om fortsatt stöd för åtgärder för att ersätta olja, m.m. samt för investeringar inom energiområdet
OMTRYCK
Ändringar: huvudsakligen i lagförslag I, avsnitt 3.5 och hemställan
fr. o. m. moment 13. :
Regeringens proposition
1983/84: 62
om fortsatt stöd för åtgärder för att ersätta olja, m. m.
samt för investeringar inom energiområdet;
beslutad den 27 oktober 1983.
Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.
På regeringens vägnar OLOF PALME
BIRGITTA DAHL
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen läggs fram förslag till fortsatt stöd för åtgärder för att ersätta olja, m.m. för perioden den I januari 1984-30 juni 1987. Vidare föreslås ett konjunkturanpassat investeringsprogram inom energiområdet
under år 1984.
Stödet för oljeersättande åtgärder föreslås utgå i form av bidrag, kredit-
garantier och villkorliga bidrag. Stöd kan lämnas till användare av anlägg-
ningar. Stöd bör vidare kunna utgå oberoende av vem som utför åtgärden. dvs. bl.a. till näringslivet, statliga och kommunala myndigheter eller bolag. Även tillverkare bör kunna ges stöd i vissa fall. Bidrag bör kunna lämnas till prototyp- och demonstrationsanläggningar (PoD-anläggningar) och för högst två anläggningar som tillämpar nyligen demonstrerad teknik m. m. Läånegarantier och i vissa fall villkorliga bidrag kan lämnas till PoDanläggningar. fullskaleanläggningar med betydande kommersiella risker, speciella investeringar i fullskaleanläggningar med mättliga kommersiella risker och till stora spillvärmeprojekt.
Stödet i 1984 års investeringsprogram föreslås utgå i form av bidrag.
Bidrag kan lämnas för större eldningsanläggningar för inhemskt bränsle. vissa värmepumpsanläggningar, elpannor i särskilda fall. små vattenkraftverk samt för terminaler för separering av skogsrävara. Därtill införs ct särskilt anslutningsbidrag för tillkommande fjärrvärmeanslutningar.
Medcelsbehovet för stöd för oljeersättande åtgärder under tiden den 1 Riksdagen 198384. I saml. Nr 62
I januari 1984 t.o.m. 30 juni 1987 beräknas uppgå till totalt 735 milj. kr.
och för stöd till investeringar inom energiområdet under år 1984 totalt till 450 milj. kr.. varav 100 milj. kr. som utnyttjas av befintliga anslag inom bostadsdepartementets huvudtitel.
För att finansiera fortsatt energiforskning och fortsatta åtgärder för att ersätta olja, m.m. och det konjunkturanpassade investeringsprogrammet föreslås dels en höjning av den särskilda avgiften för oljeprodukter, dels att avgiften omfattar även bensin och vad gäller forskning också kol. Vidare
föreslås att en särskild avgift för energiforskning införs för elektrisk kraft från kärnkraftverk. Förändringarna av avgifterna bör genomföras från den
I januari 1984.
1¶Förslag till Lag om ändring i lagen (1973:1216) om särskild avgift för oljeprodukter
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1973:1216) om särskild avgift för oljeprodukter!, som enligt lag (1977:941) gäller till utgången av är 1984
dels att lagen skall äga giltighet efter utgången av år 1984, dels att rubriken till lagen samt 1 och 2 §8 skall ha nedan angivna
lydelse.
Lag om särskild avgift för oljeprodukter och kol
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse - I 5”
Särskild avgift erlägges i den mån Särskild avgift erlägges, 1 den skatteplikt föreligger enligt lagen mån skatteplikt föreligger enligt la- (1957: 262) om allmän cenergiskatt gen (1957:262) om allmän energienligt denna lag för motorbrännol- skatt. enligt denna lag för ja, eldningsolja och bunkerolju med I. bensin, dock inte motoralkoetthundraåtta kronor per kubik- — holer, med sex öre per liter, meter. 2. motorbrännolja och eldnings-
olja med etthundraarton kronor per kubikmeter,
3. kolhränslen med tio kronor per ton.
lagen (1957:262) om allmän Lagen (1957:262) om allmän energiskatl äger I övrigt motsvaran- energiskatt äger i övrigt motsvaran-
de tillämpning på avgift enligt den- de tillämpning på avgift enligt den-
na lag. I deklaration som avses i na lag. 23 § I mom. nämnda lag får dock i fråga om särskild avgift i stället för vad som föreskrivs i 24. $ i lagen avdrag göras för bränsle som I. i avgiftsbelagt skick förvärvats för återförsäljning eller förbrukning i egen rörelse, 2. återtagits i samband med återgång av köp, 3. förbrukats eller försålts för fartygs drift i utrikes trafik. 4. av den avgiftspliktige eller för hans räkning utförts ur riket eller förts till svensk frihamn för annat ändamål än att förbrukas där,
i Se uste lydelse av lagens rubrik [982:451. ” Senaste tydelse 1983:119. "Senaste lydelse 1982:451.
5. avgiftspliktig förbrukat eller försäålt för förbrukning för annut ändamål än energialstring,
6. avgiftspliktig förbrukat för
framställning av — avgiftspliktigt
hränsle,
7. försälts med förlust för den avgiftspliktige, i den mån förlusten hänför sig till bristande betalning
från köpare.
Denna lag träder i kraft den I januari 1984.
2¶Förslag till
Lag om särskild avgift för elektrisk kraft från kärnkraftverk
Härigenom föreslås följande
18 Aveilt skall erläggas till staten enligt denna lag för elektrisk kraft som inom landet framställs i ett kärnkraftverk. 28 Riksskatteverket är avgiftsmyndighet.
Lagen (1959:92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning tilläm-
pas på avgift enligt denna lag.
3 & Den som har tillstånd att inneha och driva kärnkraftsreaktorer (reaktorinnehavaren) skall erlägga avgiften och vara registrerad hos riksskatteverket. 4 § Skyldighet att erlägga avgift enligt denna lag inträder när den elektriska kraften levereras från kärnkraftverket. 5§ Avgiften utgår med 0.2 öre per kilowatuimme. 6 §& Den som är avgiftsskyldig skall lämna dektaration ull riksskatteverket för varje kalendermånad. Deklarationen skall ha kommit in till riksskatteverket senast den 25 i månaden efter den månad som deklarationen
avser.
Denna lag träder i kraft den I januari 1984. Den första redovisningsperi-
oden skall vara januari-mars 1984.
3¶Förslag till Lag om ändring i skattebrottslagen (1971: 69)
Härigenom föreskrivs att I $ skattebrottslagen (1971:69) skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande bydelse Föreslagen lydelse
1 5!
Denna lag gäller i fråga om skatt eller avgift enligt
1. lagen (1908:128) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och
rättigheter, förordningen (1927:321) om skatt vid utskittning av akticbolags tillgångar. kommunalskattelagen (1928: 370), förordningen (1933: 395) om ersättningsskatt, lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt. lagen (1946: 324) om skovogsvårdsavgift, lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt. lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt, lagen (1958:295) om sjömansskatt, lagen (1982:1194) om hyreshusavgift. lägen (1983:219) om tillfällig vinstskatt,
2. lagen (1941:251) om särskild 2, lagen (1941:251) om särskild varuskatt. lagen (1957: 262) om all- varuskatt, lagen (1957: 262) om all-
män energiskatt, lagen (1961:372) män cnergiskatt, lagen (1961:372) om bensinskatt, lagen (1961:394) om bensinskalt, lagen (1961:394) om tobaksskatt, stämpelskattela- om tobaksskatt, stämpelskattela-
gen (1964:308), lagen (1968:430) gen (1964:308). lagen (1968:430) om mervärdeskatt. lagen (1972: om mervärdeskatt. lagen (1972:
266) om skatt på annonser och re- 266) om skatt på annonser och reklam, lagen (1972: 820) om skatt på kläm. lagen (1972: 820) om skatt på spel, lagen (1973:37) om avgift på spel. lagen (1973:37) om avgift på
vissa dryckesförpackningar, väg- vissa dryckesförpackningar, vägtrafikskattelagen (1973:601), lagen trafikskattelagen (1973:601), lagen (1973:1216) om särskild avgift för (1973:1216) om särskild avgift för oljeprodukter. — bilskrotningslagen oljeprodukter och kol, bilskrot-
(1975:343), lagen (1977:306) om ningslagen (1975: 343). lagen
dryckesskatt,. lagen (1978:69) om (1977: 306) om dryckesskatt. lägen
försäljningsskatt på motorfordon. (1978:69) om försäljningsskatt på lagen (1978:144) om skatt på vissa motorfordon. lagen (1978:144) om
resor, lägen (1982: 691) om skatt på skatt på vissa resor, lagen
vissa kassettband. lagen (1982: (1982:691) om skatt på vissa kas- 1200) om skatt på videobandspe- settband, lagen (1982:1200) om lare, lagen (1982: 1201) om skatt på skatt på videobandspelare. lagen viss elektrisk kraft, lagen (1982:1201) om skatt på viss elek- (1983:000) om skatt på omsättning trisk kraft, lagen (1983:000) om
av vissa värdepapper. skatt på omsättning av vissa värde-
papper. lagen (1983:000) om sär-
skild avgift för elektrisk kraft från
kärnkraftverk,
I Med nuvarande lydelse avses den i prop. t983/84: 48 föreslagna lydelsen.
Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse
3. lagen (1981:691) om socialavgifter.
Lagen gäller även preliminär skatt, kvarstående skatt och tillkommande skatt som avses i uppbördslagen (1953: 272).
Lagen tillämpas inte om skatten eller avgiften fastställs eller uppbärs i den ordning som gäller för tull och inte heller beträffande restavgitt. skattetillägg eller liknande avgift.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984.
4¶Förskag till
Lag om ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skatte-
fordringar m. m.
Härigenom föreskrivs att I $ lagen (1971:1072) om förmånsberättigade
skattefordringar m. m. skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande tydelse Föreslagen Iyvdelse
Förmånsrätt enligt I 1 8 förmånsrättslagen (1970:979) följer med fordran på
I. skatt och avgift, som anges i 1§ första stycket uppbördslagen
(1953: 272), samt skatt enligt lagen (1908:128) om bevillningsavgifter för
särskilda förmåner och rättigheter, lagen (1958:295) om sjömansskatt.
kupongskattelagen (1970: 624) och lagen (1983:219) om tillfällig vinstskatt,
2, skatt enligt lagen (1968: 430) om mervärdeskatt,
3. skatt eller avgift enligt lagen 3. skatt eller avgift enligt lagen (1928: 376) om särskild skatt å vissa (1928: 376) om särskild skatt å vissa
lotterivinster, lagen (1941:251) om lotterivinster, lagen (1941:251) om
särskild varuskatt, lagen (1957: 262) särskild varuskatt, lagen (1957: 262) om allmän = cenergiskatt, lagen om allmän = energiskatt, lagen (1961:372) om bensinskatt. lagen (1961:372) om bensinskatt, lagen
(1961:394) om tobaksskatt. stäm- (1961: 394) om tobaksskatt, stäm-
pelskattelagen (1964:308), lagen pelskattelagen —(1964:308), lagen (1972: 266) om skatt på annonser (1972: 266) om skatt på annonser
och reklam, lagen (1972:820) om och reklam, lagen (1972:820) om
skatt på spel. lagen (1973:37) om skatt på spel, lagen (1973:37) om
avgift på vissa dryckesförpackning- avgift på vissa dryckesförpackningar, lagen (1973:1216) om särskild ar, lagen (1973:1216) om särskild avgift för oljeprodukter, bilskrot- avuwft för oljeprodukter och kol. ningslagen (1975: 343), lagen bilskrotningslagen (1975:343), la- (1977: 306) om dryckesskatt, lagen gen (1977: 306) om dryckesskatt, la- (1978:69) om försäljningsskatt på gen (1978:69) om försäljningsskatt
motorfordon, lagen (1978:144) om på motorfordon, lagen (1978:144) skatt på vissa resor, lagen om skatt på vissa resor, lagen
(1982:691) om skatt på vissa kas- (1982:691) om skatt på vissa kassettband. lagen (1982:1200) om settband, lagen (1982:1200) om
skatt på videobandspelare, lagen skatt på videobandspelare, lagen (1982:1201) om skatt på viss elek- (1982: 1201) om skatt på viss elek-
trisk kraft samt lagen (1983:000) trisk kraft, lagen (1983:000) om om skatt på omsättning av vissa skatt på omsättning av vissa värdevärdepapper. papper samt lag (1983:000) om sär-
skild avgift för elektrisk kraft från
kärnkraftverk. "
! Med nuvarande lydelse avses den i prop. 1983/84: 48 föreslagna lydelsen.
Nuvarande Iydelse Föreslagen Ivdelse
4. skatt enligt vägtrafikskattelagen (1973: 601) samt lagen (1976: 339) om saluvagnsskatt.
5. tull och särskild avgift enligt 39 § tullagen (1973:670) samt avgift enligt lagen (1968: 361) om avgift vid införsel av vissa bakverk,
6. avgift enligt lagen (1967: 340) om prisreglering på jordbrukets omräde och lagen (1974: 226) om prisreglering på fiskets område,
7. avgift som uppbärs med tillämpning av lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter.
Förmånsrätten omfattar ej restavgift och liknande avgift som utgår vid
försummelse att redovisa eller betala fordringen och ej heller skatte- eller avgiftstillägg och förseningsavgift.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984.
Prop. 1983/84: 62 | 10
Utdrag
INDUSTRIDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde
1983-10-27
Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden I. Carlsson, Lundkvist, Feldi. Sigurdsen, Gustafsson, Hjelm-Wallén, Peterson, An-
dersson, Rainer. Boström, Göransson, Dahl. R. Carlsson. Holmberg,
Hellström, 'Thunborg.
Föredragande: statsrådet Dahl.
Proposition om fortsatt stöd för åtgärder för att ersätta olja, m. m. samt för investeringar inom energiområdet
I Inledning
Riksdagen beslutade i december 1980 om stöd för åtgärder för att ersätta olja, m.m. (prop. 1980/81:49. NU 19, rskr 100). Beslutet innebar bl. a. alt en särskild fond, oljeersättningsfonden (OEF). skulle inrättas. OEF:s
verksamhet regleras i förordningen (1980: 1085) om statligt stöd för ätgär-
der för att ersätta olja, m.m. Förordningen ändrades den 30 juni 1981 (1981:595). Fonden finansieras med en särskild avgift för oljeprodukter, f.n. 50 kr. per kubikmeter för motorbrännolja, eldningsolja och bunkerolja.
För att ha hand om stödet tillkallades delegationen (I 1980:08) för upprättande av en oljeersättningsfond, benämnd oljeersättningsfonden. Dess verksamhet överfördes den 1 juli 1983 till statens energiverk i samband med att verket påbörjade sin verksamhet (prop. 1982/83: 100, bil. 14.
NU 26. rskr 193).
I enlighet med riktlinjerna i propositionen 1980/81:49 gav den dåvarande regeringen den 24 juni 1982 oljeersättningsdelegationen (I 1979:01) OED i uppdrag att utvärdera stödet till åtgärder för att ersätta olja, m. m.
OED överlämnade i maj 1983 betänkandet (DsI 1983:4) Statligt stöd till oljeersättning, utvärdering av oljeersättningsfondens insatser och förslag till fortsatt verksamhet. Ett sammandrag av betänkandet och en sammanställning av remissyttrandena bör bifogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.
Riksdagen beslutade i december 1982 om vissa ekonomisk-politiska åtgärder m. m. (prop. 1982/83:50 bil. 6. NU 18, rskr 111). För energiområdet infördes i detta sammanhang under år 1983 bl.a. ett särskilt stöd till
torveldade förbränningsanläggningar och stöd till investeringar i distributionsanläggningar för fjärrvärme. Dessutom anvisades medel för åtgärder i samband med upphandling inom energiområdet.
För att ha hand om stödet till distributionsanläggningar för fjärrvärme och för åtgärderna i samband med upphandling inom energiområdet tillkallades delegationen (1 1982:07) för upphandling inom energiområdet. Delegationen har antagit namnet energiupphandlingsdelegationen (EUD). I enlighet med EUD:s direktiv (Dir 1982:91) har FUD i oktober 1983 överlämnat rapporten (Ds 1983:24) Statligt stöd till energiupphandling. utvärdering och underlag till handlingsprogram. EUD:s skrivelse med förslag till åtgärder som inleder rapporten bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.
Riksdagen har våren 1983 beslutat om åtgärder för att bl. a. öka användningen av inhemska bränslen i Norrbottens län (prop. 1982/83: 120 bil. 6,
NU 38. rskr 306). I dessa åtgärder ingick också insatser för att öka upphandlingen av energiutrustning från Norrbottens län.
För byggnadsknutna energitillförselåtgärder finns ett särskilt stöd. Med tillförselåtgärder avses konvertering till nya och förnybara energikällor.
elvärme, anslutning till fjärrvärme och naturgas. Gällande regler för stödet
är samlade i energilåneförordningen (1981:589) och bostadsfinansieringsförordningen (1974: 946). Senast statens stöd till byggnadsanknutna tillförselåtgärder ändrades väsentligt var i samband med riksdagens beslut med
anledning av regeringens proposition med riktlinjer för energisparverksam-
heten i byggnader (prop. 1980/81: 133, CU 37, rskr 384).
Jag tar i det följunde först upp frågan om fortsatt stöd för ätgärder för att ersätta olja. Jag tar därefter upp frågan om åtgärder för att stimulera energiinvesteringar under år 1984. samt lämnar förslag till åtgärder för samordnad upphandling, m. m. Förslag lämnas om höjning på den särskilda avgiften för oljeprodukter, samt om en ny avgift för bensin, kol och
elektrisk kraft från kärnkraftverk.
Förslagen har utarbetats i samråd med cheferna för finans-, jordbruksoch bostadsdepartementen.
2¶Föredragandens överväganden
En huvuduppgift för energipolitiken är enligt riksdagens beslut våren 1981 (prop. 1980/81:90 bil. I. NU 60, rskr 381) att kraftigt minska beroendet av olja. Dessutom skall en effektiv hushällning med energi främjas och miljön värnas. De energipolitiska riktlinjerna syftar vidare till att skapa
förutsältningar för en avveckling av kärnkraften till är 2010. Riksdagens
riktlinjer innebär att oljans andel av energitillförseln skall minska från ca
55 2 f.n. till ca 40 4 år 1990.
År 1972 kostade oljeimporten landet netto 3 miljarder kronor. År 1982 hade nettokostnaden för oljeimporten ökat till 32 miljarder kronor.
Sedan oljekrisen under åren 1973 och 1974 har en rad åtgärder vidtagits
från statens sida för att minska användningen av energi och ersätta olja
med andra energislag. Stödet för åtgärder för att ersätta olja, m.m. som
infördes år 1981, det stöd som lämnas inom bostadslångivningens ram och
det investeringsprogram som riksdagen antog hösten 1982 har varit väsent-
liga åtgärder i oljeersättningspolitiken.
De nämnda åtgärderna har tillsammans med en rad andra initiativ verksamt bidragit till att bromsa ökningen i energianvändningen och att ersätta
olja med andra bränslen. I propositionen (1983/84: 28) om beskattningen av energi har jag tidigare utvecklat motiven för fortsatta åtgärder för att minska oljeförbrukningen
genom att ersätta olja med andra bränslen eller genom energihushällning.
Jag konstaterade därvid att en offensiv energipolitik i enlighet med 1981 års
energipolitiska beslut är ett led i kampen mot landets ekonomiska och
industriella kris. Jag framhöll vidare att genom en effektiv energihus-
hällning och investeringar i ny energiteknik, användning av fasta bränslen och produktion av inhemska bränslen bryts oljeberoendet samtidigt som nya arbetstillfällen skapas. Vidare pekade jag på att en betydande del av dessa arbetstillfällen tillkommer i de delar av landet som har de största sysselsättningsproblemen. Därtill kommer en förbättrad bytesbalans och att en väsentlig grund läggs för en långsiktig utveckling mot en ökad
industriproduktion och därmed ökad sysselsättning inom landet. Svensk
industri får därigenom ett kunnande och produktionsresurser som kan lägga grunden till framgångar på exportmarknaden i takt med att andra länder förnyar sina energisystem.
För förnyelse av energisystemet erfordras en aktiv energipolitik där samhället utnyttjar olika styrmedel av ekonomisk, administrativ eHer informativ karaktär. I propositionen om beskattningen av energi redovisade jag användningen av dessa styrmedel. Jag konstaterade att de ekonomiska styrmedlen bör användas i första hand eftersom de bygger på ett decentra-
liserat beslutsfattande. I den nämnda propositionen utvecklades hur ett av
dessa ekonomiska styrmedel, nämligen energibeskattningen, bör användas
aktivt under den period omställningen av värt energisystem pågår. Jag vill nu ta upp utformningen av de ekonomiska stimulanser som bör finnas att
påskynda omställningen till ett tryggare och mer differentierat cnergisy-
stem. De statliga insatserna inom ramen för stödet för åtgärder för att ersätta
olja. m. m. det statliga energiforskningsprogrammet (prop. 1980/81:90 bil.
1, NU 60, rskr 381) avseende energitillförsel. energiupphandlingsdelega-
tionens verksamhet och det nuvarande stödet till bostadsanknutna tillförselsystem har ett nära inbördes samband. Samordningen mellan olika
statliga insatser är emellertid enligt min mening f.n. inte helt tillfredsstäl-
lande. Stöd till liknande typer av åtgärder, t.ex. värmepumpar och fastbränsleeldade pannor kan lämnas inom flera stödsystem och av flera olika myndigheter och med olika villkor. Avgränsningarna mellan de olika stöd-
formerna är också oklara i vissa avseenden.
Jag anser att det är angeläget att förenkla stödsystemen såväl avseende stödberättigade åtgärder, stödformer som myndighetsansvar. I det föl-
jande förestår jag därför en ökad samordning från den I januari 1984 mellan
de nämnda verksamheterna. utom den verksamheten som rör energiforsk-
ningsprogrammet. Statens energiverk bör ges ett ansvar för att denna
samordning kommer till stånd. Den huvudsakliga inriktningen som jag i det
följande förordar i fråga om stödet för åtgärder för att ersätta olja, m. m.
bör enligt min mening i allt väsentligt vara tillämplig för andra myndigheters stödgivning i den mån den rör energitillförselåtgärder.
Stödet för åtgärder för att ersätta olju, som tidigare administrerades av
oljeersättningsfonden och nu av statens energiverk, bör vara sclektivt till
sin karaktär i den meningen att det bör syfta till att kommersialisera sådan
teknik som snabbt kan minska oljeberoendet. Vidare bör det vara problemorienterat och inriktat mot åtgärder genom vilka särskilt god oljeersättningseffekt kan förväntas. Stöd bör lämnas endast till investeringar som efter stöd bedöms lönsamma av den anslagsbeviljande myndigheten. Stö-
det bör inriktas på ett systemtänkande och lämnas så att hänsyn tas till
vilka effekter för svensk industriell produktion stödinsatserna får. Stödet bör förenklas och effektiviseras. För att förbättra överblicken bör stödet tas upp på ett anslag över stadsbudgeten. Avgiften på olja bör emellertid liksom hittills tas ut och verksamheten ges en motsvarande avgiftstäckning via oljeersättningsfonden. Programmet bör vara flerårigt. Insatserna inom
programmet bör dock successivt minska i takt med det totala oljeersätt-
ningsprogrammets fullföljande.
