Prop. 1986/87:122

om ändring i jordförviirvslagen (1979:230), m.m.

Regerlngens proposnlon

1986/87: 122

om ändring ijordförvärvslagen (1979z230), rop.

m- m- 1986/87:122

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 19 mars 1987.

På regeringens vägnar

Ingvar Carlsson

Mats Hellström

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås flera ändringar ijordförvärvslagen (l979:230) när det gäller möjligheterna att få förvärvstillstånd. Bl.a. ändras lagens be- stämmelser om prisprövning och om avslag av rationaliseringsskäl så att det blir lättare att få förvärvstillstånd. [ lagförslaget framhålls dessutom den betydelse tillståndsprövningen enligtjordförvärvslagcn kan ha för att främja de regionalpolitiska strävandena. Vidare föreslås ändringar i lagen (l979:425) om skötsel av jordbruksmark i fråga om förutsättningarna för att tajordbruksmark ur produktion.

Lagförslagen i denna proposition har granskats av lagrådet. Pro- positionen innehåller därför — förutom själva lagförslaget tre huvuddelar: lagrådsremissen ts. ll), lagrådets yttrande (5. 37) och beslutet om proposition (_s. 40).

1. Förslag till

Lag om ändring ijordförvärvslagen (19791230)

Härigenom föreskrivs i fråga omjordförvärvslagen (l979:230') dels att nuvarande 1 och 2 59" skall betecknas 2 och 3 1535 samt att nuvaran- de 3 5 skall betecknas ] lå.

dels att de nya 1 och 35% samt 4, 5, 7. 8. ||, 12, 14 och 16—1855 skall ha

följande lydelse,

dels att rubriken närmast före nya 35 skall sättas närmast före 4 &.

Nuvarande lydelse 35 Vid prövning av fråga om för- värvstillstånd skall beaktas att upp— komsten och utvecklingen av ra— tionella företag inom jordbruket, skogsbruket (N'/l trädgårdsnäringen (lantbruksföretag)främjas.

25' Förvärvstillstånd enligt ls? be- hÖVs inte.

Föreslagen lydelse ] 5

Syftet med denna lag är attfräm- ja en från allmän synpunkt lämplig utveckling av företag inomjordbru- ket, skogsbruket ()t'lt trädgårdsnä- ringen (lantbruksföretag). Vid till- Iämpningen skall eftersträvas att från regionalpolitisk synpunkt än- damålsenligaföretag bildas.

35

Förvärvstillstånd enligt 2.6 be- hövs inte,

1. om egendomen förvärvas från staten genom överlåtelse av lantbruks- nämnd eller lantbruksstyrelsen. ")

statens affärsdrivande verk,

... om egendomen förvärvats av staten genom annan myndighet än

3. om kommun förvärvar egendomen från staten eller utövar förköpsrätt enligt förköpslagen (1967:868).

4. om egendomen förvärvas av kreditinrättning som enligt lag eller enligt reglemente eller bolagsordning, som regeringen har fastställt, är skyldig att åter avyttra egendomen.

5. om förvärvaren är gift med överlåtaren och inte heller om förvärvaren eller, när makar förvärvar gemensamt, någon av dem är överlåtarens avkomling. allt under förutsättning att överlätaren inte är skyldig att avytt- ra egendomen enligt löå eller enligt 3 kap. l 5 lagen (1982:618) om utländs- ka förvärv av fast egendom m.m.,

6. om förvärvet skall prövas enligt lagen om utländska förvärv av fast egendom m. m..

7. om egendomen enligt detaljplan eller områdesbcstämmelser är avsedd för annat ändamål änjordbruk eller skogsbruk,

8. om förvärvet omfattar område som är avsett för annat ändamål än jordbruk eller skogsbruk eller sädan fastighet som har nybildats för annat ändamål än jordbruk eller skogsbruk och som därefter inte har undergått taxering.

9. om andel i fastighet förvärvas av någon som redan äger till samma taxeringsenhet hörande andel i fastigheten och som inte är skyldig att avyttra sistnämnda andel enligt l6 s.

10. om förvärvet sker genom inrop på exekutiv auktion.

' Med nuvarande lydelse avses den i prop. 1985/86190 föreslagna lydelsen.

IJ

Föreslagen lydelse 4 %?

Nuvarande lydelse Prop. 1986/87: 122

Förvärvstillstånd skall vägras,

I. om köpeskillingen eller annan ersättning inte endast obetydligt överstiger egendomens värde med hänsyn till dess avkastning och öv- riga omständigheter,

2. om det kan antas att förvärvet sker huvudsakligen för kapitalpla- eering.

3. om egendomen behövs för jordbrukets eller skogsbrukets ra- tionalisering,

4. om förvärvet kan antas medfö- ra att två eller flera utvecklade eller utvecklingsbara lantbruksföretag. som bör förbli självständiga, förs samman till ett företag,

5. om förvärvet kan antas medfö- ra att utvecklat eller utvecklings- bart lantbruksföretag, som bedrivs på mer än en fastighet, delas upp och uppdelningen medför olägenhet av någon betydelse för företaget.

Första stycket ] gäller inte i fråga om tillstånd att förvärva egendom på offentlig auktion enligt 17 ? eller enligt 3kap. 3.5 lagen (19821618') om utländska förvärv av fast egen- dom m. m.

Utöver vad som följer av andra stycketfårfört-'ärvstillstånd lämnas utan hinder av första stycket, om särskilda skä/föreligger.

åå

Juridisk person får utöver vad som följer av 4.6 lämnas förvärvs- tillstånd endast om

Förvärvstillstånd får vägras,

!. om det är av allmänt intresse att egendomen tas i anspråk för jordbrukets eller skogsbrukets ra- tionalisering,

2. om förvärvet kan antas medfö- ra att två eller flera utvecklade eller utvecklingsbara lantbruksföretag. som bör förbli självständiga, förs samman till ett företag.

3. om förvärvet kan antas medfö- ra att utvecklat eller utvecklings- bart lantbruksföretag, som bedrivs på mer än en fastighet. delas upp och uppdelningen medför olägenhet av någon betydelse för företaget,

4. om det är uppenbart att köpe- skillingen eller annan ersättning avsevärt överstiger egendomens marknadsvärde.

Första stycket 4 gäller inte i fråga om tillstånd att förvärva egendom på offentlig auktion enligt 1715 eller enligt 3 kap. 35 lagen (1982:618) om utländska förvärv av fast egen- dom m. m.

Juridisk person får lämnas för- värvstillstånd endast om

]. förvärvaren avstår eller kan antas komma att avstå egendom som är av betydelse förjordbrukets eller skogsbrukets rationalisering och i storlek eller värde ungefär motsvarar den egendom som avses med förvärvet.

2. förvärvet medför att egendom som redan tillhör förvärvaren blir mer

ändamålsenlig.

3. egendomen är avsedd för annat ändamål än jordbruk eller skogsbruk,

4. annat särskilt skäl föreligger.

: Senaste lydelse 1983630.

b.)

Nuvarande lydelse

Avser förvärvet huvudsakligen skogsmark och är förvärvaren juri- disk person som bedriver skogsin- dustriell verksamhet i vilken egen- domens virkesavkastning behövs. får utan hinder av första stycket till- stånd lämnas. om inte egendomen med hänsyn till ortsförhållandena bör ägas och brukas av någon som är bosatt på orten.

Fysisk person som bedriver indu- striell verksamhet som avses i and- ra stycket får. om förvärvet avser huvudsakligen skogsmark och sker för verksamheten. lämnasförvärvs- tillstånd endast på de i första och andra styckena angivna grunderna.

Om det är av särskild betydelse från regionalpolitisk synpunkt, får utöver vad som följer av 4 och 5 5.5 tillstånd vägras til/förvärv av egen- dom på vilken inte drivs ett utveck- lat eller utvecklingsbart lantbruks- företag,

]. om egendomen behövs för att stärka annat sådant lantbruksföre- tag på orten.

2. om egendomen behövs för att främja sysse[sättningen för någon som är bosatt på orten.

Kommun får inte vägras tillstånd till förvärv av sådan fast egendom som med hänsyn till den framtida utvecklingen krävs för tätbebyg- gelse eller därmed sammanhängan- de anordning.

Tillståndsmyndighcten kan i be- slut om förvärvstillstånd ålägga för- värvaren att inom viss tid ansöka om viss fastighetsbildning som be- rör den egendom som avses med förvärvet eller att vidta åtgärd som behövs för att förbättra egendo- men.

7.5

85

Föreslagen lydelse

Avser förvärvet huvudsakligen skogsmark och är förvärvaren juri- disk person som bedriver skogsin- dustriell verksamhet i vilken egen- domens virkesavkastning behövs. får utan hinder av första stycket till- stånd lämnas, om inte egendomen bör ägas och brukas av någon an— nan juridisk person som redan be- driver skc'rgsindustriell verksamhet på orten av betydelse för sysselsätt- ningen där.

Tillstånd enligt andra stycketfår inte meddelas om egendomen med hänsyn till ortsförhållandena bör ägas och brukas av enfysisk person som är bosatt på orten.

Om det är av särskild betydelse från regionalpolitisk synpunkt, får tillstånd till förvärv vägras om egendomen behövs för att främja sysselsättningen på orten.

Kommun får inte vägras tillstånd till förvärv av sådan fast egendom som med hänsyn till den framtida utvecklingen till någon del krävs för tätbebyggelse eller därmed sam- manhängande anordning.

llå

Tillståndsmyndigheten kan i be- slut om förvärvstillstånd ålägga för- värvaren att inom viss tid ansöka om viss fastighetsbildning som be- rör den egendom som avses med förvärvet eller att vidta åtgärd som behövs med hänsyn till naturvår- den eller skogsvärden.

Fullgör inte förvärvaren vad som åligger honom enligt första stycket. kan lantbruksnämnden förelägga honom vite.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Har föreläggande meddelats enligt första stycket och övergår egendo- men till ny ägare. gäller åläggandet i stället denne. Vite som har förelagts gäller inte mot den nye ägaren. men lantbruksnämnden får sätta ut vite för denne.

Tillståndsmyndighet som meddelar åläggande enligt första stycket skall genast sända sitt beslut till inskrivningsmyndigheten för anteckning i fas- tighelsboken.

12 &?

Förvärvstillstånd skall sökas inom tre månader från det förvärvet sked- de, om inte frågan om förvärvstillståjnd enligt 10 kap. 3ä andra stycket fastighetsbildningslagen (l970:988) skall underställas tillständsmyndighe- ten av fastighetsbildningsmyndigheten.

Fråga om förvärvstillstånd får ej prövas förrän förvärvet skett utom i fall som avses i lä 2—4. Ansökan beträffande förvärv som skett ge- nom köp cller byte får ej heller prö- vas eller på grund av återkallelse avskrivas innan det avgjorts huru— vida förköp enligt förköpslagen (l967:868) äger rum. om det inte är uppenbart att förköpsrätt inte kom- mer att utövas. Tillstånd att förvär- va egendom på offentlig auktion en- ligt 175 eller enligt 3 kap. 3ä lagen (l98226l8) om utländska förvärv av fast egendom m.m. lämnas före auktionen.

Fråga om förvärvstillstånd får inte prövas förrän förvärvet skett utom i fall som avses i 2,5 2—4. Ansökan beträffande förvärv som skett genom köp eller byte får inte heller prövas eller på grund av åter- kallelse avskrivas innan det av- gjorts huruvida förköp enligt för- köpslagen (l967:868) äger rum. om det inte är uppenbart att förköpsrätt inte kommer att utövas. Tillstånd att förvärva egendom på offentlig auktion enligt l7å eller enligt 3 kap. 3.5 lagen (l982:618) om utländska förvärv av fast egendom m. m. läm- nas före auktionen.

Blir köp ogiltigt till följd av att förvärvstillstånd vägras enligt 4é första stycket 3 eller 7.5 I, är staten skyldig att lösa egendomen till det pris som har avtalats, om säljaren begär det. Sådan skyldighet förelig- ger dock inte. om köpeskillingen el- ler annan ersättning inte endast obetydligt överstiger egendomens värde med hänsyn till dess avkast- ning och övriga omständigheter el- ler om avtalsvillkoren i övrigt är oskäliga.

Blir köp ogiltigt till följd av att förvärvstillstånd vägras enligt 4å första stycket I eller 75 är staten skyldig att lösa egendomen till det pris som har avtalats, om säljaren begär det. Sådan skyldighet förelig- ger dock inte. om köpeskillingen el- ler annan ersättning inte endast obetydligt överstiger egendomens värde med hänsyn till dess avkast- ning och övriga omständigheter el- ler om avtalsvillkoren i övrigt är oskäliga.

Begäran om inlösen skall framställas hos lantbruksnämnden inom tre månader efter det att avslagsbeslutct vunnit laga kraft. Talan om inlösen skall väckas vid den fastighetsdomstol inom vars område egendomen är belägen inom sex månader från nämnda tidpunkt. Har säljaren fått del av beslutet först sedan detta vunnit laga kraft, räknas dock tidsfristerna från dagen för delfåendet. Iakttar inte säljaren vad som har sagts nu. förlorar han sin talan.

3 Senaste lydelse I9821630.

(J!

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

lös"”

Egendom som har förvärvats genom inrop på exekutiv auktion under sådana förhållanden att förvärvstillstånd skulle ha krävts vid vanligt köp skall äter avyttras inom två är efter det att auktionen vunnit laga kraft, om inte dessförinnan nämnda förhållanden har upphört eller inroparen har fått tillstånd att behålla egendomen. Har inropet skett för att skydda fordran. för vilken inroparen har panträtt i egendomen, eller någon hans rättighet som är inskriven i den, får länsstyrelsen på ansökan medge skäligt anstånd med avyttrandet. om det är sannolikt att förlust annars skulle uppkomma för inroparen. Avyttras inte egendomen inom föreskriven tid, skall länssty- relsen på framställning av Iantbruksnämnden förordna att egendomen skall säljas av kronofogdemyndigheten på offentlig auktion enligt 17.5.

Anteckning om bestämmelserna i första stycket skall göras i det köpe- brev som utfärdas med anledning av den exekutiva auktionen och, när lagfart söks. införas i fastighetsboken, om inte sökanden visar att avytt- ringsskyldigheten har upphört.

I fråga om tillstånd att behålla egendom gäller i tillämpliga delar bestämmelserna om förvärvstill- stånd i 3—8 åå med undantag av 4å första stycket ] samt i 10 och ll åå.

[ fråga om tillstånd att behålla egendom gäller i tillämpliga delar bestämmelserna om förvärvstill- stånd i 4—8åå med undantag av 4å första stycket 4 samt i 10 och ll åå. . Om en ansökan att behålla egen- domen har avslagits, skall 4åförs— ta stycket 4 inte tillämpas om inro- paren säljer egendomen inom två år efter det att auktionen har vunnit laga kraft.

17 ss

Har länsstyrelsen förordnat om auktion enligt 16å och har inroparen dessförinnan eller senare avyttrat egendomen. skall förordnandet trots detta gå i verkställighet, om inte Iantbruksnämnden återkallar sin fram- ställning i ärendet.

I övrigt skall så anses och med ärendet i tillämpliga delar så för- faras som om egendomen hade bli- vit utmätt för fordran med bästa förmänsrätt efter sådana rättigheter som besvärade egendomen redan vid den exekutiva auktionen och som har företräde framför alla be- fintliga fordringar. Även om det i enlighet härmed bestämda skydds- beloppet täcks, får försäljning inte ske, om ej den bjudna köpeskilling- en täcker även det värde som i ärendet har åsatts egendomen en- ligt 12 kap. utsökningsbalken eller, om ägaren eller innehavare av ford-

” Senaste lydelse 19811786. 5 Senaste lydelse 198! :786.

1 övrigt skall så anses och med ärendet i tillämpliga delar så för- faras som om egendomen hade bli- vit utmätt för fordran med bästa förmånsrätt efter sådana rättigheter som besvärade egendomen redan vid den exekutiva auktionen och som har företräde framför alla be- fintliga fordringar. Även om det i enlighet härmed bestämda skydds- beloppet täcks. får försäljning inte ske, om inte den bjudna köpeskil- lingen täcker även det värde som i ärendet har åsatts egendomen en- ligt 12 kap. utsökningsbalken eller, om ägaren eller innehavare av ford-

Nuvarande lydelse

ran som är förenad med panträtt i egendomen i god tid före auktionen har påkallat särskild värdering. det värde vartill egendomen kan upp— skattas av värderingsmän som läns- styrelsen utser. Egendomcn får säl- jas endast till den som har fått för- värvstillstånd eller enligt 2å ]. 2, 4 eller 9 får förvärva egendomen utan sådant tillstånd. Avges vid auktio- nen bud som sålunda får antas, skall försäljning ske. även om inne- havare av fordran bestrider det.

Föreslagen lydelse

ran som är förenad med panträtt i egendomen i god tid före auktionen har påkallat särskild värdering. det värde vartill egendomen kan upp- skattas av värderingsmän som läns- styrelsen utser. Egendomcn får säl- jas endast till den som har fått för- värvstillstånd eller enligt 3å l. 2, 4 eller 9 får förvärva egendomen utan sådant tillstånd. Avges vid auktio- nen bud som sålunda får antas. skall försäljning ske, även om inne- havare av fordran bestrider det.

Kommer försäljning inte till stånd vid auktionen får lantbruksnämnden inom två år efter det att auktionen har vunnit laga kraft hos länsstyrelsen påkalla förordnande om ny auktion. Framställs inte sådan begäran inom föreskriven tid eller avges inte heller vid den senare auktionen bud som får antas. är frågan om försäljning av egendomen förfallen.

Kostnad i samband med auktion som inte har lett till försäljning betalas av statsmedel. '

18å

Talan mot Iantbruksnämndens beslut enligt denna lag förs has lantbrukssttvrelsen genom besvär. Mot lantbrukssryrelsens beslutförs talan hos regeringen genom be- svär.

Lantbruksnärnndens beslut en- ligt denna lag får överklagas Itos lantbruksstyrelsen. Lantbrukssty- relsens beslut får överklagas hos regeringen.

Denna lag träder i kraft den ljuli 1987. De nya bestämmelserna skall tillämpas i ärenden om förvärvstillstånd som inte är slutligt avgjorda den 1 juli 1987.

2. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1979:425) om skötsel av

jordbruksmark

Härigenom föreskrivs att 4, 5 och 9aåå lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse

Jordbruksmark som avses i. 3.6 får inte tas ur jordbruksproduktion utan tillstånd. Tillstånd behövs dock inte när åtgärden uppenbarli- gen saknar betydelse förjordbruket på brukningsenheten eller när mar- ken tas i anspråk för företag vars tillåtlighet prövas i särskild ord- ning.

Föreslagen lydelse

Jordbruksmark får inte tas ur jordbruksproduktion utan tillstånd. Tillstånd behövs dock inte när åt- gärden är av ringa betydelse för jordbruket på brukningsenheten el- ler när marken tas i anspråk för fö- retag vars tillåtlighet prövas i sär- skild ordning.

På jordbruksmark som är lämplig för jordbruksproduktion får täkt av matjord för annat ändamål än markinnehavarens husbehov inte ske utan tillstånd.

Tillstånd enligt 4å får lämnas en- dast när marken på grund av sär- skilda amständigheter inte bör be- hållas för jordbruksproduktion.

Tillstånd enligt 4å får inte läm- nas.

]. om marken behövs för ett at- vecklat eller utvecklingsbart lant— bruksföretag,

2. om marken behövs för sådan egendom som avses i 7å jordför- värvslagen (l979:230),

3. om det finns andra särskilda omständigheter.

Tillstånd får förenas med vill- kor.

9aå'

Lantbruksnämnden får meddela föreläggande eller förbud som be- hövs för att föreskrifter som med- delats med stöd av 6aå skall efter- levas.

Lantbruksnämndcn får meddela föreläggande eller förbud som be- hövs för att villkor som avses i5å andra stycket eller föreskrifter som meddelats med stöd av 6aå skall cfterlevas.

Föreläggande eller förbud får meddelas först sedan det har visat sig att lantbruksnämndens råd och anvisningar inte har följts. I brådskande fall eller när det annars finns särskilda skäl, får dock föreläggande eller förbud meddelas omedelbart.

] beslut om föreläggande eller förbud får lantbruksnämnden sätta ut vite. Lantbruksnämnden får förordna att dess beslut skall gälla omedelbart.

Denna lag träderi kraft den ljuli 1987.

' Senaste lydelse 1984: 197.

3. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt

Härigenom föreskrivs att 11å lagen (1904248 5. 1) om samäganderätt skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 l ä

Gode mannen drage försorg. att Gode mannen skall på lämpligt _lörsäljningsvillkoren ävensom tid sätt kungöra försäljningsvillkoren och ort för auktionen varda på samt tid och plats för auktionen. lämpligt sätt kung/"orda. Avser auktionen hyreshusen/tet el-

ler jordbruksfastighet skall gode mannen vid auktionen erinra om reglerna i lagen (I975.'ll32) om förvärv av hyresfastighet m.m. respektive jord/örvärvslagen (1979:230).

Denna lag träderi kraft den ljuli 1987.

4. Förslag till

Lag om ändring i lagen (l985:658) om arrendatorers rätt att förvärva arrendestället

Härigenom föreskrivs att 7.6 lagen (l985:658) om arrendatorers rätt att förvärva arrendestället skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse

Har ett hembud antagits men har förvärvet blivit ogiltigt till följd av att förvärvstillstånd vägrats enligt 4å första stycket 1 jordförvärvsla- gen (19791230) eller enligt l kap. 85 lagen (l982:6l8) om utländska för- värv av fast egendom m.m. jäm- förd med nämnda bestämmelse kvarstår alltjämt hembudsskyldig- heten enligt Så under den tid sam- ma intresseanmälan gäller.

Föreslagen lydelse

Har ett hembud antagits men har förvärvet blivit ogiltigt till följd av att förvärvstillstånd vägrats enligt 45 första stycket 4 jordförvärvsla- gen (l979:230) eller enligt 1 kap. 89" lagen (l982:6l8) om utländska för- värv av fast egendom m.m. jäm- förd mcd nämnda bestämmelse kvarstår alltjämt hembudsskyldig- heten enligt 55 under den tid sam- ma intresseanmälan gäller.

Har ett förvärv blivit ogiltigt till följd av att begärd fastighetsbildning inte har kunnat ske föreligger ändå fortfarande hembudsskyldighet om ett hembud skäligen bör kunna omfatta så mycket av jordägarens fasta egen- dom, innefattande arrendestället eller huvuddelen därav. som behövs för att bestämmelserna i fastighetsbildningslagen (l970:988) inte längre skall medföra hinder för ett giltigt förvärv.

Frågor om hembudsskyldighet enligt andra stycket prövas av arrende- nämnden. Intill dess sådan prövning har skett gäller det i Så första stycket angivna överlåtelseförbudet.

Denna lag träder i kraft den ljuli 1987.

J ordbruksdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 mars 1987

Närvarande: statsrådet Sigurdsen. ordförande, och statsråden Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén. Peterson, S. Andersson. Göransson. Gradin, Dahl. R. Carlsson. Hellström. Wickbom, Johansson. Hulterström, Lindqvist. G. Andersson. Lönnqvist

Föredragande: statsrådet Hellström

Lagrådsremiss om ändring i jordförvärvslagen (19792230), m.m.

] Inledning

Med Stöd av regeringens bemyndigande den 18 juni 1986 tillkallade dåva- rande chefen för jordbruksdepartementet en särskild utredare (f. d. gene- raldirektören Ingvar Widén) med uppdrag att se över jordförvärvslagstift- ningen_ Utredaren avlämnade den 30 oktober 1986 betänkandet (Ds Jo 1986; 5) Översyn av jordförvärvslagen.

Till protokollet i detta ärende bör fogas dels utredningens sammanfatt- ning av betänkandet som bilaga ], dels de lagförslag som läggs fram i betänkandet som bilaga 2, dels en förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av remissyttrandena som bilaga 3.

Jordbruk och skogsbruk har som enskilda näringar kommit att svara för en allt mindre del av den samlade produktionen i vårt land. De utgör ändå fortfarande betydelsefulla basnäringar. Jordbruket bildar grunden för vår livsmedelsförsörjning och skogsbruket utgör basen för en av våra viktigas- te exportnäringar. Den naturligt geografiskt spridda verksamheten i nä- ringarna är en av förutsättningarna för en levande landsbygd och ett levande kulturlandskap. Utan jordbruk och skogsbruk skulle stora delar av vån land sakna underlag för bosättning och nödvändig samhällsservice. Nänngarna var för sig, i kombination med varandra eller i kombination med andra verksamheter är sålunda viktiga delar i vårt svenska samhälle. Sedan länge harjordbrukct och skogsbruket rationaliserats fortlöpande i syfte att öka produktionen och hålla kostnaderna på en rimlig nivå. Samti- digt har rationaliseringen ijordbruket varit viktig för att hålla nere priserna på livsmedel och för att tillförsäkra dem som är sysselsatta ijordbruket en

med andra grupper likvärdig standard. Staten medverkar på olika sätt i denna rationalisering. Därmed markeras det allmänna intresset av ett effektivt jordbruk och skogsbruk till gagn inte bara för dem som äger jordbruks- och skogsmarken utan också för hela vårt samhälle. De statliga medlen i rationaliseringspolitiken är flera. Ett medel som är gemensamt för både jordbruket och skogsbruket ärjordförvärvslagstiftningen som jag nu har för avsikt att behandla närmare.

Jordbruket i vårt land kännetecknas numera av en totalt sett hög produk- tivitet. Sammantagen är den traditionella jordbruksproduktionen så stor att kostsamma överskott uppstår. Därmed är behovet av storleksrationali— sering inte lika stort som tidigare. Produktionen är emellertid ojämnt fördelad i landet. I de delar av landet där jordbruket och skogsbruket har en väsentlig betydelse för sysselsättningen börjar främst jordbruket att svikta till följd av förhållandevis sämre naturliga förutsättningar än i andra delar av landet. Jordbruksfastigheten kan ofta inte längre ensam försörja en familj.

Allt ller jordbruks- och skogsfastigheter ägs av äldre personer. av döds- bon, i samägandeskap eller av människor som inte är beroende av avkast- ningen från fastigheten för sin försörjning. En sådan ägarstruktur gör tillsammans med en i vissa områden dålig ägostruktur att fastigheterna inte kan utnyttjas rationellt. Ägarstrukturen medför särskilt i glesbygden svå- righeter för befolkningen att förvärva fastigheterna och därmed skaffa sig kompletterande sysselsättning.

Ett rationellt utnyttjande av jordbruks- och skogsmarken är ett samhälls- intresse. Jordbruksmarken kan förutom livsmedelsråvaror även ge en mängd andra nyttigheter som t. ex. energi- och industriråvara. Skogsmar- ken producerar råvara till skogsindustrin som ger oss stora exportinkoms- ter. Mot denna bakgrund är det nödvändigt att fortlöpande förbättra ägo- och ägarförhållandena ijordbruket och skogsbruket. En modernisering av jordförvärvslagen är i det sammanhanget viktig. Det utredningsförslag som nu föreligger och remissyttrandena över förslaget utgör enligt min mening ett bra underlag för en sådan modernisering. Mina förslag i det följande tar sikte på att jordförvärvslagen skall slå vakt om familjelantbruket. främja främst skogsbrukets rationalisering, begränsa juridiska personers för- värvsrätt och göra det möjligt att i glesbygderna ta till vara sysselsättnings- möjligheterna ijordbruket och skogsbruket. Enligt min mening kan dessa syften förenas med lättnader i möjligheterna att få förvärvstillstånd. Detta bör stimulera till en ökad omsättning av fastigheter. Härigenom skapas förutsättningar för att hålla landsbygden levande. Vidare avser förslagen att förenkla prövningen av förvärvsärenden.

Jordförvärvslagen påverkar i sin nuvarande utformning endast en mind- re del av det totala antalet överlåtelser av jordbruks- och skogsfastigheter. Endast ca 30% av samtliga överlåtelser prövas enligt lagen. Inte heller i fortsättningen kan jordförvärvslagen ensam väntas vara tillräcklig för att skapa en god ägar- och ägostruktur i jord- och skogsbruket. Som flera remissinstanser har påpekat är det många andra problem som måste lösas för att t. ex. få till stånd ett aktivt skogsbruk. Förutom de åtgärder som riksdagen förra året beslutade som en följd av regeringens förslag i kom-

pletteringspropositionen och som följs upp i årets budgetproposition vill jag särskilt peka på de förslag som nyligen har lämnats av kommittén om ställföreträdare för dödsbo i vissa fall m.m. i betänkandet (SOU 1987:2) Dödsboägande och samägande av jordbruksfastighet m.m. Utredningens förslag som nu skall remissbehandlas syftar bl.a. till en effektivare förvalt- ning av dödsboägda och andra samägda fastigheter samt till en snabbare upplösning av dödsbon. För benägenheten att avyttra fastigheter har även skattelagstiftningen en stor betydelse. Viktiga i sammanhanget är vidare de genomgripande fastighetsregleringar som bedrivs i de mest ägosplittrade områdena i t. ex. Kopparbergs och Västernorrlands län i syfte att åstad- komma en allmän förbättring av fastighetsbeständet.

2.2. Jordförvärvslagens ändamål och effekter

Mitt förslag: Jordförvärvslagens syfte skall komma till uttryck i en inledande bestämmelse. Denna skall ange att utvecklingen av före- tag inom jordbruket. skogsbruket och trädgårdsnäringen (lantbruks- företag) skall främjas vid förvärv av jordbruksfastighet. Vid tillämp- ningen av lagen skall särskilt eftersträvas att det bildas företag som är ändamålsenliga från regionalpolitisk synpunkt. En sådan bestäm- melse skall ersätta nuvarande stadgande i 3 & om vad som skall beaktas vid prövning av förvärvstillstånd.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker utredningens för- slag eller lämnar det utan erinran. Såväl lantbruksstyrelsen som Skogssty- relsen ifrågasätter dock sänkningen av ambitionsnivån när det gäller stor- leksrationaliseringen. Enligt Svenska sparbanksföreningen bör lagen ock- så i fortsättningen ha till syfte att medverka till bildandet av ändamålsenli- ga eller rationella företag. förbättrad arrondering etc. Den föreslagna ] å svarar enligt Sparbanksföreningen dåligt mot ett sådant syfte. Enligt lant- mäteriverket uttrycker den föreslagna paragrafen inte lagens syfte på ett klart sätt. Malmö tingsrätt anser att programförklaringen liksom hittills bör finnas i 3 &. Lantbrukarnas riksförbund finner den föreslagna formulering- en avjordförvärvslagens syfte tillfredsställande.

Skälen för mitt förslag: Principerna för tillämpningen av jordförvärvsla- gen anges för närvarande i $% lagen. Enligt den paragrafen skall vid prövning av fråga om förvärvstillstånd beaktas att uppkomsten och ut- vecklingen av rationella företag inom jordbruket. skogsbruket och träd- gårdsnäringen (lantbruksföretag) främjas. Syftet med lagen knyts följaktli- gen till tillståndsprövningen. De grundläggande principerna har emellertid betydelse också vid tillämpningen av andra bestämmelser i lagen. Jag tänker i detta sammanhang närmast på vissa bestämmelseri 14- 17 åå om inlösen och exekutiv auktion m.m. Utredningen har funnit att lagen liksom tidigare bör innehålla grundprinciperna för tillämpningen men att dessa bör få formen av en inledande portalparagraf. Jag är för min del av samma

uppfattning som utredningen. Som framgår av vad jag nyss anfört innebär detta å ena sidan att det grundläggande syftet skall beaktas i alla samman- hang när lagen tillämpas. Å andra sidan markeras på detta sätt att ända- målsbestämmelsen inte är bindande i och för sig utan först i kombination med någon eller några av de övriga bestämmelsernai lagen.

Jämfört med den nuvarande 3 & får den av mig föreslagna ändamålspara- grafen ett delvis annat innehåll. Det övergripande samhällsintresset att lagen skall främja jordbrukets och skogsbrukets utveckling bör sålunda framgå tydligare av lagtexten. Till rationaliseringsfrågan. som särskilt mar- keras i nuvarande 3 s, återkommerjag i avsnitt 2.5. Jag vill dock redan nu framhålla att ett syfte med lagen även i fortsättningen bör vara att främja en ändamålsenlig utveckling av lantbruksföretagen. Vidare vill jag poäng- tera attjordlörvärvslagen fortfarande bör vara ett styrmedel när det gäller att påverka ägostrukturen i vissa delar av landet.

Företagsbcgreppet diskuterades ingående bl.a. vid lagrådsbehandlingen av den gällande lagen. Några påtagliga nackdelar med den gällande termi- nologin har inte framkommit.

] likhet med utredningen finnerjag skäl att med särskild kraft understry- ka lagens regionalpolitiska betydelse och därmed peka på möjligheten att i glesbygderna ta till vara sysselsättningsmöjligheterna i jordbruket och skogsbruket. Härigenom förstärks ytterligare den hänsyn till regionalpoli- tiken som redan föreskrivs i 7 & lagen och som betonas än mer i mitt förslag till ändring av den paragrafen. Till detta förslag återkommer jag i avsnitt 2.8.

Hänvisningar till S2-2

2.3. Undantag från lagens tillämpningsområde

Mitt förslag: Jag föreslår ingen ändring i det i I och 2 5.5 angivna tillämpningsområdet.Däremot bör undantagsrcgeln i 8 s angående kommunala förvärv vidgas något.

Utredningens förslag: Utredningen har inte föreslagit någon ändring i fråga om kommunala förvärv. ] övrigt överensstämmer utredningens för- slag med mitt.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser instämmer i utredningens förslag eller lämnar det utan erinran. Luleå tingsrätt anser dock att det med en lämplig avvägning av gränsen för areal eller taxeringsvärde torde vara möjligt att åstadkomma fungerande undantagsregler för mindre fastigheter. Detta utan att de olika intressen, som förvärvsprövningen avser att skyd- da. åsidosätts i alltför hög grad.

Svenska cellulosa- och pappersbruksföreningen anser att fastigheter där skogsbruket är dominerande för ekonomin bör kunna få förvärvas på en fri marknad. Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund anser att utredningen lämnat frågan om undantagsregler för renodlade skogsfastig- heter eller mycket stora sådana fastigheter med en svag motivering och

utan grundläggande analys. För de kyrkliga kommunernas vidkommande skulle en sådan undantagsregel vara till stort gagn.

Riksskatteverket anser liksom utredningen att små jordbruksfastigheter som saknar intresse från jordbruks- och skogspolitisk synpunkt bör kunna taxeras som annan fastighet vid fastighetstaxen'ngen. Frågan bör dock enligt verket övervägas ytterligare. _

Bl.a. länsstyrelsen i Örebro län föreslår att frikretsen i 3 & 5 åter får omfatta även syskon och syskons avkomling. Svenska kommunförbundet anser att kommunerna bör befrias från skyldigheten att söka förvärvstill- stånd.

Skälen för mitt förslag: Med hänvisning företrädesvis till besvärliga gränsdragningsproblem har utredningen gjort den bedömningen att undan- tagsregler inte bör grundas på uppgifter som finns i fastighetstaxeringsläng- derna och liknande. Liksom de flesta remissinstanserna delar jag utred- ningens bedömning.

Som utredningen anför finns det dock ett betydande antal fastigheter som är taxerade som jordbruksfastigheter men vars huvudsakliga värde och användning hänför sig till att de är bostadsfastigheter för permanent- eller fritidsboende. Tillhörande mindre arealer jordbruksjord eller skogs- mark torde i allmänhet sakna intresse från jordbruks- och skogspolitisk synpunkt. De senaste åren har antalet förvärvstillstånd av detta slag upp- gått till omkring 700 per år. Ett sätt att minska antalet sådana ärenden är att ändra taxeringsnaturen på dessa fastigheter från jordbruksfastighet till annan fastighet. På grund av att frågan är av komplicerad natur anser jag dock, efter samråd med chefen för finansdepartementet, att den bör över- vägas ytterligare.

Enligt 2 % 3jordförvärvslagen gäller att förvärvstillstånd inte behövs om en kommun förvärvar egendomen från staten eller utövar förköpsrätt enligt förköpslagen (19671868). Vidare gäller enligt 8 & att en kommun inte får vägras tillstånd till förvärv av sådan fast egendom som med hänsyn till den framtida utvecklingen krävs för tätbebyggelse eller därmed samman- hängande anordning. ] andra fall krävs tillstånd även för kommunala förvärv. Skyldigheten för kommuner att ansöka om förvärvstillstånd inför- des år 1979 när den nuvarande lagen tillkom. Bestämmelsen tillstyrktes av bl. a. kommunförbundet. Av prop. 1978/79:85 med förslag till jordför- värvslag. m.m. s. 18 framgår att främst strukturrationaliseringsskäl inom jordbruket har legat till grund för att införa de bestämmelser som gäller för kommunala förvärv. l förevarande ärende har bl.a. kommunförbundet hemställt att kommunernas förvärv inte skall tillståndsprövas. Enligt vad jag har förordat i det föregående bör lagen även i fortsättningen främja jordbrukets och skogsbrukets utveckling. I sådana fall då kommunen inte förvärvar egendomen genom att utöva sin förköpsrätt enligt förköpslagen finns det därför fortfarande motiv för förvärvsprövning. Därför bör 2 & 3 inte ändras. ! fall som avses i 8 åå förutsätts i prop. 1978/79:85 att om en del av den fasta egendomen inte behövs för sådant ändamål som sägs i para- grafen. den delen avstås till lantbruksnämnden eller används på sådant sätt som nämnden önskar. Enligt min mening bör en kommun inte få vägras tillstånd till förvärv om den inköpta egendomen till någon del skall använ-

das för sådant ändamål som sägs i 8 &. Detta bör framgå tydligt av lagtex- ten. Fortfarande bör dock gälla att kommunen bör vara beredd att tillgodo- se lantbruksnämndens önskemål i den mån marken inte behövs för tätbe- byggelse eller därmed sammanhängande anordning. Till kommunernas möjligheter att påverka inriktningen av förvärvsprövningen återkommer jag i det följande.

Några remissinstanser har föreslagit ändringar i reglerna om släktför- värv. Dessa förslag bör enligt min mening inte tas upp i detta lagstiftnings- ärende utan behandlas i samband med att frågorna om fler- och dödsbo- ågande övervägs på det sättjag tidigare har redovisat.

Hänvisningar till S2-3

2.4. Förvärvshinder på grund av för högt pris och kapitalplacering

Mitt förslag: Förvärvstillstånd skall få vägras om det är uppenbart att köpeskillingen avsevärt överstiger egendomens värde. Värde- gränsen enligt 14 & vid inlösen ändras inte.

Utredningens förslag: Utredningen föreslår att nuvarande prisprövnings- regel upphävs. Förvärvstillstånd skall få vägras om det kan antas att förvärvet sker huvudsakligen för kapitalplacering på grund av att köpeskil- lingen eller annan ersättning avsevärt överstiger egendomens marknads- värde. Värdegränsen enligt 14 5 för inlösenskyldighet föreslås bli ändrad på motsvarande sätt.

Remissinstanserna: De flesta finner en uppmjukning av nuvarande pris- prövningsregel befogad. Åsikterna går dock isär i frågan om hur en ändring bör ske.

Utredningens förslag godtas eller tillstyrks av lantbruksstyrelsen, sta- tens jordbruksnämnd. länsstyrelserna i Kalmar, Gotlands, Örebro, Jämt- lands och Norrbottens län, Torsby och Ljusdals kommuner, Lantbrukar- nas riksförbund, Landsorganisationen i Sverige, Svenska sparbanksföre- ningen, Småbrukare i Väst. Svenska kyrkans församlings- och pastorats- förbund, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund. Sågverkens råvaru- förening och Trädgårdsnäringens riksförbund. Lantbruksstyrelsen, läns- styrelsen i Jämtlands län, Ljusdals kommun och Lantbrukarnas riksför- bund har synpunkter på den närmare utformningen av förslaget. Länssty- relsen i Örebro län avstyrker föreslagen ändringi 14 &. Även övriga instan- ser som tillstyrkt en ändring av prisprövningen har haft invändningar mot utredningens förslag.

Riksrevisionsverket, Luleå tingsrätt. länsstyrelserna i Kronobergs, Kristianstads och Västerbottens län. Sveriges industriförbund, Svenska cellulosa- och pappersbruksföreningen, Svenska bankföreningen, Sveriges allmänna hypoteksbank och Sverigesjordägareförbund anser att prispröv- ningsregeln bör avskaffas.

Åsikten att prisprövningsregeln bör upphävas men att den nuvarande kapitalplaceringsregeln bör behållas framförs av hovrätten för övre Norr-

land, statens lantmäteriverk och domänverket. Lantmäteriverket anser att man bör överväga att samtidigt återinföra möjligheten för en förvärvare att söka förhand stillstånd.

Kammarkollegiet har inget att erinra mot att principen för värdeupp- skattningen ändras men föreslår att begreppet kapitalplacering ersätts av ett annat ord som bättre anger de omständigheter som bör föranleda att förvärvstillstånd vägras.

Kammarrätten i Jönköping påpekar att förslaget att regeln skall vara av fakultativ karaktär. dvs. att tillstånd ”får" vägras, innebär att prövningen blir än mer oförutsägbar. Länsstyrelsen i Kristianstads län biträder där- emot denna ändring.

Ett bevarande av nuvarande reglering förordas av länsstyrelsen i Värm- lands län samt Dals-Eds, Storumans och Pajala kommuner.

Länsstyrelsen i Hallands län anser att förvärvstillstånd skall få vägras om förvärvet avser ett utvecklat eller utvecklingsbart lantbruksföretag och det kan antas att det sker huvudsakligen för kapitalplacering.

Skälen för mitt förslag: Enligt 4 5 l i gällande lydelse skall förvärvstill- stånd vägras om priset inte endast obetydligt överstiger värdet med hänsyn till egendomens avkastning och övriga omständigheter. Av 4 5 2 följer att förvärvstillstånd inte skall ges om det kan antas att förvärvet sker huvud- sakligen för kapitalplacering. I likhet med utredningen och remissinstan- serna anserjag att den nuvarande prisprövningen bör mjukas upp. Så långt det är möjligt och rimligt bör det finnas en avtalsfrihet mellan köpare och säljare. Undantag från denna princip har dock fått göras genom bestäm- melser i olika lagar. Undantagen har föranletts av angelägna allmänna intressen eller av att parternas inbördes förhållande varit sådant att en jämkande lagstiftning framstått som nödvändig. Prisprövningsregeln inför- des för att bryta den dåvarande onormala prisutvecklingen och för att nå en bättre anpassning av fastighetsprisernas utveckling till förändringarna i den allmänna prisnivån. Den dåvarande jordbruksministern ansåg det vara en fördel att ge regeln en förhållandevis snäv utformning. Utredningens bedömning är att förhållandena nu har ändrats så att prisprövningsregeln inte längre behövs. Enligt tillgänglig statistik ligger priserna på jordbruks- fastigheter nominellt på ungefär samma nivå som år 1979. Realt sett mot- svarar priserna 1970 års nivå. Räknad i fasta priser är nedgången sedan slutet av 1970-talet ungefär 80%. Av utredningen framgår vidare att kapi- talplaceringsregeln har tillämpats i mycket liten utsträckning. Flera remiss- instanser framhåller dock den fara för snabba prisstegringar som ett ge- nomförande av utredningens förslag innebär.

När det gäller jordbruksmarken är förhållandena inom näringen enligt min bedömning för närvarande sådana att farhågorna för snabba prissteg- ringar generellt sett kan anses överdrivna. Det finns inte heller anledning att anta att prisstegringarna i fråga om skogsmark blir av sådan omfattning att lagens syfte äventyras. När det gäller skogsfastigheterna innebär .flera av de förslag som utredningen har lagt fram och som jag biträder att en ökad omsättning av sådana fastigheter skall stimuleras. En sådan ökad omsättning skulle enligt min mening motverkas om den nuvarande pris- prövningsbestämmclsen behålls oförändrad.

Jag anser därför, liksom majoriteten av remissinstanserna, att prispröv- ningsregeln inte bör behållas i sin nuvarande utformning. För att motverka förvärv som görs i kapitalplaceringssyfte och för att motverka en osund allmän prisstegring bör det dock finnas kvar en möjlighet att avslå en ansökan om tillstånd. om det är uppenbart att det avtalade priset avsevärt överstiger egendomens marknadsvärde. Avslagsgrunden bör dock inte vara obligatorisk och någon priskontroll skall enligt min mening inte behö- va göras regelmässigt utan endast i uppenbara fall och med hänsyn till alla omständigheter som föreligger i det enskilda fallet. Fastighetens värde bör vid tillämpningen av den nya bestämmelsen bedömas enligt samma grun- der som i annan lagstiftning. Jag kan här hänvisa till 4kap. 1 & expropria- tionslagen (l972:7l9) och 5 kap. fastighetstaxeringslagen (1979: 1152).

Åtskilliga remissinstanser har gjort invändningar mot utredningens utta- lande att förutsättningar för att tillämpa bestämmelsen bör finnas när det avtalade priset överstiger den normala prisnivån i orten med mer än 50 procent. Även om en sådan prisnivå också enligt min mening bör medföra avslag. anserjag att det vore Olyckligt att fastslå en bestämd gräns, särskilt när den är så högt satt. Begreppet "avsevärt överstiger" bör därför inte fixeras till något bestämt procenttal utan vid den praktiska tillämpningen bestämmas utifrån olika faktorer, såsom fastighetstyp, läge i landet samt fastighetens beskaffenhet i övrigt.

Jag vill tillägga att den av mig nu föreslagna bestämmelsen inte är den enda som motverkar kapitalplaceringar som strider mot lagens syfte. I detta sammanhang kanjag särskilt peka på de begränsningar som enligt 5 så gäller för förvärv av juridiska personer samt de krav på bosättning. bru- kande och yrkeskunskaper som gäller enligt 6 & och som enligt min me- ning. se avsnitt 2.7, bör gälla även i fortsättningen.

Den nuvarande kapitalplaceringsbestämmelsen inryms i den av mig före- slagna regeln om priskontroll.

I likhet med de remissinstanser som har yttrat sig i frågan anserjag. med hänsyn främst till intresset att bevara verksamheten med _iordfonden. att Värdegränsen enligt 14 5 för inlösen inte bör ändras.

Hänvisningar till S2-4

2.5. Förvärvshinder på grund av att fastigheten behövs för jordbrukets eller skogsbrukets rationalisering

Mitt förslag: Förvärvstillstånd får vägras om det är av allmänt intres— se att egendomen tas i anspråk för jordbrukets eller skogsbrukets rationalisering. '

Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: En klar majoritet av remissinstanserna redovisar en positiv inställning till utredningens förslag.

Lantbruksstyrelsen finner anknytningen mellan allmänt intresse och rationaliseringsaspekten riktig. Innebörden av begreppet allmänt intresse anser styrelsen bör preciseras i länsvisa program för jord- och skogsbru-

Prop.]986/871122

ket. Flera andra remissinstanser finner uttrycket ”allmänt intresse" oklart.

Skogsstyrelsen anser. om utredningens förslag genomförs. att rekvisitet "allmänt intresse" bör kompletteras med tillämpningsanvisningar som innebär en mindre snäv tolkning än den utredningen anvisat.

Sveriges jordbruksarrendatorers förbund och Sveriges skogsägareföre- ningars riksförbund avstyrker ändring i rationaliseringsbestämmelsen.

Lantbrukarnas riksförbund anser att utredningens förslag innebär att de preciserade förvärvshindren försvagas. Förvärvsprövning måste grundas på obligatoriska avslagsgrunder. Förbundet instämmer visserligen i utred- ningens överväganden om rationaliseringsbestämmelsens utformning men anser att utredningens förslag inger osäkerhet om tillämpningen.

Skälen för mitt förslag: Den nuvarande bestämmelsen om avslag av rationaliseringsskäl innebar en skärpning jämfört med den bestämmelse som fanns i 1965 års lag, bl.a. såtillvida att avslag blev obligatoriskt om egendomen behövdes av rationaliseringsskäl. Av utredningen framgår att denna avslagsgrund är den oftast använda när en ansökan om förvärvstill- stånd avslås.

I fråga om jordbruket har målet för tillämpningen av rationaliseringsbe- stämmelsen varit dels att åstadkomma en storleksrationalisering av jord- bruksföretagen. dels att förbättra dessa företags arrendering. Vid storleks- rationaliseringen har eftersträvats att bygga upp utvecklade företag. som har jordbruksjord i sådan omfattning att en effektiv produktion är möjlig och som -— eventuellt tillsammans med i företagen ingående skogsmark ger brukaren heltidssysselsättning.

Den kritik som riktats mot lagstiftningen och dess tillämpning på denna punkt har främst avsett storleksrationaliseringen. Denna har ansetts för- svåra för personer som har varit intresserade av deltidsjordbruk att få förvärva mindre jordbruk. Härigenom anses också att lagen har bidragit till att minska befolkningsunderlaget i glesbygden och därmed underlaget för en tillfredsställande samhällsservice.

Under efterkrigstiden har det skett en fortlöpande storleksrationalise- ring av jordbruksföretagen genom förvärv av tillskottsmark och genom tillskottsarrenden. Brukningsenheternas medelareal uppgår för närvarande till 26 ha åker. Arealen är större i de bättre jordbruksbygderna och mindre i Norrland och skogslänen i övrigt. Det kan antas att jordförvärvslagstift- ningen haft en väsentlig betydelse för denna utveckling.

Produktionsresurserna inom svenskt jordbruk överstiger betydligt den lönsamma efterfrågan på jordbruksprodukter. För livsmedelsproduktion behöver vi för närvarande ca 400000 ha åker mindre än som finns. Det är inte heller möjligt att under överskådlig tid utnyttja överskottsarealen för en större animalieproduktion. Mot denna bakgrund är det från allmän synpunkt sett inte längre lika angeläget att genom storleksrationalisering bygga upp nya jordbruksföretag som är så stora att de ger den huvudsakli- ga sysselsättningen och försörjningen för brukaren. I vart fall bör detta gälla där det krävs stora investeringar både i byggnader och markanlägg- ningar för att av ett antal mindre jordbruk bilda sådana företag. I sådana fall bör jordförvärvslagen i fortsättningen inte hindra en köpare att förvär-

va mindre jordbruk i syfte att driva jordbruk i begränsad skala på deltid eller vid sidan av annan sysselsättning. l Götalands och Svealands slätt- bygder är det fortfarande av allmänt intresse att ett företag kan bedriva så stor vegetabilieproduktion att brukaren får sin huvudsakliga inkomst och sysselsättning från det. I annat fall måste jordbrukaren komplettera vege- tabilieproduktionen med ny eller ökad animalieproduktion. Den ökning av animalieproduktionen som på sikt kan bli möjlig behövs i mellan- och skogsbygderna.

Även när mark. som arrenderas av ägaren till den fastighet till vilken marken från jordbrukspolitisk synpunkt bör läggas. har förvärvats av annan än arrendatorn kan det vara motiverat att ingripa med stöd av rationaliseringsbestämmelsen. Detta gäller särskilt om marken är av vä- sentlig betydelse för brukningsenheten. Samma motiv kan finnas i områ- den med relativt små jordbruksfastigheter där en genomgripande fastig- hetsreglering väntas komma att ske inom överskådlig tid. Det kan också gälla områden där lantbruksnämnden genom förvärv av mark eller tidigare avslag på förvärvstillstånd planerat en mer omfattande förbättring av ar- ronderingen.

I fråga om skogsbruket har rationaliseringsbestämmelsen ijordf'örvärvs- lagen syftat till att främja tillskottsförvärv av skogsmark till kombinerade jord- och skogsbruksföretag, till uppbyggnaden av skogsbruksföretag med aktiva brukare och till strukturrationalisering av skogsfastigheterna.

Skogsmark är ett betydelsefullt komplement till mångajordbruksföretag i främst skogs- och mellanbygderna. När sämre jordbruksmark tas ur produktion kan således vissa kombinerade företag behöva förstärkas med skogsmark. För att detta skall kunna ske bör förvärvshinder inte uppställas då ägare av sådana jordbruksföretag själva förvärvar skogsmark som till- skott.

Huvuddelen av de skogsfastigheter som ägs av fysiska personer har för liten areal skogsmark för att brukaren skall kunna ha sin huvudsakliga sysselsättning och försörjning av skogsbruket. Givetvis är det positivt om ytterligare skogsmark kan tillföras dessa fastigheter så att förutsättningar- na för ett aktivt brukande av dem förbättras. Om en ägare av en skogsfas- tighet själv köper ytterligare skogsmark bör detta inte hindras med stöd av jordförvärvslagen. Tvärtom är det angeläget att lantbruksstyrelsen verkar för att dessa skogsägare får kännedom om lämpliga fastigheter som är till salu. Förvärvshinder med stöd av jordförvärvslagens rationaliseringsbe- stämmelse bör således inte föreligga vid förvärv av skogsbruksfastigheter såvida det inte från allmän synpunkt finns starka skäl som talar härför. Ett sådant skäl kan vara att marken behövs för att förbättra ägostrukturen.

l bl.a. strukturutredningens betänkande (SOU 1983z7l) redovisas att det finns ett betydande antal brukningsenheter som har så liten areal eller sådan arrondering att det är svårt att på dem driva ett skogsbruk som tar till vara markens produktionsförmåga. Särskilt vanligt är detta inom vissa delar av Kopparbergs, Värmlands och Västernorrlands län. Även inom andra delar av landet förekommer emellertid områden med mycket dålig arrondering av skogsmarken. Pågående arbete att genom fastighetsregle- ring och successiv strukturrationalisering förbättra fastighetsindelningen i

skogsmarken inom angivna områden bör enligt min mening fortsätta. Jord- förvärvslagens rationaliseringsbestämmelse bör kunna användas för att styra förvärven så att ett effektivt skogsbruk främjas i dessa områden. Tillgängliga resurser för denna långsiktiga strukturrationalisering måste dock koncentreras till de mest splittrade områdena.

Sammanfattningsvis innebär det anförda att förvärvshinder av rationali- seringsskäl bör såväl i fråga om jordbruksmark som skogsmark ställas upp endast om det är angeläget från allmän synpunkt. Nu gällande bestämmel- se bör ändras så att förvärvstillstånd får vägras om det är av allmänt intresse att egendomen tas i anspråk för jordbrukets eller skogsbrukets rationalisering. Det allmänna intresset bör belysas i länsprogram för struk- turrationaliseringen eller andra länsvisa program för jordbruket och skogs- bruket som bygger bl. a. på planer som utarbetats av kommunerna själva. Därmed bör det vara möjligt att tillämpa bestämmelsen allt efter de skilda förutsättningarna i olika delar av landet. Jag vill särskilt framhålla att arronderingsförbättrande åtgärder i fråga om starkt ägar- och ägosplittrade skogsmarker regelmässigt bör anses vara av allmänt intresse.

Med denna utformning av lagen och med en tillämpning enligt de rikt— linjer som anges i det föregående bör antalet fall då förvärvstillstånd vägras bli färre. Därtill kommer att handläggningen i tillståndsärenden bör kunna förenklas avsevärt. Eftersom det är det allmänna intresset av rationalise- ring som skall vara avgörande för bedömningen, bör denna i många fall kunna ske på underlag som är tillgängligt för lantbruksnämnden utan besök på förvärvsegendomen. Finns det inte något allmänt intresse av rationali- sering bör det inte heller vara nödvändigt att utreda särskilt om det eventu- ellt finns andra intressenter av förvärvsegendomen eller att inhämta yttran- de från lantbruksnämndens ortsombud. Det bör då vara möjligt att tämli- gen omgående bifalla en ansökan om förvärvstillstånd. I vissa fall kan det givetvis finnas anledning för lantbruksnämnden att rådgöra med ortsombu- det i fråga om eventuella allmänna intressen. Lantbruksstyrelsen bör i sina allmänna råd upplysa lantbruksnämnderna om hur en förenklad handlägg- ning i här åsyftade förvärvsärenden bör ske.

Liksom den nya priskontrollregel som jag nyss har föreslagit bör be- stämmelsen om avslag av rationaliseringsskäl och övriga i 4 % upptagna avslagsgrunder vara av fakultativ karaktär. Förvärvstillstånd bör alltså få vägras när ett avslagsbeslut är i överensstämmelse med de syften som gäller för lagen. Samma konstruktion fanns i 1965 års lag och finns sedan tidigare i 6 och 7 55.

I och med att avslagsgrunderna i 4 5 inte längre bör vara obligatoriska finns inte behov av den nuvarande undantagsbestämmelsen om särskilda skäl i paragrafens tredje stycke. '

Hänvisningar till S2-5

2.6. Träförädlande företags förvärv

Mitt förslag: Träförädlande företag som redan bedriver skogsindu- striell verksamhet av betydelse för sysselsättningen på en ort skall vid förvärv av skogsmark kunna ges företräde framför sådana träför- ädlande företag som inte har sin industriella verksamhet på orten.. Vad som nu sagts skall dock inte påverka fysiska personers förvärv. Nuvarande restriktioner i fråga om förvärv som görs av fysiska personer som bedriver Skogsindustriell verksamhet skall upphävas.

Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag såvitt gäller lokalt anknutna träförädlande företag i förhållande till andra juridiska personer men innehåller inget förslag till förmån för fysiska personer.

Remissinstanserna: Av de 39 remissinstanser som har yttrat sig i denna del tillstyrker 23 förslaget. Tolv avstyrker och fyra ställer sig tveksamma. Bland dem som tillstyrker finns lantbruksstyrelsen, Landsorganisationen i Sverige och glesbygdsdelegationen.

Förslaget avstyrks av bl.a. Lantbrukarnas riksförbund, domänverket, Svenska cellulosa- och pappersbruksföreningen, Sveriges jordbruksarren- datorers förbund och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund.

Lantbrukarnas riksförbund och Sveriges skogsägareföreningars riksför- bund finner att en förenkling av prisprövningsregeln och en vidgning av kretsen fysiska personer som kan få förvärva skogsmark kräver en in- skränkning av juridiska personers förvärvsmöjligheter i förhållande till nu gällande bestämmelser. Liknande synpunkter anförs av Sveriges jord- bruksarrendatorers förbund. Länsstyrelsen i Jämtlands län, glesbygdsdele- gationen och Bräcke kommun föreslår att den av utredningen föreslagna bestämmelsen kompletteras med en regel om hembudsskyldighet.

Svenska cellulosa- och pappersbruksföreningen finner det felaktigt att på föreslaget sätt diskriminera stora skogsindustrier som måste hämta sin råvara från ett större område. Att ensidigt gynna lokal industri i förvärvs- hänseende är enligt föreningen oacceptabelt och kan på sikt få negativa konsekvenser för skogsnäringens utveckling.

Skälen för mitt förslag: Förutom avslagsgrunderna i 4 % gäller enligt 5 & jordförvärvslagen för främst juridiska personer vissa ytterligare förutsätt- ningar för att förvärvstillstånd skall lämnas. Dessa inskränkningar behöver enligt paragrafens andra stycke dock inte gälla om förvärvet huvudsakligen avser skogsmark och förvärvaren bedriver Skogsindustriell verksamhet i vilken egendomens virkesavkastning behövs och egendomen med hänsyn till ortsförhållandena inte bör ägas och brukas av någon fysisk person som är bosatt på orten. De företag som avses är sågverk. massafabriker. pap- persbruk och fabriker för tillverkning av fiberskivor, spånskivor eller plywood. Tredje stycketjämställer fysisk person som driver skogsindustri- ell verksamhet som nyss nämnts med de juridiska personer som driver sådan verksamhet. Härmed avses bl.a. sågverksföretag som inte drivs i bolagsform.

Vissa mindre träförädlande företag — iförsta hand sågverk — kan genom

sin lokalisering i glesbygd ha stor betydelse för sysselsättningen på orten. I allmänhet äger dessa företag endast mindre arealer skogsmark. De får i huvudsak sin råvara genom köp av rotposter och leveransvirke. Vid hög- konjunkturer kan detta bidra till allmänna stegringar av virkespriserna. Sådana företag har intresse av att kunna förvärva skogsmark för att få en bättre bas för sin verksamhet. Företagen anser sig ha behov av tillgång till en del av råvaran från egen skog för att överbrygga svackor i råvarutill- gången. Vidare har de behov av en viss egen areal skogsmark som under- lag för en skogsavdelning. Den behövs för den service i fråga om skogs- vårdsåtgärder som skogsägare numera i allt högre grad efterfrågar. Dessa omständigheter bör såsom utredningen framhåller beaktas vid prövningen av dessa företags ansökningar om förvärvstillstånd.

Vid prövningen enligt andra stycket i 5 5 skall för närvarande avgöras om egendomen i första hand bör ägas av någon som är bosatt på orten. Starka skäl talar enligt min mening för att träförädlande företag som redan bedriver Skogsindustriell verksamhet av betydelse för sysselsättningen på orten bör kunna ges företräde framför andra träförädlande företag, om en sådan prioritering har betydelse för sysselsättningen på orten. En lantbru- kare som är bosatt på orten och som vill komplettera sitt företag med skogsmark bör dock ha företräde framför juridiska personer om hänsynen till ortsförhållandena föranleder det.

Bestämmelsen i tredje stycket som jämställer fysiska personer som bedriver träindustriell verksamhet med juridiska personer med sådan verk- samhet fyller enligt min mening ingen direkt funktion utan bör upphävas.

I den allmänna debatten kring utredningens förslag har farhågor ut- tryckts för att små bygdesågverk skulle förvärva stora arealer skogsmark. Aktierna i sådana bolag skulle sedan kunna komma att utan prövning köpas upp av storskogsbruket eller av spekulationsintressen. Sådana köp sker utan prövning enligt jordförvärvslagen. Flera remissinstanser har därför föreSIagit att regler om hembudsskyldighet skall införas. Jag vill påpeka att denna fråga är av generell natur när juridiska personer ges tillstånd att förvärva fastigheter både enligt jordförvärvslagen och enligt andra lagar. Jag bedömer dessutom att intresset från bygdesågama är koncentrerat till fastigheter med god tillgång på avverkningsmogen skog. De ekonomiska möjligheterna för bygdesågarna att köpa stora arealer skog torde också vara begränsade. De nu redovisade farhågorna innebär därför enligt min mening inget hinder mot att genomföra den av mig föreslagna möjligheten för bygdesågar m. fl. att förvärva skogsmark. Frågan är dock av sådan natur att utvecklingen bör noggrant bevakas.

2.7. Särskilda krav på fysiska personer

Mitt ställningstagande: Bestämmelserna i 6 äjordförvärvslagen med särskilda avslagsgrunder avseende fysiska personers förvärv bör behållas oförändrade.

lx) LN

Utredningens förslag: Bestämmelserna i 6 & ändras så att de endast avser utvecklade eller utvecklingsbara företag inom jordbruket eller trädgårds- näringen (inte skogsbruket) och så att bosättningskravet gäller-orten där egendomen finns och inte själva egendomen.

Remissinstanserna: Remissopinionen i fråga om utredningens förslag till ändringar i 6 s är splittrad.

Förslaget att skogsbruksföretag skall undantas tillstyrks av bl.a. lant- bruksstyrelsen, Svenska cellulosa— och pappersbruksföreningen, Landsor- ganisationen i Sverige och Sågverkens råvaruförening. Förslaget i denna del avstyrks av bl.a. Lantbrukarnas riksförbund. åtskilliga länsstyrelser och kommuner.

Skogsstyrelsen säger sig vara "mycket tveksam” till förslaget. Ett flertal remissinstanser är kritiska till förslaget om ändrat bosätt- ningskrav. Åtskilliga påpekar att det är oklart vad som menas med bosätt- ning på orten.

Skälen för mitt ställningstagande: Avslagsgrunderna i 6 åjordförvärvsla- gen innebär att fysisk person får vägras tillstånd till förvärv om han inte bosätter sig på egendomen eller yrkesmässigt brukar den. Avslag kan vidare meddelas om förvärvaren saknar behövliga yrkeskunskaper. Av utredningen framgår att dessa avslagsgrunder endast sällan tillämpas som ett huvudsakligt skäl när tillstånd vägras. Av åtskilliga remissinstanser framhålls dock att det kan finnas ett behov av att avslagsgrunderna frnns kvar i lagen och detta även i fråga om förvärv av skogsfastigheter. Lagtex- ten har en sådan utformning att en flexibel tillämpning är fullt möjlig och i många fall lämplig. För att ta ett exempel bör det enligt min mening inte bli aktuellt att enligt paragrafen vägra tillstånd till förvärv av en skogsfastighet om förvärvaren redan bor på orten. Flera remissinstanser synes vidare anse att utredningens förslag på denna punkt står i viss motsatsställning till de av utredningens förslag som har en klar regionalpolitisk inriktning. Jag hyser förståelse för den synpunkten. Även omjag i betydande utsträckning kan instämma i tankarna bakom utredningens förslag anser jag mot bak- grund av vad jag nu har anfört att det inte finns tillräckligt behov av att genomföra utredningens förslag i denna del.

Hänvisningar till S2-7

  • Prop. 1986/87:122: Avsnitt 2.4

2.8. Regionalpolitiska hänsynstaganden

Mitt förslag: Om det är av särskild betydelse från regionalpolitisk synpunkt, får tillstånd till förvärv vägras om egendomen behövs för att främja sysselsättningen på orten.

Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag men med tilläg- get att regeringen i särskilda föreskrifter skall ange i vilka kommuner den regionalpolitiska avslagsgrunden skall gälla.

Remissinstanserna: Remissinstanserna är i allmänhet positiva till ett ökat regionalpolitiskt hänsynstagande. Så gott som samtliga remissinstanser anser dock att bestämmelsen skall kunna illämpas i glesbygder i hela

landet. En bred rcmissopinion anser att länsstyrelserna bör få ansvaret att ange i vilka kommuner de särskilda regionalpolitiska hänsynstagandena bör gälla. Därvid bör särskilda program utformas för varje län. Enligt Skogsstyrelsen är en tänkbar lösning att utvidga bestämmelserna till områ- den där glesbygdsstöd kan utgå.

Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller att man genom bestämmelsen inte bör främja en övergång från heltidsanställning till deltidsjordbruk förrän den förvärvssökande erhållit möjlighet till kompletterande sysselsättning.

Lantbrukarnas riksförbund och några andra remissinstanser anser att bestämmelserna i 14 är om inlösen bör gälla också när avslag meddelats enligt 7 &.

Skälen för mitt förslag: Om det är av särskild betydelse från regionalpoli- tisk synpunkt får enligt 75 tillstånd vägras till förvärv av egendom på vilken inte drivs ett utvecklat eller utvecklingsbart lantbruksföretag om egendomen behövs för att stärka annat sådant lantbruksföretag på orten eller för att främja sysselsättningen för någon som är bosatt på orten. Enligt utredningen har dessa bestämmelser tillämpats relativt sällan som avslagsgrund. l glesbygden är det dock angeläget att det tillgängliga syssel- sättningsunderlaget inom jordbruket och skogsbruket kan tas till vara så långt det är möjligt. Ofta bör detta ske genom kombination med annan sysselsättning eftersom både jordbruks- och skogsfastigheterna i dessa bygder i allmänhet är alltför små för att ge tillräcklig sysselsättning. Av stor betydelse för möjligheterna att upprätthålla en levande landsbygd med tillfredsställande samhällsservice är givetvis att de som är sysselsatta inom jordbruket och skogsbruket är bosatta på orten. Enligt min mening möter det från jordbrukspolitisk synpunkt inte hinder mot en intensifierad jord- bruksproduktion i dessa bygder. Ansträngningar att där främja sysselsätt- ningen i skogsbruket sammanfaller också väl med skogspolitikens mål att främja skogsvård, avverkning och hög virkesproduktion. Mot denna bak- grund frnns det, som utredningen anser. skäl att genom en ändring i lagens 7 & ytterligare betona jordförvärvslagens betydelse i det regionalpolitiska sammanhanget. l likhet med utredningen anser jag att ett avgörande skäl när det blir fråga om avslag på regionalpolitiska grunder bör vara hänsynen till sysselsättningen på orten. Bestämmelsen bör gälla som en särskild avslagsgrund i sådana glesbygder där en jordförvärvspolitisk styrning har en direkt och påvisbar effekt på sysselsättningen. Utvecklingen kan föra med sig behov av fortlöpande ändringar i fråga om hänsynen till regional- politiken. Det bör därför inte läggas fast i lagen inom vilka områden den särskilda regionalpolitiska avslagsgrunden får tillämpas. Utredningen före- slår att regeringen skall få föreskriva i vilka kommuner eller delar av kommuner som bestämmelsen skall gälla. Detta förslag har mött ett starkt motstånd från remissinstanserna som anser att även sådana föreskrifter skulle förhindra en önskvärd flexibilitet. Det stora flertalet av remissin- stanserna anser att bestämmelsen skall kunna tillämpas i glesbygder i hela landet utan att några särskilda regeringsföreskrifter meddelas. För min del ärjag i denna fråga av i huvudsak samma uppfattning som remissinstanser- na. Flera remissinstanser anser att vägledande för tillämpningen av be- stämmelsen bör vara i vad mån länsstyrelsen har förordnat om att stöd till

företag i glesbygder skall kunna lämnas. Detta är också enligt min mening ett naturligt synsätt. Grunden för stödet enligt förordningen (l985:6l9) om glesbygdsstöd och för den regionalpolitiska anpassningen av jordförvärvs- lagen är i stort densamma och en sådan samordning är därför enligt min mening konsekvent.

Den föreslagna bestämmelsen bör kunna tillämpas för att vägra tillstånd till förvärv om egendomen behöver användas i kombination med annan verksamhet. Det bör också vara möjligt att med stöd av bestämmelsen vägra tillstånd till förvärv om egendomen behövs för att stärka sysselsätt- ningsunderlaget för en redan etablerad jord- eller skogsbruksföretagare på orten. Vidare bör förvärvstillstånd kunna vägras i fråga om såväl jord- bruks- som skogsfastigheter om förvärvaren inte avser att själv bruka egendomen och egendomen behövs av sysselsättningsskäl.

För att vid tillämpningen av 7 & nå en god överensstämmelse med länsstyrelsens och kommunens program för sysselsättningen inom jord- bruket. trädgårdsnäringen och skogsbruket är det enligt min mening lämp- ligt att sådana program ingår i lantbruksnämndens underlag vid prövningen av förvärvsärenden.

Vid avslag på förvärvsansökan med stöd av 7 5 ] gällande lag är staten enligt 14 % skyldig att lösa egendomen om säljaren begär det. Utredningen anser att skäl för skyldighet till inlösen inte föreligger vid avslag enligt 7 5 i dess föreslagna lydelse. Flera remissinstanser. bl.a. arbetsmarknadssty- relsen och Lantbrukarnas riksförbund, har motsatt sig detta förslag. Jag är för min del av samma uppfattning som dessa remissinstanser. Som jag framhållit i avsnitt 2.4 bör gällande värdegräns för inlösen inte ändras.

Hänvisningar till S2-8

2.9. Föreskrifter om bosättning och brukande

Mitt ställningstagande: Bestämmelserna i 10.5 jordförvärvslagen som gör det möjligt att meddela föreskrifter om bosättning och brukande bör inte ändras.

Utredningens förslag: Föreskrifter enligt 10 & jordförvärvslagen om bo- sättning och brukande skall kunna meddelas endast i fråga om utvecklade och utvecklingsbara företag inom jordbruket och trädgårdsnäringen. Skogsbruksföretag undantas.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser lämnar utredningens för- slag utan erinran eller tillstyrker det. Avstyrker gör dock Lantbrukarnas riksförbund som anser att bosättningskravet bör omfatta samtliga jord- bruksfastigheter men med möjlighet till undantag om bostad saknas på egen mark. Brukningskravet bör enligt förbundet kunna modifieras med hänsyn till produktionsförhållandena. Glesbygdsdelegationen anser att sambanden mellan ägande. brukande och boende bör markeras redan i jordförvärvslagens inledning. Sveriges jordägareförbund anser att bestäm- melserna om bosättning och brukande kan slopas helt.

Skälen för mitt ställningstagande: Jag har i avsnitt 2.7 angett att bestäm-

melserna i 6 t med särskilda krav på fysiska personer inte bör ändras. l konsekvens med detta bör inte heller bestämmelserna i 10 ti ändras.

2.10. Andra ålägganden

Mitt förslag: Reglerna i 11 & utformas så att en förvärvare kan åläggas att vidta åtgärder som behövs med hänsyn till naturvården eller skogsvården.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag. Remissinstanserna: Remissinstanserna redovisar huvudsakligen en kri- tisk inställning till förslaget. Lantbruksstyrelsen. länsstyrelserna i Got- lands och Norrbottens län. Torsby kommun och Landsorganisationen i Sverige tillstyrker visserligen förslaget. Lantbruksstyrelsen betonar emel- lertid att ett åläggande som behövs med hänsyn till landskapsvärden inte bör vara mer omfattande än vad som kan vara motiverat med hänsyn till egendomens naturliga förutsättningar och till förvärvarens avsikter med förvärvet. Skogsstyrelsen anser att bestämmelserna om föreläggande an— gående landskapsvård och skogsvård kan slopas. Skälet är att krav på att sådana åtgärder skall utföras finns i annan lagstiftning. Liknande åsikter framförs av domänverket, hovrätten för övre Norrland. länsstyrelsen i Kalmar län. Lantbrukarnas riksförbund, Svenska cellulosa- och pappers- bruksföreningen, Sveriges jordägareförbund, Sveriges skogsägareföre- ningars riksförbund och Sågverkens råvaruförening.

Naturvårdsverket samt länsstyrelserna i Östergötlands och Skaraborgs län anser att ordet "landskapsvård” i den föreslagna lagtexten bör bytas mot ”naturvård". bl.a. därför att innebörden av begreppet "landskaps- vård” är oklar.

Luleå tingsrätt anser att den kostnadskrävande proceduren med åläg- ganden. kontroll och vitesförelägganden bör kunna undvaras när det gäller små fastigheter med begränsade arealer.

Länsstyrelsen i Jämtlands län anser att möjligheterna att kräva förbätt- ringsåtgärder även ijordbruksdelen bör finnas kvar.

Bräcke kommun anser att det skall vara möjligt att ålägga förvärvare av skogsmark att skaffa sig viss basutbildning om skogsbruk.

Skälen för mitt förslag: Produktionsutvecklingen ijordbruket har lett till en överskottsproduktion av jordbruksprodukter. I ett sådant läge är, så- som utredningen anfört. behovet att kunna ålägga förvärvare att förbättra egendomen i syfte att öka jordbruksproduktionen inte längre så angeläget från allmän synpunkt. Det är inte heller nödvändigt att med stöd av jordförvärvslagen kunna ålägga förvärvare att förbättra bostadshus på förvärvad egendom.

Den nuvarande bestämmelsen om åtgärd för att förbättra egendomen kan avse ett åläggande för en förvärvare av skogsmark att upprätta och fullfölja en skogsbruksplan. I proposition 1985/86: 150 uttalades att det är angeläget att lantbruksnämnderna tillämpar denna möjlighet. Riksdagen

anslöt sig till detta uttalande (JoU 1985/86z26. rskr. 366). Jag anser mot denna bakgrund att i lagen bör anges att förvärvare kan åläggas att vidta åtgärd som behövs med hänsyn till skogsvården. Skogsvårdslagens be- stämmelser anger endast de minimikrav som kan ställas för skogsvård och avverkning. Det är ett allmänt intresse att aktiviteten i skogsbruket ökas. Mot den bakgrunden bör det vara möjligt att i samband med ett förvärv föreskriva en snabbare upprustning av en skogsfastighet än vad skogs- vårdslagens minimigränser anger. Detsamma bör kunna gälla i fråga om tiden för avverkningsskyldighetens fullgörande.

Utredningen föreslår vidare att 11 å ändras så att förvärvare också kan åläggas att vidta åtgärd som behövs för landskapsvärden. Från landskaps- vårdssynpunkt är det inom vissa områden angeläget att nuvarande land- skapsbild med åker- och hagmarker såvitt möjligt bevaras. Tidigare harjag föreslagit ökade möjligheter för personer som inte är beroende av jordbruk för sin försörjning att få tillstånd att förvärva mindre jordbruksfastigheter. Syftet med förvärvet anges ofta vara att fortsätta jordbruksdriften. Att detta sker kan också vara angeläget med hänsyn till naturvårdens liksom kulturminnesvårdens intressen. Det kan då vara befogat från allmän syn- punkt att kunna se till att avsikterna med förvärvet fullföljs. Möjlighet bör därför finnas att ålägga förvärvaren att upprätta och följa en skötselplan för hela eller delar av egendomen. Mot bakgrund av det nu anförda anser jag att de krav som utredningen föreslagit är väl avvägda. Skötselplanen bör vara en konkret beskrivning av det hänsynstagande till naturvårdcns intressen som följer av bestämmelserna i 6a & i skötsellagcn. Planen får således inte vara mera ingripande än vad som följer av nämnda bestämmel- se. För att uppnå en bättre överensstämmelse med annan lagstiftning bör såsom några remissinstanser har föreslagit ordet landskapsvård i utred- ningens förslag bytas ut mot naturvård. Jag erinrar härvid om att föreskrif- ter kan användas också för att tillgodose sådana intressen för kultur- minnesvården som avses i 6 a & skötsellagcn.

Hänvisningar till S2-10

2.11. Exekutiv auktion m.m.

Mitt förslag: Avyttringsfristen enligt 16 & jordförvärvslagen förkor- tas till ett år. Prisprövning skall inte ske i fråga om frivillig försälj- ning under avyttringsfristen. Vid auktion enligt samäganderättsla- gen skall auktionsförrättaren upplysa om tillståndsförfarandet enligt bl. a. jordförvärvslagen.

Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Förslaget lämnas utan erinran eller tillstyrks av en klar majoritet av remissinstanserna. Bl.a. lantbruksstyrelsen och riksskat- teverket efterlyser dock en genomgripande översyn av jordförvärvslagens regler om exekutiv auktion. Riksskatteverket menar bl. a. att det bör finnas möjlighet till förhandstillstånd. Skogsstyrelsen, kammarrätten i Jön- köping och länsstyrelsen i Jämtlands län anser att förslaget inte på något

sätt löser de svåra frågor som är förknippade med försäljning av jordbruks- fastigheter vid exekutiv auktion. Sågverkens råvaruförening anser att den nuvarande tvåårsregeln bör behållas.

Skälen för mitt förslag: Med hänsyn till de skäl som anförts i utredning- ens betänkande (s. 81—87) och remissinstansernas yttranden finns enligt min mening tillräckligt underlag för att förkorta fristen för avyttring enligt 16 åjordförvärvslagen till ett år. Vidare bör den nya regeln mot överpriser inte gälla vid frivillig försäljning under avyttringsfristen sedan ansökan att behålla egendomen avslagits. Tillräckliga skäl för att nu ytterligare utreda jordförvärvslagens bestämmelser om exekutiva auktioner har enligt min mening inte framkommit.

Förslaget till ändring i samäganderättslagen har inte mötts med några invändningar från remissinstanserna. Efter samråd med chefen förjustitie- departementet harjag funnit att förslaget bör genomföras med vissa redak- tionellajusteringar.

Hänvisningar till S2-11

  • Prop. 1986/87:122: Avsnitt 4.3

2.12. Instansordningen i jordförvärvsärenden

Mitt förslag: Jag föreslår ingen ändring i sak av gällande ordning. 18 & jordförvärvslagen bör dock ändras redaktionellt.

Utredningens bedömning: Överensstämmeri sak med mitt förslag. Remissinstanserna: Remissinstanserna lämnar utredningens förslag utan erinran.

Skälen för mitt förslag: Jag instämmer i utredningens överväganden vilka innebär att de nuvarande reglerna om överklagande behålls i sak oföränd- rade. Till följd av den nya förvaltningslagen bör emellertid 18 åjämkas redaktionellt.

Beslut enligt jordförvärvslagen överklagas alltså i sista hand till regering- en.

2.13. Lagen om skötsel av jordbruksmark

Mitt förslag: Jordbruksmark får, liksom tidigare, inte tas ur produk- tion utan tillstånd. Tillstånd behövs dock inte när åtgärden är av ringa betydelse för jordbruket på brukningsenheten. Tillstånd skall inte få lämnas om marken behövs för ett utvecklat eller utvecklings- bart lantbruksföretags verksamhet eller för sådan egendom som avses i 7 Sijordförvärvslagen eller i övrigt om andra särskilda om- ständigheter föreligger. Ett tillstånd får förenas med villkor och lantbruksnämnden får meddela föreläggande eller förbud som be- hövs för att sådana villkor skall efterlevas.

Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag. Remissinstanserna: En klar majoritet av remissinstanserna tillstyrker

utredningens förslag. Planverket ställer sig dock kritiskt till förslaget. Länsstyrelsen i Stockholms län anser att avgränsningen mot naturvårdsla- gens tillämpningsområde bör övervägas närmare. Domänverket avstyrker att tillstånd får förenas med villkor.

Lantbrukarnas riksförbund påpekar att utredningens förslag kan innebä— ra att utbo- eller dödsboägare kan ha intresse av att lägga ned åkermark som disponeras som sidoarrende av bofasta i bygden. Det är därför väsent- ligt att vid tillstånd till nedläggning hänsyn tas till hur ifrågavarande mark disponeras.

Skälen för mitt förslag: Produktivitetsutvecklingen inom jordbruket har fört med sig att landets nuvarande areal åkermark är för stor i förhållande till möjligheterna att på ett lönsamt sätt avsätta delar av jordbruksproduk- tionen. Detta förhållande kan bedömas bestå under relativt lång tid. De priser som kan erhållas på världsmarknaden vid export av jordbrukspro- dukter täcker inte ens de rörliga kostnaderna för produktionen. Med hän- syn härtill är det inte skäligt attjordbruksföretagarna skall vara skyldiga att hålla all den nuvarande åkermarken ijordbruksproduktion. Det är inte heller från samhällsekonomisk synpunkt motiverat att upprätthålla kravet på produktion av livsmedelsråvaror på hela den nuvarande arealen.

I vissa delar av landet har sysselsättningen inom jordbruket stor regio- nalpolitisk betydelse. Från landskapsvårdssynpunkt är det angeläget att det öppna landskap som jordbruket skapat i betydande utsträckning kan behållas. Därför bör det alltjämt krävas tillstånd för att ta jordbruksmark ur produktion. Möjligheterna att lämna tillstånd till nedläggning bör emel- lertid ökas i förhållande till gällande lag.

Det är angeläget att jordbruksmark som inte längre behövs för livsme- delsproduktion även i fortsättningen kommer att utnyttjas effektivt i syfte att nå en långsiktig och samhällsekonomiskt lönsam hushållning med dess produktionsförmåga. Det finns möjligheter att använda jordbruksmark för produktion av grödor för energiändamål och annan industriell användning. Övergång till sådan jordbruksproduktion kräver inte tillstånd enligt sköt- sellagen. Detta bör även gälla energiskogsodling som bör betraktas som en jordbruksgröda. Självfallet är 6a & skötsellagen tillämplig även på jord- bruksproduktion av nämnt slag. Detta innebär att hänsyn måste tas till naturvårdsintressen vid produktionen.

Det är vidare angeläget att jordbruksmark som får läggas ned så snart som möjligt används för annan produktion. Denna torde i de allra flesta fall komma att utgöras av skogsproduktion. Tillstånd att ta mark urjordbruks- produktion bör därför enligt utredningens mening kunna förenas med villkor om skogsplantering inom viss tid. Visserligen åligger det enligt skogsvårdslagcn ägaren till nedlagd jordbruksmark att plantera skog på denna. Både i det allmännas och markägarcns intresse bör dock ligga att skyldigheten att skogsplantera kommer till uttryck redan i samband med beskedet om tillstånd till nedläggning.

Mot denna bakgrund föreslår jag att 4 & skötsellagen ändras så att tillstånd att tajordbruksmark ur produktion inte behövs när åtgärden är av ringa betydelse för jordbruket på brukningsenheten. Härmed avser jag åtgärder som ingår ijordbruksdriften. t.ex. byggnation, anläggande av

vägar men också nedläggning av mindre arealer i samband med ändrad fältindelning m.m.

För närvarande gäller tillståndskravet enligt 4 5 skötsellagen sådan jord- bruksmark som avses i 3 få lagen. dvs. jordbruksmark som med hänsyn till läge, beskaffenhet och övriga omständigheter är lämplig förjordbrukspro- duktion. Mitt förslag innebär att alljordbruksmark som enligt l & omfattas av skötsellagen blir föremål för tillståndsplikt. Med jordbruksmark avses enligt l & sådan åkermark och kultiverad betesmark som ingår i fastighet som är taxerad som jordbruksfastighet.

[ 5 & bör anges när tillstånd att ta jordbruksmark ur produktion inte får lämnas. Så bör vara fallet om marken behövs i ett utvecklat eller utveck— lingsbart företag. Detta får i allmänhet anses gälla väl belägen och välar- ronderad mark med god produktionsförmåga.

Det bör inte föreligga något hinder mot att få lägga ned från bruknings- centrum mer avlägsen åker vars avkastning inte har väsentlig betydelse för lantbruksföretaget. Mark som ligger i anslutning till utvecklade eller ut- vecklingsbara företag och som behövs för dessa företag bör dock inte få läggas ner. Detta gäller särskilt i större sammanhängande områden med åkermark.

Jag har i det föregående föreslagit ändringar i 7 åjordförvärvslagen för att tillgodose det regionalpolitiska intresset att i gleSbygderna ta tillvara de sysselsättningsmöjligheter som finns ijordbruket. [ dessa bygder kan den nuvarande arealen jordbruksmark oavsett läge och beskaffenhet behövas för fortsatt jordbruksproduktion. Tillstånd bör därför inte få lämnas att ta jordbruksmark ur produktion om marken behövs för sådan egendom som avses i 7 äjordförvärvslagen.

Härutöver bör det finnas möjlighet att vägra tillstånd när andra särskilda omständigheter föreligger. Detta kan t. ex. vara fallet dåjordbruksproduk- tionen bör fortgå av hänsyn till naturvården eller kulturminnesvården. I denna fråga bör samråd ske mellan lantbruksnämnden och länsstyrelsen. En annan omständighet kan vara att en nedläggning med efterföljande skogsplantering skulle medföra stort men för en intilliggande brukningsen- het. Det kan också röra sig om sidoarrenden som är av stor betydelse för sådana lantbruksföretag som faller utanför begreppen utvecklade eller utvecklingsbara lantbruksföretag.

l 5 & bör också, i överensstämmelse med vad jag tidigare anfört, införas en bestämmelse att tillstånd att tajordbruksmark ur produktion får förenas med villkor. Så bör ske när marken i fortsättningen lämpligen bör använ- das för skogsproduktion. Samråd om den närmare utformningen av vill- koren bör ske mellan lantbruksnämnden och skogsvårdsstyrelsen. Därvid kan bl.a. fråga uppkomma om villkoren bör avse skogsplantering med visst trädslag. Från naturvårdssynpunkt kan det i vissa fall vara önskvärt att plantering helt eller delvis sker med lövträd.

Hänvisningar till S2-13

  • Prop. 1986/87:122: Avsnitt 4.2

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom jordbruksdepartementet upprättats förslag till

1. lag om ändring ijordförvärvslagen (1979:230),

2. lag om ändring i lagen ( 1979:425) om skötsel av jordbruksmark,

3. lag om ändring i lagen (1904248 5. 1) om samäganderätt,

4. lag om ändring i lagen (1985z658) om arrendatorers rätt att förvärva arrendestället.

Förslagen under 3 och 4 har upprättats i samråd med chefen för justitie- departementet.

Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 4.

1—355

I de inledande bestämmelserna (1 och 2 åå) ijordförvärvslagen anges för närvarande för vilka slags förvärv som det krävs respektive inte krävs förvärvstillstånd.

Enligt den nya 1 &. tidigare behandlad i avsnitt 2.2, inleds jordförvärvs- lagen med en bestämmelse som anger syftet med lagen. Paragrafens första mening har förts över från den nu gällande 3 &. Innebörden i bestämmelsen är väsentligen oförändrad; dock märks skillnad i två avseenden. Jämfört med den tidigare 3 5 har rationaliseringsaspckten tonats ned. I stället anges syftet med lagen rent allmänt vara att vid förvärv av jordbruksföretag främja utvecklingen av företag inom jordbruket, skogsbruket och träd- gårdsnäringen. liksom tidigare med en gemensam benämning kallade lant- bruksföretag.

Vid tillämpningen av lagen skall eftersträvas att från regionalpolitisk synpunkt ändamålsenliga företag bildas.

Överföringen av lagtext från 3 5 till 1 & har i sin tur medfört att nuvaran- de 1 och 2 %% betecknas 2 och 3 åå samt att en ändring av redaktionell natur görs i den nya 3 &.

45

För närvarande gäller enligt paragrafens första stycke att förvärvstillstånd skall vägras om priset är för högt, om förvärvet sker huvudsakligen för kapitalplacering. om egendomen behövs av rationaliseringsskäl. om för- värvet medför en olämplig sammanslagning av flera företag samt om för- värvet medför en olämplig uppdelning i flera företag. Även om en avslags- grund enligt första stycket föreligger får enligt tredje stycket förvärvstill- stånd meddelas om särskilda skäl föreligger.

I fortsättningen blir avslag inte obligatoriskt när något av de i paragrafen angivna skälen föreligger. Som en följd därav upphävs undantagsbestäm-

melsen i paragrafens tredje stycke. Frågan om lantbruksnämnden skall avslå en ansökan på något av de i paragrafen angivna skälen skall givetvis bedömas mot bakgrund av vad som sägs i 1 å om syftet med lagen.

Vidare genomförs ändringari vissa av avslagsgrunderna. Bestämmelser- na om prisprövning och om kapitalplacering i nuvarande första stycket 1 och 2 blir i fortsättningen en fjärde punkt i paragrafens första stycke. Skälen för förslaget har behandlats i avsnitt 2.4.

Rationaliseringsbestämmelsen i nuvarande 4 & första stycket 3 kommer att utgöra den första avslagsgrunden enligt paragrafen. Enligt den nya lydelsen får tillstånd vägras om det är av allmänt intresse att egendomen tas i anspråk förjordbrukets eller skogsbrukets rationalisering. Skälen till stadgandet har utvecklats i avsnitt 2.5.

I övrigt har inga ändringar gjorts i de enligt paragrafen gällande avslags- grunderna.

I paragrafens första stycke anges att särskilda krav skall ställas påjuridiska personer för att förvärvstillstånd skall lämnas. Enligt andra stycket i dess nuvarande lydelse behöver dessa krav under vissa omständigheter inte vara uppfyllda om förvärvaren bedriver Skogsindustriell verksamhet. om inte egendomen med hänsyn till ortsförhållandena bör ägas och brukas av någon som är bosatt på orten.

1 första stycket har gjorts en ändring av redaktionell art. Andra stycket har ändrats så att förvärvstillstånd kan vägras om egendo- men bör ägas och brukas av annan juridisk person som redan bedriver Skogsindustriell verksamhet på orten av betydelse för sysselsättningen där. Givetvis bör ett hänsynstagande enligt bestämmelsen till ett lokalt verksamt företag medföra en gynnsam effekt på längre sikt för sysselsätt- ningen.

I tredje stycket föreskrivs företräde för fysiska personer som är bosatta på orten framförjuridiska personer som avses i andra stycket.

75

I paragrafen anges för närvarande som en ytterligare avslagsgrund att tillstånd får vägras till förvärv av en egendom på vilken det inte drivs ett utvecklat eller utvecklingsbart lantbruksföretag. om egendomen behövs för att stärka något annat sådant lantbruksföretag på orten eller för att främja sysselsättningen för någon som är bosatt på orten. En förutsättning för tillämpningen är att det är av särskild betydelse från regionalpolitisk synpunkt.

Ändringen i paragrafen, som har motiverats i avsnitt 2.8. innebär en tydligare avgränsning av de fall i vilka det kan komma i fråga att avslå en ansökan om förvärvstillstånd på grund av regionalpolitiska skäl. Tillstånd får vägras endast av sysselsättningsskäl.

85

Ändringen i paragrafen har behandlats i avsnitt 2.3. I fortsättningen är det ingen förutsättning för förvärvstillstånd att all den fasta egendom som ingår i försäljningen är av den beskaffenhet som anges i paragrafen. Om någon del av egendomen krävs för tätbebyggelse och därmed samman- hängande anordningar. har kommunen rätt att få förvärvstillstånd och detta omfattar egendomen i dess helhet.

11.5

Enligt paragrafens första stycke i dess gällande lydelse kan tillståndsmyn- digheten i beslut om förvärvstillstånd ålägga förvärvaren att inom viss tid ansöka om viss fastighetsbildning som berör den egendom som avses med förvärvet eller att vidta åtgärd som behövs för att förbättra egendomen.

Ändringen innebär inskränkningar och preciseringar i förhållande till gällande bestämmelser. De förbättringskrav som kan ställas avser endast naturvårdsåtgärder och skogsvårdande åtgärder. Exempel på sådana åt- gärder nämns i avsnitt 2.10.

12%

1 paragrafens andra stycke görs en följdändring till den ändrade indelning- en av paragraferna i början av lagen.

14%

Ändringarna. som har berörts i den allmänna motiveringen. innebär att säljaren i fortsättningen kan begära inlösen vid avslag enligt rationalise- ringsbestämmelsen i 4 & 1 och vid avslag av regionalpolitiska sysselsätt- ningsskäl enligt 7 5.

16.5

Den i första stycket föreskrivna avyttringsfristen förkortas från två till ett år.

Vidare tillförs paragrafen ett nytt fjärde stycke. Enligt detta stycke skall den nya bestämmelsen i 4 & första stycket 4 inte tillämpas om ansökan om tillstånd att behålla egendomen har avslagits och inroparen säljer fastighe- ten under den avyttringsfrist som gäller enligt paragrafens första stycke.

17%

Ändringen är en följd av den ändrade paragrafindelningen i början av lagen.

185

Paragrafen har ändrats i redaktionellt hänseende.

va'gångsbestämm('lscrna

De nya bestämmelserna träder i kraft den 1 juli 1987. En ansökan om förvärvstillstånd som har getts in före ikraftträdandet men som inte har slutligt avgjorts skall dock prövas enligt de nya bestämmelserna.

Övergångsbestämmelserna innebär, såvitt gäller fristen för avyttring efter inrop på exekutiv auktion. att den nya ettårsfristen gäller endast för inrop på exekutiv auktion som gjorts vid auktioner som vunnit laga kraft efter de nya bestämmelsernas ikraftträdande. Den nya bestämmelsen i 16 är sista stycket gäller dock även om inroparen har en tvåårig avyttringsfrist till följd av att inrop har gjorts vid en auktion som har vunnit laga kraft före ikraftträdandet.

Ändringarna i tillståndsbestämmelserna innebär, jämfört med gällande regler. att det blir lättare att få förvärvstillstånd. Det är därför lämpligt att dessa regler tillämpas även på ansökningar som har gjorts före de nya reglernas ikraftträdande.

4.2. Lagen om skötsel av jordbruksmark

4.5

Enligt 3 & skalljordbruksmark, som med hänsyn till läge. beskaffenhet och övriga omständigheter är lämplig för jordbruksproduktion. brukas så att markens produktionsförmåga tas till vara på ett ändamålsenligt sätt. 1 4 5 i nuvarande lydelse föreskrivs i första stycket attjordbruksmark som avses i 3 ö inte får tas ur produktion utan tillstånd. Tillstånd behövs dock inte när åtgärden uppenbarligen saknar betydelse förjordbruket på brukningsenhe- ten eller när marken tas i anspråk för företag vars tillåtlighet prövas i särskild ordning.

Ändringen i paragrafen har behandlats i avsnitt 2.13. Den innebär att det principiella förbudet att ta marken ur produktion utan tillstånd skall gälla oavsett om marken är av sådan beskaffenhet som anges i 3 & eller inte. Ändringen gör det lättare för markägaren att bedöma om skyldighet att söka tillstånd föreligger. Samtidigt utvidgas undantagsbestämmelsens till- lämpningsområde så att tillstånd inte behöver sökas när åtgärden är av ringa betydelse för jordbruket på brukningsenheten. Det ankommer på lantbruksstyrelsen att meddela de allmänna råd som behövs för tillämp- ningen.

1 paragrafen anges förutsättningarna för tillstånd att ta jordbruksmark ur produktion. Enligt paragrafen i dess gällande lydelse kan tillstånd medde- las endast när marken på grund av särskilda omständigheter inte bör behållas för jordbruksproduktion. Förslaget innebär att tillstånd skall med- delas såvida inte någon av de i paragrafen särskilt angivna förutsättningar- na föreligger.

Den första avslagsgrunden är att marken behövs för ett utvecklat eller utvecklingsbart lantbruksföretag. Innebörden i dessa begrepp är densam- ma som enligtjordförvärvslagen.

Avslag skall vidare meddelas om marken behövs för sådan egendom som avses i 7 åjordförvärvslagen. Den närmare innebörden i denna av- slagsgrund framgår alltså av den nya lydelsen av 7 åjordförvärvslagen.

Enligt den tredje och sista avslagsgrunden skall tillstånd vägras om särskilda omständigheter föreligger. Innebörden i denna bestämmelse har behandlats i avsnitt 2.13.

1 ett nytt andra stycke föreslås att tillstånd skall få förenas med villkor. Även denna bestämmelse har behandlats i avsnitt 2.13.

9aå

l paragrafen införs det tillägget att lantbruksnämnden skall få meddela vitesföreläggande för att villkor enligt 5 & andra stycket skall efterlevas.

Hänvisningar till S4-2

  • Prop. 1986/87:122: Avsnitt 3

4.3. Samäganderättslagen 11 &

Ändringen. som har behandlats i avsnitt 2.11, innebäri sak det tillägget att den som i egenskap av god man enligt samäganderättslagen skall ombe- sörja en auktion, blir skyldig att vid auktionen meddela om det behövs tillstånd för att förvärva eller behålla den egendom som avses med auktio- nen. Därigenom kan den som avser att vid en sådan auktion förvärva en jordbruksfastighet få besked om den prövning som skall ske enligtjordför- värvslagen. Vidare har paragrafen moderniserats från språklig synpunkt.

Hänvisningar till S4-3

4.4. Lagen om arrendatorers rätt att förvärva arrendestället 7 &

Paragrafen har ändrats som en följd av den ändrade utformningen av 4 & jordförvärvslagen.

5. Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till 1. lag om ändring ijordförvärvslagen (1979z230), 2. lag om ändring i lagen (1979z425) om skötsel av jordbruksmark, 3. lag om ändring i lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt, 4. lag om ändring i lagen (l985:658) om arrendatorers rätt att förvärva arrendestället.

6. Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

Lagrådet

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1987-03-13

Närvarande: f.d. regeringsrådet Wieslander, justitierådet Sterzel. rege— ringsrådet Tottie.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 5 mars 1987 har regering- en på hemställan av statsrådet Mats Hellström beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring ijordförvärvslagen (1979z230), m.m.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av departementsrådet Ulf An- dersson.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

Jordförvärvslagen

1 &

Avsikten med att flytta över ändamålsbestämningen från Så till den inle- dande 15 och ge den en mera allmän avfattning är att markera att de grundläggande principerna skall beaktas i alla sammanhang när lagen til- lämpas. Vid utformningen av den nya paragrafen har man valt att tona ner rationaliseringsaspckten men har samtidigt särskilt framhållit att den regi- onalpolitiska utvecklingen skall främjas. Det är från systematisk synpunkt inte tillfredsställande att i en portalparagraf som anger syftet med en lag också tala om tillämpningen av lagen. Det regionalpolitiska syftet kommer på så sätt att överbetonas i förhållande till de andra allmänna intressen som lagen skall tillgodose. Med beaktande härav kan portalparagrafen lämpli- gen formuleras på följande sätt.

"Syftet med denna lag är att främja sådan utveckling av företag inom jordbruket, skogsbruket och trädgårdsnäringen (lantbruksföretag) som är av allmänt intresse för jordbrukets rationalisering och den regionalpolitis- ka utvecklingen.”

115

l remissen anges att ändringen innebär inskränkningar och preciseringar i förhållande till gällande bestämmelser enligt vilka tillståndsmyndigheten i beslut om förvärvstillstånd kan ålägga förvärvaren att bl. a. vidtaga åtgärd som behövs för att förbättra egendomen. l förarbetena till gällande lag (prop. 1978/79:85 5.49) anges att paragrafens första stycke ger möjlighet att ålägga förvärvaren att inom viss tid vidta åtgärd för att förbättra produktionsförutsättningarna för jordbruket eller skogsbruket på egendo- men och som exempel på åtgärder som avses nämns dikning och täckdik- ning av åkerjord, förbättring av byggnad som används i lantbruket, upprät- tande av skogsbruksplan, utförande av skogsförbättringsåtgärder m.m. Frågor om naturvård nämns inte uttryckligen i sammanhanget. Den före-

slagna ändringen kan mot denna bakgrund knappast anses som någon inskränkning eller precisering av vad som redan gäller såvitt avser natur- vården. I stället öppnar förslaget möjlighet för tillståndsmyndigheten att vid vite föreskriva åtgärder som kan gå vida utöver vad som är möjligt enligt naturvårdslagen eller skötsellagen. Det kan därför starkt ifrågasättas om en sådan möjlighet bör införas vid sidan av naturvårdslagen och sköt— sellagen. Skall förslaget genomföras i denna del här det i lagtexten preci- seras vilka naturvårdande åtgärder som kan komma i fråga exempelvis genom hänvisning till 6aå i skötsellagen. Motsvarande resonemang skulle kunna föras om skogsvården men på det området föreligger redan enligt gällande ordning möjligheter att vid tillståndsgivningen föreskriva skogs- vårdande åtgärder. Det lämpligaste synes vara att behålla gällande lydelse av paragrafen men att i motiven klargöra att till förbättrande åtgärder även hör vad som kan behövas med hänsyn till intresset av att nuvarande landskapsbild med åker- och hagmarker såvitt möjligt bevaras.

l6å

Redan när regler om förvärv genom inrop på exekutiv auktion år 1951 första gången upptogs i den då gällande jordförvärvslagen, anmärkte lagrå- det pä den skillnad i fråga om avyttringsfristens längd som skulle komma att råda mellan jordförvärvslagen, å ena sidan, och bl. a. lagen (1916: 156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag, å den andra. Lagrådet påpekade bl.a. att det orimliga förhållandet kunde uppstå att bland dem. som enligt lag måste åter avyttra fast egendom som de inköpt på exekutiv auktion, utlänningar och bolag skulle komma att inta en privilegierad 'ställning, i det de utan att äventyra tvångsförsäljning kunde behålla egendomen längre än svenska medborgare (NJA ]] 1952 5.26 1). I samband med ändringar är 1967 i båda lagarna ändrades 1916 års lag som också i andra hänseenden hade från jordför- värvslagen avvikande bestämmelser om vad inroparen hade att iaktta så att den fick samma avyttringsfrist som jordförvärvslagen och i övrigt på denna punkt ett motsvarande innehåll (NJA 11 1967,s. 464). 1916 års lag har numera avlösts av lagen (1982: 618) om utländska förvärv av fast egendom m.m., som föreskriver samma tvåårsfrist (3 kap. 1 €).

Mot bakgrund av det sagda framstår förslaget om en avkortad frist för förvärv enligt jordförvärvslagen som ett steg tillbaka. Frågan är om olägen- heterna av den gällande tvåårsfristen är så stora att de motiverar att likformigheten bryts.

] remissprotokollet hänvisas blott till vad utredningen och remissinstan- serna anfört. Sammanfattningsvis framgår därav att vad som skapat pro- blem i tillämpningen har varit de olika mått och steg som inroparen hinner vidta med fastigheten under fristen och de ändrade förutsättningar för tillståndsprövningen som inroparen på så sätt kan hinna åstadkomma.

Olika uppfattningar kommer emellertid till synes i yttrandena över ut- redningens förslag. Flera av de remissinstanser som tillstyrker en avkort- ning framhåller vidare att förslaget kan väntas få blott marginell betydelse,

eftersom åtskilligt kan åstadkommas i illojalt syfte redan under loppet av ett år. Det antyds även att den mest rationella lösningen är att låta förvärv vid exekutiv auktion bli underkastat tillståndstvång, något som dock inte kunnat utredas i förevarande sammanhang.

Lagrådet finner det på föreliggande underlag tveksamt om en avkortning av fristen kommer att medföra de vinster som eftersträvas och som skulle kunna motivera att man återinför skilda frister i de närbesläktade lagarna. Härtill kommer att remissen inte alls belyser vilka följder förslaget kan få för den inropare som handlar helt utan något illojalt syfte och som under fristen skall söka tillstånd att behålla egendomen. eventuellt efter fullföljd till högsta instans. och efter ett avslag hinna förbereda och genomföra en vidareöverlåtelse. Lagrådet anser sig därför inte kunna tillstyrka förslaget i denna del.

Lagen om samäganderätt

Förslaget är alltför vitt formulerat och kommer att omfatta alla situa- tioner då tillstånd krävs för att förvärva fast egendom både då detta beror på egendomens natur och på förvärvarens person. Gode mannen kan inte rimligen förutse vilka köparna blir. För att uppnå det omedelbara syftet med lagändringen bör anges att skyldigheten att vid auktionen upplysa om det krävs särskilt tillstånd för att förvärva eller bibehålla egendomen skall avse om det krävs tillstånd enligtjordförvärvslagen. Om skyldigheten skall omfatta även andra fall då tillstånd krävs bör dessa anges i lagtexten. Jämför 12kap. 25% utsökningsförordningen.

Övriga lagförslag

Förslagen lämnas utan erinran.

J ordbruksdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 mars 1987

Närvarande: statsministern Carlsson. ordförande, och statsråden Sigurd- sen. Gustafsson. Leijon, Peterson. S. Andersson. Bodström, Göransson, Gradin. Dahl. Holmberg. Hellström, Wickbom, Johansson, Lindqvist, G. Andersson. Lönnqvist

Föredragande: statsrådet Hellström

Proposition om ändring i jordförvärvslagen (1979z230), m.m.

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande (beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 5 mars 1987) över förslag till

1. lag om ändring ijordförvärvslagen (19791230).

2. lag om ändring i lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark.

3. lag om ändring i lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt,

4. lag om ändring i lagen (1985: 658) om arrendatorers rätt att förvärva arrendestället.

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

Jordförvärvslagen 1 &

Lagrådet har funnit att utformningen av paragrafen i det remitterade försla- get medför att det regionalpolitiska syftet överbetonas i förhållande till andra allmänna intressen som lagen skall tillgodose. Jag vill för min del framhålla att förslaget har ett uttalat regionalpolitiskt syfte. Detta bör givetvis komma till uttryck i lagtexten. Det regionalpolitiska syftet bör generellt beaktas vid tillämpningen av lagen. Det kan enligt min mening inte anses olämpligt att detta syfte markeras på det sätt som skett i det remitterade förslaget. Som lagrådet framhållit skall emellertid lagen tillgo- dose även andra allmänna intressen än regionalpolitiska mål. Jag vill därför inte motsätta mig att detta kommer till tydligare uttryck i lagtexten.

Jag förordar att lagtexten omarbetas efter de riktlinjer som jag nu har angivit.

11.5

Som lagrådet funnit syftar paragrafen för närvarande till att ge möjlighet att förbättra produktionsförutsättningarna på en förvärvad egendom. Därmed

inryms det hänsynstagande till naturvårdens intressen som föreslås i det remitterade förslaget inte i den gällande lagtexten. Jag instämmer därför i lagrådets ståndpunkt att den föreslagna lagändringen inte kan anses inne- bära enbart inskränkningar och konkretiseringar i förhållande till gällande lag. Den avgränsning av utrymmet för att meddela förelägganden som det remitterade förslaget innehåller är likväl enligt min mening väl avvägd. Av lagrådsremissen framgår också att det tilltänkta tillämpningsområdet för hänsynstagandet till naturvården inte skall sträcka sig längre än vad som följer av 6aå lagen om skötsel av jordbruksmark. Min slutsats blir därför att paragrafen ändå bör få den lydelse som har föreslagits i lagrådsremis— sen.

165

Jag vill i sammanhanget påpeka att frågan om en förkortad avyttringsfrist enligt l6å nu tagits upp delvis mot bakgrund av ett uttalande av lagrådet i 1979 års lagstiftningsärende (prop. 1978/79:85 s. 115). En utredning. som lagrådet då efterlyste, som grund för en förkortad avyttringsfrist har nu utförts och har i huvudsak bemötts positivt av remissinstanserna. Ett ytterligare skäl för en kortare avyttringsfrist är att enligt förslaget i lagråds- remissen frivillig försäljning under avyttringsfristen får ske utan att den nya pnskontrollregeln i 45 första stycket 4 tillämpas. En lång avyttringS- frist ökar under sådana omständigheter risken för spekulativa inrop som strider mot lagens syfte.

Samtidigt talar. som lagrådet anfört, starka skäl för en samordning mellan de berörda lagarna. Av denna anledning kan jag biträda lagrådets ändringsförslag. Som en följd av detta bör även tidsfristen i paragrafens nya fjärde stycke bestämmas till två år. Detta innebär att vad jag i lagråds- remissen i anslutning till övergångsbestämmelserna anfört om avyttrings- fristen kommer att sakna betydelse.

Lagen om samäganderätt 11 5

Med hänsyn till vad lagrådet anfört förordar jag att den ifrågavarande bestämmelsen utformas med 12 kap. 25 & utsökningsförordningen (1981 :981) som mönster. Jag har i denna fråga särskilt samrått med chefen förjustitiedepanementet.

Utöver vadjag nu anfört bör vissa ändringar av redaktionell natur göras i förhållande till det remitterade förslaget.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att anta de av lagrådet granskade lagförslagen med vidtagna ändringar.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredragandcn har lagt fram.

Bilaga )

Utredningens sammanfattning av betänkandet (DsJo 1986z5) Oversyn av jordförvärvslagen

Utredningen har redovisat utvecklingen inom jordbruket och skogsbruket samt sökt belysa nu gällande jordförvärvslags effekter. Det är enligt utred- ningens mening angeläget att anpassajordförvärvslagen med hänsyn till de ändrade förutsättningarna inom jordbruket och skogsbruket samt till den ökande betydelsen av en aktiv glesbygdspolitik. Alltjämt finns från sam- hällets synpunkt behov av en_iordförvärvslag som slår vakt om familjejord- bruket, främjar främst skogsbrukets rationalisering, begränsar juridiska personers förvärvsrätt och gör det möjligt att i utpräglade glesbygder ta till vara sysselsättningsmöjlighcterna ijord- och skogsbruket. Det bör emel- lertid vara möjligt att med hänsyn till utvecklingarna utan att ge avkall på de grundläggande syftena med lagstiftningen begränsa de förvärvshinder som nuvarande lag uppställer. Utredningen föreslår att i lagens inledning anges att syftet är att främja utvecklingen av företag inom jordbruket, skogsbruket och trädgårdsnäringen och att vid tillämpningen av lagen särskilt skall beaktas den regionalpolitiska utvecklingen.

Med hänsyn till att en sådan prisutveckling påjordbruksfastigheter som skedde under 1970-talet ej längre befaras föreslår utredningen att prispröv- ningsregeln i 4 5 första stycket 1 slopas. Det är dock fortfarande angeläget att kunna ingripa mot sådana överpriser som närmast är att betrakta som spekulation eller kapitalplacering. Enligt en ny bestämmelse ges därför möjlighet att vägra förvärvstillstånd om det kan antas att förvärvet sker huvudsakligen för kapitalplacering på grund av att köpeskillingen eller annan ersättning avsevärt överstiger egendomens marknadsvärde.

Produktionsresurserna i det svenskajordbruket överstiger betydligt den lönsamma efterfrågan på jordbruksprodukter. Därför är behovet ej längre så framträdande att genom storleksrationalisering bygga upp ytterligare jordbruksföretag av sådan omfattning att de ger brukaren sin huvudsakliga sysselsättning och försörjning. Endast en mindre del av den skogsmark som ägs av enskilda personer behöver tas i anspråk för att förstärka jordbruksföretag. Utredningen föreslår att nuvarande bestämmelse om avslag i rationaliseringssyfte på ansökan om förvärvstillstånd ändras så att tillstånd får vägras endast om det är av allmänt intresse att egendomen tas i anspråk för rationalisering. Detta bör innebära att det blir lättare för enskilda personer att få tillstånd att förvärva mindre jordbruksfastigheter för deltids— och fritidsjordbruk och skogsbruksfastigheter.

I 5 5, som reglerar juridiska personers förvärv, föreslår utredningen endast ett tillägg till paragrafens andra stycke. Tillägget innebär att vissa träförädlande företag. i första hand sågverk, får företräde framför andra företag som bedriver Skogsindustriell verksamhet. Skälet härför är att dessa mindre företag genom sin lokalisering i glesbygd kan ha stor betydel- se för sysselsättningen på orten.

Med hänsyn till utvecklingen i skogsbruket föreslår utredningen en ändring i 6 &. Denna innebär att tillstånd till förvärv av skogsbruksföretag

inte längre får vägras på grund av att köparen ej avser att bosätta sig på egendomen eller att han saknar yrkeskunskaper i skogsbruk.

I den utpräglade glesbygden är det angeläget att det tillgängliga syssel- sättningsunderlaget ijordbruket och skogsbruket kan tas tillvara så långt detär möjligt. Med hänsyn till den ökade vikt som nu tillmäts regionalpoli- tiken anser utredningen att de särskilda regionalpolitiska bestämmelserna i 7 & bör skärpas och att tillämpningsområdet bör klart avgränsas. Därför föreslås att i fråga om kommuner för vilka det har särskild regionalpolitisk betydelse får regeringen föreskriva att tillstånd får vägras till förvärv om egendomen behövs för att främja sysselsättningen på orten. Enligt utred- ningens mening bör detta främst avse kommunerna i Norrlands inland, norra delarna av Kopparbergs och Värmlands län samt i delar av Dalsland. Utredningen föreslår att berörda kommuner alltid får yttra sig i förvärvs- ärendena.

Enligt utredningens mening bör 11 & ändras så att förvärvare kan åläggas att vidta åtgärd som behövs för skogsvården eller landskapsvärden. I fråga om förvärv vid exekutiva auktioner föreslår utredningen endast den änd- ringen att den tid som köparen får behålla fastigheten utan tillstånd förkor- tas från två till ett år.

Utredningen har prövat frågan om möjligheterna att från jordförvärvsla- gens tillämpningsområde ta undan vissa typer av fastigheter t. ex. skogs- bruksfastigheter och bostadsfastigheter som är taxerade som jordbruksfas- tigheter. Såväl praktiska som sakliga skäl talar häremot och utredningen föreslår inte någon ändring. Förslagen i övrigt torde innebära att tidsut— dräkten och arbetet med förvärvsprövningen kan minskas. Ej heller före- slår utredningen någon ändring i ordningen för att pröva överklaganden av beslut enligt jordförvärvslagen.

Även lagen om skötsel av jordbruksmark har setts över av utredningen. Produktivitetsutvecklingen inomjordbruket har fört med sig att nuvarande areal jordbruksmark är för stor i förhållande till möjligheterna att på ett lönsamt sätt avsätta produktionen av livsmedelsråvaror. Med hänsyn här- till anser utredningen att det inte längre är skäligt attjordbruksföretagarna skall vara skyldiga att hålla all den nuvarande åkermarken i jordbrukspro- duktion. Därför är det nödvändigt att ändra skötsellagen så att det i viss utsträckning blir lättare att få tillstånd att ta jordbruksmark ur produktion. Utredningen föreslår att tillstånd till nedläggning får ges om inte marken behövs för utvecklade eller utvecklingsbara lantbruksföretags verksamhet, för regionalpolitiskt motiverad sysselsättning inom jordbruket eller för att tillgodose särskilda omständigheter t.ex. landskaps- eller kulturminnes- vårdssynpunkter. Tillstånd att tajordbruksmark ur produktion får förenas med villkor som t. ex. kan avse att marken skall skogsplanteras.

Lagtexten i betänkandet (Ds Jo 1986: 5) Översyn av

jordförvärvslagen 1 Förslag till

Lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230)

Härigenom föreskrivs i fråga om jordförvärvslagen (1979: 230) dels att nuvarande ] och 2 $% skall betecknas 2 och 3 55 samt att nuvarande 3 & skall betecknas 1 &.

dels att de nya 1 och 3 åå samt 4—7, 10—12, 14, 16 och 17 55 skall ha

följande lydelse.

dels att rubriken närmast före 3 & skall sättas närmast före 4 %.

Nuvarande lydelse 3 5

Vid prövning av fråga om för- värvstillstånd skall beaktas att upp- komsten och utvecklingen av ra- tionella företag inom jordbruket, skogsbruket och trädgårdsnäringen (lantbruksföretag)främjas.

29'I Förvärvstillstånd enligt ] å be- hövs inte,

Föreslagen lydelse 1 $;

Syftet med denna lag är attfräm- ja utvecklingen av företag inom jordbruket, skogsbruket och träd- gårdsnäringen (lantbruksföretag). Vid tillämpningen av lagen skall särskilt den regionalpolitiska ut- vecklingen beaktas.

3.5

Förvärvstillstånd enligt 2 & be- hövs inte,

1. om egendomen förvärvas från staten genom överlåtelse av lantbruks-

nämnd eller lantbruksstyrelsen,

2. om egendomen förvärvats av staten genom annan myndighet än statens affärsdrivande verk,

3. om kommun förvärvar egendomen från staten eller utövar förköpsrätt

enligt förköpslagen (1967:868).

4. om egendomen förvärvas av kreditinrättning som enligt lag eller enligt reglemente eller bolagsordning, som regeringen har fastställt. är skyldig att åter avyttra egendomen.

5. om förvärvaren är gift med överlåtaren och inte heller om förvärvaren eller, när makar förvärvar gemensamt, någon av dem är överlåtarens avkomling, allt under förutsättning att överlåtaren inte är skyldig att avytt- ra egendomen enligt 16 5 eller enligt 3 kap. 1 5 lagen (1982:618) om utländska förvärv av fast egendom m.m.,

6. om förvärvet skall prövas enligt lagen om utländska förvärv av fast egendom m.m.,

7. om egendomen ingår i stadsplan eller är avsedd för annat ändamål än jordbruk eller skogsbruk enligt byggnadsplan, fastställd efter den ljanuari 1948,

8. om förvärvet omfattar område som är avsett för annat ändamål än jordbruk eller skogsbruk eller sådan fastighet som har nybildats för annat ändamål än jordbruk eller skogsbruk och som därefter inte har undergått taxering.

' Senaste lydelse 19821630.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9. om andel i fastighet förvärvas av någon som redan äger till samma taxeringsenhet hörande andel i fastigheten och som inte är skyldig att avyttra sistnämnda andel enligt 16 s,

10. om förvärvet sker genom inrop på exekutiv auktion.

49:

Förvärvstillstånd skall vägras.

]. om köpeskillingen eller annan ersättning inte endast obetydligt överstiger egendomens värde med hänsyn till dess avkastning och öv- riga omständigheter,

2. om det kan antas attft'irvärvet sker huvudsakligen för kapitalpla- cering.

3. om egendomen behövs för jordbrukets eller skogsbrukets ra- tianalisering,

4. om förvärvet kan antas medfö- ra att två eller/lera utvecklade eller utvecklingsbara lantbruksföretag. som bör förbli självständiga, förs samman till ett företag,

5. om förvärvet kan antas medfö- ra att utvecklat eller utvecklings- bart lantbruksföretag, som bedrivs på mer än en fastighet, delas upp och uppdelningen medför olägenhet av någon betydelse för företaget.

Första stycket ] gäller inte i fråga om tillstånd att förvärva egendom på offentlig auktion enligt 17 5 eller enligt 3kap. 3 5 lagen (1982:618) om utländska förvärv av fast egen- dom m. m.

Utöver vad som följer av andra stycketfårförvärvstillstånd lämnas utan hinder av första stycket. om särskilda skä/föreligger.

Förvärvstillstånd får vägras.

]. om det är av allmänt intresse att egendomen tas i anspråk för jordbrukets eller skogsbrukets ra- tionalisering.

2. om förvärvet kan antas medfö- ra att två eller flera utvecklade eller utvecklingsbara lantbruksföretag. som bör förbli självständiga, förs samman till ett företag.

3. om förvärvet kan antas medfö- ra att utvecklat eller utvecklings- bart lantbruksföretag. som bedrivs på mer än en fastighet. delas upp och uppdelningen medför olägenhet av någon betydelse för företaget.

4. om det kan antas attjörvärvet sker huvudsakligen för kapitalpla- cering på grund av att köpeskilling- en eller annan ersättning avsevärt överstiger egendomens marknads- värde.

Första stycket 4 gäller inte i fråga om tillstånd att förvärva egendom på offentlig auktion enligt 17 & eller enligt 3 kap. 3 & lagen (1982:618) om utländska förvärv av fast egen- dom m. m.

5 % Juridisk person får utöver vad som följer av 4 & lämnas förvärvstillstånd endast om

1. förvärvaren avstår eller kan antas komma att avstå egendom som är

3 Senaste lydelse 1982z630.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

av betydelse förjordbrukets eller skogsbrukets rationalisering och i storlek eller värde ungefär motsvarar den egendom som avses med förvärvet. 2. förvärvet medför att egendom som redan tillhör förvärvaren blir mer

ändamålsenlig.

3. egendomen är avsedd för annat ändamål än jordbruk eller skogsbruk,

4. annat särskilt skäl föreligger.

Avser förvärvet huvudsakligen skogsmark och är förvärvaren juri- disk person som bedriver skogsin- dustriell verksamhet i vilken egen- domens virkesavkastning behövs. får utan hinder av första stycket till- stånd lämnas. om inte egendomen med hänsyn till ortsförhållandena bör ägas och brukas av någon som är bosatt på orten.

Avser förvärvet huvudsakligen skogsmark och är förvärvaren juri- disk person som bedriver skogsin- dustriell verksamhet i vilken egen- domens virkesavkastning behövs, får utan hinder av första stycket till- stånd lämnas, om inte egendomen med hänsyn till ortsförhållandena bör ägas och brukas av någon som är bosatt på orten eller som redan bedriver skogsindustriell verksam- het på orten av betydelseför syssel- sättningen där.

Fysisk person som bedriver industriell verksamhet som avses i andra stycket får, om förvärvet avser huvudsakligen skogsmark och sker för verksamheten. lämnas förvärvstillstånd endast på de i första och andra styckena angivna grunderna.

65

Fysisk person får utöver vad som följer av 4 och 5 åå vägras tillstånd till förvärv av egendom på vilken drivs ett utvecklat eller utveck- lingsbart lantbruksföretag.

1. om det kan antas att förvär- varen inte kommer att bosätta sig på egendomen eller att yrkesmäs- sigt bruka denna.

2. om det kan antas att förvär- varen inte har sådana yrkeskunska- per som behövs för att driva lant- bruksföretaget.

Om det är av särskild betydelse från regionalpolitisk synpunkt, får utöver vad som följer av 4 och 5 åå tillstånd vägras tillförvärv av egen- dom på vilken inte drivs ett utveck- lat eller utveeklingsbart lantbruks- företag,

]. om egendomen behövs för att stärka annat sådant lantbruksföre- tag på orten,

2. om egendomen behövs för att främja sysselsättaingen för någon som är bosatt på orten.

Fysisk person får utöver vad som följer av 4 och 5 åå vägras tillstånd till förvärv av egendom på vilken drivs ett utvecklat eller utveck- lingsbart jordbruks- eller trädgårds- näringsföretag,

1. om det kan antas att förvär- varen inte kommer att bosätta sig på orten eller att yrkesmässigt bru- ka egendomen.

2. om det kan antas att förvär- varen inte har sådana yrkeskunska- per som behövs för att driva företa- get.

! fråga om kommuner, för vilka det har särskild regionalpolitisk be- tydelse. får regeringen föreskriva att tillstånd får vägras till förvärv om egendomen behövs för att främ- ja sysselsättningen på orten.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

105

1 beslut om tillstånd att förvärva egendom, på vilken drivs eller skall drivas utvecklat eller utvecklings- bart lantbruksföretag, eller egen- dom. som av regionalpolitiska skäl behövs för att främja sysselsätt- ningen på orten. får tillståndsmyn- digheten efter åtagande av förvär- varen föreskriva att denne skall yrkesmässigt bruka egendomen och, om det finns särskilda skäl till det, även att han skall vara bosatt på den. Sådan föreskrift skall avse viss tid, dock högst fem år.

I beslut om tillstånd att förvärva egendom, på vilken dn'vs eller skall drivas ett utvecklat eller utveck- lingsbartjordbruks- eller trädgårds- näringsföretag eller egendom. som av regionalpolitiska skäl behövs för att främja sysselsättningen på or- ten, får tillståndsmyndigheten efter åtagande av förvärvaren föreskriva att denne skall yrkesmässigt bruka egendomen och, om det finns sär- skilda skäl till det, även att han skall vara bosatt på den. Sådan fö- reskrift skall avse viss tid, dock högst fem år.

Iakttar förvärvaren inte föreskrift meddelad enligt första stycket eller överlåter han egendomen före den föreskrivna tidens utgång. får staten lösa egendomen. om det inte är oskäligt.

llå

Tillståndsmyndigheten kan i be- slut om förvärvstillstånd ålägga för- värvaren att inom viss tid ansöka om viss fastighetsbildning som be- rör den egendom som avses med förvärvet eller att vidta åtgärd som behövs för att förbättra egendo- men.

Tillståndsmyndigheten kan i be- slut om förvärvstillstånd ålägga för- värvaren att inom viss tid ansöka om viss fastighetsbildning som be- rör den egendom som avses med förvärvet eller att vidta åtgärd som behövs med hänsyn till landskaps- värden eller skogsvården.

Fullgör inte förvärvaren vad som åligger honom enligt första stycket. kan lantbruksnämnden förelägga honom vite.

Har föreläggande meddelats enligt första stycket och övergår egendo- men till ny ägare, gäller åläggandet i stället denne. Vite som har förelagts gäller inte mot den nye ägaren, men lantbruksnämnden får sätta ut vite för denne.

Tillståndsmyndighet som meddelar åläggande enligt första stycket skall genast sända sitt beslut till inskrivningsmyndigheten för anteckning i fas- tighetsboken.

12 å3

Förvärvstillstånd skall sökas inom tre månader från det förvärvet sked- de, om inte frågan om förvärvstillstånd enligt 10 kap. 3 å andra stycket fastighetsbildningslagen (1970:988) skall underställas tillståndsmyndighe- ten av fastighetsbildningsmyndigheten.

Fråga om förvärvstillstånd får ej prövas förrän förvärvet skett utom i fall som avses i ] å 2—4. Ansökan beträffande förvärv som skett ge-

3 Senaste lydelse l982:630.

Fråga om förvärvstillstånd får ej prövas förrän förvärvet skett. utom i fall som avses i 2 å 2—4. Ansökan beträffande förvärv som skett ge-

Nuvarande lydelse

nom köp eller byte får ej heller prö- vas eller på grund av återkallelse avskrivas innan det avgjorts huru- vida förköp enligt förköpslagen (19671868) äger rum. om det inte är uppenbart att förköpsrätt inte kom- mer att utövas. Tillstånd att förvär- va egendom på offentlig auktion en- ligt 17 å eller enligt 3 kap. 3 å lagen tl982:618) om utländska förvärv av fast egendom m. m. lämnas före auktionen.

Föreslagen lydelse

nom köp eller byte får ej heller prö- vas eller på grund av återkallelse avskrivas innan det avgjorts huru- vida förköp enligt förköpslagen (1967z868) äger rum. om det inte är uppenbart att förköpsrätt inte kom- mer att utövas. Tillstånd att förvär- va egendom på offentlig auktion en- ligt 17 åeller enligt 3 kap. 3 å lagen (l982:618) om utländska förvärv av fast egendom m. rn. lämnas före auktionen.

14.5

Blir köp ogiltigt till följd av att förvärvstillstånd vägras enligt 4å första stycket 3 eller 7 å ], är staten skyldig att lösa egendomen till det pris som har avtalats, om säljaren begär det. Sådan skyldighet förelig- ger dock inte. om köpeskillingen el- ler annan ersättning inte endast obetydligt överstiger egendomens värde med hänsyn till dess avkast- ning oeh övriga omständigheter el- ler om avtalsvillkoren i övrigt är oskäliga.

Blir köp ogiltigt till följd av att förvärvstillstånd vägras enligt 4 å första stycket I är staten skyldig att lösa egendomen till det pris som har avtalats, om säljaren begär det. Så- dan skyldighet, föreligger dock inte. om köpeskillingen eller annan ersättning avsevärt överstiger egen- domens marknadsvärde eller om avtalsvillkoren i övrigt är oskäliga.

Begäran om inlösen skall framställas hos lantbruksnämnden inom tre månader efter det att avslagsbeslutet vunnit laga kraft. Talan om inlösen skall väckas vid den fastighetsdomstol inom vars område egendomen är belägen inom sex månader från nämnda tidpunkt. Har säljaren fått del av beslutet först sedan detta vunnit laga kraft, räknas dock tidsfristerna från dagen för delfåendet. Iakttar inte säljaren vad som har sagts nu, förlorar han sin talan.

16 54

Egendom som har förvärvats ge- nom inrop på exekutiv auktion un- der sådana förhållanden att för- värvstillstånd skulle ha krävts vid vanligt köp skall åter avyttras inom två år efter det att auktionen vunnit laga kraft, om inte dessförinnan nämnda förhållanden har upphört eller inroparen har fått tillstånd att behålla egendomen. Har inropet skett för att skydda fordran, för vil- ken inroparen har panträtt i egen- domen. eller någon hans rättighet som är inskriven i den, får länssty- relsen på ansökan medge skäligt an-

4 Senaste lydelse 19811786.

Egendom som har förvärvats ge- nom inrop pä exekutiv auktion un- der sådana förhållanden att för- värvstillstånd skulle ha krävts vid vanligt köp skall åter avyttras inom ett år efter det att auktionen vunnit laga kraft, om inte dessförinnan nämnda förhållanden har upphön eller inroparen har fått tillstånd att behålla egendomen. Har inropet skett för att skydda fordran, för vil- ken inroparen har panträtt i egen- domen. eller någon hans rättighet som är inskriven i den, får länssty- relsen på ansökan medge skäligt an-

Nuvarande lydelse

stånd med avyttrandet, om det är sannolikt att förlust annars skulle uppkomma för inroparen. Avyttras inte egendomen inom föreskriven tid, skall länsstyrelsen på framställ- ning av lantbruksnämnden förordna att egendomen skall säljas av kro- nofogdemyndigheten på offentlig auktion enligt 17 å.

Föreslagen lydelse

stånd med avyttrandet, om det är sannolikt att förlust annars skulle uppkomma för inroparen. Avyttras inte egendomen inom föreskriven tid, skall länsstyrelsen på framställ- ning av lantbruksnämnden förordna att egendomen skall säljas av kro- nofogdemyndigheten på offentlig auktion enligt 17 å.

Anteckning om bestämmelserna i första stycket skall göras i det köpe- brev som utfärdas med anledning av den exekutiva auktionen och, när lagfart söks. införas i fastighetsboken. om inte sökanden visar att avytt- ringsskyldigheten har upphört.

I fråga om tillstånd att behålla egendom gäller i tillämpliga delar bestämmelserna om förvärvstill- stånd i 3—8 åå med undantag av 4 å första stycket ] samt i 10 och 11 åå.

I fråga om tillstånd att behålla egendom gäller i tillämpliga delar bestämmelserna om förvärvstill- stånd i4—8 åå med undantag av 4 å första stycket 4 samt i 10 och 11 åå.

Om en ansökan att behålla egen- domen har avslagits. skall 4 åförs- ta stycket 4 inte tillämpas om inro- paren säljer egendomen inom ett år efter det att auktionen har vunnit laga kraft.

17 55

Har länsstyrelsen förordnat om auktion enligt 16 å och har inroparen dessförinnan eller senare avyttrat egendomen, skall förordnandet trots detta gå i verkställighet. om inte lantbruksnämnden återkallar sin fram- ställning i ärendet.

] övrigt skall så anses och med ärendet i tillämpliga delar så för- faras som om egendomen hade bli- vit utmätt för fordran med bästa förmånsrätt efter sådana rättigheter som besvärade egendomen redan vid den exekutiva auktionen och som har företräde framför alla be- fintliga fordringar. Även om det i enlighet härmed bestämda skydds- beloppet täcks. får försäljning inte ske, om ej den bjudna köpeskilling- en täcker även det värde som i ärendet har åsatts egendomen en- ligt 12kap. utsökningsbalken eller, om ägaren eller innehavare av ford- ran som är förenad med panträtt i egendomen i god tid före auktionen har påkallat särskild värdering. det värde vartill egendomen kan upp-

5 Senaste lydelse l981:786.

I övrigt skall så anses och med ärendet i tillämpliga delar så för- faras som om egendomen hade bli- vit utmätt för fordran med bästa förmånsrätt efter sådana rättigheter som besvärade egendomen redan vid den exekutiva auktionen och som har företräde framför alla be- fintliga fordringar. Även om det i enlighet härmed bestämda skydds- beloppet täcks. får försäljning inte ske, om ej den bjudna köpeskilling- en täcker även det värde som i ärendet har åsatts egendomen en- ligt 12kap. utsökningsbalken eller, om ägaren eller innehavare av ford- ran som är förenad med panträtt i egendomen i god tid före auktionen har påkallat särskild värdering. det värde vartill egendomen kan upp-

Nuvarande lydelse

skattas av värderingsmän som läns- styrelsen utser. Egendomen får säl- jas endast till den som har fått för- värvstillstånd eller enligt 2 & l, 2. 4 eller 9 får förvärva egendomen utan sådant tillstånd. Avges vid auktio- nen bud som sålunda får antas, skall försäljning ske, även om inne- havare av fordran bestrider det.

Föreslagen lydelse

skattas av värderingsmän som läns- styrelsen utser. Egendomen får säl- jas endast till den som har fått för- värvstillstånd eller enligt 3 & l. 2. 4 eller 9 får förvärva egendomen utan sådant tillstånd. Avges vid auktio- nen bud som sålunda får antas. skall försäljning ske. även om inne- havare av fordran bestrider det.

Kommer försäljning inte till stånd vid auktionen fär lantbruksnämnden inom två år efter det att auktionen har vunnit laga kraft hos länsstyrelsen påkalla förordnande om ny auktion. Framställs inte sådan begäran inom föreskriven tid eller avges inte heller vid den senare auktionen bud som får antas. är frågan om försäljning av egendomen förfallen.

Kostnad i samband med auktion som inte har lett till försäljning betalas av statsmedel.

Denna lag träder i kraft den ljuli 1987. De nya bestämmelserna skall tillämpas i ärenden om förvärvstillstånd som inte är slutligt avgjorda den 1 juli 1987.

Sammanställning av remissyttrandena över betänkandet (Ds Jo 1986: 5) Översyn av jordförvärvslagen

1 Inledning

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av domstolsverket. bankinspektionen. riksskatteverket (RSV). konjunkturinstitutet. närings- frihetsombudsmannen (NO). lantbruksstyrelsen, Skogsstyrelsen. statens jordbruksnämnd (JN). statens naturvårdsverk, arbetsmarknadsstyrelsen. statens planverk, statens lantmäteriverk (LMV). statens industriverk, do- mänverket (DV). kammarkollegiet, statskontoret, riksrevisionsverket. hovrätten för övre Norrland, kammarrätten 1 Jönköping. Malmö och Luleå tingsrätter, länsstyrelsernaiStockholms, Uppsala Östergötlands. Krono- bergs. Kalmar, Gotlands. Blekinge. Kristianstads. Malmöhus Hallands. Skaraborgs, Värmlands, Örebro. Västmanlands. Västernorrlands. Jämt- lands. Västerbottens och Norrbottens län. Eksjö. Tingsryds, Dals- Eds. Torsby, Ljusdals, Bräcke, Storumans och Pajala kommuner, Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet. Sveriges industriförbund. Lant- brukarnas fiksförbund (LRF). Hushållningssällskapens förbund. Svenska cellulosa- och pappersbruksföreningen. Tjänstemännens centralorganisa- tion (TCO). Centralorganisationen SACO/SR. Landsorganisationen i Sve rige (LO). Svenska arbetsgivareföreningen. Svenska bankföreningen. Svenska sparbanksföreningen, Sveriges allmänna hypoteksbank. Familje- jordbrukarnas riksförbund. Glesbygdsdelegationen. Kooperativa förbun- det, Småbrukare i Väst, Svenska kyrkans församlings- och pastoratsför- bund. Sveriges jordbruksarrendatorers förbund (SJA). Sveriges jord- ägareförbund, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund (SSR). Sågver- kens råvaruförening, Trädgårdsnäringens riksförbund samt av Svenska kyrkans centralstyrelse och Malungs kommun.

Ett stort antal av remissinstanserna har bifogat yttranden som de i sin tur inhämtat från myndigheter och organisationer. Yttranden har dessutom kommit in direkt till jordbruksdepartementet från olika enskilda och orga- nisationcr.

Förutom rena tillstyrkanden finns följande kommentarer till utredning- ens förslag i remissyttrandena. Redovisningen av remissyttrandena följer dispositionen av betänkandet och av lagrådsremissens huvudtext. Reser- vationer till de angivna yttrandena redovisas inte.

2 Allmänt

2.1 Domstolsverket: Domstolsverket har inget att erinra mot förslagen. Förslagens genomförande torde -— så som utredningen också förutser — öka omsättningen av jordbruksfastigheter. Domstolsverket antar emeller- tid att omsättningen ökar i så begränsad utsträckning att den inte påverkar inskrivningsmyndigheternas arbetsbelastning i nämnvärd grad. Domstols- verket har härvid även beaktat att en del av ökningen kommer att vara hänförlig till juridiska personers förvärv av jordbruksfastigheter.

2.2 Bankinspektionen: Av betänkandet framgår att den nuvarande lydelsen av Zä, i den föreslagna lydelsen 3.5. inte förändras. Paragrafens fjärde punkt fastslår att förvärvstillstånd inte behövs "om egendomen förvärvats av kreditinrättning som enligt lag eller reglemente eller bolagsordning. som regeringen har fastställt. är skyldig att åter avyttra egendomen". En sådan avyttringsregel finns bl.a. i Så i den föreslagna bankrörelselagen. Det åligger inspektionens tillsynsobjekt att rapportera förvärv av fast egendom som gjorts för skyddande av fordran. Vid genomgång av detta material framgår bl.a. att förvärv av fast egendom. som under andra förhållanden krävt förvärvstillstånd, hittills inte gjorts av något av tillsynsobjekten. Bankinspektionen har ingen erinran att göra mot den föreslagna lagänd- r1ngen.

2.3 Riksskatteverket. Den allmänna fastighetstaxeringen har numera upp- delats på tre omgångar. År 1988 taxeras hyreshus-, industri- och special- fastigheter. Är 1990 småhus och år 1992 jordbruksfastigheter. Värdeåret för de olika taxeringarna är tva år före taxeringsåret. För jordbruksfastig- heter innebär detta år 1990. Då det är av stor vikt att kontinuiteten i prisstatistiken kan upprätthållas är riksskatteverket angeläget om att inte Värdeåret blir ett år då helt nya principer för köp och försäljning av jordbruksfastigheter skall gälla. En förändring bör om den skall genomfö- ras ske senast 1988 för att få stadga 1 statistiken.

2.4 Näringsfrihetsombudsmannen: NO har enligt sin instmktion (1982: 1048) bl. a. till uppgift att verka för att samhällsåtgärder som onö- digtvis begränsar konkurrensen undviks. NO tillstyrker därför de fram- lagda förslagen som till stor del innebär uppmjukningar av gällande be- stämmelser. Sammantaget innebär förändringarna i lagen att reglen'ngens — för näringslivet inskränkande — effekter minskar och att handläggningen av tillståndsärenden förenklas.

2.5 Lantbruksstyrelsen: De förslag till ändringar ijordförvärvslagen som utredningen lagt fram synes ha grundats på följande huvudförutsättningar. Personer, som vill bo på landsbygden och där driva deltids- och fritidsjord- bruk, skall lättare kunna förvärva mindre jordbruksfastigheter. På detta sätt menar man att boendet på landsbygden skulle komma att främjas och att landsbygdens utveckling skulle underlättas. En annan viktig förutsätt- ning för översynen har varit att i de utpräglade glesbygderna sträva mot bästa möjliga utnyttjande av de sysselsättningsmöjligheterjord- och skogs- bruket kan ge och att denna sysselsättning 1 första hand skall vara förbehål- len de 1 orten boende. Översynen kan också ses som ett led i samhällets strävanden att stimulera till ökade skogsavverkningar. Eftersom en ökad fastighetsomsättning anses ge den effekten, har det också varit en viktig utgångspunkt för översynsarbetet att ändringarna skall leda till ett ökat utbud av skogsfastigheter. Utredningen har i sitt arbete haft att utifrån främst dessa utgångspunkter lägga fram förslag som tillgodoser huvudsyftet med strukturpolitiken, näm- ligen ett aktivt brukade av jordbruks- och skogsmark. Detta huvudsyfte har bland annat kommit till uttryck i den hittillsvarande jordförvärvslag- stiftningen genom att rationaliseringsaspckten och strävandena att stärka sambandet brukade-ägande givits stor tyngd. Under 1980-talet har inom jordbruket och skogsbruket — liksom i sam— hället i övrigt -— skett stora förändringar bland annat vad gäller synen på regionalpolitiska åtgärder. Den faktiska tillämpningen av jordförvärvsla- gen har successivt anpassats med hänsyn till dessa förändringar. dvs. i den

riktning som översynens direktiv ger uttryck för. De föreslagna ändringar- na är därför i många avseenden en anpassning av jordförvärvslagen till den tillämpning som faktiskt skett under de senaste åren. Styrelsen kan därför vad gäller målsättning och huvudinriktning ansluta sig till det framlagda förslaget.

Huvuddelen av de ändringar som föreslås innebär en liberalisering av lagen. Detta förväntas leda till en ökad omsättning av jord- och skogs- bruksfastigheter som i sin tur leder till ökade möjligheter för personer att förvärva t. ex. deltidsjordbruk eller att bygga upp kombinationsföretag. En ökad omsättning förväntas också leda till att skogsavverkningarna kommer att öka. Det senare skulle komma att ske till följd av att flertalet köpare av skogsfastigheter delvis måste finansiera sitt förvärv genom avverkningsin- täkter. Styrelsen finner det troligt att en liberalisering leder till sådana effekter på kort sikt. Styrelsen är däremot tveksam till att effekterna även på lång sikt blir de önskade. Enligt styrelsens bedömning torde även en relativt kraftig ökning av den genom jordförvärvslagen reglerade omsätt- ningen av skogsfastigheter medföra endast en marginell ökning av den totala avverkningen i landet. Styrelsen bedömer också att ökningarna blir av kortvarig natur och att någon långsiktig avverkningsökning inte kan uppnås enbart genom förändringar ijordförvärvslagen.

I detta sammanhang vill styrelsen i likhet med utredningen peka på att andra förhållanden vida starkare än jordförvärvslagen verkar återhållande på fastighetsmarknaden. Detta gäller t.ex. skattelagstiftningen, flerägan— det och dödsboägandet. Åtgärder som påverkar dessa förhållanden skulle sannolikt kunna ge betydligt större effekter i önskad riktning än de före- slagna ändringarna ijordförvärvslagen. Vidare torde sådana faktorer som affektionsvärden, jaktintressen m.m. också ha stor återhållande effekt.

Styrelsen vill särskilt framhålla de stora problem som det på många håll utbredda och ökande utboflerägandet för med sig i de utpräglade glesbyg- derna. Flerägandet tillväxer främst genom att dödsbon slentrianmässigt skiftas på samtliga dödsbodelägare. Styrelsen finner det synnerligen ange- läget att åtgärder vidtas för att komma till rätta med flerägandeproblemet och även andra problem som rör förvaltningen av flerägda fastigheter.

Om de föreslagna ändringarna ijordförvärvslagen genomförs kommer detta att påverka arbetet vid lantbruksnämnderna. Slopandet av prispröv- ningen och den allmänna nedtoningen av rationaliseringsambitionen inne- bär viss arbetsbesparing.

De nya bestämmelserna förväntas emellenid öka omsättningen på fas- tighetsmarknaden och därmed kommer också både antalet jordförvärvs- ärenden och jordfondsverksamheten att öka. vilket ger nämnderna mer arbete. Den nya utformningen av 75 kräver ökade insatser liksom arbetet med det kommunala inflytandet. I ett inledningsskede kräver också det länsvisa programarbetet resurser.

I samband med inlösen av fastigheter enligt 1415 krävs ofta en fullständig värdering. Detta klaras med den nuvarande ordningen delvis vid prispröv- ningen. I sammanhanget måste också beaktas att underlaget för den offi- ciella fastighetsprisstatistiken vad avserjordbruksfastigheter är knuten till förvärvsprövningen och att arbetet med statistiken framdeles kommer att kräva större precision på grund av fastighetstaxen'ngens omläggning. Till detta kommer att ärenden enligt skötsellagen sannolikt kommer att öka.

Det sammanlagda resultatet av de nu aktuella förändringarna på det jordpolitiska området kommer därför — så vitt styrelsen nu kan bedöma inte att ge någon besparingseffekt.

2.6 Skogsstyrelsen: Skogsstyrelsen biträder utredningens uppfattning att det från samhällets synpunkt fortfarande finns behov av enjordförvärvslag som bl.a. främjar skogsbrukets rationalisering. Efter den nuvarande la- gens tillkomst har den tekniska och ekonomiska utvecklingen i berörda näringar fortsatt i snabb takt och nya riktlinjer för både jordbrukspolitiken, skogspolitiken och regionalpolitiken har kommit till. Därför är det befogat med en översyn av jordförvärvslagstiftningen. Denna översyn bör vara präglad av en samlad syn på såväl de areella näringarna som landsbygdens utveckling och samhällsutvecklingen i övrigt. För att åstadkomma denna allsidiga belysning krävs dock betydligt större utredningsresurser och mera tid än som har tilldelats den utredning som nu har lagt fram sitt betänkande.

När det gäller skogsbruket bör en översyn av jordförvärvslagen vara inriktad på att främja en hög. värdefull och effektiv skogsproduktion. Lagen bör utformas så att förvärvare som har goda förutsättningar att bedriva ett rationellt skogsbruk ges ökade möjligheter att förvärva skogs- mark. Ett effektivt bedrivet skogsbruk med ökad produktion av skogsrå- vara, som tillvaratas genom avverkning, har stor betydelse inte bara för landets ekonomi utan också för sysselsättningssvaga områden. I dessa områden har skogsnäringen en särskilt viktig roll för den regionala utveck- lingen. Åtgärder som är inriktade på att vidmakthålla bosättningen på landsbygden kan också bidra till att hålla landskapet öppet. vilket i många fall är ägnat att tillgodose natur- och kulturminnesvårdens intressen.

Ägandet av skogs- ochjordbruksmark har under de senaste decennierna utvecklats på ett sätt som vid en samlad bedömning måste betraktas som negativt för landsbygdens utveckling. Allt mera mark framför allt i gles- bygderna ägs av utbor. Äkern ligger inte sällan obrukad eller brukas som sidoarrende. Det senare innebär ofta orationella företag med dålig arron- dering och svagt underlag för investeringar. Teknisk utveckling och ratio— nalisering har lett till att antalet sysselsatta i bådejordbruket och skogsbru- ket har minskat mycket drastiskt. Samtidigt har vidareförädlingen av de areella näringarnas produkter koncentrerats till allt större enheter allt längre bort från primärproduktionen. Ett vikande befolkningsunderlag har så småningom reducerat hantverks- och servicenän'ngarna inklusive den service som samhället normalt svarar för.

Den översyn av jordförvärvslagen som nu har genomförts ingår i ett program för ökad avverkning som regeringen presenterade i årets komplet- teringsproposition. Det råder numera enighet om att avverkningama kan öka. Flera forskare har dock hävdat att jordförvärvslagen har betydande s.k. inlåsningseffekter som inverkar negativt på avverkningsnivån och därför bör lagen ändras. Enligt Skogsstyrelsens uppfattning är det sanno- likt att en reglerad marknad med begränsad köparkrets leder till ett mins- kat utbud av fastigheter. Dessa hämmande effekter som kan vara svåra att undvika, måste dock självfallet vägas mot lagens syften och positiva effek- ter. Utredningen antyder att det finns andra omständigheter som har stor betydelse för benägenheten att avyttra fastigheter. bl. a. skattelagstiftning- en och icke-monetära nyttor av olika slag. Skogsstyrelsen biträder denna uppfattning och vill därmed peka på att det förutom en vidgad köparkrets och högre prisnivå kan behövas ytterligare åtgärder för att åstadkomma en varaktig ökning av fastighetsutbudet. Bl.a. finns det skäl att överväga ändring av vissa skatteregler.

För många skogsägare med sin huvudsakliga inkomst från annat håll än skogsbruk är reglerna för arvs-, gåvo- och förmögenhetsbeskattningen idag så gynnsamma jämfört med annan kapitalplacering att de kan vara en starkt bidragande orsak till att den enskilt ägda skogsmarken behålls så

länge som möjligt och att den överlåts via släktförvärv. Bl.a. gynnar gällande regler i hög grad alternativet att överlåta fastigheten till barn via gåva eller att behålla fastigheten till dess att den överlåts via arv. Statistik över samtliga överlåtelser för perioden 1976—1981 fördelade på fånges- typer visar att av totalt ca 120 000 överlåtelser utgjorde ca 28000 gåva och ca 45000 arv. Dvs. arv och gåva svarade tillsammans för ca 60% av överlåtelserna. Ovriga överlåtelser var ungefär jämnt fördelade mellan släktköp och köp som var föremål för prövning enligt jordförvärvslagen. När det gäller överlåtelse via gåva visar statistiken för såväl 1975 som 1981 att det finns en stark koppling till den allmänna fastighetstaxeringen. Av totala antalet överlåtelser 1981, ca 28600. utgjorde ca 10600 gåva. Vid sidan av jordförvärvslagen kan således skattereglernas utformning antas ha betydande inlåsningseffekter.

Enligt utredningsdirektiven är en ökad fastighetsomsättning positiv där- för att erfarenheterna visat att den främjar ett aktivt skogsbruk. Utredning- en har därför enligt sina direktiv varit starkt inriktad på att lägga förslag till ändringar ijordförvärvslagen som kan antas främja omsättningen av skogs- fastigheter. Utredningen har dock inte försökt göra någon bedömning av hur stor denna omsättningsökning kan förväntas bli eller hur den kan antas inverka på avverkningsnivån. Inte heller har det gjorts någon bedömning av hur förslagen kan förväntas inverka på möjligheterna att åstadkomma en mer effektiv produktion genom att förbättra fastighetsstrukturen.

Eftersom ett av motiven för översyn av jordförvärvslagen är att den skall bidra till ökad avverkning finns det anledning att peka på att bå- de kapitalbeskattningsreglerna, realisationsvinstbeskattningsreglerna och skogsavdragsreglerna i många fall gör det lönande att spara i skog mellan generationsskiftena. En annan utformning av skattereglerna skulle bidra till en bättre spridning av avverkningama över innehavstiden och därmed minska fastighetsöverlåtelsernas betydelse för avverkningen.

Enligt Skogsstyrelsens uppfattning kan utredningens förslag förväntas leda till en viss omsättningsökning hur stor den blir och om den blir bestående är det inte möjligt att ha någon uppfattning om. Ett mycket överslagsmässigt räkneexempel av effekten på avverkningsnivån. med utgångspunkt från vissa antaganden, kan ändå vara av ett visst intresse för att bedöma vilka effekter en ökad fastighetsomsättning kan få för virkesut- budet.

Den nuvarande "fn'a marknaden" (bifallna förvärv) vid sidan av släkt- förvärven uppgår till drygt 4000 st per år med totalt ca 100000 ha produk- tiv skogsmark. Varje procent som denna fria sektor ökar innebär således en ökning med ca 40 överlåtelser omfattande ca 1 000 ha. Detta kan antas ge en ökad avverkning om ca 10000 m3 sk per år —- — —. Vid antagandet 30% omsättningsökning skulle avverkningsökningen således bli ca 300 000 m3 sk, vid 50% ca 500000 m3 sk osv. Det skall återigen understrykas att det som har redovisats är ett räkneexempel byggt på vissa antaganden och således inte ett försök att förutsäga vad effekterna blir.

Vad som händer med avverkningsnivån på sikt när skogsavdragsmöj- ligheterna är uttömda med en friare marknad för fastigheter blir beroen- de av vilka köparkategorier som kommer att förvärva. Köpare, som vill ha kapital realvärdesäkert placerat och med låg beskattning kan antas ha litet intresse av stora avverkningar när skogsavdragsmöjlighcterna är uttömda. Det är därför angeläget attjordförvärvslagens regler i övrigt, bl. &. när det gäller yrkeskunskaper och boende m. m., utformas på ett sätt som främjar ett aktivt brukande. Vidare bör en översyn av de skatteregler som har berörts tidigare i detta yttrande övervägas.

2.7 Statens jordbruksnämnd: Utredningen anser att det jordbrukspolitiska intresset av att med stöd av jordförvärvslagen verka för ytterligare upp- byggande av rationella jordbruksföretag med intensiv produktion inte längre är så framträdande. Det är därför enligt utredningens mening också angeläget att anpassa jordförvärvslagen med hänsyn till dessa ändrade förhållanden. Statens jordbruksnämnd delar denna uppfattning. Jordbruksnämnden delar vidare utredningens uppfattning att det från samhällets synpunkt finns ett behov av att slå vakt om familjejordbruket och att ta till vara sysselsättningsmöjligheterna bl. a. inomjord- och skogs- - bruket i våra glesbygder. Utredningen har dock funnit det möjligt att begränsa de förvärvshinder som nuvarande lag ställer upp utan att ge avkall på dessa mål. För att tillgodose det s.k. konsumentmålet är det dock enligtjordbruks- nämndens mening väsentligt att huvuddelen av vår produktion av livsme- del produceras av rationella familjejordbruksföretag med intensiv produk- tion. På överskottsarealen bör dock som utredningen också föreslår även andra företag få etablera sig. Den balans mellan produktions- och konsumentmålet som åsyftas i nu gällande livsmedelspolitiska beslut torde dock inte riskeras med de lätt- nader som utredningen föreslår ijordförvärvslagen.

2.8 Statens naturvårdsverk: Det framlagda förslaget överensstämmer i stort med naturvårdens intressen.

2.9 Arbetsmarknadsstyrelsen: Arbetsmarknadsstyrelsen delar utredarens synpunkter om att det är viktigt att jordförvärvslagen får en sådan utform- ning att den främjar utvecklingen av företag inom jordbruket, skogsbruket och trädgårdsnäringen och att man särskilt beaktar den regionalpolitiska utvecklingen. De föreslagna förändringarna i lagen bör medverka till detta.

2.10 Statens planverk: Planverket stöder de av utredningen föreslagna ändringarna i lagstiftningen. Planverket vill dock framhålla att många kommuner, inte bara i utpräglade glesbygdsområden, betraktar det som angeläget att ta egna initiativ och aktivt engagera sig i närings- och syssel- sättningspolitik. Jord- och skogsbruksfrågornas hantering är i detta sam- manhang ofta av stor betydelse. Det handlar då ofta om att främja möjlig- heterna till olika kombinationsföretag.

