Prop. 1987/88:49
om förbud mot radarvarnare
Regeringens proposition ' 1987/88lz49 - . _ -_
om förbud mot radarvarnare ' Prop. . 1987/88z49
Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 22 oktober 1987.
På regeringens vägnar
Ingvar Carlsson
Roine Carlsson
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås förbud mot s.k. radarvarnare. Förbudet föreslås omfatta tillverkning. innehav. överlåtelse och användning. En radarvarna- re som varit föremål för brott skall vidare kunna förverkas.
De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 januari 1988.
] Riksdagen [987/88. I saml. Nr 49
Propositionens lagförslag 1 Förslag till _
Lag om förbud mot radarvarnare Härigenom föreskrivs följande
15 Med radarvarnare förstås i denna lag varje anordning som är kon- struerad för att ta emot elektromagnetiska vågor från en radarhastighets- mätare för vägtrafik. '
25 Radarvarnare får inte tillverkas, innehas, överlåtas eller användas. Ej heller får en annan anordning som är så konstruerad att den kan ta emot elektromagnetiska vågor från en radarhastighetsmätare användas i ett for- don för detta ändamål.
35 Den som bryter mot 25 skall dömas till böter eller fängelse i högst sex . månader.
4å En radarvarnare eller annan anordning som har varit föremål för brott enligt denna lag skall förklaras förverkad. ' '
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.
2 Förslag till . Lag om ändring i radiolagen (19665755)
Härigenom föreskrivs att 35 radiolagen (1966:755)l skall ha följande .
lydelse.
Nuvarande lvdelse Föreslagen lydelse
35
Mottagare får innehas och användas av var och en. Om avgift för innehav av mottagare finnas bestämmelser i lagen (1978z478) om avgift för innehav av televisionsmottagare.
Mottagare får inte användas på sådant sätt att mottagning på andra platser störs.
Om radarvarnare finns särskilda bestämmelser i lagen (I987:000) om förbud mot radarvarnare.
Denna lag träderi kraft den ljanuari 1988.
'. Lagen omtryckt 1986: 1209.
Kommunikation'sdepartementet Prop- l987/88149
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträdc den 22 oktober 1987
_ Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande. och statssråden Sigurd- sen, Gustafsson. Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson. S. Andersson. Görans- son. Gradin, Dahl. R. Carlsson, Hellström. Johansson, G. Andersson, Lönnqvist. Thalén
Föredragande: statsrådet R. Carlsson
Proposition om förbud mot radarvarnare
1. Inledning 1.1 Bakgrund
I Sverige gäller sedan i början av 1970-talet ett system med allmän hastig- hetsbegränsning och differentierade hastighetsgränser. Detta anses all- mänt ha inneburit att antalet omkomna och skadade i trafiken kunnat hållas på en internationellt sett låg nivå. Under de senaste åren har emel- lertid respekten för hastighetsgränserna avtagit. Trafikrytmen har blivit hetsigare såväl ute på vägarna som i de större städerna. Det finns ett klart samband mellan höga hastigheter och antalet svåra tralikolycksfall. Höga hastigheter ökar också utsläppen av föroreningar.
Riksdagen har nyligen behandlat problemet med det ökade antalet has- tighetsöverträdelser. [ trafikutskottets betänkanden 1986/87: 1 och 1987/88zl om trafiksäkerhet och trafikföreskrifter framhålls bl.a. att has- tighetsövervakningen på vägarna måste förstärkas och göras mer effektiv.
Den metod för hastighetskontroller som polisen använder i de allra flesta fall är en Uppmätning av hastigheten med hjälp av radar. Det har emellertid blivit alltmer vanligt att bilister använder s.k. radarvarnare, dvs. en anord- ning som kan ta emot signalerna från polisens radarhastighetsmätare och- därigenom uppmärksamma bilförarna på hastighetskontroller innan hastig- heten hunnit registreras.
Tekniskt kan en radarvarnare beskrivas som en mottagare av elektro- magnetiska vågor, dvs. en slags radiomottagare med samma frekvens som de elcktromagnetiska vågor som alstras av polisens radarhastighetsmätare. En radarvarnare kan ge utslag för en hastighetsmätning på mer än två kilometers avstånd, medan radarhastighetsmätaren normalt registrerar for- donets hastighet på ett avstånd av högst 100 meter.
1 en framställning till regeringen den 22 augusti 1986 har rikspolisstyrel- sen hemställt om förbud mot radarvarnare eftersom dessa försvårar poli- sens hastighetskontroller.
