Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen behandlas ett antal skattefrågor för kulturarbetare och andra rörelseidkare.

I propositionen föreslås att vissa utgifter från tiden innan en verksamhet utvecklats till rörelse skall få dras av i efterhand. Utgifterna skall hänföra sig till samma år som rörelsen påbörjades eller det närmast föregående året. Förslaget gäller alla rörelseidkare men är av särskild betydelse för kulturarbetare och uppfinnare.

Ett annat förslag gäller möjligheten för kulturarbetare och andra rörel- seidkare att få avdrag för arbetslokal i den egna bostaden. Förslaget innebär en utvidgning av avdragsrätten. Avdrag skall sålunda medges inte bara om en särskild lokal inrättats i bostaden för rörelsen utan också om minst 800 timmars arbete utförts i bostaden under året. I det senare fallet medges schablonmässigt avdrag med 2000 kr. resp. 4000 kr. beroende på om arbetet utförts i egen fastighet eller i en hyresrätts- eller bostadsrättslä— genhet. Vidare föreslås att ett tillägg skall göras i lagtexten för att markera den betydelse resor hari kulturarbetarnas verksamhet.

I propositionen föreslås också att all inkomst av tjänst skall utgöra A—inkomst. Förslaget innebär förbättringar för bl. a. kulturarbetare som ' mottar bidrag och stipendier från Sveriges författarfond och konstnärs- nämnden.

I propositionen konstateras slutligen att det i många fall brister i hand- läggningen av kulturarbetarnås deklarationer. Det förutsätts att taxeringen

] Riksdagen [984/85. I saml. Nr 93

• Sida 2
•  Original

Prop. 1984/85 : 93

K)

i

i fortsättningen skall bli mer enhetlig genom ökad information och överfö- ring av deklarationerna till taxeringsnämnder med särskild sakkunskap. De ändrade skattereglerna avses gälla fr.o.m. 1986 års taxering.

Lagförslagen i denna proposition har granskats av lagrådet. Proposi- tionen innehåller därför tre huvuddelar: lagrådsremissen (s. 9), lagrå- dets yttrande (5. 120) och föredragandens ställningstagande till lagrå- dets synpunkter (s. 123). Den som vill ta del av samtliga skäl för lagförslagen måste därför läsa alla tre delarna.

• Sida 3
•  Original

Prop. 1984/85: 93 - 3

1. Förslag till Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370")

Härigenom föreskrivs i fråga om kommunalskattelagen (1928: 370) dels att punkterna 11 och 20 av anvisningarna till 29 så" skall ha nedan angivna lydelse, dels att i anvisningarna till 29 5 skall införas två nya punkter. 12 och l8b, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Anvisningar till 29 ä

1 [.1 Punkt ] sjunde stycket av an- ] 1. Har som arbetsrum för rörel- visningarna till 22 é' tillämpas ock- sen använts sådan delav den skatt- så beträffande inkomst av rörelse. skyldiges bostad som särskilt inrät-

tats för ändamålet. medges avdrag - för skälig del av bostadskostnaden. Även om särskilt arbetsrum inte inrättats medges avdrag för bo- . stadskostnad om arbete utförts i bostaden minst 800 timmar under beskattningsåret. Vid beräkning av antalet timmar beaktas endast ar- bete som det med hänsyn till verk- samhetens art varit motiverat att utföra i bostaden. [ timantaiet får jämte arbete för rörelsen även in- räknas tillfälligt arbete som har nära samband med rörelsen men är att hänföra till tjänst. Arbete som utförts av den skattskyldiges barn tillgodoräknas endast om barnet fyllt 16 år och arbete som utförts av den skattskyldiges make endast om makarna drivit rörelsen gemen- samt. Avdrag medges med' 2000 kronor om arbetet utförts i bostad på den skattskyldiges egen eller hans makesfastighet och med 4 000 kronor i annat fall. Omfattar be- skattningsåret annan tid än tolv månader jämkas timantalet och av- dragsbeloppet med hänsyn härtill. Den omständigheten att avdrag medgetts enligt andra stycket för kostnad för bostad på egen fastig-

' Senaste lydelse 198]: 295.

• Sida 4
•  Original

Prop. 1984/85: 93

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

her, medför inte att fastigheten vid tillämpning av 24. 25 och 29 55 skall anses använd i rörelsen.

12.2 Vid utövande av litterär, konstnärlig eller därmed jämförlig verksamhet kan resor ingå som ett naturligt led i verksamheten. Kost- naderna för sådana resor är av- dragsgilla i den mån de inte utgör personliga levnadskostnader. 18 b. En fysisk person som driver rörelse har rätt till avdrag i efter- hand för utgifter i verksamheten före rörelsens påbörjande. Avdra- getfår avse utgifter under det år då rörelsen påbörjades och det när- mast föregående året, såvida rätt till omedelbart avdrag skulle ha fö- relegat om verksamheten redan un- der denna tid haft karaktär av rö- relse. Vid beräkningen av avdraget skall utgifterna minskas i den mån 1 ) avdrag för utgifterna har gjorts i annan förvärvskälla, 2) utgifterna inräknats i anskaff- ningsvärdetför tillgångar vilka till- förts rörelsen när denna påbör- jades eller 3) inkomster som inte tagits upp till beskattning har uppkommit i verksamheten under den tid som avses i första stycket. Har avdraget inte kunnat helt ut- nyttjas vid taxeringen för det/första beskattningsåret. får resterande belopp dras av vid taxeringen för något eller några av de fem föl— jande beskattningsåren. Avdrag medges inte för något beskatt- ningsår med så högt belopp att un- derskott uppkommer i förvt'irvskäl- lan. Avdrag medges endast i den mån den skattskyldige visar att förut- sättningarför avdrag föreligger.

2Nuvarande punkt 12 av anvisningarna till 295 föreslås upphävd i prop. 1984/85 : 70.

• Sida 5
•  Original

Prop. 1984/85: 93 5 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

20.3 Punkt 11 av anvisningarna 20. Punkt ] sjunde stycket och till 22 5 äger motsvarande tillämp- punkt 11 av anVisningarna till 22 & ning beträffande inkomst av rörel- tillämpas också på inkomst av rö- se. . relse.

Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag. då lagen enligt uppgift på den har kommit ut från trycket i Svensk författningssamling, och tillämpas första gången vid 1986 års taxering.

] Senaste lydelse 1975: 259.

• Sida 6
•  Original

Prop. 1984/85 : 93 i 6

2 Förslag till . Lag om ändring i lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrivs att 95 3 mom. lagen (I947:576) om statlig in- komstskattl skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 5 3 mom.2 Inkomst utgör A-inkomst eller B-inkomst enligt följande.

Med A-inkomst förstås inkomst Med A-inkomst förstås inkomst av tjänst. dock icke periodiskt un- av tjänst samt inkomst av jord- derstöd eller därmed jämförlig peri- bruksfastighet och rörelse om den odisk intäkt som avses i 31 55 kom- skattskyldige varit verksam i för- munalskattelagen, samtinkomst av värvskällan i ej blott ringa omfatt- jordbruksfastighet och rörelse om ning. Med B-inkomst förstås övriga den skattskyldige varit verksam i inkomster. förvärvskällan i ej blott ringa om- fattning. Med B-inkomst förstås öv- riga inkomster.

Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har kommit ut från trycket i Svensk författningssamling. och tillämpas första gången vid 1986 års taxering.

* Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 770. 3 Senaste lydelse 1982: 416.

• Sida 7
•  Original

Prop. 1984/85: 93 7

3. Förslag till Lag om ändring i taxeringslagen (1956: 623)

Härigenom föreskrivs att 72 aå taxeringslagen ( 1956: 623)| skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 72a 52

Har taxering för inkomst eller förmögenhet som har beslutats av taxe- ringsnämnd icke införts i skattelängd inom föreskriven tid eller har sådan taxering införts för annan än den taxeringen avsett eller eljest uppenbarli- gen införts felaktigt i sådan längd, får länsstyrelsen eller den lokala skatte- myndigheten besluta om rättelse av längden i denna del. Har beskattnings- bar inkomst enligt 2 å lagen (1958: 295) om sjömansskatt eller enligt ] ä 2 mom. nämnda lag skattepliktig dagpenning eller det antal perioder om trettio dagar för vilka skattskyldig uppburit sådan inkomst ändrats. skall myndigheten vidtaga härav betingad rättelse av längden.

Länsstyrelsen eller den lokala skattemyndigheten får vidare, om inte särskilda skäl talar för att_länsrätten bör avgöra frågan, besluta om rättelse av taxeringen i den mån denna blivit oriktig till följd av

]) uppenbar felräkning eller uppenbart felaktig överföring av belopp i deklaration.

2) uppenbar felaktighet i fråga om uppgift till ledning för påförande av skogsvårdsavgift eller statlig fastighetsskatt eller om fastighets taxerings- värde.

3) uppenbar felaktighet i fråga om beräkning av intäkt av annan fastighet enligt 24 5 2 mom. kommunalskattelagen (1928: 370), beräkning av avdrag enligt 45 & första stycket kommunalskattelagen eller beräkning av garanti- belopp enligt 47 & kommunalskattelagen.

4) uppenbar felaktighet i fråga om schablonavdrag för egenavgift och avstämning av sådant avdrag eller avdrag som annars medges skattskyldig utan särskild utredning.

5) uppenbar felaktighet i fråga om avdrag, vars rätta belopp framgår av debitering. eller avräkning enligt 46 ä 4 mom. kommunalskattelagen av allmänt avdrag.

6) uppenbar felaktighet i fråga om grundavdrag eller avräkning enligt 50 så 3 mom. andra stycket kommunalskattelagen av sådant avdrag,

7) uppenbar felaktighet i fråga om sådana förutsättningar för skattere- duktion, som enligt 68 & skall antecknas i skattelängd,

8) uppenbar felaktighet i fråga om förutsättningar för tillämpning av bestämmelserna i 11 s' 3 mom. lagen om statlig inkomstskatt om uppdel- ning av A-inkomst och B-inkomst. ,

9) uppenbar felaktighet i fråga om beräkning av makars och hemmava- rande barns förmögenhet enligt 12 5 lagen (1947: 577) om statlig förmögen- hetsskatt,

10) uppenbar felaktighet varige- 10) uppenbar felaktighet varige- nom A-inkomst enligt 95 3mom. nom A-inkomst enligt 95 3mom.

' Lagen omtryckt 1971:399. _ Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 773. ' Lydelse enligt prop. 1984/85: 18.

• Sida 8
•  Original

Prop. 1984/85: 93 - 8 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

lagen om statlig inkomstskatt har lagen om statlig inkomstskatt har betecknats som B-inkomst eller in- betecknats som B-inkomst, komst av tjänst, till den del denna ' utgörs av periodiskt understöd eller

därmed jämförlig periodisk intäkt,

har betecknats som A-inkomst.

11) uppenbarligen för lågt avdrag enligt 50.5 2 mom. fjärde stycket kommunalskattelagen eller motsvarande avdrag enligt lagen om statlig inkomstskatt.

Länsstyrelsen eller den lokala skattemyndigheten får också. om inte särskilda skäl talar för att länsrätten bör avgöra frågan, besluta om rättelse av taxeringen i de fall då denna uppenbarligen blivit för hög till följd av

1") att den skattskyldige på grund av ett felaktigt eller ofullständigt underlag, som lämnats av annan än honom själv. har taxerats för en intäkt som han inte har haft.

2) att den skattskyldige först efter taxeringsperiodens utgång har styrkt sin rätt till ett i självdeklarationen eller hos taxeringsnämnden yrkat av- drag,

3) att taxeringsnämnden inte har prövat uppgifter som varit tillgängliga för skattemyndigheterna. ,

Föreligger felaktighet av angivna slag får myndigheten även besluta om därav föranledd ändring av den skattskyldiges eller makens taxering i ovan ' angivna hänseenden.

Efter utgången av maj månad året efter taxeringsåret får rättelse enligt denna paragraf beslutas endast om anmärkning i fråga om felaktighet av den art som denna paragraf avser dessförinnan har gjorts hos den som har att besluta om rättelsen.

Innan rättelse beslutas skall. om det behövs. yttrande inhämtas från taxeringsnämndens ordförande. Innebär ifrågasatt åtgärd enligt andra eller fjärde stycket höjning av taxering, skall den skattskyldige beredas tillfälle yttra sig innan rättelse sker. om hinder härför ej möter.

Beslutas rättelse eller vägras rättelse som den skattskyldige har yrkat. skall. om detta ej är uppenbart överflödigt. beslutet inom två veckor tillställas den skattskyldige i den ordning som i 69 få 4 mom. föreskrivs i fråga om underrättelse beträffande taxeringsnämnds beslut.

Talan mot beslut i fråga om rättelse enligt denna paragraf förs genom besvär över den taxering som avses med rättelsebeslutet.

Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag,-då lagen enligt uppgift på den har kommit ut från trycket i Svensk författningssamling. och tillämpas första gången i fråga om 1986 års taxering.

• Sida 9
•  Original

Prop. 1984/85: 93 9

Utdrag FINANSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde

1984-10-1 ]

Närvarande: statsministern Palme, ordförande. och statsråden Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Andersson. Bo- ström, Bodström. Göransson, Gradin, Dahl. Holmberg, Hellström, Wick- bom

Föredragande: statsrådet Feldt

Lagrådsremiss om kulturarbetarnasIskatteförhållanden m. m.

2. Allmän motivering 2.1 Behovet av nya regler

Ett levande kulturliv är beroende av kulturarbetarnas insatser. Musiker. författare. bildkonstnärer m. fl. berikar vår tillvaro och skapar bestående värden.

Samhället stöder på olika sätt kulturarbetarna i deras verksamhet. Eko- nomiskt sker det genom ersättningar och bidrag. utsmyckningsuppdrag, inkomstgarantier m.m. Mer allmänt är det en strävan att åstadkomma ett sådant kulturklimat att skapande verksamhet underlättas och respekteras.

Varken från kulturarbetarnas eller kulturskattekommitténs sida har gjorts gällande att statsmakterna via beskattningen skall ekonomiskt stödja kulturarbetarna. Avsikten med de förslag som har lagts fram har i stället sagts vara att få till stånd en mer rättvis beskattningav denna yrkesgrupp.

Kulturarbetarnas skatteproblem hänger samman med att deras arbetssi- tuation är så speciell. Arbetet är knutet till den egna personen. Ofta saknas anställd personal liksom mer betydande tillgångar i form av utrustning och lager. Det är fråga om ett kreativt arbete där drivkraften inte bara är pengar. Storleken av inkomsterna och utgifterna varierar kraftigt mellan olika år. .

Vid taxeringen av kulturarbetare uppkommer svåra bedömningsfrågor. Det kan t.ex. vara svårt att avgöra om en inkomst skall hänföras till inkomstslaget tjänst eller rörelse. l underskottsfallen uppkommer frågan om verksamheten har bedrivits yrkesmässigt eller om den har karaktär av fritidssysselsättning. Enskilda avdragsposter kan också ifrågasättas. Att så sker är inte förvånande med tanke på att avdragen i många fall avser sådant som i för sig också skulle kunna utgöra privata levnadskostnader.

Det finns många beröringspunkter mellan kulturarbetare och uppfinna- re. Det är också för uppfinnarnas del fråga om en kreativ verksamhet av stort värde för samhället. Det är svårt att avgöra på förhand om en satsning kommer att ge resultat och leda till inkomster längre fram. Även här varierar ofta inkomster och utgifter mellan olika är.

Flertalet av de frågor som kulturskattekommittén har tagit upp gäller kulturarbetarna. En del av förslagen tar sikte på rörelseidkare i allmänhet men är av särskild betydelse för kulturarbetare och uppfinnare. Något förslag slutligen gäller enbart uppfinnare.

Från kulturarbetarhåll har under lång tid framförts krav på ett särskilt inkomstslag för inkomst av litterär eller konstnärlig verksamhet. Med ett särskilt inkomstslag skulle markeras att kulturarbetarna arbetar under andra villkor än som gäller för näringsidkare i allmänhet. Vidare skulle framtida ändringar i reglerna för beskattning av rörelse inte utan vidare slå igenom på kulturarbetarna. Ett annat argument har varit att ett särskilt inkomstslag skulle lösa de problem som följer av att en och samma persons inkomster av litterär eller konstnärlig verksamhet ibland kan vara hänför- liga till olika inkomstslag.

• Sida 11
•  Original

Prop. 1984/85: 93 . ll

Kommittén har funnit att de önskade ändringarna på skatteområdet kan komma till stånd utan att ett nytt inkomstslag tillskapas. Bl. a. med hänsyn härtill avvisar kommittén tanken på ett särskilt inkomstslag.

Kommittén har gett åtskilliga exempel på fall där kulturarbetare mötts med misstro från taxeringshåll. Ett särskilt inkomstslag för kulturarbetar- nas inkomster understryker i och för sig att denna grupp av yrkesutövare arbetar under speciella förhållanden. Ett nytt inkomstslag innebär emeller- tid ett mycket stort ingrepp i regelsystemet och är inte förenligt med strävandena att förenkla beskattningen. Jag delar redan av detta skäl kommitténs uppfattning att något nytt inkomstslag inte bör införas.

Flera av kommitténs egna förslag innehåller särregler för litterär eller konstnärlig verksamhet. Begreppet som sådant är inte främmande i skatte— lagstiftningen. I bl.a. 27 5 och 29 ä 1 mom. kommunalskattelagen (1928: 370, KL) talas således om "vetenskaplig. litterär. konstnärlig eller därmed jämförlig verksamhet”. Dessa bestämmelser är emellertid av ex- emplifierande karaktär. 1 gällande lagstiftning behöver någon gräns inte dras mellan litterär eller konstnärlig verksamhet och annan verksamhet.

Det finns ingen allmänt accepterad definition av litterär eller konstnärlig verksamhet. Kommittén har också avstått från att försöka definiera be- greppet. Oavsett om begreppet definieras eller ej är det ofrånkomligt att särregler för litterär eller konstnärlig verksamhet leder till tolkningssvårig- heter. Till problemen med gränsdragningen kommer de principiella betänk- ligheterna mot särskilda regler för en viss yrkesgrupp.

Mina förslag till ändrade skatteregler har därför fått en generell utform- ning. De berör således inte enbait kulturarbetare. Förslagen avser emeller- tid skattefrågor som är särskilt viktiga för kulturarbetarna.

Som jag tidigare nämnt uppkommer ofta svåra bedömningsfrågor vid taxeringen av kulturarbetare. Det är därför viktigt att personer som sysslar med kulturarbetarnas deklarationer har kännedom om de villkor under vilka denna grupp av yrkesutövare arbetar. På detta område behövs enligt min mening både informationsinsatser och åtgärder på det administrativa planet.

I det följande behandlar jag först två frågor som kommittén diskuterat ingående men som inte föranleder något förslag till lagstiftning från min sida. Det gäller bokföringsreglerna för fria kulturarbetare ( avsnitt 2.2 ) och rörelsebegreppet ( avsnitt 2.3 ). Därefter redogör jag för mina förslag i fråga om utvecklingskostnader ( avsnitt 2.4 ), kostnader för arbetslokal i egen bostad ( avsnitt 2.5 ), resekostnader ( avsnitt 2.6 ) samt gränsdragningen mel- lan A—inkomst och B-inkomst ( avsnitt 2.7 ). Jag återkommer sedan till vad som kan göras för att åstadkomma en mer enhetlig taxering av kulturarbe- tare ( avsnitt 2.8 ). Jag avslutar med att redovisa min syn på vissa andra frågor som kommittén tagit upp ( avsnitt 2.9 ).

Mina förslag föranleder ändringar i kommunalskattelagen (1928: 370). lagen (1947z576) om statlig inkomstskatt och taxeringslagen (1956:623) . De nya reglerna bör tillämpas fr.o.m. 1986 års taxering.

• Sida 12
•  Original

Prop. 1984/85: 93 12

2.2. Bokföring och deklaration

Mitt förslag: Nuvarande regler för bokföring och deklaration behålls. Förbättrad information till kulturarbetarna om vad som krävs av dem på detta område.

Kommitténs förslag: Bokföringsreglerna för kulturarbetare med en årsom- sättning under 20 basbelopp förenklas. Vid sidan av uttag skall i räkenska- perna bara behöva tas upp vad som kontant flutit in och getts ut. Motsva- rande ändringar görs vid beskattningen. Vidare utarbetas en särskild infor- mationsskrift (se betänkandet s. 79).

Remissinstanserna: Remissinstanserna inom kulturområdet stöder änd- n'ngsförslagen. Övriga remissinstanser är kritiska. Många av dem anser att eventuella lättnader i bokföringsskyldigheten bör omfatta småföretagare i allmänhet (se bil. 2 avsnitt 4 ).

Skäl för mitt förslag: F. n. gäller att fria kulturarbetare är bokföringsskyldi- ga enligt samma regler som näringsidkare i allmänhet. Är årsomsättningen mindre än 20 basbelopp behöver räkenskaperna inte avslutas med årsbok- slut. 1 det fallet behöver normalt fordringar och skulder inte bokföras redan vid faktureringstillfället. Bokföringen kan anstå till dess betalning sker. Fordringar och skulder som utestår vid räkenskapsårets slut skall dock bokföras.

Det stora flertalet kulturarbetare har måttliga intäkteri sin verksamhet. För dem gäller alltså inget krav på fullständig bokföring med årsbokslut m.m. Vid deklarationen används blanketten R ]. Blanketten fylls i med uppgifter om bl. a. utestående fordringar och skulder vid räkenskapsårets början och slut och lagrets in- och utgående värde.

Det ställs således i allmänhet inte några långtgående krav på bokföring och uppgifter vid taxeringen. Trots det kan jag förstå att kulturarbetarna i vissa fall uppfattar reglerna som komplicerade. Den terminologi som an- vänds i bokföringssammanhang kan också te sig främmande för den som inte i första hand anser sig syssla med en kommersiell verksamhet. Enbart dessa omständigheter är emellertid inte tillräckliga för att genomföra kom- mitténs förslag.

Enligt kommitténs förslag skulle kulturarbetaren ha möjligheter att växla mellan redovisning enligt bokföringsmässiga grunder och kontantpn'nci- pen. Sådana byten kräver invecklade regler för att hindra inte avsedda bcskattningseffekter. Totalt sett skulle regelsystemet kompliceras om för- slaget genomfördes.

Jag har tidigare nämnt att det innebär problem att avgränsa litterär eller konstnärlig verksamhet från annan verksamhet. Principiellt framstår det

• Sida 13
•  Original

Prop. 1984/85: 93 " 13

också som olämpligt att införa särregler för en viss kategori. Vid remissbe- handlingen har ett stort antal remissinstanser framhållit att eventuella förenklingar i bokförings- och deklarationsreglerna bör få tillämpas av en vidare krets av småföretagare.

Bl.a. bokföringsnämnden har visat intresse för en Utvärdering av de nuvarande bokföringsreglerna för småföretagens del. Resultatet av en sådan utvärdering skulle kunna bli ytterligare förenklingar.

Frågan om småföretagens bokföringsskyldighet hänger samman med de krav som ställs i skatte- och avgiftssammanhang. Regeringens kommission mot ekonomisk brottslighet har här föreslagit att deklarationsuppgifterna skall anknytas mer till bokföringen än f. n. (SOU 1983: 75—76). Vidare har 1980 års företagsskattekommitté (B 1979: 13) nyligen lagt fram ett förslag om en s. k. staketmodell för enskilt bedriven näringsverksamhet (jfr avsnitt 2.9 ). Frågan om vilka bokföringsregler m.m. som skall gälla för småföreta- gen får tas upp i samband med att ställning tas till nu nämnda förslag.

Bokföringsnämnden har tagit fram en broschyr som riktar sig till småfö— retagare. Både nämnden och RSV har vid remissbehandlingen ställt sig positiva till kommitténs förslag om en särskild informationsskrift för kul- turarbetare. Jag delar uppfattningen att en sådan skn'ft kan ha ett stort informativt värde och undanröja åtskilliga oklarheter.

Jag har i de frågor som tagits upp i detta avsnitt samrått med chefen för justitiedepartementet.

2.3. Rörelsebegreppet

Mitt förslag: Nuvarande principer för bedömningen av om en litterär eller konstnärlig verksamhet utgör rörelse behålls.

Kommitténs förslag: En bestämmelse införs om att litterär eller konstnärlig verksamhet skall anses som yrkesmässigt bedriven även om ett egentligt vinstsyfte inte förelegat men verksamheten medför eller kan antas medföra intäkter (se betänkandet s. 85).

Remissinstanserna: Remissinstanserna på kulturområdet tillstyrker. Övriga remissinstanser avstyrker i allmänhet att förslaget genomförs (se bil. 2 ' avsnitt 5").

Skäl för mitt förslag: 1 27 & KL anges vad som skall räknas som inkomst av rörelse. En första förutsättning är att inkomsten inte skall hänföras till tjänst eller något annat inkomstslag. I övrigt gäller att det skall vara fråga om en "yrkesmässigt bedriven förvärvsverksamhet".

1 den skatterättsliga litteraturen brukar man ange vissa kriterier som skall vara uppfyllda för att en verksamhet skall anses som rörelse. Verk-

• Sida 14
•  Original

Prop. 1984/85: 93 14

samheten skall ha bedrivits självständigt (av betydelse för avgränsningen mot tjänst) och utmärkas av regelbundenhet. varaktighet och i regel också vinstsyfte. Kriterierna ärinte absoluta. Det går t. ex. att peka på fall där en verksamhet som inte präglas av regelbundenhet eller varaktighet har an— setts som rörelse. ] minst lika hög grad gäller detta för villkoret vinstsyfte.

Uttrycket vinstsyfte för lätt tankarna till en verksamhet som helt domi— neras av kommersiella intressen. Som tidigare framhållits är detta en dålig beskrivning av litterär eller konstnärlig verksamhet. Kommittén anser därför att det skall slås fast att en sådan verksamhet skall anses som yrkesmässigt bedriven även om något egentligt vinstsyfte inte-föreligger men verksamheten medför eller kan antas komma att medföra intäkter. Förslaget berör inte annat än litterär eller konstnärlig verksamhet.

Med kommitténs förslag skulle en verksamhet som uppenbarligen är av hobbykaraktär kunna förvandlas till rörelse efter någon enstaka försälj- ning. En sådan lösning för för långt och ger utrymme för manipulationer. Jag kan därför inte ansluta mig till förslaget.

Den formulering som nu gäller — yrkesmässigt bedriven förvärvsverk- samhet — täcker i själva verket ganska väl vad man vill fånga in. Före- komsten av yrkesutbildning måste exempelvis tillmätas betydelse i sam- manhanget. Det finns vidare inte någon anledning att ändra den skattemäs- siga bedömningen av en verksamhet som bedrivs i samma yrkesmässiga former som tidigare av det skälet att verksamheten går med underskott ett antal år. Här liksom på andra områden kan det emellertid vara svårt att upprätthålla en fast praxis. En ökad information från centralt håll skulle kunna bidra till en mer enhetlig tillämpning (jfr avsnitt 2.8).