2.11 Statens Iantmäteriverk: Rationaliseringsintresset har utvecklats när- mare i avsnitt 5.4. Den avgränsning som görs där avjordförvärvslagens roll som förvärvshinder i fall då fastigheten behövs förjordbrukets eller skogs- brukets rationalisering är i vissa avseenden alltför snäv enligt lantmäteri- verkets mening. Här åsyftas inte utredningens centrala resonemang röran- de. lagens ändrade inriktning i fråga om företagsuppbyggnad och storleks- rationalisering i jordbruket. Lantmäteriverkets nyss anförda synpunkt rör strukturfrågorna i skogsmarken samt omarrondering ijordbrukssamman— hang. Behoven av förbättrad arrondering i betydande delar av skogsmarken är väldokumenterade i tidigare utredningar. Enligt lantmäteriverkets uppfatt- ning är det fortfarande en angelägen uppgift att lösa dessa problem, någon förändring därvidlag har inte skett. Ett rationellt drivet skogsbruk är pri- vatekonomiskt och samhällsekonomiskt betydelsefullt. Även inom jordbruket finns behov av strukturförbättrande åtgärder i viss omfattning. Det gäller bl.a. i anslutning till vägar och järnvägar. Problem av sådant slag är allmänt förekommande i vissa bygder. För att

komma till rätta med detta krävs i de fallen en aktiv strukturrationalise- ringspolitik.

Den ändrade inriktningen av lagstiftningen innebär sannolikt en ökad omsättning av jord- och skogsbruksmark. Detta får en positiv effekt på exempelvis utbudet av skogsråvara, i vart fall på kort sikt. Samtidigt försämras i vissa fall förutsättningarna att uppnå rationaliseringsförbätt- ringar. vilket får negativa effekter i ett längre perspektiv. På sikt kan den inhemska råvarutillförseln tryggas bäst genom ett rationellt, uthålligt skogsbruk. Jordförvärvslagen bör därför inriktas på en fortsatt aktiv ra- tionaliseringspolitik inom skogsbruket. Ger i det enskilda fallet fastigheten inte förutsättningar för en rationell skogsbruksdn'ft bör liksom nu avslag av rationaliseringsskäl kunna övervägas i fall då goda motiv för detta finns.

En fortsatt inriktning på struktur—rationalisering i här berörda samman- hang kan mycket väl inrymmas i en jordförvärvslag som i högre grad än idag tar hänsyn till regionalpolitiska aspekter. Ett ökat utbud på fastighets- marknaden i kombination med bibehållna möjligheter till aktiv strukturpo- litik kommer enligt lantmäteriverkets mening att ge positiva effekter.

Som utredningen påpekar kommer antalet fall då förvärvstillstånd väg- ras att bli mindre om lagen ges den föreslagna ändrade inriktningen. Därtill kommer, som utredningen också påpekar, att handläggningen bör kunna förenklas (s. 65). Resurser som frigörs genom sådana förändringar bör enligt lantmäteriverkets mening användas till strukturförbättrande åtgär- der. Omfördelning av resurser till områden där behoven av strukturförbätt- rande åtgärder är som störst bör också övervägas.

Det regionalpolitiska hänsynstagandet kommer som förutskickas i be- tänkandet att medföra en mera varierad tillämpning av lagen, anpassad till de särskilda förhållanden som gälleri olika bygder. En förskjutning mot ett sådant synsätt har redan skett, det har märkts inte bara i statistiken över jordförvärvsärenden, utan också i den löpande fastighetsbildningsverk- samheten. Av det skälet har lantmäteriverket och lantbruksstyrelsen inlett diskussioner och samarbete angående tillämpningsfrågor i olika fastighets- bildningssituationer. främst avseende deltidsjordbruk, fastigheter för kom- binerade ändamål och bostadsfastigheters utformning på landsbygden. Föreliggande lagförslag kommer att påskynda utvecklingen i åsyftad rikt- ning. Betydelsen av att tillämpningen av fastighetsbildningslagen ses över ökar ytterligare efter ändring av jordförvärvslagen.

Fastighetsbildningslagen har i hög grad strukturpolitiska syften. I tredje kapitlet finns bl.a. angivet att en jordbruksfastighet ska vara beskaffad så att den medger tillfredsställande lönsamhet hos det företag som ska bedri- vas på fastigheten. En liknande bestämmelse finns för skogsbruksfastighe- ter. Utformningen av bestämmelserna är emellertid avsiktligt inte mer konkret än så. Tanken är att det bakomliggande materiella innehållet vid varje tidpunkt ska kunna korrespondera mot de gällande jordbrukspoli- tiska riktlinjerna. Dessutom finns undantagsbestämmelser som under vissa omständigheter kan medge fastighetsbildning även i fall då lönsamhetskra- vet inte är uppfyllt.

Genom den förskjutning i rättstillämpningen som skett ijordförvärvs- och fastighetsbildningsärenden i framför allt glesbygd har undantagsbe- stämmelserna, främst 3 kap. 9 &, börjat tillämpas i högre grad än tidigare. Detta har varit nödvändigt för anpassningen till en ändrad inriktning i strukturpolitiken. Översynen av jordförvärvslagen kan nu leda till en ännu mer flexibel syn på hurjordbruksfastigheter ska vara beskaffade. Ska detta slå igenom vid fastighetsbildningen måste undantagsbestämmelserna till- lämpas i än högre grad och sannolikt bli dominerande. Enligt lantmäteri-

verkets mening är det från flera synpunkter. bl.a. med hänsyn till rättssä- kerheten. otillfredsställande om undantagsregler blir dominerande på detta sätt under en längre tid. En översyn av fastighetsbildningslagens särskilda bestämmelser om jord- och skogsbruk bör därför övervägas. En sådan översyn kan göras av lantmäteriverket i samråd med berörda myndigheter.

Genom att inslaget av regionalpolitiska aspekter ökar genom lagförslaget kan man som redan berörts vänta sig att lagtillämpningen kommer att variera ytterligare mellan olika delar av landet och även mellan olika delar av ett län. Detta motiverar en aktivare planering i länen och kommunerna när det gäller regionalpolitiska frågor, strukturfrågor m.m. Frågan om att upprätta särskilda handlingsprogram aktualiseras. Sådana program kan bl.a. innehålla mål och avgränsningar för hur arbetet med skogens struk- turfrågor ska bedrivas. En sådan inriktning skulle underlätta verksamheten och välkomnas av lantmäteriverket.

2.12 Domänverket: Huvudsyftet med strukturpolitiken är ett aktivt bru- kande av mark förjord- och skogsbruk. För att målet för strukturpolitiken skall kunna nås krävs statlig styrning. Jordförvärvslagen och skötsellagen är instrument för denna styrning. Det är viktigt att dessa instrument formas på ett sådant sätt att de i samspel med de enskilda initiativen leder fram mot det strukturpolitiska målet. Gällande jordförvärvslag uppfyller inte detta krav. Utredningen föreslår ändringar som ger större utrymme för enskilda initiativ. Enligt domänverkets mening borde det vara möjligt att i detta avseende tänja lagstiftningen ytterligare något. Jordförvärvslagen bör enligt domänverkets mening i första hand innehålla regler som gynnar rationalisen'ngsverksamheten inom skogsbruket samt tillgodoser intresset att värna om befintliga familjejordbruk och stödja träförädlande företag.

2.13 Kammarkollegiet: Trossamfundet svenska kyrkan äger genom sina pastorat ca 360000 ha produktiv skogsmark. Det motsvarar ca 1,5% av landets totala skogsmarksareal. Skogen förvaltas av stiftsnämnderna. Kammarkollegiet är central förvaltningsmyndighet för frågor om kyrklig egendom. [ den egenskapen handlägger kollegiet ärenden om försäljning och inköp av sådan egendom. Genom bl.a. stiftsnämnderna har kollegiet erfarit de olägenheter som jordförvärvslagen medför i arbetet med strukturrationaliseringen av den kyrkliga jorden. Stelheten vid prisprövningen och den omständliga proce- duren i samband med tillståndsprövningen i övrigt medför att många ange- lägna försäljningar av rationaliseringsfastigheter inte kunnat fullföljas. Oli- ka metoder har använts för att komma från orimliga konsekvenser av regelsystemet. Kollegiet välkomnar därför de nu föreslagna ändringarna som i flera avseenden kommer att underlätta stiftsnämndernas arbete med strukturrationaliseringen.

2.14 Statskontoret: Statskontoret delar uppfattningen att behovet av en fortsatt storleksrationalisering för att bygga upp ytterligare företag av sådan omfattning att de ger brukaren sin huvudsakliga sysselsättning och försörjning inte längre är så framträdande. Verket finner därför förslagen välmotiverade och ägnade att åstadkomma en avreglering då det gäller förvärv av mark. Detta kan leda till en ökad handel med jordegendomar som åtminstone i vad avser skogsmark kan påskynda en strukturrationali- sering. Sådana förenklingar torde påverka lantbruksnämndernas verksamhet. Statskontoret vill erinra om att en arbetsgrttpp har tillsatts inom civildepar- tementet med uppgift att lämna förslag om en samordnad länsförvaltning.

Erfarenheter från försöksverksamheten i Norrbottens län skall därvid be- aktas. Statskontoret biträder arbetsgruppen.

Enligt statskontorets mening bör det ankomma på länsstyrelsen att svara för en samordnad markanvändning i länet. Det är därför rimligt att länssty- relsen får avgöra i vilka delar av länet det är av allmänt intresse att egendomar tas i anspråk förjordbrukets eller skogsbrukets rationalisering. Härvid behöver enligt statskontorets mening ej endast administrativa grän- ser följas. lnom områden där marken inte är av intresse för storleksrationa- lisering bör egendomar också kunna säljas fritt som fritidsjordbruk.

Inom lantbruksnämndernas ansvarsområde ligger förutom att bedöma förvärv enligt jordförvärvslagen även att bevaka kommunal förköpsrätt enligt överenskommelser med kommunerna. För att åstadkomma en ratio- nell hantering och för att minska tidsutdräkten vid tillståndsprövningen är det angeläget att i samråd mellan länsstyrelse, lantbruksnämnd och kom- muner utforma så enkla rutiner som möjligt inom områden där fortsatt strukturrationalisering inte anses böra ske.

2.15 Riksrevisionsverket: Riksrevisionsverket konstaterar att de förslag som läggs av utredningen inte innebär några större förändringar när det gäller statens/samhällets möjligheter att även i framtiden ingripa mot och hindra oönskade förvärv av jordbruks- och skogsmark. Den nuvarande tillståndspliktens omfattning kvarstår, dvs. de förvärv som idag kräver tillstånd kommer också att kräva tillstånd i framtiden. samtidigt som de prövande myndigheterna ges ett ökat utrymme att avgöra hur lagen skall tillämpas i det enskilda fallet. Riksrevisionsverket delar utredningens uppfattning att det är angeläget att anpassa jordförvärvslagen till de ändrade förutsättningarna inom jord- och skogsbruket samt till den ökande betydelsen av en aktiv glesbygdspoli- tik — något som f.ö. slås fast redan i direktiven och är anledningen till att översynen kommit till stånd. Riksrevisionsverket ställer sig också positivt till den allmänna inriktningen i utredningens resonemang att det — utan att ge avkall på lagstiftningens grundläggande syften bör vara möjligt att begränsa nuvarande förvärvshinder. Enligt riksrevisionsverkets uppfatt— ning har dock utredningen i sina överväganden och förslag inte tillräckligt konsekvent tagit fasta på den beskrivning av problembilden som görs i betänkandet. Riksrevisionsverket anser också att den analys som ligger till grund för vissa av utredningens förslag är ofullständig.

Beträffande jordbruksföretag i utvecklade jordbruksdistrikt finns. såvitt riksrevisionsverket kan bedöma, inget behov av att från rationaliserings— synpunkt ha en särskild förvärvslagstiftning.

I de delar av betänkandet som behandlar skogsbrukets problem har utredningen enligt riksrevisionsverkets uppfattning på ett alltför summa- riskt sätt behandlat frågan om den nuvarande lagstiftningens effekter och den "hotbild" som kan skönjas inför framtiden när det gäller skogsmarken och dess utnyttjande. Riksrevisionsverket anser exempelvis att det hade varit önskvärt att utredningen närmare redovisat sin bedömning av i vilken omfattning man genom hittillsvarande förvärvsprövning motverkat en oönskad utveckling när det gäller olika skogsfastigheters arrondering och användning. Enligt riksrevisionsverkets uppfattning är det anmärknings- värt att utredningen inte ens har försökt göra en sådan genomgång (frågan berörs över huvud taget inte i betänkandet). Mot bakgrund av att några fakta eller resonemang kring dessa frågor inte redovisas saknas. enligt riksrevisionsverkets mening, i betänkandet underlag för ställningstagande i

frågan om behovet av lagstiftning när det gäller förvärv av skogsfastighe- ter.

Avslutningsvis vill riksrevisionsverket anföra följande beträffande de överväganden som görs i betänkandet om skogsfastigheter. Utredningens förslag syftar till att främja ett rationellt brukande av den befintliga skogs- marken. Såvitt riksrevisionsverket kan bedöma bör man dock inte ha överdrivet stora förväntningar beträffande effekterna av de föreslagna åtgärderna. Som konstateras i betänkandet (s. 38) är det endast en mindre del f.n. knappt 30 procent — av det totala antalet överlåtelser av fastigheter taxerade som jordbruksfastigheter som kan påverkas med jord- förvärvslagen. Som utredningen själv konstaterar (s. 49) är vidare sanno- likt andra förhållanden än den nuvarande lagstiftningens "inlåsningsef— fekter" av stor betydelse för benägenheten att avyttra fastigheter. Utred- ningen pekar på sådana omständigheter som skattelagstiftning. dödsbo- ägande. jakt- och frskeintresse. affektionsvärde m.m. [ själva verket torde ett rimligt antagande vara att den föreslagna lagändringen torde få en ganska marginell betydelse för utbudet av sådana mindre skogsfastigheter som f.n. inte bedrivs så rationellt som det från strikt skogspolitiska ut- gångspunkter vore önskvärt.

Utredningens överväganden och förslag på denna punkt aktualiserar dock en viktig principiell fråga om hur långt kravet på en från strikt skogspolitiska utgångspunkter rationellt brukad skogsmark lämpligen bör drivas. 1 olika sammanhang brukar framhållas att skogen inte bara skall ses som en produktionsresurs för råvara till skogsindustrin, utan också som en källa för rekreation och avkoppling. Ett alltför ”optimalt" brukningssy- stem kan komma i konflikt med denna typ av mål. Det är därför viktigt att samlat överväga de åtgärder som från olika perspektiv är önskvärda när det gäller skogsmarkens framtida användning.

2.16 Hovrätten för övre Norrland: Hovrätten vill påpeka att om nu jordförvärvslagen ändras och om man dessutom beaktar förändringarna i jordbrukspolitiken ändras också förutsättningarna för de jordpolitiska reg- lerna i fastighetsbildningslagen markant. 3 kap. 5, 6 och 7 åå i denna lag innehåller bestämmelser om jord- och skogsbruk. Dessa bestämmelser kan därför behöva ses över för att anpassas till de nya förutsättningarna och för att man inte i alltför stor utsträckning skall behöva tillgripa undantagsbe- stämmelserna i 3 kap. 9 & nämnda lag.

2.17 Kammarrätten i Jönköping: Det nuvarande tillståndssystemet kräver en betydande administration fastän det som framgår av betänkandet gäller endast en mindre del av förvärven. När nu möjligheterna att förvär- va fastigheter skall öka och ingrepp i marknaden ske i färre fall hade det varit värdefullt om utredningen diskuterat möjligheten att radikalt lägga om systemet för att uppnå förenklingar. Så länge ett huvudändamål med lagen varit att främja lantbrukets och skogsbrukets rationalisering har ett tillståndsförfarande varit naturligt. När syftet blir att ingripa i särskilda fall borde man allvarligt pröva att övergå till ett förköpssystem. Förvärven skulle i princip vara fn'a men lantbruksnämnden eller annan myndighet skulle ha möjlighet att i efter- hand gå in om förutsättningar härför föreligger. Man skulle då slippa ett byråkratiskt tillståndsförfarande och de svårigheter som uppkommer vid exekutiva auktioner. Kammarrätten kan inte på föreliggande material förorda ett förköpssy- stem men beklagar att ett sådant inte utretts närmare.

Det av utredningen framlagda förslaget är till sin tekniska utformning mycket allmänt hållet. Formuleringarna är så generella att det ofta blir svårt för den enskilde att med utgångspunkt från lagtexten och motiven bedöma om han kan få tillstånd att förvärva en viss fastighet.

2.18 Malmö tingsrätt: Tingsrätten ifrågasätter när det gäller jordförvärvs- lagen om inte den lagen i sin helhet bör ses över från språklig och redak- tionell synpunkt.

2.19 Luleå tingsrätt: Tingsrätten delar utredningens uppfattning att det jordbrukspolitiska intresset av att med stöd av jordförvärvslagen verka för ytterligare uppbyggande av rationella jordbruksföretag med intensiv pro- duktion inte längre är så framträdande. Likaså delar tingsrätten utredningens uppfattning. att det kan antagas att jordförvärvslagstiftningen, i dess nuvarande utformning, har en återhål- lande inverkan på omsättningen av jordbruks- och skogsbruksfastigheter. Tingsrätten delar därför också utredningens uppfattning, att det behövs förändringar i nuvarande jordförvärvslagstiftning på grund av de ändrade förutsättningarna för jordbruks- och skogsbrukspolitiken samt regionalpo- litiken. och att dessa förändringar bör inriktas på dels begränsningar i nu gällande förvärvshinder, dels en anpassning av lagens tillämpning till skilda förhållanden inom olika delar av landet. De åtgärder, som utredningen föreslår, framstår i huvudsak som lämpli- ga för att åstadkomma sådana förbättringar som enligt direktiven till utred- ningen är önskvärda.

2.20 Länsstyrelsen i Kronobergs län: Länsstyrelsen anser att eftersom lantbrukets situation varierar starkt inom landet och även inom ett län måste jordförvärvslagen vara en "ramlag" med regional tillämpning. La- gen kan därigenom underlätta för länet att driva en medveten landsbygds- politik. Länsstyrelsen delar utredningens uppfattning att jordförvärvslagen skall — främja en aktiv näringsverksamhet på landsbygden —- främja ett boende på landsbygden och — stärka sambandet mellan ägande och brukande. Emellertid har utredningen inte fullföljt dessa tankegångar i sitt förslag. 2.21 Länsstyrelsen i Kalmar län: Länsstyrelsen finner — — — att de före- slagna uppmjukningarna av jordförvärvslagen kommer att innebära en enklare och snabbare handläggning vid lantbruksnämnderna genom att antalet förvärvsärenden som kommer att prövas, blir avsevärt färre. Läns- styrelsen delar också utredningsmannens allmänna syn att en ökad omsätt- ning av jordbruksfastigheter bör åstadkommas och att fritidsjordbruk i större omfattning bör medges. Länsstyrelsen finner dock att det vore värdefullt att ijordförvärvslagen ha någon form av spärr som hindrar att jordbruksfastigheter och därmed permanent boende i regionalpolitiskt ut- satta områden övergår till fritidsbosättning.

Den föreslagna nya jordförvärvslagen kommer sannolikt att leda till en ökad omsättning av jord- och skogsbruksfastigheter. Länsstyrelsen anser att lagen mot denna bakgrund borde innehålla en möjlighet för tillstånds- myndigheten att ställa villkor på strukturförbättrande åtgärder som kan förknippas med förvärv. ] Kalmar län är fastighetsstrukturen i vissa områ- den klart otillfredsställande och det har visat sig svårt att på frivillig väg få

till stånd förbättringar.

Länsstyrelsen anser att det kan vara ologiskt att. samtidigt som andra

regler mjukas upp. behålla släktskapsregler, som skiljer sig från arvslag- stiftningen. Länsstyrelsen avser här särskilt prövning i samband med över- låtelse till syskonbarn. 2.22 Länsstyrelsen i Blekinge län: Utvecklingen inom såväl jordbruket som skogsbruket har under de senaste årtiondena genomgått en omfattande omvandling. Den kraftiga produktivitetsökning som skett inom jordbruks- näringen har radikalt förändrat näringens förutsättningar. Produktions- överskott och sjunkande världsmarknadspriser har medfört obalans mellan inhemsk produktion avjordbruksprodukter och inhemsk konsumtion. Be- tydande arealer jordbruksmark bör därför kunna ges annan användning. Länsstyrelsen finner det därför bland annat mot denna bakgrund angeläget att gällande lagstiftning ses över.

2.23 Länsstyrelsen i Kristianstads län: Utvecklingen sedan gällande lags tillkomst 1979 kännetecknas i stort av för jordbruksnäringen besvärande produktionsöverskott. försämrad lönsamhet, nya målsättningar för jord- brukspolitiken och regionalpolitiken samt ökade krav på god miljö. Utred- ningen pekar bland annat på sådana omständigheter som attjordbrukarfa- miljerna hämtar sina inkomster till allt större del från källor utanför det traditionella jord- och skogsbruket, att skogsbrukets roll som stödnäring till jordbruket minskar i omfattning samt att möjligheterna till kombina- tionsjordbruk i glesbygdsområdena bör underlättas. Mot denna bakgrund diskuterar utredningen vissa effekter av den nuva- rande lagstiftningcn och menar att detär angeläget att lagens syften anpas- sas till dessa ändrade förutsättningar. I och för sig kan länsstyrelsen i huvuddragen dela utredningens mening härom även om tillämpningen i länet hittills ej kan anses strida mot dessa syften. Redan den nuvarande lagstiftningen ger i många stycken möjligheter till anpassning av tillämp- ningen efter den fortgående utvecklingen och med beaktande av regionala skillnader. Utredningens uppfattning att nuvarande lagstiftning har inlås- ningscffekter av betydande omfattning, vilka motverkar en önskad fastig- hetsomsättning. delas inte av länsstyrelsen. Benägenheten, eller snarare obenägenheten, att avyttra fastigheter styrs i vida större utsträckning av sådana omständigheter som skattelagstiftning, dödsbo- eller flerägande, fritidsintressen, affektionsvärden m.m.

2.24 Länsstyrelsen i Malmöhus län: Länsstyrelsen finner det remitterade förslaget i huvudsak väl anpassat till de ändrade förutsättningarna inom jordbruket och skogsbruket och har inte något att erinra mot att förslaget lägges till grund för lagstiftning.

2.25 Länsstyrelsen i Hallands län: Länsstyrelsen har beretts tillfälle att yttra sig över betänkandet "Översyn av jordförvärvslagen". Förslaget innebär en minskad reglering och möjliggör samtidigt större anpassning till regionala förhållanden och hänsyn till miljön. Därmed ger utredningen i princip lagen en inriktning. som kan tillgodose de önskemål länsstyrelsen tillsammans med sex andra län i sydsverige framförde till departementet i april 1986.

2,26 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Länsstyrelsen delar utredningens uppfattning att det i princip inte finns skäl att bygga upp ytterligare jord- bruksenheter av sådan storlek att de ger brukaren sin huvudsakliga syssel-

sättning och försörjning. På flera håll inom länet är dock arronderingen dålig även inom slättbygden. Vidare finns stora brister i fastighetsstruk- turen i anslutning till allmänna vägar och järnvägar. Dessa brister blir alltmer påtagliga på grund av ökande trafik och högre hastigheter. För en rationell produktion måste också familjejordbruken få utvecklas. Inte minst gäller detta i samband med neddragningen av animalieproduktion. Lagstiftningen får därför inte utformas så att lantbruksnämndens möjlighe- ter att påverka utvecklingen i dessa avseenden avsevärt försämras.

Beträffande skogsmarken har en av länsstyrelsen tillsatt arbetsgrupp konstaterat att omkring 83000 ha är dåligt arronderad och i stort behov av strukturförbättrande åtgärder. Länsstyrelsen har därför antagit ett pro- gram för bl.a. skogliga strukturförbättringar och tagit officialinitiativ för att få igång lantmäteriförrättningar beträffande vissa områden. Erfarenhe- terna av denna verksamhet är mycket goda. För att arbetet skall ge ett gott resultat fordras emellertid att lantbruksnämnden har byggt upp en tillräck- lig markreserv inom områdena motsvarande åtminstone 10% av området. Detta tar lång tid och kräver en aktiv insats av lantbruksnämnden. Denna aktiva inköpspolitik är också betydelsefull för de markbyten som måste göras i samband med bildande av naturreservat och skjutfält i länet. Även inom skogsmarken sker emellertid huvuddelen av strukturrationalisering- en i lantbruksnämndens dagliga arbete genom förhandling med köpare av fastigheter och övriga berörda fastighetsägare. Denna verksamhet måste få fortsätta.

För att underlätta genomförande av beslut om naturreservat och liknan- de kan det vara angeläget och rationellt att helt eller delvis kunna vägra förvärvstillstånd och lösa in områden. Redan nu använder lantbruksnämn- derna jordförvärvslagen för att nå praktiska lösningar för naturreservats- bildning. Möjligheten att underlätta säkerställande av mark för naturvårds- ändamål bör kunna införas genom en komplettering av 6 äjordförvärvsla- gen.

2.27 Länsstyrelsen i Värmlands län: I utredningen framhålls att det från samhällets synpunkt alltjämt finns ett behov av en jordförvärvslag som

slår vakt om familjejordbruket — begränsarjuridiska personers fastighetsförvärv — gör det möjligt att i utpräglade glesbygder ta till vara sysselsättningsmöj- ligheterna ijord- och skogsbruket.

Länsstyrelsen delar denna uppfattning och anser liksom utredningen att den nuvarande lagen behöver omarbetas för att bättre anpassas till ändrade förhållanden inom de areella näringarna och till den ökade betydelsen av en aktiv glesbygdspolitik.

Liksom utredningen tror länsstyrelsen att de redovisade syftena med lagen kan uppnås även efter en begränsning av prisprövningen och bo- sättnings-. utbildnings- och rationaliseringskraven.

Länsstyrelsen har vid sin bedömning av utredningen haft glesbygdspoli- tiken och landskapsvärden som sina viktigaste utgångspunkter.

Landskapsvården har beaktats i utredningsarbetet. Det är ett i dessa sammanhang nytt och välkommet inslag. Länsstyrelsen anser emellertid att denna fråga bör ges ännu större tyngd ———. ] hushållningen med naturresurserna bör en omsorg om landskapets natur- och kulturvärden enligt länsstyrelsens mening alltid vara ett mycket viktigt inslag. Strävan i denna riktning står inte i motsättning till. utan utgör en viktig del av ett samhällsekonomiskt betraktelsesätt. På lång sikt är landskapet som kultur- bärare och dess levande innehåll en betydelsefull resurs.

Riksdagen har beslutat om en offensiv och utvecklingsinriktad gles- bygdspolitik. Denna har bl.a. konkretiserats i glesbygdsstöd och projekt- verksamhet. Riksdagens intentioner har fått ett stort gensvar i form av ett ökat individuellt risk- och företagande samt kollektivt engagemang i många bygder.

Länsstyrelsen ser mycket positivt på dessa tendenser. Samtidigt upple— ver länsstyrelsen att det finns betydande hot mot glesbygden. Situationen inom jordbruket är ett sådant hot. Ett annat är de fortsatta rationalisering- arna inom skogsbruket.

Länsstyrelsen förordade därför i sitt yttrande över livsmedelskommit- tens betänkande mycket tydliga regionalpolitiska hänsynstaganden inom jordbrukspolitiken. Ett motiv för detta var enligt länsstyrelsens uppfatt- ning att det inte är jordbruket i skogslänens skogs- och mellanbygder som orsakat landets livsmedelsöverskott. Ett annat var att en sådan politik säkerligen skulle vara ett förhållandevis billigt och effektivt sätt att bedriva regional- och glesbygdspolitik.

Markägandet utgör en av flera strukturskapande faktorer på glesbygden. Det är därför viktigt att jordförvärvslagen står i samklang med intentio- nerna bakom den offensiva och utvecklingsinriktade glesbygdspolitik som riksdagen beslutat om. I annat fall kommer ansträngningarna inom ramen för denna politik att urholkas av en brist på helhetsyn när det gäller den samlade politiken för glesbygden.

2.28 Länsstyrelsen i Örebro län: Länsstyrelsen delar utredningens uppfatt- ning att en viss liberalisering bör komma till uttryck i lagstiftningen. Det är viktigt att de regionalpolitiska intressena får ökad tyngd i lagen. vilket framgår av den nya lydelsen i l %. Det finns dock anledning varna för en alltför kortsiktig syn på struktur- problemen ijordbruket och skogsbruket. Behovet av att förbättra fastig- hetsstrukturen, särskilt i skogsmarken, är på sina håll mycket stort. Även om t.ex. Kopparbergs och Värmlands län har en betydligt sämre fastig- hetsstruktur än Orebro län. linns dock inom delar av länet ett starkt behov av att förbättra strukturen i skogsmarken. Liberaliseringstanken bör få till följd att den så kallade frikretsen i 3 & 5 åter får omfatta även syskon och syskons avkomling, vilket inte föreslagits av utredningen. Denna återgång till vad som gällt i tidigare lagstiftning bör ses mot bakgrund av att cirka 70% av det totala antalet överlåtelser av fastigheter taxerade som jord- bruksfastigheter inte prövas enligt jordförvärvslagen. Fång genom arv, testamente och bodelning omfattas ju inte av lagen.

2.29 Länsstyrelsen i Västmanlands län: Länsstyrelsen instämmer i utred- ningens problembeskrivning att utvecklingen inom lantbruket har medfört att allt färre lantbruksföretag behövs för att nå det av riksdagen fastlagda produktionsmålet. Strävan att bygga upp och vidmakthålla rationella fa- miljeföretag leder med den fortgående produktivitetsutvecklingen till att allt färre renodlade jordbruksföretag kan bestå i framtiden. En större vikt måste i fortsättningen läggas vid att bibehålla ett boende på landsbygden. Ändå finns det även i framtiden behov av arealkompletteringar och struk- turförbättrande åtgärder inom jordbruket. En avvägning måste därför gö- ras utifrån bygdens struktur och förutsättningar i varje särskilt fall.

2.30 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: I Västernorrlands län spelar de areella näringarna — jordbruk. skogsbruk och fiske —— en mycket viktig roll för den regionala utvecklingen. Inte minst för glesbygden har jord- och skogsbruket en avgörande betydelse. Eftersom en aktiv glesbygdspolitik

är mycket angelägen för vårt län vill länsstyrelsen särskilt framhålla att jordförvärvslagen skall stimulera boende i glesbygd och att man vid lagens tillämpning särskilt bör beakta den regionalpolitiska utvecklingen.

2.31 Länsstyrelsen i Jämtlands län: Länsstyrelsen instämmer i att såväl jordbruket som skogsbruket har genomgått stora tekniska och ekonomiska förändringar sedan nuvarande jordförvärvslags tillkomst. Detta har också gett sig till känna i den direkta lagtillämpningen vilken liberaliserats vä- sentligt sedan l979. Lagens konstruktion med stora inslag av bedömningar har gjort detta möjligt. "Det nu framlagda förslaget är därför till vissa delar en lagteknisk anpassning till den tillämpning såsom den utvecklat sig. Bl. a. vid kombinationen bosättning och deltidsjordbruk har ansökningarna näs- tan undantagslöst bifallits vad gäller Jämtlands län. Jämtlands län skiljer sig från riksgenomsnittet i så måtto att jord- och skogsbruket fortfarande är av mycket stor betydelse för sysselsättningen. Enligt tillgänglig statistik är den procentuella andelen sysselsatta inom dessa näringar l I,l %, en av de högsta i landet. I förlängningen finns siffror som visar att van tredje hushåll i länet är beroende av det direktajord- och skogsbruket samt förädlingsindustrin för sin försörjning. I vissa glest be- byggda trakter där det är ett regionalpolitiskt intresse att bibehålla service och sysselsättningstillfällen är sysselsättningstalet väsentligt högre. Detta beror till största delen på att andra utkomstmöjligheter saknas. Det är därför viktigt att befintlig jordbruks- och skogsmark tas tillvara för lokal sysselsättning. Det omfattande dödsbo-. utbo- och flerägandet utgör här- vidlag en hämsko. Länsstyrelsen finner det olyckligt att utredningen inte givits sådana direktiv och tidsramar att dessa viktiga frågor kunnat analy- seras och förhoppningsvis lösas. De är i sig ett betydligt större problem och hinder för en positiv utveckling än de frågor utredningen analyserat. Länsstyrelsen förutsätter dock att sittande dödsboutredning snart kommer med kraftfulla förslag som kan leda till att problemen löses. Enligt utredningen minskar skogsbrukets traditionella roll som stödnä- ring till jordbruket. En allt mindre del av den totala skogsmarksarealen drivs i kombination med jordbruk. Denna slutsats är naturligtvis riktig i ett nationellt perspektiv och kan också visas med statistik. Frågan kan emellertid också ses från en annan utgångspunkt. l Jämtlands län finns ca 2,7 milj. ha skogsmark. Gott och väl l milj. härav ägs av enskilda inklusive dödsbon. Cirka 320000 ha brukas tillsammans med mer än 2 ha åker. Detta kan vid en första anblick synas marginellt. Om vi istället vänder på betraktelsen. blir resultatet annorlun- da. Det finns idag ca 3300 st jordbruksföretag med mer än 2 ha åker. Av dessa är cirka 300 st arrendeföretag dvs. renodlade jordbruksföretag. Cirka 3000 av länets jordbruksföretag drivs sålunda i kombination med skog. Ofta är det skogen som är huvudnäring även i det kombinerade företaget. Medelarealen är över lOO ha. Skogen är därför av väsentlig och ofta av avgörande betydelse för dessa kombinerade företags fortlevnad. Den mås- te därför också förvärvsmässigt sett hanteras på ett riktigt sätt och tillmä- tas den vikt den i realiteten har. Härutöver finns åtskilliga renodlade skogsbruksföretag med självverksamma ägare/brukare.

2.32 Länsstyrelsen i Västerbottens län: Utredningen har redovisat utveck- lingen inom jordbruket och skogsbruket samt sökt belysa gällande jordför- värvslags effekter. Med hänsyn till ändrade förutsättningar inom jordbru- ket och skogsbruket samt till den ändrade betydelsen av en aktiv gles- bygdspolitik anser utredningen det nu vara befogat att begränsa eller ta bort en del förvärvshinder som nuvarande lag ställer. Därigenom skulle

bl.a. en ökad omsättning på fastigheter stimuleras. Länsstyrelsen delar utredningens bedömning om läget i stort.

Strukturutveckling (ägo-. ägar- och företagsutvecklingen) inom jordbru- ket och skogsbruket i länet går i samma riktning som i landet i sin helhet. men är starkare markerad. Utvecklingen i inlandet är speciellt oroande.

Antalet jordbruksföretag har minskat med 69% i Västerbotten under perioden l96l l985 mot 53% för hela riket. För åkerarealen är minskning- en 26%i länet och för riket ll%.

Nedläggningen av företag och jordbruksjord torde komma att fortsätta. Flerägandet och utboägandet av fastigheter ökar. en utveckling som är klart negativ för inlandet.

Utvecklingen är mycket allvarlig för hela länet och måste vändas. om en balanserad befolkningsutveckling i landets olika delar skall bli möjlig och om tillgång till arbete och service skall ges dess befolkning i enlighet med 1985 års riksdagsbeslut om mål och riktlinjer för regionalpolitiken. Jordför- värvslagen är ett av styrinstrumentena i jord- och skogsbrukspolitiken. Eftersom de allra flesta överlåtelserna numera sker genom arv eller genom släktförvärv som är undantagna från jordförvärvslagens prövning är lagens möjligheter att påverka strukturutvecklingen starkt begränsad.

De föreslagna ändringarna ijordförvärvslagen är i stort välmotiverade. Länsstyrelsen biträder därför i huvudsak utredningsmannens förslag.

För att komma till rätta med strukturproblemen inom jordbruket och skogsbruket i länet behöver enligt länsstyrelsens mening förutom ändring- arna i jordförvärvslagen ytterligare åtgärder snabbt sättas in. Det gäller både lagändringar, t.ex. om mångägandet som dödsboutredningen nu utreder och resursförstärkningar till berörda statliga organ för att den negativa strukturutvecklingen inom jordbruket och skogsbruket skall kun- na vändas.

2.33 Länsstyrelsen i Norrbottens län: Länsstyrelsen delar utredningens uppfattning att nuvarande jordförvärvslag verkar bromsande på omsätt- ningen av fastigheter. Som framgått av beskrivningen av fastighetsstruk- turen i länet är det dock fortfarande angeläget att ha en jordförvärvslag som kan användas som rationaliseringsinstrument både ijord- och skogs- bruket samtidigt som den kan användas för att ta tillvara sysselsättnings- möjligheterna i glesbygden och begränsajuridiska personers förvärvsrätt. Utredningens ambition att klara en sådan målsättning samtidigt med att stimulera till en ökad omsättning av fastigheter finner länsstyrelsen vara riktig.

2.34 Eksjö kommun: Kommunen vill för sin del understryka att det förhål— landet att inte obetydliga arealerjordbruksmark beräknas komma att tas ur produktion innebär att många kombinerade företag behöver förstärkas med skogsmark. Kommunen anser att utredningen inte tillräckligt beaktat konsekvenserna av en sådan förändring. Förhållandet torde vara typiskt för situationen bl.a. i Eksjö kommun. Mot denna bakgrund finns skäl att underlätta för enskilda personer som driver jordbruk eller kombinerade jord- och skogsbruksföretag att få göra tillskottsförvärv av skogsmark. Utredningen framhåller att förslagen till ändringar syftar till att öka möjlig- heten för enskilda personer att förvärva jord- och skogsbruksfastigheter. Detta bör enligt utredningen kunna leda till en viss ökning av fastighetsom- sättningen. Kommunen anser att åtgärder i samma syfte även bör vidtas beträffande förändringar av skattelagstiftning och dödsboägande. Detta har legat utanför utredningens direktiv, varför regeringen bör vidta särskil- da åtgärder i detta avseende. '

Enligt direktiven skulle vid översynen hänsyn tas till möjligheterna att kombinera jordbruk och skogsbruk med annan sysselsättning. Enligt kom- munens uppfattning har utredaren inte tillgodosett direktiven i detta avse- ende på ett tillfredsställande sätt. Enligt direktiven kan det vidare vara befogat att göra en åtskillnad mellan huvudsakliga skogsfastigheter. hu- vudsakliga jordbruksfastigheter samt kombinerade jord- och skogsbruks- fastigheter. Med det senare avses sådana fastigheter där både jordbruksde- len och skogsdelen har en sådan omfattning att kombinationen som sådan har betydelse för företagets ekonomi. Kommunen noterar härvidlag att utredningens förslag snarare går i motsatt riktning. I nuvarande lag an- vänds uttrycket lantbruksföretag. Enligt utredningen föreslås i stället åt- skillnad mellan å ena sidan skogsbruksföretag och å andra sidanjordbruks- och trädgårdsnäringsföretag. De kombinerade företagens förutsättningar och behov diskuteras inte på det sätt som framgår av direktiven. Kommu- nens uppfattning är att ett bättre beaktande av direktiven i de nu nämnda avseendena torde ha inneburit större möjligheter att beakta de kombinera- de företagens situation.

2.35 Dals-Eds kommun: Lagförslaget synes stå i god samklang med av kommunen antaget program för ökat inflytande ijordförvärvsfrågor.

2.36 Bräcke kommun: Bräcke kommun delar utredningens syn att jordför— värvslagen ska syfta till att med familjejordbruket som bas främja och utveckla jord- och skogsbruks- och trädgårdsnäringen. Rationaliserings- målet har nedtonats vilket är tillfredsställande för de småbruk som finns i Norrlands inland. Det är också positivt att utredningen uppmärksammat de regionalpolitiska fördelarna med kombinationssysselsättningar, inte bara mellan jord och skog utan även kombinationer med annan verksam- het. Utredningen påtalar att det endast är en mindre del av det totala antalet överlåtelser av jord- och skogsbruksfastigheter som påverkas av jordför- värvslagen. Ändå andas utredningen en optimism om att föreslagna änd- ringar väsentligt kommer att förändra och förbättra utvecklingen av jord- och skogsbruksnäringen. Bräcke kommun tror inte att uppmjukningen av jordförvärvslagen inklusive borttagandet av prisprövningen på något avgö- rande sätt kommer att lösa strukturproblemen i privatskogsbruket. För att åstadkomma detta måste fler- och dödsboägandet samt släktför- värv ytterligare granskas och åtgärdsförslag tas fram. Kommunen är ändå positiv till flertalet av utredningens förslag då de positivt påverkar möjlig- heterna till sysselsättning i landets glesbygdsområden.

2.37 Storumans kommun: Storumans kommun delar utredningens mening att en uppmjukning av förvärvsprövningen behövs. Som påpekas i den allmänna motiveringen kan nuvarande prövning medverka till den allt mer ökande ägarsplittn'ngen. För Storumans kommun är mångägandet av jord- och skogsbruksfastigheter kanske det största hindret för en utveckling av basnäringarna.

Genom att öka möjligheten för enskilda personer och lokala träföräd- lande företag att förvärva fastigheter kan den nya lagen leda till ökning av fastighetsomsättningen. Detta är. som Storumans kommun ser det, önsk- värt om det också kan leda till ett minskat flerägande. På detta sätt kan flera jord- och skogsbruksfastigheter komma i ”produktion" och därmed medverka till större aktivitet i bygden.

Även om kommunen f.n. inte har anledning att föregripa den pågående översynen av den statliga länsorganisationen, kan man här skönja de fördelar en sammanslagen länsförvaltning kan få för att främja ett regional- politiskt synsätt på jordförvärvsfrågorna. ] förlängningen av detta kan kanske övervägas att förvärvsprövningen direkt läggs på kommunerna.

2.38 Pajala kommun: En kommitté tillsatt av Lantbrukarnas riksförbund för översyn av jordförvärvslagen anför under rubriken "allmän målsätt- ning" att förvärv av alla slagsjuridiska personer. bl. a. kommuner. endast ska kunna komma i fråga om likvärdig mark avslås. Kommunen motsätter sig bestämt detta då det skulle innebära omöjliggörande i många fall av förvärv av för samhällsutvecklingen erforderlig mark.

2.39 Svenska kommunförbundet: Sveriges jordbruk producerar idag mer livsmedelsprodukter än vad det finns lönsam avsättning för. Något fram- trädande behov föreligger därför inte längre av att medjordförvärvslagens hjälp försöka utveckla fler rationella jordbruksföretag. Däremot finns ett stort regionalpolitiskt intresse av att med lagens hjälp kunna tillvarata sysselsättningsmöjligheterna på landsbygden. De av utredningen föreslagna ändringarna i lagen innebär att dess syfte förändras så tillvida att det regionalpolitiska intresset får en mer framträ- dande roll framför kravet på utveckling av rationalla företag. Styrelsen är positiv till denna förändring. Kommunerna har under senare år engagerat sig alltmer i näringslivs- och sysselsättningsfrågor. Sysselsättningsmöjligheterna inom jordbruket och skogsbruket utgör därvid en viktig bas. Detta gäller inte enbart de mest utpräglade glesbygdskommunerna utan flertalet landsbygdsdominerade kommuner. Styrelsen anser bl. a. mot denna bakgrund att kommunen i fortsättning- en bör befrias från skyldigheten att söka förvärvstillstånd. Den föreslagna lydelsen i den nya 3 & p3 bör ändras i enlighet härmed.

2.40 Landstingsförbundet: Vid tillkomsten av nu gällande jordförvärvslag lades stor vikt vid intresset av att främja jord- och skogsbrukets rationali- sering. Enligt utredningen visar nuvarande överskottsproduktion inom jordbruket att ett sådant generellt behov inte längre föreligger. Däremot anses det rimligt att genom förvärvsprövningen även i fortsättningen främ- ja rationalisering där det är av allmänt intresse t. ex. i fråga om skogsmark med en mycket splittrad ägarbild elleri områden med god jordbruksmark där jordbrukaren kan få sin huvudsakliga inkomst från vegetabilieproduk- tion. Landstingsförbundets styrelse har inget att invända mot att dessa över- gripande bedömningar nu läggs till grund för en förändrad jordförvärvslag.

Förbundsstyrelsen konstaterar att utredningens förslag bör kunna med- verka till ett effektivt markutnyttjande samtidigt som större hänsyn tas till jord- och skogsbrukets regionalpolitiska betydelse än vad fallet är med nuvarande lagstiftning. Ytterligare åtgärder behövs dock för att t. ex. lösa upp det dödsboägande som i många delar av landet direkt motverkar möjligheterna till ett aktivt lantbruk.

2.41 Sveriges industriförbund: I den mån regleringen av marknaden för försäljning av mark för jord- och skogsbruk har haft någon funktion att fylla, är situationen i dag radikalt annorlunda på många sätt. Både jord- och skogsbrukets förutsättningar har förändrats så att regleringen ter sig

otidsenlig och i allt väsentligt onödig. Industriförbundet ser positivt på förslaget till liberalisering. men menar att det varit väl befogat att gå väsentligt längre än som nu skett. Det finns enligt Förbundets uppfattning ingen anledning att i dag diskriminera skogsföretagen som köpare av skogsmark. Den redovisade oron för att skogsföretagen skulle överta skogsmark i den omfattning som antyds förefaller helt omotiverad. I utred- ningen redovisas ett föråldrat sätt att se på möjligheterna för skogsbönder att genom skog komplettera sin sysselsättning i regionalpolitiskt känsliga bygder. Den fortgående rationaliseringen har i praktiken tagit bort möjlig- heterna att i liten skala få en rimlig arbetsutkomst av skogsbruket.

2.42 Lantbrukarnas riksförbund: Utvecklingen inom jordbruket och situa- tionen på landsbygden med en allt mindre bofast befolkning gör det enligt Lantbrukarnas riksförbunds uppfattning nödvändigt att ändra tillämpning- en av jordförvärvslagen. Utredningen har i sina överväganden pekat på flera motiv för att förändra nuvarande lagtext som väl sammanfaller med Lantbrukarnas riksförbunds uppfattning. En fortsatt strukturrationalisering i syfte att bygga upp allt större företag leder till allt färre lantbruk. Därmed minskar möjligheten att bibehålla befolkningen och underlaget för service, kringnäringar m.m. De senaste årens utveckling har föranlett Lantbrukarnas riksförbund att vidta en översyn av jordförvärvslagen. — — —

2.43 Hushållningssällskapens förbund: Förbundet, som företrädare för lan- dets 25 hushållningssällskap, ansluter sig helt och ger sitt fulla stöd till vad som framförs i Lantbrukarnas riksförbunds yttrande.

2.44 Svenska cellulosa- och pappersbruksföreningen: Vi vill slå fast att det centrala för oss är att all skogsmark brukas aktivt. Detta innebär att skog och skogsmark skall skötas så att den uthålligt avkastar en hög och värde- full virkesproduktion samtidigt som hänsyn tas till naturvården och övriga allmänna intressen. Av detta följer att ägandet av skogsmark och växande skog för oss inte är en lika central fråga om ett aktivt bruk av dessa resurser. Vi förespråkar en fri marknadsekonomi där regleringar i princip bör undvikas. I vissa frågor menar vi dock att regleringar kan vara nödvändiga för att övergripande samhälls- och näringsintressen inte skall äventyras. Ett sådant exempel finns ijordbrukspolitiken där målen om att trygga vårt lands livsmedelsförsörjning såväl i fred som under avspärrning och i krig är överordnade. Till följd av dessa mål har jordbrukets produkter under en längre tid varit prisreglerade. Skogsbrukets och skogsindustrins produkter är däremot i högsta grad inordnade i det marknadsekonomiska systemet. Att i allt för hög grad störa marknaden för skogsbrukets produktionsmedel. skogsmark och växande skog, genom prisreglering och andra regleringar är därför ologiskt. ] prin- cip är således skogsindustrin för att en fri marknad skall råda för skogs- mark och växande skog. Vi menar att förutsättningarna nu skiljerjord- och skogsbruket åt i sådan omfattning att det är dags att bryta kopplingen mellanjord- och skogsbrukspolitiken. Sammanfattningsvis vill vi anföra att vi önskat att utredningen gått längre i försöken att liberalisera jordförvärvslagen. Om utredningens för- slag följs kommer vi även framdeles att lida av en otidsenligjordförvärvs- lag. De stora förändringar som skett och som alltjämt sker i jord- och skogsbruket motiverar en mer långtgående liberalisering än den föreslag- na.

Vi anser att den koppling mellan ägande, boende och sysselsättning som ständigt återkommer i förslaget till ny jordförvärvslag inte längre motsva- ras av verkliga förhållanden. Den tekniska utvecklingen har inneburit att det i många fall redan idag. är orationellt och ger dålig lönsamhet om skogsägaren själv skall utföra avverkning m.fl. arbeten på sin fastighet. Sysselsättning på landsbygden kan därför inte skapas genom att med en statlig jordförvärvspolitik tillskapa skogsbruksföretag som skall ge sin ägare betydande bidrag till sysselsättningen. Inkomster av skogsbruk har redan idag för flertalet skogsägare karaktären av kapitalinkomst och i framtiden kommer mycket få skogsägare att få någon betydande arbetsin- komst från arbete i egen skog. Det är ett aktivt skogsbruk som, oberoende av vilken kategori ägaren tillhör eller vem som gör det egentliga arbetet, ger ökad sysselsättning både i skogen och i industrin. Jordförvärvslagens regionalpolitiska betydelse ligger därför på ett annat plan än det som utredningen tycks förutsätta. Det är en liberaliserad jordförvärvslag som genom en ökad fastighetsomsättning och ett aktivare skogsbruk kan bidra till sysselsättning i glesbygden.

Den presenterade utredningen har utförts under stor tidspress. Tyvärr har detta medfört att utredningen inte haft möjlighet att utföra några specialundersökningar. Någon egentlig egen analys har utredningen såle- des inte utfört utan istället har överläggningar med olika intressegrupper fått ge ramen för utredningens resultat.

Detta sätt att arbeta har lett till vad som kan karaktäriseras som en mindre lyckad kompromiss mellan dagens lagstiftning och det framtida behovet. Vi anser att utredningen inte tillräckligt tagit fasta på direktiven och bakgrunden till utredningen. Vi ber att få påminna om att ett av de främsta skälen till en översyn av jordförvärvslagstiftningen är behovet av ett aktivare skogsbruk. En utveckling som kan möjliggöras om passiva skogsägare säljer sina fastigheter och ger plats för intresserade och aktiva skogsbrukare.

I utredningen beskrivs de stora och fortgående förändringar som sker * inom jord- och skogsbruksnäringarna. Förändringarna inom jordbruket beskrivs relativt ingående medan förändringarna i skogsbruket beskrivs ytligt. Vi vill påpeka att Sverige har idag en modern och konkurrenskraftig skogsindustri och ett effektivt skogsbruk. I skogsbruket har t.ex. den tekniska utvecklingen medfört att produktiviteten sjufaldigats sedan 1950- talet. Denna utveckling har varit helt nödvändig för att klara kostnadsut- vecklingen i skogen och därigenom skogsindustrins konkurrenskraft på världsmarknaden.

Om skogsbruk skall vara lönsamt och ge utövaren en marknadsmässig inkomst måste driften vara rationell och kostnadseffektiv och virket föräd- las i en konkurrenskraftig industri med god betalningsförmåga. För att klara detta blir skogsarbetet allt mer specialiserat och beroende av maski- ner med höga investeringskostnader. Detta innebär att det krävs mycket stora arealer för att på heltid sysselsätta skogsägaren i egen skog och att det inte är möjligt att med hjälp avjordförvärvslagen bygga upp fastigheter i denna storleksklass. Utvecklingen mot en ökad specialisering i skogsbru- ket och i samhället i övrigt medför med nödvändighet att självverksamhe- ten i skogen kommer att minska. Vi anser att det varit värdefullt om utredningen på ett realistiskt sätt kartlagt skogsbrukets framtida möjlighe- ter att ge ägaren sysselsättning.

Som ett exempel på vad den tekniska utvecklingen medför kan nämnas att intill för nagot år sedan var motormanuell avverkning fortfarande ett konkurrenskraftigt alternativ vid gallring. Gallringen var under många är vad som kan kallas den motormanuella nisch i vilken många privata skogs-

ägare fick sin sysselsättning. Nu introduceras i snabb takt maskinella metoder som även i gallring ger lägre kostnader och har ca fyra gånger så hög produktivitet som motormanuella metoder.

I utredningen konstateras attjordbruk bedrivs i kombination med skogs- bruk på endast 13% av skogsmarken. Om utredningen undersökt i vilken utsträckning dessajordbrukare själva skött avverkning och andra sysslor i skogen hade man sannolikt funnit att detta är fallet i mycket begränsad utsträckning. Detta innebär att skogsbruk endast till mycket liten del kan fungera som stödnäring till jordbruket. Som en konsekvens härav borde utredningen ha konstaterat att kopplingen mellanjord- och skogsbrukspo- litik inte längre motsvaras av verkliga förhållanden.

Utredningen konstaterar att på endast 30 % av det totala antalet överlå- telser är jordförvärvslagen tillämplig. Resterande förvärv sker inom släkt- kretsen och förvårvsprövas därför inte. De problem som detta medför har sedan snart tio år behandlats i den s. k. dödsboutredningen (Direktiv 77:13). Eftersom den s. k. dödsboutredningen snart väntas lägga fram sitt betänkande hoppas vi att de synpunkter som där framkommer tillsammans med den översyn av jordförvärvslagen som nu sker skall skapa bättre förutsättningar för ett aktivt skogsbruk.

[ den allmänna statistikgenomgång som utredningen presenterar saknas uppgifter om flöden av mark mellan olika ägarkategorier. Eftersom de juridiska personerna under senare tid varit betydande nettosäljare av skogsmark och en stor del av debatten kring en ny jordförvärvslagstiftning kommit att handla om dejuridiska personernas förvärvsmöjligheter bekla- gar vi att dessa uppgifter inte presenteras. Det bör också påpekas att förvärvshindren i den nuvarande jordförvärvslagen har medfön att skogs- industriföretagens arbete med att förbättra ägof'rguren avsevärt försvårats med påföljd att på många håll är denna verksamhet nu i det närmaste obefintlig.

Som utredningen konstaterar medför den nuvarande lagstiftningen bety- dande inlåsningseffekter. De ändringar som föreslås syftar till att öka enskilda personers förvärvsmöjligheter. Vi anser att en minskning av för- värvshindren för enskilda personer är bra och bör kunna innebära att de s. k. inlåsningseffekterna minskari betydelse.

I utredningen påstås att det alltjämt finns behov av en jordförvärvslag- stiftning som slår vakt om familjejordbruket, främjar skogsbrukets rationa- lisering, tar tillvara sysselsättningsmöjligheterna i glesbygd och begränsar juridiska personers förvärv. Vi måste få påpeka att detta är motsägelse- fullt. Långsiktigt tryggad sysselsättning i skogsbruksdominerade bygder kan endast skapas genom ett aktivt och rationellt skogsbruk. En god garanti för ett sådant skogsbruk är att ägaren är beroende av inkomster eller virke från skogen. Vissa juridiska personer. t. ex. skogsbolagen, är sådana skogsägare och bör därför inte diskrimineras i förvärvshänseende.

2.45 Tjänstemännens centralorganisation: Det är positivt med en jordför- värvslag, om den främjar en rationell struktur ijordbruket, värnar familje- jordbruket, stärker sambandet ägande/brukande och kan användas i regio- nalpolitiska syften. Frågan är emellertid hur effektiv den nuvarandejordförvärvslagen varit i dessa hänseenden. De flesta överlåtelser av jordbruksfastigheter ligger utanför lagens tillämpningsområden. Sambandet ägande/brukande har luckrats upp, vilket kan illustreras med att inte mindre än 42 procent av åkerarealen är arrenderad. Jordbrukets struktur är påfallande småskalig i den mening att endast uppskattningsvis 30—40000 av jordbruksföretagen är stora nog att med rationella brukningsmetoder ge minst en person

heltidssysselsättning.

En nackdel med jordförvärvslagen är dess inlåsningseffekter. Många nuvarande ägare av jordbruksfastigheter skulle inte uppfylla kraven på förvärvstillstånd och kan således inte köpa ett nytt jordbruk. Det gör dem mer benägna än de annars skulle vara att behålla det jordbruk de redan äger.

Varken i direktiven eller i betänkandet ställs egentligen den grundläg- gande frågan om fördelarna med jordförvärvslagen har övervägt nackde- larna. TCO hade gärna sett denna fråga belyst.

Utredningen vill i framtiden lägga minskad vikt vid jordförvärvslagen som ett strukturpåverkande instrument och anser det angeläget att mer betona lagens roll i regionalpolitiska sammanhang.

TCO ifrågasätter om det finns anledning att ställa dessa uppgifter mot varandra.

I den månjordförvärvslagen är ett användbart instrument för att påverka strukturen ijordbruket. vilket inte kan anses fullständigt klarlagt, bör lagens viktigaste syfte alltfort vara att främja uppkomsten och utveckling- en av rationella företag. Med detta bör avses modernt drivnajordbruk som kan erbjuda heltidssysselsättning för minst en person.

Vad gäller skogsbruk föreligger ett uttalat behov av sammanhängande arealer. Annars kan ett rationellt skogsbruk inte bedrivas. Tillämpningen av lagen får inte innebära att ett rationellt skogsbruk försvåras.

Endast i den utpräglade glesbygden finns det anledning att se annorlunda på strukturuppgiften. Där får det accepteras att ett mindre jordbruk och ett mindre skogsinnehav kan ingå som delar i en kombination av verksam- heter som tillsammans kan ge en familj full sysselsättning och tillfredsstäl- lande inkomster.

2.46 Centralorganisationen SACO/SR: Gällande lag avser att främja en fortsatt strukturrationalisering av skogsmark, med stöd av en rationalise- ringsbestämmelse. Strukturrationalisering är en metod för att på lång sikt skapa förutsättningar för en höjd virkesproduktion. Utredningen fram- håller de kortsiktigare metoderna i lagförslaget. SACO/SR anser att man inte får ge avkall på den långsiktiga metoden.

2.47 Landsorganisationen i Sverige: LO är överens med utredningen om att det är möjligt att begränsa de förvärvshinder som nuvarande lag uppställer. Vi vill dock betona att vi behöver rationella jordbruksföretag. För att komma tillrätta med vårt produktionsöverskott bör en rad åtgärder övervä- gas såsom tagande jordbruksmark ur produktion, utvecklande av ny pro- duktionsteknik och nya produkter.

2.48 Svenska arbetsgivareföreningen: Arbetsgivareföreningen vill för sin del understryka att det från principiella utgångspunkter är angeläget att på olika sätt stärka äganderätten och vidga friheten för enskilda parter att sinsemellan träffa avtal bl. a. om köp och försäljning. Det är därför önsk- värt att reducera de ingrepp genom lagstiftning som inkräktar på ägande- rättens faktiska innehåll eller som begränsar avtalsfriheten. Föreningen finner sig dock inte böra ingå i några närmare ställningsta- ganden till enskildheter i förslaget eller till lämplig utformning av jord- bruks- eller skogspolitiken i dessa avseenden såsom fallande utanför för- eningens eget verksamhetsområde. varför föreningen begränsar sitt yttran- de till ovan angivna principiella synpunkter.

2.49 Svenska bankföreningen: Bankföreningen uppfattar förslagen i pro-

memorian som lättnader i ett regelsystem vilket föreningen tidigare funnit ha negativa verkningar. Föreningen vill således tillstyrka att lättnader genomförs i den aktuella regleringen. Samtidigt bör betonas att den kvar- stående regleringen på området ingalunda bör betraktas som permanent utan att också den bör avvecklas så snart det kan ske.

2.50 Svenska sparbanksföreningen: Sparbanksföreningen anser i likhet med utredningen att det också i fortsättningen behövs en jordförvärvslag- stiftning. Dess syfte bör enligt föreningens mening vara att främja en ändamålsenlig företagsstruktur såväl för ägandet som brukandet av jord- bruksfastigheter. Den långsiktighet som präglar företagandet inom lantbru- ket är i hög grad betjänt av stabilitet i dessa hänseenden. En god grund härför uppnås om familjelantbruket också i fortsättningen utgör den domi- nerande företagsformen på jordbrukets område. Det är därför positivt att utredningen förutsätter attjordförvärvslagen liksom hittills bör ha till syfte att främja familjelantbruket. Utredningen har haft mycket kort tid för sin översyn av jordförvärvslag- stiftningen. Dess strävan har varit att åstadkomma uppmjukningar i såväl den formella lagtexten som lagens tillämpning. Resultatet har enligt Spar- banksföreningens mening blivit att utrymmet för olika tolkningar blivit påfallande stort.

2.51 Sveriges allmänna hypoteksbank: Hypoteksbanken anser att den nu gjorda översynen av jordförvärvslagen är väl motiverad. Banken tillstyr- ker huvudsakligen de lagändringar som föreslås i betänkandet, men vill samtidigt betona betydelsen av att lagstiftningen också i framtiden får bli föremål för omprövning allt eftersom förutsättningarna förändras. Hypoteksbanken instämmer i utredningens förmodan att den nuvarande jordförvärvslagstiftningen har verkat begränsande på fastighetsomsätt- ningen och att inlåsningseffekten på grund av lagstiftningen fått en bety- dande omfattning. Enligt utredningsförslaget skall den regionalpolitiska utvecklingen vara ett delmål för jordförvärvslagstiftningen. Det kan i och för sig ifrågasättas om regionalpolitiska hänsyn skall behöva tas in som målformulering i jordförvärvslagstiftningen. Om det övergripande målet för lagstiftningen är att främja utvecklingen av företag inom jordbruk, skogsbruk och träd- gårdsnäring bör bieffekter av regionalpolitisk positiv betydelse kunna upp- nås utan att detta särskilt behöver uttalas i lagstiftningen.

2.52 Glesbygdsdelegationen: I det senaste betänkandet "Glesbygden — resurser och möjligheter” (Ds I 198420) har delegationen pekat på mark- ägandet och strukturpolitiken som en av de viktigaste frågorna i glesbygds- politiken. Komplicerade ägar- och ägoförhållanden i glesbygden medför att marken ofta inte utnyttjas produktivt. Genom ett utbrett utboägande förlo- rar glesbygden alltmer kontrollen över markresurserna.

Delegationen har ägnat markägandefrågorna betydande uppmärksamhet de senaste åren. Delegationen har bl.a. tillsammans med lantbruksstyrel- sen och lantbruksuniversitetct. tagit initiativ till en försöksverksamhet med ökat lokalt inflytande ijordförvärvsfrågor. En stärkt kommunal ”rå- dighet" över marken ger möjligheter till anpassning efter de lokala förhål- landena.

Utredningen anser det angeläget att jordförvärvslagen anpassas till änd- rade förutsättningar inom jord- och skogsbruket samt till den ökade bety- delsen av en aktiv glesbygdspolitik. Delegationen anser att syftet med förslaget till ändring ijordförvärvslagen som helhet ligger väl i linje med de

glesbygdspolitiska ambitionerna. Förslaget kan ses som en av flera nöd- vändiga ansatser för att lösa de alltmer svårbemästrade problemen kring markutnyttjandet i glesbygden.

Delegationen anser vidare att grundprinciperna förjordförvärvspolitiken bör vara att den skall syfta till att stärka sambanden mellan ägande — brukande boende. Delegationen finner det väl motiverat att tona ner rationaliseringssyftet i den nuvarande meningen och betona de regional- och glesbygdspolitiska målen. Jordförvärvspolitiken ges en annorlunda huvudinriktning där inte längre storleksrationaliseringen är huvudmotivet. Även små fastigheter ses som en tillgång och det kombinerade företaget lyfts fram. Det blir enklare att förvärva små fastigheter för exempelvis kombinationsbrukande och de små glesbygdsjordbruken bör få ökade möj- ligheter att förvärva tillskottsmark bl. a. skog. Detta ligger helt i linje med delegationens mål förjordförvärvspolitiken och delegationen finner därför förslagen som mycket tillfredsställande i dessa avseenden.

En ökad omsättning av skogsfastigheter stimulerade genom ändringar i jordförvärvspolitiken ger åtminstone temporärt ett ökat virkesuttag. Frå- gan är vad som händer på längre sikt. Ett köp av ett skogsskifte av en person som inte är beroende av skogen som inkomstkälla är ofta en kapitalplacering. Efter avverkning i samband med förvärvet riskerar akti- viteten att bli synnerligen låg. För att stimulera till ett ökat och uthålligt virkesuttag och en förbättrad skogsskötsel bör även andra instrument än jordförvärvslagen användas, exempelvis skattelagstiftningen, ändrade regler för dödsboägande etc.

2.53 Kooperativa förbundet: Kooperativa förbundet delar utredningens synpunkter på hur jordbrukspolitiken bör utvecklas och tillstyrker därför att de föreslagna uppmjukningarna av jordförvärvslagen och lagen om skötsel av jordbruksmark genomförs.

2.54 Småbrukare i Väst: Småbrukare i Väst anser att utredningen och dess direktiv i huvudsak är positiv för landsbygden och de mindre jordbruken. Den kan rätt utformad bryta den mångåriga avfolkningen i landets glesbyg- der. Den nuvarande jordförvärvslagen som dåvarande jordbruksminister Anders Dahlgren och den borgerliga regeringen införde 1979 har påskyndat avfolkningen och sammanslagningen. Därför är vi glada över att regering- en redan i direktiven slår fast att det inte längre föreligger något allmänt intresse av ytterligare strukturrationaliseringar och ökad avkastning. Inte i dag då ett av jordbrukets stora problem är dess överskott. Småbrukare i Väst vill att jordbrukspolitiken ska utformas så att många fler, inte minst yngre människor som så önskar, kan få köpa en liten gård och bruka den. Idag är detta näst intill omöjligt då alla mindre gårdar bl. a. med hjälp av priskontrollen läggs intill större enheter.

Det skälls ofta på bondeskogsbruket för underavverkning. Men hade vi inte haft småskogsbruket hade det troligen inte ftinnits någon skog kvar att avverka då den övriga skogen i stort sett är skövlad och allmänt misskött.

Ett viktigt argument för småbruken är att dessa använder mycket lite konstgödsel och växtgifter. Det är nästan undantagslöst så att storjordbruk och vårdslöst användande av gifter och kemikalier går hand i hand. På samma sätt är det med storskalig djuruppfödning där djurmediciner och antibiotika används till men för kvalitén på våra livsmedel. Ett småskaligt jordbruk är således till fromma för konsumenterna och med tanke på det

växande konsumentmotståndet mot djurfabriker. gift och kemijordbruket bör detta väga tungt vid den nyajordförvärvslagens utformning.

2.55 Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund: De kyrkliga kom- munerna och svenska kyrkan tillhör landets större förvaltare av jord och skog. Det totala innehavet uppgår till ca 560000 ha, varav omkring 90000 ha utgöres av jordbruksmark och 375000 ha av produktiv skogsmark. Grundläggande bestämmelser för denna egendoms förvaltning finns i lagen 1970z939 om förvaltning av kyrkligjord med tillhörande förordning. Enligt lagens 14 & skall förvaltningen inriktas på att egendomens avkastningsför- måga tillgodogörs på ekonomiskt bästa sätt, med skäligt beaktande av naturvårdens och kulturminnesvårdens intressen. Liksom förhållandet är för flertalet andra ägare av jord och skog. försvarar skogsförvaltningen väl sin plats vad gäller avkastning och realvärdetillväxt. medan jordbruksför- valtningen — med vissa undantag i dejordbruksstarka områdena i landet i allmänhet uppvisar otillräcklig avkastning. Den realvärdestegring som trots dessa förhållanden tidigare kunnat noteras i fastigheterna, har emel— lertid på senare tid inte bara stagnerat utan också vikit.

Förbundsstyrelsen instämmer i huvudsak i den beskrivning utredaren lämnat angående jordförvärvslagens effekter, men vill därutöver påpeka att den knäsatta regeln om kompensationsavstående vid förvärv åtmin- stone för kyrkans vidkommande — förorsakat stora problem, som försin- kat det angelägna strukturrationaliseringsarbetet av den kyrkliga jorden.

De allmänna regionalpolitiska målen som uppställs är också från kyr- kans utgångspunkt vällovliga och i linje med kyrkans uppgift att också värna om den verksamhet som sker i glesbygd och på små orter.

2.56 Sveriges jordbruksarrendatorers förbund: Utredningen anser att samhällets intresse att medverka till att skapa rationella företag har mins- kat beroende på att "den snabba produktionsutvecklingen i jordbruket har lett till att produktionsresurserna betydligt överstiger den lönsamma efter- frågan påjordbruksprodukter." Enligt SJAs mening måste det vara en helt felaktig inriktning på den framtida jordbrukspolitiken att via jordförvärvslagstiftningen skapa ett stort antal deltidslantbruk. Samhällets uppgift måste vara att aktivt med stimulerande åtgärder få till stånd en annan produktion på den mark som inte behövs för jordbruks- produktion, bl.a. energiskog och skogsproduktion. Den produktion som dessa marker ger måste i första hand användas för att ge sysselsättning och inkomstförstärkning till redan idag verksamma jordbruksföretag. Utredningens ambition att tillskapa flera deltidsjordbruk ökar risken att människor bosätter sig på landsbygden utan möjlighet till full försörj- ningsmöjlighet då det i allmänhet saknas möjlighet till alternativ komplette- rande sysselsättning. Enligt riksdagsbeslut skall de ijordbruket verksamma erhålla en med andra grupper jämförbar standard. Enligt SJAs mening kan detta inte uppnås om inte vi som är aktiva i näringen ges möjligheter att driva våra företag rationellt. Jordbruk som bedrivs i Sverige har det svenska kostnadsläget. De som arbetar ijordbruk måste kunna påräkna att näringens villkor (vid rationella företag) tål de investeringar som behövs för att bl.a. miljö- och arbetarskydd blirjämför- bar med vad övriga yrkesgrupper har. Att stallmiljön för våra djur är bra osv.

Svensktjordbruk måste kunna få utvecklas i samma takt som samhället i övrigt. det äri hela samhällets intresse.

2.57 Sveriges jordägareförbund: Sveriges Jordägareförbund anser att det är värdefullt, att en översyn av jordförvärvslagstiftningen kommit till stånd. Förbundet tillstyrker i huvudsak de föreslagna ändringarna i lagstift- ningen. Förbundet understryker vikten av att lagstiftningen även i framti- den omprövas för att anpassas till ändrade förutsättningar. Enligt Förbun- dets uppfattning är förhållandena redan nu sådana. att myndigheternas ingripanden för att styra fastighetsöverlåtelserna kan ytterligare begrän- sas.

Sveriges Jordägareförbund delar utredningens uppfattning, att behovet av att genom statliga åtgärder styra rationaliseringen och verka för ytterli- gare uppbyggnad av rationella jordbruksföretag med intensiv produktion inte längre är så framträdande.

Förbundet delar även utredningens uppfattning, att inlåsningseffekten av nuvarandejordförvärvslagstiftning är av betydande omfattning.

Sveriges Jordägareförbund ifrågasätter lämpligheten av att göra den regionalpolitiska utvecklingen till ett delmål förjordförvärvslagstiftningen. Regionalpolitiken är viktig men ännu viktigare är det överordnade målet. att jordbruket, skogsbruket och trädgårdsnäringen utvecklas på ett sätt som gagnar hela landets intressen. Ett främjande av utvecklingen av före- tag inom jordbruket, skogsbruket och trädgårdsnäringen torde i sig tillgo- dose även regionalpolitiska mål, särskilt om det i enlighet med utredning- ens förslag kombineras med föreskrifter som syftar till att öka möjligheten för enskilda personer att förvärvajord- och skogsbruksfastigheter.

Med hänsyn till den betydande inlåsningseffekt som utredningen konsta- terat att nuvarande jordförvärvslagstiftning innebär anser Sveriges Jord- ägareförbund. att frikretsen nu bör utvidgas till att omfatta även föräldrar och syskon och deras avkomlingar. Detta skulle i avsevärd grad kunna motverka det olämpliga flerägandet och underlätta generationsskiften inom lantbruksföretag. De nuvarande kraven på förvärvstillstånd även inom den nära familjekretsen gör, att familjemedlemmar i det längsta undviker att avhända sig sin andel ijordbruksfastigheten.

För att motverka llerägandet och underlätta generationsskiften finns skäl att överväga även andra åtgärder i linje med de lösningar som valts i andra länder. t.ex. Norge. Där föreligger en rätt för delägare i en jordbruksfastighet att lösa ut andra delägare till ett pris motsvarande av- kastningsvärdet. Liknande regler finns även i Västtyskland.

2.58 Sveriges skogsägareföreningars riksförbund: Utredningen pekar på förändringar inom jordbruket och behovet av en vitalisering av landsbyg- den som motiv för en anpassning av vissa av jordförvärvslagens bestäm- melser. SSR delar i stort utredningens bedömningar i detta avseende. En vidgning av den krets fysiska personer som får förvärva mindre lantbruk och rena skogsfastigheter kan bidra till ökat boende och bättre syssel- sättningsmöjligheter på landsbygden. Skogsindustrins virkesförsörjning uppges vara ett annat vägande skäl för ändringar ijordförvärvslagen. SSR anser det mycket olyckligt om en lag som avser att reglera det långsiktiga ägandet av mark skulle användas som verktyg för att kortsiktigt påverka skogsindustrins råvaruforsörjning. Den bild som tecknas av privatskogsbrukets _roll i skogsnäringen är ofullständig och delvis missvisande. Utredarens slutsats av den förändrade ägar-

strukturen. bl.a. den minskande arealen skog som brukas av kombinerade jord- och skogsbruksföretag. blir att privatskogsbrukets roll för sysselsätt- ningen på landsbygden är av underordnad betydelse. Tillgänglig statistik visar emellertid att självverksamheten inom privatskogsbruket under de senaste 10- 15 åren totalt sett har ökar. En förväntad minskning av syssel- sättningen i avverkningsarbeten uppvägs mer än väl av kraftigt ökade insatseri skogvårdsarbeten. Vidare ökar betydelsen av driftsgrenen skogs- bruk inom det kombinerade företagets ram. SSR vill också peka på den potential som skogsbruket utgör som bas för ett stort antal möjliga syssel- sättningskombinationer.

Nedvärderingen av de enskilda skogsägarnas roll för sysselsättning och produktion inom skogsnäringen avspeglas direkt i det fullständiga slopan- det av krav på boende och yrkeskunskaper för den som vill förvärva skogsmark. Indirekt kan denna värdering avläsas också i de ökade möjlig- heterna förjuridiska personer att förvärva skog.

Enligt SSR:s uppfattning kommer den föreslagna förbättringen av juri- diska personers ställning i kombination med den långtgående uppmjuk- ningen av prisprövningen att allvarligt försämra fysiska personers möjlig- heter att förvärva skogsmark.

Därmed uppnås inte heller de mål beträffande boende och sysselsättning som utredaren ställt upp.

2.59 Sågverkens råvaruförening: I samband med diskussionerna om bristande virkesutbud på den svenska virkesmarknaden. trots hög efterfrå- gan och höjda priser. uppmärksammades vissa skogsägarekatcgoriers pas- sivitet i avverkning och skogsvård och samtidiga obenägenhet att avyttra sin skogsfastighet. Gällande jordförvärvslag bedöms hindra önskvärd rörlighet i skogs- markshandeln. — Reglerna för prisprövningen ijordförvärvslagen, vilka ofta räknar be- tydligt lägre fastighetsvärden än marknadspriset och förhindrar en avgåen- de ägare att få rejält betalt. — Exklusiviteten att äga skog i och medjordförvärvslagens hårda begräns- ning av köparkretsen. Har man en gång avgått som skogsägare är man ute. — Realisationsvinstbeskattningen vid försäljning, som ej ger ekonomiskt rimliga alternativa placeringar. Den förmånliga förmögenhetsbeskattningen av skogjämfört med många andra placeringar. — Jakt och andra fritidsintressen knutna till en skogsfastighet.

Väsentliga hinderjör efterfrågan på skogsmark:

— En alltför begränsad krets godkända köpare. — Svårt för en köpare att ekonomiskt kalkylera på skogsmarksägande på grund av ett stort antal samhällsregleringar samt det faktum att näringens långsiktighet gör skogsmark särskilt utsatt för oförutsebara politiska in- grepp-

] förslaget till ny lagstiftning liberaliseras prisprövningen och kretsen godkända köpare av skogsmark vidgas. Dessa åtgärder tror Råvaruföre- ningen bl.a. får till effekt att en större andel av de lagfarna skogsmarks- förvärven inklusive släktförvärv når ut på den öppna marknaden. vilket är positivt.

Vidare ökas möjligheterna för enskilda att förvärva mark för deltids- skogsbruk, vilka till skillnad från många av dagens deltidsskogsbrukare

och utbor. aktivt köper sina fastigheter. Detta leder till en överföring av skogsmark från passiva till aktiva ägare. Dessa nya ägare har troligen också större insikter och möjligheter att neutralisera de avverkningsbe— gränsande marginalskatteeffekterna i sitt skogsbruk. vilket är bra.

Den privatägda sågverksindustrin — de s.k. köpsågverken —- vilka en— dast tar någon procent av sitt rävarubehov ur egen skog. spelar en avgö- rande roll för skogsnäringens ekonomi och för sysselsättningen i skogs- bygderna. Köpsågverken är ekonomiskt sårbara på grund av sitt utsatta rå— varuläge. En viss andel egen skog skapar för denna företagskategori nöd- vändig stabilitet: — Viss rävarutrygghet särskilt i säsongstarten — ger en lugnare vir- kesmarknad. — Skapar en bas för en kompetent skogsavdelning för skogsvärds- och avverkningsservice till det allt mindre självverksamma privatskogsbruket. — Är en förutsättning för satsningar på ökad vidareförädling av stor vikt lör sysselsättningen | skogsbygden. — Ger möjlighet till bättre kreditvärdighet. Förslaget till ny lagstiftning arbetar med såväl familjelantbruket. deltids— skogsbruket som den lokala träförädlingsindustrin. när det gäller att upp- fylla de regional— och sysselsättningspolitiska målen med skogsmarkspoli- tiken. Detta varierade synsätt är bra.

