser. bl. a. hnstadsstyrelsen. är kritiska till förslaget att kommunerna skall besluta om energibidragen. medan Göteborgs kommun yttrat sig positivt om förslaget.
Beträffande kommunal borgen anser läns/mstat/.tniimnden i Östergöt- lunds län att kravet på kommunal borgen bör avse alla låntagarkategorier.
Bostads/ån till (nn/)yggnad
Arbetsgruppen föreslår med hänsyn till de föreslagna finansieringsmöj- Iigheterna för underhåll. energisparåtgärder och reparationer att bostads- lån till ombyggnad i fortsättningen endast skall lämnas för bostäder som är äldre än 30 år. Från 30-årsregeln bör undantag göras för ombyggnad av hus och lägenheter som inte uppfyller LGS. för ombyggnad av bostäder till lokaler. för tillbyggnad av småhus i vissa fall och för installation av hissar.
Kravet på att ombyggnaden skall medföra en väsentlig ökning av bo- stadsvärdet bör tillämpas mer generöst än tidigare. Ombyggnadslån bör därmed omfatta åtgärder såsom ändrad lägenhetsfördelning. gårdssane- ring. installation av hissar m.m. Lån bör även kunna lämnas för grundför- stärkning även titan samband med andra ombyggnadsåtgärder.
Lån till ändrad lägenhetssammansättning i hus som är yngre än 30 är bör i fortsättningen finansieras som underhållsåtgärder m.m.
Miljölån utan räntebidrag bör avvecklas. Beträffande ingångsvärdebelåningen föreslår arbetsgruppen att den sänks från maximalt 40% till maximalt 25% av ombyggnadskostnaden. Vidare bör ingångsvärdebelåningen begränsas till ett belopp som högst motsvarar köpeskillingen. Län och räntebidrag till ingångsvärdet bör kun- na lämnas även för småhus som upplåts med hyresrätt eller bostadsrätt.
Flera remissinstanser. bl.a. bostadsstyrelsen. SABO och Spintab. är positiva till grundkonstruktionen för ombyggnadslån. SABO framhåller dock att det bör vara möjligt att göra undantag från 30-årsregeln inte bara för hus som inte uppfyller LGS. för tillbyggnad av småhus m.m.. utan också då det av olika skäl är nödvändigt att mer omfattande ombyggnads- åtgärder genomförs vid ett samlat tillfälle. Det kan t. ex. bli nödvändigt på grund av byggnadstekniska brister. särskilda sociala hänsyn eller därför att fastigheten ingår i ett förnyelseområde med bebyggelse av varierande
Prop. 1983/84: 40 . l23
ålder. I ett förnyelsearbete som inte bara omfattar enstaka hus utan omfat- tar hela kvarter eller stadsdelar. är det särskilt väsentligt att finansierings- reglerna ger en viss flexibilitet.
HSB:s riksförbund anför att den föreslagna ändringen att ombyggnads- lån med vissa undantag skall ges till fastigheter som är äldre än 30 år synes vara alltför begränsande. De uppräknade undantagen täcker inte alla ange- lägna behov som t. ex. ombyggnad av kategoribostäder och vissa vindsin- redningar till bostäder.
1.0 anser att i ett avseende måste regler och villkor för statligt stöd förbättras. nämligen för förnyelse av oattraktiva och förslummade 50- och öO-talsområden med låg boendestatus. Enligt ROT-programmet ska om- byggnadslånen i princip inte kunna utgå till hus som är yngre än 30 år. vilket alltså skulle utesluta dessa relativt nya. men ändå klart renoverings- mogna områden. Alternativet tycks i många fall vara rivning. vilket måste anses helt oacceptabelt. LO vill därför förorda att också yngre fastigheter och bostadsområden omfattas av de nya lånebestämmelserna. Ett annat alternativ som bör övervägas är att finansiera dessa extrema åtgärder som om det var fråga om nyproduktion.
Även Rikslrvggcn anser att det är viktigt att ett långsiktigt program för ombyggnadsverksamheten också riktar sig mot 50— och 60—talets produk- tion och inkluderar miljöförbättringari större skala.
Liinsbostodsnämnden i Malmöhus län befarar att fastighetsägare skjuter upp ombyggnad om fastigheten är nära 30 år medan länsbostodsniimm'lcn i Norrlmttwts län anser att det inte är rimligt att allt löpande underhåll kan belånas för hus som är äldre än 30 år.
L("ins/mstadtnämnden [ Norrbottens liin vill erinra om de tankegångar beträffande komplettering av befintlig bostadsbebyggelse som framförts av bl.a. stadsförnyelsekommittén. Om kompletteringcn t.ex. görs i form av- tillbyggnad av ytterligare en bostadsvåning måste åtgärden klassas som ombyggnad. Med de föreslagna reglerna skulle tillbyggnaden inte kunna belånas med ombyggnadslån om huset är yngre än 30 år. Vid tillbyggnad av flerbostadshus — oavsett om tillbyggnaden görs horisontellt eller vertikalt — kan det vidare vara fastighetsekonomiskt rimligt att samtidigt vidta vissa åtgärder i den befintliga huskroppen — åtgärder som kanske normalt skulle ha vidtagits först när huset är äldre än 30 år. De undantag från 30- årsgrän- sen som utredningen föreslår bör därför kompletteras med tillbyggnad av flerbostadshus. Lån bör därvid kunna utgå även 'till åtgärder i befintlig byggnad.
Stockholms Kooperativa Bostadsförmting anser att det är väsentligt att villkoren för begränsad ombyggnad inte försämras medan Svenska bygg- nodsunrreprem'ir/öreningen anser att stimulanseffekterna för ombyggnad är otillräckliga varför lånereglerna bör ses över.
Sveriges i'illaiigorqförbund motsätter sig att lån och räntebidrag till ingångsvärdet skall kunna lämnas även till småhus som upplåts med hyres-
Prop. 1983/84:40 124
rätt eller bostadsrätt. Dessa dispositionsformer är redan nu kraftigt gynna- de framför äganderätt av småhus. vilket lett till en ur bostadspolitisk synpunkt helt omotiverad övergång från äganderätt till bostadsrätt och hyresrätt. Att nu ytterligare öka rådande orättvisor kan inte godtas.
Beträffande tolkningen av "väsentlig ökning av bostadsvärdet" i sam- band med ombyggnad anser hostad.v.sryrelscn att genom den föreslagna ändringen mister begreppet väsentlig ökning av bostadsvärdet mycket av sin innebörd. Dessutom skulle den föreslagna generösare tillämpningen kunna medföra att allt underhåll kommer att ingå i låne- och räntebidrags- underlaget för ombyggnaden utan att fastigheten blir godtagbar ur samhäl- lets synpunkt. Bostadsstyrelsen anser därför att som en förutsättning för ombyggnadslån bör gälla att fastigheten efter ombyggnad erhåller "lång- siktigt godtagbara egenskaper". Styrelsen föreslår därför att ombyggnads- lån skall förbehållas fastigheter där en genomgripande ombyggnad inte inträffat senare än 30 år före beslut om lån. under förutsättning att fastighe- ten genom ombyggnaden uppnår långsiktigt godtagbara egenskaper.
De undantag från 30-årsgränsen som föreslås ansluter sig styrelsen till. förutsatt att fastigheten genom åtgärden blir långsiktigt godtagbar. Denna lösning utesluter inte etappvis ombyggnad men motverkar onödiga tröskel- effekter. Etappen i sin helhet måste dock vara långsiktigt godtagbar. Avgö— rande om fastigheten genom ombyggnaden uppnår långsiktigt godtagbara - egenskaper bör i princip ankomma på kommunen att bedöma.
[ fråga om bostäder som byggs om till lokaler vill styrelsen erinra om att förordningen (1982: 1272) om statligt lånestöd m.m. till särskilda åtgärderi bostadsområden med outhyrda lägenheter i flera avseenden inte längre blir tillämplig. Vid lån till tillbyggnad av småhus kan kravet på långsiktigt godtagbara egenskaper innebära en viss skärpning av nuvarande regler, om kravet skall ställas på att hela huset blir godtagbart efter tillbyggnaden. För småhus yngre än 30 år anser inte styrelsen det finns skäl att ställa krav utöver själva tillbyggnaden. Någon ytterligare begränsning av möjligheter- na att lämna bostadslån för tillbyggnad utöver den areabegränsning som gäller vid nybyggnad anser styrelsen inte erforderlig.
Beträffande lån för sophantering framhåller HSB:s riksförbund att en kvalitativt god sophantering rör såväl boendemiljön som arbetsmiljön för renhållningsarbctarna. Arbetsgruppen har nu föreslagit att villkoren för sophanteringslån ändras så att ombyggnadslån" inte längre skall utgå. I ' stället bör enligt arbetsgruppen de villkor som föreslagits för underhållslån gälla också för sophanteringslän. HSB kan inte tillstyrka en så kraftig försämring av lånevillkoren för den angelägna uppgiften att i förekomman- de fall förbättra en undermålig sophantering. Risken är uppenbar att om- byggnaderna av soprum m.m. minskar och i vissa fall helt uteblir. De nuvarande lånevillkoren för förbättrad sophantering bör därför kvarstå.
Även Stockholms Kooperativa Bostadsförening har uttalat sig mot för- sämringen av länevillkoren för soprum.
|») Jl
Prop. 1983/84: 40 _ l .
Bostadsstyrelsen anser att effekten av begränsningen av ingångsvärdet till köpeskillingen är svår att bedöma. Exempelvis kan det leda till att köpeskillingens storlek bestäms med utgångspunkt från gällande tomt- och grundberedningsbelopp i stället för med utgångspunkt ifrån i vilket skick fastigheten är. Vidare kan det uppstå problem att bestämma ingångsvärdct när fastigheten erhållits genom byte. Slutligen finns inte denna begränsning vid nybyggnad. Styrelsen avstyrker därför detta-förslag.
