Prop. 1978/79:85

med förslag till jordförvärvslag, m.m.

Prop. 1978/79: 85 Regeringens proposition 1978/79: 85

med förslag till jordförvärvslag, m. m.:

beslutad den 28 december 1978.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll denna dag.

På regeringens vägnar ()LA ULLSTEN

ERlC EN LUND

1 Inledning

Jordförvärvslagen (19651290) trädde i kraft den ljuli 1965. Med stöd av regeringens bemyndigande den 28 juni 1974 tillkallade då- varande chefen för jordbruksdepartementet sakkunnigal för att se över bl. a. jordförvärvslagen. De sakkunniga. som antog namnet jordförvärvs- utredningen (Jo 1974: 07). avlämnade i december 1977 delbetänkandet (SOU 1977: 93) Ny jordförvärvslag. Till protokollet i detta ärende bör fo- gas utredningens redogörelse för gällande ordning som bilaga 1. en sam- manfattning av betänkandet som bilaga 2 och de lagförslag som läggs fram i betänkandet som bilaga 3. Beträffande utredningens närmare övervägan- den hänvisas till betänkandet.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av hovrätten för Övre Norrland, bankinspektionen. kammarkollegiet, Iantbruksstyrelsen, statens jordbruksnämnd. skogsstyrelsen. fiskeristyrelsen. kommerskolle- gium. näringsfrihetsombudsmannen (NO). statens lantmäteriverk, domän- verket, affärsverksdelegationen. samtliga länsstyrelser. Familjejordbru- karnas riksförbund, Hushållningssällskapens förbund, Kooperativa för- bundet (KF). Landsorganisationen i Sverige (LO). Landstingsförbundet. Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Skogsindustriernas samarbetsutskott (SISU), Centralorganisationen SACO/SR, Samarbetsorganet ijordbruks- frägor. Svenska kommunförbundet. Svenska lantarbetareförbundet.

' Generaldirektören Ingvar Widén. ordförande. riksdagsledmöterna Filip Johans- son. Gunnar Johansson. John Johnsson. Einar Larsson. Sven Lindberg. lngrid Lud- vigsson och landstingsmannen Henry Stjerna.

• Sida 9
•  Original

2 Allmän motivering

Gällande ordning

Jordförvärvslagen(1965: 290)

Jordförvärvslagen trädde i kraft den I juli 1965 (prop. 1965z41, 31.U 1965: 22, rskr 1965:211). Lagen ersätter 1955 års jordförvärvslag och 1925 års bolagsförbudslag. Lagens syfte är främst att hindra markförvärv som motverkar statens insatser till stöd förjordbrukets och skogsbrukets ratio- nalisering. Den skall vidare skydda etablering och vidareutveckling av sådana jordbruks- och skogsbruksföretag vilkas tillkomst staten enligt gällande jordpolitiska riktlinjer stöder ekonomiskt. Lagen syftar dessutom till att ge visst företräde till förvärv av jord och skog åt företagare som på ett från samhällelig synpunkt rationellt sätt kan tillgodogöra sig jordbruks- och skogsbruksprodukter.

Enligt huvudregeln fårjordbruks- och skogsfastigheter inte förvärvas av fysisk eller juridisk person utan tillstånd av lantbruksnämnden. Lagen gäller förvärv genom köp, byte eller gåva och vissa associationsrättsliga förvärv. nämligen tillskott till bolag eller förening, utdelning eller skifte från bolag eller förening och fusion enligt aktiebolagslagen . Andra fång är däremot fria. bl.a. arv, testamente och bodelning. Även förvärv på exeku- tiv auktion är fria men förvärvaren är skyldig att inom två är åter avyttra egendomen.

Staten. kommuner och kyrkan är undantagna från kravet på förvärvstill- stånd. lnte heller förvärv från staten eller kyrkan är underkastade till- ståndstvång. Vidare är vissa nära anförvanter till överlåtaren undantagna, nämligen hans make och hans eller hans makes avkomling. syskon och syskons avkomling. Utomäktenskapligt barn och adoptivbarn är jämställt mcd avkomling. Vidare är den som redan äger andel i förvärvsegendomen i allmänhet undantagen. Tillstånd behövs inte om egendomen ingåri stads- plan eller enligt byggnadsplan. fastställd efter år 1948, är avsedd för annat ändamål än jordbruk eller skogsbruk. Detsamma gäller i fråga om fastighet som har avstyckats för annat ändamål än jordbruk eller skogsbruk.

Jordförvärvslagen innehåller inte något absolut förvärvshindcr. [ stället anges olika fall när förvärvstillstånd får vägras. ] princip finns möjlighet att vägra eller bevilja förvärvstillstånd efter prövning av omständigheterna i det särskilda fallet. Enligt 4 5 första stycket får förvärvstillstånd vägras. om det finns anledning till antagande att förvärvarens huvudsakliga syfte med fånget inte är att själv yrkesmässigt och varaktigt ägna sig åt jordbruk på egendomen eller driva skogsbruk där som stöd åt förvärvaren tillhörigt jordbruk. 'l'illstånd får emellertid inte vägras med stöd av 4 5 första stycket i följande fyra fall. nämligen

1. om förvärvaren här i landet driver industriell eller kommersiell verk- samhet för förädling av jordbruks- eller skogsprodukter eller för distribu- tion av jordbruksprodukter och får antagas med fånget huvudsakligen åsyfta att varaktigt tillgodogöra sig egendomens alster i rörelsen.

2. om fånget avser en för rationellt skogsbruk lämpad brukningsenhet och förVärvaren får antagas med fånget huvudsakligen åsyfta att bereda sig stadigvarande inkomst genom eget skogsarbete på egendomen.

3. om fånget avserjordbruk som uppenbarligen varken i befintligt skick eller efter tekniskt och ekonomiskt rimliga rationaliseringsåtgärder kan ge sin innehavare tillfredsställande försörjning,

4. om fånget medför att brukningsenhet som redan tillhör förvärvaren vinner i ändamålsenlighet.

• Sida 54
•  Original

Prop. 1978/79: 85 54

Bestämmelserna enligt de nu nämnda punkterna 1—4 gäller inte när fånget avser skogsmark av någon betydenhet och inte är ägnat att tillgodo- se kraven på rationellt skogsbruk och ändamålsenligt utnyttjande av av- kastningen och inte heller när andra särskilda skäl föreligger mot att godta fånget.

Förvärvstillstånd kan alltid vägras med stöd av 5 5. om egendomen behöver tas i anspråk för att underlätta bildandet av brukningsenheter med ändamålsenlig storlek och ägoanordning. Om ett köp blir ogiltigt till följd av att förvärvstillstånd vägras enligt 5 5. är staten på yrkande av säljaren skyldig att lösa egendomen till det pris köparen har utfäst. Sådan skyldig- het föreligger dock inte, om priset uppenbart överstiger egendomens värde eller egendomen häftar för intecknad gäld till högre belopp än priset. lnlösenfrågan prövas av fastighetsdomstol. Förvärvstillstånd kan också vägras med stöd av 6 5 för att förhindra skadlig uppdelning av lämplig brukningsenhet som består av flera fastigheter eller sämjelotter.

Ansökan om förvärvstillstånd skall göras hos lantbruksnämnden inom tre månader från det fånget skedde. Har köpekontrakt utfärdats räknas i allmänhet tremånadersfristen från dagen för dess upprättande. Försummas ansökningstiden eller avslås ansökningen, är förvärvet ogiltigt.

Jordförr'ärt'skungöre/sen (1965:.292) innehåller bestämmelser om förfa- randet vid tillståndsprövningen.

Fastighetsbildningslagen(1970: 988)

Bestämmelser om fastighetsbildning finns i fastighetsbildningslagen , som trädde i kraft den 1januari 1972.

Med fastighetsbildning avses åtgärder som syftar till att åstadkomma ändring av fastighetsindelningen. Häri inbegrips såväl ny- som ombildning av fastigheter.

Fastigheter kan nybildas genom avstyckning, klyvning eller samman- läggning. Avstyckning innebär att ett område avskiljs från en fastighet. Genom sammanläggning sammanförs två eller fiera fastigheter till en fas- tighet. Klyvning går ut på att dela en fastighet mellan olika delägare.

För ombildning av fastigheter finns institutet fastighetsreglering. Fas- tighetsreglering syftar till förbättring av fastighetsbeståndet. Genom fas- tighetsreglering kan mark överföras från en fastighet till annan sådan enhet mot vederlag i mark eller pengar. Sådan marköverföring kan innebära antingen omarrondering eller storleksförändring. Ett särskilt fall av fas- tighetsreglering i storleksrationaliserande syfte är inlösen. Fastighetsreg- lering kan också innefatta bildande av samfällighet. t. ex. gemensamhets- skog, och bildande av servitut.

För varje fastighet som nybildas eller ombildas måste vissa villkor med hänsyn till allmänna intressen vara uppfyllda. 1 första hand gäller ett krav att fastighetsbildning skall ske- så att varje fastighet som nybildas eller ombildas blir varaktigt lämpad för sitt ändamål (3 kap. 1 5). Jordbruksfas- tighet skall för att anses lämpad för sitt ändamål ha sådan storlek. samman- sättning och utformning att den medger tillfredsställande lönsamhet hos det företag som skall bedrivas på fastigheten (3 kap. 5 5 första stycket). Skogsbruksfastighet skall för att anses lämplig ha sådan storlek och ut- formning att den medger ekonomiskt tillfredsställande skogsdrift (3 kap. 5 5 andra stycket). Fastighetsbildning får äga rum utan hinder av de nu berörda lämplighetskraven om åtgärden innebär att fastighetsindelningen förbättras och en mer ändamålsenlig indelning inte motverkas (3 kap. 9 5).

• Sida 55
•  Original

Prop. 1978/79: 85 55

Bland övriga villkor med hänsyn till allmänna intressen kan nämnas vissa särskilda regler till skydd för jordbruksnäringen och skogsbruket. Fastig- hetsbildning som berör jordbruksfastighet får således äga rum bara om åtgärden är till övervägande nytta för jordbruksnäringen. Åsyftas med fastighetsbildningen att nybilda eller förbättra fastighet avsedd för annat ändamål än jordbruk. får åtgärden ske om den inte medför olägenhet av någon betydelse för jordbruksnäringen (3 kap. 6 5). Mark som är avsedd för skogsbruk får inte indelas på sådant sätt att möjligheten att ekonomiskt utnyttja skogen undergår försämring av någon betydelse (3 kap. 7 5).

De nämnda lämplighets- och skyddsreglerna skall vid tillämpningen ges en innebörd som står i överensstämmelse med den gällande jordbrukspoli- tiken. I detta syfte skall samråd ske i behövlig utsträckning med lantbruks- nämnden.

Fastighetsbildningslagen innehåller bestämmelser om prövning vid fas- tighetsreglering med hänsyn tilljordförvärvslagstiftning (5 kap. 20 5). Om fastighets graderingsvärde ökas i vissa fall, skall gällande inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom äga motsvarande tillämpning. Bestämmel- sen innebär att om förvärvstillstånd skulle fordras vid förvärv genom köp. skall frågan om tillstånd till ökningen underställas lantbruksnämnden. Un- derställning behövs dock bara om den fastighet som ökas är avsedd för jordbruk eller skogsbruk och det finns anledning anta att egendomen kan med större fördel läggas till annan fastighet eller att tillstånd kan vägras enligt 4 5jordförvärvslagen.

Genom avstyckning avskiljs viss ägovidd från fastighet. Bestämmelser härom finns i 10 kap. fastighetsbildningslagen. Av betydelse i samman- hanget är också 3 5jordförvärvslagen som i huvudsak innebär följande.

Konstateras området vara avsett för jordbruk eller skogsbruk får av- styckning inte tillåtas utan att förrättningsmannen har underställt lant- bruksnämnden frågan om förvärvstillstånd. Sådan underställning får emel- lertid underlåtas om området skall sammanläggas med fastighet som för— värvaren redan äger och anledning inte finns till antagande att området kan med större fördel läggas till annan fastighet eller att förvärvstillstånd skulle kunna vägras enligt 4 5jordförvärvslagen. Bestämmelsen innebär således att alla förvärv av områden som avstyckas för annat ändamål än jordbruk eller skogsbruk faller utanför jordförvärvslagen och att dessutom vissa förvärv för jordbruk eller skogsbruk också faller utanför kravet på pröv- ning enligt jordförvärvslagen.

• Sida 56
•  Original

Prop. 1978/79: 85 56

Sammanfattning av utredningens förslag

Förvärv av jordbruksfastigheter har under hela efterkrigstiden reglerats genom särskild lagstiftning. Nu gällande lag trädde i kraft den ljuli 1965. Den syftar främst till att hindra förvärv som motverkar statens insatser till stöd för jordbrukets och skogsbrukets rationalisering. Lagen skall vidare skydda etablering och vidareutveckling av sådana jordbruks- och skogs- bruksföretag vilkas tillkomst staten enligt gällande jordpolitiska riktlinjer stöder ekonomiskt. Den syftar också till att ge visst företräde till förvärv av jord och skog åt företagare som på ett från samhällelig synpunkt rationellt sätt kan tillgodogöra sig jordbruks- och skogsprodukter.

Under senare år har utvecklingen inneburit att allt färre lantbruksföretag bjudits ut på den öppna marknaden och antalet ansökningar om förvärvs- tillstånd har minskat. Samtidigt har släktförvärven. som ligger utanför lagens kontroll. ökat.

Om inga åtgärder vidtas kommer enligt utredningens bedömning den nuvarande utvecklingen på fastighetsmarknadcn att fortsätta och allt mer mark kommer att ägas av personer med annan yrkesverksamhet än jord- bruk och skogsbruk. Angelägen strukturrationalisering kommer härigenom också att försvåras eller rent av förhindras.

l prop. 1977/78:19 om nya riktlinjer för jordbrukspolitiken. m. m. fram- hålls bl.a. att den statliga rationaliseringspolitiken bör ha som utgångs- punkt att familjelantbruket skall vara den dominerande företagsformen och att ett huvudsyfte med den statliga rationaliseringspolitiken därför bör vara att främja uppbyggandet och vidmakthållandet av rationella familjeföretag. Samma utgångspunkt återfinns i utredningsdirektiven. Enligt dessa skall jordförvärvslagstiftningen inriktas på att familjelantbruket skall vara den dominerande företagsformen.

Enligt utredningens mening bör jordförvärvslagen utformas så att vid prövning av frågor om förvärvstillstånd behovet av rationella företag inom jordbruket, skogsbruket och trädgårdsnäringen (lantbruksföretag) skall särskilt beaktas.

För att tillgången på mark för aktiva lantbrukare skall tryggas behöver lagens tillämpningsområde vidgas. Utredningen föreslår därför att släkt- skapsundantaget inskränkes till att gälla de som är närmast arvsberätti- gade. dvs. make och avkomling. Härigenom avskaffas den nuvarande tillståndsfriheten för syskon. syskons avkomling och makes avkomling.

Statens och kyrkans förvärv och överlåtelser samt kommuns förvärv äri nu gällande jordförvärvslag undantagna från prövning enligt jordförvärvs- lagen. För att få en bättre samordning och kontroll över den mark som även i fortsättningen skall användas förjordbruks— och skogsbruksändamål föreslår utredningen att lagens tillämpningsområde vidgas till att omfatta förvärv som görs av statens affärsdrivande verk, kyrkan och kommun. Utredningen föreslår vidare att kommun skall lämnas tillstånd till förvärv för ändamål som avses i förköpslagen. Beträffande kommun görs det un- dantaget att förvärvstillstånd ej behövs om kommun utövar förköpsrätt enligt förköpslagen(1967: 868) och ej heller när kommun förvärvar mark av staten.

Av samordningsskäl föreslås också att statens och kyrkans överlåtelser

• Sida 57
•  Original

Prop. 1978/79: 85 57

av jordbruksfastighet blir föremål för prövning enligt jordförvärvslagen . Självfallet bör dock "överlåtelser genom lantbruksnämnderna vara undan- tagna sådan prövning.

l nuvarande lag görs undantag från förvärvsplikten för förvärv som sker genom inrop på exekutiv auktion. Då antalet exekutiva försäljningar är få föreslår utredningen att undantaget avskaffas.

Priserna på lantbruksföretag har stigit kraftigt under senare år. Prissteg— ringen har varit starkare än den allmänna prisutvecklingen och köpeskil- lingarna överstiger inte sällan avkastningsvärdet. Detta försvårar för per- soner som vill ägna sig åt lantbruk att etablera sig som egna företagare.

Vid tillämpningen av den nuvarande jordförvärvslagen sker i praxis viss kontroll av priset vid förvärven. Möjligheterna är dock begränsade bl. a. på grund av att bestämmelserna härom ej är tillämpliga på alla förvärv. Utredningen föreslår att tillståndsmyndigheten alltid skall pröva köpeskil- lingens skälighet. Förvärvstillstånd skall därför vägras om köpeskillingen eller annat vederlag inte endast obetydligt överstiger egendomens värde med hänsyn särskilt till dess avkastning.

Då de utvecklade och utvecklingsbara lantbruksföretagen i första hand bör förbehållas personer som avser att aktivt ägna sig åt lantbruk föreslår utredningen att tillstånd skall vägras i fråga om förvärv som huvudsakligen sker för kapitalplacering. Föreligger särskilda skäl skall sådana förvärv i vissa fall kunna tillåtas.

[ jordbrukspolitiken läggs vikt vid att staten skall främja lantbrukets rationalisering och [972 års jordbruksutredning understryker behovet av fortsatt medverkan från statens sida. Jordförvärvsutredningen finner det därför uppenbart att jordförvärvslagen även i fortsättningen bör innehålla en bestämmelse som direkt främjar storleksrationalisering och arron— deringsförbättring av lantbruksföretagen. Utredningen anser att bestäm- melsen bör utformas så att förvärvstillstånd skall vägras. om egendomen behövs för lantbrukets rationalisering. Bestämmelsen skall medverka till att förbättra produktionsförhållandena genom att förhindra olämpliga för- värv. Tillämpningen av bestämmelsen måste anpassas efter utvecklingen inom jord- och skogsbruket. Vid ett konkurrensförhållande bör de utveck- lingsbara lantbruksföretagen ges företräde framför de redan utvecklade.

Bestämmelserna i nuvarande jordförvärvslag utgör inte hinder för ägare till utvecklade och utvecklingsbara lantbruksföretag att få tillstånd till förvärv av närbelägna företag av samma kategori. Detta har enligt utred- ningens mening i många fall försvårat för andrajordbrukare att konkurrera om salubjudna familjeföretag genom att etablerade jordbrukare med bättre ekonomiska förutsättningar har haft möjlighet att förvärva företag som tillskott till redan ägda företag.

Då det från bl.a. regional- och befolkningspolitiska synpunkter kan vara ett allmänt intresse att kunna förhindra detta föreslår utredningen att förvärvstillstånd skall vägras om förvärvet kan antagas medföra att två eller flera utvecklade eller utvecklingsbara lantbruksföretag. som bör bestå som självständiga enheter, förs samman till en enhet. Om särskilda skäl föreligger bör dock förvärvstillstånd få lämnas.

Utredningen föreslår vidare en bestämmelse som innebär att uppdelning av utvecklade och utvecklingsbara företag i regel skall kunna förhindras vare sig det gäller hel registerfastighet eller del av fastighet.

Kombinationen jordbruk-skogsbruk medför betydande fördelar och ut- redningen anser det angeläget att de kombinationseffekter dessa företag kan erbjuda tas till vara i rationaliseringsverksamheten. Mot bakgrunden

• Sida 58
•  Original

Prop. 1978/79: 85 58

bl.a. härav finner utredningen att jordförvärvslagen bör utformas så att de kombinerade jord- och skogsbruksföretagen kan utöka sina innehav av skogsmark där detta är önskvärt från jordbrukspolitisk eller regionalpoli- 'tisk synpunkt. Sådana tillskottsförvärv får alltså företräde framför de skogsförädlande företagens behov. [ vissa bygder är det vidare av regional- politiska och befolkningspolitiska skäl angeläget att vid förvärv av skogs- bruksföretag ge företräde åt brukare, bosatta på orten, framför de skogs- förädlande företagen. Några bärande invändningar finns dock enligt utred- ningens mening inte mot att låta de skogsförädlande företagen förvärva skogsmark som inte erfordras för de enskilda brukarnas behov.

Utredningen föreslår inte något ovillkorligt förbud förjuridiska personer att förvärva mark. Lagen föreslås i stället bli utformad så att juridiska personer får ges förvärvstillstånd om vissa skäl föreligger.

Ett sådant skäl är att den juridiska personen avstår redan ägd egendom som är av betydelse för lantbrukets rationalisering. Att fortsatt bytesverk- samhet främst i fråga om skogsmark kommer till stånd anser utredningen vara ett allmänt intresse, eftersom härigenom en rationell fastighetsindel- ning av skogsmark mellan olika ägarkategorier kan främjas. Förvärv av enklaver och mindre arronderingsförvärv är ett annat skäl för att ge för- värvstillstånd. Ett tredje skäl är det ovan omnämnda förhållandet att förvärvet huvudsakligen avser skogsmark som med hänsyn till förhållan- dena på orten inte bör ägas och brukas av brukare som är bosatta på orten. 1 övrigt föreslås attjuridisk person får förvärva mark när förvärvet avser fastighet som är avsedd för annat ändamål än jordbruk eller skogsbruk eller när andra särskilda skäl föreligger.

En förutsättning för att lämna enskild person förvärvstillstånd i fråga om utvecklat eller utvecklingsbart lantbruksföretag bör enligt utredningens mening vara att vederbörande dels kommer att bosätta sig på egendomen eller yrkesmässigt bruka den och dels att vederbörande har teoretisk utbildning och/eller praktisk erfarenhet av ett lantbruks skötsel. Om så inte är fallet kan detta vara skäl för att förvärvstillstånd vägras.

Det finns som regel inte möjligheter att i de utpräglade glesbygderna bygga upp heltidsföretag av typ utvecklade eller utvecklingsbara lant- bruksföretag. Sysselsättningen inom lantbruket utgör i stället ofta basen för eller ett komplement till annan verksamhet. Det är enligt utredningens mening angeläget att i dessa bygder kunna förbehålla begränsat utveck- lingsbara och icke utvecklingsbara företag åt de i orten bosatta brukarna. Det behövs därför en regionalpolitisk bestämmelse av angiven innebörd.

Utredningen föreslår även en regionalpolitisk bestämmelse som gör det möjligt att vägra tillstånd till förvärv av företag om detta behövs som tillskott till ett ej utvecklingsbart eller begränsat utvecklingsbart lantbruks- företag.

Nu gällande jordförvärvslag innehåller inte någon bestämmelse som gör det möjligt för tillståndsmyndigheten att uppställa som villkor för tillstånd att förvärvaren bosätter sig på egendomen och själv brukar den. För att i möjligaste mån komma ifrån de antaganden som därför måste göras i fråga om förvärvarens avsikt med förvärvet bör krav kunna uppställas på att bosättning och brukning skall ske under viss tid framöver. Utredningen föreslår därför att tillståndsmyndigheten ges möjlighet att uppställa villkor om bosättning och/eller brukning efter prövning av omständigheterna i det enskilda fallet. Åläggande! bör omfatta en tid av fem år.

Om förvärvaren inte fullgör sina skyldigheter enligt åläggandet, föreslår utredningen att staten skall få möjlighet att lösa egendomen, såvida detta inte är obilligt.

• Sida 59
•  Original

Prop. 1978/79: 85 " 59

Vidare flnner utredningen att nuvarande bestämmelser, som ger till- ståndsmyndigheten möjlighet att ålägga förvärvaren att förbättra produk- tionsförhållandcna på förvärvsegendomen. har ett värde och därför bör behållas även i fortsättningen.

Blir köp Ogiltigt på grund av att förvärvstillstånd har vägrats därför att egendomen behövs för rationaliseringsändamål. är staten enligt nuvarande lag skyldig att lösa egendomen om säljaren begär det. Enligt utredningens mening bör lösenskyldigheten för staten behållas när förvärvstillstånd vägras i fråga om egendom som behövs för lantbrukets rationalisering. Lösenskyldigheten bör vidare vidgas till att gälla även vid den föreslagna särskilda bestämmelsen av rationaliseringskaraktär med regionalpolitiskt syfte.

Mot utredningens förslag har i fråga om släktskapsundantagets räckvidd reservation avgetts av ledamoten Gunnar Johansson som ansett att även syskon och föräldrar bott undantagas från tillståndsplikten.

• Sida 60
•  Original

Prop. 1978/79: 85 60

Utredningens lagförslag

1 Förslag till Jordförvärvslag

Härigenom föreskrives följande.

Inledande bestämmelser

1 & Förvärv genom köp, byte eller gåva av fast egendom. som är taxerad som jordbruksfastighet. får ej ske utan särskilt tillstånd enligt denna lag. Vad som sagts nu gäller även förvärv genom l. tillskott till bolag eller förening. 2. utdelning eller skifte från bolag eller förening. 3. fusion enligt 14 kap. 1 eller 2 & aktiebolagslagen(1975: l385). 4. testamente.

2 5 Förvärvstillstånd enligt l sbehövs ej

1. om egendomen överlåtes genom lantbruksnämnden, __ _

2. om annan statlig myndighet än statens affärsdrivande verk är förvär- vare.

3. om kommun förvärvar egendomen från staten eller utövar förköps- rätt enligt förköpslagen (l967: 868).

4. om egendomen förvärvas av kreditinrättning vilken enligt lag eller enligt reglemente eller bolagsordning. som regeringen har fastställt. är skyldig att åter avyttra egendomen,

5. i fall som avses i l 5 första stycket. om förvärvaren är gift med överlåtaren och ej heller om förvärvaren eller, när makar förvärvar gemen- samt, en av dem är överlåtarens avkomling, allt under förutsättning att överlåtaren ej är skyldig att avyttra egendomen enligt 7 & lagen (1916: 156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m. m.,

6. om förvärvet skall prövas enligt 1, 2 eller 4 5 lagen om vissa inskränk- ningar i rätten att förvärva fast egendom m. m.,

7. om egendomen ingåri stadsplan eller enligt byggnadsplan. fastställd efter den 1 januari 1948. är avsedd för annat ändamål än jordbruk eller skogsbruk,

8. om förvärvet omfattar sådant område som är avsett för annat ända- mål än jordbruk eller skogsbruk. eller egendomcn utgör sådan fastighet som har nybildats för annat ändamål än jordbruk eller skogsbruk och som därefter ej har undergått taxering,

9. om andel i fastighet förvärvas av någon som redan äger till samma taxeringsenhet hörande andel i fastigheten,

10. i fall som avses i ] Si andra stycket 4, om förvärvaren är gift med testator eller är hans avkomling eller är arvsberättigad efter testator enligt lag.

• Sida 61
•  Original

Prop. 1978/79: 85 61

Förvärvstillstånd

3 & Vid prövning av fråga om förvärvstillstånd skall behovet av ratio— nella företag inom jordbruket. skogsbruket och trädgårdsnäringen (lant- bruksföretag) särskilt beaktas.

4 & Förvärvstillstånd skall vägras.

]. om köpeskillingen eller annat vederlag ej endast obetydligt överstiger egendomens värde med hänsyn särskilt till dess avkastning.

2. om det kan antagas att förvärvet sker huvudsakligen för kapitalpla- cering.

Om särskilda skäl föreligger. får förvärvstillstånd lämnas utan hinder av första stycket 2.

5 & Förvärvstillstånd skall vägras.

[. om egendomen behövs för lantbrukets rationalisering.

2. om förvärvet kan antagas medföra att två eller flera utvecklade eller utvecklingsbara lantbruksföretag som bör bestå som självständiga enheter föres samman till en enhet.

3. om förvärvet kan antagas medföra att utvecklat eller utvecklingsbart lantbruksföretag delas upp och uppdelningen medför olägenhet av någon betydelse för företaget.

Om särskilda skäl föreligger. får förvärvstillstånd lämnas utan hinder av första stycket.

6 5 Juridisk person får lämnas förvärvstillstånd endast om

]. förvärvaren avstår egendom som är av betydelse för lantbrukets rationalisering av väsentligen samma storlek eller värde.

2. förvärvet medför att egendom som redan tillhör förvärvaren blir mer ändamålsenlig,

3. förvärvet huvudsakligen avser skogsmark som med hänsyn till förhål— landena i orten ej bör ägas och brukas av brukare som är bosatt på orten och förvärvaren driver industriell verksamhet för förädling av skogspro— dukter och kan antagas komma att varaktigt använda egendomens pro- dukter i rörelsen,

4. egendomen är avsedd för annat ändamål änjordbruk eller skogsbruk.

5. andra särskilda skäl föreligger. Första stycket gäller i tillämpliga delar i fråga om fysisk person som driver industriell verksamhet för förädling av skogsprodukter och kan antagas komma att varaktigt använda egendomens produkter i rörelsen.

7 & Fysisk person får vägras tillstånd till förvärv av egendom med ut- vecklat eller utvecklingsbart lantbruksföretag.

l. om det kan antagas att förvärvaren ej kommer att bosätta sig på egendomen eller yrkesmässigt bruka denna,

2. om förvärvaren ej gör sannolikt att han har sådana yrkeskunskaper som behövs för att driva lantbruksföretaget.

8 5 Om det är av särskild betydelse från regionalpolitisk synpunkt, får tillstånd vägras till förvärv av egendom med ej utvecklingsbart eller be- gränsat utvecklingsbart lantbruksföretag eller sådana företag med fiske.

]. om företaget behövs som tillskott till annat sådant företag,

2. om företaget behövs som komplement till annan sysselsättning för brukare som är bosatt på orten.

• Sida 62
•  Original

Prop. 1978/79: 85 62

9 & Kommun skall utan hinder av 4—6 och 85.5 lämnas tillstånd till förvärv för ändamål som avses i l ä förköpslagen (1967: 868).

Övriga bestämmelser

10 & Fråga om tillstånd enligt denna lag prövas av regeringen eller myn- dighet som regeringen bestämmer.

11 & Tillståndsmyndigheten kan i beslut om förvärvstillstånd ålägga för- värvaren att vara bosatt på eller yrkesmässigt bruka egendomen under en tid av fem år.

Fullgör förvärvaren ej sin skyldighet enligt första stycket eller överlåter han egendomen innan den tid som föreskrivits har gått till ända, får staten lösa egendomen. om det ej är obilligt.

12 & Tillståndsmyndigheten kan i beslut om förvärvstillstånd ålägga för- värvaren att ansöka om sammanläggning av den egendom som avses med förvärvet med annan egendom eller att vid vite vidtaga åtgärd för förbätt- ring av egendomen.

Sökes ej sammanläggning i fall som avses i första stycket, får tillstånds- myndigheten förelägga förvärvaren vite.

Har åläggande enligt första stycket givits och övergår egendomen till ny ägare. gäller åläggandet i stället denne. Vite som har förelagts med stöd av första eller andra stycket gäller ej mot den nye ägaren, men tillståndsmyn- digheten får sätta ut vite för denne.

13 & Förvärvstillstånd skall sökas inom tre månader från det fånget sked— de. Vad som sagts nu gäller ej. om frågan om förvärvstillstånd enligt 10 kap. 3.5 andra stycket fastighetsbildningslagen (1970: 988) skall understäl- las tillståndsmyndigheten av fastighetsbildningsmyndigheten.

14 & Göres ej ansökan om förvärvstillstånd inom föreskriven tid och på föreskrivet sätt eller vägras förvärvstillstånd. är fånget ogiltigt.

Har lagfart meddelats i strid mot 20 kap. 6.5 8 eller 75 11 jordabalken. äger första stycket ej tillämpning på fånget.

15 & Blir köp ogiltigt till följd av att förvärvstillstånd vägras enligt 5 5 '1 eller Så I är staten skyldig lösa egendomen till det pris köparen har utfäst. om säljaren yrkar det. Yrkande om inlösen skall framställas inom tre månader efter det avslagsbeslutet har vunnit laga kraft.

Skyldighet att lösa egendomen enligt första stycket föreligger ej om egendomens värde har minskat eller andra särskilda skäl föreligger.

16 & Talan om inlösen enligt 1 l & skall väckas vid fastighetsdomstolen. I fråga om sådan inlösen gäller i övrigt expropriationslagen (1972:7l9) i tillämpliga delar. Bestämmelserna i 4 kap. 3ä expropriationslagen äger tillämpning i fråga om värdeökning som har ägt rum under tiden från dagen tio år före det talan väcktes vid domstol.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1979 då jordförvärvslagen (1965: 290) skall upphöra att gälla.

• Sida 63
•  Original

Prop. 1978/79: 85 63

2. Lagen äger ej tillämpning på förvärv eller ansökan om förvärvstill- stånd som har skett före den 1 januari 1979.

3. Lagen äger ej tillämpning. om egendomen utgör fideikommiss eller ingår i fideikommissbo under avveckling och förvärvet sker genom tillskott i samband med teckning av aktier.

4. Bestämmelsen i 16 5 om tillämpningen av 4 kap. 35 expropriationsla— gen (l972:7l9) gäller ej i fråga om värdeökning som har ägt rum före Utgången av juni 1971.

2 Förslag till

Lag om ändring i fastighetsbildningslagen ( 1970: 988)

Härigenom föreskrives att 5 kap. 205 och 10 kap. 3 .5 fastighetsbildnings- lagen (1970: 988)1 sid/lintu nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 kap. 2() 35

Om fastighets graderingsvärde ökas med tillämpning av 185 första Stycket 3, skall i lag eller annan för- fattning föreskrivna inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom äga motsvarande tillämpning. Skul— le tillstånd eller annan prövning av myndighet fordras vid förvärv ge- nom köp, skall frågan om tillstånd till ökningen underställas myndig- heten. Underställning med hänsyn till jardförvärt-'slagen den [4 maj [965 (nr 290) behövs dock endast om den fastighet som ökas är av- sedd för jordbruk eller skogsbruk och det finns anledning antaga att

. egendomen kan med större fördel läggas till annan fastighet eller att tillstånd kan vägras enligt 4 5 jord- förvärvslagen.

Om fastighets graderingsvärde ökas med tillämpning av 185 första stycket 3, skall i lag eller annan för- fattning föreskrivna inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom äga motsvarande tillämpning. Skul- le tillstånd eller annan prövning av myndighet fordras vid förvärv ge- nom köp, skall frågan om tillstånd till ökningen underställas myndig- heten.

10 kap.

Avstyckning från fastighet som besväras av tomträtt får ske endast om fastighetsägaren och tomträtts- havaren slutit avtal om inskränk- ning av området för tomträtten till

' Lagen omtryckt 1971: 1035.

39'

Avstyckning från fastighet som besväras av tomträtt får ske endast om fastighetsägaren och tomträtts- havaren slutit avtal om inskränk- ning av området för tomträtten till

• Sida 64
•  Original

Prop. 1978/79: 85

Nuvarande lydelse

att avse en av styckningsdelarna och ansökan om inskrivning av av- talet förklarats vilande enbart i av- vaktan på fastighetsbildning.

64

Föreslugen lydelse

att avse en av styckningsdelarna och ansökan om inskrivning av av- talet förklarats vilande enbart i av- vaktan på fastighetsbildning.

Avser avstyckning område för jordbruk eller skogsbruk och har området kommit i särskild ägares hand genom fån g. som skulle kräva jo"rvärvstillslånd enligt jordft'ir- värvslagen (1978:00()). får uv- styckning ej ske utan uttfrågun om fört*iirvslillstånd har underställts til/ståndsmyndigheten.