Med anledning av rikspolisstyrelsens framställning har inom kommuni-
+1 Riksdagen 1987/88. ! saml. Nr 49
kationsdepartementet utarbetats promemorian (Ds K 198722) Förbud mot radarvarnare. Promemorian, som innehåller förslag om förbud mot inne- hav av radarvarnare, har remissbehandlats. De författningsförslag som promemorian innehåller bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga I. En sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet som bilaga 2.
Regeringen beslutade den 8 oktober 1987 att inhämta lagrådets yttrande över inom kommunikationsdepartementet upprättade förslag till lag om förbud mot radarvarnare och förslag till lag om ändring i radiolagen (1966:755). Lagförslagen och lagrådets yttrande bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga.? och—1 . Lagrådet har i sitt yttrande framfört vissa förslag till ändringar i det remitterade lagförslaget. Jag återkommer till lagrådets yttrande i specialmotiveringen. Lagrådets granskning har också lett till en redaktionell ändring i 2 5.
1.2. Promemorian (Ds K l987:2) Förbud mot radarvarnare
[ promemorian föreslås förbud mot innehav av radarvarnare i motorfor- don. Vidare föreslås att radarvarnare som innehafts olovligt skall få tas i beslag och förklaras förverkade. Det straff som förordas för olovligt inne- hav av radarvarnare är böter. högst 1000 kr. Vad angår den författningstek- niska lösningen föreslås att det egentliga förbudet och ansvarsbestämmel- serna tas in i vägtrafikkungörelsen (1972:603).
1.3. Remissutfallet
Praktiskt taget alla remissinstanser har ansett att ett förbud mot radarvar- nare bör införas.
De flesta remissinstanserna har emellertid framhållit att ett förbud. för att vara effektivt, måste göras mer långtgående än vad som förordats i promemorian och omfatta all befattning med radarvarnare. Några remiss- instanser har haft synpunkter på den lagtekniska lösning som förordats. Huvudinvändningen har därvid varit att ett förbud och rättsverkningarna av detta kräver reglering i lagi större utsträckning än vad som föreslagits.
2. Föredraganden 2.1 Skälen för ett förbud
För att kunna förmå förare av motorfordon att hålla hastighetsgränserna måste dessa kunna övervakas på ett effektivt sätt. Den form för hastighets- övervakning som polisen använder är till cirka 80 procent radarhastighets— mätning. Det är uppenbart att hastighetskontroller med hjälp av sådan hastighetsmätning till stor del mister sin effekt om bilisterna genom att använda radarvarnare uppmärksammar kontrollerna i förväg.
Det är svårt att ange i vilken omfattning som radarvarnare faktiskt förekommer. Dessa har dock otvivelaktigt blivit allt vanligare under de
senaste åren. Det finns sålunda skäl att anta att inte minst de skärpta regler för körkortsingripanden som gäller sedan den ljuli 1986 har medfört en ökad användning av radarvarnare. lnom polisen har man undersökt om det går att ersätta radarhastighetsmätningen med andra former av hastighets- kontroller som är lika effektiva. Möjligheterna härtill torde dock f.n. vara små.
Den europeiska tralikministerkonferensen (CEMT) godkände vid sitt möte i Dublin den 25 och 26 maj 1982 en resolution om bl. a. övervakning av hastighetsbegränsningar. l resolutionen konstaterades att trafikanterna i många fall försöker undgå övervakningen genom att använda radarvarna- re. CEMT rekommenderade därför medlemsländerna att vidta sådana åtgärder att hastighetsövervakningens effektivitet inte äventyras av före- komsten av radarvarnare. I de allra flesta länderna i Europa är det numera inte tillåtet att inneha radarvarnare.
Mot bakgrund av vad jag nu har anfört anser jag i likhet med praktiskt taget alla remissinstanser att ett förbud mot radarvarnare bör införas även i Sverige.
2.2. Förslagets närmare utformning
-l promemorian har förbudet utformats som ett. förbud mot innehav av radarvarnare i motorfordon. Flertalet av remissinstanserna har emellertid ansett att ett förbud måste göras mera långtgående och även omfatta bl.a. import och försäljning av radarvarnare. Jag delar denna uppfattning. Om förbudet skall bli effektivt är det nödvändigt att göra i princip all befattning med radarvarnare otillåten. Till belysning av de kontrollsvårigheter som annars skulle uppstå kan nämnas att vissa radarvarnare placeras utan fasta installationer på bilens instrumentbräda eller på backspegeln. Sådana ra-- darvarnare kan därför tas bort i samband med en kontroll och döljas på något annat ställe. Andra typer av radarvarnare-monteras på en dold plats i bilen t.ex. bakom kylargallret.