Särskilda problem att skilja mellan hobby/utvecklingsverksamhet och rörelse uppkommeri inledningsskedet. Effekten av att taxeringsmyndighe- terna vägrar avdrag för ett redovisat underskott kan emellertid lindras om avdrag medges i efterhand för utgifter som hänför sig till tiden innan verksamheten accepterats som rörelse. Kommittén har föreslagit att en avdragsrätt skall införas för sådana utvecklingskostnader. Jag övergår nu till att behandla detta förslag.

2.4. Utvecklingskostnader

Mitt förslag: Rätt till avdrag införs för vissa utgifter från tiden innan en verksamhet utvecklats till rörelse. Avdrag får göras för löpande om- kostnader som hänför sig till det kalenderår då rörelsen påbörjats och det närmast föregående året. Avdraget skall utnyttjas mot rörelsein- täkter under de sex första rörelscåren och får inte leda till underskott något av åren.

• Sida 15
•  Original

Prop. 1984/85: 93 15

Kommitténs förslag: Vad gäller löpande omkostnader överensstämmer för- slaget med mitt bortsett från att kommittéförslaget ger rätt till avdrag även för kostnader under det andra och tredje året före rörelsens påbörjande. Enligt detta förslag skall avdrag vidare medges för utgifter för inventarier . som anskaffas under det kalenderår då rörelsen påbörjats eller något av de fem närmast tidigare åren (se betänkandet s. 98).

Remissinstanserna: Allmänt anses att nya regler bör införas på området. Olika uppfattningar finns om hur långtgående reglerna bör vara. Bl.a. RSV anser att avdragsrätten bör begränsas till renodlade experiment- och ut- vecklingskostnader (se bil. 2 avsnitt 6 ).

Skäl för mitt förslag: Jag har tidigare behandlat frågan om vilka förutsätt— ningar som skall vara uppfyllda för att en litterär eller konstnärlig verksam- het skall klassificeras som rörelse. Jag framhöll i det sammanhanget att kommitténs förslag i den delen hade visst samband med förslaget om ökade möjligheter till avdrag i efterhand för utgifter som hänför sig till tiden innan en verksamhet kommit att betraktas som rörelse.

Redan nu kan i vissa fall utgifter som lagts ned före rörelsestadiet utnyttjas skattemässigt. I första hand gäller detta för inventarier och lager som anskaffats före rörelsens start. I rörelsens första balansräkning får tillgångarna tas upp till det aktuella marknadsvärdet och detta värde kan sedan ligga till grund för värdeminskningsavdrag och nedskrivning. Lö- pande omkostnader i en verksamhet som först senare accepteras som rörelse beaktas däremot i regel inte. I vissa fall får kostnaderna dock aktiveras. Någon begränsning av de avdragsmöjligheter som finns f.n. bör naturligtvis inte göras.

Kulturskattekommitténs förslag om ett nytt avdrag för utvecklingskost- nader bygger i allt väsentligt på det förslag som företagsskatteberedningen lade fram år 1977 (SOU 1977: 86). Remissbehandlingen av de båda försla- gen visar att det är en allmän uppfattning att möjligheterna till avdrag för utgifter från tiden innan verksamheten fått karaktär av rörelse bör utvid- gas. Jag delar denna uppfattning. Jag anser det dock inte möjligt att gå så långt som beredningen och kommittén föreslagit.

[ fråga om löpande omkostnader bör för avdrag krävas att kostnaderna hänför sig till den ifrågavarande verksamheten och att de skulle ha varit avdragsgilla det år de lagts ned om verksamheten redan då hade bedömts som rörelse. För att hindra missbruk bör avdraget inte få föranleda under- skott i förvärvskällan. Avdraget bör få göras det första rörelseåret eller något av de fem följande beskattningsåren.

Under utvecklingsskedet kan både utgifter och inkomster förekomma i verksamheten. Avdragsbeloppet måste därför reduceras med eventuella Obeskattade inkomster. Dubbelavdrag får givetvis inte heller förekomma. Har utgiften tidigare dragits av mot en tillfällig tjänsteinkomst kan avdrag

• Sida 16
•  Original

Prop. 1984/85: 93 16

inte medges också i rörelsen. Avdraget skall också minskas om utgifterna har aktiverats i räkenskaperna. '

Det är oundvikligt att regler av det skisserade slaget leder till kontroll- problem. Möjligheterna att klarlägga om den skattskyldige tidigare har haft några inkomster i verksamheten är t. ex. ofta mycket små. Starka skäl talar därför för att hänsyn tas enbart till omkostnader under den närmaste tiden före rörelsens start. Regeln bör utformas så att endast omkostnader som hänför sig till samma kalenderår som rörelsen inletts eller det närmast föregående året beaktas.

Som redan nämnts får inventarier föras in i rörelsen till sitt marknads- värde. Värdeminskningsavdragen grundas på detta värde. Någon kompen- sation i efterhand ges dock inte för värdeminskning som kan ha inträffat före rörelsens påbörjande. Kommittén har föreslagit att hela anskaffnings- värdet skall få dras av i efterhand.

En särskild avdragsregel är knappast behövlig om inventarierna anskaf- fats i nära anslutning till den tidpunkt då rörelsen påbörjades. Det värde som inventarierna tas upp till i den första balansräkningen ligger då nor- malt nära anskaffningsvärdet. Om detta inte är fallet kan den skattskyldige i stället få en omotiverad skatteförmån. Med stöd av den särskilda avdrags- regeln kan han på en gång få avdrag för en stor del av anskaffningsvärdet. Detta är inte möjligt vid tillämpning av reglerna om räkenskapsenlig av- skrivning eller restvärdeavskrivning.

Ligger anskaffningen längre tillbaka i tiden gör sig kontrollaspekterna starkt gällande. Bl.a. skall ett eventuellt avdrag —- på samma sätt som i fråga om löpande omkostnader — minskas med eventuella Obeskattade inkomster i verksamheten.

Enligt min mening bör den särskilda avdragsregeln reserveras för lö- pande omkostnader. Någon avdragsrätt utöver den som följer av att inven- tarier får tas upp till marknadsvärdet i den första balansräkningen bör således inte införas. Inventarier som får omkostnadsföras direkt (s.k. treårsinventarier och inventarier av mindre värde) bör dock behandlas på samma sätt som löpande omkostnader.

2.5. Kostnader för arbetslokal i egen bostad

Mitt förslag: Uttryckliga regler införs om avdragsrätt för kostnader för utnyttjande av egen bostad i rörelse. Liksom i dag skall avdrag medges om en särskild lokal inrättats för rörelsen i bostaden. Enligt förslaget skall avdrag också medges om minst 800 timmars arbete utförts i bostaden under året. I det senare fallet bestäms avdraget schablonmäs- sigt till 2000 kr. eller 4000 kr. beroende på om arbetet utförts i egen fastighet resp. i hyres- eller bostadsrättslägenhet.

• Sida 17
•  Original

Prop. 1984/85: 93 17

Kommitténs förslag: I rörelse och tjänst skall kostnader för utnyttjande av egen bostad vara avdragsgilla om verksamheten i väsentlig mån hindrat lokalens användning för bostadsändamål. I fråga om tjänst krävs också att arbetsgivaren inte har tillhandahållit lokal (se betänkandet s. 90).

Remissinstanserna: Förslaget avstyrks från administrativt håll. Övriga re- missinstanser är positiva (se bil. 2 avsnitt 7 ).

Skäl för mitt förslag: Avdragsrätten för arbetsrum i egen bostad tillhör de frågor som ofta leder till diskussion mellan skattskyldiga och taxerings- myndigheter. Vad det gäller är var gränsen skall dras mellan privata boendekostnader och kostnader för intäkternas förvärvande och bibehål- lande. De lagregler som finns ger inte mycket vägledning. I stället har regeringsrätten med sina domar fått styra rättsutvecklingen. Genom ett antal avgöranden år 1975 (RÅ 1975 ref. ] 14 I—V) frck praxis ett delvis nytt innehåll.

I 1975 års rättsfall gällde som förutsättning för avdrag att det rum där verksamheten utförts antingen varit avskilt från bostaden i övrigt eller inretts på ett sådant sätt att det inte kunnat användas för bostadsändamål. Vidare krävdes att behov av arbetsrum förelegat och att arbetsgivaren inte tillhandahållit arbetsrum. Villkoren återkom i några senare rättsfall som -— ilikhet med 1975 års rättsfall — gällde skattskyldiga med inkomst av tjänst.

Regeringsrätten har på senare tid också avgjort några mål som gällt rörelseidkare som utnyttjat bostaden i den egna rörelsen. Även i dessa fall har ställts krav på att rummet antingen legat avskilt eller inretts (eller använts) på ett sådant sätt att det inte kunnat användas som bostad.

I en dom från den 15 mars 1984 har regeringsrätten tagit ställning till en bildkonstnärs kostnad för arbetsrum i den egna bostaden. Rummet var 12 kvm stort och hade inretts med skåp. bord, staffli och annat som behövdes för den konstnärliga verksamheten. Ljusrör hade installerats för att ge bättre ljusförhållanden. I rummet förvarades färger. penslar. rengörings- medel m.m. liksom nymålade konstverk. Konstnären fick avdrag för kost- naderna för rummet. Som skäl för sitt ställrringstagande anförde regerings- rätten att rummets användning och inredning medfört att rummet inte alls "eller i varje fall i obetydlig omfattning" kunnat utnyttjas för bostadsända- mål. Denna förutsättning torde ofta vara uppfylld i konstnärlig verksamhet som bedrivs i ateljéform.

All litterär eller konstnärlig verksamhet bedrivs emellertid inte i ateljé- form. En författare som använder ett rum i bostaden som arbetsrum torde t. ex. inte utan vidare kunna åberopa 1984 års rättsfall. Hyr han i stället ett rum på stan för författarverksamheten kan han räkna med avdrag för hyreskostnaden. Jag kan förstå att det kan uppfattas som egendomligt att skattekonsekvenserna i de båda fallen blir så olika. Goda skäl talar för att avdrag medges i båda fallen.

• Sida 18
•  Original

Prop. 1984/85: 93 18

En klar fördel med nuvarande praxis är att avdragsrätten kan prövas mot bakgrund av vissa lätt konstaterbara omständigheter. I flertalet fall ger denna praxis ett materiellt godtagbart resultat. Något behov finns därför inte att — som kommittén föreslagit — generellt sänka kraven för avdrags- rätt.

De administrativa skälen talar i _och för sig mot varje lagändring som innebär ökade möjligheter till avdrag för arbetslokal i egen bostad. Jag anser dock att det finns utrymme för en viss utvidgning av avdragsrätten. Utvidgningen bör ta sikte på vissa avgränsade fall. Med hänsyn till de skillnader som finns i olika avseenden mellan inkomstslagen rörelse och tjänst bör de nya reglerna gälla enbart vid beräkning av inkomst av rörelse. Avdragsrätten i exempelvis anställningsfall berörs således inte. Någon särbehandling av en viss grupp rörelseidkare. t. ex. kulturarbetare, bör inte heller ske.

Som reglerna tillämpas i dag medges avdrag bara om den del av bostaden där verksamheten bedrivs har karaktär av en särskilt inrättad rörelselokal och inte av bostadsutrymme. Jag anser att avdrag i fortsättningen bör kunna medges trots att den ifrågavarande delen av bostaden inte kan anses inrättad som rörelselokal om arbete utförts i betydande omfattning i bosta- den. Gränsen bör sättas vid 800 arbetstimmar per år. Är kravet på utnytt- jandet som arbetslokal uppfyllt bör avdrag medges schablonmässigt med 4000 kr. om arbetet utförts i en hyres- eller bostadsrättslägenhet. Har arbetet utförts i en Villafastighet bör avdrag -— med hänsyn till att räntorna på fastighetslånen är avdragsgilla i sin helhet — medges med 2000 kr.

För många kulturarbetare medför mitt förslag påtagliga förbättringar. De som på heltid ägnar sig åt litterär eller konstnärlig verksamhet har behov av en arbetslokal och utför en stor del av sitt arbete i denna. Avdrag skall då medges för lokalkostnader även om lokalen är belägen i bostaden. Detsamma gäller givetvis för andra yrkesgrupper. exempelvis uppfinnare och hantverkare, om de utför sitt arbete i bostaden. Jag vill också avslut- ningsvis slå fast att de av mig föreslagna reglerna inte i något fall innebär någon begränsning av den avdragsrätt som f.n. föreligger.

2.6. Resekostnader

Mitt förslag: Exemplifieringen i 29 & lmom. KL av avdragsgilla kostna- der i bl.a. litterär och konstnärlig verksamhet utvidgas med "resor”.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt förslag (se betänkandet s. 93).

Remissinstanserna: Remissinstanserna på kulturområdet tillstyrker försla- get till lagändring. I övrigt är meningarna delade. RSV ifrågasätter om inte

• Sida 19
•  Original

Prop. 1984/85: 93 19

de nuvarande särreglerna för bl. a. litterär och konstnärlig verksamhet bör tas bort (se bil. 2 avsnitt 8 ).

Skäl för mitt förslag: Kommittén har framhållit att kulturarbetare ofta har behov av att företa resor för att skapa underlag och förutsättningar för den fortsatta verksamheten. Jag delar kommitténs syn på resornas betydelse. Som kommittén framhållit leder resor ofta till intryck och kontakter inom verksamhetsområdet.

RSV har i sitt remissyttrande sagt sig dela kommitténs uppfattning att bedömningen av avdragsyrkanden varierar starkt. RSV anser att en ökad insikt i dessa frågor bör finnas hos dem som skall granska kulturarbetarnas deklarationer. Som RSV framhållit kan detta ske genom ökad information ' och andra åtgärder för att få till stånd en enhetlig taxering. Jag återkommer till den frågan längre fram ( avsnitt 2.8 ).

RSV vill däremot inte tillstyrka kommitténs förslag till ändring i 29 & lmom. KL. RSV väcker i stället frågan om inte särbestämmelsen för "vetenskaplig, litterär, konstnärlig eller därmed jämförlig verksamhet” bör avskaffas. Enligt RSV finns det inte någon anledning att särbehandla dessa grupper av näringsidkare i lagtexten. Det ankommer i stället på deSsa — i likhet med vad som gäller andra grupper — att visa arten och omfattningen av driftkostnaderna och i förekommande fall att det faktiskt är fråga om utgifter för intäkternas förvärvande och bibehållande.

I sak har RSV rätt. Jag anser emellertid att ett avskaffande av särbe- stämmelsen för bl.a. litterär och konstnärlig verksamhet skulle kunna missförstås. Med kommitténs förslag markeras på ett tydligt sätt resornas betydelse. Kommitténs förslag bör därför genomföras.

Som framgått är mitt förslag till ändring i lagtexten närmast av redak- tionell karaktär. Ändringen förutsätter inte att någon skarp gräns dras mellan "vetenskaplig. litterär, konstnärlig eller därmed jämförlig verksam- het" och annan verksamhet. Som RSV framhållit skall bedömningen av ett avdragsyrkande ske efter samma grunder oavsett verksamhetens art.

2.7. A-inkomst och B-inkomst

Mitt förslag: All inkomst av tjänst hänförs till A-inkomst.

Kommitténs förslag: Vissa bidrag och stipendier från Sveriges författarfond och konstnärsnämnden skall utgöra A-inkomst och inte — som i dag — B-inkomst (se betänkandet s. 112).

Remissinstanserna: Kommitténs förslag har mottagits positivt. RSV anser att all inkomst av tjänst bör utgöra A-inkomst (se bil. 2 avsnitt 9 ).

• Sida 20
•  Original

Prop. 1984/85: 93 ' 20

Skäl för mitt förslag: Inkomst av tjänst räknas i allmänhet som A-inkomst. Som .B-inkomst räknas emellertid periodiskt understöd eller därmed jäm- förlig periodisk intäkt. Vissa bidrag m. m. från Sveriges författarfond och konstnärsnämnden utgör därför B-inkomst trots att bidragen m. m, enligt särskilda bestämmelser är pensionsgrundande. Som B-inkomst räknas vi- dare bl. a. periodiska utbetalningar från juridiska personer och från förut- varande make.

I fråga om A-inkomster är beskattningen helt individuell. Makars B-in- komster sambeskattas däremot. Sambeskattningen medför att nettot efter skatt av t.ex. ett stipendium från Sveriges författarfond kan bli mycket litet för en författare som är gift med en höginkomsttagare.

Förekomsten av särregler för vissa udda intäkter i inkomstslaget tjänst komplicerar granskningen och bearbetningen av deklarationsmaterialet. Jag anser att förenklingsskälen väger över de skäl som kan åberopas för att behålla den nuvarande indelningen. Jag förordar därför att RSV:s förslag genomförs och att all inkomst av tjänst hänförs till A-inkomst.

Jag vill tillägga att ändringen i fråga om vad som skall räknas som A-inkomst eller B-inkomst inte påverkar reglerna om sjukpenning eller tilläggspension.

2.8. Enhetlig taxering

Min bedömning: Kulturarbetare bör normalt taxeras av s.k. särskilda nämnder, dvs. av nämnder som taxerar skattskyldiga med komplicera- de inkomstförhållanden. Förutsättningarna för en enhetlig taxering av kulturarbetare förbättras genom information från centralt håll.

Kommitténs förslag: Speciella taxeringsnämnder inrättas för att granska kulturarbetarnas deklarationer. I dessa nämnder skall ingå ledamöter som har god kännedom om kulturarbetarnas förhållanden (se betänkandet s. 112).

Remissinstanserna: Remissinstanserna på kulturområdet är genomgående positiva medan de flesta övriga remissinstanser är kritiska till förslaget. Många av dem föreslår i stället att specialister på tjänstemannanivå inom taxeringsorganisationen förgranskar kulturarbetarnas deklarationer (se bil. 2 avsnitt 10 ").

Skäl för mitt förslag: Frågan om den framtida taxeringsorganisationen utreds f.n. av skatteförenklingskommittén (B 1982:03). Enligt direktiven bör kommittén pröva bl. a. frågan om taxeringsnämndernas roll i ett framti- da system. Mot bakgrund av att det således inom kort kan komma att ske en genomgripande ändring av taxeringsförfarandet är det enligt min me-

• Sida 21
•  Original

Prop. 1984/85: 93 zr

ning inte lämpligt att nu införa regler om speciella nämnder för kulturarbe— tare. Jag vill dock i detta sammanhang framhålla att kulturarbetarna redan i dag i stor utsträckning taxeras av s.k. särskilda taxeringsnämnder. I så— dana nämnder fmns en större erfarenhet när det gäller mer komplicerade inkomstförhållanden än vad det gör i vanliga lokala nämnder och för- granskningen sker vanligen av erfarna tjänstemän. ] storlänen har man dessutom i några fall tagit steget fullt ut och skapat nämnder som uteslu- tande taxerar vissa grupper av kulturarbetare. Det finns alltså goda förut- sättningar att förbättra taxeringen inom ramen för nuvarande ordning. Utvecklingen mot att allt fler kulturarbetare taxeras i särskilda nämnder bör enligt min mening fortsätta och även bland de särskilda nämnderna bör en koncentration kunna ske. Det är också önskvärt att det i nämnderna ingår ledamöter med god inblick i kulturarbetarnas förhållanden. Man bör dessutom så långt möjligt försöka ordna det så att granskningen ombesörjs av tjänstemän som är specialiserade på området.

RSV har en viktig uppgift när det gäller att verka för en större enhet- lighet vid taxeringen. Verket skall genom råd och anvisningar främja en riktig och enhetlig tillämpning av skattelagstiftningen. Det är angeläget att verket genom sådan information medverkar till att förbättra kulturarbetar- nas beskattningssituation. Verket har också i sitt remissyttrande förklarat sig berett att verka för ökad information både till den grupp skattskyldiga som det här gäller och till taxeringsnämnder m. fl. I det sammanhanget har RSV anledning beakta kommitténs beskrivning av särdragen i kulturarbe- tarnas verksamhet. Det gäller t. ex. betydelsen av resor. En annan sak som bör uppmärksammas är att över åren varierande inkomst— och utgiftsför- hållanden normalt inte skall påverka bedömningen av om rörelse föreligger eller ej.

Enligt min mening bör en på detta sätt specialinriktad information bidra till en mer enhetlig bedömning av kulturarbetarnas deklarationer.

2.9. Övriga frågor

I det följande redovisar jag min syn på ytterligare några skattefrågor som kommittén har tagit upp. Jag behandlar också kommitténs förslag på avgiftsområdet. I den delen har jag samrått med chefen för socialdeparte- mentet.

De fria kulturarbetarna beskattas för inkomst av rörelse. I likhet med andra som bedriver enskild näringsverksamhet berörs de av det förslag som 1980 års företagsskattekommitté lade fram i början av september (_SOU 1984: 70).

Företagsskattekommitténs förslag innebär att enskilt bedriven närings- verksamhet skall behandlas som ett särskilt skattesubjekt. Ett "staket" upprättas mellan näringsverksamheten och den privata ekonomin. All inkomst innanför staketet hänförs till en förvärvskälla (inkomst av närings-

• Sida 22
•  Original

Prop. 1984/85 : 93 22

verksamhet). Inkomst som behålls inom staketet träffas av en tioprocentig skatt. Tas inkomsten ut sker ingen beskattning inne i "hagen" men nä- ringsidkaren beskattas för det uttagna beloppet. I det skedet tas också egenavgifterna ut. Uppkommer ett underskott i näringsverksamheten kan näringsidkaren skjuta till privata medel och få avdrag för det tillskjutna beloppet.

Det är i dag för tidigt att uttala sig om och i så fall när förslaget kommer att leda till lagstiftning. Genomförs förslaget löses en del av de problem som kulturskattekommittén aktualiserat.

Kulturskattekommittén har bl.a. föreslagit ändringari lagstiftningen om upp/10vsnzannakonzo och uppfinnarkonm. Så t. ex. föreslås att förändring- en av nettointäkten — och inte som nu av bruttointäkten — skall ligga till grund för beräkningen av uppskovsbeloppet.

l staketmodellen finns inte något egentligt behov av uppskovsregler eftersom skattesatsen innanför staketet är så låg. 1 modellen förutsätts att uppskovsreglerna skall avskaffas. Med hänsyn härtill bör några ändringar av det slag som kommittén föreslagit inte ske nu.

Kulturskattekommittén har också förslagit en ändring av de s.k. kvitt- ningsreglerna i 1982 års inkomstskattereform. Den reformerade inkomst- beskattningen innebär bl. a. att underskottsavdrag inte längre får full effekt för skattskyldiga med bruttoinkomster som överstiger 16 basenhetcr (121600kr. vid 1985 års taxering). Två undantagsregler finns. Den ena avser underskott på en schablontaxcrad Villafastighet. Ett sådant under— skott kan med vissa begränsningar ”kvittas" mot överskott av kapital. Det andra kvittningsfallet gäller skattskyldiga som satt sig i skuld i samband med ett fastighets- eller företagsförvärv. Slutligen finns en möjlighet att "spara” underskott i en förvärvskälla till ett senare år då förvärvskällan ger överskott.

Kulturskattekommittén har nu föreslagit att kvittning skall medges i ytterligare ett fall. Kvittning enligt kommitténs förslag gäller i första hand kulturarbetare som samma år redovisar ett rörelseunderskott och cn in- komst av tjänst. Både underskottet och inkomsten skall avse litterär eller konstnärlig verksamhet. Vidare skall tjänsteinkomsten vara av tillfällig natur. Enligt förslaget kan kvittning t. ex. komma i fråga för en fritt verksam bildkonstnär som anställs för ett projektarbete inom sitt verksam- hetsområde eller en dramatiker som engageras för att medverka vid pro- duktionen av ett av honom författat skådespel. '

Som framgått är avdragsbegränsningen av betydelse bara om den skatt- skyldige har relativt stora bruttoinkomster. Redan med hänsyn till kultur— arbetarnas inkomstförhållanden skulle det inte bli aktuellt att tillämpa den föreslagna kvittningsregeln särskilt ofta. Regeln förutsätter också att det går att avgöra vad som utgör litterär eller konstnärlig verksamhet. Samti- digt är det ett starkt administrativt önskemål att begränsa kvittningsrätten till vissa klart avgränsade fall då ett förbud att kvitta skulle få särskilt

• Sida 23
•  Original

Prop. 1984/85: 93 23

påtagliga negativa effekter. Mot denna bakgrund anser jag det inte befogat att nu införa en särskild kvittningsregel för kulturarbetare.

Om staketmodellen genomförs bortfaller i princip behovet av kvittnings- regler i fråga om näringsverksamhet. Visserligen är ett underskott på näringsverksamheten inte alls avdragsgillt eftersom verksamheten behand- las som ett särskilt skattesubjekt. Den skattskyldige kan dock med av- dragsrätt tillföra näringsverksamheten medel. Gör han det minskar skatten . på inkomsterna utanför staketet samtidigt som det skattemässiga resultatet av näringsverksamheten nollställs.

Kulturskattekommittén har också gjort vissa uttalanden om förlustav- dragen. Vid inkomsttaxeringen är förlustavdraget ett allmänt avdrag. Ef- tersom egenavgifterna beräknas på förvärvskällans inkomst blir uttaget av egenavgifter därför större än om avdraget för förlusten hade fått göras i den förvärvskälla där den uppkommit. Kommittén anser att saken bör rättas till för den händelse problemet inte skulle lösas vid en allmän översyn av lagstiftningen om förlustutjämning.

Även vad gäller förlustavdragen vill jag hänvisa till staketmodellen. I denna modell belastas inkomsten med egenavgifter först när medel tas ut ur verksamheten. Någon ojämnhet i avgiftsuttaget av det slag som kommit- tén påtalat uppkommer därför inte. Enligt min mening finns det inte anled- ning att överväga problematiken ytterligare innan ställning har tagits till staketmodellen.

I fråga om den allmänna löneavgiflen har kulturskattekommittén ett konkret ändringsförslag. Kommittén föreslår att egenföretagare med in— komst av litterär eller konstnärlig verksamhet skall befrias från allmän löneavgift för inkomster upp till ett fribelopp om 16 basenhetcr. Som bl. a. kommitténs ordförande framhållit i en reservation bör en särlösning för en viss yrkesgrupp inte införas innan frågan prövats i ett större sammanhang. Jag kan således inte biträda förslaget.

Kulturskattekommittén har ingående behandlat frågan om likställighets- avrul inom socialförsäkringen. Med likställighetsavtal avses en överens- kommelse mellan parterna i ett uppdragsförhållande om att en ersättning. som utgör inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet och normalt skulle utgöra underlag för beräkning av egenavgifter. i stället hänförs till inkomst av anställning för vilken uppdragsgivaren skall erlägga arbetsgivaravgifter. En sådan överenskommelse kan komma i fråga endast om ersättningen avser arbete för annans räkning och uppgår till visst minimibelopp, f.n. 500 kr. och fr.o.m. den 1januari 1985 1000 kr. Likställighetsavtal regleras i 3 kap. 2 % andra stycket lagen (1962: 381") om allmän försäkring. AFL.