Denna lag träder i kraft den 1januari 1979.

• Sida 65
•  Original

Prop. 1978/79: 85 65

Sammanställning av remissyttrandena, upprättad inom jordbruks- departementet

Allmänt

De flesta remissinstanserna godtar huvudprinciperna i förslaget. Till dessa remissinstanser hör lanthruksstyrelsen. flertalet länsstyrelser. Fa- milje/"ordbrukarnas riksförbund. Hus/lällningssällskapelzs]Örblllld. Lands- tings/ärbundel och LRF. Flera av remissinstanserna föreslår dock förtydli- ganden och modifieringar av förslagen i vissa enskilda frågor.

Lanthruksstyrelsen anför att marknadsförutsättningarna för handeln med jordbruksfastigheteri vissa avseenden har blivit väsentligt annorlunda än vad som antogs vid tillkomsten av 1965 års jordförvärvslag. De mest karakteristiska dragen i utvecklingen är ett minskande utbud av jordbruks- fastigheter på den öppna marknaden och en kraftigt stigande pn'snivå. Utvecklingen har också medfört att en allt mindre andel av överlätelserna blir föremål för prövning enligt jordförvärvslagen beroende främst på släktskapsundantaget i nuvarande lag. Som en följd av denna utveckling har möjligheterna att uppnå lagens syfte, vilket främst är att hindra mark- förvärv som motverkar statens insatser till stöd förjordbrukets och skogs- brukets rationalisering, blivit allt mindre. Möjligheterna att med nuvarande jordförvärvslag motverka en för såväl lantbruksnäringen som konsumen- terna skadlig prisstegring på lantbruksföretag är vidare enligt lantbruks- styrelsens mening alltför små. Behovet av en översyn avjordförvärvslagen är med hänsyn till detta påtagligt. Lantbruksstyrelsen understryker vidare behovet av en fortsatt areell strukturrationalisering. Jordförvärvslagen bör därför, liksom hittills, i första hand syfta till att främja uppbyggnaden av rationella företag inom jord— och skogsbruket samt vidmakthålla sådana företag. Därigenom skapas förutsättningar att framställa jordbrukspro- dukter till rimliga kostnader och samtidigt uppnå inkomstmålet för de i jordbruket yrkesverksamma. [ enlighet med riksdagens beslut bör utgångs- punkten därvid vara att familjelantbruket skall vara den dominerande företagsformen, anför styrelsen.

LRF delar utredningens uppfattning. att den yrkeskunnige förvärvaren. som har för avsikt att bosätta sig på och själv bruka förvärvsegendomen, bör ges företräde vid förvärv av familjelantbruk. Familjelantbruken finns till stor del i gruppen utvecklade och utvecklingsbara lantbruksföretag, där huvuddelen utgörs av de utvecklingsbara. Ett av huvudsyftena med jord- förvärvslagstiftningen blir således att dessa företag i första hand skall förbehållas personer som avser att ägna sig åt aktivt lantbruk. Som förut- sättning för förvärvstillstånd bör därvid kunna ställas vissa krav på yrkes- kunnande och på bosättning och brukning. LRF delar vidare utredningens uppfattning att ett andra huvudsyfte med lagstiftningen bör vara att främja anpassningen och utvecklingen av företagen. Därför skall även fortsätt- ningsvis förvärvstillstånd kunna vägras om egendomen behövs för lantbru- kets rationalisering. LRF delar också utredningens uppfattning, att lagens tillämpningsområde bör vidgas för att tillgången på mark för personer som aktivt ägnar sig åt lantbruk skall tryggas. Utredningens uppfattning. att prisets skälighet skall prövas ijordförvärvsärenden delas av LRF. Förbun- det välkomnar vidare, att utredningen föreslår ändring av vissa förädlings-

5 Riksdagen [978/79. I saml. Nr 85

• Sida 66
•  Original

Prop. 1978/79: 85 66

och distributionsföretags prioriterade ställning och att särskilda bestäm- melseri regionalpolitiskt syfte föreslås. LRF uttalar vidare sin positiva syn i huvudsak på utredningens förslag.

Lc'iasstyrelsen [ Älvsborgs län erinrar om att nu gällandejordförvärvslag, som trädde i kraft den ljuli 1965. har tre huvudsyften. Den skall hindra förvärv som motverkar jord- och skogsbrukets rationalisering, den skall skydda etablering och vidareutveckling av utvecklade och utvecklingsbara familjeföretag, den skall också ge ett visst företräde till förvärv av jord och skog åt företagare som rationellt kan tillgodogöra sigjordbruks- och skogs- produkter. l det nu reviderade förslaget till lagstiftning kvarstår de båda första huvudsyftena med den skillnaden att skyddet av familjeföretagen förstärkts. Däremot har förädlingsföretagens (t.ex. skogsbolagens) priori- terade ställning tagits bort. Denna nya inriktning står i överensstämmelse med riktlinjerna för den nya jordbrukspolitiken att familjelantbruket skall vara den dominerande företagsformen och förbehållas personer som avser att ägna sig åt aktivt lantbruk. Länsstyrelsen anser att den långsiktiga målsättningen för en jordförvärvslagstiftning bör vara att främja utveck- lingen av rationella jord- och skogsbruksföretag och att prioritera förvär— vare som har förutsättningar att på bästa sätt tillvarata markens produk- tionsförmåga. Utredningens förslag tillgodoser denna målsättning.

Liknande synpunkter framförs av andra remissinstanser. Kritiska eller negativa till förslaget är domänverket, länsstyrelsen i Västmanlands län. KF och SISU som anser att den nuvarande lagen behöver ändras endast på några punkter men i övrigt kan behållas oföränd- rad. Till stöd för denna ståndpunkt anförs i huvudsak att den nya lagen enligt utredningens förslag kommer att få ett tillämpningsområde som endast är obetydligt större än den nuvarande lagens och att förslaget, särskilt bestämmelserna i fråga om juridiska personers förvärv, snarast innebär en försämring i förhållande till vad som gäller i dag.

Även de remissinstanser som äri huvudsak positiva till förslaget betonar ganska allmänt att jordförvärvslagen även i fortsättningen kommer att ha en begränsad räckvidd. Man delar därför utredningens uppfattning att ytterligare utredningar bör företas, bl.a. av konsekvenserna av en till- ståndsprövning av vissa arv. Från några håll föreslås att en sådan under- sökning bör avse möjligheterna att tillståndspröva samtliga släktförvärv, oavsett om de sker genom arv eller ej. Remissinstanserna förordar också utredning av möjligheterna att begränsa dödsbons möjligheter att inneha lantbruksföretag under längre tid och av ändring av skattelagstiftningcn, så att denna inte gynnar ägandet av sådana lantbruksföretag som saknar betydelse för ägarens försörjning. Det framhålls vidare att dessa undersök— ningar är angelägna och att det är av vikt att de utförs skyndsamt.

Förvärv genom köp, byte och gåva m. m.

Förslaget att lagen enligt huvudregeln även i fortsättningen skall vara tillämplig på förvärv av fast egendom, som är taxerad som jordbruksfas- tighet. när förvärvet sker genom köp, byte, gåva, tillskott till bolag eller förening. utdelning eller skifte från bolag eller förening och fusion enligt aktiebolagslagen lämnas utan erinran av remissinstanserna.

Med hänsyn till behovet av att vidgajordförvärvslagens tillämpningsom- råde och angelägenheten av att ge lagen en sådan utformning att den inte kan kringgås, borde förvärv av aktie i en- och fåmansbolag enligt lant- bruksstyrelsen i och för sig vara tillståndspliktigt på samma sätt som gäller

• Sida 67
•  Original

Prop. 1978/79: 85 : - 67

för förvärv av aktie i bolag som äger hyresfastighet enligt lagen (1975: 1132) om förvärv av hyresfastighet m.m. Med hänsyn till de praktiska svårighe- terna och de övriga skäl utredningen anfört kan styrelsen dock tillstyrka att sådan tillståndsplikt inte införs nu. Vid en eventuell ökad tendens att utnyttja denna möjlighet att kringgå jordförvärvslagen bör emellertid en komplettering av lagstiftningen ske, varvid de praktiska frågor som sam- manhänger med prövning av aktieöverlåtelse i en- och fåmansbolag först bör utredas, anför styrelsen. Liknande synpunkter framförs av LRF. Lätts- styrelsen i Västmanlands län föreslår dock att sådana förvärv skall vara tillståndspliktiga.

Utredningens uppfattning att det inte är nödvändigt att förvärv av andel i dödsbo. som äger jordbruksfastighet underkastas tillståndsplikt enligt den nya lagen kritiseras av vissa remissinstanser.

Lantbruksstyrelsen förordar således att tillståndsplikt för sådant förvärv införs och anför att utredningens ställningstagande synes innebära att det skall ankomma på inskrivningsmyndigheten att vid prövning av ansökan om lagfart bedöma om fånget kan godtas. Styrelsen erinrar om att fall har förekommit under senare tid då lagfart har beviljats på grund av arvskiftes- handling, trots att ansökan om förvärvstillstånd avslagits. Nära hälften av lantbruksnämnderna har enligt styrelsen förordat att tillståndsplikt införs för ifrågavarande förvärv. Lantbruksstyrelsen anser det olämpligt att an- svaret för denna tillåtlighetsprövning skall åvila annan myndighet än den ordinarie tillståndsmyndigheten. Enligt styrelsens mening bör därför för- värv av jordbruksfastighet genom arvskifte, varvid ej arvsberättigad an- delsförvärvare tillskiftas fastigheten, prövas enligtjordft'irvärvslagen. Sty- relsen framhåller samtidigt att även om tillståndsplikt införs i enlighet med vad nyss föreslagits, kvarstår möjligheten för ej arvsberättigad person att genom förvärv av samtliga andelar i dödsbo som ägerjordbruksfastighet få dispositionsrätt över fastigheten utan förvärvstillstånd.

LRl" intar samma ståndpunkt som lantbruksstyrelsen och ifrågasätter starkt om den av utredningen angivna allmänna principen om arvskiftens ogiltighet utgör ett tillräckligt skydd mot metoden att genom förvärv av andel i dödsbo med efterföljande arvskifte förvärva jordbruksfastighet. [ sådana fall där dödsbo innehar också annan egendom änjordbruksfastighet torde inskrivningsdomaren i praktiken ha mycket små möjligheter att vägra lagfart. LRF framhåller vidare att. även om vissa förvärv genom arvskifte läggs under jordförvärvslagens tillståndsplikt. så har problemet med förvärv av jordbruksfastighet genom förvärv av samtliga andelar i dödsbo ändå inte undanröjts. LRF förutsätter att förvärv av jordbruksfas- tighet genom förvärv av andelar i dödsbon eller arvskifte skall prövas enligt jordförvärvslagen .

Länsstyrelserna i Gotlands, Hallands, Jämtlands. Södermanlands och Västerbottens län framför liknande synpunkter och förordar tillståndsplikt för ifrågavarande förvärv.

Lantbruksstyrelsen, skogs—styrelsen, LRF, flera länsstyrelser, Hushåll- ningssällskapens förbund och Landstings/i'irlmmlet är i princip positiva också till förslaget att vissa förvärv genom testamente skall tillståndsprö- vas.

Lantbruksstyrelsen och några andra remissinstanser anser dock att det är nödvändigt med en precisering av tidpunkten när ansökan om tillstånd skall göras och av följderna av underlåtenhet att söka tillstånd inom före- skriven tid och av avslag på ansökan. Enligt styrelsens mening bör vidare reglerna utformas så att förmånstagaren tillförsäkras ett legat motsvarande den testamenterade fastighetens värde, om förvärvstillstånd vägras.

• Sida 68
•  Original

Prop. 1978/79: 85 68

Även LRF föreslår viss modifiering av utredningens förslag. ()m den blivande jordförvärvslagen kommer att innefattat en inskränkning i till- ståndsfriheten. kan detta förhållande komma att medföra att en testa- mentstagare inte får den jordbruksfastighet som testamentet tillerkänner honom. LRF förutsätter att detta förhållande inte får till följd att testa- mentstagaren i något fall går miste om det ekonomiska värdet av fastighe- ten. Möjligen kan frågan lösas genom att staten inlöser fastigheten om förvärvstillstånd vägras. LRF förutsätter att frågan får sin lösning i det fortsatta Iagstiftningsarbetet. LRF delar vidare utredningens uppfattning att omfattningen av tillståndsfriheten skall vara lika vid arv och vid testa- mente. Ett motsatt förhållande skulle kunna komma att medföra problem i rättstillämpningen. En testamentslagare kan således även vara närmaste arvtagare till testator, vilket väcker frågan om han vid tillämpningen av jordförvz'irvslagen skall anses ha förvärvat fastigheten genom arv eller testamente.

Länsstyrelsen i Malmöhus [än vill gå längre än utredningen och ifråga- sätter om inte alla förvärv genom testamente bör tillståndsprövas.

Kammarkollegiet avstyrker förslaget att förvärv genom testamenten i vissa fall skall prövas enligt lagen och anser att det från civilrättslig synpunkt finns åtskilligt att invända mot de föreslagna reglerna och beto- nar vikten av att dessa övervägs ytterligare. Även bankinspektionen av- styrker förslaget. N .tgon undersökning av omfattningen av dylika förvärv synes inte ha gjorts. anför inspektionen. Till försvar för ett sådant ingrepp i testamentsfriheten hänvisar utredningen endast till 12 kap. 125 ärvdabal- ken enligt vilken förvärv genom legat som innebär att visst område kom- mer i särskild ägares hand är giltigt bara om fastighetsbildning sker i överensstämmelse med legatet i viss angiven ordning. Bestämmelsen är avsedd att förhindra irreguljär fastighetsbildning i ett specialfall och har inte samma övergripande räckvidd som ett allmänt krav på att testamenta- nska förvärv skall vara underkastade förvärvstillstånd enligt jordförvärvs- lagen. För de situationer då tillstånd till förvärv genom testamente har vägrats hänvisar utredningen till de allmänna reglerna på arvslagstift- ningens område som blir tillämpliga när testamente inte kan verkställas. Dessa regler innebär att det testamentariska förordnandet blir utan verkan, om inte med hänsyn till förordnandets syfte och övriga omständigheter annat får anses följa av förordnandet. Inspektionen finner att förslaget i denna del innebär ett så väsentligt ingrepp i testamentslagstiftningen att det inte bör genomföras titan ytterligare överväganden med särskilt beak- tande av de testamentsrättsliga konsekvenserna. Förslaget avstyrks alltså i denna del.

Statens förvärv och överlåtelser

Utredningens förslag om införandet av tillståndsplikt för vissa statliga förvärv och överlåtelser tillstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet av de remissinstanser som tar upp frågan. Till dessa remissinstanser hör lantbruksstyrelsen, skoyssn'relsen. domänverket. läns._'stvrelserna i Ble- kinye. Gotlands. Jönköpinys. Kalmar. Kopparbergs Malmöhus. Söder- manlands. Västerbottens Älvsborgs. Örebro och Östergötlands län Fa- miljejordbrukarnas riksförbund, Hus/tåIlninyssällskapens förbund, LO, Landstinysförbundet, LRF, SISU, kommunförbundet. lantarbetarejör- bundet och Sågverk—ens råt'arttn'ireniny. '

Lanthruksstyrelsen har ingenting att erinra mot att tillståndsplikt införs

• Sida 69
•  Original

Prop. 1978/79: 85 --- 69

för statens affärsdrivande verk enligt utredningens förslag. Ändringen får anses vara av i huvudsak formell karaktär med syfte att medföra en enhetlig prövning för olika slag av förvärvare. Genom samråd mellan berörda statliga verk och lantbruksnämnden i samband med planerade förvärv bör enligt styrelsen en tillståndsprövning inte bli mer komplicerad än det nuvarande administrativa förfarandet. Övriga statliga förvärv av jordbruksfastighet för t.ex. skjutfält. naturvårdsändamål. motorvägar m. m. kommer enligt utredningens förslag att liksom hittills falla utanför jordförvärvslagens tillämpningsområde. Sådana förvärv. vilka ofta omfat- tar betydande arealer. kommer dock liksom f.n. att prövas i annan ord- ning. varvid olika samhällsintressen — bl. a. jord- och skogsbrukets intres- sen — vägs samman. Länsstyrelsen i Kalmar län framhåller att förslaget har vissa fördelar ur mera strikt handläggningssynpunkt och länsstyrelsen har därför ingen erinran mot det. 1 fråga om de undantag som föreslås för förvärv av annan statlig myndighet än affärsdrivande verk kan man där- cmot enligt länsstyrelsen ställa sig tveksam. Utredningen har inte anfört några andra skäl för sitt förslag på denna punkt än att dessa förvärv har liten omfattning. Dessa skäl har emellertid inte hindrat utredningen att föreslå ändringar i fastighetsbildningslagen för att uppnå en mera strikt och enhetlig prövning. På samma sätt kunde man nu enligt länsstyrelsen tycka att förvärv av annan statlig myndighet än statens affärsdrivande verk skulle prövas i vanlig ordning. Även länsstyrelsen i Södermanlands län understryker att förslaget har fördelar från såväl bedömnings- som hand- läggningssynpunkt. Även om man på administrativ väg kan nå i huvudsak samma resultat finns det enligt länsstyrelsens mening inga skäl som här skulle motivera avsteg från tillståndsprövning enligt samma grunder som gäller för andra förvärvare. Landstinysjärbtuzdet konstaterar att den utvid- gade tillståndsplikt som utredningen föreslår ligger helt i linje med de övergripande motiven för en ändring avjordförvärvslagen. Bärande skäl att motsätta sig förslaget saknas därför enligt förbundet. LRF tillstyrker för- slaget. lnförs tillståndsplikt för förvärv som görs av de affärsdrivande verken uppnås å ena sidan att de från jordbrukspolitisk synpunkt betydel- sefulla förvärven kommer att prövas och å andra sidan att förvärven från övriga statliga verk faller utanför lagens räckvidd. Vidare delar LRF utred- ningens uppfattning att samtliga överlåtelser från staten inkl. allmänna arvsfonden blir föremål för prövning. Särskilt värdefullt anser LRF det vara att försäljning av arvsfondsfastigheter härigenom kommer i samma läge som övriga förvärv. LRF finner det vidare självklart att överlåtelser genom lantbruksnämnderna undantas från lagstiftningen.

Kammarkollegiet. länsstyrelserna i Norrbottens. Stockholms och Upp- sala län samt KF avstyrker förslaget.

Länsstyrelsen iNorrbottens län finner förslaget betänkligt från principi- ell synpunkt. Jordbrukets intressen bör enligt länsstyrelsens mening i erforderlig utsträckning beaktas genom samråd med lantbruksnämnden och formerna härför regleras i verksinstruktioner. Vid dessa samråd kan naturligtvis delade meningar uppkomma om lämpligheten att ta i anspråk viss jordbruksmark för de verksamheter som de statliga affärsdrivande verken skall ombesörja. Om denna intressekonflikt inte kan biläggas vid samrådet bör frågan hänskjutas till länsstyrelsen som bör göra intresseav- vägningen utifrån en samlad regionalpolitisk bedömning. Den samordning som skulle uppnås om utredningens förslag genomförs torde knappast ha någon positiv effekt på strukturrationaliseringen.

Länsstyrelsen i Stockholms län anför att lantbruksnämnden i länet föror-

• Sida 70
•  Original

Prop. 1978/79: 85 70

dar ett administrativt förfarande —- liknande det som nu gäller — varigenom på enklast möjliga sätt skall kunna göras en prövning av förvärvets för— enlighet med de jordhrukspolitiska reglerna. Länsstyrelsen delar lant- bruksnämndens uppfattning. Länsstyrelsen i Uppsala län anser att den av utredningen eftersträvade samordningen kan ske utan att staten åläggs att ansöka om förvärvstillstånd. Länsstyrelsen avstyrker därför utredningens förslag i denna del och föreslår att det nuvarande undantaget för statens förvärv behålls.

KF konstaterar att man genom de föreslagna reglerna vinner en viss enhetlighet i bedömningen och att det är positivt att statens affärsdrivande verk jämställs med andra företag. Förslaget medför dock ett ökat admini- strativt förfarande. Enligt KF:s mening har utredningen inte styrkt att fördelarna överväger nackdelarna. KF vill därför inte tillstyrka förslaget i denna del.

Kammarkollegiet ställer sig kritiskt till förslaget och pekar på konse- kvenserna vid försäljning av egendom som tillfallit allmänna arvsfonden. Ett förfarande enligt förslaget där en köpare. som genom beslut av länssty- relsen eller regeringen har förvärvat en arvsfondsfastighet. skall vara tvungen att ansöka om förvärvstillstånd hos lantbruksnämnd leder till två olika förvaltningsförfaranden -— det ena enligt förordningen om försäljning av staten tillhörig fast egendom m.m. och det andra enligt jordförvärvsla— gen. Ett sådant handläggningsförfarande är enligt kollegiet olämpligt och kan även beträffande arvsfondsfastighet leda till att regeringen kan fatta olika beslut rörande samma försäljning. Om man trots det ovan sagda inför bestämmelser om tillståndsprövning för förvärv av arvsfondsfastighet, bör ett sådant beslut föregås av förslag till ändringar av den nuvarande för- säljningsordningen. Det torde dock enligt kollegiet vara svårt att finna ett annat förfarande som fyller samma förv'.tltningsrättsliga krav som det nuvarande. l detta förfarande är arvsfondens och jordbrukets intressen företrädda avjämställda myndigheter på så sätt. att konflikter dem emellan som de inte kan lösa själva skall underställas regeringens prövning.

Kommunala förvärv

Utredningens förslag att vissa kommunala förvärv skall vara underkas- tade prövning enligt jordförvärvslagen har föranlett delade meningar bland remissinstanserna. Till dem som ställer sig positiva till förslaget hör lant- bruksstyrelsen. skogsstyrelsen, länsstyrelsenm i Gotlands, Jönköpings. Kalmar. Kristianstads. Stockholms. .S't'idermanlands. Västerbottens och Älvsborgs län. Familje/antbrukarnas riksförbund. Hushållninyssällska- pens förbund, LRF, kommunförbundet. SISU och Sägverkens rär'aruför- ening.

Lantbruksstyrelsen uppger att flera av lantbruksnämnderna har framhål- lit att kommunerna har gjort relativt omfattande markförvärv för annan användning än samhällsändamål. Flertalet av lantbruksnämnderna tillstyr- ker därför utredningens förslag. Även lantbruksstyrelsen tillstyrker försla- get av de skäl utredningen anfört. Styrelsen framhåller vidare att det inte synes vara avsikten att kräva mera ingående utredningar och detaljplaner som underlag för lantbruksnämndernas prövning. Genom den fysiska riksplaneringen och upprättandet av kommunöversikter och markdisposi- tionsplaner har under senare år framtagits ett omfattande material som belyser bl. a. lokaliseringen av den mark som är av intresse för samhällsän— _ damål. Detta material kan enligt styrelsen utgöra ett lämpligt hjälpmedel vid nämndernas prövning.

• Sida 71
•  Original

Prop. 1978/79: 85 ' = 71

Länsstyrelsen i Gotlands liin säger sig ha övervägt om inte jordbruks- intresset skulle kunna tillgodoses på ett administrativt enkelt men ändå effektivt sätt genom att kommun vid förvärv av jordbruksfastighet gjordes obligatoriskt skyldig att samråda med lantbruksnänmden. varvid nämn- dens representant skulle ha rätt att kräva formell tillståndsprövning av förvärvet hos lantbruksnämnden. Länsstyrelsen pekar på att en liknande lösning har valts i 23 & anläggningslagcn i fråga om fastighetsbildningsmyn- dighets samråd med byggnadsnämnd. Vid övervägande av olika alternativa lösningar har länsstyrelsen emellertid inte funnit tillräckliga skäl att frångå utredningens förslag. Länsstyrelsen i Kristianstads län delar utredningens uppfattning att det av hänsyn till bl. a. behovet av en bättre samordning av den jordpolitiska prövningen av olika kategorier förvärvares köp av mark är rimligt att kommunala förvärv av jordbruksfastigheter i princip skall prövas enligt jordförvärvslagen . Länsstyrelsen understryker emellertid att kommunerna är beroende av att kunna föra en aktiv markpolitik i sam- hällsutbyggnaden och att på ett tidigt stadium kunna förvärva den mark som behövs. Den överblick som fordras för att kunna bedöma frågor om kommunernas behov av markförvärv kan enligt länsstyrelsen inte alltid förutsättas finnas hos lantbruksnämnderna. I sådana frågor bör lantbruks— nämnden därför regelmässigt inhämta yttrande från länsstyrelsen, som är högsta planmyndighet i länet. Den ståndpunkt som länsstyrelsen därvid intar bör lantbruksnämnden följa. Om länsstyrelsen och lantbruksnämn- den inte har samma uppfattning hör ärendet avgöras av regeringen. Även länsstyrelsen i Södermanlands län förordar att lantbruksnämnden skall samråda med länsstyrelsen vid kommunala förvärv.

Behovet av en likartad jordpolitisk prövning av alla de offentliga förvär- ven understryks även av länsstyrelsen i Älvsborgs län.

LRF erinrar om att kommun vid frivilliga förvärv för att tillgodose sådana ändamål som avses i ] & förköpslagen skall meddelas förvärvstill- stånd enligt förslaget. LRF förutsätter att kommunen endast får möjlighet att förvärva markområde som i sin helhet omgående erfordras för sådant ändamål. Enligt LRF synes utredningsförslaget innebära att lantbruks- nämnderna inte utan prövning skall godta kommunens uppgift om att ändamålet med det förvärvet är det av kommunen angivna. Det kan med hänsyn till den möjlighet som föreligger för kommuninnevånare att anföra kommunalbesvär över kommunens förvärvsbeslut förefalla tveksamt. om lantbruksnämnderna verkligen bör kunna pröva riktigheten av kommunens uppgift om ändamålet med förvärvet närmare. Resultatet av en sådan prövning kan enligt LRF bli att frågan om ändamålet med kommunens förvärv (tätbebyggelseändamål) blir föremål för slutlig prövning i två in- stanser, nämligen hos regeringsrätten, då fråga är om kommunalbesvär, och hos regeringen, då fråga är om tillstånd enligt jordförvärvslagen. En sådan "kompetenstvist” måste undvikas. Förutsättningarna synes numera vara goda genom att lantbruksnämnderna skall medverka vid upprättandet av kommunala markanvändningsplaner. Vid markförvärvsärendets be- handling i kommunfullmäktige bör undantagslöst lantbruksnämndens ytt- rande över tänkt förvärv föreligga. LRF tillstyrker med dessa förtydligan- den utredningens förslag.

Kommunförbundet erinrar om att i de kommunala uppgifterna bl.a. ingår att föra en aktiv markpolitik för att tillgodose samhällsbyggandets behov. Förbundet finner dock att övervägande skäl talar för att kommuna— la förvärv underställs tillståndsprövning i enlighet med utredningens för- slag. Detta är helt i linje med de övergripande motiven för en ändrad

• Sida 72
•  Original

Prop. 1978/79: 85 72

jordförvärvslagstiftning och som även avser att gagna jordbruket som näringsgren inom kommunerna. Det kan dock enligt förbundet ifrågasättas om inte frågor om kommunala markförvärv bör underställas länsstyrelsen om lantbruksnämnden inte har biträtt kommunens framställning.

Länsstyrelsen i Kalmar lätt. som finner det följdriktigt att kommunala förvärv prövas. ifrågasätter om inte också kommuns förvärv från staten borde tillståndsprövas.

Hovrätten/är Övre Norrland ställer sig tveksam till förslaget och anför att den föreslagna ordningen är principiellt mindre lämplig. Antingen bör man kräva tillstånd för alla kommunala förvärv eller också hålla de kom- munala förvärven utanför förvärvslagens tillämpningsområde. Hovrätten kan inte finna några avgörande principiella invändningar mot någotdera alternativet.

Länsstyrelsen i Stoekholms län pekar på att utredningsförslaget inte innehåller någon bestämmelse om att prövningen av förvärvstillstånd skall vila till dess frågan om kommunens förköpsrätt avgjorts. Enligt länsstyrel- sen är det lämpligt att den nya lagen förses med en bestämmelse av denna innebörd. Samordningen kan lämpligen lösas på samma sätt som gäller i fråga om den nuvarande jordförvärvslagen och förköpslagen .

Länsstyrelserna [ Blekinge, Gävleborgs, Göteborgs och Bohus, Hul- lands, Kopparbergs. Kronobergs, Norrbottens, Skaraborgs. Uppsala. l-"ärmlands, Västernorrlands. Västmanlands. Örebro och Östergötlands län, KF . 1.0, lantarbetarefiirbandet och Landstingsfi'irbundet är negativa till förslaget.

Länsstyrelsen i Uppsala län avstyrker förslaget och föreslår att det nuvarande undantaget för bl.a. kommunala förvärv behålls. Enligt läns- styrelsen i Värmlands län skulle en tillståndsplikt för kommunala förvärv innefatta ett intrång i den kommunala självstyrelserätten. Länsstyrelsen framhåller också att kommunerna hittills i allmänhet inte förvärvat annan mark än som behövs för tätbebyggelseändamål. Länsstyrelsen i Örebro län framhåller att det föreslagna prövningsförfarandet innefattar bedömningar om kommunernas behov av mark för samhällsutbyggnaden. Lantbruks- nämnderna torde som regel sakna kompetens för att gå in på sådan pröv- ning och blir därför hänvisade till att godta kommunernas uppgifter. Pröv- ningen fyller under sådana omständigheter ingen funktion men medför administrativt krångel för bl. a. kommunerna. Länsstyrelsen anser därför att primärkommunala förvärv bör hållas utanför jordförvärvslagen . Läns- styrelsen utgår härvid ifrån att kommunernas markpolitik kommer att följa översiktliga markanvändningsplaner vilka upprättats i samråd bl.a. med lantbruksnämnden.

Länsstyrelserna i Blekinge. Gävleborgs. Göteborgs och Bohus och Hal- lands län framhåller att en tillståndsprövning enligt förslaget kommer att medföra ökat administrativt arbete för kommunerna. Enligt länsstyrelser- na är det tillräckligt att de jordpolitiska intressena tillgodoses genom ett obligatoriskt samrådsförfarande mellan kommun och lantbruksnämnd. Ett sådant samrådsförfarande förordas därför i stället för den föreslagna till- ståndsplikten. Enligt länsstyrelsen i Gävleborgs län bör lantbruksnämnden få möjlighet att få ärendet prövat av regeringen om kommunen inte följer den jordpolitiska bedömningen. Länsstyrelsen i Västernorrlands-län erin- rar om att man vid tillkomsten av den nuvarande lagen förutsatte att samråd skulle komma till stånd mellan kommun och lantbmksnämnd vilket var orsaken till att man avstod från att då införa tillståndsplikt vid kommu- nala förvärv. Enligt uppgift från lantbruksnämnden har sådana samråd

• Sida 73
•  Original

Prop. 1978/79: 85 - ' 73

dock inte förekommit i länet. Länsstyrelsen har mot denna bakgrund i och för sig förståelse för att lantbniksnämndcrna vill införa tillståndsplikt för kommunerna. Länsstyrelsen har dock efter att ha övervägt olika alternativ stannat för att ett samrådsförfarande är att föredra. [ den mån en kommun upprättar markförsötjningsprogram bör samrådet kunna ske beträffande detta program och därmed anses fullgjort för alla förvärv som överens- stämmer med programmet. Av särskild betydelse från länsstyrelsens syn- punkt är att restmarker. som inte behövs för samhällsbyggandet. kan stå till strukturrationaliseringens förfogande.

Enligt länsstyrelsens i Norrbottens län uppfattning är det principiellt olämpligt att lantbruksnämnden som sektorsorgan inom jordbruksområdet skall vara den myndighet som avgör om mark skall anses vara behövlig för tätbebyggelse eller därmed sammanhängande ändamål. Länsstyrelsen ut- går ifrån att kommun inte motverkar jordbruksrationaliseringcn genom att förvärva mark med mindre ett sammanvägt samhällsintresse gör sig gällan- de med större styrka än rationaliseringsintresset. Sammanvägningen av jordbruksintresset och övriga samhällshyggnadsintressen sker i samband med den kommunala översikts- och detaljplaneringen och i de fall samför- ståndslösningar ej kan uppnås ankommer det på länsstyrelsen resp. rege- ringen att fatta de avgörande besluten.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anför att kommunernas framtida markför- värv i huvudsak tordc komma att ske inom områden som i översiktliga markanvändningsplaner är avsedda för tätortsutbyggnader och därmed sammanhängande anordningar. dvs. förvärven kommer att omfatta egen- dom som avses i förköpslagen . Markanvändningsplanerna torde i vissa fall komma att behandlas som generalplaner enligt byggnadslagstiftningen. Länsstyrelsen anser att kommuns markförvärv inom bebyggelseområden i markanvändningsplan som fastställts som generalplan bör undantas från lagens tillämpningsområde. Vidare bör övervägas möjligheterna att finna former för att medge undantag för kommuns förvärv inom bebyggelseom- råden i markanvändningsplan som tillkommit i samråd med länsstyrelsen efter hörande av lantbruksnämnd och skogsvårdsstyrelse.

Till de remissinstanser som avstyrker förslaget hör LO och lantarbetare- Itirbundet som i stället förordar ett samrådsförfarande. Även Landstings- förbandet avstyrker förslaget och framhåller att kommunernas behov av mark nästan helt och hållet är betingat av deras ansvar som huvudmän för den fysiska riksplaneringen. Kommunala markförvärv är därför närmast att betrakta som led i en process där fortlöpande planering av t.ex. tät- ortsutvecklingen inte bör få hindras av särskilda prövningsförfaranden vars motiv inte förefaller ha tillräcklig bärkraft. Övervägande skäl talar enligt förbundet för att kommunernas markförvärv även fortsättningsvis undantas från prövning enligtjordförvärvslagen.

Kyrkans förvärv och överlåtelser

Flertalet av de remissinstanser som har yttrat sig i frågan ställer sig positiva till förslaget att kyrkans förvärv och överlåtelser skall vara under- kastade tillståndsplikten i den nya jordförvärvslagen . Till dessa remissin- stanser hör lantbruksstyrelsen . ...skogsstyrelsen. länsstyrelserna iBlekinge. Gotlands Jönköpings, Kalmar, Kopparbergs. Malmöhus, Söderman- lands. Väs.terbottens Älvsborgs. Örebro och Östergötlands län, Familje- jordbrukarnas riksförbund, Httsltallningssällskapensförbund, LO, Lands- tings/örbundet. LRF, SISU. lantarbetareförbundet och Sägverkens rår-'u-

• Sida 74
•  Original

Prop. 1978/79: 85 74

rul'ärening. Dessa remissinstanser ansluter sig i huvudsak till de skäl som utredningen här åberopat för sitt ställningstagande.