Med tanke på den funktion som en radarvarnare har. är det tydligt att ett förbud mot sådana inte berör de i 2 kap. regeringsformen var. och en tillförsäkrade yttrande- och informationsfriheterna. Bestämmelserna i 8 kap. 3? regeringsformen innebär emellertid att förbud av den omfattning som nyss nämnts måste föreskrivas i lag. Enligt min mening bör bestäm- melserna tas in i en särskild lag och inte i radiolagen (1966:755) eller i lagen (1951z649) om straff för vissa trafikbrott. vilka är de författningar som annars närmast skulle kunna ifrågakomma. En radarvarnare har nämligen ett användningsområde som är så speciellt och så skilt från användnings- området för en vanlig radiomottagare att det inte är lämpligt att föra in ett förbud i radiolagen. I denna lag bör emellertid anges att särskilda bestäm- melser gäller för radarvarnare. Ett skäl för att inte ta in bestämmelserna i trafikbrottslagen är att förbudet bör omfatta även sådan befattning med radiovarnare som inte har någon direkt anknytning till trafiken.
När det gäller att beskriva det otillåtna förfarandet måste varje möjligt sätt att befatta sig med en radarvarnare klart anges. Jag föreslår att det i
'»II
lagen anges att radarvarnare inte får tillverkas, innehas, överlåtas eller användas i landet.
Det torde inte vara behövligt att därutöver också uttryckligen förbjuda import av radarvarnare. Ett sådant förbud förutsätter en systematisk gränskontroll i detta avseende. vilket mot bakgrund av att bl. a. innehav och överlåtelse i vart fall förbjuds knappast är tillräckligt motiverat. Ett importförbud skulle dessutom i viss mån strida mot strävandena i Sverige och övriga EFTA-länder att så långt möjligt förenkla gränskontrollen och koncentrera denna till ett fåtal viktiga fall.
lnte heller marknadsföring av radarvarnare bör vara tillåten. Detta upp- nås emellertid genom att marknadsföring av en otillåten produkt enligt marknadsdomstolens praxis anses som otillbörlig marknadsföring enligt 2 % marknadsföringslagen (1975: 1418).
Det enda användningssättet för en radarvarnare är att varna för hastig- hetskontroller. Jag anser därför att det inte finns något behov av en möjlighet att medge tillstånd till någon form av legal befattning med radar- varnare. Eftersom radarvarnare är förbjudnai nästan alla andra europeiska länder bör något undantag heller inte göras för radarvarnare som finns i utländska bilar.
Påföljden för den som olovligen befattar sig med en radarvarnare bör normalt vara böter. ! enstaka fall kan dock ett fängelsestraff vara motive- rat. Ett sädant fall kan exempelvis vara omfattande försäljning av radar- varnare. Jag föreslår därför att straffet bestäms till böter eller fängelse i högst sex månader.
1 och med att fängelse kan följa på brottet blir det möjligt för polisen att företa bl.a. husrannsakan i enlighet med vad som föreskrivs i 28 kap. rättegångsbalken. Under de förutsättningar som anges där kan alltså t.ex. ett fordon eller en lokal undersökas i brottsutredande syfte.
En radarvarnz'tre som påträffats skall kunna förklaras förverkad. vilket bör anges särskilt i lagen. I övrigt bör beträffande förverkande i tillämpliga delar gälla bestämmelserna i 36 kap. brottsbalken. I fråga om beslag tilläm- pas bestämmelserna i 27 kap. rättegångsbalken.
Den föreslagna lagen bör kunna träda i kraft den 1 januari 1988. De personer som nu har radarvarnare bör utan någon större olägenhet hinna förstöra dessa eller på annat sätt göra sig av med dem. Det fordras därför inte någon särskild lagreglering av ett sådant förfarande.
Hänvisningar till S2-2
- Prop. 1987/88:49: Avsnitt 4
3. Upprättade lagförslag
[ enlighet med det anförda har inom kommunikationsdepartementet upp- rättats förslag till ' 1. lag om förbud mot radarvarnare 2. lag om ändring i radiolagen (l966:755). Förslaget under 2 har upprättats efter samråd med statsrådet Göransson. Förslagen har granskats av lagrådet.
4. Specialmotivering 4.1 Förslaget till lag om förbud mot radarvarnare
] ä' Med radarvarnare förstås i denna lag varje anordning som är konstruerad för att ta emot elektromagnetiska vågor från en radarhastighetsmätare för vägtrafik.