Länsbostadxnämnden iMalmöhns [än har ingen erinran mot de föreslag- na reglerna för ingångsvärdebelåningen. Nämnden vill endast påpeka att regeln om maximering till erlagd köpeskilling måste kompletteras med en bestämmelse om hur gammalt ett köp skall vara för att beaktas. I annat fall kan fastighetsägare, som-innehaft en fastighet under längre tid. utan rimlig anledning komma i ett sämre läge belåningsmässigt än den som nyligen förvärvat sin fastighet.
Flera remissinstanser, bl.a. bostadsstyrelsen. Göteborgs och Stock- holms kommuner, tillstyrker begränsningen av ingångsvärdebelåningen till 25 %.
Riksbyggen anser att det är helt klart att ingångsvärdebelåningen påver- kar fastighetspriserna. Frågan är ändå om det verkligen föreligger någon överkompensation. Riksbyggen är tveksam till denna försämring av låne- villkoren för relativt begränsade ombyggnader. då det är svårt att överblic- ka konsekvenserna. En del av incitamentet för att utföra ombyggnader som väsentligt ökar bostadsvärdet försvinner samtidigt som det borde ligga . i samhällets intresse att få till stånd sådana ombyggnader även om de är av begränsad omfattning.
Riksbyggen framhåller vidare att enligt gällande regler erhålls ingångs- värdebelåning endast under förutsättning bl.a. att ansökan om lån görs inom fem år från köpet. I annat fall lämnas räntebidrag men inte lån för motsvarande belopp. [detta avseende föreslås ingen ändring. Konsekven- sen av gällande regler är att den som köper en fastighet och därefter bygger om inom fem år i allmänhet får en betydligt förmånligare finansiering än den som ägt samma fastighet i mer än fem år. Överlåtelsen-i sig ökar allt-sä fastighetens värde. Det vore därför till fördel om ingångsvärdebelåningen gjordes oberoende av tiden för innehavet av fastigheten. _
Länsbostadsnämnden i Götehorgr och Bohus län har också vissa in- vändningar mot ingångsvärdebelåningen och anför att sedan några år till— baka får ingångsvärdet tas in i den nya lånebilden vid ombyggnad. En av begränsningarna är att ingångsvärdet får motsvara högst summan av_ de belopp för tomt- och grundberedningskostnader samt lägestillägg som skulle ha gällt för en motsvarande nybyggnad. Denna begränsningsreg'el föreslås vara kvar och länsbostadsnämnden har i princip inget att invända mot detta. '
Däremot har länsbostadsnämnden allvarliga invändningar mot att läges- tillägget är och föreslås förbli räntebidragsberättigat. Lägestillägget har
Prop. 1983/84: 40 l26
alltid avsetts avspegla att fastigheterna inom ett visst avgränsat centralt område — på grund av sitt läge i förhållande till mera perifert belägna fastigheter — är mera attraktiva och att detta kommer till uttryck i en större hyresbetalningsvillighet. Denna ursprungliga uppfattning fungerar inte når lägestillägget får räntesubventioncrade lån. Enligt Iänsbostadsnämndens erfarenhet har räntebidrag på belopp för lägestillägg medverkat till ett uppdrivande av fastighetspriserna eftersom avkastningsvärdet och för- väntningsvärdet stiger när man kan påräkna lägre kapitalkostnaderju mera centralt en fastighet är belägen. Länsbostadsnämnden föreslår att räntebi- drag inte skall utgå på den del av lån som motsvarar belopp för lägestillägg. Den enklaste lösningen är att lägestillägget flyttas från låneunderlaget till pantvärdet. Länsbostadsnämndens uppfattning gäller även beträffande ny- byggnadsprojekt.
HSB:s riksjl'irbnnd kan inte tillstyrka en sänkning av ingångsvärdebelå- ningen vid i övrigt oförändrade lånevillkor för ombyggnad. Vidare anser HSB:s riksförbund att vägande skäl saknas för att belåningen begränsas till ett belopp som högst motsvarar köpeskillingen.
Finansiering av arbete som inte kattjä'irriintas i sin helhet
Arbetsgruppens förslag innebär följande.
Den del av kostnaden för åtgärden som kan förräntas på konventionella villkor finansieras på sedvanligt sätt. Utförs åtgärden med stöd av bostads- lån i anslutning till andra låneberättigade ombyggnadsåtgärder och ryms inte den sammanlagda godkända kostnaden inom fastighetens beräknade nybyggnadsläneunderlag. bör detta låneunderlag få överskridas i den mån fastigheten beräknas kunna bära en högre lånekostnad. Vid beräkningen bör hänsyn tas även till värdet av låntagarens ränteavdrag m.m. vid inkomstbeskattningen.
Vad sotn går att förränta avgörs i det fall att åtgärden utförs i anslutning till vanliga ombyggnadsåtgärder med ledning av fastighetens beräknade avkastning efter ombyggnaden. [ övriga fall avgörs frågan med ledning av en jämförelse mellan å ena sidan kostnaderna för länet och övriga lån i fastigheten och å andra sidan en beräknad lånekostnad för likvärdiga bostadslägenheter på orten, vilka upplåts med hyresrätt. [ fråga om lån till nya energikällor bör avkastningen som hittills inskränkas till att avse kostnaden för åtgärden relaterad till den minskade energikostnaden.
Den del av kostnaden för åtgärden som inte går att förränta bör finansi- eras med lån. som inledningsvis i sin helhet är räntefritt och stående (tilläggslån).
Löptiden för tilläggslånet bör vara densamma som för grundlånet. [ fall när hela kostnaden för åtgärden måste finansieras med tilläggslån bör löptiden bestämmas med hänsyn till åtgärdens beräknade livslängd.
Behovet av fortsatt ränte- och amorteringsfrihet bör omprövas vart femte år ttnder lånets löptid. Den del av tilläggslånet som vid omprövning-
Prop. 1983/84: 40 . I27
en befinns kunna förräntas görs räntebärande och amorteringspliktig. Ränte- och amorteringsvillkoren bör därvid bestämmas så att låntagaren får samma utgift som om länet i motsvarande del hade varit ett räntebäran- dc amorteringslån från 'dagen för utbetalningen. Det innebär att ränta och amortering på den del av länet som kan förräntas bör betalas i form av en annuitet beräknad efter samma räntesats och löptid som för ett grundlån. De amorteringsbelopp i den årliga annuiteten. som betalningsmässigt hän- för sig till tid under vilken tilläggslånet har stått ute ränte- och amorterings- fritt, bör efterskänkas. .
Den del av ett tilläggslån som vid lånetidens slut alltjämt utestår ränte- och amorteringsfritt bör skrivas av. Undantagsvis, om det är uppenbart att tilläggslänet inte kommer att kunna förräntas under dess löptid, bör lånet kunna avskrivas tidigare.
Behovet av fortsatt ränte- och amorteringsfrihet bör omprövas även då fastigheten övergår till ny ägare. Om köpeskillingen överstiger summan av tilläggslån och kvarstående skuld på sådana lån mot säkerhet i fastigheten som har upptagits för fastighetens behov. bör tilläggslånet anses kunna förräntas i motsvarande del. Detsamma bör gälla då fastighetens ägare har tagit upp nya lån mot säkerhet i fastigheten med sämre förmånsrätt än säkerheten för tilläggslånet.
Tilläggslån skall kunna ges för åtgärder i samband med: byggskador (röta, mögel. fukt, korrosion), ändrad lägenhetssammansättning i fastigheter med tomma lägenheter. grundförstärkning i kulturhistorisk miljö. radon. lokala energikällor. ombyggnad av kulturhus. Lån bör lämnas även om åtgärden omfattas av ett garanti- eller försäk- ringsåtagande. om sökanden förbinder sig att vidta åtgärder för att få ersättningsfrågan prövad och att återbetala lånet helt eller delvis om och när ersättning betalas ut.
Lån lämnas inte med högre belopp än vad som. tillsammans med övriga lån i fastigheten, ryms inom ett med utgångspunkt i fastighetens beräknade nybyggnadspantvärde bestämt belåningsvärde.
Staten handhar långivningen och den finansieras över statsbudgeten. Långivningen liksom varje åtgärdstyp rambegränsas.
De flesta remissinstanser. bl.a. bosrudsstyrelsen, Sveriges faslig/tets- ägarcförbtmd. Sram/m riksbyggen och Stockholms kom/mm, tillstyrker tilläggslånens utformning i stort.
Riksanrikvarieiz'mbetet tillstyrker också förslaget men anför att beträf- fande tilläggslån för grundförstärkning av kulturhistoriskt värdefulla bo- stadshus eller bostadshus som ingår i en kulturhistoriskt värdefull miljö måste en noggrann uppföljning av hur lånen utnyttjas dock ske och studier av den totala omfattningen av grundförstärkningsbehoven genomföras för
Prop. 1983/84: 40 128
att få en realistisk bedömning av anslagsbehoven. Ämbetet förutsätter att tilläggslån för grundförstärkningar och tilläggslån för ombyggnader av kulturhistoriskt värdefulla byggnader ges separata ramar.
I systemet nted bostadslån och tilläggslån för ombyggnad av kulturhisf toriskt värdefull bostadsbebyggelse är långivningen maximerad till 2009?- av fastighetens nybyggnadsunderlag. Ämbetet förutsätter att detta maxi- mibelopp inte sänks.
Beträffande tillstyrkanderamen för dessa tilläggslån vill ämbetet föreslå att nuvarande koppling mellan förhöjda låneunderlag för ombyggnadslån och tilläggslån slopas. Enligt ämbetets mening bör det förhöjda låneunder— laget för bostadslånet inrymmas i de totala ramarna för bostadslångivning- en. En sådan förändring skulle medföra en avsevärd förenkling av Iånehan- teringen för den kulturhistoriskt värdefulla bebyggelsen.