Frågan om likställighetsavtal har vid ett flertal tillfällen aktualiserats i samband med träffande av allmänna avtal mellan kulturarbetarorganisa- tioner. å ena sidan. och stat, kommun eller andra motparter. å andra sidan. Ibland har likställighetsavtal ansetts inte kunna träffas inom ramen för gällande bestämmelser. 1 andra fall har sådant avtal träffats.

• Sida 24
•  Original

Prop. 1984/85: 93 24

Kulturskattekommittén vill möjliggöra att avgiftsskyldigheten för kultur- arbetarinkomster i ökad omfattning flyttas över på kulturarbetarnas mot- parter genom ökad användning av likställighetsavtal. Kommittén föreslår därför en utvidgning av den i 3 kap. 25 AFL angivna ramen för de situationer då inkomst av rörelse genom överenskommelse kan bli likställd med inkomst av anställning. ' ' Flertalet remissinstanser har ställt sig positiva till den föreslagna utvid- gade möjligheten att träffa likställighetsavtal. Riksförsäkringsverket är däremot mycket kritiskt och anser att förslaget helt bryter mot hittills gällande regler. Verket menar att om förslaget skulle genomföras är det uppenbart att det bör utvidgas till ett generellt system ochdetta skulle helt rycka undan grunden för nuvarande system. RSV, å andra sidan. som är positivt till förslaget, anser att möjligheten till likställighetsavtal bör omfat- ta fler grupper än de som kommittén föreslår. RSV föreslår därför att denna fråga utreds i ett större sammanhang.

Det är i och för sig önskvärt att de bestämmelser som reglerar möjlighe- terna att sluta likställighetsavtal revideras. Kulturskattekommitténs för- slag aktualiserar emellertid även frågan om vad som skall gälla för andra grupper. I det uppdrag som har getts till socialavgiftsutredningen (S 1981:04) ingår bl.a. att förbättra möjligheten att förutse i vilka situa- tioner arbetsgivaravgifter skall betalas och när i stället egenavgifter skall betalas. Jag har inhämtat att även socialavgiftsutredningen kan komma att föreslå vissa ändringar beträffande möjligheterna att träffa likställighetsav- tal. Frågan om ändring i reglerna om likställighetsavtal bör övervägas i ett sammanhang. Jag räknar därför med att det finns anledning att återkomma när socialavgiftsutredningens förslag föreligger.

Prop. 1984/85: 93

I'd (J]

4 Specialmotivering '

4.1 Förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370) 29 5 I mom.

Momentet innehåller en exemplifiering av vad som skall räknas som avdragsgilla driftkostnader i rörelse. Vad gäller "vetenskaplig, litterär, konstnärlig eller därmed jämförlig verksamhet" nämns f. n. särskilt facklit- teratur, instrument o.d. Ändringen innebär att ordet "resor" läggs till uppräkningen.

Som framhållits i den allmänna motiveringen ( avsnitt 2.6 ) innebär tilläg- get ingen ändring i sak utan skall ses som en markering av att resor ofta utgör ett naturligt inslag i verksamheten. Avdragsrätten skall alltså även i fortsättningen prövas enligt de principer som nu gäller. Tillägget av ordet ”resor" för just en viss typ av rörelse påverkar naturligtvis inte avdrags- rätten för resor i andra typer av rörelser.

Punkt II av anvisningarna till 29 å

] den allmänna motiveringen ( avsnitt 2.5 ) har redogjorts för de förutsätt- ningar som f. n. skall vara uppfyllda för att avdrag skall medges för lokal- kostnader i den egna bostaden. Första stycket i den nya anvisningspunkten är avsedd att återge dagens praxis. Uttrycket ”särskilt inrättad lokal" innebär att lokalen med hänsyn till läge. inredning eller användning inte alls eller högst obetydligt kan utnyttjas som bostad.

Är villkoren enligt första stycket uppfyllda skall avdrag medges för skälig del av bostadskostnaden. För den som bor i en hyres- eller bostads- rättslägenhet beräknas avdraget på grundval av den del av hyran eller avgiften till bostadsrättsföreningen som kan anses belöpa på arbetslokalen. Bor rörelseidkaren i egen eller makes Villafastighet måste hänsyn tas till den avdragsrätt för räntor som föreligger enligt allmänna regler. Avdraget skall därför i detta fall begränsas till övriga kostnader för arbetslokalen, exempelvis uppvärmning, belysning och förslitning.

Som redovisats i den allmänna motiveringen bör kulturarbetares och andra rörelseidkares rätt till avdrag för arbetslokal i den egna bostaden utvidgas något. Bestämmelserna om detta finns i andra stycket. En förut— sättning för avdragsrätt är här att arbete av betydande omfattning faktiskt utförs i bostaden. Gränsen har satts vid 800 timmar per år. Något krav på att arbetstimmarna skall fördela sig jämnt över året har inte ställts upp.

En fast timgräns ger utrymme för dispositioner från den skattskyldiges sida. Han kan t. ex. —— i syfte att komma över gränsen — förlägga arbete till bostaden som lika gärna kunde ha utförts i en rörelselokal utanför bosta- den. Sådant arbete tillgodoräknas inte. Detta följer av uttrycket "på grund av verksamhetens art". .

Vid beräkningen av antalet arbetstimmar medräknas arbete som utförts av den skattskyldiges barn endast om barnet har uppnått 16 års ålder den

• Sida 26
•  Original

Prop. 1984/85: 93 26

1 november året före taxeringsåret. Arbete som utförts av den skattskyldi- ges make tillgodoräknas bara om makarna kan anses ha bedrivit rörelse gemensamt enligt anvisningarna till 52 &.

Särskilt för kulturarbetarnas del kan det förekomma att inkomster av en och samma verksamhet beskattas delvis som inkomst av rörelse och delvis som inkomst av tjänst. Vid beräkningen av antalet arbetstimmar bör den skattskyldige tillgodoräknas även det arbete som svarar mot tjänsteinkom— sterna. Någon uppdelning av antalet arbetstimmar på "rörelsedelen" och ”tjänstedelen" skall således inte behöva göras i dessa fall.

Som framhållits i den allmänna motiveringen innebär de ökade möjlighe- terna till avdrag för lokalkostnader i egen bostad administrativt merarbete. Det är därför önskvärt att den nya avdragsregeln i andra stycket görs så enkel som möjligt. Eftersom de avdrag som kan komma i fråga avser relativt blygsamma belopp bör taxeringsnämndens prövning inriktas på om den skattskyldige över huvud taget är berättigad till avdrag och inte på avdragets storlek. Reglerna i tredje stycket har utformats mot denna bak- grund. Där anges att avdraget är 2000 kr. om arbetet utförts i egen eller makes fastighet och i andra fall 4000 kr. Dessa schablonbelopp torde normalt ge full täckning för de lokalkostnader som föranletts av rörelsen.

Det kan förekomma att kraven i både första och andra styckena är uppfyllda. Avdrag bör i sådana fall medges med åtminstone schablonbe- loppen 2000 kr. resp. 4000 kr. Visar den skattskyldige att kostnaderna för den särskilt inrättade arbetslokalen är större än så bör avdrag medges enligt första stycket. dvs. med skäligt belopp.

I KL finns bestämmelser om vad som skall gälla när den skattskyldige använt sin egen fastighet i rörelsen. Så t.ex. skall schablonintäkten av en Villafastighet sättas ned om en del av fastigheten använts i rörelsen. Av fjärde stycket framgår att den skattskyldiges fastighet inte skall anses använd i rörelsen om avdrag medges enligt schablonreglerna i andra stycket.

Punkt ]8 b av ant-'isningarna till 29 5

Som framgår av första stycket förutsätter avdrag för utvecklingskost- nader ett yrkande från den skattskyldiges sida. Det ankommer också på denne att visa att förutsättningarna för avdrag är uppfyllda.

De tidsmässiga begränsningarna i avdragsrätten framgår av andra stycket. Om exempelvis verksamheten får karaktär av rörelse den 1 sep- tember år 2 medges avdrag i efterhand för löpande omkostnader som hänför sig till tiden den 1 januari år l—den 31 augusti år 2. Samma tidsperiod gäller för utgifter för anskaffning av inventarier. Det skall här vara fråga om s.k. treårsinventarier eller inventarier av mindre värde. Vid prövningen av avdragsrätten saknar det betydelse om omkostnaderna eller utgifterna representerar ett värde för den fortsatta rörelsen. För avdrag i efterhand skall inte krävas mer än att avdrag skulle ha medgetts direkt om verksamheten redan år 1 hade bedömts som rörelse.

• Sida 27
•  Original

Prop. 1984/85: 93 ' 27

Reglerna i tredje styr.-ket syftar till att förhindra att den skattskyldige överkompenseras. För det första kan avdrag ha medgetts i en annan förvärvskälla. Situationen kan t. ex. vara den att utgifterna redan har dragits av mot en tjänsteinkomst. Givetvis skall utgifterna inte få dras av 'en gång till. Det saknar i det sammanhanget betydelse när det tidigare avdraget gjordes.

Även det andra fallet som regleras i tredje stycket syftar till att förhindra dubbelavdrag. Avdragsbeloppet skall nämligen också reduceras om de ifrågavarande utgifterna lett till att en tillgångspost tagits upp i rörelsens första balansräkning. Tillgångarna kan avse lager. inventarier. patent c. d. eller andra aktiverade utgifter.

Av tredje stycket framgår också att avdragsbeloppet skall minskas med eventuella Obeskattade inkomster i verksamheten. Inkomsterna skall hän- föra sig till samma år som rörelsen påbörjats eller det närmast föregående året. Reducering skall ske även om den skattskyldige skulle kunna visa att de utgifter som genererat inkomsterna ligger längre tillbaka i tiden.

Enligtfjärde stycket får avdraget inte leda till underskott vid taxeringen till kommunal inkomstskatt. Det avdrag som inte kunnat utnyttjas det första året får dras av vid taxeringen för de följande fem beskattningsåren. Inom denna ram kan avdraget fördelas fritt mellan de sex åren.

Punkt 20 av anvisningarna till 29 $$

Till anvisningspunkten har överförts den hänvisning till anvisningarna till 22 å som tidigare har funnits i punkt 11 av anvisningarna till 29 &.

Övergångsbestämmelserna

Enligt förslaget skall de nya reglerna träda i kraft två veckor efter det att författningen kommer ut från trycket i Svensk författningssamling. Efter- som reglerna innebär lättnader i förhållande till vad som gäller f. n. behövs inga särbestämmelser för rörelseidkare med räkenskapsår som påbörjats före ikraftträdandet. De nya reglerna kan alltså utan undantag tillämpas fr.o.m. 1986 års taxering.

4.2. Övriga lagförslag

Förslaget att all inkomst av tjänst skall utgöra A-inkomst föranleder ändringar i 9 5 3 mom. lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt och 72a & taxeringslagen (19562623). De nya reglerna tillämpas första gången vid 1986 års taxering.

• Sida 28
•  Original

Prop. 1984/85: 93 5 Hemställan Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till 1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370), 2. lag om ändring i lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt, 3. lag om ändring i taxeringslagen(1956: 623).

6 Beslut .

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

• Sida 29
•  Original

Sammanfattningsvis tillstyrker RSV förslaget i denna del såtillvida, att avdrag får ske för experiments- och utvecklingskostnader som den skatt- skyldige visar vara nedlagda i verksamheten och som hänfört sig till det år då rörelsen påbörjades eller något av de två närmast föregående åren.

Länsstyrelsen i Uppsala län anför:

Utredningen har tagit upp problem i samband med att verksamheten inleds. Svårigheter kan finnas att avgränsa förvärvsverksamhet gentemot hobbyverksamhet. Dessa problem är inte specifika för de yrkesgrupper som utredningen haft att beakta. Liknande problem är enligt länsstyrelsens uppfattning en icke ringa källa till tvister mellan allmänheten och de myndigheter som har att bedöma den bedrivna verksamhetens skattemäs- siga status. Likaså föreligger svårigheter rörande verksamhet där kostna- der uppstår under ett utvecklingsskede. l doktrinen har ett regeringsrätts- avgörande. RÅ 1949 not 883 . tagits till intäkt för att möjlighet skulle föreligga för att. trots kontantprincipen. erhålla avdrag för utvecklings- kostnader som uppkommer före den tidpunkt då förvärvskälla i skattemäs- sig mening föreligger. Kommittén föreslår att denna rätt lagfästes och regleras. Länsstyrelsen har inget att erinra mot den föreslagna konstruk- tionen. Det kan särskilt noteras att avdrag för sådana kostnader inte får medföra underskott det år avdrag yrkas.

Lr'inssryrelsen i Göteborgs och Bohus län tillstyrker förslaget. Länsstyrelsen i Västerbottens län anför:

Enligt länsstyrelsens mening har denna fråga sådan räckvidd att särskil- da regler för kulturarbetare inte nu bör uppställas. inom många olika verksamhetsgrenar har krav framförts på avdragsrätt för kostnader som nedlagts innan en rörelse påbörjats. Ett första steg har också tagits i denna riktning i och med att projekteringskostnader för byggnad. som inte upp- förts. blivit avdragsgilla i vissa fall. Länsstyrelsen anser alltså att ytterliga- re utredning erfordras på detta område.

Taxeringsna'mndsorzlförandenas riksförbund anför:

TOR har inget att erinra mot förslaget som sådant. Förbundet vill dock framhålla att någon kontroll av att tidigare uppkomna. ej beskattade, intäkter räknas av mot kostnaderna, vilket förutsätts enligt förslaget. knap- past alls är möjlig. -

Beträffande lagförslagets utformning i denna del vill TOR framhålla endast att hänvisningen i punkt 8 a) tredje stycket av anvisningarna till 29 & KL till andra stycket av samma lagrum i stället bör utformas enligt föl- jande: Vid tillämpning av att avdrag som åtnjutits med stöd av sista meningen skall minskas . . . rörelsen påbörjades.

• Sida 68
•  Original

Prop. 1984/85: 93 68

STU anför:

Under förutsättning av ändrad praxis beträffande tidpunkten när rörelse anses påbörjad. anser STU att det inte är nödvändigt med särskilda regler för avdrag avseende utvecklingskostnader.

Konstnärsnämnden anför:

Konstnärsnämnden ansluter sig också till förslaget om rätt till avdrag för utvecklingskostnader men anser att förslaget i första hand bör genomföras för kulturarbetare och uppfinnare.

KL YS anför:

KLYS välkomnar förslaget såvitt avser kulturarbetare och tillstyrker därför tillägget av en punkt 8 a till anvisningarna till 29 ä' kommunalskatte- lagen. Huruvida den generella innebörden av dessa anvisningar kan ha negativa följder för möjligheten att få en ändring till stånd för kulturarbe- tare och uppfinnare undandrar sig KLYS" bedömning. Om så skulle vara fallet _vrkar emellertid KLYS att bestämmelsen tills vidare begränsas till angivna två grupper.

Sveriges författarförbund har samma inställning. Förbundet anför:

Inte sällan har kulturarbetare utvecklingskostnader innan rörelsen i lag- lig mening påbörjats. Möjligheterna att aktivera dessa kostnader då rörelse uppkommit har för kulturarbetare varit starkt begränsade.

Lära/nedelsförfattarnas förening anför:

För många läromedelsförfattarc är det ett problem med den begränsade rätten att göra avdrag för kostnader. som uppkommit innan de fått inkoms- ter av verksamheten. Kostnaderna uppstår under den tid. ofta fiera år. som arbetet med manuskript. redaktionell bearbetning och produktion pågår. Under den tiden har författaren normalt inga intäkter. som har direkt samband med utgifterna. När boken sedan är färdig och intäkter eventuellt inflyter är kostnaderna ringa eller kanske till och med obefintliga. Det senare gäller framför allt om det är en tillfällig litterär verksamhet, som skall deklareras under inkomstslaget tjänst.

Vi vill påpeka att förlagen sällan står för de kostnader författaren har för sitt arbete. med undantag för resor till sammanträden som förlaget kallar till. Vi får således ingen ersättning för resor till medförfattare. kollegor och bibliotek. Förlagen håller inte heller med arbetsrum och ersätter inte andra nödvändiga utlägg för t. ex. porto. telefon. skrivmaterial. facklitteratur etc. Kostnaderna härför kan variera men kan för en del läromedelsförfattare uppgå till betydande belopp.

Kommitténs förslag med tillägg till 29 & KL synes lösa problemet för de fall då verksamheten senare blivit förvärvskälla i inkomstslaget rörelse. Däremot finns problemet kvar för de fall framtida intäkter kommer att . beskattas under inkomstslaget tjänst.

LFF föreslår att rätten att få göra avdrag för utvecklingskostnader. som nedlagts under beskattningsår före det år då intäkten inflyter. även skall

• Sida 69
•  Original

Prop. 1984/85: 93 - 69

gälla inkomst av tillfällig litterär och konstnärlig verksamhet, som är att hänföra till inkomstslaget tjänst. Avdragsrätten bör ej endast begränsas till de belopp som aktiverats i tidigare års deklarationer utan utsträckas" till att gälla samtliga utvecklingskostnader, som författaren kan verifiera eller på annat sätt göra trovärdiga. Avdragrätten bör dock begränsas i tiden på samma sätt som föreslås om verksamheten övergår i rörelse.

Lantbrukarnas skattedelegation anför:

Företagsskatteberedningens förslag från 1977 angående aktivering av utvecklingskostnader och avdrag i takt med att rörelseintäkter uppkommer tillstyrktes av delegationen vid remissbehandlingen.

Inte minst med tanke på uppfinnarverksamhet är det angeläget att bered- ningens förslag nu förverkligas. Delegationen tillstyrker lagstiftning i frå- gan.

Svenska revisorsamfundet SRS anför:

Samfundet tillstyrker i huvudsak förslaget. Det kan dock framhållas att det i många fall kan föreligga svårigheter att i efterhand styrka förekomsten av avdragsgilla kostnader. Med den inställning samfundet intagit till den föreslagna ändringen av bokföringslagen , avstyrks omedelbar avdragsrätt för hela kostnaden för anskaffning av tillgångar avsedda för stadigvarande bruk. Dessa tillgångar bör avskrivas genom årliga värdeminskningsavdrag.

Sveriges advokatsamfund tillstyrker förslaget. Sveriges industriförbund är positiv till förslaget. Förbundet anför:

I fråga om den föreslagna tidsgränsen. fem år. för inventarier har vi inget - att erinra. Att däremot införa en särskild tidsgräns på tre år för övriga avdragsgilla kostnader anser vi inte motiverat. Som utredningen anför ankommer det på den som yrkar avdraget att visa förekomsten av kostna- der och att de skulle varit avdragsgilla om rörelse skattemässigt förelegat redan då kostnaderna lades ned. Något skäl att inte medge avdrag för styrkta och i och för sig avdragsgilla kostnader som ligger fem år tillbaka i tiden kan inte anses föreligga om samtidigt avdrag skulle medgetts därest kostnaderna varit bara tre år gamla. Vi anser därför att en enhetlig tids- gräns på fem år bör tillämpas.

7. Kostnader för arbetslokal i egen bostad

Kommittén föreslår att kostnader för arbetslokal i egen bostad skall vara avdragsgilla om användningen som arbetslokal i väsentlig mån hindrat lokalens utnyttjande för bostadsändamål. Förslaget gäller generellt för inkomstslagen rörelse och tjänst. I fråga om tjänst tillkommer kravet att lokal inte tillhandahållits av arbetsgivaren.

Förslaget avstyrks från administrativt håll och tillstyrks av remissinstan- serna på kulturområdet. Övriga remissinstanser är också positiva.

• Sida 70
•  Original

Prop. 1984/85: 93 , . 70

Kammarrätten iJönköping anför:

Det torde vara mycket svårt att i förevarande fall utforma en regel som ej ger ökade möjligheter till avdragsyrkanden och som ej medför stora tolk- ningsproblem. huruvida rätt till avdrag i det enskilda fallet föreligger. Kommitténs förslag innehåller begrepp som i "väsentlig män". Det uttalas i betänkandet att den bedrivna verksamheten skall i väsentlig mån ha förhindrat att det för arbetet använda utrymmet "i normal omfattning” kunnat användas jämväl för ”bostadsändamål i vid bemärkelse". Vidare föreskrivs en jämkningsmöjlighet. Avdragsrätten skall gälla inom in- komstslagen rörelse och tjänst.

Kammarrätten befarar att antalet avdragsyrkanden kommer att bli myc- ket stort och att det i nästan varje enskilt fall blir svarbedömbart om avdragsrätt enligt föreslagen lagtext föreligger. Bakom bedömningen bör enligt kammarrättens mening alltid ligga ett övervägande om arbetslokalen förorsakat extra kostnader som hänför sig till intäkten och inte om arbete utförs där.'Med hänsyn härtill kan kammarrätten inte ansluta sig till att rätten till avdrag för arbetsrum på föreslaget sätt skrivs in i kommunalskat- telagen.

RS V anför:

Fram till mitten av 1970-talet utgjordes en stor del av målen i skattedom- stolarna av sådana som rörde avdrag för arbetsrum i bostaden. När avdrag vägrades hade de mest skiftande motiveringar använts. Till exempel att den skattskyldige inte visat att han skulle ha nöjt sig med mindre bostad . . . att rummet kunnat användas även för privat bruk . . . att arbetsrum funnits tillgängligt på arbetsplatsen . . . att särskilt arbetsrum inte varit nödvändigt.

Såsom Tore Lundin. sakkunnig i kommittén. anfört i sitt särskilda ytt- rande. avkunnade regeringsrätten år 1975 några domar (R 76 I: 30 l—V) varigenom en fast praxis föreligger i fråga om detta slags avdrag. Genom dessa domar har regeringsrätten lagt fast. att'avdrag medges endast om rummet har blivit avskilt på sådant sätt, att det inte längre ingår i bostads- utrymmena. eller blivit inrett så, att det inte kan användas'för bostadsän- damål. Såsom Lundin påpekat innebär denna praxis inte hinder för att rätt till avdrag föreligger för ateljé eller liknande. Om ett sådant arbetsrum inretts för att uteslutande användas i verksamheten medges avdrag regel- mässigt.

Ett genomförande av kommitténs förslag — som omfattar samtliga skatt- skyldiga — innebär att den situation återkommer som rådde innan rege- ringsrätten lade fast nuvarande praxis. De skattskyldiga kommer återigen att sväva i ovisshet huruvida avdrag över huvud taget kommer att medges och.i så fall med hur stort belopp. Detta beror i första hand på att de bostadsrum, som vanligen nyttjas som arbetsrum. i vart fall i någon omfatt— ning kan användas även för bostadsändamål. Detta innebär i sin tur att jämkningsfallen snarare blir regel än undantag. vilket kan förväntas medfö- ra att denna grupp av mål återigen kommer att belasta skattedomstolarna.

RSV avstyrker därför förslaget om utvidgad rätt till avdrag för arbets- rum i bostaden. både ifråga om skattskyldiga i allmänhet och ifråga om den grupp av skattskyldiga som betänkandet iförsta hand avser.

• Sida 71
•  Original

Prop. 1984/85: 93 ' 71

RRV anför:

RRV har invändningar mot förslaget av samma innebörd som dem som anförs i ett särskilt yttrande av experten Lundin. Det finns en fast praxis i fråga om avdrag för arbetsrum i egen bostad. Ett genomförande av kom- mitténs förslag torde medföra ökad administration för skattemyndigheter och domstolar och därmed väsentligt ökade kostnader.

Länsstyrelsen i Uppsala län anför:

Länsstyrelsen delar de av reservanten Tore Lundin framförda synpunk- terna. Länsstyrelsen vill särskilt betona att de föreslagna reglerna är svår- tolkade och kan förväntas ge upphov till lika omfattande tvister som förelåg beträffande denna typ av kostnader före regeringsrättens avgöran- den i mål R 76 l:30 I—V. Med hänsyn härtill och till att nuvarande praxis ger en tillfredsställande möjlighet till avdrag för ateljé eller liknande som inte kan användas för bostadsändamål finner länsstyrelsen att kommitténs förslag i denna del ej bör genomföras.

Därest det är lagstiftarens mening att nuvarande tillämpning ger en alltför liten möjlighet till avdrag för kostnader för arbetsrum finner länssty- relsen ett schablonavdrag för denna typ av kostnader vara att föredraga framför det av kommittén framlagda förslaget. Ett sådant schablonavdrag bör då ges generellt till dem som i sin verksamhet saknar tjänsteställe utom hemmet. Avdrag utöver det fastställda schablonbeloppet bör inte medges även om kostnaderna ett enskilt år kan ha överstigit schablonbeloppet.

Även länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län delar de synpunkter som framförts av Lundin. Länsstyrelsen i Västerbottens län anför:

I den mån särskilt utrymme erfordras för bedrivande av viss verksam- het. skall avdrag för kostnaderna härför författningsenligt medges. Svårig- heten för taxeringsnämnderna ligger i att avgöra vad som i sådana fall kan anses vara nödvändigt för verksamheten. Med den av länsstyrelsen före- slagna ordningen där taxeringsnämnderna skulle få möjlighet att rådgöra med en sakkunnig om faktiska förhållanden, bör avvägningen mellan pri- vata bostadskostnader och lokalkostnader för verksamheten bli relativt enkel. Särskilda bestämmelser för kulturarbetarna skulle därmed inte er- fordras.

Taxeringsnämndsordfr'irandenas riksförbund anför:

Som rekvisiten för avdragsrätt är utformade kommer man med största sannolikhet att få en mycket varierande bedömning vid den praktiska tillämpningen. Förslaget bör därför inte genomföras. Om statsmakterna anser att större möjligheter till avdrag för arbetsrum bör öppnas än vad som föreligger i dag måste en annan lagteknisk lösning väljas. Från gransk- ningssynpunkt vore en avdragsrätt som anknyts till storleken av de in- täkter som härrör från det arbete som utförts ett tänkbart alternativ.

I sammanhanget vill TOR framhålla att kommitténs förslag till utform- ning av punkt 7 av anvisningarna till 33 & KL synes ha fått en alltför generell utformning beträffande frågan om vilken del av kostnaden för arbetsrum i egen fastighet som är avdragsgill.

• Sida 72
•  Original

Prop. 1984/85: 93 . 72

STU tillstyrker förslaget. Statens kulturråd framhåller särskilt betydelsen av att kommitténs för- slag om utvidgad avdragsrätt.

Konstnärsnämnden anför:

Konstnärsnämnden anser att förslaget om rätt till avdrag för arbetsrum i egen bostad är mycket väsentligt.

Om den generella utformningen av förslaget kommer att medföra till- lämpningssvårigheter. bör förslaget genomföras endast för kulturarbetare. Avdragsrätten kan då knytas till en yrkesmässigt bedriven konstnärlig eller litterär verksamhet.

Det är naturligt att en skapande verksamhet bedrivs i anslutning till hemmet. Kostnaden för innehav av en större villa/lägenhet där utrymme finns för en arbetslokal är ofta en betydande belastning för den enskilde.