Kamnzarkollegiet och KF avstyrker förslaget. Kamntarkr.)llegiel föror- dar att det nuvarande samrådsförfarandet behålls och anför att detta enligt kollegiets mening har fungerat väl. Det är därför tveksamt om bättre ordning uppnås genom den av utredningen föreslagna tillståndsprövning- en. Utredningen anför som motiv till förslaget endast att. även om man kan nå i huvudsak samma resultat på administrativ väg. en prövning enligt jordförvärvslagen möjliggör en bättre samordning av markrörelserna än vad som nu är fallet. Det är enligt kollegiet svårt att förstå varför en prövning enligt jordförvärvslagen skulle möjliggöra en bättre samordning av markrörelserna än det nuvarande samrådsförfarandet, eftersom detta i praktiken är bindande för den myndighet som skall avgöra ärendet. Om samrådsförfarandet ersätts med tillståndsprövning. leder detta vidare till att samma ärende skall handläggas både enligt reglerna ijordförvärvslagen och i den kyrkliga förvaltningslagen. Det är då tänkbart att samma ärende vid olika tidpunkter kan prövas av regeringen både i jordbruks- som kommundepartementet. Inte minst från den enskildes synpunkt måste det te sig egendomligt att ett och samma ärende fordrar tillstånd från två olika myndigheter, framför allt om den ena myndigheten är regeringen. Vid avgörande av försäljnings- och förvärvsärenden bör enligt kollegiets me- ning i stället en och samma myndighet fatta det formella beslutet rörande ärendet i sin helhet. Kollegiet förordar därför att kyrkliga försäljnings- och förvärvsärenden även i framtiden prövas enligt grunderna förjordförvärvs- lagen med det samrådsförfarande som föreskrivs i den kyrkliga förvalt- ningsförordningen. Kammarkollegiet pekar vidare på att om samrådsför- farandet ändå avskaffas måste förvaltningsförordningen omarbetas och bestämmelser meddelas om vilken instans — stiftsnämnd. pastorat eller församling — som i besvärsärende enligtjordförvärvslagen skall företräda den kyrkliga jorden.

KF anser att förslaget kommer att medföra ett ökat administrativt förfa- rande och anser inte att utredningen har styrkt att fördelarna med den föreslagna ändringen överväger nackdelarna.

Släktförvärv

Utredningens förslag att begränsa släktskapsundantagen till att avse endast make och avkomlingar tillstyrks av de allra flesta remissinstanser- na. Till de remissinstanser som uttryckligen tillstyrker eller lämnar försla— get i huvudsak utan erinran hör lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, läns- styrelserna i Gotlands, Gävleborgs, Kronobergs, Skaraborgs, Söderman- lands. Värmlands och Älvsborgs län, Hashällningssä/lskapens förbund. KF, LO, Landstingsförbundet. LRF. lantarbelarefl'irbundel och TCO. Från flera håll understryks samtidigt att förslaget kommer att innebära en endast marginell utvidgning av lagens tillämpningsområde och man ställer sig därför i allmänhet positiv till de ytterligare utredningar angående för- värv genom arv och dödsbons innehav av jordbruksfastigheter som jord- förvärvsutredningen har föreslagit. Några remissinstanser vill gå längre än utredningen medan några är tveksamma till en begränsning av undantagen.

Enligt Iantbruksstyrelsen medför det ökande passiva ägandet. som i huvudsak orsakas av släktförvärven. betydande negativa konsekvenser från såväl samhällsekonomisk som regionalpolitisk synpunkt. Styrelsen delar därför utredningens uppfattning att en begränsning av släktskapsun-

• Sida 75
•  Original

Prop. 1978/79: 85 - 75

dantaget bör ske. Styrelsen är å andra sidan medveten om att en sådan begränsning berör grundläggande familjerättsliga förhållanden och innebär ingrepp i den fria dispositionsrätten för en begränsad kategori av samhälls- medborgare. Flertalet av lantbruksnämnderna delar enligt lantbruksstyrel- sen utredningens bedömning och tillstyrker förslaget. i vissa fall med reservation från enstaka ledamöter. Ett fåtal nämnder anser att släktskaps- undantaget bör avskaffas helt. Enligt styrelsen är det uppenbart att släkt- skapsundantaget ijordförvärvslagen utgör ett hinder mot att uppnå målen förjordbrukspolitiken enligt de av statsmakterna nyligen beslutade riktlin- jcrna och att därför starka skäl i och för sig kan anföras för att detta undantag avskaffas. Efter ingående prövning har dock lantbruksstyrelsen med hänsyn till den gällande familjerättsliga lagstiftningen inte funnit det möjligt att nu föreslå en sådan utformning av jordförvärvslagen . Styrelsen tillstyrker därför utredningens förslag till ny utformning av släktskapsun- dantaget.

Flera andra remissinstanser som tillstyrker förslaget anför i huvudsak samma skäl som lantbruksstyrelsen.

LRF anför att när det gäller den konkreta utformningen av en nyjordför- värvslag har utredningen inte gått så långt i fråga om släktförvärven som de analyserade problemen i och för sig skulle kunna motivera. Utredningen har dock enligt LRF:s uppfattning funnit en väl avvägd linje mellan olika intressen. även om den inte helt överensstämmer med kraven från unga etableringsintresserade jordbrukare. Den föreslagna inskränkningen får dock enligt LRF:s mening inte innebära något hinder för sådana anför- vanter som enligt gällande lag inte behöver förvärvstillstånd att erhålla förvärvstillstånd. om de avser att bosätta sig på en släktgård och bruka den. Genom att tillämpa lagen på det sätt som utredningen föreslår bör det nämligen vara möjligt att ta de hänsyn som ett släktskapsförhållande eller likartat förhållande innebär när frågan om förvärvstillstånd prövas. Utred- ningen har anfört att förvärvstillstånd inte bör vägras utan särskilda skäl om sådan förvärvare avser att bosätta sig på och bruka egendomen. LRF förutsätter att det här bör vara fråga om mycket starka skäl. Så bör t. ex. i de fall, då förvärvaren tidigare under en längre period har varit bosatt på gården och deltagit i brukningen särskilda skäl få anses föreligga för att förvärvstillstånd skall kunna lämnas till annan än släkting (syskon eller syskonbarn) till ägaren. Regler härom bör införas i en särskild paragrafi lagen.

Familjejordbrukarnas riksförbund ställer sig tveksamt till en begräns- ning av släktskapsundantaget och anser att utredningsförslaget i denna del är diskutabelt. Även Trädgårdsnäringens riksförbund uttalar tveksamhet i fråga om det riktiga i att inskränka tillståndsfriheten vid släktförvärv. Avskaffas tillståndsfriheten för makes avkomling, syskon och syskons avkomling skulle detta enligt förbundet nämligen kunna bli ett hinder i rationaliseringsverksamheten genom att man i så fall inväntar arv. Medve- tenheten om att egendomen får drivas vidare av en nära anhörig är ofta för äldre brukare en sporre till ytterligare förbättringar av egendomen. Samar- betsorganet förjordbruksfrågor är negativt och anför att de motiv utred- ningen har anfört för en begränsning av undantaget till att gälla de som är närmast arvsberättigade inte är så entydiga att de bör tas till intäkt för detta ingripande i gällande arvslagstiftning.

Bankinspektionen kritiserar förslaget att avskaffa tillståndsfriheten för förvärv av syskon. Den nuvarande undantagsbestämmelsen beträffande ' syskonförvärv baserar sig på den samhörighet som finns mellan syskon

• Sida 76
•  Original

Prop. 1978/79: 85 76

och det förhållandet att syskon kan ha växt upp på fastigheten eller brukat den tillsammans. Att då ett sådant syskon enligt förslaget skall vara skyl- digt söka tillstånd till förvärv av fastigheten kan enligt inspektionen te sig stötande. Enligt utredningens beräkningar skulle de från lagen undantagna släktförvärven härigenom komma att minska med ca ltl'F/n. Enligt inspek- tionens mening är detta inte ett tillräckligt skäl för att kräva tillstånd för förvärv av syskon. Inspektionen avstyrker därför förslaget i denna del. Däremot vill inspektionen inte motsätta sig att tillstånd skall krävas då syskons avkomling är förvärvare.

Länsstyrelsen i Gotlands län anmärker att ett avskaffande av tillstånds- friheten för makes barn i allmänhet kommer att få mindre betydelse, eftersom en successionsöverlätelse via maken i regel kan ske utan till- ståndsprövning. Endast om maken avlidit kommer barn. som inte är barn till överlåtaren. att behöva förvärvstillstånd. anför länsstyrelsen. Liknande synpunkter framförs av länsstyrelsen i (lister-g(itlaruls län.

Några av remissinstanserna vill gå längre än utredningen föreslår. Läns- styrelsen i Kopparbergs län anser att det bör övervägas. om inte även makes eller bröstarvingars förvärv avjordbruksfastighet skall underkastas särskild tillståndsprövning. Det får dock enligt länsstyrelsen anses ligga i sakens natur att vid en sådan prövning tillstånd till förvärv skall ges om inte särskilda skäl talar mot detta.

För att det jordbrukspolitiska målet skall kunna uppnås inom överskåd- lig tid när det gäller markfrågan anser länsstyrelsen i Norrbottens län att en tillståndsprövning bör vara obligatorisk när det gäller alla enskilda förvär- vare. detta även vid förvärv genom arv. Länsstyrelsen uttalar dock förstå- else för att de villkor som gäller för förvärvstillstånd bör utformas i viss utsträckning annorlunda då det är fråga om förvärv av make eller avkom- ling. Det vore nämligen enligt länsstyrelsens mening olämpligt om förvärvstillstånd skulle kunna vägras make eller avkomling på den grunden att fastigheten behövs för rationalisering i sådana fall då maken resp. avkomlingen har för avsikt att fortsätta fastighetens drift om än denna sker på en icke utvecklingsbar fastighet. Å andra sidan finner länsstyrelsen det stötande att förvärv som sker enbart i spekulationssyfte skall accepteras enbart på den grunden att det sker av make eller avkomling. En sådan konstruktion motverkar den strävan efter likhet inför lagen som känne- tecknar modern lagstiftning. Även länsstyrelsen i Västmanlands län anför att släktskapsundantaget bör avskaffas helt.

Sågverkens råraruförening anför att det är mindre viktigt vem som äger skogen än hur den brukas. Därför bör samhället. när man valt att gå in och reglera fastighetsmarknaden. styra jordförvärvaren så att köpare utan kompetens och avsikt att driva korrekt skogsbruk vägras förvärvstillstånd. Råvaruföreningen anser därför att alla förvärv skall prövas mot ett övergri- pande kompetenskrav, såväl släktförvärv. fysiska personers somjuridiska personers förvärv, där köparens förutsättningar och avsikter att driva korrekt skogsbruk bedöms.

Exekutiva auktioner och andra frågor om undantag för jordförvärvslagen

Utredningens förslag att införa tillståndsplikt för förvärv vid exekutiva auktioner tillstyrks bl.a. av Iantbruksstyrelsen och sko_t:sstyrelsen.

Om det ur samhällsekonomisk synpunkt är angeläget med en kontroll av priserna på jordbruksfastigheter är det å andra sidan enligt länsstyrelsen i Gävleborgs län omotiverat att godta överpris uppnådda vid exekutiva

• Sida 77
•  Original

Prop. 1978/79: 85 ' 77

auktioner. Det bör därför vara möjligt för exekutionsmyndigheten att försälja utmätt egendom under hand sedan särskild värdering företagits efter samma grund som tillämpas vid tillståndsprövning. I sådant samman- hang bör uppträdande spekulant kunna utverka förhandstillstånd från lant- bruksnämnden i fråga om den prövning utöver priset som skall företas. lnnan underhandsförsäljning företas bör ha klarlagts att fastigheten enligt lantbruksnämnden inte behövs för rationaliseringsändamål eller att kom- mun inte har för avsikt att utöva förköpsrätten beträffande densamma.

Länsstyrelsen i Malmöhus län konstaterar att försäljning av jordbruks- fastigheter på exekutiv auktion inte är så ofta förekommande. Länsstyrel- sen vill därför inte motsätta sig att den särställning som förvärvare genom sådan auktion nu har avskaffas. även om vissa olägenheter kan uppstå i sammanhanget som t.ex. att fördelningssammanträde måste invänta för- värvstillstånd. Länsstyrelsen i Östergötlands län har i princip ingenting att - erinra mot utredningens förslag. Den av utredningen förordade ordningen som medför att tidpunkten för tillträde av fastigheten kan komma att hållas svävande skapar emellertid osäkerhet hos fordringsägare och andra och står enligt länsstyrelsen också i strid med ett antal bestämmelser som reglerar det exekutiva förfarandet.

Länsstyrelserna i Blekinge och Hallands län förordar att konsekvenser- na av utredningens förslag blir föremål för ytterligare utredning.

Förslaget inger enligt LRF:s uppfattning betänkligheter. LRF finner att utredningen inte har framlagt tillräckligt starka skäl för sitt förslag om att avskaffa nuvarande regler om undantag för förvärv genom inrop på exeku- tiv auktion. Att de exekutiva auktionerna haft låg frekvens under senare år är enligt LRF inget motiv för att nu ändra gällande regler. Det kan förutsät- tas att utredningens förslag på denna punkt kommer att inverka menligt beträffande viss kreditgivning till lantbruket. För att förhindra att olämpli- ga dispositioner företas på egendomen. bör i stället sådana regler införas i jordförvärvslagstiftningen att inte gagnvirkesuttag utan endast skogsvår- dande åtgärder får ske på en fastighet under tiden till dess förvärvstillstånd har beviljats. Det vore en fördel om denna regel kunde införas att gälla vid all förvärvsprövning. LRF föreslår därför att nuvarande regler blir gällan- de även i den nya jordförvärvslagen samtidigt som en regel införs om avverkningsförbud på den fastighet som är föremål för förvärvsprövning.

Bankinspektionen finner inte klarlagt att nackdelarna uppvägs av de fördelar som kan ligga i att förvärven prövas enligt jordförvärvslagen och anser för sin del att det nuvarande undantaget för exekutiva försäljningar bör behållas. Även Iänsstyrelserna i Örebro och Uppsala län avstyrker förslaget. Enligt länsstyrelsen i Uppsala län kommer stora olägenheter att uppstå för överexekutor och allmänhet om utredningens förslag genomförs på sätt föreslagits. Fördelningssammanträde kan då inte hållas förrän efter det förvärvstillstånd har lämnats. Om inroparcns förvärvsansökan avslås kan lång tid förflyta innan frågan slutligt avgörs. om besvär anförs. Vid avslag på förvärvsansökan måste ny auktion hållas. Det kan dröja lång tid innan ett ärende zn'slutas och lagakraftvunnen försäljning har skett, efter- som flera köpare kan vägras förvärvstillstånd. Under tiden måste överexe— kutor se till att fastigheten förvaltas på nöjaktigt sätt. Kostnaderna för förvaltningen måste sedan tas ur köpeskillingen och påverka försälj- ningspriset och utdelningen till borgenärerna. Även andra olägenheter uppkommer. Vidare skulle såvitt länsstyrelsen kan bedöma införande av tillståndsplikt kunna skadajordbruksfastigheters kreditvärde.

Remissinstanserna godtar allmänt utredningens förslag att behålla nuva-

• Sida 78
•  Original

Prop. 1978/79: 85 78

rande undantag för vissa kreditinrättningars förvärv. för förvärv som skall tillståndsprövas enligt 1916 års lag, för förvärv av egendom som ingår i stadsplan eller byggnadsplan eller av fastighet som nybildats för annat ändamål än jordbruk eller skogsbruk. för vissa andelsförvärv och för förvärv av egendom som utgör fideikommiss eller ingår i fideikommissbo under avveckling.

Allmänna förutsättningar för förvärvstillstånd

Remissinstanserna godtar i allmänhet den grundprincip som enligt utred- ningen bör gälla vid prövning av fråga om förvärvstillstånd. nämligen att behovet av rationella lantbruksföretag inom jordbruket. skogsbruket och trädgårdsnäringen särskilt skall beaktas.

Lantin-aksstyrelsen understryker betydelsen av fortsatt areell struktur— rationalisering och anför att jordförvärvslagen. liksom hittills, i första hand bör syfta till att främja uppbyggnaden av rationella företag inom jord- och skogsbruket samt att vidmakthålla sådana företag. Därigenom skapas för- utsättningar att framställa jordbruksprodukter till rimliga kostnader och samtidigt uppnå inkomstmålet för de ijordbruket yrkesverksamma. I enlig- het med riksdagens beslut bör utgångspunkten därvid vara att familjelant- bruket skall vara den dominerande företagsformen.

LRF hävdar attjord och skog i största möjliga utsträckning skall ägas av den lantbrukande befolkningen. Jordförvärvslagstiftningen bör därför ut- formas så och ges en sådan tillämpning att denna målsättning befrämjas. Enligt LRF:s mening utgör ett familjeföretagsbaserat lantbruk en förutsätt- ning för bevarandet av en levande landsbygd. Förvärvslagstiftningen bör främja tillskapandet av rationella enheter inom det enskilda jord- och skogsbruket. Lagstiftningen bör vidare utformas så att den blir ett hinder för sammanläggning av var för sig bärkraftiga och utvecklingsbara fastig— heter.

Länsstyrelsen i.]önkäpings lätt anför att det med hänsyn till det antal större lantbruksföretag (större än familjejordbruk) som redan finns och som är lämpligt ur bl.a. priskonkurrenssynpunkt inom jordbruket inte synes vara något att erinra mot att förvärvslagstiftningen grundas på mål— sättningen om familjelantbruk. Ur bl. a. regional- och befolkningspolitisk synpunkt torde denna målsättning ha stor betydelse. Länsstyrelsen under- stryker samtidigt att det är önskvärt att samarbetsformer mellan olika familjelantbruk exempelvis vid inköp av större kapitalkrävande maskiner utvecklas för att priserna på jordbrukets produkter i möjligaste mån skall hållas nere.

Länsstyrelsen i Uppsala län finner det angeläget att ansträngningarna fortsätter för att skapa rationella brukningsenheter. Förvärv och byten som syftar till förbättrad arrendering är mycket viktiga. Länsstyrelsen ifrågasätter i sammanhanget om inte lantbruksnämnden i samband med tillståndsprövningen även borde ges rätt att ställa krav på förvärvarens medverkan för att undanröja påtagliga arronderingsmässiga oformligheter. t.ex. att vid tillskottsförvärv avstå från ett område som med hänsyn till belägenhet uppenbart borde tillföras annat lantbruksföretag. Härigenom skulle handläggningen förenklas och behovet att vägra förvärvstillstånd på grund av rationaliseringsbehov minska.

Länsstyrelsen i Norrbottens län erinrar om att jordförv"arvslagstiftning- en enligt direktiven till utredningen skall. liksom jordbrukspolitiken i öv- rigt. inriktas på att familjejordbruket skall vara den dominerande företags-

• Sida 79
•  Original

Prop. 1978/79: 85 ' ' 79

formen. [ förslaget till lagtext har dock detta inte kommit till klart uttryck. ] H anges endast att vid prövning av frågan om förvärvstillstånd skall särskilt beaktas behovet av rationella företag inom jordbruket, skogsbru- ket och trädgårdsnäringen. Enligt länsstyrelsens mening bör denna para- graf kompletteras så att det klart framgår att när det gäller det enskilda lantbruksföretaget skall det rationella familjeföretaget prioriteras. Det torde också vara önskvärt att familjeföretaget definierats som företag där huvuddelen av arbetet utförs av den egna familjen.

Enligt länsstyrelsen i Värmlands län är en starkare betoning av rationali- sering önskvärd i lagen. I annat fall finns det enligt länsstyrelsen risk att det svenska jordbrukets allmänt erkända höga rationalitet försätnras och konkurrenskraften gentemot utlandet minskar.

Domänverket är kritiskt till de allmänna förutsättningar som ligger till grund för förslaget. Jordbruks- och skogsbrukspolitiken måste enligt do- mänverkets mening ha ett vidare perspektiv och baseras på en totalsyn på utnyttjandet av landets markresurser. De ursprungliga direktiven gav en enligt domänverkets mening riktig anvisning om utredningsarbetcts inrikt- ning mot en jordförvärvslag ägnad att "stödja en sådan hushållning med våra marktillgångar. att ett effektivt jord- och skogsbruk kan bedrivas i vårt land". Genom tilläggsdirektivens anvisning att utgångspunkten för det fortsatta arbetet borde vara att familjelantbruket skall vara den domineran- de företagsformen förenklades utredningens arbete men försämrade för- modligen resultatet. Enligt domänverkets mening ger en jordbruks— och skogsbruksnäring med skiftande företagsstorlekar och företagsformer den stimulans till effektivisering och förnyelse som måste krävas inom alla näringar. En sådan sammanställning på företagen inom näringen medför därjämte ett variationsrikt utbud på arbetstillfällen.

Även lfmtmäteriverket kritiserar förslaget. Den föreslagna lagen innehål- ler en portalparagraf som allmänt anger att behovet av rationella företag särskilt skall beaktas vid förvärvsprövningen. Denna tanke följs upp i lagens materiella prövningsvillkor bl. a. genom regler som skall underlätta lantbruksföretagens komplettering med skog och regler som speciellt tar sikte på skogsförvärv som görs av skogsindustriella företag och i övrigt av juridiska personer. Däremot ställer lagen inte upp några riktlinjer för prövningen av enskilda personers skogsförvärv i fall då skogen inte behövs som stöd för jordbruket. Detta är en brist i lagstiftningen som bör avhjäl- pas. Det skulle alltså från strukturrationaliseringssynpunkt ha varit önsk- värt att utredningsarbetet och lagförslaget hade inriktats i högre grad på sådana aspekter. Ser man saken enbart från rationaliseringssynpunkt sy- nes den föreslagna jordförvärvslagen inte innebära något väsentligt nytt jämfört med den nuvarande, bortsett från de föreslagna nya bestämmelser- na om regionalpolitiska hänsynstaganden. vilka lantmäteriverket ser posi- tivt på.

Priskontroll och kapitalplacering

Remissinstanserna ställer sig ganska allmänt positiva till förslaget att i lagen införa en bestämmelse som möjliggör en prövning av prisets skä- lighet. Luntbruksstyrelsen anför således att lantbruksnämnderna i sina yttranden till styrelsen har understrukit de svårigheter som prisutveckling- en på jordbruksfastigheter medför för såväl etablering som rationalisering inom lantbruket och har framhållit behovet av bestämmelser som ger bättre möjligheter än de som finns i nuvarande jordförvärvslag att motver-

• Sida 80
•  Original

Prop. 1978/79: 85 80

ka en fortsatt samhällsskadlig prisutveckling. l likhet med lantbruksnämn- derna anser lantbruksstyrelsen att behov föreligger av en uttrycklig lagbe- stämmelse som medför möjlighet att vägra förvärvstillstånd med hänvis- ning till köpeskillingens storlek.

LRF uttalar sin tillfredsställelse över möjligheten till priskontroll och tillstyrker införandet av en sådan bestämmelse ijordförvt'trvslagen.

Några av remissinstanserna är emellertid tveksamma eller negativa till en bestämmelse om priskontroll. Förslaget kritiseras av bankinspektimmn som anser att en sådan kontroll i enskilda fall kan innebära fara för kreditgivaren. l all synnerhet gäller detta om en kredit har lämnats av bank eller annan och därvid baserats på de försäljningsmöjligheter som ansetts föreligga med nu gällande lagstiftning. Dessa försäljningsmöjligheter kan komma att minska väsentligt genom den nya lagstiftningen. Utredningen ger dock enligt inspektionen inte tillräckligt material för att bedöma i vad mån farhågor av det här angivna slaget är berättigade. Redan ovissheten härom ger anledning till stark tveksamhet inför förslaget. Inspektionen anser sig inte kunna ta ställning till frågan innan en sådan bestämmelses inverkan på redan lämnade krediter närmare har undersökts.

Enligt lantnu'iterit-verket synes behovet av prisregeln vara ganska begrän- sat eftersom det i de fall där tillämpningen av regeln kan bli aktuell oftast torde vara så att också annan avslagsgrund är tillämplig, t. ex. regeln om kapitalplacering. Tillsammantagna ger detta anledning till viss tveksamhet när det gäller frågan om prisregeln skall införas.

Domänverket pekar på att utredningen föreslår ändringar i jordförvärvs- lagen som avses leda till ett ökat utbud och minskad efterfrågan på lant- bruksföretag — utbudsökning genom inskränkt förvärVSfrihet och efterfrå- geminskning genom restriktivare bedömning av vissa förvärv. I motsats till utredningen anser domänverket att dessa förslag är tillräckliga för att dämpa prisstegringen på lantbruksföretag. Domänverket anser vidare att den föreslagna bestämmelsen om priskontroll kan leda till minskat utbud av lantbruksföretag.

NO förutsätter att bestämmelsen endast kommer att tillämpas i undan- tagsfall. Härför talar även att prisreglering kan kringgås genom skenarran- gemang och den negativa effekt på underhåll och investeringar som erfa- renhetsmässigt följer av samhällelig reglering av denna art.

Utredningens förslag att avkastningsvärdet i första hand bör utgöra grunden för prövning av köpeskillingens skälighet har föranlett delade meningar. Till dem som tillstyrker eller lämnar förslaget i princip utan erinran hör lantbruksstyrelsen, jordhruksnämnden. länsstyre/sertm i Ble- kinge, Gävleborgs. Jämtlands. Kalmar, Kopparbergs, Kronobergs, .S'ltaruhurgs. Södermanlands. Värmlands och Västmanlands län. Familje- jurd/n-ukarnas riksförbund. Hush(i[Iningssällskapens förbund, KF, LO. LRF och lantarbetarqtörbumlet.

Enligt luntbruk.s'styrelsens mening bör syftet med en lagbestämmelse av ifrågavarande slag vara att i första hand komma till rätta med de fall då ett påtagligt överpris föreligger. Det kan nämligen på grund av den osäkerhet som föreligger i fråga om värdering av jordbruksfastigheter inte anses rimligt att ställa krav på en mera exakt prövning av priset. Styrelsen har inget att erinra mot utredningens principiella syn att ett avkastningsvärde bör utgöra grunden för prövningen av köpeskillingens skälighet. Under normala samhällsekonomiska förhållanden och med en tillståndsprövningi övrigt som i huvudsak utestänger köpare som inte har för avsikt att bosätta . sig på eller bruka Iantbruksföretaget bör marknadsvärdena också ha god

• Sida 81
•  Original

Prop. 1978/79: 85 ' 81

anknytning till avkastningsvärdet. En fastighets värde för en viss köpare påverkas emellertid av många faktorersom är beroende av köparens förutsättningar, intressen och förväntningar. Lantbruksnämnderna besit- ter omfattande erfarenhet av värdering av jordbruksfastigheter. varvid värdet av skogsdclen grundas på avkastningsvärdet. medan jordbruksde- Ien och övriga nyttigheter värderas med ledning av erfarenhets— eller marknadsvärden. Enligt lantbruksstyrelsens mening bör en prövning av köpeskillingens skälighet även i fortsättningen kunna ske i huvudsak enligt hittills tillämpade värderingsmetoder. Den företagsekonomiska lönsam- hetskalkylen, som i stor omfattning används av nämnderna vid prövning av ansökningar om statligt investeringsstöd, bör även kunna vara till vägledning då det gäller att bedöma prisets skälighet med hänsyn till egendomens avkastning. Vid en prövning av köpeskillingens skälighet med det syfte styrelsen tidigare anfört. nämligen att i första hand komma till rätta med de mer påtagliga överpriserna, bör överslagsmässiga värdebe— räkningar vara tillräckliga i flertalet fall. Endast i de fall avslag övervägs med hänvisning till köpeskillingens storlek. krävs mera ingående värde- ring. Enligt styrelsens uppfattning är avsikten med den föreslagna pris- prövningen inte att snabbt åstadkomma en radikal förändring av prisnivån på jordbruksfastigheter. Syftet böri stället i första hand vara att bryta de senare årens onormala prisutveckling och nå en bättre anpassning av fastighetsprisernas utveckling till förändringarna i den allmänna prisnivån. Lantbruksstyrelsen tillstyrker utredningens förslag.

Liknande synpunkter framförs av LRF som erinrar om att det mot bakgrunden av LRF:s markpolitiska program är förbundets principiella uppfattning att för fastighetsförvärv inte bör accepteras högre priser än ett beräknat avkastningsvärde. Som utredningen anger torde det vara svårt att vid prövning exakt fastställa var övre gränsen ligger för en godtagbar köpeskilling. Frågan får avgöras från fall till fall. Detta förhållande medför att lagen måste tillämpas på ett förnuftsmässigt sätt i enlighet med lagstifta- rens intentioner. Det är enligt LRF inte alltid möjligt att ta begreppet avkastningsvärde bokstavligt. eftersom det erfarenhetsmässigt är mycket svårt att fastställa ett sådant värde. Det väsentliga är att pristopparna kapas så att det blir möjligt för enskilda personer. som ämnar bedriva jordbruk eller skogsbruk och ha detta som huvudsaklig inkomstkälla. att konkurrera med kapitalstarka förvärvare. vilkas syfte är ett passivt ägande i värdebeständig tillgång. Med de kalkylmetoder som i dag förekommer i samband med prövning av kreditstöd tilljordbrukets rationalisering liksom med de uppskattningsmetoder man använder inom skogsbruket torde det enligt LRF:s mening vara möjligt för lantbruksnämnderna att ange rimlig- heten av en avtalad köpeskilling.

En obligatorisk prövning av köpeskillingens skälighet så som utredning- en förordat bör enligtjordbruk.rniinmdens uppfattning kunna medverka till att dämpa pnsuppgången på jordbruksfastigheter. Den föreslagna lagens utvidgade tillämpningsområde kan också väntas medföra att kretsen av köpare minskas. Detta kan på sikt också verka dämpande på fastighetspri- serna. Nämnden understryker dock att effekterna av de av utredningen föreslagna åtgärderna för att dämpa fastighetsprisstcgringarna torde få verkan på jordbrukspriserna först på längre sikt.

Länsstyrelsen i Blekinge län anser att den föreslagna lagtexten behöver mjukas upp så att i vissa fall förvärvstillstånd kan lämnas. även om värde- ringen tyder på ett för högt pris. Eftersom en fastighets avkastningsvärde är beroende av en hel mängd faktorer, såsom ägarens duglighet. produk-

6 Riksdagen [978/79. I saml. Nr 85

• Sida 82
•  Original

Prop. 1978/79: 85 82

tionsinriktning. jordmån. nederbörd m.m.. är det angeläget att en grund läggs för ett värderingsförfarande som ger ett så likformigt och rättvisande resultat som möjligt. ltiIlämpningsanvisningarna till den nya lagstiftningen måste därför värderingsfrågorna noga penetreras. framhåller länsstyrel- sen. Länsstyrelsen [ Gtirlebongs län finner det nödvändigt att tillämpa en viss schablonering vid värderingen. Som exempel anger länsstyrelsen den värdcringsmetodik som har utarbetats inom lantbruksorganisationen he- träffande skogsfastigheter och som har vunnit vidsträckt tillämpning inom skogsbruket. Behovet av anvisningar och riktlinjer för värderingen under- stryks av ytterligare remissinstanser, bl. a. länsst_vrelst.>rna i Kronobergs, Skaraborgs och Södermanlands län samt HitshåIlningssällskapens fö'r- bund.

Länsstyrelsen i Västerbottens län ifrågasätter om inte samtliga fall där avslag övervägs på grund av för hög köpeskilling måste föregås av en noggrann värdering. Då varje värdering kommer att ha en viss osäkerhet blir det svårt att avgöra huruvida det avtalade priset "ej endast obetydligt" överstiger avkastningsvärde-t. Lagen bör därför utformas så att endast förvärv till uppenbara överpriser skall förhindras.

Flera av remissinstanserna uttalar tveksamhet i fråga om utformningen av den föreslagna bestämmelsen. Till dessa hör NO, Iantmäteriverket, skogsstyrelsen, dt'mtänverket. affärsverksdelegationen, It'insstyrelserna i Gotlands, Göteborgs och Bohus. Jt'inktfipings, Kristianstads. Malmöhus. Stockholms, Örebro och Östergötlands län.

Enligt lantmäteriverket inrymmer den föreslagna priskontrollbestäm- melsen en rad tillämpningsproblem som kan bli svårbemästrade och som inte närmare berörts av jordförvärvsutredningen. Svårigheterna hänger till stor del samman med att det enligt förslaget är ett avkastningsvärde som skall bestämmas. När det gäller sådant värde är det större svårigheter än vid marknadsvärdering att finna stöd i prisstatistik och liknande. Som exempel på problemen kan pekas på svårigheter i många fall. bl.a. vid förvärv av mindre fastigheter. att bestämma den driftsinriktning som skall läggas till grund för avkastningsvärderingen. Ett annat exempel är värde- ring av fastigheter där bostadsbyggnaden tillmäts särskild betydelse.

Skogsstyrelsen stöder i princip utredningens synpunkt att en köpeskil- ling. som betydligt överstiger avkastningsvärdet för egendomen ävensom förvärv i huvudsak i kapitalplaceringssyfte, bör utgöra förvärvshindcr. Det är från såväl samhälls- som konsumentsynpunkt önskvärt att priserna på lantbruksföretag inte överstiger avkastningsvärdet. De praktiska möjlighe- terna att utnyttja avkastningsvärdet som prövningsgrund måste dock enligt styrelsen anses såsom mycket begränsade. Prövning av köpeskillingens skälighet skulle komma att inrymma många grannlaga värderingsproblem inte minst då det gäller skogsbruket. En tänkbar möjlighet är att införa någon form av normvärdering med på visst sätt definierat avkastnings- värde som grund. En sådan lösning torde dock motivera ändrade värdc— ringsregler även i nästkommande fastighetstaxering. Värderingsfrågor om möjligheterna att utforma praktiskt tillämpbara regler bör först utredas innan ställning kan tas till lagstiftning om prövning av köpeskillingens skälighet.

En priskontroll av lantbruksföretag på det sätt utredningen föreslår kommer enligt domänverkets mening att få vissa negativa effekter som borde ha analyserats och beaktats. Således föreligger enligt verket en uppenbar risk att olika prisnivåer kommer att utbildas för lantbruksföreta- gen. En prisnivå för företag som inte prövas enligt jordförvärvslagen . en

• Sida 83
•  Original

Prop. 1978/79: 85 '- 83

officiell prisnivå för företag som prövas enligt jordförvärvslagen och en inofficiell prisnivå för samma företag (köpeskilling enligt avtal jämte "pengar under bordet" eller annat oredovisat vederlag). Värdering av fast egendom med utgång från dess avkastning kan vidare ge vitt skilda resultat beroende på valet av driftsinriktning, uppfattningen om de framtida av- kastningarnas nettovärdcn. räntekravet (kalkylräntan) m.m. Utredningens uppfattning är visserligen att det för prövningen om köpeskillingen över- stiger egendomens värde med hänsyn till dess avkastning normalt torde vara tillräckligt med överslagsmässiga värdebcräkningar. Ett avslag på en förvärvsframställning därför att köpeskillingen anses överstiga egendo- mens värde kommer emellertid med hänsyn till följderna för köpare och säljare att i många fall anses alltför bristfälligt underbyggt om det vilar endast på en överslagsvärdering. Ändlösa diskussioner om värderingsprin- ciper och värdebestämmande faktorer samt överklagande blir oundvikliga. Den ovan berörda svårigheten att uppnå ett enhetligt och någorlunda rättvisande värdcringsunderlag för skogs- och jordbrukscgendomar kom- mer dessutom att medföra en betydande rättsosäkerhet för parterna och ge utrymme för godtycke från myndigheterna. Detta anser verket vara den allvarligaste konsekvensen av utredningens förslag. Det sagda innebär inte att domänverket helt avvisar tanken på en priskontroll vid förvärv av lantbruksföretag. En kontroll ungefärligen av den omfattning som till- lämpas f. n. utgör en rimlig avvägning med hänsyn till behov och konse- kvenser.