Tilläggslån kan idag utgå enbart till ombyggnad av bostadshus som är förklarade för byggnadsminnen enligt 1960 års lag eller av sådan beskaffen- het att de kan förklaras för byggnadsminnen (SFS l974: 255). Enligt riksan- tikvarieämbetets mening borde tilläggslån även utgå till bostadshus som utan att vara av byggnadsminnesklass är av väsentlig betydelse för miljöer vilkas bevarande är ett riksintresse för kulturminnesvården i likhet med vad som gäller enligt förordningen för statsbidrag till vård av kttlturhisto- riskt värdefull bebyggelse. —
Riksantikvarieämbetets syn på tillstyrkanderam delas av bostadsstyrel- sen.
En utvidgning av tillämpningsområdet föreslås av Byggnudsurlwrurqfi'jr- bundet som anser att många av de områden som enligt förbundets mening är i behov av en omfattande "rehabilitering” för att åter kunna fungera inte uppfyller de olika kriterier som krävs för tilläggslån. Förbundet anser därför att det i propositionen bör föras in en regel som gör det möjligt att genomföra genomgripande stadsdelsrenoveringar med tilläggslån utan av— seende till om dessa i övrigt uppfyller de kriterier som annars är nödvän- diga. Ett annat alternativ som bör övervägas är att finansiera dessa ex- trema åtgärder som om det var fråga om nyproduktion eftersom produk- tionskostnadsbelåning inte gäller vid ombyggnad.
Länsbosmdmämm/en [ Göteborgs och Bohus län pekar på risken av att ombyggnadskostnaderna pressas upp för att man skall få tillgång till till- läggslån.
Sveriges vil/(tågareförbuna' och Svenska hyggnudsenlremmtt'jiji'iruning- en framhåller den stora osäkerhet som tilläggslån medför för låntagare då lånevillkoren omprövas vart femte år. _
Bostadsstyrelsen ansluter sig till föreslagna regler för omprövning av tilläggslån med följande komplettering. Det grundläggande villkoret för tilläggslån bör vara att det efter fem år skall följa grundlånets ränte- och amorteringsvillkor. Föreligger särskilda skäl bör ytterligare ränte- och amorteringsfrihet kunna beviljas efter särskild framställning från lånta-
Prop. 1983/84: 40 _ 129
garen. Ur administrativ synpunkt är det dessutom en fördel om avskriv- ning sker vid varje aviseringstillfälle enligt amorteringsplan. Styrelsen' förutsätter därvid att efterskänkt belopp till fastighetsägare med konven- tionell taxering inte är skattepliktig inkomst och att det därför inte förelig- ger någon skyldighet för länsbostadsnämnderna att rapportera till skatte- myndigheten.
Länsbostadsniimnden iNorrbonens [än är tveksam till de avskrivnings- regler som arbetsgruppen föreslår då man anser att det inte finns någon anledning att göra några avskrivningar av tilläggslånet i samband med de omprövningar av lånevillkoren som föreslås ske vart femte år. Frågan om avskrivning av tilläggslånet eller delar av detta bör i stället behandlas i anslutning till att grundlånet slutamorteras eller skulle ha slutamorterats. Om avkastningen från fastigheten vid denna tidpunkt medger amortering bör avskrivning av tilläggslånet inte medges enligt nämnden.
Finansiering av vissa tillgänglig/tetsskapande åtgärder Arbetsgruppens förslag till finansiering av tillgänglighetsskapandc åtgär- der är av kortsiktig karaktär i avvaktan på bostadskommitténs övervägan- den i denna fråga.
Förslaget går ut på att det statliga stödet utformas som ett bidrag till kommunerna för att dessa skall kunna stödja angelägna åtgärder. Ansvaret för denna bidragsgivning bör lämpligen läggas på bostadsstyrelsen. Till- gängliga medel bör fördelas efter ansökan från kommunerna. Med hänsyn till att tillgången på statliga medel kommer att vara begränsad bör den ordningen gälla att endast ansökningar som har inkommit till bostadssty- relsen före en viss tidpunkt under ett kalenderår kan komma ifråga för bidrag det året. Styrelsen bör ges vissa riktlinjer för hur tillgängliga "medel skall fördelas. Detta är nödvändigt även om kommunernas handlingsfrihet därmed i viss mån begränsas.
För bostadsstyrelsens fördelning av bidragsmedel bör följande riktlinjer gälla:
— Bidrag bör i första hand lämnas till installationer av hissar och andra lyftanordningar och i andra hand för andra tillgänglighetsskapandc åt- gärder i eller i omedelbar anslutning till bostadshus. Prioritet bör ges åt kommuner som har upprättat planer för tillgängligheten. — Bidrag bör lämnas främst för installationer i trevåningshus. I speciella fall bör stöd kunna ges till installationer även i fyravåningshus. — Bidrag bör lämnas bara under förutsättning att kommunen bidrar med minst 20% av den kostnad för åtgärden som kommunen uppger i sin ansökan.
— Bidrag bör lämnas med ett belopp som motsvarar högst 30% av den uppgivna köstnaden. Den statliga delen av stödet begränsas till 100 milj. kr. per år.
Bla. bostadsstyrelsen, bostadskommittén och S verigesfastighetsägare-
9 Riksdagen l983/84. ! .ru/nl. Nr 40. Bilaga 9
Prop. |983/84z40 l30 förbund bifaller förslaget om finansiering av tillgänglighetsskapande åtgär- der.
Brismdsxlyrclscn anför att förslaget om ett särskilt bidrag för tillgäng- lighetsskapande åtgärder är en viktig del i programmet. Förslaget ansluter till ett av bostadsstyrelsen tidigare framlagt förslag med anledning av stadsförnyelsekommittens betänkande. Styrelsen föreslog dock en större statsbidragsdel. Utöver de riktlinjer för bidragsgivningen som arbetsgrup- pen föreslår bör gälla, som styrelsen föreslog i sitt yttrande över stadsför- nyelsekommitténs betänkande. att "åtgärderna utformas i samråd med berörda hyresgäster och att kommunen får rätt att förmedla samtliga lediga lägenheter i det aktuella området".
De tillgänglighetsplaner som skall ge underlag för bidragsgivningen bör i princip sammanfalla med de planer som skall ge underlag för dispenser från tillgänglighetskraven enligt bostadsstyrelsen. Bostadsstyrelsen och planverket kan ge råd och anvisningar för denna planering. Styrelsen anser att tillgänglighetsplanen bör antas av kommunfullmäktige.
Bostadsstyrelsen noterar vidare att förslaget innebär att'bidrag som regel inte skall utgå till områden för vilka kommunen inte upprättat planer. Där kan heller inte kravet på tillgänglighet åsidosättas vid län till ombygg- nad om huset skall betraktas som långsiktigt godtagbart. Det bör kunna fungera som en press på kommunerna att planera insatserna.
Beträffande de föreslagna riktlinjerna för bostadsstyrelsens fördelning av ramar ifrågasätter styrelsen den starka knytningen till åtgärder i eller i direkt anslutning till huset. Även åtgärder i området bör kunna komma ifråga.
Br).s'rudskmnniirliäi anser att stödet är utomordentligt väl tilltaget och förordar samtidigt en annan fördelningsgrund.
Det vore enligt kommittén troligen lämpligare att fördela den statliga bidragsdelen efter antalet lägenheter som efter åtgärder vid ombyggnad tillgodoser vissa uppställda anspråk på tillgängligheten. Man kan då ställa krav även på lägenheternas standard och på åtgärder utanför bostadshuset. Kommunens bidragsdel behöver inte nödvändigt förläggas till den enskilda fastigheten. utan bör kunna tillgodoräknas om kommunen i olika avseen- den höjer tillgängligheten inom bostadsområdet för motsvarande kostnad.- Bidraget kan vidare varieras. Högsta bidrag kan ges till lägenheter som blivit helt rullstolsanpassade och lägre bidrag till "pensionärsanpassade" lägenheter. Den statliga bidragsdelen i ROT-programmet skulle i genom- snitt motsvara storleksordningen 20000 kr.
Detta förfarande skulle ge både kommunen och de boende tillsammans med deras organisationer större möjligheter att finna konstruktiva och samlade lösningar för tillgängligheten inom hela bostadsområden. lösning- ar som också kan vara ekonomiskt realistiska. En förutsättning för att kunna initiera en seriös planering med många inblandade intressenter är emellertid att detta stöd inte är av kortsiktig karaktär. '
Prop. 1983/84: 40 l3|
Kommittén har uppfattningen att frågan om tillgänglighet har behandlats på ett tillfredsställande sätt i betänkandet dels genom förslaget till ändrade ombyggnadsbestämmelser och dels genom förslaget till ett stats-kommu- nalt bidrag. Kommittén kommer därför att vid ett genomförande av refor- men överväga om den behöver fortsätta arbetet i denna del.
Stockholms kommun anser att stödet i huvudsak skall gå till 4- vånings— hus och högre. att det skall utformas som ett fastighetsekonomiskt neu- tralt. inledningsvis ränte- och amorteringsfritt lån som baseras på betjänad våningsyta. schablonkostnader för installationen och möjligt ökat hyresut- tag. För byggnader med stor betjänad yta. t. ex. över 1000 m:. skulle några bidrag ej utgå.
Några remissinstanser ifrågasätter emellertid kommunens intresSe av att delfinansiera hissinstallationer med följande motivering. Vinsterna av hiss- installationcr tillfaller landstingen (Svenska h_vggnadmrbemrefi'irbimdwl. Kommunens ekonomiska resurser är små (Göteborgs kommun. De handi- kappades riksförbund).
Även LO ställer sig frågan vilket intresse en kommun har att tillföra medel till t.ex. en privat fastighetsägares installation av hiss.
LO anser dessutom att stödet är för litet.'Förändring i fastigheter och omkringliggande gemensamma utrymmen för att göra dem mer tillgängliga för äldre och handikappade medför mycket stora kostnader. LO anser därför att bidragsramen bör fördubblas. samtidigt som kostnadsfördelning- en mellan fastighetsägare. kommun och stat bör ses över.