För är 1984 bör gälla eu särskilt investeringsprogram för energiinvesteringar i oljeersättande åtgärder. Det fullföljer det tidigare investeringspro-
grammet för år 1983 och bör nu utsträckas till att omfatta även sådana
byggnadsanknutna investeringar 1 bostadshus som f.n. stöds inom ramen för bostadslängivningen. Systemet bör vara generellt till sin karaktär i den meningen att alla investeringar som är stödberättigade i princip skall få bidrag på samma villkor i mån av tillgång på medel. Reglerna bör vara
enkla och handläggningen decentraliseras så långt möjligt. Stödet får ses
mot bakgrund av energipolitiska. konjunkturpolitiska och sysselsättningspolitiska aspekter. Kapacitetsutnyttjandet inom anläggningsverksamheten
och energiutrustningsindustrin bedöms under år 1984 vara sådant att stöd
är motiverat. Programmet bör tas upp på anslag över statsbudgeten men motsvaras av avgifter på energislag bortsett från vissa medel som anvisas över bostadsdepartementets huvudtitel. Detta innebär att en viss del av investeringsprogrammet är skattefinansierat vilket är motiverat av sysselsättningsläget är 1984. Av energipolitiska skäl anser jug att stödet bör
inriktas mot att i första hand gynna introduktionen av inhemska bränslen och värmepumpar. I princip bör stödsystemet vara neutralt till valet av
distributionssystem för energi. Stödet får därmed en inriktning som över-
ensstämmer med förslaget till riktlinjer för energibeskattningen i propositionen om beskattning av energi där regeringen har föreslagit att inhemska bränslen befrias från mervärdeskatt och förmånsbeskattning.
Jag vill i detta sammanhang också redovisa vilka åtgärder jag anser bör
vidtas med anledning av EUD:s rapport när det gäller investeringspro-
grammet för är 1983. vissa större energiprojekt och åtgärder för samordnad
upphandling m. m.
3¶Förslag till riksdagen
3.1 Stöd för åtgärder för att ersätta olja, m.m. för tiden den 1 januari
1984—30 juni 1987
3.11 Inriktning och omfattning av stödet —
Mitt förslag: Stödet bör inriktas på projekt som leder till snabb oljeersättning. Detta kan ske genom stöd bl.a. till projekt som avser
samordnad utveckling av de olika Jeden i bränslekedjan från utvinning
till förbränning. Tyngdpunkten i stödet bör förskjutas mot de senare
leden i den tekniska utvecklingskedjan dvs. till slutanvändaren. Stödet
till anläggningar steget efter prototyp- och demonstrationsanläggningar bör utvidgas. Det är angeläget att stödgivningen utgår från en samman-
hållen syn på energisystemet.
Utredningen: Det grundläggande syftet med det statliga stödet för åtgär-
der för att ersätta olja. m.m. bör enligt OED vara att påskynda den förändring av energiförsörjningen som är föranledd av de ökade oljepriserna och en förutsedd framtida knapphet på olja. Förändringen innebär enligt OED att olja ersätts med andra bränslen och med energitormer som är eller förväntas bli mer ekonomiska och tillgängliga samt att utlandsberoendet minskar.
Med hänsyn till erfarenheterna från de hittillsvarande statliga insatserna
anser OED, att de statliga insatserna i högre grad bör inriktas på projekt som leder till direkt oljeersättning. Deua kan enligt OED ske genom stöd till projekt som avser samordnad utveckling av de olika leden i t.ex. bränslekedjan dvs. från utvinning till förbränning. Dessutom bör enligt
OED tyngdpunkten i stödet förskjutas mot de senare leden i den tekniska utvecklingskedjan. OED föreslår därför ett utökat stöd till fullskaleanlägg-
ningar som kommer steget efter prototyp- och demonstrationsstadiet.
OED tar i sin rapport inte upp frågan om stöd till små vattenkraftverk.
OED föreslår vidare att stödet inriktas på att ersätta olja med inhemska bränslen i både större och mindre värmeanläggningar. OED förordar därvid att stödet utvidgas till att omfatta även mindre pannor såsom gruppcentraler. OED anser att det är angeläget att byggandet av fastbränsteeldade
gruppcentraler kommer i gång så att man får ökad kunskap om bl.a.
tekniska och ekonomiska förutsättningar. Stödets syfte är därmed enligt OED att bidra till och påskynda kommersialisering av teknik för småskalig eldning som är ekonomiskt och miljömässigt acceptabel.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser ställer sig bakom OED:s förslag tull inriktning av stödet.
RRV anser att det är viktigt att stödverksamheten bygger på ett genomarbetat systemtänkande. Ett systemsynsätt menar RRV torde leda till att
verksamheten inriktas på att stödja uppbyggandet av fungerande bränsle-
marknader i stället för det nuvarande stödet till enskilda anläggningar. Statens vattenfallsverk, bostadsstyrelsen, skogsstyrelsen och länsstyrelserna i Östergötlands, Norrbottens och Uppsala län framför liknande synpunkter.
När det gäller vattenkraftfrågorna anser LRF att det är angeläget att anläggandet av små vattenkraftverk stimuleras framför allt i glesbygd och Norrlands inland där så kan ske utan att naturområden påverkas negativt i alltför hög grad. Svenska Kraftverksföreningen framhåller att detta stödbehov bör övervägas vid den fortsatta behandlingen av stödet från oljeersättningsfonden.
Skäl för mitt förslag: Det primära syftet med nuvarande stödet för
åtgärder för att ersätta olja är att stimulera introduktion och kommersialisering av åtgärder som snabbt kan ersätta olja eller spara energi. Stödet är därför inriktat på investeringar i teknik som kommer att få betydelse för att minska oljeberoendet fram till år 1990 och de närmaste åren därefter. Teknik som befinner sig i ett så tidigt utvecklingsskede att detta krav inte
uppfylls kan inte stödjas inom ramen för nuvarande regler. Detta markerar
avgränsningen mot det statliga energiforskningsprogrammet.
För egen del änser jag att denna avgränsning bör gälla även i fortsättningen. Projekt som innehåller betydande inslag av forskning eller tekniskt utvecklingsarbete bör således inte stödjas inom ramen för det nu aktuella stödsystemet. En nära samverkan mellan de olika stödsystemen är emellertid viktig för att bl.a. undvika låsningar och hinder i det tekniska utvecklingsarbetet. inte minst vid uppförande av PoD-anläggningar. Jag vill i detta sammanhang nämna att jag har för avsikt att senare under detta riksmöte återkomma till riksdagen med förslag avseende energitforskning-
en efter utgången av pågående treårsprogram.
Stödet för åtgärder för att ersätta olja omfattar f.n. dels anläggningar för omvandling och distribution av energi, dels anläggningar och utrustning lör utvinning, bearbetning och hantering av olika energislag, inkl. investering-
ar i infrastruktur samt i vissa fall också användning av energi. Stöd kan nu ges till teknik som grundas på solenergi, torv. flis, biomassa och kol samt teknik för framställning av syntetiska bränslen. Även större värmepumpar
och system för energilagring samt vissa miljöskyddsåtgärder kan stödjas. Till detta kommer teknik som gör det möjligt att på annat sätt spara energi. De åtgärder inom detta område som kan stödjas är framför allt av demonstrationskaraktär.
För egen del finner jag att den nuvarande inriktningen i princip bör gälla även för nästa period. Följande förändringar bör dock genomföras.
Enligt min mening bör det statliga stödet för åtgärder för att ersätta olja i första hand inriktas på att stimulera ersättning av olja med inhemska energikällor. Det innebär att stödet i betydande utsträckning bör inriktas på åtgärder som gör det möjligt att ersätta oljeeldade anläggningar med
inhemska bränslen.
De anläggningar som bör prioriteras när stöd lämnas är sådana som utnyttjar 1. ex. torv, skogsbränsle, halm, sol eller spillvärme. Med hänsyn till risken att statligt stöd till anläggningar eldade med skogsbränslen kan
snedvrida konkurrensen om skogsråvara i förhållande till skogsindustrin.
bör stöd till anläggningar som utnyttjar skogsråvara bara ges när det är
uppenbart att det inte uppstår konflikter gentemot konkurrerande rå-
varuintressen.
Det är vidare angeläget att stöd lämnas till projekt som avser samordnad
utveckling av de olika leden i t.ex. bränslekedjan från utvinning till förbränning. För inhemska bränslen och energiformer skapas härigenom en
naturlig marknad samt incitament att utvinna och förädla bränslena och att utveckla nya produktionsmetoder och nya produkter. Härigenom stimuleras även den tekniska utvecklingen. Av betydelse i sammanhanget är tillkomsten av regionala bränslebolag. Härvid bör givetvis de lokala och regionala förutsättningarna beaktas.
Jag vill i detta sammanhang beröra frågan om stöd till vissa miljöskyddsåtgärder i koleldade anläggningar. Stöd till anordningar för att minska utsläppen av svavel vid förbränning av kol, infördes den 1 juli 1983. Bidrag
med upp till 757 av investeringskostnaden kan lämnas till sådana anord-
ningar. Jag förordar att för investeringar för miljöskyddsåtgärder i kol-
eldade anläggningar bör stödet i stället utgå i enlighet med det nuvarande
kolmiljöstödet. Stöd bör alltså inte Jämnas genom det nu aktuella stödsystemet.
Det nuvarande läget vad gäller elproduktionskapacitet innebär att den
marginella produktionskostnaden i elsystemet är låg. räknat per energienhet. vilket medfört att priset på el är lågt. jämfört med priset på oljeprodukter. Detta förhållande förväntas bestå under flera år framöver. Rå-
dande priser på elenergi är därigenom tillräckligt låga för att ge goda incitament för en konvertering från olja till el; Mot den bakgrunden finns det inte motiv för staten att generellt ge ekonomiskt stöd till ersättning av
olja med el. Elvärme, dvs. elpannor, elpatroner, elkassetter och direktver-
kande elradiatorer. bör alltså inte stödjas inom det nu aktuella stödsyste-
met eller genom andra stödsystem. Undantag bör emellertid kunna göras för värmepumpar. Jag återkommer till elvärme i flerbostadshus och gruppcentraler i samband med investeringsprogrammet.
Till små vattenkraftverk kan f.n. lämnas lån med villkorlig återbetal-
ningsskyldighet. Vattenkraftberedningen (I 1982: 6) framhåller i sitt betän-
kande (SOU 1983:49) Vattenkraft att de s.k. minikraftverken representerar en relativt betydande potential men att särskilda åtgärder krävs för utbyggnad. Jag avser att inom kort föreslå regeringen att ge statens energiverk i uppdrag alt utreda vissa [frågor i anslutning till vattenkraftsberedningens förslag. Bl. a. bör energiverket få i uppdrag att belysa utbyggnads-
möjligheterna för små vattenkraftverk. Jag räknar med att senare under
detta riksmöte återkomma till frågan om små vattenkraftverk i samband med överväganden med anledning av vattenkraftberedningens betänkande. remissyttrandena över detta och energiverkets redovisning av sitt
uppdrag. I avvaktan på detta ytterligare underlag anser jag att stöd till små
valtenkraftverk bör lämnas enligt de regler som f.n. gäller enligt oljeersättande åtgärder. För år 1984 bör dock bidrag kunna lämnas till dessa' anläggningar. Jag återkommer till detta i det följande.
Jag anser det är angeläget att en ökad oljeersättning kommer till ständ inom industriella eller offentliga verksamheter och inom verksamheter
som cljest har allmänt intresse. Jag vill också betona vikten av en intensifierad oljeersättning inom transportsektorn. Jag bedömer att insatserna för att öka oljeersättningen inom denna sektor successivt behöver ökas.
När det gäller för vilken tidsperiod det nya stödet skall gälla vill jag
anföra följande. Det nuvarande stödsystemet fastlades för en tidsperiod av
tre år. Det förefaller för mig vara en välavvägd tidsperiod även för det nu aktuella stödet. Det är emellertid angeläget att verksamheten tidsmässigt kan samordnas med de statliga energiforskningsinsatserna. Med hänsyn till
att de kommande statliga åtgärderna vad gäller energiforskning kan bedömas avse tiden fram till utgången av budgetåret 1986/87 bör stödet till oljeersättande åtgärder omfatta perioden den I januari 1984—30 juni 1987.
Statens energiverk bör ha myndighetsansvaret för stödet för oljeersättande åtgärder, m.m. Stödet bör utvärderas under är 1986.
2 Riksdagen 198384. I saml. Nr 62
3.1.2 Utformning av stödet för åtgärder för att ersätta olja, m.m.
Mitt förslag: Övergång till länegarantier, direkta bidrag och villkor-
liga bidrag.
Utredningen: OED föreslår att den nuvarande stödformen lån utan
särskild säkerhet ersätts med lånegarantier som lämnas mot säkerhet i s. k.
flytande överhypotek. Genom ett sådant system träder stödgivaren in som
borgensman för lån som tas I stödmottagarens normala bank.
Staten är i dag med och delar risker i projekt genom att lämna lån med
villkorlig återbetalningsskyldighet. OED anser att denna riskdelning i stäl-
let bör ske i form av villkorliga bidrag. Detta innebär att staten i efterhand kan lämna ekonomiska bidrag till kostnader för genomförandet av en
oljeersättande åtgärd om resultatet av åtgärden är sådant att en eftergift av ett villkorligt lån hade varit motiverad. För projekt med enbart villkorliga bidrag bör enligt OED ett system
övervägas där den som mottager stöd erlägger någon form av avgift.
beräknad på det utestäende garantibeloppet. En kombination av villkorliga bidrag och lånegarantier skulle i detta sammanhang i stort sett motsvara de
nuvarande villkorliga lånens funktioner.
Den möjlighet som finns i det nuvarande systemet att lämna räntebe-
tfrielse bör enligt OED ses som en form av bidrag och bör ersättas med ett direkt bidrag. På liknande sätt kan anstånd med att erlägga räntor eller amorteringar betraktas som en förhöjd långivning och torde kunna ersättas genom att ett höjt lånegarantibelopp beviljas i det enskilda fallet så att motsvarande stöd erhålles.
Remissinstanserna: Praktiskt taget samtliga remissinstanser som har
kommenterat förslaget till ny stödutformning tillstyrker förslaget att de
nuvarande stödformerna ersätts med direkta bidrag, villkorliga bidrag och lånegarantier.
Statens energiverk föreslår att det statliga stödet som rör energitillförsel samlas i två program, oljeersättningsstöd och stöd till energiteknisk utveckling i näringslivet. Vad gäller oljeersättningsstödet anser energiverket
att den omläggning från lån till bidrag som OED förordar är välmotiverad.
Den huvudsakliga stödformen bör utgöras av direkta investeringsbidrag kompletterade med kreditgarantier för vissa typer av anläggningar. Bidra-
get bör kunna uppgå till 256 av kostnaderna vid nymvesteringar i oljeersättande åtgärder.
Energiverket finner OED:s förslag om villkorliga bidrag värt att pröva. Denna stödform bör dock betraktas som en försöksform tills vidare. Energiverket anser att stöd till uppförande av PoD-anläggningar i princip bör kunna lämnas enligt nuvarande regler.
RRV tillstyrker förslaget att lån ersätts med lånegarantier. RRV understryker dock att ett system med villkorliga bidrag kan ge upphov till
omfattande och kostsamma prövningar när bidrag skall utbetalas. Villkoren för utbetalning av de villkorliga bidragen bör övervägas noga.
Även fullmäktige i riksbanken tillstyrker förslaget att i ökad utsträckning använda bidrag i stället för olika former av mjuka lån. Riksbanksfullmäktige anser emellertid att andra lösningar än garantilån bör sökas. Garantilån är bl.a. mera administrativt betungande än vanliga län och kräver en
noggrann uppföljning av hur garantiåtagaren fullgör sina åtaganden under
hela den tid som garantin är utestående. Energiforskningsnämnden anser
att laneformen mäste finnas kvar, då det annars finns en risk att energipolitiskt viktiga PoD-projekt inte blir av om inte lån kan erhållas på den
allmänna kreditmarknaden. Sveriges Industriförbund är utomordentligt tveksam till fortsatt bidragsverksamhet förutom bidrag till s.k. PoD-unläggningar.
Skäl för mitt förslag: Stöd för åtgärder för att ersätta olja. m. m. kan f.n. lämnas i form av bidrag, lån eller räntebefrieclse. Dessutom kan anstånd beviljas för betalning av räntor eller amorteringar under högst fem år. Lån kan I vissa fall efterges helt eller delvis om den vidtagna åtgärden varken har gett eller kan väntas ge ekonomiskt utbyte av mer än begränsad omfattning.
Jag delar OED:s och flertalet remissinstansers uppfattning att den nuvarande utformningen av stödet bör ersättus med ett system med bidrag, lånegarantier och villkorliga bidrag.
Det bör liksom tidigare vara möjligt att lämna bidrag till projekt som
innehåller stora tekniska risker. I det följande tar jag upp frågan om att
under särskilda omständigheter vidga bidraget ull att avse även projekt
med betydande kommersiella risker. Det är emellertid väsentligt att stöd
för oljeersättande ätgärder endast lämnas till sådana projekt som bedöms bli lönsamma.
När det gäller att ersätta den nuvarande stödformen lån utan säkerhet vill jag anföra följande. Det är angeläget att bankerna i större utsträckning kan medverka vid finansieringen av åtgärder inom energiområdet. Genom att tilldela dem en större roll vid finansiering av energiprojekt kun kompetensen om sådana projekt spridas i samhället. Därigenom bör dessutom energiprojekt bättre kunna jämföras med andra angelägna investeringar.
Hittills har den huvudsakliga stödgivningen skett i form av lån och oljeersättningsfonden har därmed i viss utsträckning haft karaktären av ett
kreditinstitut. Detta innebär att mycket arbete har fått läggas ned på
kredittekniska frågor m.m. Även om långivning ersätts med garantigivning kvarstår vissa av dessa funktioner. Så t. ex. blir kravet på den garantibeviljande myndigheten oförminskat när det gäller kreditbedömning och att se till att den som har fått ett lån fullgör sina betalningsförpliktelser. Däremot förenklas hanteringen på andra områden.
Av dessa skäl anser jag i enlighet med OED:s förslag att tånegarantier bör införas och ersätta nuvarande form av län. För garantierna bör tas så
2) Prop. 1983/814: 62
goda säkerheter som möjligt, dock minst säkerhet i form av flytande överhypotek. Staten bör här kunna träda in som borgensman för lån som tas I stödmottagarens normala bank och på marknadsmässiga villkor. Trots
att de säkerheter som kan erbjudas skulle medföra vissa risker för långi-
varen. Härigenom bör det vara möjligt för stödmottagaren att kunna erhålla lån trots att de säkerheter som kan erbjudas skulle medföra vissa risker för lånegivaren. Genom användandet av lånegarantier har staten möjlighet att även fortsättningsvis påverka totalfinansieringen av projekt och medverka till att ikviditeten förbättras. Genom lånegarantier minskas risken att energipolitiskt intressanta projekt inte kommer till stånd på grund av brist på finansiella medel. I ånegarantierna bör tidsbegränsas på så sätt alt den statliga garantin gäller ull dess att en rimlig avskrivningstid har förflutil.
Jag delar vidare OED:s uppfattning att villkorliga bidrag bör kunna lämnas utöver tanegarantier för att minska risken i ett projekt. En kombination av villkorliga bidrag och lånegarantier skulle i stört sett motsvara de nuvarande villkorliga lånens funktioner.
De villkorliga bidragen bör utformas som en utfästelse om att bidrag skall kunna lämnas om ett projekt inte ger planerat resultat eller misslyckas. Denna stödform bör kunna användas när riskdelning är en förutsätt-
ning för att ett projekt skall kunna förverkligas. Utfästelsen, bör gälla i
högst fem år.
Statens energiverk och riksrevisionsverket pekar på risken att reglerna för villkörligheten i praktiken kan bli svåra att utforma. Mot denna bakgrund anser jag att denna stödform tills vidare bör betraktas som en försöksverksamhet. I första hand bör utfästelse om bidrag kunna användas för projekt med stora ekonomiska risker eller där betydande osäkerhet råder om det ekonomiska utfallet. Villkorliga bidrag bör även kunna användas 1 situationer när osäkerhet hos användarna föreligger t.ex. om tillgänglighet hos en anläggning eller om möjligheter att uppnå olika prestanda hös anläggningen. Den stödgivning som EUD har tillämpat har
delvis utformats på detta sätt och kan här tjäna som en förebild. En
självklar förutsättning är också att det i förväg går att fastställa villkor för att bidrag skall utgå. För att undvika tolkningsproblem är det angelärzet att i besiutet noga ange under vilka förutsättningar som bidrag kan komma att utbetalas. .
I ett första skede av ett system med villkorliga bidrag är det väsentligt att
pröva olika slag av utformning av stödet. Det är angeläget att statens
energiverk noga följer upp verksamheten och fortlöpande redovisar resultatet av den.
Jag anser alt avpilter bör tas ut för dessa bidrag. Det bör ankomma på regeringen att fastställa hur detta bör ske.
Sammanfattningsvis förordar jag att det nya stödet för åtgärder för att
ersätta olja. m.m. skall innehålla Janegarantier. villkorliga bidrag och
bidrag. Lånegarantier bör utnyttjas när projekt inte kan finansieras utan sädana garantier eller när likviditetsproblem föreligger. Bidrag och villkorliga bidrag bör utnyttjas när riskerna i ett projekt är betydande.
3.1.3 Stödmottagare, villkor för olika slag av projekt
Mitt förslag: Stöd bör i första hand lämnas till användare av anläggningen.
Ökat stöd bör lämnas till fullskaleanläggningar med stora kommersiella risker, speciellt till sådana anläggningar som i utvecklingskedjan kommer steget efter första POD-uanläggningen.
Utredningen: OED föreslär att direkta bidrag införs till investeringar i
sådana anläggningar som innebär stora ekonomiska risker. Bidragets stor- Ick kan, genom att ätgärdskategorin kommer steget efter PoD-anläggningar i utvecklingskedjan, sättas lägre än för PoD-anläggningar. OED anser att ett bidrag som uppgår till högst 357. av de investeringskostnader som direkt kan relateras till oljeersättande åtgärder bör utgå som stöd till åtgärder som har passerat PoD-stadiet.