Länsstyrelscn i Gotlands län anför att lantbruksnämnden i länet i sitt yttrande har pekat på osäkerheten i de företagsekonomiska lönsamhetskal- kylerna och svårigheterna på Gotland att fastställa "en för orten normal driftsinriktning" särskilt med hänsyn till de stora skillnaderna påjordarnas kvalitet såväl mellan olika brukningsenheter på samma ort som mellan olika ägoskiften inom samma fastighet. Skogsvårdsstyrelsen har för sin del pekat på skogsmarkernas svårberäknade avkastningsvärde. Länsstyrelsen vill dock inte motsätta sig den föreslagna "skälighetsprövningen" av kö- peskilling eller annat vederlag. eftersom det är angeläget att motverka en "onormal" prisutveckling på lantbruksföretag.

Enligt länsstyrelscns i Göteborgs och Bolins lätt uppfattning är det i tveksamma fall inte möjligt för de beslutande myndigheterna att upprätta övertygande kalkyler som visar att köpeskillingen ej endast obetydligt överstiger det beräknade avkastningsvärdet. Om förvärvstillstånd nekas på denna grund finns det därför anledning förmoda att besvär anförs i många fall. då tvivel uppstår om tillförlitlighcten av den använda beräk- ningsmetoden och det rättvisa i därpå grundat avslag. För tillämpning av denna regel fordras därför att vissa i beräkningsmetoden ingående faktorer anges i detaljerade anvisningar. såsom kapitaliseringsprocent m.m. Även om detta sker. kommer regelns praktiska tillämpning enligt länsstyrelsen att ställa mycket stora krav på tillståndsmyndigheterna. Toleransgrän- serna måste av naturliga skäl bli ganska vida och länsstyrelsen anser att risk föreligger att regeln inte får den avsedda prisreglerande effekten. Enligt länsstyrelsen kan det dessutom ifrågasättas om inte regeln borde omformuleras så att den får en positiv innebörd t.ex. på följande sätt: "Om köpeskillingen eller annat vederlag betydligt överstiger egendomens värde — — —"

Länsstyrelsen i Malmöhus län pekar på att om t. ex. kapitaliseringspro- centen sätts till sex eller åtta procent blir skillnaden i avkastningsvärde 33 procent. Visserligen kan statsmakterna bestämma kapitaliseringsprocen—

• Sida 84
•  Original

Prop. 1973/79: 85 84

ten och andra ingångsvärden för beräkningarna. men osäkerheten i dessa torde ändå kunna variera inom vida gränser. Det bör dätför övervägas om inte uttrycket "endast obetydligt" bör utbytas mot "väsentligt".

Länsstyrclscn i Jönköpings län ser med oro på prisutvecklingen på jordbruksfastigheter under främst l970-talet även om en viss dämpning har skett under de senaste åren. men är samtidigt av principiella skäl betänk- sam över vad den skärpta priskontrollen kommer att innebära. Ett avkast- ningsvärde kan. om exempelvis marknadsmässig lön till brukaren skall gälla. komma att leda till mycket låga värden på i synnerhet de bebyggda mindre jordbruksfastigheterna. Dessa fastigheter har bl.a. ett väsentligt värde genom den bostad som ingår i jordbruksfastigheten och då bostadsfastigheter icke är underkastade någon priskontroll kan det komma att leda till väsentligt olika prisnivåer på de olika slagen av fastigheter. Tveksamt är även om avkastningsvärdet skall beräknas efter objektiv grund och inte i stället subjektiva faktorer skall medräknas exempelvis annan planerad driftsinriktning som köparen avser, egendomens läge i fiiirhållande till tätort och i allmänhet egendomens trivselvärde för köpa— ren. Ett speciellt problem är avkastningsvärdet för skogsbruksfastighet och vem som skall tillgodoräknas värdet av avverkningsbar skog vid försäljningstillfället. då denna skog kan försäljas till marknadsvärde. Ett avkastningsvärde är äVen ett lägre värde än det som gäller vid inlösen enligt 16.3 förslaget. Starka invändningar kan resas mot en strikt till- lämpning av avkastningsvärdet som prisnorm. Stor hänsyn måste också tas till marknadsvärdet. Skäl talar därför för att regeln i nuvarande lag —— marknadsvärde enligt vad som kan anses skäligt — borde bibehållas. men med en striktare tillämpning.

Länsstyrelsen i Stockholms län anför att lantbruksnämnden har föresla- git att bedömningen av köpeskillingens skälighet bör avse en kontroll av normal marknadsvärdenivå. Förvärvshinder bör enligt nämnden föreligga om det är uppenbart att köpeskillingen överstiger det normala marknads- värdet och det samtidigt är troligt att förvärvet sker i kapitalplacerings- syfte.

Förslaget avstyrks av SISU med hänvisning till de problem och kompli- kationer som detta för med sig. För det första är egendomens avkastning och värde i praktiken olika för olika köpare alltefter dessas speciella förutsättningar (olika byggnadsbeständ. olikheter i driftsinriktning, nyeta- blering eller tillskottsförvärv etc.). Lantbruksnämnderna måste däremot vid beräkningen av avkastningsvärdet arbeta med schablonerade metoder. som inte kan ta hänsyn till dylika olikheter. Metoderna att beräkna avkast- ningsvärdet är relativt osäkra och felmarginalerna ganska stora, särskilt när det gäller skogsmark. Beräkningsarbetet är tidskrävande och kommer därför att hårt belasta lantbruksnämndernas resurser. Utredningens anta- ganden om att det normalt skulle vara tillräckligt med överslagsmässiga värdeberäkningar måste ifrågasättas. Lantbruksnämnderna kommer att ställas inför besvärliga avvägningsproblem när det gäller hänsynstagandet till köparens och säljarens intressen. En priskontroll torde fordra att möj- lighet finns att pröva prisets skälighet vid fastighetsdomstol och att skyl- dighet föreligger för staten att inlösa fastigheten när domstolen fastställer ett högre pris. Vid bristande balans mellan köpar- och säljarsidans intres- sen kan utbudssituationen komma att påverkas negativt. Risken att olika metoder utnyttjas för att kringgå lagen får anses betydande. Risk finns också att en marknad med dubbla pn'snivåer kommer att utvecklas. Även andra komplikationer än de här angivna kan väntas uppträda. Liknande synpunkter framförs av länsstyrelsen i Västernorrlands län.

• Sida 85
•  Original

Prop. 1978/79: 85 ' 85

Utredningens förslag i fråga om förvärv som sker för kapitalplacering kommenteras endast i liten utsträckning av remissinstanserna och har i allmänhet lämnats utan erinran. Lär”styre/sen i Östergötlumls län ifråga- sätter dock om inte den föreslagna bestämmelsen skulle kunna undvaras helt. Beträffande utredningens förslag rörande förvärv i kapitalplacerings- syfte kan nämligen ifrågasättas om inte förvärvstillståml i sådana fall kan nekas på annan grund. anför länsstyrelsen. Vid bedömningen av om fysisk persons förvärv sker i kapitaIplaceringssyftc skall enligt utredningens för- slag hänsyn tas till om förvärvaren avser att bli yrkesverksam jord- eller skogsbrukare. Sådan prövning skall emellertid ske även enligt 75 i försla- get. Krav på bruknings- och bosättningsplikt kan dessutom åläggas enligt ll ä i förslaget. ! förslaget till utformning av 45 bör därför punkt 2 utgå.

Sammanförande och uppdelning av lantbruksföretag

Utredningens förslag att sammanförande av utvecklade eller utveck- lingsbara lantbruksföretag till en enhet i vissa fall skall kunna förhindras tillstyrks eller lämnas utan erinran bl. a. av lunthrnksstyrelsen, länsstyrel- serna fJön/u'ipings. Stockholms. lf'c'ismzunlunds och Östergötlands län. ["(tntiljty'ordbru/ttll'nus riksjl'irlmnd, Lundstings/i")"r/mndet och—LRF. "

Lunthruksstyrelsen understryker att bestämmelsen självfallet inte får utgöra hinder mot de utvecklade eller utvecklingsbara företagens nödvän- diga anpassning till förändringen av produktionsteknik m.m. Styrelsen framhåller också att bestämmelsen inte är avsedd att hindra uppbyggnad och utveckling av företag med större arbetskraftsresurser än enfamiljsföre- tagen i de fall förutsättningarna härför är lämpliga.

LRF framhåller att påtaglig brist i gällande lag har varit att inga hinder uppställts för s.k. additionsförvärv. Förbundet tillstyrker därför utred- ningens förslag om förbud mot sådana förvärv. Ägare av utvecklat företag bör alltså inte få förvärva fastighet av annat slag, om den senare fastighe- ten behövs för uppbyggande av annat utvecklat eller utvecklingsbart före- tag. Bristsituationen i fråga om åkermark är påtaglig på många håll och additionsförvärven bidrar ytterligare till att skärpa denna situation till förfång för ungajordbrukare. Företrädesvis i skogs- och mellanbygderna. där förutsättningar för bildandet av utvecklade enheter är små och de regionalpolitiska skälen väger tungt. bör även sammanslagning av begrän- sat utvecklingsbara enheter i allmänhet inte få ske. Vid bedömningen bör beaktas enheternas byggnadsbestånd, framhåller LRF.

.S'Åugsstyrelsen anser att utredningens förslag i vissa fall kan vara mindre lämpligt när förvärven avser skogsdominerade företag. Enligt skogsstyrel- sens mening bör i första hand brukningsmässiga förhållanden beaktas i dessa fall. Omständigheter som skogsskiftcns lägen i förhållande till natur- liga drivningsområden och befintligt vägnät samt virkesförrådets ålder och sammansättning bör i dessa fall väga tungt. En sådan tillämpning för rena skogsföretag och skogsdominerade företag kan knappast ha några negativa konsekvenser ur regional- och sysselsättningspolitiska synpunkter.

Länsstyrelsen iStock/zolms liin tillstyrker i princip utredningens förslag men anser att det genom tillämpningsföreskrifter till lagen närmare bör exemplifieras när särskilda skäl kan föreligga för sammanföring av nämnt slag. Enligt länsstyrelsens mening bör möjligheter öppnas att tillåta sam- manköp t.ex. för att kunna bereda befintlig arbetskraft sysselsättning. Länsstyrelsen i Blekinge län förutsätter att bestämmelsen inte skall behöva tolkas snävt vid tillämpningen utan att framåtsyftande och utvecklings-

• Sida 86
•  Original

Prop. 1978/79: 85 86

främjande ställningstaganden skall vara möjliga. Länsstyrt'lswr i (före- Imrgs och Bohus län delari princip utredningens uppfattning men vill ändå framhålla svårigheterna att praktiskt tillämpa bestämmelsen i olika delar av landet. Den innebär nämligen att rationaliscringsintressena i vissa bygder kan komma att hållas tillbaka. anser länsstyrelsen. Detta kan särskilt bli fallet i sådana landsdelar där fastighetsbeståndet storleksmäs- sigt sett är mindre väl utvecklat. Att bedöma om en fristående enhet skall behållas eller om den bör sammanföras med en annan sådan till en mer rationell brukningsenhet. blir en svår och grannlaga uppgift för lantbruks- nämnderna. Det gäller att i det enskilda fallet inte bara ta ställning till vilken driftsinriktning som skall tillämpas med erforderligt arealunderlag utan även att göra överväganden av i viss mån regionalpolitisk natur. Härtill kommer att den tekniska och ekonomiska utvecklingen på jordbru- kets område i dag går mycket snabbt med bl.a. ändrad driftsinriktning som följd. Länsstyrelsen anser det väsentligt att de särskilda skäl, som kan medföra avsteg från bestämmelsen, närmare anges och att tillämpnings- föreskrifterna görs detaljerade till ledning för nämndernas verksamhet. Behovet av tillämpningsföreskrifter understryks också av länsstyrelsen i Skaraborgs län, som anser att den föreslagna bestämmelsen är alltför. kategoriskt avfattad.

TCO ställer sig tveksam till den föreslagna bestämmelsen som enligt TCO: s mening endast bör tillämpas i undantagsfall.

LO framhåller att den progressive brukaren med lejd arbetskraft inte bör förvägras en arealförsti'trkning. om detta ur allmänna samhällssynpunkter bedöms som värdefullt. Lantarhetare/örbnnzlet anför att utredningens för- slag visserligen inte innebär ett absolut förbud mot sammanförande av utvecklade enheter. Det är emellertid ytterst angeläget att vid prövning av dylika ärenden hela den regionalpolitiska delen bedöms. Därvid måste den anställda arbetskraftens situation bedömas lika med familjeföretagarens. Betydelsen av ett rationellt företags önskan om att ytterligare utveckla sitt markinnehav måste också ges en positiv tolkning vid prövningen av för- värvstillstånd. Förbundet pekar också på angelägenheten av främjande av sambruksföretag. Där en rationell enhet kan bildas genom sammanförande av redan utvecklade företag och där intresse föreftnns för startande av samjordbruk. bör dessa intressen prioriteras.

KF kritiserar förslaget och anför att motivet till huvudregeln anges vara regional- och befolkningspolitiska synpunkter. Emellertid synes detta en- ligt KF medföra en snedvridning av jordbrukspolitiken genom att man kan komma att upprätthålla brukandet av enheter. som med hänsyn till de lokala förutsättningarna inte är rationella. Det leder också till att ägor, som med hänsyn till belägenhet och beskaffenhet borde brukas extensivt. bibe- hålls i en intensiv brukning. Enligt förbundets mening har de regionalpoli— tiska skälen överbetonats i utredningen. Om man genom sammanslagning av enheter av ifrågavarande slag kan skapa rationella enheter, bör sådan sammanslagning medges. Vägran bör komma i fråga endast då särskilda regionalpolitiska skäl föreligger och då företrädesvis i glesbygd. Även om familjejordbruket alltjämt kommer att vara den dominerande företagsfor- men. vill KF framhålla att målet bör vara att åstadkomma effektiva jord- bruksföretag. där inte bara markresurserna blir ändamålsenligt utnyttjade utan också arbetskraft och kapital. Detta kan uppnås både inom familje- jordbruk och i större driftsenheter. Även befolkningspolitiska skäl talar för andra former än familjejordbruk, då det finns människor som vill finna sysselsättning inom jordbruket utan att för den skull vara egna företagare.

• Sida 87
•  Original

Prop. 1978/79: 85 .' 37

Förslaget att en uppdelning av utvecklat eller utvecklingsbart lantbruks- företag skall förhindras tillstyrks eller lämnas utan erinran bl.a. av lant- bruksstyrelsen, Iänsstyrelserna i Blekinge, .lt'inköping's. Stockholms. Värmlands, Västmanlands och Östergötlands län.

Lantmäterirt'rket och länsstyrelserna i Skaraborgs och Värmlands län anser det angeläget att det sker en bättre samordning av jordförvärvslagen och fastighetsbildningslagen. Enligt 5 & 3 förslaget får förvärvstillstånd vägras om det kan antas att förvärvet medför att utvecklat eller utveck- lingsbart lantbruksföretag delas upp och uppdelningen medför olägenhet av någon betydelse för företaget. Motsvarande regler för fastighetsbildning finns i 3 kap. oå fastighetsbildningslagen. Enligt 3 kap. 6.6 första stycket denna lag får emellertid fastighetsbildning som berör jordbruksfastighet ske endast om det är till övervägande nytta förjordbruksnäringen. I 3 kap. bä andra stycket samma lag föreskrivs vidare att fastighetsbildning föf annat ändamål än jordbruk får ske om den inte medför olägenhet av någon betydelse förjordbruksnäringen. Fastighetsbildningslagens krav är således strängare än den föreslagna bestämmelsen ijordförvärvslagen. Det krävs nämligen en positiv nettoeffekt förjordbruksnäringen för att fastighetsbild- ningen skall kunna ske. Detta krav gäller även för ofullständiga fastigheter. Motsvarande krav finns inte i utredningsförslaget. Förvärvstillstånd skulle alltså kunna beviljas för ett köp som vid fastighetsbildningen inte bedöms vara till övervägande nytta för jordbruksnäringen. Fastighetsbildningen kan därför inte genomföras.

Juridiska personers förvärv

Utredningens förslag tillstyrks eller lämnas i huvudsak utan erinran av luntbruksstyrelsen. länsstyrelserna [ Blekinge. Göteborgs och Bohus. Jön- köpings, Kronobergs. Malmöhus, Stockholms, Uppsala. Värmlands, Väs- ternorrlands och Östergötlands län, Familiejordbrukarnas riksförbund, Hus/tåIIningssällskapens förbund, LRF och Iantarbetarefr'irbmzdet.

Lantbruksstyrelsen hari huvudsak ingenting att erinra mot utredningens förslag till regler för juridiska personers möjlighet att erhålla förvärvstill- stånd. Vad gäller kravet på attjuridisk person som villkor för tillstånd skall avstå egendom av betydelse för jordbrukets rationalisering (65 första stycket ] lagförslaget). anser styrelsen väsentligt att kravet på överens— stämmelse i varje enskild transaktion inte drivs för långt. Som framhållits av flera lantbruksnämnder har bytesverksamhet mellanjuridiska personer och nämnderna under en följd av år medfört att betydande rationaliserings- effekter har kunnat uppnås. Det får anses angeläget att sådan bytesverk- samhet kan bedrivas även i fortsättningen. varvid det finns skäl att se verksamheten i ett längre perspektiv. Vid jämförelse mellan bytesobjekten bör vidare. utöver storlek och värde. tas hänsyn till den rationaliseringsef- fekt som kan uppnås. I fråga om förvärv som medför att egendom som redan tillhör förvärvaren blir mer ändamålsenlig (6 5 första stycket 2 lagför- slaget) avses härmed i första hand juridiska personers innehav och förvärv av skogsmark som utgör enklaver och arronderingsförvärv av mindre omfattning. Då det gäller utvecklade och utvecklingsbarajordbruksföretag som ägs avjuridiska personer bör det enligt styrelsens mening vara möjligt att godta även andra från rationaliseringssynpunkt lämpliga förvärv. Dessa företags möjligheter till anpassning med hänsyn till teknisk och ekonomisk utveckling skulle annars komma att försvåras eller förhindras, vilket inte kan anses önskvärt från samhällsekonomisk synpunkt. Det tredje fallet då

• Sida 88
•  Original

Prop. 1978/79: 85 88

förvärvstillstånd enligt utredningens förslag far lämnas juridisk person utgörs av förvärv som huvudsakligen avser skogsmark som med hänsyn till förhållandena på orten inte bör ägas och brukas av brukare som är bosatt på orten (6.5 första stycket 3 lagförslaget). Denna punkt i lagförslaget har berörts av vissa lantbruksnämnder som särskilt framhållit de mindre. skogsförz'idlande företagens betydelse från regionalpolitisk synpunkt. Lantbruksstyrelsen anser att även om den yrkeskunnige förvärvaren som har för avsikt att bosätta sig på och själv bruka förvärvsegendomen i princip skall prioriteras så måste. som även utredningen anfört, de regiona- la sysselsättningsaspekterna väga tungt i många områden med ett svagt utvecklat näringsliv. De mindre, skogsförädlande företagen utgör ofta ett betydelsefullt komplement till jord- och skogsbruket som bas för ett till- räckligt befolkningsunderlag i dessa bygder. Enligt lantbruksstyrelsens mening bör således en regionalpolitisk helhetssyn anläggas vid tillämpning- en av här ifrågavarande bestämmelse.

LRF anför att i betänkandet refereras den diskussion som under senare år förekommit om bolags rätt att förvärva jordbruksfastigheter. LRF har för sin del funnit att bolagsförvärven skett på ett sådant sätt att en långsik- tig strukturrationalisering försvåras. Det har därför länge från LRF:s sida hävdats att åtminstone inom bygder med permanent bosättning bolagens prioriterande förvärvsrätt av bcfolknings- och sysselsättningspolitiska skäl måste upphöra helt. Såväl kortsiktigt som långsiktigt kan ett tillskottsför- värv av skogsmark för den enskilde ha avgörande betydelse för hans försörjning och sysselsättning och därmed för möjligheterna att bo kvar i området. Oftast har samma förvärv kortsiktigt ringa eller ingen betydelse för bolagets möjligheter till ett rationellt utnyttjande av tidigare innehav. LRF har vidare hävdat att i likhet med vad som gäller för lämpliga kombi- ncradejord— och skogsbruksfastigheter även för sitt ändamål lämpliga rena skogshruksfastigheter endast borde få förvärvas av enskilda personer. som har för avsikt att bosätta sig på fastigheten och aktivt ägna sig åt driften av densamma.

Utredningens förslag synes i huvudsak tillgodose de krav och önskemål som LRF framfört i fråga om bolagsförvärven och tillstyrks därför. Gent- emot 6s' l i utredningens lagförslag har LRF inga erinringar att göra. LRF kan även godta de skäl till förmån för tillstånd för skogsförädlande företag som avses i punkterna 2 och 3. Förutsättningen härför är emellertid att en omsorgsfull strukturprövning sker, vilken visar att marken inte lämpligen kan disponeras för att bygga upp eller strukturförbättra enskilda jord- och skogsbruk i bygden.

Länsstyrelsen iJönköpings län anser att de undantagsregler som tipp- ställs i (vä förslaget synes kunna ge bolag och övriga juridiska personer tillräckliga möjligheter till förvärv av skogsmark när det gäller överlopps- skogsmark. vid arronderingsskäl, för stärkande av en orts näringsliv m. m. Visst närhetssamband när det gäller ett förädlingsföretag för skogspro- dukter mellan förädlingsplatsen och den förvärvade skogsmarken synes dock alltid böra föreligga.

Länsstyrelsen i Uppsala län anser det mycket angeläget att de positiva effekterna av kombinationen jordbruk-skogsbruk föreslås bli beaktade i tillståndsgivningen. Speciellt i den norra länsdelen fyller de kombinerade företagen en viktig funktion. Företräde vid tillståndsgivningen föreslås ges åt jordbrukare bosatta på orten framför skogsförädlande företag/juridiska personer. Länsstyrelsen anser att förslaget är bra. men vill framhålla att det är viktigt att virkesleveranser tryggas till skogsförädlande företag som

• Sida 89
•  Original

Prop. 1978/79: 85 '. ; 89

är etablerade i orten. Detta bör dock inte ske genom köp av skogsfastig- heter där dessa behÖVs för att ge utkomstmöjlighet åt brukare på orten. Enligt lantarbetc'zrd'örlmndet torde det vara ostridigt att kombinationen jordbruk-skogsbruk i många sammanhang medför betydande fördelar för det enskilda företaget. Det torde emellertid vara lika klart att de skogsför- ädlande företagen i många trakter. främst i sådana med relativt svagt utvecklat näringsliv. har en stor och samhällsviktig betydelse. Det är därför av stor vikt att dessa företag även fortsättningsvis ges möjlighet att förvärva mark för upprätthållande av sin verksamhet. vilket kan ha stor betydelse för bygdens utveckling. Utredningen avser heller inte med sitt förslag förhindra möjligheten till förvärv. men väl inskränka den nuvaran— de prioriteten. Det är angeläget att tillämpningsförcskrifterna i detta sam- manhang ger möjlighet till en generös tolkning till förädlingsföretagens förmån. anser förbundet. Länsstyrelsen i Norrbottens län understryker betydelsen av att storskogsbruket ges möjlighet att förvärva sådan skog som inte behövs för att komplettera lantbruksföretag av familjeföretags storlek. Särskilt i fråga om Norrbotten där s. k. överskottsskog kommer att finnas i mycket stor omfattning är det angeläget att denna skog överförs till sådana ägare- och förvaltningsförmer som gagnar den regionalpolitiska målsättningen och tryggar en jämn råvaruförsörjning till industrierna.

Juridiska personers förvärv synes inom vissa områden av landet ha haft en stark prishöjande effekt framhåller länsstyrelsen i Värmlands län. ln- köp av rotposter inkl. mark till höga priser har också förekommit inom länet men varit av liten omfattning. Det är främst de rena sågverksföreta- gen som varit intresserade av dessa inköp. De. större. markägarna har under hela den nuvarande lagens giltighetstid varit återhållsamma beträffande markinköp och försökt att anpassa sina inköp så att fastighetsstrukturen förbättrats. Länsstyrelsen hari sak inte något att invända mot de föreslag- na bestämmelserna.

Enligt länsstyrelsen i Västernorrlands län ägs skogsmarken i Väster- norrlands län till 45% av aktiebolag. Dessa har till helt övervägande del också skogsindustriell verksamhet. lnnehaven är spridda i större delen av länet. dock med klar övervikt för de inre och mer höglänta delarna. Bolagen driver ett kvalificerat och intensivt skogsbruk. Bolagsskogarna har därför stor betydelse både för sysselsättningen i skogsbruket och för näringens utveckling i vetenskapligt och tekniskt avseende. Också för den kontinuerliga tillgången på råvaror för industrierna är givetvis bolagsinne— haven betydelsefulla. Speciella restriktioner mot skogsmarksförvärv från skogsbolagens sida ter sig mot denna bakgrund inte särskilt angelägna. Härtill bidrar också att några strävanden från storskogsbrukets sida att utvidga sitt totala innehav inte kan förmärkas. Däremot sker kontinuerligt förvärv. försäljningar och byten för att nå bättre arrondering. Denna verk- samhet bör på allt sätt främjas. De av jordförvärvsutredningen föreslagna reglerna om villkor för att juridiska personer skall ges förvärvstillstånd synes emellertid i stort sett möjliggöra de förvärv som skogs- och såg- verksföretagen gör i vårt län, framhåller länsstyrelsen. Liksom lantbruks— nämnden vill länsstyrelsen dock framhålla att kompensationskravet i 65 första stycket l inte får utformas så rigoröst att en i tiden fortgående bytesverksamhet försvåras. Regeln bör vidare utformas så att det kan ankomma på lantbruksnämnden att avgöra om kompensation skall krävas i det enskilda fallet. Länsstyrelsen i Stockholms län understryker att det är nödvändigt att kompensationsregeln i 6ä l i lagförslaget får verka även längre tidsperioder, eftersom krav på omedelbar markkompensation vid förvärv kan leda till att strukturrationaliseringen försvåras.

• Sida 90
•  Original

Prop. 1978/79: 85 90

Kammarkollegiet, skogsstyrelsen, NO, donu'int'erkel. affärst'erksde/e- gationen. länsstyrelserna i Gävleborgs och Västmanlands län. KF . LO. SISU, Samarbetsorganet ijordbruksl'rägor och skogsarbetare/i'irlmmlet är kritiska mot förslaget och avstyrker detta eller föreslår att det modifieras.

Skogsstyrelsen anför attjuridiska personers nettoförvärv av skogsmark har varit av ringa omfattning och har även minskat under senare år. Ur skogsbrukets synpunkt är det angeläget att skogsmarken brukas så effek— tivt som möjligt — oavsett ägarkategori. Skogsstyrelsen är av den uppfatt- ningen att sambruk jord/skog i regel är till fördel för båda verksamhets— grenarna. Denna brukandeform förenad med boende på brukningsenheten är i många fall även ur skogsbrukets synpunkt den lämpligaste formen. Mångajordbruksfastigheter består dock av enbart skogsmark och är dess- utom i vissa fall belägna inom områden där inte all ledigbliven skogsmark behövs för att tillgodose de kombinerade företagen. I sådana fall borde skogsförädlande företag vara jämställda med andra köparkategorier. Även om kombinationen jord/skog är en ändamålsenlig brukningsform i många fall bör även det naturliga sambandet skog/Skogsindustri beaktas. Om en prövning av köpeskillingens skälighet genomförs föreligger inte heller risk för att kapitalstarka företag skall konkurrera ut andra köparkategorier. Skogsindustriföretagen har ofta stor betydelse för sysselsättningen i skogs- bygderna. Med hänsyn till de betydande variationer i varuutbud som förekommer kan det med hänsyn till bl.a. sysselsättningsaspekten vara önskvärt att dessa företag har viss egen råvarubas. Skogsstyrelsen anser därför att 6.5 i lagförslaget inte borde avse juridisk eller fysisk person som driver industriell verksamhet för förädling av skogsprodukter. Paragrafen kunde lämpligen kompletteras med en bestämmelse av den innebörden att om ett förvärv av ett skogsförädlande företag avser fastighet. som på grund av en ändamålsenlig kombination av jord och skog är speciellt lämpad för bestående bondebruk kan förvärvstillstånd vägras.

NO anser att det begränsade antal förvärv som sker med stöd av 4ä andra stycket punkt l nuvarande lag inte kan ha någon avgörande betydel- se på den allmänna prisbildningen för jord- och skogsbruksfastighcter. NO anser därför att det finns anledning att hävda att en häremot svarande föreskrift bör tas in även i en ny jordförvärvslag. Det är angeläget att man inte genom en särreglering inom jordförvärvslagstiftningens ram åstad- kommer konkurrensbegränsningar som på sikt kan få menligt inflytande på effektiviteten inomjord- och skogsbruket. anför NO vidare.

Enligt domänverkets mening finns det en tendens att överbetona förde- larna med kombinationen jordbruk -— skogsbruk. De båda näringarna har sedan ett par decennier utvecklats var för sig mot specialisering i fråga om teknik, maskinell utrustning. arbetskraft m. rn. Det är även tveksamt om några säsongmässiga fördelar när det gäller arbetskraften kan påvisas för de kombinerade företagen. Utredningens förslag att de skogsförädlande företagen alltid skall stå tillbaka för de kombinerade företagens tillskotts- förvärv av skogsmark är oroande. Även skogsförädlande företags förvärv kan ge fördelar ur regional- och befolkningspolitisk synpunkt. Förslagets bestämmelser om förvärvstillstånd för juridiska personer är utformade efter mönster från 1925 års bolagsförbudslag. Domänverket beklagar att utredningen föreslår ett återinförande av bytesprincipen. Detta kan kom- ma att förstöra klimatet i det samarbete i rationaliseringssträvandena som har etablerats mellan företagen inom storskogsbruket och lantbruksnämn- derna. Utredningens mening tycks vara att juridisk person för förvärvstill- , stånd i vissa situationer (6: 1) skall avstå likvärdig egendom. För andra

• Sida 91
•  Original

Prop. l978/79: 85 5 91

situationer (6: 2—3) förutsätts att förvärvare i princip inte skall avstå skogs— mark. dock med möjlighet för tillståndsmyndigheten att ställa villkor med sådant innehåll. För en tredje situation (6:4—5) tycks avsikten vara att tillståndsmyndigheten inte skall kunna ställa krav på kompensationsmark. dvs. vid förvärv av mycket stora och kapitalkrävande skogsbruksföretag ävensom vid förvärv mellan juridiska personer. Detta borde ha kommit till klarare uttryck i betänkandet. A_[liirsverksdelegätionen instämmer i allt väsentligt i de synpunkter domänverket framfört. Delegationen vill särskilt stryka under risken för att den nya lagen kan komma att försvåra skogsbru- kets storleksrationalisering i de former det bedrivits med tillämpning av nuvarande lag.

Enligt länsslyra/sens i Gävleborgs län mening har man både i utredning— en och i direktiven överbetonat effekten av skogsbolagens förvärv under senare år. Utredningen visar att bolagens nettoförvärv under tiden 1971— l975 i hela riket utgjorde 36000 ha skogsmark. vilket motsvarar ca ] l/2 promille av totala skogstillgången i landet. Det skulle således ta ca 30 år innan skogsbolagens andel av den totala skogsmarken i landet ökade med en procent. Under de senaste fem åren avyttrade det kombinerade jord- och skogsbruket 550000 ha enligt lantbruksräkningarna 1971 och 1976. vilken areal huvudsakligen överförts till fysiska markägare som inte är yrkesutövare inom jordbruk eller skogsbruk. Det förefaller som om skogs- bolagen fått bära skulden för denna senare för de kombinerade företagen mer alarmerande utveckling. lnom Gävleborgs län har sedan 1960-talet med skogsbolagens medverkan genomförts intresscarronderingar som in- nebär att de egentliga jordbruksbygdcrna och till dessa hörande skogsom- råden numera i många socknar saknar inslag av bolagsskiften. Samtidigt har storskogsbrukets innehav koncentrerats. Det är rimligt att de av olika ägarkategorier accepterade gränserna för såväl enskilda innehav som storskogsbrukets i huvudsak uppehålls. Vid andra uppkommande intresse- konflikter bör också uppmärksammas aktiviteten inom det enskilda jord- och skogsbruket. Enligt länsstyrelsens mening synes någon skärpning av kraven förjuridisk person att få förvärva jordbruksfastighet f. n. inte vara påkaHad.

Länsstyrelsen i Västmanlands län avstyrker de föreslagna reglerna för juridiska personers markförvärv. Prövning av juridiska personers förvärv enligt lagens allmänna regler är samtidigt till fördel för handeln med lant— bruksfastigheter och därmed för jord- och skogsbrukets rationalisering samt anknyter till de ställda kraven på att utnyttja produktionsförmåga och att priserna kontrolleras. Därutöver torde t.ex. kommuners förvärv av juridiska personers mark för annat samhällsändamål än jord- och skogs— bruk underlättas om man avstår från de föreslagna särskilda förvärvsreg- lerna. framhåller länsstyrelsen.

SISU finner förslagens innebörd något oklar på en del punkter. Huvud- intrycket är emellertid att förslagen kommer att medföra avsevärt försäm- rade förvärvsmöjligheter för skogsföretagen. Bl.a. med hänsyn till att några nämnvärda nettoöverföringar av skogsmark från enskilda till skogs- företagen inte har kunnat påvisas och med tanke på de förändringar som ägt rum inom den privata skogssektorn framstår utredningens förslag att inskränka skogsföretagens förvärvsmöjligheter såsom svagt underbyggda ur saklig synpunkt. En viktig konsekvens kan väntas bli att arbetet med att förbättra arronderingsförhållanden i skogsbruket bromsas upp högst avse- värt. Erfarenheterna från den före år 1965 gällande lagstiftningen visar att ett framgångsrikt arbete på struktur- och arronderingssidan förutsätter att

• Sida 92
•  Original

Prop. 1978/79: 85 92

olika parter kan delta på någorlunda lika villkor. Mark måste kunna förvär- vas titan omedelbara krav på kompensation och respekten för olika parters intressen vara sådan att varje enskild part kan lita på att balans i markutby- tet kommer att åstadkommas över längre perioder.

Även Stigum/tens råi'urnfi'irening kritiserar den föreslagna regeln att juridiska personer kan komma i fråga för köp. endast om man någon annanstans säljer av en motsvarande areal skogsmark. Härigenom skulle en mycket stor del av den medelstora sågverksindustrin utestängas från fastighetsmarknaden och därmed låsas till en oerhört känslig utbudsbe- roende verksamhet. Sågverk med kompetent skogsavdelning bör av flera skäl kunna få köpa skogsfastigheter inom sitt naturliga råvarufångstom- råde. anför föreningen. Dels minskar en viss andel egen råvara det nyck- fulla beroendet av ojämnt virkesutbud. särskilt under tidig höst. dels kan man jämna ut sin skogsavdelnings sysselsättning över året med skogsvård o.d.. dels önskar man för speciella trävaruförsäljningar löpande ha tillgång till egen skog för snabba specialapteringar. Ett träförädlingsföretag med vissa skogsmarkstillgångar behandlas f. ö. mer positivt av bankerna än ett företag utan egen råvara. allt annat lika. I takt med den växande virkesbris- ten har de industriägande skogsägargrupperingarna valt att i första hand förse sin egen industri med råvara. Samhället har mycket att vinna på att den skogsbygdslokaliserade sågverksindustrin råvaruförsörjs.jämfört med alternativet virkestransport och förädling i kustläge. Varje ansats till bättre råvaruförsörjning för köpsågverken ligger således i samhällets intresse, hävdar föreningen.

