Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås flera ändringar ijordförvärvslagen (l979:230) när det gäller möjligheterna att få förvärvstillstånd. Bl.a. ändras lagens be- stämmelser om prisprövning och om avslag av rationaliseringsskäl så att det blir lättare att få förvärvstillstånd. [ lagförslaget framhålls dessutom den betydelse tillståndsprövningen enligtjordförvärvslagcn kan ha för att främja de regionalpolitiska strävandena. Vidare föreslås ändringar i lagen (l979:425) om skötsel av jordbruksmark i fråga om förutsättningarna för att tajordbruksmark ur produktion.

Lagförslagen i denna proposition har granskats av lagrådet. Pro- positionen innehåller därför — förutom själva lagförslaget — tre huvuddelar: lagrådsremissen ts. ll), lagrådets yttrande (5. 37) och beslutet om proposition (_s. 40).

• Sida 2
•  Original

1. Förslag till

Lag om ändring ijordförvärvslagen (19791230)

Härigenom föreskrivs i fråga omjordförvärvslagen (l979:230') dels att nuvarande 1 och 2 59" skall betecknas 2 och 3 1535 samt att nuvaran- de 3 5 skall betecknas ] lå.

dels att de nya 1 och 35% samt 4, 5, 7. 8. ||, 12, 14 och 16—1855 skall ha

följande lydelse,

dels att rubriken närmast före nya 35 skall sättas närmast före 4 &.

Nuvarande lydelse 35 Vid prövning av fråga om för- värvstillstånd skall beaktas att upp— komsten och utvecklingen av ra— tionella företag inom jordbruket, skogsbruket (N'/l trädgårdsnäringen (lantbruksföretag)främjas.

25' Förvärvstillstånd enligt ls? be- hÖVs inte.

Föreslagen lydelse ] 5

Syftet med denna lag är attfräm- ja en från allmän synpunkt lämplig utveckling av företag inomjordbru- ket, skogsbruket ()t'lt trädgårdsnä- ringen (lantbruksföretag). Vid till- Iämpningen skall eftersträvas att från regionalpolitisk synpunkt än- damålsenligaföretag bildas.

35

Förvärvstillstånd enligt 2.6 be- hövs inte,

1. om egendomen förvärvas från staten genom överlåtelse av lantbruks- nämnd eller lantbruksstyrelsen. ")

statens affärsdrivande verk,

... om egendomen förvärvats av staten genom annan myndighet än

3. om kommun förvärvar egendomen från staten eller utövar förköpsrätt enligt förköpslagen (1967:868).

4. om egendomen förvärvas av kreditinrättning som enligt lag eller enligt reglemente eller bolagsordning, som regeringen har fastställt, är skyldig att åter avyttra egendomen.

5. om förvärvaren är gift med överlåtaren och inte heller om förvärvaren eller, när makar förvärvar gemensamt, någon av dem är överlåtarens avkomling. allt under förutsättning att överlätaren inte är skyldig att avytt- ra egendomen enligt löå eller enligt 3 kap. l 5 lagen (1982:618) om utländs- ka förvärv av fast egendom m.m.,

6. om förvärvet skall prövas enligt lagen om utländska förvärv av fast egendom m. m..

7. om egendomen enligt detaljplan eller områdesbcstämmelser är avsedd för annat ändamål änjordbruk eller skogsbruk,

8. om förvärvet omfattar område som är avsett för annat ändamål än jordbruk eller skogsbruk eller sädan fastighet som har nybildats för annat ändamål än jordbruk eller skogsbruk och som därefter inte har undergått taxering.

9. om andel i fastighet förvärvas av någon som redan äger till samma taxeringsenhet hörande andel i fastigheten och som inte är skyldig att avyttra sistnämnda andel enligt l6 s.

10. om förvärvet sker genom inrop på exekutiv auktion.

' Med nuvarande lydelse avses den i prop. 1985/86190 föreslagna lydelsen.

IJ

• Sida 3
•  Original

Föreslagen lydelse 4 %?

Nuvarande lydelse Prop. 1986/87: 122

Förvärvstillstånd skall vägras,

I. om köpeskillingen eller annan ersättning inte endast obetydligt överstiger egendomens värde med hänsyn till dess avkastning och öv- riga omständigheter,

2. om det kan antas att förvärvet sker huvudsakligen för kapitalpla- eering.

3. om egendomen behövs för jordbrukets eller skogsbrukets ra- tionalisering,

4. om förvärvet kan antas medfö- ra att två eller flera utvecklade eller utvecklingsbara lantbruksföretag. som bör förbli självständiga, förs samman till ett företag,

5. om förvärvet kan antas medfö- ra att utvecklat eller utvecklings- bart lantbruksföretag, som bedrivs på mer än en fastighet, delas upp och uppdelningen medför olägenhet av någon betydelse för företaget.

Första stycket ] gäller inte i fråga om tillstånd att förvärva egendom på offentlig auktion enligt 17 ? eller enligt 3kap. 3.5 lagen (19821618') om utländska förvärv av fast egen- dom m. m.

Utöver vad som följer av andra stycketfårfört-'ärvstillstånd lämnas utan hinder av första stycket, om särskilda skä/föreligger.

åå

Juridisk person får utöver vad som följer av 4.6 lämnas förvärvs- tillstånd endast om

Förvärvstillstånd får vägras,

!. om det är av allmänt intresse att egendomen tas i anspråk för jordbrukets eller skogsbrukets ra- tionalisering,

2. om förvärvet kan antas medfö- ra att två eller flera utvecklade eller utvecklingsbara lantbruksföretag. som bör förbli självständiga, förs samman till ett företag.

3. om förvärvet kan antas medfö- ra att utvecklat eller utvecklings- bart lantbruksföretag, som bedrivs på mer än en fastighet. delas upp och uppdelningen medför olägenhet av någon betydelse för företaget,

4. om det är uppenbart att köpe- skillingen eller annan ersättning avsevärt överstiger egendomens marknadsvärde.

Första stycket 4 gäller inte i fråga om tillstånd att förvärva egendom på offentlig auktion enligt 1715 eller enligt 3 kap. 35 lagen (1982:618) om utländska förvärv av fast egen- dom m. m.

Juridisk person får lämnas för- värvstillstånd endast om

]. förvärvaren avstår eller kan antas komma att avstå egendom som är av betydelse förjordbrukets eller skogsbrukets rationalisering och i storlek eller värde ungefär motsvarar den egendom som avses med förvärvet.

2. förvärvet medför att egendom som redan tillhör förvärvaren blir mer

ändamålsenlig.

3. egendomen är avsedd för annat ändamål än jordbruk eller skogsbruk,

4. annat särskilt skäl föreligger.

: Senaste lydelse 1983630.

b.)

• Sida 4
•  Original

Nuvarande lydelse

Avser förvärvet huvudsakligen skogsmark och är förvärvaren juri- disk person som bedriver skogsin- dustriell verksamhet i vilken egen- domens virkesavkastning behövs. får utan hinder av första stycket till- stånd lämnas. om inte egendomen med hänsyn till ortsförhållandena bör ägas och brukas av någon som är bosatt på orten.

Fysisk person som bedriver indu- striell verksamhet som avses i and- ra stycket får. om förvärvet avser huvudsakligen skogsmark och sker för verksamheten. lämnasförvärvs- tillstånd endast på de i första och andra styckena angivna grunderna.

Om det är av särskild betydelse från regionalpolitisk synpunkt, får utöver vad som följer av 4 och 5 5.5 tillstånd vägras til/förvärv av egen- dom på vilken inte drivs ett utveck- lat eller utvecklingsbart lantbruks- företag,

]. om egendomen behövs för att stärka annat sådant lantbruksföre- tag på orten.

2. om egendomen behövs för att främja sysse[sättningen för någon som är bosatt på orten.

Kommun får inte vägras tillstånd till förvärv av sådan fast egendom som med hänsyn till den framtida utvecklingen krävs för tätbebyg- gelse eller därmed sammanhängan- de anordning.

Tillståndsmyndighcten kan i be- slut om förvärvstillstånd ålägga för- värvaren att inom viss tid ansöka om viss fastighetsbildning som be- rör den egendom som avses med förvärvet eller att vidta åtgärd som behövs för att förbättra egendo- men.

7.5

85

Föreslagen lydelse

Avser förvärvet huvudsakligen skogsmark och är förvärvaren juri- disk person som bedriver skogsin- dustriell verksamhet i vilken egen- domens virkesavkastning behövs. får utan hinder av första stycket till- stånd lämnas, om inte egendomen bör ägas och brukas av någon an— nan juridisk person som redan be- driver skc'rgsindustriell verksamhet på orten av betydelse för sysselsätt- ningen där.

Tillstånd enligt andra stycketfår inte meddelas om egendomen med hänsyn till ortsförhållandena bör ägas och brukas av enfysisk person som är bosatt på orten.

Om det är av särskild betydelse från regionalpolitisk synpunkt, får tillstånd till förvärv vägras om egendomen behövs för att främja sysselsättningen på orten.

Kommun får inte vägras tillstånd till förvärv av sådan fast egendom som med hänsyn till den framtida utvecklingen till någon del krävs för tätbebyggelse eller därmed sam- manhängande anordning.

llå

Tillståndsmyndigheten kan i be- slut om förvärvstillstånd ålägga för- värvaren att inom viss tid ansöka om viss fastighetsbildning som be- rör den egendom som avses med förvärvet eller att vidta åtgärd som behövs med hänsyn till naturvår- den eller skogsvärden.

Fullgör inte förvärvaren vad som åligger honom enligt första stycket. kan lantbruksnämnden förelägga honom vite.

• Sida 5
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Har föreläggande meddelats enligt första stycket och övergår egendo- men till ny ägare. gäller åläggandet i stället denne. Vite som har förelagts gäller inte mot den nye ägaren. men lantbruksnämnden får sätta ut vite för denne.

Tillståndsmyndighet som meddelar åläggande enligt första stycket skall genast sända sitt beslut till inskrivningsmyndigheten för anteckning i fas- tighelsboken.

12 &?

Förvärvstillstånd skall sökas inom tre månader från det förvärvet sked- de, om inte frågan om förvärvstillståjnd enligt 10 kap. 3ä andra stycket fastighetsbildningslagen (l970:988) skall underställas tillständsmyndighe- ten av fastighetsbildningsmyndigheten.

Fråga om förvärvstillstånd får ej prövas förrän förvärvet skett utom i fall som avses i lä 2—4. Ansökan beträffande förvärv som skett ge- nom köp cller byte får ej heller prö- vas eller på grund av återkallelse avskrivas innan det avgjorts huru— vida förköp enligt förköpslagen (l967:868) äger rum. om det inte är uppenbart att förköpsrätt inte kom- mer att utövas. Tillstånd att förvär- va egendom på offentlig auktion en- ligt 175 eller enligt 3 kap. 3ä lagen (l98226l8) om utländska förvärv av fast egendom m.m. lämnas före auktionen.

Fråga om förvärvstillstånd får inte prövas förrän förvärvet skett utom i fall som avses i 2,5 2—4. Ansökan beträffande förvärv som skett genom köp eller byte får inte heller prövas eller på grund av åter- kallelse avskrivas innan det av- gjorts huruvida förköp enligt för- köpslagen (l967:868) äger rum. om det inte är uppenbart att förköpsrätt inte kommer att utövas. Tillstånd att förvärva egendom på offentlig auktion enligt l7å eller enligt 3 kap. 3.5 lagen (l982:618) om utländska förvärv av fast egendom m. m. läm- nas före auktionen.

Hå

Blir köp ogiltigt till följd av att förvärvstillstånd vägras enligt 4é första stycket 3 eller 7.5 I, är staten skyldig att lösa egendomen till det pris som har avtalats, om säljaren begär det. Sådan skyldighet förelig- ger dock inte. om köpeskillingen el- ler annan ersättning inte endast obetydligt överstiger egendomens värde med hänsyn till dess avkast- ning och övriga omständigheter el- ler om avtalsvillkoren i övrigt är oskäliga.

Blir köp ogiltigt till följd av att förvärvstillstånd vägras enligt 4å första stycket I eller 75 är staten skyldig att lösa egendomen till det pris som har avtalats, om säljaren begär det. Sådan skyldighet förelig- ger dock inte. om köpeskillingen el- ler annan ersättning inte endast obetydligt överstiger egendomens värde med hänsyn till dess avkast- ning och övriga omständigheter el- ler om avtalsvillkoren i övrigt är oskäliga.

Begäran om inlösen skall framställas hos lantbruksnämnden inom tre månader efter det att avslagsbeslutct vunnit laga kraft. Talan om inlösen skall väckas vid den fastighetsdomstol inom vars område egendomen är belägen inom sex månader från nämnda tidpunkt. Har säljaren fått del av beslutet först sedan detta vunnit laga kraft, räknas dock tidsfristerna från dagen för delfåendet. Iakttar inte säljaren vad som har sagts nu. förlorar han sin talan.

3 Senaste lydelse I9821630.

(J!

• Sida 6
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

lös"”

Egendom som har förvärvats genom inrop på exekutiv auktion under sådana förhållanden att förvärvstillstånd skulle ha krävts vid vanligt köp skall äter avyttras inom två är efter det att auktionen vunnit laga kraft, om inte dessförinnan nämnda förhållanden har upphört eller inroparen har fått tillstånd att behålla egendomen. Har inropet skett för att skydda fordran. för vilken inroparen har panträtt i egendomen, eller någon hans rättighet som är inskriven i den, får länsstyrelsen på ansökan medge skäligt anstånd med avyttrandet. om det är sannolikt att förlust annars skulle uppkomma för inroparen. Avyttras inte egendomen inom föreskriven tid, skall länssty- relsen på framställning av Iantbruksnämnden förordna att egendomen skall säljas av kronofogdemyndigheten på offentlig auktion enligt 17.5.

Anteckning om bestämmelserna i första stycket skall göras i det köpe- brev som utfärdas med anledning av den exekutiva auktionen och, när lagfart söks. införas i fastighetsboken, om inte sökanden visar att avytt- ringsskyldigheten har upphört.

I fråga om tillstånd att behålla egendom gäller i tillämpliga delar bestämmelserna om förvärvstill- stånd i 3—8 åå med undantag av 4å första stycket ] samt i 10 och ll åå.

[ fråga om tillstånd att behålla egendom gäller i tillämpliga delar bestämmelserna om förvärvstill- stånd i 4—8åå med undantag av 4å första stycket 4 samt i 10 och ll åå. . Om en ansökan att behålla egen- domen har avslagits, skall 4åförs— ta stycket 4 inte tillämpas om inro- paren säljer egendomen inom två år efter det att auktionen har vunnit laga kraft.

17 ss

Har länsstyrelsen förordnat om auktion enligt 16å och har inroparen dessförinnan eller senare avyttrat egendomen. skall förordnandet trots detta gå i verkställighet, om inte Iantbruksnämnden återkallar sin fram- ställning i ärendet.

I övrigt skall så anses och med ärendet i tillämpliga delar så för- faras som om egendomen hade bli- vit utmätt för fordran med bästa förmänsrätt efter sådana rättigheter som besvärade egendomen redan vid den exekutiva auktionen och som har företräde framför alla be- fintliga fordringar. Även om det i enlighet härmed bestämda skydds- beloppet täcks, får försäljning inte ske, om ej den bjudna köpeskilling- en täcker även det värde som i ärendet har åsatts egendomen en- ligt 12 kap. utsökningsbalken eller, om ägaren eller innehavare av ford-

” Senaste lydelse 19811786. 5 Senaste lydelse 198! :786.

1 övrigt skall så anses och med ärendet i tillämpliga delar så för- faras som om egendomen hade bli- vit utmätt för fordran med bästa förmånsrätt efter sådana rättigheter som besvärade egendomen redan vid den exekutiva auktionen och som har företräde framför alla be- fintliga fordringar. Även om det i enlighet härmed bestämda skydds- beloppet täcks. får försäljning inte ske, om inte den bjudna köpeskil- lingen täcker även det värde som i ärendet har åsatts egendomen en- ligt 12 kap. utsökningsbalken eller, om ägaren eller innehavare av ford-

• Sida 7
•  Original

Nuvarande lydelse

ran som är förenad med panträtt i egendomen i god tid före auktionen har påkallat särskild värdering. det värde vartill egendomen kan upp— skattas av värderingsmän som läns- styrelsen utser. Egendomcn får säl- jas endast till den som har fått för- värvstillstånd eller enligt 2å ]. 2, 4 eller 9 får förvärva egendomen utan sådant tillstånd. Avges vid auktio- nen bud som sålunda får antas, skall försäljning ske. även om inne- havare av fordran bestrider det.

Föreslagen lydelse

ran som är förenad med panträtt i egendomen i god tid före auktionen har påkallat särskild värdering. det värde vartill egendomen kan upp- skattas av värderingsmän som läns- styrelsen utser. Egendomcn får säl- jas endast till den som har fått för- värvstillstånd eller enligt 3å l. 2, 4 eller 9 får förvärva egendomen utan sådant tillstånd. Avges vid auktio- nen bud som sålunda får antas. skall försäljning ske, även om inne- havare av fordran bestrider det.

Kommer försäljning inte till stånd vid auktionen får lantbruksnämnden inom två år efter det att auktionen har vunnit laga kraft hos länsstyrelsen påkalla förordnande om ny auktion. Framställs inte sådan begäran inom föreskriven tid eller avges inte heller vid den senare auktionen bud som får antas. är frågan om försäljning av egendomen förfallen.

Kostnad i samband med auktion som inte har lett till försäljning betalas av statsmedel. '

18å

Talan mot Iantbruksnämndens beslut enligt denna lag förs has lantbrukssttvrelsen genom besvär. Mot lantbrukssryrelsens beslutförs talan hos regeringen genom be- svär.

Lantbruksnärnndens beslut en- ligt denna lag får överklagas Itos lantbruksstyrelsen. Lantbrukssty- relsens beslut får överklagas hos regeringen.

Denna lag träder i kraft den ljuli 1987. De nya bestämmelserna skall tillämpas i ärenden om förvärvstillstånd som inte är slutligt avgjorda den 1 juli 1987.

• Sida 8
•  Original

2. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1979:425) om skötsel av

jordbruksmark

Härigenom föreskrivs att 4, 5 och 9aåå lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse

Jordbruksmark som avses i. 3.6 får inte tas ur jordbruksproduktion utan tillstånd. Tillstånd behövs dock inte när åtgärden uppenbarli- gen saknar betydelse förjordbruket på brukningsenheten eller när mar- ken tas i anspråk för företag vars tillåtlighet prövas i särskild ord- ning.

Föreslagen lydelse

Jordbruksmark får inte tas ur jordbruksproduktion utan tillstånd. Tillstånd behövs dock inte när åt- gärden är av ringa betydelse för jordbruket på brukningsenheten el- ler när marken tas i anspråk för fö- retag vars tillåtlighet prövas i sär- skild ordning.

På jordbruksmark som är lämplig för jordbruksproduktion får täkt av matjord för annat ändamål än markinnehavarens husbehov inte ske utan tillstånd.

Tillstånd enligt 4å får lämnas en- dast när marken på grund av sär- skilda amständigheter inte bör be- hållas för jordbruksproduktion.

Tillstånd enligt 4å får inte läm- nas.

]. om marken behövs för ett at- vecklat eller utvecklingsbart lant— bruksföretag,

2. om marken behövs för sådan egendom som avses i 7å jordför- värvslagen (l979:230),

3. om det finns andra särskilda omständigheter.

Tillstånd får förenas med vill- kor.

9aå'

Lantbruksnämnden får meddela föreläggande eller förbud som be- hövs för att föreskrifter som med- delats med stöd av 6aå skall efter- levas.

Lantbruksnämndcn får meddela föreläggande eller förbud som be- hövs för att villkor som avses i5å andra stycket eller föreskrifter som meddelats med stöd av 6aå skall cfterlevas.

Föreläggande eller förbud får meddelas först sedan det har visat sig att lantbruksnämndens råd och anvisningar inte har följts. I brådskande fall eller när det annars finns särskilda skäl, får dock föreläggande eller förbud meddelas omedelbart.

] beslut om föreläggande eller förbud får lantbruksnämnden sätta ut vite. Lantbruksnämnden får förordna att dess beslut skall gälla omedelbart.

Denna lag träderi kraft den ljuli 1987.

' Senaste lydelse 1984: 197.

• Sida 9
•  Original

3. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt

Härigenom föreskrivs att 11å lagen (1904248 5. 1) om samäganderätt skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 l ä

Gode mannen drage försorg. att Gode mannen skall på lämpligt _lörsäljningsvillkoren ävensom tid sätt kungöra försäljningsvillkoren och ort för auktionen varda på samt tid och plats för auktionen. lämpligt sätt kung/"orda. Avser auktionen hyreshusen/tet el-

ler jordbruksfastighet skall gode mannen vid auktionen erinra om reglerna i lagen (I975.'ll32) om förvärv av hyresfastighet m.m. respektive jord/örvärvslagen (1979:230).

Denna lag träderi kraft den ljuli 1987.

• Sida 10
•  Original

4. Förslag till

Lag om ändring i lagen (l985:658) om arrendatorers rätt att förvärva arrendestället

Härigenom föreskrivs att 7.6 lagen (l985:658) om arrendatorers rätt att förvärva arrendestället skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse

Har ett hembud antagits men har förvärvet blivit ogiltigt till följd av att förvärvstillstånd vägrats enligt 4å första stycket 1 jordförvärvsla- gen (19791230) eller enligt l kap. 85 lagen (l982:6l8) om utländska för- värv av fast egendom m.m. jäm- förd med nämnda bestämmelse kvarstår alltjämt hembudsskyldig- heten enligt Så under den tid sam- ma intresseanmälan gäller.

Föreslagen lydelse

Har ett hembud antagits men har förvärvet blivit ogiltigt till följd av att förvärvstillstånd vägrats enligt 45 första stycket 4 jordförvärvsla- gen (l979:230) eller enligt 1 kap. 89" lagen (l982:6l8) om utländska för- värv av fast egendom m.m. jäm- förd mcd nämnda bestämmelse kvarstår alltjämt hembudsskyldig- heten enligt 55 under den tid sam- ma intresseanmälan gäller.

Har ett förvärv blivit ogiltigt till följd av att begärd fastighetsbildning inte har kunnat ske föreligger ändå fortfarande hembudsskyldighet om ett hembud skäligen bör kunna omfatta så mycket av jordägarens fasta egen- dom, innefattande arrendestället eller huvuddelen därav. som behövs för att bestämmelserna i fastighetsbildningslagen (l970:988) inte längre skall medföra hinder för ett giltigt förvärv.

Frågor om hembudsskyldighet enligt andra stycket prövas av arrende- nämnden. Intill dess sådan prövning har skett gäller det i Så första stycket angivna överlåtelseförbudet.

Denna lag träder i kraft den ljuli 1987.

• Sida 11
•  Original

5. Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till 1. lag om ändring ijordförvärvslagen (1979z230), 2. lag om ändring i lagen (1979z425) om skötsel av jordbruksmark, 3. lag om ändring i lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt, 4. lag om ändring i lagen (l985:658) om arrendatorers rätt att förvärva arrendestället.

6. Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

• Sida 37
•  Original

Sammanfattningsvis vill Skogsstyrelsen beträffande frågan om pris- prövning och kapitalplacering anföra följande:

Sedan lång tid tillbaka har det rätt en förhållandevis bred enighet om att spekulation i fastigheter, som leder till en prisutveckling som väsentligt överstiger den allmänna prisutvecklingen. är negativ ur samhällets syn- punkt. Redan vid den praktiska tillämpningen av 1965 års jordförvärvslag förekom vid prövningen att en köpeskilling. som var så hög att den ansågs ha prisdrivande effekt, utgjorde ett särskilt skäl mot att godta förvärvet. Om det kunde antas att förvärvarens avsikt var att komma över kapitalpla-

Prop.]986/871122

• Sida 99
•  Original

cerings- eller spekulationsobjekt var detta också ett motiv för avslag. Möjligheten att dämpa prisnivån med hjälp av lagen var dock begränsad eftersom dessa avslagsmöjligheter inte kunde användas gentemot priori- terad köpare. Detta ansågs vara en brist i 1965 års lag. Det var mot den bakgrunden och med hänsyn till den snabba prisstegringen på fastigheter som den nuvarande prisprövningsregeln kom till. Syftet med regeln var att åstadkomma en bättre anpassning av fastighetsprisernas utveckling till den allmänna prisnivån. Givetvis är, vilket utredningen också antyder, pris- stegringar som går långt utöver vad som betingas av inflation och lönsam- hetsutveckling. i princip negativt såväl för en tillträdande aktiv brukare som för konsumenten och därmed också ytterst för samhället. Om pris- prövningsregeln, enligt vad som antyds i utredningen, inte har särskilt stor betydelse därför att det är andra faktorer som håller pn'set nere leder detta till slutsatsen att regeln kan avskaffas. Antagandet att en slopad prispröv- ning skulle leda till en ökad fastighetsomsättning bygger emellertid på att det sker en inte oväsentlig prisuppgång. Om en snabb prisstegring åter skulle leda till en situation liknande den som rådde i mitten av l970—talet saknas i så fall snabbt verkande korrigeringsmöjligheter inom ramen för jordförvärvslagen.

Enligt nu gällande lagstiftning är förvärv av juridiska personer utan anknytning till jord- eller skogsbruk och fysiska personer som inte avser att bli yrkesverksamma att betrakta som kapitalplacering. Kapitalplacering kan dock inte åberopas om förvärvaren huvudsakligen avser att själv aktivt bruka egendomen. Reglerna innebär således att det görs en person- bedömning när det gäller avsikten med förvärvet. Enligt utredningens förslag kan kapitalplacering åberopas om köpeskillingen överstiger egen- domens marknadsvärde med mer än 50%. Detta innebär att det är graden av överpris och inte avsikten med förvärvet som är avgörande.

När det gäller skogsfastigheter kan utredningens förslag avseende pris— prövning och kapitalplacering förväntas leda till stigande priser. Det är tveksamt om den spärr mot alltför höga priser som föreslås är tillräcklig om utredningens övriga förslag genomförs. Regelns anknytning till marknads- värdet istället för avkastningsvärdet innebär en uppenbar risk för att pris- nivån stigcr mycket snabbt. Flera skäl talar för detta inte minst de tidigare nämnda kapitalbeskattningsreglerna. Enligt Skogsstyrelsens uppfattning bör frågan om hur kapitalplaceringsregeln lämpligen bör utformas utredas ytterligare. Vidare bör kapitalbeskattningsreglerna ses över innan pris- prövningen slopas.

2.3.3 Statens jordbruksnämnd: Genom att prisprövningen och begräns- ningen i förvärvsrätten tas bort eller lättas för vissa fastigheter kan det dock uppstå två olika marknader för jordbruksfastigheter. en marknad med rationella familjeföretag och en marknad för övriga fastigheter. Priset på den sistnämnda marknaden skulle då få styras av marknadskrafterna i större utsträckning än för närvarande. En sådan uppdelning kan emellertid tänkas få till följd att personer som har för avsikt att bo året runt i glesbygderna inte kommer i besittning av de fastigheter som bjuds ut på denna marknad, eftersom dessa fastigheter kan komma att köpas upp av andra mer kapitalstarka personer. Denna nackdel torde dock motvägas av de andra fördelar som en uppmjukning av lagen medför. Sett från de utgångspunkter som JN har att bevaka kan JN dock i stort sett tillstyrka utredningens förslag i vad avser de delar som syftar till begränsning av dels reglerna för uppbyggnad av rationella och effektiva lantbruksföretag, dels köpeskillingsprövningen.

• Sida 100
•  Original

2.3.4 Statens lantmäteriverk: LMV tillstyrker på de av utredaren anförda skälen att prisprövningen slopas. Den föreslagna bestämmelsen i 4 & första stycket 4 innebär att förvärvs- tillstånd skall få vägras om det kan antas att förvärvet sker huvudsakligen i kapitalplaceringssyfte på grund av att köpeskillingen avsevärt överstiger egendomens marknadsvärde. Förvärv i sådant syfte behöver emellertid inte innebära att köpeskillingen är väsentligt högre än marknadsvärdet. Det behöver alltså inte finnas något samband mellan högt pris och kapital- placeringssyfte. Den föreslagna bestämmelsen om hinder mot kapitalpla- digt med en omväg över priset för att förhindra kapitalplaceringsförvärv, utan detta torde kunna göras effektivare direkt med en bestämmelse lik- nande den som i dag finns ] 4 & forsta stycket 2. Slopas prisprövningen bör man överväga att återinföra möjligheten för en förvärvare att — med fastighetsägarens medgivande — söka förhands- tillstånd. vilken möjlighet togs bort i och med att prisprövningen infördes i gällande jordförvärvslag. Ett förfaringssätt med förhandstillstånd kan för- enkla många förhandlingssituationer i samband med köp och försäljning av lantbruksfastigheter. vilket i sin tur kan leda till en ökad omsättning på fastighetsmarknaden.

2.3.5 Domänverket: Domänverket tycker det är bra att prisprövningen i dess nuvarande form föreslås bli slopad. Den positiva effekt som uppnåd- des i början av lagstiftningens tillämpning har förbytts i sin motsats när marknaden funnit i olika hänseenden icke önskvärda former att undgå avslag på grund av för högt pris. Den av utredningen föreslagna prisprövningsbestämmelsen är enligt do- mänverkets mening oklar. Om avsikten är att hindra kapitalplacering är tillägget om köpeskillingen av anvisningskaraktär och bör utgå ur lagtex- ten.

2.3.6 Kammarkollegiet: Kollegiet har inget att erinra mot att principen för värdeuppskattningen ändras men vill peka på att det i praktiken kan bli svårt att i det enskilda fallet fastställa marknadsvärdet. Detta gäller i synnerhet under tiden närmast efter ikraftträdandet av den nya bestämmel- sen. Prisstatistiken bygger på uppgifter från försäljningar från en tid av mycket strikt prisreglering. Det går alltså inte att söka vägledning i den statistiken för att få en uppfattning om marknadsvärdet under former av friare prissättning. Marknadens värde ligger sannolikt i många fall avsevärt högre. Även på en marknad med en i princip fri prissättning kommer troligtvis priserna att variera kraftigt beroende inte minst på köparens subjektiva värderingar. Enligt kammarkollegiets bedömning bör bara mar- kanta individuella avvikelser stoppas på grund av prisets höjd. Särskilt om en fastighet bjudits ut till försäljning efter anbud eller på liknande sätt är det i flertalet fall uteslutet att underkänna det avtalade priset som högre än marknadsvärdet. Det borde i detta sammanhang övervägas om inte begreppet kapitalpla- cering kunde ersättas av ett annat ord som bättre anger de omständigheter som bör föranleda att förvärvstillstånd vägras. [ allmänt språkbruk torde begreppet kapitalplacering uppfattas som något positivt, fullt legitimt och från enskild synpunkt t.o.m. önskvärt handlande. Det uppdrag som rege- ringen lämnat kyrkofondens styrelse att utreda kyrkans ekonomi utgår från att kyrkans fastighetsinnehav är en av alternativa former att placera kyr- kans kapital och så måste varje ägare med krav på avkastning av sitt kapital bedöma frågan. Fastigheternas marknadspris varierar naturligen

• Sida 101
•  Original

också med hänsyn till avkastningsnivån på andra placeringar. Det är därför helt orealistiskt att i detta sammanhang bedöma ett fastighetsförvärv som något annat än en kapitalplacering.

Kammarkollegiet vill här erinra om ordalydelsen i 24 s andra stycket lagen om förvaltning av kyrklig jord och 21 55 förordningen (1971 :727) om försäljning av staten tillhörig fast egendom m.m. Om den nu föreslagna ändringen i JFL genomförs — som innebär att avkastningsvärdet ersätts av marknadsvärdet — bör dessa författningar ändras på motsvarande sätt.

2.3.7 Riksrevisionsverket: Behovet av prisprövningsregler har. i likhet med vad utredningen själv konstaterar. över tiden förändrats. 1 betänkan- det föreslås en viss lättnad i prisprövningsbestämmelserna, men att möjlig- heten till ingripanden skall finnas kvar även i framtiden. 1 vilken utsträck- ning det kan finnas behov av att i vissa fall även i framtiden kunna vägra tillstånd på grund av att förvärvet är att betrakta som spekulation eller kapitalplacering här riksrevisionsverket inte tagit ställning till. Enligt riks- revisionsverkets uppfattning finns dock skäl som talar för att nuvarande prisprövning vid förvärv av jordbruksfastigheter eventuellt helt skulle kunna slopas.

2.3.8 Hovrätten för övre Norrland: Prisutvecklingen på jord- och skogs- bruksfastigheter har varit dämpad under de senaste åren. Detta förhållande har gällt även andra typer av fastigheter, som småhus och fritidshus. För dessa senare typer av fastigheter har under det senaste året skett en kraftig höjning av priserna. På samma sätt kan, om en ny högkonjunktur kommer, även priserna på jordbruks- och skogsfastigheter komma att stiga. Detta gäller speciellt skogsfastigheter där en ökad efterfrågan utomlands medför höjda virkespriser. Om priserna på jord— och skogsbruksfastigheter stiger. kan de som bor på orten få svårt att konkurrera med utomstående placera- re av kapital. Att i ett sådant läge införa spärren 50% förefaller inte att få den effekt som avses. Redan den nivån kan vara svår att konkurrera med. Dessutom föreligger det alltid svårigheter att bestämma ett marknadspris på de fastigheter som det är fråga om. Antingen bör spärren helt slopas eller också bör hindret om kapitalplacering finnas kvar utan förändringar.

2.3.9 Kammarrätten i Jönköping: Enligt förslaget till ändring av 4 så skall förvärvstillstånd inte längre vägras i angivna fall. Det får vägras. vilket innebär att prövningen blir än mera oförutsägbar. Myndigheterna får helt fritt bedöma om de vill ge tillstånd eller ej. Man kan aldrig av lagen utesluta möjligheten att få tillstånd. Man kan alltid försöka. Prisprövningen skall i sin nuvarande form slopas enligt förslaget och ersättas med en möjlighet att (enligt 4 så 4) ingripa "om det kan antas att förvärvet sker huvudsakligen för kapitalplacering på grund av att köpeskil- lingen eller annan ersättning avsevärt överstiger egendomens marknads- värde". Som skäl för att behålla denna begränsade prisprövning anförs att förvärvet skett av skatteplaneringsskäl. Kammarrätten har svårt att ge- nomskåda de skatteplaneringsskäl som kan föranleda att priser betalas som avsevärt överstiger marknadsvärdet. Om obefogade skatteplanerings- möjlighcter föreligger bör man dock i första hand ingripa mot dem och inte genom speciella prisprövningsregler.

2.3.10 Luleå tingsrätt: Utredningens olika förslag innebär sammantagna väsentlig lättnad i förvärvsvillkoren. i synnerhet för fysiska personer. Prisprövningen föreslås dock bibehållen. bortsett från avyttring enligt 16 &. Som skäl för bibehållande av prisprövningen anför utredningen inte

• Sida 102
•  Original

några skäl som hänför sig till jordbruks- och skogsbrukspolitiska eller Prop. 1986/87; 122 regionalpolitiska hänsyn, utan anför att prisprövningen behövs för att motverka spekulation eller kapitalplacering som huvudsakligen torde ske av skatteplaneringsskäl.

] och för sig kan det tänkas att prisprövningen har en viss betydelse ur regionalpolitisk synpunkt i sådana områden där det råder konkurrens mellan permanentboende och fritidsboende. men i utredningen finns inte någon redovisning som ger belägg för att så är fallet.

Tingsrätten ifrågasätter om en priskontroll. vars syfte ligger helt vid sidan av de intressen som jordförvärvslagen i övrigt vill tillgodose, bör bibehållas.

De föreslagna lättnaderna i förvärvsvillkoren kommer med säkerhet att medföra att avyttringsskyldighct enligt 16 & inträffar endast i ett litet antal fall. Det kan antagas. att personer som förvärvar en mindre jordbruks- ellcr en skogsbruksfastighet på exekutiv auktion också i allmänhet kom- mer att få tillstånd att behålla egendomen. Någon prisprövning förekom- mer inte vid förvärv på exekutiv auktion. Den prisprövning. som nu föreslås bibehållen. kan alltså lätt kringgäs genom arrangerade exekutiva auktioner. En priskontroll. som så lätt kan kringgås. bör inte bibehållas i lagstiftningen.

På grund av det anförda föreslår tingsrätten att prisprövningen slopas helt och hållet.

2.3.1] Länsstyrelsen i Kronobergs län: Ett pris på jordbruksfastigheter som är kopplat till avkastningsvärdet är positivt av flera orsaker. Bl.a. under- lättas ägarskifte av lantbruksföretag och strukturrationalisering.

Länsstyrelsen konstaterar vidare att ökade möjligheter att förvärvajord- hruksfastighet i produktionsstarka områden omkring de större tätorterna kan medföra större konkurrens och högre priser på fastigheterna till nack- del för de aktiva lantbrukarna.

Länsstyrelsen finner emellertid att ett handlingsprogram för tillämpning- en av jordförvärvslagen motverkar de negativa konsekvenserna i sådan grad att den generella prisprövningen kan slopas.

För att göra det möjligt att genomföra strukturrationaliseringar av all- mänt intresse bör en "prisprövning" tillämpas på dessa fastigheter i de fall säljare begär inlösen av fastighet. Utredningens förslag till ändring av 14 & l:a st avstyrks. I stället bör lagtexten ändras till .. annan ersättning icke obetydligt överstiger egendomens värde . .

Med den utformning jordförvärvslagen föreslås få enligt länsstyrelsens yttrande finns ej skäl att bibehålla kapitalplacering som avslagsgrund. Lagtexten i 4 & l:a st punkt 4 kan utgå.

2.3.12 Länsstyrelsen i Kalmar län: Länsstyrelsen tillstyrker ——— den ändrade formuleringen i 4 5 4 st, vilket torde innebära att lantbruksnämn- dernas prisprövning av förvärv i stort sett bortfaller.

2.3.13 Länsstyrelsen i Gotlands län: Med hänsyn till den dämpade prisut- veckling för jord- och skogsbruksfastigheter som gäller tillstyrker länssty- relsen utredningens förslag att begränsa prisprövningen.

2.3.14 Länsstyrelsen i Kristianstads län: Nuvarande 4 & upptar ett antal absoluta förvärvshinder — högt pris, kapitalplacering, rationaliseringsbe- hov, additionsförvärv och skadlig uppdelning. Utredningsförslaget innebär inledningsvis att vid dessa företeelser får tillstånd vägras i motsats till nuvarande "skall vägras". vilken ändring hälsas med tillfredsställelse. 102

• Sida 103
•  Original

Vad sedan angår förslaget om den egentliga prisprövningens avskaffan- de kan skäl resas såväl för som mot. Prisprövningen infördes i en tid då prisutvecklingen på jordbruksfastigheter ansågs medföra risker för stora genomslag på produktpriscrna och att aktiva jordbrukare skulle få svårare att förvärva familjejordbruk. En dämpning av priset på skogsmark ansågs också angelägen. Prisutvecklingen på jordbruk är nu betydligt lugnare och prisnivån torde realt ligga på 1970-års nivå. Detta kan naturligtvis tillskri- vas prisprövningens direkta och indirekta effekter men är sannolikt till större del en följd av lönsamhetsutvecklingen och förvärvarnas ökade ekonomiska medvetenhet. Jordbruksnäringens situation idag med pres- sande överskott talar ej heller för ökade priser på jordbruksmarken. Ifråga om skogsmarken kan utvecklingslinjen tänkas bli en annan då priserna i stor utsträckning följer skogskonjunkturerna men även styrs av efterfrågan på mindre och medelstora skogsfastigheter från grupper utanför de aktiva jord- och skogsbrukarna. Prisprövningen har även fått sådana följder som t.ex. medvetna överbud i anbudsförsäljningar där anbudsgivaren räknat med att lantbruksnämnden "rättar till" priset eller fall då förvärvcn även omfattat ej tillståndspliktig egendom — inventarier. annan fastighet — vilken då överbetalats. Mot ett avskaffande av prisprövningen talar sådana omständigheter som att rationaliseringsverksamheten — i synnerhet ifråga om skogsmark — kan komma att försvåras med högre pris på tillskottsmar- ken, Lagens intentioner ifråga om regionalpolitiken — sysselsättning och bosättning i glesbygden — kan också komma att motverkas.

Vid en sammanvägd bedömning av omständigheterna kring prispröv- ningen talar dock övervägande skäl för att den avskaffas i sin helhet. Utredningens förslag därom kan brträdas av styrelsen. Enligt förslaget skulle vidare priser som avsevärt överstiger marknadsvärdet kunna för- hindras genom att de rubriceras som kapitalplacering. Skrivningen ger vid handen att denna omständighet — avsevärt för högt pris — ensam blir avgörande för om förvärvet kan benämnas kapitalplacering. Utredningen har även angett att priset i sådana fall bör överstiga den normala prisnivån med mer än 50%. Styrelsen vill bestämt avvisa en sådan gräns som för hög. troligen sällan förekommande och därför utan större verkan. Enligt styrelsens mening bör någon fixerad gräns ej anges utan bedömning får ske från fall till fall beroende på ortens förhållanden och önskvärd utveckling i området. Kapitalplaceringsbegreppet bör dessutom utvidgas att även om- fatta sådana företeelser som olämplig köpare och övriga omständigheter kring förvärvet. Det finns fall då köpare satt i system att köpa upp fastighe- ter för olika från allmän synpunkt ej godtagbara, spekulativa ändamål.