Nuvarande restriktiva praxis innebär i realiteten att kulturarbetare med arbetslokal i anslutning till bostaden särbehandlas genom att de inte medges avdrag för lokalkostnader.

Kommitténs förslag till lagändring bör därför genomföras snarast.

Styrelsen för Sveriges författarfond anser att starka rättvise- och rim- lighetsskäl talar för kommitténs förslag. Styrelsen föreslår dock alternativt att avdragsrätten begränsas till yrkesmässig litterär eller konstnärlig verk- samhet.

KL YS anför:

Hyra m.m. för ateljé eller annan arbetslokal utgör för kulturarbetaren ofta en betydelsefull del av kostnaden för hela verksamheten. Kulturarbe- tarna har därför regelmässigt behov av rätt till avdrag för dylik kostnad, ett avdrag som i vissa fall kan vara avgörande för vederbörandes ekonomi. Kulturarbetares arbete kan dock sällan inordnas i fasta tider; det är för dem ofta nödvändigt att snabbt ha tillgång till arbetsplatsen och arbetsred- skapen när som helst på dygnet. Detta problem löser många kulturarbetare genom att ha arbetslokal i omedelbar anslutning till bostaden. ofta som en del av denna.

Av det sagda torde framgå att kuturarbetarna genomsnittligt har större behov än andra inkomsttagare av att få rätt till avdrag för arbetsrum inom bostaden enligt fasta och lättillämpade regler. Redan gällande bestämmel- ser ger i och för sig rätt till sådant avdrag men praxis har ändå lett till att kulturarbetare i många uppenbara fall vägrats avdrag eller i varje fall fått processa sig till sådan rätt.

Mot denna bakgrund tillstyrker KLYS förslaget. I vart fall bör den enligt KLYS den föreslagna avdragsrätten införas för kulturarbetare.

Föreningen Svenska tecknare anför:

Att kunna göra avdrag för arbetslokal är en väsentlig fråga för kulturar- betarna. Tecknarna bemöts ofta av oförståelse från skattemyndigheterna i dessa fall. Vår verksamhet anses inte kräva särskilt utrymme. Det är naturligt att taxeringsmyndigheten inte känner till våra arbetsförhållanden men många uppgifter kräver nu för tiden mer än en penna och ett ritblock. Denna problematik skulle kunna undanröjas om utredningens förslag beak-

tas.

• Sida 73
•  Original

Prop. 1984/85: 93 73

Föreningen Svenska tonsättare anför:

Kompositionsarbetet. trots vissa andra föreställningar. kräver ett gans- ka stort utrymme. Piano, ljudanläggning, stort skrivbord (till skrivandet av moderna partitur behövs stora ytorl). förvaring av noter. grammofonski- vor, ljudband, böcker etc. kräver sin plats som varje tonsättare måste förfoga över. Den övervägande delen av tonsättarna bor i storstäder där man, som bekant. inte kan välja bostad efter behag, utan tar en som man kommer över och har råd med. Följaktligen bor många av tonsättarna i ganska små bostäder och är tvingade till att använda en del av bostaden som arbetsplats eller som är mera relevant: att bo i sitt arbetsrum.

Tonsättarna har även hittills haft en teoretisk möjlighet att göra avdrag för kostnader. men alltför många fall visar hur godtyckligt avdragen be- handlas: avdraget för ett och samma arbetsrum hos en och samma myndig- het har beviljats, delvis beviljats eller nekats helt från år till år.

Fst menar att alla tonsättare behöver ett utrymme för sitt komponerande och skall ha rätt till skäligt avdrag för en arbetslokal. Vidare anser fst att kommitténs förslag rörande avdrag för arbetsrum i egen bostad är särskilt viktig för tonsättarnas vidkommande och väl i linje med tonsättarnas önskemål.

Svenska artisters och musikers intresseorganisation anför:

En utövande konstnärs yrkesutövning innehåller ett flertal olika arbets- moment. Utöver det publika framträdandet finns såväl kollektivt som enskilt förberedelsearbete. Den nödvändiga enskilda övningen och instu- deringen är ett arbetsmoment som den enskilde utövaren är helt ansvarig för såväl ekonomiskt som praktiskt lokalmässigt. Oftast sökes lösningen i, eller i anslutning till. bostaden. Det är ofrånkomligt att både boendeform och boendekostnader i stor utsträckning påverkas av de betingelser som yrkesutövningen kräver.

SAMI tillstyrker kommittens förslag till tillägg i punkt ] av anvisningar- na till 29 å kommunalskattelagen, men vill samtidigt påtala att motsvaran- de behov av avdragsrätt för arbetsrum i egen bostad föreligger också för utövande konstnär i anställningsförhällande eller med enbart tjänstein- komster.

För att tillgodose utövande konstnärers behov och för att bädda för enhetlig tillämpning, yrkar SAMI att aktuella anvisningar kompletteras med erforderligt förtydligande i detta hänseende.

Svenska musikerförbundet anför:

En verksam konstnärs yrkesutövning kräver utöver det publika framträ- dandet i stor utsträckning såväl kollektivt som enskilt förberedelsearbete.

Det nödvändiga övnings- och instuderingsarbetet måste ofta bedrivas i lokal som inrymmes i den egna bostaden.

Det är av denna anledning nödvändigt att bättre avdragsmöjligheter ges för arbetsrum i egen bostad.

SMF tillstyrker Kommitténs förslag till tillägg i punkt 1 av anvisningarna till 29 & Kommunalskattelagen, men påtalar också att motsvarande behov av avdragsrätt för arbetsrum i egen bostad föreligger även för utövande konstnär i anställningsförhållande eller med enbart tjänsteinkomster.

• Sida 74
•  Original

Prop. 1984/85 : 93 . - 74

För att tillgodose utövande konstnärers behov och för att ge möjlighet för en enhetlig tillämpning, yrkar SMF att anvisningarna kompletteras med erforderligt förtydligande i detta hänseende.

Svenska teaterförbundet anför:

För frilansare är arbetslokaler ofta en stor kostnad för intäkternas för- värvande. Även i de fall frilansaren erhåller intäkt som är att hänföra till inkomst av anställning tillhandahåller arbetsgivaren sällan arbetslokal för instuderingsarbete och andra förberedelser. Det kan gälla sång- och skå- deartister. scenografer m.fl. Teaterförbundet anser därför förslaget om tillägg till anvisningarna till 33 & kommunalskattelagen synnerligen befo- gat.

Sveriges föd'attarförbund tillstyrker förslaget. Förbundet redogör för regeringsrättens praxis och anför:

För många författare har denna utveckling varit olycklig och lett till svåra ekonomiska konsekvenser. Den typiske författaren utför sitt arbete i den egna bostaden. antingen han/hon bor i hyreslägenhet eller i villa. En författares genomsnittliga kostnad för arbetslokal är mellan 5000 och 10000 kronor per år och denna kostnad utgör ibland det största avdraget i rörelsen. Ett fåtal författare äger ekonomiska möjligheter att förhyra sepa- rat arbetslokal.

Lärantedelsmrfattarnas förening anför:

LFF hälsar med tillfredsställelse kommittens förslag om utökad rätt till avdrag för arbetsrum i egen bostad. Vi instämmer och betonar vikten av att RSV får i uppdrag att åstadkomma anvisningar inför framtida taxeringar så att de olika taxeringsnämndernas beslut blir enhetliga och rättvisa.

" Lantbrukarnas skattedelegation anför:

Det är stötande för rättsmedvetandet att avdrag inte medges för arbets- rum som otvivelaktigt används i förvärvsverksamhet och som under alla omständigheter innebär ett intrång i den egna bostaden. Vederbörande skall inte behöva hyra en särskild arbetslokal eller låta uppföra en särskild byggn Ltd för att uppnå avdragsrätt.

En sakkunnig i kommittén, Tore Lundin. har i ett särskilt yttrande avstyrkt kommitténs förslag om avdrag för arbetsrum. Som motivering härför har han anfört att ett genomförande av förslaget skulle innebära en ökad administration för skattemyndigheter och domstolar. vilket stred mot regeringens direktiv om förenklingar och effektivisering av kontrollarbc- tct. Delegationen vänder sig med kraft mot invändningar av detta slag. Det kan under lnga omständigheter accepteras att förenklingsskäl skall tillåtas hindra en materiellt riktig lagstiftning.

Enligt delegationens uppfattning har kommittén angett en lösning på avdragsfrågan som inte behöver vålla några större problem vid rätts- tillämpningen. Avdrag skall således medges om behov föreligger av arbets- rum och om utnyttjandet av bostaden som arbetslokal inneburit ett väsent- ligt hinder från att använda ifrågavarande rum för bostadsändamål. Den

• Sida 75
•  Original

Prop. 1984/85: 93 ' 75

jämkningsmöjlighet som kommittén föreslagit i det fall arbetsrummet även kunnat utnyttjas för bostadsändamål bör enligt delegationens uppfattning endast kunna leda till att avdrag medges med halva beloppet. Något utrymme för fmjämkning bör således inte finnas.

Delegationen tillstyrker därför att förslaget om avdrag för arbetsrum läggs till gruud för lagstiftning. Avsikten med förslaget sägs vara att det skall ha generell räckvidd. Emellertid har jordbruksfastigheterna tappats bort i sammanhanget. Självfallet skall motsvarande bestämmelser införas för inkomstslaget jordbruksfastighet. Bestämmelserna bör i denna del ut— formas så att arbetsrummet inte skall beaktas vid beräkning av förmåns— värdet för bostaden. Hur detta beaktande skall ske rent praktiskt får lösas i de årliga länsanvisningar som RSV fastställer. 1 1982 års länsanvisningar som tillkom innan regeringsrättens dom angående Läckö Kungsgård (_RÄ 81 1:62) var känd angavs att förmånsvärdet skulle reduceras med i 000 kr. _för arbetsrUm. Frågan låter sig därför lösas på ett ganska enkelt sätt.

Svenska revisorsamfundet SRS tillstyrker förslaget. S veriges advokatsamfund anför:

Den föreslagna förändringen lär inte minska tveksamheten huruvida avdrag skall medges eller ej i det enskilda fallet. Samfundet tillstyrker dock det förslag till ändring som kommittén lagt fram i denna del.

Sveriges industrihirbund tillstyrker också förslaget. Förbundet anser inte att ett genomförande av förslaget skulle medföra så allvarliga kompli- kationer ur förenklingssynpunkt att det av denna anledning inte bör ge- nomföras.

8. ResekOStnader

Kommittén föreslår att exemplifieringen av avdragsgilla kostnader för bl. &. kulturarbetare i 29 ä 1 mom. kommunalskattelagen kompletteras med "resor". Vidare föreslås att åtgärder vidtas för att ökad insikt nås om att resor ofta är en nödvändig förutsättning för fortsatt skapande.

Bland de administrativa myndigheterna fmns delade meningar. Kant- marrätten iJönköping hör till dem som tillstyrker förslaget till lagändring. Kammarrätten anför:

Föreslagen komplettering av 29.5 1 mom. kommunalskattelagen till- styrkes. Det måste dock betonas att rätten till avdrag i vanlig ordning skall prövas. Det måste ankomma på den skattskyldige att i tveksamma fall genom utredning visa att det ej varit fråga om inte avdragsgilla levnads- kostnader.

RSV anför:

RSV delar kommitténs uppfattning att beskattningsmyndighetcrnas be- dömning av kulturarbetarnas avdrag för resekostnader kan variera starkt

• Sida 76
•  Original

Prop. 1984/85: 93 76

och att en ökad insikt om dessa frågor bör finnas hos dem som skall granska kulturarbetarnas deklarationer. Detta kan ske bl. a. därigenom att RSV i den inledningsvis angivna informationen lämnar en beskrivning motsvarande den som lämnas på s. 94 i betänkandet. dels ser över möjlig- heterna att i varje län skapas förutsättningar för en insiktsfull och enhetlig taxering av kulturarbetare. RSV vill däremot inte tillstyrka att ordet ”re- sor” förs in i 295 1 mom. KL. Enligt verkets uppfattning innebär den föreslagna kompletteringen av gällande lagtext inte någon sådan ändring som skulle kunna medföra en utökad förståelse för yrkade avdrag för resekostnader.

I själva verket ifrågasätter RSV om inte det avsnitt i 29 & 1 mom. KL som avser driftkostnader för utövande av vetenskaplig. litterär. konstnär- lig eller därmed jämförlig verksamhet bör utmönstras ur lagtexten. Enligt RSVs uppfattning finns det inte någon anledning att spccialbehandla dessa grupper av näringsidkare i lagtexten. Det ankommer i stället på dessa — i likhet med vad som gäller andra grupper — att visa arten och omfattningen av driftkostnaderna och i förekommande fall att det faktiskt är fråga om utgifter för intäkternas förvärvande och bibehållande.

RR V anför:

RRV tillstyrker kommitténs förslag att riksskatteverket i sin "Handled- ning för rörelse- och jordbruksbeskattning" fäster uppmärksamheten på att resor är ett normalt inslag i kulturarbetarnas verksamhet. Syftet att generellt hos taxeringsmyndigheterna skapa större föreståelse för kulturar- betarnas beroende av resor bör härigenom kunna bli tillgodosett. Däremot är verket tveksamt när det gäller kommitténs förslag att komplettera be- stämmelserna i 29 5 1 mom. kommunalskattelagen så att exemplifieringen angående avdrag för driftkostnad även innefattar kostnader för "resor”.

Länsstyrelsen i Uppsala län anför:

Beträffande förslaget att utöka exemplifieringen av avdragsgilla kostna- der med kostnader. för resor fmns ej skäl till erinringar. Länsstyrelsen noterar därvid att tillägget i och för sig inte medför någon förändring av de omständigheter som kan föranleda rätt till avdrag. Inte heller ändras kravet på den skattskyldige att visa att grund för det yrkade avdraget föreligger.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför:

Länsstyrelsen har i och för sig ingen erinran mot dessa förslag. De kostnader som det här är fråga om. resekostnader och ökade levnadskost- nader. innefattar i sig både sådana kostnader som är att hänföra till av- dragsgilla driftkostnader och sådana som i taxeringshänseende utgör inte avdragsgilla privata levnadskostnader. Gränsdragningen mellan dessa båda slag av kostnader är svår i det praktiska taxeringsarbetet. Länsstyrel- sen är av den uppfattningen att man med den föreslagna lagstiftningen inte kommer tillrätta med dessa gränsdragningsproblem.

Länsstyrelsen i Västerbottens län anför:

Även i detta avseende saknas anledning för taxeringsnämnderna att

• Sida 77
•  Original

Prop. 1984/85: 93 77

vägra'berättigade avdrag. Om tillräckliga uppgifter lämnas av de skattskyl- diga och dessa uppgifter bekräftas av en sakkunnig. bör kulturarbetarnas deklarationer kunna bedömas både likformigt och rättvist utan att någon ändring görs i nu gällande bestämmelser.

Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund anför:

De lagförslag som kommittén lämnat beträffande de rubricerade frå- gorna synes inte syfta till att ändra de nuvarande reglernas innebörd. Avsikten med förslagen synes i stället vara att de skall tjäna till att under- lätta tolkningen av gällande rätt.

TOR delar kommitténs uppfattning att enhetligheten vid rättstillämp- ningen av de aktuella frågorna bör kunna förbättras. De brister som kan påvisas för närvarande bör till stor del kunna undvikas genom att t.ex. RSV:s handledning överarbetas i berörda avsnitt. TOR kan däremot inte se att några fördelar skulle följa med kommitténs förslag till ändring av lagstiftningen. Förbundet avstyrker därför förslagen.

Remissinstanserna på kulturområdet tillstyrker kommitténs förslag. Konstnärsnämnden anför:

Erfarenheten visar att resor ofta är en förutsättning för fortsatt kreativ verksamhet.

Konstnärsnämnden ansluter sig vidare till de resonemang som förs av kommittén beträffande behovet av resor i verksamheten och anser att riksskatteverkets taxeringsanvisningar bör utformas enligt dessa resone- mang.

Styrelsen för Sveriges författarfond anför:

Kulturarbetarnas rätt till avdrag för kostnader för sådana resor som är nödvändiga för deras litterära och konstnärliga verksamhet är ett av de områden där taxeringsmyndigheternas tillämpning av lagreglerna om be- skattning av rörelseidkare många gånger uppenbarligen dikteras av bris— tande kännedom om kulturarbetarnas specifika situation. Kommitténs otvetydiga uttalande att resor är nödvändiga för många kulturarbetares verksamhet är därför synnerligen välkommet. Styrelsen tillstyrker försla— get att det såväl i lagtexten som i riksskatteverkets handledning särskilt markeras att avdragsgilla kostnader för resor är normalt förekommande i kulturarbetarnas verksamhet.

Styrelsen, som bl. a. har att utdela resestipendier till författare. översät— tare och bokillustratörer för sådana utlandsresor som är av betydelse för vederbörandes litterära och konstnärliga verksamhet. vill i detta samman— hang nämna. att det t. o. m. har hänt att taxeringsmyndigheterna ansett att ett sådant resestipendium skall tas upp till beskattning. trots att det endast täckt kostnader för resa och uppehälle i det främmande landet och trots att mottagaren givetvis inte yrkat avdrag i sin deklaration för dessa kostnader. Först efter överklagande till högre instans har sådana uppenbara felbedöm— ningar från taxeringsmyndigheternas sida kunnat rättas till. Enligt styrel— sens mening är det därför mycket angeläget att genomföra alla åtgärder för att underlätta en riktig bedömning av dessa frågor vid taxeringen.

• Sida 78
•  Original

Prop. 1984/85 : 93 73

KL YS anför:

Kommitténs förslag och argumentering utgör ett nödvändigt-förtydli- gande av en ofta ifrågasatt avdragsrätt. I kombination med införandet av särskilda taxeringsnämnder bör det skapa förutsättningar för en rättvis bedömning. KLYS tillstyrker således förslagen dels att 29 ä' ] mom. kom- munalskattelagen kompletteras. dels att RSV uppmärksammar frågan i sin handledning.

Föreningen Svenska tecknare anför:

Utredningens syn på avdrag för resor tyder på en ökad förståelse för den avgörande betydelse en resa kan ha för en tecknare. Våra illustrationsupp- drag kräver ofta kunskaper om olika miljöer. Att erhålla dessa erfarenheter är något som vi själva idag måste bekosta.

Svenska teaterJQ'irbundet anför:

Frilansande artister vägras många gånger avdrag för dessa kostnader och även här vore det väl motiverat att tydligt markera en avdragsrätt för resor och ökade levnadskostnader som varit nödvändiga för intäkternas förvärvande, inte enbart i anslutning till ett särskilt engagemang (resor i tjänsten). utan en ofrånkomlig förutsättning för artisten eller regissörens yrkesverksamhet. .

Frilansande dansare står i dagens arbetssituation under vissa tider utan arbete. men kravet på daglig träning kvarstår hela tiden. En dansare som inte kan fullfölja träningen har små möjligheter att få arbete när sådant erbjuds. Under sommarmånaderna är det vanligt att dansare deltari dans- träning i utlandet. Artistnämnden i Stockholm har som regel medgivit avdrag för denna kostnad. men en sådan insikt i dansares arbetssituation förekommer inte alltid. Och det här är bara ett exempel på frilansartisters utgifter, som enligt Teaterförbundets mening måste anses som kostnader för fullgörande av yrkesverksamheten och därmed berättiga till avdrag.

Sverigesförfattarförbund tillstyrker förslaget.

Lära/nedels'författarnas förening anför:

Det förefaller självklart att författare som arbetar med läromedel skall ha rätt till avdrag för resor i anslutning till sitt arbete. Det kan gälla studier av främmande kulturer. miljöfrågor. teknisk utveckling. pedagogiska metoder etc. Rätten till avdrag är givetvis också oberoende av vilket inkomstslag det gäller. det centrala är att utgiften är en förutsättning för intäkten.

Ytterligare några remissinstanser kommenterar förslaget. Lantbrukarnas skattedelegation anför:

Även delegationen efterlyser en mera nyanserad och insiktsfull bedöm- ning från taxeringsmyndigheternas sida när det gäller att bedöma avdrags- rätten för resekostnader m.m. Det är dock tveksamt om den föreslagna markeringen i lagtexten om avdrag för resor skulle komma att få någon

• Sida 79
•  Original

Prop. 1984/85: 93 79

praktisk betydelse. Det handlar mera om att informera myndigheterna om kulturarbetarnas arbetsförhållanden m.m. Som tidigare framhållits bör RSV utarbeta en informationsskrift om kulturarbetare och uppfinnare. Denna skrift bör kunna vara till god hjälp i sammanhanget.

Delegationen anser det därför inte behövligt med någon lagstiftning i denna del.

Svenska ret-'isarsamfandet SRS anför:

Samfundet delar kommitténs uppfattning men vill dock påpeka. att det fortfarande föreligger svårigheter att skilja den avdragsgilla resan i verk- samheten från den icke avdragsgilla privata resan. Det kan givetvis icke bortses från att även de yrkesutövare varom här är fråga har i stort sett samma behov av semester— och andra nöjesresor som andra medborgare, och kommitténs förslag kan självfallet inte tolkas så att avdragsrätt skulle föreligga även för dylika resor.

Sveriges adwkatsatnfund har inga invändningar mot kommitténs för- slag.

Svenska nmsikerförbundet återkommer i sitt remissyttrande till sitt krav att musiker med upprepade kortvariga anställningar hos olika arrangörer skall få räkna bostadsorten som den vanliga verksamhetsorten och få tillämpa den s.k. schablonmetoden vid avdrag för ökade levnadskost— nader. Kammarrätten [Jönköping anser i likhet med kommittén att frågan bör uppmärksammas vid behandlingen av traktamentsbeskattningssakkun- nigas förslag. Svenska artisters och musikers intressearganisation konsta- terar att frågan återstår att lösa. Svenska teaterförhundet anser det otill- fredsställande att kommittén så lättfärdigt avlägsnat sig från problemet.

Svenska teaterförbundet tar i sitt yttrande upp också andra avdragspos- ter än kostnader i anledning av resor. Förbundet erinrar om att avdrag för omkostnader tidigare medgavs efter vissa schabloner. Förbundet fortsät- ter.

En sådan schablonberäkning godtas inte idag. "Detta kan självfallet vara rimligt med hänsyn till att arbetsgivaren enligt flera kollektivavtal på området har skyldighet att bekosta många av dessa teaterutensilier. En hel del av nödvändiga hjälpmedel måste den engagerade emellertid själv betala och det finns många arrangörer och arbetsgivare. som står utanför kollek- tivavtalen. Videobandspelare. som används i instuderings- och övnings- syfte. anses som regel utgöra privat lcvnadskostnad. Däremot medgivcs avdrag för anskaffande av ljudbandspelare. som används på samma sätt. Yrkesverksamma inom området har också skäl att ta del av andras teater- föreställningar. se filmer och göra olika arbetsstudier för att fullgöra sitt arbete. För frilansarna uppgår sådana utgifter för intäkternas förvärvande till betydande belopp. Kulturskattekommitténs förslag om särskilda taxe- ringsnämnder borde i det här sammanhanget få en positiv betydelse. Men det skulle dessutom behövas en särskild skrivning om avdrag för kostnader i verksamheter inom artistområdet.

• Sida 80
•  Original

Prop. 1984/85:93 ' so

Teatrarnas riksförbund anför:

Bland de speciella faktorer som utmärker kulturarbetarna är den stora arbetsvolymen utanför själva anställnings- eller uppdragsförhållandena. Även musiker. skådespelare etc. som innehar fast anställning har i kollek- tivavtal inskriven skyldighet att förbereda sig enskilt. Vidare är frilansupp- dragen utbredda. Följaktligen är behoven av avdrag för olika kostnader stora och med de höga reella marginalskatterna omöjliga att finansiera om avdrag ej beviljas. Det är ingen tvekan att taxeringsmyndigheterna i sin praxis gör mycket hårdare bedömningar av kulturarbetarnas avdragsyr— kanden än i förhållande till företagens kostnader för motsvarande utgifter. Man måste därför hälsa med tillfredsställelse den uppmjukning beträffande kulturarbetarna som utredningens förslag innebär.

9. A-inkomst och B-inkomst

Kommittén föreslår att de ifrågavarande bidragen och stipendierna skall räknas som A-inkomst och inte som B-inkomst.

Förslaget har mottagits positivt. Kammarrätten i Jönköping tillstyrker förslaget liksom länsstyrelserna i Uppsala, Göteborgs och Bohus samt Västerbottens län. Taxerings- nämndsordförandenas riksförbund tillstyrker också.

RS V anför:

Kommitténs förslag att konstnärsstipendicr o.dyl. skall utgöra A-in- komst i stället för B-inkomst grundas på den uppfattningen att sådana bidrag kunde ses som en ersättning för utebliven inkomst även om konst- närernas verksamhet i detta hänseende inte har ansetts som förvärvsarbete i traditionell mening. RSV kan ansluta sig till denna uppfattning. men ifrågasätter om enbart detta slag av periodiska understöd skall omfattas av den föreslagna undantagsregeln. I själva verket torde denna uppfattning kunna anses gälla alla de slag av periodiska understöd. som anges i punkt 5 av anvisningarna till 46 å KL. Möjligen kan s.k. egendomslivränta. som träder i stället för realisationsvinst. undantas. Rätten till avdrag för sådana livräntor har emellertid ifrågasatts i annat sammanhang.

Det anförda leder till tanken att all inkomst av tjänst — således även såsom periodiskt understöd betecknad intäkt — borde utgöra A-inkomst. Vid sidan av att detta möjligen skulle medföra materiellt riktigare beskatt- ning skulle det medföra en förenkling för både den skattskyldige och beskattningsmyndighetcrna. Denna tankegång torde också ligga i linje med skatteförenklingskommitténs direktiv. Verket har även i annat samman- hang (se RSVs yttrande den leanuari 1982 över betänkandet Reformerad inkomstbeskattning. Ds B 1981: 16) pekat på förenklingar som kan vinnas genom att uppdelningen på A- och B-inkomster helt avskaffas. RSV före- slår därför att all inkomst av tjänst —— således även periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt — skall utgöra A-inkomst.

• Sida 81
•  Original

' Prop. 1984/85: 93 ' 81

Konslnärsnänrnden anför:

Nämnden har-vid upprepade tillfällen framhållit att nuvarande regler medför icke önskvärda konsekvenser för den enskilde.

Då bidragen är avsedda att ge arbetsmöjligheter åt kulturarbetare — bör reglerna för beskattning utformas så att syftet med bidragsverksamheten inte motverkas.

Styrelsen för Sveriges författarförbund anför:

l betänkandet tillmötesgår kulturskattekommittén styrelsens önskan så- tillvida, att kommittén föreslår att femåriga arbetsstipendier från författar- fonden (liksom även konstnärsbidrag och grundersättningar) skall taxeras som A-inkomst. Kommittén anser att detta skall ske genom en ändring i lagen om statlig inkomstskatt av innebörd att de ifrågavarande stipen- dierna och bidragen även fortsättningsvis skall vara att hänföra till inkomst av tjänst men förklaras vara att anse som A-inkomst.