Utredningsförslaget centrerar kring sysselsättningsfrågor och regio- nalpolitik. Råvaruföreningens uppfattning är. att hög skogsvärds- och avverkningsintensitet ger ökad lokal sysselsättning. Virkesförädling i byg- bikmeter råvara nära skogen. De livskraftiga, lokala sågverken av måttlig storlek ger direkt skogsbruket rånetto. och indirekt skapas drägliga levnadsvillkor genom den samhälls— och kommersiella service sågindustrin skapar underlag för.

Den långsiktiga utvecklingen av dessa företag är därför ett direkt sam— hällsintresse. Härvid är skogsmarksförvärvsfrågan som visats ovan viktig.

l lantbruksnämndernas bedömning av en skogsfastighets roll som kom- plement till jordbruket diskuterar utredaren en indelning av landet i geo- grafiska områden. där det kombinerade jord-skogsbruket är väsentligt. Rävaruföreningen anser att en klassning av de enskilda objekten som iordbrukslastighet eller skogsfastighet med de mer marknadsorienterade skogsreglerna. exempelvis utgaende från de andelar av taxeringsvärdet som belöper på respektive skogen och jordbruket. bör vara en utgångs- punkt vid förvärvsprövningen. Det finns typiska skogsfastigheter i _iordbrukslän och typiskajord/skogsfastigheter i skogslän.

Sågverkens Råvaruförening ser ingen fördel i att svensk skogsmark i ökande utsträckning läggs under privat eller statligt storskogsbruk. Tvärt- om är mångfald och flexibilitet att föredra särskilt i en lOO-års bransch med små möjligheter att rätt förutsäga framtiden. En god strategi måste dock vara att via kvalitetssatsning i skogsbruket och ett spritt ägande hålla denna strategi för framtiden är mångfald och spritt ägande också i skogs- industriledet. Vissa köp av skogsmark för att stabilisera den lokala träindu- strins verksamhet är därför inte ett hot mot mångfald. god skogsekonomi och bygdeutveckling utan en förutsättning. Bygdesågar köper inte skogs- mark i avsikt att avyttra den till storskogsbrukct vid sidan avjordförvärvs- lagen. utan som en stabiliserande grund för verksamheten på orten. Erfa- renheterna från tidigare perioder med möjlighet för bygdesågarna att köpa

skog visar att dessa behåller skogen som en integrerad del av verksamhe- ten.

] det kommande arbetet med utformningen av tillämpningsföreskrifter. förordningar och praxis anser Råvaruföreningen det vara väsentligt att klara och entydiga regler ställs upp för lantbruksnämndernas arbete i avsikt att minska godtycke och tillfälliga förändringar av praxis. Härvid bör erfarenheter från arbetet i de sju försökskommunerna samt de läns- program som utarbetats (exempelvis i Kronobergs läns lantbruksnämnd) tjäna som vägledning.

2.60 Trädgårdsnäringens riksförbund: Förbundet kan inledningsvis kon- statera att utredningen inte särskilt belyst trädgårdsodlingens situation och speciella förhållande till jordförvärvslagstiftningen. Detta beklagar vi då näringen i många olika sammanhang under senare är hos statsmakterna och hos dcnjordförvärvsprövande myndigheten krävt bättre förståelse för den yrkesmässiga trädgårdsodlingens mark- och fastighetsbehov. Trots dessa påpekanden tillämpas alltjämt vid många lantbruksnämnder ett tradi- tionelltjordbruksprioriterat synsätt vid beviljandet av förvärvstillstånd. Trädgårdsnäringens markbehov gäller i första hand för frilandspro- duktion av grönsaker, frukt, bär och plantskoleväxter. Produktionsarea- lerna kan i relation till jordbrukets produktionsarealer ses som begränsade. Trots detta baseras den övervägande delen av konsumtionen av dessa produkter på den inhemska trädgårdsodlingen. Odlingen är väsentligt arealintensivare än övriga areella näringar. Det är ytterligt viktigt att en fortsatt utveckling av svensk produktion kan ske med jordförvärvslag- stiftningens stöd och med den tillståndsprövande myndighetens klara med— vetenhet om näringens speciella förhållande. Som en bakgrund och ett skäl för den föreliggande översynen av jord- förvärvslagstiftningen anförs förändringarna i samhällets jordbrukspolitik och behovet av ett ökat regionalpolitiskt hänsynstagande samt frågan om jordbruksmarkens framtida användning. Trädgårdsnäringen omfattas inte i egentlig mening av de senaste årens beslut om en förändrad jordbrukspolitik. Samhällets politik på trädgårds- området fastlades genom riksdagsbeslut med anledning av regeringens proposition 1978/79: 136 och har därefter i olika delar årligen prövats och befästs i riksdagens arbete. De övriga anförda skälen för översynen torde i hög grad gynna träd- gårdsodlingen och stärka dess argument för ett ökat tillmötesgående vid prövning av förvärvstillstånd. Beträffande behovet av ett ökat regionalpolitiskt hänsynstagande anförs i riksdagens beslut 1985 om mål och riktlinjer för regionalpolitiken att denna skall inriktas på att skapa förutsättningar för en balanserad befolk- ningsutveckling i landets olika delar med tillgång till arbete. service och god miljö samt att glesbygdens utvecklingsmöjligheter skall tas tillvara. Trädgårdsproduktionen är inte sällan lokaliserad till utpräglade glesbygdsområden eller områden. där näringslivet i övrigt är mindre ut- vecklat. Som exempel härpå kan nämnas fruktodlingen i östra Skåne, Kronobergs län. Gotland. bärodlingen i Skåne. Blekinge. på Öland, Vi- singsö. i Kronobergs län, Finnerödjaområdet och i Norrland. lökodling på Öland osv. Dessa företag har genom sin mer arealintensiva produktion många gånger bättre förutsättningar än annan jordbruksproduktion att bilda lönsamma och stabila produktionsenheter. Som också framgår av officiell statistik sker nu en kraftig utvidgning av produktionen framför allt av grönsaker och bär i bl.a. norra Sverige men ocksåi områden utanför de traditionella trädgårdsodlingsområdena. Från konsumenthåll finns ett ökat

intresse för närodlade produkter. Utvecklingen är också till väsentlig del en följd av jordbrukets strävanden att finna alternativ till Spannmålsod- lingen. Trädgårdsnäringen måste därför ijordförvärvssammanhang såväl som andra sammanhang uppmärksammas och respekteras för det stöd man ger samhällets politik inom detta område.

Även om de ändrade politiska förutsättningarna för jordförvärvs- prövningen således kan anses tala till trädgårdsodlingens fördel vill förbun— det ändå att detta uttryckligare framhålles i regeringens fortsatta handlägg- ning av detta betänkande liksom i riksdagens lagbehandling. Förbundet anser detta väsentligt också med hänsyn till handläggningen hos den till- ståndsprövande myndigheten.

För trädgårdsnäringens del måste som överordnat mål alltjämt gälla att genom förvärvstillståndsprövningen skapa rationella och självständiga fö- retag och lämna företräde till personer och företagare som har förutsätt- ningar att bedriva en ur samhällelig synpunkt måluppfyllande produktion.

Samtidigt är det dock viktigt att lagstiftningen inte blir ett hinder för nyetablering av företag inom trädgårdsområdet. Den intensiva pro- duktionsformen medför att investeringskostnaderna i samband med nyeta- blering ofta blir oöverstigliga om det samtidigt skulle ställas krav på att verksamheten skall drivas på heltidsbasis. För många branscher inom trädgårdsnäringen gäller därför som förutsättning att verksamheten etable- ras som deltidssysselsättning. Inte minst gäller detta i glesbygdens om- råden eller områden med en i övrigt begränsad trädgårdsproduktion.

Ofta gäller också att verksamheten måste etableras och utbyggas i den takt som avsättningsförhållandena möjliggör. I dessa avseenden kan för- bundet därför ansluta sig till utredningens förslag om att öka möjligheten för enskilda personer att förvärvajord- och skogsbruksfastigheter.

Med hänvisning till vad vi här anfört och under förutsättning att trädgårdsnäringens särskilda problem bättre uppmärksammas får förbun- det tillstyrka utredningsförslaget angående ny Jordförvärvslagstiftning.

2.60 Svenska kyrkans centralstyrelse: Svenska kyrkan tillhör landets större förvaltare av jord och skog. Det totala innehavet uppgår till ca 560000 ha, varav omkn'ng 90000 ha utgöres av jordbruksmark och 375000 ha av produktiv skogsmark. Grundläggande bestämmelser för denna egendoms förvaltning finnes i lagen 1970:939 om förvaltning av kyrklig jord med tillhörande förordning. Enligt lagens 14 & skall förvaltningen inriktas på att egendomens avkast- ningsförmåga tillgodogöres på ekonomiskt bästa sätt, med skäligt beaktan- de av naturvårdens och kulturminnesvårdens intressen. Liksom förhållan— det är för flertalet andra ägare av jord och skog, försvarar Skogsförvalt- ningen väl sin plats vad gäller avkastning och realvärdetillväxt. medan jordbruksförvaltningen — med vissa undantag i de jordbruksstarka områ- dena i landet i allmänhet uppvisar otillräcklig avkastning. Den realvär- destegring som trots dessa förhållanden tidigare noteras i fastigheterna, har emellertid på senare tid inte bara stagnerat utan också vikit. Orsakerna hänill är till en inte ringa del naturligen att finna i jordbruksnätingens allmänt trängda läge och den förändrade situation på fastighetsmarknaden som 1979 års jordförvärvslagstiftning kommit att medföra. Centralstyrelsen hälsar därför med tillfredsställelse att den nu företagna utredningen kommit till stånd och att förslag lämnas, som i inte ringa utsträckning söker komma till rätta med de oönskade effekterna av 1979 års lagstiftning.

2.61 Malungs kommun: Vid en hastig genomgång kan förändringarna var för sig tyckas vara små men sammantaget kan konsekvenserna bli ganska långtgående, särskilt vad gäller förvärv av skogsmark. De mest påtagliga förändringarna berör skogsbruket. En viktig utgångs- punkt för utredningen synes ha varit att öppna vägar för virkesförädlande företag att i större utsträckning få förvärva skogsmark. ! lagen görs ett tillägg. vad gäller juridiska personers förvärv, som enligt utredningen innebär att virkesförädlande företag (sågverk och liknande) på orten läm- nas företräde före andra juridiska personer vid förvärv av skogsmark. Markant är att utredaren föreslår att virkesförädlande företag på onen skall vara prioriterade vid förvärv framför andra juridiska personer. Som det tyngsta argumentet därför framhålls stöd för sysselsättningen. Denna betoning av det regionalpolitiska intresset är av stor vikt och är enligt kommunens bedömning ett riktigt ställningstagande. Malungs kommun som sålunda finner tanken med en företrädesrätt till köp för lokalt virkes- förädlande företag såsom varande helt positiv ser emellertid en fara i förslaget. Om det lokala företaget skulle köpas upp av större företag eller koncern föreligger en risk att därigenom den lokala virkesförädlingen upphör och grunden för företrädesrätten, nämligen det regionalpolitiska intresset. skulle inte längre föreligga. Kommunen anser därför att den skog som de lokalt verksamma virkesförädlande företagen köpt efter lagens ikraftträdande måste få köpas med det förbehållet att lantbruksnämnden har återköpsrätt, på så sätt kan de regionalpolitiska aspekterna prioriteras. Kommunen ställer sig dock avvisande inför den generella lättnad som genomförs förjuridiska personer att förvärva skog och mark. Denna lätt- nad sammantaget med förändringarna i utredningen angående kraven på brukaren och brukning. vilka föreslås i fortsättningen endast gälla jord- bruks- och trädgårdsföretag. medför en avsevärd försämring när det gäller lokalt verksamma brukare. I den delen synes det regionalpolitiska intresset helt ha fått stå tillbaka för andra värderingar. Genom utredningens förslag ställs i fortsättningen icke några krav på fysiska personer vad gäller bosättning, brukande och yrkeskunskaper vid förvärv av skogsbruksföretag. Till skogsbruksföretag hör även sådana företag som innehållerjordbruksmark i mindre omfattning. Kommunen anser med bestämdhet att kravet på yrkesverksamhet och kunnande och lokal förankring skall väga tungt även vid förvärvsprövning av skogsmark. Den åtskillnad som nu görs mellan jordbruks- och träd- gårdsföretag på ena sidan och skogsföretag på andra sidan synes inte starkt nog motiveras i utredningen. En del förändringar som här sker kommer i inlandskommunerna att kunna medföra att stora delar av skogsmarken blir föremål för ren spekula- tion. Det gäller inte bara de stora fastigheterna utan även små fastigheter kommer att påverkas. De stora fastigheterna kommer att ses som en alternativ kapitalplacering och de små fastigheterna kommer att förvärvas av kapitalstarka personer för att därigenom fåjakträtt. De av regering och riksdag uppsatta målen för det svenska skogsbruket kan således på ett markant sätt komma att motarbetas genom de föreslagna lagändringarna, inte minst genom den uppmjukning av priskontrollen som föreslås för samtliga jordförvärv. Malungs kommun finner. utifrån regionalpolitiska skäl, inte anledning att den föreslagna förändringen genomförs. I och för sig kan kommunen godta utredningens resonemang om endast en mindre del av den skogsmark som ägs av enskilda personer behövs för att stärka företag där den huvudsakliga försörjningen är jordbruksproduk- tion. För Malungs del gäller att kombinerade företag med jord och skog eller annan sysselsättning till största delen baserar sig på skogen som

inkomstkälla. Det är också viktigt att behålla det öppna landskapet i vår dalgång, en möjlighet för juridiska personer utan sådana intressen, att få förvärva fastigheter skulle menligt försvåra denna målsättning. Det är därför angeläget att reglerna får sådan utformning att dessa kombinerade företag i glesbygd skyddas. Genom en frisläppt prissättning undanröjs förutsättningarna för en naturlig utökning av dessa företag och därigenom skapandet av tryggare arbete.

Genom att förslaget innebär att förvärvshinder ej bör uppställas kom— mer. om den principen även avses gälla för virkesförädlande industrier, en kraftig prisförändring att ske. Till grund för sådant antagande ligger de priser som idag betalas för rotposter. Genom att möjligheten att få förvärvstillstånd så kraftigt ökar bör man vara medveten om att detta sker på bekostnad av de lokalt verksamma småbrukarna.

Ur positiv synpunkt är det givetvis en fördel att det blir enklare för deltids- och småjordbrukare att förvärva mark, men denna positiva bild förutsätter en prissättning som är rimlig och vilken idag åstadkommes genom prisprövningen.

När det gäller utformningen av paragraf 7 som avser stödorterna i Norrland. Dalarna. Värmland och Dalsland är de regionalpolitiska hän- synstagandena av värde, men i likhet med vad kommunen tidigare påpekat så finns denna regionalpolitiska hänsyn inte genomgående i förslaget. Det är viktigt att ha i åtanke att för kommuner som Malung har det kommunala innehavet av skog en mycket stor betydelse för sysselsättningen i kommu— nens glesbygdsområden, genom att kommunen kan lägga ett mer samhälls- ekonomiskt synsätt på sitt skogsbruk än vad som gäller rent företagseko- nomiskt. När det gäller kommunernas ställning, så bör för den händelse föreslagna lättnader förjuridiska personer genomförs. vilket kommunen i och för sig avstyrker. kommuner som Malung med egen Skogsförvaltning och förädlingsverksamhet också ges samma status som övriga juridiska personer när det gäller förvärvsrätt. Enligt kommunens förmenande finns inte några skäl att här göra åtskillnad mellan skogsbruk vare sig det sker i privat eller offentlig ägo.

När det gäller arronderingsförbättringar är det angeläget att detta inte inriktas mot att närmaste gran-ne får förvärvstillstånd. Det är betydligt mer angeläget att en aktiv skogs- och jordbrukare får förvärvstillstånd även om fastigheterna inte gränsar till varandra. Det kan ses som en tillbakagång, men utifrån regionalpolitiskt intresse om att skapa sysselsättning är detta för en glesbygd ett väsentligt ställningstagande. Om uteslutande hänsyn tas till fastighetens utseende föreligger risker att den välarronderade marken utsätts för spekulation från ägare som äger sin mark utan att på rätt sätt bruka den. Detta ånyo slår mot sysselsättningen. mot framtagandet av råvara. mot en väl skött skog.

Kommunen finner det värdefullt att de regionalpolitiska intressena och sysselsättningen beaktas men vill understryka nödvändigheten av att detta sker på ett mer genomgående sätt vid en eventuell förändring av jordför- värvslagen samt att man beaktar spekulationsriskerna vid slopad priskon- troll och eventuella lättnader för icke lokalt verksammajuridiska personer att förvärva mark.

2.1 Jordförvärvslagens ändamål och effekter

2.1.1 Lantbruksstyrelsen: Lantbruksstyrelsen finner att utredningen ge- nom förslaget sänker ambitionen för strukturrationalisering och för strä- vandena att stärka sambandet brukande och ägande när det gäller skogs—

mark. I betänkandets avsnitt 5.1 förs ett allmänt resonemang om lagens syften. I sammanfattningen redovisas detta på följande sätt. "Alltjämt finns från samhällets synpunkt behov av en jordförvärvslag, som slår vakt om familjejordbruket, främjar främst skogsbrukets rationalisering. begrän- sar juridiska personers förvärvsrätt och gör det möjligt att i utpräglade glesbygder ta till vara sysselsättningsmöjligheter ijord- och skogsbruket". Styrelsen anser att det är angeläget för den kommande tillämpningen av lagen att denna motivering kommer till uttryck i specialmotiveringen till

lå.

2.1.2 Skogsstyrelsen: Enligt utredningens förslag bör jordförvärvslagen in- ledas med en portalparagraf som anger att syftet med lagen är att främja utvecklingen av företag inom jordbruket, skogsbruket och trädgårdsnä- ringen. Dessutom skall särskilt den regionalpolitiska utvecklingen beaktas. Utredningens förslag innebär två väsentliga ändringar jämfört med ovan angivna syften i nu gällande lag. För det första nedtonas rationaliserings- aspckten och för det andra ges regionalpolitiken större tyngd.

Skogsstyrelsen har inget att erinra mot de syften som anges i den föreslagna portalparagrafen. Däremot kan ambitionsnivåsänkningen när det gäller rationell produktion starkt ifrågasättas. När det gäller skogsbru- ket utgör strukturförhållandena i många fall ett hinder i strävan att uppnå effektiv skogsproduktion. Att av mera kortsiktiga virkesförsörjningsskäl minska den långsiktiga strävan att uppnå bättre förutsättningar i struktu- rellt avseende är ytterst en fråga om avvägningar där man också bör väga in vilka alternativa metoder som står till buds för att uppnå den effekt som avses. Flera utredningar under senare är, bl.a. virkesförsörjningsutred- ningen och strukturutredningen, har i sina betänkanden (SOU 198118] resp. 1983171) behandlat de strukturella förhållandena i skogsbruket och jordbruket mycket ingående. Båda utredningarna konstaterar att dålig ägo- och ägarstruktur motverkar ett rationellt skogsbruk och sänker intensite- ten i skogsbruket. I sina yttranden över utredningarna har Skogsstyrelsen instämt i dessa konstateranden och framhållit att det är nödvändigt att sätta in ytterligare åtgärder för att åstadkomma påtagliga förbättringar inom rimlig tid. Även i direktiven till rubricerade utredning berörs strukturproblemen. Därvid sägs bl.a. följande: "Rena skogsbruksföretag och även kombineradejord- och skogsbruk kräver betydligt större areal än vad som nu är fallet för att det skall kunna bedrivas ett effektivt, långsiktigt skogsbruk som ger tillräckligt ekonomiskt utbyte och därmed också blir av betydelse för den egna sysselsättningen. Dessutom är också arronderingen ofta dålig vilket kan resultera i så höga kostnader att intresset för aktivt brukande försvagas." Det kan påpekas att det sistnämnda styrks av flera utredningar. bl.a. en nyligen gjord utredning om strukturekonomiska ef— fekter ijord- och skogsbruket (Christina Gustafsson 1986). Utredningen visar bl.a. att vid en ökning av åtgärdsområdet vid mekaniserad slutav— verkning från ett till fyra hektar minskar kostnaderna vid slutavverkning med i storleksordningen 25—30 %. I strukturutredningen redovisas ännu större kostnadsskillnader i motsvarande situation.

År 1978 gjorde lantmäteriverket bedömningen att ca 3 milj. ha fortfaran- de var i behov av förbättrad arrondering. Denna bedömning fick starkt stöd från skogsbrukets företrädare. Även om det därefter fortlöpande har skett vissa förbättringar torde, med hänsyn till den tekniska utvecklingen, behovet vara av minst samma omfattning i nuläget.

När det gäller företagsstrukturen har denna förbättrats både genom företagarnas egna initiativ via fastighetsköp och sidoarrenden och genom

lantbruksnämndernas aktiva inköps- och försäljningsverksamhet. Även prövning av förvärv enligt jordförvärvslagen har bidragit till en bättre företagsstruktur.

Sammanfattningsvis biträder Skogsstyrelsen att det sker en viss tyngd- punktsförskjutning mot de regionalpolitiska intressena och att detta kom- mer till uttryck i lagens portalparagraf. Däremot kan ambitionsnivåsänk- ningen när det gäller rationaliseringsaspckten ifrågasätta om inte "främja utvecklingen av företag" i förslaget till l & borde ändras till "främja utvecklingen av rationella företag”.

2.1.3 Statens lantmäteriverk: LMV har i huvudsak ingen erinran mot den föreslagna förändringen av jordförvärvslagens syfte och inriktning.

Den föreslagna portalparagrafen uttrycker enligt LMVs mening inte lagens syfte på ett klart sätt. De aspekter som behandlas i förvärvsvill- koren i 4—7 åå täcks knappast på ett tillfredsställande sätt in genom bestämmelsen att lagen skall främja utvecklingen av lantbruksföretag. Paragrafen bör ges en formulering som anger lagens syfte på ett tydligare sätt.

2.1.4 Riksrevisionsverket: Av direktiven framgår att utredningen som ut- gångspunkt för sina överväganden och förslag bör göra en genomgång av den nuvarande regleringens effekter. Riksrevisionsverket konstaterar att någon egentlig sådan genomgång inte redovisas i betänkandet. I betänkan- dets avsnitt 4.2 "Jordförvärvslagens effekter” ges en kortfattad redovis- ning av viss statistik om antal förvärvsärenden fördelade på bifall/avslag, areal, förvärvskategori etc. Utöver detta konstateras endast att lagstift- ningen även haft betydande indirekta effekter, men att omfattningen av denna indirekta påverkan inte kan mätas. Utredningen har vidare avstått från att närmare försöka skissera den tänkta "hotbilden" i framtiden och hur behovet av en särskild lagstiftning när det gäller olika typer av jordför- värv mot denna bakgrund ser ut. Genom att något försök till en sådan analys inte har gjorts saknas enligt riksrevisionsverkets uppfattning i be- tänkandet underlag för att närmare bedöma behovet av en statlig reglering av köp och försäljning av jordbruks- och skogsmark i framtiden och hur den myndighetsorganisation som skall svara för tillämpningen av gällande regler lämpligen bör se ut. Riksrevisionsverket instämmer i utredningens allmänna uppfattning att detjordbrukspolitiska intresset av att med stöd avjordförvärvslagen verka för ytterligare uppbyggande av rationella jordbruksföretag med intensiv produktion inte längre är så framträdande, medan problemen när det gäller skogsbruket och skogsmarken ser delvis annorlunda ut. Enligt riksrevi- sionsverkets uppfattning saknas dock i betänkandet en närmare analys av hur en ändamålsenlig tillståndsprövning i framtiden skall kunna komma till stånd.

2.1.5 Kammarrätten i Jönköping: I l & föreslås att syftet med lagen är att främja utvecklingen av företag inom jordbruket. skogsbruket och träd- gårdsnäringen. Vid tillämpningen av lagen skall särskilt den regionalpoli- tiska utvecklingen beaktas. Som grundval för ett beslut i ett enskilt ärende är ett sådant målsättningstagande skäligen innehållslöst.

2.1.6 Malmö tingsrätt: Utredningen har valt att inleda jordkirvärvslagen med en portalparagraf som anger syftet med lagen. Tingsrätten förordar att man liksom f.n. i de inledande bestämmelserna anger vad lagen gäller och

dess tillämpningsområde. Programförklaringen bör liksom hittills finnas i 3 s.

2.1.7 Länsstyrelsen i Kalmar län: Både jordbruket och skogsbruket har en stark ställning i Kalmar län med mellan 7 och % av de yrkesverksamma sysselsatta inom näringarna. Kombinationssysselsättning inom jord och skog är fortfarande vanlig men tendensen går mot ökad specialisering. Länsstyrelsen finner det riktigt att dämpa den nuvarande lagens strikta syfte att främja uppbyggnad och vidmakthållande av effektiva och ratio- nella familjeföretag. lnte minst för att kunna bibehålla en bosättning på landsbygden bör det vara möjligt att driva ett mindrejordbruk och kombi- nera detta med annan sysselsättning. Detta ger också möjligheter att behål- la ett öppet landskap i bygder som annars skulle hotas av förbuskning och förslumning. Länsstyrelsen delar dock utredningens uppfattning att jord- förvärvslagen även i fortsättningen bör slå vakt om familjejordbruket. främja skogsbrukets rationalisering och begränsa juridiska personers för- värvsrätt. Den nya lydelsen av s 1 tillstyrkes.

2.1.8 Länsstyrelsen i Blekinge län: Länsstyrelsen delar utredningens upp- fattning att det övergripande syftet med jordförvå'rrvslagen bör vara att främja utvecklingen av företag inomjordbruk, skogsbruk och trädgårdsnä- ring samt att den regionalpolitiska utvecklingen skall beaktas vid lagens tillämpning.

2.1.9 Länsstyrelsen i Kristianstads län: Ändring av lagens portalparagraf innebär att bildandet (uppkomsten) av rationella företag ej längre utgör ett huvudsyfte. Lagens syfte skall vara att främja utvecklingen av lantbruks- företagen (jordbruk, skogsbruk och trädgård). Länsstyrelsen tolkar detta så att syftet skall vara dels att liksom hittills främja utvecklingen av effektiva egentliga lantbruksföretag. dels främja tillkomsten och utveck- lingen av kombinationsföretag av olika slag. Länsstyrelsen vill i detta sammanhang betona vikten av att de utvecklade och utvecklingsbara före- tagen — familjeföretagen — främjas och bereds möjligheter att vidareut- vecklas i takt med de tekniska och ekonomiska framsteg som står näringar- na till buds. Styrelsen finner det också lämpligt att den regionalpolitiska utvecklingen särskilt beaktas vid lagstiftningen. men att denna får anpas- sas till särskilda förhållanden inom landets olika delar. Härutöver är det viktigt att den fortsatta rationaliseringen främjas om än med tyngdpunkten på den skogliga sektorn och med en viss nedtoning av jordbrukets strukturrationalisering främst vad avser uppbyggnad av nya heltidsföretag. [ det sammanhanget bör betonas vikten av att näringarnas egna rationali- seringssträvanden ej utan starka skäl bör motverkas.

2.1.10 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Länsstyrelsen är positiv till bestäm- melsen att särskilt den regionalpolitiska utvecklingen skall beaktas men återkommer till frågan i kommentarerna till 7 &.

2.1.1] Länsstyrelsen i Jämtlands län: Utredningen konstaterar att mindre än 30 % av antalet överlåtelser prövas enligt jordförvärvslagen. I vissa delar av länets glesbygd är denna andel väsentligt lägre. Resterande del faller utanför lagens tillämpningsområde. Detta påverkar naturligtvis lant- bruksnämndens möjligheter att åstadkomma en bättre fastighets- och ägar- struktur.

Enligt utredningens uppfattning beror den låga omsättningen på allmän- na fastighetsmarknaden på den inlåsningseffckt som nuvarande jordför-

värvslag medför. En liberalare lagstiftning förväntas därför öka omsätt- ningen. Så kan nog delvis vara fallet. Andra omständigheter såsom skatte- lagstiftning, dödst- och flerägande. jakt- och fiskeintresse, affektions- värde rn. rn. påverkar dock omsättningen i betydligt högre grad.

2.1.12 Länsstyrelsen i Norrbottens län: Under S—års perioden 1981 -85 har lantbruksnämnden handlagt i genomsnitt 155 förvärvsärenden per år. An- talet avslag har varierat från 6 till 20 % (i medeltal 13 %). Det dominerande avslagsskälet har varit rationaliseringsmotivet (fastigheten har bedömts behöva utnyttjas för förstärkning av närliggande aktiva jord/skogsbruks- företag). Endast i ett fåtal fall har för högt pris eller andra skäl åberopats som avslagsskäl.

2.1.13 Ljusdals kommun: Lagens tillägg om beaktande av regionalpolitiska aspekter är synnerligen angeläget för en glesbygdskommun. Tolkning av lagen och den praxis som kommer att utvecklas får mycket stor betydelse. Utvecklingen bör noga följas. 1 lagens första paragraf anges att berörda är företag inom jordbruket, skogsbruket och trädgårdsnäringen (lantbruksföretag). I den efterföljande lagtexten nämnes ej lantbruksföretag utan jordbruk resp. skogsbruk. En feltolkning kan härigenom uppstå på grund av definitionsfrågan. Nästan undantagslöst drives lantbruksfastigheterna i Ljusdals kommun som jord- bruk med tillhörande skog. I lagtextens samtliga paragrafer bör därför benämningen lantbruksfastighet nyttjas.

2.1.14 Storumans kommun: Den föreslagna förändringen i lagen innebär att ändamålet ändras från en inriktning på rationalisering till att medverka till utveckling av företag inom "jord, skog och trädgård". Detta innebär en öppnare attityd gentemot kombinationsföretag. Det understryks också att när lagen tillämpas ska den regionalpolitiska utvecklingen särskilt beaktas.

2.1.15 Lantbrukarnas riksförbund: Den föreslagna formuleringen av jord- förvärvslagens syfte finner LRF tillfredsställande. Den ändrade paragraf- ordningen medför att l & kommer att bli en portalparagraf som klargör de huvudsakliga ändamålen med lagstiftningen. LRF vill särskilt betona bety- delsen av att jordförvärvslagens syfte är tydligt med hänsyn till övriga paragrafers konstruktion. LRF tolkar syftets innebörd som en uppmjuk— ning av nuvarande rationaliseringsbestämmelse vilket ger en vidare syn på förvärvsprövningen. Det regionalpolitiska hänsynstagandct bör medge en tillämpning av jordförvärvslagen med en helhetssyn på bygd och befintliga jordbruksföretag. Familjelantbrukets betydelse måste även i fortsättningen utmärka arbetet med jord- och skogsbrukets strukturförändringar. I flera sammanhang aktualiserar utredningen. såväl i överväganden som förslaget till lagtext, företagsbegreppet. Jordförvärvslagens formella till- lämpningsområde ärjordbruksfastigheter. Beroende på jordbruksfastighe- tens beståndsdelar jord. skog och byggnader föreslås olika tillämpning. Jordförvärvslagens huvudsyfte att främja utvecklingen av företag inom jordbruk. skogsbruk och trädgårdsnäring måste enligt LRFs uppfattning leda till en tillämpning som tillvaratar det betydelsefulla sambandet mellan kombinationer jord/skog och t.ex. skog/turism. I stora delar av landet är sådana kombinationer utomordentligt vanliga och viktiga. 1 mellan— och skogsbygder i såväl södra som mellersta och norra Sverige är skogsdelen nödvändig för att trygga lantbruksföretagens fortsatta existens, särskilt som nuvarande situation inom jordbruket försvårar en utveckling inom jordbruksdelen. Enligt LRFs uppfattning kan olika bedömningsgrunder för

jord respektive skog omöjliggöra att jordförvärvslagen används som rc- gionalpolitiskt medel. En helhetssyn på det enskilda lantbruksföretaget måste genomsyra lagstiftningen.

I begreppet att främja utvecklingen av lantbruksföretagen måste även uppmärksammas gränsdragningen mellan s. k. deltidsföretag och heltids- företag. Beroende på hur egendomen utnyttjas vid förvärvstillfället kan denna komma att bedömas som ett utvecklingsbart eller inte utvecklings- bart företag. Rent allmänt är utredningens avsikt att öppna möjligheter för förvärv av deltidsjordbruk. Utredningen vill, med undantag för vissa geo- grafiskt avgränsade områden, generellt uppmjuka förvärvsprövningen för dessa s. k. mindre lantbruksföretag. Enligt LRFs uppfattning bör närings- utövning och företagande på landsbygden vara de naturliga utgångspunk- terna för förvärVSprövningen. En fysisk person som avser att utnyttja ett mindre lantbruksföretag i kombination med annan verksamhet måste ha företräde före förvärvare vars ändamål med förvärvet endast är att tillgo- dose privata fritidsintressen. Den generella uppmjukning och förenkling som utredningen föreslår tar enligt LRFs uppfattning inte hänsyn till de skillnader som kan föreligga mellan olika förvärvarkategorier — avsikten med förvärvet, förvärvarens kunskaper och det faktum att kapitalstarka personer genom att betala ett högre pris kan komma att konkurrera ut personer som önskar bosätta sig på landsbygden. LRF anser att lagtexten inte fullföljer det syfte som anges för jordförvärvslagen. Snarare är det tvärtom.

2.1.16 Svenska sparbanksföreningen: — — — l 5 i utredningsförslaget är exempel på detta. Där anges att syftet med lagen är "att främja utveckling- en av företag inom jordbruket, skogsbruket och trädgårdsnäringen". I nuvarande lag talas om att främja "uppkomsten och utvecklingen av rationella företag inom jordbruket, skogsbruket och trädgårdsnäringen".

Lagen bör rimligen också i fortsättningen ha till syfte att medverka till bildandet av ändamålsenliga eller rationella företag, förbättrad arrondering etc. Den föreslagna lagtexten svarar dåligt mot ett sådant syfte.

I samma paragrafi förslaget sägs också att "vid tillämpningen av lagen skall särskilt den regionalpolitiska utvecklingen beaktas". Avsikten med detta uttryck synes oklar. Det bör gå att finna en formulering, som mer direkt tar sikte på utvecklingen inom olika regioner.

2.1.17 Sveriges allmänna hypoteksbank: Den hittillsvarande jordförvärvs- lagstiftningens allmänna syfte är att främja uppkomsten och utvecklingen av rationella företag inom jordbruket, skogsbruket och trädgårdsnäringen. För landshypoteksinstitutionen liksom för andra kreditgivare är det av stor betydelse att den näringsgren som man är med och finansierar är rationell, utvecklingsbar och har en allmänt sett stabil, god ekonomi. Hypoteksbanken finner det tillfredsställande att formuleringen av 1 så i den föreslagna jordförvärvslagen ”främja utvecklingen av företag inom jordbruket, skogsbruket och trädgårdsnäringen (lantbruksföretag)" tillgo- doser detta syfte även i fortsättningen.

2.1.18 Sveriges skogsägareföreningars riksförbund: SSR godtar den före- slagna formuleringen. Vi vill dock understryka att portalparagrafens syfte i flera fall motverkas av föreslagen lydelse i andra paragrafer.

2.1.19 Sågverkens råvaruförening: Lagförslaget vill bredda beaktandet av den regionalpolitiska effekten vid bedömningarna av olika köpare i lant-

bruksnämnderna jämfört med dagens snäva inriktning mot familjelantbru- ket. vilket Råvaruföreningen anser är positivt.

2.1.20 Svenska kyrkans centralstyrelse: Centralstyrelsen instämmer i hu- vudsak med den beskrivning utredaren lämnat angående jordförvärvsla- gens effekter. men vill därutöver påpeka att den knäsatta regeln om kom- pensationsmarksavstående vid förvärv — åtminstone för kyrkans vidkom- mande förorsakat stora problem. som försinkat det angelägna struktur- rationaliseringsarbetet av den kyrkligajorden. De allmänna regionalpolitiska målen som uppställs är också från kyr- kans utgångspunkt vällovliga och i linje med kyrkans uppgift att också värna om den verksamhet som sker i glesbygd och på små orter.

2.2 Undantag från lagens tillämpningsområde

2.2.1 Domstolsverket: I direktiven uttalas att utredningen skall pröva om vissa fastigheter kan undantas från förvärvsprövningen. Det framhålls därvid att eventuella undantag måste konstrueras så att inskrivningsmyn- digheterna kan avgöra om undantag föreligger. när lagfart söks på förvär- vet. Utredningen har funnit det svårt att konstruera en enkel och lättilläm- pad undantagsregel. Som en följd härav har man också avstått från att lägga fram förslag om en sådan regel. DV ansluter sig helt till utredningens bedömning i denna del. Verket vill därutöver särskilt betona att regler med nu avsedd undantagskaraktär måste vara mycket lättillämpade om de skall passa in i inskrivningsmyndigheternas handläggningssystem som till stor del bygger på tillämpning av schablonartade regler.

2.2.2 Riksskatteverket: RSV anser liksom utredningen att små jordbruks- fastigheter som saknar intresse ur jordbruks- och skogspolitisk synpunkt bör kunna åsättas beskattningsnaturen annan fastighet vid fastighetstaxe- ringen. Frågan om sådana fastigheters skattemässiga behandling kan dock inte, som kommittén föreslår, avgöras enbart efter samråd mellan taxe- ringsmyndigheten och lantbruksnämnden. Även den nuvarande femhek- tarsgränsen som gäller vid fastighetstaxering måste ses över. Ett system med viss överenskommelse med taxeringsnämnd som utredningen föresla- git på sid 54 kan leda till olikheter i taxeringen i landet då det är svårt att göra en rättvis bedömning med ett stort antal taxeringsnämnder. Ett förslag till lösning av frågan måste föregås av ytterligare utredning som bör vara klar senast 1987. En ändring av gällande principer kan påverka värderingen av småhus 1990.

2.2.3 Lantbruksstyrelsen: Utredningen föreslår ingen ändring be- träffande generella undantag från förvärvsprövningen. Styrelsen delar den- na uppfattning. En förenkling av handläggningen av sådana ärenden som genom de föreslagna ändringarna kan komma att betecknas som jordpoli- tiskt mindre intressanta, anser lantbruksstyrelsen vara praktiskt genomför- bar. Det är dock inte lämpligt att förenklingen drivs så långt att ortsombu- dens yttranden inte längre inhämtas.

2.2.4 Skogsstyrelsen: Skogsstyrelsen biträder utredningens förslag att inte införa ytterligare begränsningari lagens tillämpningsområde. Enligt skogs- styrelsens uppfattning är det jordförvärvslagens effektivitet med hänsyn till angivna syften som i första hand bör vara vägledande för överväganden om jordförvärvslagens räckvidd. Ett sådant synsätt kan leda till såväl

undantag från som utökning av lagens tillämpningsområde. Således kon- staterade strukturutredningen så sent som hösten 1983 att en stor begräns- ning i jordförvärvslagens effektivitet var dess begränsade räckvidd. Bl.a. har den inte kunnat hindra en utveckling mot ökat flerägande. Utredningen föreslog därför att jordförvärvslagens räckvidd skulle utökas till att omfat- ta släktförvärv av andel av fastighet och dessutom omfatta alla fastighets- överlåtelser inom områden med så splittrad fastighetsstruktur att struktur- plan bör upprättas. [ sitt yttrande över strukturutredningen var Skogssty- relsen positiv till dessa förslag.

När det gäller ändrad skattenatur för s.k. bostads- och fritidsjordbruk med liten areal finns det anledning att påpeka att det till många av dessa fastigheter hör små skogsskiften ofta med dålig arrondering. I vissa fall kan fastigheterna dessutom vara belägna i områden med påtagligt svår ägo— splittring. Såväl i dessa fall som i fall då fastighetens areal behövs för att utöka ett utvecklingsbart företag eller ett företag som har regionalpolitisk betydelse kan det ifrågasättas om det inte är av allmänt intresse att för- värvsprövning sker.

Skogsstyrelsen vill också erinra om att det vid ändrad gränsdragning mellan jordbruksfastighet och annan fastighet. vid sidan av andra skatte- förhållanden, också kan finnas skäl att beakta att skogsvårdsavgift. enligt gällande regler, skall erläggas för jordbruksfastighet som vid fastighets- taxeringen åsatts delvärdet skogsbruksvärde.

2.2.5 Statens lantmäteriverk: LMV anser i likhet med utredningen att någon regel om undantag från tillståndsplikt grundad på areal eller taxe- ringsvärde inte bör införas. En sådan bestämmelse skulle bl.a. avsevärt försvåra pågående och planerade fastighetsregleringar i starkt ägosplitt- rade områden. I anslutning till det som sägs i betänkandet om fastighetsregistret kan påpekas att någon ägoslagsredovisning numera inte görs i fastighetsregist- ret. De ägoslagsuppgifter som finns i registret sedan tidigare är föråldrade och ajourhålls inte. Däremot hålls registret ajour med avseende på uppgif- terna om fastigheternas totalarcaler. Utredaren är inne på tanken att man vid fastighetstaxeringen i vissa fall bör pröva möjligheten att ändra taxeringsnaturen från jordbruksfastighet till annan fastighet. LMV vill i detta sammanhang erinra om att reglerna för värdering av småhusfastigheter för närvarande håller på att ses över av en kommitté ("dir 1986121) med parlamentariskt inslag inför 1990 års fastig- hetstaxering av småhusenheter. Förslag om ändring av de hittillsvarande reglerna om avgränsningen mellan jordbruksfastighet och annan fastighet kan prövas efter det att den nämnda kommittén först har haft tillfälle att behandla frågan.

2.2.6 Domänverket: Enbart den omständigheten att en fastighet har liten areal eller lågt taxeringsvärde utgör enligt domänverkets mening inte till- räckliga skäl för undantag. Såsom utredningen påpekat skulle detta störa rationaliseringsverksamheten i ägosplittrade trakter. Därtill kommer att sådana småfastigheter ofta ligger insprängda i stora markinnehav med vilka de ur rationaliseringssynpunkt bör införlivas. Do- mänverket anser till skillnad från utredningen att det bör vara möjligt att medge vissa ytterligare undantag vid tillståndsprövning enligt jordför- värvslagen. För två situationer som anges i direktiven — mindre tillskotts- förvärv och större skogsmarksköp borde övervägas undantag från för- värvsprövning eller förenklad förvärvsprövning. Kretsen av undantagna förvärvspersoner skulle kunna begränsas till fysiska personer som är ak-

tiva brukare av utvecklade eller utvecklingsbara företag och juridiska personer som driver Skogsindustriell verksamhet.

2.2.7 Kammarkollegiet: Närmare bestämmelser om förvaltningen av kyr- kans fastigheter finns i lagen (1970:939) om förvaltning av kyrklig jord (LFKJ), förordningen (197lz860) om förvaltning av kyrklig jord (FFKJ) och förordningen (1971 :862) med instruktion för stiftsnämnderna. Kammarkollegiet bedömer läget så att svenska kyrkan på längre sikt kommer att minska sitt fastighetsinnehav till förmån för andra kapitalpla- ceringar. Även om det — mot den nu redovisade bakgrunden i och för sig linns sakliga skäl för att undanta kyrkan, ansluter sig kollegiet till utred- ningens motiv mot att i JFL ta in generella undantag från lagens tillämp- ningsområde. De bestämmelser som gäller för förvaltningen av den specialreglerade kyrkliga egendomen bör däremot komma till uttryck i den praktiska till- lämpningen av .lFL. Enskilda ärenden om förvärvstillstånd bör sålunda prövas — så att en rationalisering av det kyrkliga fastighetsinnehavet i stort inte försvåras.

2.2.8 Riksrevisionsverket: Enligt riksrevisionsverkets uppfattning har ut- redningen inte argumenterat på ett övertygande sätt när det gäller möjlig- heterna att i enlighet med vad som efterlyses i direktiven så långt möjligt förenkla och begränsa nuvarande prövningsförfarande. Riksrevisionsver- ket anser att denna fråga bör undersökas närmare. En möjlighet vore att utgå från ett generellt undantag och sedan i förordning lista de områden/ kommuner/län etc. inom vilka det av olika skäl bedöms som angeläget att bibehålla nuvarande förvärvsprövning. Listningen bör inte göras i lag utan i förordning. eftersom utvecklingen kan föra med sig behov av fortlöpande doses genom en särskild regel om att sådana förvärvare precis som nu alltid måste ha tillstånd.

2.2.9 Luleå tingsrätt: Utredningen anser, att undantagsregler grundade på en fastighets areal eller taxeringsvärde inte är möjliga att införa. Tingsrät- ten delar inte denna uppfattning. Även om utredningens olika resonemang om nackdelar med sådana undantagsregler onekligen i viss mån är riktiga, torde det med en lämplig avvägning av gränsen för areal eller taxeringsvär- de eller möjligen en kombination av båda — vara möjligt att åstadkomma fungerande undantagsregler för mindre fastigheter utan att de olika intres- sen. som förvärvsprövningen avser att skydda. åsidosätts i alltför hög grad. Sådana undantagsregler skulle kunna gälla fastighet/brukningsenhet. oavsett om förvärvet avser hela fastigheten/brukningsenheten eller endast del därav. Vad gäller generellt slopande av förvärvsprövningen inom vissa områ- den anser tingsrätten, i motsats till utredningen, att en möjlighet härtill bör införas. till exempel genom att lantbruksnämnden ges befogenhet att före— skriva att förvärvsprövningen skall slopas för viss kommun eller del av kommun. antingen generellt eller beträffande fastigheter under en viss storlek. En omtaxering av jordbruksfastighet till annan fastighet vid varaktig förändrad användning är som utredningen framhåller — en angelägen förändring. som kan avlasta förvärvstillståndsprövningen ett inte obetyd- ligt antal ärenden.

2.2.10 Länsstyrelsen i Hallands län: Länsstyrelsen delar utredningens upp- fattning att generella undantag från förvärvsprövningen inte kan göras på lämpligt sätt. Utan att lägga fram något förslag anger utredningen i stället en möjlighet att ändra fastighetstaxeringslagen så att fastigheter med ringa areal och huvudsaklig användning som bostadsfastighet ej skall ha beskatt- ningsnaturen jordbruksfastighet. Med nuvarande skatteregler har emeller- tid beskattningsnaturen främst skattekonsekvenser, vilka måste noggrant övervägas. Beträffande tillskottsförvärv. som i allmänhet förutsätter fastighets- bildning, skulle man kunna pröva förvärvets lämplighet vid lantmäteriför- rättningen. Man kan då föreskriva ett obligatoriskt samrådsförfarande, där lantbruksnämnden ges möjlighet att kräva prövning enligt jordförvärvsla- gen. Eftersom fastighetsbildningsmyndigheten alltid måste handlägga en del i dessa ärenden. torde det något kunna minska arbetet i lantbruksnämn- den utan att nämnvärt öka fastighetsbildarens arbete. Här kan också noteras att fastighetsbildningslagen i 3 kap. 5 och 6 åå innehåller bestäm- melser till skydd för jordbruket. I sin nuvarande lydelse innebär dessa att fastighet för att anses lämplig skall medge tillfredsställande lönsamhet för det företag, som skall bedrivas på fastigheten. För deltids- och fritidsjord- bruk är det tveksamt om dessa krav kan anses uppfyllda. En anpassning till den ändradejordförvärvslagen bör ske.

2.2.11 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Förslaget att omtaxera jordbruks- fastigheter som har sitt huvudsakliga värde som bostadsfastighet är disku- tabelt. Det är i Skaraborgs län inte ovanligt att till många av dessa fastighe- ter hör små och dåligt arronderade skogsskiften som behöver läggas till angränsande fastigheter. En ändring av skattenaturen kan då försvåra eller omöjliggöra genomförandet av strukturrationaliseringen.

2.2.12 Länsstyrelsen i Jämtlands län: Utredningen föreslår att taxerings- myndigheten och lantbruksnämnden bör samråda vid fastighetstaxeringen ifråga om vissa mindre fastigheter i avsikt att ändra taxeringsnaturen från jordbruksfastighet till annan fastighet. Länsstyrelsen förutsätter att dessa samråd föregås av övergripande dis- kussioner mellan riksskatteverket och lantbruksstyrelsen före nästa all- männa fastighetstaxering. De länsvisa samråden bör därefter ses som en fortsättning på och lokal anpassning till vad som framkommit vid ovanstå- ende diskussioner. Samråden och de därav betingade omtaxeringarna bör endast ske i anslutning till de allmänna fastighetstaxeringarna. Att med hänsyn till jordförvärvslagens bestämmelser ändra taxeringsnaturen under mellanliggande period bör bl.a. från allmän rättssäkerhetssynpunkt inte ske. En sådan förändring får så stora effekter för den enskilde också från andra utgångspunkter att en eventuell omtaxering måste göras för samtliga likartade fastigheter vid samma tidpunkt. Istället för omtaxering kan lant- bruksnämnden under mellanperioden tillämpa ett förenklat prövningsför- farande för sådana mindre från rationaliseringssynpunkt oväsentliga små— fastigheter.

2.2.13 Länsstyrelsen i Norrbottens län: Utredningen har övervägt olika möjligheter att avgränsa förvärv från tillståndsprövning t. ex. arealmässigt små fastigheter eller i förhållande till taxeringsvärden eller geografiska områden. I samtliga fall blir det dock gränsdragningsproblem samtidigt som t.ex. nuvarande förköpslag ändå skulle kräva en handläggning hos kommunerna. Länsstyrelsen anser därför i likhet med utredningen att taxeringsnaturen

(jordbruksfastighet) bör bibehållas oförändrat som grund för tillstånds- plikt.

Lättnader kan ändå uppnås genom att små fastigheter i större utsträck- ning taxeras som annan fastighet och att tillämpningen av lagen görs relativt generös.

2.2.14 Landstingsförbundet: När det gäller reglerna förjuridiska personers förvärv anförs i direktiven för den nu aktuella översynen att utredningen skulle studera möjligheten att helt slopa tillståndskravet på stora skogsfas- tigheter. Styrelsen stödjer utredningens uppfattning om att ett sådant för- slag skulle försvåra kontrollen av juridiska personers förvärv och därför inte bör genomföras.

2.2.15 Svenska cellulosa- och pappersbruksföreningen: I utredningsdirekti- ven föreslås att en del fastighetstyper och vissa områden i landet borde kunna undantas från förvärvsprövning. Utredningen avvisar dessa an- satser och anför gränsdragningsproblem och andra praktiska problem som skäl. Vi delar inte utredningens uppfattning på denna punkt. Vi menar att skillnaderna ijord- och skogsbrukspolitiken motiverar att fastigheterna delas upp med hänsyn till deras dominerande produktionsinriktning. Fas- tigheter där skogsbruket är dominerande för ekonomin bör kunna få för- värvas på en fri marknad.

2.2.16 Landsorganisationen i Sverige: LO har förståelse för de praktiska och sakliga skäl som talar mot en ändring av jordförvärvslagens tillämp- ningsområde. I den praktiska tillämpningen borde det dock tillses att ärendena då det gäller fastigheter som utgör klara tillskottsförvärv i ratio- naliseringssyfte samt renodlade skogsfastigheter behandlas skyndsamt.

2.2.17 Svenska sparbanksföreningen: Utredningen diskuterar möjligheten att vidga kretsen av förvärv för vilka prövning inte behöver ske. Det skulle bl. a. gälla mindre företag eller generellt i vissa områden. Sparbanksföreningen delar uppfattningen att generella undantag inte bör införas. Det skulle då bli nödvändigt att anförtro åt någon myndighet att pröva om undantagsreglerna är tillämpliga. En förvärvsprövning bör i enkla fall kunna göras lika snabbt. Generella undantag för vissa områden torde dessutom svårligen kunna förenas med lagens allmänna syften.

2.2.18 Glesbygdsdelegationen: Beträffande förslaget till omtaxering av små jord- och skogsbruksfastigheter bör detta begränsas till mycket små enhe- ter. Annars kan fastigheter som har betydelse ur regionalpolitisk synpunkt som lämpliga kombinationsobjekt komma att undandras samhällets pröv- ning och därmed kanske inte utnyttjas så bra som möjligt för att skapa sysselsättning. I områden som omfattas av 7å bör man vara SärSkilt restriktiv med sådana omtaxeringar.

2.2.19 Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund: Förbundssty- relsen hyser viss förståelse för de svårigheter utredningen ser vad gäller möjliga undantag från tillståndsprövningen. men anser att utredningen lämnat frågan om undantagsregler för renodlade skogsfastigheter eller mycket stora sådana fastigheter med en svag motivering och utan grund- läggande analys. För de kyrkliga kommunernas vidkommande skulle en sådan undantags- regel vara till stort gagn — inte minst sedd mot bakgrund av den ovan påpekade s.k. kompensationsmarksprövningen.

2.2.20 Sveriges jordbruksarrendatorers förbund: SJA delar utredningens uppfattning att de små jord- och skogsbruksfastighetcrna som uppenbarli- gen inte behövs för att komplettera andra fastigheter undantas från kravet på förvärvstillstånd.

2.2.2] Trädgårdsnäringens riksförbund: Beträffande frågan om att undan- ta vissa fastigheter eller slag av markförvärv från tillståndsprövning delar förbundet utredningens uppfattning att detta skapar gränsdragningspro- blem och andra svårigheter som överstiger eventuella fördelar. Förbundet vill också understryka vad som framhålls i direktiven. nämligen att det bör beaktas att mindre fastigheter kan vara av betydelse för trädgårdsnäringen.

2.2.22 Svenska kyrkans centralstyrelse: Centralstyrelsen hyser viss förstå- else för de svårigheter utredningen ser vad gäller möjliga undantag från tillståndsprövningen. men anser att utredningen lämnat frågan om undan- tagsregler för renodlade skogsfastigheter eller mycket stora sådana fastig- heter med en svag motivering och utan grundläggande analys.

För kyrkans vidkommande skulle en sådan undantagsregel vara till stort gagn - inte minst sedd mot bakgrund av den ovan påpekade s. k. kompen- sationsmarksprövningen.

Beträffande förslaget att omtaxera vissa mindrejordbruksfastigheter till annan fastighet. vill centralstyrelsen påpeka att detta inte saknar betydelse från ekonomisk utgångspunkt med hänsyn till nu gällande skattelagstift- ning. En del av utredningsförslaget åsyftade regionalpolitiska effekter kan därmed komma att allvarligt försvagas.

2.3 Förvärvshinder på grund av för högt pris och kapitalplacering

2.3.1 Lantbruksstyrelsen: Enligt lantbruksstyrelsens uppfattning kan en slopad prisprövning tillsammans med övriga föreslagna ändringar leda till en allmän höjning av prisnivån på skogsfastigheter. Detsamma gäller mind- re fastigheter inom de tätare befolkade delarna av landet och områden attraktiva för fritidsboendc. Prisutvecklingen på utvecklade och utveck- lingsbarajordbruksdominerade fastigheter torde däremot bli mera återhåll- sam. En slopad prisprövning skulle därför i första hand kunna gå ut över aktiva jordbrukare i behov av tillskottsmark. Styrelsen delar dock utred- ningens bedömning att angelägna rationaliseringsbehov kan tillgodoses genom andra bestämmelser i jordförvärvslagen. såsom rationaliseringsbe- stämmelsen och reglerna i 5. och 7 åå. Då prisprövningen också innebär administrativa problem och är resurskrävande anser styrelsen att övervä- gande skäl talar för ett slopande. Åtskilliga jord- och skogsbruksfastigheter kan under vissa omständighe- ter vara mycket intressanta kapitalplaceringsobiekt. Eftersom ett av hu- vudsyftena med jordförvärvslagstiftningen har varit att stärka sambandet mellan brukande och ägande har de hittillsvarande jordförvärvslagarna innehållit bestämmelser till hinder för spekulations- och kapitalplacerings- förvärv. Bakom utredningens förslag finns en klar ambition i samma rikt- ning. Detta framgår bland annat indirekt av portalparagrafens utformning. Utredningen föreslår att bestämmelserna i 4 & ändras så att kapitalpla- cering kan utgöra avslagsgrund endast i kombination med för högt pris. Med denna utformning av bestämmelsen blir det enligt styrelsens bedöm— ning inte möjligt att vägra en aktiv jordbrukare tillstånd då han betalat ett alltför högt pris. Vid spekulations- eller kapitalplaceringsförvärv får där-

emot förvärvaren vägras förvärvstillstånd. Om denne sedan återkommer med ny ansökan grundad på en lägre köpeskilling kan förvärvet i vissa fall inte längre vägras. Styrelsen finner att denna konsekvens är betänklig med hänsyn till jordförvärvslagens ambition att stödja ett aktivt familjejord- bruk.

Enligt styrelsens bedömning kommer den föreslagna kombinationen ka- pitalplacering högt pris att vara tillämplig i begränsad omfattning. För juridiska personer ger Sä möjligheter till avslag då spekulations- och kapitalplaceringsförvärv föreligger. l områden där 7 .5 kan tillämpas före- ligger liknande möjligheter vad avser fysiska personer. I övriga fall kan spekulations- och kapitalplaceringsförvärv hindras om någon av bestäm- melserna om bosättning. brukning. yrkeskunnande eller rationalisering också är tillämplig. Utanför 7 .fi-områdena kommer alltså möjligheterna vara små att hindra spekulations- och kapitalplaceringsförvärv av rena skogsfastigheter samt av icke utvecklingsbara fastigheter. Det är framför allt i dessa fall det föreslagna kombinationskritcriet kan användas som avslagsgrund. Mot denna bakgrund kan styrelsen godta utredningens för- slag.

Om avslagskombinationen kapitalplacering — högt pris införs i lagen kan styrelsen godta utredningens förslag att marknadsvärdet i stället för som nti avkastningsvärdet skall ligga till grund för prövningen. Det överens- stämmer med vad som tillämpas i andra lagar på fastighetsområdet.

Utredningen har också angett att begreppet ”avsevärt överstiger" egen- domens marknadsvärde skall bedömas med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet och kunna avse fall då köpeskillingen överstiger den normala prisnivån i orten med mer än 50 procent. Styrelsen finner det olyckligt att på detta sätt fastslå en sådan gräns i synnerhet när gränsen är så högt satt. Risken är uppenbar att i vissa fall avtal sluts där förvärvaren är klart olämplig men där köpeskillingen anpassats strax under den angivna nivån. Styrelsen anser således att begreppet "avsevärt överstiger" inte bör fixeras till något bestämt procenttal utan bestämmas utifrån ett antal speciella faktorer, såsom fastighetstyp. läge i landet samt fastighetens egenskaper.

Begreppet "avsevärt överstiger” egendomens marknadsvärde återkom- mer också i utredningens förslag till ändring av 14 5 om statens inlösen- skyldighet till följd av vägrat förvärvstillstånd. Om lantbruksnämnden tvingas till inlösen av fastigheter till priser som kan ligga upp till 50 procent över marknadsvärdet uppstår förluster påjordfonden. vilka i vissa fall kan bli stora. Detta kan i sin tur medföra att rationaliseringsbestämmelsen i lagen inte kommer att ktlnna tillämpas fullt ut. Enligt styrelsens mening finns det därför starka skäl att utesluta ordet avsevärt. Staten skulle då inte bli skyldig att lösa in egendom om köpeskillingen överstiger marknadsvär- det. Vid denna bedömning får emellertid beaktas den osäkerhet som ligger i en värdering.

2.3.2 Skogsstyrelsen: Enligt utredningens direktiv skulle en slopad pris- prövning pä skogsfastigheter troligen leda till en ökad omsättning av dessa fastigheter. ”En omsättningsökning är positiv eftersom den erfarenhets- mässigt främjar ett aktivt skogsbruk" sägs det bl.a. i direktiven. Huvud- skälet till att slopa prisprövningen är med andra ord att det antas att detta skulle leda till ökade avverkningar. En överslagsmässig beräkning för att belysa frågan om avverkningseffektens storlek har redovisats i inledningen av detta yttrande. Enligt utredningsdirektiven kan en indelning i olika fastighetstyper ligga till grund för en omprövning av prisprövningsregeln. 1 första hand bör det

övervägas att slopa prisprövningen på skogsfastigheter och på småfastig- heter samt att lätta på prövningen för rena jordbruksfastigheter. Utred- ningen har gått ett steg längre och föreslår att regeln slopas helt och att regeln om kapitalplacering ändras så att innebörden blir att vägran att förvärva grundas på en prisprövning. Utredningen har inte redovisat var- för man inte i överensstämmelse med direktiven gör skillnad på olika fastighetstyper. Det kan dock antas att gränsdragningsproblemen har ut- gjort en svårforcerad stötesten.

De skäl som utredningen anger för att regeln skall slopas synes vara att den inte längre anses behövlig. Priset påjordbruksfastigheter har gått ned och detta anses inte bero på prisprövningen i särskilt stor utsträckning. Det äri stället bl. a. den dåliga lönsamhetsutvecklingen inom jordbruket som är orsaken. Utredningen förväntar dock en viss prisuppgång påjordbruksfas- tigheter om regeln slopas. Detta därför att förvärvskretsen vidgas om andra föreslagna ändringar av lagen genomförs. Även på skogsmark för- väntas en prisökning som bl. a. skulle höja priset på tillskottsförvärv. Från allmän synpunkt anses olägenheterna härav vara begränsade.

Skogsstyrelsen konstaterar att utredningens analys av prisprövningens effekter är mycket summarisk. vilket är förståeligt med hänsyn till den tid som har stått till utredningens förfogande. Det anges att prisprövningen som avslagsgrund har minskat i omfattning men att det också finns indirek- ta effekter. I själva verketjusteras priset ofta i samband med handläggning- en av ett ärende. Exempelvis visar en studie i Älvsborgs län att av 24 st vid kommunicering ifrågasatta avslag under ett budgetår har för ll st köpeskil- lingen justerats före den slutliga prövningen. Dessutom återkom ny ansö- kan för några av förvärven med annan köpare och med lägre pris. Om prisprövningens effekter skall studeras finns det således skäl att studera både avslagssidan och bifallssidan i statistiken. Till detta kommer att blotta existensen av prisprövningen bör vara ägnad att bidra till den allmänna prisnivå som etableras. Det kan också konstateras att olika utredningar har olika uppfattning om priskontrollens betydelse. Strukturutredningen anger (sid. l72) att "Priskontrollen ijordförvärvslagen har haft stor betydelse men har inte ensam varit avgörande".

Utredningen går inte heller nämnvärt in på hur slopandet av regeln inverkan på lagens huvudsyften, t. ex. om sambandet mellan brukande och ägande påverkas och om strukturrationaliseringen försvåras. En annan fråga som kan ställas är. om ökade priser på jordbruksmark i ett läge då enligt utredningen "lönsamhetsutvecklingen inom jordbruket sannolikt kommer att förbättras endast relativt långsamt". ligger i linje med inkomst- målet alternativt konsumentmålet. Det senare om ökade fastighetspriser slår igenom på produktpriserna.

Frågan är också hur slopad priskontroll i kombination med en vidgad köparkrets inverkar när det gäller möjligheten till strukturrationalisering. Idag är priskontrollregeln ett hjälpmedel för att styra mark till enheter som behöver förstärkas. Priskontrollen underlättar också för intresserade, väl- utbildade yngre personer utan stort eget kapital att etablera sig.

Sammanfattningsvis vill Skogsstyrelsen beträffande frågan om pris- prövning och kapitalplacering anföra följande:

Sedan lång tid tillbaka har det rätt en förhållandevis bred enighet om att spekulation i fastigheter, som leder till en prisutveckling som väsentligt överstiger den allmänna prisutvecklingen. är negativ ur samhällets syn- punkt. Redan vid den praktiska tillämpningen av 1965 års jordförvärvslag förekom vid prövningen att en köpeskilling. som var så hög att den ansågs ha prisdrivande effekt, utgjorde ett särskilt skäl mot att godta förvärvet. Om det kunde antas att förvärvarens avsikt var att komma över kapitalpla-

Prop.]986/871122

cerings- eller spekulationsobjekt var detta också ett motiv för avslag. Möjligheten att dämpa prisnivån med hjälp av lagen var dock begränsad eftersom dessa avslagsmöjligheter inte kunde användas gentemot priori- terad köpare. Detta ansågs vara en brist i 1965 års lag. Det var mot den bakgrunden och med hänsyn till den snabba prisstegringen på fastigheter som den nuvarande prisprövningsregeln kom till. Syftet med regeln var att åstadkomma en bättre anpassning av fastighetsprisernas utveckling till den allmänna prisnivån. Givetvis är, vilket utredningen också antyder, pris- stegringar som går långt utöver vad som betingas av inflation och lönsam- hetsutveckling. i princip negativt såväl för en tillträdande aktiv brukare som för konsumenten och därmed också ytterst för samhället. Om pris- prövningsregeln, enligt vad som antyds i utredningen, inte har särskilt stor betydelse därför att det är andra faktorer som håller pn'set nere leder detta till slutsatsen att regeln kan avskaffas. Antagandet att en slopad prispröv- ning skulle leda till en ökad fastighetsomsättning bygger emellertid på att det sker en inte oväsentlig prisuppgång. Om en snabb prisstegring åter skulle leda till en situation liknande den som rådde i mitten av l970—talet saknas i så fall snabbt verkande korrigeringsmöjligheter inom ramen för jordförvärvslagen.

Enligt nu gällande lagstiftning är förvärv av juridiska personer utan anknytning till jord- eller skogsbruk och fysiska personer som inte avser att bli yrkesverksamma att betrakta som kapitalplacering. Kapitalplacering kan dock inte åberopas om förvärvaren huvudsakligen avser att själv aktivt bruka egendomen. Reglerna innebär således att det görs en person- bedömning när det gäller avsikten med förvärvet. Enligt utredningens förslag kan kapitalplacering åberopas om köpeskillingen överstiger egen- domens marknadsvärde med mer än 50%. Detta innebär att det är graden av överpris och inte avsikten med förvärvet som är avgörande.

När det gäller skogsfastigheter kan utredningens förslag avseende pris— prövning och kapitalplacering förväntas leda till stigande priser. Det är tveksamt om den spärr mot alltför höga priser som föreslås är tillräcklig om utredningens övriga förslag genomförs. Regelns anknytning till marknads- värdet istället för avkastningsvärdet innebär en uppenbar risk för att pris- nivån stigcr mycket snabbt. Flera skäl talar för detta inte minst de tidigare nämnda kapitalbeskattningsreglerna. Enligt Skogsstyrelsens uppfattning bör frågan om hur kapitalplaceringsregeln lämpligen bör utformas utredas ytterligare. Vidare bör kapitalbeskattningsreglerna ses över innan pris- prövningen slopas.

2.3.3 Statens jordbruksnämnd: Genom att prisprövningen och begräns- ningen i förvärvsrätten tas bort eller lättas för vissa fastigheter kan det dock uppstå två olika marknader för jordbruksfastigheter. en marknad med rationella familjeföretag och en marknad för övriga fastigheter. Priset på den sistnämnda marknaden skulle då få styras av marknadskrafterna i större utsträckning än för närvarande. En sådan uppdelning kan emellertid tänkas få till följd att personer som har för avsikt att bo året runt i glesbygderna inte kommer i besittning av de fastigheter som bjuds ut på denna marknad, eftersom dessa fastigheter kan komma att köpas upp av andra mer kapitalstarka personer. Denna nackdel torde dock motvägas av de andra fördelar som en uppmjukning av lagen medför. Sett från de utgångspunkter som JN har att bevaka kan JN dock i stort sett tillstyrka utredningens förslag i vad avser de delar som syftar till begränsning av dels reglerna för uppbyggnad av rationella och effektiva lantbruksföretag, dels köpeskillingsprövningen.

2.3.4 Statens lantmäteriverk: LMV tillstyrker på de av utredaren anförda skälen att prisprövningen slopas. Den föreslagna bestämmelsen i 4 & första stycket 4 innebär att förvärvs- tillstånd skall få vägras om det kan antas att förvärvet sker huvudsakligen i kapitalplaceringssyfte på grund av att köpeskillingen avsevärt överstiger egendomens marknadsvärde. Förvärv i sådant syfte behöver emellertid inte innebära att köpeskillingen är väsentligt högre än marknadsvärdet. Det behöver alltså inte finnas något samband mellan högt pris och kapital- placeringssyfte. Den föreslagna bestämmelsen om hinder mot kapitalpla- digt med en omväg över priset för att förhindra kapitalplaceringsförvärv, utan detta torde kunna göras effektivare direkt med en bestämmelse lik- nande den som i dag finns ] 4 & forsta stycket 2. Slopas prisprövningen bör man överväga att återinföra möjligheten för en förvärvare att — med fastighetsägarens medgivande söka förhands- tillstånd. vilken möjlighet togs bort i och med att prisprövningen infördes i gällande jordförvärvslag. Ett förfaringssätt med förhandstillstånd kan för- enkla många förhandlingssituationer i samband med köp och försäljning av lantbruksfastigheter. vilket i sin tur kan leda till en ökad omsättning på fastighetsmarknaden.

2.3.5 Domänverket: Domänverket tycker det är bra att prisprövningen i dess nuvarande form föreslås bli slopad. Den positiva effekt som uppnåd- des i början av lagstiftningens tillämpning har förbytts i sin motsats när marknaden funnit i olika hänseenden icke önskvärda former att undgå avslag på grund av för högt pris. Den av utredningen föreslagna prisprövningsbestämmelsen är enligt do- mänverkets mening oklar. Om avsikten är att hindra kapitalplacering är tillägget om köpeskillingen av anvisningskaraktär och bör utgå ur lagtex- ten.

2.3.6 Kammarkollegiet: Kollegiet har inget att erinra mot att principen för värdeuppskattningen ändras men vill peka på att det i praktiken kan bli svårt att i det enskilda fallet fastställa marknadsvärdet. Detta gäller i synnerhet under tiden närmast efter ikraftträdandet av den nya bestämmel- sen. Prisstatistiken bygger på uppgifter från försäljningar från en tid av mycket strikt prisreglering. Det går alltså inte att söka vägledning i den statistiken för att få en uppfattning om marknadsvärdet under former av friare prissättning. Marknadens värde ligger sannolikt i många fall avsevärt högre. Även på en marknad med en i princip fri prissättning kommer troligtvis priserna att variera kraftigt beroende inte minst på köparens subjektiva värderingar. Enligt kammarkollegiets bedömning bör bara mar- kanta individuella avvikelser stoppas på grund av prisets höjd. Särskilt om en fastighet bjudits ut till försäljning efter anbud eller på liknande sätt är det i flertalet fall uteslutet att underkänna det avtalade priset som högre än marknadsvärdet. Det borde i detta sammanhang övervägas om inte begreppet kapitalpla- cering kunde ersättas av ett annat ord som bättre anger de omständigheter som bör föranleda att förvärvstillstånd vägras. [ allmänt språkbruk torde begreppet kapitalplacering uppfattas som något positivt, fullt legitimt och från enskild synpunkt t.o.m. önskvärt handlande. Det uppdrag som rege- ringen lämnat kyrkofondens styrelse att utreda kyrkans ekonomi utgår från att kyrkans fastighetsinnehav är en av alternativa former att placera kyr- kans kapital och så måste varje ägare med krav på avkastning av sitt kapital bedöma frågan. Fastigheternas marknadspris varierar naturligen

också med hänsyn till avkastningsnivån på andra placeringar. Det är därför helt orealistiskt att i detta sammanhang bedöma ett fastighetsförvärv som något annat än en kapitalplacering.

Kammarkollegiet vill här erinra om ordalydelsen i 24 s andra stycket lagen om förvaltning av kyrklig jord och 21 55 förordningen (1971 :727) om försäljning av staten tillhörig fast egendom m.m. Om den nu föreslagna ändringen i JFL genomförs — som innebär att avkastningsvärdet ersätts av marknadsvärdet bör dessa författningar ändras på motsvarande sätt.

2.3.7 Riksrevisionsverket: Behovet av prisprövningsregler har. i likhet med vad utredningen själv konstaterar. över tiden förändrats. 1 betänkan- det föreslås en viss lättnad i prisprövningsbestämmelserna, men att möjlig- heten till ingripanden skall finnas kvar även i framtiden. 1 vilken utsträck- ning det kan finnas behov av att i vissa fall även i framtiden kunna vägra tillstånd på grund av att förvärvet är att betrakta som spekulation eller kapitalplacering här riksrevisionsverket inte tagit ställning till. Enligt riks- revisionsverkets uppfattning finns dock skäl som talar för att nuvarande prisprövning vid förvärv av jordbruksfastigheter eventuellt helt skulle kunna slopas.

2.3.8 Hovrätten för övre Norrland: Prisutvecklingen på jord- och skogs- bruksfastigheter har varit dämpad under de senaste åren. Detta förhållande har gällt även andra typer av fastigheter, som småhus och fritidshus. För dessa senare typer av fastigheter har under det senaste året skett en kraftig höjning av priserna. På samma sätt kan, om en ny högkonjunktur kommer, även priserna på jordbruks- och skogsfastigheter komma att stiga. Detta gäller speciellt skogsfastigheter där en ökad efterfrågan utomlands medför höjda virkespriser. Om priserna på jord— och skogsbruksfastigheter stiger. kan de som bor på orten få svårt att konkurrera med utomstående placera- re av kapital. Att i ett sådant läge införa spärren 50% förefaller inte att få den effekt som avses. Redan den nivån kan vara svår att konkurrera med. Dessutom föreligger det alltid svårigheter att bestämma ett marknadspris på de fastigheter som det är fråga om. Antingen bör spärren helt slopas eller också bör hindret om kapitalplacering finnas kvar utan förändringar.

2.3.9 Kammarrätten i Jönköping: Enligt förslaget till ändring av 4 så skall förvärvstillstånd inte längre vägras i angivna fall. Det får vägras. vilket innebär att prövningen blir än mera oförutsägbar. Myndigheterna får helt fritt bedöma om de vill ge tillstånd eller ej. Man kan aldrig av lagen utesluta möjligheten att få tillstånd. Man kan alltid försöka. Prisprövningen skall i sin nuvarande form slopas enligt förslaget och ersättas med en möjlighet att (enligt 4 så 4) ingripa "om det kan antas att förvärvet sker huvudsakligen för kapitalplacering på grund av att köpeskil- lingen eller annan ersättning avsevärt överstiger egendomens marknads- värde". Som skäl för att behålla denna begränsade prisprövning anförs att förvärvet skett av skatteplaneringsskäl. Kammarrätten har svårt att ge- nomskåda de skatteplaneringsskäl som kan föranleda att priser betalas som avsevärt överstiger marknadsvärdet. Om obefogade skatteplanerings- möjlighcter föreligger bör man dock i första hand ingripa mot dem och inte genom speciella prisprövningsregler.

2.3.10 Luleå tingsrätt: Utredningens olika förslag innebär sammantagna väsentlig lättnad i förvärvsvillkoren. i synnerhet för fysiska personer. Prisprövningen föreslås dock bibehållen. bortsett från avyttring enligt 16 &. Som skäl för bibehållande av prisprövningen anför utredningen inte

några skäl som hänför sig till jordbruks- och skogsbrukspolitiska eller Prop. 1986/87; 122 regionalpolitiska hänsyn, utan anför att prisprövningen behövs för att motverka spekulation eller kapitalplacering som huvudsakligen torde ske av skatteplaneringsskäl.

] och för sig kan det tänkas att prisprövningen har en viss betydelse ur regionalpolitisk synpunkt i sådana områden där det råder konkurrens mellan permanentboende och fritidsboende. men i utredningen finns inte någon redovisning som ger belägg för att så är fallet.

Tingsrätten ifrågasätter om en priskontroll. vars syfte ligger helt vid sidan av de intressen som jordförvärvslagen i övrigt vill tillgodose, bör bibehållas.

De föreslagna lättnaderna i förvärvsvillkoren kommer med säkerhet att medföra att avyttringsskyldighct enligt 16 & inträffar endast i ett litet antal fall. Det kan antagas. att personer som förvärvar en mindre jordbruks- ellcr en skogsbruksfastighet på exekutiv auktion också i allmänhet kom- mer att få tillstånd att behålla egendomen. Någon prisprövning förekom- mer inte vid förvärv på exekutiv auktion. Den prisprövning. som nu föreslås bibehållen. kan alltså lätt kringgäs genom arrangerade exekutiva auktioner. En priskontroll. som så lätt kan kringgås. bör inte bibehållas i lagstiftningen.

På grund av det anförda föreslår tingsrätten att prisprövningen slopas helt och hållet.

2.3.1] Länsstyrelsen i Kronobergs län: Ett pris på jordbruksfastigheter som är kopplat till avkastningsvärdet är positivt av flera orsaker. Bl.a. under- lättas ägarskifte av lantbruksföretag och strukturrationalisering.

Länsstyrelsen konstaterar vidare att ökade möjligheter att förvärvajord- hruksfastighet i produktionsstarka områden omkring de större tätorterna kan medföra större konkurrens och högre priser på fastigheterna till nack- del för de aktiva lantbrukarna.

Länsstyrelsen finner emellertid att ett handlingsprogram för tillämpning- en av jordförvärvslagen motverkar de negativa konsekvenserna i sådan grad att den generella prisprövningen kan slopas.

För att göra det möjligt att genomföra strukturrationaliseringar av all- mänt intresse bör en "prisprövning" tillämpas på dessa fastigheter i de fall säljare begär inlösen av fastighet. Utredningens förslag till ändring av 14 & l:a st avstyrks. I stället bör lagtexten ändras till .. annan ersättning icke obetydligt överstiger egendomens värde . .

Med den utformning jordförvärvslagen föreslås få enligt länsstyrelsens yttrande finns ej skäl att bibehålla kapitalplacering som avslagsgrund. Lagtexten i 4 & l:a st punkt 4 kan utgå.