2.3.15 Länsstyrelsen i Hallands län: Utredningen anser att starka skäl talar för att prisprövningen i dess nuvarande form slopas. Något nämnvärt högre pris påjordbruksmark kan inte väntas till följd därav. Länsstyrelsen delar denna uppfattning. Genom den föreslagna ändringen bibehålls dock en möjlighet att ingripa mot kapitalplacering "då köpeskillingen avsevärt överstiger egendomens marknadsvärde". Overgången från tidigare avkastningsvärde till mark- nadsvärde har inte närmare motiverats. Med tanke på att lagen nu inte lika strängt är inriktad på att skapa nya produktionsenheter kan övergången till marknadsvärde anses logisk. Sannolikt har marknadsvärde och avkast- ningsvärdc i utpräglade jordbruksområden också närmat sig till varandra. Det kan emellertid ifrågasättas om någon anknytning till priset behövs. Länsstyrelsen anser att lagrummct kan ges följande lydelse: ”4 om förvär- vet avser utvecklat eller utvecklingsbart lantbruksföretag och det kan antas att det sker huvudsakligen för kapitalplacering".

• Sida 104
•  Original

Den av utredningen angivna prisnivån återkommer också vid inlösen efter rationaliseringsavslag. Här torde den få svåra konsekvenser. Skall lantbruksnämnden ha någon möjlighet att främja rationalisering kan köpe- skillingar upp till 1.5 gånger marknadsvärdet inte accepteras. Med den ovan föreslagna ändringen av 4 54. kan l4 s" behålla sin nuvarande lydelse. Alternativt torde inlösenskyldigheten helt slopas, vilket dock av hänsyn till säljaren får anses olämpligt.

2.3.16 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Utformningen av 4 paragrafen första stycket punkt 4 förefaller mindre lämplig. Den prisprövning som lantbruks- nämnden utför kommer vanligen att resultera i att priset sänks. Skillnaden blir således att kapitalplaccraren binder ett något mindre kapital i den förvärvade fastigheten, men knappast att penningplaceringen genom pris- sänkning kan undgå beteckningen kapitalplacering.

2.3.17 Länsstyrelsen i Värmlands län: Inom stora delar av länet är ägo- strukturen inom skogsbruket otillfredsställande. Till detta kommer att fler- ägandet är utbrett och inom vissa områden växande. Dessa förhållanden försvårar ett aktivt skogsbruk. Behovet av ett fortsatt strukturrationalise- ringsarbete är stort på skogsbruksområdet. För att deltids- och fritidsjordbruket skall få den önskade positiva effek- ten på glesbygden torde krävas att det finns ett spritt nätverk av någorlun- da stora enheter som bär upp enjordbrukcts infrastruktur. Bland annat av denna anledning kvarstår ett behov av ytterligare förstärkning av vissa jordbruksfastigheter. De förbättrade förutsättningarna för nya ägarkategorier att förvärva deltidsjordbruk kan få betydelse inte bara som en förstärkning av underla- get för kombinationssysselsättningar på landsbygden. Möjligheten att komma över en lantbruksfastighet kan också underlätta rekryteringen av heltidsarbetande personal både till företag inom glesbygden och till nä- ringslivet i orter inom pendlingsavstånd. Av dessa skäl är det angeläget inte bara att bibehålla fastigheter lämpade för dessa ändamål utan även att skapa nya. Ett familjelantbruk — som innefattar deltids- och fritidsjordbru- kare — med ett bevarat samband mellan ägande-brukande-boende är den säkraste garantin för att resursen tas till vara och för att det även i framtiden kan skapas en levande landsbygd. För landsbygdens utveckling är det angeläget att det upprätthålls en lämplig balans mellan nya ägarkategoriers etableringsmöjligheter och ut- vecklingsmöjligheterna för dem som redan är inne i näringen. Länsstyrel- sen befarar att ett slopande av prisprövningen i så 4 kan leda till kraftiga prisstegringar som allvarligt missgynnar dem som för sin utkomst är bero- ende av fastighetens avkastningsvärde. Detta kan få olyckliga konsekven- ser för glesbygderna. Länsstyrelsen kan därför tillstyrka utredningens förslag om ändrad pris- prövning endast under förutsättning att ä 7 får ett geografiskt tillämpnings- område. enligt nedan angivna önskemål. I annat fall förordar länsstyrelsen en mindre långtgående liberalisering av prisprövningen än vad utredning- en föreslår.

2.3.18 Länsstyrelsen i Örebro län: Utredningsförslaget innebär att pris- prövningen i 4 s" slopas. Länsstyrelsen är tveksam till att prövningen helt upphör med tanke på att priserna för jordbruksfastigheter åter kan stiga. Det vore välbetänkt att behålla en möjlighet för lantbruksnämnden att kunna vägra förvärvstillstånd om köpeskillingen avsevärt överstiger egen- domens marknadsvärde.

• Sida 105
•  Original

De föreslagna bestämmelserna i l4 & om inlösenskyldighet för staten vid vägrat förvärvstillstånd enligt 4 & första stycket 1. kan få stora konsekven- ser för verksamheten med strukturrationalisering. Inlösenskyldighet gäller i princip alla fång där förvärvstillstånd vägras, om inte köpeskillingen avsevärt överstiger egendomens marknadsvärde. Inlöst egendom skall förr eller senare säljas vidare för ett normalt marknadspris. Bestämmelsen innebär att Iantbruksnämnden i praktiken inte kan vägra förvärvstillstånd enligt nämnda lagrum. om köpeskillingen överstiger marknadsvärdet med mindre än cirka 50%. Rationaliseringsverksamheten med lantbruksnämn- dens medverkan skulle därför minska avsevärt om inte särskilda medel tillskjuts för verksamheten.

Länsstyrelsen avstyrker därför ändringen i 14 å.

2.3.19 Länsstyrelsen i Jämtlands län: Enligt utredningens mening talar starka skäl för att prisprövningen i dess nuvarande form bör slopas. I stället föreslås att förvärvstillstånd får vägras med åberopande av kapital- placering om köpeskillingen överstiger egendomens marknadsvärde med mer än 50%. Enligt nuvarande lagstiftning bör förvärv i spekulations- eller kapitalpla- ceringssyfte av personer som inte avser att aktivt bedriva lantbruk förhind- ras. Detta kan ske med den så kallade kapitalplaceringsbestämmelsen. [ realiteten är det sålunda ofta fråga om en ren personbedömning. Denna möjlighet försvinner i det nya lagförslaget. För att kunna åberopa avslags- motivet kapitalplacering krävs alltid samtidigt minst 50% överpris. Länsstyrelsen har inget att erinra mot att nuvarande prisprövningsbe- stämmelse försvinner. Den har varit resurskrävande och ofta svår att tillämpa i praktiken. i synnerhet vad gäller mindre fastigheter. Mera renod- lade jordbruksfastigheter har nästan alltid legat på en prisnivå väsentligt under vad som kunnat accepteras. Vad gäller skogsfastigheter är däremot problemet annorlunda. I kombination med det nya mera liberala lagförsla- get kan prisnivåerna förväntas stiga ytterligare. Den spärr mot alltför höga priser som nu föreslås i kapitalplaceringsbestämmelsen är enligt länsstyrel- sens uppfattning inte tillräcklig, i synnerhet i de områden där de särskilda regionalpolitiska hänsynstagandena i 7 % inte är tillämpliga. Redan i 1965 års jordförvärvslag äberopades ibland kapitalplacerings- bestämmelsen som motiv för avslag vid alltför hög köpeskilling. Denna möjlighet har utvecklats i det nya lagförslaget. Länsstyrelsen anser dock att bestämmelsen bör kunna åberopas även i fall där det avtalade priset inte överstiger marknadspriset med 50%. Genom att samtidigt övergå från avkastningsvärde till marknadsvärde och dessutom tolerera ett överpris på 50% är risken uppenbar att prisnivån stiger mycket kraftigt på framför allt skogsfastigheter. Rationaliseringsarbetet kommer att försvåras eller omöj- liggöras. Personbedömningen i samband med förvärvsprövningen försvinner helt för skogsfastigheter i det nya lagförslaget. Detta är enligt länsstyrelsens uppfattning olämpligt då det alltid finns personer som på ett från samhälls- ekonomisk synpunkt sett olämpligt sätt vill spekulera i skogsbruksfastig- heter eller som har helt annan utbildning och sysselsättning. Det borde finnas möjlighet att vägra sådana förvärv. Man kommer inte åt renodlade kapitalplacerare bara genom att bedöma prisnivån. Det är också alltför lätt att arrangera en lämplig prisnivå genom att t.ex. samtidigt förvärva en rotpost.

Sammanfattningsvis anser sålunda länsstyrelsen att den föreslagna över- prisnivån om 50% är alltför hög samt att någon form av personbedömning

• Sida 106
•  Original

också skall innefattas i kapitalplaceringsbegreppet. Det bör finnas möjlig— het att ställa vissa krav på utbildning och yrkeskunskaper.

Staten föreslås även fortsättningsvis bli skyldig att lösa egendom om tillstånd vägrats med åberopande av rationaliseringsbestämmelserna. Det- ta gäller dock inte om köpeskillingen avsevärt överstiger egendomens marknadsvärde. Toleransnivån är här densamma som i fråga om kapital— placering. dvs. inlösen skall ske om inte priset överstiger marknadsvärdet med mer än 50 procent.

Länsstyrelsen finner ovanstående toleransnivå som helt oacceptabel vid inlösen. Det kan förväntas att säljaren snabbt lär sig att utnyttja denna gräns. Rationaliseringsarbetet kommer då att försvåras väsentligt eller t.o.m. omöjliggöras. Intresserade grannar är inte beredda eller har inte möjlighet att betala ett sådant pris. Alternativt måste förluster tas på jordfonden. Båda alternativen är långsiktigt sett omöjliga. Resultatet blir då också attjordfondsverksamheten kommer att reduceras drastiskt. Detta är djupt olyckligt eftersom denna verksamhet är av offensiv karaktär och ger ett mycket gott resultat.

2.3.20 Länsstyrelsen i Västerbottens län: Förslaget att ta bort prisprr'iv- ningsregeln i 4 s" 1 st tillstyrkes. Den nya och uppmjukade möjligheten att vägra förvärvstillstånd för förvärv som skett med klara överpriser, nämligen”om det kan antas att förvärvet sker huvudsakligen för kapitalplacering på grund av att köpeskil- lingen eller annan ersättning avsevärt överstiger egendomens marknads- värde" är ett steg i rätt riktning. Enligt länsstyrelsens mening borde det nu vara möjligt att helt ta bort även denna begränsning. eftersom ett av huvudsyftena med de föreslagna ändringarna är att öka utbudet av jordbruks— och skogsbruksfastigheter. Antal avslag på grund av överpriser har vidare varit lågt och prisutveck- lingen påjord- och skogsbruksfastigheter de senaste åren har varit relativt lugn. De skäl som en gång i tiden motiverade en spärregel mot överpriser är därför till stora delar nu borta. Genom att helt ta bort arbetet på lantbruksnämnderna med granskning av förvärv med överpriser skulle resurser kunna frigöras för ett aktivt arbete för att lösa strukturproblemen i länet. Frågan bör därför övervägas ytterligare i den fortsatta beredningen av förslaget om översyn av jordförvärvslagen.

2.3.2] Länsstyrelsen i Norrbottens län: Som nämnts tidigare har för högt pris som avslagsskäl använts endast i ett fåtal fall per år i Norrbottens län och kapitalplaceringsmotivet ännu mer sällan. För jordbruksdelen finns det över huvud taget inga skäl att ha en prisprövning i samband med jordförvärvsansökan. Där kommer lönsamhetskrav och investeringsbchov att styra prissättningen. För närvarande är det svårt att ens få ut taxerings- värdena på familjejordbruken och detta även i sådana fall där det finns tillgångari skog.

För att ändå ha en viss spärr mot en eventuell och oväntat kraftig prisökning på skogsfastigheter och därigenom en för aktiva brukare orimlig prisnivå kan utredningens förslag godtagas att avslag av kapitalplace- ringsskäl kan meddelas om priset överstiger det normala marknadspriset i orten med mer än 50 %.

Slopandet av prisprövningen torde inte få någon större betydelse i vårt län vare sig på prisnivån eller på handläggningen i lantbruksenheten då denna regel hittills behövt tillämpas endast i ett fåtal fall.

1 06

• Sida 107
•  Original

2.3.22 Eksjö kommun: Kommunen anser att bestämmelsen — — — bör ha den innebörden att förvärvstillstånd skall vägras om det kan antas att förvärvet sker huvudsakligen för kapitalplacering på grund av att köpeskil- lingen eller annan ersättning inte obetydligt överstiger egendomens mark- nadsvärde.

Ett skäl för utredningen att föreslå förändring av prisprövningen är antagandet att prisutvecklingen på jord- och skogsbruksfastigheter nu har dämpats. Några avsevärt högre priser på jordbruksmark i allmänhet för- väntas inte. I fråga om skogsmarken framhålls att priserna bestäms av skogsindustrins betalningsförmåga för virke, som i sin tur beror på världs- marknadspriserna. De förändringar som utredningen i olika delar föreslår innebär dock att priserna på jord- och skogsbruksfastigheter sammantaget kan komma att öka i inte obetydlig utsträckning. Detta kan medföra den positiva effekten att det blir en större omsättning avjord- och skogsbruks- fastigheter. men samtidigt den negativa effekten att risken för kapitalpla- cering ökar. Den senare utvecklingen måste anses vara till stort förfång för aktivajord- och skogsbrukare.

Med hänsyn till dessa risker anser kommunen att möjligheterna att hindra förvärvstillstånd på grund av kapitalplacering bör ha en något mer restriktiv utformning. '

Enligt utredningen menas med "avsevärt överstiger egendomens mark- nadsvärde" en situation då det avtalade priset överstiger normala prisni- vån i orten med mer än 50 %. Den av kommunen föreslagna skrivningen bör i stället kunna tillämpas när priset på motsvarande sätt överstiger den normala prisnivån i orten med 25—30 %.

2.3.23 Dals-Eds kommun: Förändringen från att förvärvstillstånd skall vägras till får vägras är oacceptabel. Det ger utrymme för rättsosäkerhet och olika bedömningar från fall till fall och mellan olika handläggare. Släpper man kravet på bosättning, brukning och yrkeskunskap är prispröv- ningen en förutsättning för en aktiv landsbygdsutveckling. Men låter man de nuvarande kraven vara kvar så kan prisprövningen ha mindre betydel- se.

2.3.24 Torsby kommun: Kommunen tillstyrker förslaget att slopa prispröv- ningsregeln. men vill också understryka att det är angeläget att den spärre- gel som kommitten föreslår finns kvar i de fall förvärv kan bedömas huvudsakligen ske för kapitaIplaceringsändamål. ] praktiken kommer ju också prisprövningsregeln att vara kvar. eftersom man kan vägra förvärvs- tillstånd. om köpeskillingen eller annan ersättning avsevärt överstiger egendomens marknadsvärde. För att göra den bedömningen måste man ställa köpeskillingen för resp. förvärv i förhållande till gällande marknads- värde.

2.3.25 Ljusdals kommun: Enligt förslaget föreslås att prisprövningen i sin nuvarande form slopas. Den säges vara mycket resurskrävande och ger begränsat resultat. Om ett slopande genomföres. kräver Ljusdals kommun att åtgärder vidtages så att eventuella prisstegringar ej kan bli av storleks- ordningen 50 %. som nya lagförslaget medger.

2.3.26 Bräcke kommun: Utredningen föreslår att prisprövningen slopas. Effekterna för glesbygden totalt av denna förändring är beroende av vilka områden i landet som kommer att omfattas av s 7. Bräcke kommun föreslår därför att principerna för prisprövningen ses över särskilt. Bräcke kommun tror inte att borttagandet av prisprövningen i någon

• Sida 108
•  Original

nämnvärd omfattning kommer att påverka antalet överlåtelser av flerägda fastigheter. Undersökningar har visat att det i hög grad är de känslomäs- siga bindningarna till fastigheten som är motivet till att inte sälja och inte det ekonomiska utfallet vid en eventuell försäljning.

2.3.27 Storumans kommun: Storumans kommun har vissa farhågor inför den föreslagna uppmjukningen av prisprövningen. Erfarenheten har visat att marknaden är beredd betala betydligt högre pris för smärre jordbruks- fastigheter för fritidsändamål än det pris som är betingat av avkastnings- värde m.m. för att bibehålla fastigheten ijordbruksdrift. Utifrån samma motivering som gav en ändrad förköpslag (för att ge fast boende ett försteg före fritidshusboende) föreslår Storumans kommun att nuvarande prisprövning får behållas. i vart fall för de kommuner som regeringen utser enligt 5 7.

2.3.28 Pajala kommun: Även om de administrativa fördelarna vid föresla- gen ändring är mycket stora, så kan utredningsförslaget på den punkten inte tillstyrkas bl. a. därför att det kan antas medföra att priserna på jordbruks— och skogsfastigheter stiger kraftigt, så att lönsamheten vid förvärv väsentligt försämras. En följd av slopandet av prisprövningen blir att andra faktorer kommer att vara avgörande vid prövningen av ansökan om förvärvstillstånd. Ofta blir sysselsättningsförhållandena den viktigaste faktorn. Det kommunala inflytandet kommer enligt förslaget att bli mycket stort. Med den konstruk- tionen så blir det i praktiken kommunerna som sätter pris på fastigheterna vid försäljningar om flera intressenter av olika kategorier uppträder. Detta ställer stora krav på beslutsfattare i kommunerna.

2.3.29 Sveriges industriförbund: lndustriförbundet anser att prisprövning- en kan slopas helt eftersom den inte längre fyller någon rimlig funktion i förhållande till skogsbruket.

2.3.30 Lantbrukarnas riksförbund: Lantbrukarnas riksförbund delar utred- ningens uppfattning att en uppmjukning av nuvarande prisprövning är motiverad. Ett skäl är att förhållandena i dag är annorlunda än under 1970- talet då fastighetspriserna var starkt stigande. Prisprövningen har även i enskilda fall lett till svårigheter att få ett rättvisande värde. Prisutveckling- en på jordbruksföretag är emellertid beroende på om det är fråga om ett mindre lantbruksföretag, en skogsfastighet eller ett större jordbruk. Sär- skilt rena skogsfastigheter har normalt en högre prisnivå. Om utredningens förslag vad gäller kraven på förvärvaren. ökade möjlig- heter för virkesförädlande företag på orten att förvärva skogsmark och föreslagen förändring av rationaliseringsbestämmelsen genomförs kan konkurrensen mellan olika förvärvarkategorier förväntas öka kraftigt. Ut- redningen har inte beaktat konsekvenserna av detta. Lantbrukarnas riks- förbund konstaterar att enskilda som avser att försörja sig helt eller delvis på jord- och skogsbruk hamnar i ett omöjligt konkurrensläge jämfört med andra förvärvarkategorier. Dessa förvärvarkategorier har ofta finansiellt och skattemässigt en bättre ställning. Utredningen har preciserat vad som menas med att fastighetens pris avsevärt överstiger egendomens marknadsvärde till de fall då pn'set över- stiger den normala prisnivån på orten med mer än 50 %. Lantbrukarnas riksförbund vill bestämt invända mot denna precisering och enligt förbun- dets uppfattning måste kommande proposition ta avstånd från denna prin- cip. Eljest blir prisprövningen en ren nullitet. Enligt Lantbrukarnas riks-

• Sida 109
•  Original

förbunds uppfattning leder sådana prisökningar som det här kan bli fråga om till en oönskad effekt både från allmän och enskild synpunkt. En kraftig prisökning försvårar att utveckla befintliga lantbruksföretag och kan leda till allvarliga följdverkningar för nyetablering inom lantbruket särskilt med hänsyn till jordbrukets lönsamhetsproblem. Högre fastighetspriser påver- kar prisutvecklingen för jord- och skogsbrukets produkter. Fastighetspri- serna måste enligt Lantbrukarnas riksförbunds uppfattning hållas på en nivå som följer den allmänna prisutvecklingen i samhället.

Den föreslagna uppmjukningen av prisprövningen riskerar även att få allvarliga konsekvenser för arrendatorer. l konkurrens med andra intres- senter har arrendatorn svårt att nå en prisöverenskommelse som medger förutsättningar för en lönsam jordbruksproduktion.

Den föreslagna sammankopplingen mellan prisprövning och kapitalpla- cering kan inte tillstyrkas av Lantbrukarnas riksförbund. Lagtexten blir otydlig och försvårar tillämpningen. Enligt Lantbrukarnas riksförbunds uppfattning måste kapitalplaceringsavslag och prisprövning vara skilda sätt att meddela förvärvshinder.

Lantbrukarnas riksförbund föreslår att prisbedömningen i å 4:l nuva- rande jordförvärvslag får följande lydelse: "om köpeskillingen eller annan ersättning uppenbart överstiger egendomens värde".

2.3.3] Svenska cellulosa- och pappersbruksföreningen: Utredningen före- slår att tillstånd får vägras om köpet kan karaktäriseras som kapitalplace- ring. Som kännetecken för en sådan kapitalplacering föreslår utredningen att priset skall användas. Där sägs att om priset avsevärt överstiger mark- nadsvärdet antas förvärvet ske huvudsakligen för kapitalplacering och tillstånd får vägras. Vi anser detta ologiskt. Att priset är högt behöver naturligtvis inte betyda att köpet är en kapitalplacering. I själva verket är det väl rimligare att tro att kapitalplacering är ett viktigare motiv när priset är lågt. Vi anser att prisprövningen för skogsfastigheter och för kombinera- de fastigheter i skogsdominerade bygder helt kan slopas. Risken för att spekulation och skatteplaneringsmotiv skall driva upp priserna på skogs- fastigheter bör inte överdrivas och bör dessutom i princip motverkas på andra sätt än genom att gå omvägen via jordförvärvslagen.

2.3.32 Landsorganisationen i Sverige: LO stöder att prisprövningen i dess nuvarande form slopas. Eftersom prisutvecklingen påjordbruksfastigheter nu är lugnare än på 1970-talet är förslaget motiverat. Genom att slopa prisprövningen för skogsfastigheter kommer omsättningen av dessa troli- gen att öka. En omsättningsökning är positiv eftersom den erfarenhetsmäs- sigt främjar ett aktivt skogsbruk.

2.3.33 Svenska bankföreningen: Bankföreningen vill — — — peka på den något oegentliga utformningen av den föreslagna 4 %$ 4 ijordförvärvslagen. Bestämmelsen tar sikte på det förhållandet att köpeskillingen eller annan ersättning i ett visst förvärv överstiger egendomens marknadsvärde. Efter- som marknadsvärdet på ett objekt generellt sett är just vad objektet kan inbringa vid en försäljning. är bestämmelsen oklar. Prövningen måste i så fall i stället göras med utgångspunkt från. inte marknadsvärdet, utan något annat värde som myndighet vill ställa upp. Det är emellertid just den formen av prisprövning som enligt förslaget nu skall överges. Bankföre- ningen anser därför. med hänvisning till motiven i depanementspro- memorian. att den nämnda bestämmelsen bör utgå. Annars bör den formu- leras om. men då står också klart att liberaliseringen av prisprövningen inte blir så långtgående som det i förstone vill synas.

1 09

• Sida 110
•  Original

2.3.34 Svenska sparbanksföreningen: Nu gällande bestämmelser i 4 & om prisprövning har fått en tillämpning som knappast varit avsedd, delvis beroende på den prisutveckling på jordbruksfastigheter som av olika skäl ägt rum efter lagens tillkomst. Kraftigt höjd räntenivå och svag lönsamhet i jordbruket är bidragande orsaker till denna utveckling. Genom den mycket snäva tolkning av lagen som tillämpats på denna punkt har problem upp- stått. En reform är därför angelägen. Det är samtidigt ett allmänt intresse att priset på jordbruksfastigheter — särskilt de av familjelantbrukstyp — inte stiger snabbare än den allmänna prisutvecklingen. Utredningen föreslår att nuvarande regel om prisprövning slopas. ] stället föreslås att förvärvstillstånd får vägras vid förvärv för kapitalpla- cering i de fall köpeskillingen eller annan ersättning avsevärt överstiger egendomens värde. Spekulationsförvärv avser oftast skogsfastigheter och sker som ett led i skatteplanering. Den föreslagna bestämmelsen torde därför inte få någon påtaglig betydelse för prisutvecklingen på vanliga jordbruksfastigheter. Enligt Sparbanksföreningens mening innebär inte utredningsförslaget i denna del någon större risk för en icke acceptabel prisstegring på jord- bruksfastigheter. Föreningen kan därför tillstyrka den föreslagna bestäm- melsen.

2.3.35 Sveriges allmänna hypoteksbank: Hypoteksbanken ansluter sig till utredningens uppfattning att några starka skäl för att bibehålla nuvarande bestämmelser om prisprövning inte torde föreligga. Den av utredningen föreslagna formuleringen att ett förvärv skall anses ske huvudsakligen för kapitalplacering i de fall där köpeskillingen avsevärt överstiger egendomens marknadsvärde är något egendomlig. Att man be- talar ett för högt pris. visar i allmänhet inte att syftet är att göra en förmånlig kapitalplacering utan snarare motsatsen. Som framgår av utredningen är det endast 30 procent av gårdsöverlåtel- serna som blir föremål för förvärvsprövning. Vidare torde lönsamheten inomjordbruket bli pressad under den framtid som nu är möjlig att förutse. Mot denna bakgrund är Hypoteksbanken närmast benägen att ifrågasätta om en prisprövning över huvud taget är motiverad i fortsättningen.

2.3.36 GleSbygdsdelegationen: Delegationen är i grunden positiv till utred- ningens förslag. Vad gäller den föreslagna ändringen av & 4 om kapitalpla- cering och högt pris. Vi anser emellertid att det här kan uppstå osäkerhet om skillnader i lagens tillämpning i landets olika delar. Den föreslagna uppmjukningen av nuvarande prisprövning kommer troligtvis att leda till en allmän prisökning som kan medföra svårigheter för lantbruk under utveckling, främst då rörande viktiga kompletteringar av skogsmark. Ef- fekterna för glesbygden totalt av denna förändring är beroende av vilka områden i landet som kommer att omfattas av & 7. Delegationen vill mot denna bakgrund föreslå att principerna för prisprövningen blir föremål för en särskild översyn.

2.3.37 Småbrukare i Väst: Vi tillstyrker helt att prisprövningen tas bort då den endast använts för att hålla nere priset så att de stora gårdarna kunnat köpa billig tillskottsmark. Med kravet på bo- och brukningsplikt gynnas de som vill ägna sina krafter åt att ge liv åt bygden. Deras egen vilja att bosätta sig på gården blir då i sig själv en konkurrensförmån. Det tycker vi är riktigt.

• Sida 111
•  Original

2.3.38 Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund: Utredningens förslag tillstyrkes med stor tvekan. Stor risk föreligger för att andra intres— sen än den aktive jordbrukaren kommer att uppträda som köpare och därmed genom prishöjningar på fastigheter ytterligare försämra möjlighe- terna att få lönsamhet på jordbruken. Vi förutsätter att om förslaget ge- nomförs utvecklingen följs med stor uppmärksamhet och att åtgärder vidtages därest utvecklingen blir den som vi befarar.

2.3.39 Sveriges jordbruksarrendatorers förbund: SJA ser det som en trygg- het för det samlade svenskajordbruket och därmed för konsumenterna att det finns en prisprövning på jordbruksfastigheter. Med den föreslagna ändringen av jordförvärvslagen ä 4 ”'om det kan antas att förvärvet sker huvudsakligen som kapitalplacering på grund av att köpeskillingen eller annan ersättning avsevärt överstiger egendomens marknadsvärde" (i texten är det sedan nämnt att med avsevärt menas 50 % över marknadsvärdet) kommer marknadsvärdet (ortens pris) att bli flytande och successivt kunna öka med tiden. Andra förhållanden (förmö— genhetsbildning och skattefrågor) kommer att styra prissättningen. Den 1 januari l986 trädde lagen om arrendatorers rätt att förvärva arrendestället i kraft (SFS l985:658). Lagen är avsedd att ge ett skydd för arrendatorn för den händelse att fastigheten som han brukar kommer att försäljas. Om denna nu aktuella lagändring skulle införas är det ingen arrendator som i fortsättningen kan förvärva arrendestället på för jordbruket rimliga villkor. Att arrendatorerna nu med lagstiftningens hjälp skall ytterligare tryckas tillbaka av kapitalstarka privatpersoner eller sågverksbolag. det stämmer inte med målsättningen att sambandet ägande och brukande skall stärkas. Arrendatorerna som yrkesskickliga näringsutövare måste inom ramen för arrendefastighetens avkastningsvärde ges möjlighet att förvärva fastighe- ten. SJA förutsätter att denna typ av fastigheter även i fortsättningen kom- mer att prisprövas enligt i huvudsak samma regler som idag gäller.

2.3.40 Sveriges jordägareförbund: Förbundet anser. att prisprövningen i sin helhet kan slopas. Om prisprövningen ändå anses böra finnas kvar, bör lagtexten ges en annan formulering än den föreslagna. Att ett förvärv med den av utred- ningen föreslagna formuleringen anses ske huvudsakligen för kapitalpla- cering i de fall där köpeskillingen avsevärt överstiger egendomens mark- nadsvärde, ter sig egendomligt för normalt språkbruk. Att man betalar ett för högt pris. tyder inte på att syftet är att göra en förmånlig kapitalpla- cering utan motsatsen. Det torde räcka med att föreskriva. att förvärvstill- stånd får vägras om köpeskillingen eller annan ersättning avsevärt över- stiger egendomens marknadsvärde.

2.3.41 Sveriges skogsägareföreningars riksförbund: Punkt 4 innehåller för— slag till nya regler för prisprövning. ] nuvarande lag finns motsvarande bestämmelser i punkterna I och 2. Förslaget innebär en mycket långtgåen- de uppmjukning av nti gällande regler. SSR kan acceptera den föreslagna förändringen endast under förutsättning att vårt förslag till lydelse av så 5 (ang. juridiska personers förvärv) till fullo beaktas.

2.3.42 Sågverkens råvaruförening: Likaså anser Råvaruföreningen det vara positivt att den generella prisprövningen slopas. Lagförslaget före-

• Sida 112
•  Original

slår. att endast priser som avsevärt överstiger egendomens marknadsvärde ("med avsevärt menas av förslagstexten att döma 50 ”fl) skall vara diskvalifi- cerande.

Mot bakgrund av de relativt förmånliga taxeringsvärdena på skogsmark jämfört med marknadspriserna förstår Råvaruföreningen bevekelsegrun- derna för utredarens förslag, men viser svårigheteri den praktiska bedöm- ningen av egendomens marknadsvärde. Skogstillstånd. boniteter och ål- dersfördelningar varierar kraftigt på fastigheter i samma område.

Utredaren föreslår, att egendomens marknadsvärde och inte avkast- ningsvärdet skall läggas till grund för bedömningen om spekulativt över- pris är förbanden eller ej. Råvaruföreningen anser, att förslaget är bättre än nuvarande regler men ser svårigheter att korrekt ange en fastighets mark- nadsvärde, annat än vad köparna är villiga att betala.

2.3.43 Trädgårdsnäringens riksförbund: Förbundet kan också tillstyrka utredningens förslag om att slopa det egentliga prisprövningsförfarandet och att prisprövningen istället inriktas på att förhindra sådana förvärv som huvudsakligen sker för kapitalplacering eller som spekulation.

2.3.44 Svenska kyrkans centralstyrelse: Utredningens förslag tillstyrkes. Centralstyrelsen vill emellertid peka på de utomordentligt svåra avväg- ningar och bedömningar som är och har varit förenade med frågan om ett förvärvs karaktär av kapitalplacering. Den av en omfattande reglering starkt styrda jord- och skogsbruksnäringen skulle enligt centralstyrelsens uppfattning inte förlora på om marknadskrafterna finge ett naturligare och mer vidgat spelrum än hittills varit fallet. Näringens allmänna ekonomiska förutsättningar skulle då säkerligen — liksom på andra näringsområden — enkelt reglera prismekanismerna i utbud och efterfrågan, utan mer drama- tiska förändringar i — i detta sammanhang — negativ riktning. Den före- slagna riktpunkten — 50% över den normala prisnivån — torde därför i långa stycken komma att te sig illusorisk.

2.4 Förvärvshinder på grund av att fastigheten behövs för jordbrukets eller skogsbrukets rationalisering

2.4.1 Lantbruksstyrelsen: Fastighetsstrukturen har sin grund i 1800-talets skiftes- och jorddelningsregler. Den uppvisar därför stora brister i förhål- lande till dagens tekniska och ekonomiska krav vid ett aktivt utnyttjande av jordbruks- och skogsmark. Rationaliseringsaspekten har därför alltid haft stor tyngd i jordförvärvslagarna. Stora förbättringar av fastighets- strukturen har också kunnat nås under efterkrigstiden. Lagstiftningen har varit inriktad på såväl storleksrationalisering som arronderingsförbättring. 1 det första fallet har främst eftersträvats att bygga upp och vidmakthålla rationella familjeföretag, som kan ge brukaren heltidssysselsättning. Utredningens förslag innebär att förvärvstillstånd får vägras endast om det är av allmänt intresse att egendomen tas i anspråk förjordbrukets eller skogsbrukets rationalisering. Anknytningen mellan allmänt intresse och rationaliseringsaspckten finner styrelsen riktig. Innebörden av begreppet allmänt intresse anser styrelsen bör preciseras i länsvisa program förjord- och skogsbruket. Denna fråga berörs närmare under avsnitt 5.7. Begreppet allmänt intresse kommer även att preciseras i den praxis som utbildas genom lantbruksstyrelsens och regeringens beslut i olika ärenden. Genom förslaget ges rationaliseringsaspckten en mindre tyngd än i tidi- gare lagar. Uppbyggandet av rationella enheter får enligt förslaget ske på

• Sida 113
•  Original

enskilda initiativ och praktiskt taget utan stöd i den jordpolitiska lagstift- ningen. Styrelsen kan acceptera utredningens motiv för detta. Styrelsen konstaterar dock med tillfredsställelse att redan etablerade enheter av familjejordbrukskaraktär genom förslaget även fortsättningsvis erhåller jordpolitiskt stöd att vidmakthålla och anpassa företaget efter den tekniska och ekonomiska utvecklingen.

Styrelsen konstaterar också med tillfredsställelse att behovet av arron- deringsförbättring även fortsättningsvis skall beaktas. Som utredningen påpekar finns stora områden inom skilda delar av landet. som är i stort behov av arronderingsförbättrande åtgärder, så att markens produktions- förmåga kan tas tillvara på ett ändamålsenligt sätt. Behovet av sådana åtgärder är i första hand koncentrerade till skogsmarken i vissa bygder. Styrelsen anser det emellertid viktigt att arronderingsinsatser inte knyts enbart till dessa områden. Det är enligt styrelsens mening önskvärt att även enstaka mindre. men angelägna. arronderingsförbättringar kan göras med stöd av jordförvärvslagens rationaliseringsbestämmelse. Detta gäller särskilt skogsfastigheter. där arealen ofta är för liten i förhållande till vad som är önskvärt med hänsyn till den tekniska utvecklingen.

2.4.2 Skogsstyrelsen: Skogsstyrelsen har redan under avsnittet som be- handlar syftet med lagen markerat tveksamhet till den nedtoning av lagens rationaliseringssyfte som utredningens förslag innebär. Enligt Skogsstyrel- sens uppfattning bör en viktig utgångspunkt vara att landets markresurser utnyttjas rationellt. När det gäller skogsbruket har genom såväl utredning- ar som genom forskning visatsatt det finns strukturella hinder mot en rationell skogsproduktion. Möjligheterna att åstadkomma förbättringar har hittills varit begränsade bl. a. därför att ca tre fjärdedelar av alla överlå— telser inte prövas enligt jordförvärvslagen. Utredningens förslag innebär att man i stor utsträckning. framför allt när det gäller skog. skulle avstå från ingripanden av rationaliseringsskäl också för den fjärdedel som utgör den fria marknaden. Enligt utredningens uppfattning bör man med lagens hjälp styra förvär- ven så att ett effektivt skogsbruk främjas endast i de områden som har den svåraste ägosplittringen. Enligt Skogsstyrelsens uppfattning bör strävan i stället vara att en så stor del av produktionen som möjligt sker på rationellt sätt. Enligt Skogsstyrelsens uppfattning är det angeläget att små fastigheter som uppenbarligen inte kan drivas rationellt ur produktionssynpunkt blir föremål för storleksrationalisering. I särskilt hög grad gäller detta fastighe- ter som är uppdelade på många små skiften och/eller har olämplig skiftes- form. För dessa skogsmarksarealer finns det fortfarande behov av stor- leksrationalisering och arronderingsförbättring som i första hand syftar till att åstadkomma behandlingsenheter som medger rationell brukning. Det är också önskvärt att även framgent kunna förstärka utvecklingsbara företag som har för litet arealunderlag. Det bör därför finnas möjligheter även i fortsättningen att i viss utsträckning bedriva en successiv strukturrationali- sering även i andra delar av landet än de som nämns i utredningen. En fråga som utredningen inte har tagit tipp är hur de föreslagna föränd- ringarna kommer att påverka lantbruksnämndernas aktiva inköps- och försäljningsverksamhet. Enligt strukturutredningen har denna verksamhet visat sig vara ett av de effektivaste instrumenten vid strukturrationalise- ring. Enbart under den senaste femtonårsperioden har nämnderna köpt ca 556000 ha åker- och skogsmark och sålt ungefär lika mycket. Under de senaste åren har nämndernas inköp uppgått till ca | 000 per år och antalet försäljningar har uppgått till mellan 1 500 och 2000 per år. Förutom frivilli—

• Sida 114
•  Original

ga överlåtelser via "hembud". förvärvar lantbruksnämnderna fastigheter efter vägrade förvärvstillstånd. Dessa fastigheter är så gott som undantags- löst rationaliseringsfastigheter. Vidare finns det vissa möjligheter att innan en förvärvsansökan slutligt prövas träffa frivillig överenskommelse med den sökande att avstå eller byta bort mindre och/eller dåligt arronderade skiften.

Utredningens förslag kan förväntas innebära både minskad strukturra- tionalisering och minskade möjligheter att bygga upp en markreserv på det sätt som hittills har skett. Tillgången till en markreserv har visat sig vara av stort värde för att genomföra både större omarronderingsprojekt och för att genomföra markbyten. Utredningen har inte tagit upp frågan om det är önskvärt att bedriva motsvarande verksamhet i framtiden och hur den i så fall bör organiseras.

Med hänvisning till vad som har anförts ovan anser Skogsstyrelsen att rekvisitet "allmänt intresse" i den föreslagna lagregeln bör förses med tillämpningsanvisningar, om den införs, som innebär en mindre snäv tolk- ning än den söm utredningen har redovisat. Alternativet är att behålla nu gällande bestämmelse och istället göra den översyn av anvisningarna som anses påkallad och som ryms inom ramen för nuvarande lagstiftning.

2.4.3 Statens lantmäteriverk: Utredningens förslag innebär att förvärvstill- stånd får vägras om det är av allmänt intresse att egendomen tas i anspråk för jordbrukets eller skogsbrukets rationalisering. [ skälen har utredaren exemplifierat med vad som ska anses vara allmänt intresse. Sådant intres- se finns enligt utredaren främst i bättre jordbruksbygder eller där bruka- rens företag är beroende av arrendemark som förvärvats av annan än arrendatorn. Därutöver anses allmänt intresse för rationalisering inte före- ligga annat än inom områden med mycket dålig arrondering och där ge- nomgripande fastighetsreglering genomförs eller väntas genomföras inom överskådlig tid. LMV får här hänvisa till vad som anförts tidigare i detta yttrande (avsnitt 5.1). Det bör i vissa situationer kunna betraktas som ett allmänt intresse att små och dåligt arronderade fastigheter, särskilt skogsfastigheter. förbätt- ras. Sådana fastigheter är inte enbart koncentrerade till områden där genomgripande fastighetsregleringar är aktuella. Det kan också vara ett allmänt intreSse att t.ex. kunna förstärka utvecklingsbara enheter med jordbruks- och skogsmark i skogs- och mellanbygder.

2.4.4 DomänVerket: Domänverket tillstyrker utredningens förslag. Be- stämmelsen är kortfattad men det avsedda materiella innehållet är uttryck för en ny inriktning av jordförvärvslagstiftningen med ett avsevärt större utrymme för enskilda initiativ —— det skall bli möjligt att bilda deltidsjord- bruk och andra företag som alternativ till familjejordbruket. en ny syn på sambandet mellan jordbruket och skogsbruket m.m. Enligt domänverkets mening vore det att föredra om detta kunde direkt avläsas i lagtexten. Alternativet är att på annat sätt klargöra vad som avses med "allmänt intresse” — utredningen har valt denna lösning.