Styrelsen noterar med stor tillfredsställelse kommitténs positiva inställ- ning till en lösning av detta problem. som direkt berör författarfondens verksamhet. Dock kan styrelsen inte underlåta att uttrycka ett visst bekla- gande av att kommittén så kategoriskt uttalat att författarfondens femåriga arbetsstipendier inte kan hänföras till inkomst av författarverksamheten. Styrelsens avsikt med utdelandet av de femåriga arbetsstipendierna är nämligen att mottagarna — som i allmänhet är yngre författare. översättare och bokillustratörer i början av sin verksamhet — skall kunna basera sin litterära yrkesverksamhet på denna inkomst. vilket även bör innebära att rörelseavdrag skall kunna göras på grundval av inkomsten.

Vad här sagts får dock bli en fråga på sikt. Det viktiga är att statsmak- terna nu snarast vidtar den lagändringen att stipendierna förklaras vara A- inkomst.

KL YS anför:

De aktuella fleråriga bidragen från Konstnärsnämnden och femåriga långtidsstipendierna från Författarfonden (i fortsättningen gemensamt be- tecknade långtidsbidrag) har till syfte att bereda mottagarna en flerårig bastrygghet. Tanken har varit att dessa bidrag skulle täcka vissa baskost— nader både för uppehälle och för den kulturella verksamheten. När de första infördes av Författarfonden 1963, gällde generellt sambeskattning för makar och dessa bidrag fungerade vid sådan beskattning som vilken annan inkomst som helst. Eftersom marginalskatten vid den tiden för dessa grupper var tämligen låg. spelade det då relativt liten roll om motta- garen var gift eller inte. Allt talar också för att fondens långtidsstipendier vid den tiden av taxeringsmyndigheterna accepterades som ”författarin- komster" = rörelseinkomster, mot vilka kostnader i verksamheten kunde avdras före beskattning.

I och med att generell särbeskattning infördes 1970 blev läget ett annat — långtidsbidragcn' kom att i egenskap av "periodiska understöd" hänföras till B-inkomst, varigenom de dels blev föremål för sambeskattning, dels explicit kom att ställas utanför rörelsen. Därmed kunde de ej skattemässigt användas för täckning av kostnader i den litterära eller konstnärliga verk- samheten utan föll till 100% under beskattning. Mycket tyder visserligen

6 Riksdagen 1984/85. ! saml. Nr 93

• Sida 82
•  Original

Prop. 1984/85: 93 33

på att dessa långtidsbidrag ännu under 1970-talets första hälft av en hel del taxeringsnämnder behandlades som rörelseinkomster. Det dröjde således någon tid innan de utdelande organen blev varse konsekvenserna av att bidragen skall anses som B-inkomst.

KLYS och dess medlemsorganisationer har nu i många år kritiserat situationen och påvisat vilka förödande konsekvenser den får för enskilda mottagare av långtidsbidrag. Även för de fall att den utdelande myndighe- ten vid själva utdelningen ser till att bidraget "fungerar”. kan den situa- tionen snabbt ändras utan att myndigheten kan göra något för att korrigera den: om mottagarens make får drastiskt högre inkomster. får det avse— värda marginaleffekter för långtidsbidraget: om en ogift mottagare ingår äktenskap kan det komma att innebära att långtidsbidragets nettovärde minskar till mindre än hälften av vad det har varit.

Med hänsyn till syftet med dessa långtidsbidrag kan man beklaga, att kommittén redan i detta sammanhang avvisar F örfattarfondens förslag att bidragen skall hänföras till inkomst av rörelse (betänkandet sid ll2). Den- na fråga är intejust nu aktuell.

KLYS delar uppfattningen att bidragen i vart fall ej skall vara B-in- komst.

Mot bakgrund av det sagda tillstyrker KLYS den föreslagna ändringen av 9 _6 3 mom lagen om statlig inkomstskatt. KLYS vill framhålla att det för en del nuvarande innehavare av dylika långtidsbidrag är av yttersta vikt. att denna förändring kommer så snart som möjligt. Eftersom KLYS anser den vara en av de mest lätthanterliga reformerna hemställer KLYS att den — om återstoden av "paketet” skulle vålla komplikationer — införes separat med verkan från och med inkomståret 1984.

Föreningen Svenska tecknare anför:

Vi anser det viktigt att en omedelbar förändring kommer till stånd beträffande skattebestämmelserna när det gäller bidrag och stipendier så att de absurda effekter som nu uppstår vid t. ex. sambeskattning undviks.

Föreningen Svenska tonsättare anför:

Med syfte att kompensera de mycket låga ersättningar som kompositionsarbetet ger i förhållande till den nerlagda arbetstiden utnytt- jar tonsättarna i stor utsträckning de femåriga konstnärsbidragen från konstnärsnämnden .

Trots att bidragen avser en viss ersättning för kompositionsarbetet be- handlas de i skattehänseende som arbetsfria B-inkomster. Förslaget om att dessa bidrag i fortsättningen skall betraktas som A-inkomst är mycket tillfredsställande. Fst vill dock samtidigt fästa uppmärksamheten på att i framtiden kan även andra källor än enbart författarfonden och konstnärs- nämnden komma i fråga till utdelning av bidrag och stipendier av nämnda slag. Fst förutsätter att alla skattepliktiga bidrag och stipendier, oavsett dess härkomst, kommer att betraktas som A-inkomster i framtiden.

Sveriges författarförbund tillstyrker förslaget och yrkar att de ändrade reglerna skall tillämpas redan för inkomståret 1984.

Sveriges advokatsamfund tillstyrker förslaget. Några remissinstanser tillstyrker med vissa reservationer. Lantbrukarnas skattedelegation anför:

• Sida 83
•  Original

Prop. 1984/85: 93 83

Delegationen ifrågasätter om behov av lagändring föreligger mot bak- grund av att regeringsrätten ansett att s.k. egendomslivränta utgör A- inkomst (RÅ 8] 1:67).

För det fall lagändring skulle visa sig erforderlig har delegationen inget att erinra mot att bidrag och stipendier av förevarande slag hänförs till A- inkomst.

SHlO-Familjeföretagen hemställer att även sådana fleråriga bidrag eller långtidsstipendier som förekommer på andra områden bör betraktas som A-inkomst.

Sveriges industriförbund anför:

Vi delar uppfattningen att det är principiellt felaktigt att behandla sådana bidrag som avses i 11 kap. 2 & första stycket m) lagen om allmän försäkring som B-inkomst. Emellertid anser vi inte att man bör begränsa sig till sådana bidrag. Vi vill därför ifrågasätta om inte även andra former av bidrag, stipendier och andra periodiska utbetalningar också bör behandlas som A-inkomst.

10. Enhetlig taxering

Kommittén förordar att de fria kulturarbetarna skall taxeras av speciella taxeringsnämnder.

Inrättandet av speciella taxeringsnämnder får inget stöd från administra- tivt håll. I stället förordas åtgärder av annat slag.

Kammarrätten i Jönköping anför:

Kammarrätten delar inte kommitténs uppfattning att särskilda taxerings- nämnder bör inrättas. Detta kan ej anses befogat med beaktande av det begränsade antalet skattskyldiga, kostnadsaspekterna samt andra yrkes- gruppers eventuella krav på likvärdig behandling. Däremot delar kammar- rätten kommitténs grundläggande önskemål. nämligen att deklarations- granskarna bör ha särskilda erfarenheter och insikter på området. Kam- marrätten förordar att kulturarbetarnas deklarationer förblir hos de lokala taxeringsnämnderna medan förarbetet med granskningen sker av tjänste- män specialiserade på området. Dessa kan vara knutna till länsstyrelsernas skatteavdelningar. Denna ordning i kombination med särskild utbildning av granskarna torde, på sätt kammarrätten tidigare anfört. i viss utsträck- ning undanröja de problem i taxeringshänseende som med rätta påtalats av kulturarbetarna.

RRV anför:

Kommittén uttalar sig för inrättande av särskilda taxeringsnämnder för granskning av kulturarbetarnas deklarationer. RRV vill peka på risken för att ett förverkligande av förslaget kan komma att leda till motsvarande krav från andra yrkesgrupper. RRV förordar i stället att kulturarbetarnas deklarationer i största möjliga utsträckning sammanförs till särskilda granskare.

• Sida 84
•  Original

Prop. 1984/85: 93 84

RRV anser att det är viktigt att en likformad praxis vid taxeringen tillämpas i hela landet. I och med att riksskatteverket nu skall ges ökade möjligheter i fråga om styrning och samordning av skatteadministrationen torde enligt RRVs mening förutsättningarna för en enhetlig praxis öka.

Länsstyrelsen i Uppsala län anför:

Länsstyrelsen kan dela utredningens uppfattning att av kulturarbetare och uppfinnare bedriven verksamhet medför särskilda problem såväl vid upprättandet av deklarationer som granskning av desamma. Skäl kan därför föreligga för förenkling i vart fall av de regler som gäller till kategori- erna hänförliga fysiska personer. (Samma förhållande torde däremot inte föreligga därest kulturell verksamhet eller uppfinnarverksamhet bedrivs i aktiebolagsform. Hänsyn till detta bör tas vid lagtextens utformning. Mera härom nedan.) För att erhålla en likartad och insiktsfull bedömning av aktuella deklarationer föreslår utredningen inrättande av särskilda taxe- ringsnämnder för granskning av kulturarbetares och uppfinnares deklara- tioner. Frågan om den framtida taxeringsorganisationen är föremål för översyn inom skatteförenklingskommitténs (SKF) ram. Enligt direktiven till denna utredning bör tjänstemän i normalfallet besluta om taxeringen. Prövningen av en nämnd bör inskränka sig till fall där en omprövning begärs av en skattskyldig eller när särskilda skäl finns för en granskning av en nämnd. Mot denna bakgrund finner länsstyrelsen att inrättande av särskilda nämnder för kulturarbetare och uppfinnare (där sådana nämnder inte redan finns) inte utgör en för framtiden bra lösning.

Länsstyrelsen vill istället förorda att kulturarbetares och uppfinnares deklarationer granskas av ett fåtal tjänstemän inom varje län som därige- nom kan erhålla särskilda kunskaper om de särskilda problem som kan uppkomma. Härigenom torde problemen att erhålla en likformig och rätt- vis taxering kunna lösas på ett tillfredsställande sätt.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför:

'l'ill kulturarbetare räknas författare. bildkonstnärer. tecknare. konst- hantverkare, formgivare. fotografer, tonsättare, musiker. skådespelare, regissörer, danspedagoger. journalister. arkitekter m.fl. Kulturarbetarna utgör inte en homogen grupp från taxeringssynpunkt. Gruppen uppvisar inom sig högst olika taxeringsproblem. För fiertalet är säkerligen bedöm- ningsprinciperna ganska klara och vållar inga problem. Länsstyrelsen fin- ner därför anledning inte föreligga inrätta särskilda taxeringsnämnder för kulturarbetare. Dessutom är antalet kulturarbetare med undantag av stor- länen så få att tillräckligt underlag för särskilda nämnder inte finns. Särskil- da nämnder är dessutom kostsamma och kräver betydande merresurser.

De problem som kan finnas för kulturarbetare får anses mer som skatte- rättsliga problem än som granskningsproblem. Länsstyrelsen vill därför förorda ett system som innebär att svårbedömbara deklarationer lämnas över till någon sakkunnig expert på länsstyrelsen för att på så sätt bli föremål för en ordentlig genomgång. Här skulle det konsultsystem som tillämpas vid fastighetstaxeringen kunna tjäna till förebild. Detta innebär att föredragningen i taxeringsnämnden kan skötas av den ordinarie granskaren som lägger fram konsulentens förslag till beslut.

• Sida 85
•  Original

. Prop. 1984/85: 93 85

Länsstyrelsen i Västerbottens län anför:

Enligt kommitténs mening bör särskilda taxeringsnämnder inrättas med ledamöter, som har god kännedom om kulturarbetarnas speciella förhål- landen. Länsstyrelsen anser att detta förslag inte är praktiskt genomförbart i de län, där antalet kulturarbetare är litet. I detta sammanhang bör också erinras om Skatteförenklingskommitténs förslag att antalet taxerings— nämnder i riket skall nedbringas, varigenom varje taxeringsnämnd skulle komma att handlägga deklarationer från betydligt fler skattskyldiga. I stället för att inrätta speciella taxeringsnämnder för kulturarbetare föreslår länsstyrelsen därför att taxeringsnämnderna tillförs sakkunskap inom detta område i form av särskilda konsulenter eller sakkunniga. Dessa sakkun- niga behöver inte nödvändigtvis vara experter på taxering, men bör äga god kännedom om de förhållanden som råder för kulturarbetare i allmän- het och om länets eller taxeringsdistriktets kulturarbetare i synnerhet. Med den antydda ordningen minskar även risken för att den som vid sidan av sitt egentliga yrke bedriver litterär eller konstnärlig verksamhet som hob- by, behandlas som kulturarbetare i beskattningshänseende.

Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund anför:

Taxeringsnämnderna erhåller på fiera olika sätt stöd för sitt arbete. Utformningen av stödet kan variera med olika frågor och även från län till län. Ett område där det många gånger är befogat med särskilt stöd gäller granskningen av kulturarbetares deklarationer. Ett sätt att förbättra förut- sättningarna för granskningen kan vara att inrätta särskilda nämnder. Det är dock inte givet att en sådan lösning är den ur alla synpunkter bästa lösningen. Hur de särskilda åtgärderna till stöd bör utformas bör därför enligt TOR:s uppfattning ankomma på resp. länsstyrelse att ordna alltefter de förhållanden som råderi länet.

STU anför:

STU anser att det finns behov av mer enhetlig och insiktsfull bedömning även av deklarationer som gäller rörelse vars huvudsakliga verksamhet är tekniskt utvecklingsarbete. Genom information eller annat lämpligt sätt torde det gå att öka taxeringsfunktionärernas förståelse för att det råder olika förhållanden i företag med olika verksamheter t.ex. när det gäller kostnader för att få framtida intäkter.

Remissinstanserna på kulturområdet är genomgående positiva. Statens kulturråd anför:

Kommitténs förslag om särskilda taxeringsnämnder för kulturarbetarna är utmärkt. En stor del av de orättvisor i taxeringen som nu råder och den irn'tation och osäkerhet som följer därav. har sin grund i oenhetlighet i tillämpningen av rådande förordningar.

• Sida 86
•  Original

Prop. 1984/85: 93 86

Konstnärsnämnden anför:

Större insikt och kunskap hos taxeringsmyndigheterna om kulturarbe- tarnas speciella verksamhetsvillkor är en förutsättning för en rättvis taxe- ring.

Förslaget om särskilda taxeringsnämnder för granskning av kulturarbe— tarnas deklarationer — vilket också kommer att underlätta förverkligandet av utredningens förslag — tillstyrks därför av konstnärsnämnden.

En sådan organisation av taxeringsarbetet kommer inte att medföra ökade administrationskostnader.

Styrelsen för Sveriges författarfond anför:

Den inblick i kulturarbetarnas ekonomiska förhållanden som styrelsen fått. tyder på att taxeringarna i många fall bygger på felaktiga eller tvek- samma beslut iförsta taxeringsinstans. Taxeringsnämndernas bedömning- ar är dessutom ofta oenhetliga. vilket medför att kulturarbetares deklara- tioner behandlas olika, enbart beroende på var i landet de är bosatta.

Från styrelsens eget verksamhetsområde kan t. ex. nämnas att ettåriga arbetsstipendier från Sveriges författarfond av vissa taxeringsnämnder ansetts som skattepliktig inkomst. trots att de i enlighet med riksskattever- kets uttalande är att betrakta som icke-periodiska och därmed undantagna från skatteplikt. Det är därför synnerligen angeläget att kommitténs förslag om särskilda taxeringsnämnder för kulturarbetarnas deklarationer förverk- ligas, och att ledamöter och handläggare i dessa nämnder får särskild utbildning för sitt arbete. Genom att granskningen av kulturarbetarnas deklarationer hänskjuts till särskilda taxeringsnämnder bör man också kunna räkna med att de av kommittén föreslagna ändringarna i skattelag- stiftningen får en säkrare och enhetligare tillämpning.

KL YS anför:

KLYS tror att Kulturskattekommitténs förslag om inrättande av särskil- da taxeringsnämnder är en förutsättning för att en del av de andra förslagen skall få full genomslagskraft och att kommitténs intentioner. i de delar de ej tagit gestalt i lagstiftningsförslag, följs upp i den praktiska tillämpningen. Att en riktig och rättvis bedömning sker redan i första instans är ju viktigt inte bara av rättviseskäl utan faktiskt också av hänsyn till samhällsekono- min. Som KLYS inledningsvis har påpekat torde nu ovanligt mycket arbetstid förslösas därför att taxeringsmyndigheterna på grund av okunnig- het i förstone gör felbedömningar. som de själva efter förklaring från den skattskyldige måste rätta eller som leder till skatteprocesser. vilka kunde ha undvikits. Ett system enligt vilket kulturarbetares deklarationer för varje taxeringsområde granskas av en och samma taxeringsnämnd med speciell kompetens bör kunna eliminera en del av dessa olägenheter.

Slutligen vill KLYS i detta sammanhang understryka betydelsen av att ansvariga myndigheter vid ett genomförande av kommitténs olika förslag för handläggarna påfältet utarbetar erforderliga anvisningar. innehållan- de också kommitténs motiv. Det är också viktigt att en sådan handledning redovisar de kommitténs uttalanden som ej lett till formliga lagförslag men som av kommittén avsetts bli beaktade i det framtida taxeringsarbetet.

• Sida 87
•  Original

Prop. 1984/85: 93 , 87

Föreningen Svenska tecknare anför:

Vid bedömningen av kulturarbetarnas deklarationer har den bristande kunskapen och kännedomen om våra arbetsvillkor varit det största hindret för en rättvis behandling. Vi upplever varje försök att undanröja detta som en nödvändig och för alla parter välkommen förändring. Om de föreslagna förbättringarna ska få någon effekt måste informationen till taxerings- nämndens nivå förbättras.

Föreningen Svenska tonsättare anför:

Slutligen bör sägas. att taxeringsmyndigheterna ofta har dålig insikt om kulturarbetarnas villkor och kulturarbetarna är ofta vilsekomna i blankett- världen. Grundligt utarbetade anvisningar och information till alla berörda parter är en absolut förutsättning för att reella förbättringar skall komma till stånd.

Svenska teaterförbundet anför:

Svårigheterna för våra medlemmar inträffar många gånger vid deklara- tionsgranskningen. Det beror i de fiesta fall på att taxeringsmyndigheterna inte har kunskap om kulturarbetarnas arbetssätt och arbetsvillkor. Olikar- tad praxis hos taxeringsnämnderna är inte heller något som underlättar förhållandena. Teaterförbundet vill därför stödja förslaget om inrättande av särskilda taxeringsnämnder för kulturarbetare, under förutsättning att förslaget omfattar alla kulturarbetare och att personer i dessa nämnder skaffar sig kännedom om de förhållanden kulturarbetarna arbetar under.

Sveriges författarförbund tillstyrker förslaget och anför:

Kulturarbetarnas intäkter och kostnader inte bara varierar starkt från år till år titan uppvisar dessutom sådana särdrag att många taxeringsnämnder har svårt att i taxeringsarbetet komma fram till en riktig taxering. Detta för med sig överklaganden och kostbara processer.

Föreningen Sveriges konst/tantverkare och industrijormgivare. Svenska artisters och musikers intresseorganisation. Svenska journalistförbundet och Svenska musikerförbundet tillstyrker också förslaget.

Läromedelsförfattarnas förening anför:

LFF vill bekräfta uppgifterna att författare med fullt jämförbara in- komstförhållanden behandlats olika av olika taxeringsnämnder. Med ut- gångspunkt från vår erfarenhet vill LFF verkligen tillstyrka kommitténs förslag om inrättande av särskilda taxeringsnämnder.

Övriga remissinstanser är mer tveksamma till en särlösning för kulturar- betarna.

Svenska uppfinnareföreningen anser att förslaget om speciella taxe- ringsnämnder skulle kunna vara av intresse också för uppfinnarna.

Lantbrukarnas skattedelegation anför:

• Sida 88
•  Original

Prop. 1984/85: 93 . " 88

Enligt delegationens uppfattning bör den tidigare omnämnda specialin- formationen bidra till enhetligare" bedömningar av de aktuella taxeringsfrå— gorna. Något starkt motiv för att inrätta-särskilda taxeringsnämnder före- ligger inte. Förslaget torde dessutom knappast kunna realiseras på andra håll än i Stockholm.

Svenska revisorsamfundet SRS anför:

Samfundet är tveksamt till denna lösning. Kulturarbetarna synes utgöra en alltför liten grupp för att särskilda taxeringsnämnder skall kunna inrät- tas för dem. Därtill kommer att även andra grupper yrkesutövare. som menar sig arbeta under speciella villkor, kan resa motsvarande krav. Samfundet förespråkar ett annat av kommittén berört men ej föreslaget alternativ. nämligen att specialister på tjänstemannanivå inom taxeringsor- ganisationen förgranskar kulturarbetarnas deklarationer.

Sveriges advokatsamfund anför:

Samfundet kan inte finna att de skäl kommittén anfört för sitt förslag är bärande. Att inrätta särskilda taxeringsnämnder för kulturarbetare torde medföra onödigt krångel och göra taxeringsorganisationen än mer otymp- lig. Tillräcklig kompetens för att behandla kulturarbetarnas deklarationer torde redan finnas i de särskilda taxeringsnämnderna.

ll Uppskovskonton

Kommittén föreslår att rätten till inkomstutjämning vid uppskovskonto skall göras beroende av förändringar i nettointäkten av förvärvskällan och inte — som nu — av bruttointäkten. Vidare föreslås att utövande konst- närer och fotografer skall få utnyttja upphovsmannakontot och att tjänste- inkomster skall kunna ligga till grund för insättning. I fråga om uppfinnar- kontot föreslås att en uppfinnare skall kunna få skatteutjämning för in- komster i ett handelsbolag där han är delägare.

Remissutfallet i fråga om förslagen till nya uppskovsregler följer inte det vanliga mönstret. Så t.ex. kritiserar remissinstanser på kulturområdet förslaget att grunda insättningsrätten, på nettointäkten och inte på bruttoin- - täkten. .

Länsstyrelserna i Göteborgs och Bolins samt Västerbottens län har ingen erinran mot kommitténs förslag. Lantbrukarnas skattedelegation. Svenska revisorsamfimdet SRS och Sveriges advokatsamfund tillstyrker — med var sitt undantag (se nedan) — förslagen.

Förslaget att grunda insättningsrätten på nettointäkten tillstyrks i all- mänhet från administrativt håll. Som redan nämnts är kulturinstanserna däremot kritiska.

Kammarrätten i.]önköping, RSV och STU tillstyrker förslaget. Länssty- relsen i Uppsala Iän anför:

• Sida 89
•  Original

Prop. 1984/85: 93 89

Länsstyrelsen delar kulturskattekommitténs synpunkter beträffande det olämpliga i att ha rörelsens omsättning som grund för avsättning till upp- hovsmannakonton och uppfinnarkonton. Den övergång till rörelsens net- tointäkt som föreSIås utgör en avgjort bättre möjlighet att tillgodose intres- set av att erhålla en jämn inkomstbeskattning.

Statens kulturråd anför:

Kommitténs förslag innebär emellertid en begränsning av avdragsmöj- ligheterna i förhållande till nuvarande regler i vissa fall då inkomstökning- en ett visst är är stor. Nuvarande avdragsregler bör enligt rådet bibehållas. Det är rimligt att det finns generösa möjligheter att sprida även extrema inkomsttoppar över flera år. Det ekonomiska utbytet av litterär och konst- närlig verksamhet koncentreras inte sällan till vissa år. medan de kringlig- gande arbetsperioderna ger mycket små inkomster.

Kulturrådet anser vidare att en förlängning av den maximala uppskovsti- den för beskattningen bör övervägas.

Konstnärsnämnden anför:

När det gäller kommitténs förslag til nya beräkningsregler för avsättning på upphovsmannakonto. ställer sig konstnärsnämnden starkt avvisande.

De förslag kommittén presenterar försämrar kraftigt avsättningsmöjlig— heterna i de inkomstlägen där behovet av sådana möjligheter är störst". De små förbättringar som föreslås vid låga inkomster. saknar praktisk betydel— se. I verkligheten linns i dessa inkomstlägen varken behov av avsättning eller pengar till avsättning. — — —

De nuvarande regler som finns i lagen om upphovsmannakonto innebär att den enskilde har en rimlig möjlighet att planera sin konstnärliga verk- samhet. De undersökningar som redovisas i betänkandet (sid. 116 f) visar också tydligt att kontot i sin nuvarande utformning i stor utsträckning används av upphovsmännen.

Konstnärsnämnden anser att den kritik, som i betänkandet riktas mot den nuvarande utformningen av beräkningsreglerna. bottnar i en alltför begränsad syn på syftet med upphovsmannakontot. En försämring av beräkningsgrunderna för avsättning innebär att den viktigaste" reserve- ringsmöjligheten för kulturarbetare minskar i betydelse. Detta skall ses mot bakgrund av att få grupper i samhället har så stora inkomstvariationer. Samtidigt saknar de tillgång till de flesta av de reserveringsmöjligheter som finns inom företagsbeskattningen. En försämring av upphovsmannakontot försvagar därför kulturarbetarnas ställning.

Sammanfattningsvis anser konstnärsnämnden i första hand att de gamla avsättningsreglerna bör bibehållas. I andra hand bör den tillåtna avsätt- ningen uppgå till lOO% av inkomstökningen.

Styrelsen för Sveriges författarfond anför:

Styrelsen anser emellertid att den nuvarande utformningen av upphovs- mannakontot är att föredra framför den av kommittén föreslagna. Styrel- sens främsta invändning mot förslaget är att det ger störst förbättringar i de fall då intäkterna under såväl beskattningsåret som jämförelseåren är låga. Det är styrelsens uppfattning att en avsättning till upphovsmannakonto på

• Sida 90
•  Original

Prop. 1984/85: 93 90

dessa låga nivåer är ointressant, eftersom även marginalskatten i dessa fall är mycket låg. De goda effekterna av nuvarande bestämmelser vid högre inkomstnivåer väger enligt styrelsens bedömning tyngre än de vinster på lägre nivå. som kan göras med kommitténs förslag. Styrelsen kan heller inte dela uppfattningen att de förhållanden i övrigt rörande det nuvarande upphovsmannakontot. som kommittén kritiserar. påkallar ändringar. Sty- relsen avstyrker således kommitténs förslag på denna punkt.

KL YS diskuterar frågan utförligt. KLYS anför:

De fria kulturarbetarna har mycket ofta starkt fluktuerande inkomster. En plötslig romansuccé för en författare, en målares försäljningsframgång vid en utställning som är resultatet av ett decenniums arbete. kan under ett enda är leda till inkomster som för vederbörande motsvarar flera års, kanske ända upp till tio års. normala årsinkomster. Det är därför uppenbart att kulturarbetarna är i behov av att kunna få till stånd en inkomst- och skatteutjämning.