Vid bedömningen av stöd till fullskaleanläggningar utan stora ekonomiska risker bör enligt OED den fortsatta verksamheten inriktas på stödmoment som innebär insatser vilka underlättar åtgärder med svag lönsamhet eller med tekniska eller ekonomiska risker.
Stora spillvärmeprojekt bör enligt OED kunna ges eu mer generöst stöd än f.n. eftersom genomförandet av sådana projekt är förknippat med både stora investeringar och stora risker. OED föreslår att villkorliga bidrag skall kunna ges ull denna typ av projekt.
OFED [föreslår följande uppdelning på projektkategorier och stödformer.
Projektkategori Stödform I. Prototyp- och demonstrations- = 1. Bidrag högst 6077 anläggningar 2. Länegarantui högst 7577
Bidrag + läånegaranti högst 754
3. Villkorliga bidrag gällande högst
Sår 2. Fullskaleanläggningar med stora 1. Bidrag höpst 357 kommersiella risker samt åtgärder 2. Länegarantier högst 60'Z
för systemuppbyggnad Bidrag + lånegarantier högst
6057 |
3. Villkorliga bidrag gällande högst
Sår
3. Fullskaleanläggningar utan stora 1. Länegaranti högst 5057 ekonomiska risker 4. Stora spillvärmeprojekt m. m. I. Bånegaranti högst 509
2, Villkorliga bidrag gällande högst
projektets avskrivningstid.
I den gällande stödförordningen Förordningen (1980:1085) om statligt stöd för åtgärder för att ersätta olja Mm. m. anges den undre storleksgränsen till 50000 kr.. för det stöd statens energiverk kan meddela genom egna beslut samt en övre begränsning på 25 milj. kr.. över vilken regeringen fattar beslut efter yttrande från energiverket.
Den övre begränsningen är enligt OED rimlig. OED föreslår att 300000 kr. skall gälla som minsta stödbelopp för ett projekt med undantag för
förprojekteringar, för vilka bör gälla 50000 kr. OED föreslår att de regiona-
la utvecklingsfonderna bör administrera projekt under 300000 kr.
Remissinstanserna: Ett mindre antal remissinstanser har behandlat
OEFED:s förslag vad gäller villkoren för olika stag av projekt. Dessa remissinstanser är positiva till OED:s förslag.
IVA och SCPF biträder förslaget att PoD-stöd skall kunna lämnas inte bara till den första anläggningen av ett visst slag utan även till senare anläggningar eventuellt i en fallande skala.
LRF tillstyrker att utvecklingsfonderna får ansvar för prövning av och stödgivning av mindre projekt, men att undre gränsen för bidragsgivning bör sättas till 20000 kr. Med den lokala erfarenhet som utvecklingsfon-
derna har är det enligt LRF också troligt att de får en bättre och snabbare prövning av dessa ärenden än om de skall handläggas på central nivå.
Skogsstyrelsen vill peka på dels att det administrativa arbetet med ärendena inte blir mindre för att de handläggs regionalt, dels att ärendena inte alltid kommer att behandlas likformigt över hela landet.
Landstingsförbunder delar OED:s uppfattning att det är positivt att föra ned olika former av avgöranden på lokal nivå. Det finns dock undra och
mer principiella skäl som gör att förbundet är tveksamt till om de regionala
utvecklingsfonderna skall påföras mera omfattande uppgifter av det slag
OED föreslår. Några remissinstanser tar upp frågan om den undre beloppsgränsen.
Ef kan tillstyrka OED:s förslag att öka den nedre beloppsgränsen till 300000 kr. under förutsättning att statens energiverk får möjlighet att göra undantag för POD-projekt.
Statens energiverk framhåller att OED har föreslagit au den nedre gränsen för beviljning av stöd skall höjas från 50000 kr. till 200000 kr. Det innebär att antalet stödärenden reduceras väsentligt utan att det totala stödet eller oljeersättningen nämnvärt förändras. Energiverket anser att en sådan beloppsgräns bör gälla som huvudregel för det stöd som energiverket skall svara för. För vissa typer av projekt bör den dock vara lägre.
Lantbruksstyrelsen är negativ tll den föreslagna höjningen. Styrelsen anser att den föreslagna höjningen av den undre stödgränsen i stort sett kommer att eliminera möjligheterna för jordbruksföretag att utnyttja den aktuella stödformen.
Skäl för mitt förslag: Stödet för oljeersättande åtgärder är f.n. i huvudsak inriktat på användare av anläggningar m. m. I vissa fall kan stödet även
Prop. 1983/84: 62 | 23
avse tillverkare för att underlätta för användare att ta ny teknik i anspråk. Stödet kan utgå oberoende av vem som utför en åtgärd.
Stödet för oljeersättande åtgärder bör även i fortsättningen enligt min mening vara inriktat på användare av anläggningar. m.m. Stödet bör vidare kunna utgå oberoende av vem som utför åtgärden, dvs. bl.a. till näringslivet, statliga och kommunala myndigheter eller bolag. Det innebär vidare att det inte har någon betydelse inom vilken näringsgren celler verksamhet anläggning används, såsom industri, jordbruk, trädgårdsnäring, handel, hotell, restauranger m. fl. privata servicenäringar. kommunala och landstingskommunala verk samt statliga verk. Även tillverkare bör
kunna ges stöd om detta krävs för att underlätta för användare att ta ny
teknik i anspråk, eller när det är fråga om teknik som kan tillämpas för ett stort antal anläggningar eller motsvarande.
Stöd kan f.n. utgå till fyra grupper av objekt. Dessa grupper är PoDanläggningar. investeringar i fullskaleanläggningar med betydande kommerstella risker, speciella investeringar i fullskaleanläggningar med måttliga kommersiella risker samt vissa energibesparande åtgärder i befintliga processer och byggnader i näringslivet. Jag anser att denna indelning av ätgärder bör bibehållas. I det följande tar jag upp vilka regler som bör gälla för resp. grupp.
PoD-anläggningar
Det nuvarande stödet till POD-anläggningar kan lämnas i form av bidrag med högst 50 (6042 om hänsyn tas till möjligheten att ge räntebefrielse
på lån), lån med högst 75 4 och bidrag och lån tillsammans med högst 75
av godkända kostnader.
Jag anser att för PoD-projekt bör 1 fortsättningen gälla att bidrag bör lämnas med högst 502 av den stödgrundande kostnaden. Vidare bör lånegarantier med högst 7596 av den stödgrundande kostnaden kunna ställas. Villkorliga bidrag bör kunna lämnas för en period av högst fem år. Summan av bidrag och lånegarantier bör inte i något fall kunna överstiga 75 ec av totalinvesteringen. De nämnda reglerna för stöd till PoD-anläggningar bör gälla även PoD-anläggningar inom industrin som syftar till att spara energi.
Fullskaleanläggringar med betydande kommersiella risker samt åtgärder för systemupphyggnud
Det nuvarande stödet till PoD-anläggningar syftar till att underlätta framtagande av nya energitekniska lösningar genom att demonstrera ny teknik i praktisk tillämpning eHer känd teknik i nya sammanhang. Bidrag
utgår till den första anläggningen i sitt slag. Investeringar i fullskaleanlägg-
ningar med betydande kommersiella risker är aktuella främst i steget efter
demonstration och är därigenom inte bidragsberättigade i dag. Enligt OED
finns det skäl att komplettera de nuvarande stödformerna för dessa fall.
OED föreslär vidare att ett mer genomgripande systemtänkande tillämpas än som hittills har varit möjligt.
Om en snabbare marknadsintroduktion av nyutvecklad teknik m. m. inte kan uppnäs riskeras enligt OED nedläggningar av produktionsanläggningar som hittills har erhållit stöd från OEF. Detta kan i sin tur leda till att oljeersättningen med inhemska bränslen hämmas. Jag delar därför OED:s
uppfattning att ett förbättrat stöd bör införas till fullskaleanläggningar med
betydande kommersiella risker. Syftet härmed bör vara att snabbare uppnå en marknadsintroduktion av sådan demonstrerad teknik men där marknadsintroduktionen innebär vissa risker. För att uppnå detta bör det förbättrade stödet reserveras för sådana projekt som använder nyutvecklad teknik i steget efter en PoD-anläggning.
Jag förordar alt bidrag på högst 2572 bör kunna lämnas för högst två anläggningar som tillämpar nyligen demonstrerad teknik och där lönsamhetsbedömningen är klart positiv. Enligt min uppfattning finns det i detta sammanhang särskilda skäl att uppmärksamma åtgärder för oljeersättning inom industriella och offentliga verksamheter samt verksamheter som I
övrigt är av allmänt intresse. De investeringar för att ersätta olja som blir
aktuella i sådana verksamheter är ofta komplicerade och innehåller inte sällan betydande riskmoment. Medel ur anslaget bör också kunna anvisas för investeringar inom dessa verksamheter, även om den teknik som används inte är nyligen demonstrerad, förutsatt att den oljeersättning som uppnås är betydande.
Projekt som avser fullskaleanläggningar bör även kunna bli föremål för stöd genom lånegarantier. Möjligheten bör också finnas att när de kommersiella riskerna bedöms vara särskilt stora lämna villkorliga bidrag. Summan av bidrag. villkorliga bidrag och lånegaranti bör inte överstiga 6052 av totulinvesteringen, varav bidraget inte bör överstiga 2592, Villkorliga bidrag bör liksom för PoD-anläggningar kunna lämnas för en period på högst fem år. Bidrag och villkorliga bidrag bör inte i något fall överstiga 507 av stödunderlaget.
Speciella investeringar i fullskaleanläggningar med måttliga kommersiella risker
F.n. kan lån på högst 5042 av totalinvesteringen erhållas för speciella
investeringar i fullskaleanläggningar som innebär måttliga kommersiella
risker men är svära att få till stånd av olika skäl, t.ex. därför att de kräver
höga investeringskostnader i förhållande till oljebaserad teknik. OED påpekar att hanteringen av denna stödkategori har medfört ett avsevärt administrativt arbete. Medverkan till finansiering av denna stödkategori innebär vanligtvis inte någon förbättring för projektet vare sig från lönsamhetssynpunkt eller från risksynpunkt. Stödet har varit attraktivt i och med att OEF har kunnat lämna lån utan säkerhet samt anständ med räntebetalning och amorteringar under högst fem år.
Prop. 1983/84: 62 to 'n
Enligt min mening bör för investeringar med måttliga kommersiella risker en lånegaranti på högst 5022 kunna lämnas. Stora spillvärmeprojekt bör kunna erhålla villkorliga bidrag på högst 506 av investeringen under högst fem år. med hänsyn till att genomförandet av sådana projekt är
förknippade med bäde stora investeringar och betydande risker för att
lönsamhet inte kan uppnås. Villkorliga bidrag kan här innebära en avlastning av delar av riskmomentet. Lånegarantier och villkorliga bidrag kan
inte i något fall överstiga 5077 av stödunderlaget.
Villkorliga bidrag bör även kunna lämnas i de fall när åtgärder syftar till att introducera nyutvecklad teknik på marknaden. I sådana fall bör stöd kunna lämnas till såväl användare som ullverkare.
För år 1984 bör därutöver bidrag kunna utgå till energiinvesteringar som använder etablerad teknik i enlighet med investeringsprogrammet. Jag äterkommer till denna fråga i det följande.
Från det stöd som här behandlats bör undantas investeringar i koleldade anläggningar. Sådana anläggningar kan i dag stödjas inom ramen för stödet till anordningar för att minska utsläppen av svavel vid förbränning av kol genom den s.k. kolmiljöfonden. Bidrag med upp till 75 'Z av investeringskostnaden kan lämnas till sådana anordningar. Mot bakgrund härav förordar jag att för miljöskyddsinvesteringar i koleldade anläggningar bör stödet
begränsas till det stöd som lämnas inom ramen för det nuvarande kolmiljöstödet. Lånegarantier bör alltså inte kunna bli aktuella i detta samman-
hang.
OED tar upp frågan om övre och undre beloppsgränser för stöd. I gällande förordning anges en undre begränsning för stöd på 50000 kr. samt en övre begränsning på 25 milj. kr.. över vilken: regeringen fattar beslut efter yttrande av statens energiverk. Den övre begränsningen är enligt OED rimlig. Däremot anser OED att den nedre beloppsgränsen bör höjas till 300000 kr. med undantag för förprojekteringar för vilka bör gälla 50 000
kr. Projekt under 300000 kr. föreslår OED bör administreras av de regio-
nala utvecklingsfonderna.
Enligt min mening finns det f.n. inte skäl att ändra vare sig den övre
beloppsgränsen, dvs. 25 milj. kr. eller den undre beloppsgränsen. dvs. 50000 kr. Det bör ankomma på regeringen att fortlöpande pröva denna
fråga.
När det gäller delegering till de regionala utvecklingsfonderna vill jag
anföra följande. Med hänsyn till de kunskaper och erfarenheter vad gäller
mindre och medelstora företag som finns samlade hos de regionala utvecklingsfonderna är det enligt min mening naturligt att fonderna även i fortsättningen utgör basen för den rådgivningsverksamhet inom cnergiomrädet som är riktad mot näringslivet. Däremot finns det f.n. inte några skäl som talar för att stödet till åtgärder för att ersätta olja. m.m. skulle bli mer effektivt om det skulle handläggas även av utvecklingsfonderna.
Som jag tidigare har nämnt bör insatserna inom stödsystemet för att
Prop. 1983/84: 62 : 26
ersätta olja successivt minska i takt med att det totala oljeersättningspro-
grammet fullföljas. Detta förutsätter emellertid att stödgivningen blir restriktiv och koncentreras på projekt med god oljeersättningseffekt.
3.2¶Uppföljning av 1983 års investeringsprogram
Mitt förslag: I>e medel som återstår av 1983 års investeringsprogram bör utnyttjas för vissa strategiskt viktiga energiprojekt av industripoli-
tiskt intresse, för åtgärder inom storstädernas värmeförsörjning samt
för insatser inom ramen för Sydgasprojektet.
Alla som ansöker om bidrag till att uppföra förbränningsanläggningar
avsedda för främst torv och som beställer anläggningen under är 1983
bör i mån av tillgång på medel kunna få stöd. Om särskilda skäl
föreligger bör vid ansökan om bidrag visst anständ med beställning
kunna medges, dock längst t.o.m. utgången av första kvartalet 1984.
Utredningen m.m. När det gäller stödet till förbränningsanläggningar
eldade med främst torv bör enligt EUD, medel tillföras så att alla anläggningar som beställs under år 1983 kan få stöd.
EUD beräknar att det samlade behovet av medel för stöd till distribu-
tionsanläggningar för fjärrvärme kommer att uppgå till 225 milj. kr. EUD
har noterat att för stöd till strategiskt viktiga fjärrvärmeledningar har i departementspromemorian om storstädernas värmeförsörjning (Ds 1983: 5) tagits upp ett belopp om 50—100 milj. kr. EUD har också uppmärksammat att i samband med förhandlingar om Sydgasprojektet har aktualiserats ett stöd till distributionsanläggningar på sammanlagt 50 milj. kr. Mot bakgrund härav beräknar EUD att det sammanlagda behovet av medel för stöd till distributionsanläggningar för fjärrvärme och naturgas uppgår till 375 milj. kr. Den handläggning av ärenden som blir aktuell i samband med detta stöd bör enligt EUD utföras av statens energiverk.
Statens energiverk har i en skrivelse till regeringen framfört att bifall vill inneliggande och förväntade ansökningar om stöd till torveldade anlägg-
ningar kommer att medföra att den ram på 200 milj. kr. som riksdagen
fastställt för är 1983 (prop. 1982/83:50 bil. 6. NU 18, rskr 111) om vissa ekonomisk-politiska åtgärder m.m. kommer att överskridas. Verket beräknar att anspråken om stöd i inneliggande och förväntade ansökningar
kan komma att överskrida ramen med ca 170 milj. kr.
Energiverket anför att stödet bidrar till att uppfylla de energipolitiska målen. Encergiverket hemställer därför att regeringen medger att verket för
stöd för detta ändamål får disponera medel från den icke utnyttjade ramen i den finansiella oljeersättningsfonden.
Skål för mitt förslag: Jag har nyss redovisat utformningen av statens stöd när det gäller åtgärder som kan ersätta olja i större anläggningar.
Under är 1983 finns därull generella bidrag för förbränningsanläggningar avsedda för eldning med främst torv och för distributionsanläggningar för fjärrvärme.
Stödet till distributionsanläggningen är utformat som ett bidrag om högst 10 av investeringen i fjärrvärmedistribution, dvs. fjärrvärmeledningar av olika dimensioner och annan utrustning för distribution av fjärrvärme.
Stöden till torveldade förbränningsanläggningar och till distributionsanläggningar för fjärrvärme har enligt vad jag har erfarit haft en god effekt. EUD har redovisat beräkningar som tyder på en volymökning på 20-25 44 vad gäller investeringen i fjärrvärmedistribution och 407 vad gäller torv-
pannor.
När det gäller stödet till distributionsanläggningar för fjärrvärme vill jag anföra följande. Under år 1983 har överläggningar bedrivits mellan företrä-
dare för industridepartementet och kommunerna 1 storstadsområdena an-
gående värmeförsörjningen. Vid överläggningarna har ett särskilt stöd för strategiska hopkopplingar av fjärrvärmesystem aktualiserats. Jag förordar alt de medel som anvisades på tilläggsbudget I till stadsbudgeten för
budgetåret 1982/83 i samband med 1983 års investeringsprogram får använ-
das för detta ändamäl. Jag avser att under riksmötet återkomma med förslag till riksdagen om stödets slutliga omfattning och fördelning.
Inom ramen för det stöd till distributionsanläggningar som utgår i år
kommer ew betydande arbete med utbetalningar, uppföljning. m.m. att
återstå under år 1984 och en del av är 1985. Denna verksamhet avser jag
föreslå regeringen att från den I januari föra över tll statens energiverk.
Jag har nyligen i propositionen 1983/84:47 om vissa naturgastrågor redogjort för resultatet av de överläggningar som har ägt rum under våren 1983 mellan företrädare för industridepartementet och intressenterna i Sydgasprojektet. Ett särskilt ekonomiskt bidrag har föreslagits för vissa investeringar I naturgasnätet. Stödets omfattning beräknas totalt till 60 milj. kr. Regeringen har till i nämnda proposition hemställt att medel som anvisats på ulläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1982/83 för stöd till distributionsantläggningen för fjärrvärme får användas i detta syfte.
Jag tar i det följande upp statens stöd till åtgärder när det gäller upphandling inom energiområdet.
Som framgår av det föregående kan den situationen uppkomma att anslagna medel för stöd till förbränningsanläggningar avsedda för eldning
med främst torv under år (983 inte täcker den beräknade efterfrågan på
stöd under detta är. Ramen bör därför höjas med hänsyn härtill. Om särskilda skäl föreligger bör stöd kunna utgå till anläggningar som beställs
före utgången av första kvartalet år 1984 förutsatt att ansökan om stöd
inkommit till statens cnergiverk före utgången av år 1983.
3.3 Investeringsprogram inom energiområdet för år 1984
Mitt förslag: Ett generellt stöd för vissa investeringar i energiutrust-
ning och installationer föreslås för är 1984. Stödet är säväl energipoli-
tiskt som konjunktur- och sysselsättningspoliuskt motiverat. Det ersälter dels vissa nu gällande stöd inom ramen för energilånesystemet. dels det särskilda investeringsstöd för torvanläggningar och fjärrvärmenätutbyggnader som utgår under är 1983.
Stödet bör i män av tillgång på medel utgå i form av direkta bidrag till
vissa typer av storskaliga energiproduktionsanläggningar och distributionsanläggningar, samt till vissa energitillförselätgärder i byggnader.
Den huvudsakliga finansieringen av åtgärder inom investeringsprogrammet bör ske på den öppna kreditmarknaden med kommunal borgen i förekommande fall. För investeringar i fjärrvärmeanläggningar
bibehålls systemet med fjärrvärmelän. Eu särskilt anslutningsstöd före-
slås för värmele verantörer för att skapa ekonomisk balans mellan åtgärder i småskaliga och storskaliga system.
Gällande stödsystem: Nu gällande stödsystem för energitillförselåtgärder 1 bostadshus regleras I huvudsak i energilåneförordningen
(1981: 589) och bostadsfinansieringsförordningen (1974: 946. ändrad senast 1983: 521). Statligt stöd för energitillförselåtgärder utgår i form av bostadslän med särskilda villkor tenergilån).
Följande tillförselåtgärder är f.n. berättigade till energilån.
— Kombinationspannor för el och inhemskt fastbränsle samt anordning för
eldning med flis. — Vattenburen elvärme i form av elpatron. elkassett eller elpanna samt
elvärmt tappvarmvatten.
— Varmvatlenackumukitorer. — Anslutning till fjärrvärme. befintlig gemensam värmecentral eller natur-
gasnät. - Värmepumpar. — Solvärmesystem.
För främst åtgärder i småhus fastställs schablonbelopp som underlag för beslut. Dessa schabloner. som benämns godkänd kostnad, fastställs av
bostadsstyrelsen. Energilänet uppgår normalt till 305: av godkänd kost-
nad. Återstående del finansieras på annat sätt. En s.k. fördjupning av länet
till 1002 av godkänd kostnad sker automatiskt när godkänd kostnad är lägre än 25000 kr. för småhus och 100000 kr. för flerbostadshus. Även i
vissa andra fall kan fördjupning medges.
Energilån lämnas endast för åtgärder i byggnader för stadigvarande bruk. Energilån kan lämnas till ägare av byggnad eller gemensamhetsanläggning. Även annan nyttjanderättshavare kan erhålla lån under vissa
omständigheter. För lånet skall i normalfallet ställas säkerhet. Länet löper med ränta som fastställs av regeringen. Under år 1983 är räntan 134.
För energilån till bostäder som upplåts med bostads- eller hyresrätt lämnas räntebidrag. Räntebidraget utgörs av skillnaden mellan bostadsläneräntan och den s.k. garanterade räntan. Den garanterade räntan är f.n.
34 under första året av länets löptid och ökar därefter med 0,25 procent-” enheter per är.
För cnergilän till småhus kan räntefrihet i högst tio år medges om lånet avser vissa särskilt angivna åtgärder, bl.a. solvärmesystem, värmepump-
system samt kollektiva anordningar för eldning med ved, träflis eller andra likartade bränslen. |
Ansökan om cnergilån lämnas till kommunens förmedlingsorgan. Länsbostadsnämnden beslutar i ärenden om energilån efter yttrande av förmedlingsorganet. Enligt förordningen (1983:80) om försöksverksamhet med kommunal beslutanderätt i fråga om statligt stöd för energibesparande ätgärder beslutar kommunens förmedlingsorgan som första instans i Stockholm, Göteborg, Malmö. Helsingborg och Botkyrka. Denna försöksverksamhet avslutas den 30 juni 1986.