2.4.5 Kammarkollegiet: De ändrade förutsättningarna för jordbruket och skogsbruket som belyses i utredningen synes dock leda till ett minskat behov från rationaliseringssynpunkt av fastighetsbildningsåtgärder vid för- värv. Det bör medföra att i framtiden större hänsyn i dessa sammanhang tas till församlingsindelningen. Ändringen av 4 &, enligt vilken förvärvstill- stånd får vägras av rationaliseringsskäl endast om det är av allmänt intres- se. bör medföra den konsekvensen att tillståndsmyndigheten endast om

• Sida 115
•  Original

det är av allmänt intresse får med stöd av 11 & förelägga förvärvaren att ansöka om fastighetsbildning som medför ändring av kommun- eller för- samlingsindelningen. ] andra fall står det naturligtvis förvärvaren fritt att självmant söka ändring i fastighetsindelningen enligt gällande lagstiftning.

2.4.6 Hovrätten för övre Norrland: Svårigheter kommer med all säkerhet att uppstå när det gäller att avgöra vad som skall anses vara av allmänt intresse och vilket allmänintresse som i så fall har företräde. Frågan bör närmare belysas.

2.4.7 Luleå tingsrätt: Tingsrätten tillstyrker utredningens förslag till ändra- de bestämmelser. I huvudsak har tingsrätten inga invändningar mot utred- ningens överväganden om i vilka situationer förvärvshinder framdeles skall anses föreligga på grund av att fastigheten behövs för jordbrukets eller skogsbrukets rationalisering. Utredningen anför emellertid, att det kan finnas omständigheter som gör det befogat att i syfte att förbättra arronderingen vägra tillstånd till förvärv av relativt småjordbruksfastighe- ter. Tingsrätten delar inte denna uppfattning. Om det av tekniska skäl inte anses möjligt att undantaga de minsta jordbruksfastigheterna från för- värvsprövningen. bör dessa fastigheter i vart fall få en generös behandling vid prövningen.

2.4.8 Länsstyrelsen i Stockholms län: Utredningen föreslår att förvärvstill— stånd får vägras om det är av allmänt intresse att egendomen tas i anspråk förjordbrukets eller skogsbrukets rationalisering. Begreppet "allmänt intresse" har av naturliga skäl inte getts någon exakt definition i utredningen. Det bör enligt länsstyrelsens mening vara möjligt att tillämpa bestämmelsen allt efter de skilda förutsättningarna i olika delar av landet. Rationalisering kan avse dels storleksrationalisering, dels förbättring av brukningsenheternas arrondering. Rationalisering i form av arronderingsförbättringar torde i Stockholms län vara viktigast. medan behovet av storleksrationalisering inte är lika framträdande. Det kan dock fortfarande finnas behov att förstärka vissa lantbruksföretag. Sådana förstärkningar torde bli aktuella främst om be- fintliga byggnader och anläggningar ger utrymme för arealtillskott. Bättre utnyttjande av redan gjorda investeringar bör vara ett allmänt intresse. Enligt utredningens förslag skall det bli lättare att få tillstånd att förvärva mindre jordbruk som är avsedda att drivas som deltidsjordbruk. Denna frihet skall dock enligt utredningen vara inskränkt bl. a. i de bättre jord- bruksbygderna där fortsatt storleksrationalisering bör främjas och inom områden där uttalat behov av arronderingsförbättring finns. I Stockholms län finns stora områden därjordbruksintressena är begrän- sade. Redan med nuvarande lagstiftning finns där i praktiken relativt stora möjligheter att få förvärva jordbruksfastigheter för deltidsjordbrukare. Dessa möjligheter ökar med förslaget. Tilljordbruksfastigheterna hör van- ligtvis skogsmark. ofta fördelad på flera markområden. Det torde i många fall vara så att denna skogsmark med fördel skulle kunna läggas till redan etablerade enheter. Därmed kan man ej sällan förbättra arronderingen i skogsmarken vilket kan göra skogsproduktionen lönsammare. Det kan också vara ett regionalpolitiskt intresse att förbättra någon etablerad 'en- het. inte minst då syftet med fastighetsförvärvet i huvudsak är bosättning för fritidsändamäl bör skogsmarken ofta hellre överföras till annan enhet med skog. Allmänintresset att rationalisera skogsbruket bör i sådana fall ofta kunna ge anledning till förhandling med förvärvaren om att avstå från att köpa hela eller delar av skogsmarken.

• Sida 116
•  Original

2.4.9 Länsstyrelsen i Östergötlands län: Länsstyrelsen delar utredningens uppfattning att deltidsjordbrukare och fritidsjordbrukare bör ges större möjligheter att förvärva s.k. icke utvecklade eller icke utvecklingsbara fastigheter. Härigenom kan i viss mån sysselsättning och boende stärkas i glesbygderna. Sådana förvärv kan underlättas som en följd av utredning- ens förslag om att nuvarande bestämmelse om avslag i rationaliserings- syfte ändras så att tillstånd får vägras endast om det är av allmänt intresse att egendomen tas i anspråk för rationalisering.

2.4.10 Länsstyrelsen i Kalmar län: Länsstyrelsen tillstyrker förändringen i 4 & 1 st som innebär att det måste vara ett allmänt intresse att ta i anspråk egendom förjordbrukets eller skogsbrukets rationalisering för att förvärvs- tillstånd skall kunna vägras. Detta bör underlätta förvärv av deltids- och fritidsjordbruk i större omfattning än för närvarande. Länsstyrelsen vill dock peka på att det kan uppstå svårigheter att klarlägga, när ett allmänt intresse föreligger.

2.4.1] Länsstyrelsen i Gotlands län: Den förändring som föreslås av 4 & jordförvärvslagen kommer att leda till att personer intresserade av deltids- jordbruk får väsentligt vidgade möjligheter att förvärva mindre jordbruk. en förändring som länsstyrelsen tillstyrker. Befolkningsunderlaget i gles- bygden kan bibehållas. Lantbrukarnas länsförbund understryker dock i sitt yttrande att det fortfarande föreligger rationaliseringsbehov av jordbruket inom vissa områden och att tillämpningen måste bli flexibel med hänsyn till detta. Länsstyrelsen delar denna uppfattning. Även om det, sett från behovet av livsmedelsproduktion. finns ett överskott på ca 400000 ha i landet får detta ej leda till att strukturrationaliseringen för de utvecklings- bara och utvecklade jordbruksföretagen avstannar. Arrondcringen bör förbättras och genomförda investeringari byggnader och markanläggning- ar bör på dessa företag genom arealkompletteringar kunna komma till bättre utnyttjande.

2.4.12 Länsstyrelsen i Blekinge län: — — — Vidare tillstyrker länsstyrelsen den förändring som innebär att om förvärvstillstånd skall vägras måste det vara ett allmänt intresse att fastighet tas i anspråk för jordbrukets eller skogsbrukets rationalisering. Denna förändring bör underlätta förvärv av deltids— och fritidsjordbruk. vilket kan få positiva effekter för befolknings- underlaget och servicen iglesbygden.

2.4.13 Länsstyrelsen i Kristianstads län: Förslaget innebär att tillstånd får vägras om det är av allmänt intresse att egendomen tas i anspråk för jord- eller skogsbrttkets rationalisering. Frågeställningen ijämförelse med gäl- lande lag är då vad som ryms i begreppet allmänt intresse. Inledningsvis vill styrelsen understryka att lagrummet utgör ett av de viktigaste medlen ijordbrukspolitiken när det gäller att påverka strukturut- vecklingen ijord- och skogsbruket såväl vad avser egentlig storleksratio- nalisering som företagens arrondering. Utredningar som gjorts inom lant— brttksnämnden ger inte stöd för påståendet att lagstiftningens tillämpning på denna punkt skulle i någon nämnvärd utsträckning ha verkat försvåran- de för personer att i länet förvärva mindre jordbruk som deltidsföretag. Avslagen har i stor utsträckning gällt obebyggda fastigheter. Styrelsen kan hålla med utredningen om att behov ej kan anses föreligga att med omfat- tande ätgärder bygga upp ytterligare företag, som kan ge sin brukare huvudsaklig sysselsättning och försörjning. Däremot bör det ses som ett starkt intresse att befintliga sådana företag vidmakthålles och bereds möj-

• Sida 117
•  Original

ligheter att t.ex. genom tillskottsförvärv kunna följa med i den tekniska och ekonomiska utvecklingen. Det kan också av sysselsättningsskäl vara angeläget att enstaka nya utvecklingsbara företag byggs upp. På samma sätt bör det vara ett allmänt intresse att dessa företag genom arronderings- förbättringar kan ta tillvara de rationaliseringsvinster detta kan medföra. Styrelsen delar inte utredningens mening att ingripande i arronderingsför- bättrande syfte bör ske endast i områden där genomgripande fastighetsreg— leringar väntas komma att ske eller där lantbruksnämnden genom förvärv av mark planerat en omfattande omarrondering. Med ett sådant synsätt bortfaller i princip alla möjligheter till arronderingsförbättringar av det sydsvenska slättjordbruket.

Styrelsen ställer sig i vissa stycken också frågande till utredningens förslag att tona ner den skogliga strukturrationaliseringen. Under senare år har från olika håll hävdats att den skogliga strukturrationaliseringen bör prioriteras och att avverkningama måste intensifieras i syfte att trygga råvaruförsörjningen till skogsindustrin. Det torde vara ett känt faktum att strukturrationaliseringen ökar avverkningstakten och -vol_vmen. Det fram- står därför inte som ett allmänt intresse att tona ner denna rationaliserings- verksamhet. Styrelsen kan emellertid hålla med utredningen om att tvångs- ingripande vars åsyftade resttltat ej ger några påtagliga förbättringar ifråga om fastighetsutveckling och sysselsättning inte bör ske.

2.4.14 Länsstyrelsen i Hallands län: Nuvarande bestämmelser har inriktats dels på att åstadkomma en storleksrationalisering. dels på att förbättra arronderingen. Härigenom främjas en effektiv produktion och uppbyggnad av företag som ger brukaren heltidssysselsättning. Storleksrationalisering och svårigheten att förvärva mindre jordbruk anses å andra sidan ha bidragit till minskning av befolkningsunderlaget i glesbygden. Den genomförda rationaliseringen och produktivitetsökningen har lett till att det idag finns ett överskott på ca 400000 ha åker, om livsmedelspro- duktionen skall begränsas till att svara mot den lönsamma efterfrågan på jordbruksprodukter. Även beträffande rationalisering i skogsmarken vill utredningen ifrågasätta om tvångsingripande enligt jordförvärvslagen skall finnas. eftersom det har visat sig svårt att bygga upp tillräckligt stora enheter. Möjligheter till rationellt skogsbruk kan främjas på annat sätt än genom ingripande enligtjordförvärvslagen. Med dessa motiveringar föreslår utredningen att ingripande med stöd av jordförvärvslagen skall ske endast när det är av allmänt intresse att egen- domen tas i anspråk förjordbrukets eller skogsbrukets rationalisering. Den föreslagna ändringen tillstyrks. Indirekt torde den aktualisera någon över- siktlig planläggning ungefär på det sätt som strukturutredningen föreslog, SOU 198327].

2.4.15 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Enligt länsstyrelsens uppfattning bör 4 paragrafen första stycket punkt 1 utformas så att lantbruksnämnden på samma sätt som i dag har möjlighet att komma åt dåligt arronderade åker- och skogsskiften. I åtskilliga av de tillståndsärenden där f.n. förvärvstill- stånd slutligen beviljas lämnas tillståndet först sedan köparen till lant— bruksnämnden försålt vissa mindre skogs- eller åkerskiften. som med hänsyn till arronderingen bör föras samman med intilliggande fastigheter. Länsstyrelsen befarar att innebörden av den införda bestämmelsen "all- mänt intresse" kommer att tolkas så att den minskar lantbruksnämndens möjligheter genomföra de beskrivna arronderingsförbättringarna.

• Sida 118
•  Original

2.4.16 Länsstyrelsen i Örebro län: l den nya lydelsen av 4 5 första styc- ket 1 anges att förvärvstillstånd får vägras om det är av allmänt intresse att egendomen tas i anspråk förjordbrukets eller skogsbrukets rationalisering. Det allmänna intresset bör konkretiseras i ett länsprogram. i vilket särskil- da områden utpekas där rationaliseringsbehovet är stort. När den samord- nade Iänsförvaltningen kommer till stånd. skapas möjligheter att väga samman jordbrukets, skogsbrukets och regionalpolitiska intressen till en gemensam målsättning, som antas av länsstyrelsen.

2.4.17 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Av den i utredningen föreslagna rationaliseringsbestämmelsen i 4 % jordförvärvslagen framgår inte helt klart att utvecklingsbara lantbruksföretag skall kunna kompletteras med tillskottsmark (åker och/eller skog). Länsstyrelsen ser dock som ett all- mänt intresse att en sådan förstärkning skall kunna ske. Med den ur nationell synpunkt sett begränsade animalieproduktion som bedrivs i länet på utvecklingsbara och kombinerade lantbruksföretag bör ett fortsatt ratio- nellt brukande tryggas på dessa enheter. Länsstyrelsen bedömer utredningsförslaget positivt vad avser ökade möjligheter för köpare att förvärva deltids— eller fritidsjordbruk. En tydlig tltVecinng sker nu mot kombinationssysselsättning — jordbruk, skogs- bruk. småindustri, turism. trädgårdsodling. lönearbete m.m. — en utveck- ling som underlättas om framför allt deltidsjordbruken tillåts öka. Härmed ökar också möjligheterna att hålla glesbygdens befolkningstal uppe. För- värv av deltidsjordbruk bör dock endast få ske där existerande utvecklade eller utvecklingsbarajordbruksföretag ej skadas. Det är fortfarande angeläget att skogsmark som bjuds ut till försäljningi länet i väsentlig omfattning används för storleks- och strukturrationalise- ring av befintliga företag. Påpekas bör att även rationaliseringsverksamhe- ten liksom annan omsättning av fastigheter vanligen innebär en höjd aktivi- tet i skogen varvid betydande virkeskvantiteter kommer ut på marknaden. Vidare försvinner åtskilliga mil rågångar som omvandlas till produktiv skogsmark. Erfarenheter från genomförda större omarronderingar visar att det vä- sentligaste instrumentet för en lyckad rationalisering är en stor markreserv hos lantbruksnämnden. Ett viktigt verktyg för att bygga upp markreserven är den nu gällande rationaliseringsbestämmelsen. Genom denna bestäm- melse har lantbruksnämnden haft goda möjligheter att förvärva markre- server antingen direkt efter avslag av rationaliseringsskäl eller till följd av uppgörelse med sökande om avstående av viss mark. Utredningsförslaget verkar inte ge lantbruksnämnden samma möjligheter att tillskapa en mark- reserv vilket allvarligt försämrar möjligheterna till strukturförbättringar. Sammanfattningsvis bedömer länsstyrelsen det angeläget att en skärp- ning vidtas i 4 å första stycket punkt 1 i utredningsförslaget. så att lant- bruksnämnden får erforderliga instrument för att kunna förverkliga läns- styrelsens riktlinjer rörande lantbruket. Alternativt kan en skärpning ske av motiven till nämnda punkt så att samma syfte uppnås.

2.4.18 Länsstyrelsen i Jämtlands län: Nuvarande lagstiftning främst vad avser strukturrationaliseringen har i allmänhetens ögon ansetts försvåra för personer som har varit intresserade av deltidsjordbruk att få förvärva mindre jordbruk. Detta skäl har ansetts motivera en lagändring. Ovanstå- ende kritik är dock till stora delar förorsakad av missuppfattning och bristande kunskaper om det faktiska förhållandet. Det har under senare år blivit allt lättare att förvärva deltidsjordbruk. Oftast har det räckt med bosättning. l Jämtlands län avslogs endast 21 förvärv — dvs. 9% av totalt

• Sida 119
•  Original

239 ansökningar — under budgetåret 1984/85. Rationaliseringsbestämmel- sen och tillämpningen härav fttngerar sålunda enligt länsstyrelsens uppfatt- ning bra. Nedanstående kommentarer gäller generellt för tillämpningen av den nu föreslagna rationaliseringsbcstämmelsen. Vissa av frågorna kan lösas med hjälp av ”få i förslaget angående särskilda regionalpolitiska hänsynstaganden. dock inte alla.

Det är av mycket stor betydelse att även framdeles kunna förstärka utvecklingsbara företag som har alltför litet eget arealunderlag. Många investeringar i främst ekonomibyggnader till stora delar baserade på arren- derad mark har gjorts i norra Sverige. Dessa måste så långt möjligt förstär- kas med ägd jordbruksmark. Detta måste gälla också tidigare icke arrende- rad men välbelägen mark. dvs. en tillämpning ungefär i enlighet med vad som nu sker. Utredningen ser alltför snävt på dessa frågor när man enbart talar om arrenderad mark förvärvad av annan än arrendatorn.

1 övrigt anser utredningen att ingripande ifråga om jordbruksmark en- dast bör ske i anslutning till genomgripande fastighetsreglering eller en planerad mera omfattande arronderingsförbättring. Kraven på åtgärdernas omfattning är här alltför högt ställda. Det måste även framdeles finnas möjlighet att bedriva en successiv strukturrationalisering i mindre omfatt- ning. Mindre insprängda skiften. i realiteten ofta utgörande bruknings- hinder eller t.o.m. brukningsmässigt impediment. måste även framgent kunna städas bort. Detta är väsentligt inte minst i samband med olika former av markförbättringsåtgärder. Nuvarande överskottsproduktion inom jordbruket i kombination med efterfrågan på deltidsföretag får inte motivera en lagstiftning som resulterar i orationella brukningsenheter. Basen för produktionen måste alltid utgöras av rationella heltidsföretag vilka ständigt utvecklas och anpassas till aktuella förutsättningar.

Länsstyrelsen anser att det också bör finnas möjlighet att bygga upp renodlade skogsbruksfastigheter särskilt i bygder där tillgången på annan sysselsättning är begränsad.

Enligt utredningen bör successivt strukturrationalisering i avsikt att förbättra fastighetsindelningen i skogsmark även framdeles främjas inom vissa bestämt angivna områden i landet samt inom andra områden med motsvarande dålig fastighetsstruktur. Enligt länsstyrelsens uppfattning finns sådan dålig skogsstruktur i hela landet. lngripande bör därmed också kunna ske. Länsstyrelsen anser således utredningens exemplifiering som alltför ofullständig. Över huvud taget bör alltid ingripande kunna ske i fråga om enstaka skiften. t. ex. små arealer. långsmala. olämpligt belägna. där ett rationellt skogsbruk inte kan bedrivas.

Länsstyrelsen anser att jordförvärvslagen bör kompletteras med en be- stämmelse så att det blir möjligt att i samband med förvärvsprövningen tvångsvis efter värdering förvärva sådana enskilda mindre skiften. ] dags- läget är det nästan omöjligt om det inte kan ske på frivillighetens grund eftersom det resulterar i en lösenskyldighet för hela fastigheten inklusive ofta värdefulla från rationaliseringssynpunkt ointressanta byggnader.

Utredningen föreslår ett förenklat prövningsförfarande utan besiktning och ortsombudskontakter för en stor del av antalet förvärvsansökningar. En sådan handläggning bör enbart ske i helt uppenbara fall. I annat fall kan resultatet bli det motsatta. dvs. ytterligare arbetsinsatser på grund av s. k okynnesbesvär m. m.

2.4.19 Länsstyrelsen i Norrbottens län: Länsstyrelsen tillstyrker förslaget till ändring innebärande att avslag av rationaliseringsskäl får (istället för skall) vägras. Andringen ger större möjlighet att anpassa tillämpningen till regionala oeh lokala förhållanden.

• Sida 120
•  Original

Även om möjligheterna att bygga upp nya familjeföretag kommer att vara starkt begränsade i fortsättningen redan av ekonomiska skäl finns det inom länet ett klart behov att genom successiva åtgärder förbättra arron- dering och storlek på befintliga företag både i åker- och skogsmark.

Länsstyrelsen motsätter sig utredningens förslag om ökade möjligheter att tillföra skog till små skogsfastigheter som inte ger ägaren något större tillskott. En liberalisering av denna bestämmelse enligt utredningens för- slag skulle på ett olyckligt sätt motverka rationellt skogsbruk utan att några fördelar kan vinnas.

1 enkla ärenden bör det enligt utredningen inte vara nödvändigt att inhämta yttrande från ortsombudet. Länsstyrelsen instämmer i detta.

2.4.20 Eksjö kommun: Utredningen föreslår att förvärvstillstånd får vägras om det är av allmänt intresse att egendomen tas i anspråk för jordbrukets eller skogsbrukets rationalisering. Kommunen tillstyrker utredningens för- slag. Utredningen föreslär emellertid också att om det inte finns något allmänt intresse av rationalisering bör det inte heller vara nödvändigt att utreda om det eventuellt finns andra intressenter av förvärvsegendomen eller att inhämta yttrande från lantbruksnämndens ortsombud. Enligt kom- munens uppfattning bör dock en sådan utredning göras och ortsombudets yttrande inhämtas. inte minst för att bedöma huruvida ett allmänt behov av rationalisering i det berörda området verkligen föreligger.

2.4.2] Torsby kommun: Förslaget innebär att förvärvstillstånd får vägras endast om det är av allmänt intresse att egendomen tas i anspråk för rationalisering. Detta bör enligt kommittén innebära att det blir lättare för enskilda personer att få tillstånd att förvärva mindre jordbruksfastigheter för deltids— och fritidsjordbruk och skogsbruksfastigheter.

Kommunen anser att skrivningen får anses täcka det behov från allmän synpunkt. som kan ställas då det gäller rationalisering.

2.4.22 Ljusdals kommun: Förvärvstillstånd får idag vägras av rationalise- ringsskäl. Föreslagen ändring att endast allmänna intressen utgör skäl. stämmer väl med den landsbygdsutveckling som kommunen önskar.

2.4.23 Bräcke kommun: Utredningen föreslår en uppmjukning av gällande lagstiftning & 4 som innebär att förvärv får vägras om det är av allmänt intresse att egendomen tas i anspråk för jordbrukets eller skogsbrukets rationalisering. Tidigare var detta ett tvång. Erfarenheterna av den nu gällande lagen är att ä 4 i flera fall inneburit att en rationalisering genom- förts utan att detta varit nödvändigt för att åstadkomma jord- och skogs- bruksföretag med bärkraft. Konsekvensen av detta är att möjligheten att förvärva mindre jord- och skogsbruk för hel- eller deltidssysselsättning varit liten. Detta har hämmat utvecklingen i glesbygden.

2.4.24 Lantbrukarnas riksförbund: Lantbrukarnas riksförbund vill starkt invända mot utredningens förslag att ändra inledningen till paragrafen från "Förvärvstillstånd skall vägras” till ”Förvärvstillstånd får vägras". Ut- redningens förslag medför att de preciserade förvärvshindren försvagas. Det kan över huvud taget ifrågasättas om det finns anledning att ange förvärvshinder med den lagtekniska konstruktion som nu föreslås. Lant- brukarnas riksförbund tinner inget motiv till den föreslagna förändringen. Förvärvsprövning måste enligt Lantbrukarnas riksförbunds uppfattning grundas på obligatoriska avslagsgrunder. Detta är en rättssäkerhetsfråga. Lantbrukarnas riksförbund instämmer i utredningens överväganden om

• Sida 121
•  Original

rationaliseringsbestämmelsen. Det bör dock understrykas att behovet av markkomplettering växlar beroende på om ett lantbruksföretag befinner sig under uppbyggnad eller om behov finns av att ytterligare komplettera företaget. Behovet av strukturåtgärder för att förbättra arronderingen kvarstår i stora delar av landet i såväl skogsbruket som jordbruket. Lant- brukarnas riksförbund vill betona att en viss fortsatt strukturrationalise- ring är nödvändig. Liksom hittills är det angeläget att främja familjelant- brukets utveckling av en rationelljordbruksproduktion.

Tillämpningen av den föreslagna rationaliseringsbestämmelsen innebär en avvägning mellan olika intressen. Utredningens förslag om att förvärvs- hinder endast skall kunna uppställas om det är angeläget ur allmän syn- punkt inger osäkerhet om tillämpningen. Enligt Lantbrukarnas riksför- bunds uppfattning är förvärvarens avsikt med förvärvet väsentlig för att kunna bedöma om brukande- och bosättningskrav uppfylls. Meddelade förvärvshinder måste vara väl motiverade. Lantbrukarnas riksförbund delar uppfattningen att rationaliseringsbestämmelsen skall kunna tillämpas vid prövning av förvärv av arrenderad mark som är av väsentlig betydelse för det företag där marken ingår som sidoarrende.

Det är enligt Lantbrukarnas riksförbunds uppfattning angeläget att un- derlätta för fysiska personer att förvärva skogsfastigheter bl.a. för att bättre tillvarata skogen som underlag för sysselsättning. Det är emellertid också angeläget att främja olika slag av kombinationer jord/skog/annan verksamhet. Rationaliseringsbestämmelsen måste enligt Lantbrukarnas riksförbunds uppfattning ha som ett viktigt syfte att tillgodose behovet av att förstärka enskilda lantbruksföretag med skogsmark. Härigenom kan lantbruksföretagen långsiktigt bestå och få ett förbättrat försörjningsunder- lag. Särskilt skogsfastigheter där bostad saknas, bör i första hand utnyttjas som marktillskott till närbelägna aktiva lantbruksföretag. Enligt Lantbru- karnas riksförbunds uppfattning är behovet av att komplettera lantbruks- företag med skogsmark av mycket stor regionalpolitisk betydelse för att bibehålla bofast befolkning i mellan- och skogsbygder. Betydelsen av detta är även klan uttalad av bl. a. glesbygdsdelegationen och riksdagen.

2.4.25 Svenska cellulosa- och pappersbruksföreningen: Utredningen före- slår att förvärvstillstånd, på grund av att fastigheten behövs för jordbru- kets eller skogsbrukets rationalisering, fär vägras endast om det är av allmänt intresse att egendomen tas i anspråk för att förbättra arrondering- en. Vi anser att den liberalisering av jordförvärvslagen som detta innebär är positiv. I sammanhanget vill vi dock påpeka att det är av allmänt intresse att öka omsättningen på skogsfastigheter och att därför en överlå- telse i sig skall ses som något positivt. Som vi ser det är på skogsbrukets område behov av omarrondering det enda sakligt motiverade skälet att vägra förvärvstillstånd. Fortfarande finns nämligen områden i landet där ägofigurerna är så olämpligt utformade att de motverkar ett aktivt och rationellt skogsbruk.

2.4.26 Svenska sparbanksföreningen: l nuvarande lag gäller att förvärvstill- stånd skall vägras om egendomen behövs för jordbrukets eller skogsbru- kets rationalisering. I den föreslagna lydelsen får tillstånd vägras om det är av allmänt intresse att egendomen tas i anspråk för jordbrukets eller skogsbrukets rationalisering. Båda formuleringarna ger utrymme för skilda tolkningar. I allmänhet har nuvarande lag givits den tolkningen att. då någon grannfastighet anmält förvärvsintresse. det ansetts att egendomen behövts för rationalisering. Detta borde dock inte vara någon given tolkning.

• Sida 122
•  Original

Vad som i den nya lydelsen skall avses med "allmänt intresse" har i betänkandet inte utvecklats särskilt utförligt. Risken är att det här blir mer en politisk bedömning än en sakligt grundad uppskattning av hur tillgänglig mark bäst kan utnyttjas.

Sparbanksföreningen anser att den föreslagna bestämmelsen bör ge ut- rymme för en tillämpning enligt följande. Mindre lantbruk bör i ökad utsträckning få förbli självständiga enheter och bör tämligen fritt kunna få förvärvas av personer som är beredda att bosätta sig på fastigheten. Små fastigheter, som saknar betydelse ur rationaliseringssynpunkt. bör också få förvärvas för fritidsändamål. Någon prisprövning behövs inte i dessa fall. Ambitionen att bygga upp rationella företag. som ger en familj heltids- arbete. måste vägas mot intresset att upprätthålla ett befolkningsunderlag. som är tillräckligt för att behålla bygden levande. Otvivelaktigt finns ett starkt intresse hos många att ha en egen fastighet för husbehovsodling och deltidsarbete. Så långt möjligt bör detta tillgodoses. l åtskilliga fall bör lantbruksnämnderna vid behandlingen av sådana förvärvsärenden kunna diskutera markbyten eller frivilligt avstående av mark. som kan bli ett bra tillskott till en grannfastighet. Strukturförbättring betyder inte enbart stör- re fastigheter utan kan uppnås också genom bättre arrondering.

2.4.27 Sveriges allmänna hypoteksbank: Vad härefter gäller förvärvshinder i de fall fastigheten behövs för jordbrukets eller skogsbrukets rationalise- ring, delar Hypoteksbanken utredningens uppfattning, att behovet av en fortsatt strukturrationalisering — med hänsyn till utvecklingen inom jord- bruket — nu är mindre än tidigare. Hypoteksbanken anser emellertid att man bör kunna gå längre än utredningsförslaget genom att man helt slopar prövningen av förvärv på grund av rationaliseringsskäl. En sådan förenk- ling borde vara till fördel utan att samtidigt medföra några uppenbara nackdelar.

2.4.28 Familjejurdbrukarnas riksförbund: Vi tycker det är mycket positivt att utredningen föreslår en lättnad ijordförvärvslagen så att det blir lättare att köpa deltidsjordbruk och mindre jordbruk. Detta har vi inom vårt förbund kämpat för länge.

2.4.29 Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund: Utredningens förslag tillstyrkes som huvudprincip. men kan delvis få mycket negativa konsekvenser för det kyrkliga jordbrukets vidkommande i det att grunden för det sedan l972 ambitiöst bedrivna strukturrationaliseringsarbetet av den kyrkliga jorden i väsentliga delar förändras när det gäller samarbetet pastorat — stiftsnämnd — lantbruksnämnd. Enligt gällande regler skall en rullande femårsplan upprättas för det kyrkliga fastighetsinnehavet i varje stift, där respektive fastighets förutsättningar ekonomiskt skall bedömas i ett längre perspektiv. Planen utgör ett aktivt instrument i dialogen mellan förvaltare och tillsynsmyndighet och har exempelvis inom Lunds stift utgjort en väsentlig förutsättning för tillskapandet av rationella lönsamma jordbruksenheter där. Åtskilligt kvarstår dock att göra också inom detta stift med sina ofta myckctjordbruksstarka regioner. Bortfaller rationalise- ringskraven — eller begränsas dessa — kommer rationaliseringsarbetet att försämras, när motiv inte längre kan anföras till stöd för angelägna åtgär- der i en diskussion med jordens förvaltare. Den undersökning som f.n. pågår i kyrkofondsstyrelsens regi angående ärende i den kyrkliga egendomens ekonomi torde komma att resultera i förändringar av den kyrkliga finansförmögenheten. Förmögenhetsmassans ensidiga tyngdpunkt ijord och skog har tidigare påpekats av finansiell

• Sida 123
•  Original

extern expertis — ett förhållande från vilket inte kan bortses i samman- hanget.

Genom en mer flexibel finansförvaltning kan exempelvis jordbruksfas- tigheter då komma att försäljas och hamna i fysiska personers ägo. Mot detta finns inget principiellt att invända.

2.4.30 Sveriges jordbruksarrendatorers förbund: Utredningen föreslår att "förvärvstillstånd får vägras om det är av allmänt intresse att egendomen tas i anspråk förjordbruket eller skogsbrukets rationalisering”. Stor del av denna strukturrationalisering i jordbruket har i praktiken skett genom sidoarrende. Skulle lagstiftningen ändras så att de fastigheter som idag brukas som sidoarrende får försäljas utan restriktioner så finns det risk att man slår sönder en redan bra struktur. SJA anser att förvärvstillstånd skull vägras om fastigheten behövs för att förstärka andra fastigheter.

2.4.3] Sveriges jordägareförbund: Förbundet delar utredningens uppfatt- ning. att intresset från samhällets sida att styra jordbrukets rationalisering ej längre är lika framträdande. Förbundet anser emellertid. att man nu skulle kunna helt slopa möjligheterna att pröva förvärv av rationalise- ringsskäl. En sådan förenkling vore en stor fördel utan att medföra några påtagliga nackdelar.

Förbundet kan inte dela utredningens uppfattning, att det skulle vara ur allmän synpunkt angeläget att i Götalands och Svealands slättbygder ingri- pa från samhällets sida för att styra rationaliseringen inom jordbruket. Inte heller kan detta vara motiverat i fråga om arrenderad mark. Det är en orimlig tanke. att en myndighet bättre kan bedöma hur ett rationellt företag skall utvecklas än parterna själva genom fria överenskommelser på fastig- hetsmarknaden. Marknaden fungerar normalt så, att den som kan göra bäst bruk av den salubjudna egendomen också är beredd att betala högst och på så sätt också faktiskt blir ägare av den salubjudna egendomen.

2.4.32 Sveriges skogsägareföreningars riksförbund: 1 punkt ] anges att förvärvstillstånd får vägras om det är av allmänt intresse att egendomen tas i anspråk för rationaliseringsändamål. Betänkandet ger en mycket ofullständig beskrivning av innebörden av begreppet "allmänt intresse", särskilt när det gäller skogsmark. 1 avsaknad av en precisering av innebör- den föreslår SSR att man i stället använder lydelsen i nuvarande punkt 3.

2.4.33 Sågverkens råvaruförening: Lagförslaget föreslår att förvärvstill- ståndfår vägras. inte skall vägras som nu gäller ijordförvärvslagen. om det är av allmänt intresse att egendomen tas i anspråk för jordbrukets eller skogsbrukets rationalisering. och inte som i nuvarande jordförvärvslag, om egendomen behövs förjordbrukets eller skogsbrukets rationalisering. 1 nuvarande tillämpning av jordförvärvslagen används avslagsgrunden "ra- tionaliseringsförvärv" emellanåt alltför frekvent enligt vår uppfattning. Råvaruföreningen anser att den föreslagna, nya skrivningen är bättre.

2.4.34 Svenska kyrkans centralstyrelse: Utredningens förslag tillstyrkes som huvudprincip. men kan delvis få mycket negativa konsekvenser för det kyrkligajordbrukets vidkommande i det att grunden för det sedan 1972 ambitiöst bedrivna strukturrationaliseringsarbetet av den kyrkliga jorden i väsentliga delar förändras när det gäller samarbetet pastorat — stiftsnämnd — lantbruksnämnd. Enligt gällande regler skall en rullande femårsplan upprättas för det kyrkliga fastighetsinnehavet i varje stift. där resp. fastig-

• Sida 124
•  Original

hets förutsättningar ekonomiskt skall bedömas i ett längre perspektiv. Planen utgör ett aktivt instrument i dialogen mellan förvaltare och tillsyns- myndighet och har exempelvis inom Lunds stift utgjort en väsentlig förut— sättning för tillskapandct av rationella lönsamma jordbruksenheter där. Ätskilligt kvarstår dock att göra också inom detta stift med sina ofta mycketjordbruksstarka regioner. Bortfaller rationaliseringskraven — eller i vart fall avsevärt begränsas — ser centralstyrelsen svårigheter att på ett meningsfullt sätt driva rationaliseringsarbetet vidare, när motiven därför inte längre kan anföras till stöd för angelägna åtgärder i en diskussion med jordens förvaltare. Den anpassning av lagens tillämpning beroende på jordbruksnäringens förutsättningar inom olika delar av landet som utred- ningen föreslår, måste därför enligt centralstyrelsens mening starkare mar- keras.

Den undersökning som f.n. pågår i kyrkofondsstyrelsens regi angående den kyrkliga egendomens ekonomi kan komma att resultera i förändringar av den kyrkliga finansförmögenheten. Förmögenhetsmassans ensidiga tyngdpunkt ijord och skog har tidigare påpekats av finansiell extern expertis — ett förhållande från vilket inte kan bortses i sammanhanget.

Genom en mer flexibel finansförvaltning kan exempelvis jordbruksfas- tigheter då komma att försäljas och hamna i fysiska personers ägo. Mot detta finns inget principiellt att invända.

Centralstyrelsen vill emellertid bestämt understryka vikten av att en sådan utveckling parallellt följs av en förändring av de hittillsvarande kompensationsmarksreglerna, så att varje försäljning av kyrklig jord över hela landet får räknas kyrkan som helhet tillgodo vid exempelvis förvärv av större skogsinnehav.

2.5 Träförädlande företags förvärv

2.5.1 Näringsfrihetsombudsmannen: Det företräde som vid tillståndsgiv- ning skall ges en på orten bedriven skogsindustri (5 &) kan ha en hämman- de effekt på den allmänna effektiviteten inom skogsindustrin som sådan. Av förslaget att döma kan exempelvis den situationen uppstå, att en på en angränsande ort belägen skogsindustri ej får möjlighet att inköpa skogsfas- tigheter på den ifrågavarande orten, även om det företaget har större förutsättningar att uppfylla de regionalpolitiska önskemålen om ökad sys- selsättning inom glesbygden. Enligt NOS uppfattning bör ansökan från sådant företag kunna beaktas vid tillståndsgivningen. Man skulle därmed tillgodose sysselsättningsintresset i ett något vidare perspektiv än utred- ningen tänkt sig. Samtidigt skulle även effektivitetskraven bättre tillgo— doses.

2.5.2 Lantbruksstyrelsen: Utredningens förslag innebär att mindre träför- ädlande företag av typen bygdesågar skall prioriteras framför sådana före- tag som inte har sin industriella verksamhet på onen vid tillämpningen av 5 å andra stycket. För den praktiska tillämpningen av lagen betyder detta att en bygdesåg i prioriteringshänseende i det närmaste jämställs med en aktiv jordbrukare som vill komplettera sitt företag med skogsmark. Före- ligger konkurrens mellan en bygdesåg och en aktiv jordbrukare bör förvär- vets betydelse för sysselsättningen i orten på längre sikt vara avgörande. En sådan prövning kan leda till att en bygdesåg får avslag på en förvärvs- ansökan till förmån för någon enskild person lika väl som att en enskild person får avslag till förmån för en bygdesåg. Ändringen avses alltså ligga i linje med de regionalpolitiska ambitioner som uttrycks i portalparagrafen.

• Sida 125
•  Original

1 den allmänna debatten kring utredningens förslag har farhågor ut— tryckts föratt små bygdesågverk skulle förvärva stora arealer skogsmark. Aktierna i sådana bolag skulle sedan kunna komma att utan prövning köpas tipp av storskogsbruket eller av spekulationsintressen. Sådana köp sker utan prövning enligt jordförvärvslagen. Den sannolika utvecklingen, om utredningens förslag realiseras. är dock enligt styrelsens mening svår- bedömd. Enligt styrelsens erfarenhet är intresset från bygdesågarna kon- centrerat till fastigheter med god tillgång på avverkningsmogen skog. De ekonomiska möjligheterna för bygdesågarna att köpa stora arealer skog torde vara begränsade. För den händelse det anses angeläget att kunna pröva även försäljning av aktier i bygdesågar som äger skogsfastigheter vill styrelsen erinra om att i lagen (1975: 1132) om förvärv av hyresfastighet m.m. finns en konstruktion som ger möjlighet att pröva vissa aktieförvärv. En motsvarande lösning torde kunna konstrueras även i detta fall om behov framdeles skulle anses föreligga. Styrelsen biträder därför utred- ningens förslag till ändring av 5 å andra stycket.

2.5.3 Skogsstyrelsen: Skogsstyrelsen biträder utredningens uppfattning att tillstånd tilljuridisk person som bedriver skogsindustriell verksamhet skall kunna vägras till förmån för mindre företag som bedriver skogsindustriell verksamhet på orten som har betydelse för sysselsättningen där. Dessa företag har ofta stor betydelse för både bosättning och service och det är därför angeläget att de ges utvecklingsmöjligheter. Viss egen råvarutill- gång ger företaget ökad stabilitet och ger större möjligheter till en jämn sysselsättning. Det träförädlande företagets förvärv ger också vissa garan- tier för att i varje fall en viss del av råvaran förädlas på onen. En följd av bestämmelsen blir också att det över huvud taget blir lättare för juridiska personer som driver företag som omfattas av bestämmelsen att förvärva skogsmark som behövs för deras verksamhet. Detta kan, i kombination med slopad prisprövning och ändring av rationaliseringsbe- stämmelserna. innebära att den som redan äger ett lantbruksföretag har små möjligheter att göra tillskottsförvärv. Ett tillskottsförvärv kan i det enskilda fallet ha stor betydelse för en enskild brukares sysselsättning och försörjning och därmed kanske även för möjligheterna att bo kvar i områ- det. Det borde därför enligt Skogsstyrelsens uppfattning alltid finnas möj- lighet att avslå förvärv till förmån för en aktiv brukare som tidigare äger en utvecklingsbar eller begränsat utvecklingsbar enhet. Detta hindrar givetvis inte att ortsanknutna träförädlande företag prioriteras före icke ortsan- knutna sådana företag.