I detta lagrum definieras radarvarnare. Genom kravet att radarvarnare skall vara konstruerade för att ta emot elektromagnetiska vågor från radar- hastighetsmätare för vägtrafik faller anordningar som är konstruerade för att ta emot vågor från andra radarsändare i princip utanför lagens tillämp- ningsområde.
I det till lagrådet remitterade förslaget föreslogs en bestämmelse om att som radarvarnare också skulle anses, vid användning i fordon, en anord- ning som är konstruerad så att den kan ta emot elektromagnetiska vågor från en radarhastighetsmätare. Vad som här avsågs var anordningar. s.k. radardetektorer, vilka används bl. a. inom försvarsmakten och på fritids- båtar för att lokalisera föremål som är försedda med radar. Lagrådet har föreslagit att den nyss nämnda legaldefinitionen utgår och att användandet av sådana anordningar i stället straffbeläggs särskilt i 2 &. Till följd därav har lagrådet också föreslagit att lagens rubrik ges lydelsen ”lag om förbud mot radarvarnare m. ni."
Jag godtar lagrådets förslag till reglering av förbudet mot att använda radardetektorer. Jag anser dock inte att det är nödvändigt att ändra lagens rubrik.
En radarvarnare anses vara ett slags radiomottagare. Enligt 3.8; radio- lagen (1966:755) är det tillåtet för var och en att inneha bl.a. radiomottaga— re. Föreskrifterna i den föreslagna lagen kan därför sägas utgöra undantag från bestämmelserna i radiolagen.
2 5 Radarvarnare får inte tillverkas, innehas, överlåtas eller användas. Ej heller får en annan anordning som är så konstruerad att den kan ta emot elektromagnetiska vågor från en radarhastighetsmätare användas i fordon för detta ändamål. '
Första meningen i paragrafen innebär att i princip all befattning med. radarvarnare blir otillåten i landet. Som framhållits i avsnitt 2.2.torde marknadsföring av radarvarnare komma att anses som otillbörlig mark- nadsföring enligt 2å marknadsföringslagen (l975:1418) och kan således förbjudas av marknadsdomstolen. Import är visserligen formellt tillåten men torde i praktiken ändå komma att upphöra.
Somjag tidigare nämnde i anslutning till l & har den andra meningen, där ' det förskrivs om förbud mot användning i fordon av anordningar med samma funktionssätt som radarvarnare. lagts till i enlighet med-lagrådets förslag. " ' ' '
3 9" Den som bryter mot 2 & skall dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.
Befattning med radarvarnare i strid mot 2 ä bör normalt leda till ett bötesstraff. Mer omfattande innehav eller t. ex. upprepade överlåtelser bör dock kunna medföra fängelse.
Eftersom fängelse kan följa för brott som avser befattning med radarvar- nare innebär detta, som framhållits i avsnitt 2.2, även att bestämmelserna i 28 kap. rättegångsbalken om husrannsakan och kroppsvisitation gäller i tillämpliga delar. Dessa tvångsmedel kan alltså användas för att bl.a. söka efter radarvarnare som dolts.
Vad angår beslag tillämpas de allmänna bestämmelserna i 27 kap. rätte- gångsbalken.
45 En radarvarnare eller annan anordning som har varit föremål för brott enligt denna lag skall förklaras förverkad.
Paragrafen föreskriver förverkande av radarvarnare som varit föremål för brott enligt den föreslagna lagen. I praktiken innebär detta att alla radar- varnare som påträffas skall förklaras förverkade. Därvid gäller i tillämpliga delar bestämmelserna 'om förverkande i 36 kap. brottsbalken. Även en radardetektor förverkas om den har använts i ett fordon. Detta har i enlighet med lagrådets förslag särskilt angetts i lagtexten.
Hänvisningar till S4
4.2. Förslaget till lag om ändring i radiolagen (1966:755')
3 &? Mottagare får innehas och användas av var och en. Om avgift för innehav av mottagare finnas bestämmelser i lagen (1978: 478) om avgift för innehav av televisionsmottagare. .
Mottagare får inte användas på sådant sätt att mottagning på andra platser störs. . .
Om radarvarnare finns särskilda bestämmelser i lagen (1987:000) om förbud mot radarvarnare.
Hänvisningen i paragrafens sista stycke innebär att radarvarnare undanta- gits från bestämmelsen'i första stycket om'rätt'för var 'och' en 'att bl.a-." inneha radiomottagare.
4.3 lkraftträdandet- . .
De föreslagna lagbestämmelserna föreslås träda _i_ kraft den'lijanuari. 1988. .
De som innehar radarvarnare förutsätts själva förstöra eller på annat sätt göra sig av med dessa. Någon särskild bestämmelse om detta torde inte behövas.