Under år 1983 har särskilda stöd lämnats till utbyggnad av distributionsanläggningar för fjärrvärme och till förbränningsanläggningar för främst
torv. EUD har handlagt och beslutat om stödet till distributionsanläggning-
ar och lämnat samråd till oljeersätttningsfonden tefter den 1 juli 1983
statens energiverk) som har beslutat om stödet ull förbränningsanläggning-
ar. Stödet tll distributionsanläggningar för fjärrvärme har lämnats i form
av bidrag med högst 1094 av redovisade investeringskostnader. Till distri-
butionsanläggningar räknas den del av anläggningen som finns mellan produktionsanläggningen för fjärrvärme och abonnentens anläggning. Även anläggningar för överföring av spillvärme till distributionsanläggningar för fjärrvärme omfattas av stödet. Till investeringskostnaden räknas dels kostnader för ledningar och annan utrustning, dels erforderliga anläggnings- och monteringsarbeten.
Stödet till förbränningsanläggningar för främst torv har lämnats i form av bidrag med högst 257.
Som villkor för dessa särskilda stöd har gällt att beställning skall ske
under år 1983. |
Riksdagen beslutade vären 1983 om atgärder bl. a. för att öka använd-
ningen av inhemska bränslen i Norrbottens län (prop. 1982/83: 120 bil. 6,
NU 38, rskr 306). För fastbränsleanläggningar i Norrbottens län kan stöd erhållas med högst 4052 av investeringskostnaden. Stöd kan lämnas för anläggningar som beställs under åren 1983 till 1985. Kostnaden för stödet bestrids intill 2567 av investeringskostnaden inom den av riksdagen i samband med proposition (1982/83:50) om vissa ekonomisk-politiska åtgärder m. m. angivna ramen för stöd till torveldade anläggningar. Kostnader därutöver intill 4056 av investeringskostnaden béstrids från anslaget Särskilda regionalpolitiska insatser i Norrbottens län.
Utredningar: EUD föreslår i sin utvärdering av insatserna inom 1983 års investeringsprogram att fortsatt stöd till investeringar inom energiområdet bör handhas av statens energiverk. Mot bakgrund av de erfarenheter som
EUD hittills har vunnit föreslås
— utt stödet till investeringar i torveldade förbränningsanläggningar fort-
sätter under är 1984 men med lägre bidragsprocent. Ett begränsat stöd
till fliseldade anläggningar. under samma period, bör övervägas.
— att stöd till distributionsanläggningar för fjärrvärme som är avsedda för
att utnyttja industriell spillvärme utgår även under är 1984 med hänsyn
till att sådana investeringar är angelägna från bäde industripolitisk och
samhällsekonomisk utgångspunkt. — utt en samordning kommer till stånd mellan statens stöd till fjärrvär-
meinvesteringar och stöd till energitillförselsystem i bostäder.
Statens energiverk anger i sitt yttrande över OED:s rapport att en sammanställning av nuvarande stödprogram visar att de utgör ett relativt
komplicerat system. Energiverket anser all det statliga ekonomiska stödet
till oljeersättning i första hand bör inriktas på alt stimulera ersättning av olja med inhemsk energi. Till ett sådant stödprogram bör hänföras dels det nuvarande stödet från oljeersättningsfonden, dels den del av det nuvaran-
de energisparstödet enligt energilåneförordningen som avser encergitillförsel. Vidare bör stödprogrammet inkludera det särskilda investeringsstödet till torvpannor samt kolmiljöstödet. o
När det gäller vilka typer av åtgärder som skall få stöd bör enligt energiverket i princip alla oljeersättande investeringar omfattas. Med hänsyn till kostnaderna för att administrera stödet till små projekt bör dock en undre gräns sättas.
Jämfört med det nuvarande stödsystemet skulle detta stöd i högre grad
inriktas på ett utnyttjande av befintlig teknik för att därmed uppnä en
snabbare oljeersättning.
Stödet bör ges i form av investeringsbidrag och göras så generellt som
möjligt. Energiverket föreslär att ett stöd på upp till 2572 av investerings-
kostnaderna i oljeersättande åtgärder införs. Det är viktigt att stödets storlek inte låses utan successivt kan anpassas till de rådande förhållandena. Verket bör också ges möjligheter till att flexibelt avväga stödinsatser
mellan olika projekt inom ramen för de allmänna stödvillkoren. Det tem-
porära stödet till investeringar i förbränningsanläggningar för torv kan till del tjäna som modell.
Statens energiverk framhåller att verket direkt bör ansvara för oljeersättningsstödet till större anläggningar. När det gäller mindre fastighetsanknutna anläggningar som nu stöds inom ramen för energisparstödet till
bostäder kan det som hittills administreras av kommunerna och länsbo-
stadsnämnderna.
Skäl för mitt förslag: Den rådande konjunktur- och sysselsättningssituationen gör det enligt min mening motiverat att genomföra ett investéringsprogram inom energiområdet även under år 1984.
Nuvarande stödsystem för bostäder har vuxit fram som resultat av energisituationen under slutet av 1970-talet. De nya och förnybara energikällorna var i stor utsträckning på forsknings- och utvecklingsstadiet. Större anläggningar för fjärrvärmesystem, grundade på ny teknik existerade huvudsakligen i form av experimentanläggningar. Energipriserna låg på en betydligt lägre nivå än f.n. Särskilt gällde detta eldningsoljan. De förändringar som inträffat sedan stödsystemet infördes har medfört att nuvarande stödsystem kan ge en olämplig styrning och andra inte avsedda effekter och därigenom medföra en risk för att resurser inte utnyttjas
tillräckligt effektivt.
En omständighet som särskilt har uppmärksammats i nuvarande system är att stödet endast omfattar mindre anläggningar upp till en värmeeffekt om ca 2-4 MW. Inom energitekniken liksom i många andra system existerar det ett samband mellan kostnad. effektivitet och anläggningsstorlek. Som exempel kan nämnas möjligheten till högre effektivitet i en fjärrvär-
mepanna än i en konventionell småhuspanna, till följd av tekniska skill-
nader. Drift och skötsel kan därtill göras effektivare vid stora pannor än vid mindre. Även miljöskyddsåtgärder kan av ekonomiska skäl göras mer omfattande vid större anläggningar.
Fjärrvärme har stora fördelar som uppvärmningsform vid tätbebyggelse. Fjärrvärmen bedöms. bl.a. med ledning av uppgifter ur Svenska Värmeverksföreningens rapport Fjärrvärmeplan 1983, kunna omfatta högst 40— 5096 av uppvärmningen i landet. Därutöver kommer uppvärmningen att ske genom mindre anläggningar. t.ex. gruppcentraler, eller genom individuella anläggningar. Vilken uppvärmningsform som väljs mäste avgöras lokalt med utgångspunkt i de förhållanden som råder. För att göra det
möjligt att fatta beslut som är väl anpassade till de lokala förhållandena är
det väsentligt alt de statliga stödåtgärderna verkar neutralt mellan olika former av uppvärmning.
Med utgångspunkt i nyss redovisat material vill jag anföra följande. EUD och statens energiverk framför uppfattningen att stödet för energitillförselåtgärder bör ingå i ett gemensamt stödprogram. Energiverket fram-
håller att systemet bör förenklas såväl avseende stödberättigade åtgärder,
stödformer som myndighetsansvar. Stöd bör enligt verket endast utgå som bidrag. Jag delar denna uppfattning och föreslår att stödsystemet för tillför-
selåtgärder inom energiområdet utformas som ett investeringsprogram för år 1984.
Vidare förordar jag att följande stöd bör ingå i investeringsprogrammet
för år 1984.
Programmet omfattar direkta bidrag till vissa åtgärder som avser energitillförsel i byggnadsanknutna och storskaliga system. Vad avser stödet till byggnadsanknutna system bör detta lämnas endast i samband med ätgärder I befintlig bebyggelse.
Stöd till tillförselåtgärder i befintliga hyresrätts- och bostadsrättshus bör
Prop. 1983/84: 62 | 32
även fortsättningsvis lämnas i form av räntebidrag i enlighet med vad chefen för bostadsdepartementet nyhgen redovisat (prop. 1983/84:40
bil. 9). |
Lånen för dessa ändamål bör emellertid tas upp på den oprioriterade kreditmarknaden på motsvarande sätt som län till underhåll m. m. i nyss nämnd proposition. Räntebidrag kommer därvid att lämnas med en fast andel av en normal räntesats under lånets hela löptid. Genom denna konstruktion uppnås likvärdiga kostnadsförutsättningar för fastighetsägare med olika skattemässiga förhållanden. Som jag återkommer till i det följande bör härutöver särskilda bidrag kunna lämnas.
Räntebidrag lämnas endast indirekt till investeringar i fjärrvärmeanläggningar och avser då enbart den del av investeringskostnaden som tas ut i form av anslutningsavgilten. För att uppnå en bättre balans mellan stöd till åtgärder i byggnadsanknutna system och storskaliga system bör ett särskilt stöd nu införas. Stödet bör utformas som ett anslutningsbidrag till fjärrvärmeleverantören. Jag återkommer i det följande till detta stöd.
Jag har erfarit att det inom EUD har inletts ett arbete med att utarbeta riktlinjer för leverantörsauktorisation och för ett försäkringssystem för vissa småskaliga tillförselsystem. Den långsiktiga strävan bör enligt min
mening vara att sådan auktorisation skall gälla som villkor för erhållande
av statligt stöd.
När det gäller investeringar i törveldade anläggningar har bidraget under år 1983 varit 2552. EUD anser att stöd bör lämnas med lägre bidragsprocent under ar 1984.
För investeringar I storskaliga skogsbränsleeldade anläggningar lämnas f.n. inget stöd. FUD anser att ett bidrag bör övervägas. Det finns på längre sikt en risk för alltför låg användning av skogsenergi.
I fråga om stöd tll skogsbränsleeldade anläggningar vill jag anföra följande. Det är från samhällsekonomiska synpunkter angeläget att användningen av skogsbränsle inte försvårar skogsindustrins möjligheter att er-
hålla träfiberråvara. Regeringen uppdrog därför i början av året åt skogs-
styrelsen och statens industriverk att gemensamt utreda effekterna på skogsindustrins virkesförsörjning av en ökad användning av skogsråvara för eldningsändamål. Uppdraget har redovisats av skogsstyrelsen och statens industriverk i rapporten (SIND PM 1983:9) Ökad användning av skogsrävara — nya möjligheter och konsekvenser. Av rapporten framgår att det med beaktande av en rad olika förutsättningar finns goda möjligheter till en snabb utveckling av användningen av skogsbränsle. En förutsättning är bl.a. att avverkningen inom privatägda skogar ökar. En ökad skogsbränsleanvändning innebär avsättning av gallrings- och röjningsvirke, vilket enligt rapporten skulle kunna ge skogsindustrin större tillgång -.
till barrvirke på både kort och lång sikt. Rapporten har remissbehandlats
och bearbetas f.n. inom regeringskansliet.
En arbetsgrupp inom regeringskanstiet, biobränslegruppen, bildades
Prop. 1983/84: 62 ' '»
vintern 1983 för att bl.a. gå igenom praktiska problem i samband med skogsbränsleanvändningen och föreslå åtgärder för att säkerställa skogsindustrins råvaruförsörjning och en ökad användning av träbränslen för cnergiändamål. Arbetsgruppen kommer med utgångspunkt i bl.a. den nämnda rapporten och remissyttrandena över den att avge en rapport med förslag till åtgärder senare i höst. Beträffande stöd till fastbränsleanläggningar i Norrbottens län gäller de i
proposition 1982/83: 120 om utveckling i Norrbotten angivna villkoren för åren 1984 och 1985. Jag förordar med utgångspunkt i EUD:s förslag att ett bidrag på högst
15 § utgår till den som under år 1984 beställer en större anläggning avsedd för eldning med inhemska bränslen. Bidrag bör inte kunna förenas med
sädant bidrag som lämnas inom ramen för stödet till oljeersättande åtgärder eller det särskilda stöd till fastbränsleanläggningar som utgår inom
Norrbottens län. Jag anser att som villkor för stöd till skogsbränsleeldade anläggningar bör gälla att sökanden skall ha erhållit tillstånd enligt 136 a 8 byggnadslagen. För tillstånd krävs bl.a. att endast råvara som inte kan
avsättas inom skogsindustrin får användas för eldning. Förslag om hur efterlevnaden av detta krav skall kontrolleras kommer att utarbetas av biobränslegruppen.
Bidrag bör enligt min. mening även kunna lämnas för investeringar i anläggningar avsedda för eldning med biogas.
I detta sammanhang vill jag erinra om att den som äger skog sedan år 1980 är skyldig att utföra röjning i ungskog och sedan den I juli i år även viss gallring. Detta regleras i 9 § skogsvårdslagen (1979: 429). Bestämmelserna om röjning får under kommande år full genomslagskraft. Med hän-
syn till behovet att tillförsäkra skogsindustrin tillräckligt med råvara samtidigt som försörjningen med skogsbränsle ökas är det angeläget att röjnings-
och gallringsvirke som tidigare normalt har !'ämnats kvar i skogen tas tillvara i större utsträckning. Detta kan underlättas genom särskild bearbetning av råvaran. Investeringar i terminaler, där industriråvara och bränsleråvara separeras, är enligt min mening av avgörande betydelse för att denna skogsråvara skall kunna utnyttjas effektivt. Genom sådana ter-
minaler minskas risken för att industriellt användbar råvara utnyttjas för energiändamål. Investeringar i sådana terminaler kommer också att med-
föra ökad sysselsättning i glesbygden. Ett särskilt stöd till investeringar för
separering av industriråvara och bränsleråvara bör mot denna bakgrund införas. Stödet bör utformas som ett bidrag på högst 50 § till anläggningar som beställs under år 1984.
Som villkor för stödet bör gälla att den sökande dels kan visa hur råvaruförsörjningen skall ske, dels kan redovisa att skogsindustrins råvaruförsörjningsintresse kan tillgodoses på ett betryggande sätt i berört om-
råde. Värmepumpar är en teknik som fått sitt tekniska och kommersiella
3 Riksdagen 19831/84. 1 saml. Nr 62
genombrott under år 1983. Genom att utnyttja värmepumpar kan spill-
värme i avloppsvatten och lagrad solvärme i mark, vatten och luft utnyttjas för uppvärmningsändamål. Även utnyttjande av interna värmekällor som t.ex. avluft i byggnader är en alltmer etablerad teknik. Denna senare
tillämpning har visat sig ge god ekonomisk lönsamhet. Branschen brottas f. n. med dålig lönsamhet till följd av lågt kapacitets-
utnyttjande.
För att stimulera till ökade investeringar i värmepumper förordar jag ett bidrag till värmepumpar. Bidragets storlek bör vara högst 15 Z. Bidrag bör dock enligt min mening inte utgå till anläggningar som utnyttjar avluft i småhus och flerbostadshus, då dessa värmepumpar f.n. är så lönsamma att ytterligare stimulanser är obehövliga.
För värmepumpar i fastigheter inom fjärrvärme- och naturgasförsörjda områden bör enligt min mening inget bidrag lämnas. Skälet för detta är att
nyttjanderättshavaren till en byggnad i princip inte skall kunna erhålla stöd för flera tillförselsystem.
Solvärmeanläggningar är med dagens tekniknivå och energipriser inte ekonomiskt lönsamma utan stöd. Detta hänger bl.a. samman med den
mycket goda tillgången på elenergi sommartid. Stödet bör fortsättningsvis
högst 5096 till solvärmeanläggningar i system med en energianvändning mindre än 3 GWh per år. För större system bör idrifttagna forskningsanläggningar utvärderas varför inget bidrag bör lämnas.
Anläggningar för elvärme (elpatroner. elkassetter och elpannor) är i dag mycket fördelaktiga att installera. Något stöd bör därför inte lämnas vid normala installationer. Ett särskilt stöd bör dock införas för elvärmeanläggningar som installeras i oljeeldade pannor i flerbostadshus och gruppcentraler i områden som enligt fastlagda planer skall försörjas med ett storskaligt energisystem. Ett villkor för stöd bör enligt min mening vara att installationen görs tidsbegränsad i avvaktan på anslutning till fjärrvärme
eller naturgas. Stöd bör utgå med högst 15 44 för att kompensera åtgärdens
korta avskrivningstid. Ett sätt att uppfylla angivet villkor för stöd kan vara att anläggningsinnehavaren tecknar ett avtal med elleverantör om tidsbegränsad elleverans som skall avbrytas vid möjlighet till fjärrvärmeinstalla-
tion eller vid anslutning till naturgasnät. Som jag nyss har redovisat är villkoren för lån till åtgärder i bl.a.
flerfamiljshus förmånligare än lånevillkoren för fjärrvärmeinvesteringar. För att uppnå en bättre balans mellan åtgärder i större och mindre anlägg-
ningar förordar jag att systemet med räntebidrag för lån till småskaliga
tillförselåtgärder kompletteras med ett anslutningsbidrag för fjärrvärmenät. Bidraget bör lämnas för under år 1984 tillkommande effekt. Jag
föreslår ett bidrag av 135 kr. per kW anslutningseffekt mätt vid produk-
tionsanläggningen. Bidraget bör utbetalas till huvudman för fjärrvärmeanläggning.
Prop. 1983/84: 62 '” in
EUD har föreslagit en fortsättning av nuvarande stöd för distributions-
anläggningar som är avsedda att utnyttja och överföra industriell spillvärme. EUD framhåller att sådana investeringar är angelägna från både
industripolitiska och samhällsekonomiska utgångspunkter. Jag delar denna
uppfattning och förordar att bidrag med 102 utgår för sådana anläggningar
som beställs under år 1984, dock ej om villkorliga bidrag erhållits för
oljeersättande åtgärder.
Statens energiverk har även föreslagit en fortsättning av stödet för små vattenkraftverk, dvs. kraftverk mellan 100 och 1500 kW. Jag delar detta synsätt och föreslår ett bidrag om 157 för små vattenkraftverk som
beställs under år 1984.
Statens energiverk bör ges det huvudsakliga myndighetsansvaret för det föreslagna investeringsprogrammet. Statens energiverk skall i fråga om det byggnadsanknutna stödet samråda med bostadsstyrelsen.
I fråga om beslutanderätten för denna del av stödet bör i huvudsak gälla
samma regler som chefen för bostadsdepartementet nyligen har föreslagit i fråga om riktade bidrag till energisparätgärder (prop. 1983/84:40 bil. 9 s. 48). Dessa regler innebär i huvudsak att stöd till egnahem beslutas av det kommunala förmedlingsorganet och att stöd till hyres- och bostadsrättshus med vissa undantag beslutas av länsbostadsnämnden. Beslut om stöd till
åtgärder i system där energianvändningen överstiger 3 GWh per år bör
dock enligt min mening fattas av statens energiverk.
Det bör ankomma på regeringen att besluta om de ytterligare särskilda regler som behövs för stödet.
3.4 Verksamhet inom energiupphandlingsområdet
Mitt förslag: EUD ges förlängt uppdrag till den 31 december 1984:
— att slutföra handläggningen av strategiskt viktiga energiprojekt av
industripolitiskt intresse
— att stärka beställarfunktionen inom det värmetekniska omrädet
— att slutföra utredningen om försäkringssystem och auktorisationsför-
farande för vissa småskaliga tillförselsystem
— att fullfölja utredningen om särskilda exportfrågor.
EUD ger länsstyrelsen i Norrbottens län förlängt uppdrag i fråga om
stöd till upphandling inom energiområdet till den 1 juli 1984.
Utredningen: EUD föreslår i sin utvärdering av verksamheten att EUD får i uppdrag att fram till I juli 1985 fortsätta arbetet med det långsiktiga
frågorna syftande till att — stärka beställarfunktionen — stödja marknadsintroduktion av vissa strategiskt betydelsefulla nyut-
vecklade produkter
Prop. 1983/84: 62 : 36
— fullfölja utredningen om särskilda exportfrågor — främja upphandling inom Norrbottens län.
Som en bakgrund anger EUD följande.
Sambandet mellan starka offentliga beställare och större företag har varit av avgörande betydelse för utvecklingen av de framgångsrika svenska exportindustrierna. Den stora splittring som finns när det gäller upphandling av teknisk utrustning med många små beställare med egna specifi-
kationer lägger hinder i vägen för utvecklingen av en rationell tillverkning
av cnergiutrustning.
Beställarfunktionen kan utvecklas genom åtgärder som information till många beställare om lämpliga systemlösningar. typgodkännanden av hela system. standardisering och samordnade upphandlingar. EUD har tillsatt två arbetsgrupper som arbetar med dessa olika åtgärder inom områdena
små värmepumpar och mindre biobränsleeldade anläggningar. EUD bör få
i tilläggsdirektiv att närmare pröva dessa frågor.
Koncentrerade insatser på produkter vars snara kommersiella genombrott får anses vara av strategisk betydelse för det svenska oljeersättningsprogrammet och för exportmöjligheterna. De produktområden som EUD
särskilt har intresserat sig för är den trycksatta svävbädden som ger
förutsättningar för en effektiv och miljövänlig kraftvärmeproduktion, samt
plasmatekniken. EUD bör slutföra sin hantering av sådana projekt.
För att bättre ta tillvara de exportmöjligheter som de energipolitiska åtgärderna kan medföra har regeringen uppdragit åt EUD att i samverkan med Sveriges exportråd utreda denna fråga. Detta arbete bör fullföljas.
Det arbete som har inletts av länsstyrelsen i Norrbottens län i fråga om upphandling bör slutföras. I sammanhanget bör övervägas om det är lämpligt att verksamheten i Norrbotten avslutas i år eller om en förlängning till del av nästa år kan vara motiverad.
När det gäller användningen av till EUD anslagna medet för upphand-
lingsverksamhet föreslår EUD följande: EUD har hittills beviljat eller lämnat utfästelser om stöd för åtgärder i
samband med upphandling inom energiområdet om 150 milj. kr. Sammanlagt beräknar EUD 225 milj. kr. för fortsatta åtgärder inom EUD:s ram
under år 1984 och år 1985 i samband med upphandling inom energiområ-
det.
Skäl för mitt förslag: Energipolitiken har under ett decennium i stor
utsträckning varit inriktad mot utvecklandet av ny energiteknik och encergisparande. Existerande stödsystem är därför 1 betydande omfattning inriktade på att stimulera forskning och införande av ny teknik.
De stora investeringar som nu krävs inom energiområdet under 1980talet för att genomföra en övergång från olja till andra energislag, kommer i
betydande utsträckning att gälla kommersiellt tillgänglig teknik.
EUD fyller en viktig funktion när det gäller att följa upp att investeringsprogrammet för år 1983 får avsedda effekter för svensk industri. I och med
alt statens energiverk har påbörjat sin verksamhet är det naturligt att verket får motsvarande uppföljningsansvar för 1984 års investeringsprogram. Energiverket bör således tillse att den upphandling som 1984 års investeringsprogram kommer att föranleda så långt möjligt blir samordnad med industrins produktionsförutsättningar. Jag vill i detta sammanhang erinra om mitt förslag att energiverket inom ramen för stödet för att ersätta olja, m. m. bör få möjlighet att tillämpa det stöd för riskdelning i samband med marknadsintroduktion av nya produkter som EUD har tillämpat.