2.5.4 Statens industriverk: Statens industriverk konstaterar att skogslänen tillhör de regionalpolitiska stödområdena. Jordbruks- och skogsbruksföre- tag tillhör emellertid inte målgrupperna för det regionalpolitiska stöd som Statens industriverk administrerar. Regionalpolitiskt har jordbruket och skogsbruket en betydande roll som leverantör av råvaror till förädlingsin- dustrier inom stödområdet. Dessa, t.ex. mejerier, slakterier, sågverk och massaindustrier. kan erhålla regionalpolitiskt stöd i olika former. Av särskilt intresse för såväl regionalpolitik som industripolitik är utred- ningens förslag om visst företräde för träförädlande företag vid förvärv av skogsmark. Statens industriverk vill framhålla de särskilda svårigheter som många inlandssågverk har med råvaruförsörjningen. Till viss del kan möjligheten att förvärva närbelägen produktiv skogsmark på fördelaktiga villkor avhjälpa problemen. Statens industriverk har i olika sammanhang framhållit inlandssågarnas roll som skapare av lokal sysselsättning. ] många fall har emellertid verk-

Prop.l986/87:122

• Sida 126
•  Original

samheternas lönsamhet varit svag bl.a. beroende på att sågverken saknat egen skogsmark som kunnat utnyttjas i säsong- och konjunkturutjämnande syften. Under perioder av råvarubrist eller hög prisnivå på råvara har inlandssågarna haft svårt att konkurrera med storföretag som har starkare finansiell bas.

Sammanfattningsvis finner Statens industriverk de av utredningen före- slagna ändringarna ijordft'årvärvslagen och skötsellagen väl underbyggda.

Statens industriverk tillstyrker utredningens förslag mot bakgrund av bedömningen att de som helhet stärker jordbrukets och skogsbrukets möjligheter att direkt och indirekt skapa sysselsättning i utsatta landsdelar.

2.5.5 Domänverket: Domänverket anser attjuridiska personer, som bedri- ver skogsindustriell verksamhet, generellt bör få en stärkt ställning vid förvärv av skogsmark. Bosatta på orten eller till orten lokaliserade skogs- industriella företag bör inte äga företräde. Det avsnitt i lagtexten som favoriserar deSsa förvärvare bör därför utgå. Domänverket vill framhålla att en förstärkning av underlaget för en på orten etablerad Skogsförvaltning ger positiva sysselsättningseffekter likvärdiga med de som uppnås genom att stödja ett lokalt företag.

2.5.6 Hovrätten för övre Norrland: Utredningen har pekat på problemet med aktiebolag vid försäljning av företaget. Det kan finnas en risk att verksamheten avvecklas om en mindre såg på en ort köps upp av ett större företag som driver sin verksamhet i aktiebolagsform. Detta framför allt i en tid då det råder virkesbrist och virkeskonkurrens och stora bolag genom sådana köp kan vilja utöka sitt skogsinnehav. Det har vidare visat sig att mindre sågverksföretag vid högkonjunktur gärna sätter in pengar i förvärv av skogsfastigheter för att slippa beskatt- ning. Detta medför i sin tur en hård konkurrens för den enskilde fastighets- ägaren. eftersom priserna på skogsmark därigenom riskerar att trissas upp utom räckhåll för honom. Dessa och liknande problem har enligt hovrättens mening inte blivit tillräckligt analyserade. Det kan därför ifrågasättas om inte lagändringen i denna paragraf bör anstå tills vidare.

2.5.7 Luleå tingsrätt tillstyrker utredningens förslag.

2.5.8 Länsstyrelsen i Östergötlands län: Länsstyrelsen tillstyrker förslaget att träförädlande företag på orten får företräde framför andra företag som bedriver skogsindustriell verksamhet.

2.5.9 Länsstyrelsen i Kalmar län: En ändring föreslås av 5 5 2 st så tillvida att vid förvärv av skogsmark skall. när det gäller juridiska personer, träförädlande företag ha företräde framför andra juridiska personer och dessutom företag på "orten” framför andra företag. Denna förändring motiveras av intresset att främja sysselsättningen på ”orten”. Även i detta fall är begreppet "ort” oklart. Länsstyrelsen anser att förslaget kommer att få marginell betydelse för att öka virkesutbudet i Kalmar län. Länssty- relsen anser vidare att lagen borde tillförsäkra fysiska personer en generell företrädesrätt framför juridiska personer när det gäller förvärv av skogs- fastigheter. Detta skulle ge en bättre garanti för att arbetstillfällen kan bibehållas lokalt och att ett samband finns mellan boende och brukande.

2.5.10 Länsstyrelsen i Gotlands län: Den föreslagna ändringen av & 5 till— styrkes. Länsstyrelsen ifrågasätter liksom lantbruksnämnden varför en

• Sida 127
•  Original

fysisk person som bedriver skogsindustriell verksamhet vid förvärvspröv- ningen skall bedömas hårdare än motsvarandejuridisk person.

2.5.1] Länsstyrelsen i Blekinge län: [ förslaget till ny jordförvärvslag 5 & föreslås ett tillägg som innebär att vissa träförädlande företag, i första hand sågverk. får företräde framför andra företag som bedriver skogsindustriell verksamhet. Länsstyrelsen instämmer i detta förslag men vill särskilt understryka att de företag som skall ges företräde bör vara sådana som har väsentlig betydelse för sysselsättningen på orten och är av rcgionalekono- misk betydelse.

2.5.12 Länsstyrelsen i Hallands län: Utredningen föreslår i princip inte några ändringar beträffande reglerna för juridiska personers förvärv. Emellertid konstateras att mindre träförädlande företag, lokaliserade i glesbygden. ofta har stor betydelse för sysselsättningen på orten. och därför föreslår man möjligheter för sådana företag att få förvärvstillstånd framför andrajuridiska personer. Ändringen underlättar regionalpolitiskt hänsynstagande. 1 de fall det är av allmänt intresse att egendomen tas i anspråk för rationalisering kommer dessa intressen att i första hand beaktas. Att därefter kunna ge den nu nämnda köparekategorin företräde framför andra juridiska personer torde vara till fördel för bevarande av en levande landsbygd. Länsstyrelsen delar därför utredningens uppfattning, attjuridiska perso- ner som driver mindre träförädlande företag med anknytning till orten bör ges företräde framför annan juridisk person. Länsstyrelsen utgår från att förslaget inte innebär någon ändring av fysisk persons företräde vid för- varv.

2.5.13 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Länsstyrelsen har ingen invändning mot tillägget i 5 paragrafen andra stycket. som stärker lagens regionalpoli- tiska inriktning genom att stödja skogsindustriell verksamhet på orten.

2.5.14 Länsstyrelsen i Värmlands län: Länsstyrelsen ser helst attjuridiska personers andel av markinnehavct i länet inte avsevärt ökas, i vart fall inte inom de områden där denna ägarkategori redan är dominerande. Det finns dock mycket som talar för att de mindre träförädlande företa- gen skall ges ökade möjligheter att bygga tipp en egen råvarubas i anslut- ning till den ort där verksamheten bedrivs. Länsstyrelsen tillstyrker försla- get.

2.5.15 Länsstyrelsen i Örebro län: Genom ett tillägg till Så 2 stycket föreslås att den företrädesrätt för vissajuridiska personer, som nu finns för skogsbrukare bosatta på orten. får gälla även den. ”som redan bedriver skogsindustriell verksamhet på orten av betydelse för sysselsättningen där". Länsstyrelsen anser inte att en företrädesrätt för denna nya kategori är befogad. Fallen torde bli ganska sällsynta och det är tveksamt om företrädesrätten leder till ökad sysselsättning i orten. Bestämmelsen kan inte heller få till effekt ett rationellare skogsbruk. Länsstyrelsen avstyrker att tillägget införs.

2.5.16 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Juridiska personer i allmänhet erhåller. enligt utredningen, inte några ytterligare förutsättningar att för- värva mark utöver vad som gäller idag. Den ändring som utredningen föreslår innebär att lokala träförädlande företag skall ha företräde framför andra juridiska personer vid förvärv av skogsmark. Motivet för bestäm-

• Sida 128
•  Original

melsen är att dessa lokala företag genom sin lokalisering i glesbygd kan ha stor betydelse för sysselsättningen på orten. Förslaget torde innebära att lokala träförädlande företagjämställs med i bygden verksamma lantbruka- re vad gäller förvärv av skogsfastigheter. Vid prövning i ett visst ärende bör avgörande vikt fästas vid vilken förvärvare som bäst främjar ortens sysselsättning.

2.5.17 Länsstyrelsen i Jämtlands län: Juridisk person som bedn'ver skogs- industriell verksamhet på orten samt fysisk person bosatt på orten jäm- ställs i det nya lagförslaget. Åtskilliga mindre träförädlande företag, i första hand sågverk, har ofta stor betydelse för sysselsättningen på orten såväl i den direkta förädlingen som i verksamheter i anslutning härtill. Länsstyrelsen ser det därför som angeläget att dessa företag kan överleva och utvecklas vidare. De är också av stor betydelse för allmän service och bosättning i orten. Det kan därför vara angeläget att de har ett visst eget skogsinnehav som underlag och stabilitet för verksamheten. Denna del borde dock i första hand förvärvas från övriga icke ortsanknutnajuridiska personer samt i vissa fall också från dödsbon och utbor under förutsättning att bestämmelserna för dessa skärps så att fastighetsomsättningen ökar. Länsstyrelsen ser det samtidigt som direkt olämpligt att det icke ortsanknutna storskogsbruket utökar sitt totala skogsinnehav i länet. Länsstyrelsen anser att möjlighet bör finnas att prioritera fysisk person, bosatt på orten och för sin sysselsättning beroende av ytterligare skogs- mark före ortsanknutna företag. En avvägning från regionalpolitiska ut- gångspunkter bör ske i varje enskilt fall. I enlighet med vad länsstyrelsen tidigare anfört i skrivelse till regeringen finner länsstyrelsen det helt riktigt att lokala träförädlande företag prioriteras före icke ortsanknutna sådana. Även för ortsanknutna förädlingsföretag bör viss stabilitet och långsikti- ga överlevnadsmöjligheter vara en förutsättning för att få förvärva skogs- mark. Aktiebolagsformen medför ju bl.a. att företaget inklusive befintlig skogsmark kan överlåtas titan prövning enligtjordförvärvslagen. Åtskilliga exempel finns på sådana mindre företag som köpts upp av större icke ortsanknutna företag och där den lokala förädlingsdelen av- vecklats. I andra fall har bara förädlingsdelen lagts ner och skogen behål- lits utan anknytning till någon form av verksamhet. dock fortfarande ägd i aktiebolagsform. Sistnämnda exempel kan ofta jämställas med övrigt ut- boägande. Det borde därför utredas om det inte kunde tillskapas någon form av hembudsskyldighet till lantbruksnämnden vad gäller skogsmarken för de fall där den ursprungliga rörelsen upphör eller övergår i något större icke ortsanknutet företag. Möjlighet skulle då finnas att även fortsättnings— vis kunna disponera den aktuella skogsmarken för en positiv utveckling av länets skogsbruk och förädlingsindustri. ] vissa områden i länet har de juridiska personerna redan idag ett så omfattande innehav att ytterligare förvärv kan äventyra möjligheterna för fortsatt enskilt aktivt ägande. A andra sidan finns också bygder där det enskilda ägandet på sikt kanske måste vika. Länsstyrelsen vill i detta sammanhang också passa på och peka på hur Skogsvårdslagens ransoneringsbestämmelser i vissa situationer kan leda till en ytterligare utarmning av glesbygden. Storskogsbrukct har möjlighet att räkna hela sitt innehav som en brukningsenhet. Mycket stora samman- hängande områden kan då slutavverkas på en gång. Sysselsättningsunder- laget kan på grund härav drastiskt komma att minska under en hel om- loppsperiod förjust den bygden. Länsstyrelsen ifrågasätter om inte vissa begränsningar härvidlag borde kunna införas för vissa glesbygder i behöv

• Sida 129
•  Original

av sysselsättning baserad på enjämn och långsiktig slutavverkning.

2.5.18 Länsstyrelsen i Västerbottens län: Det tillägg som föreslagits i 5 & innebärande att träförädlande företag på orten får utökade möjligheter att förvärva skogsmark (företrädare framför sådana träförädlande företag som inte har sin industriella verksamhet på orten) har mött viss kritik i länet. Kritikerna är oroliga för att dessa mindre företag. som oftast drivs i aktiebolagsform. senare kan köpas upp av större företag som därigenom utökar sitt markinnehav. Utredningen har motiverat sitt förslag med att vissa mindre träföräd- lande företag — i första hand sågverken genom sin lokalisering i glesbygd — har stor betydelse för sysselsättningar i orten. De har i regel endast mindre egna arealer skogsmark och får huvudsakligen sin råvara genom köp av rotposter och leveransvirke. Företagen kan behöva utöka sitt skogsinnehav för att få bättre bas för sin verksamhet, lättare kunna över- brygga svackor i råvarotillgången och som underlag för egna skogsvår— dande arbeten.

Länsstyrelsen delar utredningens bedömning. Förhållandena i länets glesbygd är sådana att sysselsättningen på orten behöver stimuleras. För- slaget tillstyrkes.

Länsstyrelsen vill vidare föreslå att kommunernas förvärv av jord— och skogsbruksfastigheter undantas från prövning enligt jordförvärvslagen. Förslaget innebär en återgång till de regler som gällde för primärkommu- nerna enligt 1965 års jordförvärvslag.

2.5.19 Länsstyrelsen i Norrbottens län: Juridiska personers möjlighet att få förvärvstillstånd ändras i stort sett inte enligt utredningens förslag. Utre- daren föreslår dock ett tillägg som innebär att träförädlande företag med verksamhet på orten skall ha ett visst företräde före andra juridiska perso- ner eller sådana företag utan industriell verksamhet på orten. Förslaget stärker den regionalpolitiska aspekten och tillstyrks av länsstyrelsen.

2.5.20 Eksjö kommun: Eksjö kommun har ett förhållandevis stort antal sågverk. Kommunen ställer sig ändock mycket tveksam till utredningens förslag. Dels kan enskilda jord- och skogsbrukare förväntas få ett större behov av tillskottsmark i form av skog, med hänsyn till minskade åker- arealer, dels kan äganderätten till den mark på vilken skog produceras inte vara det avgörande för att trygga råvaruförsörjningen för den lokala skogs- industrin. Det viktiga i sammanhanget är i stället att skogsegendomen förvaltas och sköts på ett ändamålsenligt sätt oavsett vem som äger mar- ken. Möjlighet till sysselsättning i skogsbruket kan däremot vara av stor betydelse för den som bedriver ett kombinerat jord- och skogsbruksföre- tag. Dessutom vill kommunen påtala det förhållandet att lokala företag som förvärvat skogsmark givetvis i sin tur kan köpas upp av annat bolag, varvid den lokala förankringen inte längre kvarstår. [ den mån lokala företag förvärvar skogsmark kan också intresset från andra större skogsbolag att förvärva dessa mindre bolag komma att öka. Härvid ökar också risken att verksamheten på orten avvecklas.

2.5.21 Tingsryds kommun: Tingsryds kommun har i sitt antagna handlings- program för jordförvärvsfrågor uttalat att kommunen ej har som målsätt- ning att medverka till att tillskapa ytterligare mark som ägs av juridiska personer. dvs bolag, domänverket och/eller stiftet/kyrkan. Kommunen anser att det inom vissa områden istället kan finnas motiv för att överföra

• Sida 130
•  Original

sådan mark i privat ägo för att främja bosättningar på landsbygden och uppbyggnad av bärkraftiga jord- och skogsbruksföretag som drivs såsom familjeföretag.

Tingsryds kommun motsätter sig därför det av utredningen aviserade förslaget att träförädlande företag -— främst sågverk — skall ges förtur när förvärv skall beviljas. l landsbygdsområden med arealmässigt relativt liten fastighetsstruktur. såsom fallet är bl.a. i Tingsryds kommun. börjuridiska personer inte ges tillfälle att konkurrera med behovet av ny eller komplet- terande mark för hel- eller deltidslantbruksförctag som drivs i enskild och privat regi. 'l"illförseln av skogsmark till de träförädlande företagen har inte någon avgörande betydelse för deras sysselsättning och utgör ej heller någon långsiktig lösning på råvaruförsörjningen till skogsindustrin. För- värv som innebär nyetablering av träförädlande företag bör således ej tillåtas. Om sågverksföretag dock har behov av att köpa skogsmark bör detta lämpligen ske genom förvärv av större sammanhängande skiften som redan tidigare kommit i bolags och/eller allmän ägo.

2.5.22 Dals-Eds kommun: Kommunens målsättning är att istället för att ge juridiska personer ett ökat ägande. så bör i vissa fall bolagsägd mark överföras i privat ägo för att förstärka jord— och skogsbruksföretag. som drivs som familjeföretag. Därjämte framförs risken för glesbygdskommunerna att mista skatteun- derlag från sågverksföretagare som icke blir bosatta i bygden.

2.5.23 Torsby kommun: Kommitténs förslag att vissa träförädlande före- tag — sågverk — får företräde framför andra företag (juridiska personer). som bedriver skogsindustriell verksamhet, tillstyrkes. Kommunen instäm- mcri kommitténs synpunkt att dessa mindre företag genom sin lokalisering i glesbygd har stor betydelse för sysselsättningen på orten. En egen råvaru- bas har stor betydelse för enjämnare virkestillförsel till respektive företag.

2.5.24 Ljusdals kommun: Juridisk person får lämnas förvärvstillstånd un- der vissa förutsättningar. Den som bedriver skogsindustriell verksamhet på orten av betydelse för sysselsättningen där, får förvärva mark. Nämnda tillägg i lagen bör utgå. Av regionalpolitiska skäl bör kommu- nen få avgöra prövningen enligt denna paragraf. ty kommunen känner bäst situationen. Virkesföretagare på orten bör stödjas. men ej genom ev. markförvärv . Sambruksföreningslagen. som ger möjlighet för brukande fysiska perso- ner att bilda enjuridisk enhet, bör utvecklas och nyttjas.

2.5.25 Bräcke kommun: Bräcke kommun ser med tillfredsställelse att ut- redningen föreslår att lokala träförädlande företag ska ha visst företräde framför andra juridiska personer vid förvärv av skogsmark. l Bräcke kommun utgör träförädling en viktig del av näringslivet och det är angelä- get att dessa företag ges alla förutsättningar för att kunna leva vidare och utvecklas. Förändringen måste dock kompletteras med en hembudsskyldighet som motverkar (storbolagens) uppköp av mindre träförädlande företag. utan en sådan garanti kan paragrafen på sikt innebära en olycklig obalans mellan olika ägarkategorier och detta utan att orten där överlåtelsen skett erhållit några positiva effekter.

2.5.26 Pajala kommun: Ändringen, som i princip innebär att träförädlande företag på orten får företräde framför andrajuridiska personer vid förvärv

• Sida 131
•  Original

av skogsmark, välkomnas. Det är viktigt att dessa företag i görligaste mån kan säkra sin råvartitillgång.

2.5.27 Landstingsförbundet: För att stödja sysselsättningen föreslås att den som redan bedriver skogsindustriell verksamhet på orten skall ha företräde till förvärv framför annan juridisk person som bedriver sådan verksamhet. Även om förslaget betyder en utvidgning av juridiska perso— ners förvi'irvsmöjligheter genom att en fysisk person, som genom nu gällan- de lag har företräde. får konkurrens av t. ex. en mindre skogsindustri på orten. anser styrelsen förslaget motiverat som ett sätt att ytterligare priori- tera sysselsättningsaspekten.

2.5.28 Lantbrukarnas riksförbund: Lantbrukarnas riksförbund kan inte acceptera den föreslagna lydelsen av 5 5. För att möjliggöra en förenkling av prisprövningen — -— — och en vidgning av kretsen fysiska personer som kan få förvärva skogsmark. krävs en inskränkning av juridiska personers förvärvsmöjligheter i förhållande till nu gällande bestämmelser. Lantbru- karnas riksförbund föreslår därför att de nuvarande andra och tredje styc- kena utgår och att ett nytt andra stycke ges följande lydelse: "Avser förvärvet huvudsakligen skogsmark och är förvärvaren fysisk person som på orten bedriver skogsindustriell verksamhet i vilken egendomens virkes- avkastning behövs, fär utan hinder av första stycket tillstånd lämnas". Både utredningsdirektiven och utredaren motiverar Iättnaderna förjuri- diska personers förvärv med behovet av ökat virkesutbud. Lantbrukarnas riksförbund ser med stor om på ambitionen att använda jordförvärvslagen som ett verktyg för att kortsiktigt påverka skogsindustrins virkesförsörj- ning. Lagens uppgift måste rimligtvis vara att långsiktigt ange samhällets riktlinjer för markförvärv. ] motivtexten uppges att den främsta avsikten med tillägget i så 5 2:a stycket är att ge lokala sågverk företräde framför annan skogsindustri vid skogsmarksförvärv på en viss on. Det bör dock understrykas att all skogs- industri "på orten" omfattas av de vidgade förvärvsmöjligheterna. Lantbrukarnas riksförbund avvisar motiven för att öka sågverkens möj- ligheter att köpa skogsmark. Ett överförande av enskilt ägd skogsmark till aktiebolag ökar givetvis inte den långsiktiga tillgången på virkesråvara. Inte heller kortsiktigt kan ökade förvärv av skogsmark annat än mycket marginellt påverka svensk sågverksindustris virkesförsörjning. Om bran- schens investeringar i alltför hög grad skulle avse inköp av skogsmark finns t.o.m. risk att angelägna anläggningsinvesteringar skulle komma att eftersättas. Lättnaderna förjuridiska personers förvärv tillsammans med den före- slagna utformningen av prisprövningen medför att enskilda personer kom- mer i ett klart underläge i förhållande till skogsindustrin. Företagens eko- nomiska resurser och skattemässiga situation kommer i allmänhet att fälla avgörandet. Lantbrukarnas riksförbund konstaterar att de föreslagna änd- ringarna allvarligt äventyrar de mål som i andra avsnitt i betänkandet ges stor vikt - landsbygdens och då särskilt glesbygdens utveckling. Beträffande aktiebolags förvärv anför utredaren bl.a.: "Utredningen är medveten om att här avsedda företag driver sin verksamhet i aktiebolags- form och att en försäljning av företaget kan ske utan ytterligare prövning enligt jordförvärvslagen. En sådan försäljning behöver dock inte leda till att verksamheten på orten avvecklas". Lantbrukarnas riksförbund vill emellertid påpeka att en sådan ”avveck— ling" ter sig högst sannolik i belysning av den historiska uppbyggnaden av svensk skogsindustris markinnehav.

lål

• Sida 132
•  Original

2.5.29 Svenska cellulosa- och pappersbruksföreningen: Av statistik framgår att under senare år har de juridiska personerna varit betydande nettosäl- jare av skogsmark. Köpare har i huvudsak varit privata skogsägare samt kyrkan och kommunerna. Eftersom den träförädlande industrin har ett mycket stort intresse av att bruka skogen aktivt. och därigenom genererar sysselsättning. är denna utveckling i huvudsak negativ. Det är därför i högsta grad ologiskt och felaktigt att genom krav på ersättningsmark förhindra träförädlande industri att köpa skogsmark. Vi vill därför bestämt avstyrka att det i en kommande jordförvärvslag kvarstår krav på kompen- sationsmark i samband med juridiska personers förvärv. Vi vill också påpeka att nuvarande kompensationsbestämmelser tillämpas på olika sätt av lantbruksnämnderna och att rättsläget därigenom blir oklart. Såvitt vi förstår saknas i utredningen ett välbehövligt klargörande av hur reglerna om ersättningsmark skall tolkas. Det lokala godtycke som detta ger upp- h0v till kan inte tillåtas fortsätta. Utredningen föreslår att lokala sågverk skall. i förvärvshänseende jäm- ställas med fysiska personer som är bosatta på orten. Vi finner det felaktigt att på detta sätt diskriminera stora skogsindustrier som måste hämta sin råvara från ett större område. Internationell konkurrenskraft förutsätter stora och rationella enheter såväl inom massa- som sågverksindustrin. Den internationella konkurrenskraften är i sin tur en förutsättning för en hög bctalningsförmåga för virket. något som i sin tur kommer skogsbruket. skogsägarna och hela samhället tillgodo. Att ensidigt gynna lokal industri i förvärvshänseende är därför oacceptabelt och kan på sikt få negativa konsekvenser för skogsnäringens utveckling. Skogsmark, växande skog och virke bör så långt möjligt få förvärvas på en fri marknad. Detta ger på sikt den mest rationella ägarstrukturen och därigenom ur allas synvinkel den bästa. Vi får när vi tar del av utredningen ett intryck av att huvudskälet för bibehållen förvärvsprövning. priskontroll m. m. beträffande skogsfastighe- ter är grundad på en omotiverad rädsla för skogsbolagens förutsättningar och ambition att förvärva mark. I sammanhanget måste därför poängteras att även om det framdeles skulle bli möjligt för träförädlande industriföre- tag att öka sitt skogsmarksinnehav torde nettoeffekten av dessa förvärv bli liten. Vi tror alltså att även om förvärvshindren för den träförädlande industrin helt tas bort så kommer den nuvarande fördelningen mellan ägarkategorierna att bestå.

2.5.30 Landsorganisationen i Sverige: LO stöder förslag som ökar träföräd- lande företags möjligheter att förvärva skogsmark. Prissättningen på skogsråvaran är liksom andra råvaror mycket fluktuerande. Så kallade köpsågverk. som köper all sin råvara. bidrar vid högkonjunkturer till att trissa tipp priset. Det vore rimligt om industrin organiserades genom olika former av integration, mellan skogsbruk och vidareförädling, och samver- kade för en mer långsiktig prisutveckling på skogsråvaran. Vare sig indu- strin eller skogsbruket är betjänta av de häftiga svängningarna i råvarupri- set. Förslaget är också positivt eftersom dessa företag ofta har en stor betydelse för sysselsättningen på orten. Det kan ifrågasättas om inte ett träförädlande företag på en glesbygdsort har en större betydelse för såväl sysselsättning som boende än ett jordbruksföretag med brukande och boende. Förädlingsförctaget bör därför ha en lika ställning som den enskil- de vid en förvärvsprövning. LO vill också ta upp Domänverkets roll. Verket tillhör inte frikretsen när det gäller prövningsskyldigheten och tillhör inte heller kretsen träför-

• Sida 133
•  Original

ädlande industri. Domänverket kan alltså inte förvärva skogsmark utan att omfattas av markbytesregcln och kan heller inte komma ifråga för undan- taget för träförädlande industri. Följden blir en passiv markpolitik för Domänverket.

LO anser att Domänverket är en aktiv skogsbrukare med positiva effek- ter för sysselsättningen och av stor betydelse för virkesförsörjningen till industrierna och inte minst för inlandssågverken. Därför bör krävas åt- minstone den ändringen, att Domänverket blirjämställt med den träföräd- lande industrin när det gäller möjligheten att förvärva skogsmark.

2.5.3] Svenska sparbanksföreningen: Utredningen föreslår att träföräd- lande företag med verksamhet på orten. vilken är av betydelse för syssel- sättningen där. skall ha företräde framför andra juridiska personer vid förvärv av skogsmark.

Det torde stå klart att bygdesågverk inte har ekonomiska resurser att köpa upp och långsiktigt inneha skogsmark av sådan betydenhet att beho- vet av inköpt råvara påverkas mer än marginellt. Förekommande skogsför- värv torde därför närmast ha karaktär av rotpostköp. Den föreslagna bestämmelsen torde bl.a. till följd härav få förhållandevis liten betydelse. Det bör i detta sammanhang framhållas att. vilket utredningen också är medveten om. ett bygdesågverks markinnehav kan köpas upp av större företag utan anknytning till bygden genom förvärv av hela sågverksföreta- get.

Sparbanksföreningen motsätter sig inte ett genomförande av det fram- lagda förslaget.

Sparbanksföreningen förutsätter i detta sammanhang en lagtillämpning så att fysisk person som är beredd att bosätta sig på fastigheten och ägna sig åt dess skötsel får företräde framför andra förvärvare.

2.5.32 Sveriges allmänna hypoteksbank: Utredningen föreslår lättnader i fråga omjuridiska personers möjligheter att förvärvajordbruks- och skogs- mark. Förslaget tar särskilt sikte på att tillgodose skogsindustrins behov av skogsråvara. Från kreditgivarsynpunkt saknar det större betydelse om juridiska eller fysiska personer ägerjordbruks- eller skogsfastigheter. Möj- ligen kan dock de föreslagna Iättnaderna för juridiska personers förvärv innebära att priserna på exempelvis skogsmark trissas upp då resursstarka skogsbolag konkurrerar om skogsmarken. Samtidigt kan då resurssvagare fysiska personer komma i underläge i förhållande till skogsindustrin.

2.5.33 Familjejordbrukarnas riksförbund: Vad gäller skogsbruken och för- tur för vissa fysiska personer är det naturligtvis bra att ett mindre och lokalt sågverksbolag kan få komma i förtur. Dock först efter det att skogsmarken ej kan slås samman med ett mindre jordbruk så att denna enhet kan få bättre ekonomiska villkor. Att låta de stora skogsbolagen få komma i förtur är något som vi skarpt motsätter oss.

2.5.34 Glesbygdsdelegationen: En grundtanke bakom utredningens förslag är att öka skogsavverkningen för att försörja skogsindustrin med råvara och därmed bidra till att stärka hela samhällsekonomin. Detta är mycket angeläget, men delegationen vill understryka att det får inte innebära att vi går mot en sektoriserad skogsindustripolitik där helhetssynen på bygder- nas utveckling går förlorad. Om inte skogen. den viktigaste resursen i dessa bygder, utnyttjas så att den i största möjliga utsträckning kommer bygderna till godo är det svårt att se htir sysselsättning och service skall kunna upprätthållas.

• Sida 134
•  Original

Förändringen av s" 5. som stärker möjligheten för på orten befintliga träförädlande företag att förvärva fastigheter, bör kompletteras med en hembudsskyldighet av aktierna för skogsinnehavet, exempelvis till lant- bruksnämnden, likartade regler som finns för hyreshusfastigheter. En så- dan komplettering skulle motverka den risk som annars föreligger för uppköp av mindre träförz'idlande företag med efterföljande verksamhets- nedläggning. Om detta inträffar kan hela syftet med att ge ortsbundna, träförädlande företag företräde förfelas. Delegationen tillstyrker den före- slagna lydelsen av & 5 under förutsättning att garantier kan ges för att en oönskad utveckling kan stoppas. Delegationen vill också understryka att det måste vara de små och ortsanknutna företagen som skall ges företräde framför de. stora bolagen. vilket också framgår av utredningens förslag. Av det delegationen anfört inledningsvis om att ge företräde till personer som bosätter sig på fastigheten framgår också att lämpade fysiska personer, som avser att bosätta sig på och aktivt bruka fastigheten. skall ges företrä- de framförjuridiska personer.

25.35 Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund: Förbundssty- relsen avstyrker utredningens förslag. En ökad möjlighet för sågverken att köpa skogsfastigheter kan snabbt bidraga till en ytterligare utglesning av vissa bygder. Genom nedläggning av jordbruket kommer möjligheten att bibehålla det öppna landskapet att ytterligare begränsas.

2.5.36 Sveriges jordbruksarrendatorers förbund: En skogsmark-s produk- tion påverkas av biologiska förutsättningar, inte av vem som efter'en försäljning blir ny ägare av marken. Att det finns vissa passiva skogsägare främst sterbhus och utbor som inte sköter sin skog är ostridigt men föresla- gen lagändring innebär inte att denna mark kommer under aktivt brukande. Att öppna dörren för juridiska personer att förvärva skog motsätter sig SJA bestämt. Den bästa garantin för att skogstillväxten kontinuerligt avverkas är att köparen är en aktiv jord- eller skogsbrukare, och inte en kapitalplacerare som lägger förmögenhetsmässiga aspekter på innehav och värdetillväxt. Den aktiva brukaren är beroende av att successivt tillvarata värdet av tillväxten ävensom av den arbetsinkomst som skogen ger. SJA anser att även arrendatorer bör ges möjligheter att köpa jord- och skogsfastigheter för att kunna få en utjämning av arbetstillgången för sig själv och anställda.

2.5.37 Sveriges jordägareförbund: Sveriges Jordägareförbund anser. att juridiska personer endast undantagsvis bör tillåtas att förvärva jordbruks- och skogsmark. Om det ändå anses böra tillåtas, kan det dock i enlighet med utredningens förslag vara lämpligt att i första hand prioritera lokala träförädlande företag.

2.5.38 Sveriges skogsägareföreningars riksförbund: SSR kan inte acceptera den föreslagna lydelsen av & 5. För att möjliggöra en förenkling av pn's- prövningen (å 4) och en vidgning av kretsen fysiska personer som kan få förvärva skogsmark, krävs en inskränkning av jun'diska personers för- värvsmöjligheter i förhållande till nu gällande bestämmelser. SSR föreslår därför att de nuvarande andra och tredje styckena utgår och att ett nytt andra stycke ges följande lydelse: "Avser förvärvet huvud- sakligen skogsmark och är förvärvaren fysisk person som på orten bedri-

• Sida 135
•  Original

ver skogsindustriell verksamhet i vilken egendomens virkesavkastning behövs, får utan hinder av första stycket tillstånd lämnas". '

Både utredningsdirektiven och utredaren motiverar Iättnaderna förjuri- diska personers förvärv med behovet av ökat virkesutbud. SSR ser med stor oro på ambitionen att använda jordförvärvslagen som ett verktyg för att kortsiktigt påverka skogsindustrins virkesförsörjning. Lagens uppgift måste rimligtvis vara att långsiktigt ange samhällets riktlinjer för mark- ägandet.

l motivtexten uppges att den främsta avsikten med tillägget i & 5 2:a ' stycket är att ge lokala sågverk företräde framför annan skogsindustri vid skogsmarksft'irvärv på en viss ort. Det bör dock understrykas att all skogs- industri "på orten" omfattas av de vidgade förvärvsmöjligheterna.

SSR anser inte motiven för sågverkens ökade behov av skogsmark (sid 68) vara vägande. Ett överförande av enskilt ägd skogsmark till aktiebolag ökar givetvis inte den långsiktiga tillgången på virkesråvara. Inte heller kortsiktigt kan ökade förvärv av skogsmark annat än mycket marginellt påverka svensk sågverksindustris virkesförsörjning. Om branschens investeringar i alltför hög grad skulle avse inköp av skogsmark finns tom risk att angelägna anläggningsinvesteringar skulle komma att eftersättas.

SSR ställer sig, som tidigare framgått av yttrandet. bakom tanken att underlätta för fysiska personer att förvärva skogsfastigheter; detta som ett led i en aktivering av landsbygdens resurser.

Lättnaderna för juridiska personers förvärv parad med den föreslagna utformningen av prisprövningen medför att enskilda personer kommer i ett uttalat underläge i förhållande till skogsindustrin. Företagens ekonomiska resurser och skattemässiga situation kommer i allmänhet att fälla avgöran- det. SSR konstaterar att de föreslagna ändringarna allvarligt äventyrar de mål som i andra avsnitt i betänkandet ges stor vikt — landsbygdens och då särskilt glesbygdens utveckling.

Betr. aktiebolags förvärv anför utredaren bl. a.: "Utredningen är med- veten om att här avsedda företag driver sin verksamhet i aktiebolagsform och att en försäljning av företaget kan ske utan ytterligare prövning enligt jordförvärvslagen. En sådan försäljning behöver (vår understrykning) dock inte leda till att verksamheten på orten avvecklas”.

SSR vill emellertid påpeka att en sådan "avveckling" ter sig högst rimlig i belysning av både den historiska och den alltjämt pågående uppbyggna- den av svensk skogsindustris markinnehav.

2.5.39 Sågverkens råvaruförening: I fjärde stycket föreslår utredaren en rangordning av de juridiska personerna. så att en på orten redan verksam skogsindustri av betydelse för sysselsättningen där prioriteras. Denna förändring anser Råvaruföreningen vara positiv.

2.5.40 Svenska kyrkans centralstyrelse: Avsnittet föranleder ingen central- styrelsens kommentar i vad avser förslaget till lagändring. Dock hänvisar centralstyrelsen till sitt under föregående avsnitt gjorda påpekande avseen- de kompcnsationsmarksreglerna vid juridiska personers förvärv av mark.

2.6 Särskilda krav på fysiska personer

2.6.1 Lantbruksstyrelsen: Utredningens förslag att 6 & ej längre skall gälla skogsbruksföretag tillstyrks av lantbruksstyrelsen. som också kan godta specialmotiveringens definition av sådana företag. Styrelsen delar också utredningens synpunkter att det inte alltid är

• Sida 136
•  Original

nödvändigt att bo på företaget för att yrkesmässigt kunna driva detta. Styrelsen vill dock framhålla att en animalieinriktad produktion kräver att brukaren är bosatt relativt nära egendomen medan en spannmålsinriktad produktion kan drivas rationellt även om brukaren bor på större avstånd från egendomen. Vad som skall avses med onen får därför bedömas med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet. Styrelsen anser dock — i likhet med utredningen — att om förvärvaren har tillräckliga yrkeskunska- per och om det är troligt att denne yrkesmässigt kommer att bruka företa- get på ett tillfredsställande sätt så skall inte det faktum att han av en eller annan anledning inte vill bo på fastigheten utgöra skäl att avslå ansökan. Styrelsen vill betona att på fastigheten befintligt bostadshus därmed inte kan betraktas som överflödigt och avstyckas. Bedömning enligt fastighets- bildningslagen måste ske ur ett mer långsiktigt perspektiv. I flertalet fall torde dessutom en bosättning utanför företaget få betraktas som en tillfällig lösning beroende på den aktuelle brukarens situation.

2.6.2 Skogsstyrelsen: Rent principiellt kan det ifrågasättas vilka krav som bör kunna ställas på förvärvare inom den del av marknaden som prövas enligt jordförvärvslagen. På omkring tre fjärdedelar av förvärvarna, dvs. de som kan förvärva utan att det krävs tillstånd. ställs det över huvud taget inga motsvarande krav. Detta gäller i och för sig flertalet bestämmelser i lagen. men blir särskilt tydligt när det gäller krav som ställs på förvärvaren. Utredningens förslag innebär att gränsdragningen mellan jordbruksfas- tighet och skogsbruksfastighet blir avgörande för tillämpningen. Det gäller för övrigt även rationaliseringsbestämmelserna. ] specialmotiveringen till 6 5 säger utredningen att som skogsbruksföretag bör betraktas även så- dana företag som utöver skogsmark innehåller jordbruksmark i mindre omfattning. Någon regel för gränsdragningen går dock inte att ställa upp. Denna får avgöras med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet. Utredningen anför bl.a. att det i många fall är praktiskt ogenomförbart att kräva bosättning eftersom skogsfastigheter ofta är obebyggda. Skogs- styrelsen konstaterar dock att utredningen inte har ansett detta som ett hinder för att kräva bosättning på skogsfastigheter inom områden som omfattas av de regionalpolitiska bestämmelserna. Tillämpningen av be- stämmelserna om bosättning och brukning blir således helt beroende av dels hur gränsdragningen för regionalpolitiska hänsyn kommer att göras, dels hur praxis kommer att utvecklas när det gäller gränsdragningen mellan jordbruksfastigheter och skogsbruksfastigheter. Enligt Skogsstyrelsens uppfattning bör den bosättning som bärkraften i de areella näringarna medger och den betydelse för landsbygdens utveck- ling som man tillmäter denna vara avgörande för kravet på bosättning. Det kan antas att det finns glesbygder där de regionalpolitiska hänsynen inte kommer att tillämpas men där det är ett samhällsintresse att bosättningen inte ytterligare minskar. Ett talande exempel på detta är länsrapporten 1986 för Jönköpings län där det pläderas för en generösare tillämpning av nu gällande lag för att främja bosättningen på landsbygden. En enkät till kommunerna i länet visar att fyra av dessa anser att de generösare bestäm- melserna skall gälla hela kommunen medan de övriga sju kommunerna anser att de bör tillämpas för mellan 40 och 75 % av kommunen. När det gäller kravet på yrkeskunskaper anser skogsstyrelsen att de skäl som utredningen anför för att avskaffa kravet för skogsbruksfastigheter inte "är övertygande. Eftersom besluten om olika åtgärder i normalfallet ytterst fattas av skogsägaren är kunskaper i skogsskötsel av stort värde för att uppnå en god skogsskötsel. Det finns också ett visst fog för att hävda att om andra bestämmelser ändras så att köparkretsen generellt sett vidgas

• Sida 137
•  Original

finns det större anledning att ställa vissa minimikrav på dessa nya grupper av presumtiva förvärvare. I kombination med ändring av rationaliserings- bestämmelserna enligt utredningens förslag och slopad priskontroll kan slopandet av 65 för skogsbruksfastigheter befaras innebära att kapital— starka köpare utan anknytning till och utan kunskaper om skogsbruk kan komma att konkurrera ut ortsbefolkningen. De senare har då ännu mindre skäl än tidigare att bo kvar i glesbygden. Det kan inte heller uteslutas att många av dessa köpare har andra bevekelsegrunder för sitt förvärv än att bedriva ett aktivt skogsbruk. Lagen ställer inte heller upp några ålders- spärrar varför äldre personer med stor tillgång till eget kapital mycket väl kan komma att uppträda som köpare.

Sammanfattningsvis är Skogsstyrelsen mycket tveksam till utredningens förslag att 6 5 inte längre skall gälla skogsbruksföretag.