5. Hemställan Prop. 1987/88:49
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen till 1. lag om förbud mot radarvarnare 2. lag om ändring i radiolagen (l966:755)
6. Beslut
Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.
Författningsförslag i promemorian (Ds K l987:2)
Bilaga I
Förbud mot radarvarnare
Förslag till
Lag om ändring i radiolagen (1966z755)
Härigenom föreskrivs att 4 & radiolagen (l966:755)' skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse
45
Bestämmelserna i 25 första. and- ra och fjärde styckena samt 3å äga ej tillämpning på radiosändare eller mottagare på utländska fartyg, luft- fartyg eller motorfordon.
Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer äger medde- la föreskrifter för innehav och an- vändning av sådan radiosändare och mottagare.
Denna lag träder i kraft den
' Lagen omtryckt 1986: 1209.
Föreslagen lydelse
Bestämmelserna i 25 första. and- ra och fjärde styckena samt 3 5 skall inte tillämpas på radiosändare eller mottagare på utländskt fartyg. luft- fartyg eller motorfordon. Bestäm- melserna [ 35 skall inte heller til- lämpas på en anordning som är a v- sedd att ta emot elektromagnetiska vågor från polisens radarhastig- hetsmätare (radarvarnare).
Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om innehav och an- vändning av sådana radiosändare och mottagare som avses i första stycket samt radarvarnare.
Bilaga 1
2 Förslag till
Förordning om ändring i vägtrafikkungörelsen ('1972z603)
Härigenom föreskrivs i fråga om vägtrafikkungörelsen (l972:603)' dels att 159å skall ha följande lydelse, dels att det i kungörelsen skall införas två nya paragrafer. 117 e och 167 a åå, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 17 c %
Anordning som är avsedd att ta emot elektromagnetiska vågor från polisens radarhastighetsmätare (radarvarnare) får inte innehas i
motorfordon. 159é'
[ nedan angivna fall får undantag medges av följande myndigheter. Bestäm- Undantaget Myndighet Bestäm- Undantaget Myndighet melser rör melser rör 117 a Trafiksäker- 117 aå Trafiksäker- första hetsverket första hetsverket stycket stycket eller eller 1 17 bli 1 17 b 5 första första stycket stycket
II7 (* # Rikspolis- styrelsen 118. 121 Ett län Länssty- 118, 121 Ett län Länssty- eller relsen eller relsen 122 & Mer än ett Trafiksäker- 122 & Mer än ett Trafiksäker-
län hetsverket län hetsverket
Utom i fråga om undantag från 106, 107, 10.9 eller 139-1445 eller från lokala trafikföreskrifter om parkering inom en kommun skall undantag avse ett visst ändamål.
Skall en fråga om undantag enligt denna paragraf prövas av kommunen, men kan inte kommunens beslut avvaktas utan olägenhet. ankommer det i stället på polismyndigheten att pröva frågan. Polismyndigheten prövar också frågor om undantag från lokala trafikföreskrifter om transport av farligt gods. när länsstyrelsens beslut inte kan avvaktas utan olägenhet.
] fråga om undantag för rörelsehindrade från sådana bestämmelser eller lokala trafikföreskrifter som avser stannande och parkering finns bestäm- melseri 159 a &.
' Kungörelsen omtryckt 1985z380.
Bilaga 1
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
167aå
Radarvarnare som har varit före- mål för förseelse enligt 1645 får förklaras förverkad. Därvid tilläm- pas 36 kap. brottsbalken.
Denna förordning träder i kraft den
3 Förslag till
Förordning om ändring i kungörelsen (1967:448) om innehav och användning inom svenskt territorium av radiosändare och mottagare på utländskt fartyg, luftfartyg eller motorfordon
Härigenom föreskrivs att 1 % kungörelsen (1967:448) om innehav och användning inom svenskt territorium av radiosändare och mottagare på utländskt fartyg. luftfartyg eller motorfordon skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
15
I denna kungörelse förstås med svenskt territorium Sveriges landområ- den och sjöterritorium samt luftrummet däröver.
K ungörelsen gäller inte för en så- dan anordning som är avsedd att ta emot elektromagnetiska vågor från polisens radarhastighetsmä— tare (radarvarnare).
Denna förordning träder i kraft den
.. 112
2 Remissyttrandena 2.1 Förslaget i allmänhet
Sammanställning av remissyttranden över promemorian (Ds K l987:2) Förbud mot radarvarnare.