Farhågor för bidragens inverkan på fastighetspriserna har också fram— förts. Malmö kommun anser att de föreslagna bidragen för vissa tillgäng- lighetsskapande åtgärder bör ändras eller begränsas till fastigheter som inte är föremål för ombyggnad i övrigt eftersom en fastighets ingångsvärde vid ombyggnad inte bör tillåtas vara högre än att även kostnaderna för erforderliga hissar och dylikt kan rymmas i låneunderlaget och pantvärdet för de vanliga ombyggnadslånen. De hissar som installeras utan att andra ombyggnadsåtgärder vidtas kan också belånas som ombyggnad med sed- vanliga bidrag. Det finns en uppenbar risk för att fastigheternas försälj- ningspriser anpassas uppåt om det finns möjlighet för förvärvaren att få olika "tillägg" utöver erforderliga ombyggnadslån.
Liinsbosmdsnämnden i Malmöhus län anför i samma fråga att man tidigare i yttrande över stadsförnyelsekommitténs betänkande "Stadsför- nyelse och bostadsförbättring" har påtalat risken för att via Stimulansbi- drag för t.ex. hissinstallationcr medverka till en höjning av prisnivån på äldre fastigheter. Nämnden vidhåller denna uppfattning. Det effektivaste sättet att stimulera till hissinstallationer synes vara att genom en ändring av hyressättningsprinciperna skapa förräntningsutrymme för investering- en.
Handikapp/"ärm!tidens ('entra/kommitté säger att det förbättrade stödet till bl. a. installation av hissar. främst i 3-våningshus. förhoppningsvis
Prop. 1983/84: 40 132
kommer att leda till en utveckling av nya billigare hisstyper. Det är då nödvändigt med en priskontroll för att förhindra prisstegringar som i sin tur försämrar förutsätthingarna att förbättra tillgängligheten.
Länsbostadsnämnden [ Östergötlands län vill införa prisstopp på hissar mot bakgrund av erfarenheterna av statligt stöd till panninstallationer och pannbyten.
Några remissinstanser. bl.a. Svenska kammtmförbmtdet och Göteborgs kommun. avstyrker förslaget då man anser att kommunerna inte skall ta över statens ansvar för hissar.
Konsoltderingsfond för allmännyttiga företag
I samband med att ett system med underhållslån införs. vilket minskar kraven på avsättningar för underhåll för allmännyttiga företag. föreslär arbetsgruppen att allmännyttiga företag skall ha en konsolideringsfond på minst 21% av det fastighetskapital som företaget förvaltar. Fondkravet. som formellt bör vara en förutsättning för räntebidrag för underhåll m.m.. bör i princip vara tillgodosett vid utgången av år 1986. I den mån detta inte är möjligt bör dock minst Skr/m2 årligen avsättas till fonden t.o.m. l988.
Remissinstanserna. bl.a. bostadskommittén. Svenska kommunförbun- det. Bygg/iadsarbetareförbundet och SABO. är i stort positiva till förslaget om konsolideringsfonder.
Bostadsstyrelsen instämmer i att företagens soliditet eller likviditet inte bör försvagas. Om grundkapitalet bör vara 3% eller något annat kan diskuteras. Vidare kan ifrågasättas om frågan bör regleras i en låne- eller bidragsförordning.
Enligt en entydig opinion bland länsbostadsnämnderna är den kontroll som redan den nuvarande regeln förutsätter omöjlig att utföra på ett meningsfullt sätt. Företagets förvaltade fastighetskapital har nämnden små möjligheter att få något grepp om. För att äga någon realism måste. så fort ett nytt lån söks. samtliga tidigare belånade fastigheter i företagets ägo — vilka kan vara hundratals - föras fram till aktuella "värden" i form av avkastningsvärden, pantvärden e.d. Nämnderna saknar resurser för så- dana beräkningar. Ansvaret bör läggas där det hör hemma. närmast hos företaget. kommunen och dess revisorer. Frågan bör överlåtas till bostads- kommittén för prövning av om den bör bli föremål för särskild lagstiftning. i den mån det inte kan anses vara tillfyllest med rekommendationer fram- håller bostadstyrelsen slutligen.
Svenska kommunförbundet och SABO framhåller vikten av att konsoli- derirtgsfonderna inflationsskyddas.
Bostadskommitten anför att införande av konsolideringsfonder inte bör ställas som absolut villkor för räntebidrag då det skulle medföra betydande hyreshöjningar för hyresgästerna hos de flesta företagen och därigenom
Prop. 1983/84: 40 . 133
motverka de positiva effekterna av räntebidragen. Hyreshöjningarna på- verkar i sin tur bruksvärdenivån uppåt utan att de privata fastighetsägarna får motsvarande kostnadsökning.
Hyresgästernas riksförbund och Jönköpings kommun avstyrker försla- get om konsolideringsfonder.
10 Riksdagen [983/84. ! saml. Nr 40. Bilaga 9
Prop. 1983/84: 40 134 Bilaga 9.2
Sammanfattning av underhållsfondsutredningens slutbe- tänkande (SOU 1982: 65) Återinvestera i bostäder och av remissyttrandena över betänkandet
1 Underhållsfondsutredningen
"Underhållsfondsutredningen avvisar i sitt slutbetänkande (SOU l982: 65) Återinvestera i bostäder ett system med underhållsfonder. Skälen för detta är bl. a. att det i fondsystem krävs kraftigt höjda avsättningar för att det önskvärda underhållet skall kunna genomföras. Vidare pekar utred- ningen bl.a. på att de nuvarande bostadslånereglerna för ombyggnad ger incitament att utföra omfattande låneberättigande åtgärder tillsammans med underhållet eller att skjuta på underhållet tills de låneberättigande åtgärderna skall utföras. Utredningen förordar en lösning där det planera- de underhållet l'tnansieras med län.
Utredningen har utarbetat en principskiss till ett finansieringssystem som innebär en samordnad belåning av nybyggnad, ombyggnad och under— håll. Lånet för ett nybyggt hus delas upp i flera lån med olika löptider. Lånen svarar mot grupper av byggnadsdelar med likartad livslängd. Amor- teringstiderna bestäms så att de överensstämmer med livslängden för de olika grupperna av byggnadsdelar — 10. 20. 40 och 60 år. Vissa lån kommer alltså att återbetalas snabbare och andra långsammare. Genom den snab- bare återbetalningen av lånen för mindre långlivade delar skapas ett utrym- me för att ta upp nya lån för att förnya dessa delar i samband med underhåll eller ombyggnad. Även dessa nya lån återbetalas i överensstäm- mclsc med delarnas livslängd. Eftersom det tidigare lånet återbetalas innan det nya tas upp. kommer den reala skulden i fastigheten inte att bli större än då huset var nytt. Den totala reala skulden avvecklas i takt med förslitning och åldrande för huset som helhet.
Vidare diskuterar utredningen olika modeller för ett fördjupat hyresgäst- inflytande.
2 Remissyttrandena
Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av bostadsdomsto- len. bokföringsnämnden (BFN). hyresnämnden i Stockholm. hyresnämn- den i Malmö. hyresnämnden i Göteborg. socialstyrelsen. statistiska cen- tralbyrån (SCB). riksrevisionsverket (RRV). riksskatteverket-(RSV). riks- antikvaricämbetet. statens pris- och kartellnämnd (SPK). konsumentver- ket. arbetsmarknadsstyrelsen (AMS). bostadsstyrelsen och länsbostads- nämnderna i Uppsala. Östergötlands. Älvsborgs och Jämtlands län. sta-
Prop. 1983/84: 40 US
tens råd för byggnadsforskning (BFR). statens institut för byggnadsforsk- ning (SIB). statens planverk (SPV). statens industriverk (SIND), fullmäk- tige i riksbanken. landsorganisationen (LO). Svenska kommunförbundet, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa. Svenska. bankföreningen. Svenska sparbanksföreningen, Sveriges föreningsbankers förbund. Post- och kreditbanken. Hyresgästernas riksförbund, Sveriges fastighetsägare- förbund, Svenska riksbyggen. HSB:s riksförbund. Sveriges allmännyttiga bostadsföretag (SABO), Sveriges villaägareförbund, Stockholms Koope- rativa Bostadsförening (SKB), Sveriges Bostadsföreningars Centralföre- ning (SBC'). Stiftelsen Stockholms Studentbostäder (SSSB), Akademiska Föreningens Bostäder i Lund. Näringslivets byggnadsdelegation (NBD), Svenska Byggnadsentreprenörföreningen (SBEF), SHIO-Familjeföreta- gen och Sveriges Industriförbund (SI). Vidare har yttrande inkommit från Målarmästarnas riksförening.
F inansieringsfrågor
Inledning
Ett flertal remissinstanser hänvisar till att utredningen endast lämnat principförslag och avstår därför från mer preciserade ställningstaganden i avvaktan på ytterligare överväganden. Ifråga om utredningens övervägan- den om nominella resp. reala lån hänvisas ofta till yttranden över realbe- skattningsutredningens (B 1978:07) betänkande (SOU l982:0l) Real be- skattning. '
Underhållsfondsutredningens förslag tillstyrks allmänt av SPK. AMS. SIND. Hyresgästernas riksförbund och SSSB. Utredningens förslag om s.k. komponentlån tillstyrks av BFR och SBC.
En underhållsfinansiering byggd på fonder och lån förordas av konsu- mentverket. bostadsstyrelsen, riksbanksfullmäktige. LO, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, Svenska riksbyggen och SABO.
Bostadsstyrelsen, riksbanksfullmäktige och Stadshypotekskassan föror- dar dessutom ett enklare lånesystem.
Utredningens förslag avstyrks av hyresnämnden i Malmö. RRV. Sveri- ges föreningsbankers förbund. Sveriges fastighetsägareförbund. HSB:s riksförbund, NBD och Målarmästarnas Riksförening. Svenska bankföre- ningen. SBEF. SHIO-Familjeföretagen och Sveriges Industriförbund hän- visari sina yttranden till yttrandet från NBD.