EUD bör till den 1 juli 1984 fortsätta att främja energiupphandling i Norrbottens län och fullfölja utredningsuppdraget att i samverkan med Sveriges exportråd utreda möjligheten till svensk export av energiutrustning. .
Den handläggning av vissa strategiska energiprojekt av särskilt industri-
politiskt intresse som EUD påbörjat under år 1983 bör fullföljas. För att
öka möjligheterna att genomföra investeringar som är strategiskt viktiga
anser jag att stödet till åtgärder när det gäller upphandling bör ges en något
vidare inriktning. Denna inriktning bör innebära att EUD ges möjlighet att lämna stöd till investeringar av särskilda energipolitiska skäl.
EUD bör vidare få fortsätta arbetet med att förstärka beställarfunk-
tionen inom det värmetekniska området. Därvid bör påbörjade projekt när
det gäller samordnad upphandling slutföras. EUD bör också som jag nyss redovisade slutföra utredningarna om försäkringssystem och om att införa
auktorisationsförfarande av leverantörer av mindre värmepumpar och
fastbränslepannor. Jag avser föreslå regeringen att uppdra åt EUD att
utarbeta riktlinjer för en sådan verksamhet till den 1 juli 1984. I samband
därmed bör delegationen ges I uppdrag att slutföra sitt övriga arbete till den 31 december 1984.
3.5 Medelsbehov och finansiering
Mitt förslag: Stöd för oljeersättande åtgärder samt för investeringar
inom energiområdet tas fr. o. m. den I januari 1984 upp på statsbudge-
ten. :
Det totala stödet för oljeersättande åtgärder för tiden t. o. m. budget-
året 1986/87 uppgår till totalt I 650 milj. kr., varav bidrag och villkorliga
bidrag till 660 milj. kr. och lånegarantier till 915 milj. kr.
Stödet till investeringar inom energiområdet uppgår totalt till 450
milj. kr. under år 1984.
Investeringsprogrammet för år 1984 måste finansieras. BI. a. därför föreslås en viss höjning av den särskilda avgiften på oljeprodukter. Dessutom kompletteras det nuvarande avgiftssystemet med avgifter på bensin och kolbränslen. Vidare införs avgift på elektrisk kraft från kärnkraftverk.
1983 års investeringsprogram: EUD och statens energiverk framför beräkningar beträffande behovet av medel för stödet till torveldade anläggningar. Medelsbehovet kommer att med ca 170 milj. kr. överskrida den ram på 200 milj. kr. som riksdagen beslutat för år 1983 (prop. 1982/83: 50 bil. 6, NU 18, rskr 111) om vissa ekonomiskt-politiska åtgärder m. m. EUD framhåller att en eventuell förlängning av stödet inte bör finansieras med EUD:s medel.
EUD beräknar att det samlade behovet av medel för distributionsanläggningar för fjärrvärme kommer att uppgå till 225 milj. kr. under är 1983.
EUD har noterat att för stöd till strategiska fjärrvärmeledningar har i departementspromemorian om storstädernas värmeförsörjning tagits upp ett belopp om 50-100 milj. kr. EUD har också uppmärksammat att i samband med förhandlingar om Sydgasprojektet har ett stöd till distributionsanläggningar på sammanlagt 50 milj. kr. aktualiserats. Mot bakgrund härav beräknar EUD att det sammanlagda behovet av medel för stöd till distributionsanläggningar för fjärrvärme och naturgas uppgår till 375 milj. kr.
När det gäller användningen av till EUD anslagna medel för upphandlingsverksamhet föreslår EUD följande.
EUD har hittills beviljat eller lämnat utfästelser om stöd för åtgärder i samband med upphandling inom energiområdet på 150 milj. kr. EUD
bedömer att ytterligare medel behövs i samband med åtgärder för en
förstärkt beställarfunktion, samordnad upphandling samt för pågående,
större energiförsörjningsprojekt inom ramen för delegationens verksamhet. Sammanlagt beräknar delegationen 225 milj. kr. för fortsatta åtgärder inom delegationens ram under åren 1984 och 1985 i samband med upphandling inom energiområdet.
Stutens energiverk har i yttrande om OED:s utvärdering av oljeersättningsfondens verksamhet angivit som sin bedömning att subventionsmomentet i nuvarande stöd till byggnadsanknytna tillförselsystem är 300 milj. kr. per är. Denna subvention kan uppdelas i dels stöd i form av räntefrihet dels stöd i form av räntebidrag till åtgärder i vissa fastighetskategorier. Stöd i form av visst räntebidrag kommer även fortsättningsvis att lämnas inom ramen för bostadsfinansteringssystemet.
Skäl för mitt förslag: Möjlighet att erhålla stöd för oljeersättande ätgärder har funnits sedan år 1981. Flera PoD-anläggningar finns redan i drift och ett betydande antal planeras eller är under uppförande. Detta innebär att en koncentration bör ske till åtgärder som medför en snabb marknadsintroduktion. Mot bakgrund härav bedömer jag att behovet av medel för stödet jämfört med nuvarande nivå bör minska.
Det totala stödet för oljeersättande åtgärder för perioden den I januari 1984-30 juni 1987 bör enligt min mening uppgå till 1650 milj. kr., varav
bidrag och villkorliga bidrag bör uppgå till 660 milj. kr., samt länegarantier
till 915 milj. kr. Därtill kommer anslag om sammanlagt 75 milj. kr. för att
täcka förväntade förluster i garantigivningen.
Bidragsramen bör fördelas enligt följande: 120 milj. kr. för första halv-
året 1984, 210 milj. kr. för budgetåret 1984/85, 180 milj. kr. för budgetåret
1985/86 samt 150 milj. kr. för budgetåret 1986/87. Medelsbehovet under
första halvåret 1984 bör anvisas'i form av ett reservationsanslag på tilläggs-
budget I till statsbudgeten för budgetåret 1983/84.
Gurantiramen bör totalt uppgå till 915 milj. kr. Statens energiverk bör
således få ett bemyndigande att för den nämnda perioden ikläda staten garantier för lån till oljeersättande åtgärder intill ett vid varje tidpunkt sammanlagt belopp av 915 milj. kr. För förlusttäckning räknar jag med ett medelsbehov av 5 milj. kr. för
första halvåret 1984 och 15 milj. kr. för budgetåret 1984/85. 20 milj. kr. för budgetåret 1985/86 samt 35 milj. kr. för budgetåret 1986/87. Medel för detta ändamäl bör anvisas i form av ett förslagsanslag. Förlusterna för de garan-
tier som i fortsättningen kan lämnas för lån till att finansiera oljecrsättningsprojekt bör täckas till hälften från anslaget Stöd till oljeersättande åtgärder, m. m. och till hälften från ett särskilt förlusttäckningsanslag. För att täcka medelsbehovet under våren 1984 bör alltså 5 milj. kr. anvisas på
ett förslagsanslag benämnt ”Fäckande av förluster i anledning av statliga garantier för oljeersättande åtgärder, på tilläggsbudget I till statsbudgeten
1983/84.
Jag har för avsikt att i budgetpropositionen 1984 äterkomma med förslag
till anslag för budgetåret 1984/85.
Jag har också för avsikt att återkomma med förslag till anslag för budgetåret 1984/85 för stöd till prospektering efter olja, naturgas eller kol resp. till energiforskning.
Vad avser /983 års investeringsprogram bör gälla följande. För att alla
inkomna ansökningar under år 1983 som avser stöd till anläggningar av-
sedda för eldning med främst torv skall kunna stödjas bör ramen för detta ändamål höjas med 170 milj. kr. Som nyss. har redovisats kommer därtill behovet av medel för vissa strategiska anläggningar för fjärrvärme i storstäderna och naturgas i Sydgasprojektet. Jag beräknar att behovet av
medel för dessa ändamål uppgår till 160 milj. kr.
Investeringsprogrammet för år 1984 bör omfatta stöd i form av bidrag till
åtgärder för följande områden oo
— vissa tillförselsystem för uppvärmningsenergi — vissa distributionsanläggningar för spillvärme — vissa strategiska anläggningar för fjärrvärme och naturgas.
Jag beräknar behovet av medel för stöd i form av direkta bidrag till
byggnadsanknutna tillförselsystem under år 1984 till 100 milj. kr.
Större tillförselsystem innefattar stöd till främst åtgärder som vidtas av kommunerna, dvs. i fjärrvärmesystem.
Sammantaget beräknar jag behovet av medel för detta investeringsprogram till 450 milj. kr.
När det gäller den fortsatta verksamheten för energiupphandling m. m. bör EUD få disponera de medel som återstår av 1983 års investeringsprogram för att fullfölja sitt arbete. Jag går nu över till att behandla frågan om finansiering av 1984 års investeringsprogram och stödet för oljeersättande åtgärder.
För bl.a. stöd till ätgärder av tillförselkaraktär inom bostadsbeståndet
har för budgetåret 1983/84 medel anvisats över trettonde huvudtiteln an-
slag B 17 Vissa energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet m. m.
Statens utgifter för sådana bidrag till tillförselåtgärder som enligt vad jag
förordat i det föregående skall beslutas av länsbostadsnämnden och de kommunala förmedlingsorganen bör även i fortsättningen belasta detta anslag. Kostnaderna för de utbetalningar som sker under innevarande
budgetår kan beräknas rymmas inom de medel som redan finns tillgängliga på anslaget. Chefen för bostadsdepartementet avser att återkomma med
behovet av medel för budgetåret 1984/85 vid sin anmälan till 1984 års
budgetproposition. I övrigt bör investeringsprogrammet finansieras genom särskilda avgifter på olja m. m. Härutöver räknar jag med att stödet till 1984 års investeringsprogram kommer att uppgå till 350 milj. kr. Jag föreslår att dessa medel anvisas på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1983/84. Anslaget bör
benämnas Investeringar inom energiområdet.
I detta sammanhang vill jag också redogöra för hur jag anser att återstående medel av 1983 års investeringsprogram fortsättningsvis bör användas.
Av min redogörelse i det föregående har framgått att EUD under år 1983 beräknar ta i anspråk ca 150 milj. kr. av det anslag om 700 milj. kr. som riksdagen anvisade för stöd till upphandling inom energiområdet under år 1983. Jag har också redovisat hur jag anser att återstående medel bör användas. I det sammanhanget har jag redovisat att anvisade medel för stöd till torveldade anläggningar är otillräckliga. Jag beräknar behovet av ytterligare medel för stöd till torveldade anläggningar enligt 1983 års inves-
teringsprogram till 170 milj. kr. Jag föreslär att regeringen hemställer om riksdagens medgivande att medel för detta ändamål får anvisas från anslaget Stöd till upphandling inom energiområdet.
F.n. finansieras stöd för oljeersättande åtgärder genom oljeersättningsfonden. Fonden tillförs medel genom en särskild avgift på olja, f.n. 50 kr per kubikmeter. Den särskilda avgiften på olja utgår enligt lag (1973: 1216) om särskild avgift för oljeprodukter, som enligt lag (1970: 941) äger fortsatt
giltighet till och med utgången av år 1984. Fonden är revolverande. Även
vissa andra ändamål finansieras med en särskild avgift på olja. Det gäller
oljeprospekteringsfonden, f.n. med 12 kr. per kubikmeter (prop. 1977/
78: 128, NU 70. rskr 343). energiforskningsfonden, f.n. med 31 kr. per
kubikmeter (prop. 1980/81:90. NU 60, rskr 381), kolmiljöfonden, f.n. med
10 kr. per kubikmeter (prop. 1982/83:100 bil. 14, NU 22, rskr 166) och
åtgärder mot försurning (prop. 1981/82:151. JoU 35, rskr 321) med 5 kr. per kubikmeter. Sammanlagt utgår den särskilda avgiften för oljeprodukter med 108 kr. per kubikmeter för motorbrännolja, eldningsolja och bunker-
olja. Återbetalningar av lån och räntor på lån från oljeersättningsfonden
bör tillföras särskilda inkomsttitlar på statsbudgeten.
För att förbättra överblicken över finansicringssystemet bör inkomsterna från de särskilda avgifterna först tillföras resp. fond och därefter successivt tillföras inkomsttiteln 1431 Särskild avgift för oljeprodukter, m. m. på
statsbudgeten. Detta bör ske enligt följande. De avgifter som avses finansiera nuvarande treårsprogram för stöd för
åtgärder för att ersätta olja inflyter delvis efter utgången av år 1983. Därför bör under perioden den I januari—30 juni 1984 de inkomster som svarar möt den nuvarande särskilda avgiften för att ersätta olja på samma sätt som hittills tillföras oljeersättningsfonden. Jag avser att i annat sammanhang återkomma till regeringen med förslag om disposition av dessa medel.
Energiforskningsprogrammet liksom stödet till prospektering efter olja,
naturgas eller kol finansieras till och med utgången av budgetåret 1983/84 genom en särskild avgift på olja. De inkomster som svarar mot den särskilda avgiften för energiforskning resp. för prospektering efter olja m. m. bör därför under perioden den I januari-30 juni 1984 tillföras energiforskningsfonden resp. oljeprospekteringsfonden.
Inkomster som svarar mot avgiften för åtgärder mot försurning förs
liksom hittills till inkomsttiteln 1435 Särskild avgift för åtgärder mot för-
surning.
Stödet för åtgärder för att ersätta olja, m. m. finansierar dessutom åtgärder för utbildning och rådgivning m. m. för att spara energi, del av förvalt-
nings-, utrednings- och informationskostnader för statens energiverk, åtgärder för utbildning och rådgivning i energibesparande syfte inom lantbruk och trädgårdsnäring med 40 milj. kr. för budgetåret 1983/84 och stöd för förbränningsanläggningar avsedda för eldning med främst torv med 200 milj. kr.
Den minskade oljekonsumtionen har medfört att inflödet av pengar till
fonderna och till åtgärder mot försurning har minskat i så stor utsträckning att risk finns för att en del av de utgifter som dessa avgifter skulle finansiera inte täcks. Detta skulle kunna äventyra genomförandet av angelägna
åtgärder. Enbart för att återställa balansen mellan inkomster och utgifter krävs därför en höjning av avgifterna. Vidare krävs höjda avgifter för att
finansiera kostnaderna för investeringsprogrammet för år 1984 och göra
detta möjligt att genomföra. Dessutom måste en neddragning göras av vissa av de program som finansierats från fonderna. Mot den bakgrund som har redovisats föreslår jag att avgifterna på olja höjs fr. o. m. den I januari 1984. Inom ramen för stödet för att ersätta olja.
energiforskningsprogrammet och för oljeprospekteringsfonden pågår akti-
viteter som syftar till att introducera alternativa drivmedel och för att öka vår försörjningstrygghet när det gäller drivmedel. Jag bedömer att insatsernå både inom ramen för stödet för att ersätta olja och inom energiforsk-
ningsprogrammet behöver intensifieras i fråga om drivmedelsområdet.
Den särskilda avgiften enligt lagen (1973: 1216) om särskild avgift för
oljeprodukter omfattar f.n. inte bensin. Mot bakgrund av den ökade upp-
märksamheten på ansträngningarna att ersätta olja och öka försörjningstryggheten inom transportsektorn anser jag att det bör vara rimligt att införa en avgift på bensin fr. o. m. den 1 januari 1984.
Betydande resurser satsas idag på forskning och utveckling rörande kol,
naturgas och sådan teknik som kan bidra till att skapa förutsättningar för
avveckling av kärnkraften i enlighet med riksdagens beslut.
Den särskilda avgiften omfattar inte kol. elektrisk kruft från kärnkraftverk samt naturgas. Mot bakgrund av vad jag nyss har anfört är det rimligt
att det för dessa energikällor bör införas en avgift för att öka bidraget till
forskning och utveckling inom energiområdet. Jag förordar att en särskild
avgift på kolbränslen införs fr.o.m. den I januari 1984. Den särskilda avgiften på elektrisk kraft från kärnkraftverk bör också införas fr. o. m. den 1 januari 1984. På sikt bör en avgift införas även på naturgas. De nu föreslagna avgifterna på bensin och kolbränslen bör införas ge-
nom ändringar i lagen (1973: 1216) om särskild avgift för oljeprodukter. Då därigenom ytterligare energiprodukter än oljeprodukter påförs särskilda avgifter bör lagens rubrik ändras till Lag om särskild avgift för oljeprodukter och kol.
Jag föreslår också genom ändring i lagens ingress att lagen skall fortsätta att gälla efter utgången av år 1984. |
Skatteutskottet har tidigare (bl.a. SkU 1982/83: 3 y) understrukit behovel av att avdragsreglerna för energiskatt resp. oljeavgift samordnas. I
samband med att lagen nu föreslås utvidgad till att omfatta också bensin
och kolbränslen bör, för att inte minst underlätta arbetet för såväl myndigheter som skatt- och avgiftsskyldiga och då inga vägande skäl talar emot. lagen ändras så att de avdragsregler som gäller för skatt också skall gälla
för avgift på såväl bensin. olja som kolbränslen. Ändringen innebär att inrikes sjöfart också får avdragsrätt på oljeavgifter.
Såvitt avser den föreslagna avgiften på elektrisk kraft från kärnkraftverk bör denna tas ut i produktionsledet. Avgiften skall således crläggas av den som har tillstånd att inneha eller driva en kärnkraftsreaktor (reaktorinnehavaren). På grund härav är de förfarandebestämmelser som gäller enligt
lagen om särskild avgift på oljeprodukter inte tillämpliga i fråga om en
den nya avgiften regleras i en särskild lag. Utformningen av den nya lagen
överensstämmer i huvudsak med vad som gäller i fråga om den skatt som
skall tas ut på den elektriska kraft som framställs i vattenkraftverk. Skyldighet att erlägga avgiften inträder i fråga om elektrisk kraft som levereras
från ett kärnkraftverk. Avgaftsskyldigheten avser därför den elektriska kraft som produceras i varje reaktorblock inom resp. kärnkraftverk och
som levereras ifrån verket. Den elektriska kraft som åtgår till den egna produktionen inom kärnkraftverket kommer därför inte att bli avgiltsbe-
lagd. Redovisningsperioderna föreslås omfatta cn månad. Redovisning och
betalning föreslås ske senast 25 dagar efter redovisningsperiodens utgång.
Skattebrottslagen (1971:69) och lagen (1971: 1072) om förmånsbeskattade skatltefordringar m. m. bör göras tillämplig för den nya avgiften.
Jag föreslår sammanfattningsvis följande när det gäller nämnda avgifter.
Avgiften på olja bör höjas med 10 kr. per kubikmeter. De inkomster som
svarar mot höjningen bör avskiljas och fördelas så att inkomster motsvarande 4 kr. per kubikmeter tillförs oljeersättningsfonden och motsvarande 2 kr. per kubikmeter tillförs energiforskningsfonden samt motsvarande 4 kr. per kubikmeter tillförs åtgärder mot försurning. På bensin bör avgiften
uppgå till 6 öre per liter. De inkomster som svarar mot avgiften bör
avskiljas och fördelas så att motsvarande 1 öre per liter bör tillföras oljeersättningsfonden, motsvarande 3 öre per liter tillförs energiforskningsfonden och motsvarande 2 öre per liter tillförs oljeprospekteringsfonden. För kol bör avgiften uppgå till 10 kr. per ton. De inkomster som motsvarar avgiften bör avskiljas och föras till energiforskningsfonden. På el producerad i kärnkraftverk bör avgiften uppgå till 0,2 öre per kilowattimme. De inkomster som svarar mot avgiften bör föras till energiforskningsfonden.
Som jag tidigare har nämnt bör det fortsatta stödet för oljeersättande
åtgärder och för investeringar inom energiområdet för perioden efter år
1983 tas upp på anslag över statsbudgeten. Jag föreslår därför att medel för de båda stödsystemen anvisas över två särskilda anslag benämnda Stöd för oljeersättande åtgärder, m. m. och Investeringar inom energiområdet. För inne varande budgetår föreslås som jag tidigare nämnt. 120 milj. kr. för stöd för oljeersättande åtgärder. För stöd till investeringen inom energiområdet
föreslås ett engångsanslag för år 1984 om 350 milj. kr.
Stöd tll energiinriktad utbildning och till energirådgivning till mindre och medelstora företag finansieras fr. o. m. budgetåret 1981/82 frän oljeer-
sättningsfonden. Jag återkommer inom kort till denna fråga.
När det gäller finansiering av energirådgivningen till jordbruket och trädgårdsnäringen, vill jag dessutom anföra följande.
I enlighet med vad som föreslogs i 1981 års energiproposition har under
treårsperioden 1981/82—1983/84 särskilda medel avsatts för energirådgivning till jordbruks- och trädgårdsnäringarna. Medlen har anvisats under jordbruksdepartementets huvudtitel, anslagen B 1 LTantbruksstyrelsen
samt B 2 Lantbruksnämnderna och har finansierats från oljeersättnings-
fonden.
Jag avser att i budgetpropositionen återkomma till denna fråga.
4¶Upprättade lagförslag
I enlighet med vad jag nu har anfört har i samråd med chefen för finansdepartementet upprättats förslag till de lagändringar som bör göras.
Med hänsyn till lagstiftningsärendets enkla beskaffenhet anser jag att något yttrande från lagrådet inte behöver inhämtas.
5 Hemställan
Med hänsyn till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen dels föreslår riksdagen att anta upprättade förslag till
1. lag om ändring i lagen (1973: 1216) om särskild avgift för oljeprodukter,
VD . lag om särskild avgift för elektrisk kraft från kärnkraftverk, 2 . lag om ändring i skattebrottslagen (1971: 69), + . lag om ändring i lagen (1971: 1072) om förmånsberättigade skattefordringar m. m.,
dels töreslår riksdagen att
- godkänna de riktlinjer för fortsatt stöd för åtgärder för att ersätta olja, m. m. som jag har förordat, . godkänna de av mig förordade riktlinjerna för åtgärder för att öka investeringarna i energiutrustning,
- medge att under budgetåren 1984/85—1986/87 540 000000 kr. får
användas för fortsatt stöd för åtgärder för att ersätta olja. . medge att medel från det på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1982/83 under fjortonde huvudtiteln anvisade reservationsanslaget Stöd till åtgärder i samband med upphandling
inom energiområdet får användas i enlighet med vad jag har
förordat, . till Stöd för oljeersättande åtgärder, m.m. på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1983/84 under tolfte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 120000 000 kr., . till Investeringar inom energiområdet på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1983/84 under tolfte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 350 000 000 kr.. HH. medge att t.o.m. den 30 juni 1987 statliga garantier fär lämnas för stöd för oljeersättande åtgärder m.m. intill ett vid varje
tidpunkt sammanlagt belopp av 915 000 000 kr. ,
till Täckande av förluster i anledning av statliga garantier för oljeersättande åtgärder, m.m. på tilläggsbudget I till statsbudget för budgetåret 1983/84 under tolfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 5 000000 kr.,
Prop. 1983/84: 62 | 45
13. besluta att behållningen på oljeersättningsfonden, oljeprospekteringsfonden och energiforskningsfonden per den 1 juli 1984
redovisas under inkomsttiteln 1431 Särskild avgift för oljepro-
dukter, m. m. i enlighet med vad jag har förordat, . besluta att ränteinkomster och återbetalningar på lån från oljeersättningsfonden fr. o. m. den 1 januari 1984 redovisas under in-
komsttiteln 2394 Övriga ränteinkomster resp. 4526 Övriga åter-
betalningar, IS. besluta att de inkomster som svarar mot den föreslagna höjningen av den särskilda avgiften på olja som skall tillföras åtgärder mot försurning fr. o. m. den 1 januari 1984 redovisas under inkomsttiteln 1435 Särskild avgift för åtgärder mot försurning, 16. besluta att de inkomster som svarar mot den nuvarande särskilda
avgiften på olja (exkl. åtgärder mot försurning) fr.o.m. den I juli
1984 redovisas under inkomsttiteln 1431 Särskild avgift för oljeprodukter, m.m. samt disponeras i enlighet med vad jag har
förordat.