En sådan möjlighet öppnades genom de 1951 införda reglerna om be- skattning av ackumulerad inkomst. Dessa bestämmelser var emellertid otillräckliga för kulturarbetare i främst två hänseenden. Den ackumulerade inkomsten kunde inte ”investeras i konstnären" och på så sätt bilda underlag för kostnader och arbete under kommande år. Många kulturarbe- tare kan under lång tid inte försörja sig på sin konstnärliga verksamhet och tvingas därför — trots önskan om att helt ägna sig åt konstnärsskapet — att i avvaktan på en ekonomisk framgång ta en anställning. En sådan kulturar— betare har då ofta så hög tjänsteinkomst att behandlingen av en plötslig högre kulturarbetarinkomst såsom ackumulerad inte ger honom någon fördel: han får till följd av marginalskatten på tjänsteinkomsten alltjämt inte så mycket över efter skatt att han kan våga satsa på det yrke han vill.

Det var mot denna bakgrund kulturarbetarna yrkade införandet av ett upphovsmannakonto. som tillgodosåg just de intressen som nyss sagts. Den 1.979 införda lagen om upphovsmannakonto tillgodoser också i allt väsentligt kulturarbetarnas önskemål. Den enda invändning som veterligen gjorts från detta håll är att rätten till avsättning möjligen kunde börja på en något lägre nivå än som nu medges. det vill säga vid lägre inkomst för avsättningsåret än 30000 kronor. Sistnämnda invändning är emellertid marginell och blir för övrigt med ökande inflation allt mindre relevant. -

Kulturskattekommittén har emellertid anlagt tre kritiska synpunkter på det nuvarande systemet. Den första utgår från det förhållandet, att rätten till avsättning skall bedömas vid enjämförelse mellan avsättningsårets och jämförelseårets bruttointäkter. vilket enligt kommittén leder till att "av- dragsrätt saknas i vissa fall där sådan borde finnas" och att avdrag är medgivet i fall ”där detta inte är förenligt med lagstiftningens syfte". Den andra kritiska synpunkten ligger i påpekandet, att det nu tillåtna uppskovs- beloppet kan komma att ligga avsevärt över den inkomstökning som framkommer vid jämförelse mellan avsättningsåret och något av de när- mast föregående två åren. Slutligen anser kommittén att de nuvarande reglerna är krångliga och svåröverskådliga. Med anledning av denna kritik framlägger kommittén ett förslag som i huvudsak innebär. att man i hela systemet skall utgå från nettoinkomster samt att avsättningen skall få avse högst 70% av den mellanskillnad som då framkommer vid jämförelse mellan avsättningsårets och ett av de två föregående årens inkomst.

• Sida 91
•  Original

Prop. 1984/85: 93 . ' 91

Vad först angår kommitténs kritik av att bruttointäkterna används som jämförelseunderlag är det möjligt att denna är riktig. De exempel härpå som kommittén ger är emellertid inte helt övertygande. Båda de angivna ytterlighetssituationerna synes vara sällsynta, och när det gäller den i vilken kommittén anser avsättning orättmätig synes situationen knappast medge vederbörande att i praktiken göra någon avsättning alls. låt vara att reglerna ger honom en teoretisk möjlighet därtill.

KLYS har hittills varit av den uppfattningen, att det inte varit av en tillfällighet som lagstiftaren valt bruttointäkterna som jämförelsetal. Om man valt nettointäkterna som jämförelsetal hade det nämligen varit möjligt för vederbörande att manipulera avsättningsårets nettoinkomstredovisning genom att avstå från avdrag och på det sättet åstadkomma den för avsätt- ning förutsatta 50%-iga .merintäkten. Man kan också till "försvar" för nuvarande jämförelsetal ta det fallet, att den skattskyldige under avsätt- ningsåret sista gången har rätt att göra ett betydande förlustavdrag; hade han haft ett år kvar kunde han ha delat upp det. Om nettointäkten räknats skulle han alltså av en tillfällighet ha fått ett sämre läge.

Av det sagda framgår att KLYS har svårt att entydigt ansluta sig till den ena eller andra modellen. Emellertid är det uppenbart. att systemet i övrigt är oberoende av vilken modell som väljs. Det torde vara fullt möjligt att inom ramen för nuvarande system övergå till nettointäkten som jämförelse för bedömning av huruvida avsättning alls skall få ske.

I kommitténs påpekande, att nuvarande system tillåter att man avsätter mer än skillnaden mellan avsättningsårets och jämförelseårets inkomst. tycks ligga ett ogillande av att så får ske. KLYS kan i så fall inte dela denna inställning. Som ovan framhållits i samband med diskussionen om värdet av ackumulerad inkomst (sid. 9) har påpekats att en kulturarbetare ibland för sin försörjning måste ta annat arbete och bara väntar på sitt ”genom- brott" för att kunna sluta detta arbete. Låt oss ta ett exempel. En författa- re livnär sig som lärare; han får i och för sig stegvis högre författarinkoms- ter. men de är inte tillräckligt stabilt höga för att han helt skall våga sadla om: ett år stiger de dock från 100000 till 150000 och därmed kan han enligt nuvarande regler avsätta 100000 kr. som kan bilda bas för hans avsked _som lärare och för nästa års arbete som författare. KLYS anser det i en sådan situation inte bara rimligt utan nödvändigt att avsättning får ske med mer än mellanskillnaden.

Kommitténs sista kritik. att nuvarande regler är krångliga. kan KLYS inte dela. Det är några baselement man måste vara medveten om. men sedan systemet nu fungerat några år är alla inblandade myndigheter och organisationer väl förtrogna med hur det skall fungera. Från den enskildes möjlighet att tillgodogöra sig bestämmelserna skall naturligtvis inte bortses. men dels måste han i regel i sådana här fall söka sakkunnig hjälp innan han beslutar sig. dels torde han knappast bli klokare av att läsa kommitténs lagförslag än av att läsa den nuvarande lagen; båda innehåller 'element som måste förklaras för en lekman.

Enligt KLYS uppfattning ger kommitténs tre kritiska anmärkningar ej anledning att övergå till ett annat system. Likväl föreslår kommittén detta. såvitt KLYS kan förstå i första hand för att möjliggöra avsättningar på lägre nivå än som nu är möjligt. Till detta vill KLYS anföra följande.

Huvudsyftet med uppskovskonto är att en person med tillfälligt höga inkomster skall få en inkomstutjämning som motverkar att progressiva skatten drabbar oskäligt hårt. Ett skäl till upphovsmannakonto kan också vara, att en kulturarbetare skall få fördela inkomster så att han kan utnyttja

• Sida 92
•  Original

Prop. 1984/85 : 93 92

regelmässigt återkommande kostnadsavdrag när inkomstfluktuationerna eljest inte skulle medge det. Det första syftet förutsätter uppenbarligen i regel avsättning på relativt hög inkomstnivå. där marginalskatteskillnaden blir kännbar med respektive utan avsättning. Det andra syftet kan däremot tillgodoses även på relativt låg avsättningsnivå. ,

Kulturskattekommitténs förslag möjliggör avsättning av minimibeloppet 10000 kr redan vid en inkomst om lite drygt 24000 kr — under förutsättning attjämförelseinkomsten är så låg som 10000 kr. Det nuvarande systemet medger avsättning av minimibeloppet 10000 kr först vid en inkomst om 40000 kr — vilket i sin tur förutsätter att jämförelseinkomsten är högst 26667 kr. När jämförelseinkomsten ligger högre ger kommitténs förslag sämre avsättningsmöjligheter än nuvarande lag: skillnaden är märkbar redan vid jämförelseinkomster på 30—40000 kr (och då mest i de lägre skikten) och blir med stigande jämförelseinkomst avsevärd. I det nyss angivna exemplet då en lärare/författare nu får avsätta 100000 kr skulle kommitténs förslag endast tillåta 35000 kr. Vid en jämförelseinkomst på 200000 kr — och den är realistisk som exempel på fall då skatteprogres- sionen har mycket negativa effekter på tillfälliga inkomsttoppar — ger nuvarande lag möjlighet att vid 300000 kr (som ju blir lägsta möjliga utgångspunkt) avsätta 130000 kr mer än enligt förslaget! '

Analysen ger vid handen att kommittéförslaget visserligen har vissa positiva effekter vid låga inkomster, men mycket negativa vid medelhöga och höga. Vid låga inkomster är vinsten i form av minskad skatteprogres- sion ingen eller i varje fall försumbar: fördelen ligger här helt i möjligheten att med avsättningen täcka kostnader. Eftersom det är de höga marginal— skatternas verkan som skall mildras, ter det sig orimligt att för dessa udda avdragsfalls skull offra just de grupper som skulle kunna dra fördel av uppskovskontot. KLYS” slutsats blir således att de vinster som kan göras på låga inkomstnivåer med kommitténs förslag inte på något sätt uppväger de förluster som görs av dem som kontot primärt var avsett för.

KLYS har redan framhållit. att det inte bör ses som något konstruktions- fel. att det nuvarande systemet ger möjlighet till avsättning av mer än mellanskillnaden mellan avsättningsårets och jämförelseårcts inkomster. Vi har ovan motiverat vår ståndpunkt. Kommitténs kommentar till sin andra tabell (sid. 121) att dess förslag —- som inte tillåter att mer än 70% av mellanskillnaden avsätts och som enligt tabellen leder till försämring av avsättningsmöjligheten med mellan 16000 och 27 000 kr på tabellens nivåer — ger ett mer balanserat utfall, kan därför inte godtas som en objektiv beskrivning av verkligheten. ,

På grund av det anfärda får KLYS avstyrka kommitténs förslag att avsättning endast skall få ske med 70 % av inkomstökningen. [ stället vill KL YS förorda att det nuvarande systemet bibehålls.

Som ovan sagts kan KLYS inte avgöra om det är riktigare att göra jämförelser mellan nettoinkomster än mellan bruttoinkomster. Om det anses riktigare, bör en sådan ändring göras i det nuvarande systemet.

Skulle det anses att kommitténs system, enligt vilket avsättningsrätten begränsas till merinkomsten, är riktigare än det nuvarande, _vrkar KLYS, att systemet utformas så att avsättningen får avse [00% av mellanskillna- den mellan de båda jämförda inkomsterna.

Föreningen Svenska populärauktorer ansluter sig till konstnärsnämn- dens och KLYS” yttranden. Föreningen Svenska tecknare anför:

• Sida 93
•  Original

Prop. 1984/85: 93 ' '93

Så vitt vi kan förstå är de förändringar som Kulturskattekommittén föreslår när det gäller upphovsmannakonto av den art att det för låga inkomstlägen är av marginell betydelse. Däremot innebär de en försämring ide högre inkomstlägena. Avsättning till ett upphovsmannakonto under ett framgångsrikt inkomstår ärju en möjlighet för en kulturarbetare att "inve- stera i sig själv" och kanske kunna satsa full tid på sin konstnärliga verksamhet under de närmast följande åren. Vi ser ingen anledning att ändra i de nuvarande bestämmelserna beträffande upphovsmannakonto.

Sveriges författarförbund avstyrker förslaget och anför:

När kommittén nu vill ändra på ett fungerande och inarbetat regelsystem är detta enligt SFFs mening mindre välbetänkt. Visserligen innebär kom- mitténs förslag utvidgade möjligheter för kulturarbetare med låga inkoms- ter att göra avsättning till upphovsmannakontot. men dessa har av förklar- liga skäl begränsade möjligheter att göra sådan avsättning. Den skattemäs- siga effekten av avsättningen i låga inkomstlägen är också mycket begrän- sad. För kulturarbetare med tillfälliga inkomsttoppar innebär förslaget väsentliga försämringar i jämförelse med nu gällande regler.

Lantbrukarnas skattedelegation anser det däremot väl motiverat att låta nettointäkten bli avgörande för uppskovsberäkningen. Sveriges industriförbtmd anför:

Vi delar kommitténs uppfattning att rätten till uppskov skall grundas på enjämförelse av förändringarna av nettointäkterna i stället för bruttointäk- terna. Den av kommittén förordade 70 procentsnivån synes därvid också väl avvägd. Vi tillstyrker därför förslaget i dessa delar.

Förslaget att tjänsteinkomster i vissa fall skall få ligga till grund för insättning kritiseras från administrativt håll. Kammarrätten i Jönköping anför:

Beträffande upphovsmannaintäkt i inkomstslaget tjänst menar kammar- rätten att det i och för sig, på de skäl som anförts i betänkandet. finns anledning ifrågasätta om nuvarande koppling till regler för rörelseidkare är lämplig för de fria kulturarbetarna. Å andra sidan måste även här i viss mån ifrågasättas om utvidgningen kan förenas med det grundläggande ändamålet med kontot. Det kan således ifrågasättas om ifrågavarande inkomst kan anges med sådan grad av tydlighet att en uppskovsbestäm- melse i praktiken blir tillräckligt hanterlig. Främst kravet på att det skall vara fråga om en anställning av "tillfällig beskaffenhet" kan bli svårbe- dömt. Det kan inte heller uteslutas att svårigheter kan uppkomma vad gäller bedömningen av om fråga är om upphovsmannaintäkt eller ej. Vi- dare skall enligt förslaget från upphovsmannakonto återfört belopp tas upp som inkomst av rörelse. oaktat det avsatta således kan härröra från in- komst av tjänst. Kammarrätten har i och för sig ingen erinran häremot, men vill i samband härmed påpeka den även av kommittén uppmärksam- made frågan om risken för felaktigt uttag av egenavgifter på återförda kontobelopp. Slutligen måste påtalas att förslaget kan leda till mer eller mindre berättigade krav från andra yrkesgrupper med oregelbundna in- komster, t. ex. provisionsanställda.

• Sida 94
•  Original

Prop. 1984/85: 93 94

Med hänvisning till ovan angivna synpunkter ställer sig kammarrätten mycket tveksam till förslaget i denna del och förordar att det inte genom- förs.

RS V anför:

RSV vill bestämt avstyrka denna förändring. Anledningarna härtill är två.

För det första är avsikten med uppskovet att fördela inkomsten under ett gynnsamt år på ett eller flera efterföljande år med ett sämre utfall. Det saknas anledning att anta att t. ex. en konstnär just under det mest gynn- samma åre-t har varit tvungen att ta en tillfällig anställning för att kunna försörja sig. Om anställningen ingår som ett led i ett projekt e.dyl. som konstnären har åtagit sig är den ju jämförbar med vilken löpande inkomst som helst och bör inte särbehandlas i förhållande till annan lön. Eftersom den positiva särbehandling som kontoavsättningen innebär bör förbehållas de fall där det är motiverat. dvs. främst de fall som anges ovan i andra stycket av detta avsnitt, bör uppskov med beskattningen av tjänstein- komster inte komma ifråga.

Det andra skälet till att tjänsteinkomster inte bör få föranleda uppskov är de komplikationer som skulle uppstå på avgiftssidan. Kommittén föreslår nämligen att de belopp som tas ut från kontot skall återföras till beskatt- ning i inkomstslaget rörelse. Det skulle medföra stora svårigheter att kontrollera i vilka fall arbetsgivaravgifter redan är betalda resp. i vilka fall egenavgifter skall påföras. Såsom kommittén har påpekat förekommer detta problem i viss utsträckning redan i dag. nämligen då det finns ett likställighetsavtal. Problemets omfattning är dock begränsad, eftersom de skattskyldiga torde föredra att omedelbart beskattas för sådana intäkter som omfattas av likställighetsavtal. och på uppskovskontot sätta in endast avgiftspliktiga intäkter. Om en skattskyldig för visst fall väljer en omvänd ordning — att få uppskov med den inkomst som omfattas av likställighets- avtal — ankommer det på honom att visa att egenavgifter inte skall beräk- nas när beloppet återförs till beskattning. RSV anser att detta för de skattskyldiga relativt svårbegripliga och för beskattningsmyndigheterna svårkontrollerade område inte bör utvidgas.

Länsstyrelsen i Uppsala län anför:

På främst en punkt medför den av kommittén föreslagna ordningen att tillämpnings- och kontrollsvårigheter uppkommer. Det gäller de avsätt- ningar som härrör från inkomst av tjänst eller inkomst som omfattas av likställighetsavtal. Vid återförandet av dessa inkomster förutsätter kom- mitténs förslag att dessa ej drabbas av egenavgifter. För undvikande av tillämpningsproblem har kommittén valt att lägga bevisbördan på den skattskyldige. Ett visst belopp skall undantas från avgiftsbeläggning endast om den skattskyldige uttryckligen yrkar det och styrker att avsättningen härrör från tjänsteinkomst eller inkomst som omfattas av likställighetsav- tal. Här är att märka att reglerna ställer stora krav på ordnade noteringar och underlag. Kommittén har beträffande bokföringsskyldigheten funnit det angeläget att förenkla för kulturarbetarna. Med hänsyn härtill förefaller det tveksamt om vad som kan vinnas. genom att i underlaget för avsätt- ningarna inräkna även tillfälliga tjänsteinkomster och inkomster som om- fattas av likställighetsavtal, motsvaras av ett system som ställer stora krav på dess användare.

• Sida 95
•  Original

Prop. 1984/85: 93 ' 95

Styrelsen för Sveriges författarfond tillstyrker förslaget. KLYS tillstyrker förslaget och anför:

Som tidigare framhållits kan det ibland vara en tillfällighet om en kultur— arbetarinkomst redovisas under tjänst eller under rörelse. Det har därför kunnat innebära en orättvisa, att upphovsmannakonto endast fått avse rörelseinkomster; en tillfälligt hög inkomst av projektanställning inom yrket har således ej räknats vare sig som jämförelseinkomst eller vid beräkning av avdrag.

Föreningen Svenska tonsättare anför:

Tonsättarnas inkomster består dels av upphovsrättsliga ersättningar dels av ersättningar för uppdrag/anställning. De upphovsrättsliga ersättningar- nas storlek är ofta mycket varierande från år till år och tonsättarna har varken möjlighet att påverka eller i förväg beräkna dessa inkomster. Det är emellertid lika omöjligt för tonsättarna att beräkna om och när han/hon får ett kompositionsuppdrag. '

Enligt den nuvarande lagen om upphovsmannakonto berättigar enbart sådan inkomst till uppskov som någon uppburit i egenskap av upphovs- man. Det riktiga behovet av möjligheten till avsättning till kontot uppstår för tonsättarens del när han/hon får en stor beställning och det slumpar sig så att under samma år kommer en stor STIM-avräkning som ackumulerar upphovsrättsliga ersättningar från flera tidigare års arbete. Fst vill därför understryka vikten av. att enligt kommitténs förslag. inkomst av tjänst av tillfällig beskaffenhet inom upphovsmannens verksamhetsområde får med- räknas vid beräkning av avsättningsrätt.

Svenska teaterft'irbundet anför:

Teaterförbundet finner det viktigt att nuvarande system utvidgas till att också omfatta utövande konstnärer, samt intäkt av tjänst om intäkten härrör från en anställning av tillfällig beskaffenhet.

Sveriges författanförhund tillstyrker förslaget. Svenska revisorsamftmdet SRS anför:

lnkomstslaget tjänst har inte i något annat sammanhang tillåtits ingå i underlag för avsättning eller annan periodisering. Tillräckliga skäl har enligt samfundets mening inte förebragts för att nu införa andra principer.

Sveriges advokatsamfund ifrågasätter om inte också uppfinnare skall ha rätt att göra insättning från inkomst av tjänst. Enligt samfundet är det inte ovanligt att också en uppfinnare har tillfälliga anställningar vid sidan av sin uppfinnarverksamhet.

Åtskilliga remissinstanser har kommenterat förslaget att fotografer och utövande konstnärer skall få utnyttja uppskovssystemet.

Statens kulturråd, konstnärsnämnden, styrelser: för Sveriges författar- fond. Svenska musikerförbundet och Sveriges författarförbund tillstyrker förslaget.

• Sida 96
•  Original

Propt 1984/85: 93 ' - 96

Kammarrätten i Jönköping anser inte att fotograferna bör ha rätt till uppskov. Kammarrätten anför: '

Såvitt gäller fotografer finner kammarrätten att de av kommittén redo- gjorda skälen mot denna utvidgade rätt till skattemässig inkomstutjämning är så starka att fotograferna generellt inte skall omfattas av uppskovslag- 'stiftningen. En sådan utvidgning kan inte anses stå i överensstämmelse med de grundläggande syften och förutsättningar för kontots införande för vilka kammarrätten tidigare i korthet redogjort. Alternativet är att utskilja och definiera de fotografer som borde komma ifråga, vilket dock torde vara svårt att åstadkomma. Kammarrätten avstyrker således kommitténs förslag om en generell utvidgning i denna del.

Förslaget tillstyrks däremot av RSV och Taxeringsnämndsordfr'iran- denas riksförbund. KLYS anför:-

KLYS har alltid räknat fotograferna till gruppen skapande konstnärer; de är alltså kulturarbetare i de betydelser ordet kan hai kultur- och fackpoli- tiska sammanhang. När den nuvarande lagen om upphovsmannakonto förbereddes, utgick KLYS därför från att fotograferna skulle medräknas bland övriga upphovsmän: de har ofta en arbets- och inkomstsituation som är lik andra bildkonstnärers. Att de ej medtogs den gången blev en besvi- kelse. Det är därför mycket tillfredsställande att Kulturskattekommittén nu föreslår att nyssnämnda synpunkter tillgodoses.

RSV kommenterar förslaget att ge utövande konstnärer rätt att utnyttja upphovsmannakonto. RSV anför:

När det däremot gäller förslaget att utvidga uppskovsmöjligheterna till att omfatta också utövande konstnärer vill RSV anföra följande. Det starkaste Skälet till att införa upphovsmannakonton var. att det beroende på den tid det tar att framställa ett verk, möjligheterna till avsättning och variationerna i efterfrågan. kan förflyta långa perioder under vilka verkets upphovsman får ringa eller ingen inkomst av sitt arbete. När inkomst senare flyter in kan den i vissa fall uppgå till betydande belopp under en relativt kort tidrymd. varefter ännu en period med låga inkomster kan inträda. Dessa förhållanden torde ofta gälla för bl. a. författare. bildkonst- närer och tonsättare.

För utövande konstnärer, t.ex. musiker eller recitatörer', kan inkoms- tens storlek säkerligen också variera kraftigt mellan åren. Orsaken till variationen i inkomst för dessa kategorier torde emellertid inte vara den- samma som för upphovsmän. Anledningen torde i stället vara en i och för Sig naturlig variation i antalet arbetstillfällen. som inte har något direkt samband med att det tar lång tid att framställa ett nytt verk som kan föranleda nya inkomster.

Att arbetstillfällena för en utövande konstnär kan vara få, så att veder- börande under vissa perioder är utan engagemang. bör enligt RSVs mening inte åtgärdas med hjälp av skattelagstiftningen. Detta skulle nämligen omedelbart leda till krav från andra grupper med varierande inkomster. att också få göra kontoavsättningar. RSV anser att uppskovsmöjligheten bör reserveras för sådana kategorier där det på grund av en lång framställ- nings— eller tillväxtperiod är ofrånkomligt med stora variationer i inkoms-

• Sida 97
•  Original

Prop. 1984/85: 93 ' 97

tens storlek. Detta slag av uppskovsmöjlighet bör därför inte utvidgas utöver vad som redan gäller (upphovsmannakonto, uppfinnarkonto och

Skogskonto).

Taxeringsnämndsarförandenas riksförbund anför:

Däremot anser förbundet att arbetsförhållandena för utövande konst- närer avviker på ett sådant sätt från vad som gäller för dem som i dag omfattas av uppskovsmöjligheterna att fråga därmed uppkommer om möj- ligheter för inkomstutjämning även för vissa andra grupper skattskyldiga. t.ex. vissa idrottsmän. Förbundet anser att möjligheterna till uppskov måste vara begränsade. Den föreslagna utvidgningen medför. som antytts. att man får en mindre naturlig gränsdragning än" enligt dagens regler. TOR avstyrker därför kommitténs förslag.

KLYS anför:

Även kommitténs förslag att musiker och skådespelare skall få göra avsättning till uppskovskonto finner vi välgrundat. För att undvika miss- förstånd vill KLYS här dock korrigera ett uttalande från kommittén (sid. 123 yn). När en skapande upphovsman exekverar sitt eget verk är han inte ”utövande konstnär" utan han utövarjust en del av sin upphovsrätt sådan den beskrivs i 2 & upphovsrättslagen . För att en tonsättare skall få räkna in framförandet av egna verk eller en författare skall få medräkna inkomster av egna diktuppläsningar behövs således ej den här föreslagna utvidgning- en. Det är emellertid en marginell anmärkning: det väsentliga är att de egentliga exekutörerna på frilansbas får möjlighet till uppskov med be- skattning.

Svenska artisters aelz musikers intresseorganisation anför:

Grundtanken bakom upphovsmannakonto är att tillfälligt höga inkoms- ter skall kunna jämnas ut så att den progressiva skatten inte skall drabba _den enskilde kulturarbetaren oskäligt hårt.

Med hänsyn till den mycket ojämna inkomst som ofta är en utövande konstnärs stora dilemma. är det angeläget att även dessa ”utövande" yrkesgrupper inkluderas i systemet.

Lantbrukarnas skattedelegation anför:

Däremot ställer sig delegationen tveksam till förslaget att utövande konstnärer skall omfattas av uppskovsmöjligheten. Om utvidgning sker på detta sätt kan även andra grupper med fog göra anspråk på att få samma behandling. Delegationen avstyrker därför förslaget i denna del.

Förslaget att uppfinnare som är delägare i handelsbolag skall få utnyttja uppskovssystemet berörs i flera yttranden.

Kammarrätten i Jönköping anför:

Såvitt gäller uppfinnarkonto tillstyrker kammarrätten att även en uppfin- nare, som är delägare i handelsbolag med inkomst från en av honom gjord uppfinning. skall omfattas av uppskovsrätt. De av kommittén därvid an- givna restriktionerna finner även kammarrätten nödvändiga.

• Sida 98
•  Original

Prop. 1984/85: 93 . ' 98 RS Vanför:

Beträffande rätt till insättning på uppfinnarkonto då verksamheten be- drivs i handelsbolagsform har chefen för budgetdepartementet redan ut- - tryckt en uppfattning i denna fråga (prop 1981/82z79): en utvidgning av uppskovsreglerna till att omfatta även inkomst som tillfaller handelsbolag skulle komplicera regelsystemet. Detta uttalande gällde frågan helt gene- rellt. Om man dessutom skulle medge uppskov enbart för uppfinnaren/ uppfinnarna i handelsbolaget och endast de intäkter i bolaget som avsåg exploatering av uppfinningarna skulle möjighcterna till en effektiv kontroll av att reglerna följdes bli mycket små. Denna utvidgning i fråga om uppskovsmöjligheter strider direkt mot kravet på förenklingar i skattelag- stiftningen. varför RSV avstyrker förslaget.