Vissa särskilda frågor behandlas i yttranden från bokföringsnämnden. RAÄ. RSV, SPV och SKB.
Yttranden utan ställningstaganden till utredningens förslag har lämnats av SIB, Svenska kommunförbundet. Svenska sparbanksföreningen. Sveri- ges villaägareförbund och Akademiska Föreningens Bostäder i Lund.
Bostadsdomstolen. hyresnämnderna i Stockholm och Göteborg. social- styrelsen. BOFAB och PK-banken avstår från att yttra sig.
Prop. 1983/84: 40 136
Til/styrkande" — allmänt SPK
Den principskiss utredningen lägger fram innebär ett nytänkande bl. a. såtillvida som finansieringen av det periodiska underhållet i framtiden skulle ske med utnyttjande av lånat i stället för sparat och fonder—at kapital. .Mot denna tanke finns det från SPK:s synpunkt i och för sig inte anledning att rikta någon invändning. Tvärtom kan nämnden — i princip — ansluta sig till uppfattningen att en övergång till lånefmansiering skulle kunna ge effekter som från bostadskonsumenternas/hyresgästernas synpunkt totalt sett blir övervägande positiva. Osäkerheten i denna bedömning är emeller- tid stor eftersom underlaget är knappt.
AMS
I den mån utredningens förslag leder till en mer planerad och säkerställd tillgång på krediter för underhållet bör de kunna bidra till bättre förutsätt- ningar också för sysselsättningsplanering på byggarbetsmarknaden. Ar- betsmarknadsstyrelsen ser, från de synpunkter den har att beakta, emeller- tid inga nackdelar med ett finansieringssystem av det principiella utseende utredningen skisserat.
SIND
Industriverket har inga principiella invändningar mot att underhållsåt- gärder låncfmansieras utan finner det vara en fördel 'att problemen med fastställande av avgiftsuttag till fonder och fondförvaltning försvinner. Det Sparande som krävs för att genomföra periodiskt underhåll torde kunna utnyttjas effektivare om det ställdes till kreditmarknadsinstitutionernas fötfogande genom en snabbare amortering av bostadslånen.
Hyresgästernas riksförbund
Underhållsfondsutredningen hari sina överväganden funnit att flera skäl talar för statlig lånefmansiering av underhåll i bostadsfastigheter. När det gäller hyresfastigheter finns både principiella och rättviseskäl för detta. Förbundet delar helt utredningens uppfattning i dessa frågor. Förbundet delar även utredningens uppfattning att det är viktigt att samordna finansi- eringen av nybyggnad. ombyggnad och periodiskt underhåll.
8853
Enligt 8553: s mening är det en'intressant skiss som presenteras. Det förefaller sunt att anpassa amorteringarna till livslängden hos olika bygg- nadsdelar och därmed frigöra låneutrymme.
Prop. 1983/84: 40 l37
Tillstyrkandcn — komponentlån BFR
En komponentamortering kan vid första påseende verka krånglig och svårgenomtränglig. Med modern datateknik torde emellertid inte en något mer splittrad lånebild utgöra någon avgörande invändning mot ett nytt system. En omläggning av rutinerna innebär dock redan i sig en så kraftig ökning av de framtida boendekostnaderna att BFR finner det svårt att binda sig för enskildheter i förslaget och vill därför endast ansluta sig till en ändring av gällande system.
SBC
SBC kan tillstyrka att fortsatta överväganden när det gäller att stimulera reparationsvcrksamheten ges en principiell inriktning i enlighet med den ifrågavarande delen av utredningens förslag. SBC syftar då i första hand på sådana åtgärder som enligt förslaget skulle finansieras med 40-åriga eller ZO-åriga lån.
F under och lån Konsumentverket
Enligt konsumentverkets mening bör huvudprincipen vara att under- hållskostnaderna betalas av löpande hyresintäkter. vilket inte torde vara svårt att planera inom företag med lägenheter på olika stadier i en förslit- nings-/underhållscykel. Detta utesluter inte lånef'mansiering i speciella si- tuationer. t. ex. när underhållet av något skäl under en tid blivit eftersatt.
Bostadsstyrelsen
När det gäller det periodiska underhållet i hyres- och bostadsrättsfas- tigheter anser styrelsen att det lO-åriga periodiska underhållet kan finansi- eras med årets intäkter och/eller reservationer. Lägenhetsinneha varna kan därmed också lättare såväl individuellt som kollektivt få ett stort inflytande på vilka åtgärder som skall vidtas och när detta skall ske utan en alltför komplicerad administration. Styrelsen anser däremot att det 20— och 40—åriga periodiska underhållet skall lånefinansieras. Periodiskt underhåll av mer långlivade byggnadsdelar har i första hand-betydelse för byggnader- nas fortbestånd och kan utan större svårigheter ingå i nuvarande regelsy- stem.
Riksbanksfullmäktige
Fullmäktige förordar en lösning som innebär både sparande i fonder inom bostadsföretagen och lånefmansiering. Enligt fullmäktiges mening är det möjligt att med en kombination av ökat fonderat sparande inom'bo-_--—- stadsföretagen och lån på den oprioriterade marknaden åstadkomma en lösning på finansieringsfrågorna för det periodiska underhållet.
Prop. 1983/84: 40 138
LO
Underhållsfondsutredningen har på ett övertygande sätt påvisat pro- blemen med en fondering för hela underhållsverksamheten. LO anser dock fortfarande att ett visst sparande av de boende bör förekomma. nämligen till den typ av åtgärder som innefattar mindre målnings- och tapetseringsåt- gärder. akuta reparationsbehov av begränsad karaktär osv. Inte minst för att uppnå ett mer likartat inflytande oavsett upplåtelseformer är detta nödvändigt.
Konungariket Sveriges stadshypotekskassa
Kassastyrelsen vill för sin del hålla fast vid uppfattningen att en mer "blandad" finansieringslösning bör sökas. där det tyngre periodiska un- derhållet kan lånefinansieras men där enklare underhållsåtgärder förutsätts rymmas inom ramen för den normala driftskostnadskalkylen.
Svenska riksbyggen
Riksbyggen förordar lånefinansicring av underhållsåtgärder som anting- en ligger mycket långt borta i tiden eller som förutsätter orimligt stora fondavsättningar under en kortare tid. Riksbyggen finner det emellertid minst lika naturligt och rimligt. att underhållsåtgärder som ligger nära i tiden och innebär rimliga anspråk på investeringsrcsurser. skall kunna finansieras genom fondavsättningar.
SABO
SABO är tveksamt till om målning och tapetsering skall låncfinansieras. De relativt korta reparationscyklerna samt möjligheterna att med någor- lunda precision fastställa kostnadsnivån för detta underhåll talar mot en lånefmansiering. En kombination av hyresuttag och fonder bör enligt SABOzs mening prövas i första hand.
Enklare lånesystem Bostadsstyrelsen
Styrelsen avstyrker bestämt utredarens förslag till uppdelning av lån med hänsyn till olika åtgärders varaktighet. Syftet — att ge utrymme för lånefmansiering av olika underhållsåtgärder — bör ur administrativa syn- punkter kunna nås på betydligt enklare,-stått. Ett sådant är att öka amorte- ringstakten av det statliga bostadslånet som lämnas i samband med nybyg- gandet. Lån till underhåll bör kunna lämnas i form av vanliga bostadslån.
Riksbanksfullmäktige
Den totala amorteringstakt som utredningen förordar är enligt fullmäk- tiges mening tillfredsställande. En sönderdelning av de statliga lånen i tre olika lån bör dock inte ske. Knytningen av vissa lån i ett nybygge till tapeter och kylskåp. andra till golvbeläggning och sanitetsvaror och ytterli-
Prop. 1983/84: 40 ' l39
gare andra till ledningssystem är inte en nödvändig förutsättning för att det föreslagna lånesystemet skall fungera. Det viktiga är att en tillräcklig total amorteringstakt finns i systemet. '
Konungariket Sveriges stadshypotekskassa
Utredaren har byggt sin underhållslånemodell på att det skall förekom- ma inte mindre än fyra olika lån samtidigt i en fastighet. i princip under hela dess livslängd. Detta beror på att han ansett sig kunna urskilja fyra olika kategorier av byggnadsdelar som blir föremål för periodiskt underhåll med skilda frekvenser och menat att belåningen bör utformas efter detta. Kassastyrelsen vill emellertid anmäla betydande skepsis inför en sådan fragmenten'ng av belåningen.
A vs fyr/mn den Hyresnämnden i Malmö
Enligt hyresnämnden är det väsentligt att säkra det framtida underhållet av fastighetsbcståndct. Emellertid ger ett finansieringssystem. byggt på den principskiss som framläggs i betänkandet. upphov till en lång rad problem av såväl principiell som praktisk art. Hyresnämnden kan därför inte tillstyrka förslaget utan anser det angeläget att andra vägar prövas i ett fortsatt utredningsarbete.
RRV
RRV anser inte att bristen'på hyresintäkter för underhåll motiverar de långtgående förslag till förändringar i bostadsfinansieringen som utredning- en framlägger. Den motiverar inte heller någon form av statlig medverkan i finansieringen av det periodiska underhållet.
Sveriges föreningsbankers förbund
Förbundet instämmer i kritiska synpunkter i de särskilda yttranden som finns i betänkandet men finner inte anledning att nu närmare utveckla dessa utan avvaktar ett eventuellt kommande konkret förslag i frågan.
Sveriges fastighetsägareförbund
Fastighetsägareförbundet anser att det är viktigt att fastslå att kostnader för underhållet i en fastighet alltid på lång sikt måste betalas av de boende Och att de boende även måste acceptera att likaväl som fastighetsägaren har att erlägga ränta för sitt lånade kapital skall han också ha ränta på sin egen insats. Den av utredningsmannen föreslagna lösningen innebär bl. a. ökade kostnader, ökad administration och ökad byråkrati men löser inte underhållsproblemen. Förbundet avstyrker därför utredningsmannens för- slag. "
Prop. 1983/84: 40 ' 140
HSB:s riksförbund
Enligt HSB:s mening kan förändringar av den räckvidd som underhålls- fondsutredningens förslag innebär inte grundas på utredningar som huvud- sakligen.gälltlunderhållsfrågor. Frågor som rör bostadsfinansien'ngen i stort måste sättas in i ett större bostadssocialt och samhällsekonomiskt sammanhang. Utredningens förslag kan därför enligt HSB:s mening inte läggas till grund för åtgärder på bostadsfinansieringens område.