2.6.3 Statens naturvårdsverk: l tidigarejordförvärvslag har i 6 & funnits ett krav att köparen skall bosätta sig på egendomen eller yrkesmässigt bruka densamma. Detta krav är otidsenligt och föreslås nu bli ändrat att gälla endast utvecklade eller utvecklingsbara jordbruks- eller trädgårdsnärings- företag. Bosättningskravet föreslås dessutom ändrat att gälla bosättning på orten och inte på egendomen. Naturvårdsverket har inget att erinra emot förslaget.

2.6.4 Statens lantmäteriverk: LMV anser sig inte ha anledning att redovisa någon uppfattning i sakfrågan men noterar att ett upphävande av bosätt— ningskravet för skogsfastigheter samt en ändring från "egendomen" till ”onen'" förjordbruksfastigheter indirekt kan få en effekt på tillämpningen av fastighetsbildningslagen. Det gäller främst bedömningarna av hur en lämplig jordbruksfastighet ska vara beskaffad i fråga om bostadsbyggnad och möjligheterna till avstyckning av brukningscentrum. En effekt kan. beroende på den framtida tillämpningen, bli att man måste godta jord- bruksfastigheter utan egen bostad.

2.6.5 Luleå tingsrätt: Tingsrätten har inte heller i detta avsnitt någon erinran mot utredningens förslag.

2.6.6 Länsstyrelsen i Kronobergs län: Länsstyrelsen anser att utredningens förslag att minska bosättningskravet från "egendomen" till "orten” inte stämmer med föreslaget syfte och inte heller med länsstyrelsens strävan att öka bosättningen på landsbygden. Länsstyrelsen ser ingen anledning att ändra nuvarande lagtext. ] denna står ordetfår. Det är med andra ord inte tvingande att avslå en ansökan om köparen motsätter sig att bo på egendo- men. Utredningens förslag i denna del avstyrks. Länsstyrelsen anser i stället att kravet på bosättning bör öka. Med den liberalare tillståndsgivningen finns stora risker att en avfolkning av lands- bygden påskyndas. Lantbruksfastigheterna kan i större omfattning än för närvarande förvärvas av människor som bor i tätort och inte avser att bosätta sig på egendomen. För att förhindra en sådan utveckling och i enlighet med upprättat förslag till handlingsprogram — i vilket bosättning prioriteras — anser länsstyrelsen att i 65 l:a st skall lagtexten" till förvärv av egendom . . . utvecklingsbart lantbruksföretag” utgå. Skogen har stor betydelse för kronobergarnas möjlighet att bo på lands- bygden och driva ett lantbruksföretag. Dessa företag kommer även i fram- tiden att vara ryggraden i en levande landsbygd. Det är därför otillfreds- ställande att utredningen utöver de allmänna lättnader för enskilda att förvärva lantbruksföretag även gör särskilda lättnader att förvärva skogs- mark.

• Sida 138
•  Original

Med ett antaget handlingsprogram för tillämpningen av jordförvärvsla- gen och med ändring av ordet skall i 4 & första stycket tillfår finns enligt länsstyrelsens uppfattning ingen anledning att ändra från "'Iuntbruksjöru- tag" till "jord/)rukx- och lrädgårdsnäringskirr'lag”' i 6 och K) ss. Utred- ningens förslag avstyrks.

2.6.7 Länsstyrelsen i Kalmar län: Utredningen föreslår i 6 % att bosätt- ningskravct slopas helt vad gäller skogsfastigheter och även förjordbruks- fastigheter med undantag för sådana som klassas som "utvecklade eller utvecklingsbara". Länsstyrelsen har ingen erinran mot förslaget vad gäller skogsfastigheter. För jordbruksfastigheter kan det för animalieproduce- rande företag finnas skäl att kräva att brukaren bor på egendomen och har möjlighet att utöva tillsyn av djuren. Länsstyrelsen finner också att det skulle vara till skada förjordbruket. om ett slopande av bosättningstvånget medförde en omfattande avstyckning av bostadshus frånjordbrukscgendo— mar. Det är heller inte entydligt vad lagtexten menar med bosättning på ”orten" i stället för på egendomen. Ortsbegreppet är inte strikt definierat i lagen.

2.6.8 Länsstyrelsen i Gotlands län: Utredningen föreslår att kravet på en förvärvare vad gäller yrkeskunskaper. boende och yrkesmässigt brukande inte skall gälla vid förvärv av skogsbruksföretag. Lantbruksnämnden be- farar i sitt yttrande att fastighet bestående av skogsområden kombinerade med fritidshus och ägda av personer boende utanför Gotland kan komma att bli passivt utnyttjade. Länsstyrelsen delar lantbruksnämndens uppfattning och ser föreslagen ändring utgöra en försämring av möjligheten att höja den skogliga aktivite- ten. En ökad sysselsättning icke minst inom skogsvården (återväxtvård. röjning och gallring") är viktig för skogsbruket på Gotland. Därtill gäller att denna sysselsättning i många fall katt kombineras med andra arbetstillfäl- len, vilket utredningens förslag kommer att försvåra. Länsstyrelsen av- styrker därför förslaget.

2.6.9 Länsstyrelsen i Kristianstads län: Styrelsen har ingen erinran mot förslaget i denna del. Styrelsen vill dock betona att bosättning på orten ej får tolkas så att på fastigheten (brukningscentrum) befintligt bostadshus då kan betraktas som överflödigt och mer eller mindre automatiskt kunna avskiljas från egendomen.

2.6.10 Länsstyrelsen i Hallands län: De ökade möjligheterna att förvärva fast egendom. som förslaget i övrigt innebär, utgör enligt länsstyrelsens mening också skäl att i vissa fall vägra personer. som inte har yrkeskun— skaper att förvärva utvecklade eller utvecklingsbara skogsbruksfastighe- ter. Avsaknad av skoglig yrkeskunskap i sådana fall kan tyda mer på spekulation eller kapitalplacering än på intresse för aktivt skogsbruk. Styrelsen föreslår därför att ordet lantbruksföretag bibehålls i 6 å när- mast före [.

2.6.1] Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Länsstyrelsen godtar den föreslagna ändringen att paragrafen gäller endast jordbruks- och trädgårdsnäringen. Man måste emellertid ha klart för sig risken för att kapitalstarka ägare med intresse för jakt och fiske m.m. kan komma att påverka prisnivån på skogsbruksfastigheter.

Bosättningskravet gäller enligt förslaget orten i stället för som tidigare egendomen. Om samhällets strävan är att hålla kvar bosättningen ute på

• Sida 139
•  Original

landsbygden för att bibehålla serviceunderlag m.m. så motverkas denna strävan av den föreslagna ändringen.

2.6.12 Länsstyrelsen i Jämtlands län: Bestämmelserna i 6 & angående brukning. bosättning och yrkeskunskaper föreslås ändrade i så måtto att de endast skall omfatta _iordbruks- och trädgårdsföretag. dvs. inte skogs- bruksföretag. Länsstyrelsen har inget att erinra mot förslaget under förutsättning att de särskilda regionalpolitiska hänsynstagant'lena i 7 & kommer att omfatta hela länet. ] annat fall anser länsstyrelsen att bestämmelserna bör omfatta jämväl skogsbruksfastigheter med åberopande av den betydelse dessa har i synnerhet i glesbygden. Tillämpningsanvisningarna kan sedan utformas på ett sådant sätt att en viss liberalisering skcri synnerhet ijämförelse med merjordbrtlksbctonade fastigheter.

2.6.13 Länsstyrelsen i Norrbottens län: Utredningen föreslår att eventuellt krav om bosättning i fortsättningen inte ska avse egendom utan ur! och endast avse utvecklade eller utvecklingsbara jordbruks- eller trädgårdsnä- ringsföretag — alltså ej skogsföretag. Bosättningskravet har tillämpats mycket sällan i Norrbottens län. Läns- styrelsen tillstyrker ändringsförslaget. Utredningen föreslår också att krav om yrkeskunskaper begränsas till att gälla utvecklade eller utvecklingsbara _iordbruks- eller trädgårdsnä- ringsföretag — alltså inte heller här avse skogsföretag. Länsstyrelsen har ingen invändning mot detta förslag.

2.6.14 Eksjö kommun: Kommunen föreslår att nuvarande regler vad gäller bosättning bibehålls. Om önskemålet om en levande landsbygd skall kunna förverkligas bör möjlighet finnas att kunna vägra förvärvstillstånd med hänsyn till att förvärvaren inte kommer att bosätta sig på egendomen. Det torde i allmänhet innebära bättre förutsättningar att sköta egendomen på ett tillfredsställande sätt om bosättning sker på denna. Möjligheten att kunna vägra förvärvstillstånd utifrån bosättningskravet torde vara viktig för att tillvarata regionalpolitiska hänsyn. En förutsättning för att vägra förvärvstillstånd för skogsbruksfastigheter bör normalt vara att det finns ett användbart bostadshus på egendomen. Beträffande kravet på yrkesmässig brukning och yrkeskunskaper för skogsbruksföretag är kommunen beredd att acceptera utredningens förslag med hänsyn till den utveckling som beskrivs i utredningen.

2.6.15 Tingsryds kommun: Den uppmjukning som utredningen föreslår beträffande bosättningskravet för jord- och trädgårdsnäringsföretag på orten. där orten avses ett område kring egendomen som omfattar närmaste tätort, står inte i harmoni med utredningsdirektivens uttalade syften att lagen bl.a. skall främja boendet på landsbygden samt stärka sambandet mellan ägande och brukande. Ett förhållande där jordförvärvslagen med den nu föreslagna lydelsen om tillåtelse för förvärvare av lantbruksegendo- mar att bosätta sig i dess närbelägna tätorter kommer att i avsevärd grad minska och/eller försvåra möjligheterna att bibehålla och skapa en levande landsbygd. Mot bakgrund av de i detta yttrande tidigare redovisade moti- ven för behovet av långtgående regionalpolitiska hänsynstaganden ijord- förvärvsfrågor bör utredningens förslag om uppluckring av lagens krav vad gäller bosättningsplikt inte godtas. Den föreslagna formuleringen utgör en allvarlig begränsning i glesbygdskommunernas strävanden att åstadkomma en levande landsbygd. Gällande lags stadgande om bosättningskrav huvud- sakligen på fastigheten bör ur allmän synpunkt således inte ändras.

• Sida 140
•  Original

2.6.16 Dals-Eds kommun: Kommunen vänder sig emot att förslaget skiljer på jord- och skogsbruksföretag. Den nuvarande formuleringen bör gälla eftersom det kombinerade företaget har stor betydelse för boendet i gles- bygderna.

2.6.l7 Torsby kommun: Enligt kommunens mening bör begreppet "bosatt på orten" preciseras ytterligare. För övrigt har kommunen ingen erinran.

2.6.18 Ljusdals kommun: Krav på yrkeskunskaper för att driva lantbruks- företaget gäller för utvecklat eller utvecklingsbart företag. Nuvarande krav om bosättning på den fastighet. där jord- och/eller skogsbruk bedrivs kan mildras till krav om bosättning på orten. En förutsättning för överlevande och utveckling av alla lantbruksföretag är goda kunskaper om brukande. Krav på yrkeskunskaper är nödvändigt.

2.6.19 Bräcke kommun: Utredningen föreslår att skogsbruksföretag ej ska omfattas av 6 f? i gällande jordförvärvslag vilket innebär att förvärvstill- stånd inte får vägras med motivet att man kan anta att förvärvaren inte kommer att bosätta sig på egendomen eller yrkesmässigt bruka den samt om man kan anta att tillräckliga kunskaper saknas för drift av lantbruket. Utredningen konstaterar att skogsfastigheter ofta är obebyggda. Bräcke kommun är av den uppfattningen att detta förhållande inte gäller hos oss. Vi tror därför att en förändring enligt utredningens förslag kan innebära att bosättning i glesbygd omöjliggörs till förmån för en tätortsbo som har sin utkomst av annan verksamhet och som kommer att driva skogsföretaget som fritidssyssla. Enligt vår tolkning av förslagets & 7 finns ändå möjlighet till föreskrifter om bosättning och brukande i vissa regioner i landet varför föreslagen ändring av s*" 6 kan accepteras av Bräcke kommun. Sambandet boende-brukande är av avgörande betydelse för glesbygdens överlevnad. Däremot delar kommunen utredningens uppfattning om yrkeskunska- perna men menar att det är viktigt med en viss baskunskap. Åläggande om viss basutbildning ska kunna ske enligt 1] äjordförvärvslagen.

2.6.20 Pajala kommun: Nuvarande regel om bosättning på orten ändras enligt förslaget till att dels endast gälla jordbruks- eller trädgårdsnärings- företag (alltså ej skogsbruksföretag) och dels till att gälla orten där egendo- men finns. Kommunen anser att samma bosättningskrav bör gälla för skogsbruks- företag som för jordbruk. Annars är det risk för att glesbygden avfolkas ännu mer med ägare till skogsbruksfastigheter boende i kanske långt av- lägsna tätorter. Ett sådant krav kan uppfyllas genom att vid förvärvet framläggs plan innebärande bosättning.

2.6.21 Svenska kommunförbundet: Styrelsen är positiv till ändringarna i 6 åjordförvärvslagen. Ett lägre ställt krav på förvärvare avjordbruks- eller trädgårdsföretagfrämjar förvärv av fastigheter för deltids- eller fritidsbruk vilket i sin tur underlättar boendet på landsbygden.

2.6.22 Lantbrukarnas riksförbund: — — — Lantbrukarnas riksförbund av- styrker bestämt den föreslagna förändringen då den inte enligt förbundets uppfattning står i överensstämmelse med det regionalpolitiska hänsynsta- gande som föreslås i 5 i.

Ett bosättningskrav bör enligt Lantbrukarnas riksförbunds uppfattning avse alla slag av jordbruksfastigheter. I de fall lämplig bostad saknas bör dispens för bosättning på orten kunna lämnas. En sådan dispens bör

• Sida 141
•  Original

särskilt kunna beakta sådana omständigheter som kan komma i fråga vid förvärv av skogsfastigheter. Det är enligt Lantbrukarnas riksförbunds uppfattning nödvändigt att bosättningskravet omfattar samtliga jordbruks- fastigheter med hänsyn till önskemålet att i större utsträckning tillåta förvärv av mindre lantbruksföretag. Lantbrukarnas riksförbund vill under- stryka attjordförvärvslagen måste innehålla bestämmelser som står i över- ensstämmelse med de mål som förvärvslagstiftningen uppställer. Att ett fåtal förvärv vid tillämpning av nuvarande jordförvärvslag har avslagits på grund av att förvärvaren saknar yrkeskunskaper eller att bruknings- och bosättningskrav inte uppfyllts är enligt Lantbrukarnas riksförbunds upp- fattning inget skäl att ändra bestämmelsen. Det är istället nödvändigt att kraven på förvärvaren skärps för att lagens syften skall uppfyllas då prisprövningen av förvärvsegendomen och rationaliseringsbestämmelsen samtidigt mjukas upp.

Skogsbruk och jordbruk kräver yrkeskunskaper. Lantbrukarnas riksför- bund tinner det riktigt att dessa krav måste anpassas med hänsyn till vilket slag av egendom som förvärvaren avser att förvärva. ] fråga om skogsfas- tigheter bör särskild hänsyn tas till skoglig erfarenhet. Det bör emellertid understrykas att även andra utbildningsformer och yrkeserfarenhet från jord och skog i vissa fall kan vara tillfredsställande. Det gäller särskilt mindre lantbruk. Lantbrukarnas riksförbund kan inte acceptera att förvär- vare av skogsfastighet skall undantas från krav på yrkeskunskaper då såväl näringen som samhället eftersträvar ett aktivt skogsbruk.

2.6.23 Svenska cellulosa- och pappersbruksföreningen: Vi instämmer med utredningens slutsatser att särskilda krav inte skall ställas på bosättning och kunskaper hos dem som förvärvar skogsfastigheter. Vi finner det dock glädjande men motsägelsefullt att utredningen i detta avseende anser att det är möjligt att skilja på skogsfastigheter och andra fastigheter när denna möjlighet avvisats tidigare (se avsnittet om undantag från förvärvspröv- ningen).

2.6.24 Tjänstemännens centralorganisation: Det är angeläget att motverka att jord- och skogsbruk förvärvas uteslutande i kapitalplaceringssyfte. Varje överlåtelsereglering bör tillse att köparen avser att själv driva egen- domen och har erforderliga kunskaper för att kunna göra detta. TCO avstyrker därför den föreslagna ändringen av 6 & enligt vilken sådana krav endast skulle ställas på förvärvaren av jordbruks- eller trädgårdsnärings- företag. Motsvarande krav bör även fortsättningsvis ställas också på för- värvaren av skogsegendomar. Åtminstone bör företräde ges till köpare som besitter yrkeskunskaper och avser att aktivt bedriva skogsbrth.

2.6.25 Centralorganisationen SACO/SR: SACO/SR anser att skoglig ut- bildning skall tillmätas stor vikt vid förvärvsprövning då det gäller rena skogsbruksfastigheter eller fastigheter där skogsbruket klart dominerar. Vidare anser förbundet att bosättningskravet relativt skoglig utbildning ej bör väga tungt annat än i utpräglad glesbygd.

2.6.26 Landsorganisationen i Sverige: LO stöder förändrade bestämmelser gällande de särskilda krav på fysiska personer som finns ijordförvärvsla- gen. Vi vill betona vikten av att kravet på yrkeskunskaper bibehålles oförändrat vad gäller jordbruksföretag och trädgårdsföretag som är ut- vecklade eller utvecklingsbara. Då det gäller skog anser vi att alla som förbinder sig att brttka fastigheten i enlighet med av skogsvårdsstyrelsen fastställda skogsbruksplaner får möjlighet att köpa.

• Sida 142
•  Original

2.6.27 Svenska sparbanksföreningen: Som ett led i strävandena att liberali- sera jordförvärvslagen föreslås bl.a. att fysisk person som vill förvärva skogsmark inte skall behöva styrka något yrkeskunnande. Det föreslås också räcka att förvärvaren är bosatt på orten. Som skäl anförs att det blivit allt vanligare att skötseln av skogen lämnas bort och att daglig tillsyn inte behövs. Förslaget lämnar öppet för renodlade kapitalplaceringsköp av skogsfas- tigheter, och det kan diskuteras om det är förenligt med de allmänna strävandena att få till stånd ett aktivt skogsbruk. Det är tveksamt om man på detta sätt skall vidga köparkretsen och riskera att driva upp priset på skogsfastigheter. Sparbanksföreningen finner således den föreslagna bestämmelsen disku- tabel men vill likväl inte motsätta sig att lagstiftning sker.

2.6.28 Sveriges allmänna hypoteksbank: — —- — Av utredningen framgår att endast ett fåtal förvärv har avslagits med huvudsakligt motiv att förvär- varen saknar yrkeskunskaper eller att förvärvaren inte kommer att bosätta sig på egendomen eller yrkesmässigt bruka den. Mot denna bakgrund bör bestämmelserna om bosättning, yrkesmässig brukning och yrkeskunska- per helt kunna slopas.

2.6.29 Familjejordbrukarnas riksförbund: Så långt möjligt är bör bru- kande- och boendeplikten även införas vad gäller skogsbruken, i likhet med jordbruken.

2.6.30 Småbrukare i Väst: Utredningens förslag att små jordbruk återigen ska få köpas tillstyrker vi därför varmt. För att hindra spekulation av personer som inte vill bosätta sig och bruka jorden vill vi ha krav på bo- och brukningsplikt vid nyförvärv. som inte är släktköp.

Av tradition är småbrukarna skeptiska till juridiska ägare av jord- och skogsmark. Varken Domänverket. bolagen eller kyrkan sköter sin mark på något föredömligt sätt. Särskilt skogsmarken kör de sönder och misshand- lar med stora tungajättemaskiner och kalhyggen. Den tekniken ger på lång sikt inte mer utan sämre tillväxt i skogen. Det föreliggande förslaget innebär en viss uppmjukning för juridiska personer att förvärva skogs- mark. Om man skulle vara konsekvent med jordbruksministerns direktiv borde man i stället underlätta förjordbrukarna, särskilt småbrukarna. att få komplettera med skog från framförallt kyrkan men även övrigajuridiska personer.

2.6.31 Sveriges jordägareförbund: Sveriges Jordägareförbund anser. att förhållandena är sådana. att bestämmelserna om bosättning, yrkesmässig brukning och yrkeskunskaper hos förvärvaren helt kan slopas.

2.6.32 Sveriges skogsägareföreningars riksförbund: Den föreslagna lydel- sen innebär, vid förvärv av skogsfastigheter. ett fullständigt slopande av kravet på boende på eller i anslutning till fastigheten samt att yrkeskunska- per saknar betydelse. Samhällets mål för landsbygdens/glesbygdens utveckling, vilka ges stor tyngd i utredningen, förutsätter givetvis att ägare till lantbruksfastigheter ("inkl rena skogsfastigheter") i största möjliga mån bor och verkar i den bygd där fastigheten är belägen. Mot den bakgrunden anser SSR att vissa krav bör kunna ställas på boende också vid förvärv av rena skogsfastigheter. Kravet behöver själv-

• Sida 143
•  Original

fallet inte gälla bosättning på fastigheten titan kan t.ex. avse boende i bygden. Vidare bör relativt generösa dispensregler kunna utformas.

SSR finner det anmärkningsvärt att yrkeskunskap tillmäts så liten vikt vid förvärv av skogsfastigheter. Det rimmar illa med samhällets ambitioner att verka för ett aktivt privatskogsbruk och tyder på en beklaglig nedvärde- ring av de enskilda skogsägarnas kunnande och yrkesambitioner. Bakgrun- den till dagens goda skogstillstånd ärinte minst de många enskilda skogs- ägarnas goda kunskaper i och intresse för skogsskötsel. SSR anser därför att företräde skall kunna ges sådan förvärvare av skogsfastighet. som kan dokumentera praktiska och/eller teoretiska kunskaper i skogsbruk.

2.6.33 Sågverkens råvaruförening: Nuvarande lag ger möjlighet att vägra tillstånd, om det kan antas att förvärvaren inte kommer att bosätta sig på egendomen eller att yrkesmässigt bruka den. Här föreslår utredaren. att bosättningstvånget på egendomen ändras till "bosätta sig på orten". Den- na förändring anser Råvaruförcningen vara positiv.

2.6.34 Trädgårdsnäringens riksförbund: I fråga om förvärvshinder för fy- siska personer har förbundet inga invändningar mot den föreslagna nya lydelsen av 6 & avseende uttrycket "utvecklat eller utvecklingsbart" jord- bruks- eller trädgårdsföretag. Det är också angeläget att kravet på att brukaren skall besitta goda yrkeskunskaper och ha praktisk erfarenhet bibehålles. För trädgårdsnäringens del ser vi med tillfredsställelse på det mildare bosättningskravet dvs. att inte kräva mer än att brukaren skall vara eller avse att bli bosatt på orten. Inte sällan är brukarens bostad, då det gäller trädgårdsföretag, belägen på annan plats än egendomen i övrigt. Denna trädgårdsnäringens speciella karaktär bör beaktas. För trädgårdsnäringen gäller detta särskilt då det är fråga om förvärv av tillskottsmark exempelvis plantskolornas behov av "jungfruelig" mark för uppdragning av virus- och i övrigt sjukdomsfritt växtmaterial. Man måste då ofta söka sig bort från företagets närmaste omgivningar. Behovet av tillskottsmark till trädgårds- företagen är inte alltid betingat av arronderingstekniska skäl utan kanske mer av näringens speciella karaktär. Då kulturantalet många gånger är relativt stort kan viss del av produktionen utan svårigheter ur struktur- ellcr rationaliseringssynpunkt förläggas till längre bort liggande marken- heter. vilket således inte får förhindras av krav på särskild bosättning. För växthusproduktionen gäller det idag vanliga förhållandet, att företagen som av avsättningsskäl ofta lokaliserats intill större samhällen, nu omgär- dats av bebyggelse så att mark för den nödvändiga utbyggnaden av pro- duktionen måste sökas utanför tätorterna. För dessa företag är det ur marknadssynpunkt naturligt att behålla företaget inne i samhället och även den bosättning som är beroende härav. Förbundet vill således härmed peka på några tillfällen. då kravet på bosättning på den förvärvade egendo- men inte kan bli aktuell och inte heller bör vara tvingande genom lagstift- ning.

2.7 Regionalpolitiska hänsynstaganden

2.7.1 Lantbruksstyrelsen: Utredningen har i portalparagrafen betonat att vid tillämpningen av lagen skall särskilt den regionalpolitiska utvecklingen beaktas. Detta gäller i hela landet. Innebörden av detta är enligt styrelsens mening att företagens storlek. utformning, driftsinriktning och dylikt skall anpassas efter regionala och lokala förhållanden.

• Sida 144
•  Original

Den allmänna liberalisering som karaktäriserar utredningens förslag gör det lättare för personer utan anknytning till orten att förvärva mindre fastigheter, främst skogsfastigheter. Då fastighetspriserna förväntas gå upp bland annat genom prisprövningens slopande, kan det bli svårt för den till de utpräglade glesbygderna knutna befolkningen att hävda sig mot köpstarkare utbointressen. Det finns i sådana områden starka regionalpoli- tiska skål för att sysselsättnings- och försörjningsmöjligheterna ijord- och skogsbruket i första hand skall förbehållas de i orten boende eller sådana som permanent vill bosätta sig där. Utredningens förslag att, genom sär- skilda bestämmelscr ijordförvärvslagens 7 5. ge möjlighet att prioritera dessa förvärvare tillstyrks därför.

Mot utredningens förslag att 7 % skall gälla endast i särskilda av regering- en utpekade glesbygdskommuner har många av de Iantbruksnämnder vars verksamhetsområden inte berörs av de av utredningen utpekade områdena anfört invändningar. Enligt styrelsens mening bör 7 & kunna tillämpas i områden utanför lämpliga pendelavstånd till tätorter där kompletterande inkomstmöjligheter av tjänst finns. I sådana bygder är det därför angeläget attjordförvärvslagen kan användas för att främja tillkomsten av kombina- tionsföretag. dvs. sådana företag därjord- och skogsbruk kombineras med annat företagande i orten.

Med hänsyn till vad nämnderna anfört vill styrelsen förorda att inom varje län tas fram program eller riktlinjer som också anger områden av den karaktär att 7 % är tillämplig. Paragrafens lydelse behöver då ändras till följande ”I områden där det är av särskild regionalpolitisk betydelse får tillstånd till förvärv vägras om egendomen behövs för att främja sysselsätt- ningen på orten". Styrelsen delar utredningens uppfattning att det kommu- nala inflytandet är viktigt vid tillämpningen av 7 &.

Enligt styrelsens uppfattning motiverar flera punkter i utredningens förslag att länsvisa program görs upp som underlag för jordförvärvslagens tillämpning. I programmen bör främst innebörden av portalparagrafens uttalande om regionalt hänsynstagande och bestämmelsen om allmänt intresse i 4 & första stycket ] preciseras. Vidare bör områden inom vilka 7 5 kan tillämpas avgränsas. Även riktlinjer för tillämpningen av skötsella- gen kan komma att behövas. Ett exempel på hur ett sådant program skulle kunna utformas finns bilagt yttrandet från lantbruksnämnden i Kronobergs län.

De länsvisa programmen bör utformas av lantbruksnämnden i nära samarbete med länsstyrelsen och kommunerna. Även andra regionala myndigheter samt organisationer bör ha möjlighet att påverka innehållet. Programmet bör slutligen fastställas av länsstyrelsen.

Styrelsen anser att det finns skäl för ett ökat kommunalt inflytande i förvärvsfrågorna. Detta gäller främst i de utpräglade glesbygderna. Även i övriga områden kan det ibland finnas skäl för detta. Intresset för och behovet av kommunalt inflytande i förvärvsfrågor växlar avsevärt från kommun till kommun. Från allmän resurssynpunkt är det angeläget att få ändamålsenliga och rationella samrådsrutiner. Styrelsen vill förorda att det kommunala inflytandet i första hand utövas genom principsamråd i anslut- ning till att länsprogram upprättas. Härvid kan överenskommelse träffas om i vilka fall kommunen skall få ärenden på formell remiss. Allteftersom erfarenhet nås bör antalet sådana formella kontakter kunna minskas. Sty- relsen vill erinra om att kommunalt inflytande redan finns genom ortsom- buden. Dessa utses av lantbruksnämnden på förslag av kommunen. Mot denna bakgrund avstyrker styrelsen utredningens förslag till ändring i jordförvärvsförordningen med innebörd att kommunens yttrande i särskilt utpekade områden alltid skall inhämtas.

• Sida 145
•  Original

l kommuner med områden där 7 s är tillämplig bör riktlinjer utarbetas för den strukturella och ägandemässiga utvecklingen inomjord— och skogs- bruket och hur denna skall kunna samordnas med annan utveckling inom kommunen. Exempel på hur sådana riktlinjer kan vara utformade har också bifogats yttrandet från lantbrttksnämnden i Kronobergs län för Tingsryds kommun.

Styrelsen vill i detta sammanhang erinra om den försöksverksamhet avseende kommunalt inflytande ijordförvärvsfrågor. som bedrivs i gles- bygdsdelegationens regi sedan den I juli l986 i sju kommuner. Försöket. som är treårigt. syftar till att klarlägga behovet av samråd mellan kommun och lantbruksnämnd i förvärvsfrågor samt att få fram lämpliga — för ändamålet väl anpassade — rutiner.

2.7.2 Skogsstyrelsen: Enligt utredningen är det angeläget att det tillgängliga sysselsättningsunderlaget ijord- och skogsbruket tas till vara så långt som möjligt i de utpräglade glesbygderna. Enligt skogsstyrelsens uppfattning kan det ifrågasättas om inte denna begränsning till utpräglade glesbygder och en exemplifiering som utredningen ger är alltför snäv. Hur stora delar av landet som bör omfattas hänger ytterst samman med vilket mål samhäl- let har för landsbygdens utveckling. Enligt vad som har redovisats under föregående punkt om bosättning finns det dokumenterat vilka önskemål som finns hos kommunerna i Jönköpings län när det gällerjordförvärvsla- gens tillämpning för att främja landsbygdens intressen. Om de av utred— ningen föreslagna lagändringarna genomförs skulle dessa önskemål inte kunna tillgodoses med mindre än att de regionalpolitiska hänsynstagande- na omfattar även dessa bygder. Enligt utredningens förslag bör förvärvstillstånd kunna vägras om för- värvaren inte avser att själv bruka egendomen eller att bosätta sig på den. Det skulle också vara möjligt att med stöd av de regionalpolitiska bestäm- melserna vägra förvärvstillstånd om egendomen behövs för att stärka sysselsättningsunderlaget för en redan etablerad jord- och skogsbruksföre- tagare på orten. Skogsstyrelsen anser att det vid tillämpningen av dessa bestämmelser är viktigt att beakta att alla företag som har sin verksamhet på orten kan ha stor betydelse för sysselsättningen där. ”Etablerade skogsbruksft'iretagare" bör därför avse alla typer av lokalt anknutna före- tag oavsett storlek och företagsform. Så t.ex. kan i vissa skogs- och glesbygder sysselsättningen för de som är bosatta på orten och för i skogsbruket fast anställd arbetskraft främjas genom att förbättra en på orten etablerad skogsförvaltnings förutsättningar att bedriva ett rationellt skogsbruk. Dessa förvaltningars verksamhet har ofta stor betydelse för att upprätthålla en levande landsbygd och en tillfredsställande samhällsser- vice. Det finns skäl att beakta detta då ansökan från förvärvare som inte bor eller inte avser att bosätta sig på orten prövas. Skogsstyrelsen konstaterar att skillnaden mellan områden med och utan regionalpolitiska hänsyn kommer att öka. när det gäller samhällets styr- ning via jordförvärvslagen, om utredningens förslag genomföres. Inte minst därför kan det ifrågasättas om inte de regionalpolitiska hänsynen borde tillämpas inom större områden än de som utredningen har antytt. En tänkbar lösning är att utvidga bestämmelserna till att gälla områden där glesbygdsstöd kan utgå. Det kan hävdas att bakgrunden till glesbygdsstö- det och till den regionalpolitiska anpassningen av jordförvärvslagen är i stort sett densamma och att en sådan samordning därför är konsekvent. Skogsstyrelsen har inget att invända emot att kommunernas yttrande skall inhämtas inom områden där regionalpolitiska hänsyn skall tas. Där- emot kan det ifrågasättas om dessa yttranden skall vara så starkt styrande

Prop. l986/87: 122

• Sida 146
•  Original

som det sägs i utredningen. Med en sådan tillämpning kan det vara svårt att uppnå en objektiv och enhetlig tillämpning av lagstiftningen.

2.7.3 Statens naturvårdsverk: För möjligheterna att på lång sikt bibehålla från naturvårdssynpunkt viktiga delar av odlingslandskapet är möjligheter- na till sysselsättning och bosättning på landsbygden mycket viktig. Utgles- ningen av befolkningsunderlaget har i flertalet av Götalands och Svealands skogs- och mellanbygder redan nått ett sådant stadium att bevarandet av odlingslandskapets natur- och kulturvärden försvårats. Naturvårdsverket anser att utredningens avgränsning av den glesbygd som behöver särskilt hänsynstagande och stöd ej motsvarar det verkliga behovet. [ många ytterligare kommuner och kommundelari landet än de utredningen föresla- git bör 7 & också kunna tillämpas.

2.7.4 Arhetsmarknadsstyrelsen: AMS vill dock peka på ett problem som anknyter till den föreslagna ändringen av s 4. Enligt denna kommer enskil- da personcr att lättare kunna förvärva mindre jordbruksfastigheter för att kunna använda den som deltids- och fritidsjordbruk. 1 glesbygderna kan detta innebära sysselsättningsproblem. Redan idag har länsarbetsnämnderna i skogslänen påtalat bekymmer med inflyttare till fastigheter som den tidigare ägaren lämnat på grund av otillräckliga försörj- ningsmöjligheter. Som regel sker utflyttningen med ekonomiskt stöd från samhället. ] många fall är inflyttaren en familj i aktiv sysselsättningsålder som slutat en fast anställning och för vilken det är svårt att erhålla arbete i bygden. Som regel kan vederbörande efter kort tid erhålla kontant stöd. oftast genom arbetslöshetskassan. eller sysselsättas med beredskapsarbe- ten. Enl. AMK & 72a äger den som riskerar utförsäkring från arbetslös- hetskassan rätt att begära beredskapsarbete i sådan utsträckning (5 mån.) att han på nytt är berättigad uppbära kassaersättning. Om inflyttaren inte är beredd att på nytt flytta till orter där han kan beredas arbete finns en risk att han kommer in i en rundgång mellan kontant ersättning och bered- skapsarbeten under lång tid. I 5 7 föreslås att i fråga om kommuner. för vilka det har särskild regio- nalpolitisk betydelse, får regeringen föreskriva att tillstånd får vägras till förvärv om egendomen behövs för att främja sysselsättningen på orten. Kommunen skall alltid få yttra sig i förvärvsärendena. AMS uppfattning är att paragrafen bör utformas så att inflyttande perso- ners förvärv av fastighet prövas mot möjligheten att försörja sig i kommu- nen. Skulle inte egendomen ge full sysselsättning eller köparen på annat sätt kan försörja sig bör förvärv av fastigheten förhindras. I sådant fall bör staten enligt gällande bestämmelser lösa egendomen om säljaren begär det. Kommunen bör föredra förvärvsansökan i den Arbetsförmedlingsnämnd dit kommunen hör. Utredningen framhåller att det genom de föreslagna ändringarna ijordförvärvslagen kommer bli lättare att förvärva fastigheter för deltidsjordbruk i skogs- och mellanbygderna i Götaland och Svealand. I vissa av dessa bygder finns idag en betydande arbetslöshet och begränsade möjligheter till deltidsarbete. Att bereda de arbetslösa och boende i områ- det möjlighet till en delförsörjning genom förvärv av ett deltidsjordbruk kan ur arbetsmarknadspolitisk synpunkt vara acceptabelt. Däremot bör man inte främja en övergång från en heltidsanställning till deltidsjordbruk förrän den förvärvssökande erhållit möjlighet till kompletterande syssel- sättning.

2.7.5 Statens planverk: [ det svenska samhället genomförs nu på en rad områden en decentralisering av ansvar och beslutsbefogenheter från stat

• Sida 147
•  Original

till kommun. Genom den nya plan- och bygglagen och lagen om hushåll- ning med naturresurser m.m. läggs också ett större ansvar på kommuner- na vad gäller markanvändningsfrågor och lokal miljö. Glesbygdsdelega- tionen har i sin rapport om resurser och möjligheter (DSI l984z20) framfört att handläggningen av jordförvärvsärenden bör decentraliseras för att mot- verka ett sektoriellt synsätt och väga in regional- och glesbygdspolitiska hänsyn. För närvarande pågår en försöksverksamhet i sju kommuner rörande ökat lokalt inflytande ijordförvärvsfrägor med stöd av bl.a. gles- bygdsdelegationen och byggforskningsrådet. Avsikten är bl. a. att bedöma om kommunens inställning till hantering av jordförvärvsärenden kan kom- ma till uttryck i t. ex. översiktsplaner eller näringslivsprogram och om den i så fall kan bli vägledande för lantbruksnämndens bedömning i enskilda ärenden.

Mot denna bakgrund anser planverket att det är tveksamt att begränsa det kommunala inflytandet till de geografiska områden som särskilt pekas ut av regeringen. Planverket förutser att den nämnda försöksverksamheten kan läggas till grund för beslut om lämpliga former för kommunernas medverkan även inom andra delar av landet. Om kommunen i sin över- siktsplan redovisat sin syn på jord— och skogsbruksfrågornas behandling och inställningen tilljordförvärvsfrågor bör kommunens redovisning av de intressena, så som de kommer till uttryck i planen. kunna beaktas vid lantbruksnämndens rådgivning och beslut. Detta förutsätter ett nära sam- råd under planarbetets gång. Därmed ökas förutsättningarna för ett kom- munalt inflytande utan att en onödig byråkrati skapas genom remittering av varje enskilt ärende.

2.7.6 Statens lantmäteriverk: Syftet med lagöversynen är bl.a. att på ett bättre sätt än för närvarande tillgodose målen för regionalpolitiken. l I 5 lagförslaget anges att den regionalpolitiska utvecklingen särskilt ska beak- tas, Mot bakgrund av detta vill LMV ifrågasätta om den lagkonstruktion som föreslagits är ändamålsenlig. Förslaget innebär bl.a. att krav på bo- sättning m.m. enbart ska kunna ställas upp inom kommuner som regering- en utser. För kommuner som inte kommer att omfattas av 75 leder lagkonstruktionen till att vissa av medlen för att driva en aktiv regionalpo- litik försvinner i förhållande till gällande lag. En mera generellt tillämplig bestämmelse som ger möjlighet att hindra förvärv som bedöms ha oför- månlig effekt i regionalpolitiskt avseende saknas i förslaget.

7 5 i förslaget innebär bl.a. att krav på brukarens bosättning ska kunna ställas upp inom kommuner som regeringen utser. Detta kommer att leda till en differentierad tillämpning i olika delar av landet, vilket också är syftet med det ökade regionalpolitiska hänsynstagandet. Detta gäller även fastighetsbildningen. LMV har i avsnitt 5.l redovisat vissa synpunkter på den lagtekniska lösningen.

LMV vill också peka på vikten av att de kommuner som kommer att omfattas av 7 & har arbetat igenom målfrågorna vad gäller näringsliv.jord- och skogsbruk på ett grundläggande sätt. Även strukturfrågorna och fas- tighetsbildningsfrågorna bör ha behandlats för att man skall få till stånd en tillfredsställande grund att stå på i tillämpningen.

2.7.7 Domänverket: Den allmänt ändrade inriktning av jordförvärvslagen. som utredningen föreslår. ger avsevärt ökade möjligheter att tillgodose det regionalpolitiska intresset att stödja landsbygden. Den föreslagna bestäm- melsen om möjlighet till vidgad tillståndsvägran i vissa regionalpolitiskt understödda kommuner kommer att få mycket liten tilläggseffckt och kan därför lika gärna uteslutas ur lagen.

• Sida 148
•  Original

2.7.8 Riksrevisionsverket: Som utredningen synes mena torde behovet av förvärvsprövning när det gäller främstjordbruksmark i de utpräglade gles- bygderna främst gälla möjligheterna till regionalpolitiska hänsynstagan- den. RRV har ingenting att invända mot ett sådant synsätt. Om prövningen av förvärvsärenden i framtiden när det gäller glesbygdsjordbruken skall baseras på regionalpolitiska/glesbygdspolitiska överväganden är det dock enligt RRVs uppfattning tveksamt om ärendcprövningen bör ligga på lant- bruksnämnderna. Om man som vägledande princip när det gäller möjlighe- ter till förvärv av jordbruksmark i glesbygdsområden slår fast att det handlar om att ge människor möjlighet att bo kvar och skapa sysselsättning är det naturligt att se denna typ av förvärvsärenden som en angelägenhet för organ med ändamålsenliga förutsättningar för att göra denna typ av bedömningar. Det är i detta sammanhang också önskvärt att förvärvspröv- ningen vid behov kan inriktas på att stimulera en alternativ användning av jordbruksmarken. dvs. till annat än konventionelljordbruksdrift, om detta från allmänt regionalpolitiska utgångspunkter kan anses motiverat. I syfte att främja en tillämpning av bestämmelserna som ligger i linje med detta bör prövningen — i den utsträckning den bör finnas kvar i nuvarande form — överföras från lantbruksnämnderna till resp länsförvaltning eller kom- mun.