2.3.12 Länsstyrelsen i Kalmar län: Länsstyrelsen tillstyrker ——— den ändrade formuleringen i 4 5 4 st, vilket torde innebära att lantbruksnämn- dernas prisprövning av förvärv i stort sett bortfaller.

2.3.13 Länsstyrelsen i Gotlands län: Med hänsyn till den dämpade prisut- veckling för jord- och skogsbruksfastigheter som gäller tillstyrker länssty- relsen utredningens förslag att begränsa prisprövningen.

2.3.14 Länsstyrelsen i Kristianstads län: Nuvarande 4 & upptar ett antal absoluta förvärvshinder — högt pris, kapitalplacering, rationaliseringsbe- hov, additionsförvärv och skadlig uppdelning. Utredningsförslaget innebär inledningsvis att vid dessa företeelser får tillstånd vägras i motsats till nuvarande "skall vägras". vilken ändring hälsas med tillfredsställelse. 102

Vad sedan angår förslaget om den egentliga prisprövningens avskaffan- de kan skäl resas såväl för som mot. Prisprövningen infördes i en tid då prisutvecklingen på jordbruksfastigheter ansågs medföra risker för stora genomslag på produktpriscrna och att aktiva jordbrukare skulle få svårare att förvärva familjejordbruk. En dämpning av priset på skogsmark ansågs också angelägen. Prisutvecklingen på jordbruk är nu betydligt lugnare och prisnivån torde realt ligga på 1970-års nivå. Detta kan naturligtvis tillskri- vas prisprövningens direkta och indirekta effekter men är sannolikt till större del en följd av lönsamhetsutvecklingen och förvärvarnas ökade ekonomiska medvetenhet. Jordbruksnäringens situation idag med pres- sande överskott talar ej heller för ökade priser på jordbruksmarken. Ifråga om skogsmarken kan utvecklingslinjen tänkas bli en annan då priserna i stor utsträckning följer skogskonjunkturerna men även styrs av efterfrågan på mindre och medelstora skogsfastigheter från grupper utanför de aktiva jord- och skogsbrukarna. Prisprövningen har även fått sådana följder som t.ex. medvetna överbud i anbudsförsäljningar där anbudsgivaren räknat med att lantbruksnämnden "rättar till" priset eller fall då förvärvcn även omfattat ej tillståndspliktig egendom inventarier. annan fastighet — vilken då överbetalats. Mot ett avskaffande av prisprövningen talar sådana omständigheter som att rationaliseringsverksamheten — i synnerhet ifråga om skogsmark — kan komma att försvåras med högre pris på tillskottsmar- ken, Lagens intentioner ifråga om regionalpolitiken — sysselsättning och bosättning i glesbygden kan också komma att motverkas.

Vid en sammanvägd bedömning av omständigheterna kring prispröv- ningen talar dock övervägande skäl för att den avskaffas i sin helhet. Utredningens förslag därom kan brträdas av styrelsen. Enligt förslaget skulle vidare priser som avsevärt överstiger marknadsvärdet kunna för- hindras genom att de rubriceras som kapitalplacering. Skrivningen ger vid handen att denna omständighet avsevärt för högt pris ensam blir avgörande för om förvärvet kan benämnas kapitalplacering. Utredningen har även angett att priset i sådana fall bör överstiga den normala prisnivån med mer än 50%. Styrelsen vill bestämt avvisa en sådan gräns som för hög. troligen sällan förekommande och därför utan större verkan. Enligt styrelsens mening bör någon fixerad gräns ej anges utan bedömning får ske från fall till fall beroende på ortens förhållanden och önskvärd utveckling i området. Kapitalplaceringsbegreppet bör dessutom utvidgas att även om- fatta sådana företeelser som olämplig köpare och övriga omständigheter kring förvärvet. Det finns fall då köpare satt i system att köpa upp fastighe- ter för olika från allmän synpunkt ej godtagbara, spekulativa ändamål.

2.3.15 Länsstyrelsen i Hallands län: Utredningen anser att starka skäl talar för att prisprövningen i dess nuvarande form slopas. Något nämnvärt högre pris påjordbruksmark kan inte väntas till följd därav. Länsstyrelsen delar denna uppfattning. Genom den föreslagna ändringen bibehålls dock en möjlighet att ingripa mot kapitalplacering "då köpeskillingen avsevärt överstiger egendomens marknadsvärde". Overgången från tidigare avkastningsvärde till mark- nadsvärde har inte närmare motiverats. Med tanke på att lagen nu inte lika strängt är inriktad på att skapa nya produktionsenheter kan övergången till marknadsvärde anses logisk. Sannolikt har marknadsvärde och avkast- ningsvärdc i utpräglade jordbruksområden också närmat sig till varandra. Det kan emellertid ifrågasättas om någon anknytning till priset behövs. Länsstyrelsen anser att lagrummct kan ges följande lydelse: ”4 om förvär- vet avser utvecklat eller utvecklingsbart lantbruksföretag och det kan antas att det sker huvudsakligen för kapitalplacering".

Den av utredningen angivna prisnivån återkommer också vid inlösen efter rationaliseringsavslag. Här torde den få svåra konsekvenser. Skall lantbruksnämnden ha någon möjlighet att främja rationalisering kan köpe- skillingar upp till 1.5 gånger marknadsvärdet inte accepteras. Med den ovan föreslagna ändringen av 4 54. kan l4 s" behålla sin nuvarande lydelse. Alternativt torde inlösenskyldigheten helt slopas, vilket dock av hänsyn till säljaren får anses olämpligt.

2.3.16 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Utformningen av 4 paragrafen första stycket punkt 4 förefaller mindre lämplig. Den prisprövning som lantbruks- nämnden utför kommer vanligen att resultera i att priset sänks. Skillnaden blir således att kapitalplaccraren binder ett något mindre kapital i den förvärvade fastigheten, men knappast att penningplaceringen genom pris- sänkning kan undgå beteckningen kapitalplacering.

2.3.17 Länsstyrelsen i Värmlands län: Inom stora delar av länet är ägo- strukturen inom skogsbruket otillfredsställande. Till detta kommer att fler- ägandet är utbrett och inom vissa områden växande. Dessa förhållanden försvårar ett aktivt skogsbruk. Behovet av ett fortsatt strukturrationalise- ringsarbete är stort på skogsbruksområdet. För att deltids- och fritidsjordbruket skall få den önskade positiva effek- ten på glesbygden torde krävas att det finns ett spritt nätverk av någorlun- da stora enheter som bär upp enjordbrukcts infrastruktur. Bland annat av denna anledning kvarstår ett behov av ytterligare förstärkning av vissa jordbruksfastigheter. De förbättrade förutsättningarna för nya ägarkategorier att förvärva deltidsjordbruk kan få betydelse inte bara som en förstärkning av underla- get för kombinationssysselsättningar på landsbygden. Möjligheten att komma över en lantbruksfastighet kan också underlätta rekryteringen av heltidsarbetande personal både till företag inom glesbygden och till nä- ringslivet i orter inom pendlingsavstånd. Av dessa skäl är det angeläget inte bara att bibehålla fastigheter lämpade för dessa ändamål utan även att skapa nya. Ett familjelantbruk som innefattar deltids- och fritidsjordbru- kare med ett bevarat samband mellan ägande-brukande-boende är den säkraste garantin för att resursen tas till vara och för att det även i framtiden kan skapas en levande landsbygd. För landsbygdens utveckling är det angeläget att det upprätthålls en lämplig balans mellan nya ägarkategoriers etableringsmöjligheter och ut- vecklingsmöjligheterna för dem som redan är inne i näringen. Länsstyrel- sen befarar att ett slopande av prisprövningen i så 4 kan leda till kraftiga prisstegringar som allvarligt missgynnar dem som för sin utkomst är bero- ende av fastighetens avkastningsvärde. Detta kan få olyckliga konsekven- ser för glesbygderna. Länsstyrelsen kan därför tillstyrka utredningens förslag om ändrad pris- prövning endast under förutsättning att ä 7 får ett geografiskt tillämpnings- område. enligt nedan angivna önskemål. I annat fall förordar länsstyrelsen en mindre långtgående liberalisering av prisprövningen än vad utredning- en föreslår.

2.3.18 Länsstyrelsen i Örebro län: Utredningsförslaget innebär att pris- prövningen i 4 s" slopas. Länsstyrelsen är tveksam till att prövningen helt upphör med tanke på att priserna för jordbruksfastigheter åter kan stiga. Det vore välbetänkt att behålla en möjlighet för lantbruksnämnden att kunna vägra förvärvstillstånd om köpeskillingen avsevärt överstiger egen- domens marknadsvärde.

De föreslagna bestämmelserna i l4 & om inlösenskyldighet för staten vid vägrat förvärvstillstånd enligt 4 & första stycket 1. kan få stora konsekven- ser för verksamheten med strukturrationalisering. Inlösenskyldighet gäller i princip alla fång där förvärvstillstånd vägras, om inte köpeskillingen avsevärt överstiger egendomens marknadsvärde. Inlöst egendom skall förr eller senare säljas vidare för ett normalt marknadspris. Bestämmelsen innebär att Iantbruksnämnden i praktiken inte kan vägra förvärvstillstånd enligt nämnda lagrum. om köpeskillingen överstiger marknadsvärdet med mindre än cirka 50%. Rationaliseringsverksamheten med lantbruksnämn- dens medverkan skulle därför minska avsevärt om inte särskilda medel tillskjuts för verksamheten.

Länsstyrelsen avstyrker därför ändringen i 14 å.

2.3.19 Länsstyrelsen i Jämtlands län: Enligt utredningens mening talar starka skäl för att prisprövningen i dess nuvarande form bör slopas. I stället föreslås att förvärvstillstånd får vägras med åberopande av kapital- placering om köpeskillingen överstiger egendomens marknadsvärde med mer än 50%. Enligt nuvarande lagstiftning bör förvärv i spekulations- eller kapitalpla- ceringssyfte av personer som inte avser att aktivt bedriva lantbruk förhind- ras. Detta kan ske med den så kallade kapitalplaceringsbestämmelsen. [ realiteten är det sålunda ofta fråga om en ren personbedömning. Denna möjlighet försvinner i det nya lagförslaget. För att kunna åberopa avslags- motivet kapitalplacering krävs alltid samtidigt minst 50% överpris. Länsstyrelsen har inget att erinra mot att nuvarande prisprövningsbe- stämmelse försvinner. Den har varit resurskrävande och ofta svår att tillämpa i praktiken. i synnerhet vad gäller mindre fastigheter. Mera renod- lade jordbruksfastigheter har nästan alltid legat på en prisnivå väsentligt under vad som kunnat accepteras. Vad gäller skogsfastigheter är däremot problemet annorlunda. I kombination med det nya mera liberala lagförsla- get kan prisnivåerna förväntas stiga ytterligare. Den spärr mot alltför höga priser som nu föreslås i kapitalplaceringsbestämmelsen är enligt länsstyrel- sens uppfattning inte tillräcklig, i synnerhet i de områden där de särskilda regionalpolitiska hänsynstagandena i 7 % inte är tillämpliga. Redan i 1965 års jordförvärvslag äberopades ibland kapitalplacerings- bestämmelsen som motiv för avslag vid alltför hög köpeskilling. Denna möjlighet har utvecklats i det nya lagförslaget. Länsstyrelsen anser dock att bestämmelsen bör kunna åberopas även i fall där det avtalade priset inte överstiger marknadspriset med 50%. Genom att samtidigt övergå från avkastningsvärde till marknadsvärde och dessutom tolerera ett överpris på 50% är risken uppenbar att prisnivån stiger mycket kraftigt på framför allt skogsfastigheter. Rationaliseringsarbetet kommer att försvåras eller omöj- liggöras. Personbedömningen i samband med förvärvsprövningen försvinner helt för skogsfastigheter i det nya lagförslaget. Detta är enligt länsstyrelsens uppfattning olämpligt då det alltid finns personer som på ett från samhälls- ekonomisk synpunkt sett olämpligt sätt vill spekulera i skogsbruksfastig- heter eller som har helt annan utbildning och sysselsättning. Det borde finnas möjlighet att vägra sådana förvärv. Man kommer inte åt renodlade kapitalplacerare bara genom att bedöma prisnivån. Det är också alltför lätt att arrangera en lämplig prisnivå genom att t.ex. samtidigt förvärva en rotpost.

Sammanfattningsvis anser sålunda länsstyrelsen att den föreslagna över- prisnivån om 50% är alltför hög samt att någon form av personbedömning

också skall innefattas i kapitalplaceringsbegreppet. Det bör finnas möjlig— het att ställa vissa krav på utbildning och yrkeskunskaper.

Staten föreslås även fortsättningsvis bli skyldig att lösa egendom om tillstånd vägrats med åberopande av rationaliseringsbestämmelserna. Det- ta gäller dock inte om köpeskillingen avsevärt överstiger egendomens marknadsvärde. Toleransnivån är här densamma som i fråga om kapital— placering. dvs. inlösen skall ske om inte priset överstiger marknadsvärdet med mer än 50 procent.

Länsstyrelsen finner ovanstående toleransnivå som helt oacceptabel vid inlösen. Det kan förväntas att säljaren snabbt lär sig att utnyttja denna gräns. Rationaliseringsarbetet kommer då att försvåras väsentligt eller t.o.m. omöjliggöras. Intresserade grannar är inte beredda eller har inte möjlighet att betala ett sådant pris. Alternativt måste förluster tas på jordfonden. Båda alternativen är långsiktigt sett omöjliga. Resultatet blir då också attjordfondsverksamheten kommer att reduceras drastiskt. Detta är djupt olyckligt eftersom denna verksamhet är av offensiv karaktär och ger ett mycket gott resultat.

2.3.20 Länsstyrelsen i Västerbottens län: Förslaget att ta bort prisprr'iv- ningsregeln i 4 s" 1 st tillstyrkes. Den nya och uppmjukade möjligheten att vägra förvärvstillstånd för förvärv som skett med klara överpriser, nämligen”om det kan antas att förvärvet sker huvudsakligen för kapitalplacering på grund av att köpeskil- lingen eller annan ersättning avsevärt överstiger egendomens marknads- värde" är ett steg i rätt riktning. Enligt länsstyrelsens mening borde det nu vara möjligt att helt ta bort även denna begränsning. eftersom ett av huvudsyftena med de föreslagna ändringarna är att öka utbudet av jordbruks— och skogsbruksfastigheter. Antal avslag på grund av överpriser har vidare varit lågt och prisutveck- lingen påjord- och skogsbruksfastigheter de senaste åren har varit relativt lugn. De skäl som en gång i tiden motiverade en spärregel mot överpriser är därför till stora delar nu borta. Genom att helt ta bort arbetet på lantbruksnämnderna med granskning av förvärv med överpriser skulle resurser kunna frigöras för ett aktivt arbete för att lösa strukturproblemen i länet. Frågan bör därför övervägas ytterligare i den fortsatta beredningen av förslaget om översyn av jordförvärvslagen.

2.3.2] Länsstyrelsen i Norrbottens län: Som nämnts tidigare har för högt pris som avslagsskäl använts endast i ett fåtal fall per år i Norrbottens län och kapitalplaceringsmotivet ännu mer sällan. För jordbruksdelen finns det över huvud taget inga skäl att ha en prisprövning i samband med jordförvärvsansökan. Där kommer lönsamhetskrav och investeringsbchov att styra prissättningen. För närvarande är det svårt att ens få ut taxerings- värdena på familjejordbruken och detta även i sådana fall där det finns tillgångari skog.

För att ändå ha en viss spärr mot en eventuell och oväntat kraftig prisökning på skogsfastigheter och därigenom en för aktiva brukare orimlig prisnivå kan utredningens förslag godtagas att avslag av kapitalplace- ringsskäl kan meddelas om priset överstiger det normala marknadspriset i orten med mer än 50 %.

Slopandet av prisprövningen torde inte få någon större betydelse i vårt län vare sig på prisnivån eller på handläggningen i lantbruksenheten då denna regel hittills behövt tillämpas endast i ett fåtal fall.

1 06

2.3.22 Eksjö kommun: Kommunen anser att bestämmelsen — — bör ha den innebörden att förvärvstillstånd skall vägras om det kan antas att förvärvet sker huvudsakligen för kapitalplacering på grund av att köpeskil- lingen eller annan ersättning inte obetydligt överstiger egendomens mark- nadsvärde.

Ett skäl för utredningen att föreslå förändring av prisprövningen är antagandet att prisutvecklingen på jord- och skogsbruksfastigheter nu har dämpats. Några avsevärt högre priser på jordbruksmark i allmänhet för- väntas inte. I fråga om skogsmarken framhålls att priserna bestäms av skogsindustrins betalningsförmåga för virke, som i sin tur beror på världs- marknadspriserna. De förändringar som utredningen i olika delar föreslår innebär dock att priserna på jord- och skogsbruksfastigheter sammantaget kan komma att öka i inte obetydlig utsträckning. Detta kan medföra den positiva effekten att det blir en större omsättning avjord- och skogsbruks- fastigheter. men samtidigt den negativa effekten att risken för kapitalpla- cering ökar. Den senare utvecklingen måste anses vara till stort förfång för aktivajord- och skogsbrukare.

Med hänsyn till dessa risker anser kommunen att möjligheterna att hindra förvärvstillstånd på grund av kapitalplacering bör ha en något mer restriktiv utformning. '

Enligt utredningen menas med "avsevärt överstiger egendomens mark- nadsvärde" en situation då det avtalade priset överstiger normala prisni- vån i orten med mer än 50 %. Den av kommunen föreslagna skrivningen bör i stället kunna tillämpas när priset på motsvarande sätt överstiger den normala prisnivån i orten med 25—30 %.

2.3.23 Dals-Eds kommun: Förändringen från att förvärvstillstånd skall vägras till får vägras är oacceptabel. Det ger utrymme för rättsosäkerhet och olika bedömningar från fall till fall och mellan olika handläggare. Släpper man kravet på bosättning, brukning och yrkeskunskap är prispröv- ningen en förutsättning för en aktiv landsbygdsutveckling. Men låter man de nuvarande kraven vara kvar så kan prisprövningen ha mindre betydel- se.

2.3.24 Torsby kommun: Kommunen tillstyrker förslaget att slopa prispröv- ningsregeln. men vill också understryka att det är angeläget att den spärre- gel som kommitten föreslår finns kvar i de fall förvärv kan bedömas huvudsakligen ske för kapitaIplaceringsändamål. ] praktiken kommer ju också prisprövningsregeln att vara kvar. eftersom man kan vägra förvärvs- tillstånd. om köpeskillingen eller annan ersättning avsevärt överstiger egendomens marknadsvärde. För att göra den bedömningen måste man ställa köpeskillingen för resp. förvärv i förhållande till gällande marknads- värde.

2.3.25 Ljusdals kommun: Enligt förslaget föreslås att prisprövningen i sin nuvarande form slopas. Den säges vara mycket resurskrävande och ger begränsat resultat. Om ett slopande genomföres. kräver Ljusdals kommun att åtgärder vidtages så att eventuella prisstegringar ej kan bli av storleks- ordningen 50 %. som nya lagförslaget medger.

2.3.26 Bräcke kommun: Utredningen föreslår att prisprövningen slopas. Effekterna för glesbygden totalt av denna förändring är beroende av vilka områden i landet som kommer att omfattas av s 7. Bräcke kommun föreslår därför att principerna för prisprövningen ses över särskilt. Bräcke kommun tror inte att borttagandet av prisprövningen i någon

nämnvärd omfattning kommer att påverka antalet överlåtelser av flerägda fastigheter. Undersökningar har visat att det i hög grad är de känslomäs- siga bindningarna till fastigheten som är motivet till att inte sälja och inte det ekonomiska utfallet vid en eventuell försäljning.

2.3.27 Storumans kommun: Storumans kommun har vissa farhågor inför den föreslagna uppmjukningen av prisprövningen. Erfarenheten har visat att marknaden är beredd betala betydligt högre pris för smärre jordbruks- fastigheter för fritidsändamål än det pris som är betingat av avkastnings- värde m.m. för att bibehålla fastigheten ijordbruksdrift. Utifrån samma motivering som gav en ändrad förköpslag (för att ge fast boende ett försteg före fritidshusboende) föreslår Storumans kommun att nuvarande prisprövning får behållas. i vart fall för de kommuner som regeringen utser enligt 5 7.

2.3.28 Pajala kommun: Även om de administrativa fördelarna vid föresla- gen ändring är mycket stora, så kan utredningsförslaget på den punkten inte tillstyrkas bl. a. därför att det kan antas medföra att priserna på jordbruks— och skogsfastigheter stiger kraftigt, så att lönsamheten vid förvärv väsentligt försämras. En följd av slopandet av prisprövningen blir att andra faktorer kommer att vara avgörande vid prövningen av ansökan om förvärvstillstånd. Ofta blir sysselsättningsförhållandena den viktigaste faktorn. Det kommunala inflytandet kommer enligt förslaget att bli mycket stort. Med den konstruk- tionen så blir det i praktiken kommunerna som sätter pris på fastigheterna vid försäljningar om flera intressenter av olika kategorier uppträder. Detta ställer stora krav på beslutsfattare i kommunerna.

2.3.29 Sveriges industriförbund: lndustriförbundet anser att prisprövning- en kan slopas helt eftersom den inte längre fyller någon rimlig funktion i förhållande till skogsbruket.

2.3.30 Lantbrukarnas riksförbund: Lantbrukarnas riksförbund delar utred- ningens uppfattning att en uppmjukning av nuvarande prisprövning är motiverad. Ett skäl är att förhållandena i dag är annorlunda än under 1970- talet då fastighetspriserna var starkt stigande. Prisprövningen har även i enskilda fall lett till svårigheter att få ett rättvisande värde. Prisutveckling- en på jordbruksföretag är emellertid beroende på om det är fråga om ett mindre lantbruksföretag, en skogsfastighet eller ett större jordbruk. Sär- skilt rena skogsfastigheter har normalt en högre prisnivå. Om utredningens förslag vad gäller kraven på förvärvaren. ökade möjlig- heter för virkesförädlande företag på orten att förvärva skogsmark och föreslagen förändring av rationaliseringsbestämmelsen genomförs kan konkurrensen mellan olika förvärvarkategorier förväntas öka kraftigt. Ut- redningen har inte beaktat konsekvenserna av detta. Lantbrukarnas riks- förbund konstaterar att enskilda som avser att försörja sig helt eller delvis på jord- och skogsbruk hamnar i ett omöjligt konkurrensläge jämfört med andra förvärvarkategorier. Dessa förvärvarkategorier har ofta finansiellt och skattemässigt en bättre ställning. Utredningen har preciserat vad som menas med att fastighetens pris avsevärt överstiger egendomens marknadsvärde till de fall då pn'set över- stiger den normala prisnivån på orten med mer än 50 %. Lantbrukarnas riksförbund vill bestämt invända mot denna precisering och enligt förbun- dets uppfattning måste kommande proposition ta avstånd från denna prin- cip. Eljest blir prisprövningen en ren nullitet. Enligt Lantbrukarnas riks-

förbunds uppfattning leder sådana prisökningar som det här kan bli fråga om till en oönskad effekt både från allmän och enskild synpunkt. En kraftig prisökning försvårar att utveckla befintliga lantbruksföretag och kan leda till allvarliga följdverkningar för nyetablering inom lantbruket särskilt med hänsyn till jordbrukets lönsamhetsproblem. Högre fastighetspriser påver- kar prisutvecklingen för jord- och skogsbrukets produkter. Fastighetspri- serna måste enligt Lantbrukarnas riksförbunds uppfattning hållas på en nivå som följer den allmänna prisutvecklingen i samhället.

Den föreslagna uppmjukningen av prisprövningen riskerar även att få allvarliga konsekvenser för arrendatorer. l konkurrens med andra intres- senter har arrendatorn svårt att nå en prisöverenskommelse som medger förutsättningar för en lönsam jordbruksproduktion.

Den föreslagna sammankopplingen mellan prisprövning och kapitalpla- cering kan inte tillstyrkas av Lantbrukarnas riksförbund. Lagtexten blir otydlig och försvårar tillämpningen. Enligt Lantbrukarnas riksförbunds uppfattning måste kapitalplaceringsavslag och prisprövning vara skilda sätt att meddela förvärvshinder.

Lantbrukarnas riksförbund föreslår att prisbedömningen i å 4:l nuva- rande jordförvärvslag får följande lydelse: "om köpeskillingen eller annan ersättning uppenbart överstiger egendomens värde".

2.3.3] Svenska cellulosa- och pappersbruksföreningen: Utredningen före- slår att tillstånd får vägras om köpet kan karaktäriseras som kapitalplace- ring. Som kännetecken för en sådan kapitalplacering föreslår utredningen att priset skall användas. Där sägs att om priset avsevärt överstiger mark- nadsvärdet antas förvärvet ske huvudsakligen för kapitalplacering och tillstånd får vägras. Vi anser detta ologiskt. Att priset är högt behöver naturligtvis inte betyda att köpet är en kapitalplacering. I själva verket är det väl rimligare att tro att kapitalplacering är ett viktigare motiv när priset är lågt. Vi anser att prisprövningen för skogsfastigheter och för kombinera- de fastigheter i skogsdominerade bygder helt kan slopas. Risken för att spekulation och skatteplaneringsmotiv skall driva upp priserna på skogs- fastigheter bör inte överdrivas och bör dessutom i princip motverkas på andra sätt än genom att gå omvägen via jordförvärvslagen.

2.3.32 Landsorganisationen i Sverige: LO stöder att prisprövningen i dess nuvarande form slopas. Eftersom prisutvecklingen påjordbruksfastigheter nu är lugnare än på 1970-talet är förslaget motiverat. Genom att slopa prisprövningen för skogsfastigheter kommer omsättningen av dessa troli- gen att öka. En omsättningsökning är positiv eftersom den erfarenhetsmäs- sigt främjar ett aktivt skogsbruk.

2.3.33 Svenska bankföreningen: Bankföreningen vill — — — peka på den något oegentliga utformningen av den föreslagna 4 %$ 4 ijordförvärvslagen. Bestämmelsen tar sikte på det förhållandet att köpeskillingen eller annan ersättning i ett visst förvärv överstiger egendomens marknadsvärde. Efter- som marknadsvärdet på ett objekt generellt sett är just vad objektet kan inbringa vid en försäljning. är bestämmelsen oklar. Prövningen måste i så fall i stället göras med utgångspunkt från. inte marknadsvärdet, utan något annat värde som myndighet vill ställa upp. Det är emellertid just den formen av prisprövning som enligt förslaget nu skall överges. Bankföre- ningen anser därför. med hänvisning till motiven i depanementspro- memorian. att den nämnda bestämmelsen bör utgå. Annars bör den formu- leras om. men då står också klart att liberaliseringen av prisprövningen inte blir så långtgående som det i förstone vill synas.

1 09

2.3.34 Svenska sparbanksföreningen: Nu gällande bestämmelser i 4 & om prisprövning har fått en tillämpning som knappast varit avsedd, delvis beroende på den prisutveckling på jordbruksfastigheter som av olika skäl ägt rum efter lagens tillkomst. Kraftigt höjd räntenivå och svag lönsamhet i jordbruket är bidragande orsaker till denna utveckling. Genom den mycket snäva tolkning av lagen som tillämpats på denna punkt har problem upp- stått. En reform är därför angelägen. Det är samtidigt ett allmänt intresse att priset på jordbruksfastigheter — särskilt de av familjelantbrukstyp — inte stiger snabbare än den allmänna prisutvecklingen. Utredningen föreslår att nuvarande regel om prisprövning slopas. ] stället föreslås att förvärvstillstånd får vägras vid förvärv för kapitalpla- cering i de fall köpeskillingen eller annan ersättning avsevärt överstiger egendomens värde. Spekulationsförvärv avser oftast skogsfastigheter och sker som ett led i skatteplanering. Den föreslagna bestämmelsen torde därför inte få någon påtaglig betydelse för prisutvecklingen på vanliga jordbruksfastigheter. Enligt Sparbanksföreningens mening innebär inte utredningsförslaget i denna del någon större risk för en icke acceptabel prisstegring på jord- bruksfastigheter. Föreningen kan därför tillstyrka den föreslagna bestäm- melsen.

2.3.35 Sveriges allmänna hypoteksbank: Hypoteksbanken ansluter sig till utredningens uppfattning att några starka skäl för att bibehålla nuvarande bestämmelser om prisprövning inte torde föreligga. Den av utredningen föreslagna formuleringen att ett förvärv skall anses ske huvudsakligen för kapitalplacering i de fall där köpeskillingen avsevärt överstiger egendomens marknadsvärde är något egendomlig. Att man be- talar ett för högt pris. visar i allmänhet inte att syftet är att göra en förmånlig kapitalplacering utan snarare motsatsen. Som framgår av utredningen är det endast 30 procent av gårdsöverlåtel- serna som blir föremål för förvärvsprövning. Vidare torde lönsamheten inomjordbruket bli pressad under den framtid som nu är möjlig att förutse. Mot denna bakgrund är Hypoteksbanken närmast benägen att ifrågasätta om en prisprövning över huvud taget är motiverad i fortsättningen.

2.3.36 GleSbygdsdelegationen: Delegationen är i grunden positiv till utred- ningens förslag. Vad gäller den föreslagna ändringen av & 4 om kapitalpla- cering och högt pris. Vi anser emellertid att det här kan uppstå osäkerhet om skillnader i lagens tillämpning i landets olika delar. Den föreslagna uppmjukningen av nuvarande prisprövning kommer troligtvis att leda till en allmän prisökning som kan medföra svårigheter för lantbruk under utveckling, främst då rörande viktiga kompletteringar av skogsmark. Ef- fekterna för glesbygden totalt av denna förändring är beroende av vilka områden i landet som kommer att omfattas av & 7. Delegationen vill mot denna bakgrund föreslå att principerna för prisprövningen blir föremål för en särskild översyn.

2.3.37 Småbrukare i Väst: Vi tillstyrker helt att prisprövningen tas bort då den endast använts för att hålla nere priset så att de stora gårdarna kunnat köpa billig tillskottsmark. Med kravet på bo- och brukningsplikt gynnas de som vill ägna sina krafter åt att ge liv åt bygden. Deras egen vilja att bosätta sig på gården blir då i sig själv en konkurrensförmån. Det tycker vi är riktigt.

2.3.38 Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund: Utredningens förslag tillstyrkes med stor tvekan. Stor risk föreligger för att andra intres— sen än den aktive jordbrukaren kommer att uppträda som köpare och därmed genom prishöjningar på fastigheter ytterligare försämra möjlighe- terna att få lönsamhet på jordbruken. Vi förutsätter att om förslaget ge- nomförs utvecklingen följs med stor uppmärksamhet och att åtgärder vidtages därest utvecklingen blir den som vi befarar.

2.3.39 Sveriges jordbruksarrendatorers förbund: SJA ser det som en trygg- het för det samlade svenskajordbruket och därmed för konsumenterna att det finns en prisprövning på jordbruksfastigheter. Med den föreslagna ändringen av jordförvärvslagen ä 4 ”'om det kan antas att förvärvet sker huvudsakligen som kapitalplacering på grund av att köpeskillingen eller annan ersättning avsevärt överstiger egendomens marknadsvärde" (i texten är det sedan nämnt att med avsevärt menas 50 % över marknadsvärdet) kommer marknadsvärdet (ortens pris) att bli flytande och successivt kunna öka med tiden. Andra förhållanden (förmö— genhetsbildning och skattefrågor) kommer att styra prissättningen. Den 1 januari l986 trädde lagen om arrendatorers rätt att förvärva arrendestället i kraft (SFS l985:658). Lagen är avsedd att ge ett skydd för arrendatorn för den händelse att fastigheten som han brukar kommer att försäljas. Om denna nu aktuella lagändring skulle införas är det ingen arrendator som i fortsättningen kan förvärva arrendestället på för jordbruket rimliga villkor. Att arrendatorerna nu med lagstiftningens hjälp skall ytterligare tryckas tillbaka av kapitalstarka privatpersoner eller sågverksbolag. det stämmer inte med målsättningen att sambandet ägande och brukande skall stärkas. Arrendatorerna som yrkesskickliga näringsutövare måste inom ramen för arrendefastighetens avkastningsvärde ges möjlighet att förvärva fastighe- ten. SJA förutsätter att denna typ av fastigheter även i fortsättningen kom- mer att prisprövas enligt i huvudsak samma regler som idag gäller.

2.3.40 Sveriges jordägareförbund: Förbundet anser. att prisprövningen i sin helhet kan slopas. Om prisprövningen ändå anses böra finnas kvar, bör lagtexten ges en annan formulering än den föreslagna. Att ett förvärv med den av utred- ningen föreslagna formuleringen anses ske huvudsakligen för kapitalpla- cering i de fall där köpeskillingen avsevärt överstiger egendomens mark- nadsvärde, ter sig egendomligt för normalt språkbruk. Att man betalar ett för högt pris. tyder inte på att syftet är att göra en förmånlig kapitalpla- cering utan motsatsen. Det torde räcka med att föreskriva. att förvärvstill- stånd får vägras om köpeskillingen eller annan ersättning avsevärt över- stiger egendomens marknadsvärde.

2.3.41 Sveriges skogsägareföreningars riksförbund: Punkt 4 innehåller för— slag till nya regler för prisprövning. ] nuvarande lag finns motsvarande bestämmelser i punkterna I och 2. Förslaget innebär en mycket långtgåen- de uppmjukning av nti gällande regler. SSR kan acceptera den föreslagna förändringen endast under förutsättning att vårt förslag till lydelse av så 5 (ang. juridiska personers förvärv) till fullo beaktas.

2.3.42 Sågverkens råvaruförening: Likaså anser Råvaruföreningen det vara positivt att den generella prisprövningen slopas. Lagförslaget före-

slår. att endast priser som avsevärt överstiger egendomens marknadsvärde ("med avsevärt menas av förslagstexten att döma 50 ”fl) skall vara diskvalifi- cerande.

Mot bakgrund av de relativt förmånliga taxeringsvärdena på skogsmark jämfört med marknadspriserna förstår Råvaruföreningen bevekelsegrun- derna för utredarens förslag, men viser svårigheteri den praktiska bedöm- ningen av egendomens marknadsvärde. Skogstillstånd. boniteter och ål- dersfördelningar varierar kraftigt på fastigheter i samma område.

Utredaren föreslår, att egendomens marknadsvärde och inte avkast- ningsvärdet skall läggas till grund för bedömningen om spekulativt över- pris är förbanden eller ej. Råvaruföreningen anser, att förslaget är bättre än nuvarande regler men ser svårigheter att korrekt ange en fastighets mark- nadsvärde, annat än vad köparna är villiga att betala.

2.3.43 Trädgårdsnäringens riksförbund: Förbundet kan också tillstyrka utredningens förslag om att slopa det egentliga prisprövningsförfarandet och att prisprövningen istället inriktas på att förhindra sådana förvärv som huvudsakligen sker för kapitalplacering eller som spekulation.

2.3.44 Svenska kyrkans centralstyrelse: Utredningens förslag tillstyrkes. Centralstyrelsen vill emellertid peka på de utomordentligt svåra avväg- ningar och bedömningar som är och har varit förenade med frågan om ett förvärvs karaktär av kapitalplacering. Den av en omfattande reglering starkt styrda jord- och skogsbruksnäringen skulle enligt centralstyrelsens uppfattning inte förlora på om marknadskrafterna finge ett naturligare och mer vidgat spelrum än hittills varit fallet. Näringens allmänna ekonomiska förutsättningar skulle då säkerligen — liksom på andra näringsområden enkelt reglera prismekanismerna i utbud och efterfrågan, utan mer drama- tiska förändringar i — i detta sammanhang — negativ riktning. Den före- slagna riktpunkten 50% över den normala prisnivån — torde därför i långa stycken komma att te sig illusorisk.

2.4 Förvärvshinder på grund av att fastigheten behövs för jordbrukets eller skogsbrukets rationalisering

2.4.1 Lantbruksstyrelsen: Fastighetsstrukturen har sin grund i 1800-talets skiftes- och jorddelningsregler. Den uppvisar därför stora brister i förhål- lande till dagens tekniska och ekonomiska krav vid ett aktivt utnyttjande av jordbruks- och skogsmark. Rationaliseringsaspekten har därför alltid haft stor tyngd i jordförvärvslagarna. Stora förbättringar av fastighets- strukturen har också kunnat nås under efterkrigstiden. Lagstiftningen har varit inriktad på såväl storleksrationalisering som arronderingsförbättring. 1 det första fallet har främst eftersträvats att bygga upp och vidmakthålla rationella familjeföretag, som kan ge brukaren heltidssysselsättning. Utredningens förslag innebär att förvärvstillstånd får vägras endast om det är av allmänt intresse att egendomen tas i anspråk förjordbrukets eller skogsbrukets rationalisering. Anknytningen mellan allmänt intresse och rationaliseringsaspckten finner styrelsen riktig. Innebörden av begreppet allmänt intresse anser styrelsen bör preciseras i länsvisa program förjord- och skogsbruket. Denna fråga berörs närmare under avsnitt 5.7. Begreppet allmänt intresse kommer även att preciseras i den praxis som utbildas genom lantbruksstyrelsens och regeringens beslut i olika ärenden. Genom förslaget ges rationaliseringsaspckten en mindre tyngd än i tidi- gare lagar. Uppbyggandet av rationella enheter får enligt förslaget ske på

enskilda initiativ och praktiskt taget utan stöd i den jordpolitiska lagstift- ningen. Styrelsen kan acceptera utredningens motiv för detta. Styrelsen konstaterar dock med tillfredsställelse att redan etablerade enheter av familjejordbrukskaraktär genom förslaget även fortsättningsvis erhåller jordpolitiskt stöd att vidmakthålla och anpassa företaget efter den tekniska och ekonomiska utvecklingen.

Styrelsen konstaterar också med tillfredsställelse att behovet av arron- deringsförbättring även fortsättningsvis skall beaktas. Som utredningen påpekar finns stora områden inom skilda delar av landet. som är i stort behov av arronderingsförbättrande åtgärder, så att markens produktions- förmåga kan tas tillvara på ett ändamålsenligt sätt. Behovet av sådana åtgärder är i första hand koncentrerade till skogsmarken i vissa bygder. Styrelsen anser det emellertid viktigt att arronderingsinsatser inte knyts enbart till dessa områden. Det är enligt styrelsens mening önskvärt att även enstaka mindre. men angelägna. arronderingsförbättringar kan göras med stöd av jordförvärvslagens rationaliseringsbestämmelse. Detta gäller särskilt skogsfastigheter. där arealen ofta är för liten i förhållande till vad som är önskvärt med hänsyn till den tekniska utvecklingen.

2.4.2 Skogsstyrelsen: Skogsstyrelsen har redan under avsnittet som be- handlar syftet med lagen markerat tveksamhet till den nedtoning av lagens rationaliseringssyfte som utredningens förslag innebär. Enligt Skogsstyrel- sens uppfattning bör en viktig utgångspunkt vara att landets markresurser utnyttjas rationellt. När det gäller skogsbruket har genom såväl utredning- ar som genom forskning visatsatt det finns strukturella hinder mot en rationell skogsproduktion. Möjligheterna att åstadkomma förbättringar har hittills varit begränsade bl. a. därför att ca tre fjärdedelar av alla överlå— telser inte prövas enligt jordförvärvslagen. Utredningens förslag innebär att man i stor utsträckning. framför allt när det gäller skog. skulle avstå från ingripanden av rationaliseringsskäl också för den fjärdedel som utgör den fria marknaden. Enligt utredningens uppfattning bör man med lagens hjälp styra förvär- ven så att ett effektivt skogsbruk främjas endast i de områden som har den svåraste ägosplittringen. Enligt Skogsstyrelsens uppfattning bör strävan i stället vara att en så stor del av produktionen som möjligt sker på rationellt sätt. Enligt Skogsstyrelsens uppfattning är det angeläget att små fastigheter som uppenbarligen inte kan drivas rationellt ur produktionssynpunkt blir föremål för storleksrationalisering. I särskilt hög grad gäller detta fastighe- ter som är uppdelade på många små skiften och/eller har olämplig skiftes- form. För dessa skogsmarksarealer finns det fortfarande behov av stor- leksrationalisering och arronderingsförbättring som i första hand syftar till att åstadkomma behandlingsenheter som medger rationell brukning. Det är också önskvärt att även framgent kunna förstärka utvecklingsbara företag som har för litet arealunderlag. Det bör därför finnas möjligheter även i fortsättningen att i viss utsträckning bedriva en successiv strukturrationali- sering även i andra delar av landet än de som nämns i utredningen. En fråga som utredningen inte har tagit tipp är hur de föreslagna föränd- ringarna kommer att påverka lantbruksnämndernas aktiva inköps- och försäljningsverksamhet. Enligt strukturutredningen har denna verksamhet visat sig vara ett av de effektivaste instrumenten vid strukturrationalise- ring. Enbart under den senaste femtonårsperioden har nämnderna köpt ca 556000 ha åker- och skogsmark och sålt ungefär lika mycket. Under de senaste åren har nämndernas inköp uppgått till ca | 000 per år och antalet försäljningar har uppgått till mellan 1 500 och 2000 per år. Förutom frivilli—

ga överlåtelser via "hembud". förvärvar lantbruksnämnderna fastigheter efter vägrade förvärvstillstånd. Dessa fastigheter är så gott som undantags- löst rationaliseringsfastigheter. Vidare finns det vissa möjligheter att innan en förvärvsansökan slutligt prövas träffa frivillig överenskommelse med den sökande att avstå eller byta bort mindre och/eller dåligt arronderade skiften.

Utredningens förslag kan förväntas innebära både minskad strukturra- tionalisering och minskade möjligheter att bygga upp en markreserv på det sätt som hittills har skett. Tillgången till en markreserv har visat sig vara av stort värde för att genomföra både större omarronderingsprojekt och för att genomföra markbyten. Utredningen har inte tagit upp frågan om det är önskvärt att bedriva motsvarande verksamhet i framtiden och hur den i så fall bör organiseras.

Med hänvisning till vad som har anförts ovan anser Skogsstyrelsen att rekvisitet "allmänt intresse" i den föreslagna lagregeln bör förses med tillämpningsanvisningar, om den införs, som innebär en mindre snäv tolk- ning än den söm utredningen har redovisat. Alternativet är att behålla nu gällande bestämmelse och istället göra den översyn av anvisningarna som anses påkallad och som ryms inom ramen för nuvarande lagstiftning.

2.4.3 Statens lantmäteriverk: Utredningens förslag innebär att förvärvstill- stånd får vägras om det är av allmänt intresse att egendomen tas i anspråk för jordbrukets eller skogsbrukets rationalisering. [ skälen har utredaren exemplifierat med vad som ska anses vara allmänt intresse. Sådant intres- se finns enligt utredaren främst i bättre jordbruksbygder eller där bruka- rens företag är beroende av arrendemark som förvärvats av annan än arrendatorn. Därutöver anses allmänt intresse för rationalisering inte före- ligga annat än inom områden med mycket dålig arrondering och där ge- nomgripande fastighetsreglering genomförs eller väntas genomföras inom överskådlig tid. LMV får här hänvisa till vad som anförts tidigare i detta yttrande (avsnitt 5.1). Det bör i vissa situationer kunna betraktas som ett allmänt intresse att små och dåligt arronderade fastigheter, särskilt skogsfastigheter. förbätt- ras. Sådana fastigheter är inte enbart koncentrerade till områden där genomgripande fastighetsregleringar är aktuella. Det kan också vara ett allmänt intreSse att t.ex. kunna förstärka utvecklingsbara enheter med jordbruks- och skogsmark i skogs- och mellanbygder.

2.4.4 DomänVerket: Domänverket tillstyrker utredningens förslag. Be- stämmelsen är kortfattad men det avsedda materiella innehållet är uttryck för en ny inriktning av jordförvärvslagstiftningen med ett avsevärt större utrymme för enskilda initiativ —— det skall bli möjligt att bilda deltidsjord- bruk och andra företag som alternativ till familjejordbruket. en ny syn på sambandet mellan jordbruket och skogsbruket m.m. Enligt domänverkets mening vore det att föredra om detta kunde direkt avläsas i lagtexten. Alternativet är att på annat sätt klargöra vad som avses med "allmänt intresse” — utredningen har valt denna lösning.

2.4.5 Kammarkollegiet: De ändrade förutsättningarna för jordbruket och skogsbruket som belyses i utredningen synes dock leda till ett minskat behov från rationaliseringssynpunkt av fastighetsbildningsåtgärder vid för- värv. Det bör medföra att i framtiden större hänsyn i dessa sammanhang tas till församlingsindelningen. Ändringen av 4 &, enligt vilken förvärvstill- stånd får vägras av rationaliseringsskäl endast om det är av allmänt intres- se. bör medföra den konsekvensen att tillståndsmyndigheten endast om

det är av allmänt intresse får med stöd av 11 & förelägga förvärvaren att ansöka om fastighetsbildning som medför ändring av kommun- eller för- samlingsindelningen. ] andra fall står det naturligtvis förvärvaren fritt att självmant söka ändring i fastighetsindelningen enligt gällande lagstiftning.

2.4.6 Hovrätten för övre Norrland: Svårigheter kommer med all säkerhet att uppstå när det gäller att avgöra vad som skall anses vara av allmänt intresse och vilket allmänintresse som i så fall har företräde. Frågan bör närmare belysas.

2.4.7 Luleå tingsrätt: Tingsrätten tillstyrker utredningens förslag till ändra- de bestämmelser. I huvudsak har tingsrätten inga invändningar mot utred- ningens överväganden om i vilka situationer förvärvshinder framdeles skall anses föreligga på grund av att fastigheten behövs för jordbrukets eller skogsbrukets rationalisering. Utredningen anför emellertid, att det kan finnas omständigheter som gör det befogat att i syfte att förbättra arronderingen vägra tillstånd till förvärv av relativt småjordbruksfastighe- ter. Tingsrätten delar inte denna uppfattning. Om det av tekniska skäl inte anses möjligt att undantaga de minsta jordbruksfastigheterna från för- värvsprövningen. bör dessa fastigheter i vart fall få en generös behandling vid prövningen.

2.4.8 Länsstyrelsen i Stockholms län: Utredningen föreslår att förvärvstill— stånd får vägras om det är av allmänt intresse att egendomen tas i anspråk förjordbrukets eller skogsbrukets rationalisering. Begreppet "allmänt intresse" har av naturliga skäl inte getts någon exakt definition i utredningen. Det bör enligt länsstyrelsens mening vara möjligt att tillämpa bestämmelsen allt efter de skilda förutsättningarna i olika delar av landet. Rationalisering kan avse dels storleksrationalisering, dels förbättring av brukningsenheternas arrondering. Rationalisering i form av arronderingsförbättringar torde i Stockholms län vara viktigast. medan behovet av storleksrationalisering inte är lika framträdande. Det kan dock fortfarande finnas behov att förstärka vissa lantbruksföretag. Sådana förstärkningar torde bli aktuella främst om be- fintliga byggnader och anläggningar ger utrymme för arealtillskott. Bättre utnyttjande av redan gjorda investeringar bör vara ett allmänt intresse. Enligt utredningens förslag skall det bli lättare att få tillstånd att förvärva mindre jordbruk som är avsedda att drivas som deltidsjordbruk. Denna frihet skall dock enligt utredningen vara inskränkt bl. a. i de bättre jord- bruksbygderna där fortsatt storleksrationalisering bör främjas och inom områden där uttalat behov av arronderingsförbättring finns. I Stockholms län finns stora områden därjordbruksintressena är begrän- sade. Redan med nuvarande lagstiftning finns där i praktiken relativt stora möjligheter att få förvärva jordbruksfastigheter för deltidsjordbrukare. Dessa möjligheter ökar med förslaget. Tilljordbruksfastigheterna hör van- ligtvis skogsmark. ofta fördelad på flera markområden. Det torde i många fall vara så att denna skogsmark med fördel skulle kunna läggas till redan etablerade enheter. Därmed kan man ej sällan förbättra arronderingen i skogsmarken vilket kan göra skogsproduktionen lönsammare. Det kan också vara ett regionalpolitiskt intresse att förbättra någon etablerad 'en- het. inte minst då syftet med fastighetsförvärvet i huvudsak är bosättning för fritidsändamäl bör skogsmarken ofta hellre överföras till annan enhet med skog. Allmänintresset att rationalisera skogsbruket bör i sådana fall ofta kunna ge anledning till förhandling med förvärvaren om att avstå från att köpa hela eller delar av skogsmarken.

2.4.9 Länsstyrelsen i Östergötlands län: Länsstyrelsen delar utredningens uppfattning att deltidsjordbrukare och fritidsjordbrukare bör ges större möjligheter att förvärva s.k. icke utvecklade eller icke utvecklingsbara fastigheter. Härigenom kan i viss mån sysselsättning och boende stärkas i glesbygderna. Sådana förvärv kan underlättas som en följd av utredning- ens förslag om att nuvarande bestämmelse om avslag i rationaliserings- syfte ändras så att tillstånd får vägras endast om det är av allmänt intresse att egendomen tas i anspråk för rationalisering.

2.4.10 Länsstyrelsen i Kalmar län: Länsstyrelsen tillstyrker förändringen i 4 & 1 st som innebär att det måste vara ett allmänt intresse att ta i anspråk egendom förjordbrukets eller skogsbrukets rationalisering för att förvärvs- tillstånd skall kunna vägras. Detta bör underlätta förvärv av deltids- och fritidsjordbruk i större omfattning än för närvarande. Länsstyrelsen vill dock peka på att det kan uppstå svårigheter att klarlägga, när ett allmänt intresse föreligger.

2.4.1] Länsstyrelsen i Gotlands län: Den förändring som föreslås av 4 & jordförvärvslagen kommer att leda till att personer intresserade av deltids- jordbruk får väsentligt vidgade möjligheter att förvärva mindre jordbruk. en förändring som länsstyrelsen tillstyrker. Befolkningsunderlaget i gles- bygden kan bibehållas. Lantbrukarnas länsförbund understryker dock i sitt yttrande att det fortfarande föreligger rationaliseringsbehov av jordbruket inom vissa områden och att tillämpningen måste bli flexibel med hänsyn till detta. Länsstyrelsen delar denna uppfattning. Även om det, sett från behovet av livsmedelsproduktion. finns ett överskott på ca 400000 ha i landet får detta ej leda till att strukturrationaliseringen för de utvecklings- bara och utvecklade jordbruksföretagen avstannar. Arrondcringen bör förbättras och genomförda investeringari byggnader och markanläggning- ar bör på dessa företag genom arealkompletteringar kunna komma till bättre utnyttjande.

2.4.12 Länsstyrelsen i Blekinge län: — — Vidare tillstyrker länsstyrelsen den förändring som innebär att om förvärvstillstånd skall vägras måste det vara ett allmänt intresse att fastighet tas i anspråk för jordbrukets eller skogsbrukets rationalisering. Denna förändring bör underlätta förvärv av deltids— och fritidsjordbruk. vilket kan få positiva effekter för befolknings- underlaget och servicen iglesbygden.

2.4.13 Länsstyrelsen i Kristianstads län: Förslaget innebär att tillstånd får vägras om det är av allmänt intresse att egendomen tas i anspråk för jord- eller skogsbrttkets rationalisering. Frågeställningen ijämförelse med gäl- lande lag är då vad som ryms i begreppet allmänt intresse. Inledningsvis vill styrelsen understryka att lagrummet utgör ett av de viktigaste medlen ijordbrukspolitiken när det gäller att påverka strukturut- vecklingen ijord- och skogsbruket såväl vad avser egentlig storleksratio- nalisering som företagens arrondering. Utredningar som gjorts inom lant— brttksnämnden ger inte stöd för påståendet att lagstiftningens tillämpning på denna punkt skulle i någon nämnvärd utsträckning ha verkat försvåran- de för personer att i länet förvärva mindre jordbruk som deltidsföretag. Avslagen har i stor utsträckning gällt obebyggda fastigheter. Styrelsen kan hålla med utredningen om att behov ej kan anses föreligga att med omfat- tande ätgärder bygga upp ytterligare företag, som kan ge sin brukare huvudsaklig sysselsättning och försörjning. Däremot bör det ses som ett starkt intresse att befintliga sådana företag vidmakthålles och bereds möj-

ligheter att t.ex. genom tillskottsförvärv kunna följa med i den tekniska och ekonomiska utvecklingen. Det kan också av sysselsättningsskäl vara angeläget att enstaka nya utvecklingsbara företag byggs upp. På samma sätt bör det vara ett allmänt intresse att dessa företag genom arronderings- förbättringar kan ta tillvara de rationaliseringsvinster detta kan medföra. Styrelsen delar inte utredningens mening att ingripande i arronderingsför- bättrande syfte bör ske endast i områden där genomgripande fastighetsreg— leringar väntas komma att ske eller där lantbruksnämnden genom förvärv av mark planerat en omfattande omarrondering. Med ett sådant synsätt bortfaller i princip alla möjligheter till arronderingsförbättringar av det sydsvenska slättjordbruket.

Styrelsen ställer sig i vissa stycken också frågande till utredningens förslag att tona ner den skogliga strukturrationaliseringen. Under senare år har från olika håll hävdats att den skogliga strukturrationaliseringen bör prioriteras och att avverkningama måste intensifieras i syfte att trygga råvaruförsörjningen till skogsindustrin. Det torde vara ett känt faktum att strukturrationaliseringen ökar avverkningstakten och -vol_vmen. Det fram- står därför inte som ett allmänt intresse att tona ner denna rationaliserings- verksamhet. Styrelsen kan emellertid hålla med utredningen om att tvångs- ingripande vars åsyftade resttltat ej ger några påtagliga förbättringar ifråga om fastighetsutveckling och sysselsättning inte bör ske.

2.4.14 Länsstyrelsen i Hallands län: Nuvarande bestämmelser har inriktats dels på att åstadkomma en storleksrationalisering. dels på att förbättra arronderingen. Härigenom främjas en effektiv produktion och uppbyggnad av företag som ger brukaren heltidssysselsättning. Storleksrationalisering och svårigheten att förvärva mindre jordbruk anses å andra sidan ha bidragit till minskning av befolkningsunderlaget i glesbygden. Den genomförda rationaliseringen och produktivitetsökningen har lett till att det idag finns ett överskott på ca 400000 ha åker, om livsmedelspro- duktionen skall begränsas till att svara mot den lönsamma efterfrågan på jordbruksprodukter. Även beträffande rationalisering i skogsmarken vill utredningen ifrågasätta om tvångsingripande enligt jordförvärvslagen skall finnas. eftersom det har visat sig svårt att bygga upp tillräckligt stora enheter. Möjligheter till rationellt skogsbruk kan främjas på annat sätt än genom ingripande enligtjordförvärvslagen. Med dessa motiveringar föreslår utredningen att ingripande med stöd av jordförvärvslagen skall ske endast när det är av allmänt intresse att egen- domen tas i anspråk förjordbrukets eller skogsbrukets rationalisering. Den föreslagna ändringen tillstyrks. Indirekt torde den aktualisera någon över- siktlig planläggning ungefär på det sätt som strukturutredningen föreslog, SOU 198327].

2.4.15 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Enligt länsstyrelsens uppfattning bör 4 paragrafen första stycket punkt 1 utformas så att lantbruksnämnden på samma sätt som i dag har möjlighet att komma åt dåligt arronderade åker- och skogsskiften. I åtskilliga av de tillståndsärenden där f.n. förvärvstill- stånd slutligen beviljas lämnas tillståndet först sedan köparen till lant— bruksnämnden försålt vissa mindre skogs- eller åkerskiften. som med hänsyn till arronderingen bör föras samman med intilliggande fastigheter. Länsstyrelsen befarar att innebörden av den införda bestämmelsen "all- mänt intresse" kommer att tolkas så att den minskar lantbruksnämndens möjligheter genomföra de beskrivna arronderingsförbättringarna.

2.4.16 Länsstyrelsen i Örebro län: l den nya lydelsen av 4 5 första styc- ket 1 anges att förvärvstillstånd får vägras om det är av allmänt intresse att egendomen tas i anspråk förjordbrukets eller skogsbrukets rationalisering. Det allmänna intresset bör konkretiseras i ett länsprogram. i vilket särskil- da områden utpekas där rationaliseringsbehovet är stort. När den samord- nade Iänsförvaltningen kommer till stånd. skapas möjligheter att väga samman jordbrukets, skogsbrukets och regionalpolitiska intressen till en gemensam målsättning, som antas av länsstyrelsen.

2.4.17 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Av den i utredningen föreslagna rationaliseringsbestämmelsen i 4 % jordförvärvslagen framgår inte helt klart att utvecklingsbara lantbruksföretag skall kunna kompletteras med tillskottsmark (åker och/eller skog). Länsstyrelsen ser dock som ett all- mänt intresse att en sådan förstärkning skall kunna ske. Med den ur nationell synpunkt sett begränsade animalieproduktion som bedrivs i länet på utvecklingsbara och kombinerade lantbruksföretag bör ett fortsatt ratio- nellt brukande tryggas på dessa enheter. Länsstyrelsen bedömer utredningsförslaget positivt vad avser ökade möjligheter för köpare att förvärva deltids— eller fritidsjordbruk. En tydlig tltVecinng sker nu mot kombinationssysselsättning — jordbruk, skogs- bruk. småindustri, turism. trädgårdsodling. lönearbete m.m. en utveck- ling som underlättas om framför allt deltidsjordbruken tillåts öka. Härmed ökar också möjligheterna att hålla glesbygdens befolkningstal uppe. För- värv av deltidsjordbruk bör dock endast få ske där existerande utvecklade eller utvecklingsbarajordbruksföretag ej skadas. Det är fortfarande angeläget att skogsmark som bjuds ut till försäljningi länet i väsentlig omfattning används för storleks- och strukturrationalise- ring av befintliga företag. Påpekas bör att även rationaliseringsverksamhe- ten liksom annan omsättning av fastigheter vanligen innebär en höjd aktivi- tet i skogen varvid betydande virkeskvantiteter kommer ut på marknaden. Vidare försvinner åtskilliga mil rågångar som omvandlas till produktiv skogsmark. Erfarenheter från genomförda större omarronderingar visar att det vä- sentligaste instrumentet för en lyckad rationalisering är en stor markreserv hos lantbruksnämnden. Ett viktigt verktyg för att bygga upp markreserven är den nu gällande rationaliseringsbestämmelsen. Genom denna bestäm- melse har lantbruksnämnden haft goda möjligheter att förvärva markre- server antingen direkt efter avslag av rationaliseringsskäl eller till följd av uppgörelse med sökande om avstående av viss mark. Utredningsförslaget verkar inte ge lantbruksnämnden samma möjligheter att tillskapa en mark- reserv vilket allvarligt försämrar möjligheterna till strukturförbättringar. Sammanfattningsvis bedömer länsstyrelsen det angeläget att en skärp- ning vidtas i 4 å första stycket punkt 1 i utredningsförslaget. så att lant- bruksnämnden får erforderliga instrument för att kunna förverkliga läns- styrelsens riktlinjer rörande lantbruket. Alternativt kan en skärpning ske av motiven till nämnda punkt så att samma syfte uppnås.

2.4.18 Länsstyrelsen i Jämtlands län: Nuvarande lagstiftning främst vad avser strukturrationaliseringen har i allmänhetens ögon ansetts försvåra för personer som har varit intresserade av deltidsjordbruk att få förvärva mindre jordbruk. Detta skäl har ansetts motivera en lagändring. Ovanstå- ende kritik är dock till stora delar förorsakad av missuppfattning och bristande kunskaper om det faktiska förhållandet. Det har under senare år blivit allt lättare att förvärva deltidsjordbruk. Oftast har det räckt med bosättning. l Jämtlands län avslogs endast 21 förvärv — dvs. 9% av totalt

239 ansökningar — under budgetåret 1984/85. Rationaliseringsbestämmel- sen och tillämpningen härav fttngerar sålunda enligt länsstyrelsens uppfatt- ning bra. Nedanstående kommentarer gäller generellt för tillämpningen av den nu föreslagna rationaliseringsbcstämmelsen. Vissa av frågorna kan lösas med hjälp av ”få i förslaget angående särskilda regionalpolitiska hänsynstaganden. dock inte alla.

Det är av mycket stor betydelse att även framdeles kunna förstärka utvecklingsbara företag som har alltför litet eget arealunderlag. Många investeringar i främst ekonomibyggnader till stora delar baserade på arren- derad mark har gjorts i norra Sverige. Dessa måste så långt möjligt förstär- kas med ägd jordbruksmark. Detta måste gälla också tidigare icke arrende- rad men välbelägen mark. dvs. en tillämpning ungefär i enlighet med vad som nu sker. Utredningen ser alltför snävt på dessa frågor när man enbart talar om arrenderad mark förvärvad av annan än arrendatorn.

1 övrigt anser utredningen att ingripande ifråga om jordbruksmark en- dast bör ske i anslutning till genomgripande fastighetsreglering eller en planerad mera omfattande arronderingsförbättring. Kraven på åtgärdernas omfattning är här alltför högt ställda. Det måste även framdeles finnas möjlighet att bedriva en successiv strukturrationalisering i mindre omfatt- ning. Mindre insprängda skiften. i realiteten ofta utgörande bruknings- hinder eller t.o.m. brukningsmässigt impediment. måste även framgent kunna städas bort. Detta är väsentligt inte minst i samband med olika former av markförbättringsåtgärder. Nuvarande överskottsproduktion inom jordbruket i kombination med efterfrågan på deltidsföretag får inte motivera en lagstiftning som resulterar i orationella brukningsenheter. Basen för produktionen måste alltid utgöras av rationella heltidsföretag vilka ständigt utvecklas och anpassas till aktuella förutsättningar.

Länsstyrelsen anser att det också bör finnas möjlighet att bygga upp renodlade skogsbruksfastigheter särskilt i bygder där tillgången på annan sysselsättning är begränsad.

Enligt utredningen bör successivt strukturrationalisering i avsikt att förbättra fastighetsindelningen i skogsmark även framdeles främjas inom vissa bestämt angivna områden i landet samt inom andra områden med motsvarande dålig fastighetsstruktur. Enligt länsstyrelsens uppfattning finns sådan dålig skogsstruktur i hela landet. lngripande bör därmed också kunna ske. Länsstyrelsen anser således utredningens exemplifiering som alltför ofullständig. Över huvud taget bör alltid ingripande kunna ske i fråga om enstaka skiften. t. ex. små arealer. långsmala. olämpligt belägna. där ett rationellt skogsbruk inte kan bedrivas.

Länsstyrelsen anser att jordförvärvslagen bör kompletteras med en be- stämmelse så att det blir möjligt att i samband med förvärvsprövningen tvångsvis efter värdering förvärva sådana enskilda mindre skiften. ] dags- läget är det nästan omöjligt om det inte kan ske på frivillighetens grund eftersom det resulterar i en lösenskyldighet för hela fastigheten inklusive ofta värdefulla från rationaliseringssynpunkt ointressanta byggnader.

Utredningen föreslår ett förenklat prövningsförfarande utan besiktning och ortsombudskontakter för en stor del av antalet förvärvsansökningar. En sådan handläggning bör enbart ske i helt uppenbara fall. I annat fall kan resultatet bli det motsatta. dvs. ytterligare arbetsinsatser på grund av s. k okynnesbesvär m. m.

2.4.19 Länsstyrelsen i Norrbottens län: Länsstyrelsen tillstyrker förslaget till ändring innebärande att avslag av rationaliseringsskäl får (istället för skall) vägras. Andringen ger större möjlighet att anpassa tillämpningen till regionala oeh lokala förhållanden.

Även om möjligheterna att bygga upp nya familjeföretag kommer att vara starkt begränsade i fortsättningen redan av ekonomiska skäl finns det inom länet ett klart behov att genom successiva åtgärder förbättra arron- dering och storlek på befintliga företag både i åker- och skogsmark.

Länsstyrelsen motsätter sig utredningens förslag om ökade möjligheter att tillföra skog till små skogsfastigheter som inte ger ägaren något större tillskott. En liberalisering av denna bestämmelse enligt utredningens för- slag skulle på ett olyckligt sätt motverka rationellt skogsbruk utan att några fördelar kan vinnas.

1 enkla ärenden bör det enligt utredningen inte vara nödvändigt att inhämta yttrande från ortsombudet. Länsstyrelsen instämmer i detta.

2.4.20 Eksjö kommun: Utredningen föreslår att förvärvstillstånd får vägras om det är av allmänt intresse att egendomen tas i anspråk för jordbrukets eller skogsbrukets rationalisering. Kommunen tillstyrker utredningens för- slag. Utredningen föreslär emellertid också att om det inte finns något allmänt intresse av rationalisering bör det inte heller vara nödvändigt att utreda om det eventuellt finns andra intressenter av förvärvsegendomen eller att inhämta yttrande från lantbruksnämndens ortsombud. Enligt kom- munens uppfattning bör dock en sådan utredning göras och ortsombudets yttrande inhämtas. inte minst för att bedöma huruvida ett allmänt behov av rationalisering i det berörda området verkligen föreligger.

2.4.2] Torsby kommun: Förslaget innebär att förvärvstillstånd får vägras endast om det är av allmänt intresse att egendomen tas i anspråk för rationalisering. Detta bör enligt kommittén innebära att det blir lättare för enskilda personer att få tillstånd att förvärva mindre jordbruksfastigheter för deltids— och fritidsjordbruk och skogsbruksfastigheter.

Kommunen anser att skrivningen får anses täcka det behov från allmän synpunkt. som kan ställas då det gäller rationalisering.

2.4.22 Ljusdals kommun: Förvärvstillstånd får idag vägras av rationalise- ringsskäl. Föreslagen ändring att endast allmänna intressen utgör skäl. stämmer väl med den landsbygdsutveckling som kommunen önskar.

2.4.23 Bräcke kommun: Utredningen föreslår en uppmjukning av gällande lagstiftning & 4 som innebär att förvärv får vägras om det är av allmänt intresse att egendomen tas i anspråk för jordbrukets eller skogsbrukets rationalisering. Tidigare var detta ett tvång. Erfarenheterna av den nu gällande lagen är att ä 4 i flera fall inneburit att en rationalisering genom- förts utan att detta varit nödvändigt för att åstadkomma jord- och skogs- bruksföretag med bärkraft. Konsekvensen av detta är att möjligheten att förvärva mindre jord- och skogsbruk för hel- eller deltidssysselsättning varit liten. Detta har hämmat utvecklingen i glesbygden.

2.4.24 Lantbrukarnas riksförbund: Lantbrukarnas riksförbund vill starkt invända mot utredningens förslag att ändra inledningen till paragrafen från "Förvärvstillstånd skall vägras” till ”Förvärvstillstånd får vägras". Ut- redningens förslag medför att de preciserade förvärvshindren försvagas. Det kan över huvud taget ifrågasättas om det finns anledning att ange förvärvshinder med den lagtekniska konstruktion som nu föreslås. Lant- brukarnas riksförbund tinner inget motiv till den föreslagna förändringen. Förvärvsprövning måste enligt Lantbrukarnas riksförbunds uppfattning grundas på obligatoriska avslagsgrunder. Detta är en rättssäkerhetsfråga. Lantbrukarnas riksförbund instämmer i utredningens överväganden om

rationaliseringsbestämmelsen. Det bör dock understrykas att behovet av markkomplettering växlar beroende på om ett lantbruksföretag befinner sig under uppbyggnad eller om behov finns av att ytterligare komplettera företaget. Behovet av strukturåtgärder för att förbättra arronderingen kvarstår i stora delar av landet i såväl skogsbruket som jordbruket. Lant- brukarnas riksförbund vill betona att en viss fortsatt strukturrationalise- ring är nödvändig. Liksom hittills är det angeläget att främja familjelant- brukets utveckling av en rationelljordbruksproduktion.

Tillämpningen av den föreslagna rationaliseringsbestämmelsen innebär en avvägning mellan olika intressen. Utredningens förslag om att förvärvs- hinder endast skall kunna uppställas om det är angeläget ur allmän syn- punkt inger osäkerhet om tillämpningen. Enligt Lantbrukarnas riksför- bunds uppfattning är förvärvarens avsikt med förvärvet väsentlig för att kunna bedöma om brukande- och bosättningskrav uppfylls. Meddelade förvärvshinder måste vara väl motiverade. Lantbrukarnas riksförbund delar uppfattningen att rationaliseringsbestämmelsen skall kunna tillämpas vid prövning av förvärv av arrenderad mark som är av väsentlig betydelse för det företag där marken ingår som sidoarrende.

Det är enligt Lantbrukarnas riksförbunds uppfattning angeläget att un- derlätta för fysiska personer att förvärva skogsfastigheter bl.a. för att bättre tillvarata skogen som underlag för sysselsättning. Det är emellertid också angeläget att främja olika slag av kombinationer jord/skog/annan verksamhet. Rationaliseringsbestämmelsen måste enligt Lantbrukarnas riksförbunds uppfattning ha som ett viktigt syfte att tillgodose behovet av att förstärka enskilda lantbruksföretag med skogsmark. Härigenom kan lantbruksföretagen långsiktigt bestå och få ett förbättrat försörjningsunder- lag. Särskilt skogsfastigheter där bostad saknas, bör i första hand utnyttjas som marktillskott till närbelägna aktiva lantbruksföretag. Enligt Lantbru- karnas riksförbunds uppfattning är behovet av att komplettera lantbruks- företag med skogsmark av mycket stor regionalpolitisk betydelse för att bibehålla bofast befolkning i mellan- och skogsbygder. Betydelsen av detta är även klan uttalad av bl. a. glesbygdsdelegationen och riksdagen.

2.4.25 Svenska cellulosa- och pappersbruksföreningen: Utredningen före- slår att förvärvstillstånd, på grund av att fastigheten behövs för jordbru- kets eller skogsbrukets rationalisering, fär vägras endast om det är av allmänt intresse att egendomen tas i anspråk för att förbättra arrondering- en. Vi anser att den liberalisering av jordförvärvslagen som detta innebär är positiv. I sammanhanget vill vi dock påpeka att det är av allmänt intresse att öka omsättningen på skogsfastigheter och att därför en överlå- telse i sig skall ses som något positivt. Som vi ser det är på skogsbrukets område behov av omarrondering det enda sakligt motiverade skälet att vägra förvärvstillstånd. Fortfarande finns nämligen områden i landet där ägofigurerna är så olämpligt utformade att de motverkar ett aktivt och rationellt skogsbruk.

2.4.26 Svenska sparbanksföreningen: l nuvarande lag gäller att förvärvstill- stånd skall vägras om egendomen behövs för jordbrukets eller skogsbru- kets rationalisering. I den föreslagna lydelsen får tillstånd vägras om det är av allmänt intresse att egendomen tas i anspråk för jordbrukets eller skogsbrukets rationalisering. Båda formuleringarna ger utrymme för skilda tolkningar. I allmänhet har nuvarande lag givits den tolkningen att. då någon grannfastighet anmält förvärvsintresse. det ansetts att egendomen behövts för rationalisering. Detta borde dock inte vara någon given tolkning.

Vad som i den nya lydelsen skall avses med "allmänt intresse" har i betänkandet inte utvecklats särskilt utförligt. Risken är att det här blir mer en politisk bedömning än en sakligt grundad uppskattning av hur tillgänglig mark bäst kan utnyttjas.

Sparbanksföreningen anser att den föreslagna bestämmelsen bör ge ut- rymme för en tillämpning enligt följande. Mindre lantbruk bör i ökad utsträckning få förbli självständiga enheter och bör tämligen fritt kunna få förvärvas av personer som är beredda att bosätta sig på fastigheten. Små fastigheter, som saknar betydelse ur rationaliseringssynpunkt. bör också få förvärvas för fritidsändamål. Någon prisprövning behövs inte i dessa fall. Ambitionen att bygga upp rationella företag. som ger en familj heltids- arbete. måste vägas mot intresset att upprätthålla ett befolkningsunderlag. som är tillräckligt för att behålla bygden levande. Otvivelaktigt finns ett starkt intresse hos många att ha en egen fastighet för husbehovsodling och deltidsarbete. Så långt möjligt bör detta tillgodoses. l åtskilliga fall bör lantbruksnämnderna vid behandlingen av sådana förvärvsärenden kunna diskutera markbyten eller frivilligt avstående av mark. som kan bli ett bra tillskott till en grannfastighet. Strukturförbättring betyder inte enbart stör- re fastigheter utan kan uppnås också genom bättre arrondering.

2.4.27 Sveriges allmänna hypoteksbank: Vad härefter gäller förvärvshinder i de fall fastigheten behövs för jordbrukets eller skogsbrukets rationalise- ring, delar Hypoteksbanken utredningens uppfattning, att behovet av en fortsatt strukturrationalisering med hänsyn till utvecklingen inom jord- bruket nu är mindre än tidigare. Hypoteksbanken anser emellertid att man bör kunna gå längre än utredningsförslaget genom att man helt slopar prövningen av förvärv på grund av rationaliseringsskäl. En sådan förenk- ling borde vara till fördel utan att samtidigt medföra några uppenbara nackdelar.

2.4.28 Familjejurdbrukarnas riksförbund: Vi tycker det är mycket positivt att utredningen föreslår en lättnad ijordförvärvslagen så att det blir lättare att köpa deltidsjordbruk och mindre jordbruk. Detta har vi inom vårt förbund kämpat för länge.

2.4.29 Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund: Utredningens förslag tillstyrkes som huvudprincip. men kan delvis få mycket negativa konsekvenser för det kyrkliga jordbrukets vidkommande i det att grunden för det sedan l972 ambitiöst bedrivna strukturrationaliseringsarbetet av den kyrkliga jorden i väsentliga delar förändras när det gäller samarbetet pastorat — stiftsnämnd lantbruksnämnd. Enligt gällande regler skall en rullande femårsplan upprättas för det kyrkliga fastighetsinnehavet i varje stift, där respektive fastighets förutsättningar ekonomiskt skall bedömas i ett längre perspektiv. Planen utgör ett aktivt instrument i dialogen mellan förvaltare och tillsynsmyndighet och har exempelvis inom Lunds stift utgjort en väsentlig förutsättning för tillskapandet av rationella lönsamma jordbruksenheter där. Åtskilligt kvarstår dock att göra också inom detta stift med sina ofta myckctjordbruksstarka regioner. Bortfaller rationalise- ringskraven — eller begränsas dessa — kommer rationaliseringsarbetet att försämras, när motiv inte längre kan anföras till stöd för angelägna åtgär- der i en diskussion med jordens förvaltare. Den undersökning som f.n. pågår i kyrkofondsstyrelsens regi angående ärende i den kyrkliga egendomens ekonomi torde komma att resultera i förändringar av den kyrkliga finansförmögenheten. Förmögenhetsmassans ensidiga tyngdpunkt ijord och skog har tidigare påpekats av finansiell

extern expertis — ett förhållande från vilket inte kan bortses i samman- hanget.

Genom en mer flexibel finansförvaltning kan exempelvis jordbruksfas- tigheter då komma att försäljas och hamna i fysiska personers ägo. Mot detta finns inget principiellt att invända.

2.4.30 Sveriges jordbruksarrendatorers förbund: Utredningen föreslår att "förvärvstillstånd får vägras om det är av allmänt intresse att egendomen tas i anspråk förjordbruket eller skogsbrukets rationalisering”. Stor del av denna strukturrationalisering i jordbruket har i praktiken skett genom sidoarrende. Skulle lagstiftningen ändras så att de fastigheter som idag brukas som sidoarrende får försäljas utan restriktioner så finns det risk att man slår sönder en redan bra struktur. SJA anser att förvärvstillstånd skull vägras om fastigheten behövs för att förstärka andra fastigheter.

2.4.3] Sveriges jordägareförbund: Förbundet delar utredningens uppfatt- ning. att intresset från samhällets sida att styra jordbrukets rationalisering ej längre är lika framträdande. Förbundet anser emellertid. att man nu skulle kunna helt slopa möjligheterna att pröva förvärv av rationalise- ringsskäl. En sådan förenkling vore en stor fördel utan att medföra några påtagliga nackdelar.

Förbundet kan inte dela utredningens uppfattning, att det skulle vara ur allmän synpunkt angeläget att i Götalands och Svealands slättbygder ingri- pa från samhällets sida för att styra rationaliseringen inom jordbruket. Inte heller kan detta vara motiverat i fråga om arrenderad mark. Det är en orimlig tanke. att en myndighet bättre kan bedöma hur ett rationellt företag skall utvecklas än parterna själva genom fria överenskommelser på fastig- hetsmarknaden. Marknaden fungerar normalt så, att den som kan göra bäst bruk av den salubjudna egendomen också är beredd att betala högst och på så sätt också faktiskt blir ägare av den salubjudna egendomen.

2.4.32 Sveriges skogsägareföreningars riksförbund: 1 punkt ] anges att förvärvstillstånd får vägras om det är av allmänt intresse att egendomen tas i anspråk för rationaliseringsändamål. Betänkandet ger en mycket ofullständig beskrivning av innebörden av begreppet "allmänt intresse", särskilt när det gäller skogsmark. 1 avsaknad av en precisering av innebör- den föreslår SSR att man i stället använder lydelsen i nuvarande punkt 3.

2.4.33 Sågverkens råvaruförening: Lagförslaget föreslår att förvärvstill- ståndfår vägras. inte skall vägras som nu gäller ijordförvärvslagen. om det är av allmänt intresse att egendomen tas i anspråk för jordbrukets eller skogsbrukets rationalisering. och inte som i nuvarande jordförvärvslag, om egendomen behövs förjordbrukets eller skogsbrukets rationalisering. 1 nuvarande tillämpning av jordförvärvslagen används avslagsgrunden "ra- tionaliseringsförvärv" emellanåt alltför frekvent enligt vår uppfattning. Råvaruföreningen anser att den föreslagna, nya skrivningen är bättre.