NBD
NBD finner utredningens slutsatser felaktiga i åtminstone tre avseen- den: — att kostnadstäckning skulle inträffa säkrare med kostnadsredovisnings- system än med bruksvärdehyror — att hyresreglering vore att föredra framför prisbildning på marknaden och -— att reala system skulle vara överlägsna nominella. NBD avstyrker därför förslaget.
Målarmästarnas riksförening
Föreningen instämmer i de invändningar mot förslagen som har fram- förts av experten Kielland.
Särskilda frågor Bokföringsnämnden
BFN har inget att invända mot förslaget att olika delar av byggnaden betraktas som separata anläggningstillgångar med olika livslängd. Detta synsätt är inte ovanligt för andra typer av anläggningstillgångar. t.ex. maskinanläggningar. Tvärtom torde ett genomförande av utredningens förslag innebära en förbättring av bostadsföretagens redovisningsstandard som BFN anser önskvärd.
Riksantikvarieämbetet
Riksantikvarieämbetet framhåller mot bakgrund av Sitt arbete med kul- turhistoriskt värdefulla byggnader att ett finansieringssystem för under- hållsarbeten inte kan fixeras vid de erfarenhetsvärden som idag finns från åtgärder på byggnader från 1950-talet och framåt. Systemet måste medge en flexibel tillämpning. anpassad efter olika byggnaders förutsättningar och egenskaper.
RSV
Undcrhållsfondsutredningens förslag förutsätter ändrade skatte- och bokföringsregler. Enligt utredningens mening blir det fråga om relativt enkla kompletteringar av nuvarande regler för ny-. till- och ombyggnad. RSV delar inte utredningens bedömning i fråga om dessa ändringars kom- plexitet.
Prop. 1983/84: 40 M!
SPV
Planverkets yttrande begränsas till underhållsfrågor med anknytning till svensk byggnorm (SBN).
SKB
SKB redovisar i sitt yttrande de särskilda förutsättningar som gäller för underhåll m.m. av SKB: s bostadsbestånd.
lnflytandefrågor
I fråga om ttnderhållsfondsutredningens överväganden om hyresgästin- f'lytande hänvisar ett flertal remissinstanser till tidigare yttranden över utredningens betänkande (SOU l98l:47) Hyresgästinflytande på målning och tapetsering. I flera fall anförs vidare 'att regeringens förslag i prop. 1982/83: 146 har gett helt nya förutsättningar för remissinstansernas yttran- den. Med hänsyn till detta och till att utredningens överväganden är av . principiell karaktär redovisas ingen sammanställning av remissutfallet i denna del.
Prop. 1983/84: 40
Regeringens lagförslag
1 Förslag till
142
Bilaga 9.3
Lag om ändring i lagen (1947: 523) om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande m. m.
Härigenom föreskrivs att 3. .5 lagen (19471523) om kommunala åtgärder _ till bostadsförsöqiningens främjande m.m. skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse
3 &
Kommun Skall fortlöpande upp- rätta hostadsförsöriningsprogram i syfte att främja att bostadsbyggan- det inom kommunen förbereder och genomföres på ett ändamåls- enligt sätt.
Bostat/sförsörjningsprogrum skall antagas av kommunfullmäk- tige.
Bostadsförsöriningsprogram sku/l upprättas efter samråd med myndighet som regeringen bestäm- mer oeh tillställas myndigheten.
Föreslagen lydelse
3 .5
En kommun skall fortlöpande be- driva -bostatl'sfr'irsr'ity'ningsplanerin g i syfte att främja att ändamålsenli- . ga åtgärderför hostadsjörsörjning- en inom kommunen förbereds och genomförs. " ' ' i '
Bostadsförsörjningsplaneringen- skall komma till uttryck-i ett pro- gram som skall antas av kommun- fullmäktige.
Om kommunen ingår i ett områ- de som kan anses utgöra en enhet i bastadsft'irsöriningshänseende. skall samråd om l.?ostads/l')rsörj— ningsplaneringen ske med övriga kommuner i området.
Kommunen skall lämna redovis- ning av bostadsförsöriningsplane- ringen enligt bestämmelser som re- geringen meddelar.
Denna lag träderi kraft den I juli l984.
Prop. 1983/84:40
2 Förslag till
143
Lag om ändring i kommunalskattelagcn (1928: 370);
Härigenom föreskrivs att 255 2 mem. kommunalskattelagcn (1928: 370) skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
25.5
2 mom.' Avdrag får icke göras för:
a) kostnad för ny-, till- eller ombyggnad eller därmed jämförlig förbätt- ring 51 fastigheten.
b) kostnad för reparation och un— derhåll som utförts i samband med sådan ombyggnad för vilken genom preliminärt eller slutligt beslut län eller bidrag beviljats enligt bostads- finansieringsförordningen (1974: 946), förordningen (l977z332) om statligt stöd till energibesparande åtgärderi bostadshus m. m.. kungö- relsen (1974: 255) om tilläggslån till kulturhistoriskt värdefull bebyggel- se. kungörelsen (1962: 538) om för- bättringslän eller bostadslånckun- görelsen (1967: 552). till den del kostnaden för reparation och un- derhåll tillsammans med ombygg- nadskostnaden inte överstiger den i låne- eller bidragsärendet godkända kostnaden.
b) kostnad för reparation och un- derhåll som-utförts i samband med sådan ombyggnad för vilken genom preliminärt eller slutligt beslut län eller bidrag beviljats enligt bostads- finansieringsförordningen (1974: 946). förordningen (l977z332) om statligt stöd till energibesparande åtgärder i bostadshus m. m.. kungö- relsen (1974: 255) om tilläggslån till kulturhistoriskt värdefull bebyggel- se. kungörelsen (1962: 538) om för- bättringslän eller bostadslånekun- görelsen (1967: 552). till den del kostnaden för reparation och un- derhåll tillsammans med ombygg- nadskostnaden inte överstiger den i låne- eller bidragsårendet godkända kostnaden. samt kostnad för repa- ration och underhåll för vilken bi- drag har erhållits enligthärordning- en (1983: 000) om statligt räntestöd vid förbättring av bostadshus. till den del kostnaden inte överstiger den i bidragsärendet beräknade kostnaden,
c) kostnad för reparation och underhåll av sådan fastighet som ägs av tre eller flera. antingen direkt eller indirekt genom handelsbolag. och som inrymmer eller är avsedd att inrymma bostad i skilda lägenheter åt minst tre delägare (andelshus). i den mån den på delägare belöpande delen av kostnaden överstiger hans andel av tio procent av fastighetens taxerings- värde året näst före taxeringsäret. '
d) kostnad för underhåll av plantering eller trädgårdsland. i den mån planteringen eller trädgårdslandet är att anse endast såsom tillbehör till egen bostadslägenhet och användes företrädesvis för ägarens personliga trevnad.
' Senaste lydelse 1979: 1017.
Prop. 1983/84: 40 144
Kostnad för underhåll av plantering eller trädgårdsland i annat fall än nyss sagts mä ej avdragas till högre belopp än som motsvarar de uppgivna intäkterna av planteringen eller trädgårdslandet.
Denna lag träder i kraft den I januari 1984 och tillämpas första gången vid 1985 års taxering". Aldre bestämmelser skall gälla i fråga om kostnader som har nedlagts före ikraftträdandet. '
Prop. 1983/84: 40 145
3 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1972: 175) med vissa bestämmelser om bokföring av bostadslån m. m.
Härigenom föreskrivs att lagen (1972: 175) med vissa bestämmelser om bokföring av bostadslån m. m.' skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Den som är bokföringsskyldig och har tillgång i fastighet eller tomträtt. ' för vilken beviljats bostadslån enligt bostadslånekungörelsen (1967z552) eller räntelän enligt räntelånekungörelsen (1967: 553), får som en särskild post bland tillgångarna i balansräkningen upptaga ett belopp som motsva- rar högst den samlade skuldökningen av bostadslån enligt 33 & bostadslåne- kungörelsen och räntelån enligt 165 räntelånekungörelsen. "Posten skall betecknas Bostadslånepost enligt lagen med vissa bestämmelser om bokfö- ring av bostadslån m. ut.
Har den bokföringsskyldige er- hållit underhållslån en'ligt förord- ningen (1978: 992) om lån för under- håll av vissa bostadshus, får som en särskild tillgångspost i balansräk- ningen upptagas ett belopp som motsvarar lånebeloppet. Posten skall betecknas underhållslånepost enligt lagen med vissa bestämmel- ser om bokföring av bostadslån m.m. Detsamma gäller om den bokföringsskyldige har erhållit un- derhållslån för år 1983 med stöd av intyg som har utfärdats av länsbo- stadsnämnden.
Har den bokföringsskyldige er- hållit underhällslån enligt förord- ningen ( 1978: 992) om lån för under- håll av vissa bostadshus, får som en särskild tillgångspost i balansräk- ningen upptagas ett belopp som motsvarar lånebeloppet. Posten skall betecknas underhållslånepost enligt lagen med vissa bestämmel- ser om bokföring av bostadslån m.m. Detsamma gäller om den bokföringsskyldige har erhållit un- derhållslån för år 1983 med stöd av intyg som har utfärdats av länsbo- stadsnämnden, eller län för sådana underhålls-. reparations- eller ener- gisparåtgärder för vilka bidrag har uppburits enligt )?irordningen ( I 983 : 000) om statligt räntestöd vid förbättring av bostadshus, till den del lånet inte överstiger det bi-
' dragsunderlag som har tillämpats i
bidragsårendet under räkenskaps- året.