Enligt KF har utvecklingen efter tillkomsten av 1965 års jordförvärvslag inte inneburit någon väsentlig överföring av mark från enskilda till juridis- ka personer. Den från visst håll påtalade effekten på prisbildningen, som den liberalare inställningen skulle ha inneburit. förutsätter KF kunna be- mästras med den föreslagna prövningen av köpeskillingars skälighet i samband med förvärvsprövningen. Kravet på ett effektivare skogsbruk med stark inriktning på skogsvård har blivit allt mer framträdande. Samti- digt vet man att fastighetsstrukturen inom skogsbruket med en stark parcellering utgör ett stort hinder för ett rationellt skogsbruk. Därför måste varje åtgärd som innebär ett förbättrande av skogsbrukets produktionsför- utsättningar tillvaratas. Hittillsvarande regler beträffande juridiska perso- ners förvärv har verkat i denna riktning. KF anser sålunda att gällande regler i fråga om juridiska personers förvärv företrädesvis i avseende på skogsmark skapar bättre förutsättningar för ett rationellt tillvaratagande av markresurserna än de av utredningen framlagda.

Enligt LO:s mening bör en målsättning för jordförvärvslagstiftningen vara att ge företräde åt förvärvare som har förutsättningar att på bästa sätt tillvarata markens produktionsförmåga. Det förslag som utredningen nu presenterar ligger enligt LO knappast i linje med denna målsättning. Tvärt- om kan utredningens förslag visa sig bli besvärande hinder för ett rationellt och lönsamt skogsbruk, genom att bl.a. flexibiliteten i arronderingsarbetct kan befaras komma att minska. LO vill därför direkt avvisa utredningens förslag attjuridiska personer får lämnas förvärvstillstånd endast om exem- pelvis förvärvaren avstår egendom som är av väsentligen samma storlek eller värde. LO vill också i övrigt, i likhet med flera av utredningens experter, betona nödvändigheten av att jordförvärvslagstiftningen i fråga om förvärv av skogsmark står i samklang med riktlinjerna för skogspoliti- ken. lnnan dessa riktlinjer fastslagits, efter förslag av 1973 års skogs- utredning, anser LO det felaktigt att prioritera någon speciell ägarkategori.

• Sida 93
•  Original

Prop. 1978/79: 85 " 93

Enligt kamnmrkullegier kan den skärpning av möjligheterna att förvärva jord som 6 :$ 3 innehåller medföra att församlingar och pastorat i framtiden blir obenägna att avyttra orationella fastigheter om de inte samtidigt får möjlighet att äterplacera köpeskillingsmedlcn ijord. Detta kan enligt kolle- giet komma att i vart fall försvåra en från allmän synpunkt önskvärd rationalisering.

Bosättning och brukning m. m.

Förslaget att införa en bosättnings- och brukningsplikt tillstyrks i princip av latitbruksstyrelsen. skögsstyreIsen. län.s'styrelserna i Gotlands. Gävle- lmrgs. Jönköpings. Kopparbergs. Il'lt'tlmölms, Söderman/ands. Uppsala och Värmlands län. Hushål/ningssäI/skapensförhund. K F. Landstings/ör- lmndet. lantarbetare/örbundet. LRF och SISU.

Enligt LRF är det ett nytt inslag i den svenskajordförvärvslagstiftningen att lantbruksnämnd som villkor i tillståndsbeslut skall kunna föreskriva en bosättnings- och brukningsplikt för förvärvaren under viss tid. Att så tidigare inte har kunnat ske har enligt LRF:s uppfattning utgjort en brist. Bestämmelserna om bosättnings- och brukningsplikt tillstyrks därför. LRF anser att dessa villkor bör göra det möjligt att komma till rätta med en förvärvare som döljer sina verkliga avsikter vid förvärvsprövningen. Vik- tigt är också att myndigheterna inte tvekar att tillämpa lagens sanktioner, om det visar sig att förvärvaren inte uppfyller villkoren.

Från flera håll framhålls att förslaget är angeläget och att det kommer att motverka det passiva ägandet. Länsstyrelserna i Södermanlands och Värmlands län finner emellertid tiden på fem år för kort och förordar att den utsträcks till tio år. Då åläggandet inte innebär några negativa konse- kvenser för köpare vars verkliga avsikt med förvärvet är att bebo och bruka egendomen betonar länsstyrelsen i Södermanlands län att det inte föreligger några skäl för en restriktiv tillämpning av bestämmelsen.

KF anför att den föreslagna regeln om bosättnings- och brukningsplikt har betydelse närmast i de fall där kapitalplaceringsförvärv inte uppenbar- ligen föreligger. men tveksamhet finns. om förvärvaren blir en seriös brukare. Bestämmelsen synes nödvändig för ett konsekvent uppföljande av ett uppställt mål.

Enligt skogsstyrelsen bör för skogsdominerade företag villkor om yrkes- mässig brukning i de flesta fall vara tillräckligt medan kravet på bosättning i dessa fall borde avse bosättning på orten i stället för bosättning på egendomen.

Länsstyrelsen i Jönköpings län anser att de föreslagna reglerna om bosättnings- och brukningsplikt är ändamålsenliga. Möjligen kan det an- märkas att då de lantbruksföretag som avses enligt 7ä oftast är av större omfattning och därför måste brukas med hjälp av anställda och främmande arbetskraft en viss generositet bör föreligga när det gäller tillämpningen av regeln.

Lan[bruksstyrelsen anför att frågan om vilken sanktion som bör tillgri- pas mot förvärvare som inte fullgör sina skyldigheter enligt föreskrivet villkor har övervägts av styrelsen. Styrelsen anser. liksom flera lantbruks— nämnder. utredningens förslag på denna punkt mindre lämpligt. Lant- bruksstyrelsen föreslår i stället i likhet med dessa nämnder att förvärvare som inte uppfyller villkoret skall kunna föreläggas att vid vite inom viss tid avyttra egendomen. Sker överlåtelse till förvärvare som inte behöver förvärvstillstånd. bör föreläggandet kunna överföras på denne. Enligt sty-

• Sida 94
•  Original

Prop. 1978/79: 85 94

relsens mening bör vidare anges en tidsgräns inom vilken sanktionen får tillgripas. Länsstyrelserna i Södermanlands och Värmlands län framför samma synpunkter.

Kravet på yrkesmässig brukning av förvärvsegendomen bör vid fysiska personers förvärv enligt länsstyrelsens i Kronobergs län mening även kopplas till regeln att förvärvstillstånd skall vägras om egendomen behövs för lantbrukets rationalisering. Detta bör ske så att förvärvstillståndet avseende tillskottsförvärv bör kunna vägras person som äger utvecklings- bart företag till förmån för ägare av utvecklingsbart företag som är bosatt på detta och dessutom yrkesmässigt brukar företaget. anser länsstyrelsen.

Länsstyrelsen i Kristianstads län godtar utredningsförslaget vad gäller införande av skyldighet för förvärvaren att bruka egendomen. Förslaget om bosättningstvång har emellertid principiella aspekter. Länsstyrelsen anser inte att det föreligger tillräckliga skäl att ge myndigheter rätt att föreskriva var människor skall bo. Länsstyrelsen avstyrker därför försla- get i denna del.

Inte heller länsstyrelsen i Orebro lätt finner det särskilt tilltalande med ett bosättningskrav. Ett sådant krav är dessutom onödigt långtgående. Enligt länsstyrelsens bedömning kommer nämligen kravet på yrkesmässigt brukande att i det stora flertalet fall leda till att förvärvaren bosätter sig på egendomen. Är förhållandena sådana att förvärvaren kan uppfylla kravet på yrkesmässigt brukande utan att vara bosatt på egendomen. bör ett sådant arrangemang inte hindras. Från samhällets synpunkt är kravet på brukande primärt och länsstyrelsen anser liksom utredningen bestämmel- ser härom som ett nödvändigt inslag ijordförvärvslz-tgcn. Då det däremot gäller bosättningen bör denna liksom hittills överlämnas till den enskilde att förfoga över.

Länsstyrelsen i Norrbottens län ställer sig tveksam till att det lång tid efter det att fastigheten förvärvats skall vara möjligt att aktualisera en inlösen om villkor om bosättning eller brukning inte har uppfyllts. Enligt länsstyrelsens mening bör det räcka med att lantbruksnämnden vid sin prövning av förvärvstillståndet lägger särskild vikt vid att undersöka att en allvarlig avsikt föreligger att slå sig ner och bruka fastigheten. Det bör dock därvid även för förvärvstillstånd förutsättas att avsikten med hög grad av sannolikhet kan antas bli förverkligad.

Länsstyrelsen iÄlvshorgs län anför att bestämmelsen knappast torde bli aktuell att tillämpa i fråga om förvärv av utvecklade eller utvecklingsbara familjeföretag. ] sådana fall avser köparen som regel att bosätta sig på gården och bruka denna. Om köparen inte är jordbrukare, kan ansökan avslås med stöd av bestämmelserna i förslagets 7.52 (yrkeskunskaper saknas). Vid förvärv av mindre företag (ej utvecklingsbara eller begränsat utvecklingsbara) kan ett bosättnings- och/eller brukningsvillkor vara på- kallat från regionalpolitisk synpunkt. Bestämmelsen kan därför få en viss betydelse i sysselsättningssvaga bygder. Den blir emellertid svår att tilläm— pa och kräver kontrollåtgärder och tvångsingripande om köparen inte uppfyllt villkoret.

Enligt länsstyrelsens i Östergötlands län mening brister förslaget i vissa avseenden. Det bör således närmare preciseras i tillämpningsföreskrifter i vilka fall villkor bör föreskrivas. En sådan precisering är önskvärd med hänsyn till dels att bedömningen av förvärvarens avsikter att yrkesmässigt driva jordbruket på ett helt annat sätt än tidigare kan medföra avslag på förvärvsansökan och dels med hänsyn till att åläggande enligt 115 är försett med sanktion. Krav på bosättning och brukning kommer oavsett

• Sida 95
•  Original

Prop. 1978/79: 85 ' ' 95

om det utformas generellt eller selektivt att medföra kontroll. Enligt läns- styrelsens mening är det en brist att utredningen inte närmare övervägt hur denna skall utformas.

Enligt LO:s uppfattning är brukningsplikten det centrala i detta samman- hang medan bosättningsplikten spelar en underordnad roll. Ett krav på bosättning torde dessutom i praktiken bli svårt att upprätthålla. Med den stora flexibilitet i prövningen av de enskilda fallen som utredningen före- slår uppkommer också en betydande rättsosäkerhet. LO vill därför förorda att utredningens förslag i dessa delar övervägs ytterligare i samband med den översyn av jordhävdslagcn som f. n. pågår.

Sägverkens rävar/(förening ifrågasätter om inte alla skogsmarksförvärv bör ges villkorligt under en tid av åtminstone fem år under vilken tid köparen äger visa sin kompetens och avsikt att sköta skogen korrekt. Skogsvårdsstyrelserna. som naturligen skulle få uppdraget att följa förvär- varen under "kvalificeringstiden". skulle tillsammans med köparen upp- rätta skogsbruksplan för fastigheten om sådan saknas. Skogsbruksplanen skulle följas under femårsperioden, varefter köparen definitivt ges förvärvstillstånd. Fastigheter under prövning skulle automatiskt åläggas avverkningsförbud intill dess skogsbruksplaner upprättats och "prelimi- närt" förvärvstillstånd givits.

Trädgårdsnäringens riksförbund vänder sig mot att bostadsplikt skall av tillståndsbeviljande myndighet kunna kopplas till förvärvstillstånd. Ofta är brukarens bostad. då det gäller trädgårdsföretag. belägen på annan plats än egendomen i övrigt. Denna trädgårdsnäringens speciella karaktär bör be- aktas.

Förslaget att krav på yrkeskunskaper skall uppställas har inte föranlett några invändningar.

LRF framhåller att krav om yrkeskunskaper har funnits med i tidigare lagstiftning men har i det nya lagförslaget skärpts. LRF bedömer det vara till nytta för lagens tillämpning att en sådan uppstramning genomförs. Många väl utbildade yngre lantbrukare konkurrerar i dag om salubjudna fastigheter. Det bör då vara självklart att dessa skall prioriteras före personer som inte skaffat sig tillfredsställande yrkeskunskaper inom jord- och skogsbruk. Kraven bör naturligtvis stå i relation till lantbruksföreta— gets storlek och produktionsförutsättningar. Väl vitsordad praktisk erfa- renhet bör väga tungt vid förvärvsprövningen.

Sktigsstyrelsen framhåller att kravet på yrkeskunnighet även skall gälla skogsbruket i de fall detta har betydelse för företaget. En erinran härom bör enligt styrelsens mening lämpligen tas in i specialmotiveringen till den aktuella paragrafen. Vidare bör det anges att bestämmelserna är använd- bara mot förvärvare som genom tidigare vanvård eller misskötsel av lant- bruksföretag har dokumenterat sin olämplighet att inneha sådant företag.

Även lantbrttksstyrelsen. LO och Husltållningssä/lskapens förbund är positiva till förslaget i denna del.

Regionalpolitiska synpunkter

Utredningens förslag till bestämmelser med regionalpolitisk karaktär tillstyrks eller hälsas med tillfredsställclse av lantbruksstyrelsen. skogs- styrelsen, jiskeristyrelsen, länsstyrelserna [ Blekinge. Gotlands. Gävle- borgs. Göteborgs och Bohus, Hallands, Jönköpings. Kalmar, Krono- bergs, Norrbottens, Söder/nanlands. Västernorrlands och Östergötlands län, Hashällningssällskapens förbund samt LRF.

• Sida 96
•  Original

Prop. 1978/79: 85 %

Lantbraksstyrelswi finner mot bakgrund av statsmakternas beslut om nya riktlinjer förjordbrukspolitiken och om särskilt stöd till lantbruksföre- tag i vissa glesbygder naturligt att även jordförvärvslagen utformas så att den kan utgöra ett verksamt instrument i samhällets strävanden att nå de regionalpolitiska målen. Styrelsen tillstyrker därför utredningens förslag till särskilda bestämmelser med detta syfte och understryker utredningens uttalande att de allmänna bestämmelserna i lagen bör tillämpas med beak- tande av förhållandena i olika områden.

Liknande synpunkter framförs av LRF som betonar att det i dag finns en starkare politisk vilja att vidta åtgärder som stärker glesbygderna och underlättar dessa bygders utveckling. En målmedveten och konsekvent satsning på dessa regioner i landet måste enligt LRF också prägla utform- ningen av de jordbrukspolitiska instrument. som nu görs tillgängliga efter hand som riksdagen fattar beslut. Det är sålunda nödvändigt att jordför- värvslagen i sin utformning och tillämpning anpassas till de nya riktlinjer för den framtidajordbrukspolitiken. som antogs av riksdagen hösten l977. samt till det riksdagsbeslut som fattas om särskilt stöd till lantbruksföretag m. m. i vissa glesbygder.

Skogsstyrelsen pekar på att bestämmelserna i icke oväsentlig grad kan bidra till strukturrationaliseringen i skogsbruket. Skogsfastigheter med ringa areal kan, utan att de ligger inom räckhåll för utvecklingsbara före- tag. successivt inlemmas i större enheter. lnte minst små fastigheter av kategorin "icke utvecklingsbara" är i dag eftersökta fritidsobjekt. Antalet enheter av den här typen är av en sådan storleksordning att de tillsammans har stor betydelse för råvaruförsöriningen och därför bör inlemmas i ett aktivt och rationellt skogsbruk.

Fiskeristyrelsen finner det värdefullt att fisket vägs in vid de regionalpo- litiska överväganden som lagförslagets 85 ger uttryck för. Frågan om förvärvstillstånd måste enligt styrelsens mening i dessa fall avgöras i nära samarbete med länens fiskenämnder.

Enligt lantbraksstyrelsen är det nödvändigt för tillämpningen att en närmare precisering sker av de områden inom vilka jordförvärvslagens regionalpolitiska bestämmelser skall kunna tillämpas. Detta har även fram- hållits av vissa lantbruksnämnder. Med hänsyn till att jordförvärvslagens allmänna bestämmelser skall tillämpas med beaktande av förhållandena i olika områden av landet. får det enligt lantbruksstyrelsens uppfattning anses mest konsekvent att de särskilda regionalpolitiska bestämmelserna endast äger tillämpning i områden som blir föremål även för andra re- gionalpolitiska samhällsinsatser på lantbrukets område. Styrelsen förordar således att ifrågavarande bestämmelser tills vidare endast bör gälla inom områden som kommer att omfattas av bestämmelserna om särskilt stöd till lantbruksföretag m.m. i vissa glesbygder samt områden som omfattas av bestämmelserna om skärgårdsstöd. När statsmakterna tagit ställning till frågan om särskilda regionalpolitiska stödåtgärder bör här berörda bestäm- melser tillämpas i samma områden som kommer att omfattas av dessa stödåtgärder.

LRF understryker att 8å i jordförvärvslagen inte får ges en snäv av- gränsning till visst stödområde i landet (i huvudsak delar av inre stödområ- det) utan måste kunna komma till användning varhelst de regionalpolitiska problemen är särskilt påtagliga.

Behovet av en precisering av de områden inom vilka de regionalpolitiska bestämmelserna skall tillämpas understryks av flera länsstyrelser.

• Sida 97
•  Original

Prop. 1978/79: 85 .' 97

De remitterade lagförslagen

1 Förslag till

J ordförvärvslag

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

15 För förvärv av fast egendom som är taxerad som jordbruksfastighet krävs tillstånd enligt denna lag. när förvärvet sker genom

1. köp, byte eller gåva,

2. tillskott till bolag eller förening,

3. utdelning eller skifte från bolag eller förening.

. fusion enligt 14 kap. 1 eller 2 %$ aktiebolagslagen (.1975zl385'). 4).

25 Förvärvstillstånd enligt l % behövs inte.

1. om egendomen förvärvas från staten genom överlåtelse av lantbruks- nämnd eller lantbruksstyrelsen.

2. om egendomen förvärvas av staten genom annan myndighet än statens affärsdrivande verk.

3. om kommun förvärvar egendomen från staten eller utövar förköpsrätt enligt förköpslagen (l967:868),

4. om egendomen förvärvas av kreditinrättning som enligt lag eller enligt reglemente eller bolagsordning, som regeringen har fastställt, är skyldig att åter avyttra egendomen,

5. om förvärvaren är gift med överlåtaren och inte heller om förvärvaren eller. när makar förvärvar gemensamt, någon av dem är överlåtarens avkomling, allt under förutsättning att överlåtaren inte är skyldig att avytt- ra egendomen enligt 75 lagen (19161156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m. m.,

6. om förvärvet skall prövas enligt 1. 2 eller 45 lagen om vissa inskränk- ningar i rätten att förvärva fast egendom m. m..

7. om egendomen ingår i stadsplan eller är avsedd för annat ändamål än jordbruk eller skogsbruk enligt byggnadsplan. fastställd efter den ] januari 1948,

8. om förvärvet omfattar område som är avsett för annat ändamål än jordbruk eller skogsbruk eller sådan fastighet som har nybildats för annat ändamål än jordbruk eller skogsbruk och som därefter inte har undergått taxering,

9. om andel i fastighet förvärvas av någon som redan äger till samma taxeringsenhet hörande andel i fastigheten.

Förvärvstillstånd

3.5 Vid prövning av fråga om förvärvstillstånd skall behovet av rationella företag inom jordbruket, skogsbruket och trädgårdsnäringen (lantbruksfö- retag) särskilt beaktas.

7 Riksdagen [978/79. I saml. Nr 85

• Sida 98
•  Original

Prop. 1978/79: 85 98

45 Förvärvstillstånd skall vägras. 1. om köpeskillingen eller annan ersättning inte endast obetydligt över- stiger egendomens värde med hänsyn till dess avkastning och övriga om- ständigheter. 2. om det kan antas att förvärvet sker huvudsakligen för kapitalplacering. 3. om egendomen behövs för lantbrukets rationalisering. 4. om förvärvet kan antas medföra att två eller flera utvecklade eller utvecklingsbara lantbruksföretag, som bör bestå som självständiga enhe- ter. förs samman till en enhet, 5. om förvärvet kan antas medföra att utvecklat eller utvecklingsbart lantbruksföretag som består av mer än en fastighet delas upp och uppdel- ningen medför olägenhet av någon betydelse för företaget. Om särskilda skäl föreligger. får förvärvstillstånd lämnas utan hinder av första stycket.

5.5 Juridisk person får utöver vad som följer av 4 & lämnas förvärvstill- stånd endast om ]. förvärvaren avstår eller kan antas komma att avstå egendom som är av betydelse för lantbrukets rationalisering och i storlek eller värde ungefär motsvarar den egendom som avses med förvärvet.

2. förvärvet medför att egendom som redan tillhör förvärvaren blir mer ändamålsenlig,

3. egendomen är avsedd för annat ändamål än jordbruk eller skogsbruk, 4. annat särskilt skäl föreligger.

Avser förvärvet huvudsakligen skogsmark och är förvärvaren juridisk person som bedriver skogsindustriell verksamhet i vilken egendomens virkesavkastning behövs. får utan hinder av första stycket tillstånd lämnas om inte egendomen med hänsyn till ortsförhållandena bör ägas och brukas av någon som är bosatt på orten.

Första och andra styckena skall även tillämpas, om förvärvaren är fysisk person som bedriver industriell verksamhet som avses i andra stycket.

6 & Fysisk person får utöver vad som följer av 4 och 5 åå vägras tillstånd till förvärv av egendom med utvecklat eller utvecklingsbart lantbruksföre- lag. |. om det kan antas att förvärvaren inte kommer att bosätta sig på egendo— men eller att yrkesmässigt bruka denna.

2. om det kan antas att förvärvaren inte har sådana yrkeskunskaper som behövs för att driva lantbruksföretaget.

7.5 Om det är av särskild betydelse från regionalpolitisk synpunkt, får utöver vad som följer av 4 och 5 && tillstånd vägras till förvärv av egendom med lantbruksföretag som inte är utvecklingsbart eller som är begränsat utvecklingsbart,

1. om företaget behövs som tillskott till annat sådant företag.

2. om företaget behövs som komplement till annan sysselsättning för någon som är bosatt på orten.

85 Kommun får inte vägras tillstånd till förvärv av sådan fast egendom som med hänsyn till den framtida utvecklingen krävs för tätbebyggelse eller därmed sammanhängande anordning.

• Sida 99
•  Original

Prop. 1978/79z85 ' . ; 99

Övriga bestämmelser

9.5 Fråga om tillstånd enligt denna lag prövas av lantbruksnämnden. om inte regeringen föreskriver annat.

los Tillståndsmyndigheten kan i beslut om förvärvstillstånd ålägga för- värvaren att under en tid av högst fem år yrkesmässigt bruka egendomen och. om det finns särskilda skäl till det, även att vara bosatt där.

Bryter förvärvaren mot åläggande som han meddelats med stöd av första stycket eller överlåter han egendomen före den föreskrivna tidens utgång, får staten lösa egendomen, om det inte är oskäligt.

115 Tillståndsmyndigheten kan i beslut om förvärvstillstånd ålägga för- värvaren att inom viss tid ansöka om viss fastighetsbildning som berör den egendom som avses med förvärvet eller att vidta åtgärd som behövs för att förbättra egendomen. Fullgör inte förvärvaren vad som åligger honom enligt första stycket. kan tillståndsmyndigheten förelägga honom vite. Har föreläggande meddelats enligt första stycket och övergår egendo- men till ny ägare, gäller åläggandet i stället denne. Vite som har förelagts gäller inte mot den nye ägaren. men tillståndsmyndigheten får sätta ut vite för denne.

125 Förvärvstillstånd skall sökas inom tre månader från det förvärvet skedde. om inte frågan om förvärvstillstånd enligt 10 kap. 3 å andra stycket fastighetsbildningslagen (19701988) skall underställas tillståndsmyndighe- ten av fastighetsbildningsmyndigheten.

13å Görs inte ansökan om förvärvstillstånd inom föreskriven tid och på föreskrivet sätt eller vägras förvärvstillstånd. är förvärvet ogiltigt.

Fråga om tillstånd till förvärv genom köp eller byte får inte prövas innan det har avgjorts. huruvida förköp enligt förköpslagen (1967: 868) äger rum, om det inte är uppenbart att förköpsrätt inte kommer att utövas.

Har lagfart meddelats i strid mot 20 kap. 6.5 8 eller 7.8 11 jordabalken. gäller inte första stycket.

[45 Blir köp ogiltigt till följd av att förvärvstillstånd vägras enligt 4.5 3 eller 75 1. är staten skyldig att lösa egendomen till det pris som har avtalats, om säljaren yrkar det. Yrkande om inlösen skall framställas inom tre månader efter det avslagsbeslutet har vunnit laga kraft.

Skyldighet att lösa egendomen enligt första stycket föreligger inte. om avtalsvillkoren är oskäliga.

155 Talan om inlösen enligt 105 andra stycket skall väckas vid fastig- hetsdomstolen före utgången av den tid som har föreskrivits med stöd av 10 & första stycket. I fråga om sådan inlösen gäller i övrigt expropriations- lagen (1972: 719) i tillämpliga delar. Bestämmelserna i 4 kap. 3 ä expropria- tionslagen skall tillämpas i fråga om värdeökning som har ägt rum under tiden från dagen tio år före det talan väcktes vid domstol.

165 Talan mot lantbruksnämndens beslut enligt denna lag förs hos lant- bruksstyrelsen genom besvär. Mot lantbruksstyrelsens beslut förs talan hos regeringen genom besvär.

• Sida 100
•  Original

Prop. 1978/79: 85 100

|. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1979 då jordförvärvslagen(1965: 290) skall upphöra att gälla.

2. Äldre bestämmelser skall tillämpas på förvärv som har skett före den 1 januari 1979.

3. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som har ersatts genom bestämmelse i denna lag, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

4. Lagen skall inte tillämpas på egendom som utgör fideikommiss eller ingår i fideikommissbo under avveckling, om förvärvet sker genom till- skott i samband med teckning av aktier.

5. Bestämmelsen i 15 få om tillämpningen av 4 kap. 3 äexpropriationslagen (1972: 719) gäller inte i fråga om värdeökning som har ägt rum före utgång- en av juni 1971.

2 Förslag till

Lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970: 988)

Härigenom föreskrives att 5 kap. 205 och 10 kap. 3 s fastighetsbildnings- lagen (1970'. 988)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 kap. 20 5

Om fastighets graderingsvärde ökas med tillämpning av ]8ä första stycket 3. skall i lag eller annan för- fattning föreskrivna inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom äga motsvarande tillämpning. Skul- le tillstånd eller annan prövning av myndighet fordras vid förvärv ge- nom köp, skall frågan om tillstånd till ökningen underställas myndig- heten. Underställning med hänsyn till jordförvärislagen den 14 maj 1965 (nr 290) behövs dock endast om den fastighet som Ökas är av- sedd för jordbruk eller skogsbruk och det finns anledning antaga att egendomen kan med större fördel läggas till annan fastighet eller att tillstånd kan vägras enligt 4 s" jord- förvärva-lagen.

' Lagen omtryckt 1971: l035.

Om fastighets graderingsvärde ökas med tillämpning av l8å första stycket 3. skall i lag eller annan för- fattning föreskrivna inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom äga motsvarande tillämpning. Skul- le tillstånd eller annan prövning av myndighet fordras vid förvärv ge- nom köp. skall frågan om tillstånd till ökningen underställas myndig- heten.

• Sida 101
•  Original

Prop. 1978/79: 85 ' 101

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 kap.

3 #

Avstyckning från fastighet som besväras av tomträtt får ske endast om fastighetsägaren och tomträttshavaren slutit avtal om inskränkning av om- rådet för tomträtten till att avse en av styckningsdelama och ansökan om inskrivning av avtalet förklarats vilande enbart i avvaktan på fastighets- bildning.

Avser avstyckning omräde för jordbruk eller skogsbruk och har området kommit i särskild ägares hand genom förvärv. som skulle kräva _)?irvärvstillstånd enligt jord- förvärvslagen ( 1978:000 ), får av- styckning ej ske utan att frågan om förvärvstillstånd har underställts tillständsmyndigheten.

Denna lag träder i kraft den 1januari l979. Aldre bestämmelser skall tillämpas på förvärv som har skett före den 1 januari 1979.

• Sida 102
•  Original

Prop. 1978/79: 35 102

Utdrag LAGRÅDET PROTOKOLL

vid sammanträde 1978-10-23

Närvarande: f. d. regeringsrådet Martenius. regeringsrådet Petrén,justitie- rådet Sven Nyman. justitierådet Knutsson.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 7 september 1978 har re- geringen på hemställan av dåvarande chefen för jordbruksdepartementet. statsrådet Dahlgren. beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till

I. jordförvärvslag.

2. lag om ändringi fastighetsbildningslagen (.l970: 988). Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Gunnar Holmgren.

Förslagen föranleder följande yttranden.

Förslaget till jordförvärvslag

Lagrådet:

Enligt förslagets ] & bestäms lagstiftningens tillämpningsområde till att gälla förvärv av vissa slag beträffande fast egendom som är taxerad som jordbruksfastighet. Enligt 7 & kommunalskattelagen skall som jordbruks- fastighet taxeras fastighet som används för jordbruk eller skogsbruk. Un- der jordbruk inbegripes binäring till jordbruk. Även oanvänd fastighet skall taxeras somjordbruksfastighet. såframt det inte är påtagligt att den är avsedd att användas för annat ändamål än jordbruk eller skogsbruk. Så- som binäring till jordbruk räknas enligt anvisningarna till 21 & kommunal- skattelagen bl. a. jakt, fiske och biskötsel. Trädgårdsskötsel räknas enligt samma anvisningar till jordbruk. då den drives tillsammans med annat jordbruk.

Enligt riksskatteverkets "Handledning för allmän fastighetstaxering l975" gäller såvitt fråga är om gränsdragningen i förhållande till småhus- fastighet bl.a. följande. Fastighet med bostadshus. vars produktiva mark understiger 5 hektar och vars åkerareal understiger 2 hektar. taxeras som annan fastighet. Uppgår den produktiva marken till minst 5 hektar taxeras fastigheten normalt som jordbruksfastighet. likaså om åkerarealen översti- ger 2 hektar.

Vad angår gränsdragningen mellanjordbruksfastighet och industrifastig- het vid trädgårdsbruk gäller nyssnämnda arealregel (5 hektargränsen) be- träffande fastighet på vilken bedrives fruktodling. plantskola eller faltmäs- - sig grönsaksodling. Vid växthusodling blir frågan om taxeringen beroende

• Sida 103
•  Original

Prop. 1978/79: 85 ' 103

av bl. a. växthusens yta. Innehåller fastigheten mindre än 5 hektar produk- tiv mark. taxeras den i regel som industrifastighet. Fastigheter med träd- gårdsbruk kan sålunda vara taxerade endera som jordbruksfastighet eller som annan fastighet.

Uppmärksammas bör vidare att registerfastighet normalt utgör taxe- ringsenhet. Registerfastigheten kan dock uppdelas så att en del kommer att taxeras somjordbruksfastighet. medan en annan del av fastigheten. vilken tas i anspråk för annat ändamål än jordbruk eller skogsbruk. jämte tillhö- rande byggnader taxeras som annan fastighet.

Även sammanförande av registerfastigheter till en taxeringsenhet före- kommer. Vid bildande av s.k. skogliga taxeringsenheter utgår man från brukningsenheten. Skogsmark som ligger inom samma kommun och har samma ägare anses regelmässigt vara en brukningsenhet och bildar också en taxeringsenhet.

Som underlag vid ställningstagandet till olika i lagrådsremissen föreslag- na regler är vissa uppgifter om de fastigheter. vilka taxeras som jordbruks- fastighet, av intresse. Enligt tillgänglig statistik från l975 års fastighets- taxering fanns då 328000 taxeringsenheter taxerade som jordbruksfastig- het. Av dessa enheter hade 80000 ingen åker och 48000 ingen skog. Minst 200000 taxeringsenheter kan således antagas vara fastigheter med både åkermark och skogsmark. Antalet rena skogsfastigheter torde enligt upp- gift från riksskatteverket utgöra omkring 85 000. Av de 328000 taxerings- enhetema var omkring 250000 försedda med byggnader. Med tanke på de utvecklade och utvecklingsbara företagens betydelse kan nämnas att vid 1975 års fastighetstaxering hade 77000 taxeringsenheter mer än 10 hektar åker och 195 000 enheter mer än 10 hektar skog. Av det anförda framgår att gruppen taxeringsenheter med bara åker. gruppen med bara skog och gruppen som har både åker och skog alla är av betydande storlek.

Av statistiska centralbyråns statistik avseende lagfarna fång framgår att i cirka 30000 fall fastigheter. taxerade som jordbruksfastighet. bytt ägare under år 1975. Fånget vari cirka 10000 fall köp. Om man bortser från släktköp (cirka 5000) och vissa andra köp t. ex. mellan stat och kommun. återstår under detta år cirka 4400 köp som omfattades av jordförvärvslag- stiftningen. Av dessa köp var endast något mer än I 000 sådana som ingått i centralbyråns prisstatistik, vilken avser förvärv av normala självständiga jordbruksfastigheter med ett taxeringsvärde över 5000 kronor. Antalet av lantbruksnämnderna förvärvsprövade ärenden uppgick för åren l970—74 till cirka 5 000 per år.

Sammanfattningsvis kan sägas att de förvärv. på vilka den föreslagna lagstiftningen i själva verket kommer att tillämpas. utgör ett tämligen be- gränsat antal sett mot bakgrund av det totala antalet fastigheter vilka om- fattas av lagstiftningen och av hela antalet fång.

Det remitterade förslaget till ny jordförvärvslag bygger på ett antal be- grepp som det är av vikt att innehållsmässigt bestämma och närmare av-

• Sida 104
•  Original

Prop. 1978/79: 85 |04

gränsa i förhållande till varandra. Det gäller dels lagstiftningens föremål dels de olika slagen av näringsverksamhet som berörs.

] l & anges såsom inledningsvis anförts som ram för lagstiftningen fast egendom taxerad som jordbruksfastighet. Vid taxering bildar registerfas- tigheterna utgångspunkten. l 3 & införes begreppet företag som det för lagstiftningen egentligen intressanta begreppet. Härutöver begagnas i 2 5 9 taxeringsenheten som utgångspunkt för en viss regels tillämplighet och i 4 5 första stycket 4 förekommer uttrycket enhet. Allmänt kan om dessa be- grepp anmärkas följande.