2.7.9 Hovrätten för övre Norrland: Innebörden av utredningens uttalande (s. 76) att lantbruksnämnden inte utan starka skäl får gå ifrån kommunens åsikt kan enligt hovrättens mening inte innebära att lantbruksnämndens övergripande jord- och skogsbruksbedömning ifrågasätts. Det torde vara lantbruksnämnden som är bäst skickad att göra en helhetsbedömning i sådana frågor.

2.7.10 Malmö tingsrätt: I 7 & bemyndigas regeringen att utfärda vissa föreskrifter. Tingsrätten ifrågasätter om bemyndigandet är förenligt med 8 kap. 3 och 7 5.5 regeringsformen. De tilltänkta föreskrifterna kan knappast heller ses som verkställighetsföreskrifter enligt 13 5 första stycket ] rege- ringsformen. De preciseringar som utredningen åsyftar genom regerings- föreskrifter bör man kunna komma fram till genom skrivningar i motiven.

2.7.11 Luleå tingsrätt: Tingsrätten har ingen erinran mot utredningens förslag såvitt gäller själva förvärvsprövningen. Däremot delar tingsrätten inte utredningens mening i fråga om lösnings- skyldigheten. Den föreslagna avslagsgrunden har större likhet med av- slagsgrunden i föreslagna 45 första stycket 1. än med övriga avslags- grunder och har också en sådan likhet med den nuvarande avslagsgrunden i 7 5 att en ändring i fråga om statens lösningsskyldighet inte framstår som motiverad.

2.7.12 Länsstyrelsen i Stockholms län: Av 1 S' i förslaget till ändringar i jordförvärvslagen framgår att vid tillämpningen av lagen skall särskilt den regionalpolitiska utvecklingen beaktas. Av 7 ä i förslaget framgår att förvärv får vägras om egendomen behövs för att främja sysselsättningen på orten i fråga om kommuner för vilka det har särskild regionalpolitisk betydelse. Dessa kommuner skall bestämmas av regeringen. Utredningen har uttalat att främst kommunerna i Norrlands inland, norra delarna av Kopparbergs och Värmlands län samt delar av Dalsland bör komma i fråga. Stockholms län skulle alltså inte till någon del beröras av bestämmelserna i 7 5. Med utredningens förslag skulle de regionalpolitiska hänsynstagandena i

• Sida 149
•  Original

länet främst ske på ett indirekt sätt genom att det blir lättare att förvärva deltidsjordbruk. Detta bör kunna bidra till att bryta nedgången i folkmäng- den i glesbygdsområdena med dess konsekvenser i fråga om bl.a. samhäl- lelig och kommersiell service. Tillståndsprövningen bör inriktas så att den medverkar till ett ökat boende i skärgården.

Något direkt kommunalt inflytande i förvärvsärenden som har regional- politisk bctydclse torde inte bli aktuellt i länet med utredningens förslag. I detta sammanhang bör särskilt påpekas att ett projekt rörande lokalt infly- tande ijordförvärvsfrågor i Norrtälje kommun startat i mars 1986. Projek- tet har tillkommit genom beslut av glesbygdsdelegationen och finansieras av länsstyrelsen. glesbygdsdelegationen och statens råd för byggnads- forskning. Det beräknas pågå t. o. m. budgetåret 1988/89. Liknande projekt skall genomföras i sex kommuner i andra län.

Försökskommunerna skall i samarbete med lantbruksnämnd. länsstyrel- se. intresseorganisationer och kommuninvånare utarbeta ett enkelt nä- ringsprogram som skall vara vägledande för lantbruksnämndens beslut i jordförvärvsfrågor.

Syftet med försöksverksamheten är att undersöka om ett ökat lokalt inflytande på förvärvsprövningen kan ge ett bättre utnyttjande av de lokala resurserna och därmed totalt sett en ökad sysselsättningseffekt.

Genom att man tillämpar en helhetssyn på näringslivs- och sysselsätt- ningsfrågorna kan troligtvis även små jord- och skogsbruk i kombination med andra verksamheter ge ett totalt sett bättre utbyte för bygden än ensidigt inriktad strukturrationalisering. Man måste då se till att ytterligare mark finns tillgänglig i fall det skulle behövas för att trygga försörjningen för de familjeföretag det ofta rör sig om.

I Stockholms län finns stora områden där regionalpolitiska intressen är framträdande. Intressena i Norrtälje kommun har understrukits genom den nämnda försöksverksamheten. I kommunen ingår skärgårdsområden. De regionalpolitiska intressena där och i länets skärgårdsområden över huvud taget är speciellt framträdande. Enligt länsstyrelsens mening är problemen av den arten att starkare regionalpolitiska medel än vad utredningen före- slagit behövs. Behovet av sådana medel blir särskilt stort med hänsyn till att prisprövningen av förvärven föreslås bli avskaffad. Detta kan beräknas leda till att prisnivån i vissa fall blir sådan att lokalt anknutna förvärvare får svårt att köpa jordbruksfastigheter. Konkurrensen om mindre jordbruks- fastigheter torde bli särskilt storjust i skärgårdsområdena. Lämpligen bör länets skärgårds- och glesbygdsdelar tas in bland de områden där 7 få skall bli tillämplig.

Länsstyrelsen föreslår att i varje fall skärgårdsområdena beaktas när avgränsningen av 7 é-områdena görs. Vidare bör formerna för kommunalt inflytande i förvärvsärendena övervägas för de fall då regionalpolitiska intressen finns.

2.7.13 Länsstyrelsen i Uppsala län: Länsstyrelsen delar här utredningens åsikt att förvärvstillstånd ska kunna vägras i vissa av regeringen utsedda kommuner om egendomen behövs för att främja sysselsättningen på orten. Detta ska enligt utredningen främst avse kommuner i Norrlands inland. I norra delarna av Uppsala län finns en stor delav sysselsättningen inom de areella näringarna. Speciellt i de för fritidsboende attraktiva kustområ- dena kan det lagda förslaget medföra svårigheter för den bofasta befolk- ningen att förvärva fastigheter. För befintligt jordbruk finns svårigheter att förstärka svaga enheter. Länsstyrelsen anser därför att man bör införa en möjlighet för regeringen att föreskriva att länsstyrelsen skall kunna för- ordna att förvärvstillstånd får vägras i kommuner eller kommundelar där frågan har särskild regionalpolitisk betydelse. t. ex. i norra Uppland.

• Sida 150
•  Original

2.7.14 Länsstyrelsen i Östergötlands län: — — — Länsstyrelsen anser att det finns skäl att även i andra glesbygdsområden i landet kunna tillämpa denna regel. I Östergötland är det främst i skärgårdsområdet och i delar av södra Östergötland som det finns områden av glesbygdskaraktär där arbetspend- ling till större arbetsmarknader är ett dåligt sysselsättningsalternativ. Här- till bör läggas att förslaget om nedtoning av rationaliseringsmotivet innebär sämre möjligheter att styra förvärven till brukande och boende på orten.

Länsstyrelsen förordar därför att den regionalpolitiska regeln bör kunna tillämpas i hela landet och att statsmakterna delegerar till länsstyrelserna att ge geografiska riktlinjer för hur regeln skall tillämpas i länet. På detta sätt erhålls en koppling till allmänna regionalpolitiska ambitioner och insat- ser. bl.a. tillämpningen av det ekonomiska glesbygdsstödet. Länsstyrelsen tillstyrker utredningens förslag att kommunerna skall ges tillfälle att avge yttrande i de förvärvsärenden där den regionalpolitiska prövningen kan bli aktuell.

2.7.15 Länsstyrelsen i Kronobergs län: Länsstyrelsen har ovan framhållit att jordförvärvslagen måste betraktas som en ramlag vars tillämpning varierar mellan olika delar av landet och även mellan olika delar av ett län allt efter produktionsfönitsättningar m.m. Länsstyrelsen har även konstaterat att de regionalpolitiska aspekterna kommer att få allt större betydelse. Sådana förhållanden som utredningen hänvisar till för t. ex. Norrlands inland finns även i stora delar av Krono- bergs län. Den exemplifiering som utredningen gjort är alltså enligt länssty- relsens uppfattning alldeles för snäv. Med anledning härav anser länsstyrelsen att regionala handlingsprogram för tillämpningen av jordförvärvslagen måste upprättas. Om sådana hand- lingsprogram även beaktar regionalpolitiska frågor. sysselsättningsaspek- ter t. ex., bör det kunna ligga till grund för prövning enligt 7 &. Länsstyrel- sen föreslår därför. med avstyrkande av utredningens förslag. att 7 & jordförvärvslagen skall ha följande lydelse: "I område av särskild regionalpolitisk betydelse får. efter det att hand- lingsprogram antagits av länsstyrelsen. tillstånd vägras till förvärv om egendomen behövs för att främja sysselsättningen på orten". Erfarenheterna från glesbygdsdelegationens försöksverksamhet med ökat kommunalt inflytande ijordförvärvsärenden, i vilket Tingsryds kom- mun deltar. är hittills goda. Länsstyrelsen anser därför att om handlings— program upprättats skall den kommun. inom vars gränser förvärvsfastighe- ten ligger. alltid höras i förvärvsärendet.

2.7.16 Länsstyrelsen i Kalmar län: Enligt föreslagen ny lydelse av 7 5 skall i fråga om kommuner som regeringen anser vara av särskild regionalpolitisk betydelse föreskrivas. att tillstånd får vägras till förvärv. om egendomen behövs för att främja sysselsättningen på orten. Denna begränsning till kommuner som regeringen föreskriver. kommer att medföra att det inte går att vägra förvärvstillstånd i t.ex. skärgårdsområdena i Kalmar län. Detta kan ha betydelse vid övergång från fast boende till fritidsboende.. eftersom någon bosättningsplikt inte längre föreslås finnas för mindre jordbruksfastigheter. Länsstyrelsen anser att lagen bör medge möjligheter att hindra sådana förvärv. som innebär att en fast bosättning och en näringsverksamhet ersätts av ett fritidsboende i bygder. där fortsatt konti- nuerlig verksamhet är angelägen.

2.7.17 Länsstyrelsen i Gotlands län: — — — Förvärvsprövning av skogs- bruksfastighet och mindre jordbruksfastighet belägen utanför ovan be-

Prop.1986/87:122

• Sida 151
•  Original

skrivna stödområdet kan således enligt förslaget inte ske med hänsyn till regionalpolitiska skäl. För Gotlands del skulle ändringen kunna leda till en försvagning av landsbygden och länsstyrelsen föreslår att regeln ijordför- värvslagen om regionalpolitiska hänsyn som i dag gäller bibehålls alterna- tivt att även Gotlands län införlivas i det område där regionalpolitiska hänsynstaganden bör tas.

2.7.18 Länsstyrelsen i Blekinge län: — — — Förslaget innebär att det exem— pelvis inte går att vägra förvärvstillstånd t.ex. i Blekinges glesbygd och skärgård för att värna om fast bosättning och sysselsättning. Länsstyrelsen anser inte att en begränsning bör ske i enlighet med utredningens förslag utan anser att om särskilda skäl föreligger samma möjligheter skall finnas även i övriga delar av landet.

2.7.l9 Länsstyrelsen i Kristianstads län: I förhållande till nuvarande lag- stiftning innebär förslaget på denna punkt att det geografiska området för tillämpningen av denna paragraf kan klart konkretiseras, vilket då ankom- mer på regeringen att göra. I och för sig hälsar styrelsen en sådan konkreti- sering med tillfredsställelse eftersom det hittills rått osäkerhet om bland annat i vilka områden lagrummet är tillämpligt och även innebörden. Ifråga om den senare innebär förslaget en skärpning i förhållande till nuvarande regler genom att förvärv får vägras om egendomen behövs för att främja sysselsättningen på orten i vid mening, alltså utöver de jordbruks- och skogspolitiska grunder som utgör förvärvshinder enligt lagens bestämmel- ser i övrigt. Enligt utredningens mening skall lagrummet vara tillämpligt i de utpräglade glesbygder som finns i Norrlands inland och delar av Kop- parbergs och Värmlands län samt delar av Dalsland och då för att stärka sysselsättningen på orten. För övriga delar av landet anses det allmänna syftet med lagen och översynens målsättning i övrigt ge ökade möjligheter till förvärv av deltidsföretag i tillräcklig utsträckning tillgodose de regiona- Ia intressena. Styrelsen menar för sin del att lagrummet bör kunna göras tillämpligt även i andra glesbygdsbetonade områden där särskilt behov kan sägas föreligga att främja sysselsättningen på orten. Det bör ankomma på regeringen att ange dessa områden enär i annat fall risk föreligger för ojämn bedömning. Enligt styrelsens mening skall dessa områden utses med återhållsamhet. I motsats till glesbygdsstödet. som får ses som en förmån, utgör tillämpningen av det föreslagna lagrummet ett ingripande mot den enskilde i hans möjligheter att som säljare avyttra sin egendom eller som köpare att kunna etablera sig.

2.7.20 Länsstyrelsen i Hallands län: - — — Länsstyrelsen anser att bestäm- melsen bör kunna få tillämpning även utanför det område som utredningen anger som exempel. Tillstånd enligt denna grund ger nämligen möjlighet att föreskriva bosättningsskyldighet. Länsstyrelsen delar också utredningens uppfattning att kommunens yttrande alltid skall inhämtas i förvärvsären- den av detta slag. men anser inte att det bör få så avgörande betydelse som utredningen föreslår.

2.7.2] Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Länsstyrelsen anser att bestämmel- serna i 7 paragrafen borde utvidgas till att gälla alla de områden där glesbygdsstöd kan utgå. I Skaraborgs län har länsstyrelsen utarbetat en gemensam grundsyn för det regionala utvecklingsarbetet. I denna konsta- teras att insatser för landsbygds/glesbygdsutveckling behövs i den norra länsdelen. regionerna omkring Falköping och Tidaholm och Kållandsö. För att dessa insatser skall få effekt på utvecklingen krävs samlade insatser

• Sida 152
•  Original

från alla samhällssektorer. Det vore då konsekvent om jordförvärvslagens bestämmelser också i framtiden kunde användas för att stödja strävandena att underlätta sysselsättningen i dessa områden där jord— och skogsbruk är så betydelsefulla för att hålla liv i bygden.

2.7.22 Länsstyrelsen i Värmlands län: .Ändringsförslaget medför en väl- kommen förbättring av möjligheterna att driva en aktiv regionalpolitik. Det bör i första hand ankomma på Länsstyrelsen att i samråd med lantbruks- nämnden. skogsvårdsstyrelsen och berörda kommuner avgränsa det geo- grafiska tillämpningsområdet. Mycket talar för att i Värmlands län i huvudsak låta avgränsningen följa samma avgränsning som gäller för stödområde B och C.

2.7.23 Länsstyrelsen i Västmanlands län: Länsstyrelsen ser det som posi- tivt att de regionalpolitiska hänsynen enligt förslaget ska förstärkas ijord- förvärvslagen. Enligt utredningen får tillstånd vägras om egendomen be- hövs för att främja sysselsättningen på orten inom kommuner som rege- ringen föreskriver. Detta föreslås gälla Norrlands inland. norra delarna av Kopparbergs och Värmlands län samt delar av Dalsland. Med hänsyn till den negativa utvecklingen med stora minskningar av sysselsättning och befolkning i Bergslagen ser länsstyrelsen det som mycket angeläget att även detta område ska omfattas av de regionalpolitiska hänsynen i % 7. Inom Bergslagen är det väsentligt att alla möjligheter att öka sysselsätt- ningen tas tillvara t. ex. genom den grund för kombinationssysselsättning som ofullständigajordbruksfastigheter kan utgöra.

2.7.24 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Utredningen föreslår att. om det behövs för att främja sysselsättningen på orten. kan förvärvstillstånd vägras. En paragraf med i huvudsak samma innehåll finns redan idag, men har nyttjats mycket litet. Det är därför värdefullt att utredningen klargör och klart avgränsar de regionalpolitiska bestämmelserna i jordförvärvsla- gen. Länsstyrelsen anser att med de nya bestämmelserna bör det finnas bättre möjligheter att upprätthålla en levande landsbygd i inlandet. Det är angeläget att regeringen. vid sin bedömning av det område där särskilda regionalpolitiska hänsynstaganden skall gälla. gör en tydlig av- gränsning så att lagens tillämpning underlättas. Länsstyrelsen förordar att skogslänen i sin helhet utgör områden där den regionalpolitiska bestäm- melsen skall tillämpas. Enligt utredningen bör föreskrivas att kommunens yttrande alltid skall inhämtas när bestämmelsen om regionalpolitiska hän- syn skall tillämpas. För att inte byråkratisera och försena handläggningen av jordförvärvsärenden bör regeln om kommunens yttrande utformas så, att lantbruksnämnden och respektive kommun gemensamt i principsamråd får avgöra var och när yttrande skall inhämtas.

2.7.25 Länsstyrelsen i Jämtlands län: — — — Länsstyrelsen finner det posi- tivt att de regionalpolitiska frågorna givits större tyngd i det nya lagförsla- get och förutsätter samtidigt att de särskilda regionalpolitiska hänsynsta- gandena kommer att omfatta hela länet. Glesbygdsstöd kan således för närvarande utgå i alla länets kommuner. I övrigt är länsstyrelsen av den uppfattningen att det bör finnas kommuner utöver de exemplifierade områ- dena där dessa bestämmelser bör vara tillämpliga.

Enligt utredningen skall kommunens yttrande alltid inhämtas vid till— lämpningen av 7 än Utredningen förutsätter samtidigt att lantbruksnämn- den inte utan starka skäl frångår vad kommunerna anför i sina yttranden.

Länsstyrelsen delar uppfattningen att kommunernas inflytande bör öka.

• Sida 153
•  Original

Hur detta bör ske prövas för närvarande både inom glesbygdsdelegatio- nens ram. t.ex. i Bergs och Tingsryds kommuner, och i anslutning till frikommunförsöket. Bräckedelegationen. Att besluta om formerna för det kommunala inflytandet redan innan någon som helst utvärdering har kun- nat ske är inte lämpligt. Det gäller att finna obyråkratiska former för det kommunala inflytandet utan extra tidsutdräkt i ärendehandläggningen. Samtidigt föreligger behov av en viss enhetlighet i bedömningen över hela länet.

Vid avslag med åberopande av särskilda regionalpolitiska skäl (7 5) föreslås ingen inlösenskyldighet.

Länsstyrelsen finner att säljarna kan komma att hamna i en svår situa- tion vid åberopande av 7 &. Antalet möjliga förvärvare kommer att begrän- sas avsevärt. Dessa kan se en möjlighet att utnyttja situationen vad gäller prisnivån. Lantbruksnämnden bör därför vara beredd att med jordfonds- medel och på marknadsmässiga villkor förvärva sådana fastigheter efter avslag med stöd av 7 5 om annan förvärvare saknas. Detta synes rimligt mot säljaren i all synnerhet i jämförelse med den "generositet” som tidigare beskrivits vid rationaliseringsavslag. Ett sådant tillvägagångssätt kräver dock ingen formell lösenskyldighet.

2.7.26 Länsstyrelsen i Västerbottens län: Förslaget om regionalpolitisk! liiinsyvzstagande i jordförvärvslagen är bra och ligger helt i linje med länsstyrelsens arbete för att främja ökad sysselsättning och stimulera en utveckling av näringslivet i länet. Förslaget tillstyrkes. I samtliga kommu— ner i länet är situationen sådan att reglerna bör tillämpas. Det är egentligen bara tätortsdelarna inom Umeå och Skellefteå som bör undantas från regeln. Frågan om i vilka kommuner eller delar av kommuner som bestämmel- serna skall gälla bör kunna avgöras av länsstyrelsen och behöver inte föras till regeringen.

2.7.27 Länsstyrelsen i Norrbottens län: — — — Den ändrade bestämmelsen ger större möjligheter än tidigare att ta hänsyn till hela sysselsättningssi- tuationen på orten. Tanken är också att kommunerna regelmässigt ska få avge yttrande när denna paragraf kan bli aktuell att tillämpa. På det viset kan handläggningen förankras i kommunala utvecklingsprogram eller lik- nande.

Länsstyrelsen tillstyrker förslaget och får samtidigt föreslå att länssty- relsen får efter hörande av kommunerna lämna förslag i vilka kommuner bestämmelsen skall tillämpas.

2.7.28 Eksjö kommun: Kommunen finner anledning att motsätta sig utred- ningens förslag främst av två skäl. För det första måste det anses tveksamt att i en författning fixera inom vilka områden regionalpolitisk hänsyn bör tas, oberoende av de faktiska förhållandena i olika delar av landet. Strävan är i många sammanhang att föra ner beslut från den centrala till den regionala nivån och på motsvarande sätt från den regionala till den lokala. Även denna fråga torde vara av sådan art att regionala och lokala organ bör kunna bedöma behovet av att ta regionalpolitisk hänsyn. För det andra kan förhållandenai mellersta och södra Sveriges skogs- och mellanbygder även vara av sådan karaktär att tillstånd bör kunna vägras för att främja syssel- sättningen på orten. Enligt kommunens uppfattning borde det vara mer lämpligt även av detta skäl att frågan om i vilka områden sådan regionalpo- litisk hänsyn skall tas avgörs inom länet av lantbruksnämnden efter samråd med eller riktlinjer från länsstyrelsen och kommunerna. Härvid bör på det

• Sida 154
•  Original

sätt utredningen föreslår hänsyn tas till i vilken mån det finns kommunala handlingsprogram. Vägledande för inom vilka områden den särskilda regi- onalpolitiska betydelsen skall anses föreligga, bör vara i vad mån länssty- relsen förordnat om att stöd till företag i glesbygder skall kunna utgå.

Utredningen anför att i de delar av landet som enligt utredningens förslag bör komma ifråga för den aktuella paragrafen statsmakterna har beslutat att genom lokaliseringsstöd och glesbygdsstöd särskilt främja ökad sysselsättning. Kommunen vill i sammanhanget påpeka att det är respektive länsstyrelse som avgör de närmare föreskrifterna om vilka områden inom ett län som är att hänföra till glesbygd enligt förordningen om glesbygdsstöd (SFS l985zbl9).

l utredningens förslag finns även andra paragrafer som ger möjlighet att ta regionalpolitisk hänsyn. Detta gäller l ä. i vilken sägs att vid tillämpning av lagen skall särskilt den regionalpolitiska utvecklingen beaktas. Vid tillämpningen av 6 & om möjlighet att vägra tillstånd för utvecklat eller utvecklingsbart jordbruks— eller trädgårdsnäringsföretag, om det kan antas att förvärvaren inte kommer att bosätta sig på orten. bör de regionala förhållandena kunna beaktas. Även i lOä om boende— och brukarplikt finns inskrivet regionalpolitiska hänsynstaganden. Enligt kommunens me- ning kan det dock finnas områden utanför de som utredningen pekar på, där även 7 & bör kunna ges tillämplighet.

Kommunen föreslår mot bakgrund av vad som anförts att den aktuella paragrafen ges följande lydelse: "I fråga om områden. för vilka det har särskild regionalpolitisk betydelse. får tillstånd vägras till förvärv om egen- domen behövs för att främja sysselsättningen på orten".

2.7.29 Tingsryds kommun: Mot bakgrund av den i handlingsprogrammet påtalade vikten av att göra regionalpolitiska hänsynstaganden ser Tings- ryds kommun med stor tillfredsställelse på de i utredningen framförda förslagen på regionalpolitiska hänsynstaganden vid prövning av jordför- värvsärenden i glesbygdsområden. Tingsryds kommun anser således det nödvändigt att göra långtgående regionalpolitiska bedömningar för gles- bygdsområden som t. ex. Tingsryds kommun i syfte att — göra det möjligt att i glesbygd ta till vara sysselsättningsmöjligheterna i jord- och skogsbruket, — underlätta för befolkningen att få sin utkomst från kombinationssyssel- sättningar där inkomsten från lantbruk utgör en del av försörjningen. — främja boendet på landsbygden, — stärka sambandet mellan boende. ägande och brukande.

Utredningen föreslår att de särskilda regionalpolitiska bestämmelserna i 75 med skärpt tillämpning endast bör avse kommunerna i Norrlands inland. norra delarna av Kopparbergs och Värmlands län samt i delar av Dalsland. Tingsryds kommun delar inte på något sätt denna föreslagna avgränsning.

De särskilda regionalpolitiska bestämmelserna ijordförvärvslagen bör istället omfatta samtliga glesbygdskommuner i landet. Sydöstbandets (= benämning på området som utgörs av landsbygdskommunerna i sydöst- ra Sveriges inland) landsbygd. vari ingår bl.a. Tingsryds kommun och stora delar av övriga Kronobergs län. har idag — i många bygder för länge sedan — uppnått en sådan befolkningsutglesning att stora regional- och sysselsättningspolitiska problem föreligger. En bekräftelse på detta utgör bl. a. statsmakternas beslut att utge glesbygdsstöd till dels investeringar i företag i glesbygd. dels kommersiell och samhällelig service i glesbygd.

Tingsryds kommuns glesbygdsbefolkning har under de senaste ll åren

• Sida 155
•  Original

minskat med cirka 1 500 personer. Denna folkminskningstrend synes fort- sätta även innevarande år, vilket mycket allvarligt urholkar underlaget för en fortsatt kommersiell. offentlig och social service på landsbygden. Tings- ryds kommun hcmställer därför att kommunen i sin helhet skall få ingå i de områden för vilka särskilda regionalpolitiska bestämmelser skall gälla en- ligt 7 .S i utredningens förslag. Innebörden av det sistnämnda blir således att lantbruksnämnden, i likhet med vad som f.n. gäller under pågående försöksperiod. alltid skall inhämta kommunens yttrande. Tingsryds kom- mun vill påpeka att jordförvärvsärenden inom områden där det är av vikt att göra regionalpolitiska överväganden skall förankras på primärkom- munal nivå. Tingsryds kommun anser att det pågående försöksprojektet redan har givit sådana erfarenheter att lantbruksnämndens inhämtande av kommunens yttrande synes vara lämpligt att permanenta för framtiden. Förutsättningarna för en sådan rutin finns redan genom bl.a. det upprätta- de kommunala handlingsprogrammet. utsedd handläggande personal och inarbetade snabbt fungerande handläggningsrutiner mellan kommun och lantbruksnämnd.

2.7.30 Torsby kommun: Kommunen instämmer helt i kommitténs synsätt att det tillgängliga sysselsättningsunderlaget ijordbruket och skogsbruket bör tillvaratas så långt som detär möjligt. Förslaget att avgränsa detta område. för vilka sådana särskilda hänsyn skall tagas. till att omfatta bl. a. Torsby kommun tillstyrkes samt förslaget att berörda kommuner alltid skall få tillfälle att lämna yttrande i förvärvs- ärenden.

2.7.31 Bräcke kommun: Bräcke kommun noterar med tillfredsställelse att den regionalpolitiska aspekten betonats kraftigt i utredningen och dess förslag. Bräcke är således mycket positiv till den förändrade lydelsen av 57 och med utredningens motiv och förklaring av innebörden. Det är vidare positivt att kommunens yttrande alltid skall inhämtas och att lant- bruksnämnden inte utan särskilt starka skäl kan frångå vad kommunen anför. Bräcke kommun uppfattar & 7 som något av en paraplyparagraf som ska kunna tillämpas vid i princip alla typer av överlåtelser.

2.7.32 Storumans kommun: I den allmänna motiveringen för ä 7 skärps de regionalpolitiska ställningstagandena i förhållande till nuvarande jordför- värvslag. Om en egendom behövs för att främja sysselsättningen på orten kan förvärvstillstånd vägras. I motiveringen till detta sägs som exempel att detta bör kunna tillämpas om egendomen behöver användas för kombina- tion med annan verksamhet. eller om förvärvaren inte avser att själv bruka egendomen eller bosätta sig på den. Detta är helt i linje med kommunens riktlinjer för pågående försöksverk- samhet. Kommunen vill här understryka att det ijordförvärvsförordningen mås- te inskrivas att kommunens yttrande alltid ska inhämtas. Detta för att intentionerna i 7 & ska kunna uppfyllas.

2.7.33 Pajala kommun: Förslaget om skärpning av reglerna och klarare avgränsning av tillämpningsområdet tillstyrkes. Behovet av sysselsättning i särskilt glesbygdskommunerna i Norrlands inland är så stort att resur- serna i fråga om jordbruks- och skogsmark måste nyttjas helt för att främja denna. Viktigt är utredarens uttalande om det kommunala inflytandet vid för- värv. Den praktiska tillämpningen bör särskilt beaktas.

• Sida 156
•  Original

2.7.34 Svenska kommunförbundet: Kommunförbundet deltar i ett av gles-

bygdsdelegationen initierat försöksprojekt. Syftet med projektet är att" undersöka huruvida ett ökat lokalt inflytande i frågor som rör förvärvstill- stånd enligt jordförvärvslagen kan ge ett bättre utnyttjande av de lokala resurserna och därmed totalt sett en ökad sysselsättning. Sju kommuner ingår i undersökningen (Pajala, Storuman, Berg. Dals-Ed, Norrtälje, Eksjö och Tingsryd). I ledningsgruppen för projektet finns företrädare för lant- bruksstyrelsen, lantmäteriverket och LRF. Som underlag för själva verk- samheten har kommunerna utarbetat särskilda näringslivsprogram för landsbygden. Under försöksperioden skall dessa program tillsammans med kommunernas yttranden vara vägledande i lantbruksnämndens beslut ijordförvärvsärenden. Försöksverksamheten påbörjades hösten 1985 och skall pågå i tre år.

Försöksprojektet har redan inneburit att berörda kommuner aktiverats för att åstadkomma ett bättre lokalt resursutnyttjande. Det kommunala engagemanget ger en helhetssyn på näringslivs- och sysselsättningsfrå- gorna som främjar en positiv utveckling i glesbygden. Projektet ligger alltså i linje med utredningens förslag om regionalpolitiskt hänsynstagande och om kommunernas ökade roll ijordförvärvsfrågor.

Styrelsen anser emellertid att utredningens förslag vad beträffar 75 jordförvärvslagen är för snävt avgränsat. Bestämmelsen bör gälla samtliga kommuner. De flesta kommuner har någon form av glesbygdsproblem. Någon på förhand av regeringen föreskriven krets av kommuner behövs inte. Alla kommuner, oavsett vilken grad av problem de har. bör få rätt att yttra sig i förvärvsärenden. Det får sedan ankomma på lantbruksnämnden att avgöra huruvida särskilt regionalpolitiskt intresse föreligger.

Ett ökat kommunalt inflytande ijordförvärvsfrågor är också motiverat av den ändrade rollfördelning mellan staten och kommunerna som för närvarande genomförs i andra sammanhang t. ex. avseende energiförsörj- ning, naturresurshushållning samt planering och byggande. lnflytandeför- ändringen får således anses ligga väl i linje med de pågående allmänna decentraliseringssträvandena.

2.7.35 Landstingsförbundet: Inte minst från regionalpolitisk synpunkt kommer en mer nyanserad syn på rationaliseringsbehovet att vara betydel- sefull. Det torde stå helt klart att kravet på rationella företag såsom det hittills tillämpats varit till nackdel för möjligheterna att upprätthålla syssel- sättning och scrvice i de delar av landet som i andra sammanhang klassifi- cerats som regionalpolitiska problemområden. Det gäller t.ex. i Norrlands inland och i östra Småland där andelen sysselsatta inom de areella näring- arna uppgår till mellan 12—13 procent, vilket skall jämföras med drygt 5 procent för riket som helhet. Enligt styrelsens uppfattning är det angeläget att förvärvsprövningen här bidrar till ett aktivt markutnyttjande inriktat på sysselsättning och boende i glesbygden. Styrelsen tillstyrker således prin- cipen om att i lagen särskilt utpeka områden i vilka förvärvstillstånd skall kunna vägras på grund av att egendomen behövs för att främja sysselsätt- ningen på orten. Styrelsen ser däremot inga skäl till att en ny områdesindelning kon— strueras för detta ändamål utan anser att de områden som bör omfattas av bestämmelsen är de som förs fram i andra regionalpolitiska sammanhang. nämligen norra inlandet, Bergslagen, östra Småland, Blekinge och Got- land. Länsstyrelserna känner väl problemen i respektive län och bör enligt styrelsens uppfattning få en viktig roll att fylla vid valet av kommuner.

2.7.36 Lantbrukarnas riksförbund: Det är som utredningen framhåller av

• Sida 157
•  Original

vikt att så långt som möjligt i första hand tillvarata sysselsättningstillfällen inom jord- och skogsbruk. Därutöver bör kombinationer med andra verk- samheter främjas. Det är emellertid främst kombinationen jord/skogsbruk som har störst betydelse för sysselsättningen varför uppbyggnaden av sådana företag måste eftersträvas i än större utsträckning.

Utredningen anger att de områden där 57 skall kunna tillämpas bör preciseras. Regeringen föreslås få ange dessa områden. Utredningen har uppfattningen att förvärvshinder enligt 5 7 skall kunna meddelas i kommu- nerna i Norrlands inland. norra delarna av Kopparberg och Värmlands län samt delar av Dalsland. Lantbrukarnas riksförbund finner denna avgräns- ning alltför snäv. Utredningen bedömer att ökade förvärvsmöjligheter av mindrejordbruksfastigheteri södra och mellersta Sverige skall bidra till ett ökat boende på landsbygden. Enligt Lantbrukarnas riksförbunds uppfatt- ning är detta inte självklart då förvärv av mindre jordbruksfastigheter snarare kan ske av personer som önskar utnyttja egendomen för fritidsin- tressen. Det är av betydelse för många att t.ex. få tillgång till enjaktmark. Det bör också understrykas att de områden i södra och mellersta Sverige inom vilka det är angeläget med ett regionalpolitiskt hänsynstagande även är attraktiva på grund av korta avstånd från större tätorter.

Flera landsbygdskommuner har från sysselsättningssynpunkt engagerat sig aktivt för de areella näringarna. Det finns också en växande insikt om att ett öppet landskap är nödvändigt för t.ex. turism. Ett ökat kommunalt inflytande vid tillståndsprövningen måste enligt Lantbrukarnas riksför- bunds uppfattning vara förenat med en aktiv kommunal utvecklingsplane- ring där de areella näringarna ingår i kommunernas nän'ngslivsprogram. En sådan utvecklingsplanering måste avse service och kommunikationer för att underlätta levnadsvillkoren på landsbygden och möjligheter till ett stabilare försörjningsunderlag. Enligt Lantbrukarnas riksförbunds uppfatt- ning är det värdefullt att kommunerna avger yttrande över enskilda jord- förvärvsärenden. Flera kommuner har anställt lokala jordbruksrådgivare och har därmed kompetens att göra sådana bedömningar. Ortsombuden bör även kunna ha en mer aktiv roll. Lantbrukarnas riksförbund vill betona att den slutliga bedömningen även i fortsättningen måste åligga lantbruks— nämnderna. Det gäller även för de områden där & 7 äger tillämpning.

Enligt Lantbrukarnas riksförbunds uppfattning bör länsstyrelserna ha till uppgift att i samverkan med kommunerna och andra regionala organ fastställa de områden där & 7 skall tillämpas. Länsstyrelserna har t.ex. avgränsat områden där glesbygdsstöd utgår. Lantbrukarnas riksförbund finner det väsentligt att tillämpningen av & 7 har nära samband med övrigt regionalpolitiskt arbete inom länen. De områden som avgränsas kan behö- va ändras i takt med utvecklingen.

LRF utgår ifrån att det är ett förbiseende av utredningen att inte låta inlösenreglerna gälla också när avslag meddelats enligt 5 7.

2.7.37 Svenska cellulosa- och pappersbruksföreningen: Som vi konstaterat tidigare har sambandet ägande—boende och sysselsättning brutits. Det finns inga skäl att tro att denna utveckling skall vända utan tvärtom talar allt för att detta samband i framtiden blir allt mindre betydelsefullt. Att som utredningen föreslår försöka skapa sysselsättning inom vissa områden genom att styra förvärven av skogsmark till personer bosatta på orten saknar därför verklighetsförankring. Om samhället vill stödja sysselsättningen i skogsbruket inom vissa om- råden sker detta bäst genom åtgärder som premierar ett aktivt skogsbruk. Så visar t.ex. utredningar som Skogsstyrelsen utfört att i en genomsnittlig

• Sida 158
•  Original

kommun i Norrlands inland ger en ökad avverkning på mellan 1500—2000 m3sk ett ytterligare arbetstillfälle i skogsbruket. Till denna sysselsättning tillkommer effekter i den träförädlande industn'n. inom transportsektorn och indirekta lokala effekter i offentlig service, handel etc. När denna inkluderas visar de nämnda utredningarna att en ökad avverkning på 1000 nrlsk ger en ökad sysselsättning på ca 1.5 årsverke. I många norrlandskom- muner kan därför en ökad aktivitet i skogsbruket verksamt bidra till högre sysselsättning. Skogsindustrin är beredd att på bästa sätt medverka i en sådan utveckling.

I utredningen föreslås att inom vissa områden skall kommunerna få ett betydande inflytande ijordförvärvsfrågor. Detta vill vi bestämt avvisa. Ett ökat kommunalt inflytande kommer sannolikt att medföra ett otillbörligt gynnande av lokal industri och lokalt anknutna personer och därigenom förhindra att skogen och virkesråvaran utnyttjas på ett marknadsanpassat sätt. Som tidigare nämnts ger redan den nuvarande ordningen alltför stort utrymme för olika tolkningar och lokala tillämpningar av jordförvärvsla- gen.

2.7.38 Landsorganisationen i Sverige: LO anser det angeläget att i fråga om kommuner, för vilka det har särskild regionalpolitisk betydelse, särskild hänsyn tas för att främja sysselsättningen på orten.

2.7.39 Sveriges allmänna hypoteksbank: Hypoteksbanken anser det posi- tivt. att det blir lättare att förvärva fastigheter för deltids— "eller fritidsjord- bruk i skogs- och mellanbygderna i Götaland och Svealand. Starka skäl kan dock i det enskilda fallet anföras för motsvarande förvärv också i andra delar av landet. Lättnaden bör därför gälla utan begränsning till vissa regioner av Sverige.

2.7.40 Glesbygdsdelegationen: Delegationen menar också att inledningsvis ijordförvärvslagen bör kommunernas roll lyftas fram. Kommunerna får ett ökat ansvar och inflytande i den fysiska planering i kommunen genom den nya plan— och bygglagen. Jordförvärvspolitiken bör givetvis ståi samklang med kommunernas utvecklingsplanering. Delegationen ser det som syn- nerligen angeläget att kommunerna bedriver en aktiv och målinriktad utvecklingsplanering, där glesbygdsområdena och de areella näringarna ges en framträdande roll. Delegationen vill understryka betydelsen av att kommunen lägger fast riktlinjer för strukturpolitiken och fogar in dessa i kommunens utvecklingsplanering. Delegationen stöder förslaget om att berörd kommuns yttrande alltid skall inhämtas vid tillämpningen av 5 7. Det är delegationens uppfattning att ett ökat lokalt inflytande överjordför- värvspolitiken ger en förbättrad anpassning till de lokala förhållandena och som därmed blir ett viktigt bidrag till den offensiva glesbygdspolitiken. Utredningens förslag om regionalpolitiska hänsyn enligt å7 ger goda möjligheter att styra markägandet så att det ger de bästa lokala effekterna för sysselsättning m.m. Delegationen anser emellertid att den angivna avgränsningar av tillämpningsområdet är alltför snäv. Det finns en bety- dande risk för att andra glesbygder i mellersta och södra delen av landet -— exempelvis skärgården och delar av Småland kommer att drabbas hårt. Ökat utboägande med alla dess negativa aspekter kan bli resultatet. Dele- gationen menar att det bör kunna åvila länsstyrelserna att i samråd med övriga länsorgan och kommuner avgränsa de områden som skall omfattas av & 7. Detta bör kunna ske i huvudsak efter de kriterier som gäller för avgränsning av områden som kommer i fråga för glesbygdsstöd.

• Sida 159
•  Original

2.7.41 Sverigesjordbruksarrendatorers förbund: 5.6, 5.7 och 5.8 tillstyrkes av SJA som dock anser att ändringar av % 7 är onödig då kommunens förköpsrätt redan idag regleras genom den kommunala förköpslagen.

2.7.42 Sverigesjordägareförbund: Såsom framhållits — —— — anser Sveriges Jordägareförbund att det är olämpligt att jordförvärvslagstiftningen göres till ett instrument för regionalpolitiken. Sveriges Jordägareförbund anser. att detär positivt att det blir lättare att förvärva fastigheter för deltids- eller fritidsjordbruk i skogs- och mellanbygderna i Götaland och Svealand. Det finns dock ej sakliga skäl att motsätta sig en sådan utveckling även i övriga delar av landet.

2.7.43 Sveriges skogsägareföreningars riksförbund: Av motivtexten fram- går att kommunen i praktiken bör ges det helt avgörande inflytandet över ärendenas behandling i områden där & 7 får tillämpas. SSR anser emeller- tid att lantbruksnämnden även i dessa fall måste göra den slutliga bedöm- ningen. Begreppet "främja sysselsättningen" är enligt SSR:s mening alltför vagt. Den rimliga grunden för avslag bör vara boendet.