Har den bokföringSskyldige erhållit reparationslån enligt förordningen (1982: 644) om lån för byggnadstekniska åtgärder i bostadshus. får somlen särskild tillgängspost i balansräkningen upptagas ett belopp som motsvarar lånebeloppet. Posten skall betecknas Reparationslånepost enligt lagen med vissa bestämmelser om bokföring av- bostadslån m.m. ' _
Avser tillgångsposten enligt första, andra eller tredje stycket mer än ett låneobjekt, skal] av bokföringen framgå hur posten fördelar sig på objek- ten. Upplysning skall lämnas om hur posten har påverkat årsresultatet.
Denna lag träder i kraft den ljanuari l984.
' Senaste lydelse 1983: 39.
Prop. 1983/84: 40
lnnehållsförteckning
1 Program för förbättring av bostadsbeståndet ................... 1.1 Inledning ............................................. -. 1.2 Föredragandens överväganden ............................
1.2.1 Allmänna synpunkter .............................. l.2.1.1 En ny bostadspolitisk situation .............. 1.2.1.2 Förutsättningar och mål för bostadsförbättrings-
programmet .............................. 1.2.1.3 Bostadsförbättringsprogrammet .............
1.2.2 Planering av förnyelseåtgärder ..................... l.2.2.1 Inriktning och ansvarsfördelning ............ 1.2.2.2 Reformerad bostadsförsörjningsplanering 1.2.3 Standardkrav i samband med ombyggnad ............ 1.2.3.1 Allmänt 1.2.3.2 Standardkrav vid ändring av byggnader ...... 1.2.3.3 Besiktning m. m. .......................... 1.2.4 Finansiering av åtgärder [ befintlig bebyggelse ....... 1.2.4.1 Bakgrund ................................ l.2.4.2 Lån för underhåll m.m. på den oprioriterade
kreditmarknaden .......................... 1.2.4.3 Räntebidrag till underhåll m.m. ............. 1.2.4.4 Ändrade skatteregler i fråga om reparationsav- drag m. m. ................................ 1.2.4.5 Konsolideringsfond för allmännyttiga bostads- företag ................................... 1.2.4.6 Ytterligare om finansiering-av energisparåt- gärder m.m. .............................. l.2.4.7 Ändrade regler i fråga om bostadslån för om- byggnad .................................. 1.2.4.8 Finansiering av åtgärder som inte kan förräntas i sin helhet ................................ l.2.4.9 Statsbidrag i samband med vissa tillgänglig- hetsskapande åtgärder ..................... 1.2.4.10 Ikraftträdande m.m. ....................... 1.2.4.11 Ändrade regler för boendemiljöbidrag ........ 1.2.4. 12 Ändrade regler om bokföring av lån för under- håll m.m. ................................
1.2.5 Information och utbildning ......................... 1.2.5.1 Information och utbildning om styrmedlen l.2.5.2 Grundläggande utbildning .................. 1.2.5.3 Arbetsmarknadsutbildning m.m. ............
1.2.6 Uppföljning och utveckling av bostadsförbättringsverk- samheten ........... . .............................
1.2.7 Ram- och anslagsfrågor ........................... 1.2.7.1 Ränte- och amorteringsfria tilläggslån ........ 1.2.7.2 Statsbidrag för tillgänglighetsskapandc åtgärder 1.2.7.3 Särskild information och utbildning m.m. . . . . 1.2.7.4 Övrigt ................... . ................ 1.2.8 K ostnadskonsekvenser för staten ....... _ ............. 1.2.9 Upprättade lagförslag .............................
146
Wwwluld
14 14 17 23 23 24 28 30 30
33 36
49 53
56 57 58
59 60 60 62 63
63 66 66 66 67 67 67 68
Prop. 1983/84: 40
1 .2. 10 Specialmativering ................................ l.2.10.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1947: 523) om kommunala åtgärder till bostadsförsörjning- ens främjande m.m. ....................... 1.2. 10.2 Förslaget till lag om ändring i kommunalskatte- lagen (1928: 370) ........................... 1.2. 10.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1972: 175) med vissa bestämmelser om bokföring av bo- stadslån m.m. ............................ 1.3 Hemställan ............................................. 2 Höjning av bostadsbidragen till barnfamiljer ................... 2.1 Föredragandens överväganden ............................
2.2 Hemställan ............................................. '
3 Förstärkningar av statsbudgeten ............................. 3.1 Bostadssubventionernas utveckling ........................ 3.2 En statlig fastighetsskatt fr. o. m. är 1985 ................... 3.3 Utgiftsbegränsande åtgärder inom räntebidragssystemet ...... 3.3.1 Tidigare genomförda åtgärder ..................... 3.3.2 Borttagande av retroaktiva räntebidrag ............. 3.3.2.l Nuvarande och tidigare regler ............. 3.322 Föredragandens överväganden ............. 3.3.3 Reducering av räntebidragen till större småhus ...... 3.4 De samlade effekterna av de redovisade åtgärderna .......... 3.5 Hemställan ............................................. 4 Åtgärder för att begränsa prisökningarna inom bostadsbyggandet Bilaga 9.1 Sammanfattning av betänkandet (Ds Bo 1983z2) Bättre
bostäder — ett 10-årigt förnyelse- och underhållsprogram avlämnat av arbetsgruppen för stadsförnyelsefrågor och
av remissyttrandena över betänkandet ..............
Bilaga 9.2 Sammanfattning av underhållsfondsutredningens slutbe-
tänkande (SOU 1982: 65) Äterinvestera i bostäder och av remissyttrandena över betänkandet .................
Bilaga 9.3 Regeringens lagförslag ............................
147
68
68
70
70 7 1 72 72 73 74 74 77 79 79 80 80 81 83 85 86 86
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1983
Prop. 1983/84: 40 Bilaga 10
Industridepartementets verksamhetsområde
Prop. 1983/84: 40 1 Bilaga Il)
- Utdrag INDUSTRIDEPARTEMENTET PROTOKOLL vid regcringssammanträde 1983-10-20
Föredragande: statsrådet Peterson såvitt gäller punkterna l—4 och statsrå- det Dahl såvitt gäller punkten 5.
Anmälan till proposition om vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m.
ÅTGÄRDER INOM INDUSTRIDEPARTEMENTETS VERKSAM- HETSOMRÅDE '
B. Industri m. m.
[1] B 2. Statsbidrag till nedläggningshotade företag
Systemet med statsbidrag till nedläggningshotade företag infördes är 1972 (prop. 1972: 64. an 12. rskr 222). Statsbidrag kan enligt kungörelsen (1972: 302) om statsbidrag till'nedläggningshotadc företag (ändrad senast 1983.:575) lämnas i syfte att skapa rädrum för överväganden om fortsatt drift eller omplacering av de anställda. Företaget skall ha försatts i konkurs eller ha trätt i likvidation och ha industriell eller industriliknande verksam- het. Vidare'skall företaget ha lägst 50 anställda. När företaget har synnerlig betydelse för arbetsmarknaden på en ort. kan dock bidrag lämnas även om antalet anställda är lägre än 50.
Bidrag kan lämnas med belopp som motsvarar högst en tredjedel eller i vissa fall hälften av den lön inklusive sociala kostnader som betalas till de. anställda. Bidragsperioden är begränsad till sex månader. Regeringen kan dock om det finns särskilda skäl förlänga perioden upp till tolv månader. För en och samma person kan inte bidrag och statlig Iöncgaranti lämnas samtidigt. _ '
Före budgetåret 1977/78 utnyttjades stödformen endast i något enstaka fall. Därefter har den dock kommit till ökad användning. och bidrag har beviljats med sammanlagt ca 45 milj. kr. För budgetåret 1983/84 har över tolfte huvudtiteln anvisats ett förslag-sanslt'tg av 10 milj. kr. för ändamålet.
Mot bakgrund av det ansträngda statsfinansiella läget bör nu övervägas att avskaffa systemet med statsbidrag till nedläggningshotade företag.
1 Riksdagen l983/84. ! sant!. NI'40. Bilaga [0
Prop. 1983/84: 40
IJ
Stödformen är avsedd som ett komplement till de medel som arbetsmark- nadsverket förfogar över i nedläggningssituationer och skall användas endast när dessa medel inte är tillräckliga. 1 de flesta fall torde det gå att finna en lösning på problemen under den tid som står till förfogandc för ett normalt konkurs- eller likvidationsförfarande utan extra radrum. .lag vill också peka på risken att det extra rådrummet inte leder fram till någon konstruktiv lösning av nedläggningsproblemet. utan endast innebär att en olönsam verksamhet upprätthålls under ytterligare några månader. Samti- digt vill jag dock framhålla att stödformen i ett antal fall har kunnat användas som ett verksamt instrument i rekonstruktionssituationer. Efter samråd med cheferna för llnans— och arbetsmarknadsdepartementen gör jag den samlade bedömningen att övervägande skäl talar för att systemet med statsbidrag till nedläggningshotade företag bör upphöra vid utgången av år 1983.
Utgiftsminskningen på statsbudgeten kan beräknas till 10 milj. kr. per år om systemet upphör.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att besluta att stödformen statsbidrag till nedläggningshotade före- tag skall upphöra vid utgången av år 1983.
[2] B 4. Täckande av förluster i anledning av garantigivning hos regionala utvecklingsfonder
De regionala utvecklingsfonderna fick år 1980 möjlighet att bevilja läne— garantier (prop. 1979/801101. NU 32, rskr 72). Systemet fungerar så att varje fond får ställa garantier för lån i bank och andra kreditinstitutioncr. f. n. med belopp som svarar mot totalt högst 25 ”1.- av fondens eget kapital (prop. 1980/81: 100 bil. 17. NU 52. rskr 391). Garantiverksamhetcn kont- pletterar fondernas möjlighet att bevilja rörelselån och s. k. utvecklingska- pital. År 1982 beviljade fonderna garantier för lån på drygt 90 milj. kr.