STU anför:

Det är också bra att de föreslagna reglerna även omfattar delägare i handelsbolag som har uppfinnarintäkterna från handelsbolaget.

STU ifrågasätter dock om den hårda restriktion. att bolagets verksamhet uteslutande får avse utnyttjandet av uppfinningen. är nödvändig. Det torde inte vara mycket svårare att renodla uppfinnarinkomsten i ett handelsbolag än i en enskild firma.

Enligt prop. l98l/82:79 kan uppfinnarintäkt uppstå när en uppfinning utnyttjas som ett led i tillverkningen av produkt. I detta fall eller om bolaget tillverkar en produkt som kompletterar den produkt uppfinningen avser, kan uppfinnaren/delägaren enligt den föreslagna regeln ej utnyttja uppskovskonto.

Det förekommer många fall där ett handelsbolags huvudsakliga verk- samhet består i att utnyttja av delägare gjorda uppfinningar men också omfattar viss uppdragsverksamhet. Även ett mycket begränsat sådant uppdrag skulle diskvalificera delägare att utnyttja uppskovskonto. Proble- met kan naturligtvis lösas genom att man bildar två olika handelsbolag för de båda verksamhetsgrcnarna. men det synes vara en onödig komplika- tion. '

STU anser att förslaget bör ändras och att 54 kan tillämpas även beträffande handelsbolag.

Sveriges industrijörbund anför:

lnom kommittén har också övervägts huruvida uppskovsrätten skall avse även uppfinnarinkomster från handelsbolag. Det föreslås därvid att uppfinnare som är delägare i handelsbolag skall omfattas av uppskovsrät- ten medan däremot andra delägare ej skall ha sådan rätt. Principiellt anser vi att det kan ifrågasättas om inte alla delägare bör beskattas på samma sätt. '

Det främsta skälet till uppskovsrätten är att uppnå en rimlig resultatut- jämning mellan åren. Med hänsyn härtill kan något skäl att beskatta det kapital eller arbete som tillförs av andra än uppfinnare knappast åberopas. Vi anser därför att uppskovsrätten bör omfatta samtliga bolagsdelägare.

Två remissinstanser anser att reglerna för upphovsmannakonto skall kompletteras på motsvarande sätt. Svenska sparbanksföreningen anför:

• Sida 99
•  Original

Prop. 1984/85: 93 99

Det saknas enligt föreningens mening skäl att göra skillnad mellan upp- hovsmannakonto och uppfinnarkonto i fråga om rätten för delägare i handelsbolag att göra avsättningar. Det är nämligen mycket vanligt även bland kulturarbetare, t. ex. läromedelsförfattare. att verksamheten drivs i handelsbolag.

Läromedelsförfattarnas förening anför:

Precis som det är vanligt att uppfinnare arbetar tillsammans med andra i handelsbolagets form är det vanligt att läromedels- Och faktaförfattare gör det. LFF har för sin del svårt att förstå varför inte en upphovsman. vilken är delägare i handelsbolag på samma sätt som uppfinnare. skall omfattas av uppskovsrätt. Självklart skall upphovsmannen, liksom uppfinnaren, vara skyldig att förebringa all den utredning. som erfordras för att uppskovsrät- ten skall kunna konstateras. så att ej andra delägare än upphovsmannen själv kommer i åtnjutande av uppskovsrätten.

LFF föreslår att sista meningen i l ä i ”Lag om uppskovskonto för upphovsmän m. fl." får samma lydelse som motsvarande paragrafi "Lag om uppskovskonto för upplinnare", dvs. ”Delägare i dödsbo. för vilka reglerna om handelsbolag skall tillämpas. har inte rätt. till uppskov för bolagets inkomst".

Konsekvenserna för bankernas del av omläggningen av uppskovsreg- lerna berörs också i två yttranden. Svenska hankföreningen anför:

De förutsättningar som gäller för inbetalning till upphovsmannakonto resp. uppfinnarkonto enligt de båda lagförslagen därom är tämligen vagt angivna i lagtexten. En insättning på ett sådant konto kan i och för sig inte utan vidare åberopas för uppskov med erläggande av skatt. Det 'är dock ändå en risk att den person som fått ett sådant konto öppnat för sig och fått göra insättningar på kontot uppfattar detta som en garanti för att han skall få uppskov med erläggande av skatten med efterföljande kritik mot ban- ken, som medgett insättningarna. för det fall uppskov inte skulle medgc's. Det är därför från bankernas synpunkt angeläget att förutsättningarna för inbetalning till sådana konton preciseras tydligare i lagtexten än som gjorts i kommitténs förslag.

Sveriges _R'ireningshankers förbund anför:

De båda kontoformerna har givetvis en viktig funktion för upphovsmän och uppfinnare. Ur bankernas synpunkt har de emellertid endast en mar- ginell betydelse.

Från bankernas synpunkt finns ingen anledning att anlägga andra syn- punkter på ifrågavarande konton än att reglerna för dessa skall vara så enkla och tydliga att de kan hanteras av bankernas personal och att de kan anpassas till bankernas kontorutiner. Nu gällande regler har — såvitt SFF erfarit — inte medfört några nämnvärda problem i dessa hänseenden.

Utan att vilja framföra någon kritik mot det materiella innehållet i kommitténs förslag kan SFF konstatera att det är svårt att ha någon bestämd uppfattning huruvida de nya reglerna blir lättare att tillämpa för bankerna — eller för andra som påverkas av förslagen.

• Sida 100
•  Original

Prop. 1984/85: 93 100

12. Kvittning vid beräkning av underlag för tilläggsbelopp

Kommittén föreslår att en ny kvittningsregel skall införas vid beräkning av underlag för det i statsskatten ingående tilläggsbeloppet. Enligt den föreslagna regeln skall underskott i rörelse avseende litterär och konstnär- lig verksamhet få kvittas mot överskott av rörelseinkomst eller tillfällig tjänsteinkomst inom samma verksamhetsområdef

Från administrativt håll avstyrks — med ett undantag — förslaget.

Kammarrätten iJönköpirrg anför:

Kommitténs förslag om undantag för kulturarbetare är av genomgripan- de karaktär. Kulturarbetarna skulle få en kvittningsmöjlighet som andra grupper saknar. trots lika vägande skäl. Som exempel kan anges skattskyl- dig som kan ha flera till rörelse hänförliga förvärvskällor. Frågan om ytterligare undantag från kvittningsförbudet måste självfallet uppmärk- sammas. På sätt kommittén angivit är en sådan översyn avsedd. Kammar- rätten är av den bestämda uppfattningen att frågan om utvidgning av de . situationer i vilka kvittningsrätt eventuellt skall medgivas måste tas upp i ett större sammanhang och föregås av en mer djupgående utredning, än vad som varit möjligt för kulturskattekommittén. Att nu genomföra ett undantag enbart för kulturarbetarnas vidkommande bör enligt kammarrät- tens mening inte komma i fråga. För övrigt ifrågasätts om inte syftet med förslaget i viss omfattning kan tillgodoses genom att omkostnaderna i fråga till större del avdrages under inkomst av tjänst. För det fall genomförande av förslaget övervägs vill kammarrätten peka på vissa tillämpningssvårig- heter. som kommer att uppstå. Det anges bl. a. som förutsättning att fråga är om en tillfällig anställning inom kulturarbetarens verksamhetsområde. Vad som skall avses med "tillfällig anställning" och "inom sitt verksam- hetsområdc” torde kräva ytterligare klargöranden. Kan t.ex. en långvarig deltidsanställning som lärare vid en konstskola betraktas som sådan för en

' bildkonstnär?

Kammarrätten kan således inte tillstyrka att ett förslag om ytterligare undantag enbart för kulturarbetarnas vidkommande nu genomförs. Frågan bör dock särskilt uppmärksammas av 1980 års företagsskattekommitté.

RS V anför:

RSV delar kommitténs uppfattning att det s.k. kvittningsförbudet kan medföra skattemässigt negativa effekter för sådana kulturarbetare som tagit tillfällig anställning men som eljest redovisar sina intäkter i inkomst- slaget rörelse. RSV vill dock i detta sammanhang betona att problemet uppkommer först då underlaget för tilläggsbelopp överstiger den s.k. brytpunkten. Mot bakgrund av redogörelsen i avsnittet Kulturarbetarnas ekonomiska och sociala villkor synes problemet vara av liten omfattning.

Det problem som kommittén i detta sammanhang har tagit upp torde emellertid inte vara unikt för kulturarbetare. RSV kan peka på en rad skilda verksamhetsområden. där utövaren vanligen redovisar sina intäkter i inkomstslaget rörelse men där det kan förekomma skilda slag av tillfälliga anställningar. Här må nämnas t. ex. arkitekter eller konsulter av skilda slag (data—. ingenjörs-. VVS-). Om man inför denna kvittningsrätt för kulturar- betarna torde det vara ofrånkomligt att även dessa andra grupper kräver en

• Sida 101
•  Original

Prop. 1984/85: 93 101

motsvarande kvittningsrätt. För att man skall kunna åstadkomma denna kvittningsrätt för kulturarbetarna torde det därför vara ofrånkomligt med en generell kvittningsrätt avseende underskott av rörelse/tillfällig anställ- ning.

Den föreslagna lösningen synes härutöver medföra vissa praktiska pro- blem. Detta gäller bl.a. begreppet "tillfällig anställning". Kommittén har inte själv kunnat lämna någon definition på detta begrepp ts. 103 i betän- kandet). Man har funnit att det inte är lämpligt att fixera någon tidsgräns, bl.a. beroende på att en projektanställning kan vara ett deltidsuppdrag som under en längre tid utförs vid sidan av den vanliga verksamheten. Man har därför konstaterat att en friare prövning bör ske och hänföra sig till att anställningen är ett naturligt inslag i den verksamhetsform varunder veder- börande bedriver sitt arbete. Enligt RSVs bedömning medför detta krav på en friare prövning utomordentligt stora tillämpningsproblem — särskilt som kvittningsrätten, enligt vad ovan anförts. inte torde kunna begränsas till enbart kulturarbetarna.

Ett härmed sammanhängande praktiskt problem är frågan vilken utred- ning som den skattskyldige skall kunna prestera för att kunna erhålla den yrkade kvittningen. Det torde i många fall bli svårt för den skattskyldige att redan under taxeringsåret visa att den ifrågavarande anställningen är av tillfällig natur. I många fall torde detta kunna visas först efter taxerings- årets utgång. Detta innebär att beslutsunderlaget finns tillgängligt först i skattedomstolarna. Förslaget torde därför medföra en ökad arbetsbörda både för beskattningsmyndigheterna och för skattedomstolarna.

Den kritik som ovan riktats mot den föreslagna kvittningsrätten gäller i lika hög grad förslaget till kvittningsrätt när en kulturarbetare har flera förvärvskällor inom inkomstslaget rörelse. Om kvittningsrätten skulle avse enbart kulturarbetare torde stora problem uppkomma vid beskattnings- myndighetcrnas prövning "utifrån allmänna bedömningsgrunder" vad som är att hänföra till litterär eller konstnärlig verksamhet. Även här torde andra grupper i samhället komma att kräva en motsvarande kvittningsrätt, varför denna i så fall måste göras generell.

RSV avstyrker förslaget om en särskild kvittningsrätt för kulturarbetare.

Enligt RRV komplicerar förslaget den nyligen genomförda skatterefor- men. RRV avstyrker därför förslaget.

Länsstyrelsen i Uppsala län har däremot inget att erinra mot förslaget. Länsstyrelsen anför:

Så som kommittén noterat (sid. 103 f) kan begreppet tillfällig anställning föranleda gränsdragningsproblem. För undvikande av dessa synes kom- mittén förorda att bevisbördan för att fråga är om en tillfällig anställning läggs på den skattskyldige vilken även har att framställa särskilt .yrkande om att kvittning skall ske. För att undvika rättsosäkerhet finner länsstyrel- sen det vara av vikt att närmare anvisningar rörande när en anställning skall anses vara av tillfällig natur ges.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför:

Enligt länsstyrelsens uppfattning bör det föreligga ett direkt samband mellan inkomsterna och kostnaderna för att kvittning skall tillåtas. Enbart det förhållandet att verksamheterna är ett utflöde av en persons skapande

• Sida 102
•  Original

Prop. 1984/85: 93 102

förmåga är inte tillräckligt. Det föreslagna undantaget från kvittningsförbu- det är därför inte motiverat. Länsstyrelsen avstyrker förslaget i denna del.

Länsstyrelsen i Västerbottens län anför:

En kvittningsrätt på sätt föreslås skulle sannolikt medföra svåra av- gränsningsproblem mellan förvärvskällorna samt svårighet även då det gäller att avgöra om samma verksamhetsområde föreligger. Det synes i stället vara att föredra — i den mån kulturarbetaren finner att samma verksamhetsområden är i fråga — att-denne i rörelsebilagan redovisar den intäkt som annars skulle ha redovisats i förvärvskällan tjänst, och träffar s.k. likställighetsavtal med uppdragsgivaren. Genom ett sådant förfarande skulle kravet på kvittning endast i undantagsfall vålla'problem. Skulle förvärvskällorna vara så vitt skilda att de inte kan redovisas i samma inkomstslag. synes anledning saknas att införa någon kvittningsrätt mellan förvärvskällorna. Av kommittén föreslagen kvittningsmodell bör inte infö- ras.

Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund anför:

Kommittén har visat att kvittningsförbudet kan medföra skattemässiga negativa effekter för kulturarbetare som har tillfällig anställning. men som i övrigt redovisar sina intäkter i rörelse. TOR delar kommitténs uppfattning att detta förhållande inte är materiellt helt tillfredsställande. En förutsätt- ning för att situationen uppstår är emellertid 'att underlaget för tilläggsbe- lopp överstigerlbrytpunkten vilket torde innebära att det här är fråga om ett relativt begränsat antal skattskyldiga. Man kan också räkna med att andra kategorier skattskyldiga anser sig drabbade på motsvarande sätt ("se t. ex. betänkandet Kreativ finansiering. SOU 1983: 59. sid. 3l9 ff). En prövning av frågan om kvittningsrätt bör därför ske först i ett större sammanhang.

Svenska uppfinnare/("irerzingen anser det beklagligt att förslaget inte synes omfatta uppfinnare.

[ övrigt är remissutfallet i stort sett positivt. Konstnärsnämnden tillstyrker förslaget. KLYS tillstyrker förslaget och anför:

Kommunalskattelagens strikta uppdelning på olika inkomstslag och den nyligen införda begränsningen av rätt till'underskottsavdrag skulle, om reglerna tillämpades fullt ut. kunna få mycket negativa konsekvenser för vissa kulturarbetare. konsekvenser som uppenbarligen inte kan ha varit avsedda när avdragsbegränsningen infördes. Om en kulturarbetare redovi- sar sin inkomst under rörelse eller under tjänst kan mången gång bero av tillfälligheter. trots att det hela tiden är fråga om en och samma verksam- het. Det förslag som Kulturskattekommittén framlägger innebär att denna verksamhet skattemässigt behandlas som den enhet den är. även om inkomster och utgifter i deklarationen hamnat under skilda inkomstslag. När kommittén nu valt att avvisa KLYS” krav på ett särskilt inkomstslag för kulturarbetare (4.3), blir det desto viktigare att de föreliggande pro- blemen löses genom den föreslagna kvittningsrätten mellan olika inkomst- slag hänförliga till samma litterära eller konstnärliga verksamhet.

• Sida 103
•  Original

Prop. 1984/85: 93 103 Sveriges författarförbund anför:

KLzs strikta uppdelning i inkomstslag har vållat stora problem för kul- turarbetare. Den konstnärliga och litterära verksamheten äri sig homogen medan den skattemässiga behandlingen av verksamheten delar densamma på ett för kulturarbetaren ofördelaktigt och onaturligt sätt. En generell lösning av många av kulturarbetarnas problem hade varit att tillska'pa inkomstslaget ”inkomst av litterär och konstnärlig verksamhet". SFF kan inte finna att kommitténs argument mot ett sådant inkomstslag är överty- gande. Mot bakgrund av kommitténs inställning i den frågan finner SFF det ytterst angeläget att den föreslagna kvittningsrätten genomföres och tillstyrker kommitténs förslag till komplettering av 10 5 4 mom. b) lagen om statlig inkomstskatt.

Lantbrukarnas skattedelegation anför:

Problemet med att kvittning i princip inte tillåtes mellan olika förvärvs- källor vid beräkning av tilläggsbeloppet är inget specifikt problem för kulturarbetare. Frågan berör många andra inkomsttagare och har störst praktisk betydelse för höginkomsttagare. Bl. a. konsulter av olika slag kan drabbas av den begränsade kvittningseffekten. lnom lantbruket har 1981 års allmänna fastighetstaxen'ng tillskapat en mängd nya taxeringsenheter vilket medfört att många lantbrukare tvingats dela upp fastighetsinkomsten på flera olika förvärvskällor.

Delegationen uttalade sig mycket kritiskt mot att förvärvskälleproble- met inte löstes vid tillkomsten av inkomstskattereformen. Frågan skulle enligt propositionen tas upp av KUSK-utredningen. Denna utredning lades emellertid ned en kort tid därefter. Det förefaller troligt att 1980 års företagsskattekommitté kommer att få tilläggsdirektiv att se över förvärvs- källebegreppet. Några sådana direktiv har emellertid inte presenterats. Måhända vill man inom finansdcpartementet först avvakta det ovan- nämnda betänkandet om staketmetoden.

Delegationen finner således att den förevarande frågan bör lösas i sitt större sammanhang och att det kan förväntas att 1980 års företagsskatte- kommitté anförtros denna uppgift.

Sveriges advokatsamfund anför:

Samfundet tillstyrker kommitténs förslag till utvidgad kvittningsrätt för kulturarbetare vid beräkning av tilläggsbelopp. Samfundet ställer sig dock frågande till varför denna fråga inte utretts och beaktats vad gäller uppfin- nare, vilka i många fall torde ha likartade inkomstförhålla'nden som kultur- arbetarna. '

13. Förlustavdrag

Kommittén påpekar att underskott i en förvärvskälla inte kan kvittas. mot ett senare års överskott -i samma förvärvskälla och att uttaget av egenavgifter därför kan bli högre än vad som är motiverat. Kommittén

• Sida 104
•  Original

Prop. 1984/85: 93 104

anser att reglerna på detta område bör ändras. För den händelse detta inte skulle ske i samband med en allmän översyn av lagen om förlustutjämning anvisar kommittén två olika sätt att lösa problemet.

De flesta av de remissinstanser som har kommenterat frågan anser att problemet bör lösas i ett större sammanhang.

Kammarrätten iJönköping anför:

Kommittén avger i denna del inte något förslag. Kammarrätten vill dock anföra att även denna fråga bör lösas vid en mer omfattande översyn och kan lämpligen behandlas av företagsskattekommitte'n.

RS V anför:

Det problem som kommittén i detta sammanhang pekat på medför — såsom kommittén också funnit — inte enbart nackdelar för den skattskyldi- ge. RSV finner därför att detta problem har en mer perifer betydelse såväl för kulturarbetarna som för rörelseidkare i allmänhet. Mot detta skall ställas att de framlagda förslagen innebär båda en stor komplicering av den redan svåra lagstiftningen om förlustutjämning. Kommittén har själv pekat på bl.a. problemet då överskottet i förvärvskällan inrymmer såväl sådant belopp för vilket arbetsgivaravgifter skall erläggas som sådant varå egen- avgifter skall tas ut. Även andra problem. såsom frågan huruvida förlust- avdrag i förvärvskällan ändå skall ingå i underlaget för tilläggsbelopp. kvarstår.

Mot bakgrund av det anförda delar RSV kommitténs uppfattning att ifrågavarande spörsmål bör tas upp först i samband med en allmän översyn av lagen om förlustutjämning. RSV avstyrker därför båda de nu framlagda förslagen.

Länsstyrelsen i Uppsala län anser att man med en förlustutjämning inom förvärvskällan skulle komma till rätta också med problemen kring gräns- dragningen mellan hobbyverksamhet och rörelse.

Länsstyrelsen i Göteborgs oeh Bohus län har inget att erinra mot att förlustutjämning får göras i förvärvskällan.

Länsstyrelsen i Västerbottens län anför:

På grund av att frågan om förlustavdrag ingår i företagsskattekommit- téns arbetsområde. synes inte motiverat att inom nu berörda område vidta någon åndringsåtgärd. [ sak kan anföras att kravet på att förlustavdrag skall belasta den förvärvskälla som föranlett avdraget synes berättigat, men bör gälla generellt för förvärvskällor och oberoende av verksamhets- område.

Taxeringsnämndsordjörandenas riksförbund anser att frågan bör tas upp först i samband med en allmän översyn av förlustutjämningslagen.

Konstnärsnämnden och styrelsen för Sveriges författarfond anser att förändringar bör genomföras.

S retiska uppfinnareföreningen anför:

• Sida 105
•  Original

Prop. 1984/85: 93 105

Vi vill vidare betona väsentligheten av att bestämmelser för förlustav- drags hänförlighet till den förvärvskälla vari förlust uppstått. snarast och helst i detta sammanhang bearbetas och införes.

Lantbrukarnas skattedelegation anser att förbudet att vad gäller egenav- gifter kvitta överskott och underskott i olika förvärvskällor har större betydelse än kvittningen mellan olika är. Delegationen vitsordar dock att den skattemässiga behandlingen av underskottsavdrag kan få en negativ inverkan på underlaget för beräkning av egenavgifter.

Svenska rei-'isorsamfundet SRS instämmer i kommitténs resonemang *och anser att ändringar bör göras i anvisningarna till 22 och 29 åå kommu- nalskattelagen. Sveriges advokatsamhmd förordar däremot alternativet med en ändring av förlustutjämningslagen.

Sveriges industri/örbund anför:

Vi instämmer i den kritik som framförts från uppfinnarhåll såvitt avser förlustavdrag och uttaget av egenavgifter. Vi får därför förorda en snar lösning på problemet,

14. Avgiftsfrågor

Kommittén föreslår ökade möjligheter att genom s. k. likställighetsavtal flytta över skyldigheten att betala socialavgifter till kulturarbetares mot- part. Kommittén föreslår' vidare att kulturarbetare skall erlägga allmän löneavgift endast på inkomster som överstiger 16 basenhetcr. .

I det följande behandlas först förslaget om ökad användning av likstäl- lighetsavtal.

Kammarrätten i Jönköping anför:

] likhet med kommittén anser kammarrätten att de för vissa situationer aktuella administrativa problemen inte är av den tyngden att de bör för- hindra en överflyttning i ökad omfattning av avgiftsskyldigheten till kultur- arbetarnas motparter. På de i betänkandet anförda skälen förordar även kammarrätten att detta bör tillgodoses genom ökad användning av likstäl- lighetsavtal. Föreslagna lagändringar lämnas utan erinran. Kammarrätten vill dock ifrågasätta om de ersättningar som bör komma i fråga även bör inbegripa den situationen att en enskild som ej har beställt verket. förvär- var detsamma utan avsikt att hålla det tillgängligt för allmänheten.

RS V anför:

RSV delar kommitténs uppfattning att en utvidgning av möjligheten att träffa likställighetsavtal är önskvärd. Om den som betalar ut ersättningen skall betala arbetsgivaravgiften blir uppbördsförfarandet enklare samtidigt som möjligheten till kontroll ökar. Enligt RSVs uppfattning bör därför kravet på likställighetsavtal omfatta fier grupper än de kommittén föreslår. Verket vill därför föreslå att denna fråga utreds i ett större sammanhang, dvs. huruvida det är möjligt att utvidga kravet på likställighetsavtal.

• Sida 106
•  Original

Prop. 1984/85: 93 106

Länsstyrelserna i Uppsala. Göteborgs och Bohus samt Västerbottens län är positiva till förslaget. Riksfr'irsäkringsverket är däremot mycket kritisk. Verket anför:

Kommitténs förslag bryter helt mot hittills gällande regler, att arbetsgi— varavgifter skall erläggas av arbetsgivare och uppdragsgivare på ersätt- ningar för utfört arbete för vederbörandes räkning. Skulle kommitténs förslag genomföras. är det uppenbart att det bör utvidgas till ett generellt system. vilket helt skulle rycka undan grunden för nuvarande avgiftssy- stem.

I sammanhanget vill verket också peka på att förslaget inte tillför kultur- sektorn några reella resurser. Brist på medel kan självfallet inte på detta sätt ersättas av ändrade administrativa regler.

Bortsett från vad nu nämnts för kulturskattekommitténs förslag till nya lagbestämmelser om särbehandling av vissa yrkesgrupper med avseende på skatter och avgifter utvecklingen tillbaka i en tid som i stället bör präglas av försök till förenkling och samordning. Kommitténs betänkande innebär ett klart avsteg från de direktiv (1982: 28) som regeringen lämnat till samtliga kommittéer med avseende på reformer inom skatteområdet.

I direktiven till socialavgiftsutredningen och av själva utredningsbetän- kandet (Ds S 1983: 7) framgår även att olikheter mellan reglerna på avgifts- och skatteområdet bör ses över i syfte att uppnå överensstämmelse. Dess- utom kan hänvisas till vad som anges i regeringens proposition 1978/79: 11 om åtgärder mot krångel och onödig byråkrati m.m.. där följande påpe- kande återfinns.

"Krångel i förvaltningen och i rättstillämpningen kan också ha sitt ursprung i kollisioner mellan olika lagstiftningskomplex. [ en samhällsut- veckling som präglats av successiva reformer är det naturligt att besluten lagrats på varandra. I många situationer nödgas den enskilde söka ledning i fiera olika lagar eller ta kontakt med flera olika myndigheter för att få besked eller bistånd. Specialiseringen i den offentliga sektorn ställer krav på samordning och sammanjämkning av olika intressen.

Onödigt komplicerade regler måste undanröjas successivt allteftersom problemen upptäcks. Men det är också viktigt att vi noga uppmärksammar krångelaspekterna i det löpande reformarbetet. Hur mycket krångel som skall accepteras är i grunden en avvägningsfråga, men frågan ställs ofta inte därför att beslutsfattarna inte har skaffat sig tillräcklig kunskap om de administrativa konsekvenserna av de åtgärder som föreslås. Många miss- tag i lagstiftningsarbetet har sin grund i ett otillräckligt beslutsunderlag."

Om kulturskattekommitténs förslag skulle genomföras kommer stora administrativa problem att uppstå inte minst för landets 120 lokala skatte- - myndigheter. Ett av de största problemen torde ligga i gränsdragningen av begreppet "kulturarbetare". Utrymmet för olika tolkningar och bedöm- ningar i de enskilda fallen kommer med största säkerhet att bli mycket stort, inte minst p. g. a. att antalet yrkesgrupper är omfattande.