17. besluta att de inkomster som svarar mot den föreslagna höjningen av den särskilda avgiften på olja (exklusive åtgärder mot försurning), de föreslagna avgifterna på bensin och kolbränslen samt elektrisk kraft från kärnkraftverk fr.o.m. den 1 januari 1984 redovisas under inkomsttiteln 1431 Särskild avgift för oljeprodukter, m.m. samt disponeras i enlighet med vad jag har förordat.
6 Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.
Bilaga I
Sammanfattning av oljeersättningsdelegationens betänkande (DsI 1983: 4) Statligt stöd till oljeersättning — utvärdering av OEF:s insatser och förslag till fortsatt verksamhet samt sammanställning av remissyttrandena över
nämnda betänkande
Innehåll Sid
ras fr. o. m. den 1 juli 1983 av statens energiverk. Stödverksamheten finansieras genom en avgift på oljeprodukter. Inkomsterna tillförs en särskild fond, benämnd oljeersättningsfonden.
Med stöd av regeringens bemyndigande den 11 januari 1979 tillkallade dåvarande statsrådet Tham cen delegation (1 1979:01) för solvärme och bränslen som kan ersätta olja, oljeersättningsdelegationen (OED). Delegationen fick enligt sina direktiv (Dir 1979: 02) till uppgift att närmare studera de tekniska, miljömässiga, ekonomiska och organisatoriska förutsättningarna för att öka utnyttjandet av solvärme och bränslen som kan utgöra alternativ till olja i landets energiförsörjning samt att lämna förslag till undanröjande av hinder för oljeersättning.
Delegationen har i tilläggsdirektiv (Dir 1982: 43) erhållit bl. a. uppdrag att genomföra en utvärdering av stödet till åtgärder för att ersätta olja, m. m.
I direktiven framhölls att OED skulle redovisa vilka effekter som stödet OEF har fått för arbetet med att ersätta olja och spara energi. särskilt under 1980-talet. Vad gäller stödets långsiktiga effekter skulle OED studera dessa mer översiktligt. Uppgiften kan här ses som en kartläggning av hur mycket olja som ersatts dels i nya energiomvandlingsanläggningar, dels hur mycket olja som kan ersättas genom att ny bränsleproduktion startas. Vidare ingick en bedömning av vilka demonstrationseffekter som det särskilda stödet till prototyp- och demonstrationsanläggningar (PoD-
anläggningar) kan ha fått.
Enligt direktiven skulle vidare regelsystemet för stödet behandlas. Erfarenheterna av dessa regler skulle sammanställas och analyseras samt för-
mål för fondens stödverksamhet, men om vid den övergripande analysen nya mål framstår som motiverade skulle reglerna utformas att passa dessa.
Förslag till medel för tiden efter år 1983 skulle enligt direktiven också
redovisas.
1.2 Nuvarande regler för verksamheten
OEF började sin verksamhet i januari 1981.
OEF:s verksamhet regleras i den ursprungliga förordningen (1980: 1085) från december 1980. Förordningen ändrades 1981-06-30 (1981: 595). Ändringen innebar att stöd i form av bidrag till små vattenkraftverk ersattes med lån. Ytterligare förändringar (1982: 1230) genomfördes I januari 1983 genom det tidsbegränsade stödet till förbränningsanläggningar för främst torv som utgår under 1983 med bidrag om högst 25 4.
Enligt förordningarna får stöd lämnas av OEF för åtgärder för att ersätta
olja eHer spara energi. De stödberättigade åtgärderna skall avse anlägg-
ningar för omvandling eller distribution av energi, anläggningar eller utrustning för utvinning, bearbetning eller hantering av olika energislag, för användning av vissa energislag samt åtgärder som avser små vattenkraft-
verk. Stöd enligt ovan får också avse miljöskyddsåtgärder. Viktiga kriterier för beviljande av stöd är att stöd endast lämnas om en åtgärd kan antas
bli lönsam. Stöd får inte lämnas till åtgärder med betydande inslag av
forskning eller tekniskt utvecklingsarbete. Vidare vänder sig stödet till den som avser att vidta de stödberättigade åtgärderna, men stöd kan även lämnas till tillverkare om särskilda skäl föreligger.
Stödets storlek är olika beroende på vilken åtgärd som avses. Stödun-
derlaget beräknas emellertid utgående från hela kostnaden för åtgärden.
Dock får inte stödbeloppet överstiga merkostnaden jämfört med en motsvarande anläggning avseende oljebaserad teknik. om den kan beräknas.
Vidare skall hänsyn tas till annat statligt stöd vid beräkning av stödbelopp.
Minsta stödbelopp i form av lån eller direkta bidrag är 50000 kr. med undantag för små vattenkraftverk, som beviljades bidrag om maximalt 35 av lägsta stödunderlag på 5000 kr. under perioden fram till den 30 juni
1981.
Om stöd begärs med mer än 25 milj. kr. skall ärendet överlämnas med
yttrande till regeringen för avgörande. Beslut om eftergift av villkorliga lån
skall på liknande sätt överlämnas till regeringen om beloppet överstiger 25 milj. kr. eller om ärendet är av principiell betydelse.
Stödbeslut kan förenas med villkor som bedöms nödvändiga för att
syftet med stödet skall tillgodoses. Vidare skall erfarenheterna av åtgärderna som beviljats stöd redovisas.
1.2.1 Regler för bidrag
Bidrag till oljeersättande åtgärder eller åtgärder ämnade att spara energi
har under verksamhetens två första år. kunnat lämnas till investeringar i PoD-anläggningar, små vattenkraftverk samt i form av räntebefrielse un-
der högst tre år på vissa beviljade lån. Under år 1983 kan bidrag beviljas för
uppförande av förbränningsanläggningar avsedda för att eldas med trämst torv, varvid inför beslut samråd med energiupphandlingsdelegationen (EUD) skall äga rum.
Bidrag till PoD-anläggningar kan lämnas om det medför att olja ersätts eller att energi kan sparas. Bidragsberättigade åtgärder är även de som syftar till att i praktiken pröva eller demonstrera metoder celler system med annan energikälla än oljeprodukter. Det mest väsentliga kriteriet för att en
åtgärd kan få bidrag är att den syftar till att föra ut ny teknik eller att
utnyttja känd teknik i nytt sammanhang. Om demonstrationsvärdet är stort
kan också stöd utgå i andra fall. Stöd kan också lämnas till förprojektering
av PoD-anläggningar om särskilda skäl kan anges.
Bidragets storlek är begränsat till maximalt 5092 av stödunderlaget om den tekniska risken är stor. Lån med villkorlig återbetalningsskyldighet
kan också medges när de kommersiella riskerna bedöms vara stora.
Stöd till små vattenkraftverk lämnades tidigare genom statens industri-
verk (SIND) genom bidrag. Denna verksamhet fördes över till OEF för
perioden fram till den 30 juni 1981. Därefter lämnas endast lån till denna
projekttyp.
Räntebefrielse kan beviljas under högst tre år på lån vilka har givits som stöd till PoD-projekt. fullskaleanläggningar med stora ekonomiska risker
och från den 1 juli 1981 även för lån vid investeringar i små vattenkraft-
verk.
1.2.2 Regler för lån
Lån från OEF kan beviljas för alla typer av projekt som faller inom stödramen, dvs. PoD-anläggningar, fullskaleanläggningar med stora ekonomiska risker, stora spillvärmeprojekt samt efter den I juli 1981 även för
små vattenkraftverk. Lånen får lämnas utan särskild säkerhet och till en
ränta motsvarande diskontot plus 4 procentenheter. Lånen kan utformas på två olika sätt, vilka framför allt skiljer sig åt genom amorteringsvillkoren varvid åtgärdens karaktär är avgörande.
Lån till prototyp- och demonstrationsanläggningar kan beviljas i vissa fall. Lånen är maximerade till 75 Zz av stödunderlaget. Om stöd i form av
både lån och bidrag utgår är det totala stödet begränsat till 757 av
stödunderlaget. En viktig regel för verksamheten är att stöd endast utgår till första prototypen eller anläggningen 1 sitt slag.
Lånen till PoD-anläggningar får utformas med villkorlig återbetalnings-
skyldighet vilket innebär att där den slutliga amorteringen bestäms ut-
gående från det ekonomiska utfallet av den åtgärd som föranlett stödet, det
innebär att lånet får cfterges helt eller delvis om projektets ekonomiska
utbyte är eller kommer att bli av ringa omfattning. Amorteringsanständ
kan beviljas under de första åren (högst fem år). Anstånd med att erlägga ränta kan också medges under högst fem år. varvid den upplupna räntan läggs till kapitalet. Som angivits under rubriken bidrag kan räntebefrielse medges under högst tre år.
Lån kan lämnas till investeringar i fullskaleanläggningar som är inriktade på energibesparing eller oljeersättning, om den ekonomiska risken är stor, på samma lånevillkor som lån beviljas till POD-projekt, dvs. lånen får efterges om cn åtgärd har gått dåligt eller inget ekonomiskt utbyte finns.
Vidare finns möjlighet till anstånd med betalning av räntor och amortering
under högst fem år samt räntebefrielse under högst tre år. Skillnaden är att lånet får lämnas till ett belopp motsvarande högst 5077 av stödunderlaget.
Speciella investeringar i fullskaleanläggningar kan få lån även om den ekonomiska risken för projektet inte är stor, förutsatt att avsikten med projektet är att spara energi eller ersätta olja. Länet är begränsat till högst 50 Z av stödunderlaget. Anstånd med att erlägga räntor och amorteringar
kan beviljas för en tid av högst fem år.
Åtgärder som syftar till att urnvttja spillvärme från ett företag kan
stödjas med lån som är begränsade till högst 50 4 av stödunderlaget. Inga
anstånd med räntebetalning eller amorteringar kan beviljas. Stöd till åtgär- 4 Riksdagen 1983/84. I saml. Nr 62
Prop. 1983/84: 62 'n SoS
der som syftar till att spara energi eller ersätta olja i ett företags verksamhet kan lämnas om synnerliga skäl föreligger.
Följande tabell sammanfattar reglerna för det nuvarande stödet.
Projektkategori Stödform
Prototyp och demon- Bidrag strationsanläggningar högst $3 505
Lån högst 75 ec Räntebe- Ränte- och bän kan efter-
Bidrag + lån frielse amorterings- ges helt eller
högst 75 z kan med- anständ kan delvis
ges högst medges högst
3 år Sår Fullskaleanläggning- Jån högst ” ” ” ningar med stora eko- 5067 nomiska risker $4 Fullskaleanläggning- lån högst - = ar utan stora cko- 50 nomiska risker $5 Stora spillvärme- län högst - = = projekt m. m. 507 $6 Små vattenkraftverk 810101—-810630 = - - $7 Bidrag högst
810701—- Räntebe- Ränte- och Län kan efter-
lån högst frielse amorterings ges helt eller
50 6€ kan med- anstånd kan delvis
ges högst medges
3 år högst 5 år Förbränningsan- 830101—-831231 läggningar för Bidrag främst torv högst 25 fc $4a
Stöd lämnas med lägst 50000 kr. (undantag: för bidrag till små vattenkraftverk krävdes ett stödunderlag om minst 5 000 kr). Lån lämnas utan särskild säkerhet till en rörlig ränta motsvarande diskonto + 4 procentenheter. Lånetiden bestäms av projektets ekonomiska livslängd.
1.3¶Oljeersättningsdelegationens förslag
1.3.1 Utgångspunkter
Det grundläggande syftet med det stattiga stödet från oljeersättningsfon-
den bör enligt OED vara att påskynda den förändring av energiförsörjningen som föranleds av de ökade oljepriserna och en förutsedd framtida
knapphet på olja.
OED konstaterar att nuvarande och planerade elproduktionskapacitet
gör det möjligt med en omfattande oljeersättning med el motsvarande ca 15
TWh under 1980-talet. Den ekonomiskt fördelaktigaste användningen är i
form av elvärme i småhus, avkopplingsbara större pannor i värmeförsörj-
ningen och i industrin samt i framför allt större värmepumpar i fjärrvärme-
system. OED konstaterar vidare att utvecklingen är gynnsam på alla
nämnda områden och att inget tyder på att den inte blir gynnsam även under det närmaste decenniet. OED menar att det därför nu inte finns motiv för statligt stöd för ersättning av olja och el. Med hänsyn till de stora
ekonomiska fördelarna med att utnyttja el från kärnkrattanläggningar för
ersättning av olja inom uppvärmningsområdet bör enligt OED statsmakterna heller inte lägga hinder i vägen för en sådan utveckling.
1.3.2 Större punnor (fjärrvärme)
OED anser att det finns stor risk att möjligheterna att utnyttja torv och skogsbränslen inte tas tillvara när man bygger nya produktionsanläggningar i fjärrvärmesystem (torveldning menar OED är f.n. mer tekniskt risk-
fyllt än kol och leveranssäkerheterna större). Det finns därför motiv för
staten att stödja användning av inhemska bränslen i fjärrvärme.
OED föreslår också att ett stöd till utvinning av skogsbränsle bör utarbelas.
När det gäller investeringar i koleldade fjärrvärmeverk behövs f. n. inget stöd enligt OED förutom det som gäller installation av rökgasrening. Skulle konvertering till kol minska t.ex. p.g.a. oljeprissänkningar bör enligt OED även stöd till investeringar i kolpannor aktualiseras.
1.3.3¶Mindre pannor (gruppcentraler o.dyl.)
De alternativ för oljeersättning som finns är i första hand anslutning till
fjärrvärmenät, installation av värmepump och installation av fastbränslepånna.
Faktorer som enligt OED motiverar stöd till installation av fastbränslepannor är dels att ägarna till gruppcentraler har bristande kompetens att överväga alternativet och engagera sig i ett fastbränslebygge. dels kan institutionella förhållanden lägga hinder i vägen för lösningar där en integration av flera gruppcentraler med en gemensam fastbränslepanna är det
bästa alternativet. Dessutom kan olika miljöfaktorer fördröja utvecklingen.
OED menar att för att det skall komma igång en utveckling på detta
område krävs ett statligt stöd. Stödet bör tills vidare inte begränsas till bara
inhemska energikällor. OED föreslår att stödet även skall avse kol.
1.34 Statliga insatser med avseende på olika led i bränslekedjan
OED föreslår att stödinsatserna i högre grad bör förskjutas mot projekt
som leder till direkt oljeersättning. Detta kan ske genom stöd till projekt som avser samordnad utveckling av de olika leden it. ex. bränslekedjan —
utvinning, förädling och förbränning.
Tyngdpunkten i stödverksamheten bör enligt OED förskjutas så att
denna i större utsträckning avser förbränningsanläggningar eller andra
anläggningar som ersätter oljeeldade anläggningar.
Dessutom bör menar OED tyngdpunkten i stödet förskjutas mot de
Prop. 1983/84: 62 . 52
senare leden i den tekniska utvecklingskedjan t.ex. bör bidrag kunna ges inte bara till POD-anläggningar utan även till nästa generation anläggningar i syfte att få mera omfattande erfarenhet av tekniska och ekonomiska cgenskaper.
1.3.5 Relationer till andra statliga insatser på energiområdet
De statliga insatserna inom ramen för oljeersättningsfondens, nämndens för energiproduktionsforskning och energiupphandlingsdelegationens
verksamhet är nära kopplade till varandra. Samordningen mellan dessa program är enligt OED f.n. inte helt tillfredsställande. Enligt OED:s me-
ning bör man därför överväga att fr. o. m. budgetåret 1984/85 sammanföra dessa tre verksamheter till ett samlat program.
OED efterlyser också en harmonisering av stödvillkoren mellan industrioch bostadsdepartementens ansvarsområden (bl. a. det statliga stödet till cnergibesparande åtgärder i byggnader och experimentsbyggnadsprogram).
Stödets omfattning till varje enskilt projekt bör avgöras med hänsyn till
de för tillfället rådande oljepriserna inkl. skatter och avgifter. Vidare bör
givetvis bedömningar göras av projektets lönsamhet både ur samhällsekonomisk och företagsekonomisk synvinkel. Projekt som inte uppvisar före-
tagsekonomisk lönsamhet bör stödjas endast om det är samhällsekono-
miskt lönsamt. Stöd bör i detta fall lämnas till sådan nivå att företagseko-
nomisk lönsamhet uppnås. |
1.3.6 Stödformer
OED konstaterar att förutsättningarna varierar starkt i de enskilda projekten och att det därför är nödvändig: att villkoren kan utformas inom vida gränser.
OED konstaterar vidare, att nedläggning av produktionsanläggningar, som har erhållit bidrag och lån från OEF, riskeras. om inte utbyggnaden av nya fastbränsleanläggningar ökar. Därför måste reglerna för stödgivningen förändras så alt energiverket får ett flexibelt instrument för att implementera oljeersättningen.
De gällande reglerna och den tillämpning, som har utvecklats, har fokuserat OEF:s verksamhet på stöd genom långivning vilket har medfört att OEF till övervägande del fått karaktären av ett kreditinstitut.
Den huvudsakliga stödgivningen har hittills lämnats genom delfinansiering av projekt genom fån med följande stödmoment:
> subventionering genom räntebefrielse
> riskdelning genom villkorlig återbetalning > finansiering utan säkerhet
a likviditetsförbättring genom anstånd med betalning.
OED föreslår att de nuvarande villkorslånen ersätts med en garanti om
ett visst ekonomiskt utfall av de godkända åtgärder, vilket skulle kunna
in ww
ersätta villkorligheten och utfalla som villkorligt bidrag om vissa bestämda kriterier uppfylls.
Alla lån som beviljas lämnas f.n. utan säkerhet. Det betyder att stalen har ett relativt dåligt förhandlingsläge om lånen behöver krävas åter. Detta skulle kunna lösas genom övergång till att lämna lånegarantier på det sätt som industrilånegarantier lämnas av SIND och industrifonden.
Frågan om en sådan försäkringsform eller villkorliga bidrag skall vara förknippade med någon avgift har vad gäller industrifonden lösts på så sätt
att en procentuell avgift som beräknas på det utestående garantibeloppet erläggs av den som erhållit stöd. | |
Ökat stöd till sådana åtgärder som i utvecklingskedjan faller efter den
första PoD-anläggningen. Dessutom bör det vara möjligt att lämna stöd till flera anläggningar än till den första i sitt slag. OED anser att en stödform innebärande direkta bidrag till investeringarna i sådana anläggningar som
innebär stora ekonomiska risker bör införas (högst 35 Z av investerings-
kostnaden).
2¶Fullskaleanläggningar utan stora ekonomiska risker
Denna stödmottagarkategori vill OED minska med motiveringen att det
har medfört ett avsevärt administrativt arbete. Enl. OED:s bedömning bör
den fortsatta verksamheten fokuseras på stödmoment som innebär insatser som underlättar åtgärder med svag lönsamhet och/eller med tekniska eller ekonomiska risker.
ö Stora spillvärmeprojekt
Sådana bör enligt OED kunna ges stöd som innebär en mer generös attityd från statens sida, med hänsyn till att genomförandet av sådana projekt är förknippat med både stora investeringar och stora risker. Ett
garantiåtagande i form av villkorliga bidrag, som innebär en avlastning av
Som en jämförelse med det nuvarande systemet med dess uppdelning på projektkategorier och stödformer kan följande uppställning ges.
Projektkategori Stödform
I Prototyp- och demonstrations- 1. Bidrag högst 605
anläggningar 2. Lånegaranti högst 75 Zz
Bidrag + lånegaranti
högst 75 &&
3. Villkorliga bidrag
gällande högst 5 år
I Fullskaleanläggningar med stora . Bidrag högst 35 7.
ekonomiska risker samt åtgärder Jr . Lånegaranti högst 60 <t
får systemuppbyggnad Bidrag + lånegaranti
högst 60 <c
3, Villkorliga bidrag
gällande högst 5 år HI Fullskaleanläggningar utan 1. Lånegaranti högst 50
stora ekonomiska risker IV Stora spillvärmeprojekt m. m. 1. Lånegaranti högst 50 57
2. Villkorliga bidrag gäl-
lande högst projektets
avskrivningstid
Kriterierna för vilka av de olika stödmomenten bidrag, lånegaranti ciler
riskdelning genom villkorliga bidrag som skall användas anser OED bör utgå från projektets bristande lönsamhet i förhållande till dess samhälls-
ekonomiska lönsamhet, bristande finansiell styrka resp. osäkerhet om projektets utfall.
1.3.7 Medelshehov
Sammantfattningsvis föreslår OED följande beträffande den ekonomiska
omfattningen av stöd till oljeersättande åtgärder och sparande av energi.
— Bidrag till POD- och fastbränsleanläggningar: 300 milj. kr. per år, dvs.
totalt 900 milj. kr. för treårsperioden 1984— 1986.
— Ekonomiska åtaganden i form av lånegarantier och villkorliga bidrag:
900 milj. kr. för treårsperioden 1984— 1986.
I den gällande stödförordningen anges den undre storleksgränsen 50 000 kr., för det stöd OEF kan meddela genom egna beslut samt en övre begränsning på 25 milj. kr.. över vilken regeringen fattar beslut efter
yttrande av OEF.
Den övre begränsningen är enligt OED:s uppfattning rimlig.
OED föreslår att 300000 kr. per projekt skall gälla som minsta stödbe-
lopp med undantag för förprojekteringar, för vilka bör gälla 50000 kr. OED
föreslår att de regionala utvecklingsfonderna kan administrera projekt
under 300 000 kr.