Inlösen från statens sida skall också kunna krävas vid vägrat förvärvs- tillstånd enligt 7 få.

2.7.44 Sågverkens råvaruförening: Utredningen vill ge regionalpolitiskt särskilt känsliga kommuner vetorätt till förvärv. om egendomen bedöms behövas för sysselsättningen på orten. Råvaruföreningen anser det vara viktigt att klara regler ställs upp för hur den lokala tillämpningen av jordförvärvslagen skall gå till. för att undvika ryckighet och lokalt god- tycke. Det är dock troligt, att kommunen bättre än länsmyndighet och riksmyndighet kan avgöra de lokala sysselsättnings— och regionalpolitiska effekterna av var och en utbjuden skogsfastighet ger bäst avsedd effekt.

2.8.1 Föreskrifter om bosättning och brukande

2.8.l.l Lantbruksstyrelsen: Utredningens förslag innebär att för utveck- lade och utvecklingsbara skogsbruksföretag skall föreskrifter om brukning och bosättning i allmänhet inte kunna meddelas. Detta är en logisk följd av förslaget till ändring i 6 5. För egendom som av regionalpolitiska skäl behövs för att främja sysselsättningen på orten behålls dock möjligheten att meddela sådana föreskrifter för alla typer av företag. alltså även för skogsbruksföretag.

Styrelsen tillstyrker utredningens förslag att undanta utvecklade eller utvecklingsbara skogsföretag.

Lagtexten i 10 å hänvisar inte direkt till 7 &. Av utredningens allmänna motivering till 10 & (sid. 78) framgår dock att möjligheten att föreskriva brukning och bosättning av regionalpolitiska skäl endast skall tillämpas inom de områden där 7 & kommer att gälla. Som ovan framgått har styrel- sen ett annat förslag till avgränsning av 7 å-områden än utredningen. Under förutsättning att styrelsens förslag godtas har styrelsen inget att erinra mot kopplingen till 7 %. I annat fall förordar styrelsen att denna koppling tas bort eftersom det kan finnas anledning att av regionalpolitiska skäl tillämpa 10 & även inom andra områden än de utredningen utgått ifrån.

2.8.1.2 Länsstyrelsen i Norrbottens län: Som tidigare nämnts skulle denna föreskrift bara avse utvecklade och utvecklingsbara jordbruks- och träd-

• Sida 160
•  Original

gårdsnäringsföretag. Inom områdena där den regionalpolitiska paragrafen (så 7) kan tillämpas bör föreskriften enligt utredningen också kunna avse skogsbruksföretag.

Länsstyrelsen tillstyrker förslaget.

2.8.l.3 Eksjö kommun: Kommunen anser att nuvarande regel bör bibehål- las och således gälla alla lantbruksföretag.

2.8.l.4 Dals-Eds kommun: I konsekvens med synpunkterna på 56 bör benämningen lantbruksföretag stå kvar.

2.8.1.5 Lantbrukarnas riksförbund: Som en följd av att Lantbrukarnas riksförbund inte tillstyrker förändringen av & 6 avstyrker LRF även änd- ringen i 5 10 innebärande att åtagande av förvärvaren endast skall gälla jordbruks- och trädgårdsnäringsföretag. Enligt Lantbrukarnas riksför- bunds uppfattning bör bosättningskravet omfatta samtliga jordbruksfas- tigheter. Med hänsyn till att bostad kan saknas på egen mark får bosättning på orten medges. [ princip innebär Lantbrukarnas riksförbunds förslag en utvidgning av bosättnings- och brukningskravet med den innebörd som utredningen föreslår vid tillämpningen av 5 7. Lantbrukarnas riksförbund har uppfattningen att brukningskravet bör modifieras med hänsyn till produktionsförhållandena. Jord- och skogs- bruksmark kan behöva användas för att förstärka andra lantbruksföretag i bygden. Förvärvare av mindre lantbruksföretag som inte avser att aktivt bruka marken bör här kunna föreläggas att arrendera ut densamma om intresse föreligger från något närbeläget lantbruksföretag.

2.8.1.6 Glesbygdsdelegationen: Delegationen anser att, redan i jordför- värvslagens inledning. bör sambanden mellan ägandet. brukande och boende markeras. Det bör klart framgå att de som avser att bo på fastighe- ten och aktivt bruka den och har kvalifikationer för det. ska ha företräde i förvärvsärenden. I många fall är det orimligt att kräva bosättning på själva fastigheten och det viktiga är i sådant fall att knyta ägandet till boende i bygden.

2.8.1.7 Sveriges jordägareförbund: Förbundet anser. att bestämmelserna om bosättning och brukning helt kan slopas.

2.8.2 Andra ålägganden

2.8.2.1 Lantbruksstyrelsen: Styrelsen tillstyrker de föreslagna förändring- arnai 11 &. Styrelsen vill betona att åläggande om åtgärd som behövs med hänsyn till landskapsvärden inte bör vara mer omfattande än vad som kan vara motiverat med hänsyn till egendomens naturliga förutsättningar och till förvärvarens avsikter med förvärvet. Med hänsyn till att ett åläggande om åtgärder för skogsvård eller land- skapsvård normalt inte kommer att vara tidsbegränsat bör reglerna tilläm- pas med försiktighet. Äläggandet kommer att antecknas i fastighetsboken och gälla även mot ny ägare. Möjligheten att förelägga ägaren vite om han inte fullgör vad som åligger honom gör att åtgärderna bör vara väl förank- rade hos skogsvårdsstyrelsen eller naturvårdsmyndigheten och noggrant redovisade i beslutet för att undvika framtida osäkerhet. Om ändamålet med åläggandet genom utvecklingen på fastigheten och i orten inte längre är aktuellt bör lantbruksnämnden kunna upphäva det.

• Sida 161
•  Original

2.8.2.2 Skogsstyrelsen: Skogsstyrelsen anser att ålägganden om åtgärder, förutom att ansöka om fastighetsbildning. kan slopas. Skälet till detta är att krav på att dessa åtgärder skall utföras finns i annan lagstiftning. Redan i jordförvärvsutredningens betänkande (SOU l977z93) pekades det på att motsvarande bestämmelser i tidigare lagstiftning hade tillämpats i endast ett fåtal fall. Utredningen ansåg att reglerna ändå hade ett visst värde och därför borde behållas. Sedan dess har dock både en ny skogsvårdslag. som ställer större krav på skogsägaren. och lagen om skötsel av jordbruksmark kommit till. Det är inte rimligt att åtgärder som avser skogsvården skall regleras via en annan lag än skogsvårdslagen och av en annan myndighet än skogsvårdsstyrelsen. Utredningen har inte redovisat någon uppfattning om i vilken utsträck- ning som förvärvare bör åläggas att upprätta och fullfölja skogsbruksplan. Det framgår inte heller vad som avses med begreppet att fullfölja skogs- bruksplan. Enligt tillämpningsföreskrifterna till nuvarande lag har denna typ av åläggande varit möjligt ända sedan lagens tillkomst. Ändå torde åläggande knappast ha förekommit annat än i enstaka fall. Enligt skogs- styrelsens uppfattning kan ett skäl till detta vara att det är oklart vad äläggande att följa skogsbruksplan innebär. Det framgår inte heller vilka krav som måste ställas på en sådan plans kvalitet och vad som gäller om det redan finns en skogsbruksplan för fastigheten. Vidare saknas uppgift om hur efterlevnaden av ett åläggande skall kontrolleras. Skogsstyrelsen anser att åläggande om skogsbruksplan är obehövligt numera. Detta därför att skogsbruksplan är föreskriven i skogsvårdslagen. Det kan också ifråga- sättas om inte föreskriften om att fullfölja planen i många fall skulle minska avverkningen i anslutning till förvärvet. I samband med förvärv utgör nämligen möjligheterna till skogsavdrag i normalfallet ett starkt incitament till en betydande avverkning. De avverkningsförslag som görs i skogs- bruksplanerna syftar däremot till en jämn virkesavkastning utan stora omedelbara uttag. Ett sådant synsätt i planerna överensstämmer med gällande skogspolitik. Eftersom föreslagna ändringar ijordförvärvslagen bl.a. syftar till ökad avverkning kan det redan av det skälet ifrågasättas om åläggande att följa skogsbruksplan är lämpligt.

2.8.2.3 Statens naturvårdsverk: Den ändring utredningen föreslår i II % jordförvärvslagen, som innebär att tillståndsmyndigheten vid förvärvstill- stånd kan ålägga förvärvaren att vidta åtgärd som behövs "med hänsyn till landskapsvården eller skogsvården” är tilltalande. I betänkandet sägs att det bör finnas möjlighet ålägga förvärvaren att upprätta och följa en sköt- selplan för hela eller delar av egendomen. Skötselplanen bör vara en konkret beskrivning av det hänsynstagande till naturvårdens intressen som följer av bestämmelserna i 6 a 5 i skötsellagen. Planen får således inte vara mer ingripande än vad som följer av nämnda bestämmelse. Dctta instru- ment anser naturvårdsverket vara bra och angeläget. Det kan i vissa fall där så erfordras kunna bli till gott stöd för naturvården. Emellertid bör i lagtexten ordet "landskapsvård" bytas ut mot ”natur- vård". Ett skäl är att begreppet landskapsvård är oklart. Omfattar det vård av ett odlingslandskap med hänsyn till fauna och flora eller enbart med hänsyn till landskapsbild? Det är viktigt att klarlägga att här avses det förstnämnda vilket utan tvekan innefattas i begreppet naturvård. Ett annat skäl är att i övrig lagstiftning på detta område - naturvårdslagen, skötsel- lagen och skogsvårdslagen -— så används uttrycket "naturvård”, ej "landskapsvård". Det vore olyckligt att här införa ett i lagsammanhang nytt begrepp. Naturvårdsverket anser att begreppet ”naturvård" bör an- vändas här med samma innebörd som i exempelvis skogsvårdslagcn. I

Prop. l986/87:122

• Sida 162
•  Original

samband med ovannämnda förslag om möjlighet att ålägga förvärvaren att följa en skötselplan. som konkretiserar bestämmelserna i skötsellagen om hänsyn till natur- och kulturminnesvårdens intressen. poängteras i betän- kandet (s. 80) att för utvecklade och utvecklingsbara företag som har betydelse för ägarens försörjning bör åläggande av detta slag endast kom- ma till användning i undantagsfall.

Bestämmelserna i 6 & skötsellagen gällerju för alla jordbruksföretag och att de tillämpas är inte minst angeläget på ”utvecklade och utvecklingsbara företag som har betydelse för ägarens försörjning". Det vore således synnerligen ologiskt med en inskränkning av det slag utredningen här angiVit.

2.8.2.4 Domänverket: Förvärvaren bör i enlighet med gällande lag kunna åläggas att ansöka om fastighetsbildning. Landskapsvården och skogsvår- den regleras i annan lagstiftning. Några regler härom bör därför enligt domänverkets mening inte införas ijordförvärvslagen.

2.8.2.5 Hovrätten för övre Norrland: Hovrätten efterlyser en analys av sambandet mellan exempelvis jordförvärvslagen. skötsellagen och skogs- vårdslagen när det gäller olika villkor — gällande eller föreslagna - med föreskrifter om åtgärder med hänsyn till landskapsvärden. naturvården och skogsvården. Det bör därvid också övervägas om de nu föreslagna möjligheterna att föreskriva olika villkor verkligen behövs. Naturvårdens intressen synes sålunda redan vara tillgodosedda genom bestämmelser i skötsellagen och skogsvårdslagcn.

2.8.2.6 Luleå tingsrätt: Tingsrätten har i och för sig ingen erinran mot utredningens förslag men ifrågasätter vad gäller förslagen i avsnittet Andra ålägganden om inte undantag skulle kunna göras för mindre fastigheter. Den kostnadskrävande proceduren med ålägganden, kontroll och vitesfö- relägganden kan säkerligen utan olägenheter undvaras när det gäller små fastigheter med begränsade arealer.

2.8.2.7 Länsstyrelsen i Stockholms län: Enligt utredningens förslag skall det bli möjligt att i beslut om förvärvstillstånd ålägga förvärvaren att vidta åtgärd som behövs med hänsyn till landskapsvärden eller skogsvården. Möjligheten till villkor om landskapsvärdande insatser är bra från natur- vårdssynpunkt och även från kulturmiljösynpunkt. En skötselplan får inte göras mera ingripande än vad som följer av 6 ä & skötsellagen. Det är dock bra att kunna binda förvärvare av mindre deltids- och fritidsjordbruk vid en från bl.a. naturvårdssynpunkt lämplig brukning av egendomen. Ordet "landskapsvård” för tanken främst till bevarande av landskapet av estetiska skäl. Naturvårdens intressen att bevara en artrik flora i ängs- och hagmarkslandskapet täcks emellertid inte helt av begreppet. Det är angeläget att så långt möjligt ta till vara just dessa naturvårdsintressen. Detta stämmer också överens med de allmänna utgångspunkterna i direkti- ven för utredningen där det bl. a. anges att jordbruksmarken skall använ- das så att en från ekologisk synpunkt god hushållning främjas. Innebörden av begreppet "landskapsvård" bör klargöras i anvisningar till lagen. I första hand bör möjligheten att utfärda föreskrifter om landskapsvård tillämpas på marker som är särskilt värdefulla för naturvård. friluftsliv och kulturminnesvård. Det blir här en fråga om hur avgränsningen bör ske mellan åtgärder enligt jordförvärvslagen och naturvårdslagen.

• Sida 163
•  Original

2.8.2.8 Länsstyrelsen i Östergötlands län: Länsstyrelsen tillstyrker försla— get att förvärvaren kan föreläggas vidta åtgärd som främjar landskapsvår- dcn. Ordet landskapsvård bör dock ersättas av ordet naturvård. så att tolkningen inte begränsas till hänsyn till landskapsbilden utan även omfat- tar hänsyn till växt- och djurliv. Härigenom uppnås också en överensstäm- melse med terminologin i skötsellagen. Länsstyrelsen förutsätter att lant- bruksnämndens handläggning i dessa ärenden sker i nära samråd med länsstyrelsen.

2.8.2.9 Länsstyrelsen i Kalmar län: I förslaget till ny lydelse av ll & före- slås att lantbruksnämnden skall kunna ålägga förvärvare att vidta åtgärd som behövs med hänsyn till landskapsvärden eller skogsvården. Länssty- relsen anser det inte rimligt att åtgärder. som berör skogsvården skall regleras via jordförvärvslagen och därför inte heller handläggas av lant- bruksnämnden. I detta fall bör skogsvårdslagstiftningen gälla.

2.8.2.10 Länsstyrelsen i Gotlands län: Utredningen föreslår att förvärvaren skall kunna åläggas att vidta åtgärd som behövs med hänsyn till landskaps- värden eller skogsvården. Länsstyrelsen tillstyrker detta förslag. Den landskapsvård med åker. naturbetes- och ängsmarker inom områden som klassats som riksintressanta i den fysiska planeringen är i hög grad beroen- de av att ej förbuskas. Förslaget att kunna ålägga förvärvare att följa en skötselplan för hela eller delar av egendomen är ur denna aspekt intres- sant. Innehållet i skötselplanen får dock inte vara mer ingripande för jordbruket än vad som följer av 6 a åskötsellagen. Där sägs att föreskrift ej får vara så ingripande att pågående markanvändning avsevärt försvåras. Innevarande år har ett anslag för naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet (Nola) beviljats av riksdagen. Syftet med anslaget är att med stödåtgärder till jordbruket bibehålla slåtter- och betesmarker av särskilt intresse för natur- och kulturminnesvården. Länsstyrelsen föreslår att stöd av detta slag även bör kunna kopplas till krav som lantbruksnämnden i samråd med länsstyrelsen enligt föreslagen ändring kan ställa vid förvärvsprövningen.

2.8.2.11 Länsstyrelsen i Blekinge län: Länsstyrelsen vill slutligen framhålla att det är väsentligt att ett mer utvecklat samarbete kommer till stånd mellan lantbruksnämnd och länsstyrelse ijordförvärvsfrågor. Detta kom- mer att bli desto mer angeläget om förslaget att förvärvare kan åläggas att vidta åtgärder går igenom dvs. om förvärvaren åläggs att upprätta och följa skötselplan som krävs för landskapsvärden.

2.8.2.12 Länsstyrelsen i Hallands län: Utanför områden där 7 & med regio- nalpolitiska hänsyn gäller kommer möjligheter att ställa villkor om bruk- ning och bosättning att begränsas till utvecklade och utvecklingsbara jord- bruks- och trädgårdsnäringsföretag. Bestämmelsen bör enligt länsstyrel- sens mening utformas som motsvarande krav i 6 &. dvs. krav om bosätt- ning på orten.

2.8.2.13 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Det är från naturvårds- och kultur- minnesvårdssynpunkt tillfredsställande att utredningen föreslår att förvär- vare kan åläggas vidta åtgärder som behövs för landSkapsvården. På så sätt kan bl.a. den från allmänekologisk och kulturhistorisk synpunkt vikti- ga variationen ijordbrukslandskapet bibehållas och i vissa fall utvecklas. Med hänsyn till att begreppet landskapsvård kan vara svårdefinierat bör dock i stället begreppet naturvård användas såväl i ll paragrafen jordför-

• Sida 164
•  Original

värvslagen som i motiveringen till ändringen av 5 paragrafen lagen om skötsel av jordbruksmark. På detta sätt nås också överensstämmelse med lagtext och förarbeten liksom lantbruksstyrelsens föreskrifter till 6 a para- grafen om skötsel av jordbruksmark.

2.8.2.I4 Länsstyrelsen i Jämtlands län: Utredningen föreslår att förvär- varen skall kunna åläggas att vidta åtgärd som behövs med hänsyn till landskapsvärden eller skogsvården. Det ska sålunda inte längre bli möjligt att kräva förbättringsåtgärder ijordbruksmark och byggnader.

Länsstyrelsen anser att möjligheterna att kräva förbättringsåtgärder jämväl ijordbruksdelen bör finnas kvar. I annat sammanhang. stödsidan, skall avvattningsåtgärder ijordbruket, främst i norra Sverige prioriteras. Det är då logiskt att kunna kräva motsvarande i samband med förvärvs- ärenden. Vidgas förvärvskretsen i så måtto att jämväl vissa former av kapitalplacering godtas borde dessa kunna förenas med krav om förbätt- ringsåtgärder i såväl mark som byggnader. För att åtminstone kunna vidmakthålla produktionsresurserna i vissa glesbygder kan det också vara angeläget att ha möjlighet att ställa vissa sådana krav.

Länsstyrelsen ifrågasätter starkt den praktiska betydelsen av de i utred- ningen omnämnda skötselplanerna. Den koppling som gjorts till 6 aä i skötsellagen torde innebära att några aktiva åtgärder inte kan krävas vad gäller icke brukningsvärd jordbruksmark. Resultatet kan då bli ett "sakta igenslyande" istället för en omedelbar skogsplantering.

2.8.2.15 Länsstyrelsen i Norrbottens län: Älägganden i samband med för- värvstillstånd om att förbättra egendomen anser utredaren i fortsättningen bara skall avse åtgärder med hänsyn till landskapsvård eller skogsvård. Länsstyrelsen tillstyrker förslaget.

2.8.2.16 Torsby kommun: Utredningen föreslår att & ll ändras så att för- värvare kan åläggas att vidta åtgärder, som behövs för skogsvården eller landskapsvärden.

Förslaget tillstyrkes.

2.8.2.17 Bräcke kommun: Utvidgningen och preciseringen med möjlighet till ålägganden om åtgärder som behövs med hänsyn till landskapsvärden eller skogsvården är bra enligt Bräcke kommun. Med hänsyn till föränd- ringen av & 6 anser Bräcke kommun att det även ska vara möjligt att ålägga förvärvare av skogsmark att skaffa sig viss basutbildning om skogsbruk

2.8.2.18 Lantbrukarnas riksförbund: Enligt utredningens förslag skall för— värvaren kunna åläggas att ansöka om fastighetsbildning eller att vidta åtgärder som behövs med hänsyn till landskapsvärden och skogsvården. Lantbrukarnas riksförbund har uppfattningen att sådana ålägganden måste ta hänsyn till förvärvarens avsikt med förvärvet. En förvärvare som avser att bruka ett mindre lantbruksföretag som deltidssysselsättning bör ha uppfyllt kraven på brukning och därmed befrias från andra ålägganden. Såväl skötsellagen som skogsvårdslagcn innehåller bestämmelser om na- turvårdshänsyn och andra förpliktelser vad gäller markens skötsel. .Enligt Lantbrukarnas riksförbunds uppfattning är därför ålägganden enligt jord- förvärvslagen obehövliga.

2.8.2.19 Svenska cellulosa- och pappersbruksföreningen: Bland de särskil- da föreskrifter som föreslås kunna gälla förvärvaren nämns åtgärder med

• Sida 165
•  Original

hänsyn till landskapsvärden eller skogsvården. Vi finner det olämpligt att på detta sätt ställa andra krav på dem som nyligen förvärvat en fastighet än de krav som gäller generellt. Vi anser alltså att dessa åligganden inte behövs utan att kraven på skogsvård m.m. skall ställas genom existerande lagar och en aktiv tillsyn från skogsvårdsmyndigheten m. fl. myndigheter.

2.8.2.20 Centralorganisationen SACO/SR: SACO/SR avstyrker utredning- ens förslag att vissa förvärvare som villkor för förvärv skall kunna åläggas landskapsvårdande åtgärder som avviker från vad som gäller andra förvär- vare.

2.8.2.2] Landsorganisationen i Sverige: Lo anser det riktigt att förvärvare skall kunna åläggas att vidta åtgärder för landskapsvärden eller skogsvår- den för att köpet skall godkännas.

2.8.2.22 Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund: Förbundssty- relsen ifrågasätter starkt förslaget att fastighetsbildningen skall beroende- göras av föreskrifter om landskapsvårdande åtgärder, även om förbunds- styrelsen förstår motiven härför. En alltför sträng reglering torde med visshet innebära att reformens regionalpolitiska effekter också på denna punkt urholkas.

2.8.2.23 Sveriges jordbruksarrendatorers förbund: SJ A vill fästa uppmärk- samheten på att om en fastighetsreglering sker på en fastighet som är belastad med nyttjanderätt så kan det beröra nyttjanderätten. För den händelse att fastighet som är belastad med nyttjanderätt skulle beröras förutsätter SJA att erforderlig fastighetsbildning sker på sådant sätt att nyttjanderätten inte beröres på annat sätt än vad som sker vid vanligt köp.

2.8.2.24 Sveriges jordägareförbund: Sveriges Jordägareförbund anser. att bestämmelser om fastighetsbildning och åtgärder för att främja landskaps- vården eller skogsvården bör utmönstras ur jordförvärvslagstiftningen. Målen för fastighetsbildningspolitiken och landskapsvärden och skogsvår- den bör tillgodoses genom den särskilda lagstiftningen härom. Jordför- värvslagstiftningen bör renodlas till att endast avse bestämmelser om vilka personer som skall äga rätt att förvärva jordbruksfastigheter.

2.8.2.25 Sveriges skogsägareföreningars riksförbund: Den särskilda be- stämmelsen om åtgärder "med hänsyn till . . . skogsvården" är överflödig. Skogsvårdslagens bestämmelser rymmer samhällets behov av instrument i detta sammanhang.

2.8.2.26 Sågverkens råvaruförening: Utredaren föreslår. att tillståndsmyn- digheten i samband med förvärvstillstånd skall kunna ålägga förvärvaren att vidtaga åtgärder som behövs med hänsyn till landskapsvård eller skogs- vård. Råvaruföreningen anser, att landskapsvårdsföreläggandet är mycket tveksamt och ser inte heller anledning att utöver Skogsvårdslagens krav föreskriva särskilda ålägganden vid förvärv.

2.9 Exekutiv auktion m.m.

2.9.1 Riksskatteverket: Kommittédirektiven anger att utredaren bör pröva om bestämmelserna om exekutiv auktion kan ändras eller avskaffas utan

• Sida 166
•  Original

betydande olägenhet. Bestämmelserna har nämligen. som framgår av di- rektiven, diskuterats och kritiserats i olika sammanhang.

Utredningen har nu föreslagit att avyttringsfristen förkortas till ett år och att bestämmelserna i den föreslagna lagens 4 & första stycket 4 om för- värvshinder på grund av kapitalplacering inte skall gälla under avyttrings- fristen.

Utredningen synes däremot — under åberopande av den tid som har stått till utredningens förfogande och med den av utredningen intagna stånd- punkten att samtliga förvärvslagar skall vara enhetligt utformade i dessa avseenden — ha skjutit övriga ställningstaganden på framtiden.

Enligt riksskatteverkets uppfattning är antalet jordbruksfastigheter som är föremål för exekutiv försäljning så stort att det behövs en mer grundläg- gande översyn av bestämmelserna.

Den enskilde kan uppfatta det som orimligt att en statlig myndighet (kronofogdemyndighet) godtar ett inrop och utfärdar köpebrev, att en annan statlig myndighet (inskrivningsmyndighet) beviljar full lagfart men att en tredje statlig myndighet (lantbruksnämnd.) senare inte ger ägaren tillstånd att behålla fastigheten. Detta skapar självklart osäkerhet hos spekulanterna — och hos auktionsförrättaren — och dämpar intresset vid auktionen. Att detta dessutom får negativa konsekvenser för fastighetskre- ditsystemet är uppenbart.

Riksskatteverket får acceptera bestämmelserna om att den som förvär- vat en jordbruksfastighet genom en exekutiv försäljning har att i efterhand ansöka om tillstånd att behålla fastigheten. Att avskaffa denna Specialreg— lering och i stället kräva ordinärt förvärvstillstånd skulle sannolikt få de vittgående konsekvenser som lagrådet och departementschefcn pekade på vid arbetet inför nu gällande jordförvärvslag.

Det bör emellertid nu noga övervägas om inte tillståndsmyndigheten kan åläggas att med utgångspunkt från de föreslagna ändringarna i avslagsgrun- derna lämna ett förhandsbesked i tillståndsfrågan till spekulanterna redan före den exekutiva försäljningen. Genom ett sådant förfarande kunde flera osäkerhetsmoment förebyggas. Ett sådant besked lämnas redan enligt dagens ordning inför den offentliga auktionen. (Departementschefen pc- kade för övrigt på en sådan möjlighet redan i lagrådsremissen inför nu gällande jordförvärvslag. prop l978/79:85 s. 44 in.) Om detta inte låter sig göras. bör tillståndsmyndigheten alternativt kunna lämna kronofogdemyn- digheten besked. om avslagsgrunderna i pp l—3 blir tillämpbara i det enskilda försäljningsärendet.

Det finns vidare anledning att nu pröva om inte staten skäligen bör anses vara skyldig att -— om tillstånd att behålla fastigheten vägras - lösa in fastigheten (med jämkningsmöjlighet när fastigheten genomgått föränd- ringar).

Det finns Också anledning att nu införa samma tillståndsbestämmelser vid exekutiv underhandsförsäljning som vid auktion. Avslagsgrunderna bör vara lika, oavsett vilken försäljningsform kronofogdemyndigheten väljer. Kreditgivarna har de senaste åren begärt att kronofogdemyndighe- ten i större utsträckning skall sälja utmätta fastigheter under hand. Ett auktionsförfarande förutsätter i sig att ett rimligt stort antal spekulanter kan deltaga i budgivningen. Detta är ibland inte fallet när det gäller försälj- ning av en jordbruksfastighet. En underhandsförsäljning är då ofta mer ändamålsenlig. Detta framhöll också utredningen inför nu gällande jordför- värvslag. prop l978/79z85 s. 44 ö.

Kronofogdemyndigheten har i dag svårigheter att åsätta ett värde på en jordbruksfastighet. Myndigheten skall inför en exekutiv eller offentlig auk- tion värdera fastigheten enligt utsökningsbalkens bestämmelser. Detta vär-

• Sida 167
•  Original

de skall motsvara fastighetens marknadsvärde vid en frivillig försäljning. Prop. 1986/87; 132 Jordförvärvslagen har ett annat värdebegrcpp. Lagen anger i 4 ä första stycket p ] "egendomens värde med hänsyn till dess avkastning”. Lant- bruksstyrelsen har i sina anvisningar tolkat detta så att ”"värdenivån bör motsvara vad en välutbildad brukare utan stort eget kapital kan betala med hänsyn till egendomens avkastning". Eftersom kronofogdemyndigheten och de av länsstyrelsen utsedda värderingsmänncn skall samråda med lantbruksnämnden enligt jordförvärvsförordningen 6 ä uppkommer frågan vilket värde som skall åsättas. marknadsvärdet eller avkastningsvärdet. Utredningen har nu i lagförslaget ändrat värdebegreppet till egendomens marknadsvärde. Ändringen är emellertid inte kommenterad varför osäker- het kommer att råda om detta marknadsvärde överensstämmer med mark- nadsvärdet enligt utsökningsbalken.

Ett annat problem i nu gällande jordförvärvslag är om fastigheten efter länsstyrelsens förordnande om offentlig auktion skall anses utmätt med samma verkan som när en fastighet har utmätts enligt utsökningsbalken. Är t. ex. ägarens förfoganderätt inskränkt enligt 4 kap 29 få utsökningsbal- ken och har kronofogdemyndighetcn rätt att vidtaga några åtgärder med egendomen enligt 4 kap 31 äutsökningsbalken? Riksskatteverket anser att det nu är rätt tillfälle att klargöra denna fråga.

Utredningen har föreslagit övergångsbestämmelser om förvärvstill- stånd. Riksskatteverket frågar om utredningen medvetet har undantagit de tillstånd som lämnas efter en exekutiv auktion. l sig är det märkligt att ett tillstånd som prövats av en tillståndsmyndighet enligt nu gällande lag kan komma att överprövas av en högre instans enligt en annan mer liberal lagstiftning. Ännu märkligare är det att en försäljning som hålls före lagens ikraftträdande med en tvåårig avyttringsfrist. efter överklagande kan kom- ma att gälla med en ettårig avyttringsfrist. Detta är i så fall till nackdel för inroparen, Riksskatteverket ifrågasätter om detta har beaktats.

Riksskatteverket är sammantaget kritiskt mot utredningens översyn av jordförvärVSIagens bestämmelser om exekutiv försäljning. De ändringar som har föreslagits är knapphändigt underbyggda. Det är därför inte möj- ligt att uttala sig om ändringarnas värde. Många frågeställningar har dess- utom lagts åt sidan.

Kritiken av gällande jordförvärvslag är i många delar befogad. De änd- ringar Riksskatteverket efterfrågar skulle medföra att den exekutiva regle- ringen ijordförvärvslagen delvis kommer att skilja sig från motsvarande reglering i de övriga förvärvslagarna. Detta bör emellertid inte utgöra något hinder. Det är viktigare att de materiella konsekvenserna av ett förvärv av en jordbruksfastighet blir välgrundade än att systematiken är helt lika i alla förvärvslagar. En jordbruksfastighet är ett speciellt fastig- hetsobjekt som ställer särskilda krav på ägaren och många gånger är dennes enda förvärvskälla.

2.9.2 Lantbruksstyrelsen: Nuvarande jordförvärvslag utestänger sådana förvärvare för vilka spekulation och/eller snabb realisering av skogstill- gångarna varit av primärt intresse. Enda möjligheten för sådana köpare att förvärva jordbruksfastighet är vid exekutiv auktion. De kan sedan inom avyttringsfristen vidta mycket långtgående åtgärder på egendomen som t.ex. skogsavverkning. Härigenom kan förutsättningarna för den kom- mande tillståndsprövningen ändras. Under senaste åren har antalet exeku- tiva försäljningar ökat. De jordpolitiska problemen kring exekutiva försälj- ningar har efterhand blivit alltmer påtagliga. Lantbruksstyrelsen hade där- föri första hand sett att undantagsregeln för exekutiva förvärv avskaffats. Utredningen har emellertid inte funnit detta möjligt. Bland annat har 167

• Sida 168
•  Original

lagrådet 1979 uttalat att en sådan åtgärd kräver en omfattande översyn av de berörda exekutionsrättsliga reglerna. Någon sådan översyn har inte skett. Utredningen har inte heller haft möjlighet att göra en sådan.

Utredningen har mot bakgrund härav föreslagit att tvåårsfristen ändras till ett år och att den föreslagna 4 & första stycket 4 inte skall gälla om egendomen vidareförsäljs under ettårsfristen och tillstånd att behålla egen- domen dessförinnan vägrats.

Den allmänna liberalisering som karaktäriserar hela utredningsförslaget minskar sannolikt antalet Spekulationsförvärv i samband med exekutiva auktioner. Problemen torde emellertid i allt väsentligt kvarstå. Erfaren- hetsmässigt vidtar förvärvaren mycket snabbt olika åtgärder som kan ändra förutsättningarna för den kommande tillståndsprövningen. En för- kortning av tiden torde därför endast få marginell betydelse.

De flesta Iantbruksnämnder godtar emellertid förslaget. Ett antal lant- bruksnämnder anser dock att förslaget inte går tillräckligt långt.

Lantbruksstyrelsen vill understryka betydelsen av att de exekutions- rättsliga reglerna ses över men styrelsen kan tills vidare godta utredning- ens förslag i avvaktan på en sådan utredning. På sikt bör enligt styrelsens mening undantagsregeln slopas och förvärv vid exekutiv auktion behand- las som andra förvärv.

Styrelsen vill emellertid föreslå ett tillägg i förslagets 3 & punkt 10 som klargör att det krävs tillstånd enligt l6 % att behålla en fastighet som ropats in på exekutiv auktion. Detta bör ske för att undvika missförstånd och göra lagtexten mer lättillgänglig för allmänheten. Lagtexten kan kompletteras med texten "Däremot fordras tillstånd att behålla egendomen enligt regler- nai 16 %

Utredningen föreslår vidare att vid auktion enligt samäganderättslagen skall auktionsförrättaren upplysa om tillståndsförfarandet enligt bland an- natjordförvärvslagen.

Lantbruksstyrelsen finner att den föreslagna åtgärden kan leda till att många missförstånd undviks till nytta för både inblandade parter och myndighet. Förslaget tillstyrks.

2.9.3 Skogsstyrelsen: Utredningen föreslår att den avyttringsfrist på två år som nu gäller vid exekutiv auktion skall förkortas till ett år. Antalet exekutiva auktioner på jordbruksfastigheter bedöms uppgå till mellan 100 och 200 per år. Nuvarande regler synes innebära att lantbruksnämnderna ofta tvingas lämna förvärvaren tillstånd till ibland olämpliga förvärv. Skälet till detta är att köparen under tvåårsfristen vidtar åtgärder och ingår avtal som gör att intresset för att vägra tillstånd blir mindre. Skogsstyrelsen kan inte se att det lagda förslaget löser dessa problem — möjligen kan de minska något genom den förkortade avyttringsfristen.

2.9.4 Kammarrätten i Jönköping: Reglerna om exekutiv auktion föreslår utredningen förändrade enbart i ganska ringa utsträckning. Den utredning som lagrådet efterlyste 1979 har inte företagits. Reglerna blir fortfarande svårtillämpade.

2.9.5 Luleå tingsrätt: Med hänsyn till de lättnader i förvärvsvillkoren som utredningen föreslår, torde en avyttringstid enligt 16 & om ett år vara tillräcklig för att i sådana fall finna en ny köpare, som kan få förvärvstill- stånd. Tingsrätten tillstyrker därför förslaget i dcnna del. Om någon prisprövning överhuvudtaget skall bibehållas ijordförvärvsla- gen, vilket tingsrätten som framgått ovan avstyrker, bör den inskränkas på

• Sida 169
•  Original

det sätt som utredningen i detta sammanhang har föreslagit.

Tingsrätten tillstyrker den ändring i samäganderättslagen som utredning- en föreslår. 1 den mån det förekommer att andra än jurister förordnas att handha försäljning enligt samäganderättslagen, bör någon kortfattad hand- ledning utfärdas, så att den information som lämnas om jOl'dfÖrVäI'VSprÖV- ningen blir korrekt.

2.9.6 Länsstyrelsen i Hallands län: Beträffande förvärv på exekutiv auk- tion föreslår utredningen att förvärvarens tidsfrist för att åter avyttra egendomen skall begränsas till ett år mot nuvarande två. Syftet är att hindra förvärvaren att vidtaga alltför omfattande ändringar på fastigheten. som kan förändra förutsättningarna för tillståndsprövning. Lagrådet tog 1979 upp denna möjlighet men ansåg sig inte ha underlag för ett sådant förslag. Länsstyrelsen är för sin del tveksam om det utredningen anför kan anses vara tillräckliga motiv för att få olika tidsfrister ijordförvärvslagen och i lagen om utländska förvärv av fast egendom (1982 års lag). Förslaget avstyrks i denna del.

2.9.7 Länsstyrelsen i Jämtlands län: — — — Länsstyrelsen konstaterar att förslaget inte på något sätt löser de svåra frågor som idag är förknippade med försäljning av jordbruksfastigheter vid exekutiv auktion. Problemen är i huvudsak två. Förvärvaren kan antingen investera fast sig alternativt "plundra" egendomen under tvåårsfristen. Åtskilliga exempel härpå finnes. Förslaget innebär bara att förvärvaren måste agera något snabbare än idag. Detta kommer även fortsättningsvis att innebära att lantbruks- nämnderna kommer att "bli tvungna" att lämna tillstånd att behålla sådana i och för sig ofta olämpliga förvärv. Länsstyrelsen anser därför att också förvärv på exekutiv auktion borde prövas på vanligt sätt alternativt genom någon form av förhandstillstånd. Detta borde vara möjligt i all synnerhet som prisprövningen försvunnit i förslaget. Kan inte detta genomföras omedelbart måste under alla förhållanden sådana regler tillskapas att köpa- ren förhindras att reducera fastighetens substansvärde eller ingå olika former av avtal belastande fastigheten intill dess att förvärvsfrågan är slutligt löst.

2.9.8 Länsstyrelsen i Norrbottens län: — —- — Förändringarna är välmoti- verade och länsstyrelsen tillstyrker dessa.

2.9.9 Lantbrukarnas riksförbund: Enligt utredningens förslag skall avytt— ringsfristen förkortas till 1 år. Lantbrukarnas riksförbund tillstyrker denna förändring.

2.9.10 Svenska sparbanksföreningen: Sparbanksföreningen har inget att invända mot förslaget att den som förvärvat en fastighet genom inrop på exekutiv auktion och som inte får förvärvstillstånd skall vara skyldig att avyttra fastigheten inom ett år.

2.9.11 Glesbygdsdelegationen: I vissa fall förekommer "plundring” av fas- tigheter som lösts in på exekutiv auktion innan frågan om förvärv avgjorts. Detta bör kunna förhindras på något sätt genom sedvanlig förvärvspröv- ning eller regler som förhindrar att fastighetens substansvärde sänks innan förvärvsfrågan slutgiltigt lösts.

2.9.12 Sågverkens råvaruförening: Utredaren föreslår förkortad tid — från två år till ett år — av den tid som förvärv inropade på exekutiv auktion får

• Sida 170
•  Original

behållas, innan den åter skall avyttras. Råvaruföreningen anser att två år, som i nuvarande lagstiftning. är skäligt.

2.10 Instansordningen ijordförvärvsärenden

2.10.l Lantbruksstyrelsen: Utredningen föreslår ingen ändring i instans— ordningen med hänvisning till prop. 1983/84: 120 om regeringens befattning med besvärsärenden. 1 denna framhålls att undantag från tvåinstanspröv- ningar -— dvs. att även regeringen skall kunna pröva ett ärende -- endast skall göras när särskilda skäl talar för det och då det behövs en politisk

styrning av praxis. Utredningen menar att detta är fallet ijordförvärvs- - ärenden genom den fakultativa utformning som 4 & erhåller i förslaget och genom behovet av politisk styrning av praxis. Förändringarna som utred- ningen föreslår torde leda till färre regeringsbesvär. Även detta talar för att nuvarande ordning bibehålls. Lantbruksstyrelsen delar utredningens upp- fattning.

Lantbruksstyrelsen vill under denna rubrik även behandla några frågor. . som rör rationalisering av ärendehanteringen och som utredningen inte tagit upp till behandling. Dessa hänger delvis ihop med instansordningen.

ljordförvärvsärenden förekommer ofta att intressenter. som till exem- pel grannar, vilka enligt av regeringen utformad praxis inte har besvärsrätt ändå överklagar beslut som de anser inte tillgodoser deras intressen. Detta sker i stor omfattning och beror främst på att överklagningsrätten är oklart uttryckt i såväljordförvärvslagen som förvaltningslagen. Lantbruksstyrel- sen vill med anledning härav framhålla att överklagningsrätten bör preci- seras i 18 å och att paragrafen även bör ändras med hänsyn till den nya förvaltningslagen.

Lantbruksstyrelsen har tidigare i skrivelse till regeringen hemställt om en ändring i 85 första stycket jordförvärvsförordningen (1979:231) att gränsen för regeringens prövning av juridiska personers förvärv ändras från 1 milj. kronor till 5 milj. kronor. Styrelsen vill i detta sammanhang på nytt aktualisera denna fråga.