2.4.34 Svenska kyrkans centralstyrelse: Utredningens förslag tillstyrkes som huvudprincip. men kan delvis få mycket negativa konsekvenser för det kyrkligajordbrukets vidkommande i det att grunden för det sedan 1972 ambitiöst bedrivna strukturrationaliseringsarbetet av den kyrkliga jorden i väsentliga delar förändras när det gäller samarbetet pastorat — stiftsnämnd lantbruksnämnd. Enligt gällande regler skall en rullande femårsplan upprättas för det kyrkliga fastighetsinnehavet i varje stift. där resp. fastig-

hets förutsättningar ekonomiskt skall bedömas i ett längre perspektiv. Planen utgör ett aktivt instrument i dialogen mellan förvaltare och tillsyns- myndighet och har exempelvis inom Lunds stift utgjort en väsentlig förut— sättning för tillskapandct av rationella lönsamma jordbruksenheter där. Ätskilligt kvarstår dock att göra också inom detta stift med sina ofta mycketjordbruksstarka regioner. Bortfaller rationaliseringskraven eller i vart fall avsevärt begränsas ser centralstyrelsen svårigheter att på ett meningsfullt sätt driva rationaliseringsarbetet vidare, när motiven därför inte längre kan anföras till stöd för angelägna åtgärder i en diskussion med jordens förvaltare. Den anpassning av lagens tillämpning beroende på jordbruksnäringens förutsättningar inom olika delar av landet som utred- ningen föreslår, måste därför enligt centralstyrelsens mening starkare mar- keras.

Den undersökning som f.n. pågår i kyrkofondsstyrelsens regi angående den kyrkliga egendomens ekonomi kan komma att resultera i förändringar av den kyrkliga finansförmögenheten. Förmögenhetsmassans ensidiga tyngdpunkt ijord och skog har tidigare påpekats av finansiell extern expertis — ett förhållande från vilket inte kan bortses i sammanhanget.

Genom en mer flexibel finansförvaltning kan exempelvis jordbruksfas- tigheter då komma att försäljas och hamna i fysiska personers ägo. Mot detta finns inget principiellt att invända.

Centralstyrelsen vill emellertid bestämt understryka vikten av att en sådan utveckling parallellt följs av en förändring av de hittillsvarande kompensationsmarksreglerna, så att varje försäljning av kyrklig jord över hela landet får räknas kyrkan som helhet tillgodo vid exempelvis förvärv av större skogsinnehav.

2.5 Träförädlande företags förvärv

2.5.1 Näringsfrihetsombudsmannen: Det företräde som vid tillståndsgiv- ning skall ges en på orten bedriven skogsindustri (5 &) kan ha en hämman- de effekt på den allmänna effektiviteten inom skogsindustrin som sådan. Av förslaget att döma kan exempelvis den situationen uppstå, att en på en angränsande ort belägen skogsindustri ej får möjlighet att inköpa skogsfas- tigheter på den ifrågavarande orten, även om det företaget har större förutsättningar att uppfylla de regionalpolitiska önskemålen om ökad sys- selsättning inom glesbygden. Enligt NOS uppfattning bör ansökan från sådant företag kunna beaktas vid tillståndsgivningen. Man skulle därmed tillgodose sysselsättningsintresset i ett något vidare perspektiv än utred- ningen tänkt sig. Samtidigt skulle även effektivitetskraven bättre tillgo— doses.

2.5.2 Lantbruksstyrelsen: Utredningens förslag innebär att mindre träför- ädlande företag av typen bygdesågar skall prioriteras framför sådana före- tag som inte har sin industriella verksamhet på onen vid tillämpningen av 5 å andra stycket. För den praktiska tillämpningen av lagen betyder detta att en bygdesåg i prioriteringshänseende i det närmaste jämställs med en aktiv jordbrukare som vill komplettera sitt företag med skogsmark. Före- ligger konkurrens mellan en bygdesåg och en aktiv jordbrukare bör förvär- vets betydelse för sysselsättningen i orten på längre sikt vara avgörande. En sådan prövning kan leda till att en bygdesåg får avslag på en förvärvs- ansökan till förmån för någon enskild person lika väl som att en enskild person får avslag till förmån för en bygdesåg. Ändringen avses alltså ligga i linje med de regionalpolitiska ambitioner som uttrycks i portalparagrafen.

1 den allmänna debatten kring utredningens förslag har farhågor ut— tryckts föratt små bygdesågverk skulle förvärva stora arealer skogsmark. Aktierna i sådana bolag skulle sedan kunna komma att utan prövning köpas tipp av storskogsbruket eller av spekulationsintressen. Sådana köp sker utan prövning enligt jordförvärvslagen. Den sannolika utvecklingen, om utredningens förslag realiseras. är dock enligt styrelsens mening svår- bedömd. Enligt styrelsens erfarenhet är intresset från bygdesågarna kon- centrerat till fastigheter med god tillgång på avverkningsmogen skog. De ekonomiska möjligheterna för bygdesågarna att köpa stora arealer skog torde vara begränsade. För den händelse det anses angeläget att kunna pröva även försäljning av aktier i bygdesågar som äger skogsfastigheter vill styrelsen erinra om att i lagen (1975: 1132) om förvärv av hyresfastighet m.m. finns en konstruktion som ger möjlighet att pröva vissa aktieförvärv. En motsvarande lösning torde kunna konstrueras även i detta fall om behov framdeles skulle anses föreligga. Styrelsen biträder därför utred- ningens förslag till ändring av 5 å andra stycket.

2.5.3 Skogsstyrelsen: Skogsstyrelsen biträder utredningens uppfattning att tillstånd tilljuridisk person som bedriver skogsindustriell verksamhet skall kunna vägras till förmån för mindre företag som bedriver skogsindustriell verksamhet på orten som har betydelse för sysselsättningen där. Dessa företag har ofta stor betydelse för både bosättning och service och det är därför angeläget att de ges utvecklingsmöjligheter. Viss egen råvarutill- gång ger företaget ökad stabilitet och ger större möjligheter till en jämn sysselsättning. Det träförädlande företagets förvärv ger också vissa garan- tier för att i varje fall en viss del av råvaran förädlas på onen. En följd av bestämmelsen blir också att det över huvud taget blir lättare för juridiska personer som driver företag som omfattas av bestämmelsen att förvärva skogsmark som behövs för deras verksamhet. Detta kan, i kombination med slopad prisprövning och ändring av rationaliseringsbe- stämmelserna. innebära att den som redan äger ett lantbruksföretag har små möjligheter att göra tillskottsförvärv. Ett tillskottsförvärv kan i det enskilda fallet ha stor betydelse för en enskild brukares sysselsättning och försörjning och därmed kanske även för möjligheterna att bo kvar i områ- det. Det borde därför enligt Skogsstyrelsens uppfattning alltid finnas möj- lighet att avslå förvärv till förmån för en aktiv brukare som tidigare äger en utvecklingsbar eller begränsat utvecklingsbar enhet. Detta hindrar givetvis inte att ortsanknutna träförädlande företag prioriteras före icke ortsan- knutna sådana företag.

2.5.4 Statens industriverk: Statens industriverk konstaterar att skogslänen tillhör de regionalpolitiska stödområdena. Jordbruks- och skogsbruksföre- tag tillhör emellertid inte målgrupperna för det regionalpolitiska stöd som Statens industriverk administrerar. Regionalpolitiskt har jordbruket och skogsbruket en betydande roll som leverantör av råvaror till förädlingsin- dustrier inom stödområdet. Dessa, t.ex. mejerier, slakterier, sågverk och massaindustrier. kan erhålla regionalpolitiskt stöd i olika former. Av särskilt intresse för såväl regionalpolitik som industripolitik är utred- ningens förslag om visst företräde för träförädlande företag vid förvärv av skogsmark. Statens industriverk vill framhålla de särskilda svårigheter som många inlandssågverk har med råvaruförsörjningen. Till viss del kan möjligheten att förvärva närbelägen produktiv skogsmark på fördelaktiga villkor avhjälpa problemen. Statens industriverk har i olika sammanhang framhållit inlandssågarnas roll som skapare av lokal sysselsättning. ] många fall har emellertid verk-

Prop.l986/87:122

samheternas lönsamhet varit svag bl.a. beroende på att sågverken saknat egen skogsmark som kunnat utnyttjas i säsong- och konjunkturutjämnande syften. Under perioder av råvarubrist eller hög prisnivå på råvara har inlandssågarna haft svårt att konkurrera med storföretag som har starkare finansiell bas.

Sammanfattningsvis finner Statens industriverk de av utredningen före- slagna ändringarna ijordft'årvärvslagen och skötsellagen väl underbyggda.

Statens industriverk tillstyrker utredningens förslag mot bakgrund av bedömningen att de som helhet stärker jordbrukets och skogsbrukets möjligheter att direkt och indirekt skapa sysselsättning i utsatta landsdelar.

2.5.5 Domänverket: Domänverket anser attjuridiska personer, som bedri- ver skogsindustriell verksamhet, generellt bör få en stärkt ställning vid förvärv av skogsmark. Bosatta på orten eller till orten lokaliserade skogs- industriella företag bör inte äga företräde. Det avsnitt i lagtexten som favoriserar deSsa förvärvare bör därför utgå. Domänverket vill framhålla att en förstärkning av underlaget för en på orten etablerad Skogsförvaltning ger positiva sysselsättningseffekter likvärdiga med de som uppnås genom att stödja ett lokalt företag.

2.5.6 Hovrätten för övre Norrland: Utredningen har pekat på problemet med aktiebolag vid försäljning av företaget. Det kan finnas en risk att verksamheten avvecklas om en mindre såg på en ort köps upp av ett större företag som driver sin verksamhet i aktiebolagsform. Detta framför allt i en tid då det råder virkesbrist och virkeskonkurrens och stora bolag genom sådana köp kan vilja utöka sitt skogsinnehav. Det har vidare visat sig att mindre sågverksföretag vid högkonjunktur gärna sätter in pengar i förvärv av skogsfastigheter för att slippa beskatt- ning. Detta medför i sin tur en hård konkurrens för den enskilde fastighets- ägaren. eftersom priserna på skogsmark därigenom riskerar att trissas upp utom räckhåll för honom. Dessa och liknande problem har enligt hovrättens mening inte blivit tillräckligt analyserade. Det kan därför ifrågasättas om inte lagändringen i denna paragraf bör anstå tills vidare.

2.5.7 Luleå tingsrätt tillstyrker utredningens förslag.

2.5.8 Länsstyrelsen i Östergötlands län: Länsstyrelsen tillstyrker förslaget att träförädlande företag på orten får företräde framför andra företag som bedriver skogsindustriell verksamhet.

2.5.9 Länsstyrelsen i Kalmar län: En ändring föreslås av 5 5 2 st så tillvida att vid förvärv av skogsmark skall. när det gäller juridiska personer, träförädlande företag ha företräde framför andra juridiska personer och dessutom företag på "orten” framför andra företag. Denna förändring motiveras av intresset att främja sysselsättningen på ”orten”. Även i detta fall är begreppet "ort” oklart. Länsstyrelsen anser att förslaget kommer att få marginell betydelse för att öka virkesutbudet i Kalmar län. Länssty- relsen anser vidare att lagen borde tillförsäkra fysiska personer en generell företrädesrätt framför juridiska personer när det gäller förvärv av skogs- fastigheter. Detta skulle ge en bättre garanti för att arbetstillfällen kan bibehållas lokalt och att ett samband finns mellan boende och brukande.

2.5.10 Länsstyrelsen i Gotlands län: Den föreslagna ändringen av & 5 till— styrkes. Länsstyrelsen ifrågasätter liksom lantbruksnämnden varför en

fysisk person som bedriver skogsindustriell verksamhet vid förvärvspröv- ningen skall bedömas hårdare än motsvarandejuridisk person.

2.5.1] Länsstyrelsen i Blekinge län: [ förslaget till ny jordförvärvslag 5 & föreslås ett tillägg som innebär att vissa träförädlande företag, i första hand sågverk. får företräde framför andra företag som bedriver skogsindustriell verksamhet. Länsstyrelsen instämmer i detta förslag men vill särskilt understryka att de företag som skall ges företräde bör vara sådana som har väsentlig betydelse för sysselsättningen på orten och är av rcgionalekono- misk betydelse.

2.5.12 Länsstyrelsen i Hallands län: Utredningen föreslår i princip inte några ändringar beträffande reglerna för juridiska personers förvärv. Emellertid konstateras att mindre träförädlande företag, lokaliserade i glesbygden. ofta har stor betydelse för sysselsättningen på orten. och därför föreslår man möjligheter för sådana företag att få förvärvstillstånd framför andrajuridiska personer. Ändringen underlättar regionalpolitiskt hänsynstagande. 1 de fall det är av allmänt intresse att egendomen tas i anspråk för rationalisering kommer dessa intressen att i första hand beaktas. Att därefter kunna ge den nu nämnda köparekategorin företräde framför andra juridiska personer torde vara till fördel för bevarande av en levande landsbygd. Länsstyrelsen delar därför utredningens uppfattning, attjuridiska perso- ner som driver mindre träförädlande företag med anknytning till orten bör ges företräde framför annan juridisk person. Länsstyrelsen utgår från att förslaget inte innebär någon ändring av fysisk persons företräde vid för- varv.

2.5.13 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Länsstyrelsen har ingen invändning mot tillägget i 5 paragrafen andra stycket. som stärker lagens regionalpoli- tiska inriktning genom att stödja skogsindustriell verksamhet på orten.

2.5.14 Länsstyrelsen i Värmlands län: Länsstyrelsen ser helst attjuridiska personers andel av markinnehavct i länet inte avsevärt ökas, i vart fall inte inom de områden där denna ägarkategori redan är dominerande. Det finns dock mycket som talar för att de mindre träförädlande företa- gen skall ges ökade möjligheter att bygga tipp en egen råvarubas i anslut- ning till den ort där verksamheten bedrivs. Länsstyrelsen tillstyrker försla- get.

2.5.15 Länsstyrelsen i Örebro län: Genom ett tillägg till Så 2 stycket föreslås att den företrädesrätt för vissajuridiska personer, som nu finns för skogsbrukare bosatta på orten. får gälla även den. ”som redan bedriver skogsindustriell verksamhet på orten av betydelse för sysselsättningen där". Länsstyrelsen anser inte att en företrädesrätt för denna nya kategori är befogad. Fallen torde bli ganska sällsynta och det är tveksamt om företrädesrätten leder till ökad sysselsättning i orten. Bestämmelsen kan inte heller få till effekt ett rationellare skogsbruk. Länsstyrelsen avstyrker att tillägget införs.

2.5.16 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Juridiska personer i allmänhet erhåller. enligt utredningen, inte några ytterligare förutsättningar att för- värva mark utöver vad som gäller idag. Den ändring som utredningen föreslår innebär att lokala träförädlande företag skall ha företräde framför andra juridiska personer vid förvärv av skogsmark. Motivet för bestäm-

melsen är att dessa lokala företag genom sin lokalisering i glesbygd kan ha stor betydelse för sysselsättningen på orten. Förslaget torde innebära att lokala träförädlande företagjämställs med i bygden verksamma lantbruka- re vad gäller förvärv av skogsfastigheter. Vid prövning i ett visst ärende bör avgörande vikt fästas vid vilken förvärvare som bäst främjar ortens sysselsättning.

2.5.17 Länsstyrelsen i Jämtlands län: Juridisk person som bedn'ver skogs- industriell verksamhet på orten samt fysisk person bosatt på orten jäm- ställs i det nya lagförslaget. Åtskilliga mindre träförädlande företag, i första hand sågverk, har ofta stor betydelse för sysselsättningen på orten såväl i den direkta förädlingen som i verksamheter i anslutning härtill. Länsstyrelsen ser det därför som angeläget att dessa företag kan överleva och utvecklas vidare. De är också av stor betydelse för allmän service och bosättning i orten. Det kan därför vara angeläget att de har ett visst eget skogsinnehav som underlag och stabilitet för verksamheten. Denna del borde dock i första hand förvärvas från övriga icke ortsanknutnajuridiska personer samt i vissa fall också från dödsbon och utbor under förutsättning att bestämmelserna för dessa skärps så att fastighetsomsättningen ökar. Länsstyrelsen ser det samtidigt som direkt olämpligt att det icke ortsanknutna storskogsbruket utökar sitt totala skogsinnehav i länet. Länsstyrelsen anser att möjlighet bör finnas att prioritera fysisk person, bosatt på orten och för sin sysselsättning beroende av ytterligare skogs- mark före ortsanknutna företag. En avvägning från regionalpolitiska ut- gångspunkter bör ske i varje enskilt fall. I enlighet med vad länsstyrelsen tidigare anfört i skrivelse till regeringen finner länsstyrelsen det helt riktigt att lokala träförädlande företag prioriteras före icke ortsanknutna sådana. Även för ortsanknutna förädlingsföretag bör viss stabilitet och långsikti- ga överlevnadsmöjligheter vara en förutsättning för att få förvärva skogs- mark. Aktiebolagsformen medför ju bl.a. att företaget inklusive befintlig skogsmark kan överlåtas titan prövning enligtjordförvärvslagen. Åtskilliga exempel finns på sådana mindre företag som köpts upp av större icke ortsanknutna företag och där den lokala förädlingsdelen av- vecklats. I andra fall har bara förädlingsdelen lagts ner och skogen behål- lits utan anknytning till någon form av verksamhet. dock fortfarande ägd i aktiebolagsform. Sistnämnda exempel kan ofta jämställas med övrigt ut- boägande. Det borde därför utredas om det inte kunde tillskapas någon form av hembudsskyldighet till lantbruksnämnden vad gäller skogsmarken för de fall där den ursprungliga rörelsen upphör eller övergår i något större icke ortsanknutet företag. Möjlighet skulle då finnas att även fortsättnings— vis kunna disponera den aktuella skogsmarken för en positiv utveckling av länets skogsbruk och förädlingsindustri. ] vissa områden i länet har de juridiska personerna redan idag ett så omfattande innehav att ytterligare förvärv kan äventyra möjligheterna för fortsatt enskilt aktivt ägande. A andra sidan finns också bygder där det enskilda ägandet på sikt kanske måste vika. Länsstyrelsen vill i detta sammanhang också passa på och peka på hur Skogsvårdslagens ransoneringsbestämmelser i vissa situationer kan leda till en ytterligare utarmning av glesbygden. Storskogsbrukct har möjlighet att räkna hela sitt innehav som en brukningsenhet. Mycket stora samman- hängande områden kan då slutavverkas på en gång. Sysselsättningsunder- laget kan på grund härav drastiskt komma att minska under en hel om- loppsperiod förjust den bygden. Länsstyrelsen ifrågasätter om inte vissa begränsningar härvidlag borde kunna införas för vissa glesbygder i behöv

av sysselsättning baserad på enjämn och långsiktig slutavverkning.

2.5.18 Länsstyrelsen i Västerbottens län: Det tillägg som föreslagits i 5 & innebärande att träförädlande företag på orten får utökade möjligheter att förvärva skogsmark (företrädare framför sådana träförädlande företag som inte har sin industriella verksamhet på orten) har mött viss kritik i länet. Kritikerna är oroliga för att dessa mindre företag. som oftast drivs i aktiebolagsform. senare kan köpas upp av större företag som därigenom utökar sitt markinnehav. Utredningen har motiverat sitt förslag med att vissa mindre träföräd- lande företag i första hand sågverken genom sin lokalisering i glesbygd — har stor betydelse för sysselsättningar i orten. De har i regel endast mindre egna arealer skogsmark och får huvudsakligen sin råvara genom köp av rotposter och leveransvirke. Företagen kan behöva utöka sitt skogsinnehav för att få bättre bas för sin verksamhet, lättare kunna över- brygga svackor i råvarotillgången och som underlag för egna skogsvår— dande arbeten.

Länsstyrelsen delar utredningens bedömning. Förhållandena i länets glesbygd är sådana att sysselsättningen på orten behöver stimuleras. För- slaget tillstyrkes.

Länsstyrelsen vill vidare föreslå att kommunernas förvärv av jord— och skogsbruksfastigheter undantas från prövning enligt jordförvärvslagen. Förslaget innebär en återgång till de regler som gällde för primärkommu- nerna enligt 1965 års jordförvärvslag.

2.5.19 Länsstyrelsen i Norrbottens län: Juridiska personers möjlighet att få förvärvstillstånd ändras i stort sett inte enligt utredningens förslag. Utre- daren föreslår dock ett tillägg som innebär att träförädlande företag med verksamhet på orten skall ha ett visst företräde före andra juridiska perso- ner eller sådana företag utan industriell verksamhet på orten. Förslaget stärker den regionalpolitiska aspekten och tillstyrks av länsstyrelsen.

2.5.20 Eksjö kommun: Eksjö kommun har ett förhållandevis stort antal sågverk. Kommunen ställer sig ändock mycket tveksam till utredningens förslag. Dels kan enskilda jord- och skogsbrukare förväntas få ett större behov av tillskottsmark i form av skog, med hänsyn till minskade åker- arealer, dels kan äganderätten till den mark på vilken skog produceras inte vara det avgörande för att trygga råvaruförsörjningen för den lokala skogs- industrin. Det viktiga i sammanhanget är i stället att skogsegendomen förvaltas och sköts på ett ändamålsenligt sätt oavsett vem som äger mar- ken. Möjlighet till sysselsättning i skogsbruket kan däremot vara av stor betydelse för den som bedriver ett kombinerat jord- och skogsbruksföre- tag. Dessutom vill kommunen påtala det förhållandet att lokala företag som förvärvat skogsmark givetvis i sin tur kan köpas upp av annat bolag, varvid den lokala förankringen inte längre kvarstår. [ den mån lokala företag förvärvar skogsmark kan också intresset från andra större skogsbolag att förvärva dessa mindre bolag komma att öka. Härvid ökar också risken att verksamheten på orten avvecklas.

2.5.21 Tingsryds kommun: Tingsryds kommun har i sitt antagna handlings- program för jordförvärvsfrågor uttalat att kommunen ej har som målsätt- ning att medverka till att tillskapa ytterligare mark som ägs av juridiska personer. dvs bolag, domänverket och/eller stiftet/kyrkan. Kommunen anser att det inom vissa områden istället kan finnas motiv för att överföra

sådan mark i privat ägo för att främja bosättningar på landsbygden och uppbyggnad av bärkraftiga jord- och skogsbruksföretag som drivs såsom familjeföretag.

Tingsryds kommun motsätter sig därför det av utredningen aviserade förslaget att träförädlande företag -— främst sågverk skall ges förtur när förvärv skall beviljas. l landsbygdsområden med arealmässigt relativt liten fastighetsstruktur. såsom fallet är bl.a. i Tingsryds kommun. börjuridiska personer inte ges tillfälle att konkurrera med behovet av ny eller komplet- terande mark för hel- eller deltidslantbruksförctag som drivs i enskild och privat regi. 'l"illförseln av skogsmark till de träförädlande företagen har inte någon avgörande betydelse för deras sysselsättning och utgör ej heller någon långsiktig lösning på råvaruförsörjningen till skogsindustrin. För- värv som innebär nyetablering av träförädlande företag bör således ej tillåtas. Om sågverksföretag dock har behov av att köpa skogsmark bör detta lämpligen ske genom förvärv av större sammanhängande skiften som redan tidigare kommit i bolags och/eller allmän ägo.

2.5.22 Dals-Eds kommun: Kommunens målsättning är att istället för att ge juridiska personer ett ökat ägande. så bör i vissa fall bolagsägd mark överföras i privat ägo för att förstärka jord— och skogsbruksföretag. som drivs som familjeföretag. Därjämte framförs risken för glesbygdskommunerna att mista skatteun- derlag från sågverksföretagare som icke blir bosatta i bygden.

2.5.23 Torsby kommun: Kommitténs förslag att vissa träförädlande före- tag — sågverk — får företräde framför andra företag (juridiska personer). som bedriver skogsindustriell verksamhet, tillstyrkes. Kommunen instäm- mcri kommitténs synpunkt att dessa mindre företag genom sin lokalisering i glesbygd har stor betydelse för sysselsättningen på orten. En egen råvaru- bas har stor betydelse för enjämnare virkestillförsel till respektive företag.

2.5.24 Ljusdals kommun: Juridisk person får lämnas förvärvstillstånd un- der vissa förutsättningar. Den som bedriver skogsindustriell verksamhet på orten av betydelse för sysselsättningen där, får förvärva mark. Nämnda tillägg i lagen bör utgå. Av regionalpolitiska skäl bör kommu- nen få avgöra prövningen enligt denna paragraf. ty kommunen känner bäst situationen. Virkesföretagare på orten bör stödjas. men ej genom ev. markförvärv . Sambruksföreningslagen. som ger möjlighet för brukande fysiska perso- ner att bilda enjuridisk enhet, bör utvecklas och nyttjas.

2.5.25 Bräcke kommun: Bräcke kommun ser med tillfredsställelse att ut- redningen föreslår att lokala träförädlande företag ska ha visst företräde framför andra juridiska personer vid förvärv av skogsmark. l Bräcke kommun utgör träförädling en viktig del av näringslivet och det är angelä- get att dessa företag ges alla förutsättningar för att kunna leva vidare och utvecklas. Förändringen måste dock kompletteras med en hembudsskyldighet som motverkar (storbolagens) uppköp av mindre träförädlande företag. utan en sådan garanti kan paragrafen på sikt innebära en olycklig obalans mellan olika ägarkategorier och detta utan att orten där överlåtelsen skett erhållit några positiva effekter.

2.5.26 Pajala kommun: Ändringen, som i princip innebär att träförädlande företag på orten får företräde framför andrajuridiska personer vid förvärv

av skogsmark, välkomnas. Det är viktigt att dessa företag i görligaste mån kan säkra sin råvartitillgång.

2.5.27 Landstingsförbundet: För att stödja sysselsättningen föreslås att den som redan bedriver skogsindustriell verksamhet på orten skall ha företräde till förvärv framför annan juridisk person som bedriver sådan verksamhet. Även om förslaget betyder en utvidgning av juridiska perso— ners förvi'irvsmöjligheter genom att en fysisk person, som genom nu gällan- de lag har företräde. får konkurrens av t. ex. en mindre skogsindustri på orten. anser styrelsen förslaget motiverat som ett sätt att ytterligare priori- tera sysselsättningsaspekten.

2.5.28 Lantbrukarnas riksförbund: Lantbrukarnas riksförbund kan inte acceptera den föreslagna lydelsen av 5 5. För att möjliggöra en förenkling av prisprövningen -— — och en vidgning av kretsen fysiska personer som kan få förvärva skogsmark. krävs en inskränkning av juridiska personers förvärvsmöjligheter i förhållande till nu gällande bestämmelser. Lantbru- karnas riksförbund föreslår därför att de nuvarande andra och tredje styc- kena utgår och att ett nytt andra stycke ges följande lydelse: "Avser förvärvet huvudsakligen skogsmark och är förvärvaren fysisk person som på orten bedriver skogsindustriell verksamhet i vilken egendomens virkes- avkastning behövs, fär utan hinder av första stycket tillstånd lämnas". Både utredningsdirektiven och utredaren motiverar Iättnaderna förjuri- diska personers förvärv med behovet av ökat virkesutbud. Lantbrukarnas riksförbund ser med stor om på ambitionen att använda jordförvärvslagen som ett verktyg för att kortsiktigt påverka skogsindustrins virkesförsörj- ning. Lagens uppgift måste rimligtvis vara att långsiktigt ange samhällets riktlinjer för markförvärv. ] motivtexten uppges att den främsta avsikten med tillägget i så 5 2:a stycket är att ge lokala sågverk företräde framför annan skogsindustri vid skogsmarksförvärv på en viss on. Det bör dock understrykas att all skogs- industri "på orten" omfattas av de vidgade förvärvsmöjligheterna. Lantbrukarnas riksförbund avvisar motiven för att öka sågverkens möj- ligheter att köpa skogsmark. Ett överförande av enskilt ägd skogsmark till aktiebolag ökar givetvis inte den långsiktiga tillgången på virkesråvara. Inte heller kortsiktigt kan ökade förvärv av skogsmark annat än mycket marginellt påverka svensk sågverksindustris virkesförsörjning. Om bran- schens investeringar i alltför hög grad skulle avse inköp av skogsmark finns t.o.m. risk att angelägna anläggningsinvesteringar skulle komma att eftersättas. Lättnaderna förjuridiska personers förvärv tillsammans med den före- slagna utformningen av prisprövningen medför att enskilda personer kom- mer i ett klart underläge i förhållande till skogsindustrin. Företagens eko- nomiska resurser och skattemässiga situation kommer i allmänhet att fälla avgörandet. Lantbrukarnas riksförbund konstaterar att de föreslagna änd- ringarna allvarligt äventyrar de mål som i andra avsnitt i betänkandet ges stor vikt - landsbygdens och då särskilt glesbygdens utveckling. Beträffande aktiebolags förvärv anför utredaren bl.a.: "Utredningen är medveten om att här avsedda företag driver sin verksamhet i aktiebolags- form och att en försäljning av företaget kan ske utan ytterligare prövning enligt jordförvärvslagen. En sådan försäljning behöver dock inte leda till att verksamheten på orten avvecklas". Lantbrukarnas riksförbund vill emellertid påpeka att en sådan ”avveck— ling" ter sig högst sannolik i belysning av den historiska uppbyggnaden av svensk skogsindustris markinnehav.

lål

2.5.29 Svenska cellulosa- och pappersbruksföreningen: Av statistik framgår att under senare år har de juridiska personerna varit betydande nettosäl- jare av skogsmark. Köpare har i huvudsak varit privata skogsägare samt kyrkan och kommunerna. Eftersom den träförädlande industrin har ett mycket stort intresse av att bruka skogen aktivt. och därigenom genererar sysselsättning. är denna utveckling i huvudsak negativ. Det är därför i högsta grad ologiskt och felaktigt att genom krav på ersättningsmark förhindra träförädlande industri att köpa skogsmark. Vi vill därför bestämt avstyrka att det i en kommande jordförvärvslag kvarstår krav på kompen- sationsmark i samband med juridiska personers förvärv. Vi vill också påpeka att nuvarande kompensationsbestämmelser tillämpas på olika sätt av lantbruksnämnderna och att rättsläget därigenom blir oklart. Såvitt vi förstår saknas i utredningen ett välbehövligt klargörande av hur reglerna om ersättningsmark skall tolkas. Det lokala godtycke som detta ger upp- h0v till kan inte tillåtas fortsätta. Utredningen föreslår att lokala sågverk skall. i förvärvshänseende jäm- ställas med fysiska personer som är bosatta på orten. Vi finner det felaktigt att på detta sätt diskriminera stora skogsindustrier som måste hämta sin råvara från ett större område. Internationell konkurrenskraft förutsätter stora och rationella enheter såväl inom massa- som sågverksindustrin. Den internationella konkurrenskraften är i sin tur en förutsättning för en hög bctalningsförmåga för virket. något som i sin tur kommer skogsbruket. skogsägarna och hela samhället tillgodo. Att ensidigt gynna lokal industri i förvärvshänseende är därför oacceptabelt och kan på sikt få negativa konsekvenser för skogsnäringens utveckling. Skogsmark, växande skog och virke bör så långt möjligt få förvärvas på en fri marknad. Detta ger på sikt den mest rationella ägarstrukturen och därigenom ur allas synvinkel den bästa. Vi får när vi tar del av utredningen ett intryck av att huvudskälet för bibehållen förvärvsprövning. priskontroll m. m. beträffande skogsfastighe- ter är grundad på en omotiverad rädsla för skogsbolagens förutsättningar och ambition att förvärva mark. I sammanhanget måste därför poängteras att även om det framdeles skulle bli möjligt för träförädlande industriföre- tag att öka sitt skogsmarksinnehav torde nettoeffekten av dessa förvärv bli liten. Vi tror alltså att även om förvärvshindren för den träförädlande industrin helt tas bort så kommer den nuvarande fördelningen mellan ägarkategorierna att bestå.

2.5.30 Landsorganisationen i Sverige: LO stöder förslag som ökar träföräd- lande företags möjligheter att förvärva skogsmark. Prissättningen på skogsråvaran är liksom andra råvaror mycket fluktuerande. Så kallade köpsågverk. som köper all sin råvara. bidrar vid högkonjunkturer till att trissa tipp priset. Det vore rimligt om industrin organiserades genom olika former av integration, mellan skogsbruk och vidareförädling, och samver- kade för en mer långsiktig prisutveckling på skogsråvaran. Vare sig indu- strin eller skogsbruket är betjänta av de häftiga svängningarna i råvarupri- set. Förslaget är också positivt eftersom dessa företag ofta har en stor betydelse för sysselsättningen på orten. Det kan ifrågasättas om inte ett träförädlande företag på en glesbygdsort har en större betydelse för såväl sysselsättning som boende än ett jordbruksföretag med brukande och boende. Förädlingsförctaget bör därför ha en lika ställning som den enskil- de vid en förvärvsprövning. LO vill också ta upp Domänverkets roll. Verket tillhör inte frikretsen när det gäller prövningsskyldigheten och tillhör inte heller kretsen träför-

ädlande industri. Domänverket kan alltså inte förvärva skogsmark utan att omfattas av markbytesregcln och kan heller inte komma ifråga för undan- taget för träförädlande industri. Följden blir en passiv markpolitik för Domänverket.

LO anser att Domänverket är en aktiv skogsbrukare med positiva effek- ter för sysselsättningen och av stor betydelse för virkesförsörjningen till industrierna och inte minst för inlandssågverken. Därför bör krävas åt- minstone den ändringen, att Domänverket blirjämställt med den träföräd- lande industrin när det gäller möjligheten att förvärva skogsmark.

2.5.3] Svenska sparbanksföreningen: Utredningen föreslår att träföräd- lande företag med verksamhet på orten. vilken är av betydelse för syssel- sättningen där. skall ha företräde framför andra juridiska personer vid förvärv av skogsmark.

Det torde stå klart att bygdesågverk inte har ekonomiska resurser att köpa upp och långsiktigt inneha skogsmark av sådan betydenhet att beho- vet av inköpt råvara påverkas mer än marginellt. Förekommande skogsför- värv torde därför närmast ha karaktär av rotpostköp. Den föreslagna bestämmelsen torde bl.a. till följd härav få förhållandevis liten betydelse. Det bör i detta sammanhang framhållas att. vilket utredningen också är medveten om. ett bygdesågverks markinnehav kan köpas upp av större företag utan anknytning till bygden genom förvärv av hela sågverksföreta- get.

Sparbanksföreningen motsätter sig inte ett genomförande av det fram- lagda förslaget.

Sparbanksföreningen förutsätter i detta sammanhang en lagtillämpning så att fysisk person som är beredd att bosätta sig på fastigheten och ägna sig åt dess skötsel får företräde framför andra förvärvare.

2.5.32 Sveriges allmänna hypoteksbank: Utredningen föreslår lättnader i fråga omjuridiska personers möjligheter att förvärvajordbruks- och skogs- mark. Förslaget tar särskilt sikte på att tillgodose skogsindustrins behov av skogsråvara. Från kreditgivarsynpunkt saknar det större betydelse om juridiska eller fysiska personer ägerjordbruks- eller skogsfastigheter. Möj- ligen kan dock de föreslagna Iättnaderna för juridiska personers förvärv innebära att priserna på exempelvis skogsmark trissas upp då resursstarka skogsbolag konkurrerar om skogsmarken. Samtidigt kan då resurssvagare fysiska personer komma i underläge i förhållande till skogsindustrin.

2.5.33 Familjejordbrukarnas riksförbund: Vad gäller skogsbruken och för- tur för vissa fysiska personer är det naturligtvis bra att ett mindre och lokalt sågverksbolag kan få komma i förtur. Dock först efter det att skogsmarken ej kan slås samman med ett mindre jordbruk så att denna enhet kan få bättre ekonomiska villkor. Att låta de stora skogsbolagen få komma i förtur är något som vi skarpt motsätter oss.

2.5.34 Glesbygdsdelegationen: En grundtanke bakom utredningens förslag är att öka skogsavverkningen för att försörja skogsindustrin med råvara och därmed bidra till att stärka hela samhällsekonomin. Detta är mycket angeläget, men delegationen vill understryka att det får inte innebära att vi går mot en sektoriserad skogsindustripolitik där helhetssynen på bygder- nas utveckling går förlorad. Om inte skogen. den viktigaste resursen i dessa bygder, utnyttjas så att den i största möjliga utsträckning kommer bygderna till godo är det svårt att se htir sysselsättning och service skall kunna upprätthållas.

Förändringen av s" 5. som stärker möjligheten för på orten befintliga träförädlande företag att förvärva fastigheter, bör kompletteras med en hembudsskyldighet av aktierna för skogsinnehavet, exempelvis till lant- bruksnämnden, likartade regler som finns för hyreshusfastigheter. En så- dan komplettering skulle motverka den risk som annars föreligger för uppköp av mindre träförz'idlande företag med efterföljande verksamhets- nedläggning. Om detta inträffar kan hela syftet med att ge ortsbundna, träförädlande företag företräde förfelas. Delegationen tillstyrker den före- slagna lydelsen av & 5 under förutsättning att garantier kan ges för att en oönskad utveckling kan stoppas. Delegationen vill också understryka att det måste vara de små och ortsanknutna företagen som skall ges företräde framför de. stora bolagen. vilket också framgår av utredningens förslag. Av det delegationen anfört inledningsvis om att ge företräde till personer som bosätter sig på fastigheten framgår också att lämpade fysiska personer, som avser att bosätta sig på och aktivt bruka fastigheten. skall ges företrä- de framförjuridiska personer.

25.35 Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund: Förbundssty- relsen avstyrker utredningens förslag. En ökad möjlighet för sågverken att köpa skogsfastigheter kan snabbt bidraga till en ytterligare utglesning av vissa bygder. Genom nedläggning av jordbruket kommer möjligheten att bibehålla det öppna landskapet att ytterligare begränsas.

2.5.36 Sveriges jordbruksarrendatorers förbund: En skogsmark-s produk- tion påverkas av biologiska förutsättningar, inte av vem som efter'en försäljning blir ny ägare av marken. Att det finns vissa passiva skogsägare främst sterbhus och utbor som inte sköter sin skog är ostridigt men föresla- gen lagändring innebär inte att denna mark kommer under aktivt brukande. Att öppna dörren för juridiska personer att förvärva skog motsätter sig SJA bestämt. Den bästa garantin för att skogstillväxten kontinuerligt avverkas är att köparen är en aktiv jord- eller skogsbrukare, och inte en kapitalplacerare som lägger förmögenhetsmässiga aspekter på innehav och värdetillväxt. Den aktiva brukaren är beroende av att successivt tillvarata värdet av tillväxten ävensom av den arbetsinkomst som skogen ger. SJA anser att även arrendatorer bör ges möjligheter att köpa jord- och skogsfastigheter för att kunna få en utjämning av arbetstillgången för sig själv och anställda.

2.5.37 Sveriges jordägareförbund: Sveriges Jordägareförbund anser. att juridiska personer endast undantagsvis bör tillåtas att förvärva jordbruks- och skogsmark. Om det ändå anses böra tillåtas, kan det dock i enlighet med utredningens förslag vara lämpligt att i första hand prioritera lokala träförädlande företag.

2.5.38 Sveriges skogsägareföreningars riksförbund: SSR kan inte acceptera den föreslagna lydelsen av & 5. För att möjliggöra en förenkling av pn's- prövningen (å 4) och en vidgning av kretsen fysiska personer som kan få förvärva skogsmark, krävs en inskränkning av jun'diska personers för- värvsmöjligheter i förhållande till nu gällande bestämmelser. SSR föreslår därför att de nuvarande andra och tredje styckena utgår och att ett nytt andra stycke ges följande lydelse: "Avser förvärvet huvud- sakligen skogsmark och är förvärvaren fysisk person som på orten bedri-

ver skogsindustriell verksamhet i vilken egendomens virkesavkastning behövs, får utan hinder av första stycket tillstånd lämnas". '

Både utredningsdirektiven och utredaren motiverar Iättnaderna förjuri- diska personers förvärv med behovet av ökat virkesutbud. SSR ser med stor oro på ambitionen att använda jordförvärvslagen som ett verktyg för att kortsiktigt påverka skogsindustrins virkesförsörjning. Lagens uppgift måste rimligtvis vara att långsiktigt ange samhällets riktlinjer för mark- ägandet.

l motivtexten uppges att den främsta avsikten med tillägget i & 5 2:a ' stycket är att ge lokala sågverk företräde framför annan skogsindustri vid skogsmarksft'irvärv på en viss ort. Det bör dock understrykas att all skogs- industri "på orten" omfattas av de vidgade förvärvsmöjligheterna.

SSR anser inte motiven för sågverkens ökade behov av skogsmark (sid 68) vara vägande. Ett överförande av enskilt ägd skogsmark till aktiebolag ökar givetvis inte den långsiktiga tillgången på virkesråvara. Inte heller kortsiktigt kan ökade förvärv av skogsmark annat än mycket marginellt påverka svensk sågverksindustris virkesförsörjning. Om branschens investeringar i alltför hög grad skulle avse inköp av skogsmark finns tom risk att angelägna anläggningsinvesteringar skulle komma att eftersättas.

SSR ställer sig, som tidigare framgått av yttrandet. bakom tanken att underlätta för fysiska personer att förvärva skogsfastigheter; detta som ett led i en aktivering av landsbygdens resurser.

Lättnaderna för juridiska personers förvärv parad med den föreslagna utformningen av prisprövningen medför att enskilda personer kommer i ett uttalat underläge i förhållande till skogsindustrin. Företagens ekonomiska resurser och skattemässiga situation kommer i allmänhet att fälla avgöran- det. SSR konstaterar att de föreslagna ändringarna allvarligt äventyrar de mål som i andra avsnitt i betänkandet ges stor vikt — landsbygdens och då särskilt glesbygdens utveckling.

Betr. aktiebolags förvärv anför utredaren bl. a.: "Utredningen är med- veten om att här avsedda företag driver sin verksamhet i aktiebolagsform och att en försäljning av företaget kan ske utan ytterligare prövning enligt jordförvärvslagen. En sådan försäljning behöver (vår understrykning) dock inte leda till att verksamheten på orten avvecklas”.

SSR vill emellertid påpeka att en sådan "avveckling" ter sig högst rimlig i belysning av både den historiska och den alltjämt pågående uppbyggna- den av svensk skogsindustris markinnehav.

2.5.39 Sågverkens råvaruförening: I fjärde stycket föreslår utredaren en rangordning av de juridiska personerna. så att en på orten redan verksam skogsindustri av betydelse för sysselsättningen där prioriteras. Denna förändring anser Råvaruföreningen vara positiv.

2.5.40 Svenska kyrkans centralstyrelse: Avsnittet föranleder ingen central- styrelsens kommentar i vad avser förslaget till lagändring. Dock hänvisar centralstyrelsen till sitt under föregående avsnitt gjorda påpekande avseen- de kompcnsationsmarksreglerna vid juridiska personers förvärv av mark.

2.6 Särskilda krav på fysiska personer

2.6.1 Lantbruksstyrelsen: Utredningens förslag att 6 & ej längre skall gälla skogsbruksföretag tillstyrks av lantbruksstyrelsen. som också kan godta specialmotiveringens definition av sådana företag. Styrelsen delar också utredningens synpunkter att det inte alltid är

nödvändigt att bo på företaget för att yrkesmässigt kunna driva detta. Styrelsen vill dock framhålla att en animalieinriktad produktion kräver att brukaren är bosatt relativt nära egendomen medan en spannmålsinriktad produktion kan drivas rationellt även om brukaren bor på större avstånd från egendomen. Vad som skall avses med onen får därför bedömas med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet. Styrelsen anser dock — i likhet med utredningen att om förvärvaren har tillräckliga yrkeskunska- per och om det är troligt att denne yrkesmässigt kommer att bruka företa- get på ett tillfredsställande sätt så skall inte det faktum att han av en eller annan anledning inte vill bo på fastigheten utgöra skäl att avslå ansökan. Styrelsen vill betona att på fastigheten befintligt bostadshus därmed inte kan betraktas som överflödigt och avstyckas. Bedömning enligt fastighets- bildningslagen måste ske ur ett mer långsiktigt perspektiv. I flertalet fall torde dessutom en bosättning utanför företaget få betraktas som en tillfällig lösning beroende på den aktuelle brukarens situation.

2.6.2 Skogsstyrelsen: Rent principiellt kan det ifrågasättas vilka krav som bör kunna ställas på förvärvare inom den del av marknaden som prövas enligt jordförvärvslagen. På omkring tre fjärdedelar av förvärvarna, dvs. de som kan förvärva utan att det krävs tillstånd. ställs det över huvud taget inga motsvarande krav. Detta gäller i och för sig flertalet bestämmelser i lagen. men blir särskilt tydligt när det gäller krav som ställs på förvärvaren. Utredningens förslag innebär att gränsdragningen mellan jordbruksfas- tighet och skogsbruksfastighet blir avgörande för tillämpningen. Det gäller för övrigt även rationaliseringsbestämmelserna. ] specialmotiveringen till 6 5 säger utredningen att som skogsbruksföretag bör betraktas även så- dana företag som utöver skogsmark innehåller jordbruksmark i mindre omfattning. Någon regel för gränsdragningen går dock inte att ställa upp. Denna får avgöras med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet. Utredningen anför bl.a. att det i många fall är praktiskt ogenomförbart att kräva bosättning eftersom skogsfastigheter ofta är obebyggda. Skogs- styrelsen konstaterar dock att utredningen inte har ansett detta som ett hinder för att kräva bosättning på skogsfastigheter inom områden som omfattas av de regionalpolitiska bestämmelserna. Tillämpningen av be- stämmelserna om bosättning och brukning blir således helt beroende av dels hur gränsdragningen för regionalpolitiska hänsyn kommer att göras, dels hur praxis kommer att utvecklas när det gäller gränsdragningen mellan jordbruksfastigheter och skogsbruksfastigheter. Enligt Skogsstyrelsens uppfattning bör den bosättning som bärkraften i de areella näringarna medger och den betydelse för landsbygdens utveck- ling som man tillmäter denna vara avgörande för kravet på bosättning. Det kan antas att det finns glesbygder där de regionalpolitiska hänsynen inte kommer att tillämpas men där det är ett samhällsintresse att bosättningen inte ytterligare minskar. Ett talande exempel på detta är länsrapporten 1986 för Jönköpings län där det pläderas för en generösare tillämpning av nu gällande lag för att främja bosättningen på landsbygden. En enkät till kommunerna i länet visar att fyra av dessa anser att de generösare bestäm- melserna skall gälla hela kommunen medan de övriga sju kommunerna anser att de bör tillämpas för mellan 40 och 75 % av kommunen. När det gäller kravet på yrkeskunskaper anser skogsstyrelsen att de skäl som utredningen anför för att avskaffa kravet för skogsbruksfastigheter inte "är övertygande. Eftersom besluten om olika åtgärder i normalfallet ytterst fattas av skogsägaren är kunskaper i skogsskötsel av stort värde för att uppnå en god skogsskötsel. Det finns också ett visst fog för att hävda att om andra bestämmelser ändras så att köparkretsen generellt sett vidgas

finns det större anledning att ställa vissa minimikrav på dessa nya grupper av presumtiva förvärvare. I kombination med ändring av rationaliserings- bestämmelserna enligt utredningens förslag och slopad priskontroll kan slopandet av 65 för skogsbruksfastigheter befaras innebära att kapital— starka köpare utan anknytning till och utan kunskaper om skogsbruk kan komma att konkurrera ut ortsbefolkningen. De senare har då ännu mindre skäl än tidigare att bo kvar i glesbygden. Det kan inte heller uteslutas att många av dessa köpare har andra bevekelsegrunder för sitt förvärv än att bedriva ett aktivt skogsbruk. Lagen ställer inte heller upp några ålders- spärrar varför äldre personer med stor tillgång till eget kapital mycket väl kan komma att uppträda som köpare.

Hänvisningar till PS2

Sammanfattningsvis är Skogsstyrelsen mycket tveksam till utredningens förslag att 6 5 inte längre skall gälla skogsbruksföretag.

2.6.3 Statens naturvårdsverk: l tidigarejordförvärvslag har i 6 & funnits ett krav att köparen skall bosätta sig på egendomen eller yrkesmässigt bruka densamma. Detta krav är otidsenligt och föreslås nu bli ändrat att gälla endast utvecklade eller utvecklingsbara jordbruks- eller trädgårdsnärings- företag. Bosättningskravet föreslås dessutom ändrat att gälla bosättning på orten och inte på egendomen. Naturvårdsverket har inget att erinra emot förslaget.

2.6.4 Statens lantmäteriverk: LMV anser sig inte ha anledning att redovisa någon uppfattning i sakfrågan men noterar att ett upphävande av bosätt— ningskravet för skogsfastigheter samt en ändring från "egendomen" till ”onen'" förjordbruksfastigheter indirekt kan få en effekt på tillämpningen av fastighetsbildningslagen. Det gäller främst bedömningarna av hur en lämplig jordbruksfastighet ska vara beskaffad i fråga om bostadsbyggnad och möjligheterna till avstyckning av brukningscentrum. En effekt kan. beroende på den framtida tillämpningen, bli att man måste godta jord- bruksfastigheter utan egen bostad.

2.6.5 Luleå tingsrätt: Tingsrätten har inte heller i detta avsnitt någon erinran mot utredningens förslag.

2.6.6 Länsstyrelsen i Kronobergs län: Länsstyrelsen anser att utredningens förslag att minska bosättningskravet från "egendomen" till "orten” inte stämmer med föreslaget syfte och inte heller med länsstyrelsens strävan att öka bosättningen på landsbygden. Länsstyrelsen ser ingen anledning att ändra nuvarande lagtext. ] denna står ordetfår. Det är med andra ord inte tvingande att avslå en ansökan om köparen motsätter sig att bo på egendo- men. Utredningens förslag i denna del avstyrks. Länsstyrelsen anser i stället att kravet på bosättning bör öka. Med den liberalare tillståndsgivningen finns stora risker att en avfolkning av lands- bygden påskyndas. Lantbruksfastigheterna kan i större omfattning än för närvarande förvärvas av människor som bor i tätort och inte avser att bosätta sig på egendomen. För att förhindra en sådan utveckling och i enlighet med upprättat förslag till handlingsprogram i vilket bosättning prioriteras — anser länsstyrelsen att i 65 l:a st skall lagtexten" till förvärv av egendom . . . utvecklingsbart lantbruksföretag” utgå. Skogen har stor betydelse för kronobergarnas möjlighet att bo på lands- bygden och driva ett lantbruksföretag. Dessa företag kommer även i fram- tiden att vara ryggraden i en levande landsbygd. Det är därför otillfreds- ställande att utredningen utöver de allmänna lättnader för enskilda att förvärva lantbruksföretag även gör särskilda lättnader att förvärva skogs- mark.

Med ett antaget handlingsprogram för tillämpningen av jordförvärvsla- gen och med ändring av ordet skall i 4 & första stycket tillfår finns enligt länsstyrelsens uppfattning ingen anledning att ändra från "'Iuntbruksjöru- tag" till "jord/)rukx- och lrädgårdsnäringskirr'lag”' i 6 och K) ss. Utred- ningens förslag avstyrks.

2.6.7 Länsstyrelsen i Kalmar län: Utredningen föreslår i 6 % att bosätt- ningskravct slopas helt vad gäller skogsfastigheter och även förjordbruks- fastigheter med undantag för sådana som klassas som "utvecklade eller utvecklingsbara". Länsstyrelsen har ingen erinran mot förslaget vad gäller skogsfastigheter. För jordbruksfastigheter kan det för animalieproduce- rande företag finnas skäl att kräva att brukaren bor på egendomen och har möjlighet att utöva tillsyn av djuren. Länsstyrelsen finner också att det skulle vara till skada förjordbruket. om ett slopande av bosättningstvånget medförde en omfattande avstyckning av bostadshus frånjordbrukscgendo— mar. Det är heller inte entydligt vad lagtexten menar med bosättning på ”orten" i stället för på egendomen. Ortsbegreppet är inte strikt definierat i lagen.

2.6.8 Länsstyrelsen i Gotlands län: Utredningen föreslår att kravet på en förvärvare vad gäller yrkeskunskaper. boende och yrkesmässigt brukande inte skall gälla vid förvärv av skogsbruksföretag. Lantbruksnämnden be- farar i sitt yttrande att fastighet bestående av skogsområden kombinerade med fritidshus och ägda av personer boende utanför Gotland kan komma att bli passivt utnyttjade. Länsstyrelsen delar lantbruksnämndens uppfattning och ser föreslagen ändring utgöra en försämring av möjligheten att höja den skogliga aktivite- ten. En ökad sysselsättning icke minst inom skogsvården (återväxtvård. röjning och gallring") är viktig för skogsbruket på Gotland. Därtill gäller att denna sysselsättning i många fall katt kombineras med andra arbetstillfäl- len, vilket utredningens förslag kommer att försvåra. Länsstyrelsen av- styrker därför förslaget.

2.6.9 Länsstyrelsen i Kristianstads län: Styrelsen har ingen erinran mot förslaget i denna del. Styrelsen vill dock betona att bosättning på orten ej får tolkas så att på fastigheten (brukningscentrum) befintligt bostadshus då kan betraktas som överflödigt och mer eller mindre automatiskt kunna avskiljas från egendomen.

2.6.10 Länsstyrelsen i Hallands län: De ökade möjligheterna att förvärva fast egendom. som förslaget i övrigt innebär, utgör enligt länsstyrelsens mening också skäl att i vissa fall vägra personer. som inte har yrkeskun— skaper att förvärva utvecklade eller utvecklingsbara skogsbruksfastighe- ter. Avsaknad av skoglig yrkeskunskap i sådana fall kan tyda mer på spekulation eller kapitalplacering än på intresse för aktivt skogsbruk. Styrelsen föreslår därför att ordet lantbruksföretag bibehålls i 6 å när- mast före [.

2.6.1] Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Länsstyrelsen godtar den föreslagna ändringen att paragrafen gäller endast jordbruks- och trädgårdsnäringen. Man måste emellertid ha klart för sig risken för att kapitalstarka ägare med intresse för jakt och fiske m.m. kan komma att påverka prisnivån på skogsbruksfastigheter.

Bosättningskravet gäller enligt förslaget orten i stället för som tidigare egendomen. Om samhällets strävan är att hålla kvar bosättningen ute på

landsbygden för att bibehålla serviceunderlag m.m. så motverkas denna strävan av den föreslagna ändringen.

2.6.12 Länsstyrelsen i Jämtlands län: Bestämmelserna i 6 & angående brukning. bosättning och yrkeskunskaper föreslås ändrade i så måtto att de endast skall omfatta _iordbruks- och trädgårdsföretag. dvs. inte skogs- bruksföretag. Länsstyrelsen har inget att erinra mot förslaget under förutsättning att de särskilda regionalpolitiska hänsynstagant'lena i 7 & kommer att omfatta hela länet. ] annat fall anser länsstyrelsen att bestämmelserna bör omfatta jämväl skogsbruksfastigheter med åberopande av den betydelse dessa har i synnerhet i glesbygden. Tillämpningsanvisningarna kan sedan utformas på ett sådant sätt att en viss liberalisering skcri synnerhet ijämförelse med merjordbrtlksbctonade fastigheter.

2.6.13 Länsstyrelsen i Norrbottens län: Utredningen föreslår att eventuellt krav om bosättning i fortsättningen inte ska avse egendom utan ur! och endast avse utvecklade eller utvecklingsbara jordbruks- eller trädgårdsnä- ringsföretag alltså ej skogsföretag. Bosättningskravet har tillämpats mycket sällan i Norrbottens län. Läns- styrelsen tillstyrker ändringsförslaget. Utredningen föreslår också att krav om yrkeskunskaper begränsas till att gälla utvecklade eller utvecklingsbara _iordbruks- eller trädgårdsnä- ringsföretag — alltså inte heller här avse skogsföretag. Länsstyrelsen har ingen invändning mot detta förslag.

2.6.14 Eksjö kommun: Kommunen föreslår att nuvarande regler vad gäller bosättning bibehålls. Om önskemålet om en levande landsbygd skall kunna förverkligas bör möjlighet finnas att kunna vägra förvärvstillstånd med hänsyn till att förvärvaren inte kommer att bosätta sig på egendomen. Det torde i allmänhet innebära bättre förutsättningar att sköta egendomen på ett tillfredsställande sätt om bosättning sker på denna. Möjligheten att kunna vägra förvärvstillstånd utifrån bosättningskravet torde vara viktig för att tillvarata regionalpolitiska hänsyn. En förutsättning för att vägra förvärvstillstånd för skogsbruksfastigheter bör normalt vara att det finns ett användbart bostadshus på egendomen. Beträffande kravet på yrkesmässig brukning och yrkeskunskaper för skogsbruksföretag är kommunen beredd att acceptera utredningens förslag med hänsyn till den utveckling som beskrivs i utredningen.

2.6.15 Tingsryds kommun: Den uppmjukning som utredningen föreslår beträffande bosättningskravet för jord- och trädgårdsnäringsföretag på orten. där orten avses ett område kring egendomen som omfattar närmaste tätort, står inte i harmoni med utredningsdirektivens uttalade syften att lagen bl.a. skall främja boendet på landsbygden samt stärka sambandet mellan ägande och brukande. Ett förhållande där jordförvärvslagen med den nu föreslagna lydelsen om tillåtelse för förvärvare av lantbruksegendo- mar att bosätta sig i dess närbelägna tätorter kommer att i avsevärd grad minska och/eller försvåra möjligheterna att bibehålla och skapa en levande landsbygd. Mot bakgrund av de i detta yttrande tidigare redovisade moti- ven för behovet av långtgående regionalpolitiska hänsynstaganden ijord- förvärvsfrågor bör utredningens förslag om uppluckring av lagens krav vad gäller bosättningsplikt inte godtas. Den föreslagna formuleringen utgör en allvarlig begränsning i glesbygdskommunernas strävanden att åstadkomma en levande landsbygd. Gällande lags stadgande om bosättningskrav huvud- sakligen på fastigheten bör ur allmän synpunkt således inte ändras.

2.6.16 Dals-Eds kommun: Kommunen vänder sig emot att förslaget skiljer på jord- och skogsbruksföretag. Den nuvarande formuleringen bör gälla eftersom det kombinerade företaget har stor betydelse för boendet i gles- bygderna.

2.6.l7 Torsby kommun: Enligt kommunens mening bör begreppet "bosatt på orten" preciseras ytterligare. För övrigt har kommunen ingen erinran.

2.6.18 Ljusdals kommun: Krav på yrkeskunskaper för att driva lantbruks- företaget gäller för utvecklat eller utvecklingsbart företag. Nuvarande krav om bosättning på den fastighet. där jord- och/eller skogsbruk bedrivs kan mildras till krav om bosättning på orten. En förutsättning för överlevande och utveckling av alla lantbruksföretag är goda kunskaper om brukande. Krav på yrkeskunskaper är nödvändigt.

2.6.19 Bräcke kommun: Utredningen föreslår att skogsbruksföretag ej ska omfattas av 6 f? i gällande jordförvärvslag vilket innebär att förvärvstill- stånd inte får vägras med motivet att man kan anta att förvärvaren inte kommer att bosätta sig på egendomen eller yrkesmässigt bruka den samt om man kan anta att tillräckliga kunskaper saknas för drift av lantbruket. Utredningen konstaterar att skogsfastigheter ofta är obebyggda. Bräcke kommun är av den uppfattningen att detta förhållande inte gäller hos oss. Vi tror därför att en förändring enligt utredningens förslag kan innebära att bosättning i glesbygd omöjliggörs till förmån för en tätortsbo som har sin utkomst av annan verksamhet och som kommer att driva skogsföretaget som fritidssyssla. Enligt vår tolkning av förslagets & 7 finns ändå möjlighet till föreskrifter om bosättning och brukande i vissa regioner i landet varför föreslagen ändring av s*" 6 kan accepteras av Bräcke kommun. Sambandet boende-brukande är av avgörande betydelse för glesbygdens överlevnad. Däremot delar kommunen utredningens uppfattning om yrkeskunska- perna men menar att det är viktigt med en viss baskunskap. Åläggande om viss basutbildning ska kunna ske enligt 1] äjordförvärvslagen.

2.6.20 Pajala kommun: Nuvarande regel om bosättning på orten ändras enligt förslaget till att dels endast gälla jordbruks- eller trädgårdsnärings- företag (alltså ej skogsbruksföretag) och dels till att gälla orten där egendo- men finns. Kommunen anser att samma bosättningskrav bör gälla för skogsbruks- företag som för jordbruk. Annars är det risk för att glesbygden avfolkas ännu mer med ägare till skogsbruksfastigheter boende i kanske långt av- lägsna tätorter. Ett sådant krav kan uppfyllas genom att vid förvärvet framläggs plan innebärande bosättning.

2.6.21 Svenska kommunförbundet: Styrelsen är positiv till ändringarna i 6 åjordförvärvslagen. Ett lägre ställt krav på förvärvare avjordbruks- eller trädgårdsföretagfrämjar förvärv av fastigheter för deltids- eller fritidsbruk vilket i sin tur underlättar boendet på landsbygden.

2.6.22 Lantbrukarnas riksförbund: — — Lantbrukarnas riksförbund av- styrker bestämt den föreslagna förändringen då den inte enligt förbundets uppfattning står i överensstämmelse med det regionalpolitiska hänsynsta- gande som föreslås i 5 i.

Ett bosättningskrav bör enligt Lantbrukarnas riksförbunds uppfattning avse alla slag av jordbruksfastigheter. I de fall lämplig bostad saknas bör dispens för bosättning på orten kunna lämnas. En sådan dispens bör

särskilt kunna beakta sådana omständigheter som kan komma i fråga vid förvärv av skogsfastigheter. Det är enligt Lantbrukarnas riksförbunds uppfattning nödvändigt att bosättningskravet omfattar samtliga jordbruks- fastigheter med hänsyn till önskemålet att i större utsträckning tillåta förvärv av mindre lantbruksföretag. Lantbrukarnas riksförbund vill under- stryka attjordförvärvslagen måste innehålla bestämmelser som står i över- ensstämmelse med de mål som förvärvslagstiftningen uppställer. Att ett fåtal förvärv vid tillämpning av nuvarande jordförvärvslag har avslagits på grund av att förvärvaren saknar yrkeskunskaper eller att bruknings- och bosättningskrav inte uppfyllts är enligt Lantbrukarnas riksförbunds upp- fattning inget skäl att ändra bestämmelsen. Det är istället nödvändigt att kraven på förvärvaren skärps för att lagens syften skall uppfyllas då prisprövningen av förvärvsegendomen och rationaliseringsbestämmelsen samtidigt mjukas upp.

Skogsbruk och jordbruk kräver yrkeskunskaper. Lantbrukarnas riksför- bund tinner det riktigt att dessa krav måste anpassas med hänsyn till vilket slag av egendom som förvärvaren avser att förvärva. ] fråga om skogsfas- tigheter bör särskild hänsyn tas till skoglig erfarenhet. Det bör emellertid understrykas att även andra utbildningsformer och yrkeserfarenhet från jord och skog i vissa fall kan vara tillfredsställande. Det gäller särskilt mindre lantbruk. Lantbrukarnas riksförbund kan inte acceptera att förvär- vare av skogsfastighet skall undantas från krav på yrkeskunskaper då såväl näringen som samhället eftersträvar ett aktivt skogsbruk.

2.6.23 Svenska cellulosa- och pappersbruksföreningen: Vi instämmer med utredningens slutsatser att särskilda krav inte skall ställas på bosättning och kunskaper hos dem som förvärvar skogsfastigheter. Vi finner det dock glädjande men motsägelsefullt att utredningen i detta avseende anser att det är möjligt att skilja på skogsfastigheter och andra fastigheter när denna möjlighet avvisats tidigare (se avsnittet om undantag från förvärvspröv- ningen).

2.6.24 Tjänstemännens centralorganisation: Det är angeläget att motverka att jord- och skogsbruk förvärvas uteslutande i kapitalplaceringssyfte. Varje överlåtelsereglering bör tillse att köparen avser att själv driva egen- domen och har erforderliga kunskaper för att kunna göra detta. TCO avstyrker därför den föreslagna ändringen av 6 & enligt vilken sådana krav endast skulle ställas på förvärvaren av jordbruks- eller trädgårdsnärings- företag. Motsvarande krav bör även fortsättningsvis ställas också på för- värvaren av skogsegendomar. Åtminstone bör företräde ges till köpare som besitter yrkeskunskaper och avser att aktivt bedriva skogsbrth.

2.6.25 Centralorganisationen SACO/SR: SACO/SR anser att skoglig ut- bildning skall tillmätas stor vikt vid förvärvsprövning då det gäller rena skogsbruksfastigheter eller fastigheter där skogsbruket klart dominerar. Vidare anser förbundet att bosättningskravet relativt skoglig utbildning ej bör väga tungt annat än i utpräglad glesbygd.

2.6.26 Landsorganisationen i Sverige: LO stöder förändrade bestämmelser gällande de särskilda krav på fysiska personer som finns ijordförvärvsla- gen. Vi vill betona vikten av att kravet på yrkeskunskaper bibehålles oförändrat vad gäller jordbruksföretag och trädgårdsföretag som är ut- vecklade eller utvecklingsbara. Då det gäller skog anser vi att alla som förbinder sig att brttka fastigheten i enlighet med av skogsvårdsstyrelsen fastställda skogsbruksplaner får möjlighet att köpa.

2.6.27 Svenska sparbanksföreningen: Som ett led i strävandena att liberali- sera jordförvärvslagen föreslås bl.a. att fysisk person som vill förvärva skogsmark inte skall behöva styrka något yrkeskunnande. Det föreslås också räcka att förvärvaren är bosatt på orten. Som skäl anförs att det blivit allt vanligare att skötseln av skogen lämnas bort och att daglig tillsyn inte behövs. Förslaget lämnar öppet för renodlade kapitalplaceringsköp av skogsfas- tigheter, och det kan diskuteras om det är förenligt med de allmänna strävandena att få till stånd ett aktivt skogsbruk. Det är tveksamt om man på detta sätt skall vidga köparkretsen och riskera att driva upp priset på skogsfastigheter. Sparbanksföreningen finner således den föreslagna bestämmelsen disku- tabel men vill likväl inte motsätta sig att lagstiftning sker.

2.6.28 Sveriges allmänna hypoteksbank: —- — Av utredningen framgår att endast ett fåtal förvärv har avslagits med huvudsakligt motiv att förvär- varen saknar yrkeskunskaper eller att förvärvaren inte kommer att bosätta sig på egendomen eller yrkesmässigt bruka den. Mot denna bakgrund bör bestämmelserna om bosättning, yrkesmässig brukning och yrkeskunska- per helt kunna slopas.

2.6.29 Familjejordbrukarnas riksförbund: Så långt möjligt är bör bru- kande- och boendeplikten även införas vad gäller skogsbruken, i likhet med jordbruken.

2.6.30 Småbrukare i Väst: Utredningens förslag att små jordbruk återigen ska få köpas tillstyrker vi därför varmt. För att hindra spekulation av personer som inte vill bosätta sig och bruka jorden vill vi ha krav på bo- och brukningsplikt vid nyförvärv. som inte är släktköp.

Av tradition är småbrukarna skeptiska till juridiska ägare av jord- och skogsmark. Varken Domänverket. bolagen eller kyrkan sköter sin mark på något föredömligt sätt. Särskilt skogsmarken kör de sönder och misshand- lar med stora tungajättemaskiner och kalhyggen. Den tekniken ger på lång sikt inte mer utan sämre tillväxt i skogen. Det föreliggande förslaget innebär en viss uppmjukning för juridiska personer att förvärva skogs- mark. Om man skulle vara konsekvent med jordbruksministerns direktiv borde man i stället underlätta förjordbrukarna, särskilt småbrukarna. att få komplettera med skog från framförallt kyrkan men även övrigajuridiska personer.

2.6.31 Sveriges jordägareförbund: Sveriges Jordägareförbund anser. att förhållandena är sådana. att bestämmelserna om bosättning, yrkesmässig brukning och yrkeskunskaper hos förvärvaren helt kan slopas.

2.6.32 Sveriges skogsägareföreningars riksförbund: Den föreslagna lydel- sen innebär, vid förvärv av skogsfastigheter. ett fullständigt slopande av kravet på boende på eller i anslutning till fastigheten samt att yrkeskunska- per saknar betydelse. Samhällets mål för landsbygdens/glesbygdens utveckling, vilka ges stor tyngd i utredningen, förutsätter givetvis att ägare till lantbruksfastigheter ("inkl rena skogsfastigheter") i största möjliga mån bor och verkar i den bygd där fastigheten är belägen. Mot den bakgrunden anser SSR att vissa krav bör kunna ställas på boende också vid förvärv av rena skogsfastigheter. Kravet behöver själv-

fallet inte gälla bosättning på fastigheten titan kan t.ex. avse boende i bygden. Vidare bör relativt generösa dispensregler kunna utformas.

SSR finner det anmärkningsvärt att yrkeskunskap tillmäts så liten vikt vid förvärv av skogsfastigheter. Det rimmar illa med samhällets ambitioner att verka för ett aktivt privatskogsbruk och tyder på en beklaglig nedvärde- ring av de enskilda skogsägarnas kunnande och yrkesambitioner. Bakgrun- den till dagens goda skogstillstånd ärinte minst de många enskilda skogs- ägarnas goda kunskaper i och intresse för skogsskötsel. SSR anser därför att företräde skall kunna ges sådan förvärvare av skogsfastighet. som kan dokumentera praktiska och/eller teoretiska kunskaper i skogsbruk.

2.6.33 Sågverkens råvaruförening: Nuvarande lag ger möjlighet att vägra tillstånd, om det kan antas att förvärvaren inte kommer att bosätta sig på egendomen eller att yrkesmässigt bruka den. Här föreslår utredaren. att bosättningstvånget på egendomen ändras till "bosätta sig på orten". Den- na förändring anser Råvaruförcningen vara positiv.

2.6.34 Trädgårdsnäringens riksförbund: I fråga om förvärvshinder för fy- siska personer har förbundet inga invändningar mot den föreslagna nya lydelsen av 6 & avseende uttrycket "utvecklat eller utvecklingsbart" jord- bruks- eller trädgårdsföretag. Det är också angeläget att kravet på att brukaren skall besitta goda yrkeskunskaper och ha praktisk erfarenhet bibehålles. För trädgårdsnäringens del ser vi med tillfredsställelse på det mildare bosättningskravet dvs. att inte kräva mer än att brukaren skall vara eller avse att bli bosatt på orten. Inte sällan är brukarens bostad, då det gäller trädgårdsföretag, belägen på annan plats än egendomen i övrigt. Denna trädgårdsnäringens speciella karaktär bör beaktas. För trädgårdsnäringen gäller detta särskilt då det är fråga om förvärv av tillskottsmark exempelvis plantskolornas behov av "jungfruelig" mark för uppdragning av virus- och i övrigt sjukdomsfritt växtmaterial. Man måste då ofta söka sig bort från företagets närmaste omgivningar. Behovet av tillskottsmark till trädgårds- företagen är inte alltid betingat av arronderingstekniska skäl utan kanske mer av näringens speciella karaktär. Då kulturantalet många gånger är relativt stort kan viss del av produktionen utan svårigheter ur struktur- ellcr rationaliseringssynpunkt förläggas till längre bort liggande marken- heter. vilket således inte får förhindras av krav på särskild bosättning. För växthusproduktionen gäller det idag vanliga förhållandet, att företagen som av avsättningsskäl ofta lokaliserats intill större samhällen, nu omgär- dats av bebyggelse så att mark för den nödvändiga utbyggnaden av pro- duktionen måste sökas utanför tätorterna. För dessa företag är det ur marknadssynpunkt naturligt att behålla företaget inne i samhället och även den bosättning som är beroende härav. Förbundet vill således härmed peka på några tillfällen. då kravet på bosättning på den förvärvade egendo- men inte kan bli aktuell och inte heller bör vara tvingande genom lagstift- ning.

2.7 Regionalpolitiska hänsynstaganden

2.7.1 Lantbruksstyrelsen: Utredningen har i portalparagrafen betonat att vid tillämpningen av lagen skall särskilt den regionalpolitiska utvecklingen beaktas. Detta gäller i hela landet. Innebörden av detta är enligt styrelsens mening att företagens storlek. utformning, driftsinriktning och dylikt skall anpassas efter regionala och lokala förhållanden.

Den allmänna liberalisering som karaktäriserar utredningens förslag gör det lättare för personer utan anknytning till orten att förvärva mindre fastigheter, främst skogsfastigheter. Då fastighetspriserna förväntas gå upp bland annat genom prisprövningens slopande, kan det bli svårt för den till de utpräglade glesbygderna knutna befolkningen att hävda sig mot köpstarkare utbointressen. Det finns i sådana områden starka regionalpoli- tiska skål för att sysselsättnings- och försörjningsmöjligheterna ijord- och skogsbruket i första hand skall förbehållas de i orten boende eller sådana som permanent vill bosätta sig där. Utredningens förslag att, genom sär- skilda bestämmelscr ijordförvärvslagens 7 5. ge möjlighet att prioritera dessa förvärvare tillstyrks därför.

Mot utredningens förslag att 7 % skall gälla endast i särskilda av regering- en utpekade glesbygdskommuner har många av de Iantbruksnämnder vars verksamhetsområden inte berörs av de av utredningen utpekade områdena anfört invändningar. Enligt styrelsens mening bör 7 & kunna tillämpas i områden utanför lämpliga pendelavstånd till tätorter där kompletterande inkomstmöjligheter av tjänst finns. I sådana bygder är det därför angeläget attjordförvärvslagen kan användas för att främja tillkomsten av kombina- tionsföretag. dvs. sådana företag därjord- och skogsbruk kombineras med annat företagande i orten.

Med hänsyn till vad nämnderna anfört vill styrelsen förorda att inom varje län tas fram program eller riktlinjer som också anger områden av den karaktär att 7 % är tillämplig. Paragrafens lydelse behöver då ändras till följande ”I områden där det är av särskild regionalpolitisk betydelse får tillstånd till förvärv vägras om egendomen behövs för att främja sysselsätt- ningen på orten". Styrelsen delar utredningens uppfattning att det kommu- nala inflytandet är viktigt vid tillämpningen av 7 &.

Enligt styrelsens uppfattning motiverar flera punkter i utredningens förslag att länsvisa program görs upp som underlag för jordförvärvslagens tillämpning. I programmen bör främst innebörden av portalparagrafens uttalande om regionalt hänsynstagande och bestämmelsen om allmänt intresse i 4 & första stycket ] preciseras. Vidare bör områden inom vilka 7 5 kan tillämpas avgränsas. Även riktlinjer för tillämpningen av skötsella- gen kan komma att behövas. Ett exempel på hur ett sådant program skulle kunna utformas finns bilagt yttrandet från lantbruksnämnden i Kronobergs län.

De länsvisa programmen bör utformas av lantbruksnämnden i nära samarbete med länsstyrelsen och kommunerna. Även andra regionala myndigheter samt organisationer bör ha möjlighet att påverka innehållet. Programmet bör slutligen fastställas av länsstyrelsen.

Styrelsen anser att det finns skäl för ett ökat kommunalt inflytande i förvärvsfrågorna. Detta gäller främst i de utpräglade glesbygderna. Även i övriga områden kan det ibland finnas skäl för detta. Intresset för och behovet av kommunalt inflytande i förvärvsfrågor växlar avsevärt från kommun till kommun. Från allmän resurssynpunkt är det angeläget att få ändamålsenliga och rationella samrådsrutiner. Styrelsen vill förorda att det kommunala inflytandet i första hand utövas genom principsamråd i anslut- ning till att länsprogram upprättas. Härvid kan överenskommelse träffas om i vilka fall kommunen skall få ärenden på formell remiss. Allteftersom erfarenhet nås bör antalet sådana formella kontakter kunna minskas. Sty- relsen vill erinra om att kommunalt inflytande redan finns genom ortsom- buden. Dessa utses av lantbruksnämnden på förslag av kommunen. Mot denna bakgrund avstyrker styrelsen utredningens förslag till ändring i jordförvärvsförordningen med innebörd att kommunens yttrande i särskilt utpekade områden alltid skall inhämtas.

l kommuner med områden där 7 s är tillämplig bör riktlinjer utarbetas för den strukturella och ägandemässiga utvecklingen inomjord— och skogs- bruket och hur denna skall kunna samordnas med annan utveckling inom kommunen. Exempel på hur sådana riktlinjer kan vara utformade har också bifogats yttrandet från lantbrttksnämnden i Kronobergs län för Tingsryds kommun.

Styrelsen vill i detta sammanhang erinra om den försöksverksamhet avseende kommunalt inflytande ijordförvärvsfrågor. som bedrivs i gles- bygdsdelegationens regi sedan den I juli l986 i sju kommuner. Försöket. som är treårigt. syftar till att klarlägga behovet av samråd mellan kommun och lantbruksnämnd i förvärvsfrågor samt att få fram lämpliga för ändamålet väl anpassade rutiner.