2¶Remissyttranden
2.1 Remissförfarandet
Betänkandet (Ds1 1983: 4) Statligt stöd till oljeersättning — Utvärdering av OEF:s insatser och förslag till fortsatt verksamhet. Yttrande har avgi-
vits av överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF), transportforsknings-
delegationen, transporträdet, statens naturvärdsverk, arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), bostadsstyrelsen, statens råd för byggnadsforskning (BFR).
statens planverk, statens energiverk, statens vattenfallsverk, styrelsen för
teknisk utveckling (STU), energiforskningsnämnden (Efn), statskontoret,
riksrevisionsverket (RRV), länsstyrelsen i Uppsala län, länsstyrelsen i
Östergötlands län, länsstyrelsen i Kronobergs län, länsstyrelsen i Västerbottens län, länsstyrelsen i Norrbottens län. Allmänna pensionsfonden,
Centralorganisationen SACO/SR, fullmäktige i riksbanken, fullmäktige i
riksgäldskontoret, Hyresgästernas Riksförbund. Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA). Landsorganisationen i Sverige, Landstingsförbundet, Lantbrukarnas riksförbund (LFR), Lantbruksstyrelsen, Lunds universitet, tek-
niska fakulteten. Skogsstyrelsen, Svenska Cellulosa- och Pappersbruksföreningen (SCPF), Svenska kommunförbundet, Svenska värmeverksföreningen. Sveriges Industriförbund, Svenska kraftverksföreningen och
TEMU-bolagen.
2.2 Allmänt
Praktiskt taget samtliga remissinstanser anser att stöd till åtgärder för att
ersätta olja är motiverat. .
TPR framför att statligt stöd även fortsättningsvis är motiverat för att minska kostnaderna och för att reducera det kraftiga utlandsberoendet för
energiförsörjningen. För transportsektorn med dess nära nog fullständiga oljeberoende är åtgärder för att minska detta beroende särskilt angelägna.
Hittills har statligt stöd till oljeersättande åtgärder för transporter inte
kommit i fråga genom oljeersättningsfonden. De särskilda svårigheter som är förknippade med en mer omfattande omställning av energiförsörjningen på transportområdet gör emellertid att utvecklingen inom andra områden indirekt kan få stor betydelse för tillförseln av energi till transporter.
Länsstyrelsen i Östergötlands län anser att statligt stöd behövs för att
minska kostnaderna för oljeersättningen och för att långsiktigt ersätta olja med andra bränslen. Enligt länsstyrelsen bör insatserna för oljeersättning-
en ses I ett långsiktigt perspektiv varför en djupare analys av effekterna ännu inte är möjlig. Det är emellertid angeläget att under hand justera
reglerna med hänsyn till gjorda erfarenheter. Länsstyrelsen i Uppsala län
framför liknande synpunkter.
Statens vattenfallsverk anser att det finns motiv för fortsatt stöd till
anläggningar för inhemskt bränsle. Stöd kan behövas för att nå företagsekonomisk lönsamhet, minska riskerna och överbrygga ekonomiska svå-
righeter de första åren. Hyresgästernas Riksförbund menar att statens engagemang via oljeersättningsfonden betyder att ekonomiska risker delvis tas av staten så att riskfyllda energiprojekt kan förverkligas. Förbundet anser det nödvändigt med denna typ av statliga engagemang i utvecklingsprojeki som är viktiga för landets energiförsörining. Skogsstyrelsen anför att stöd till ökad vedeldning är inte bara är förenligt med utan också till fördel för skogsindustrins intressen vad gäller råvaruförsörjningen. Skogsstyrelsen är därför positivt inställd till ökad eldning och en samtidig bredd-
ning av skogsindustrins råvarubas.
Endast två remissinstanser är negativa till fortsatt stödverksamhet, nämligen SCPF och Sveriges Industriförbund.
SCPF hävdar att mot bakgrund av den snedvridande effekt som pålagor
och subventioner har är det SCPF:s principiella uppfattning att de skall
användas med stor försiktighet och urskillning. Statliga medel skall inte
användas för att stödja förlustverksamhet och kommersiella misslyckan-
den. Energisektorn får i detta sammanhang inte särbehandlas så att utnytt-
jandet av alternativ till olja blir självändamål. SCPF ställer sig dock bakom statsmakternas ambition att minska oljeberoendet. Branschens företag har
också verksamt bidragit till detta sedan början av 1970-talet.
SCPF framhåller vidare att i detta läge skapa ytterligare konkurrens om skogsråvaran genom att ge bidrag och lånegarantier för att uppföra ved-
Prop. :1983/84: 62 56
och skogsbränslepannor med tillämpning av känd och kommersiellt tillgänglig teknik inte ligger i branschens intresse. Industrin har upprepade
gånger vänt sig mot den skattepolitik som lett till att pålagorna på oljan från
1979 till november 1983 stigit från 62 kr/m! till 519 kr/m?. Detta utgör en för
svensk industri singulär belastning och är enligt SCPS:s mening mer än tillräcklig hjälp för att beforåra utvecklingen av inhemska bränslen; statliga insatser i form av höjda bidrag och lånegarantier skulle bara ytterligare
snedvrida bränslemarknaden, förstärka vedeldarnas betalningsförmåga och f.ö. utgöra en belastning på en redan överansträngd statsbudget. SCPF och Sveriges Industriförbund föredrar dock att bidrag också i fort-
sättningen ges till prototyp- och demonstrationsanläggningar. Industriförbundet framför liknande synpunkter.
2.3 Inriktningen av stödet
2.3.1 Ersättning av olja med elenergi samt fasta bränslen i större (fjärrvärme) och mindre (gruppcentraler o.dyl.) pannor
OED berör kortfattat konvertering från olja till elenergi i småhusbebyggelse. OED pekar på att utvecklingen nu och i framtiden ser gynnsam ut på detta område, varför det nu inte finns motiv för statligt stöd för ersättning av olja med el.
Ett fåtal remissinstanser berör denna fråga. Statens planverk hänvisar till kommunernas oljereduktionsplaner 1 vilka en omfattande planerad elanvändning redovisas. Planverket instämmer därför i OED:s synpunkt att det inte finns anledning till statligt stöd för att ersätta olja med el. Statens energiverk uttrycker liknande synpunkter. Svenska kraftverksföreningen, LRF, länsstyrelsen i Östergötlands län instämmer också helt i OED:s slutsats.
Sveriges Industriförbund, statens vaättenfallsverk och BFR ställer sig positiva till att möjligheterna att ersätta olja med el beaktas vid utformningen av styrmedel för oljeersättning.
Sverige Industriförbund påpekar att en övergång till kol eller inhemska bränslen som regel är processtekniskt omöjlig inom exempelvis järn- och stålindustrin. Industriförbundet anser därför att om bidragssystemet skall finnas kvar bör el ej generellt undantas från detta utan där så är motiverat bör bidrag kunna ges.
BFR tar upp frågan om eldrivna värmepumpar inom alla storleksomräden. Eldrivna värmepumpar kan, menar BFR, ersätta olja med en mindre del el som drivenergi och en större del spillvärme eller solvärme.
Ett fåtal remissinstanser tar upp ersättning av olja med fasta bränslen i
större och mindre pannor. Statens energiverk, statens planverk. LRF och länsstyrelsen i Östergötlands län ställer sig bakom OED:s förslag att stöd endast bör lämnas till användning av inhemska bränslen i fjärrvärmeanläggningar.
in NN
Svenska värmeverksföreningen konstaterar att de mål som är uppsatta för användningen av inhemska bränslen kan bli svåra att uppnå, vilket skulle kunna nödvändiggöra ett intensifierat statligt stödengagemang. Stödet bör då i första hand utgå till större förbränningsanläggningar. så att tillräcklig efterfrågan på bränsle uppstår. På så sätt skapas förutsättning för att en etablerad marknad för inhemska bränslen utvecklas. En etablerad
marknad innebär i sin tur att introduktionen av mindre förbränningsanlägg-
ningar för inhemska bränslen underlättas.
Föreningen anser att det är tveksamt att generellt avhända sig möjligheten till stöd för oljeersättning med kol i större pannor. SCPF menar att det
från skogsindustrins synpunkt är viktigt att kol inte diskrimineras i detta
sammanhang.
Förutsättningarna för oljeersättning i mindre pannor som t. ex. gruppcentraler är osäkra. hävdar OED. Statens energiverk instämmer i denna bedömning och menar att det därför är väsentligt att de ekonomiska förutsättningarna för denna kategori av pannor fastläggs. Statens planverk
och BFR tar upp osäkerheten beträffande fastbränsleeldade gruppcentraler, men tar inte någon direkt ställning i sak. Planverket påpekar bl. a.
att plan- och lokaliseringsproblem kan tvinga kommunerna att övergå från olja till elanvändning i gruppcentralerna.
Länsstyrelsen i Östergötlands län, statens vattenfallsverk och statens naturvårdsverk ställer sig positiv till stöd för mindre pannor. Enligt naturvärdsverket är stöd i syfte att påskynda kommersiellt tillgänglig teknik för eldning i fastbränsleeldade gruppcentraler angeläget. Många av de konstruktioner som finns på marknaden i dag ger ett dåligt förbränningsresultat och därmed förhöjda utsläpp. Emellertid finns en stor potential till
förbättring av förhållandena och pannor som är bättre både från miljö- och
verkningsgradssynpunkt är på väg.
2.3.2 Samordnade projekt
När det gäller inriktningen av de statliga insatserna med avseende på olika led i bränslekedjan resp. den tekniska utvecklingen förordar OED att stödet förskjuts i riktning mot de till marknaden närmast liggande leden. Härigenom antas den eftersträvade oljeersättningen säkrare uppnås samtidigt som det på ett bättre sätt kan skapäs marknad och finansiellt utrymme för nödvändigt utvecklingsarbete.
Särskild vikt vill delegationen lägga vid att stöd ges till projekt som
samordnar alla led i bränslekedjan från utvinning och förädling till förbränning.
Den av OED föreslagna förskjutningen av stödverksamheten mot senare marknadsled ställer sig Statens energiverk bakom. Som ett sätt att påskynda en marknadsetablering för inhemska bränslen kan enligt energiverket ett sammanhållet stöd till hela bränslekedjan förefalla rimligt.
Denna förändring av inriktningen i stödverksamheten får emellertid inte 5 Riksdagen 198384. 1 saml. Nr 62
Prop. 1983/84: 62 'n 20
innebära att ett tekniskt forsknings- och utvecklingsarbetce ersätts. I sam-
band med introduktionen av fasta bränslen kan man med säkerhet räkna
med att tekniska delproblem uppstår vilka kräver att teknisk kompetens är tillgänglig.
RRV delar OED:s uppfattning att det är riktigt att stödverksamheten
bygger på ett genomarbetat systemtänkande. Ett systemsätt torde enligt RRV leda till att verksamheten inriktas på att stödja uppbyggandet av
fungerande bränslemarknader i stället för det nuvarande stödet till enskilda anläggningar. RRV vill understryka att detta ställer nya och stora krav på stödmyndigheten. Statens energiverk kan exempelvis behöva fungera som
”mäklare”” mellan olika aktörer I bränslekedjan och genom egna initiativ
och stödåtgärder få fram nya aktörer eller företag i de marknader som skall skapas.
Det är nödvändigt att tillförseln av inhemska bränslen kopplas till an-
vändningen av dem i förbränningsanläggningar. Förslaget att utöka stödet till samordnade projekt anser statens vattenfallsverk därför bra. Vattenfall vill i detta sammanhang också framhålla nödvändigheten av samarbete i
olika former mellan de kommunala energiföretagen och kraftföretagen i syfte att uppnå för landet riktiga lösningar vad gäller energiförsörjningen.
Bostadsstyrelsen, skogsstyrelsen, länsstyrelserna i Östergötlands. Norrbottens och Uppsala län ställer sig bakom OED:s förslag med avseen-
de på olika led i bränslekedjan och i den tekniska utvecklingen.
Enligt hostadsstyrelsen är en sådan inriktning av stödet angelägen. Detta
gäller speciellt förslaget om stöd till systemlösningar” särskilt system för användning av inhemska bränslen. Ekonomisk osäkerhet och brist på
lösningar omfattande framställning, distribution och användning har hämmat utvecklingen. Inom detta område ser styrelsen det också som angeläget att stimulera lösningar för mindre och medelstora anläggningar.
Endast ÖEF är negativ till samordnade projekt. ÖEF vill allvarligt varna för att staten engagerar sig i projekt med s.k. samordnad utveckling för bäde bränsleleverantörer och bränslteanvändare, samt att stödet härigenom kan komma att plottras bort på en mängd olika företag. Stödet bör i stället
ges enligt OEF:s modell till kommunala värmeverk — så att dessa kan
utgöra kärnor i en cfterfrågeuppbyggnad i resp. region. Den fortsatta
utvecklingen bör kunna ske i huvudsak kommersiellt.
2.3.3 Samordnade statliga insatser
OED berör kortfattat samordningen mellan OFF, energiforskningspro-
grammet och energiupphandlingsdelegationen. OED menar att en bättre
samordning bör åstadkommas mellan dessa olika stöd.
Systemet bör enligt statens energiverk förenklas såväl avseende stödberättigade åtgärder, stödformer som myndighetsansvar. Encrgiverket föreslår att de delar som rör energihushållning inom olika samhällsområden — 1.ex. bostadssektorn — integreras med de övriga statliga insatserna
inom respektive områden och upphör att vara särskilda energistöd, De delar av de statliga energisatsningarna som rör energitillförsel samlas i vå program — Oljeersättningsstöd med syftet att påskynda omställning från olja — stöd till energiteknisk utveckling i näringslivet. |
Vidare bör enligt energiverket en del av de nuvarande statliga medlen på energiområdet föras över till den högre utbildningen och forskningen som en allmän förstärkning på de områden som har störst betydelse för cnergi-
försörjningen på lång sikt.
Efn stöder OED:s synpunkter, men är dock tveksam till att sammanföra de FoU- och oljeersättningsstöd som handhas av energiupphandlingsdelegationens stödverksamhet till ett enda samlat program, är det mest ända-
målsenliga sättet. Efn vill framhälla betydeisen av ”kontrollstationer” (jfr ÖED:s rapport sid. 33) och att projekt i skilda utvecklingsskeden fär stöd
utgående från olika kriterier. Alternativa vägar för samordningen bör därför också övervägas, i synnerhet om statsmakterna önskar ha kvar vissa
styr- och avvägningsmöjligheter. Samordning kan därvid uppnäs främst
inom statens energiverk.
IVA finner det angeläget med samordning mellan de olika stödinsatserna. IVA vill emellertid starkt framhäva det som även OED poängterar att samordningen inte bör gå alltför längt. Kontrollstationer mellan olika stadier i utvecklingsprojekten är mycket viktiga så att eventuellt ytterligare
statligt stöd anpassas till de förutsättningar som räder i den aktuella situationen och i ljuset av rådande marknadstförhållanden. För att sådana kon-
trollstationer skall fungera som avsett är det en fördel om stödet i olika stadier inte handläggs av samma organ.
Lunds universitet hälsar med tillfredsställelse betänkandets förslag om
en bättre samordning mellan de insatser som görs inom ramen för OEF,
NE och EUD med det nya energiverket. Den skarpa skiljelinje som funnits mellan tekniskt FoU-stöd och prototyputvecklingsprogrammet har försvärat en effektiv teknikutveckling. Samtidigt vill universitetet understryka att många av de tekniska problem som uppenbarligen drabbat de anlägg-
ningar (särskilt på biobränslesidan) som har erhållit OEF-stöd med all
säkerhet har viss grund i ett otillräckligt eller inadekvat inriktat FoU-stöd. Försummelser när det gäller stöd åt grundläggande tekniska forsknings-
och utvecklingsprojekt får dyrt betalas i dåligt fungerande prototyp- och
demonstrationsanläggningar. Här har kompetensutveckling genom forsk-
ning och utbildning vid bl.a. de tekniska högskolorna en nyckelroll att spela — något som starkt borde observeras i samband med fördelningen av målrelaterade statliga stödmedel I framtiden. BFR föreslår att en samordningsgrupp bildas för att möjliggöra en konti-
nucrlig samplanering mellan BFR och OEF/statens energiverk.
OED berör också kortfattat andra relationer till statliga stödinsatser på energiområdet bl.a. de som ligger inom bostadsdepartementets ansvars-
område. F.n. kan en och samma åtgärd få stöd från olika program men med varierande villkor. Ett sådant förhållande är oacceptabelt anser statens energiverk. Energiverket utgår ifrån att en samordning av stödvillkoren snarast kommer till stånd.
Frågan om en harmonisering av stöden inom bostads- resp. industridepartementens områden måste enligt plunverkets uppfattning vara beroende av vad staten har för syfte med de olika slagen av stöd. Enligt planverkets uppfattning borde departementens ansvarsområde avgränsas utifrån om stödet syftar till åtgärder som påverkar byggnadens beskaffenhet eller cj.
AMS framhåller att stödet från oljeersättningsfonden samordnas med det regionalpolitiska stödet på så sätt att det senare kan komplettera det från fonden utgående stödet. Detta innebär emellertid en prövning i flera led som är tidsödande och komplicerar sökandens planering. Det skulle från den synpunkten vara till fördel om redan stödet från fonden vore differentierat med hänsyn till gällande regionalpolitiska prioritering.
2.4 Stödutformning
24.1 Bidrag, villkorliga bidrag och lånegarantier
Den omläggning från i huvudsak lån till bidrag som OED förordar är
enligt statens energiverk välmotiverad, inte minst därför att den innebär en förenkling av tidigare komplicerade regler och därmed ger stödmottagare
klarare signaler om gällande regler. Dessutom avlastas på detta sätt verket rollen som kreditinstitut. för vilket det saknar egentlig kompetens. Energiverket förutsätter att det kommer att ges möjligheter till en flexibel avvägning i stödinsatserna mellan olika projekt inom ramen för de allmänna stödvillkoren.
Encrgiverket föreslår här att ett stöd omfattande 25 7Z av investeringskostnaderna i oljeersättande åtgärder införes. Detta investeringsstöd bör göras så generellt som möjligt och verket bör ges möjligheter till en flexibel avvägning i stödinsatserna mellan olika projekt inom ramen för de allmänna stödvillkoren. Det temporära stödet till investeringar i förbränningsanläggningar för torv kan ull del tjäna som modell.
Kompletterande stödform i form av på förhand avtalade villkorliga bidrag eller försäkringar att utgå i efterhand om ett projekt misslyckas bör införas för de fall riskdelningen är en förutsättning för genomförandet av
projektet. Erfarenheterna av ett system med villkorliga bidrag är för närvarande små varför det tillsvidare bör betraktas som en försöksverksamhet.
Om det villkorliga bidraget skall kombineras med lånegarantier, som antyds av OED som en möjlighet. krävs ytterligare överväganden innan ett sädant system kan träda i kraft. Det gäller också förslaget om ett försäkringssystem baserat på avgifter. Den tanken är emellertid enligt energiverket så lovvärd att den borde utredas skyndsamt.
Prop. 1983/84: 62 ! 61
Fullmäktige i riksbanken tillstyrker OED:s förslag att i ökad utsträckning använda bidrag i stället för olika former av mjuka lån. OED har vidare föreslagit att vissa lån skall ersättas med statliga lånegarantier. Liksom vid
några tidigare tillfällen har fullmäktige funnit skäl att kritiskt granska innebörden i en sådan ändring och att påvisa några av de problem som är
förknippade med en garantilångivning. Det statliga organet kan exempelvis
aldrig under den tid garantin är utestående upphöra att följa hur garantiätagaren fullgör sina åtaganden och hur utvecklingen gestaltar sig för denne.
Brister i denna uppföljning skulle kunna leda till stora kostnader för staten.
Garantilån är också totalt mera administrativt betungande än vanliga lån. Den stora omfattningen av garantilån får särskilt stor tyngd i fråga om små lån. Detta har också gjort att utvecklingsfonderna stundom väljer direkta
lån i stället för industrigarantilån av just administrativa skäl. Mot denna bakgrund anser fullmäktige att andra lösningar än garantilän bör sökas.
AMS är negativ till både lån och lånegarantier. AMS menar att båda formerna förutsätter en resurs- och tidskrävande lönsamhetsprövning från
den stödbeviljande myndighetens sida. Om stödet begränsas till enbart bidrag, eventuellt förstärkt med villkorligt bidrag i vissa sammanhang, så
bortfaller ett väsentligt skäl till att förlägga denna lönsamhetsprövning hos
myndigheten. Bidraget skulle visserligen ingå som en viktig förutsättning för prövningen av enskilda projekt, men denna prövning borde kunna
överlåtas helt på sökanden och hans bank. En sådan renodling av det statliga stödet kan visserligen medföra bortfall av vissa projekt som annars
skulle ha kommit till stånd. Å andra sidan kan det antas, att en enklare stödhantering och en snabbare prövning av ansökningar i förening med ökad klarhet om de förutsättningar som gäller för projektens genomförande, skulle verka i motsatt riktning. I sista hand blir utfallet beroende av de bidragsnivåer som väljs.
TPR, Svenska kommunförbundet. LRF, Svenska Kraftverksföreningen, skogsstyrelsen. Efn, statens vattenfallsverk, BFR, Svenska Värmeverksföreningen, Hyresgästernas Riksförbund och RRV tillstyrker förslaget att den nuvarande stödformen med bidrag och län ersätts med direkta bidrag. villkorliga bidrag och lånegarantier.
Enligt TPR:s mening har villkoren för stödgivning genom OEF:s verksamhet varit alltför snävt utformade. För transportsektorn föreligger
många gånger svårigheter atl mer noggrant beräkna den förväntade sam-
hällsekonomiska lönsamheten av olika projekt. TPR anser det angeläget att stödkriterierna ger möjlighet att pröva nya transporttekniker i praktisk tillämpning.
Efn ifrågasätter fördelarna med att man i något fall tar ut försäkringsavgifter för de villkorliga bidragen. Sådana avgifter motiverar i praktiken
endast ett lägre bidragsbelopp men orsakar extra administration.
Svenska Värmeverksföreningen är tveksam till värdet av lånegarantier för kommunala värmeverk, för vilka kreditsäkerheten i allmänhet inte är
något problem. Föreningen vill i sammanhanget understryka att stöd bör kunna utgå även till anläggningar som byggs med etablerad teknik.
RRYV delar OED:s uppfattning att det nuvarande lånestödets olika funktioner bör renodlas. RRV tillstyrker förslaget att den nuvarande stödfor-
men med lån ersätts med lånegarantier.
Beträffande OED:s förslag att lånegarantierna kompletteras med bidrag
och villkorliga lån anför RRV att det i olika sammanhang har framhållits att
den stora osäkerheten om de tekniska och ekonomiska förutsättningarna vid produktion och användning av fasta bränslen — och därvid särskilt skogsbränsle och torv — är ett mycket stort hinder för en omfattande
oljereduktion. Villkorliga bidrag (liksom lån med villkorlig återbetalnings-
skyldighet) kan avlasta den som gör investeringar i produktionen eller
användningen av fasta bränslen en del risker. Enligt RRV:s mening är det
därför mycket som talar för ett system med villkorliga bidrag. RRV vill dock understryka att ett system med villkorliga bidrag (liksom med villkorliga lån) kan ge upphov till omfattande och kostsamma prövningar när
bidrag skall utbetalas. Risken för detta blir än större om man — som OED föreslår — kopplar en eventuell utbetalning till de faktiska utfallen i projek-
ten. Villkoren för utbetalning av de villkorliga bidragen bör därför övervä-
gas noga.