2.10.2 Luleå tingsrätt: Tingsrätten har ingen erinran mot utredningens överväganden.

2.10.3 Länsstyrelsen i Norrbottens län: För närvarande sker besluten i Norrbottens län i lantbruksdelegationen eller av tjänsteman i lantbruksen- heten på delegering eller i vissa fall i länsstyrelsens styrelse. Beslut kan överklagas hos lantbruksstyrelsen och lantbruksstyrelsens beslut hos regeringen. Någon ändring föreslås inte och länsstyrelsen tillstyrker att nuvarande prövningsförfarande behålls.

2.10.4 Bräcke kommun: Bräcke kommun delar utredningens förslag om att detär väsentligt att behålla möjligheten till överprövning hos regeringen då tvister kan väntas uppkomma om bland annat tolkningen av den föreslagna lydelsen och tillämpningen av & 7.

2.11 Skötsellagen

2.ll.l Lantbruksstyrelsen: Produktivitetsutvecklingen inom jordbruket har fört med sig att nuvarande areal jordbruksmark är för stor i förhållande till möjligheterna att på ett lönsamt sätt avsätta livsmedelsproduktionen.

• Sida 171
•  Original

Detta förhållande kan väntas bestå. Mot denna bakgrund finner utredning- en att det inte är skäligt att jordbruksföretagarna skall vara skyldiga att hålla all den nuvarande åkermarken ijordbruksproduktion och att en omfattande nedläggning av jordbruksmark bör tillåtas. Detta kan emeller- tid medföra betydande olägenheter i områden. därjordbruket har regional- politisk betydelse. Problem kan också uppstå från kulturminnesvårdens eller naturvårdens synpunkt. ] vissa fall kan också möjligheten att vid- makthålla effektiva familjeföretag äventyras om mark som behövs för utveckling av sådana läggs ned.

Lantbruksstyrelsen delar utredningens uppfattning att möjligheterna till nedläggning bör ökas men att det alltjämt bör krävas tillstånd för sådan åtgärd. Lantbruksstyrelsen finner det också förtjänstfullt att det i förslaget preciseras när tillstånd till nedläggning inte får lämnas och tillstyrker utredningens förslag till ändring av lagen.

Beträffande 55 punkt 3 vill styrelsen peka på inlösenskyldigheten. Hinder för nedläggning på grund av till exempel naturvårdsskäl kan därför endast resas om naturvårdsmyndigheterna är beredda att ställa resurser till förfogande.

Lantbruksstyrelsen har inget att erinra mot utredningens förslag att energiskog fortsättningsvis skall betraktas som jordbruksgröda. Odling av energiskog kan då anläggas utan tillstånd. Förslaget innebär att energi- skogsodling faller under den allmänna hänsynsregeln i 6a &.

2.11.2 Skogsstyrelsen: Skogsstyrelsen delar utredningens uppfattning att en okontrollerad nedläggning av jordbruksmark kan medföra betydande olägenheter. I vissa fall kan nedläggning vara olämplig. I andra fall kan nedläggning tillåtas och marken bör då, såvida inte starka naturvårdsskäl talar för ett fortsatt öppethållande. snarast överföras till annan produktion, t.ex. skogsproduktion. Skogsstyrelsen biträder utredningens förslag att tillstånd till nedläggning i dessa fall får förenas med villkor. I de fall då markägaren avser att använda den nedlagda jordbruksmarken för skogs- produktion kan det i vissa fall av naturvårdsskäl vara befogat att ställa villkor att marken skall planteras med lövträd. Skogsstyrelsen utgår ifrån att lantbruksnämnden samråder med skogsvårdsstyrelsen om utformning- en av dessa villkor. Det är viktigt att regler och tillämpningsföreskrifter utformas så att frågan om villkor hanteras på ett sätt som överensstämmer med berörda myndigheters kompetensområde. Skogsstyrelsen vill också påpeka att det i de fall som villkor ställs som skulle medföra stor ekono- misk belastning för markägaren kan detta leda till att markägaren fortsätter med någon form av mer eller mindre extensiv jordbruksproduktion. Efter- som detta knappast är önskvärt ur samhällsekonomisk synpunkt borde någon form av samhällsstöd för skogsplantering av dessa marker kunna utgå.

2.11.3 Statens jordbruksnämnd: JN tillstyrker utredningens förslag om att det i viss utsträckning skall bli lättare att få tillstånd att ta jordbruksmark ur produktion och att detta tillstånd kan förenas med villkor.

2.ll.4 Statens naturvårdsverk: — — — Glesbygdsområdcna där regionalpo- litiska synpunkter ska få göra sig gällande får inte avgränsas så snävt söm utredningen föreslagit i samband med 7 & jordförvärvslagen och begreppet "landskapsvård" bör utbytas emot "naturvård".

Naturvårdsverket stödjer också utredningens förslag att tillstånd att ta mark ur jordbruksprodtrktion skall kunna förenas med villkor. Det kan gälla villkor om skogsplantering med visst trädslag. Det kan t.ex. från naturvårdssynpunkt i vissa fall vara önskvärt med plantering av lövträd.

• Sida 172
•  Original

En detalj att observera är att utredningen tar ställning till frågan om energiskogsodling skall anses falla under skogsvårdslagcn eller skötsella- gen. Utredningen anser att energiskogsodling skall betraktas som en jord- bruksgröda. Naturvårdsverket har inget att erinra däremot ifråga om grö- dor som skördas med kortare intervall (kortare än 5 a 10 år).

2.ll.5 Statens planverk. Planverket ställer sig kritiskt till utredningens syfte att underlätta en omfattande nedläggning av jordbruksmark med hänsyn till rådande marknadspriser och överproduktion av jordbrukspro- dukter. — —— — Den drastiskt ökade nedläggningstakt som skisseras för åkermarken skulle påtagligt förändra det svenska kulturlandskapet, hota områden av värde för naturvård, friluftsliv och kulturminnesvård och innebära att nuvarande negativa effekter på miljön av jordbruksdriften bibehålls och förstärks.

Planverket anser att förändrade driftsformer inom jordbruket med en mindre intensiv produktion per arealenhet kan minska behovet av en omfattande nedläggning av jordbruksmark samtidigt som det ger möjlighet till större hänsyn till kraven på en god miljö och en bibehållen handlingsfri- het för framtiden. Odling av grödor för energiändamål eller annan industri- ell användning innebär också bibehållen handlingsfrihet och ringa påver- kan på kulturlandskapet och bör stödjas som alternativ användning. En omläggning till skogsproduktion skulle däremot innebära ett långsiktigt ianspråkstagande av marken. speciellt vid barrskogsodling.

Energiskogsodling intar i detta sammanhang en mellanställning. Plan- verket vill inte motsätta sig utredningens förslag att energiskogsodling betraktas som jordbruksgröda. men anser att odling inom områden av värde för ex. vis naturvård, kulturminnesvård och friluftsliv måste kunna anpassas eller i vissa fall förhindras. Jordbrukslagstiftningens hänsyns- regler bör ses över för att möjliggöra en sådan styrning av odlingen.

De översiktsplaner som kommunerna kommer att utarbeta med stöd av den nya plan- och bygglagen och naturresurslagen kommer att konkreti- sera naturresurslagens regler och bl. a. redovisa kommunens ställningsta- ganden till inom vilka områden särskilda hänsyn behöver tas till andra intressen vid tillståndspliktiga förändringar av markanvändningen. Av in- tresse i detta sammanhang är främst bestämmelserna om hänsyn till ekolo- giskt särskilt känsliga områden (2 kap. 13% NRL) samt om hänsyn till na- tur-, kultur- och friluftsvärden (2 kap. 65 NRL).

I propositionen om naturresurslagen har departementschefcn förutsatt att den kunskap om allmänna markanvändningsintressen som läggs till grund för översiktsplanen bör vara av stort värde också vid tillämpningen av hänsynsreglerna för de areella näringarna. Planverket föreslår att det i motiven till skötsellagen liksom i anvisningarna till lantbruksnämnderna för tillämpningen av denna lag anges att lantbruksnämnderna i sin tillsyns- verksamhet bör beakta de allmänna markanvändningsintressena så som de redovisats i de kommunala översiktsplanerna.

Dessutom föreslår planverket med hänsyn till de omfattande konsekven- serna av en nedläggning av jordbruksmark i stor skala att länsstyrelsen, lantbruksnämnden och kommunerna gemensamt bör utarbeta länsvisa pro- gram för användningen av jordbruksmarken och för intensiteten i arealut- nyttjandet. Därvid bör förutsättningar och möjligheter i olika regioner kunna klarläggas till stöd för statsmakternas överväganden. En försöks- verksamhet med detta syfte bör inledas som ett led i den fortsatta fysiska riksplaneringen.

2.11.6 Domänverket: Domänverket tillstyrker utredningens förslag att i

• Sida 173
•  Original

förhållande till gällande lag öka möjligheterna att lämna tillstånd till ned- läggning av jordbruksmark. Den föreslagna bestämmelsen att tillstånd får förenas med villkor avstyrkes. Villkoren avses innehålla föreskrifter om skogsplantering. naturvårdshänsyn o.d. — dvs. förhållanden som är regle- rade i skogsvårdslagen och naturvårdslagen.

2.ll.7 Luleå tingsrätt: Tingsrätten tillstyrker utredningens förslag men vill också i detta sammanhang ifrågasätta om inte små fastigheter kan undanta- gas från regleringen.

2.11.8 Länsstyrelsen i Stockholms län: Enligt föreslagen lydelse av skötsel- lagen skall tillstånd också fortsättningsvis krävas för att ta jordbruksmark ur produktion. Tillstånd skall dock inte behövas när åtgärden är av ringa betydelse förjordbruket på brukningsenheten. Då tillståndsprövning skall ske finns enligt utredningens förslag vissa möjligheter att vägra tillstånd i de fall jordbruksproduktion bör fortgå från bl.a. landskapsvårds- och kulturminnesvårdssynpunkt. Naturvårdens intressen kan dock inte beaktas fullt ut eftersom magra marker ofta har störst betydelse från naturvärdssynpunkt men oftast är av "ringa betydel- se" för jordbruket. Avgränsningen mot naturvårdslagens tillämpningsom- råde bör därför övervägas närmare. Tillstånd att ta jordbruksmark ur produktion får enligt förslaget förenas med villkor. Detta gäller t. ex. villkor om skogsplantering. Samråd mellan lantbruksnämnden och skogsvårdsstyrelsen föreslås i sådana fall. Lämpli- gen bör i anvisningar till lagen också rekommenderas samråd med länssty- relsen innan sådana villkor utfärdas eftersom länsstyrelsen har ett övergri- pande ansvar i naturvårdsfrågor.

2.ll.9 Länsstyrelsen i Östergötlands län: Mot bakgrund av produktivitets- utvecklingen ijordbruket är det naturligt att lätta på nuvarande hårda krav att hålla all brukningsvärd åker i hävd. Länsstyrelsen tillstyrker därför förslaget till lättnad på denna punkt. Samtidigt tillstyrker länsstyrelsen förslaget att tillståndsprövningen skall kunna ta hänsyn till regionalpolitis- ka förhållanden (jordförvärvslagens å7) och till landskapsvårdens (natur- vårdens) och kulturminnesvårdens intressen.

2.11.10 Länsstyrelsen i Kalmar län: Likaså anges i förslaget till skötsellag att när jordbruksmark tas ur produktion. kan tillståndet förenas med vill- kor. Lantbruksnämnden har då att meddela föreläggande i anslutning till beslutet. Också här torde en direkt information från lantbruksnämnden till skogsvårdsstyrelsen om att tillstånd lämnats, vara tillräcklig grund för att fortsätta handläggningen i enlighet med skogsvårdslagcn. Uppmjukningen av skötsellagen bör medges. Ägare av områden som är intressanta från natur- och kulturminnesvårdens synpunkt bör dock kunna vägras ned- läggningstillstånd. Lagen synes ge lantbruksnämnden möjlighet att bedö- ma det enskilda fallet.

2.11.11 Länsstyrelsen i Gotlands län: Utredningen föreslår vidare, att vid prövning enligt skötsellagen omjordbruksmark får tas urjordbruksproduk- tionen, ska lantbruksnämnden kunna förena ett tillståndsbeslut med vill- kor. Även vid denna prövning föreslår länsstyrelsen att lantbruksnämnden efter samråd med länsstyrelsen skall kunna inom de av länsstyrelsen prioriterade områdena förena villkor med ekonomiskt stöd.

2.11.12 Länsstyrelsen i Kristianstads län: Det är angeläget att möjligheter-

• Sida 174
•  Original

na till alternativ användning av jordbruksmark som ej behövs för livsme- delsproduktion snarast utreds och konkretiseras. Frågan är bland annat föremål för spannmålsgruppens överväganden. Så länge sådana alternativ avser mer traditionella jordbruksgrödor för annat än livsmedelsproduktion krävs inte tillstånd enligt skötsellagcn. Utredningen har dock föreslagit att samma bör gälla energiskogsodling som då skulle betraktas som jordbruks- gröda. Styrelsen delar inte den uppfattningen med hänsyn till de problem sådan odling kan medföra i form av skador på anläggningar för täckdik- ning. avlopp o.dyl. Dessutom kan grannelagsproblem uppstå liksom ogynnsam inverkan på landskapsbild och -vård. 'l”illstånd bör alltså nor- malt krävas för energiskogsodling.

Skötsellagens tillämpning har i flera fall visat sig vara kontroversiell beroende på de olika intressen som berörs och då inte minst bevaran- deintressena. Styrelsen efterlyser därför klara och entydiga tillämpnings- anvisningar vad avser de olika intresseområdenas befattning med och ansvar för dithörande spörsmål. För den enskilde markägaren inte minst verkar det förbryllande med å ena sidan en samhällelig strävan att minska jordbruksproduktionen och å andra sidan starka bevarandeintressen som försvårar produktionsbegränsning och uppehåller en icke lönsam jord- bruksverksamhet. Sammanfattningsvis menar styrelsen att utredningsför- slaget, på något undantag när, ej innebär någon mer omfattande ändring av skötsellagen med hänsyn till hur denna har tillämpats på senare tid.

2.1 1.13 Länsstyrelsen i Hallands län: Villkoren för att ta jordbruksmark ur jordbruksproduktion mjukas upp. Prövning skall dock fortfarande ske om inte åtgärden endast är av ringa betydelse. Den föreslagna ändringen tillstyrks.

2.ll.14 Länsstyrelsen i Värmlands län: Det är en ur många synpunkter betydelsefull samhällsfråga hur vi formar vårt framtida landskap. Även i områden med en ringa andel ijordbruksmark är det ofta kulturmarken med tillhörande bebyggelse som ger bygden mycket av dess identitet och skön- hetsvärden.

En ny våg av nedläggningar av traditionellajordbruk kommer obönhörli- gen att leda till förändringar. Det kulturlandskap vi idag har kan bara bevaras i begränsade delar. Detta innebär inte att framtidens landskap nödvändigtvis behöver vara en ur natur- och kultursynpunkt fattigare och uniformare miljö även om utvecklingen under senare år har gått i den riktningen. Värdesättcr vi landskapets skönhetsvärden, värnar om dess levande innehåll. slår vakt om dess traditionsvärden och övriga kulturvär- den kan även framtidens landskap bli något att känna för och stimuleras av. Detta kräver dock att de lagar och förordningar som reglerar markan- vändningen i ännu högre grad anpassas till dessa önskemål.

Antalet mjölkproducenter i länet har halverats under den senaste l0- årsperioden och är snart nere i ca lOOO. Minskningen fortsätter och pro- gnoserna pekar mot en ny halvering under den närmaste lO-årsperioden. Landskapet svarar ganska långsamt på förändringar av detta slag. Flertalet brukare känner ett motstånd mot att aktivt omföra kulturmark till skogs- mark. Stora arealer åker bibehålls därför i en relativt extensiv hävd. Vallarealen är nu inom länet mellan lOOOO och 20000 ha större än vad som behövs för dagens kreatursstam. Enligt skogsvårdsförordningen skall all mark som tas ur jordbruksproduktion skogsplanteras senast 3 år efter nedläggningen. En aktivare tillämpning av skötsellag och skogsvårdslag skulle leda till krav på åtgärder av betydande omfattning. I flertalet fall skulle det bli aktuellt med skogsplanteringar.

• Sida 175
•  Original

Många av dessa jordbrukets marginalområden har stor betydelse för människors trivsel och för landskapets natur- och kulturvärden, samtidigt som de i många fall enligt åi4 i nu gällande skötsellag kan tas ur produktion titan prövning eftersom de "uppenbarligen saknar betydelse förjordbruket på brukningsenheten". Det är således redan nu möjligt att utan föregående prövning beskoga betydande områden. Enligt utredningens förslag skall kravet på tillståndsprövning finnas kvar utom i de fall "när åtgärden är av ringa betydelse förjordbruket på brukningsenheten". Innebörden av detta är att nedläggningar som kan föranleda olägenheter för andra intressen än jordbruksintresset fortfarande kan genomföras utan föregående prövning.

] förarbetena till naturvårdslagen anges som exempel på arbetsföretag där samråd enligt åZO naturvårdslagen kan vara motiverat bl.a. förvand- ling av åkermark till skogsmark samt omföring av lövskog till barrskog.

lnom länsstyrelsen har därför övervägts möjligheterna att göra omföran- det av kulturmark till skogsmark samrådspliktigt enligt 20% naturvårdsla- gen för hela eller delar av länet. Bakgrunden är dels en genomgång av ca 200 fall som aktualiserats för skogsplantering under 1986 dels ett studittm av resultaten av de omfattande igenplanteringar som genomfördes på 1950- och 1960-talet. 1 en del fall genomfördes omvandlingen med ett medvetet hänsynstagande till enskilda intressen och med känsla för bygdens natur och kulturvärden. Denna omsorg i hanteringen har visat sig ha ett stort bestående värde. 1 andra fall har man gått en okänslig väg och utformat planteringarna så att betydande värden gått förlorade.

Länsstyrelsen har emellertid funnit att ett samråd enligt naturvårdslagen skilt från tillståndsprövningen enligt skötsellagen skulle leda till betydande komplikationer för såväl brukare som myndigheter.

Det stöd för naturvårds- och kulturminnesvårdsintresset som finns i gällande skogsvårdsförordning framstår som otillräckligt. Förordningen bör enligt länsstyrelsens mening bättre anpassas till dagens hotbild och till de allt starkare önskemålen om ett mer aktivt tillvaratagande av landska- pets estetiska och övriga värden. Länsstyrelsen har goda erfarenheter av samarbetet med skogsvårdsstyrelsen i dessa frågor men ser samtidigt att skogsvårdsmyndighetens handlingsutrymme är alltför begränsat.

Med anledning av vad som ovan anförts förordar länsstyrelsen att 54 utformas så att allt omförande av jordbruksmark till skogsmark kommer till lantbruksnämndens kännedom antingen i form av en ansökan om till- stånd till företaget eller i form av en anmälan. Sedan bör det ankomma på lantbruksnämnden att tillse att samrått äger rum med länsstyrelse. skogs- vårdsstyrelse och i vissa fall med berörd kommun. Hanteringen kan för- enklas genom att kommunala handlingsprogram för lantbruk — naturvård — kulturminnesvård upprättas. Kommunen bör beredas utrymme att agera i dessa frågor och också ta en stor del av ansvaret för den.

Eftersom många brukare känner ett motstånd mot allt för dramatiska förändringar av den bygd i vilken de verkar bör ett krav på anmälan om nedläggning av kulturmark inte upplevas som besvärande. Syftet med anmälan är att ge rådrttm. Detta kan leda till ett även för berörd markägare välkommet resonemang om alternativ markanvändning eller till speciella insatser av naturvårdande karaktär i allmän eller enskild regi. Det kan också vara ett tillfälle att diskutera httr långt brukarens egen rätt att bedriva landskapsvård sträcker sig utan att han hamnar i konflikt med skogsvårdslagen.

Länsstyrelsen välkomnar ändringarna i 55 och 56. De innebär en för- stärkning av både landskapsvårdsintresset och de regionalekonomiska intressena. Värdet begränsas dock av den i utredningens förslag begränsa- de tillståndsplikten.

• Sida 176
•  Original

2.11.15 Länsstyrelsen i Västmanlands län: Skötsellagen: Tillstånd till ned- läggning får ges om inte marken bl. a. behövs för att tillgodose särskilda omständigheter t. ex. landskaps- eller kulturminnesvårdssynpunkter. I frå- gan om jordbruksproduktion bör fortgå ur landskapsvårds- eller kultur- vårdssynpunkt anges att samråd bör ske mellan lantbruksnämnden och länsstyrelsen. Länsstyrelsen befarar att nämnda samrådsförfarande kan bli tungrott för länsstyrelsen eftersom kontakten med berörda kommuner torde bli viktig. Det bör därför övervägas om inte det löpande samrådet istället bör ske mellan lantbruksnämnd och berörd kommun. Länsstyrelsen bör istället kunna hjälpa till att med berörda parter ta fram underlag som visar värdefulla områden från landskapsvårds- och kultur- minnesvårdssynpunkt.

2.11.16 Länsstyrelsen i Jämtlands län: Utredningen föreslår en viss libera- lisering i skötsellagen samt att tillstånd till nedläggning får förenas med villkor. Tillstånd skall dock fortsättningsvis kunna vägras om jordbruks- produktion bör fortgå från landskapsvårds- eller kulturminnesvårdssyn- punkt. Länsstyrelsen anser att för att sistnämnda motiv skall få någon praktisk effekt måste också aktiva åtgärder kunna krävas för i och för sig icke brukningsvärd jordbruksmark, dvs. mer långtgående åtgärder än vad som är möjliga med 6aå i skötsellagen. Detta innebär att föreläggande enligt 9ä i skötsellagen också måste kunna ske med åberopande av naturvårds- och kulturminnesvårdsskäl. Staten kan då bli inlösenskyldig, en garanti för att bestämmelsen endast kommer att åberopas för de mest angelägna objek- ten. Föreläggande i fråga om naturvårds- och kulturminnesvårdshänsyn bör i normalfallet endast avse öppethållande av marken, ej normal jordbruks- produktion. Det kan då räcka att markägaren slår den aktuella marken en eller ett par gångar varje år. För att naturvårdsintressena skall kunna behandlas på ett objektivt och enhetligt sätt vid förelägganden vore det önskvärt med någon form av politiskt förankrad plan som visar var denna bestämmelse skall kunna tillämpas. Antalet samrådsyttranden skulle då också kunna minskas samti— digt som sektorsintressenas vikt och betydelse fastställs. Markägarna får samtidigt möjlighet att agera utifrån vad som redovisats i planen, dvs. att alternativt följa denna eller avyttra aktuell mark.

2.11.l7 Länsstyrelsen i Norrbottens län: Utredningens förslag innebär att det blir lättare att ta jordbruksmark ur jordbruksproduktion utom om marken behövs för utvecklade eller utvecklingsbara lantbruksföretag eller av regionalpolitiska skäl.

Energiskogsodling skall i fortsättningen betraktas som jordbruksgröda. Länsstyrelsen tillstyrker förslaget liksom förslaget att tillstånd till ned- läggning skall kunna kombineras med villkor om skogsplantering. Skogs- vårdsstyrelsen anser att denna senare möjlighet kan bidra till att sådana marker snabbare än annars blir skogbärande.

2.ll.l8 Ljusdals kommun: Avslutningsvis kan påtalas atti "Lag om sköt- sel av jordbruksmark" 4.5 mildras kravet på brukande av jordbruksmark när nedläggningsåtgärder är av ringa betydelse.

Denna förändring av lagtexten kan ej accepteras.

2.11.l9 Bräcke kommun: Bräcke kommun anser att det är riktigt med

• Sida 177
•  Original

hänsyn till rådande produktionsförhållanden i landet attjordbruksmark får tas ur produktion efter tillstånd. Ur regionalpolitisk aspekt är det mycket angeläget att det i lagen finns inskrivet att tillstånd inte får lämnas om 75 jordförvärvslagen är tillämplig. Vidare bör anmälningsplikt finnas om jord- bruksmark som är av ringa betydelse för jordbruket på brukningsenheten tas ur produktion. Lantbruksnämnderna bör ha möjlighet att följa upp hur enskilda brukare tolkar begreppet ”ringa betydelse" för att kunna ingripa om det visar sig att lagen tolkas vidare än vad som är avsett.

2.11.20 Svenska kommunförbundet: Den nya plan- och bygglag och den naturresurslag som träder i kraft den 1 juli 1987 innebär en betydande decentralisering till kommunerna av ansvaret för frågor som rör den lokala miljön. Alternativ användning av jordbruksmark berör i allra högsta grad den lokala miljön och därmed det kommunala ansvarsområdet. För närva- rande pågår också en livaktig diskussion i kommunerna om alternativ odling som kan komma att få icke oväsentlig betydelse för synen på alternativ användning av jordbruksmark. Förbundet anser därför att lant- bruksnämnderna också i dessa frågor vid behov skall samråda med kom- munerna.

2.11.21 Lantbrukarnas riksförbund: Lantbrukarnas riksförbund delar ut- redningens uppfattning att en anpassning av skötsellagen med hänsyn till jordbrukets utveckling är nödvändig. Utredningen lämnar dock möjlighe- ter till nedläggning som kan vara av betydelse för enskilda lantbrukare. Sidoarrenden är av stor betydelse även för sådana lantbruksföretag som faller utanför begreppen utvecklade eller utvecklingsbara lantbruksföre- tag. Det gäller här främst de geografiska områden som inte berörs av 1.57. Utredningens förslag kan komma att innebära att utbo- eller dödsboägare kan ha intresse av att lägga ned åkermark som nu disponeras som sidoar- rende av bofasta i bygden. Det är därför väsentligt att vid tillstånd till nedläggning hänsyn tas till hur ifrågavarande mark disponeras. Begreppen utvecklat eller utvecklingsbart lantbruksföretags verksamhet bör tas bort så att hänsynstagandet kan omfatta allajordbruksfastigheter. Lantbrukarnas riksförbund vill påpeka att skötsellagen kommit att ut- nyttjas alltför litet för att främja förutsättningarna för en aktiv brukning. Ofta förekommer brukningshinder, undermålig vattenavledning eller bn's- tande skötsel som medför ogräshärdar. Skötsellagen måste enligt Lantbru- karnas riksförbunds uppfattning aktivt utnyttjas för att undanröja sådana problem. Detta gäller i landet som helhet.

2.11.22 Svenska cellulosa- och pappersbruksföreningen: Utredningen före- slår att det i framtiden skall bli lättare att få lägga ned jordbruksmark. Vi anser detta nödvändigt med hänsyn till den överproduktion som f. n. råder på jordbruksprodukter. Vi delar utredningens uppfattning att det ligger både i markägarens och samhällets intresse att dessa bördiga marker omförs till alternativ produktion. För en betydande del av dessa marker är skogsplantering det mest realistiska alternativet i samband med nedlägg- ning. Utredningen föreslår vidare att tillstånd om nedläggning kan villkoras med plantering med visst trädslag. Vi vill påpeka att när jordbruksmark överförs till skogsmark faller frågor av den här karaktären under skogs- vårdslagcn och att skogsvårdsorganisationen då bör engageras i rådgiv- ningen. Självfallet bör när det gäller valet av trädslag största hänsyn tas till markens och trädslagens produktionsförmåga samt förutsättningarna att framdeles nyttja det producerade virket. Iden allmänna debatten ges ibland intryck av att skog inte är en rumsren

• Sida 178
•  Original

gröda. Vi vill med skärpa reagera mot detta och påpeka att skog odlad på f. d. jordbruksmark är ett väl så miljövänligt sätt att använda marken som flera av alternativen, samtidigt som den kan bidra till ägarens utkomst och skogsindustrins virkesförsörjning.

2.11.23 Tjänstemännens centralorganisation: Den stora överproduktionen i jordbruket gör det slutligen enligt TCOs mening naturligt att ändra lagen om skötsel av jordbruksmark i enlighet med vad utredningen föreslår, så att det blir enklare att lägga ner åkermark. TCO noterar dock med tillfreds- ställelse att tillstånd att lägga ner åkermark föreslås kunna förenas med villkor. Enligt TCOs uppfattning bör det regelmässigt prövas om det skall krävas att nedlagd åkermark utnyttjas för alternativ produktion, till exem- pel av skogs- eller energiråvara.

2.11.24 Landsorganisationen i Sverige: LO tillstyrker utredningens förslag att en relativt omfattande nedläggning av jordbruksmark bör tillåtas där marken inte är av intresse för förstärkning av utvecklade eller utvecklings- bara företag. Det är angeläget att jordbruksmark som inte längre behövs för att livsmedelsproduktion även i fortsättningen kommer att utnyttjas effektivt i syfte att nå en långsiktig och samhällsekonomiskt lönsam hus- hållning med dess produktionsförmåga. Det är viktigt att ansträngningarna intensifieras för att finna alternativa grödor.

Det är vidare angeläget att jordbruksmark som får läggas ned så snart som möjligt används för annan produktion. Denna torde i de allra flesta fall komma att utgöras av skogsproduktion. Vi delar utredningens mening att tillstånd att ta mark urjordbruksproduktion förenas med villkor om skogs- plantering inom viss tid.

Skötsellagen bör också innehålla bestämmelser som främjar landskaps- vården och kulturminnesvården. Det är dock inte alltid nödvändigt med jordbruksproduktion för att tillgodose dessa intressen. Detta bör även kunna ske med arbetsinsatser av annat slag.

2.11.25 Svenska sparbanksföreningen: Utredningen föreslår sådana änd- ringar i skötsellagen att det blir lättare för fastighetsägare att ta jordbruks- mark urjordbruksproduktion. Eftersom en utgångspunkt förjordbrukspolitiken inte längre är att nuva- rande åkerareal skall behållas i stort sett oförändrad innebär gällande skötsellag en inkonsekvens. Den föreslagna lagtexten är bättre anpassad till gällande beslut om jordbrukspolitiken. Mot den bakgrunden tillstyrker Sparbanksföreningen förslaget. Beträffande de villkor, som förutsätts kun- na knytas till ett tillstånd att skogsplantera åker vill föreningen betona att markägaren därigenom inte får utsättas för en oskälig ekonomisk belast- ning.

2.1].26 Sveriges allmänna hypoteksbank: Hypoteksbanken tillstyrker i frå- ga om den föreslagna skötsellagen att möjligheten att ta jordbruksmark ur produktion ökas när marken inte behövs för livsmedelsproduktion och när detta är företagsekonomiskt motiverat.

Hypoteksbanken vill i samband härmed understryka vikten av att jord- bruksmark som tas urjordbruksproduktion så snart som möjligt används för annan produktion exempelvis för produktion av grödor för energiända- mål eller annan industriell användning.

2.11.27 Sveriges jordägareförbund: Sveriges Jordägareförbund tillstyrker, att möjligheterna att ta jordbruksmark ur produktion ökas men anser att

• Sida 179
•  Original

detta borde ha gjorts i ännu större utsträckning än vad utredningen före- slår. Andra skäl att vägra tillstånd till nedläggning av jordbruksmark än att marken behövs för en företagsekonomiskt lönsam jordbruksproduktion. bör ej komma i fråga. Om jordbruksproduktion bör fortgå ur landskaps- vårds- eller kulturminnesvårdssynpunkt. bör detta regleras med den spe- ciallagstiftning som finnes för att tillgodose dessa intressen.

2.11.28 Sveriges skogsägareföreningars riksförbund: Enligt sista stycket i & 5 får "tillstånd förenas med villkor". SSR vill understryka — med hän- visning till vad som sägs i motivtexten (sid. 95) om skogsplantering — att inga andra krav får ställas än vad som följer av skogsvärdslagens bestäm- melser om beskogning. Krav därutöver måste bekostas av samhället.

2.12 Övergångsbestämmelser

2.12.1 Länsstyrelsen i Kristianstads län: Utredningen föreslår att den nya lagstiftningen skall träda i kraft den 1 juli 1987 och att en dessförinnan ingiven ansökan skall prövas efter de nya reglerna om slutligt besked fattas efter halvårsskiftet. Denna mening delas inte av styrelsen. Utredningsför- slaget skulle medföra att en ansökan som behandlas av lantbruksnämnden före halvårsskiftet kan följas av besvär vilka då finge behandlas av lant- bruksstyrelsen eller regeringen efter de nya reglerna. Detta förhållande kan ej anses tillfredsställande. Enligt styrelsens mening bör de nya regler- na tillämpas på fång gjorda efter den 30 juni 1987, för exekutiva förvärv lagakraftvunna (köpebrev) efter detta datum. Ifråga om övergångsskedet torde tillämpningen av gällande regler i viss mån få anpassas till de nya så snart dessa fastställts av riksdagen.

2.12.2 Länsstyrelsen i Jämtlands län: Enligt utredningens mening är det lämpligt att lagförslaget tillämpas även på ansökningar som har gjorts före de nya reglernas ikraftträdande. Länsstyrelsen ifrågasätter ovanstående svävande formulering. För en— hetlighet och likhet inför lagen är det nödvändigt att såväl parter som beslutsfattare exakt vet när de nya reglerna skall börja tillämpas. De har sedan att agera utifrån detta. Så har alltid varit fallet i samband med tidigare lagändringar och motiv för någon förändring härvidlag föreligger inte.

3.1. Jordförvärvslagen

3.1.1 Kammarkollegiet: Med den föreslagna ändringen av 4 & jordför- värvslagen förefaller det ologiskt att behålla inledningen till 5 % oföränd- rad. Avsnittet "utöver vad som följer av 4 &" bör utgå.

3.1.2 Malmö tingsrätt: Lagens presumtion synes vara att en fysisk person skall ha förvärvstillstånd medan en juridisk person inte skall ha något sådant tillstånd. Det kan därför vara lämpligt att föra samman de bestäm- melser som avser enbart fysiska personer i några särskilda paragrafer och att därefter ange de särskilda förutsättningar som gäller förjuridiska perso- ners möjlighet att få förvärvstillstånd. Detta kan ske genom följande änd— ringar i det remitterade förslaget.

• Sida 180
•  Original

4 & kan inledas med orden "Förvärvstillstånd får vägras fysisk person,

1

De bestämmelser som nu finns i 6 & förs till 4 & genom att i 4 5 första stycket tas in en ny punkt, punkt 5. av följande lydelse: ”om förvärvet avser egendom på vilken drivs ett utvecklat eller utvecklingsbart jord- bruks- eller trädgårdsnäringsföretag och det kan antas att förvärvaren inte kommer att bosätta sig på orten eller yrkesmässigt bruka egendomen eller att förvärvaren inte har sådana yrkeskunskaper som behövs för att driva företaget".

De bestämmelser som nu finns i 5 %$ tredje stycket och som avser fysiska personer skulle kunna tas upp i en särskild paragraf. 5 &, och förslagsvis ges följande lydelse: "Fysisk person som bedriver skogsindustriell verk- samhet i vilken egendomens virkesavkastning behövs får. om förvärvet avser huvudsakligen skogsmark och sker för verksamheten. lämnas för- värvstillstånd endast på de i 6 & första och andra styckena angivna grun- derna."

Specialreglerna för juridiska personer. nuvarande 5 5 första och andra styckena, bildar en ny paragraf. 6 &. Denna kan då inledas med att "Juri- disk person skall vägras förvärvstillstånd om inte — — —". Andra stycket i samma paragraf kan formuleras "Avser förvärvet huvudsakligen skogs- mark och bedriver förvärvaren skogsindustriell verksamhet — — — syssel- sättningen där”.

1 10 å böri enlighet med vad som sägs på sid. 78 i motiven orden "som av regionalpolitiska skäl behövs för att främja sysselsättningen på orten" ändras till "i sådana områden som a ses i 7 &" (jfr vad som sägs i betän- kandet sid. 76 y 0.

I det i 16 & tillagda sista stycket bör i anslutning till ordvalet i paragrafen i övrigt ordet "säljer" utbytas mot "avyttrar".

3.1.3 Luleå tingsrätt: Om avsikten i fråga om egendom, som av regionalpo- litiska skäl behövs för att främja sysselsättningen på orten. är att föreskrif- ter om yrkesmässigt brukande och bosättning skall kunna meddelas bara i kommuner, för vilka regeringen har meddelat föreskrift enligt 7 &, bör detta komma till uttryck i lagtexten, till exempel genom följande tillägg: — - — eller egendom, "som är belägen i en kommun. för vilken regeringen har meddelat en föreskrift enligt 7 5. och" som av — — —.

3.2. Lagen om skötsel av jordbruksmark

3.2.1 Malmö tingsrätt: I fråga om förslaget till ändring i lagen om skötsel av jordbruksmark vill tingsrätten anmärka att 5 5 första stycket 3 bör ges lydelsen "om andra särskilda omständigheter föreligger". detta med hän- visning till vad som uttalas på sid. 106 i motiven. Innebörden i tillägget i 5 & att tillstånd får förenas med villkor är oklar. Bestämmelsen har språkligt sett en betydligt vidare omfattning än vad som anges i motiven. sid. 93. Eftersom skyldigheten att plantera skog på nedlagd jordbruksmark redan finns enligt skogsvårdslagen bör stycket antingen utgå eller ersättas med en hänvisning till skogsvårdslagen.

3.2.2 Luleå tingsrätt: 5 5 lagen om skötsel av jordbruksmark. Avsikten med första stycket 2 är tydligen att tillstånd till nedläggning av jordbruks- mark får vägras endast om regeringen har meddelat en föreskrift enligt den föreslagna 7 åjordförvärvslagen. Detta bör komma till uttryck i lagtexten. till exempel genom denna lydelse: om marken är belägen i en kommun, för

• Sida 181
•  Original

vilken regeringen har meddelat en föreskrift enligt 7 åjordförvärvslagen (19791230) och marken behövs för att främja sysselsättningen på orten.

Tredje punkten i första stycket bör ges ett mera specifikt innehåll. till exempel: om jordbruksproduktion bör fortgå ur landskapsvårds- eller kul- turminnesvårdssynpunkt eller en nedläggning skulle medföra betydande men för en intilliggande brukningsenhet eller andra särskilda skäl förelig- ger.

3.2.3 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Av motiveringen till den föreslagna ändringen av 5 paragrafen lagen om skötsel av jordbruksmark framgår att landskapsvårds- eller kulturminnesvårdsskäl kan vara grund att vägra till- stånd till nedläggning avjordbruksmark eller att meddela villkor i samband med att tillstånd till sådan åtgärd meddelas. För att göra lagtexten klarare bör 5 paragrafen första stycket punkt 3 ha följande lydelse:

3. om andra omständigheter föreligger, t.ex. naturvårds- eller kultur- minnesvårdsskäl.

3.3. Samäganderättslagen

3.3.1 Lantbrukarnas riksförbund: Lantbrukarnas riksförbund finner att utredningen lämnat ett språkligt tillfredsställande förslag.

• Sida 182
•  Original

Innehållsförteekning

Sid. Proposition .................................................. 1 Propositionens huvudsakliga innehåll ........................... 1 Propositionens lagförslag ...................................... 2

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 mars 1987 . . . . 11

1 Inledning .................................................. 1 l 2 Allmän motivering ......................................... 11 2.1 Allmänna överväganden ................................ 11 2.2 Jordförvärvslagens ändamål och effekter ................. 13 2.3 Undantag från lagens tillämpningsområde ................ 14

2.4 Förvärvshinder på grund av för högt pris och kapitalplacering 16 2.5 Förvärvshinder på grund av att fastigheten behövs för jord-

brukets eller skogsbrukets rationalisering ....................... 18 2.6 Träförädlande företags förvärv .......................... 22 2.7 Särskilda krav på fysiska personer ....................... 23 2.8 Regionalpolitiska hänsynstaganden ...................... 24 2.9 Föreskrifter om bosättning och brukande ................. 26 2.10 Andra ålägganden ..................................... 27 2.11 Exekutiv auktion m. m. ................................ 28 2.12 Instansordningen ijordförvärvsärenden .................. 29 2.13 Lagen om skötsel avjordbruksmark ..................... 29

3 Upprättade lagförslag ....................................... 32

4 Specialmotivering .......................................... 32 4.1 Jordförvärvslagen ...................................... 32 4.2 Lagen om skötsel av jordbruksmark ...................... 35 4.3 Samäganderättslagen .................................... 36 4.4 Lagen om arrendatorers rätt att förvärva arrendestället ...... 36

5 Hemställan ................................................ 36

6 Beslut .................................................... 36

Utdrag ur lagrådets protokoll den 13 mars 1987 .................. 37

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 mars 1987 . . . 40 1 Anmälan av lagrådsyttrande ................................. 40 2 Hemställan ................................................ 41 3 Beslut .................................................... 42

Bilagor till protokoll vid regeringssammanträde den 5 mars 1987: Bilaga 1 Utredningens sammanfattning av betänkandet

(Ds Jo 1986: 5) Översyn av jordförvärvslagen ......... 43

Bilaga 2 Lagförslagen i betänkandet (DsJo 1986: 5) Översyn av

jordförvärvslagen ................................ 45 Bilaga 3 Sammanställning av remissyttrandena över betänkandet

(Ds Jo 1986: 5) Översyn av jordförvärvslagen ......... 54 Bilaga 4 De remitterade lagförslagen ....................... 182

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1987

• Sida 192
•  Original