] Remissinstanserna
Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av riksåklagaren, domstolsverket. rikspolisstyrelsen. hovrätten för Nedre Norrland, brotts- förebyggande rådet. televerket, trafiksäkerhetsverket, utredningen (K 1986101) för översyn av vissa körkortsfrågor. radiolagsutredningen (U l985:05). Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande (NTF), för- eningen Sveriges polischefer, föreningen Sveriges statsåklagare, förening- en Sveriges åklagare. Kungl. Automobil Klubben. motorförarnas helnyk- terhetsförbund, motormännens riksförbund, Svenska åkeriförbundet, Sve- riges domareförbund. Sveriges grossistförbund. Sveriges köpmannaför- bund. Sveriges trafikskolors riksförbund. trafikförsäkringsföreningen.
Alla remissinstanser utom en tillstyrker att ett förbud mot radarvarnare införs. Endast föreningen Sveriges statsåklagare ställer sig tveksam till ett förbud eftersom detta kommer att bli svårt att övervaka.
Den övervägande delen av remissinstanserna anser att förbudet bör vara mera långtgående än vad som föreslagits i promemorian.
2.2 Synpunkter på hur förslaget bör vara utformat.
Riksåklagaren. domstolsverket. rikspolisstyrelsen, hovrätten för Nedre Norrland, brottsförebyggande rådet, trafiksäkerhetsverket, utredningen för översyn av vissa körkortsfrågor, NTF och föreningen Sveriges polis--
chefer har förordat att förbudet mot radarvarnare görs mer omfattande än vad som föreslagits i promemorian. ' ' '
Vad gäller förbudets omfattning och närmare utformning har 1 huvudsak följande anförts. ' ' ' "
Riksåklagaren: RadarVarnare torde nästan uteslutande användas i illoja-' la syften till uppenbart men-för trafiksäkerheten. Det finns därför i ooh för sig goda skäl för ett förbud i'en 'eller annan form mot radarvarnare. -Med' -' utgångspunkt 1 en sådan bedömning får man närmare pröva vilken lagtek- nisk lösning som kan vara tjänlig Och' lämplig. ' ' ' Ett riktmärke bör därvid Vara a'tt. om förbud införs; det skall finnas
Prop. 1987/88:49 Bilaga 2
rimliga möjligheter att effektivt övervaka efterlevnaden Och beivra över- trädelser. Vidare bör den lagtekniska lösningen vara så' enkel som möjligt ""'-""' och systematiskt godtagbar.-
il3
Bilaga 2
Det sagda innebär enligt min mening att, vid ett förbud. redan innehavet och inte själva användandet bör drabbas. Den ifrågavarande utrustningen bör också kunna förverkas: annars kommer ett ingripande att te sig tämli- gcn meningslöst. Vidare bör processuella tvångsmedel stå till förfogande i form av husrannsakan och kroppsvisitation: utan möjlighet till sådana tvångsmedel torde ett effektivt eftersökande inte kunna komma till stånd. Från systematisk synpunkt bör eftersträvas att en förbudsreglering sker i anslutning till och i överensstämmelse med redan befintliga författningar på det berörda området.
Enligt min mening är de lagtekniska lösningar som valts i promemorie- förslaget av flera skäl inte godtagbara.
Både från saklig och handläggningstcknisk utgångspunkt finns goda skäl för en ordning där inte bara innehav i fordon av radarvarnare förbjuds utan där såväl införsel som innehav i allmänhet och överlåtelse drabbas av förbud. Systematiskt vinner man därvid också den fördelen att ett förbud då kan inordnas-i och under radiolagen där det redan nu finns ett utbyggt regelsystem gällande innehav m.m. av radiomottagare.
I och för sig är en ordning som ger polisen möjlighet att använda ordningsbot vid överträdelse av ett förbud mot innehav av radarvarnare tilltalande. Skulle emellertid ett bötesstraff regelmässigt förenas med förverkande. vilket jag som ovan nämnts anser vara nödvändigt, kan ordningsbot inte komma till användning.
Vad gäller polisens rutinkontroller och s.k. flygande besiktningar med- för dessa i sig ingen rätt för en polisman att kroppsvisitera den kontrollera- de eller att göra husrannsakan. Inte ens om polismannen misstänker ett olagligt innehav får ett sådant tvångsmedel tillgripas eftersom det inte kan följa fängelse på det föreslagna brottet (28 kap. 1 och 5 55 resp. 11 och 1355 RB). De nämnda kontrollerna kan således komma att visa sig tämligen verkningslösa mot sådana varnare som kan döljas exempelvis i en passage- rares klädsel eller bagage.