2.7.2 Skogsstyrelsen: Enligt utredningen är det angeläget att det tillgängliga sysselsättningsunderlaget ijord- och skogsbruket tas till vara så långt som möjligt i de utpräglade glesbygderna. Enligt skogsstyrelsens uppfattning kan det ifrågasättas om inte denna begränsning till utpräglade glesbygder och en exemplifiering som utredningen ger är alltför snäv. Hur stora delar av landet som bör omfattas hänger ytterst samman med vilket mål samhäl- let har för landsbygdens utveckling. Enligt vad som har redovisats under föregående punkt om bosättning finns det dokumenterat vilka önskemål som finns hos kommunerna i Jönköpings län när det gällerjordförvärvsla- gens tillämpning för att främja landsbygdens intressen. Om de av utred— ningen föreslagna lagändringarna genomförs skulle dessa önskemål inte kunna tillgodoses med mindre än att de regionalpolitiska hänsynstagande- na omfattar även dessa bygder. Enligt utredningens förslag bör förvärvstillstånd kunna vägras om för- värvaren inte avser att själv bruka egendomen eller att bosätta sig på den. Det skulle också vara möjligt att med stöd av de regionalpolitiska bestäm- melserna vägra förvärvstillstånd om egendomen behövs för att stärka sysselsättningsunderlaget för en redan etablerad jord- och skogsbruksföre- tagare på orten. Skogsstyrelsen anser att det vid tillämpningen av dessa bestämmelser är viktigt att beakta att alla företag som har sin verksamhet på orten kan ha stor betydelse för sysselsättningen där. ”Etablerade skogsbruksft'iretagare" bör därför avse alla typer av lokalt anknutna före- tag oavsett storlek och företagsform. Så t.ex. kan i vissa skogs- och glesbygder sysselsättningen för de som är bosatta på orten och för i skogsbruket fast anställd arbetskraft främjas genom att förbättra en på orten etablerad skogsförvaltnings förutsättningar att bedriva ett rationellt skogsbruk. Dessa förvaltningars verksamhet har ofta stor betydelse för att upprätthålla en levande landsbygd och en tillfredsställande samhällsser- vice. Det finns skäl att beakta detta då ansökan från förvärvare som inte bor eller inte avser att bosätta sig på orten prövas. Skogsstyrelsen konstaterar att skillnaden mellan områden med och utan regionalpolitiska hänsyn kommer att öka. när det gäller samhällets styr- ning via jordförvärvslagen, om utredningens förslag genomföres. Inte minst därför kan det ifrågasättas om inte de regionalpolitiska hänsynen borde tillämpas inom större områden än de som utredningen har antytt. En tänkbar lösning är att utvidga bestämmelserna till att gälla områden där glesbygdsstöd kan utgå. Det kan hävdas att bakgrunden till glesbygdsstö- det och till den regionalpolitiska anpassningen av jordförvärvslagen är i stort sett densamma och att en sådan samordning därför är konsekvent. Skogsstyrelsen har inget att invända emot att kommunernas yttrande skall inhämtas inom områden där regionalpolitiska hänsyn skall tas. Där- emot kan det ifrågasättas om dessa yttranden skall vara så starkt styrande

Prop. l986/87: 122

som det sägs i utredningen. Med en sådan tillämpning kan det vara svårt att uppnå en objektiv och enhetlig tillämpning av lagstiftningen.

2.7.3 Statens naturvårdsverk: För möjligheterna att på lång sikt bibehålla från naturvårdssynpunkt viktiga delar av odlingslandskapet är möjligheter- na till sysselsättning och bosättning på landsbygden mycket viktig. Utgles- ningen av befolkningsunderlaget har i flertalet av Götalands och Svealands skogs- och mellanbygder redan nått ett sådant stadium att bevarandet av odlingslandskapets natur- och kulturvärden försvårats. Naturvårdsverket anser att utredningens avgränsning av den glesbygd som behöver särskilt hänsynstagande och stöd ej motsvarar det verkliga behovet. [ många ytterligare kommuner och kommundelari landet än de utredningen föresla- git bör 7 & också kunna tillämpas.

2.7.4 Arhetsmarknadsstyrelsen: AMS vill dock peka på ett problem som anknyter till den föreslagna ändringen av s 4. Enligt denna kommer enskil- da personcr att lättare kunna förvärva mindre jordbruksfastigheter för att kunna använda den som deltids- och fritidsjordbruk. 1 glesbygderna kan detta innebära sysselsättningsproblem. Redan idag har länsarbetsnämnderna i skogslänen påtalat bekymmer med inflyttare till fastigheter som den tidigare ägaren lämnat på grund av otillräckliga försörj- ningsmöjligheter. Som regel sker utflyttningen med ekonomiskt stöd från samhället. ] många fall är inflyttaren en familj i aktiv sysselsättningsålder som slutat en fast anställning och för vilken det är svårt att erhålla arbete i bygden. Som regel kan vederbörande efter kort tid erhålla kontant stöd. oftast genom arbetslöshetskassan. eller sysselsättas med beredskapsarbe- ten. Enl. AMK & 72a äger den som riskerar utförsäkring från arbetslös- hetskassan rätt att begära beredskapsarbete i sådan utsträckning (5 mån.) att han på nytt är berättigad uppbära kassaersättning. Om inflyttaren inte är beredd att på nytt flytta till orter där han kan beredas arbete finns en risk att han kommer in i en rundgång mellan kontant ersättning och bered- skapsarbeten under lång tid. I 5 7 föreslås att i fråga om kommuner. för vilka det har särskild regio- nalpolitisk betydelse, får regeringen föreskriva att tillstånd får vägras till förvärv om egendomen behövs för att främja sysselsättningen på orten. Kommunen skall alltid få yttra sig i förvärvsärendena. AMS uppfattning är att paragrafen bör utformas så att inflyttande perso- ners förvärv av fastighet prövas mot möjligheten att försörja sig i kommu- nen. Skulle inte egendomen ge full sysselsättning eller köparen på annat sätt kan försörja sig bör förvärv av fastigheten förhindras. I sådant fall bör staten enligt gällande bestämmelser lösa egendomen om säljaren begär det. Kommunen bör föredra förvärvsansökan i den Arbetsförmedlingsnämnd dit kommunen hör. Utredningen framhåller att det genom de föreslagna ändringarna ijordförvärvslagen kommer bli lättare att förvärva fastigheter för deltidsjordbruk i skogs- och mellanbygderna i Götaland och Svealand. I vissa av dessa bygder finns idag en betydande arbetslöshet och begränsade möjligheter till deltidsarbete. Att bereda de arbetslösa och boende i områ- det möjlighet till en delförsörjning genom förvärv av ett deltidsjordbruk kan ur arbetsmarknadspolitisk synpunkt vara acceptabelt. Däremot bör man inte främja en övergång från en heltidsanställning till deltidsjordbruk förrän den förvärvssökande erhållit möjlighet till kompletterande syssel- sättning.

2.7.5 Statens planverk: [ det svenska samhället genomförs nu på en rad områden en decentralisering av ansvar och beslutsbefogenheter från stat

till kommun. Genom den nya plan- och bygglagen och lagen om hushåll- ning med naturresurser m.m. läggs också ett större ansvar på kommuner- na vad gäller markanvändningsfrågor och lokal miljö. Glesbygdsdelega- tionen har i sin rapport om resurser och möjligheter (DSI l984z20) framfört att handläggningen av jordförvärvsärenden bör decentraliseras för att mot- verka ett sektoriellt synsätt och väga in regional- och glesbygdspolitiska hänsyn. För närvarande pågår en försöksverksamhet i sju kommuner rörande ökat lokalt inflytande ijordförvärvsfrägor med stöd av bl.a. gles- bygdsdelegationen och byggforskningsrådet. Avsikten är bl. a. att bedöma om kommunens inställning till hantering av jordförvärvsärenden kan kom- ma till uttryck i t. ex. översiktsplaner eller näringslivsprogram och om den i så fall kan bli vägledande för lantbruksnämndens bedömning i enskilda ärenden.

Mot denna bakgrund anser planverket att det är tveksamt att begränsa det kommunala inflytandet till de geografiska områden som särskilt pekas ut av regeringen. Planverket förutser att den nämnda försöksverksamheten kan läggas till grund för beslut om lämpliga former för kommunernas medverkan även inom andra delar av landet. Om kommunen i sin över- siktsplan redovisat sin syn på jord— och skogsbruksfrågornas behandling och inställningen tilljordförvärvsfrågor bör kommunens redovisning av de intressena, så som de kommer till uttryck i planen. kunna beaktas vid lantbruksnämndens rådgivning och beslut. Detta förutsätter ett nära sam- råd under planarbetets gång. Därmed ökas förutsättningarna för ett kom- munalt inflytande utan att en onödig byråkrati skapas genom remittering av varje enskilt ärende.

2.7.6 Statens lantmäteriverk: Syftet med lagöversynen är bl.a. att på ett bättre sätt än för närvarande tillgodose målen för regionalpolitiken. l I 5 lagförslaget anges att den regionalpolitiska utvecklingen särskilt ska beak- tas, Mot bakgrund av detta vill LMV ifrågasätta om den lagkonstruktion som föreslagits är ändamålsenlig. Förslaget innebär bl.a. att krav på bo- sättning m.m. enbart ska kunna ställas upp inom kommuner som regering- en utser. För kommuner som inte kommer att omfattas av 75 leder lagkonstruktionen till att vissa av medlen för att driva en aktiv regionalpo- litik försvinner i förhållande till gällande lag. En mera generellt tillämplig bestämmelse som ger möjlighet att hindra förvärv som bedöms ha oför- månlig effekt i regionalpolitiskt avseende saknas i förslaget.

7 5 i förslaget innebär bl.a. att krav på brukarens bosättning ska kunna ställas upp inom kommuner som regeringen utser. Detta kommer att leda till en differentierad tillämpning i olika delar av landet, vilket också är syftet med det ökade regionalpolitiska hänsynstagandet. Detta gäller även fastighetsbildningen. LMV har i avsnitt 5.l redovisat vissa synpunkter på den lagtekniska lösningen.

LMV vill också peka på vikten av att de kommuner som kommer att omfattas av 7 & har arbetat igenom målfrågorna vad gäller näringsliv.jord- och skogsbruk på ett grundläggande sätt. Även strukturfrågorna och fas- tighetsbildningsfrågorna bör ha behandlats för att man skall få till stånd en tillfredsställande grund att stå på i tillämpningen.

2.7.7 Domänverket: Den allmänt ändrade inriktning av jordförvärvslagen. som utredningen föreslår. ger avsevärt ökade möjligheter att tillgodose det regionalpolitiska intresset att stödja landsbygden. Den föreslagna bestäm- melsen om möjlighet till vidgad tillståndsvägran i vissa regionalpolitiskt understödda kommuner kommer att få mycket liten tilläggseffckt och kan därför lika gärna uteslutas ur lagen.

2.7.8 Riksrevisionsverket: Som utredningen synes mena torde behovet av förvärvsprövning när det gäller främstjordbruksmark i de utpräglade gles- bygderna främst gälla möjligheterna till regionalpolitiska hänsynstagan- den. RRV har ingenting att invända mot ett sådant synsätt. Om prövningen av förvärvsärenden i framtiden när det gäller glesbygdsjordbruken skall baseras på regionalpolitiska/glesbygdspolitiska överväganden är det dock enligt RRVs uppfattning tveksamt om ärendcprövningen bör ligga på lant- bruksnämnderna. Om man som vägledande princip när det gäller möjlighe- ter till förvärv av jordbruksmark i glesbygdsområden slår fast att det handlar om att ge människor möjlighet att bo kvar och skapa sysselsättning är det naturligt att se denna typ av förvärvsärenden som en angelägenhet för organ med ändamålsenliga förutsättningar för att göra denna typ av bedömningar. Det är i detta sammanhang också önskvärt att förvärvspröv- ningen vid behov kan inriktas på att stimulera en alternativ användning av jordbruksmarken. dvs. till annat än konventionelljordbruksdrift, om detta från allmänt regionalpolitiska utgångspunkter kan anses motiverat. I syfte att främja en tillämpning av bestämmelserna som ligger i linje med detta bör prövningen i den utsträckning den bör finnas kvar i nuvarande form — överföras från lantbruksnämnderna till resp länsförvaltning eller kom- mun.

2.7.9 Hovrätten för övre Norrland: Innebörden av utredningens uttalande (s. 76) att lantbruksnämnden inte utan starka skäl får gå ifrån kommunens åsikt kan enligt hovrättens mening inte innebära att lantbruksnämndens övergripande jord- och skogsbruksbedömning ifrågasätts. Det torde vara lantbruksnämnden som är bäst skickad att göra en helhetsbedömning i sådana frågor.

2.7.10 Malmö tingsrätt: I 7 & bemyndigas regeringen att utfärda vissa föreskrifter. Tingsrätten ifrågasätter om bemyndigandet är förenligt med 8 kap. 3 och 7 5.5 regeringsformen. De tilltänkta föreskrifterna kan knappast heller ses som verkställighetsföreskrifter enligt 13 5 första stycket ] rege- ringsformen. De preciseringar som utredningen åsyftar genom regerings- föreskrifter bör man kunna komma fram till genom skrivningar i motiven.

2.7.11 Luleå tingsrätt: Tingsrätten har ingen erinran mot utredningens förslag såvitt gäller själva förvärvsprövningen. Däremot delar tingsrätten inte utredningens mening i fråga om lösnings- skyldigheten. Den föreslagna avslagsgrunden har större likhet med av- slagsgrunden i föreslagna 45 första stycket 1. än med övriga avslags- grunder och har också en sådan likhet med den nuvarande avslagsgrunden i 7 5 att en ändring i fråga om statens lösningsskyldighet inte framstår som motiverad.

2.7.12 Länsstyrelsen i Stockholms län: Av 1 S' i förslaget till ändringar i jordförvärvslagen framgår att vid tillämpningen av lagen skall särskilt den regionalpolitiska utvecklingen beaktas. Av 7 ä i förslaget framgår att förvärv får vägras om egendomen behövs för att främja sysselsättningen på orten i fråga om kommuner för vilka det har särskild regionalpolitisk betydelse. Dessa kommuner skall bestämmas av regeringen. Utredningen har uttalat att främst kommunerna i Norrlands inland, norra delarna av Kopparbergs och Värmlands län samt delar av Dalsland bör komma i fråga. Stockholms län skulle alltså inte till någon del beröras av bestämmelserna i 7 5. Med utredningens förslag skulle de regionalpolitiska hänsynstagandena i

länet främst ske på ett indirekt sätt genom att det blir lättare att förvärva deltidsjordbruk. Detta bör kunna bidra till att bryta nedgången i folkmäng- den i glesbygdsområdena med dess konsekvenser i fråga om bl.a. samhäl- lelig och kommersiell service. Tillståndsprövningen bör inriktas så att den medverkar till ett ökat boende i skärgården.

Något direkt kommunalt inflytande i förvärvsärenden som har regional- politisk bctydclse torde inte bli aktuellt i länet med utredningens förslag. I detta sammanhang bör särskilt påpekas att ett projekt rörande lokalt infly- tande ijordförvärvsfrågor i Norrtälje kommun startat i mars 1986. Projek- tet har tillkommit genom beslut av glesbygdsdelegationen och finansieras av länsstyrelsen. glesbygdsdelegationen och statens råd för byggnads- forskning. Det beräknas pågå t. o. m. budgetåret 1988/89. Liknande projekt skall genomföras i sex kommuner i andra län.

Försökskommunerna skall i samarbete med lantbruksnämnd. länsstyrel- se. intresseorganisationer och kommuninvånare utarbeta ett enkelt nä- ringsprogram som skall vara vägledande för lantbruksnämndens beslut i jordförvärvsfrågor.

Syftet med försöksverksamheten är att undersöka om ett ökat lokalt inflytande på förvärvsprövningen kan ge ett bättre utnyttjande av de lokala resurserna och därmed totalt sett en ökad sysselsättningseffekt.

Genom att man tillämpar en helhetssyn på näringslivs- och sysselsätt- ningsfrågorna kan troligtvis även små jord- och skogsbruk i kombination med andra verksamheter ge ett totalt sett bättre utbyte för bygden än ensidigt inriktad strukturrationalisering. Man måste då se till att ytterligare mark finns tillgänglig i fall det skulle behövas för att trygga försörjningen för de familjeföretag det ofta rör sig om.

I Stockholms län finns stora områden där regionalpolitiska intressen är framträdande. Intressena i Norrtälje kommun har understrukits genom den nämnda försöksverksamheten. I kommunen ingår skärgårdsområden. De regionalpolitiska intressena där och i länets skärgårdsområden över huvud taget är speciellt framträdande. Enligt länsstyrelsens mening är problemen av den arten att starkare regionalpolitiska medel än vad utredningen före- slagit behövs. Behovet av sådana medel blir särskilt stort med hänsyn till att prisprövningen av förvärven föreslås bli avskaffad. Detta kan beräknas leda till att prisnivån i vissa fall blir sådan att lokalt anknutna förvärvare får svårt att köpa jordbruksfastigheter. Konkurrensen om mindre jordbruks- fastigheter torde bli särskilt storjust i skärgårdsområdena. Lämpligen bör länets skärgårds- och glesbygdsdelar tas in bland de områden där 7 få skall bli tillämplig.

Länsstyrelsen föreslår att i varje fall skärgårdsområdena beaktas när avgränsningen av 7 é-områdena görs. Vidare bör formerna för kommunalt inflytande i förvärvsärendena övervägas för de fall då regionalpolitiska intressen finns.

2.7.13 Länsstyrelsen i Uppsala län: Länsstyrelsen delar här utredningens åsikt att förvärvstillstånd ska kunna vägras i vissa av regeringen utsedda kommuner om egendomen behövs för att främja sysselsättningen på orten. Detta ska enligt utredningen främst avse kommuner i Norrlands inland. I norra delarna av Uppsala län finns en stor delav sysselsättningen inom de areella näringarna. Speciellt i de för fritidsboende attraktiva kustområ- dena kan det lagda förslaget medföra svårigheter för den bofasta befolk- ningen att förvärva fastigheter. För befintligt jordbruk finns svårigheter att förstärka svaga enheter. Länsstyrelsen anser därför att man bör införa en möjlighet för regeringen att föreskriva att länsstyrelsen skall kunna för- ordna att förvärvstillstånd får vägras i kommuner eller kommundelar där frågan har särskild regionalpolitisk betydelse. t. ex. i norra Uppland.

2.7.14 Länsstyrelsen i Östergötlands län: Länsstyrelsen anser att det finns skäl att även i andra glesbygdsområden i landet kunna tillämpa denna regel. I Östergötland är det främst i skärgårdsområdet och i delar av södra Östergötland som det finns områden av glesbygdskaraktär där arbetspend- ling till större arbetsmarknader är ett dåligt sysselsättningsalternativ. Här- till bör läggas att förslaget om nedtoning av rationaliseringsmotivet innebär sämre möjligheter att styra förvärven till brukande och boende på orten.

Länsstyrelsen förordar därför att den regionalpolitiska regeln bör kunna tillämpas i hela landet och att statsmakterna delegerar till länsstyrelserna att ge geografiska riktlinjer för hur regeln skall tillämpas i länet. På detta sätt erhålls en koppling till allmänna regionalpolitiska ambitioner och insat- ser. bl.a. tillämpningen av det ekonomiska glesbygdsstödet. Länsstyrelsen tillstyrker utredningens förslag att kommunerna skall ges tillfälle att avge yttrande i de förvärvsärenden där den regionalpolitiska prövningen kan bli aktuell.

2.7.15 Länsstyrelsen i Kronobergs län: Länsstyrelsen har ovan framhållit att jordförvärvslagen måste betraktas som en ramlag vars tillämpning varierar mellan olika delar av landet och även mellan olika delar av ett län allt efter produktionsfönitsättningar m.m. Länsstyrelsen har även konstaterat att de regionalpolitiska aspekterna kommer att få allt större betydelse. Sådana förhållanden som utredningen hänvisar till för t. ex. Norrlands inland finns även i stora delar av Krono- bergs län. Den exemplifiering som utredningen gjort är alltså enligt länssty- relsens uppfattning alldeles för snäv. Med anledning härav anser länsstyrelsen att regionala handlingsprogram för tillämpningen av jordförvärvslagen måste upprättas. Om sådana hand- lingsprogram även beaktar regionalpolitiska frågor. sysselsättningsaspek- ter t. ex., bör det kunna ligga till grund för prövning enligt 7 &. Länsstyrel- sen föreslår därför. med avstyrkande av utredningens förslag. att 7 & jordförvärvslagen skall ha följande lydelse: "I område av särskild regionalpolitisk betydelse får. efter det att hand- lingsprogram antagits av länsstyrelsen. tillstånd vägras till förvärv om egendomen behövs för att främja sysselsättningen på orten". Erfarenheterna från glesbygdsdelegationens försöksverksamhet med ökat kommunalt inflytande ijordförvärvsärenden, i vilket Tingsryds kom- mun deltar. är hittills goda. Länsstyrelsen anser därför att om handlings— program upprättats skall den kommun. inom vars gränser förvärvsfastighe- ten ligger. alltid höras i förvärvsärendet.

2.7.16 Länsstyrelsen i Kalmar län: Enligt föreslagen ny lydelse av 7 5 skall i fråga om kommuner som regeringen anser vara av särskild regionalpolitisk betydelse föreskrivas. att tillstånd får vägras till förvärv. om egendomen behövs för att främja sysselsättningen på orten. Denna begränsning till kommuner som regeringen föreskriver. kommer att medföra att det inte går att vägra förvärvstillstånd i t.ex. skärgårdsområdena i Kalmar län. Detta kan ha betydelse vid övergång från fast boende till fritidsboende.. eftersom någon bosättningsplikt inte längre föreslås finnas för mindre jordbruksfastigheter. Länsstyrelsen anser att lagen bör medge möjligheter att hindra sådana förvärv. som innebär att en fast bosättning och en näringsverksamhet ersätts av ett fritidsboende i bygder. där fortsatt konti- nuerlig verksamhet är angelägen.

2.7.17 Länsstyrelsen i Gotlands län: — — Förvärvsprövning av skogs- bruksfastighet och mindre jordbruksfastighet belägen utanför ovan be-

Prop.1986/87:122

skrivna stödområdet kan således enligt förslaget inte ske med hänsyn till regionalpolitiska skäl. För Gotlands del skulle ändringen kunna leda till en försvagning av landsbygden och länsstyrelsen föreslår att regeln ijordför- värvslagen om regionalpolitiska hänsyn som i dag gäller bibehålls alterna- tivt att även Gotlands län införlivas i det område där regionalpolitiska hänsynstaganden bör tas.

2.7.18 Länsstyrelsen i Blekinge län: — — Förslaget innebär att det exem— pelvis inte går att vägra förvärvstillstånd t.ex. i Blekinges glesbygd och skärgård för att värna om fast bosättning och sysselsättning. Länsstyrelsen anser inte att en begränsning bör ske i enlighet med utredningens förslag utan anser att om särskilda skäl föreligger samma möjligheter skall finnas även i övriga delar av landet.

2.7.l9 Länsstyrelsen i Kristianstads län: I förhållande till nuvarande lag- stiftning innebär förslaget på denna punkt att det geografiska området för tillämpningen av denna paragraf kan klart konkretiseras, vilket då ankom- mer på regeringen att göra. I och för sig hälsar styrelsen en sådan konkreti- sering med tillfredsställelse eftersom det hittills rått osäkerhet om bland annat i vilka områden lagrummet är tillämpligt och även innebörden. Ifråga om den senare innebär förslaget en skärpning i förhållande till nuvarande regler genom att förvärv får vägras om egendomen behövs för att främja sysselsättningen på orten i vid mening, alltså utöver de jordbruks- och skogspolitiska grunder som utgör förvärvshinder enligt lagens bestämmel- ser i övrigt. Enligt utredningens mening skall lagrummet vara tillämpligt i de utpräglade glesbygder som finns i Norrlands inland och delar av Kop- parbergs och Värmlands län samt delar av Dalsland och då för att stärka sysselsättningen på orten. För övriga delar av landet anses det allmänna syftet med lagen och översynens målsättning i övrigt ge ökade möjligheter till förvärv av deltidsföretag i tillräcklig utsträckning tillgodose de regiona- Ia intressena. Styrelsen menar för sin del att lagrummet bör kunna göras tillämpligt även i andra glesbygdsbetonade områden där särskilt behov kan sägas föreligga att främja sysselsättningen på orten. Det bör ankomma på regeringen att ange dessa områden enär i annat fall risk föreligger för ojämn bedömning. Enligt styrelsens mening skall dessa områden utses med återhållsamhet. I motsats till glesbygdsstödet. som får ses som en förmån, utgör tillämpningen av det föreslagna lagrummet ett ingripande mot den enskilde i hans möjligheter att som säljare avyttra sin egendom eller som köpare att kunna etablera sig.

2.7.20 Länsstyrelsen i Hallands län: - Länsstyrelsen anser att bestäm- melsen bör kunna få tillämpning även utanför det område som utredningen anger som exempel. Tillstånd enligt denna grund ger nämligen möjlighet att föreskriva bosättningsskyldighet. Länsstyrelsen delar också utredningens uppfattning att kommunens yttrande alltid skall inhämtas i förvärvsären- den av detta slag. men anser inte att det bör få så avgörande betydelse som utredningen föreslår.

2.7.2] Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Länsstyrelsen anser att bestämmel- serna i 7 paragrafen borde utvidgas till att gälla alla de områden där glesbygdsstöd kan utgå. I Skaraborgs län har länsstyrelsen utarbetat en gemensam grundsyn för det regionala utvecklingsarbetet. I denna konsta- teras att insatser för landsbygds/glesbygdsutveckling behövs i den norra länsdelen. regionerna omkring Falköping och Tidaholm och Kållandsö. För att dessa insatser skall få effekt på utvecklingen krävs samlade insatser

från alla samhällssektorer. Det vore då konsekvent om jordförvärvslagens bestämmelser också i framtiden kunde användas för att stödja strävandena att underlätta sysselsättningen i dessa områden där jord— och skogsbruk är så betydelsefulla för att hålla liv i bygden.

2.7.22 Länsstyrelsen i Värmlands län: .Ändringsförslaget medför en väl- kommen förbättring av möjligheterna att driva en aktiv regionalpolitik. Det bör i första hand ankomma på Länsstyrelsen att i samråd med lantbruks- nämnden. skogsvårdsstyrelsen och berörda kommuner avgränsa det geo- grafiska tillämpningsområdet. Mycket talar för att i Värmlands län i huvudsak låta avgränsningen följa samma avgränsning som gäller för stödområde B och C.

2.7.23 Länsstyrelsen i Västmanlands län: Länsstyrelsen ser det som posi- tivt att de regionalpolitiska hänsynen enligt förslaget ska förstärkas ijord- förvärvslagen. Enligt utredningen får tillstånd vägras om egendomen be- hövs för att främja sysselsättningen på orten inom kommuner som rege- ringen föreskriver. Detta föreslås gälla Norrlands inland. norra delarna av Kopparbergs och Värmlands län samt delar av Dalsland. Med hänsyn till den negativa utvecklingen med stora minskningar av sysselsättning och befolkning i Bergslagen ser länsstyrelsen det som mycket angeläget att även detta område ska omfattas av de regionalpolitiska hänsynen i % 7. Inom Bergslagen är det väsentligt att alla möjligheter att öka sysselsätt- ningen tas tillvara t. ex. genom den grund för kombinationssysselsättning som ofullständigajordbruksfastigheter kan utgöra.

2.7.24 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Utredningen föreslår att. om det behövs för att främja sysselsättningen på orten. kan förvärvstillstånd vägras. En paragraf med i huvudsak samma innehåll finns redan idag, men har nyttjats mycket litet. Det är därför värdefullt att utredningen klargör och klart avgränsar de regionalpolitiska bestämmelserna i jordförvärvsla- gen. Länsstyrelsen anser att med de nya bestämmelserna bör det finnas bättre möjligheter att upprätthålla en levande landsbygd i inlandet. Det är angeläget att regeringen. vid sin bedömning av det område där särskilda regionalpolitiska hänsynstaganden skall gälla. gör en tydlig av- gränsning så att lagens tillämpning underlättas. Länsstyrelsen förordar att skogslänen i sin helhet utgör områden där den regionalpolitiska bestäm- melsen skall tillämpas. Enligt utredningen bör föreskrivas att kommunens yttrande alltid skall inhämtas när bestämmelsen om regionalpolitiska hän- syn skall tillämpas. För att inte byråkratisera och försena handläggningen av jordförvärvsärenden bör regeln om kommunens yttrande utformas så, att lantbruksnämnden och respektive kommun gemensamt i principsamråd får avgöra var och när yttrande skall inhämtas.

2.7.25 Länsstyrelsen i Jämtlands län: Länsstyrelsen finner det posi- tivt att de regionalpolitiska frågorna givits större tyngd i det nya lagförsla- get och förutsätter samtidigt att de särskilda regionalpolitiska hänsynsta- gandena kommer att omfatta hela länet. Glesbygdsstöd kan således för närvarande utgå i alla länets kommuner. I övrigt är länsstyrelsen av den uppfattningen att det bör finnas kommuner utöver de exemplifierade områ- dena där dessa bestämmelser bör vara tillämpliga.

Enligt utredningen skall kommunens yttrande alltid inhämtas vid till— lämpningen av 7 än Utredningen förutsätter samtidigt att lantbruksnämn- den inte utan starka skäl frångår vad kommunerna anför i sina yttranden.

Länsstyrelsen delar uppfattningen att kommunernas inflytande bör öka.

Hur detta bör ske prövas för närvarande både inom glesbygdsdelegatio- nens ram. t.ex. i Bergs och Tingsryds kommuner, och i anslutning till frikommunförsöket. Bräckedelegationen. Att besluta om formerna för det kommunala inflytandet redan innan någon som helst utvärdering har kun- nat ske är inte lämpligt. Det gäller att finna obyråkratiska former för det kommunala inflytandet utan extra tidsutdräkt i ärendehandläggningen. Samtidigt föreligger behov av en viss enhetlighet i bedömningen över hela länet.

Vid avslag med åberopande av särskilda regionalpolitiska skäl (7 5) föreslås ingen inlösenskyldighet.

Länsstyrelsen finner att säljarna kan komma att hamna i en svår situa- tion vid åberopande av 7 &. Antalet möjliga förvärvare kommer att begrän- sas avsevärt. Dessa kan se en möjlighet att utnyttja situationen vad gäller prisnivån. Lantbruksnämnden bör därför vara beredd att med jordfonds- medel och på marknadsmässiga villkor förvärva sådana fastigheter efter avslag med stöd av 7 5 om annan förvärvare saknas. Detta synes rimligt mot säljaren i all synnerhet i jämförelse med den "generositet” som tidigare beskrivits vid rationaliseringsavslag. Ett sådant tillvägagångssätt kräver dock ingen formell lösenskyldighet.

2.7.26 Länsstyrelsen i Västerbottens län: Förslaget om regionalpolitisk! liiinsyvzstagande i jordförvärvslagen är bra och ligger helt i linje med länsstyrelsens arbete för att främja ökad sysselsättning och stimulera en utveckling av näringslivet i länet. Förslaget tillstyrkes. I samtliga kommu— ner i länet är situationen sådan att reglerna bör tillämpas. Det är egentligen bara tätortsdelarna inom Umeå och Skellefteå som bör undantas från regeln. Frågan om i vilka kommuner eller delar av kommuner som bestämmel- serna skall gälla bör kunna avgöras av länsstyrelsen och behöver inte föras till regeringen.

2.7.27 Länsstyrelsen i Norrbottens län: — — Den ändrade bestämmelsen ger större möjligheter än tidigare att ta hänsyn till hela sysselsättningssi- tuationen på orten. Tanken är också att kommunerna regelmässigt ska få avge yttrande när denna paragraf kan bli aktuell att tillämpa. På det viset kan handläggningen förankras i kommunala utvecklingsprogram eller lik- nande.

Länsstyrelsen tillstyrker förslaget och får samtidigt föreslå att länssty- relsen får efter hörande av kommunerna lämna förslag i vilka kommuner bestämmelsen skall tillämpas.

2.7.28 Eksjö kommun: Kommunen finner anledning att motsätta sig utred- ningens förslag främst av två skäl. För det första måste det anses tveksamt att i en författning fixera inom vilka områden regionalpolitisk hänsyn bör tas, oberoende av de faktiska förhållandena i olika delar av landet. Strävan är i många sammanhang att föra ner beslut från den centrala till den regionala nivån och på motsvarande sätt från den regionala till den lokala. Även denna fråga torde vara av sådan art att regionala och lokala organ bör kunna bedöma behovet av att ta regionalpolitisk hänsyn. För det andra kan förhållandenai mellersta och södra Sveriges skogs- och mellanbygder även vara av sådan karaktär att tillstånd bör kunna vägras för att främja syssel- sättningen på orten. Enligt kommunens uppfattning borde det vara mer lämpligt även av detta skäl att frågan om i vilka områden sådan regionalpo- litisk hänsyn skall tas avgörs inom länet av lantbruksnämnden efter samråd med eller riktlinjer från länsstyrelsen och kommunerna. Härvid bör på det

sätt utredningen föreslår hänsyn tas till i vilken mån det finns kommunala handlingsprogram. Vägledande för inom vilka områden den särskilda regi- onalpolitiska betydelsen skall anses föreligga, bör vara i vad mån länssty- relsen förordnat om att stöd till företag i glesbygder skall kunna utgå.

Utredningen anför att i de delar av landet som enligt utredningens förslag bör komma ifråga för den aktuella paragrafen statsmakterna har beslutat att genom lokaliseringsstöd och glesbygdsstöd särskilt främja ökad sysselsättning. Kommunen vill i sammanhanget påpeka att det är respektive länsstyrelse som avgör de närmare föreskrifterna om vilka områden inom ett län som är att hänföra till glesbygd enligt förordningen om glesbygdsstöd (SFS l985zbl9).

l utredningens förslag finns även andra paragrafer som ger möjlighet att ta regionalpolitisk hänsyn. Detta gäller l ä. i vilken sägs att vid tillämpning av lagen skall särskilt den regionalpolitiska utvecklingen beaktas. Vid tillämpningen av 6 & om möjlighet att vägra tillstånd för utvecklat eller utvecklingsbart jordbruks— eller trädgårdsnäringsföretag, om det kan antas att förvärvaren inte kommer att bosätta sig på orten. bör de regionala förhållandena kunna beaktas. Även i lOä om boende— och brukarplikt finns inskrivet regionalpolitiska hänsynstaganden. Enligt kommunens me- ning kan det dock finnas områden utanför de som utredningen pekar på, där även 7 & bör kunna ges tillämplighet.

Kommunen föreslår mot bakgrund av vad som anförts att den aktuella paragrafen ges följande lydelse: "I fråga om områden. för vilka det har särskild regionalpolitisk betydelse. får tillstånd vägras till förvärv om egen- domen behövs för att främja sysselsättningen på orten".

2.7.29 Tingsryds kommun: Mot bakgrund av den i handlingsprogrammet påtalade vikten av att göra regionalpolitiska hänsynstaganden ser Tings- ryds kommun med stor tillfredsställelse på de i utredningen framförda förslagen på regionalpolitiska hänsynstaganden vid prövning av jordför- värvsärenden i glesbygdsområden. Tingsryds kommun anser således det nödvändigt att göra långtgående regionalpolitiska bedömningar för gles- bygdsområden som t. ex. Tingsryds kommun i syfte att — göra det möjligt att i glesbygd ta till vara sysselsättningsmöjligheterna i jord- och skogsbruket, underlätta för befolkningen att få sin utkomst från kombinationssyssel- sättningar där inkomsten från lantbruk utgör en del av försörjningen. — främja boendet på landsbygden, — stärka sambandet mellan boende. ägande och brukande.

Utredningen föreslår att de särskilda regionalpolitiska bestämmelserna i 75 med skärpt tillämpning endast bör avse kommunerna i Norrlands inland. norra delarna av Kopparbergs och Värmlands län samt i delar av Dalsland. Tingsryds kommun delar inte på något sätt denna föreslagna avgränsning.

De särskilda regionalpolitiska bestämmelserna ijordförvärvslagen bör istället omfatta samtliga glesbygdskommuner i landet. Sydöstbandets (= benämning på området som utgörs av landsbygdskommunerna i sydöst- ra Sveriges inland) landsbygd. vari ingår bl.a. Tingsryds kommun och stora delar av övriga Kronobergs län. har idag — i många bygder för länge sedan uppnått en sådan befolkningsutglesning att stora regional- och sysselsättningspolitiska problem föreligger. En bekräftelse på detta utgör bl. a. statsmakternas beslut att utge glesbygdsstöd till dels investeringar i företag i glesbygd. dels kommersiell och samhällelig service i glesbygd.

Tingsryds kommuns glesbygdsbefolkning har under de senaste ll åren

minskat med cirka 1 500 personer. Denna folkminskningstrend synes fort- sätta även innevarande år, vilket mycket allvarligt urholkar underlaget för en fortsatt kommersiell. offentlig och social service på landsbygden. Tings- ryds kommun hcmställer därför att kommunen i sin helhet skall få ingå i de områden för vilka särskilda regionalpolitiska bestämmelser skall gälla en- ligt 7 .S i utredningens förslag. Innebörden av det sistnämnda blir således att lantbruksnämnden, i likhet med vad som f.n. gäller under pågående försöksperiod. alltid skall inhämta kommunens yttrande. Tingsryds kom- mun vill påpeka att jordförvärvsärenden inom områden där det är av vikt att göra regionalpolitiska överväganden skall förankras på primärkom- munal nivå. Tingsryds kommun anser att det pågående försöksprojektet redan har givit sådana erfarenheter att lantbruksnämndens inhämtande av kommunens yttrande synes vara lämpligt att permanenta för framtiden. Förutsättningarna för en sådan rutin finns redan genom bl.a. det upprätta- de kommunala handlingsprogrammet. utsedd handläggande personal och inarbetade snabbt fungerande handläggningsrutiner mellan kommun och lantbruksnämnd.

2.7.30 Torsby kommun: Kommunen instämmer helt i kommitténs synsätt att det tillgängliga sysselsättningsunderlaget ijordbruket och skogsbruket bör tillvaratas så långt som detär möjligt. Förslaget att avgränsa detta område. för vilka sådana särskilda hänsyn skall tagas. till att omfatta bl. a. Torsby kommun tillstyrkes samt förslaget att berörda kommuner alltid skall få tillfälle att lämna yttrande i förvärvs- ärenden.

2.7.31 Bräcke kommun: Bräcke kommun noterar med tillfredsställelse att den regionalpolitiska aspekten betonats kraftigt i utredningen och dess förslag. Bräcke är således mycket positiv till den förändrade lydelsen av 57 och med utredningens motiv och förklaring av innebörden. Det är vidare positivt att kommunens yttrande alltid skall inhämtas och att lant- bruksnämnden inte utan särskilt starka skäl kan frångå vad kommunen anför. Bräcke kommun uppfattar & 7 som något av en paraplyparagraf som ska kunna tillämpas vid i princip alla typer av överlåtelser.

2.7.32 Storumans kommun: I den allmänna motiveringen för ä 7 skärps de regionalpolitiska ställningstagandena i förhållande till nuvarande jordför- värvslag. Om en egendom behövs för att främja sysselsättningen på orten kan förvärvstillstånd vägras. I motiveringen till detta sägs som exempel att detta bör kunna tillämpas om egendomen behöver användas för kombina- tion med annan verksamhet. eller om förvärvaren inte avser att själv bruka egendomen eller bosätta sig på den. Detta är helt i linje med kommunens riktlinjer för pågående försöksverk- samhet. Kommunen vill här understryka att det ijordförvärvsförordningen mås- te inskrivas att kommunens yttrande alltid ska inhämtas. Detta för att intentionerna i 7 & ska kunna uppfyllas.

2.7.33 Pajala kommun: Förslaget om skärpning av reglerna och klarare avgränsning av tillämpningsområdet tillstyrkes. Behovet av sysselsättning i särskilt glesbygdskommunerna i Norrlands inland är så stort att resur- serna i fråga om jordbruks- och skogsmark måste nyttjas helt för att främja denna. Viktigt är utredarens uttalande om det kommunala inflytandet vid för- värv. Den praktiska tillämpningen bör särskilt beaktas.

2.7.34 Svenska kommunförbundet: Kommunförbundet deltar i ett av gles-

bygdsdelegationen initierat försöksprojekt. Syftet med projektet är att" undersöka huruvida ett ökat lokalt inflytande i frågor som rör förvärvstill- stånd enligt jordförvärvslagen kan ge ett bättre utnyttjande av de lokala resurserna och därmed totalt sett en ökad sysselsättning. Sju kommuner ingår i undersökningen (Pajala, Storuman, Berg. Dals-Ed, Norrtälje, Eksjö och Tingsryd). I ledningsgruppen för projektet finns företrädare för lant- bruksstyrelsen, lantmäteriverket och LRF. Som underlag för själva verk- samheten har kommunerna utarbetat särskilda näringslivsprogram för landsbygden. Under försöksperioden skall dessa program tillsammans med kommunernas yttranden vara vägledande i lantbruksnämndens beslut ijordförvärvsärenden. Försöksverksamheten påbörjades hösten 1985 och skall pågå i tre år.

Försöksprojektet har redan inneburit att berörda kommuner aktiverats för att åstadkomma ett bättre lokalt resursutnyttjande. Det kommunala engagemanget ger en helhetssyn på näringslivs- och sysselsättningsfrå- gorna som främjar en positiv utveckling i glesbygden. Projektet ligger alltså i linje med utredningens förslag om regionalpolitiskt hänsynstagande och om kommunernas ökade roll ijordförvärvsfrågor.

Styrelsen anser emellertid att utredningens förslag vad beträffar 75 jordförvärvslagen är för snävt avgränsat. Bestämmelsen bör gälla samtliga kommuner. De flesta kommuner har någon form av glesbygdsproblem. Någon på förhand av regeringen föreskriven krets av kommuner behövs inte. Alla kommuner, oavsett vilken grad av problem de har. bör få rätt att yttra sig i förvärvsärenden. Det får sedan ankomma på lantbruksnämnden att avgöra huruvida särskilt regionalpolitiskt intresse föreligger.

Ett ökat kommunalt inflytande ijordförvärvsfrågor är också motiverat av den ändrade rollfördelning mellan staten och kommunerna som för närvarande genomförs i andra sammanhang t. ex. avseende energiförsörj- ning, naturresurshushållning samt planering och byggande. lnflytandeför- ändringen får således anses ligga väl i linje med de pågående allmänna decentraliseringssträvandena.

2.7.35 Landstingsförbundet: Inte minst från regionalpolitisk synpunkt kommer en mer nyanserad syn på rationaliseringsbehovet att vara betydel- sefull. Det torde stå helt klart att kravet på rationella företag såsom det hittills tillämpats varit till nackdel för möjligheterna att upprätthålla syssel- sättning och scrvice i de delar av landet som i andra sammanhang klassifi- cerats som regionalpolitiska problemområden. Det gäller t.ex. i Norrlands inland och i östra Småland där andelen sysselsatta inom de areella näring- arna uppgår till mellan 12—13 procent, vilket skall jämföras med drygt 5 procent för riket som helhet. Enligt styrelsens uppfattning är det angeläget att förvärvsprövningen här bidrar till ett aktivt markutnyttjande inriktat på sysselsättning och boende i glesbygden. Styrelsen tillstyrker således prin- cipen om att i lagen särskilt utpeka områden i vilka förvärvstillstånd skall kunna vägras på grund av att egendomen behövs för att främja sysselsätt- ningen på orten. Styrelsen ser däremot inga skäl till att en ny områdesindelning kon— strueras för detta ändamål utan anser att de områden som bör omfattas av bestämmelsen är de som förs fram i andra regionalpolitiska sammanhang. nämligen norra inlandet, Bergslagen, östra Småland, Blekinge och Got- land. Länsstyrelserna känner väl problemen i respektive län och bör enligt styrelsens uppfattning få en viktig roll att fylla vid valet av kommuner.

2.7.36 Lantbrukarnas riksförbund: Det är som utredningen framhåller av

vikt att så långt som möjligt i första hand tillvarata sysselsättningstillfällen inom jord- och skogsbruk. Därutöver bör kombinationer med andra verk- samheter främjas. Det är emellertid främst kombinationen jord/skogsbruk som har störst betydelse för sysselsättningen varför uppbyggnaden av sådana företag måste eftersträvas i än större utsträckning.

Utredningen anger att de områden där 57 skall kunna tillämpas bör preciseras. Regeringen föreslås få ange dessa områden. Utredningen har uppfattningen att förvärvshinder enligt 5 7 skall kunna meddelas i kommu- nerna i Norrlands inland. norra delarna av Kopparberg och Värmlands län samt delar av Dalsland. Lantbrukarnas riksförbund finner denna avgräns- ning alltför snäv. Utredningen bedömer att ökade förvärvsmöjligheter av mindrejordbruksfastigheteri södra och mellersta Sverige skall bidra till ett ökat boende på landsbygden. Enligt Lantbrukarnas riksförbunds uppfatt- ning är detta inte självklart då förvärv av mindre jordbruksfastigheter snarare kan ske av personer som önskar utnyttja egendomen för fritidsin- tressen. Det är av betydelse för många att t.ex. få tillgång till enjaktmark. Det bör också understrykas att de områden i södra och mellersta Sverige inom vilka det är angeläget med ett regionalpolitiskt hänsynstagande även är attraktiva på grund av korta avstånd från större tätorter.

Flera landsbygdskommuner har från sysselsättningssynpunkt engagerat sig aktivt för de areella näringarna. Det finns också en växande insikt om att ett öppet landskap är nödvändigt för t.ex. turism. Ett ökat kommunalt inflytande vid tillståndsprövningen måste enligt Lantbrukarnas riksför- bunds uppfattning vara förenat med en aktiv kommunal utvecklingsplane- ring där de areella näringarna ingår i kommunernas nän'ngslivsprogram. En sådan utvecklingsplanering måste avse service och kommunikationer för att underlätta levnadsvillkoren på landsbygden och möjligheter till ett stabilare försörjningsunderlag. Enligt Lantbrukarnas riksförbunds uppfatt- ning är det värdefullt att kommunerna avger yttrande över enskilda jord- förvärvsärenden. Flera kommuner har anställt lokala jordbruksrådgivare och har därmed kompetens att göra sådana bedömningar. Ortsombuden bör även kunna ha en mer aktiv roll. Lantbrukarnas riksförbund vill betona att den slutliga bedömningen även i fortsättningen måste åligga lantbruks— nämnderna. Det gäller även för de områden där & 7 äger tillämpning.

Enligt Lantbrukarnas riksförbunds uppfattning bör länsstyrelserna ha till uppgift att i samverkan med kommunerna och andra regionala organ fastställa de områden där & 7 skall tillämpas. Länsstyrelserna har t.ex. avgränsat områden där glesbygdsstöd utgår. Lantbrukarnas riksförbund finner det väsentligt att tillämpningen av & 7 har nära samband med övrigt regionalpolitiskt arbete inom länen. De områden som avgränsas kan behö- va ändras i takt med utvecklingen.

LRF utgår ifrån att det är ett förbiseende av utredningen att inte låta inlösenreglerna gälla också när avslag meddelats enligt 5 7.

2.7.37 Svenska cellulosa- och pappersbruksföreningen: Som vi konstaterat tidigare har sambandet ägande—boende och sysselsättning brutits. Det finns inga skäl att tro att denna utveckling skall vända utan tvärtom talar allt för att detta samband i framtiden blir allt mindre betydelsefullt. Att som utredningen föreslår försöka skapa sysselsättning inom vissa områden genom att styra förvärven av skogsmark till personer bosatta på orten saknar därför verklighetsförankring. Om samhället vill stödja sysselsättningen i skogsbruket inom vissa om- råden sker detta bäst genom åtgärder som premierar ett aktivt skogsbruk. Så visar t.ex. utredningar som Skogsstyrelsen utfört att i en genomsnittlig

kommun i Norrlands inland ger en ökad avverkning på mellan 1500—2000 m3sk ett ytterligare arbetstillfälle i skogsbruket. Till denna sysselsättning tillkommer effekter i den träförädlande industn'n. inom transportsektorn och indirekta lokala effekter i offentlig service, handel etc. När denna inkluderas visar de nämnda utredningarna att en ökad avverkning på 1000 nrlsk ger en ökad sysselsättning på ca 1.5 årsverke. I många norrlandskom- muner kan därför en ökad aktivitet i skogsbruket verksamt bidra till högre sysselsättning. Skogsindustrin är beredd att på bästa sätt medverka i en sådan utveckling.

I utredningen föreslås att inom vissa områden skall kommunerna få ett betydande inflytande ijordförvärvsfrågor. Detta vill vi bestämt avvisa. Ett ökat kommunalt inflytande kommer sannolikt att medföra ett otillbörligt gynnande av lokal industri och lokalt anknutna personer och därigenom förhindra att skogen och virkesråvaran utnyttjas på ett marknadsanpassat sätt. Som tidigare nämnts ger redan den nuvarande ordningen alltför stort utrymme för olika tolkningar och lokala tillämpningar av jordförvärvsla- gen.

2.7.38 Landsorganisationen i Sverige: LO anser det angeläget att i fråga om kommuner, för vilka det har särskild regionalpolitisk betydelse, särskild hänsyn tas för att främja sysselsättningen på orten.

2.7.39 Sveriges allmänna hypoteksbank: Hypoteksbanken anser det posi- tivt. att det blir lättare att förvärva fastigheter för deltids— "eller fritidsjord- bruk i skogs- och mellanbygderna i Götaland och Svealand. Starka skäl kan dock i det enskilda fallet anföras för motsvarande förvärv också i andra delar av landet. Lättnaden bör därför gälla utan begränsning till vissa regioner av Sverige.

2.7.40 Glesbygdsdelegationen: Delegationen menar också att inledningsvis ijordförvärvslagen bör kommunernas roll lyftas fram. Kommunerna får ett ökat ansvar och inflytande i den fysiska planering i kommunen genom den nya plan— och bygglagen. Jordförvärvspolitiken bör givetvis ståi samklang med kommunernas utvecklingsplanering. Delegationen ser det som syn- nerligen angeläget att kommunerna bedriver en aktiv och målinriktad utvecklingsplanering, där glesbygdsområdena och de areella näringarna ges en framträdande roll. Delegationen vill understryka betydelsen av att kommunen lägger fast riktlinjer för strukturpolitiken och fogar in dessa i kommunens utvecklingsplanering. Delegationen stöder förslaget om att berörd kommuns yttrande alltid skall inhämtas vid tillämpningen av 5 7. Det är delegationens uppfattning att ett ökat lokalt inflytande överjordför- värvspolitiken ger en förbättrad anpassning till de lokala förhållandena och som därmed blir ett viktigt bidrag till den offensiva glesbygdspolitiken. Utredningens förslag om regionalpolitiska hänsyn enligt å7 ger goda möjligheter att styra markägandet så att det ger de bästa lokala effekterna för sysselsättning m.m. Delegationen anser emellertid att den angivna avgränsningar av tillämpningsområdet är alltför snäv. Det finns en bety- dande risk för att andra glesbygder i mellersta och södra delen av landet -— exempelvis skärgården och delar av Småland kommer att drabbas hårt. Ökat utboägande med alla dess negativa aspekter kan bli resultatet. Dele- gationen menar att det bör kunna åvila länsstyrelserna att i samråd med övriga länsorgan och kommuner avgränsa de områden som skall omfattas av & 7. Detta bör kunna ske i huvudsak efter de kriterier som gäller för avgränsning av områden som kommer i fråga för glesbygdsstöd.

2.7.41 Sverigesjordbruksarrendatorers förbund: 5.6, 5.7 och 5.8 tillstyrkes av SJA som dock anser att ändringar av % 7 är onödig då kommunens förköpsrätt redan idag regleras genom den kommunala förköpslagen.

2.7.42 Sverigesjordägareförbund: Såsom framhållits — —— anser Sveriges Jordägareförbund att det är olämpligt att jordförvärvslagstiftningen göres till ett instrument för regionalpolitiken. Sveriges Jordägareförbund anser. att detär positivt att det blir lättare att förvärva fastigheter för deltids- eller fritidsjordbruk i skogs- och mellanbygderna i Götaland och Svealand. Det finns dock ej sakliga skäl att motsätta sig en sådan utveckling även i övriga delar av landet.

2.7.43 Sveriges skogsägareföreningars riksförbund: Av motivtexten fram- går att kommunen i praktiken bör ges det helt avgörande inflytandet över ärendenas behandling i områden där & 7 får tillämpas. SSR anser emeller- tid att lantbruksnämnden även i dessa fall måste göra den slutliga bedöm- ningen. Begreppet "främja sysselsättningen" är enligt SSR:s mening alltför vagt. Den rimliga grunden för avslag bör vara boendet.

Inlösen från statens sida skall också kunna krävas vid vägrat förvärvs- tillstånd enligt 7 få.

2.7.44 Sågverkens råvaruförening: Utredningen vill ge regionalpolitiskt särskilt känsliga kommuner vetorätt till förvärv. om egendomen bedöms behövas för sysselsättningen på orten. Råvaruföreningen anser det vara viktigt att klara regler ställs upp för hur den lokala tillämpningen av jordförvärvslagen skall gå till. för att undvika ryckighet och lokalt god- tycke. Det är dock troligt, att kommunen bättre än länsmyndighet och riksmyndighet kan avgöra de lokala sysselsättnings— och regionalpolitiska effekterna av var och en utbjuden skogsfastighet ger bäst avsedd effekt.

2.8.1 Föreskrifter om bosättning och brukande

2.8.l.l Lantbruksstyrelsen: Utredningens förslag innebär att för utveck- lade och utvecklingsbara skogsbruksföretag skall föreskrifter om brukning och bosättning i allmänhet inte kunna meddelas. Detta är en logisk följd av förslaget till ändring i 6 5. För egendom som av regionalpolitiska skäl behövs för att främja sysselsättningen på orten behålls dock möjligheten att meddela sådana föreskrifter för alla typer av företag. alltså även för skogsbruksföretag.

Styrelsen tillstyrker utredningens förslag att undanta utvecklade eller utvecklingsbara skogsföretag.

Lagtexten i 10 å hänvisar inte direkt till 7 &. Av utredningens allmänna motivering till 10 & (sid. 78) framgår dock att möjligheten att föreskriva brukning och bosättning av regionalpolitiska skäl endast skall tillämpas inom de områden där 7 & kommer att gälla. Som ovan framgått har styrel- sen ett annat förslag till avgränsning av 7 å-områden än utredningen. Under förutsättning att styrelsens förslag godtas har styrelsen inget att erinra mot kopplingen till 7 %. I annat fall förordar styrelsen att denna koppling tas bort eftersom det kan finnas anledning att av regionalpolitiska skäl tillämpa 10 & även inom andra områden än de utredningen utgått ifrån.

2.8.1.2 Länsstyrelsen i Norrbottens län: Som tidigare nämnts skulle denna föreskrift bara avse utvecklade och utvecklingsbara jordbruks- och träd-

gårdsnäringsföretag. Inom områdena där den regionalpolitiska paragrafen (så 7) kan tillämpas bör föreskriften enligt utredningen också kunna avse skogsbruksföretag.

Länsstyrelsen tillstyrker förslaget.

2.8.l.3 Eksjö kommun: Kommunen anser att nuvarande regel bör bibehål- las och således gälla alla lantbruksföretag.

2.8.l.4 Dals-Eds kommun: I konsekvens med synpunkterna på 56 bör benämningen lantbruksföretag stå kvar.

2.8.1.5 Lantbrukarnas riksförbund: Som en följd av att Lantbrukarnas riksförbund inte tillstyrker förändringen av & 6 avstyrker LRF även änd- ringen i 5 10 innebärande att åtagande av förvärvaren endast skall gälla jordbruks- och trädgårdsnäringsföretag. Enligt Lantbrukarnas riksför- bunds uppfattning bör bosättningskravet omfatta samtliga jordbruksfas- tigheter. Med hänsyn till att bostad kan saknas på egen mark får bosättning på orten medges. [ princip innebär Lantbrukarnas riksförbunds förslag en utvidgning av bosättnings- och brukningskravet med den innebörd som utredningen föreslår vid tillämpningen av 5 7. Lantbrukarnas riksförbund har uppfattningen att brukningskravet bör modifieras med hänsyn till produktionsförhållandena. Jord- och skogs- bruksmark kan behöva användas för att förstärka andra lantbruksföretag i bygden. Förvärvare av mindre lantbruksföretag som inte avser att aktivt bruka marken bör här kunna föreläggas att arrendera ut densamma om intresse föreligger från något närbeläget lantbruksföretag.

2.8.1.6 Glesbygdsdelegationen: Delegationen anser att, redan i jordför- värvslagens inledning. bör sambanden mellan ägandet. brukande och boende markeras. Det bör klart framgå att de som avser att bo på fastighe- ten och aktivt bruka den och har kvalifikationer för det. ska ha företräde i förvärvsärenden. I många fall är det orimligt att kräva bosättning på själva fastigheten och det viktiga är i sådant fall att knyta ägandet till boende i bygden.

2.8.1.7 Sveriges jordägareförbund: Förbundet anser. att bestämmelserna om bosättning och brukning helt kan slopas.

2.8.2 Andra ålägganden

2.8.2.1 Lantbruksstyrelsen: Styrelsen tillstyrker de föreslagna förändring- arnai 11 &. Styrelsen vill betona att åläggande om åtgärd som behövs med hänsyn till landskapsvärden inte bör vara mer omfattande än vad som kan vara motiverat med hänsyn till egendomens naturliga förutsättningar och till förvärvarens avsikter med förvärvet. Med hänsyn till att ett åläggande om åtgärder för skogsvård eller land- skapsvård normalt inte kommer att vara tidsbegränsat bör reglerna tilläm- pas med försiktighet. Äläggandet kommer att antecknas i fastighetsboken och gälla även mot ny ägare. Möjligheten att förelägga ägaren vite om han inte fullgör vad som åligger honom gör att åtgärderna bör vara väl förank- rade hos skogsvårdsstyrelsen eller naturvårdsmyndigheten och noggrant redovisade i beslutet för att undvika framtida osäkerhet. Om ändamålet med åläggandet genom utvecklingen på fastigheten och i orten inte längre är aktuellt bör lantbruksnämnden kunna upphäva det.

2.8.2.2 Skogsstyrelsen: Skogsstyrelsen anser att ålägganden om åtgärder, förutom att ansöka om fastighetsbildning. kan slopas. Skälet till detta är att krav på att dessa åtgärder skall utföras finns i annan lagstiftning. Redan i jordförvärvsutredningens betänkande (SOU l977z93) pekades det på att motsvarande bestämmelser i tidigare lagstiftning hade tillämpats i endast ett fåtal fall. Utredningen ansåg att reglerna ändå hade ett visst värde och därför borde behållas. Sedan dess har dock både en ny skogsvårdslag. som ställer större krav på skogsägaren. och lagen om skötsel av jordbruksmark kommit till. Det är inte rimligt att åtgärder som avser skogsvården skall regleras via en annan lag än skogsvårdslagen och av en annan myndighet än skogsvårdsstyrelsen. Utredningen har inte redovisat någon uppfattning om i vilken utsträck- ning som förvärvare bör åläggas att upprätta och fullfölja skogsbruksplan. Det framgår inte heller vad som avses med begreppet att fullfölja skogs- bruksplan. Enligt tillämpningsföreskrifterna till nuvarande lag har denna typ av åläggande varit möjligt ända sedan lagens tillkomst. Ändå torde åläggande knappast ha förekommit annat än i enstaka fall. Enligt skogs- styrelsens uppfattning kan ett skäl till detta vara att det är oklart vad äläggande att följa skogsbruksplan innebär. Det framgår inte heller vilka krav som måste ställas på en sådan plans kvalitet och vad som gäller om det redan finns en skogsbruksplan för fastigheten. Vidare saknas uppgift om hur efterlevnaden av ett åläggande skall kontrolleras. Skogsstyrelsen anser att åläggande om skogsbruksplan är obehövligt numera. Detta därför att skogsbruksplan är föreskriven i skogsvårdslagen. Det kan också ifråga- sättas om inte föreskriften om att fullfölja planen i många fall skulle minska avverkningen i anslutning till förvärvet. I samband med förvärv utgör nämligen möjligheterna till skogsavdrag i normalfallet ett starkt incitament till en betydande avverkning. De avverkningsförslag som görs i skogs- bruksplanerna syftar däremot till en jämn virkesavkastning utan stora omedelbara uttag. Ett sådant synsätt i planerna överensstämmer med gällande skogspolitik. Eftersom föreslagna ändringar ijordförvärvslagen bl.a. syftar till ökad avverkning kan det redan av det skälet ifrågasättas om åläggande att följa skogsbruksplan är lämpligt.

2.8.2.3 Statens naturvårdsverk: Den ändring utredningen föreslår i II % jordförvärvslagen, som innebär att tillståndsmyndigheten vid förvärvstill- stånd kan ålägga förvärvaren att vidta åtgärd som behövs "med hänsyn till landskapsvården eller skogsvården” är tilltalande. I betänkandet sägs att det bör finnas möjlighet ålägga förvärvaren att upprätta och följa en sköt- selplan för hela eller delar av egendomen. Skötselplanen bör vara en konkret beskrivning av det hänsynstagande till naturvårdens intressen som följer av bestämmelserna i 6 a 5 i skötsellagen. Planen får således inte vara mer ingripande än vad som följer av nämnda bestämmelse. Dctta instru- ment anser naturvårdsverket vara bra och angeläget. Det kan i vissa fall där så erfordras kunna bli till gott stöd för naturvården. Emellertid bör i lagtexten ordet "landskapsvård" bytas ut mot ”natur- vård". Ett skäl är att begreppet landskapsvård är oklart. Omfattar det vård av ett odlingslandskap med hänsyn till fauna och flora eller enbart med hänsyn till landskapsbild? Det är viktigt att klarlägga att här avses det förstnämnda vilket utan tvekan innefattas i begreppet naturvård. Ett annat skäl är att i övrig lagstiftning på detta område - naturvårdslagen, skötsel- lagen och skogsvårdslagen -— så används uttrycket "naturvård”, ej "landskapsvård". Det vore olyckligt att här införa ett i lagsammanhang nytt begrepp. Naturvårdsverket anser att begreppet ”naturvård" bör an- vändas här med samma innebörd som i exempelvis skogsvårdslagcn. I

Prop. l986/87:122

samband med ovannämnda förslag om möjlighet att ålägga förvärvaren att följa en skötselplan. som konkretiserar bestämmelserna i skötsellagen om hänsyn till natur- och kulturminnesvårdens intressen. poängteras i betän- kandet (s. 80) att för utvecklade och utvecklingsbara företag som har betydelse för ägarens försörjning bör åläggande av detta slag endast kom- ma till användning i undantagsfall.

Bestämmelserna i 6 & skötsellagen gällerju för alla jordbruksföretag och att de tillämpas är inte minst angeläget på ”utvecklade och utvecklingsbara företag som har betydelse för ägarens försörjning". Det vore således synnerligen ologiskt med en inskränkning av det slag utredningen här angiVit.

2.8.2.4 Domänverket: Förvärvaren bör i enlighet med gällande lag kunna åläggas att ansöka om fastighetsbildning. Landskapsvården och skogsvår- den regleras i annan lagstiftning. Några regler härom bör därför enligt domänverkets mening inte införas ijordförvärvslagen.

2.8.2.5 Hovrätten för övre Norrland: Hovrätten efterlyser en analys av sambandet mellan exempelvis jordförvärvslagen. skötsellagen och skogs- vårdslagen när det gäller olika villkor gällande eller föreslagna - med föreskrifter om åtgärder med hänsyn till landskapsvärden. naturvården och skogsvården. Det bör därvid också övervägas om de nu föreslagna möjligheterna att föreskriva olika villkor verkligen behövs. Naturvårdens intressen synes sålunda redan vara tillgodosedda genom bestämmelser i skötsellagen och skogsvårdslagcn.

2.8.2.6 Luleå tingsrätt: Tingsrätten har i och för sig ingen erinran mot utredningens förslag men ifrågasätter vad gäller förslagen i avsnittet Andra ålägganden om inte undantag skulle kunna göras för mindre fastigheter. Den kostnadskrävande proceduren med ålägganden, kontroll och vitesfö- relägganden kan säkerligen utan olägenheter undvaras när det gäller små fastigheter med begränsade arealer.

2.8.2.7 Länsstyrelsen i Stockholms län: Enligt utredningens förslag skall det bli möjligt att i beslut om förvärvstillstånd ålägga förvärvaren att vidta åtgärd som behövs med hänsyn till landskapsvärden eller skogsvården. Möjligheten till villkor om landskapsvärdande insatser är bra från natur- vårdssynpunkt och även från kulturmiljösynpunkt. En skötselplan får inte göras mera ingripande än vad som följer av 6 ä & skötsellagen. Det är dock bra att kunna binda förvärvare av mindre deltids- och fritidsjordbruk vid en från bl.a. naturvårdssynpunkt lämplig brukning av egendomen. Ordet "landskapsvård” för tanken främst till bevarande av landskapet av estetiska skäl. Naturvårdens intressen att bevara en artrik flora i ängs- och hagmarkslandskapet täcks emellertid inte helt av begreppet. Det är angeläget att så långt möjligt ta till vara just dessa naturvårdsintressen. Detta stämmer också överens med de allmänna utgångspunkterna i direkti- ven för utredningen där det bl. a. anges att jordbruksmarken skall använ- das så att en från ekologisk synpunkt god hushållning främjas. Innebörden av begreppet "landskapsvård" bör klargöras i anvisningar till lagen. I första hand bör möjligheten att utfärda föreskrifter om landskapsvård tillämpas på marker som är särskilt värdefulla för naturvård. friluftsliv och kulturminnesvård. Det blir här en fråga om hur avgränsningen bör ske mellan åtgärder enligt jordförvärvslagen och naturvårdslagen.

2.8.2.8 Länsstyrelsen i Östergötlands län: Länsstyrelsen tillstyrker försla— get att förvärvaren kan föreläggas vidta åtgärd som främjar landskapsvår- dcn. Ordet landskapsvård bör dock ersättas av ordet naturvård. så att tolkningen inte begränsas till hänsyn till landskapsbilden utan även omfat- tar hänsyn till växt- och djurliv. Härigenom uppnås också en överensstäm- melse med terminologin i skötsellagen. Länsstyrelsen förutsätter att lant- bruksnämndens handläggning i dessa ärenden sker i nära samråd med länsstyrelsen.

2.8.2.9 Länsstyrelsen i Kalmar län: I förslaget till ny lydelse av ll & före- slås att lantbruksnämnden skall kunna ålägga förvärvare att vidta åtgärd som behövs med hänsyn till landskapsvärden eller skogsvården. Länssty- relsen anser det inte rimligt att åtgärder. som berör skogsvården skall regleras via jordförvärvslagen och därför inte heller handläggas av lant- bruksnämnden. I detta fall bör skogsvårdslagstiftningen gälla.

2.8.2.10 Länsstyrelsen i Gotlands län: Utredningen föreslår att förvärvaren skall kunna åläggas att vidta åtgärd som behövs med hänsyn till landskaps- värden eller skogsvården. Länsstyrelsen tillstyrker detta förslag. Den landskapsvård med åker. naturbetes- och ängsmarker inom områden som klassats som riksintressanta i den fysiska planeringen är i hög grad beroen- de av att ej förbuskas. Förslaget att kunna ålägga förvärvare att följa en skötselplan för hela eller delar av egendomen är ur denna aspekt intres- sant. Innehållet i skötselplanen får dock inte vara mer ingripande för jordbruket än vad som följer av 6 a åskötsellagen. Där sägs att föreskrift ej får vara så ingripande att pågående markanvändning avsevärt försvåras. Innevarande år har ett anslag för naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet (Nola) beviljats av riksdagen. Syftet med anslaget är att med stödåtgärder till jordbruket bibehålla slåtter- och betesmarker av särskilt intresse för natur- och kulturminnesvården. Länsstyrelsen föreslår att stöd av detta slag även bör kunna kopplas till krav som lantbruksnämnden i samråd med länsstyrelsen enligt föreslagen ändring kan ställa vid förvärvsprövningen.

2.8.2.11 Länsstyrelsen i Blekinge län: Länsstyrelsen vill slutligen framhålla att det är väsentligt att ett mer utvecklat samarbete kommer till stånd mellan lantbruksnämnd och länsstyrelse ijordförvärvsfrågor. Detta kom- mer att bli desto mer angeläget om förslaget att förvärvare kan åläggas att vidta åtgärder går igenom dvs. om förvärvaren åläggs att upprätta och följa skötselplan som krävs för landskapsvärden.

2.8.2.12 Länsstyrelsen i Hallands län: Utanför områden där 7 & med regio- nalpolitiska hänsyn gäller kommer möjligheter att ställa villkor om bruk- ning och bosättning att begränsas till utvecklade och utvecklingsbara jord- bruks- och trädgårdsnäringsföretag. Bestämmelsen bör enligt länsstyrel- sens mening utformas som motsvarande krav i 6 &. dvs. krav om bosätt- ning på orten.

2.8.2.13 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Det är från naturvårds- och kultur- minnesvårdssynpunkt tillfredsställande att utredningen föreslår att förvär- vare kan åläggas vidta åtgärder som behövs för landSkapsvården. På så sätt kan bl.a. den från allmänekologisk och kulturhistorisk synpunkt vikti- ga variationen ijordbrukslandskapet bibehållas och i vissa fall utvecklas. Med hänsyn till att begreppet landskapsvård kan vara svårdefinierat bör dock i stället begreppet naturvård användas såväl i ll paragrafen jordför-

värvslagen som i motiveringen till ändringen av 5 paragrafen lagen om skötsel av jordbruksmark. På detta sätt nås också överensstämmelse med lagtext och förarbeten liksom lantbruksstyrelsens föreskrifter till 6 a para- grafen om skötsel av jordbruksmark.

2.8.2.I4 Länsstyrelsen i Jämtlands län: Utredningen föreslår att förvär- varen skall kunna åläggas att vidta åtgärd som behövs med hänsyn till landskapsvärden eller skogsvården. Det ska sålunda inte längre bli möjligt att kräva förbättringsåtgärder ijordbruksmark och byggnader.

Länsstyrelsen anser att möjligheterna att kräva förbättringsåtgärder jämväl ijordbruksdelen bör finnas kvar. I annat sammanhang. stödsidan, skall avvattningsåtgärder ijordbruket, främst i norra Sverige prioriteras. Det är då logiskt att kunna kräva motsvarande i samband med förvärvs- ärenden. Vidgas förvärvskretsen i så måtto att jämväl vissa former av kapitalplacering godtas borde dessa kunna förenas med krav om förbätt- ringsåtgärder i såväl mark som byggnader. För att åtminstone kunna vidmakthålla produktionsresurserna i vissa glesbygder kan det också vara angeläget att ha möjlighet att ställa vissa sådana krav.

Länsstyrelsen ifrågasätter starkt den praktiska betydelsen av de i utred- ningen omnämnda skötselplanerna. Den koppling som gjorts till 6 aä i skötsellagen torde innebära att några aktiva åtgärder inte kan krävas vad gäller icke brukningsvärd jordbruksmark. Resultatet kan då bli ett "sakta igenslyande" istället för en omedelbar skogsplantering.

2.8.2.15 Länsstyrelsen i Norrbottens län: Älägganden i samband med för- värvstillstånd om att förbättra egendomen anser utredaren i fortsättningen bara skall avse åtgärder med hänsyn till landskapsvård eller skogsvård. Länsstyrelsen tillstyrker förslaget.

2.8.2.16 Torsby kommun: Utredningen föreslår att & ll ändras så att för- värvare kan åläggas att vidta åtgärder, som behövs för skogsvården eller landskapsvärden.

Förslaget tillstyrkes.

2.8.2.17 Bräcke kommun: Utvidgningen och preciseringen med möjlighet till ålägganden om åtgärder som behövs med hänsyn till landskapsvärden eller skogsvården är bra enligt Bräcke kommun. Med hänsyn till föränd- ringen av & 6 anser Bräcke kommun att det även ska vara möjligt att ålägga förvärvare av skogsmark att skaffa sig viss basutbildning om skogsbruk

2.8.2.18 Lantbrukarnas riksförbund: Enligt utredningens förslag skall för— värvaren kunna åläggas att ansöka om fastighetsbildning eller att vidta åtgärder som behövs med hänsyn till landskapsvärden och skogsvården. Lantbrukarnas riksförbund har uppfattningen att sådana ålägganden måste ta hänsyn till förvärvarens avsikt med förvärvet. En förvärvare som avser att bruka ett mindre lantbruksföretag som deltidssysselsättning bör ha uppfyllt kraven på brukning och därmed befrias från andra ålägganden. Såväl skötsellagen som skogsvårdslagcn innehåller bestämmelser om na- turvårdshänsyn och andra förpliktelser vad gäller markens skötsel. .Enligt Lantbrukarnas riksförbunds uppfattning är därför ålägganden enligt jord- förvärvslagen obehövliga.

2.8.2.19 Svenska cellulosa- och pappersbruksföreningen: Bland de särskil- da föreskrifter som föreslås kunna gälla förvärvaren nämns åtgärder med

hänsyn till landskapsvärden eller skogsvården. Vi finner det olämpligt att på detta sätt ställa andra krav på dem som nyligen förvärvat en fastighet än de krav som gäller generellt. Vi anser alltså att dessa åligganden inte behövs utan att kraven på skogsvård m.m. skall ställas genom existerande lagar och en aktiv tillsyn från skogsvårdsmyndigheten m. fl. myndigheter.

2.8.2.20 Centralorganisationen SACO/SR: SACO/SR avstyrker utredning- ens förslag att vissa förvärvare som villkor för förvärv skall kunna åläggas landskapsvårdande åtgärder som avviker från vad som gäller andra förvär- vare.

2.8.2.2] Landsorganisationen i Sverige: Lo anser det riktigt att förvärvare skall kunna åläggas att vidta åtgärder för landskapsvärden eller skogsvår- den för att köpet skall godkännas.

2.8.2.22 Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund: Förbundssty- relsen ifrågasätter starkt förslaget att fastighetsbildningen skall beroende- göras av föreskrifter om landskapsvårdande åtgärder, även om förbunds- styrelsen förstår motiven härför. En alltför sträng reglering torde med visshet innebära att reformens regionalpolitiska effekter också på denna punkt urholkas.

2.8.2.23 Sveriges jordbruksarrendatorers förbund: SJ A vill fästa uppmärk- samheten på att om en fastighetsreglering sker på en fastighet som är belastad med nyttjanderätt så kan det beröra nyttjanderätten. För den händelse att fastighet som är belastad med nyttjanderätt skulle beröras förutsätter SJA att erforderlig fastighetsbildning sker på sådant sätt att nyttjanderätten inte beröres på annat sätt än vad som sker vid vanligt köp.

2.8.2.24 Sveriges jordägareförbund: Sveriges Jordägareförbund anser. att bestämmelser om fastighetsbildning och åtgärder för att främja landskaps- vården eller skogsvården bör utmönstras ur jordförvärvslagstiftningen. Målen för fastighetsbildningspolitiken och landskapsvärden och skogsvår- den bör tillgodoses genom den särskilda lagstiftningen härom. Jordför- värvslagstiftningen bör renodlas till att endast avse bestämmelser om vilka personer som skall äga rätt att förvärva jordbruksfastigheter.

2.8.2.25 Sveriges skogsägareföreningars riksförbund: Den särskilda be- stämmelsen om åtgärder "med hänsyn till . . . skogsvården" är överflödig. Skogsvårdslagens bestämmelser rymmer samhällets behov av instrument i detta sammanhang.

2.8.2.26 Sågverkens råvaruförening: Utredaren föreslår. att tillståndsmyn- digheten i samband med förvärvstillstånd skall kunna ålägga förvärvaren att vidtaga åtgärder som behövs med hänsyn till landskapsvård eller skogs- vård. Råvaruföreningen anser, att landskapsvårdsföreläggandet är mycket tveksamt och ser inte heller anledning att utöver Skogsvårdslagens krav föreskriva särskilda ålägganden vid förvärv.

2.9 Exekutiv auktion m.m.

2.9.1 Riksskatteverket: Kommittédirektiven anger att utredaren bör pröva om bestämmelserna om exekutiv auktion kan ändras eller avskaffas utan

betydande olägenhet. Bestämmelserna har nämligen. som framgår av di- rektiven, diskuterats och kritiserats i olika sammanhang.

Utredningen har nu föreslagit att avyttringsfristen förkortas till ett år och att bestämmelserna i den föreslagna lagens 4 & första stycket 4 om för- värvshinder på grund av kapitalplacering inte skall gälla under avyttrings- fristen.

Utredningen synes däremot under åberopande av den tid som har stått till utredningens förfogande och med den av utredningen intagna stånd- punkten att samtliga förvärvslagar skall vara enhetligt utformade i dessa avseenden ha skjutit övriga ställningstaganden på framtiden.

Enligt riksskatteverkets uppfattning är antalet jordbruksfastigheter som är föremål för exekutiv försäljning så stort att det behövs en mer grundläg- gande översyn av bestämmelserna.

Den enskilde kan uppfatta det som orimligt att en statlig myndighet (kronofogdemyndighet) godtar ett inrop och utfärdar köpebrev, att en annan statlig myndighet (inskrivningsmyndighet) beviljar full lagfart men att en tredje statlig myndighet (lantbruksnämnd.) senare inte ger ägaren tillstånd att behålla fastigheten. Detta skapar självklart osäkerhet hos spekulanterna — och hos auktionsförrättaren och dämpar intresset vid auktionen. Att detta dessutom får negativa konsekvenser för fastighetskre- ditsystemet är uppenbart.

Riksskatteverket får acceptera bestämmelserna om att den som förvär- vat en jordbruksfastighet genom en exekutiv försäljning har att i efterhand ansöka om tillstånd att behålla fastigheten. Att avskaffa denna Specialreg— lering och i stället kräva ordinärt förvärvstillstånd skulle sannolikt få de vittgående konsekvenser som lagrådet och departementschefcn pekade på vid arbetet inför nu gällande jordförvärvslag.

Det bör emellertid nu noga övervägas om inte tillståndsmyndigheten kan åläggas att med utgångspunkt från de föreslagna ändringarna i avslagsgrun- derna lämna ett förhandsbesked i tillståndsfrågan till spekulanterna redan före den exekutiva försäljningen. Genom ett sådant förfarande kunde flera osäkerhetsmoment förebyggas. Ett sådant besked lämnas redan enligt dagens ordning inför den offentliga auktionen. (Departementschefen pc- kade för övrigt på en sådan möjlighet redan i lagrådsremissen inför nu gällande jordförvärvslag. prop l978/79:85 s. 44 in.) Om detta inte låter sig göras. bör tillståndsmyndigheten alternativt kunna lämna kronofogdemyn- digheten besked. om avslagsgrunderna i pp l—3 blir tillämpbara i det enskilda försäljningsärendet.