I betänkandet "Fria kulturarbetare". som 1981 lades fram av den s.k. KNUFF-utredningen innefattades 19 olika yrkesgrupper bland de fria kul- turarbetarna. Följande grupper återfanns bland dessa: författare. översät- tare. dramatiker. bildkonstnärer. konsthantverkare, illustratörer. foto- grafer. tonsättare, populärauktorer. tonkonstnärer. ensemblemusiker. . jazzmusiker. övriga fria musiker. filmare. scenografer, regissörer. skåde- spelare. dansare, dramapedagoger och danspedagoger. Det är således ing- en marginell grupp det är fråga om. '

• Sida 107
•  Original

Prop. 1984/85: 93 107

Statens kulturråd anför:

En huvudfråga i samband med de fritt arbetande konstnärernas skatte- och avgiftsförhållanden är att de som rörelseidkare i princip har att erlägga egenavgifter för socialförsäkringarna. Kulturskattekommittén visar själv i 2.1.3 på att väsentliga skillnader råder mellan fria kulturarbetares och andras rörelseidkares situation. För de fritt arbetande konstnärerna leder ofta skyldigheten att erlägga egenavgifter till absurda konsekvenser.

Förslaget att utvidga möjligheterna att sluta likställighetsavtal innebär en förändring till det bättre. I likhet med kommittén noterar kulturrådet dock att förslaget inte lämnar utrymme för att teckna något sådant avtal vad gäller de bidrag som fördelas av kulturrådet.

Konstnärsnämnden anför:

Förslaget om utvidgade möjligheter till frivilliga likställighetsavtal till- styrks av konstnärsnämnden.

Samtidigt anser konstnärsnämnden att frågan om ett överflyttande av ansvaret för socialförsäkringsavgifter bör utredas ytterligare i framtiden.

Styrelsen för Sveriges författarfond anför:

Författarpenningar och översättarpenningar från Sveriges författarfond återfinns bland de ersättningar för vilka kulturarbetarna enligt nuvarande bestämmelser måste erlägga avgifter till socialförsäkringarna m.m. i form av egenavgifter. Detta gäller även s.k. garanterade författarpenningar: enligt förordningen om författarfonden är den garanterade författarpen- ningen nämligen endast en metod att för viss upphovsman fastställa förfat- tarpenningens storlek.

1 skrivelse till regeringen av l978-02-23 har styrelsen hemställt om en ändring av nuvarande avgiftsregler. av innebörd att skyldigheten att er- lägga socialförsäkringsavgifter m.m. på författarpenningarna överflyttas på Sveriges författarfond. Styrelsen har därvid påpekat att författarpen— ningen ju är de litterära upphovsmännens ersättning för biblioteksutnytt- jandet av deras arbetsprestationer, varför det är ett rättvisekrav att förfat- tarpenningen avgiftsmässigt behandlas på samma sätt som den arbetser- sättning som i form av lön utgår till övriga yrkesgrupper i samhället.

Förslag av samma innebörd har i flera olika sammanhang framförts av ' såväl KLYS som Sveriges Författarförbund.

Styrelsen tillstyrker kommitténs förslag att åtgärder skall vidtas för att möjliggöra att avgiftsskyldigheten i ökad omfattning överflyttas till det utbetalande organet i de fall där kulturarbetarna idag måste erlägga. de sociala avgifterna i form av egenavgifter. En sådan förändring skulle. vad gäller författarfondens verksamhetsområde. medföra den stora fördelen att mottagaren får behålla en betydligt större del av författarpenningen/över- sättarpenningen än vad som är fallet idag. Det är för närvarande inte ovanligt att t.o.m. en författare som endast har den garanterade författar- penningen (42000 kr brutto under år 1983) som huvudsaklig inkomst. får betala mycket mer än 50% i skatterloeh sociala avgifter. Sådana förhållan- den är uppenbart orimliga. _ ' _

Styrelsen vill för sin del-inte ta ställning till frågan om vilken av de av kommittén framförda alternativa lösningarna — "lagmetoden" eller ”av- talsmetoden" — som är den framkomligaste vägen för att åstadkomma den önskade överflyttningen av avgiftsskyldigheten.

• Sida 108
•  Original

Prop. 1981/85: 93 108 KLYS anför:

Kulturarbetarna har utgått ifrån att möjligheterna att sluta' avtal om överflyttning av avgiftsskyldigheten (likställighetsavtal) nu är större än vad kommittén anser. ] själva verket har sådana avtal funnits sedan mitten av 1960-talet. då Sveriges Radio ingick likställighetsavtal med bland andra dramatiker. författare och översättare. Om det skulle vara så som kommit- ten menar. att lagstiftningen egentligen ej medger avtal av detta slag. kan det naturligtvis inte komma ifråga att tvångsvis avskaffa ett avtalssystem som fungerat utomordentligt och fyllt en viktig social funktion. Om det är nödvändigt skall det därför nu i stället formellt legaliseras.

Detta är uppenbarligen vad kommittén avser med sitt förslag. KLYS tillstyrker där:]?irfi'irslaget ontfcn'mellt vidgade möjligheter att sluta likstäl- lighetsavtal. Därvid noterar KLYS med tillfredsställelse kommitténs beto— ning av det angelägna i att staten intar en positiv attityd till och tillmötesgår yrkanden om likställighetsavtal.

Kommittén har kommit fram till sitt förslag efter mycket omfattande resonemang. bland annat om det egentligen alls är bra för kulturarbetarna att ha likställighetsavtal. Man kan möjligen anta att det är sådana övervä- ganden — jämte de mera klart uttalade — som ligger till grund för beslutet att avvisa lagmctoden. KLYS vill dock hänvisa till vad Gun Magnusson och Harry Breidensjö anfört i sitt särskilda yttrande om möjligheterna att genom lag ålägga motparter till vissa upphovsmän skyldighet att svara för socialförsäkringsavgifterna.

Även Föreningen Svenska tecknare hänvisar till Magnussons och Brei— densjös yttrande. Sveriges författarförbund anför:

Vissa kulturarbetargrupper har alltsedan 1960-talet kunnat sluta likstäl— lighetsavtal med motparter. Kommittén har resonemangsvis ifrågasatt lag- ligheten i vissa av dessa avtal. SFF anser att i det fall det skulle finnas grundad anledning till misstanke beträffande den formella lagligheten i vissa av dessa avtal.. så har det självfallet ett värde att dessa nu formellt legaliseras.

Svenska artisters och musikers intresseorganisation anför:

SAMI ansluter sig helt till pricipen om likställighetsavtal. Utövarnas organisationer har redan erfarenhet därav och av ett i detta hänseende väl fungerande avtalssystem. Mot denna bakgrund kan SAMI inte se någon anledning att frångå avtalsmetoden.

Kommittén har bl. a. såsom ”exempel på sådant som åsyftas med den föreslagna bestämmelsen", nämnt ersättningar som utbetalas av STIM och SAMI (sid. 15.7).

Exemplen är dåligt valda.

För undvikande av missförstånd vill SAMI här förklara att — SAMI företräder utövande konstnärer gentemot dessas motparter.

Som uppföljning därav fördelar SAMI sedan de ersättningar som sålun- da tillfaller berörda rättsinnehavare. Om SAMI som följd av likställighets- avtal, skulle innehålla (=avskilja) — och till staten inleverera — belopp motsvarande arbetsgivaravgifter på de ersättningar som tillfaller våra rätts-

• Sida 109
•  Original

Prop. 1984/85: 93 109

innehavare, skulle detta enbart innebära ett administrativt merarbete som inte på något sätt skulle gagna dem vi företräder. Likställighetsavtal skall givetvis enligt såväl hittillsvarande praxis som kommitténs grundtanke slutas med kulturarbetarnas motparter. vilket SAMI av naturliga skäl inte är främmande inför.

STIM anför:

STIM tillvaratar genom anslutningskontrakt med upphovsmän och mu- sikförlag samt genom ömsesidighetsavtal med motsvarande organisationer i utlandet såväl svenska som utländska rättsinnehavares intressen. Den anslutne upplåter på STIM sina rättigheter till offentligt framförande och mekaniskt mångfaldigande, dvs. inspelning på grammofonskiva. band. film och videogram. De s.k. mekaniska rättigheterna förvaltas för STIMs räk- ning av dess dotterföretag n c b. Nordisk Cypyright Bureau. i Köpenhamn.

Genom upplåtelsen till STIM uppdrar upphovsmannen och förlaget åt STIM att å deras vägnar träffa avtal med sådana, som önskar utnyttja deras verk. STIM inkasserar ersättning, som därefter på grundval av från utnyttjaren redovisat musikutnyttjande avräknas till rättsinnehavarna i enlighet med STIMs stadgar och fördelningsregler.

STIM är i och för sig positivt inställd till att möjligheterna vidgas att utnyttja likställighetsavtal så att — när parterna är ense om detta — i ökad omfattning avgiftsskyldigheten för kulturarbetarinkomster kan flyttas över på kulturarbetarnas motparter. STIM menar dock att den föreslagna ord- ningen inte bör vara tillämpbar på en organisation av STIMs typ. vilket betänkandet anger såsom en möjlighet. STIM utför inkasseringsuppdrag på uppdrag av upphovsmän och förlag, svenska som utländska, och har inte ställning som motpart och arbetsgivare i förhållande till dessa.

STIM har sålunda inte ett motpartsförhållande till rättsinnehavarna utan arbetar på deras uppdrag. Om STIM skulle bli betalningsskyldig för sociala avgifter torde bl.a. följande tekniska synpunkter beaktas.

Det förhållandet att STIM har tillgång till vissa personuppgifter om betalningsmottagare är inte något vägande skäl för att en indrivningsfunk- tion skulle ligga hos STIM.

STIM lämnar kontrolluppgift till myndigheten och därmed finns person- uppgifterna även hos myndigheten. I många fall saknas för övrigt hos STIM, på grund av adressbyten, flyttning. m. m., tillförlitliga uppgifter.

En omständighet som talar mot ett indrivningssystem hos STIM är minskad ersättning till kulturarbetarna bl. a. genom att administrationen av ett dylikt system medför ökade kostnader för STIM.

STIM gör ett generellt avdrag för administrationskostnader samt lämnar visst stöd till musiklivet på totalt inkasserade medel före fördelning till rättshavarna. Detta förfarande motiverar inte avdrag av sociala avgifter per betalningsmottagare. Det rör sig om principiellt helt olika förutsätt- ningar. Sådant avdrag måste ske vid varje utbetalningstillfälle. STIM har ett flertal utbetalningar under ett kalenderår till samma betalningsmotta- gare och utbetalningarna kan variera kraftigt.

Detta innebär att STIM vid tillfället för varje utbetalning inte kan avgöra om betalningsmottagaren totalt sett kommer att erhålla belopp som under- stiger eller överstiger gränsen 500 kronor.

STIM har sammanlagt cirka [4000 registrerade rättshavare i Sverige. av vilka cirka 3—4000 erhåller betalningar 4—5 gånger om året. 80 % av antalet betalningsmottagare erhåller totalt sett under 500 kronor per år. Av

• Sida 110
•  Original

Prop. 1984/85: 93 110. -

dem som erhåller över 500 kronor per år är det en mycket stor del av mottagarna som utgör en rättshavarkategori med egna bolag och rörelser som inte omfattas av reglerna.

Av detta framgår att det blir en mycket liten grupp som skulle komma att omfattas och att STIM tvingades utveckla ett kostsamt system som avser samtliga anslutna, vilket medför en obalans mellan insats och utfall.

Föreningen Svenska Tonsättare (FST) och Föreningen Svenska Popu- lärauktorer (SKAF) är knutna till STIM och representerade i STIMs styrel- se. Föreningarnas representanter har förklarat sig å föreningarnas vägnar biträda de av STIM ovan anförda synpUnkterna.

Teatrarnas riksförbund anför:

TR som i detta sammanhang representerar kulturarbetarnas motparter kan ansluta sig till utredningens förslag till vidgade möjligheter att träffa likställighetsavtal. Som framgår av utredningen har TR i samförstånd med kulturarbetarnas olika organisationer redan träffat vissa avtal varom det föreligger vissa tvivel huruvida de för närvarande är lagliga eller ej. Vi ser med tillfredsställelse att dessa nu i alla händelser föreslås bli legaliserade.

Vissa av våra avtal saknar dock likställighetsklausuler beroende anting- en på att önskemål härom inte framförts från kulturarbetarnas sida eller beroende på att sådana likställighetsavtal icke ansetts lagligen kunna ingås. Exempel härpå utgör SAMI- och STIM-ersättningarna men även liknande kollektiva fördelningssystem administrerade av Teaterförbundet. Copy- Swede etc. Då ersättningsnivåerna avtalats, har dessa i stället anpassats med hänsyn härtill. TR ser därför med tillfredsställelse att utredningen avvisat lagmetoden då en på grund av lag betingad överflyttning av av- giftsskyldigheten skulle kunna rubba den avtalade balansen om inte upp— hovsmännen frivilligt går med på avtalsjusteringar. Skulle lagstiftningsme- toden dock väljas krävs följaktligen övergångsbestämmelser innebärande en anpassning av ersättningsnivån.

Vad beträffar fördelningssystem via s.k. collecting societies av typ SAMI och CopySwede gäller vidare att producenterna saknar direktkän- 'nedom och inflytande på de individuella fördelningsgrunderna. Det skulle därför knappast vara möjligt för producenterna att ta det juridiska ansvaret för ett riktigt uppgiftslämnande.

Svenska uppfinnareföreningen anser att utvidgade möjligheter att ingå likställighetsavtal skulle kunna vara av intresse för uppfinnare. Lantbrukarnas skattedelegation anför:

Delegationen har inget att erinra mot att möjligheten att träffa likställig- hetsavtal utvidgas. Någon lagstadgad överflyttning av betalningsskyldig- heten enligt den s. k. lagmetoden bör inte få förekomma. Överflyttningen skall således bygga på frivilliga överenskommelser.

Svenska ret'iwrsamjundet SRS har inga erinringar mot förslaget. Svenska sparbank.s_'fi')'reningen anför:

Beträffande frågan om överflyttning av skyldigheten att svara för social- avgiftcr från kulturabetarna till deras motparter vill föreningen starkt stöd- ja den av kommittén föreslagna avtalsmetodcn. Kulturarbetarna och förla-

• Sida 111
•  Original

Prop. 1984/85: 93 1 l 1

gen m. fl. har ett gemensamt intresse av att kostnaderna för produkterna hålls nere, varför likställighetsavtal torde kunna träffas i de fall detta anses erforderligt. Det kan här nämnas att ytterligare _ett ramavtal. utöver det av kommittén nämnda, f.n. håller på att slutföras. nämligen mellan Förening- en Svenska Läromedelsproducenter och Läromedelsförfattarnas För- enrng.

Sveriges advokatsamfund anför:

Samfundet har inget att erinra mot att en viss utökning sker av möjlighe- terna att ingå likställighetsavtal för den kategori av rörelseidkare varom här är fråga. Kommittén har emellertid här gått för långt. Man vill t.ex. involvera det fallet att en enskild person förvärvar ett konstverk av upp- hovsmannen utan avsikt att hålla det tillgängligt för allmänheten. Utvidg- ningen måste begränsas att avse situationer där uttryckligt avtal träffats om överflyttning.

Sveriges itzdustrtförbund anför:

Vi har ingenting att erinra mot en utvidgning av möjligheterna att träffa likställighetsavtal. En överflyttning av avgiftsskyldigheten får dock inte uppfattas som att kulturbranschen befrias från kostnaderna för avgifterna och att uppdragsgivarna i stället skall bära kostnaderna för avgifterna.

Åtskilliga remissinstanser tar också upp kommitténs förslag, att kultur- arbetarinkomster upp till ett fribelopp om 16 basenheter skall undantas från allmän löneavgift.

Kammarrätten i Jönköping anför:

Kommitténs förslag att det för egenföretagare med inkomst av litterär eller konstnärlig verksamhet införs ett fribelopp vid beräkning av den allmänna löneavgiften avstyrks. Denna fråga måste prövas i ett större sammanhang. En begränsad grupp avgiftsskyldiga bör inte gynnas utan prövning av om andra grupper bör förmånbehandlas. Frågan bör, som förutsatts, prövas av 1980 års företagsskattekommitté.

Riksjörsäkrin_r,'svurkw anför:

Beträffande det föreslagna fribeloppet vid fastställande av underlag för den allmänna löneavgiften må anmärkas. att en sådan anordning för en viss yrkesgrupp skulle innebära ett återgående till en manuell behandling av deklarationerna, som helt kolliderar med de intentioner som genomförts i det s. k. RS-projektet.

RS V anför:

Den generella särbehandling som skulle bli följden av förslaget synes inte stå i överensstämmelse med kommitténs direktiv. där det sägs att någon generell favorisering av kulturarbetare eller uppfinnare inte skall skapas. Bestämmelsen skulle troligen upplevas som orättvis och leda till krav från andra egenföretagare om motsvarande fribelopp. Den skulle även vålla stora praktiska problem, t. ex. när det gäller att avgöra vem som

• Sida 112
•  Original

Prop. 1984/85: 93 | 112

är berättigad till fribelopp. Skattemyndigheterna skulle tvingas avgöra vem som skall anses som kulturarbetare.

Ett problem i detta sammanhang gäller vilken myndighet som skulle besluta i dessa frågor. Taxeringsnämnden prövar inte frågor om allmän löneavgift. varken avgiftsskyldigheten eller avgiftsunderlaget. För närva- rande fastställer den_ lokala skattemyndigheten den pensionsgrundande inkomsten och underlaget för avgifterna. Det förekommer inte någon pröv- ning av yrkeskategorier vid sådan fastställelse. Det skulle därför innebära en mycket omfattande arbetsuppgift för den lokala skattemyndigheten att undersöka hela taxeringsmaterialet för att kunna pröva om någon kan hänföras till kulturarbetare och således få fribelopp vid beräkning av allmän löneavgift.

Bland andra svårigheter som uppkommer är frågan hur nedsättningen skall hanteras när en skattskyldig har inkomster dels av litterär eller konstnärlig verksamhet, dels av annan verksamhet. Skall nedsättningen avse hela inkomsten torde detta innebära risk för att oseriösa företagare manipulerar fram viss inkomst av t.ex. "litterär" verksamhet. Kontroll- problemen som då uppstår blir stora. Om å andra sidan nedsättningen skall avse endast den del av inkomsten som härrör från litterär eller konstnärlig verksamhet. uppstår stora problem att uppnå en rättvisande fördelning mellan den skattskyldiges olika verksamheter.

RSV avstyrker förslaget. I vart fall bör ingen lagstiftningsåtgärd vidtas innan företagsskattekommittén prövat frågan om fribelopp i ett större sammanhang.

RRV anser också att frågan bör prövas i ett större sammanhang. Länsstyrelserna i Uppsala samt Göteborgs och Bohus län ansluter sig till ordföranden Hedborgs reservation. Länsstyrelsen i Uppsala län beto- nar vikten av att regler inte tillskapas som ensidigt gynnar en viss grupp där andra grupper kan ha samma berättigade krav.

Länsstyrelsen i Västerbottens län anför:

Även i detta avseende kan åberopas att "särskilda förhållanden” inte utgör anledning till särbehandling av viss yrkeskategori. Kravet på rättvisa och likformighet mellan olika yrkesgrupper ger inget utrymme för avgifts- lindring för en speciell grupp. Förslaget kan därför inte tillstyrkas.

Statens kulturråd anför:

Kulturrådet anser det angeläget att kommitténs förslag om ett fribelopp för de fria kulturarbetarna när det gäller den allmänna löneavgiften genom- förs.

Konstnärsnämnden anför:

Med tanke på att kulturarbetarna i så många avseenden skiljer sig från andra rörelseidkare och deras svårigheter att kompensera sig för den nyligen införda allmänna löneavgiften samt framför allt med hänsyn till deras svaga ekonomiska ställning anser konstnärsnämnden att ett fribe- lopp bör införas.

Detta skulle utan tvivel innebära en viss särbehandling av kulturarbe-

• Sida 113
•  Original

Prop. 1984/85: 93 113

tare. Att en sådan särbehandling rent formellt inte bör vara utesluten visar den sänkning av socialförsäkringsavgifterna som genomförts i vissa kom- muner i Norrbotten.

I de fall speciella motiv för undantag finns, bör sådana kunna genomfö- ras.

Styrelsen för Sveriges författarfond anför:

Styrelsen tillstyrker slutligen kommitténs — interimistiska — förslag i förevarande avsnitt, att ett fribelopp motsvarande 16 basenhetcr införs i fråga om egenavgift i form av allmän löneavgift för inkomst av litterär eller konstnärlig verksamhet, med hänvisning till att denna avgift ju inte är någon socialförsäkringsvgift utan endast är avsedd att finansiera beslutade marginalskattesänkningar för dem som har inko'mst över denna gräns.

KLYS anför:

Till skillnad från andra som driver rörelse kan kulturarbetare inte genom prishöjningar övervältra avgifter på konsumenter. Inte heller höjs de stat- liga anslagen till ersättning åt upphovsmän för utlåning eller visning av deras alster därför att dessa ersättningar beläggs med ökade egenavgifter. Ej heller kan ökade kostnader av detta slag mötas med besparingar genom rationalisering eller personalinskränkning -— kulturarbetaren är regelmäs- sigt ensam sin egen personal. Med hänsyn till dessa förhållanden framstår kommitténs förslag om ett fribelopp för fria kulturarbetare vid beräkning av den allmänna löneavgiften som utomordentligt välmotiverat och KLYS tillstyrker att förslaget härom genomförs utan dröjsmål.

Svenska uppfinnareföreningen anser det beklagligt att förslaget inte synes omfatta uppfinnare.

Sveriges författarförbund anser att förslaget bör genomföras fr.o.m. inkomståret 1984.

Lantbrukarnas skattedelegation, Svenska sparbanksföreningen och Sveriges advokatsamfund anser liksom reservanten Hedborg att frågan bör prövas i ett större sammanhang.

Svenska revisorsamfundet SRS anför:

Samfundet avstyrker att förslaget genomföres för en begränsad kategori avgiftsskyldiga. Samfundet erinrar om att den allmänna löneavgiften inför- des som ett första steg för att finansiera skatteomläggningen. I den mån det finns skäl att genom ett fribelopp gynna de inkomsttagare, vars marginal- skatt påverkas minst av skatteomläggningen, föreligger samma skäl för lindring av löneavgiften även för andra egenföretagare med inkomst under- stigande ett gränsbelopp.

15. Övriga frågor

Kommittén uttalar sig för att grunderna för beräkning av bostadsbidrag skall ändras. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att fria kulturarbetare inte skall särbehandlas.

8 Riksdagen 1984/85. ] saml. Nr 93

• Sida 114
•  Original

Prop. 1984/85: 93 — 1 14

Kommittén anser att problemen med kulturarbetarnas B—skattebetal- ningar måste behandlas i ett större sammanhang. Enligt Svenska spar- banksföreningen kan frågan lösas enkelt genom en ändring av jämknings- reglerna i uppbördslagen.

Vad gäller författarroyalty hänvisar kommittén till att regeringen upp- dragit åt RSV att pröva frågan. Läromedelsförfattarnas förening kommen- terar saken. Föreningen anför:

Författarroyalty — bortsett från garantihonorar — betalas normalt ut årligen i slutet av oktober. Många läromedelsförfattare åläggs numera av - Skattemyndigheterna att inbetala prelimär B-skatt eller förhöjd A-skatt med hänvisning till royaltyinkomsten. Många författare har vänt sig till föreningen och klagat över det orimliga i att de åläggs betala skatt för en intäkt som de varken fått eller ens säkert vet storleken av. Enligt nu gällande debiteringsregler är det inte möjligt att betala preliminärskatt efter det att intäkten influtit. lnbetalningarna måste ske fortlöpande under året med samma belopp varje gång. Den lösning som stått till buds har varit att mot ränta låna pengar för att betala skatt i förskott.

Detta problem borde rimligen kunna lösas även om avgiftsskyldigheten inte överflyttas till författarens motpart. Det rimliga vore att skattemyndig- heterna inte får några pengar förrän royaltyn utbetalats till författaren.

De regler som gäller för inbetalning av preliminär-B-skatt är inte anpas- sade till de förhållanden som gäller rörelseidkande'författare. LFF hem- ställer därför att nu gällande regler ändras så att en säkert ej avsedd olägenhet för denna grupp av rörelseidkare undanröjs.

Svenska teaterförbundet berör den s.k. artistskatten i sitt yttrande. Förbundet anför: "

I detta sammanhang måste vi också uppmärksamma en orimlighet i "KK om skatteavdrag i vissa fall från artistersättning". som kulturskatte- kommittén inte heller befattat sig med. Det är. dock en fråga som KLYS tagit upp i skrivelsen till regeringen. Artistskatteavdrag görs idag enligt bestämmelserna både på arvodet för utförd prestation och ersättning för t.ex. instrument och scenkläder samt kost och logi (s.k. traktamentscr- sättning). Effekten av detta är att artister tvingas ligga ute "med, i många fall, betydande belopp. Det ärju odiskutabelt att ersättning för kost och logi utbetalas för att täcka sådana utgifter. En reducering till 60% av traktamentsbeloppen gör att artisterna måste förskottera sitt uppehälle under turnéer. film- och TV-inspelningar och liknande. Redan i skrivelse till 1972 års skatteutredning har Teaterförbundet föreslagit ”att utbetalade traktamentsbelopp undantages från underlaget för beräkning av skatteav- drag. på samma sätt som nu sker ifråga om reseersättning". Även ersätt- ning för andra kostnader borde undantas på motsvarande sätt.

Teatrarnas riksförbund tar upp en annan fråga. Förbundet anför:

TR konstaterar också att utredningen inte tagit upp till diskussion effek- terna av de bolag som upphovsmännen i stor omfattning bildat för att komma till rätta med skatte- och avgiftsproblemen. Det kan möjligen ifrågasättas om man för dessa bolag kunde införa regler som kunde innebä-

• Sida 115
•  Original

Prop. 1984/85: 93 115

ra en öppning av kulturarbetarnas situation t. ex. i samband med den pågående översynen av bolagsbeskattningcn i landet. Vad som emellertid i sådant sammanhang fordras är en klar legalisering av sådana bolag så att inte motparterna tvingas stå ett sekundärt ansvar för arbetsgivareavgifter- nas och källskatteavdragens fullgörande. För närvarande intar arbetsgivar- sidan en avvisande hållning till denna typ av konstruktioner.

Styrelsen för Sveriges författarjbnd tar upp en fråga som gäller fondens arbetsstipendier.

I detta sammhang får styrelsen vidare anföra följande. 1 förordningen (1983: 190) om pensionsgrundande konstnärsbidrag m.m. används uttryc- ket "femåriga arbetsstipendier från Sveriges författarfond". Styrelsen har funnit att detta uttryck är alltför specificerat och därmed onödigtvis be- gränsar de stipendieformer som föreskrivs vara pensionsgrundande (och som. i enlighet med kommitténs förslag. även skall förklaras vara A- inkomst). Styrelsen föreslår därför att uttrycket "femåriga arbetsstipen- dier från Sveriges författarfond "utbyts mot ”minst femåriga arbetsstipen- dier från Sveriges författarfond".

• Sida 116
•  Original

• Sida 117
•  Original

Prop. 1984/85: 93 _ i 17