Då lagstiftningen sysslar med förvärv av fastighet och förvärv normalt sett måste avse registerfastighet eller markområde som är avsett att bilda eller ingå i registerfastighet. utgör en eller flera registerfastigheter regel- mässigt beslutsföremålet i varje ärende enligt lagen. Om ärendets objekt brukas dock i lagförslaget genomgående icke ordet fastighet utan termen egendom. Denna term betecknar sålunda den eller de registerfastigheter eller det område. som omfattas av det förvärv för vilket tillstånd söks. Ter- minologin torde icke ge anledning till vanskligheteri rättstillämpningen.

lcke heller finns anledning att uppehålla sig vid uttrycket taxeringsen- het. Detta begrepp är — liksom vad gäller om registerfastighet — klart av- gränsat, i detta fall i skattelagstiftningcn. Vilka taxeringsenheterna är framgår omedelbart av den av fastighetstaxeringsnämnden iordningställda fastighetslängden.

Ordet enhet torde i 4 & första stycket 4 brukas synonymt med företag. Det kan ifrågasättas om termen enhet erfordras i lagen vid sidan av det i övrigt brukade uttrycket företag. Enklast synes vara att utbyta "enhet" mot "företag".

1 lagförslaget spelar företagsbegreppet en dominerande roll. Fastighe- tens allmänna funktion och förvärvets behandling bedömes enligt lagen ut- ifrån det företag som förutsätts drivas på fastigheten.

Det synes som om lagförslaget bygger på det betraktelsesättet att det på varje registerfastighet —- oavsett hur den är beskaffad — finns ett företag. Detta synsätt skulle möjligen kunna hämta visst stöd i reglerna om beskatt- ning av inkomst av jordbruksfastighet i 21—23 55 kommunalskattelagen. l nämnda 2! & stadgas att till intäkt av jordbruksfastighet hänförs allt vad som av fastighet som taxerats såsom jordbruksfastighet kommit ägaren el- ler brukaren till godo. såsom värde av bostad, intäkt av jordbmk med binä- ringar. intäkt av skogsbruk eller intäkt av annat slag. Härifrån får enligt 22 å ifrågavarande lag avdras driftkostnaderna. varefter nettointäkten av fastigheten framkommer enligt påföljande 23 5. Med någon tillspetsning skulle dessa skatteregler kunna sägas skissera ramen för ett på varje taxe- ringsenhet drivet "företag". Det finns emellertid fastigheter som icke läm- nar några intäkter och icke heller föranleder några driftkostnader. Det går ej att göra gällande att det existerar något företag på dylika fastigheter. Det skulle strida mot normalt språkbruk att tala om ett företag. då någon verk-

• Sida 105
•  Original

Prop. 1978/79: 85 " ros

samhet som ger intäkter eller föranleder utgifter ej förekommer. Flertalet fastigheter, som taxeras som jordbruksfastighet därför att de ligger oan- vända. kan förmodas sakna företag.

Det kan anmärkas att på samma fastighet kan förekomma flera jord— bruksföretag. Om fastighetsägaren utarrenderat jordbruket driver, som framgår av de ovan återgivna reglerna ur kommunalskattelagen. ägaren och brukaren eller. om brukarna är flera. dessa var och en sitt eget företag.

Företagsbegreppet får också belysning i reglerna i fastighetsbildningsla- gen om tillkomsten av nya fastigheter. För fastighetsbildning gäller enligt huvudregeln i 3 kap. l & nämnda lag att fastighet som nybildas eller ombil- das skall vara varaktigt lämpad för sitt ändamål. Om jordbruksfastighet — därmed förstås fastighet avsedd förjordbruk — stadgas i 3 kap. 5 & samma lag särskilt att fastigheten skall utformas så att den medger tillfredsställan- de lönsamhet för det företag som skall bedrivas på den. Om skogsbruksfas- tighet sägs i samma paragrafi motsvarande del att den skall medge ekono- miskt tillfredsställande skogsdrift. ] den mån fastighetsbildningen icke har till syfte att åstadkomma en jordbruksfastighet eller en skogsbruksfastig- het. blir givetvis dessa regler om viss verksamhet ej tillämpliga.

Av motiven till stadgandena i 3 kap. fastighetsbildningslagen framgår att. näri kapitlet termen jordbruksfastighet brukas. därmed avses inte en- dast fastigheter med enbart jordbruk utan även fastigheter med kombinerat jordbruk och skogsbruk. För att en skogsbruksfastighet skall anses förelig- ga måste skogen vara dominerande och förekommande jordbruk vara icke utvecklingsbart.

Det är tänkbart att fastighet taxerad som jordbruksfastighet utgörs vä- sentligen av vattenområde; särskilt fiskeföretag kan då drivas på fastighe- ten. Samma kan förhållandet vara om betydande fiskerättigheter tillhör jordbruksfastighet. Det vanliga torde dock vara att fisket utgör en binäring till jordbruket och därmed ingår i jordbruksföretaget och ej bildar ett själv- ständigt fiskeföretag. I fastighetsregistret upptaget särskilt fiskeri skall en- ligt 7 _S kommunalskattelagen ej taxeras som jordbruksfastighet utan som

. annan fastighet. Trädgårdsodling förekommer ofta som binäring till jordbruk och tillhör

då jordbruksföretaget. Härjämte förekommer i betydande omfattning fri- stående företag för trädgårdsbruk. Om trädgårdsföretaget består av plant- skola eller fruktodling eller annan frilandsodling, torde det i allmänhet dri- vas på fastighet som är taxerad som jordbmksfastighet; den brukade area- len kan förmodas oftast överstiga 2 hektar. De 1975 existerande 5600 före- tagen med frilandsodling hade en medelareal av 2,5 hektar. För växthusod- ling gäller liknande arealgränser, och även bland dessa trädgårdsföretag kan ett betydande antal förmodas drivas på fastigheter som är taxerade som jordbruksfastighet. Övriga självständiga trädgårdsföretag som utnytt- jar mindre arealer verkar i huvudsak på annan fastighet och torde regel- mässigt taxeras som rörelse.

• Sida 106
•  Original

Prop. 1978/79: 85 106

Vid bestämmande av om tillstånd att förvärva viss fastighet skall lämnas eller ej blir ofta avgörande hur det företag som avses skola drivas på fastig- heten är beskaffat. Därvid måste observeras, att ett företag utgör en eko- nomisk enhet med många komponenter. Den mark med byggnader som bildar taxeringsenheten är bara en produktionsfaktor bland andra. som samverkar i företaget. t. ex. maskiner och övriga döda inventarier. djurbe- sättningar m. m. Företaget betungas av kostnader för annat kapital som be- hövs i verksamheten än marken och byggnaderna. liksom för arbetskraf- ten.

] detta sammanhang måste observeras att jordbruksföretag kan drivas utan att företagaren över huvud förvärvat någon fastighet. I hela gruppen jordbruksföretag med en åkerareal över 2 hektar utgjorde andelen företag som ägde hela den brukade marken 53 %. arrendeföretagen l5 % och före- tag med både ägd och arrenderad mark 32%. Antalet jordbruksföretag med mer än 10 hektar åker utgjorde l975 cirka 75 000. vilket antal ganska nära ansluter till antalet taxeringsenheter av samma storleksordning (77 000). Det är att märka att det enligt lagförslaget är förvärvets konse- kvenser för olika företag och icke för fastigheten som sådan som skall be- aktas i förvärvsärendet. Företagsstrukturen skall via lagens tillämpning påverkas i den av lagstiftaren avsedda riktningen.

Lagrådet har med det nu anförda velat mera allmänt belysa företagsbe- greppets betydelse för lagstiftningen. Nästa fråga gäller beteckningen av de olika slagen av företag.

I lagförslagets inledande 3 & införes begreppet lantbruksföretag. Det an- vändes där som en samlande beteckning för företag inom jordbruket. skogsbruket och trädgårdsnäringen. ”Lantbruk" ges i denna sammansätt- ning en vid innebörd liksom när ordet eljest brukas i lagförslaget.

Redan från början möter en svårighet däri att lagförslaget i ] & utgår från begreppet "jordbruksfastighet" i 7 & kommunalskattelagen. Det täcker där. som redan nämnts. fastigheter av mycket skiftande natur. Kommunal- skattelagen skiljer vidare. såvitt gäller använda fastigheter. mellan de fas- tigheter som används för jordbruk och dem som används för skogsbruk. Jordbruk innefattar i detta sammanhang även jordbrukets binäringar men också t. ex. trädgårdsbruk. Ordet jordbruk har sålunda i kommunalskatte- lagen en betydelse i sammansättningen jordbruksfastighet och en annan då eljest talas om jordbruk.

I förslaget vill man som sammanfattande benämning för en fastighets brukande för odlingsändamål använda ordet lantbruk. Det täcker då såväl jordbruk. inklusive trädgårdsbruk. som skogsbruk. Denna terminologi har på sistone börjat komma till användning även i författningar men torde knappast ännu vara godtagen i allmänt språkbruk. Lagrådet kan se ett praktiskt behov finnas av en terminologi som har ett sammanfattande ord för all näringsverksamhet som innebär odling av mark. t.ex. lantbruk.

• Sida 107
•  Original

Prop. 1978/79: 85 * ' r07

Denna term har förordats av tekniska nomenklaturcentralen. ISkall den brukas i denna betydelse. bör emellertid användningen vara konsekvent såväl i lagstiftning som i administrativa sammanhang.

Skulle man godta ”lantbruk” som det sammanfattande ordet. vore ett första steg att ändra terminologin i kommunalskattelagen. så att man där inför '”lantbruksfastighet" som det övergripande begreppet i 7 5. Termen jordbruk kan då förbehållas odlingsverksamhet i vilken åkermark är hu- vudsaklig produktionsfaktor och termen skogsbruk odling inom vilken skogsmark är den produktiva faktorn. Trädgårdsbruket kan. om man så vill. skiljas ut som ett särskilt slag av lantbruk.

En annan konsekvens av en ny terminologi är att benämningen på de oli- ka myndigheter. i vilka ordet lantbruk ingår som del. får omprövas. I 2 & instruktionen för lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna (I967 1425) heter det att lantbruksstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för ären- den om lantbruket och lantbrukets rationalisering. Enligt 22 & samma in- struktion har Iantbruksnämndema att följa lantbrukets tillstånd och ut- veckling. Samtidigt stadgas i instruktionen för skogsstyrelsen (1965 : 796) att den är central förvaltningsmyndighet för ärenden om skogsbruket på viss närmare angiven mark. Om lantbruk skall vara en övergripande be- nämning innefattande även skogsbruket. måste lantbruksstyrelsens och skogsstyrelsens kompetensangivande författningar ses över. Med all san- nolikhet har en ny terminologi med "lantbruk" som övergripande begrepp konsekvenser på en rad andra författningsområden vilka lagrådet nu ej kan överblicka.

Lagrådet kan för sin del icke tillstyrka att man i nuvarande skede i en ny jordförvärvslag inför en terminologi, där "lantbruk" begagnas som sam- manfattande uttryck. Ett sådant språkbruk synes icke heller i detta ärende medföra några egentliga fördelar ur lagteknisk synpunkt. Sålunda kan i för- slagets 4 och 5 åå. där det talas om lantbrukets rationalisering, i stället sä- gas jordbrukets eller skogsbrukets rationalisering. Därtill finns så mycket större anledning som man på andra ställen i lagförslaget (2 5 7 och 8 samt 5 5 första stycket 3) just brukar uttrycket jordbruk eller skogsbruk, tydli- gen synonymt med lantbruk.

Slutsatsen blir att man ijordförvärvslagen bör godta kommunalskattela- gens uppdelning av alla använda fastigheter taxerade som jordbruksfastig- het i sådana som används förjordbruk och sådana som används för skogs- bruk. Trädgårdsnäringen behöver då — som ingående i jordbruk — ej sär- skilt nämnas. Man bör då icke heller använda "lantbruk" som övergripan- de beteckning i sammansättningen lantbruksföretag. Dessa får uppdelas i jordbruksföretag och skogsbruksföretag.

Lagförslaget utgår från en uppdelning av lantbruksföretagen i tre katego-

'Se Tekniska nomenklaturcentralen. Skogsordlista. andra uppl., Stockholm 1978, s. 382.

• Sida 108
•  Original

Prop. 1978/79: 85 108

ricr. l 4 .5 första stycket 4 och 5 talas om utvecklade eller utvecklingsbara lantbruksföretag. Förslagets 6 & gäller likaså endast beträffande utvecklat eller utvecklingsbart lantbruksföretag. medan 7 & är tillämplig beträffande lantbruksföretag tillhörigt någon av de andra två kategorierna. dvs. företag som inte är utvecklingsbart eller som är begränsat utvecklingsbart. Såvitt lagrådet känner till är det första gången denna indelning av företag avses skola lagfästas. Det förutsätts att myndigheterna i tillämpningen skall kun- na från varandra klart avgränsa olika kategorier företag.

I fråga om indelningen i nämnda tre grupper hänvisas i motiven till lag- förslaget till de vid 1977/78 års riksmöte antagna riktlinjerna förjordbruks- politiken. Indelningen har begagnats av 1972 års jordbruksutredning (se SOU 1977 : 17 s. 331—332). Denna utredning säger uttryckligen att indel- ningen endast avser brukningsenheter inom jordbmket. Den har med andra ord icke avseende på sådana som jordbruksfastighet taxerade regis- terfastigheter, som icke utgör underlag för bru kningsenheter inom jordbru- ket. Indelningen utgår nämligen från målet att producera livsmedel till lägsta möjliga kostnad samtidigt som ijordbruket sysselsatta får del av den allmänna standardstegringen. Med hänsyn härtill uppdelar utredningen de ifrågavarande brukningsenheterna i tre grupper. utvecklade och utveck- lingsbara företag. begränsat utvecklingsbara företag och företag som inte är utvecklingsbara. l riksdagsbeslutet (se prop. 1977/78: 19 s. 206 och JoU 1977/78:10 s. 30—31) godtogs denna indelning. dock endast som ett hjälp- medel för att underlätta bedömningen vid rationaliseringspolitikens ge- nomförande. Departementschefen anförde härom följande:

Jag delar remissinstansernas uppfattning att det inte kan dras klara gränser mellan de tre företagsgruppema. Förutsättningarna varierar mel- lan olika områden och förändras även från tid till annan. Uppdelningen av företagen i tre grupper bör dock enligt min mening underlätta bedömning— en av vilka företag som har förutsättningar att uppfylla målet för rationali- seringspolitiken på kon resp, lång sikt.

I det remitterade lagförslaget vidgas indelningens användningsområde från att gälla brukningsenheter inom det livsmedelsproducerande jordbru- ket till att avse alla slag av företag som kan förekomma på fastigheter som omfattas av lagen; se SOU 197793 5. 107 jämte härtill anslutande uttalan- den i lagrådsremissen. Medan de livsmedeISproducerande jordbruksföre- tagen med stöd av allmänna uttalanden kan ungefärligen uppdelas på de tre kategorierna, finns icke hos jordförvärvsutredningen eller annorstädes nå- gon vägledning för hur exempelvis skogsbruksföretag och företag inom trädgårdsnäringen skall fördelas på de tre grupperna. Förarbetena (SOU 197793 5. 60) innehåller i denna del inte annat än hänvisningar till pågåen- de utredningar och några allmänna uttalanden om behovet av arrondering av vissa skogsfastigheter.

Kategoriindelningen har utformats endast med hänsyn till livsmedels-

• Sida 109
•  Original

Prop. 1978/79: 85 .' .. 109

producerande brukningsenheter. I detta lagstiftningsärendc har icke med en tillfyllestgörande tydlighet angivits kriterier för uppdelning av andra fastigheter. på vilka finns vad som kallas lantbruksföretag. på de tre före- tagstypcrna. Uppdelningen kan enligt lagrådets mening i ifrågavarande lagstiftningssammanhang blott ifrågakomma beträffande jordbruksföretag. däremot ej beträffande företag inom skogsbruket.

Viss tvekan gör sig gällande om indelningens användbarhet även på jordbruksområdet. Det har, när indelningen gjordes. uttryckligen sagts ifrån att den icke är avsedd att vara någon nyckel för strikt fördelning av förekommande företag. utan att den endast skall tjäna som riktpunkt i ra- tionaliseringsarbetet. Trots att det i nuläget ej finns några i offentlig ord- ning fastlagda kriterier som kan läggas till grund för en rättstillämpning, torde det emellertid vara möjligt för beslutsmyndigheterna att använda den ifrågavarande indelningen. I själva verket är det nämligen vid tillämpning- en av den föreslagna lagen endast fråga om att skilja mellan å ena sidan ut- vecklade och ulVecklingsbara företag och å andra sidan övriga företag. Lagrådet har därför ingen erinran mot att indelningen brukas i lagen beträf- fandejordbruksföretag.

Av vad lagrådet tidigare anfört framgår att jordbruksföretag kommer att omfatta också trädgårdsföretag. Även om de angivna kriterierna närmast har avseende på jordbruk i egentlig mening. förutsätter lagrådet att indel- ningsgrunden kan användas också beträffande trädgårdsföretag vid lagens tillämpning.

Lagrådet återkommer under de särskilda paragraferna till vad här inled- ningsvis berörts då fråga blir om de olika paragrafernas avfattning.

] å Lagrådet:

Ett förvärv av fast egendom avser i allmänhet en eller flera registerfas- tigheter. Enligt 7 5 andra stycket och 8 5 2 mom. tredje stycket kommunal- skattelagen kan en och samma registerfastighet komma att uppdelas i två eller flera taxeringsenheter. av vilka en taxeras somjordbruksfastighet och den eller de andra som annan fastighet.

Enligt lagförslaget behövs icke förvärvstillstånd för den del av fastighe- ten som är taxerad som annan fastighet men väl i övrigt. Då köpeskillingen normalt avser hela fastigheten och icke är delad på de olika taxeringsenhe— terna. kan svårigheter uppstå i tillståndsärendet vid prövning av priset en- ligt 4 .5 första stycket I. Det fåri dylikt fall ankomma på tillståndsmyndig- heten att till ledning för sin bedömning fördela köpeskillingen och annan ersättning på de olika taxeringsenheterna.

2 5 Lagrådet:

Enligt gällande jordförvärvslag fordras inte förvärvstillstånd när staten överlåter eller förvärvar jordbruksfastighet. Det remitterade förslaget in-

• Sida 110
•  Original

Prop. 1978/79: 85 1 10

nebär en ändring härvidlag såtillvida att förvärvstillstånd skall krävas dels om jordbruksfastighet överlåts av annan statlig myndighet än lantbruks- nämnd eller lantbruksstyrelsen dels om sådan fastighet förvärvas av sta- tens affärsdrivande verk.

Om överlåtelser från staten finns bestämmelser i förordningen (1971 :727) om försäljning av staten tillhörig fast egendom m.m. Enligt för- ordningen kan regeringen och vissa statliga myndigheter under angivna förutsättningar sälja staten tillhörig fast egendom. Därvid gäller som hu- vudregel att central förvaltningsmyndighet får sälja sådan egendom — som förvaltas av myndigheten — om värdet av egendomen inte överstiger en viss gräns. Är värdet högre tillkommer det regeringen att med viss högre värdemässig begränsning besluta om försäljning. Vad angår försäljning av sådan staten liksom allmänna arvsfonden tillhörig fast egendom, som är taxerad som jordbruksfastighet. stadgas i förordningen (18 5) att den säl- jande myndigheten skall inhämta yttrande från den lantbruksnämnd. inom vars verksamhetsområde egendomen är belägen. angående sättet för den ifrågasatta försäljningen. Om myndigheten inte kan godta lantbruksnämn- dens förslag, skall ärendet hänskjutas till regeringen.

Den nu beskrivna försäljningsordningen innebär att alla på försäljningen inverkande omständigheter prövas i samma förvaltningsförfarandc. Sålun- da prövas även omständigheter av jordpolitisk natur av försäljningsmyn- digheten. varvid denna hämtar ledning från bestämmelserna i jordför- värvslagen. En enhetlig prövning av detta slag skall ej ske enligt det remit- terade förslaget. Denjordpolitiska prövningen av den statliga försäljningen av jordbmksfastigheter avses i stället skola göras inom ramen för ett helt annat förvaltningsförfarande. nämligen det som anvisas av jordförvärvsla- gen.

Det sagda äger motsvarande tillämpning på försäljning av kyrkligajord- bruksfastigheter. vilken nu äger rum enligt lagen ( 1970:939) om förvaltning av kyrklig jord och i anslutning därtill utfärdad förordning (1971:860) om förvaltning av kyrkligjord.

Avgörandet om försäljning av statliga eller kyrkligajordbruksfastigheter skall komma till stånd fattas i inte ringa omfattning av regeringen. i vissa fall — avseende statens fastigheter — sedan riksdagens samtycke inhäm- tats. Det remitterade förslaget förutsätter för att tillståndsprövning skall komma till stånd att ett förvärv har skett. Regeringen måste således fatta ett försäljningsbeslut enligt någon av de författningar som reglerar försälj- ning av jord varom här är fråga. Eventuellt måste dessförinnan riksdagens samtycke inhämtas. Det får antagas att regeringen i en sådan situation för sin egen bedömning av försäljningsärendet gör sig underrättad om till- ståndsmyndighetens uppfattning om försäljningens lämplighet från jordpo- litisk synpunkt. Denna aspekt kommer sålunda att vägas in i regeringens beslut redan i detta skede. En efterföljande tillståndsprövning enligt jord— förvärvslagen blir då endast av formell natur. Regeringen avgör också så-

• Sida 111
•  Original

Prop. 1978/79: 85 . . 111

som besvärsmyndighet i sista hand frågor om förvärvstillstånd och skulle alltså komma att få pröva besvär av köparen om denne förvä'grats sådant tillstånd.

Även när försäljningen skall beslutas av annan myndighet än regeringen får det antagas att myndigheten, liksom för närvarande. kommer att skaffa sig kännedom om tillståndsmyndighetens inställning till förvärvet och ta hänsyn till denna vid avgörandet av försäljningsfrågan. Också i detta fall skulle en efterföljande tillståndsprövning framstå som en fonnalitet.

Enligt lagrådets mening talar vad nu sagts för att den nuvarande ord- ningen beträffande denjordpolitiska prövningen av statens försäljningar av fast egendom samt kyrkliga försäljningar enligt förordningen om förvalt- ning av kyrklig jord bibehålls. Den jordpolitiska prövningen bör sålunda äveni fortsättningen ske i försäljningsärendet.

Vad angår statens affärsdrivande verks förvärv av jordbruksfastigheter är det genom bestämmelser i instruktionerna för de verk som gör förvärv av någon betydelse sörjt för att dessa i viktigare fall prövas av regeringen ur allmän och jordpolitisk synpunkt. Kyrkliga förvärv av jordbruksfastig- het är underkastade såväl allmän som jordpolitisk prövning enligt förord- ningen om förvaltning av kyrklig jord. Även denna prövning kan i sista hand ankomma på regeringen. Enahanda skäl som ovan anförts till stöd för bibehållandet av nuvarande försäljningsordning beträffande statliga och kyrkliga jordbruksfastigheter får anses tala för att gällande ordning för jordpolitisk prövning av förvärv av sådana fastigheter behålls.

Vad 1 få andra stycket 3 nuvarande lag innehåller om att förvärvstillstånd ej fordras "om egendom enligt medgivande av regeringen förvärvas för kyrkligt ändamål" torde efter tillkomsten av 1971 års förordning om för- Valtning av kyrklig jord vara överflödigt. Lokutionen bör därför inte med- tagas i en ny bestämmelse avseende frihet från förvärvstillstånd om förvär— Vet prövats enligt lagen om förvaltning av kyrklig jord.

Beaktas vad lagrådet anfört bör paragrafens tre första punkter erhålla följande lydelse:

"Förvärvstillstånd enligt 1 & behövs inte.

1. om egendomen förvärvas från staten eller staten är förvärvare.

2. om förvärvet har prövats enligt lagen (1970:939) om förvaltning av kyrklig jord.

3. om kommun utövar förköpsrätt enligt förköpslagen (l967;868).” För den händelse punkt 3 i denna paragraf skulle bibehållas i den i remis- sen föreslagna lydelsen bör påpekas att tvekan kan uppstå om innebörden av ordet kommun i detta sammanhang. Denna term förekommer nämligen i två olika betydelseri svensk lagstiftning. ] 1 kap. 7 5 och 8 kap. 5 & rege- ringsformen förstås med kommun såväl primärkommuner som landstings- kommuner. I kommunallagen användes kommun enbart i betydelsen pri- märkommun och ställs mot landstingskommun. I förra fallet utgör sålunda termen en sammanfattande beteckning för såväl primärkommun som

• Sida 112
•  Original

Prop. 1978/79: 85 1 12

landstingskommun. i senare fallet avser den endast primärkommun.

I förevarande paragraf kunde det ligga nära till hands att anta att termen kommun brukades i den vidare betydelsen. då det förefaller naturligt att primärkommun och landstingskommun behandlas på enahanda sätt vid markförvärv. Av motiven framgår emellertid att endast primärkommuns förvärv är avsedda att undantas från tillståndsplikten. Då man kan utgå från att det kommer att stå klart för landstingskommunerna. att de enligt den nya lagen är pliktiga söka förvärvstillstånd vid förvärv av jordbruks- fastighet. torde terinens tvetydighet i detta fall inte vålla egentlig olägen- het.

Alltsedan tillkomsten av lagstiftningen omjordförvärvstillstånd 1945 har gällt att förvärv på exekutiv auktion varit undantagna tillståndstvånget. I lagrådsremissen föreslås att detta undantag slopas. Den som förvärvat fas- tighet på exekutiv auktion skall sålunda därefter söka och erhålla förvärvs- tillstånd för att fånget skall bli bestående.

I det svenska fastighetskreditsystemet ingår möjligheten att på exekutiv auktion försälja intecknad fastighet som ett viktigt element. Även om så- dan auktion. som framgår av lagrådsremissen. mera sällan äger rum beträf- fande som jordbruksfastighet taxerad fastighet. ger möjligheten därtill kre- ditgivarna som erhållit panträtt för sina fordringar i fastigheten en yttersta garanti. De kan i sista hand på exekutiv auktion förvärva fastigheten. om de vill förhindra att panträtten i fastigheten för deras fordringar helt går förlorad. Skall fastigheten tas i anspråk för att täcka en annan fordran som har företrädesrätt. har den som har fordran med sämre rätt tillfälle att vid försäljningen på exekutiv auktion själv ropa in fastigheten. Skulle fastighe- ten på auktionen försäljas till ett pris som ej täcker denna fordran. förloras panträtten för den i fastigheten.

Lagförslaget borttager visserligen icke möjligheten till exekutiv auktion av jordbruksfastighet. men institutets roll i fastighetskreditsystemet för- ändras på ett avgörande sätt. Den högstbjudande mister sin ovillkorliga rätt att efter förvärvet behålla fastigheten. om hans bud enligt tillstånds- myndigheten ligger för högt eller annat hinder för förvärvet föreligger. Konsekvenserna av en sådan förändring kan inte överblickas på det före- liggande materialet. Förslaget har uppenbara väder för fastighetskrediten.

Om den på auktionen högstbjudande vägras tillstånd. blir enligt förslaget hans förvärv ogiltigt (13 5 första stycket"). Som framhålles i lagrådsremis- sen kan det komma att ta avsevärd tid innan det blir slutligt avgjort att för- värvet vid auktionen blivit ogiltigt. I detta fall måste en ny auktion anord- nas. Förslaget synes i och för sig öppna möjlighet till en ändlös serie av exekutiva auktioner.

För exekutiv auktion frnns detaljerade regler i lagen (1971 :494) om exe- kutiv försäljning av fast egendom. Vissa av dessa berörs av att förvärv på-

• Sida 113
•  Original

Prop. 1978/79: 85 " 113

exekutiv auktion underkastas en efterföljande tillståndsprövning.

I samband med att exekutiv auktion kungörs skall också tillkännages när sammanträde för fördelning av köpeskillingen skall äga rum (20 & första stycket nyssnämnda lag). Dagen för detta sammanträde har betydelse i oli- ka hänseenden. Den skall räknas som tillträdesdag för inroparen (36 5 första stycket). I den sakägarförteckning som skall upprättas inför auktio- nen skall fordringarna tas upp med de belopp till vilka de beräknas uppgå på tillträdesdagen (27 5 första stycket). Senast vid fördelningssammanträ- dct skall inroparen betala den del av den kontanta köpeskillingen som överstiger erlagd handpenning (35 lå fjärde stycket). Om han inte gör detär inropet ogiltigt (41 & tredje stycket). Fullgör köparen sin betalningsskyldig- het får han tillträda fastigheten på tillträdesdagen. och därefter svarar han för de skyldigheter som åligger fastighetens ägare (46 å). Även om auktio- nen överklagas skall inroparen fullgöra sin betalningsskyldighet. Han får också tillträda fastigheten. såvida inte inhibition har beslutats före tillträ- desdagen (48 5). När auktionen har vunnit laga kraft utfärdas köpcbrev på fastigheten (44 å)-

ViSsa regler i utsökningslagen måste också observeras. Vid fördelnings- sammanträdet skall i princip influtna medel fördelas och utbetalas (145 & nämnda lag). Fördelningen sker i första hand enligt sakägarförteckningen (143 5 1 mom.). Innan auktionen har vunnit laga kraft får dock utbetalning ske endast efter köparens medgivande eller mot ställande av säkerhet (156 5). 1 avvaktan på utbetalning skall influtna medel göras räntebärande i bank (160 å).

Som nämnts kan frågan om förvärvstillstånd skall meddelas komma att stå öppen under ganska lång tid. I lagrådsremissen förutsätts att fördel- ningssammanträdet inte skall hållas förrän tillstånd har lämnats. Däremot redovisas inte hur det skall gå till härvid. Det kan inte gärna komma i fråga att vid varje auktion påjordbruksfastighet från början sätta ut fördelnings- sammanträdet och därmed också tillträdesdagen så långt fram i tiden att utrymme ges för en prövning i sista instans av frågan om förvärvstillstånd. Den exekutionsrättsliga lagstiftningen ger för närvarande inte någon möj- lighet att skjuta fram tidpunkten för fördelningssammanträdet. En sådan möjlighet är också svår att passa in i systemet. Däremot finns vissa regler om hur man skall förfara då auktionen överklagas. En möjlighet kunde va— ra att anknyta till dessa regler. Härigenom skulle bland annat vinnas den fördelen från borgenärernas synpunkt att den kontanta delen av köpeskil- lingen betalades senast vid det ursprungligen utsatta fördelningssamman- trädet. Detta torde emellertid kräva ändringar i den exekutionsrättsliga lagstiftningen. Härvid aktualiseras också frågan om det behöver öppnas någon möjlighet att hindra inroparen från att tillträda fastigheten innan till- ståndsfrågan är avgjord.

En annan fråga blir hur det skall förfaras med erlagd handpenning. om köpet blir ogiltigt på grund av att förvärvstillstånd inte meddelas. Om inrop

• Sida 114
•  Original

Prop. 1978/79: 85 114

blir ogiltigt på grund av att inroparen inte fullgör sin betalningsskyldighet senast vid fördelningssammanträdet. skall handpenningen tas i anspråk för att täcka kostnader och annan förlust som orsakas av att köpet inte blir be- stående (43 & försäljningslagen). En motsvarande ordning för fall då för- värvstillstånd vägras kan i vissa fall te sig oskälig mot inroparen och kan minska benägenheten att ropa injordbruksfastigheter på exekutiv auktion." (.)m 21 andra sidan inroparen vid vägrat tillstånd alltid berättigas att få tillba- ka handpenningen, kan detta gå ut över borgenärerna. Man kan inte heller helt bortse från risken att exekutionen saboteras genom att någon som sak- nar förutsättningar att få förvärv stillstånd ropar in fastigheten till ett pris som ligger över vad en seriös köpare är beredd att betala. Det är att märka att överexekutor inte kan vägra att godta ett inrop på den grunden att inro- paren inte kan väntas få förvärvstillstånd.

Det är enligt lagrådets mening uppenbart att en ordning innebärande att förvärvstillstånd fordras för köp på exekutiv auktion kräver en omfattande översyn av de berörda exekutionsrättsliga reglerna. Bestämmelserna i bl.a. lagen om exekutiv försäljning av fast egendom och utsökningslagen måste anpassas till det nya rättsläge som en jordförvärVSIag utformad en- ligt lagrådsremissen skulle skapa.

Åtskilliga remissinstanser har varnat för de praktiska svårigheterna be- träffande en exekutivt försåld fastighets förvaltning och dagliga tillsyn un- der hela den tid då oklarhet råder om förvärvet kommer att bestå.

Avgörande för departementschefens förslag att låta tillståndsplikten om- fatta förvärv på exekutiv auktion synes vara farhågor för att den i lagen in- förda priskontrollen skulle kunna kringgås genom arrangerade exekutiva auktioner. Lagrådet har svårt att bedöma hur stor faran är för en sådan ut- veckling. Försök att illojalt utnyttja reglerna om exekutiva auktioner är dock inte utan risker. Bland annat kan pekas på de möjligheter som öppnas för utomstående att träda in vid budgivningen. Det förefaller vidare inte troligt att ett undantag från priskontrollen vid exekutiva auktioner skulle i någon märkbar grad motverka huvudsyftet med denna kontroll, som är att hålla nere den allmänna prisnivån påjordbruksfastigheter.

Med hänsyn till de vittgående och icke överblickbara konsekvenserna av lagrådsremissens förslag om att föra in förvärven på exekutiv auktion under tillståndstvånget ser lagrådet sig nödsakat att avstyrka detta och för- orda att nuvarande ordning bibehålls. Skulle erfarenheterna ge vid handen att möjligheten till försäljning på exekutiv auktion missbrukas på ett sätt som kräver lagstiftarens ingripande. får en närmare utredning göras av vil- ka möjligheter som finns att genom ändrade regler motverka sådant miss- bruk utan att allvarligt skada andra behöriga intressen och hur sådana reg- ler skall inpassas i den exekutionsrättsliga lagstiftningen. '

Gällande lag innehåller i 12 och 13 &? utförliga regler om hur det skall förfaras när egendom har ropats in på exekutiv auktion och förhållandena ' är sådana att förvärvstillstånd skulle ha krävts vid vanligt köp. Förvärva-

• Sida 115
•  Original

Prop. 1978/79: 85 ' ' 115

ren ges då viss tid. i princip två år. för att åter avyttra egendomen om han inte får tillstånd att behålla den. Tillstånd ges av lantbruksnämnden enligt samma grunder som gäller i fråga om förvärvstillstånd. lakttar förvärvaren inte sin skyldighet att avyttra egendomen kan denna säljas på offentlig auk- tion. Härvid lår egendomen ropas in endast av köpare som har fått för- värvstillstånd eller inte behöver sådant tillstånd.

En tänkbar möjlighet att vid ett bibehållande av gällande ordning minska de olägenheter som departementschefen berör skulle vara att förkorta den tvåårstid som förvärvaren har till förfogande för att åter avyttra fastighe- ten. Lagrådet har inte underlag för att lägga fram något förslag i detta hän- seende.