Det finns vidare anledning att nu pröva om inte staten skäligen bör anses vara skyldig att -— om tillstånd att behålla fastigheten vägras - lösa in fastigheten (med jämkningsmöjlighet när fastigheten genomgått föränd- ringar).

Det finns Också anledning att nu införa samma tillståndsbestämmelser vid exekutiv underhandsförsäljning som vid auktion. Avslagsgrunderna bör vara lika, oavsett vilken försäljningsform kronofogdemyndigheten väljer. Kreditgivarna har de senaste åren begärt att kronofogdemyndighe- ten i större utsträckning skall sälja utmätta fastigheter under hand. Ett auktionsförfarande förutsätter i sig att ett rimligt stort antal spekulanter kan deltaga i budgivningen. Detta är ibland inte fallet när det gäller försälj- ning av en jordbruksfastighet. En underhandsförsäljning är då ofta mer ändamålsenlig. Detta framhöll också utredningen inför nu gällande jordför- värvslag. prop l978/79z85 s. 44 ö.

Kronofogdemyndigheten har i dag svårigheter att åsätta ett värde på en jordbruksfastighet. Myndigheten skall inför en exekutiv eller offentlig auk- tion värdera fastigheten enligt utsökningsbalkens bestämmelser. Detta vär-

de skall motsvara fastighetens marknadsvärde vid en frivillig försäljning. Prop. 1986/87; 132 Jordförvärvslagen har ett annat värdebegrcpp. Lagen anger i 4 ä första stycket p ] "egendomens värde med hänsyn till dess avkastning”. Lant- bruksstyrelsen har i sina anvisningar tolkat detta så att ”"värdenivån bör motsvara vad en välutbildad brukare utan stort eget kapital kan betala med hänsyn till egendomens avkastning". Eftersom kronofogdemyndigheten och de av länsstyrelsen utsedda värderingsmänncn skall samråda med lantbruksnämnden enligt jordförvärvsförordningen 6 ä uppkommer frågan vilket värde som skall åsättas. marknadsvärdet eller avkastningsvärdet. Utredningen har nu i lagförslaget ändrat värdebegreppet till egendomens marknadsvärde. Ändringen är emellertid inte kommenterad varför osäker- het kommer att råda om detta marknadsvärde överensstämmer med mark- nadsvärdet enligt utsökningsbalken.

Ett annat problem i nu gällande jordförvärvslag är om fastigheten efter länsstyrelsens förordnande om offentlig auktion skall anses utmätt med samma verkan som när en fastighet har utmätts enligt utsökningsbalken. Är t. ex. ägarens förfoganderätt inskränkt enligt 4 kap 29 få utsökningsbal- ken och har kronofogdemyndighetcn rätt att vidtaga några åtgärder med egendomen enligt 4 kap 31 äutsökningsbalken? Riksskatteverket anser att det nu är rätt tillfälle att klargöra denna fråga.

Utredningen har föreslagit övergångsbestämmelser om förvärvstill- stånd. Riksskatteverket frågar om utredningen medvetet har undantagit de tillstånd som lämnas efter en exekutiv auktion. l sig är det märkligt att ett tillstånd som prövats av en tillståndsmyndighet enligt nu gällande lag kan komma att överprövas av en högre instans enligt en annan mer liberal lagstiftning. Ännu märkligare är det att en försäljning som hålls före lagens ikraftträdande med en tvåårig avyttringsfrist. efter överklagande kan kom- ma att gälla med en ettårig avyttringsfrist. Detta är i så fall till nackdel för inroparen, Riksskatteverket ifrågasätter om detta har beaktats.

Riksskatteverket är sammantaget kritiskt mot utredningens översyn av jordförvärVSIagens bestämmelser om exekutiv försäljning. De ändringar som har föreslagits är knapphändigt underbyggda. Det är därför inte möj- ligt att uttala sig om ändringarnas värde. Många frågeställningar har dess- utom lagts åt sidan.

Kritiken av gällande jordförvärvslag är i många delar befogad. De änd- ringar Riksskatteverket efterfrågar skulle medföra att den exekutiva regle- ringen ijordförvärvslagen delvis kommer att skilja sig från motsvarande reglering i de övriga förvärvslagarna. Detta bör emellertid inte utgöra något hinder. Det är viktigare att de materiella konsekvenserna av ett förvärv av en jordbruksfastighet blir välgrundade än att systematiken är helt lika i alla förvärvslagar. En jordbruksfastighet är ett speciellt fastig- hetsobjekt som ställer särskilda krav på ägaren och många gånger är dennes enda förvärvskälla.

2.9.2 Lantbruksstyrelsen: Nuvarande jordförvärvslag utestänger sådana förvärvare för vilka spekulation och/eller snabb realisering av skogstill- gångarna varit av primärt intresse. Enda möjligheten för sådana köpare att förvärva jordbruksfastighet är vid exekutiv auktion. De kan sedan inom avyttringsfristen vidta mycket långtgående åtgärder på egendomen som t.ex. skogsavverkning. Härigenom kan förutsättningarna för den kom- mande tillståndsprövningen ändras. Under senaste åren har antalet exeku- tiva försäljningar ökat. De jordpolitiska problemen kring exekutiva försälj- ningar har efterhand blivit alltmer påtagliga. Lantbruksstyrelsen hade där- föri första hand sett att undantagsregeln för exekutiva förvärv avskaffats. Utredningen har emellertid inte funnit detta möjligt. Bland annat har 167

lagrådet 1979 uttalat att en sådan åtgärd kräver en omfattande översyn av de berörda exekutionsrättsliga reglerna. Någon sådan översyn har inte skett. Utredningen har inte heller haft möjlighet att göra en sådan.

Utredningen har mot bakgrund härav föreslagit att tvåårsfristen ändras till ett år och att den föreslagna 4 & första stycket 4 inte skall gälla om egendomen vidareförsäljs under ettårsfristen och tillstånd att behålla egen- domen dessförinnan vägrats.

Den allmänna liberalisering som karaktäriserar hela utredningsförslaget minskar sannolikt antalet Spekulationsförvärv i samband med exekutiva auktioner. Problemen torde emellertid i allt väsentligt kvarstå. Erfaren- hetsmässigt vidtar förvärvaren mycket snabbt olika åtgärder som kan ändra förutsättningarna för den kommande tillståndsprövningen. En för- kortning av tiden torde därför endast få marginell betydelse.

De flesta Iantbruksnämnder godtar emellertid förslaget. Ett antal lant- bruksnämnder anser dock att förslaget inte går tillräckligt långt.

Lantbruksstyrelsen vill understryka betydelsen av att de exekutions- rättsliga reglerna ses över men styrelsen kan tills vidare godta utredning- ens förslag i avvaktan på en sådan utredning. På sikt bör enligt styrelsens mening undantagsregeln slopas och förvärv vid exekutiv auktion behand- las som andra förvärv.

Styrelsen vill emellertid föreslå ett tillägg i förslagets 3 & punkt 10 som klargör att det krävs tillstånd enligt l6 % att behålla en fastighet som ropats in på exekutiv auktion. Detta bör ske för att undvika missförstånd och göra lagtexten mer lättillgänglig för allmänheten. Lagtexten kan kompletteras med texten "Däremot fordras tillstånd att behålla egendomen enligt regler- nai 16 %

Utredningen föreslår vidare att vid auktion enligt samäganderättslagen skall auktionsförrättaren upplysa om tillståndsförfarandet enligt bland an- natjordförvärvslagen.

Lantbruksstyrelsen finner att den föreslagna åtgärden kan leda till att många missförstånd undviks till nytta för både inblandade parter och myndighet. Förslaget tillstyrks.

2.9.3 Skogsstyrelsen: Utredningen föreslår att den avyttringsfrist på två år som nu gäller vid exekutiv auktion skall förkortas till ett år. Antalet exekutiva auktioner på jordbruksfastigheter bedöms uppgå till mellan 100 och 200 per år. Nuvarande regler synes innebära att lantbruksnämnderna ofta tvingas lämna förvärvaren tillstånd till ibland olämpliga förvärv. Skälet till detta är att köparen under tvåårsfristen vidtar åtgärder och ingår avtal som gör att intresset för att vägra tillstånd blir mindre. Skogsstyrelsen kan inte se att det lagda förslaget löser dessa problem — möjligen kan de minska något genom den förkortade avyttringsfristen.

2.9.4 Kammarrätten i Jönköping: Reglerna om exekutiv auktion föreslår utredningen förändrade enbart i ganska ringa utsträckning. Den utredning som lagrådet efterlyste 1979 har inte företagits. Reglerna blir fortfarande svårtillämpade.

2.9.5 Luleå tingsrätt: Med hänsyn till de lättnader i förvärvsvillkoren som utredningen föreslår, torde en avyttringstid enligt 16 & om ett år vara tillräcklig för att i sådana fall finna en ny köpare, som kan få förvärvstill- stånd. Tingsrätten tillstyrker därför förslaget i dcnna del. Om någon prisprövning överhuvudtaget skall bibehållas ijordförvärvsla- gen, vilket tingsrätten som framgått ovan avstyrker, bör den inskränkas på

det sätt som utredningen i detta sammanhang har föreslagit.

Tingsrätten tillstyrker den ändring i samäganderättslagen som utredning- en föreslår. 1 den mån det förekommer att andra än jurister förordnas att handha försäljning enligt samäganderättslagen, bör någon kortfattad hand- ledning utfärdas, så att den information som lämnas om jOl'dfÖrVäI'VSprÖV- ningen blir korrekt.

2.9.6 Länsstyrelsen i Hallands län: Beträffande förvärv på exekutiv auk- tion föreslår utredningen att förvärvarens tidsfrist för att åter avyttra egendomen skall begränsas till ett år mot nuvarande två. Syftet är att hindra förvärvaren att vidtaga alltför omfattande ändringar på fastigheten. som kan förändra förutsättningarna för tillståndsprövning. Lagrådet tog 1979 upp denna möjlighet men ansåg sig inte ha underlag för ett sådant förslag. Länsstyrelsen är för sin del tveksam om det utredningen anför kan anses vara tillräckliga motiv för att få olika tidsfrister ijordförvärvslagen och i lagen om utländska förvärv av fast egendom (1982 års lag). Förslaget avstyrks i denna del.

2.9.7 Länsstyrelsen i Jämtlands län: — — — Länsstyrelsen konstaterar att förslaget inte på något sätt löser de svåra frågor som idag är förknippade med försäljning av jordbruksfastigheter vid exekutiv auktion. Problemen är i huvudsak två. Förvärvaren kan antingen investera fast sig alternativt "plundra" egendomen under tvåårsfristen. Åtskilliga exempel härpå finnes. Förslaget innebär bara att förvärvaren måste agera något snabbare än idag. Detta kommer även fortsättningsvis att innebära att lantbruks- nämnderna kommer att "bli tvungna" att lämna tillstånd att behålla sådana i och för sig ofta olämpliga förvärv. Länsstyrelsen anser därför att också förvärv på exekutiv auktion borde prövas på vanligt sätt alternativt genom någon form av förhandstillstånd. Detta borde vara möjligt i all synnerhet som prisprövningen försvunnit i förslaget. Kan inte detta genomföras omedelbart måste under alla förhållanden sådana regler tillskapas att köpa- ren förhindras att reducera fastighetens substansvärde eller ingå olika former av avtal belastande fastigheten intill dess att förvärvsfrågan är slutligt löst.

2.9.8 Länsstyrelsen i Norrbottens län: —- — Förändringarna är välmoti- verade och länsstyrelsen tillstyrker dessa.

2.9.9 Lantbrukarnas riksförbund: Enligt utredningens förslag skall avytt— ringsfristen förkortas till 1 år. Lantbrukarnas riksförbund tillstyrker denna förändring.

2.9.10 Svenska sparbanksföreningen: Sparbanksföreningen har inget att invända mot förslaget att den som förvärvat en fastighet genom inrop på exekutiv auktion och som inte får förvärvstillstånd skall vara skyldig att avyttra fastigheten inom ett år.

2.9.11 Glesbygdsdelegationen: I vissa fall förekommer "plundring” av fas- tigheter som lösts in på exekutiv auktion innan frågan om förvärv avgjorts. Detta bör kunna förhindras på något sätt genom sedvanlig förvärvspröv- ning eller regler som förhindrar att fastighetens substansvärde sänks innan förvärvsfrågan slutgiltigt lösts.

2.9.12 Sågverkens råvaruförening: Utredaren föreslår förkortad tid — från två år till ett år av den tid som förvärv inropade på exekutiv auktion får

behållas, innan den åter skall avyttras. Råvaruföreningen anser att två år, som i nuvarande lagstiftning. är skäligt.

2.10 Instansordningen ijordförvärvsärenden

2.10.l Lantbruksstyrelsen: Utredningen föreslår ingen ändring i instans— ordningen med hänvisning till prop. 1983/84: 120 om regeringens befattning med besvärsärenden. 1 denna framhålls att undantag från tvåinstanspröv- ningar -— dvs. att även regeringen skall kunna pröva ett ärende -- endast skall göras när särskilda skäl talar för det och då det behövs en politisk

styrning av praxis. Utredningen menar att detta är fallet ijordförvärvs- - ärenden genom den fakultativa utformning som 4 & erhåller i förslaget och genom behovet av politisk styrning av praxis. Förändringarna som utred- ningen föreslår torde leda till färre regeringsbesvär. Även detta talar för att nuvarande ordning bibehålls. Lantbruksstyrelsen delar utredningens upp- fattning.

Lantbruksstyrelsen vill under denna rubrik även behandla några frågor. . som rör rationalisering av ärendehanteringen och som utredningen inte tagit upp till behandling. Dessa hänger delvis ihop med instansordningen.

ljordförvärvsärenden förekommer ofta att intressenter. som till exem- pel grannar, vilka enligt av regeringen utformad praxis inte har besvärsrätt ändå överklagar beslut som de anser inte tillgodoser deras intressen. Detta sker i stor omfattning och beror främst på att överklagningsrätten är oklart uttryckt i såväljordförvärvslagen som förvaltningslagen. Lantbruksstyrel- sen vill med anledning härav framhålla att överklagningsrätten bör preci- seras i 18 å och att paragrafen även bör ändras med hänsyn till den nya förvaltningslagen.

Lantbruksstyrelsen har tidigare i skrivelse till regeringen hemställt om en ändring i 85 första stycket jordförvärvsförordningen (1979:231) att gränsen för regeringens prövning av juridiska personers förvärv ändras från 1 milj. kronor till 5 milj. kronor. Styrelsen vill i detta sammanhang på nytt aktualisera denna fråga.

2.10.2 Luleå tingsrätt: Tingsrätten har ingen erinran mot utredningens överväganden.

2.10.3 Länsstyrelsen i Norrbottens län: För närvarande sker besluten i Norrbottens län i lantbruksdelegationen eller av tjänsteman i lantbruksen- heten på delegering eller i vissa fall i länsstyrelsens styrelse. Beslut kan överklagas hos lantbruksstyrelsen och lantbruksstyrelsens beslut hos regeringen. Någon ändring föreslås inte och länsstyrelsen tillstyrker att nuvarande prövningsförfarande behålls.

2.10.4 Bräcke kommun: Bräcke kommun delar utredningens förslag om att detär väsentligt att behålla möjligheten till överprövning hos regeringen då tvister kan väntas uppkomma om bland annat tolkningen av den föreslagna lydelsen och tillämpningen av & 7.

2.11 Skötsellagen

2.ll.l Lantbruksstyrelsen: Produktivitetsutvecklingen inom jordbruket har fört med sig att nuvarande areal jordbruksmark är för stor i förhållande till möjligheterna att på ett lönsamt sätt avsätta livsmedelsproduktionen.

Detta förhållande kan väntas bestå. Mot denna bakgrund finner utredning- en att det inte är skäligt att jordbruksföretagarna skall vara skyldiga att hålla all den nuvarande åkermarken ijordbruksproduktion och att en omfattande nedläggning av jordbruksmark bör tillåtas. Detta kan emeller- tid medföra betydande olägenheter i områden. därjordbruket har regional- politisk betydelse. Problem kan också uppstå från kulturminnesvårdens eller naturvårdens synpunkt. ] vissa fall kan också möjligheten att vid- makthålla effektiva familjeföretag äventyras om mark som behövs för utveckling av sådana läggs ned.

Lantbruksstyrelsen delar utredningens uppfattning att möjligheterna till nedläggning bör ökas men att det alltjämt bör krävas tillstånd för sådan åtgärd. Lantbruksstyrelsen finner det också förtjänstfullt att det i förslaget preciseras när tillstånd till nedläggning inte får lämnas och tillstyrker utredningens förslag till ändring av lagen.

Beträffande 55 punkt 3 vill styrelsen peka på inlösenskyldigheten. Hinder för nedläggning på grund av till exempel naturvårdsskäl kan därför endast resas om naturvårdsmyndigheterna är beredda att ställa resurser till förfogande.

Lantbruksstyrelsen har inget att erinra mot utredningens förslag att energiskog fortsättningsvis skall betraktas som jordbruksgröda. Odling av energiskog kan då anläggas utan tillstånd. Förslaget innebär att energi- skogsodling faller under den allmänna hänsynsregeln i 6a &.

2.11.2 Skogsstyrelsen: Skogsstyrelsen delar utredningens uppfattning att en okontrollerad nedläggning av jordbruksmark kan medföra betydande olägenheter. I vissa fall kan nedläggning vara olämplig. I andra fall kan nedläggning tillåtas och marken bör då, såvida inte starka naturvårdsskäl talar för ett fortsatt öppethållande. snarast överföras till annan produktion, t.ex. skogsproduktion. Skogsstyrelsen biträder utredningens förslag att tillstånd till nedläggning i dessa fall får förenas med villkor. I de fall då markägaren avser att använda den nedlagda jordbruksmarken för skogs- produktion kan det i vissa fall av naturvårdsskäl vara befogat att ställa villkor att marken skall planteras med lövträd. Skogsstyrelsen utgår ifrån att lantbruksnämnden samråder med skogsvårdsstyrelsen om utformning- en av dessa villkor. Det är viktigt att regler och tillämpningsföreskrifter utformas så att frågan om villkor hanteras på ett sätt som överensstämmer med berörda myndigheters kompetensområde. Skogsstyrelsen vill också påpeka att det i de fall som villkor ställs som skulle medföra stor ekono- misk belastning för markägaren kan detta leda till att markägaren fortsätter med någon form av mer eller mindre extensiv jordbruksproduktion. Efter- som detta knappast är önskvärt ur samhällsekonomisk synpunkt borde någon form av samhällsstöd för skogsplantering av dessa marker kunna utgå.

2.11.3 Statens jordbruksnämnd: JN tillstyrker utredningens förslag om att det i viss utsträckning skall bli lättare att få tillstånd att ta jordbruksmark ur produktion och att detta tillstånd kan förenas med villkor.

2.ll.4 Statens naturvårdsverk: Glesbygdsområdcna där regionalpo- litiska synpunkter ska få göra sig gällande får inte avgränsas så snävt söm utredningen föreslagit i samband med 7 & jordförvärvslagen och begreppet "landskapsvård" bör utbytas emot "naturvård".

Naturvårdsverket stödjer också utredningens förslag att tillstånd att ta mark ur jordbruksprodtrktion skall kunna förenas med villkor. Det kan gälla villkor om skogsplantering med visst trädslag. Det kan t.ex. från naturvårdssynpunkt i vissa fall vara önskvärt med plantering av lövträd.

En detalj att observera är att utredningen tar ställning till frågan om energiskogsodling skall anses falla under skogsvårdslagcn eller skötsella- gen. Utredningen anser att energiskogsodling skall betraktas som en jord- bruksgröda. Naturvårdsverket har inget att erinra däremot ifråga om grö- dor som skördas med kortare intervall (kortare än 5 a 10 år).

2.ll.5 Statens planverk. Planverket ställer sig kritiskt till utredningens syfte att underlätta en omfattande nedläggning av jordbruksmark med hänsyn till rådande marknadspriser och överproduktion av jordbrukspro- dukter. — —— — Den drastiskt ökade nedläggningstakt som skisseras för åkermarken skulle påtagligt förändra det svenska kulturlandskapet, hota områden av värde för naturvård, friluftsliv och kulturminnesvård och innebära att nuvarande negativa effekter på miljön av jordbruksdriften bibehålls och förstärks.

Planverket anser att förändrade driftsformer inom jordbruket med en mindre intensiv produktion per arealenhet kan minska behovet av en omfattande nedläggning av jordbruksmark samtidigt som det ger möjlighet till större hänsyn till kraven på en god miljö och en bibehållen handlingsfri- het för framtiden. Odling av grödor för energiändamål eller annan industri- ell användning innebär också bibehållen handlingsfrihet och ringa påver- kan på kulturlandskapet och bör stödjas som alternativ användning. En omläggning till skogsproduktion skulle däremot innebära ett långsiktigt ianspråkstagande av marken. speciellt vid barrskogsodling.

Energiskogsodling intar i detta sammanhang en mellanställning. Plan- verket vill inte motsätta sig utredningens förslag att energiskogsodling betraktas som jordbruksgröda. men anser att odling inom områden av värde för ex. vis naturvård, kulturminnesvård och friluftsliv måste kunna anpassas eller i vissa fall förhindras. Jordbrukslagstiftningens hänsyns- regler bör ses över för att möjliggöra en sådan styrning av odlingen.

De översiktsplaner som kommunerna kommer att utarbeta med stöd av den nya plan- och bygglagen och naturresurslagen kommer att konkreti- sera naturresurslagens regler och bl. a. redovisa kommunens ställningsta- ganden till inom vilka områden särskilda hänsyn behöver tas till andra intressen vid tillståndspliktiga förändringar av markanvändningen. Av in- tresse i detta sammanhang är främst bestämmelserna om hänsyn till ekolo- giskt särskilt känsliga områden (2 kap. 13% NRL) samt om hänsyn till na- tur-, kultur- och friluftsvärden (2 kap. 65 NRL).

I propositionen om naturresurslagen har departementschefcn förutsatt att den kunskap om allmänna markanvändningsintressen som läggs till grund för översiktsplanen bör vara av stort värde också vid tillämpningen av hänsynsreglerna för de areella näringarna. Planverket föreslår att det i motiven till skötsellagen liksom i anvisningarna till lantbruksnämnderna för tillämpningen av denna lag anges att lantbruksnämnderna i sin tillsyns- verksamhet bör beakta de allmänna markanvändningsintressena så som de redovisats i de kommunala översiktsplanerna.

Dessutom föreslår planverket med hänsyn till de omfattande konsekven- serna av en nedläggning av jordbruksmark i stor skala att länsstyrelsen, lantbruksnämnden och kommunerna gemensamt bör utarbeta länsvisa pro- gram för användningen av jordbruksmarken och för intensiteten i arealut- nyttjandet. Därvid bör förutsättningar och möjligheter i olika regioner kunna klarläggas till stöd för statsmakternas överväganden. En försöks- verksamhet med detta syfte bör inledas som ett led i den fortsatta fysiska riksplaneringen.

2.11.6 Domänverket: Domänverket tillstyrker utredningens förslag att i

förhållande till gällande lag öka möjligheterna att lämna tillstånd till ned- läggning av jordbruksmark. Den föreslagna bestämmelsen att tillstånd får förenas med villkor avstyrkes. Villkoren avses innehålla föreskrifter om skogsplantering. naturvårdshänsyn o.d. — dvs. förhållanden som är regle- rade i skogsvårdslagen och naturvårdslagen.

2.ll.7 Luleå tingsrätt: Tingsrätten tillstyrker utredningens förslag men vill också i detta sammanhang ifrågasätta om inte små fastigheter kan undanta- gas från regleringen.

2.11.8 Länsstyrelsen i Stockholms län: Enligt föreslagen lydelse av skötsel- lagen skall tillstånd också fortsättningsvis krävas för att ta jordbruksmark ur produktion. Tillstånd skall dock inte behövas när åtgärden är av ringa betydelse förjordbruket på brukningsenheten. Då tillståndsprövning skall ske finns enligt utredningens förslag vissa möjligheter att vägra tillstånd i de fall jordbruksproduktion bör fortgå från bl.a. landskapsvårds- och kulturminnesvårdssynpunkt. Naturvårdens intressen kan dock inte beaktas fullt ut eftersom magra marker ofta har störst betydelse från naturvärdssynpunkt men oftast är av "ringa betydel- se" för jordbruket. Avgränsningen mot naturvårdslagens tillämpningsom- råde bör därför övervägas närmare. Tillstånd att ta jordbruksmark ur produktion får enligt förslaget förenas med villkor. Detta gäller t. ex. villkor om skogsplantering. Samråd mellan lantbruksnämnden och skogsvårdsstyrelsen föreslås i sådana fall. Lämpli- gen bör i anvisningar till lagen också rekommenderas samråd med länssty- relsen innan sådana villkor utfärdas eftersom länsstyrelsen har ett övergri- pande ansvar i naturvårdsfrågor.

2.ll.9 Länsstyrelsen i Östergötlands län: Mot bakgrund av produktivitets- utvecklingen ijordbruket är det naturligt att lätta på nuvarande hårda krav att hålla all brukningsvärd åker i hävd. Länsstyrelsen tillstyrker därför förslaget till lättnad på denna punkt. Samtidigt tillstyrker länsstyrelsen förslaget att tillståndsprövningen skall kunna ta hänsyn till regionalpolitis- ka förhållanden (jordförvärvslagens å7) och till landskapsvårdens (natur- vårdens) och kulturminnesvårdens intressen.

2.11.10 Länsstyrelsen i Kalmar län: Likaså anges i förslaget till skötsellag att när jordbruksmark tas ur produktion. kan tillståndet förenas med vill- kor. Lantbruksnämnden har då att meddela föreläggande i anslutning till beslutet. Också här torde en direkt information från lantbruksnämnden till skogsvårdsstyrelsen om att tillstånd lämnats, vara tillräcklig grund för att fortsätta handläggningen i enlighet med skogsvårdslagcn. Uppmjukningen av skötsellagen bör medges. Ägare av områden som är intressanta från natur- och kulturminnesvårdens synpunkt bör dock kunna vägras ned- läggningstillstånd. Lagen synes ge lantbruksnämnden möjlighet att bedö- ma det enskilda fallet.

2.11.11 Länsstyrelsen i Gotlands län: Utredningen föreslår vidare, att vid prövning enligt skötsellagen omjordbruksmark får tas urjordbruksproduk- tionen, ska lantbruksnämnden kunna förena ett tillståndsbeslut med vill- kor. Även vid denna prövning föreslår länsstyrelsen att lantbruksnämnden efter samråd med länsstyrelsen skall kunna inom de av länsstyrelsen prioriterade områdena förena villkor med ekonomiskt stöd.

2.11.12 Länsstyrelsen i Kristianstads län: Det är angeläget att möjligheter-

na till alternativ användning av jordbruksmark som ej behövs för livsme- delsproduktion snarast utreds och konkretiseras. Frågan är bland annat föremål för spannmålsgruppens överväganden. Så länge sådana alternativ avser mer traditionella jordbruksgrödor för annat än livsmedelsproduktion krävs inte tillstånd enligt skötsellagcn. Utredningen har dock föreslagit att samma bör gälla energiskogsodling som då skulle betraktas som jordbruks- gröda. Styrelsen delar inte den uppfattningen med hänsyn till de problem sådan odling kan medföra i form av skador på anläggningar för täckdik- ning. avlopp o.dyl. Dessutom kan grannelagsproblem uppstå liksom ogynnsam inverkan på landskapsbild och -vård. 'l”illstånd bör alltså nor- malt krävas för energiskogsodling.

Skötsellagens tillämpning har i flera fall visat sig vara kontroversiell beroende på de olika intressen som berörs och då inte minst bevaran- deintressena. Styrelsen efterlyser därför klara och entydiga tillämpnings- anvisningar vad avser de olika intresseområdenas befattning med och ansvar för dithörande spörsmål. För den enskilde markägaren inte minst verkar det förbryllande med å ena sidan en samhällelig strävan att minska jordbruksproduktionen och å andra sidan starka bevarandeintressen som försvårar produktionsbegränsning och uppehåller en icke lönsam jord- bruksverksamhet. Sammanfattningsvis menar styrelsen att utredningsför- slaget, på något undantag när, ej innebär någon mer omfattande ändring av skötsellagen med hänsyn till hur denna har tillämpats på senare tid.

2.1 1.13 Länsstyrelsen i Hallands län: Villkoren för att ta jordbruksmark ur jordbruksproduktion mjukas upp. Prövning skall dock fortfarande ske om inte åtgärden endast är av ringa betydelse. Den föreslagna ändringen tillstyrks.

2.ll.14 Länsstyrelsen i Värmlands län: Det är en ur många synpunkter betydelsefull samhällsfråga hur vi formar vårt framtida landskap. Även i områden med en ringa andel ijordbruksmark är det ofta kulturmarken med tillhörande bebyggelse som ger bygden mycket av dess identitet och skön- hetsvärden.

En ny våg av nedläggningar av traditionellajordbruk kommer obönhörli- gen att leda till förändringar. Det kulturlandskap vi idag har kan bara bevaras i begränsade delar. Detta innebär inte att framtidens landskap nödvändigtvis behöver vara en ur natur- och kultursynpunkt fattigare och uniformare miljö även om utvecklingen under senare år har gått i den riktningen. Värdesättcr vi landskapets skönhetsvärden, värnar om dess levande innehåll. slår vakt om dess traditionsvärden och övriga kulturvär- den kan även framtidens landskap bli något att känna för och stimuleras av. Detta kräver dock att de lagar och förordningar som reglerar markan- vändningen i ännu högre grad anpassas till dessa önskemål.

Antalet mjölkproducenter i länet har halverats under den senaste l0- årsperioden och är snart nere i ca lOOO. Minskningen fortsätter och pro- gnoserna pekar mot en ny halvering under den närmaste lO-årsperioden. Landskapet svarar ganska långsamt på förändringar av detta slag. Flertalet brukare känner ett motstånd mot att aktivt omföra kulturmark till skogs- mark. Stora arealer åker bibehålls därför i en relativt extensiv hävd. Vallarealen är nu inom länet mellan lOOOO och 20000 ha större än vad som behövs för dagens kreatursstam. Enligt skogsvårdsförordningen skall all mark som tas ur jordbruksproduktion skogsplanteras senast 3 år efter nedläggningen. En aktivare tillämpning av skötsellag och skogsvårdslag skulle leda till krav på åtgärder av betydande omfattning. I flertalet fall skulle det bli aktuellt med skogsplanteringar.

Många av dessa jordbrukets marginalområden har stor betydelse för människors trivsel och för landskapets natur- och kulturvärden, samtidigt som de i många fall enligt åi4 i nu gällande skötsellag kan tas ur produktion titan prövning eftersom de "uppenbarligen saknar betydelse förjordbruket på brukningsenheten". Det är således redan nu möjligt att utan föregående prövning beskoga betydande områden. Enligt utredningens förslag skall kravet på tillståndsprövning finnas kvar utom i de fall "när åtgärden är av ringa betydelse förjordbruket på brukningsenheten". Innebörden av detta är att nedläggningar som kan föranleda olägenheter för andra intressen än jordbruksintresset fortfarande kan genomföras utan föregående prövning.

] förarbetena till naturvårdslagen anges som exempel på arbetsföretag där samråd enligt åZO naturvårdslagen kan vara motiverat bl.a. förvand- ling av åkermark till skogsmark samt omföring av lövskog till barrskog.

lnom länsstyrelsen har därför övervägts möjligheterna att göra omföran- det av kulturmark till skogsmark samrådspliktigt enligt 20% naturvårdsla- gen för hela eller delar av länet. Bakgrunden är dels en genomgång av ca 200 fall som aktualiserats för skogsplantering under 1986 dels ett studittm av resultaten av de omfattande igenplanteringar som genomfördes på 1950- och 1960-talet. 1 en del fall genomfördes omvandlingen med ett medvetet hänsynstagande till enskilda intressen och med känsla för bygdens natur och kulturvärden. Denna omsorg i hanteringen har visat sig ha ett stort bestående värde. 1 andra fall har man gått en okänslig väg och utformat planteringarna så att betydande värden gått förlorade.

Länsstyrelsen har emellertid funnit att ett samråd enligt naturvårdslagen skilt från tillståndsprövningen enligt skötsellagen skulle leda till betydande komplikationer för såväl brukare som myndigheter.

Det stöd för naturvårds- och kulturminnesvårdsintresset som finns i gällande skogsvårdsförordning framstår som otillräckligt. Förordningen bör enligt länsstyrelsens mening bättre anpassas till dagens hotbild och till de allt starkare önskemålen om ett mer aktivt tillvaratagande av landska- pets estetiska och övriga värden. Länsstyrelsen har goda erfarenheter av samarbetet med skogsvårdsstyrelsen i dessa frågor men ser samtidigt att skogsvårdsmyndighetens handlingsutrymme är alltför begränsat.

Med anledning av vad som ovan anförts förordar länsstyrelsen att 54 utformas så att allt omförande av jordbruksmark till skogsmark kommer till lantbruksnämndens kännedom antingen i form av en ansökan om till- stånd till företaget eller i form av en anmälan. Sedan bör det ankomma på lantbruksnämnden att tillse att samrått äger rum med länsstyrelse. skogs- vårdsstyrelse och i vissa fall med berörd kommun. Hanteringen kan för- enklas genom att kommunala handlingsprogram för lantbruk — naturvård — kulturminnesvård upprättas. Kommunen bör beredas utrymme att agera i dessa frågor och också ta en stor del av ansvaret för den.

Eftersom många brukare känner ett motstånd mot allt för dramatiska förändringar av den bygd i vilken de verkar bör ett krav på anmälan om nedläggning av kulturmark inte upplevas som besvärande. Syftet med anmälan är att ge rådrttm. Detta kan leda till ett även för berörd markägare välkommet resonemang om alternativ markanvändning eller till speciella insatser av naturvårdande karaktär i allmän eller enskild regi. Det kan också vara ett tillfälle att diskutera httr långt brukarens egen rätt att bedriva landskapsvård sträcker sig utan att han hamnar i konflikt med skogsvårdslagen.

Länsstyrelsen välkomnar ändringarna i 55 och 56. De innebär en för- stärkning av både landskapsvårdsintresset och de regionalekonomiska intressena. Värdet begränsas dock av den i utredningens förslag begränsa- de tillståndsplikten.

2.11.15 Länsstyrelsen i Västmanlands län: Skötsellagen: Tillstånd till ned- läggning får ges om inte marken bl. a. behövs för att tillgodose särskilda omständigheter t. ex. landskaps- eller kulturminnesvårdssynpunkter. I frå- gan om jordbruksproduktion bör fortgå ur landskapsvårds- eller kultur- vårdssynpunkt anges att samråd bör ske mellan lantbruksnämnden och länsstyrelsen. Länsstyrelsen befarar att nämnda samrådsförfarande kan bli tungrott för länsstyrelsen eftersom kontakten med berörda kommuner torde bli viktig. Det bör därför övervägas om inte det löpande samrådet istället bör ske mellan lantbruksnämnd och berörd kommun. Länsstyrelsen bör istället kunna hjälpa till att med berörda parter ta fram underlag som visar värdefulla områden från landskapsvårds- och kultur- minnesvårdssynpunkt.

2.11.16 Länsstyrelsen i Jämtlands län: Utredningen föreslår en viss libera- lisering i skötsellagen samt att tillstånd till nedläggning får förenas med villkor. Tillstånd skall dock fortsättningsvis kunna vägras om jordbruks- produktion bör fortgå från landskapsvårds- eller kulturminnesvårdssyn- punkt. Länsstyrelsen anser att för att sistnämnda motiv skall få någon praktisk effekt måste också aktiva åtgärder kunna krävas för i och för sig icke brukningsvärd jordbruksmark, dvs. mer långtgående åtgärder än vad som är möjliga med 6aå i skötsellagen. Detta innebär att föreläggande enligt 9ä i skötsellagen också måste kunna ske med åberopande av naturvårds- och kulturminnesvårdsskäl. Staten kan då bli inlösenskyldig, en garanti för att bestämmelsen endast kommer att åberopas för de mest angelägna objek- ten. Föreläggande i fråga om naturvårds- och kulturminnesvårdshänsyn bör i normalfallet endast avse öppethållande av marken, ej normal jordbruks- produktion. Det kan då räcka att markägaren slår den aktuella marken en eller ett par gångar varje år. För att naturvårdsintressena skall kunna behandlas på ett objektivt och enhetligt sätt vid förelägganden vore det önskvärt med någon form av politiskt förankrad plan som visar var denna bestämmelse skall kunna tillämpas. Antalet samrådsyttranden skulle då också kunna minskas samti— digt som sektorsintressenas vikt och betydelse fastställs. Markägarna får samtidigt möjlighet att agera utifrån vad som redovisats i planen, dvs. att alternativt följa denna eller avyttra aktuell mark.

2.11.l7 Länsstyrelsen i Norrbottens län: Utredningens förslag innebär att det blir lättare att ta jordbruksmark ur jordbruksproduktion utom om marken behövs för utvecklade eller utvecklingsbara lantbruksföretag eller av regionalpolitiska skäl.

Energiskogsodling skall i fortsättningen betraktas som jordbruksgröda. Länsstyrelsen tillstyrker förslaget liksom förslaget att tillstånd till ned- läggning skall kunna kombineras med villkor om skogsplantering. Skogs- vårdsstyrelsen anser att denna senare möjlighet kan bidra till att sådana marker snabbare än annars blir skogbärande.

2.ll.l8 Ljusdals kommun: Avslutningsvis kan påtalas atti "Lag om sköt- sel av jordbruksmark" 4.5 mildras kravet på brukande av jordbruksmark när nedläggningsåtgärder är av ringa betydelse.

Denna förändring av lagtexten kan ej accepteras.

2.11.l9 Bräcke kommun: Bräcke kommun anser att det är riktigt med

hänsyn till rådande produktionsförhållanden i landet attjordbruksmark får tas ur produktion efter tillstånd. Ur regionalpolitisk aspekt är det mycket angeläget att det i lagen finns inskrivet att tillstånd inte får lämnas om 75 jordförvärvslagen är tillämplig. Vidare bör anmälningsplikt finnas om jord- bruksmark som är av ringa betydelse för jordbruket på brukningsenheten tas ur produktion. Lantbruksnämnderna bör ha möjlighet att följa upp hur enskilda brukare tolkar begreppet ”ringa betydelse" för att kunna ingripa om det visar sig att lagen tolkas vidare än vad som är avsett.

2.11.20 Svenska kommunförbundet: Den nya plan- och bygglag och den naturresurslag som träder i kraft den 1 juli 1987 innebär en betydande decentralisering till kommunerna av ansvaret för frågor som rör den lokala miljön. Alternativ användning av jordbruksmark berör i allra högsta grad den lokala miljön och därmed det kommunala ansvarsområdet. För närva- rande pågår också en livaktig diskussion i kommunerna om alternativ odling som kan komma att få icke oväsentlig betydelse för synen på alternativ användning av jordbruksmark. Förbundet anser därför att lant- bruksnämnderna också i dessa frågor vid behov skall samråda med kom- munerna.

2.11.21 Lantbrukarnas riksförbund: Lantbrukarnas riksförbund delar ut- redningens uppfattning att en anpassning av skötsellagen med hänsyn till jordbrukets utveckling är nödvändig. Utredningen lämnar dock möjlighe- ter till nedläggning som kan vara av betydelse för enskilda lantbrukare. Sidoarrenden är av stor betydelse även för sådana lantbruksföretag som faller utanför begreppen utvecklade eller utvecklingsbara lantbruksföre- tag. Det gäller här främst de geografiska områden som inte berörs av 1.57. Utredningens förslag kan komma att innebära att utbo- eller dödsboägare kan ha intresse av att lägga ned åkermark som nu disponeras som sidoar- rende av bofasta i bygden. Det är därför väsentligt att vid tillstånd till nedläggning hänsyn tas till hur ifrågavarande mark disponeras. Begreppen utvecklat eller utvecklingsbart lantbruksföretags verksamhet bör tas bort så att hänsynstagandet kan omfatta allajordbruksfastigheter. Lantbrukarnas riksförbund vill påpeka att skötsellagen kommit att ut- nyttjas alltför litet för att främja förutsättningarna för en aktiv brukning. Ofta förekommer brukningshinder, undermålig vattenavledning eller bn's- tande skötsel som medför ogräshärdar. Skötsellagen måste enligt Lantbru- karnas riksförbunds uppfattning aktivt utnyttjas för att undanröja sådana problem. Detta gäller i landet som helhet.

2.11.22 Svenska cellulosa- och pappersbruksföreningen: Utredningen före- slår att det i framtiden skall bli lättare att få lägga ned jordbruksmark. Vi anser detta nödvändigt med hänsyn till den överproduktion som f. n. råder på jordbruksprodukter. Vi delar utredningens uppfattning att det ligger både i markägarens och samhällets intresse att dessa bördiga marker omförs till alternativ produktion. För en betydande del av dessa marker är skogsplantering det mest realistiska alternativet i samband med nedlägg- ning. Utredningen föreslår vidare att tillstånd om nedläggning kan villkoras med plantering med visst trädslag. Vi vill påpeka att när jordbruksmark överförs till skogsmark faller frågor av den här karaktären under skogs- vårdslagcn och att skogsvårdsorganisationen då bör engageras i rådgiv- ningen. Självfallet bör när det gäller valet av trädslag största hänsyn tas till markens och trädslagens produktionsförmåga samt förutsättningarna att framdeles nyttja det producerade virket. Iden allmänna debatten ges ibland intryck av att skog inte är en rumsren

gröda. Vi vill med skärpa reagera mot detta och påpeka att skog odlad på f. d. jordbruksmark är ett väl så miljövänligt sätt att använda marken som flera av alternativen, samtidigt som den kan bidra till ägarens utkomst och skogsindustrins virkesförsörjning.

2.11.23 Tjänstemännens centralorganisation: Den stora överproduktionen i jordbruket gör det slutligen enligt TCOs mening naturligt att ändra lagen om skötsel av jordbruksmark i enlighet med vad utredningen föreslår, så att det blir enklare att lägga ner åkermark. TCO noterar dock med tillfreds- ställelse att tillstånd att lägga ner åkermark föreslås kunna förenas med villkor. Enligt TCOs uppfattning bör det regelmässigt prövas om det skall krävas att nedlagd åkermark utnyttjas för alternativ produktion, till exem- pel av skogs- eller energiråvara.

2.11.24 Landsorganisationen i Sverige: LO tillstyrker utredningens förslag att en relativt omfattande nedläggning av jordbruksmark bör tillåtas där marken inte är av intresse för förstärkning av utvecklade eller utvecklings- bara företag. Det är angeläget att jordbruksmark som inte längre behövs för att livsmedelsproduktion även i fortsättningen kommer att utnyttjas effektivt i syfte att nå en långsiktig och samhällsekonomiskt lönsam hus- hållning med dess produktionsförmåga. Det är viktigt att ansträngningarna intensifieras för att finna alternativa grödor.

Det är vidare angeläget att jordbruksmark som får läggas ned så snart som möjligt används för annan produktion. Denna torde i de allra flesta fall komma att utgöras av skogsproduktion. Vi delar utredningens mening att tillstånd att ta mark urjordbruksproduktion förenas med villkor om skogs- plantering inom viss tid.

Skötsellagen bör också innehålla bestämmelser som främjar landskaps- vården och kulturminnesvården. Det är dock inte alltid nödvändigt med jordbruksproduktion för att tillgodose dessa intressen. Detta bör även kunna ske med arbetsinsatser av annat slag.

2.11.25 Svenska sparbanksföreningen: Utredningen föreslår sådana änd- ringar i skötsellagen att det blir lättare för fastighetsägare att ta jordbruks- mark urjordbruksproduktion. Eftersom en utgångspunkt förjordbrukspolitiken inte längre är att nuva- rande åkerareal skall behållas i stort sett oförändrad innebär gällande skötsellag en inkonsekvens. Den föreslagna lagtexten är bättre anpassad till gällande beslut om jordbrukspolitiken. Mot den bakgrunden tillstyrker Sparbanksföreningen förslaget. Beträffande de villkor, som förutsätts kun- na knytas till ett tillstånd att skogsplantera åker vill föreningen betona att markägaren därigenom inte får utsättas för en oskälig ekonomisk belast- ning.

2.1].26 Sveriges allmänna hypoteksbank: Hypoteksbanken tillstyrker i frå- ga om den föreslagna skötsellagen att möjligheten att ta jordbruksmark ur produktion ökas när marken inte behövs för livsmedelsproduktion och när detta är företagsekonomiskt motiverat.

Hypoteksbanken vill i samband härmed understryka vikten av att jord- bruksmark som tas urjordbruksproduktion så snart som möjligt används för annan produktion exempelvis för produktion av grödor för energiända- mål eller annan industriell användning.

2.11.27 Sveriges jordägareförbund: Sveriges Jordägareförbund tillstyrker, att möjligheterna att ta jordbruksmark ur produktion ökas men anser att

detta borde ha gjorts i ännu större utsträckning än vad utredningen före- slår. Andra skäl att vägra tillstånd till nedläggning av jordbruksmark än att marken behövs för en företagsekonomiskt lönsam jordbruksproduktion. bör ej komma i fråga. Om jordbruksproduktion bör fortgå ur landskaps- vårds- eller kulturminnesvårdssynpunkt. bör detta regleras med den spe- ciallagstiftning som finnes för att tillgodose dessa intressen.

2.11.28 Sveriges skogsägareföreningars riksförbund: Enligt sista stycket i & 5 får "tillstånd förenas med villkor". SSR vill understryka — med hän- visning till vad som sägs i motivtexten (sid. 95) om skogsplantering att inga andra krav får ställas än vad som följer av skogsvärdslagens bestäm- melser om beskogning. Krav därutöver måste bekostas av samhället.

2.12 Övergångsbestämmelser

2.12.1 Länsstyrelsen i Kristianstads län: Utredningen föreslår att den nya lagstiftningen skall träda i kraft den 1 juli 1987 och att en dessförinnan ingiven ansökan skall prövas efter de nya reglerna om slutligt besked fattas efter halvårsskiftet. Denna mening delas inte av styrelsen. Utredningsför- slaget skulle medföra att en ansökan som behandlas av lantbruksnämnden före halvårsskiftet kan följas av besvär vilka då finge behandlas av lant- bruksstyrelsen eller regeringen efter de nya reglerna. Detta förhållande kan ej anses tillfredsställande. Enligt styrelsens mening bör de nya regler- na tillämpas på fång gjorda efter den 30 juni 1987, för exekutiva förvärv lagakraftvunna (köpebrev) efter detta datum. Ifråga om övergångsskedet torde tillämpningen av gällande regler i viss mån få anpassas till de nya så snart dessa fastställts av riksdagen.

2.12.2 Länsstyrelsen i Jämtlands län: Enligt utredningens mening är det lämpligt att lagförslaget tillämpas även på ansökningar som har gjorts före de nya reglernas ikraftträdande. Länsstyrelsen ifrågasätter ovanstående svävande formulering. För en— hetlighet och likhet inför lagen är det nödvändigt att såväl parter som beslutsfattare exakt vet när de nya reglerna skall börja tillämpas. De har sedan att agera utifrån detta. Så har alltid varit fallet i samband med tidigare lagändringar och motiv för någon förändring härvidlag föreligger inte.

Hänvisningar till PS3

3 Lagtekniska synpunkter

3.1. Jordförvärvslagen

3.1.1 Kammarkollegiet: Med den föreslagna ändringen av 4 & jordför- värvslagen förefaller det ologiskt att behålla inledningen till 5 % oföränd- rad. Avsnittet "utöver vad som följer av 4 &" bör utgå.

3.1.2 Malmö tingsrätt: Lagens presumtion synes vara att en fysisk person skall ha förvärvstillstånd medan en juridisk person inte skall ha något sådant tillstånd. Det kan därför vara lämpligt att föra samman de bestäm- melser som avser enbart fysiska personer i några särskilda paragrafer och att därefter ange de särskilda förutsättningar som gäller förjuridiska perso- ners möjlighet att få förvärvstillstånd. Detta kan ske genom följande änd— ringar i det remitterade förslaget.

4 & kan inledas med orden "Förvärvstillstånd får vägras fysisk person,

1

De bestämmelser som nu finns i 6 & förs till 4 & genom att i 4 5 första stycket tas in en ny punkt, punkt 5. av följande lydelse: ”om förvärvet avser egendom på vilken drivs ett utvecklat eller utvecklingsbart jord- bruks- eller trädgårdsnäringsföretag och det kan antas att förvärvaren inte kommer att bosätta sig på orten eller yrkesmässigt bruka egendomen eller att förvärvaren inte har sådana yrkeskunskaper som behövs för att driva företaget".

De bestämmelser som nu finns i 5 %$ tredje stycket och som avser fysiska personer skulle kunna tas upp i en särskild paragraf. 5 &, och förslagsvis ges följande lydelse: "Fysisk person som bedriver skogsindustriell verk- samhet i vilken egendomens virkesavkastning behövs får. om förvärvet avser huvudsakligen skogsmark och sker för verksamheten. lämnas för- värvstillstånd endast på de i 6 & första och andra styckena angivna grun- derna."

Specialreglerna för juridiska personer. nuvarande 5 5 första och andra styckena, bildar en ny paragraf. 6 &. Denna kan då inledas med att "Juri- disk person skall vägras förvärvstillstånd om inte — — —". Andra stycket i samma paragraf kan formuleras "Avser förvärvet huvudsakligen skogs- mark och bedriver förvärvaren skogsindustriell verksamhet — — syssel- sättningen där”.

1 10 å böri enlighet med vad som sägs på sid. 78 i motiven orden "som av regionalpolitiska skäl behövs för att främja sysselsättningen på orten" ändras till "i sådana områden som a ses i 7 &" (jfr vad som sägs i betän- kandet sid. 76 y 0.

I det i 16 & tillagda sista stycket bör i anslutning till ordvalet i paragrafen i övrigt ordet "säljer" utbytas mot "avyttrar".

3.1.3 Luleå tingsrätt: Om avsikten i fråga om egendom, som av regionalpo- litiska skäl behövs för att främja sysselsättningen på orten. är att föreskrif- ter om yrkesmässigt brukande och bosättning skall kunna meddelas bara i kommuner, för vilka regeringen har meddelat föreskrift enligt 7 &, bör detta komma till uttryck i lagtexten, till exempel genom följande tillägg: — - — eller egendom, "som är belägen i en kommun. för vilken regeringen har meddelat en föreskrift enligt 7 5. och" som av — — —.

3.2. Lagen om skötsel av jordbruksmark

3.2.1 Malmö tingsrätt: I fråga om förslaget till ändring i lagen om skötsel av jordbruksmark vill tingsrätten anmärka att 5 5 första stycket 3 bör ges lydelsen "om andra särskilda omständigheter föreligger". detta med hän- visning till vad som uttalas på sid. 106 i motiven. Innebörden i tillägget i 5 & att tillstånd får förenas med villkor är oklar. Bestämmelsen har språkligt sett en betydligt vidare omfattning än vad som anges i motiven. sid. 93. Eftersom skyldigheten att plantera skog på nedlagd jordbruksmark redan finns enligt skogsvårdslagen bör stycket antingen utgå eller ersättas med en hänvisning till skogsvårdslagen.

3.2.2 Luleå tingsrätt: 5 5 lagen om skötsel av jordbruksmark. Avsikten med första stycket 2 är tydligen att tillstånd till nedläggning av jordbruks- mark får vägras endast om regeringen har meddelat en föreskrift enligt den föreslagna 7 åjordförvärvslagen. Detta bör komma till uttryck i lagtexten. till exempel genom denna lydelse: om marken är belägen i en kommun, för

vilken regeringen har meddelat en föreskrift enligt 7 åjordförvärvslagen (19791230) och marken behövs för att främja sysselsättningen på orten.

Tredje punkten i första stycket bör ges ett mera specifikt innehåll. till exempel: om jordbruksproduktion bör fortgå ur landskapsvårds- eller kul- turminnesvårdssynpunkt eller en nedläggning skulle medföra betydande men för en intilliggande brukningsenhet eller andra särskilda skäl förelig- ger.

3.2.3 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Av motiveringen till den föreslagna ändringen av 5 paragrafen lagen om skötsel av jordbruksmark framgår att landskapsvårds- eller kulturminnesvårdsskäl kan vara grund att vägra till- stånd till nedläggning avjordbruksmark eller att meddela villkor i samband med att tillstånd till sådan åtgärd meddelas. För att göra lagtexten klarare bör 5 paragrafen första stycket punkt 3 ha följande lydelse:

3. om andra omständigheter föreligger, t.ex. naturvårds- eller kultur- minnesvårdsskäl.

3.3. Samäganderättslagen

3.3.1 Lantbrukarnas riksförbund: Lantbrukarnas riksförbund finner att utredningen lämnat ett språkligt tillfredsställande förslag.

1 Förslag till Lag om ändring ijordförvärvslagen (1979z230)

Härigenom föreskrivs i fråga omjordförvärvslagen (1979: 230)

dels att nuvarande 1 och 2 åå skall betecknas 2 och 3 åk samt att nuvarande 3 & skall betecknas 1 &,

delsattde nya I och3 && samt4,5.7.8, 11, 12, 14 och 16- 18 så skall ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 3 & skall sättas närmast före 4 &.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 så I # Vid prövning av fråga om för- Syftet med denna lag är att vid väFristil/ståndskall beaktas (tttupp— förvärv av jordbruksfk'tstigheter

konzsten och utvecklingen av ra- _lriimja utvecklingen av företag tionella företag inom jordbruket. inom jordbruket. skogsbruket och

skogsbruket och trädgårdsnäringen trädgårdsnäringen ( lantbruksföre- (lantbruksföretag)friirrtjas. tag). Vid tillämpningen av lagen skall eftersträvas attfrån regional- politisk synpunkt ändamålsenliga företag bildas.

2 Q' 3 å Förvärvstillstånd enligt 15 be- Förvärvstillstånd enligt ZE be- hövs inte, hövs inte,

1. om egendomen förvärvas från staten genom överlåtelse av lantbruks- nämnd eller lantbruksstyrelsen.

2. om egendomen förvärvats av staten genom annan myndighet än statens affärsdrivande verk.

3. om kommun förvärvar egendomen från staten eller utövar förköpsrätt enligt förköpslagen (1967:868).

4. om egendomen förvärvas av kreditinrättning som enligt lag eller enligt reglemente eller bolagsordning. som regeringen har fastställt, är skyldig att åter avyttra egendomen,

5. om förvärvaren är gift med överlåtaren och inte heller om förvärvaren eller. när makar förvärvar gemensamt. någon av dem är överlåtarens avkomling, allt under förutsättning att överlåtaren inte är skyldig att avytt- ra egendomen enligt 16 5 eller enligt 3 kap. l 5 lagen (1982:618) om utländska förvärv av fast egendom m. m.,

6. om förvärvet skall prövas enligt lagen om utländska förvärv av fast egendom m.m.,

7. om egendomen enligt detaljplan eller områdesbestämmelser är avsedd för annat ändamål än jordbruk eller skogsbruk.

8. om förvärvet omfattar område som är avsett för annat ändamål än jordbruk eller skogsbruk eller sådan fastighet som har nybildats för annat ändamål än jordbruk eller skogsbruk och som därefter inte har undergått taxering,

' Med nuvarande lydelse avses den i prop. 1985/86:90 föreslagna lydelsen.

Nut-'arande lydelse

Föreslagen lydelse

9. om andel i fastighet förvärvas av någon som redan äger till samma taxeringsenhet hörande andel i fastigheten och som inte är skyldig att avyttra sistnämnda andel enligt 16 11,

10. om förvärvet sker genom inrop pä exekutiv auktion.

4.53

Förvärvstillstånd skall vägras.

!. om köpeskillingen eller annan ersättning inte endast obetydligt överstiger egendomens värde med hänsyn till dess avkastning och öv- riga omständigheter,

2. om det katt antas att förvärvet sker huvudsak/igen för kapitalpla- cering,

3. om egendomen behövs för jordbrukets eller skogsbrukets ra— tionalisering.

4. om förvärvet kan antas medfö- ra att två eller flera utvecklade eller utvecklingsbara lantbruksföretag. som bör förbli självständiga, förs samman till ett företag,

5. om förvärvet kan antas medfö- ra att utvecklat eller utvecklings- bart lantbruksföretag. som bedrivs på mer än en fastighet, delas upp och uppdelningen medför olägenhet av någon betydelse för företaget.

Första stycket ) gäller inte i fråga om tillstånd att förvärva egendom på offentlig auktion enligt 17 5 eller enligt 3 kap. 3 & lagen (1982:618) om utländska förvärv av fast egen- dom m. m.

Utöver vad som följer av andra stycketfårförvärvstillstånd lämnas utan hinder av första stycket. om särskilda skälföreligger.

Juridisk person får utöver vad som följer av 4 55 lämnas förvärvs- tillstånd endast om

1. förvärvaren avstår eller kan antas komma att avstå egendom som är

Förvärvstillståndfär vägras.

!. om det är av allmänt intresse att egendomen tas i anspråk för jordbrukets eller skogsbrukets ra- tionalisering,

2. om förvärvet kan antas medfö- ra att två eller flera utvecklade eller utvecklingsbara lantbruksföretag. som bör förbli självständiga, förs samman till ett företag,

3. om förvärvet kan antas medfö- ra att utvecklat eller utvecklings- bart lantbruksföretag. som bedrivs på mer än en fastighet, delas upp och uppdelningen medför olägenhet av någon betydelse för företaget,

4. om det är uppenbart att köpe- skillingen eller annan ersättning avsevärt överstiger egendomens marknadsvärde.

Första stycket 4 gäller inte i fråga om tillstånd att förvärva egendom på offentlig auktion enligt 17 5 eller enligt 3kap. 3 & lagen (1982:618) om utländska förvärv av fast egen- dom m.m.

55

Juridisk person får lämnas för- värvstillstånd endast om

av betydelse förjordbrukets eller skogsbrukets rationalisering och i storlek eller värde ungefär motsvarar den egendom som avses med förvärvet,

: Senaste lydelse 1982:630.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2. förvärvet medför att egendom som redan tillhör förvärvaren blir mer

ändamålsenlig.

3. egendomen är avsedd för annat ändamål än jordbruk eller skogsbruk.

4. annat särskilt skäl föreligger.

Avser förvärvet huvudsakligen skogsmark och är förvärvaren juri- disk person som bedriver skogsin- dustriell verksamhet i vilken egen— domens virkesavkastning behövs. får utan hinder av första stycket till- stånd lämnas, om inte egendomen med hänsyn till ortsförhållandena bör ägas och brukas av någon som är bosatt på orten.

Fysisk person som bedriver indu— striell verksamhet som avses 1" and- ra stycket får. om förvärvet avser huvudsakligen skogsmark och sker för verksamheten. lämnasförvärvs- tillstånd endast på de i första och andra styckena angivna grunderna.

Om det är av särskild betydelse från regionalpolitisk synpunkt, får utöver vad som följer av 4 och 5 55 tillstånd vägras tillförvärv av egen- dom på vilken inte drivs ett utveck- lat eller utvecklingsbart lantbruks- företag.

]. om egendomen behövs för att stärka annat sådant lantbruksföre- tag på orten,

2. om egendomen behövs för att främja sysselsättningen för någon som är bosatt på orten.

Kommun får inte vägras tillstånd till förvärv av sådan fast egendom som med hänsyn till den framtida utvecklingen krävs för tätbebyg— gelse eller därmed sammanhängan— de anordning.

Avser förvärvet huvudsakligen skogsmark och är förvärvaren juri- disk person som bedriver skogsin- dustriell verksamhet i vilken egen- domens virkesavkastning behövs, får utan hinder av första stycket till- stånd lämnas. om inte egendomen bör ägas och brukas av någon an- nan juridisk person som redan be- driver skogsindustriell verksamhet på orten av betydelse för sysselsätt- ningen där.

Tillstånd enligt andra stycket får inte meddelas om egendomen med hänsyn till ortstrhållandena bör ägas och brukas av en fysisk person som är bosatt på orten.

Om det är av särskild betydelse från regionalpolitisk synpunkt, får tillstånd till förvärv vägras om egendomen behövs för att främja sysselsättningen på orten.

Kommun får inte vägras tillstånd till förvärv av sådan fast egendom som med hänsyn till den framtida utvecklingen till någon del krävs för tätbebyggelse eller därmed sam- manhängande anordning.

11.5

Tillståndsmyndigheten kan i be- slut om förvärvstillstånd ålägga för- värvaren att inom viss tid ansöka om viss fastighetsbildning som be- rör den egendom som avses med

Tillståndsmyndigheten kan i be- slut om förvärvstillstånd ålägga för- värvaren att inom viss tid ansöka om viss fastighetsbildning som be- rör den egendom som avses med

Nuvarande lydelse

förvärvet eller att vidta åtgärd som behövs för att förbättra egendo- men.

Föreslagen lydelse

förvärvet eller att vidta åtgärd som behövs med hänsyn till naturvår- den eller skogsvården.

Fullgör inte förvärvaren vad som åligger honom enligt första stycket, kan lantbruksnämnden förelägga honom vite.

Har föreläggande meddelats enligt första stycket och övergår egendo- men till ny ägare, gäller åläggandet i stället denne. Vite som har förelagts gäller inte mot den nye ägaren, men lantbruksnämnden får sätta ut vite för denne.

Tillståndsmyndighet som meddelar åläggande enligt första stycket skall genast sända sitt beslut till inskrivningsmyndigheten för anteckning i fas- tighetsboken.

12 53 Förvärvstillstånd skall sökas inom tre månader från det förvärvet sked- de. om inte frågan om förvärvstillstånd enligt 10 kap. 3 5 andra stycket fastighetsbildningslagen (1970:988) skall underställas tillståndsmyndighe- ten av fastighetsbildningsmyndigheten.

Fråga om förvärvstillstånd får ej prövas förrän förvärvet skett utom i fall som avses i 1 5 2—4. Ansökan beträffande förvärv som skett ge- nom köp eller byte får ej heller prö- vas eller på grund av återkallelse avskrivas innan det avgjorts huru- vida förköp enligt förköpslagen (1967:868) äger rum, om det inte är uppenbart att förköpsrätt inte kom- mer att utövas. Tillstånd att förvär- va egendom på offentlig auktion en— ligt 17 _5 eller enligt 3 kap. 3 ä' lagen (1982:618) om utländska förvärv av fast egendom m. m. lämnas före auktionen.

Fråga om förvärvstillstånd får inte prövas förrän förvärvet skett utom i fall som avses i 2 9 2— 4. Ansökan beträffande förvärv som skett genom köp eller byte får inte heller prövas eller på grund av åter- kallelse avskrivas innan det av- gjorts huruvida förköp enligt för- köpslagen (1967:868) äger rum, om det inte är uppenbart att förköpsrätt inte kommer att utövas. Tillstånd att förvärva egendom på offentlig auktion enligt 17.5 eller enligt 3 kap. 35 lagen (1982:618) om ut- ländska förvärv av fast egendom m.m. lämnas före auktionen.

145

Blir köp ogiltigt till följd av att förvärvstillstånd vägras enligt 45 första stycket 3 eller 7 & I, är staten skyldig att lösa egendomen till det pris som har avtalats. om säljaren begär det. Sådan skyldighet förelig- ger dock inte. om köpeskillingen el— ler annan ersättning inte endast obetydligt överstiger egendomens värde med hänsyn till dess avkast- ning och övriga omständigheter el- ler om avtalsvillkoren i övrigt är oskäliga.

Blir ett köp ogiltigt till följd av att förvärvstillstånd vägras enligt 45 första stycket 1 eller 7 5 är staten skyldig att lösa egendomen till det pris som har avtalats. om säljaren begär det. Sådan skyldighet förelig- ger dock inte, om köpeskillingen el- ler annan ersättning inte endast obetydligt överstiger egendomens värde med hänsyn till dess avkast- ning och övriga omständigheter el- ler om avtalsvillkoren i övrigt är oskäliga.

Begäran om inlösen skall framställas hos lantbruksnämnden inom tre

3 Senaste lydelse l982z630.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

månader efter det att avslagsbeslutet vunnit laga kraft. Talan om inlösen skall väckas vid den fastighetsdomstol inom vars område egendomen är belägen inom sex månader från nämnda tidpunkt. Har säljaren fått del av beslutet först sedan detta vunnit laga kraft. räknas dock tidsfristerna från dagen för delfåendet. Iakttar inte säljaren vad som har sagts nu. förlorar han sin talan.

16 54

Egendom som har förvärvats ge- nom inrop på exekutiv auktion un- der sådana förhållanden att för- värvstillstånd skulle ha krävts vid vanligt köp skall åter avyttras inom två år efter det att auktionen vunnit laga kraft, om inte dessförinnan nämnda förhållanden har upphört eller inroparen har fått tillstånd att behålla egendomen. Har inropet skett för att skydda fordran, för vil- ken inroparen har panträtt i egen— domen. eller någon hans rättighet som är inskriven i den. får länssty- relsen på ansökan medge skäligt an- stånd med avyttrandet, om det är sannolikt att förlust annars skulle uppkomma för inroparen. Avyttras inte egendomen inom föreskriven tid, skall länsstyrelsen på framställ- ning av lantbruksnämnden förordna att egendomen skall säljas av kro- nofogdemyndigheten på offentlig auktion enligt 17 &.

Egendom som har förvärvats ge- nom inrop på exekutiv auktion un- der sådana förhållanden att för- värvstillstånd skulle ha krävts vid vanligt köp skall åter avyttras inom ett år efter det att auktionen vunnit laga kraft. om inte dessförinnan nämnda förhållanden har upphört eller inroparen har fått tillstånd att behålla egendomen. l-lar inropet skett för att skydda fordran. för vil- ken inroparen har panträtt i egen- domen. eller någon hans rättighet som är inskriven i den. får länssty- relsen på ansökan medge skäligt an- stånd med avyttrandet, om det är sannolikt att förlust annars skulle uppkomma för inroparen. Avyttras inte egendomen inom föreskriven tid. skall länsstyrelsen på framställ- ning av lantbruksnämnden förordna att egendomen skall säljas av kro— nofogdemyndigheten på offentlig auktion enligt 17 &.

Anteckning om bestämmelserna i första stycket skall göras i det köpc- brev som utfärdas med anledning av den exekutiva auktionen och. när lagfart söks. införas i fastighetsboken. om inte sökanden visar att avytt- ringsskyldighetcn har upphört.

I fråga om tillstånd att behålla egendom gäller i tillämpliga delar bestämmelserna om förvärvstill- stånd i 3—8 åå med undantag av 4 & första stycket ] samt i 10 och 11 55.

I fråga om tillstånd att behålla egendom gäller i tillämpliga delar bestämmelserna om förvärvstill- stånd i 4—8 55 med undantag av 4 & första stycket—1 samt i 10 och 11 55.

Om en ansökan att behålla egen- domen har avslagits. skall 4 åförs- ta stycket 4 inte tillämpas om inro- paren säljer egendomen inom ett år efter det att auktionen har vunnit laga kraft.

17 55 Har länsstyrelsen förordnat om auktion enligt 16 å och har inroparen

" Senaste lydelse l98lz786. 5 Senaste lydelse 1981z786.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

dessförinnan eller senare avyttrat egendomen. skall förordnandet trots detta gå i verkställighet. om inte lantbruksnämnden återkallar sin fram- ställning i ärendet.

1 övrigt skall så anses och med ärendet i tillämpliga delar så för- faras som om egendomen hade bli- vit utmätt för fordran med bästa förmånsrätt efter sådana rättigheter som besvärade egendomen redan vid den exekutiva auktionen och som har företräde framför alla be- fintliga fordringar. Även om det i enlighet härmed bestämda skydds- beloppet täcks. får försäljning inte ske. om ej den bjudna köpeskilling- en täcker även det värde som i ärendet har åsatts egendomen cn- ligt 12 kap. utsökningsbalken eller. om ägaren eller innehavare av ford- ran som är förenad med panträtt i egendomen i god tid före auktionen har påkallat särskild värdering, det värde vartill egendomen kan upp- skattas av värderingsmän som läns- styrelsen utser. Egendomen får säl- jas endast till den som har fått för- värvstillstånd eller enligt 2 %$ 1, 2. 4 eller 9 får förvärva egendomen utan sådant tillstånd. Avges vid auktio- nen bud som sålunda får antas. skall försäljning ske. även om inne- havare av fordran bestrider det.

1 övrigt skall så anses och med ärendet i tillämpliga delar så för- faras som om egendomen hade bli- vit utmätt för fordran med bästa förmånsrätt efter sådana rättigheter som besvärade egendomen redan vid den exekutiva auktionen och som har företräde framför alla be- fintliga fordringar. Även om det i enlighet härmed bestämda skydds- bcloppet täcks, får försäljning inte ske, om inte den bjudna köpeskil- lingen täcker även det värde som i ärendet har åsatts egendomen en- ligt 12 kap. utsökningsbalken eller. om ägaren eller innehavare av ford- ran som är förenad med panträtt i egendomen i god tid före auktionen har påkallat särskild värdering. det värde vartill egendomen kan upp- skattas av värderingsmän som läns- styrelsen utser. Egendomen får säl- jas endast till den som har fått för- värvstillstånd eller enligt 3 5 l, 2, 4 eller 9 får förvärva egendomen utan sådant tillstånd. Avges vid auktio- nen bud som sålunda får antas. skall försäljning ske, även om inne- havare av fordran bestrider det.

Kommer försäljning inte till stånd vid auktionen får lantbruksnämnden inom två år efter det att auktionen har vunnit laga kraft hos länsstyrelsen påkalla förordnande om ny auktion. Framställs inte sådan begäran inom föreskriven tid eller avges inte heller vid den senare auktionen bud som får antas, är frågan om försäljning av egendomen förfallen.

Kostnad i samband med auktion som inte har lett till försäljning betalas av statsmedel.

185

Talan mot lantbruksnärmidens beslut enligt denna lag förs lzos lantbruksstyrelsen genom besvär. Mot lantbruksstyrelsens bes/utförs talan Itos regeringen genom be- svär.

Lantbruksnämndens beslut en- ligt denna lag får överklagas hos lantbruksstyrelsen. Lantbrukssty- relsens beslut får överklagas hos regeringen.

Denna lag träder i kraft den ljuli 1987. De nya bestämmelserna skall tillämpas i ärenden om förvärvstillstånd som inte är slutligt avgjorda den 1 juli 1987.

2 Förslag till Lag om ändring i lagen (1979:425) om skötsel av

jordbruksmark

Härigenom föreskrivs att 4. 5 och 9a åå lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Jordbruksmark som avses i 3 9 får inte tas ur jordbruksproduktion utan tillstånd. Tillstånd behövs dock inte när åtgärden uppenbarli- gen saknar betydelse för jordbruket på brukningsenheten eller när mar- ken tas i anspråk för företag vars tillåtlighet prövas i särskild ord- ning.

Föreslagen lydelse

45

Jordbruksmark får inte tas ur jordbruksproduktion utan tillstånd. Tillstånd behövs dock inte när åt- gärden är av ringa betydelse för jordbruket på brukningsenheten el- ler när marken tas i anspråk för fö- retag vars tillåtlighet prövas i sär- skild ordning.

På jordbruksmark som är lämplig för jordbruksproduktion får täkt av matjord för annat ändamål än markinnehavarens husbehov inte ske utan tillstånd.

Tillstånd enligt 4 så får lämnas cn- dast när marken på grund av sär- skilda omständigheter inte bör be- hållas för jordbruksproduktion.

%

Tillstånd enligt 4 5 får inte [a'm- nas,

]. om marken behövs för ett ut- vecklat eller utvecklingsbart lant- bruksföretag,

2. om marken behövs för sådan egendom som avses i 7 ; jordför— värvslagen (1979.-230).

3. om det finns andra särskilda omständigheter.

Tillståndet får förenas med vill- kor.

9aå'

Lantbruksnämnden får meddela föreläggande eller förbud som be- hövs för att föreskrifter som med- delats med stöd av 621 9" skall efter- levas.

Lantbruksnämnden får meddela föreläggande eller förbud som be- hövs för att villkor som avses i5 % andra stycket eller föreskrifter som meddelats med stöd av 6a & skall efterlevas.

Föreläggande eller förbud får meddelas först sedan det har visat sig att lantbruksnämndens råd och anvisningar inte har följts. I brådskande fall eller när det annars finns särskilda skäl. får dock föreläggande eller förbud meddelas omedelbart.

1 beslut om föreläggande eller förbud får lantbruksnämnden sätta ut vite. Lantbruksnämnden får förordna att dess beslut skall gälla omedelbart.

Denna lag träder i kraft den ljuli 1987.

' Senaste lydelse 1984: 197.

3 Förslag till Lag om ändring i lagen (1904148 5. 1) om samäganderätt

Härigenom föreskrivs att ll % lagen (l904z48 s. 1) om samäganderätt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse ll & Gode mannen draga försorg. att Gode mannen skall på lämpligt försäljningsvillkoren ävensom tid sätt kungöra försäljningsvillkoren och ort för auktioner: varda på samt tid och plats för auktionen. lämpligt sätt kung/"orda. Om det krävs särskilt tillstånd för att förvärva eller behålla egendo- men, skall detta tillkännages vid auktionen.

Denna lag träder i kraft den ljuli 1987.

4 Förslag till Lag om ändring i lagen ( 1985 :658) om arrendatorers rätt att förvärva arrendestället

Härigenom föreskrivs att 7 & lagen (l985:658) om arrendatorers rätt att förvärva arrendestället skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Har ett hembud antagits men har förvärvet blivit ogiltigt till följd av att förvärvstillstånd vägrats enligt 4 & första stycket [ jordförvärvsla- gen (l979z230) eller enligt 1 kap. 8 5 lagen (l982z618) om utländska för- värv av fast egendom m.m. jäm— förd med nämnda bestämmelse kvarstår alltjämt hembudsskyldig- heten enligt 5 5 under den tid sam- ma intresseanmälan gäller.

Föreslagen lydelse

Har ett hembud antagits men har förvärvet blivit ogiltigt till följd av att förvärvstillstånd vägrats enligt 4 5 första stycket 4 jordförvärvsla- gen (l979:230) eller enligt 1 kap. 8 5 lagen (19821618) om utländska för- värv av fast egendom m.m. jäm- förd med nämnda bestämmelse kvarstår alltjämt hembudsskyldig- heten enligt 5 5 under den tid sam- ma intresseanmälan gäller.

Har ett förvärv blivit ogiltigt till följd av att begärd fastighetsbildning inte har kunnat ske föreligger ändå fortfarande hembudsskyldighet om ett hembud skäligen bör kunna omfatta så mycket av jordägarens fasta egen- dom, innefattande arrendestället eller huvuddelen därav, som behövs för att bestämmelserna i fastighetsbildningslagen (l970:988) inte längre skall medföra hinder för ett giltigt förvärv.

Frågor om hembudsskyldighet enligt andra stycket prövas av arrende- nämnden. Intill dess sådan prövning har skett gäller det i 5 5 första stycket angivna överlåtelseförbudet.

Denna lag träder i kraft den ljuli 1987.

Innehållsförteekning

Sid. Proposition .................................................. 1 Propositionens huvudsakliga innehåll ........................... 1 Propositionens lagförslag ...................................... 2

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 mars 1987 . . . . 11

1 Inledning .................................................. 1 l 2 Allmän motivering ......................................... 11 2.1 Allmänna överväganden ................................ 11 2.2 Jordförvärvslagens ändamål och effekter ................. 13 2.3 Undantag från lagens tillämpningsområde ................ 14

2.4 Förvärvshinder på grund av för högt pris och kapitalplacering 16 2.5 Förvärvshinder på grund av att fastigheten behövs för jord-

brukets eller skogsbrukets rationalisering ....................... 18 2.6 Träförädlande företags förvärv .......................... 22 2.7 Särskilda krav på fysiska personer ....................... 23 2.8 Regionalpolitiska hänsynstaganden ...................... 24 2.9 Föreskrifter om bosättning och brukande ................. 26 2.10 Andra ålägganden ..................................... 27 2.11 Exekutiv auktion m. m. ................................ 28 2.12 Instansordningen ijordförvärvsärenden .................. 29 2.13 Lagen om skötsel avjordbruksmark ..................... 29

3 Upprättade lagförslag ....................................... 32

4 Specialmotivering .......................................... 32 4.1 Jordförvärvslagen ...................................... 32 4.2 Lagen om skötsel av jordbruksmark ...................... 35 4.3 Samäganderättslagen .................................... 36 4.4 Lagen om arrendatorers rätt att förvärva arrendestället ...... 36

5 Hemställan ................................................ 36

6 Beslut .................................................... 36

Utdrag ur lagrådets protokoll den 13 mars 1987 .................. 37

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 mars 1987 . . . 40 1 Anmälan av lagrådsyttrande ................................. 40 2 Hemställan ................................................ 41 3 Beslut .................................................... 42

Bilagor till protokoll vid regeringssammanträde den 5 mars 1987: Bilaga 1 Utredningens sammanfattning av betänkandet

(Ds Jo 1986: 5) Översyn av jordförvärvslagen ......... 43

Bilaga 2 Lagförslagen i betänkandet (DsJo 1986: 5) Översyn av

jordförvärvslagen ................................ 45 Bilaga 3 Sammanställning av remissyttrandena över betänkandet

(Ds Jo 1986: 5) Översyn av jordförvärvslagen ......... 54 Bilaga 4 De remitterade lagförslagen ....................... 182

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1987