Förlustriskcn på grund av fondernas garantigivning dclas f.n. lika mel- lan resp. fond och staten. Fonder som tvingas infria garantier får årligen i efterskott ersättning från staten med hälften av det infriade beloppet. På så sätt återupprättats en del av det förlorade fondkapitalet. De statliga bidra- gen för ändamålet beköstas från detta anslag. Däremot får fonderna själva svara för hela förlustrisken på rörelselån och utvecklingskapital.
Enligt min mening bör utvecklingsfondcrna själva svara för hela förlust- risken på de garantier de tecknar. På så sätt uppnås en önskvärd likfor- mighet när det gäller förlusttäckning mellan garantier och övriga former av finansiering som utvecklingsfonderna svarar för. Jag vill i detta samman- hang också nämna att utvecklingsfondernas kapital hittills har utvecklats positivt till följd av att inllytande räntor och amorteringar kan läggas till kapitalet. Mot bakgrund av vad jag nu har anft'")rt och med hänsyn till det
'.4.)
Prop. 1983/84: 40
statsfinansiella läget förordarjag att staten inte ger bidrag till förlusttäck- ning i anledning av sådana lånegarantier som fonderna beslutar om fr.o.m. den 1 januari 1984. Förluster på garantier som lämnats t.o.m. år l983 bör täckas i enlighet med hittillsvarande regler.
Utgiftsminskningen på statsbudgeten kan beräknas till IS milj. kr. per år om systemet med statlig förlttsttäckning i anledning av garantigivning hos regionala utvecklingsfonder ttpphör.
Jag avser att återkomma till regeringen med förslag beträffande utveck— lingsfondernas verksamhet.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att godkänna att systemet med statlig förlustti'tckning i anledning av garantigivning hos regionala utvecklingsfonder upphör att gälla vid tttgången av år l983 i enlighet med vad jag har anfört.
['3] B 15. Medelstillskott till Norrlandsfonden
Stiftelsen Norrlandsfonden. som bildades år 1961 (prop. l96| : 77. SU 89. rskr 233) har till uppgift att främja näringslivets utveckling i de fyra nordli- gaste länen. Riksdagen beslutade år 1980 (prop. 1980/81:5l. NU 22. rskr l3l) om fondens fortsatta verksamhet ttnder perioden l98l — I985 och fastställde en ram av l50 milj. kr. för statens bidrag till fonden under bud- getåren l98l/82—l985/86. För budgetåren l98l/82—l983/84 har samman- lagt 90 milj. kr. lämnats i statsbidrag till fonden.
Norrlandsfondens ftnansieringskapacitet har under de senaste åren ökat kraftigt till följd av de statliga medelstillskotten. Av fondens årsredovis- ning för år [982 framgår att fonden vid ingången av år l982 utöver inflytan- de räntor och amorteringar disponerade ca 47 milj. kr. för sin finansierings- verksamhet. Motsvarande belopp vid ingången av år [983 var ca 90 milj. kr. En fortsatt uppbyggnad av de disponibla medlen kan väntas ske under innevarande år. Främsta anledningen härtill torde vara att Norrlandsfon- den ltar haft svårigheter att finna realistiska och ekonomiskt lörsvarsbara projekt att satsa på. Det innebär att anslaget för budgetåret l984./85 mins- kas mcd l0 milj. kr. jämfört med innevarande budgetår. Mot denna bak- grund och med hänsyn till det statsfinansiella läget finnerjag det befogat att nu minska den tidigare fastställda femårsramen med 20 milj. kr. till 130 milj. kr. Detta innebär att Norrlandsfonden under de återstående två åren av femårsperioden årligen kan beviljas 20 milj. kr. i statsbidrag. .lag be- dömer att verksamheten därmed kan bedrivas på en tillfredsställande nivå. Jag återkommer till frågan om anslag för budgetåret 1984/85 vid min anmälan till [984 års budgetproposition.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att med ändring av tidigare beslut fastställa en ram av 130000 000 kr. för statens bidrag till Norrlandsfonden ttndcr budgetåren 1981/ 82—1985/86.
Prop. 1983/84: 40 4
l). Mineralförsörjning
[4] D 4. Statens gruvegendom: Prospektering m. m.
Nämnden för statens gruvegendom förvaltar statens mineralfyndigheter och annan gruvegendom som tillhör staten. Nämnden svarar för att egen- domen tas till vara på bästa sätt och. där så är lämpligt. utökas. Utökning- en sker huvudsakligen genom prospektering.
["är budgetåret 1983/84 har riksdagen ttnder denna anslagsrttbrik anvisat (prop. 1982/83: |()0 bil. l4. NU 32. rskr 277) 61.2 mil/'. kr.]?ir prospektering i nämndens regi. Av medlen får nämnden lämna bidrag till svenska företag med stöd av förordningen (l982: 580) om bidrag för prospektering av vissa mineral. För budgetåret l983/84 får sådana bidrag lämnas med högst 16 milj. kr. Bidrag kan lämnas till svenska företag för ökad egen prospekte- ring av mineral som inte utvinns för sitt energi- eller bränsleinnehåll. Stödet skall avse annan prospektering än sådan som utförs vid grttvor i drift. Bidrag lämnas med högst 50% av kostnaderna för ett enskilt projekt och under högst fyra år.
Under budgetåret l982/83 beviljade nämnden bidrag till fyra projekt med ett totalt belopp om 9.2 milj. kr. De projekt för vilka bidrag lämnades har avsett närprospcktering i malmfält där brytning sker eller har upphört i brist på tillräckliga kända malmkvantiteter.
Riksdagen beslöt hösten l982 att anvisa 300 milj. kr. för ett femårigt program för utökad prospektering (prop. 1982/83:50 bil. 6. NU [& rskr lll). Av dessa medel har regeringen för budgetåret 1982/83 beslutat att lämna bidrag till drygt trettio projekt med ett sammanlagt belopp om Sl .0 milj. kr. Nämnden för statens gruvegendom har i uppdrag att svara för" administration av det femåriga programmet för utökad prospektering och svara för uppföljning av de projekt som beviljats medel. Nämnden skall också lämna förslag på httr det femåriga programmet skall fortsätta.
Mot bakgrund ar det uns'triitltgda smt.vfinmtst'vlla läget anserjag att en In-ns'paring (ll-' 25 milj. kr. hör göras på (utslaget. Statens grin'egyndom: Prospektering m.m. Genom nämndens aktiva medverkan i det nämnda programmet för utökad prospektering utgår jag från att nämnden i det sammanhanget kommer att erhålla rimlig kompensation för besparingen. I samband härmed bör stödformen bidrag för prospektering av vissa mineral upphöra vid utgången av budgetåret 1983/84. Jag återkommer till anslags- frågan vid min anmälan till 1984 års budgetproposition.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att besluta att stödformen bidrag för prospektering av vissa mineral skall upphöra vid utgången av budgetåret l983/84.
Prop. 1983/84: 40 5
H. Ekonomiskt försvar: Bränslen och drivmedel m. m.
[5] Beredskapslagringcn av olja
I samband med ställningstagandet till riktlinjer för energipolitiken våren 1981 beslutade riksdagen (prop. 1980/81 : 90 bil. 3. FöU 21 . rskr 281) att det lager av råolja. som staten bygger upp av försörjningsberedskapsskäl. skall uppgå till 6.5 milj. m3. Beslutet innebär en beredskapslagring för bl.a. fredskriser som motsvarar tre månaders normal fredskonsttmtion. Lag- ringsprogrammet skall vara avslutat senast vid utgången av år 1986 (prop. 1981/82:102 bil. 3. FöU18. rskr 374).
Enligt det gällande oljelagringsprogrammet skall staten vid utgången av år 1986 ha byggt ttpp ett råoljelager på 6.5 milj. må (prop. 1980/81:90bil. 3). För att uppnå denna målsättning skall under budgetåren 1983/84—1985/86 inköpas 900000 m3 per år samt under första delen av budgetåret 1986/87 450000 m3 (prop. 1981/82:102 bil. 3).
Regeringen föreslog i prop. 1982/83: 100 bil. 14 att inköpen under budget- året 1983/84 skulle begränsas till 600000 m3 råolja. Den föreslagna ned- dragningen av den planerade lagringen var betingad av den sjunkande oljekonsumtionen och av det statsfinansiella läget. Riksdagen hade ingen erinran (FöU 10. rskr 272).
I samma proposition anfördes vidare att regeringen genom tilläggsdirek— tiv (Dir. 1982: 99) till utredningen (H 1982: 04) om översyn av det löpande oljelagringsprogrammet begärt uppgifter om i hur hög grad den sjunkande oljekonsumtionen i samhället 'motiverar en neddragning av hela lagrings- programmet. Utredningen beräknas redovisa sina överväganden och för- slag i början av år 1984.
Det står klart att det totala lagringsmålet för Olja p.g.a. den minskade oljekonsumtiOnen överstiger fölrsörjningsberedskapsbehovet. 1 avvaktan på att utredningen slutför sitt arbete ärjag inte beredd att ta ställning till ett nytt lagringsmål.
Jag bedömer emellertid. mot bakgrund av den fortsatta nedgången av oljekonsumtionen även under år 1983 och med hänsyn till det statsfinan- siella läget. att inköpen av råolja för bereds/tapslagrt'ngsiindamål bör kunna Iwgränsas till 400000 ut"7 under budgetåret 1984/85 . Jag bedömer att utgifterna härigenom bör kunna minska med ca 840 milj. kr. jämfört med beräkningarna enligt långtidsbudgeten för budgetåret 1984/85. Jag avser att föreslå regeringen att i en särskild proposition till riksdagen våren 1984 presentera förslag till nytt oljelagringsprogram i samband med att andra åtgärder på det oljepolitiska området föreslås.
Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle
att ta del av vad jag har anfört om begränsningen inom oljelagrings- programmet för budgetåret 1984/85.
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1983