2.4.2 Åtgärder som kan stödjas
I fråga om vilka olika typer av oljeersättande åtgärder som skall vara kvalificerade till stöd, anser OED att ett ökat stöd till sådana åtgärder som i utvecklingskedjan faller efter den första POD-anläggningen är nödvändig.
IVA, Svenska kommunförbundet, SCPF, Sveriges Industriförbund och Efn ställer sig bakom förslaget och PoD-begreppet bör få denna vidare tolkning.
IVA vill understryka förslaget att POD-stöd skall kunna lämnas inte bara till den första anläggningen av ett visst slag utan även till flera. eventuellt i en fallande skala. Särskilt gäller detta i fråga om system som delvis skräddarsys och där nya system är helt identiska. Rena kopior bör endast få del av det förmänligare PoD-stödet i situationer där annars en väsentlig för-
dröjning av teknikspridningen kan befaras.
SCPF tillstyrker förslaget i synnei'.et när de efterföljande anläggningar-
na inkorporerar nykonstruktioner eller systemförbättringar, vilket ofta är
fallet i processindustrin där inga system är identiska. Ytterligare ett skäl att medege större flexibilitet vid beviljningen av PoD-anslag är enligt SCPF att åtskillig tid ofta förflyter mellan beslut, idrifttagande och utvärdering av en PoD-anläggning, varigenom introduktionen av den nya tekniken försenas. Sveriges Industriförbund och Efn framför liknande synpunkter.
OED har i sitt betänkande inte närmare berört frågan om ett fortsatt stöd
till utbyggnad av små vattenkraftverk. Sturens energiverk har för avsikt att
arbeta med frågor gällande utbyggnad av små kraftverk och därvid pröva
bl.a. om erforderlig utbyggnad kan fås tillstånd genom andra ätgärder än ekonomiskt stöd. I avvaktan på detta arbete anser verket att stöd till små
vattenkraftverk även fortsättningsvis bör lämnas enligt nu gällande regler. Naturvårdsverket har bl. a. berört frågan om små vattenkraftverks miljöef-
fekter och framhållit att dessa, som ofta I det enskilda fallet ter sig föga
omfattande. I ett större sammanhang dock kan vara betydande. Särskilt
från fiskesynpunkt kan effekterna vara starkt negativa, då utbyggnaden når upp i de små vattendrag som tidigare varit obetydligt störda. De miljömässiga frågorna måste därför ägnas stor uppmärksamhet då statligt
stöd kan komma i fråga. Verket har i princip avstyrkt en mer omfattande
utbyggnad av småkraftverk i orörda vattensystem och rekommenderat att
en planmässig utbyggnad sker med inriktning på redan berörda vattendrag.
ERF anser det angeläget, bl.a. ur regionalpolitisk synpunkt, att anläggandet av små vattenkraftverk stimuleras framför allt i glesbygd och Norr-
lands inland. där så kan ske utan att naturvården påverkas negativt i alltför hög grad. Svenska Kraftverksföreningen vill fästa uppmärksamhet på detta
område och vill framhålla att dess stödbehov bör övervägas vid den fortsatta behandlingen av OEF-stöd.
2.5 Delegering till de regionala utvecklingsfonderna
I den gällande stödförordningen anges storleksgränser för det stöd OEF kan meddela genom egna beslut. en undre begränsning på 50000 kr. samt
en övre begränsning på 25 milj. kr. — över vilken regeringen fattar beslut
efter yttrande av OEF.
OED föreslär att de regionala utvecklingsfonderna handhar projekt understigande 200000 kr. med undantag för förprojekteringen. för vilka bör
gälla 50000 kr.
Länsstyrelsen i Uppsala län. LRF, skogsstyrelsen, Efn och BFR är positiva till eller har inget att erinra mot OED:s förslag.
LRF tillstyrker att utvecklingsfonderna får ansvar för prövning och stödgivning av mindre projekt, men att undre gränsen för bidragsgivning bör sättas till 20000 kr. Med den lokala erfarenhet som utvecklingsfonderna har är det också troligt att man får en bättre och snabbare prövning
av dessa ärenden än om de skall handläggas på central nivå.
Skogsstyrelsen vill peka på dels att det administrativa arbetet med ärendena inte blir mindre för att de handläggs regionalt, dels att ärendena
inte alltid kommer att behandlas likformigt över hela landet. I rapporten
nämns inget om möjligheterna för en stödsökande att anföra besvär över av utvecklingsfonden fattade beslut. Skogsstyrelsen vill dock inte motsätta
sig en decentralisering av beslutsrätten i vissa ärenden om de eventuella
fördelarna med en sådan ordning överväger de nackdelar som finns med nuvarande ordning.
Ffn kan tillstyrka OED:s förslag att öka den nedre beloppsgränsen till 300.000 kr. endast under förutsättning att statens cnergiverk får möjlighet att göra undantag för PoD-projekt. Till sådana knyts nämligen ofta FoUverksamhet med stöd från energiverket eller annat programorgan. Under FoU har energiverket uppgiften att stimulera utvecklingen även av små system. För att få kontinuitet i statens agerande anser Efn därför alt energiverket tills vidare skall ha möjlighet att i särskilda fall lämna PoDstöd understigande 300000 kr.
Landstingsförbundet delar OED:s uppfattning alt det är positivt att föra
ned olika former av avgöranden på lokal nivå. Det finns dock andra och mer principiella skäl som gör att förbundet är
tveksamt till om de regionala utvecklingstonderna skall påföras mera omfattande uppgifter av det slag OED föreslår.
De regionala utvecklingsfondernas uppgifter är knutna till små och medelstora företag. Fonderna skall ge råd och stöd i företagens förändringsprocesser och därmed medverka i den tekniska förnyelsen av industrin. Landstingsförbundet förutsätter att det stöd till oljeersättande åtgärder som fonderna föreslås vara med och fördela enbart gäller företagsanknutna projekt.
Länsstyrelsen i Kronobergs län anser att energi- och sysselsättningspolitiska aspekter bör väga tyngre än omsorgen om det nya energiverkets besluts- och styrningsmöjligheter. För att stimulera användning av inhemska bränslen inom exempelvis industrin behöver den nedre beloppsgränsen bibehållas. I annat fall kommer större delen av den kronobergska industrin sakna möjlighet att erhålla stöd. Det vore synnerligen olyckligt eftersom det finns stora tillgångar i skogsenergi och torv i länet och en betydande användning i mindre anläggningar därför är möjlig och nödvändig för att de energipolitiska målsättningarna skall kunna näs.
Lantbruksstyrelsen anför liknande synpunkter. Den föreslagna höjningen av den nedre stödgränsen från 50000 kr. till 300000 kr. kommer i stort sett att eliminera möjligheterna för jordbruksföretag att utnyttja den ak-
tuella stödformen. Endast stora trädgårdsföretag kan komma ifråga. Lant-
bruksstyrelsen föreslår därför att nuvarande nedre stödgräns bibehålls.
Naturvårdsverket anser att med tanke på de angelägna stöden till gruppcentraler bör minsta stödbelopp utgå med 150000 kr.
Stutens energiverk tramhåller att OED har föreslagit att den nedre gränsen för beviljning av stöd skall höjas från 50000 kr. till 300 000 kr. Det
innebär att antalet stödärenden reduceras väsentligt utan att det totala
stödet eller oljeersättningen nämnvärt förändras. Energiverket anser att en
sädan beloppsgräns bör gälla som huvudregel för det stöd som energiver-
ket skall svara för. För vissa typer av projekt bör den dock vara lägre. Som komplettering av denna niväbegränsning bör verkets ansvar gälla att an-
läggningar som ersätter 100 m” olja per år ges stöd.
Bilaga 2
Statligt stöd till energiupphandling (DsI 1983: 24)
Utvärdering av cnergiupphandlingsdelegationens insatser samt förslag
till fortsatt verksamhet.
Rapport från energiupphandlingsdelegationen (I 1982:07)
ENERGIUPPHANDLINGSDELEGATIONEN 1983-09-26
Statsrådet Birgitta Dahl
Riksdagen beslutade med anledning av prop. 1982/83:50 om vissa eko-
nomisk-politiska åtgärder m.m. om ett investeringsprogram. Inom energiområdet innebar programmet följande åtgärder:
— ett bidrag till investeringar i distributionsanläggningar för fjärrvärme
infördes. Stödet omfattar 1092 av investeringskostnaden för anläggning-
ar som beställs under år 1983. 300 milj. kr. anvisades för detta ändamål. — ett bidrag på högst 2574 av investeringskostnaden för förbränningsan-
läggningar avsedda för eldning med främst torv utgår för anläggningar
som beställs under år 1983. 200 milj. kr. har anvisats för detta syfte.
Stödet har senare utvidgats när det gäller Norrbotten. — 700 milj. kr. anvisades för stöd för åtgärder i samband med upphandling
inom energiområdet. 50 milj. kr. därav har särskilt avsatts för Norrbot-
ten.
Energiupphandlingsdelegationen tillkallades för att ha hand om dels
stödet till distributionsåtgärder och dels åtgärderna i samband med upp-
handling inom energiområdet. Stödet till torveldade anläggningar hanterades av oljeersättningsfonden under första halvåret 1983. Från den 1 juli handhas stödet av statens energiverk. Oljeersättningsfonden/statens energiverk skall i sin handläggning av dessa ärenden samråda med energiupphandlingsdelegationen.
Mot bakgrund av vad som nu har sagts kan konstateras att energiupphandlingsdelegationen har en central roll när det gäller genomförandet av investeringsprogrammet. Delegationen har emellertid också vissa mera långsiktiga uppgifter. En värdering av delegationens verksamhet vad gäller investeringsprogrammet och förslag till framtida inriktning av samhällets
åtgärder i fråga om upphandling inom energiområdet skall enligt delegatio-
nens direktiv lämnas under hösten år 1983.
För att få eu underlag för delegationens bedömning av verksamheten
vad gäller investeringsprogrammet och förslag till den framtida inriktningen har delegationen uppdragit åt konsultföretaget INDEVO att utarbeta en rapport. Med anledning av rapporten vill delegationen anföra följande.
Det oljeersättningsprogram som riksdagen har fastställt medför att ener-
giinvesteringar om inemot 100 miljarder kronor skall genomföras under 1980-talet. Det har nu gått tre år av denna 10-årsperiod och oljeersättnings-
programmet är på god väg att genomföras.
Energiupphandlingsdelegationens uppgift kan sammanfattas som att
söka samordna energiunvändarnas efterfrågan med industrins produktionsförutsättningar. Annorlunda uttryckt är uppgiften att se till att den
tidsbegränsade hemmamarknad som det svenska oljeersättningsprogrammet utgör målmedvetet utnyttjas för att ge långsiktiga effekter för svensk
industri.
Det är också från industripolitiska utgångspunkter angeläget att den tid
som äterstår av programmet utnyttjas för att bygga upp cen slagkraftig
svensk exportindustri. Denna har enligt delegationens uppfattning goda
förutsättningar att hävda sig väl på en växande internationell marknad. Delegationen vill i detta sammanhang erinra om den bedömning av inves-
teringsbehovet för energiändamål i OECD-området som IVA gjort i rap-
porten ”Energipolitiken och den industriella utvecklingen”. Den exportpotential som föreligger är betydande.
På kort sikt har delegationens uppgift varit att följa upp att det investe-
ringsprogram som riksdagen har beslutat om i anledning av regeringens
ekonomisk-politiska proposition 1982/83:50 får avsedd stimulansverkan. Delegationen har vidare haft till uppgift att medverka till att den efterfrågån som programmet har gett upphov till blir samordnad med industrins
produktionsförutsättningar.
I konsultrapporten redovisas närmare energiupphandlingsdelegationens verksamhet som den bedrivits under det dryga halvår som delegationen hittills har varit i verksamhet. Av naturliga skäl har verksamheten kommit
all präglas av just det kortsiktiga arbetet att söka bidra till att investerings-
programmet förverkligas medan de långsiktiga frågorna, till vilka delegationen återkommer nedan, har fått skjutas i bakgrunden.
Uppgiften att samordna användarnas behov och tillverkarnas förutsätt-
ningar har inneburit att delegationen haft dels en formell roll som har gällt
handläggning av ärenden om stöd, dels en mer informell mäklarroll. Den senare rollen har i praktiken förmodligen varit den mest betydelsefulla.
Det är nu för tidigt att dra bestämda slutsatser om hur investeringsprogrammet har utfallit. Dock pekar hittillsvarande erfarenheter på att avsett
resultat kommer att uppnås. Volymen på fjärrvärmeinvesteringarna och spillvärmeanslutningarna synes ha ökat med 20 å 257. Efterfrågan på torvstödet kommer sannolikt att överstiga de av riksdagen beviljade med-
len. Frånräknar man den övergång från flis till torv som stödet medfört blir
den beräknade volymökningen ca 40 Z under det aktuella året. Medräknas den senare effekten blir volymökningen över 707 enligt hittillsvarande beräkningar. Enligt uppgifter frän Svenska Värmeverksföreningen var den planerade utbyggnaden av torveldade anläggningar före stödets införande
190 megawatt. Enbart under år 1983 förväntas nu nybeställningar ske av över 600 megawatt torveldade pannor.
Av de särskilda stöd som stätt till energiupphandlingsdelegationens förfogande har hittills ca 70 milj. kr. utnyttjats. Cirka 150 milj. kr. får anses bundna i praktiken. Merparten av det stöd som beslutats har kommit att utformas som en ”försäkringsgaranti” för de först levererade anläggningarna av ny teknik som lämnat prototyp- och demonstrationsstadiet. Delegationen har därvid i begränsad omfattning delat den teknologiska risken med tillverkarna och i något fall med värmeleverantör vid samordnad
upphandling. Härigenom har delegationen kunnat medverka till en mark-
nadsintroduktion för tekniken för förbränning i snabba fluidiserade bäddar
(FBC) som, kombinerad med kalktillförsel i förbränningsbädden. ger god
effektivitet och låga utsläpp till rimlig kostnad. De FBC-anläggningar av aktuell typ som hittills har beställts har som bränsle, kol. biobränslen och avfall.
I den ekonomisk-politiska propositionen angavs att kolanläggningar i
ytterligare 25 kommuner borde komma till stånd under resten av 1980-
talet. Under året har beslut hittills fattats om uppförande av anläggningar i
ett I0-tal kommuner. Beslut om att uppföra ytterligare anläggningar förväntas före årets utgång. I flera fall har FBC-teknik kommit till utnyttjande
eller förväntas komma till utnyttjande.
Under året har också de stora värmepumparna fått sitt definitiva genombrott. De ekonomiska förutsättningarna, bl. a. till följd av låga elpriser, har normalt varit så gynnsamma, speciellt i kombination med det spillvärme-
stöd som har utgått under året, att några särskilda insatser från delegatio-
nens sida inte har varit erforderliga. I något fall har dock delegationen
funnit skäl medverka i form av en riskdelningsgaranti, då värmepumpslös-
ningen innehållit nya riskmoment.
Energiupphandlingsdelegationens kansli har medverkat i överläggningarna om storstädernas värmeförsörjning. En departementspromemoria Storstadsområdenas värmeförsörjning, m. m. (DsI 1983: 5) har tagits fram och en proposition till riksdagen i frågan kan förväntas i början av år 1984.
Mot bakgrund av vad som nyss har anförts kan konstateras att beslut redan har fattats om en betydande del av det investeringsprogram för 1980talet som riksdagen har beslutat. Den uppföljning av hur kommunernas
efterfrägan överensstämmer med industrins förutsättningar som delegatio-
nen fortlöpande har utfört synes visa att investeringsprogrammet också i huvudsak gett avsedd stimulanseffekt till svensk industri.
Den långsiktiga uppgiften för energiupphandlingsdelegationen är att
skapa de inledningsvis nämnda förutsättningarna för att det oljeersätt-
ningsprogram som nu genomförs lägger grunden till en framgångsrik exportverksamhet när dagens svenska hemmamarknad volymmässigt avtar. Det är naturligt att man därvid koncentrerar det långsiktiga arbetet på produkter som har goda framtidsmöjligheter.
De produktområden som delegationen har definierat som särskilt intressanta för framtida svensk exportverksamhet är följande: — avancerade miljövänliga förbränningsanläggningar — värmepumpar — avancerad kraftvärmeteknik — fjärrvärmeteknik
Inom samtliga dessa områden föreligger exportmöjligheter antingen inom flera geografiska marknader, eller som t. ex. i fråga om fjärrvärmeteknik. begränsade geografiska men volymmässigt betydelsefulla marknader.
En strukturomvandling inom energiutrustningsindustrin med sikte på att få fram företag som är starka inom områden som marknadsföring, utveckling, systemlösningar och finansiering är nödvändig. Delegationen har dock inte sett det som sin uppgift att medverka till en sådan strukturomvandling. Detta är en fråga i första hand för företagen själva.
Energiupphandlingsdelegationen föreslär i fråga om det långsiktiga arbe-
tets praktiska inriktning följande: 2 Den stödhantering som energiupphandlingsdelegationen svarat för bör
föras över till statens energiverk. Det är naturligt att framtida stödin-
satser av konjunktur- och energipolitisk natur slussas via energiverket.
Mot bakgrund av de erfarenheter som delegationen hittills har vunnit
under äret föreslås
—- att stödet till investeringar i torveldade förbränningsanläggningar fort-
sätter under år 1984 men med lägre bidragsprocent. Ett begränsat stöd
till fliseldade anläggningar, under sam:na period, bör övervägas. — att stöd till distributionsanläggningar för fjärrvärme som är avsedda för
att utnyttja industriell spillvärme utgår även under år 1984 med hänsyn
till att sådana investeringar är angelägna från både industripolitisk och
samhällsekonomisk utgångspunkt. — all en samordning kommer till stånd mellan statens stöd till fjärrvär-
meinvesteringar och stöd till bostadsanknutna tillförselsystem. — alt de försäkringsgarantisystem vid marknadsintroduktion av nya pro-
dukter som energiupphandlingsdelegationen utarbetat överförs till sta-
tens energiverk.
:: Energiupphandlingsdelegationen fär i uppdrag fram till I juli 1985 att
fortsätta arbetet med de långsiktiga frågorna syftande till att — stärka beställarfunktionen.
Sambandet mellan starka offentliga beställare och större företag har
varit av avgörande betydelse för utvecklingen av de framgångsrika svenska exportindustrierna. Den stora splittringen som finns när det gäller
upphandling av teknisk utrustning och många små beställare med egna
specifikationer lägger hinder i vägen för utvecklingen av en rationell tillverkning av energiutrustning.
Beställarfunktionen kan utvecklas genom åtgärder som information till
många beställare om lämpliga systemlösningar. typgodkännanden av hela system, standardisering och samordnade upphandlingar. Energiupphand-
lingsdelegationen har tillsatt två arbetsgrupper som arbetar med dessa
olika åtgärder inom områdena små värmepumpar och mindre biobränsleeldade anläggningar. Delegationen bör få i tilläggsdirektiv att närmare pröva
dessa frågor.
— Koncentrerade insatser på produkter vars snara kommersiella genombrott får anses vara av strategisk betydelse för det svenska oljeersättningsprogrammet och för exportmöjligheterna. De produktionsområden som delegationen särskilt har intresserat sig för är den trycksatta svävbädden som ger förutsättningar för en effektiv och miljövänlig kraftvär-
meproduktion, samt plasmatekniken. Delegationen bör slutföra sin hantering av sådana projekt.
— För att bättre ta tillvara de exportmöjligheter som de energipolitiska åtgärderna kan medföra har regeringen uppdragit åt delegationen att i samverkan med Sveriges exportråd utreda denna fråga. Utredningen leds av förre statsrådet Hadar Cars och syftar till utarbetande av ett
program för verksamma exportsatsningar. Detta arbete bör fullföljas. — Det arbete som har inletts av länsstyrelsen i Norrbottens län i fråga om upphandling bör slutföras. I sammanhanget bör övervägas om det är lämpligt att verksamheten i Norrbotten avslutas i år eller om en förläng-
ning till del av nästa är kan vara motiverad. | När det gäller användningen av investeringsprogrammets medel vill
energiupphandlingsdelegationen föreslå följande:
2 stödet till förbränningsanläggningar eldade med främst torv bör tillföras medel så att alla de anläggningar som beställs under år 1983 kan få stöd.
Delegationen beräknar behovet av medel till 370 milj. kr. Ytterligare medel bör tillföras statens energiverk i detta syfte. En ev. förlängning av
stödet bör inte finansieras av delegationens medel. a delegationen beräknar att det samlade behovet av medel för distributionsanläggningar för fjärrvärme kommer att uppgå till 225 milj. kr. Delegationen har noterat att för stöd till strategiska fjärrvärmeledningar
har i departementspromemorian om storstädernas värmeförsörjning ta-
gits upp ett belopp om 50— 100 milj. kr. Delegationen har också noterat att i samband med förhandlingar om Sydgasprojektet har ett stöd till distributionsanläggningar på sammanlagt 50 milj. kr. aktualiserats. Mot bakgrund härav beräknar delegationen att det sammanlagda behovet av medel för stöd till distributionsanläggningar för fjärrvärme och naturgas uppgår till 375 milj. kr. Den hantering av ärenden som blir aktuell i
samband med detta stöd bör utföras av statens energiverk.
2 delegationen har hittills beviljat eller lämnat utfästelser om stöd för
åtgärder i samband med upphandling inom energiområdet på 150 milj. kr. Delegationen bedömer att ytterligare medel behövs i samband med
åtgärder för en förstärkt beställarfunktion, samordnad upphandling samt
för pågående, större energiförsörjningsprojekt inom ramen för delegatio-
nens verksamhet. Sammanlagt beräknar delegationen 225 milj. kr. för
fortsatta åtgärder inom delegationens ram under 1984 och 1985 i sam-
band med upphandling inom energiområdet.
För att investeringsprogrammet skall kunna fullföljas hemställer ener-
gilupphandlingsdelegationen att regeringen föreslår riksdagen att de medel
som har anvisats till investeringar inom energiområdet får fördelas på det sätt som nyss har framförts. .
Beslut i detta ärende har fattats av delegationens ordförande i närvaro av ledamöterna Björgerd, Pettersson, Smids, Tham, Waldenby, de sakkunniga Annerberg, Nygårds, experterna Johansson, Welander, sekreteraren Gedung, de biträdande sekreterarna Jansson, Mattsson, Sandart och Schöllin. Sandart har varit föredragande.
På energiupphandlingsdelegationens vägnar
Ulf Dahlsten
Kaj Sandart