Hovrätten för Nedre Norrland: Hovrätten är allmänt skeptisk till infö- rande av en lagstiftning som kan befaras icke bli allmänt efterlevd. Särskilt med beaktande av att den tekniska utvecklingen kan gå därhän att upp- täcktsrisken blir liten har hovrätten farhågor för att ett förbud av den föreslagna omfattningen blir ineffektivt och snarast kommer att undergrä- va förtro'endet för lagar. Enligt hovrättens mening bör därför ett förbud avse all befattning, inklusive marknadsföring och försäljning. med radar- varnare. .
Trafiksäkerhetsverket: Ett förbud mot radarvarnare måste ges en sådan omfattning att det verkligen hindrar att radarvarnare kommer till använd- ning i fordon. Samtidigt skall det naturligtvis inte göras mer omfattande än nödvändigt. Är förbudet inte effektivt kan det dock istället komma att göra . mer skada än nytta.
Redan de modeller av radarvarnare som finns tillgängliga idag är så. konstruerade att de är förhållandevis. lätta att montera doldaeller att dölja vid en kontroll. Produktutvecklingen inom detta område går snabbt. Det finns därför all anledning att tro att utvecklingen går mot radarvarnare som har en konstruktion som gör att de kan användas på ett sådant sätt att det
1.4
Bilaga 2
blir praktiskt taget omöjligt att upptäcka dem vid en kontroll. t ex genom att de kan förvaras på föraren eller en passagerare. Upptäcktsrisken blir därmed ytterligt liten för den som använder en radarvarnare.
För ett effektivt förbud mot radarvarnare erfordras därför enligt trafiksä- kerhetsverkets mening ytterligare åtgärder utöver förbudet att ha dem i motorfordon. Det måste vara åtgärder som på ett verkningsfullt sätt leder till att det inte skall gå att komma över radarvarnare på den öppna markna- den. För att förhindra marknadsföring och försäljning av radarvarnare bör överlåtelse av dessa förbjudas.
Utredningen (K 1986z01) för översyn av vissa körkortsfrågor: Hastighets- överträdelserna är ett av de största enskilda trafiksäkerhetsproblemen. Statens väg- och trafikinstitut har gjort beräkningar som pekar på att antalet människor som varje år dödas i vägtrafiken skulle reduceras med ca 200 om alla trafikanter respekterade hastighetsbegränsningarna. Statsmak— terna har också vid flera tillfällen uttalat att framför allt de allvarligare hastighetsöverträdelserna måste bekämpas med kraft.
Det är därför mycket angeläget att motverka att fordonsförarna använ- der tekniska hjälpmedel som sätter dem i stånd att undgå upptäckt när de överträder gällande regler. Vi hälsar därför med tillfredsställelse inrikt— ningen av förslaget i promemorian. Enligt vår mening kommer dock förbu- det i den utformning det har fått i promemorians förslag att bli i det närmaste verkningslöst. Moderna radarvarnare går nämligen knappast att upptäcka vid rutininspektion av en bil. För att ett förbud skall bli effektivt krävs enligt vår mening att det avser — inte bara innehav i motorfordon — utan även överlåtelse, import och marknadsföring.
NTF: Enligt NTFs uppfattning kommer ett förbud som begränsas till enbart innehav av radarvarnare i motorfordon att bli tämligen ineffektivt. Radarvarnare finns nu i små och flyttbara kompaktmodeller som lätt kan döljas vid poliskontroll. Personer som regelmässigt kör för fort kommer inte att avskräckas av ett förbud som i praktiken inte går att kontrollera.
NTF förordari stället ett förbud som omfattar såväl innehav som överlå- telse. import och marknadsföring av radarvarnare.
Radiolagsutredningen (U 1985:05): Radiolagsutredningen har uttalat sig om de föreslagna ändringarna i radiolagen och har därvid i huvudsak anfört följande.
Såsom radiolagen är formulerad kan det hävdas att lagen inte gäller all verksamhet med utsändning av radiovågor. Uppenbarligen är det emeller- tid en utbredd uppfattning att lagen — liksom telekonventionen och radio- reglementet — omfattar all användning av radiofrekvenser som faller under uttrycket tclekommunikation med hjälp av radiovågor. Visst stöd för det synsättet ger också lagens förarbeten.
Sålunda förklarade föredragande statsrådet i propositionen med förslag till radiolag (prop. 1966: 149) bl.a. följande rörande ljud. bild eller annat meddelande.
”Alla former av meddelanden avses. Även radarsändning. tjärrmanöv- rering. fjärrskrift och liknande överföring av tecken. signaler eller skrift är alltså radiosändning."