Beträffande den närmare utformningen av reglerna om förvärv på exeku- tiv auktion vill lagrådet i detta sammanhang anföra följande. Med hänsyn till syftet med en försäljning på exekutiv auktion bör priskontrollregeln i 4 Så första stycket 1 inte tillämpas vid prövningen av frågan om förvärvaren skall få behålla egendomen efter inropet. Tillstånd härtill bör med andra ord vägras endast om något annat hinder för förvärv'stillstånd föreligger enligt lagen. Vid den auktion som skall hållas om förvärvaren vid uteblivet tillstånd inte fullgör sin skyldighet att åter avyttra egendomen får som nämnts inrop göras endast av den som har fått förvärvstillstånd eller som inte behöver sådant tillstånd. Eventuellt förvärvstillstånd måste alltså meddelas före auktionen. Eftersom ett förhandstillstånd till förvärv på auktion inte rimligen kan förenas med föreskrift om visst högsta pris som inte får överskridas. bör undantag även här göras från priskontrollregeln i 4 & första stycket 1.

Om jordbruksfastighet har inropats på exekutiv auktion av utländsk medborgare eller utländsk juridisk person eller sådan svenskjuridisk per- son som avses i 2 5 lagen (1916: 156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m.m.. blir intejordförvärvslagens regler om avytt- ringsskyldighet tillämpliga. Sådan persons förvärv skall nämligen inte till- ståndsprövas enligt denna lag. I stället gäller motsvarande regler i 7—9 åå 1916 års lag. Vid auktion som skall äga rum om förvärvaren inte frivilligt avyttrar egendomen eller får förvärvstillstånd skall enligt 8 & nämnda lag egendomen kunna ropas in bl. a. av den som har fått förvärvstillstånd en- ligt jordförvärvslagen. De här förordade särreglerna om tillstånd till inköp på offentlig auktion enligt jordförvärvslagen bör därför aVse också sådan auktion som äger rum enligt 1916 års lag.

Lagrådet föreslår alltså att till uppräkningen i 2 & fogas följande punkt: " 10. om förvärvet sker genom inrop på exekutiv auktion”. Motsvarigheter till 12 och 13 ååå i gällande lag bör tas upp i lagförslaget närmast före besvärsregeln i 16 ä.

1 2 % punkten 5. som innehåller bestämmelser om släktköp. bör göras en hänvisning till den regel om avyttringsskyldighet efter förvärv på exekutiv auktion som föreslås införd i lagen. Detta kan ske genom att senare delen

• Sida 116
•  Original

Prop. 1978/79: 85 1 16

av punkten får följande lydelse: "allt under förutsättning att överlåtaren inte är skyldig att avyttra egendomen enligt 1615 eller enligt 7å lagen (1916:156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m. rn."

Till den närmare utformningen av de regler som föranleds av vad som har anförts här återkommer lagrådet vid 4. 12 och 16 55.

3 .5 Lagrådet:

Vid prövning av tillståndsfråga skall enligt den föreslagna lagtexten be- hovet av rationella företag inom jordbruket. skogsbruket och trädgårdsnä- ringcn särskilt beaktas. Den princip vilken man härmed velat uttrycka tor- de emellertid böra anges klarare.

Vad som skall förstås med begreppet rationellt företag är icke en gång för alla fastslaget. Svaret blir beroende av de riktlinjer för rationaliserings- verksamheten inom de berörda områdena som statsmakterna angivit skola gälla vid varje särskild tidpunkt.

Av skäl som redan anförts avråder lagrådet från bruket av termen lant- bntksföretag i denna lag. I begreppet företag inom jordbruket ingår redan de trädgårdsföretag som etablerats på fastigheter vilka taxeras som jord- bruksfastighet. Därför skulle nämnandet här av företag inom trädgårdsnä- ringen framför allt innebära att tillståndsmyndigheten skall beakta hur för- värvet av den jordbruksfastighet. varom är fråga. inverkar också på träd- gårdsföretag som drivs på som annan fastighet taxerad fastighet. Då en så- dan verkan icke torde vara avsedd bör ordet trädgårdsnäringen utgå.

Innebörden av lagförslaget får anses vara att förvärvaren har en rätt att erhålla tillstånd. om inte något i lagen angivet skäl för vägran föreligger. Det är av vikt att fastslå att förvärvare har denna rätt. Grundsatsen bör därför komma till direkt uttryck i lagtexten.

Under hänvisning till det anförda föreslås att paragrafen erhåller följan- de lydelse:

"Vid prövning av fråga om förvärvstillstånd skall beaktas att uppkoms- ten och utvecklingen av rationella företag inom jordbruket och skogsbru- ket främjas.

Föreligger i tillståndsärendet ej sådant skäl till vägran som anges i 4—7 åå. skall förvärvstillstånd lämnas."

4 5 Lagrådet:

Enligt 4 5 första stycket 1 och 2 skall förvärvstillstånd vägras. om köpe- skillingen eller annan ersättning inte endast obetydligt överstiger egendo- mens värde med hänsyn till dess avkastning och övriga omständigheter resp. om det kan antas att förvärvet sker huvudsakligen för kapitalplace- ring. Vid behandlingen av dessa regler har såväl utredningen och remissin-

• Sida 117
•  Original

Prop. l978/79:85 117

stanserna som departementschefen naturligt nog varit inriktade på förvärv av mark som är av intresse för jordbruket eller skogsbruket. Syftet med reglerna är uppenbarligen att motverka kraftiga prisstegringar på sådan mark och hindra att den utnyttjas som objekt för kapitalplacering. Bland de fastigheter som är taxerade som jordbruksfastighet och därmed faller inom lagens tillämpningsområde finns emellertid åtskilliga som saknar betydelse förjordbruket ellerskogsbruket. Det är inte klart i vilken mån priskontrol- len och förbudet mot kapitalplacering är avsedda att tillämpas även vid för- värv av sådana fastigheter.

Enligt utredningens förslag fanns inte något utrymme för undantag från priskontrollregeln. I sitt betänkande anförde utredningen endast att be- stämmelsen borde gälla alla förvärv (SOU 1977: 93 s. 81). Beträffande för- budet mot förvärv för kapitalplacering ansågs det däremot motiverat att medge undantag om det förelåg särskilda skäl. Som exempel på ett sådant särskilt skäl anförde utredningen att egendomen saknar intresse för jord- bruks- och skogsbruksändamål (s. 82). l lagrådsremissen har undantaget för fall då särskilda skäl föreligger utvidgats att omfatta också priskontroll- regeln. Depanementschefen anför härom. att det kan förekomma fall då det kan vara motiverat att ge tillstånd trots att priset är högt. Som exempel på vad som kan utgöra ett särskilt skäl för undantag från huvudregeln näm- ner han. att fastigheten endast har ringa betydelse från jordbruks- eller skogsbrukssynpunkt och andra värden är starkt dominerande.

De återgivna motivuttalandena kan synas tyda på att det inte är avsett att priskontroll- och kapitalplaceringsreglerna skall tillämpas på fastigheter som saknar betydelse från jordbmks- eller skogsbrukssynpunkt. Om så är fallet. kan ifrågasättas om inte detta borde komma till tydligt uttryck i la- gen.

Av skäl som har anförts vid 2 5 bör priskontrollregeln i 4 5 första stycket 1 inte gälla i fråga om tillstånd att förvärva egendom genom inrop på of- fentlig auktion som äger rum med anledning av att den som har ropat in egendomen på exekutiv auktion inte har rätt att behålla den. Motsvarande skall enligt den av lagrådet föreslagna 16 & gälla beträffande tillstånd att behålla egendom som inropats på exekutiv auktion.

Beträffande priskontrollregelns lagtekniska utformning vill lagrådet an- märka. att den föreslagna regeln bygger på att egendomens värde med hän— syn till dess avkastning och övriga omständigheter kan beräknas tämligen exakt. Eljest kan nämligen inte anges vad som "endast obetydligt översti- ger" detta värde. Emellertid är uppenbart att varje värdeberäkning är be- roende på ett flertal faktorer som var och en för sig är ganska ovissa. t. ex. kapitaliseringsfaktorn. Det måste därför i själva verket lämnas större ut- rymme för en skönsmässig värdering än vad lagtexten tillsynes medger.

I enlighet med vad lagrådet inledningsvis har anfört bör uttrycket "lant- brukets rationalisering" i punkten 3 bytas ut mot ”jordbrukets eller skogs- - brukets rationalisering” samt ordet "lantbruksföretag” i punkterna 4 och

• Sida 118
•  Original

Prop. 1978/79: 85 118

5 ersättas med ”jordbruksföretag" och ordet "enhet" i punkten 4 med "företag".

Vidare bör punkten 3 ges sådan formulering att det framgår att den syf- tar på annan rationalisering än den som förvärvet kan medföra.

Lagrådet föreslår att i paragrafen första stycket punkterna 3—5 med någ- ra redaktionella ändringar ges följande lydelse:

”3. om egendomen behövs för annan jordbrukets eller skogsbrukets ra- tionalisering än sådan som förvärvet kan medföra.

4. om förvärvet kan antas medföra att två eller flera utvecklade eller ut- vecklingsbara jordbruksföretag. som bör förbli självständiga. förs samman till ett företag.

5. om förvärvet kan antas medföra att utvecklat eller utvecklingsbart jordbruksföretag. som bedrivs på mer än en fastighet. delas upp och upp- delningen medför olägenhet av någon betydelse för företaget."

Lagrådet föreslår vidare att-förslagets andra stycke ersätts av följande två stycken:

”Första stycket 1 och 2 skall inte tillämpas om egendomen saknar bety- delse förjordbruket eller skogsbruket. Första stycket 1 gäller ej heller i frå- ga om tillstånd att förvärva egendom på offentlig auktion enligt 175 eller enligt 8 5 lagen (1916: 156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m. m.

Utöver vad som följer av andra stycket får förvärvstillstånd lämnas utan hinder av första stycket. om särskilda skäl föreligger."

Petrén:

Vår samhällsekonomi bygger i princip på marknadshushållningen. Gäl- lande rättsordning bildar grunden för detta ekonomiska system. låt vara att marknadshushållningen i praktiken är underkastad åtskilliga modifikatio- ner. Införande av en offentligrättslig priskontroll vid förvärv av fast egen- dom som är taxerad som jordbruksfastighet utgör ett betydelsefullt avsteg från sålunda rådande ekonomiska ordning. Prisstopp och liknande prisreg- lerande ingrepp har hos oss i allmänhet varit av övergående natur och van- ligen tidsbegränsade. Den nu föreslagna regleringen avses däremot skola vara permanent.

Skälen för ingreppet är de vid all priskontroll vanliga. nämligen att hålla tillbaka prisstegringar på den fömödenhet varom är fråga. i detta fall viss fast egendom. till hjälp för berörda konsumenter. i detta fall köpare av pro- duktiv mark. Om detta mål nås med lagstiftningen är ovisst. Den allmänna erfarenheten av permanent priskontroll är icke särskilt gynnsam. Vanligen slår marknadskrafterna genom på ett eller annat sätt. Vidare brukar utbu- det av varor minska på den priskontrollerade marknaden.

Av motiven framgår att priskontrollen främst har jordbruksmarken och skogsmarken till föremål. Vad först gäller jordbrukets produkter är huvud- delen av dessa inordnade i ett statligt system för prissättning omfattande

• Sida 119
•  Original

Prop. 1978/79: 85 1 19

flertalet baslivsmedel. [ det är inbyggt en konstant prisreglering. Det ligger därför en viss logik i att även den viktigaste inhemska produktionsfaktorn vid livsmedelsframställningen. åkerjorden och vad därtill hörer. också läggs under en permanent priskontroll. låt vara att man med förslaget icke når mycket mer än 20% av de fång genom vilka mark omsättes. Även om det synes vara åkerjorden som lagstiftaren vill nå med prisregleringen i 45 första stycket 1. är bestämmelsen så utformad att även all skogsmark inbe- gripes. För denna gäller dock en helt annan prisbildningsmekanism än för jordbruksmark. Råvaruprodukterna från skogen utgör basen för svensk trävaru- och Skogsindustri. vars slutprodukter ej priskontrolleras. Prisbild- ningen på dessa är framför allt beroende av internationella marknadsför- hållanden.

Motiven för ett så genomgripande avsteg från rådande rättsordning som att lägga all mark i Sverige utom den som är taxerad som annan fastighet under priskontroll kan Sägas vara ganska sparsamt angivna i lagrådsremis- sen. Huvudskälet är att den som vill etablera sig som familjejordbrukare skall kunna köpa en brukningsenhet till ett rimligt pris. Skälen för den före- slagna priskontrollen beträffande skogsmarken är mera oklara. Kontrollen kan också. som påpekats i lagstiftningsärendet. i många fall lätt kringgås genom att i stället för marken skogen säljs i rotposter. Inga skäl för pris— kontroll på sådan mark som ej kommer i fråga för jordbruk eller skogsbruk har anförts i ärendet.

Allvarligt är att det — såvitt handlingarna ger vid handen — icke utförts någon riktig analys av hur detta ingrepp i en avtalsfrihet som rått i sekler verkar på ett både ekonomiskt och lagstiftningsmässigt så centralt område som den berörda delen av faStighetsmarknaden. En följd härav är att lagrå- det i det föregående måste ingående uppehålla sig vid svårigheterna. för att inte säga omöjligheten att förena ett administrativt priskontrollsystem med vår sinnrikt utformade ordning för fastighetskredit. Denna ordning som är frukten av långa tiders utveckling bygger på att den högstbjudande i sista hand har en rätt att på exekutiv auktion överta berörd fastighet. I detta system frnns ej plats för myndigheter som administrativt lägger tak på fas- tighetsprisema och därmed sätter exekutionsordningen ur spel.

Lagrådet har icke haft praktisk möjlighet att själv göra den efterfrågade analysen av den marklagstiftning som kan tänkas bli berörd av den före- slagna priskontrollen. Slumpvis kan jag peka på regeln i 245 andra stycket lagen (1970: 939) om förvaltning av kyrklig jord. Där stadgas att tillstånd till avhändelse av kyrklig jord får lämnas endast om avhändelsen kan ske mot vederlag som motsvarar fastighetens värde med hänsyn särskilt till or- tens pris och fastighetens avkastning. Läget i ett sådant försäljningssam- manhang kan uppenbarligen vara att ortens pris på fastigheten ligger avse- värt över det värde. mätt efter avkastningen, varifrån priskontrollen enligt 45 första stycket ] lagförslaget har att utgå. Resultatet vid konflikt mellan dessa båda lagregler blir att. om ortens pris avsevärt överstiger det jordför-

• Sida 120
•  Original

Prop. 1978/79: 85 120

värvskontrollerade priset. en försäljning av kyrklig jord som i och för sig bort ske ej kan komma till stånd.

Det är icke möjligt för lagrådet att i detta ärende bilda sig en klar uppfatt- ning om i vad mån konfliktsituationer av denna art mellan olika lagar kan uppkomma. Tekniskt sett kan givetvis alltid hänvisas till att 4 å andra styc- ket lagförslaget innehåller en regel av innebörd att tillståndsmyndigheten vid särskilda skäl alltid kan bortse från att den avtalade köpeskillingen lig- ger över det högst tillåtna priset. En lagstiftningsteknik av denna att där man förlitar sig på att särskilda-skäl-klausuler skall klara överraskande svårigheter som bort kunna förutses är knappast rekommendabel.

En priskontroll måste alltid utgå från ett normalpris. Ibland kan detta va- ra det faktiska priset en viss angiven dag. Vanligen tillämpas något slag av generella normer. Enligt lagförslaget skall emellertid förvärvspriset vägas mot ett värde som myndigheten bestämmer individuellt beträffande varje egendom som förekommer i ett förvärvstillståndsärende. Detta värde skall grunda sig på egendomens avkastning och övriga omständigheter. Av mo- tiven framgår att avkastningen skall beräknas i varje särskilt fall utifrån en genomsnittlig driftsinriktning på fastigheten. "Övriga omständigheter" åsyftar enligt motiven det förhållandet att marknadsvärdet behöver kunna användas vid uppskattningen av vissa nyttigheter. som inte har samband med egendomens användning för jordbruk eller skogsbruk, såsom vissa byggnader. grustag eller jakträtt. I fråga om dessa nyttigheter uträknas marknadsvärdet. | | | I

Det förefaller ha bort ligga nära till hands att. i stället för att beträffande varje fastighet räkna fram ett individuellt värde. utnyttja det värde som re- dan frnns bestämt beträffande varje "taxeringsenhet. nämligen taxerings-' värdet. Det skall enligt 9å kommunalskattelagen sättas till det belopp som motsvarar 75 % av taxeringsenhetens marknadsvärde. Marknadsvärdet bestäms av det allmänna prisläget vid viss tidpunkt. Taxeringsvärdena har den fördelen i sammanhanget att de är noggrant underbyggda och fastställs genom en rättslig procedur i vilken förvaltningsdomstol har avgörandet. Det är sålunda omgärdat med helt andra rättssäkerhetsgarantier än bedöm- ningar in casu av ett rent administrativt organ. I lagrådsremissen anges ej varför man icke vill för priskontrollen utnyttja de redan befrntliga i rättslig ordning bestämda taxeringsvärdena. Av tillgänglig statistik framgår att de genomsnittliga priserna på sådana jordbruksfastigheter varom nu är fråga brukar ligga ganska nära ett värde två gånger taxeringsvärdet. än någon tiondel över än någon tiondel under denna gräns. Taxeringsvärdet förefal- ler därför vara ett värde som i och för sig väl skulle kunna brukas som ut- gångspunkt för en priskontroll. Köpeskillingar högre än två gånger taxe- ringsvärdet skulle t. ex. normalt icke medges. Ett sådant högsta pris skulle också ha den fördelen att det alltid vore för parterna känt. Särskilda för- handsbesked skulle ej behövas.

Taxeringsvärdet är självfallet även det behäftat med svagheter. Framför

• Sida 121
•  Original

Prop. 1978/79: 85 » 121

allt blir det - om icke fastighetstaxering. allmän eller särskild,just ägt rum — en indikator. som speglar ett förflutet värde. Ett aktuellt v'ärde skulle dock tämligen enkelt kunna framräknas med hjälp av ett fastighetsprisin— dcx.

Taxeringsvärdet bygger på marknadsvärdet. Detta underkänns emeller- tid i lagrådsremissen. där avkastningsvärdet skjuts i förgrunden. Ett så- dant värde kan självfallet bara fås fram beträffande fastighet som ger nå- gon avkastning. Saknas avkastning. blir tillståndsmyndigheten på grund av lagförslagets brist på regler för denna situation hänvisad till godtyckliga uppskattningar. Rimligt vore om åtminstone för dessa fall funnits en lag- stadgad regel om skyldighet att bruka marknadsvärdet.

Marknadsvärdet inrymmer normalt också eventuellt förekommande för- väntningsvärden. Då lagstiftaren vill utesluta dessa. har han nödgats i stäl- let lagfästa regler som öppnar möjlighet till mycken godtycklighet. Det är att märka att de tillämpande myndigheterna är rent administrativa. De skall i sin verksamhet ledas av den för stunden rådande uppfattningen om vad som är rationellt. Ytterst bestämmer regeringens mening härom. till- lämpad på det särskilda fallet.

Avkastningsvärdet som grund för värdcberäkningen rymmeri sig många osäkerhetsfaktorer. I denna del kan hänvisas till vad experten Olle Mill- gård anfört ijordförvärvsutredningen (se SOU 1977: 93 s. 129 — l3l). Ett värde grundat på avkastningen framgår närmast som resultatet av en kapi- talisering av avkastningen dels efter de vid förvärvstillståndstiden gällande priserna på de då frambragta produkterna dels ock efter de priser som kan förväntas för framtida produkter under den tidsperiod som kapitalisering- en gäller. Att företa en sådan räkneoperation på grundval av jordbruks- varupriser, vilka är resultatet av årliga förhandlingar, förefaller ej lätt. Än vanskligare syns reglernas tillämpning bli med avseende på skogsfastighe— ter. I denna del blir värdet av den växande skogen bestämmande faktor. Avkastningsvärdet är här formellt sett endast värdet på skogsmarken som produktionsfaktor. Skogsmarkvärdet är emellertid blott en ganska ringa del av det totala värdet på en skogsfastighet. där normalt den växande sko- gen utgör den stora värdefaktorn. Med hänsyn till återplanteringsskyldig- het kan skogsmarksvärdet rent av vara negativt. Det är skogen som är den egentliga avkastningen. och värdet av den måste då frånräknas priset för att man skall få fram själva fastighetens avkastningsvärde. Skogsuttagen görs icke årligen på en fastighet utan vid enstaka tillfällen med kanske flera decenniers mellanrum. Värdet blir beroende av priset vid en sådan framti— da avverkning och engångsförsäljning av virke. För varje någotsånär rele- vant beräkning av priset på en skogsfastighet fordras en noggrann känne- dom om skogsbeståndet på fastigheten.

Andra osäkerhetsfaktorer vid värdeberäkning enligt avkastning är läng— den av den tid som kapitaliseringen skall avse och den räntefot efter vilken kapitaliseringen görs. Variationer härvidlag leder till högst olika värden.

• Sida 122
•  Original

Prop. 1978/79: 85 122

I de fall då fastighetens avkastning icke består av jordbruks- eller skogs- bruksvaror blir det än vanskligare att tillämpa regeln om avkastningen som värderingsgrund. I den icke ovanliga situationen då en köpare förvärvar en icke utvecklingsbar jordbruksfastighet för fritidsändamål har fastigheten givetvis ett mycket lågt avkastningsvärde, omjordbruksavkastningen skall vara normerande. och ett helt annat. om man beaktar den mindre substan- tiella avkastning fastigheten ger då den används för fritidsbruk. Det synes i dessa icke sällsynta fall ovisst huruvida marknadsvärdet skall få tas ut eller allenast ett pris beräknat med hänsyn till jordbrukets ringa avkastning.

Vidare bör anmärkas att i de fall. då den aktuella fastigheten är helt be- vuxen med avverkningsmogen skog, priskontrollen i realiteten gäller icke fastigheten utan skogen. Verkningarna av att på detta sätt en del av utbu- det av skog prisregleras på en i övrigt fri marknad. har ej blivit klarlagda i lagrådsremissen.

Enligt min mening vore från rättssäkerhetssynpunkt en analys av helt annan bredd behövlig för att klarlägga de för priskontrollen grundläggande faktorerna. Utrymmet för administrativ godtycklighet måste i ett rättssam- hälle på ett så viktigt område som det förevarande göras så litet som möj- ligt.

Genom lagstiftningen återinföres som grund för vägran att lämna för- värvstillstånd att förvärvet sker huvudsakligen för kapitalplacering. Även denna grund kan befaras i tillämpningen föranleda Osäkerhet i betänklig grad. Jordförvärvsutredningen (SOU 1977: 93 s. 82) anger som vägledande vid bedömningen om ett förvärv skall vägras av detta skäl omständigheter- na i det särskilda fallet. Departementschefen ansluter sig allmänt till utred- ningens förslag.

Ett inköp av en skogsfastighet med växande skog får i de flesta fall anses vara en form av kapitalplacering. Någon avverkning kanju icke komma att ske på kanske många år. lnköps ett markområde. t. ex. ett fjällområde utan avkastning. för framtida exploatering innefattar köpet givetvis en placering av kapital. Då varje förvärv av ett markområde i regel har ett moment av placering av kapital. torde vägransgrunden få tillämpas så att vid regelns tolkning avgörande vikt fästes vid ordet huvudsakligen. Däri får då inläg- gas ett krav på att förvärvaren ej får ha för avsikt att begagna eller utveckla fastigheten på något sätt, t. ex. genom att själv bebo den eller bruka den. att exploatera den eller att annorledes låta den bli led i någon av honom be- driven verksamhet. Även beträffande denna vägransgrund saknas klargö- rande analys. Lösa exempel kan ej ersätta en sådan.

De under första stycket 1 och 2 upptagna vägransgrundema fordrar en mer inträngande behandling, innan reglerna görs till lag.

5 5 Lagrådet:

I första stycket ] bör orden "lantbrukets rationalisering". på skäl som.

• Sida 123
•  Original

Prop. 1978/79: 85 - 123

förut anförts. ersättas med "jordbrukets eller skogsbrukets rationalise- ring".

Fysisk person. som bedriver i andra stycket angiven verksamhet. bör icke utanför denna verksamhet behandlas annorlunda än annan fysisk per- son. när han skall söka förvärvstillstånd. Tredje stycket bör därför omfor- muleras. förslagsvis på följande sätt.

"Fysisk person som bedriver industriell verksamhet som avses i andra stycket får. om förvärvet avser huvudsakligen skogsmark och sker för verksamheten. lämnas förvärvstillstånd endast på de i första och andra styckena angivna grunderna."

6 & Lagrådet:

Enligt paragrafen får fysisk person, utöver vad som följer av 4 &. vägras tillstånd till förvärv av egendom med utvecklat eller utvecklingsbart lant- bruksföretag. om det kan antagas att förvärvaren inte kommer att bosätta sig på eller yrkesmässigt bruka egendomen eller inte har sådana yrkeskun- skaper som behövs för att driva lantbruksföretaget. I specialmotiveringen anföres att även förvärv av rena skogsfastigheter omfattas av bestämmel- serna. men att det ligger i sakens natur att de får betydelse främst för kom- binerade jordbruks- och skogsföretag eller enbart för jordbruksföretag. Genom att de föreslagna bestämmelserna har gjorts tillämpliga också på förvärv av rena skogsfastigheter synes de komma att få ett vidare tillämp- ningsområde än som betingas av det allmänna syftet med den nyajordför- värvslagen sådant som detta anges i den allmänna motiveringen (2.3.1). Det synes också svårt att finna en rimlig tillämpning av paragrafens be- stämmelser beträffande förvärv av rena skogsfastigheter. På grund härav och då inskränkningarna i rätten att förvärva fast egendom ej bör ges stör- re omfattning än som är strängt nödvändigt. förefaller det naturligt att be- gränsa stadgandet till att avse endast förvärv av jordbruksfastighet. såväl sådan med kombinerat jordbruks- och skogsföretag som med rent jord- bruksföretag, men ej förvärv av rena skogsfastigheter. Denna begränsning av stadgandets omfattning synes kunna ske genom att ”lantbruksföretag” ersätts med "jordbruksföretag” och "lantbruksföretaget" med "jord-

bruksföretaget" . Skulle oavsett vad sålunda anförts det befinnas oundgängligen erforder- ligt med bestämmelser av förevarande slag beträffande förvärv av rena skogsfastigheter. möter avsevärda svårigheter vid utformandet av sådana bestämmelser. Uppenbarligen kan lokutionen "utvecklat eller utveck- lingsbart företag” ej komma till användning. eftersom på sätt i det föregå- ende anförts dessa kriterier utformats uteslutande med sikte på jordbruks- företag och därför ej är användbara ifråga om rena skogsfastigheter. Vida-

re är som nämnts de i paragrafen upptagna grunderna för tillståndsvägran svåra att tillämpa på sådana fastigheter. Det är icke av lagrådsremissen

• Sida 124
•  Original

Prop. 1978/79: 85 124

klart vilka yrkeskunskaper som behövs för att driva skogsbruk. Icke heller framgår det av remissen vad som krävs för att man skall anses yrkesmäs- sigt bruka en skogsfastighet. Med hänsyn till moderna metoderi skogsbru— ket kan knappast vara fråga om att fordra fortlöpande personliga arbetsin- satser av yrkesmässig art i skogen. t. ex. för skogsplantering. skogsvård el- ler avverkning. Lagrådet har icke varit i stånd att på föreliggande material utforma någon regel om tillståndsvägran avseende rena skogsfastigheter på de grunder som behandlas i denna paragraf.

7 5 Lagrådet:

Ur regionalpolitisk synpunkt kan anledning finnas att vägra tillstånd till förvärv av viss fastighet oavsett om det finns något företag på fastigheten eller ej. Redan på grund härav och då termen lantbruksföretag av skäl som förut anförts inte bör komma till användning krävs en omformulering av paragrafen. Indelningen i utvecklade m. fl. företag kan ej heller brukas för andra än jordbruksföretag. Ordet "lantbruksföretag" bör därför bytas ut mot "jordbruksföretag".

Syftet med bestämmelsen torde vara att främja sysselsättningen på orter där detta av regionalpolitiska skäl är särskilt påkallat. Detta syfte avses kunna tillgodoses genom att egendomen utnyttjas för jordbruks- eller skogsdrift i sambruk med ett redan befintligt företag av samma slag och därigenom förstärker detta företag (punkt 1). Ett annat alternativ är att egendomen skall kunna brukas självständigt av någon som i övrigt sysslar med annan verksamhet och som genom detta tillskott får ett ökat försörj- ningsunderlag (punkt 2). Eftersom i fråga om skogsfastigheter någon grund för uppdelning i större eller mindre fastigheter ej anges i remissen kommer. när paragrafen avses skola gälla även skogsfastigheter. alla sådana fastig- heter att formellt omfattas av paragrafen. Det torde emellertid vara uppen- bart att med hänsyn till det regionalpolitiska syftet vägran på de i paragra- fen angivna grunderna i fråga om skogsfastigheter blott kan ifrågakomma beträffande mindre fastigheter. Likaså torde det med hänsyn till det regio- nalpolitiska syftet inte kunna ifrågakomma att vid tillståndsprövningen be- akta annat än mindre skogsföretags behov.

Lagrådet föreslår med hänvisning till vad sålunda anförts att paragrafen ges följande avfattning.

”Om det är av särskild betydelse från regionalpolitisk synpunkt, får ut- över vad som följer av 4 och 5 55 tillstånd vägras till förvärv av egendom, på vilken ej drivs ett utvecklat eller utvecklingsbart jordbruksföretag,

1. om egendomen behövs för att stärka företag på orten inom jordbruket eller skogsbruket.

2. om egendomen behövs för att främja sysselsättningen för någon som är bosatt på orten.”

• Sida 125
•  Original

Prop. 1978/79: 85 125

9 # Lagrådet:

I nuvarande lag anges i 1 och 16%” vilka myndigheter som är tillstånds- myndigheter. Tillräckliga skäl att frångå ordningen att i själva lagen be- stämma dessa myndigheter har ej framkommit. Om den föreslagna full- maktsregeln likväl antages. måste besvärsreglema i förslagets 165 anpas- sas härtill. Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse.

"Fråga om tillstånd enligt denna lag prövas av lantbruksnämnden. om regeringen inte förskriver att prövningen skall göras av lantbruksstyrelsen eller regeringen."

10 ? Lagrådet:

Enligt 2 kap. Så regeringsformen gäller att varje medborgare är tillför- säkrad frihet att förflytta sig inom riket och att lämna detta. Ett åläggande av myndighet att under viss tid upp till fem år vara bosatt på viss fastighet strider mot detta grundlagsstadgande. även om åläggandet kan ses som en följd av en frivillig ansökan om att få förvärva fastigheten. Begränsning i rörelsefriheten blir dock tillåtlig enligt 2 kap. 12 s" regeringsformen. om den görs endast för att tillgodose ett ändamål som är godtagbart i ett demokra- tiskt samhälle. Ett åläggande av föreslagen art torde rymmas inom denna gräns. men det får då enligt samma grundlagsbud icke gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det avsedda ändamålet. Då syftet får anses va- ra inskränkt till att säkerställa att ett utvecklat eller utvecklingsbart jord- bruk kommer att brukas och i vissa fall bebos av ägaren själv, måste tvångsstadgandets räckvidd begränsas och avpassas till syftet.

Bestämmelsen kan lämpligen anknytas till reglerna i 6.6. Den bör emel- lertid utformas så. att den kan tillämpas även vid förvärv av fastighet på vilken visserligen icke drives ett utvecklat eller utvecklingsbartjordbruks- företag men som i förvärvarens hand är avsedd att tillsammans med annan fastighet utgöra underlag för sådant företag.

Lagrådet utgår från att beslut om tvångsbrukandc resp. tvångsbosätt- ning blott får meddelas på grundval av den berördes eget åtagande. Para- grafen bör omformuleras så att myndighets beslut om tvång för förvärva- ren att bruka och bebo viss fastighet förutsätter att denne i förväg åtagit sig förpliktelser i förevarande hänseende.

Med hänvisning till det anförda föreslår lagrådet att paragrafen får föl- jande lydelse.

"I beslut om tillstånd att förvärva egendom. på vilken drivs eller skall drivas utvecklat eller utvecklingsbart jordbruksföretag. får tillståndsmyn- digheten efter åtagande av förvärvaren föreskriva att denne skall under en tid av högst fem år yrkesmässigt bruka egendomen och. om det finns sär- skilda skäl till det, även att han skall vara bosatt på den.

Iakttar förvärvaren inte föreskrift meddelad enligt första stycket eller

• Sida 126
•  Original

Prop. 1978/79: 85 126

överlåter han egendomen före den föreskrivna tidens utgång. får staten lö- sa egendomen, om det inte är oskäligt.”

l l 5 Lagrådet:

I paragrafens andra stycke sägs att om förvärvaren inte fullgör vad som åligger honom enligt första stycket kan tillståndsmyndigheten förelägga honom vite.

Tillståndsmyndighet kan förutsättas bli regeringen. lantbruksstyrelsen eller lantbruksnämnd. Med hänsyn till att förstnämnda två tillståndsmyn- digheter får antas i regel ha skilt sig från tillståndsärende som här av ses när fråga om vitesföreläggande uppkommer. synes det alltid böra ankomma på lantbruksnämnden att förelägga vite. Ordet tillståndsmyndigheten bör så- ledes utbytas mot lantbruksnämnden.

Om tillståndsmyndigheten i beslut om förvärvstillstånd ålagt förvärva- ren att inom viss tid ansöka om viss fastighetsbildning som berör den egen- dom som aVSes mcd förvärvet eller att vidta åtgärd som behövs för att för- bättra egendomen och egendomen därefter övergår till ny ägare. gäller en- ligt tredje stycket åläggandet i stället denne.

Den belastning som sålunda i praktiken kommer att åvila fastigheten kan vara betungande och det måste vara av intresse för såväl kreditgivare som ny ägare att få kännedom om denna. Nödig publicitet om förhållandet bör därför komma till stånd genom anteckning i fastighetsboken. Ett stadgande därom. som bör intas i själva lagen som ett fjärde stycke till denna para- graf. kan få följande lydelse.

"Tillståndsmyndighet som meddelar åläggande enligt första stycket skall genast sända sitt beslut till inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastighetsboken.”

Beträffande utformningen av tillämpningsförcskrifter till det föreslagna stycket hänvisas till lagen (1976:666) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m. rn. Lagrådet erinrar vidare om atti 19 kap. 22 åjorda- balken finns regler om avförande av anteckning i fastighetsboken.

12 och 13 55 Lagrådet:

Enligt förslaget avses den möjlighet som nu finns att få tillståndsfrågan prövad före förvärvet skola upphävas. Ansökan om förvärvstillstånd för- utsätts inte kunna göras förrän förvärvet har ägt rum. Om tillstånd vägras är förvärvet ogiltigt.

Förslaget sammanhänger i denna del med den priskontroll som skall ingå som ett viktigt led i tillståndsprövningen. För att kunna bedöma prisets skälighet behöver tillståndsmyndigheten ha kännedom om samtliga avtals- villkor. och detta förutsätter att förvärvshandlingen kan företes. För av- talsparterna måste borttagandet av möjligheten till förhandstillstånd fram-

• Sida 127
•  Original

Prop. 1978/79: 85 127

stå som en nackdel. De kan då inte dröja med att sluta ett bindande avtal till déss tillståndsfrågan är avgjord. ()lägenheterna därav kan dock begrän- sas genom att parterna i avtalet tar in villkor. som innebär att överlåtelsens fullbordan görs beroende av att förvärvstillstånd ges.