Att begreppet radiosändning omfattar "alla former av meddelanden"
Bilaga 2
framgår emellertid redan av lagtexten. Den säger vidare att en sändning måste utgöras av ett meddelande och beträffande radar torde som anförts själva utsändningen knappast uppfylla detta krav.
Trots motivuttalandet om radarsändning är utredningen närmast benä— gen att anse, att radiolagens radiosändningsbegrepp inte täcker utsändning från en radar. Därför lutar utredningen åt att en radarvarnare inte omfattas av begreppet mottagare i radiolagens mening. Utredningen medger eme1-- lertid att det hela kunde vara klarare. På grund härav och eftersom det i 3 & första stycket radiolagen föreskrivs att mottagare får innehas och använ- das av var och en. delar utredningen uppfattningen att man inte bör förbjuda visst innehav av radarvarnare utan att radiolagen ändras.
Bilaga 3
De till lagrådet remitterade lagförslagen. 1 Förslag till
Lag om förbud mot radarvarnare Härigenom föreskrivs följande
lä Med radarvarnare förstås i denna lag varje anordning som är kon- struerad för att ta emot elektromagnetiska vågor från en radarhastighets- mätare för vägtrafik. Som radarvarnare anses också. när den används i fordon. en anordning som är så konstruerad så att den kan ta emot elektromagnetiska vågor från en sådan mätare.
. 25 Radarvarnare får inte tillverkas, innehas, överlåtas eller användas i landet.
39" Den som bryter mot Zä skall dömas till böter eller fängelse i högst sex '
månader.
4.5 En radarvarnare som har varit föremål för brott enligt denna lag skall förklaras förverkad.
Denna lag träder i kraft den 1januari 1988.
2 Förslag till . Lag om ändring i radiolagen (19662755)
Härigenom föreskrivs att 35 radiolagen (l966;755)' skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
35 Mottagare får innehas och användas av var och en. Om avgift för innehav av mottagare finnas bestämmelser i lagen (1978:478) om avgift för innehav av televisionsmottagare. Mottagare får inte användas på sådant sätt att mottagning på andra platser störs.
()m radarvarnare finns särskilda bestämmelser i lagen (1987:000) om förbud mot rmiarvarnare.
Denna lag träderi kraft den 1januari 1988.
1 Lagen omtryckt 1986:1209.
Lagrådet
Bilaga 4
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1987-10-21.
Närvarande: f.d. regeringsrådet Nordlund.justitierådet Freyschuss, rege- ringsrådet Bouvin.
.Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 8 oktober 1987 har rege- ringen på hemställan av statsrådet Hulterström beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om förbud mot radarvarnare.
2. lag om ändring i radiolagen ( l966:755). Förslagenhar inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Magnus Barnekow.
Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:
Lag om förbud mot radarvarnare
l legaldefinitionen i l & på radarvarnare har inrymts även 5. k. radardekto- rer. Dessa används bl.a. inom försvarsmakten och på fritidsbåtar för att lokalisera föremål som är försedda med radar. alltså en helt legitim an- vändning. De kan emellertid också ta emot signaler från polisens radarhas— tighetsmätare. När de används i ett fordon. skall de enligt definitionen hänföras till radarvarnare.
[ sistnämnda hänseende har definitionen enligt lagtexten blivit för vid. Den skulle komma att omfatta t.ex. en radardetektor som av försvarsmak- ten används i ett fordon för att lokalisera en radar. Vidare är det enligt specialmotiveringen till 1 och 2 åå avsikten-att radardetektorerna skall jämställas med radarvarnare endast såvitt gäller användning i fordon. De skulle alltså i övrigt vara undantagna från 2 5.
Med hänsyn härtill synes den mest ändamålsenliga lagtekniska lösningen vara att andra meningen i l ä utgår och att ett förbud mot att använda radardetektor som radarvarnare införs som en andra mening i 2 ;. Denna mening kunde lämpligen ges följande lydelse: "Ej heller får en annan anordning som är så konstruerad att den kan ta emot elektromagnetiska vågor från en radarhastighetsmätare användas i ett fordon för detta ända- mål. 14 5 får då efter ordet "radarvarnare" inskjutas orden "eller annan anordning". Lagen bör dessutom rubriceras "Lag om förbud mot radar- varnare m.m.".
Lagrådet förordar att lagen ändras i enlighet med det anförda.
Lag om ändring i radiolagen (1966:755)
] konsekvens med vad förut anförts bör 3 & tredje stycket få följande lydelse: "Om radarvarnare finns särskilda bestämmelser i lagen (1987:()O(l) om förbud mot radarvarnare m. m."
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1987
Prop. 1987/88: 49