När det gäller de associationsrättsliga förvärv som avses i l 5 2—4 med- för emellertid förslaget särskilda komplikationer som inte har berörts i lag— rådsremissen.

Vid bildande av aktiebolag kan aktieteckning ske mot tillskott av annan egendom än pengar (apport). Detta skall anges i stiftelseurkunden, som också skall innehålla redogörelse för de omständigheter som kan vara av vikt för att bedöma apportegcndomens värde. Härvid skall bland annat uppges till vilket värde egendomen beräknas komma att tas upp i balans- räkningen (2 kap. 3 & aktiebolagslagen). Sedan aktieteckning har skett och beslut fattats om bolagets bildande skall detta anmälas för registrering. Så- dan anmälan skall göras senast sex månader efter stiftelseurkundens un- dertecknande. Annars är frågan om bolagets bildande förfallen. Som vill- kor för att bolaget skall få registreras gäller bland annat att all apportegcn- dom har tillförts bolaget och att revisor intygar att egendomen inte i stiftel- seurkunden har värderats högre än dess verkliga värde för bolaget. Genom registreringen fastställs aktiekapitalets storlek (2 kap. 9å). Registreringen medför vidare att bolaget får rättskapacitet.

Apport kan också förekomma i samband med nyemission av aktier. Re- dogörelse för apportegendomens värde skall då tas in i beslutet om ny- emission och åtföljas av yttrande från bolagets revisorer (4 kap. 6 5). Beslu- tet om nyemission skall anmälas för registrering inom sex månader. För re- gistrering krävs bland annat att all apportegcndom har tillförts bolaget. Ak- tiekapitalet är ökat när registrering har skett (4 kap. 12 så").

I många fall torde ett väsentligt syfte med en bolagsbildning eller en ny- emission varajust att tillföra bolaget viss egendom genom apport. Med den i lagrådsremissen föreslagna ordningen kan ansökan om förvärvstillstånd beträffande apportegendomen inte göras förrän denna har tillförts bolaget. Av formella och praktiska skäl kan bolaget inte vänta med att anmäla bo- lagsbildningen eller nyemissionen för registrering till dess beslut i till- ståndsfrågan föreligger, om prövningen drar ut på tiden. Registrering kan alltså komma att ske innan tillståndsfrågan är slutligt avgjord. Om seder- mera tillstånd vägras försätts bolaget i en situation för vilken aktiebolagsla- gen inte anvisar någon lösning.

Fusion enligt 14 kap.l och Zåä aktiebolagslagen innebär att ett bolag upplöses utan likvidation och ett annat bolag övertar samtliga dess till- gångar och skulder resp. att två eller flera bolag förenas genom att bilda ett nytt bolag som övertar deras tillgångar och skulder. Fusion sker genom av- tal mellan bolagen. För att avtalet skall få verkställas krävs rättens till— stånd. När sådant tillstånd har lämnats och blivit registrerat övergår över- låtande bolags tillgångar och skulder till det övertagande bolaget (_14 kap. 5

• Sida 128
•  Original

Prop. 1978/79: 85 128

ä). Först då föreligger alltså ett förvärv och därmed förutsättning för ansö- kan om förvärvstillstånd enligt den nu föreslagna lagen. Skulle i denna si- tuation tillstånd vägras uppkommer liksom i apportfallet utomordentligt svårlösta problem.

Även när det gäller förvärv genom utdelning eller skifte av bolags till- gångar är den föreslagna ordningen ägnad att vålla svårigheter. Särskilt gäller detta vid utskiftning efter likvidation.

Problem motsvarande dem som här har berörts i fråga om aktiebolag kan uppkomma beträffande handelsbolag och ekonomiska föreningar.

] lagrådsremissen anförs att de eventuella olägenheter som slopandet av reglerna om förhandstillstånd kan medföra bör kunna begränsas genom att lantbruksnämnderna under hand lämnar oförbindande förhandsbesked. Detta är dock knappast någon tillfredsställande ordning. För de associa— tionsrättsliga förvärv som avses i 1å2—4 synes det finnas goda Skäl att be- hålla möjligheten till förhandstillstånd. För de fall där en priskontroll över huvud taget kan tänkas komma i fråga, såsom vid apport och åtminstone vissa fusionsfall. torde för övrigt möjligheterna härtill inte bli större genom att tillståndsprövningen äger rum efter det formella förvärvet.

Huvudregeln om att fråga om förvärvstillstånd inte får prövas förrän för- värvet skett bör komma till uttryck i lagtexten. På de skäl som ovan an- förts bör undantag dock göras för förvärv som avses i l ä 2—4. Bestämmel— ser härom kan fogas såsom ett andra stycke till 12 å. Hit bör då också över- föras reglerna i 13 å andra stycket i förslaget. Som anförts vid 2.5 ligger det i sakens natur att förvärvstillstånd för inrop på offentlig auktion. som skall hållas när den som har ropat injordbruksfastighet på exekutiv auktion inte har rätt att behålla egendomen. måste lämnas före den offentliga auktio- nen.

Mot bakgrund av det nu anförda föreslås att till 12 & fogas ett andra styc- ke av följande innehåll.

"Fråga om förvärvstillstånd får ej prövas förrän förvärvet skett utom i fall som avses i l & 2-4. Prövning beträffande förvärv som skett genom köp eller byte får ej heller göras innan det avgjorts huruvida förköp enligt för- köpslagen (19671868) äger rum, om det inte är uppenbart att förköpsrätt inte kommer att utövas. Tillstånd att förvärva egendom på offentlig auk- tion enligt 175 eller enligt 8å lagen (1916 : 156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m.m. lämnas före auktionen.”

Härav följer att 13 å andra stycket skall utgå.

14 ?? Lagrådet:

Om köp blir ogiltigt till följd av att förvärvstillstånd vägras enligt 49 första stycket eller 751, är staten skyldig att lösa egendomen till det pris som har avtalats, om säljaren yrkar det.

Grunden till lösningsskyldigheten torde vara att kretsen av spekulanter

• Sida 129
•  Original

Prop. 1978/79: 85 129

på egendom som avses i 4 & första stycket 3 (egendom behövlig för lantbru- kets rationalisering) och i 7 äl (ej utvecklingsbart eller begränsat utveck- lingsbart lantbruksföretag. som behövs som tillskott till annat sådant före- tag) starkt begränsas genom lagens föreskrifter och att man därför velat be- reda ägaren möjlighet att avyttra egendomen till skäligt pris.

Väsentligen samma skäl för lösningsskyldighet torde emellertid ofta föreligga beträffande egendom som avses i 7ä2 (ej utvecklingsbart eller begränsat utvecklingsbart företag om företaget behövs som komplement till annan sysselsättning för brukare som är bosatt på orten) och i 5 5 andra stycket (skogsmark som med hänsyn till ortsförhållandena bör ägas och brukas av person som är bosatt på orten). I båda dessa fall föranledes väg- ran av önskemål att främja sysselsättningen på orten. Detkan synas mind- re skäligt att en markägare skall åsamkas olägenhet härav.

Lagrådet vill med hänsyn till det anförda ifrågasätta om inte lösnings- skyldigheten bör utvidgas till att omfatta även fall då tillstånd vägras på grund av bestämmelserna i 7 & 2 och 5 5 andra stycket.

Inlösen enligt denna paragraf skall ske till det pris som parterna har avta- lat. Enligt motsvarande regel i gällande lag (105) föreligger inte lösnings- skyldighet om priset uppenbarligen överstiger egendomens värde. Någon direkt motsvarighet till detta undantag finns inte i den nya bestämmelsen. Som skäl härför har anförts. att föreskriften om avslag på ansökan om för- värvstillstånd på grund av att priset är för högt (4 5 första stycket 1 i det re- mitterade förslaget) skall tillämpas. även om avslag i och för sig hade kun- nat meddelas enligt någon av de grunder som inlösenregeln hänvisar till (SOU 1977 : 93 s. 99). Tanken synes alltså vara, att frågan om avslag enligt priskontrollregeln skall prövas först, och att avslag på någon grund som anges senare i samma paragraf eller i någon av de följande paragraferna skall komma i fråga bara om priskontrollregeln inte ger anledning att vägra förvärvstillstånd. Lagförslaget är emellertid så utformat att tillståndsmyn- digheten får avslå ansökningen på vilken som helst av de i 45 angivna grunderna.

Avses att myndigheten i tillståndsärende alltid i första hand skall ta ställ- ning till prisfrågan. erfordras en uttrycklig regel härom i lagen. Det kan emellertid ifrågasättas om en sådan regel är påkallad. Om det står klart att en viss avslagsgrund, som inte kan medföra lösningsplikt för staten, är till-' lämplig. förefaller det knappast motiverat att tillståndsmyndigheten skulle vara förhindrad att avslå ansökningen på denna grund utan att först ha för- vissat sig om att priset är godtagbart enligt 45 första stycket ]. Önskemålet att staten inte skall bli skyldig att inlösa egendom enligt 14 5, om priset överstiger vad som kan godtas vid en prövning enligt nyssnämnda regel. kan tillgodoses genom ett tillägg till 145. Detta bör lämpligen innehålla samma kriterier som gäller beträffande priskontrollen enligt 4 5 första styc- ket 1.

Rörande förfarandet vid inlösen i fall motsvarande dem som förslaget 9 Riksdagen 1978/79. [ saml. Nr 85

• Sida 130
•  Original

Prop. 1978/79: 85 130

reglerar i 14% finns närmare föreskrifter i 11 s" första stycket gällande lag. Där sägs att yrkande om inlösen skall delges lantbruksnämnden inom två månader efter det att avslagsbeslutet vann laga kraft och att talan skall väckas vid vederbörande domstol inom sex månader från samma tidpunkt. Har säljaren fått del av avslagsbeslutet först sedan detta vunnit laga kraft. räknas tidsfristerna från dagen för delfåendet. Om säljaren inte iakttar fö- reskrivna tider har han förlorat sin talan.

I den nu förslagna paragrafen sägs endast att yrkande om inlösen skall framställas inom tre månader efter det avslagsbeslutet har vunnit laga kraft. Avsikten torde vara att sådant yrkande skall framställas hos lant- bruksnämnden. Säljaren bör emellertid även i fortsättningen ha rätt att vända sig till domstol. om nämnden motsätter sig hans begäran om inlösen.

På grund av det nu anförda föreslås att 14.5 ges följande utformning: "Blir köp ogiltigt till följd av att förvärvstillstånd vägras enligt 45 första stycket 3 (. 5 5 andra stycket) eller 7 s 1 (eller 2). är staten skyldig att lösa egendomen till det pris som har avtalats. om säljaren begär det. Sådan skyldighet föreligger dock inte. om köpeskillingen eller annan ersättning inte endast obetydligt överstiger egendomens värde med hänsyn till dess avkastning och övriga omständigheter eller om avtalsvillkoren i övrigt är oskäliga.

Begäran om inlösen skall framställas hos lantbruksnämnden inom tre månader efter det att avslagsbeslutet vunnit laga kraft. Talan om inlösen skall väckas vid den fastighetsdomstol inom vars område egendomen är belägen inom sex månader från nämnda tidpunkt. Har säljaren fått del av beslutet först sedan detta vunnit laga kraft. räknas dock tidsfristerna från dagen för delfåendet. Iakttar inte säljaren vad som har sagts nu. förlorar han sin talan."

16 & Lagrådet:

Innan lagrådet behandlar de i 16 å i det remitterade förslaget upptagna besvärsbestämmelserna vill lagrådet i enlighet med vad som har anförts vid 2 5 föreslå att före dessa bestämmelser införs två nya paragrafer av nedanstående lydelse. De har utformats med beaktande av de ändrings- förslag som lagrådet framlagt i detta yttrande.

"16 å

Egendom som har förvärvats genom inrop på exekutiv auktion under så- dana förhållanden att förvärvstillstånd skulle ha krävts vid vanligt köp skall åter avyttras inom två år efter det att auktionen vunnit laga kraft. om inte dessförinnan nämnda förhållanden har upphört eller inroparen har fått tillstånd att behålla egendomen. Har inropet skett för att skydda fordran, för vilken inroparen har panträtt i egendomen, eller någon hans rättighet som är inskriven i den, får länsstyrelsen på ansökan medge skäligt anstånd

• Sida 131
•  Original

Prop. 1978/79: 85 131

med avyttrandet, om det är sannolikt att förlust annars skulle uppkomma för inroparen. Avyttras inte egendomen inom föreskriven tid. skall läns- styrelsen på framställning av lantbruksnämnden förordna att egendomen skall säljas på offentlig auktion enligt 17 å.

Anteckning om bestämmelserna i första stycket skall göras i det köpe- brev som utfärdas med anledning av den exekutiva auktionen och. när lag- fart söks, införas i fastighetsboken. om inte sökanden visar att avyttrings- skyldigheten har upphört.

[ fråga om tillstånd att behålla egendom gäller i tillämpliga delar bestäm— melserna om förvärvstillstånd i 3—8 åå med undantag av 4å första stycket lsamti 10 och 11 åå.

17 5

Har länsstyrelsen förordnat om auktion enligt 16 å och har inroparen dessförinnan eller senare avyttrat egendomen. skall förordnandet trots detta gå i Verkställighet, om inte lantbruksnämnden återkallar sin fram- ställning i ärendet.

1 övrigt skall så anses och med ärendet i tillämpliga delar så förfaras som om egendomen hade blivit utmätt för fordran med bästa förmånsrätt efter sådana rättigheter som besvärade egendomen redan vid den exekutiva auktionen Och som har företräde framför alla befintliga fordringar. Även om det i enlighet härmed bestämda skyddsbeloppet täcks, får försäljning inte ske. om ej den bjudna köpeskillingen täcker även det värde som i ären- det har åsatts egendomen enligt lagen (1971 :494) om exekutiv försäljning av fast egendom eller. om ägaren eller innehavare av fordran som är för- enad med panträtt i egendomen i god tid före auktionen har påkallat sär- skild värdering. det värde vartill egendomen kan uppskattas av värderings— män som överexekutor utser. Egendomen får säljas endast till den som har fått förvärvstillstånd eller enligt 2å 1, 2. 4 eller 9 får förvärva egendomen utan sådant tillstånd. Avges vid auktionen bud som sålunda får antas. skall försäljning ske. även om innehavare av fordran bestrider det. Vad utsök— ningslagen (1877:31 s. 1) i fråga om fördelning av köpeskilling föreskriver beträffande gäldenären skall i ärende som avses här tillämpas på ägaren.

Kommer försäljning inte till stånd vid auktionen får lantbruksnämnden inom två år efter det att auktionen har vunnit laga kraft hos länsstyrelsen påkalla förordnande om ny auktion. Framställs inte sådan begäran inom föreskriven tid eller avges inte heller vid den senare auktionen bud som får antas. är frågan om försäljning av egendomen förfallen.

Kostnad i samband med auktion som inte har lett till försäljning betalas av statsmedel."

Den i remissen som 16å upptagna bestämmelsen bör härefter betecknas 18 å.

• Sida 132
•  Original

Prop. 1978/79: 85 132

1 11 å andra och tredje styckena lagförslaget meddelas bestämmelser om föreläggande av vite. Inom förvaltningsrätten anses såsom huvudregel bö— ra gälla, att besvär ifråga om föreläggande av vite prövas av förvaltnings- domstol. Anledning att i förevarande lag frångå denna regel torde inte fin- nas, så mycket mindre som föreläggande enligt 11 å andra stycket har som förutsättning underlåtenhet att fullgöra viss förpliktelse. Lagrådet förordar därför att paragrafen får följande lydelse:

"Talan mot lantbruksnämnds beslut om vitesföreläggande enligt 11 å andra eller tredje stycket förs hos kammarrätten genom besvär. Mot annat beslut av lantbruksnämnd enligt denna lag förs talan hos lantbruksstyrel- sen genom besvär. Mot lantbruksstyrelsens beslut förs talan hos regering- en genom besvär."

Övergå ngrbemä mm els erna Lag rå de! :

Fastighetsförvärv har hittills skett under den förutsättningen att ett marknadsmässigt pris alltid kan erhållas vid en framtida försäljning av fas- tigheten. Den genom den nya lagen införda priskontrollen undanröjer den- na förutsättning. Detta kan leda till oskäliga konsekvenser för den enskilde markägaren. Om denne före lagens ikraftträdande har köpt fastigheten till ett marknadsmässigt pris som överstiger vad som skulle ha godtagits enligt den nya priskontrollregeln. kan han riskera förlust vid en senare försälj- ning beroende på att en tillämpning av denna regel leder till att det högsta pris som kan godtas ligger under inköpspriset. Sådana förluster skulle kun- na undvikas genom en särskild övergångsbestämmelse av innebörd att ett pris som inte överstiger inköpspriset skall godtas vid försäljning under nu angivna förhållanden. En sådan övergångsbestämmelse måste emellertid kompletteras med regler om hänsynstagande till de förändringar som skett på fastigheten under tiden mellan de båda försäljningarna. Fastigheten kan t.ex. ha förändrats på ett sätt som minskar dess värde. Med hänsyn till dessa svårigheter har lagrådet avstått från att föreslå en övergångsbestäm- melse. Det förutsättes att de intressen varom här är fråga kan tillgodoses genom tillämpning av den allmänna undantagsregeln i 4 å för fall då särskil- da skäl föreligger.

Övergångsbestämmelserna punkt 2 ger anledning till följande påpekan— de. Avfattningen av 1 5 i förslaget medför att. även om tillstånd meddelats beträffande visst förvärv före den 1 januari 1979 enligt hittills gällande lag, detta tillstånd saknar verkan efter nämnda tidpunkt, om ej förvärvet hunnit ske före denna dag.

Förslaget till lag om ändring i fastighetsbildningslagen(1970: 988)

Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.

• Sida 133
•  Original

Prop. 1978/79: 85 133

Utdrag JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde

1978-12-28

Närvarande: statsministern Ullsten. ordförande. och statsråden Sven Romanus. Mundebo. Wikström. Friggebo. Wirtén. Huss. Rodhe, Wahlberg. Hansson. Enlund. Lindahl, Winther, De Geer. Blix. Cars. Gabriel Roma- nus. Tham. Bondestam

Föredragande: statsrådet Enlund

Proposition med förslag till jordförvärvslag, m. m.

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande1 över förslag till

1. jordförvärvslag.

2. lag om ändring i fastighetsbildningslagen (19701988). Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför. Lagrådet diskuterar inledningsvis vissa begrepp som används i lagförsla- get. Som lagrådet anför är företagsbcgreppet av grundläggande betydelse för förslaget. Lagförslaget bygger på tanken att det är förvärvets konse- kvenser för de olika företag inom jordbruket. trädgårdsnäringen och skogsbruket som bedrivs på jordbruksfastigheter. som skall beaktas i för- värvsärendet och alltså inte dess konsekvenser för fastigheterna som såda— na. l förslaget görs av skäl som framgår av lagrådsremissen skillnad mellan å ena sidan utvecklade och utvecklingsbara företag inom jordbruket, träd- gårdsnäringen och skogsbruket och å andra sidan begränsat utvecklingsba- ra och icke utvecklingsbara sådana företag. Kategoriindelningen överens- stämmer med den indelning i olika företag inom jordbruket som används i prop. 1977/78:19 om nya riktlinjer förjordbrukspolitiken. m.m. Efter riks- dagens beslut om dessa riktlinjer (.IoU 1977/78:10, rskr 1977/78:103) har indelningen också legat till grund för bestämmelserna om statligt stöd till jordbrukets rationalisering. Lagrådet har ingen erinran mot att indelningen används i lagen beträffande jordbruksföretag och förutsätter att indel- ningsgrunden kan användas också beträffande trädgårdsföretag. Däremot kan uppdelningen enligt lagrådet inte komma i fråga beträffande företag inom skogsbruket. Som skäl åberopas att kategoriindelningen har utfor- mats endast med hänsyn till livsmedelsproducerande brukningsenheter.

' Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 7 september 1978.

• Sida 134
•  Original

Prop. 1978/79: 85 134

Enligt min mening är det ingenting som hindrar att indelningen används även beträffande skogsbruksföretag. Avgörande är nämligen inte om före- taget är livsmedelsproducerande eller inte. Grunden för uppdelningen är i stället ett företags förutsättningar att ge sin innehavare en tillfredsställande försörjning med hänsyn till företagets samlade resurser i form av åker. be- tesmark. skog, byggnader m.m. Jag vill i detta sammanhang nämna att de— partementschefen i nyss nämnda proposition har uttalat att villkoren för statligt stöd till nyetablering på utvecklade och utvecklingsbarajordbruks- företag i tillämpliga delar bör gälla även för skogsbruksföretag i vissa om- råden av landet. Det innebär att sådant statligt stöd skall kunna utgå även till rena skogsbruksföretag som har förutsättningar att ge innehavaren en tillfredsställande försörjning.

Därtill kommer att det som också lagrådet påpekar vid tillämpningen av den föreslagna lagen i själva verket endast är fråga om att skilja mellan å ena sidan utvecklade och utvecklingsbara företag och å andra sidan övriga företag. Skiljelinjen går med andra ord mellan sådana företag som redan ger eller väntas kunna ge sin innehavare en tillfredsställande försörjning och sådana företag som saknar dessa förutsättningar. Den ytterligare in- delning som har gjorts beträffande jordbruksföretagen har sin grund i att det beträffande dessa företag finns ett behov av att vid bedömningen av frågor om statligt stöd dessutom ta hänsyn till om företagen har förutsätt- ningar att uppfylla effektivitetsmålet på lång eller kort sikt.

På grund av det anförda förordar jag att man även för skogsföretagens vidkommande anknyter till den förjordbruksföretagen gängse indelningen i stället för att beträffande skogsbruksföretagcn använda andra beskriv- ningar för att ange nämnda skiljelinje.

Lagrådet riktar vidare invändningar mot användningen av begreppet lantbruk. Av lagtekniska skäl är det enligt min mening lämpligt att i enlig- het med vad som föreslås i 3 å som en sammanfattande benämning på före- tag inom jordbruket. trädgårdsnäringen och skogsbruket använda ordet lantbruksföretag. Ordet lantbruk bör dock inte begagnas annat än i sam- mansättningen lantbruksföretag. I 4 och 5 åå bör som lagrådet förordar or- den "lantbrukets rationalisering" bytas ut mot jordbrukets eller skogsbru- kets rationalisering.

1 å Jag instämmer i det uttalande i entillämpningsfråga som lagrådet har gjort under denna paragraf.

2 å Lagrådet anser att den nuvarande ordningen beträffande den jordpo- litiska prövningen av såväl statens försäljningar av fast egendom som kyrkliga försäljningar enligt förordningen om förvaltning av kyrklig jord bör behållas. Enligt lagrådet bör även den gällande ordningen för jordpoli- tisk prövning av statens affärsdrivande verks förvärv av jordbruksfastighe- ter och av kyrkliga förvärv av sådana fastigheter behållas.

• Sida 135
•  Original

Prop. 1978/79: 85 135

.lag är inte beredd att frångå förslaget i denna del. 1 lagrådsremissen an- ges de skäl som enligt min mening talar för att denjordpolitiska prövningen i angivna fall bör ske enligtjordförvärvslagen. De administrativa olägenhe- ter som enligt lagrådet uppkommer i de fall då det ankommer på regeringen att besluta om försäljning enligt förordningen om försäljning av staten till- hörig fast egendom eller enligt lagen om förvaltning av kyrklig jord och i anslutning därtill utfärdad förordning kan enligt min mening undanröjas. om regeringen i sådana fall med stöd av 9 å i det remitterade förslaget för- behåller sig även den jordpolitiska prövningen. Jag delar inte heller lagrå- dets uppfattning att en efterföljande tillståndsprövning enligt jordförvärvs- lagen kommer att framstå som en formalitet i de fall då försäljningen skall beslutas av andra myndigheter än regeringen. Lagrådet synes utgå från att myndigheterna kan skaffa sig säkra förhandsbesked av lantbruksnämnden om dess bedömning av alla de omständigheter som påverkar den jordpoli- - tiska prövningen. Enligt min mening kan sådana besked i många fall inte lämnas.

Lagrådet avstyrker lagrådsremissens förslag att slopa det undantag från tillståndstvång som enligt nuvarande lag gäller i fråga om förvärv genom inrop på exekutiv auktion. Lagrådet anför på angivna skäl att förslaget får vittgående och icke överblickbara konsekvenser och kräver en omfattande översyn av bl. a. lagen om exekutiv försäljning av fast egendom. Jag från- går därför förslaget i denna del. Jag är emellertid angelägen att framhålla att. om erfarenheterna skulle ge vid handen att möjligheten till försäljning på exekutiv auktion missbrukas. får en närmare utredning göras av vilka möjligheter som finns att genom ändrade regler motverka sådant missbruk.

Nuvarande ordning beträffande förvärv på exekutiv auktion bör alltså behållas och jag kan i huvudsak ansluta mig till lagrådets förslag till ut- formning av de regler som föranleds härav. Till uppräkningen i 2_å bör så- ledes fogas ytterligare en punkt med den av lagrådet föreslagna lydelsen och närmast före besvärsregeln i 16 å bör motsvarigheter till 12 och 13 åå i gällande lag tas upp. Vidare bör undantag göras från priskontrollregeln i 4 å första stycket i enlighet med lagrådets förslag. 1 2 å punkt 5 bör på sätt lagrådet föreslår göras en hänvisning till den regel om avyttringsskyldighet efter förvärv på exekutiv auktion som föreslås införd i lagen. Motsvarande hänvisning bör också införas i 2 å punkt 9. Slutligen bör i 12 å tas in en re- gel som slår fast att förvärvstillstånd för inrop på offentlig auktion. som skall hållas när den som ropat in fastighet på exekutiv auktion inte har rätt att behålla egendom. måste lämnas före den offentliga auktionen.

3 å Av skäl som redan anförts bör termen lantbruksföretag enligt min mening behållas som en sammanfattande benämning på företag inom jord- bruket. trädgårdsnäringen och skogsbruket. Lagrådets förslag till redaktio- nelljämkning av texten biträderjag.

1 4—7 åå anges under vilka förutsättningar som förvärvstillstånd skall el-

• Sida 136
•  Original

Prop. 1978/79: 85 136

ler får vägras. Därav följer motsättningsvis och med tillräcklig tydlighet att förvärvaren har rätt att erhålla tillstånd. om inte något i paragrafema angi- vet skäl till vägran föreligger. Jag anser det därför inte vara nödvändigt att som lagrådet föreslår i lagen också skriva in att förvärvstillstånd skall läm- nas. om inte något angivet skäl till vägran föreligger.

4 å Lagrådet anför att det inte är klart i vilken mån regeln om en skärpt priskontroll påjordbruksfastigheter och regeln om förbud att förvärva så- dana fastigheter för kapitalplacering är avsedda att tillämpas vid förvärv av jordbruksfastigheter som saknar betydelse för jordbruket eller skogsbru- ket.

l lagrådsremissen anförs i anslutning till den regel som medger undantag från nämnda huvudregler att det kan förekomma fall då det kan vara moti- verat att ge tillstånd trots att priset är högt. Som exempel på sådana fall an- förs att fastigheten endast har ringa betydelse från jordbruks— eller skogs- brukssynpunkt och andra värden är starkt dominerande.

För tydlighetens skull vill jag uttala att denna regel om undantag från priskontroll- och kapitalplaceringsreglerna är avsedd att tillämpas även på fastigheter som helt saknar betydelse från jordbruks- och skogsbrukssyn- punkt. Jag anser emellertid inte att detta som lagrådet ifrågasätter behöver komma till närmare uttryck i lagen.

Lagrådet har beträffande priskontrollregelns lagtekniska utformning an- märkt att det för tillämpningen av regeln krävs att större utrymme lämnas för en skönsmässig värdering än vad lagtexten tillsynes medger.

Som framhålls i lagrådsremissen är syftet med regeln i första hand att bryta de senaste årens onormala prisutveckling och nå en bättre anpass- ning av fastighetsprisemas utveckling till förändringarna i den allmänna prisnivån. Enligt min mening är det en fördel att regeln ges en förhållande- vis snäv utformning. Om man som lagrådet förordar inför en regel som ger större utrymme för skönsmässiga värderingar. visar erfarenheten att det finns risk för att i praxis så småningom kommer att godtas priser som vä- sentligt överstiger det beräknade avkastningsvärdet. Jag kan därför inte bi- träda lagrådets förslag.

Som tidigare nämnts bör som lagrådet förordat priskontrollregeln i 4 å första stycket 1 inte gälla i fråga om tillstånd att förvärva egendom genom inrop på offentlig auktion som äger rum med anledning av att den som har ropat in egendomen på exekutiv auktion inte har rätt att behålla den. Mot- svarande bör gälla beträffande tillstånd att behålla egendom som inropats på exekutiv auktion enligt den av lagrådet föreslagna 16 å. Som lagrådet anför bör priskontrollregeln inte heller avse sådan auktion som äger rum enligt 8 å 1916 års lag.

Jag föreslår vidare vissa språkliga ändringar av paragrafen. En ledamot i lagrådet riktar invändningar mot förslagen om en skärpt priskontroll och om förbud mot kapitalplacering. Enligt min mening är lag-

• Sida 137
•  Original

Prop. 1978/79: 85 137

rådsremissens förslag i dessa delar av stor betydelse från jordpolitisk syn- punkt och de är också väl underbyggda. Jag är alltså inte beredd att frångå dem.

5 å Jag biträder lagrådets ändringsförslag.

6 å Enligt lagrådets mening bör paragrafens bestämmelser inte göras till- lämpliga på rena skogsfastigheter. I lagrådsremissen anförs att bestämmel- serna i och för sig är tillämpliga även på rena skogsfastigheter men att de enligt sakens natur får betydelse främst för jordbruksföretag. Detta utta- ' lande får emellertid inte tas som intäkt för att bestämmelserna saknar bety- delse för skogsbruksföretag. Ett av huvudsyftena med den föreslagna lag- stiftningen är att stärka sambandet mellan ägande och brukande av jord- bruksfastigheter och det gäller även rena skogsfastigheter. Jag kan därför inte godta lagrådets förslag till begränsning av paragrafens tillämplighet. Kraven på yrkeskunskaper och på yrkesmässig brukning kommer enligt min mening inte att vålla några svårigheter i tillämpningen. Givetvis måste kraven som anförs i lagrådsremissen anpassas efter företagens art. Somjag tidigare har anfört bör begreppet lantbruksföretag behållas.

7 å Indelningen i utvecklade m. fl. företag bör somjag tidigare har anfört användas även i fråga om företag inom skogsbruket. Ordet "lantbruksföre- tag"_bör behållas. Jag biträder lagrådets förslag till språkliga ändringar av paragrafen.

9 å Jag har ingen erinran mot förslaget att i paragrafen ange vilka myn- digheter som är tillståndsmyndigheter.

10 5 Enligt lagrådet får syftet med de ålägganden som avses i paragrafen anses vara inskränkt till att säkerställa att ett utvecklat eller utvecklings- bart jordbruk kommer att brukas och i vissa fall bebos av ägaren själv. Lagrådet föreslår därför att bestämmelsens räckvidd-begränsas och anpas- sas till detta syfte.

l lagrådsremissen framhålls att bestämmelsen i första hand är avsedd att tillämpas vid förvärv av utvecklade och utvecklingsbara lantbruksföretag men att den även skall kunna tillämpas vid förvärv av ej utvecklingsbara eller begränsat utvecklingsbara företag i sådana fall då förvärvet står i överensstämmelse med de regionalpolitiska strävandena. Avsikten är såle- des att tillståndsmyndigheten skall ha möjlighet att meddela föreskrifter av föreslagen art för att säkerställa att egendom. som inom vissa områden i landet av regionalpolitiska skäl behövs för att stärka icke utvecklingsbara lantbruksföretag eller för att annars främja sysselsättningen. kommer till användning för avsett ändamål. Enligt min mening är bestämmelsen av värde bl. a. från regionalpolitisk synpunkt och jag är därför inte beredd att

• Sida 138
•  Original

Prop. 1978/79: 85 138

inskränka dess tillämplighet på sätt lagrådet förordar. Däremot bör som lagrådet föreslår paragrafen omformuleras så att det klart framgår att ett åläggande förutsätter att förvärvaren i förväg har åtagit sig förpliktelsema i fråga.

11—13 åå Jag biträder lagrådets förslag till ändringar.

14 å Som lagrådet anför är grunden för statens inlösningsskyldighet en— ligt paragrafen den att lagens föreskrifter i vissa fall medför att kretsen av spekulanter blir starkt begränsad och att det därför är rimligt att ägaren också i dessa fall har möjlighet att avyttra egendomen till skäligt pris. Till dessa fall hör emellertid enligt min mening inte de fall som avses i 7 å ?. och 5 å andra stycket. Jag är därför inte beredd att förorda att lösningsskyldig- heten i enlighet med lagrådets förslag utvidgas till att omfatta även dessa båda fall.

Jag anser liksom lagrådet att det är befogat med ett klarläggande av frå- gan om myndigheten i ett tillståndsärende alltid i första hand skall ta ställ- ning till prisfrågan eller inte. Jag delar lagrådets uppfattning att. om det står klart att en viss avslagsgrund. som inte kan medföra lösningsplikt för staten. är tillämplig. bör tillståndsmyndigheten inte var förhindrad att av- slå ansökningen på denna grund utan att först ha förvissat sig om att priset är godtagbart enligt 4 å första stycket 1. Önskemålet att staten inte skall bli skyldig att inlösa egendomen enligt 14 å. om priset överstiger vad som kan godtas vid en prövning enligt nyssnämnda regel. bör tillgodoses genom ett tillägg till 14 å i enlighet med lagrådets förslag.

Rörande förfarandet vid inlösen är avsikten den att ett yrkande om inlö- sen skall framställas hos lantbruksnämnden och att säljaren liksom enligt gällande lag skall ha rätt att vända sig till domstol. om nämnden motsätter sig hans begäran om inlösen. Jag biträder därför lagrådets ändringsförslag i denna del.

16 å Som anförts vid 2 å bör före de i 16 å i det remitterade förslaget upptagna besvärsbestämmelserna tas in två nya paragrafer. 16 och 17 åå. De är föranledda av att undantaget för förvärv genom inrop på exekutiv auktion behålls.

I fråga om besvärsbestämmelserna föreslår lagrådet att talan mot lant- bruksnämnds beslut om vite enligt 1 1 5 andra eller tredje stycket skall prö— vas hos förvaltningsdomstol.

Enligt 7 5 gällande jordförvärvslag skall i vissa fall i tillståndsbeslut sät- tas ut vite för underlåtenhet av förvärvaren att infria gjord utfästelse. Så- dana vitesbeslut har ansetts ha så nära samband med tillståndsfrågan att besvär rörande vitesbeslutet bör prövas i samma ordning som tillståndsfrå- gan. Detsamma gäller enligt min mening nu ifrågavarande vitesbeslut. Jag är därför inte beredd att godta ändringsförslaget.

• Sida 139
•  Original

Prop. 1978/79: 85 139

Övergångsbestämmelserna. Jag instämmer i de uttalanden som lagrådet har gjort.

Den föreslagna lagen bör träda i kraft den 1 juli 1979.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att antaga de av lagrådet granskade lagförslagen med vidtagna ändring- ar.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredra- ganden har lagt fram.

• Sida 140
•  Original

Prop. 1978/79: 85 140