Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa ändringar i lagen (l976:580) om medbe- stämmande i arbetslivet i fråga om stridsåtgärder m.m. i arbetsförhållan- den med internationell anknytning. Förslaget syftar bl.a. till att ge de fackliga organisationerna i Sverige möjligheter att träffa kollektivavtal med villkor som motsvarar vad som normalt tillämpas i fråga om arbete som utförs här i landet och därigenom motverka s.k. social dumpning. En facklig organisation i Sverige skall utan hinder av att en arbetsgivare som är verksam här i landet och som är bunden av ett kollektivavtal som inte omfattas av medbestämmandelagen kunna rikta stridsåtgärder mot och träffa kollektivavtal med arbetsgivaren. Samma möjligheter skall en fack- lig organisation ha i fråga om internationella solidaritetsaktioner som riktas mot en arbetsgivare utanför landets gränser.

Det föreslås att det i medbestämmandelagen införs en bestämmelse som begränsar tillämpningsområdet för bestämmelsen om fredsplikt i 42 & till åtgärder som vidtas mot arbetsförhållanden som lagen är direkt tillämplig på. Det föreslås också att om en arbetsgivare är bunden av flera kollektiv- avtal skall det som omfattas av reglerna i 23—24 55 medbestämmandela- gen gälla framför det avtal som lagen inte är tillämplig på. Vidare föreslås att det i medbestämmandelagen klargörs att ett kollektivavtal inte blir ogiltigt enbart för att det träffats under inverkan av stridsåtgärder som inte är otillåtna enligt bestämmelserna i lagen även om detta skulle följa av utländsk lag som skall tillämpas på avtalet.

Förslaget föreslås träda i kraft den ljuli l99l.

• Sida 2
•  Original

Propositionens lagförslag Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976: 580) om medbestämmande i arbetslivet

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1976: 580) om medbestämman- de i arbetslivet

dels att 42 5 skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 25 a _5 och 31 a 5, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 25 a 5

Ett kollektivavtal som är ogiltigt enligt utländsk rätt på den grunden att det tillkommit äter en stridsåt- gärd är trots detta giltigt här i lan- det. om stridsåtgärder: var tillåten enligt denna lag.

3laå

Är en arbetsgivare bunden av ett kollektivavtal som denna lag inte är direkt tillämplig på och träffar han däre/ler ett kollektivavtal enligt be- stämmelserna i 23—24 55 skall i de delar avtalen är oförenliga det sena- re avtalet gälla.

42 &

Arbetsgivar- eller arbetstagarorganisation får ej anordna eller på annat sätt föranleda olovlig stridsåtgärd. Sådan organisation får ej heller genom understöd eller på annat sätt medverka vid olovlig stridsåtgärd. Organisa- tion som själv är bunden av kollektivavtal är även skyldig att. om olovlig stridsåtgärd av medlem förestår eller pågår. söka hindra åtgärden eller verka för dess upphörande.

Har någon vidtagit olovlig stridsåtgärd, får annan icke deltaga i åtgär- den.

Bestämmelserna i första stycket första och andra meningarna gäller endast när en organisation vidtar åtgärder med anledning av arbets- fiirhållanden som denna lag är di- rekt tillämplig på.

Denna lagträder i kraft den ljuli 1991.

lx)

• Sida 3
•  Original

Arbetsmarknadsdepartementet Pmp- 1990/ 913 162

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 21 mars 1991

Närvarande: statsrådet Engström. ordförande. och statsråden Hjelm- Walle'n. S. Andersson. Göransson. Gradin. Dahl, R. Carlsson. Hellström. Johansson. Lindqvist. G. Andersson, Lönnqvist. Thalén. Freivalds. Wallström. Persson. Sahlin. Larsson. Åsbrink

Föredragande: statsrådet Sahlin

Proposition om vissa fredspliktsregler

1. Inledning

Arbetsdomstolen (AD) meddelade hösten 1989 dom i det s.k. Britannia- målet (AD 1989 nr. 120). Målet gällde lovligheten av blockadåtgärder som vidtogs i syfte att tvinga redaren att ersätta ett filippinskt kollektivavtal med ett s.k. ITF—avtal. Domen innebar att stridsåtgärderna ansågs otillåt- na eftersom de syftade till att undantränga ett redan existerande kollektiv- avtal.

Med anledning av bl.a. den domen har Landsorganisationen i Sverige (LO) och Tjänstemännens centralorganisation (TCO) begärt att den svens- ka lagstiftningen skall ändras så att det inte skall föreligga hinder mot att vidta stridsåtgärder på den svenska arbetsmarknaden av det skälet att den berörde arbetsgivaren har träffat kollektivavtal utomlands.

Framställningarna från LO och TCO har behandlats i en inom arbets- marknadsdepartcmentet upprättad promemoria. l promemorian föreslås vissa ändringar avseende fredspliktsreglerna i lagen (1976:580) om med— bestämmande i arbetslivet. Promemorian. som har remissbehandlats. bör fogas till protokollet som bilaga I. En förteckning över remissinstanserna har upprättats och bör fogas till protokollet som bilaga 2. Remissyttrande- na finns att tillgå i arbetsmarknadsdepartementet (dnr R 8412/90).

Lagrådet

Regeringen beslutade den 14 mars 1991 att inhämta lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i lagen (1976: 580) om medbestämmande i arbetslivet. Förslaget har upprättats i arbetsmarknadsdepartementet på grundval av den inom departementet upprättade promemorian Vissa fredspliktsregler (R 8412/90). Det förslag som remitterats till lagrådet bör fogas till protokollet som bilaga 3. Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran. lagrådets yttrande bör fogas till protokollet som bilaga 4. Lagrådets granskning har lett till vissa redak- tionella ändringar. 3

• Sida 4
•  Original

2. Bakgrund

I alla demokratiska länder har man funnit det nödvändigt med sociala skyddsregler av olika slag för att värna arbetstagarnas intressen när det gäller löner och andra grundläggande anställningsvillkor. Tekniken för att skapa detta skydd skiljer sig åt från land till land. Man använder sig i olika utsträckning av lag- och avtalsregler. Utanför Norden är den fackliga organisationsgraden normalt avsevärt lägre än i Sverige. I dessa länder har man haft en annan utveckling än här när det gäller regleringen av arbetsli- vet. För att skydda samtliga arbetstagare har man där i många fall valt att införa olika minimibestämmelser i lag vad avser lön och andra anställ- ningsvillkor.

Den svenska arbetsmarknaden kännetecknas av starka organisationer som organiserar en mycket stor del av arbetsmarknaden på såväl arbets- givar- som arbetstagarsidan. Den svenska arbetsrättslagstiftningen bygger därför sedan lång tid på tanken att det är de fackliga organisationerna som i första hand har att tillvarata arbetstagarnas intressen. Lagstiftningen syftar till att skapa goda förutsättningar för detta. Det som brukar kallas den svenska modellen kännetecknas framförallt av den starka ställning som parterna på arbetsmarknaden har.

Typiskt för vårt system är vidare att det normalt inte finns något hinder mot att vidta stridsåtgärder när kollektivavtal saknas mellan parterna, men att förekomsten av ett kollektivavtal innebär i det närmaste total fredsplikt parterna emellan. Minimibestämmelser avseende lön och andra anställningsvillkor återfinns i princip endast i kollektivavtal. Reglerna i avtalen kompletterar ofta regler i lagar och ersätter inte sällan lagregler. Olika regleringar förekommer i olika branscher beroende på skilda tradi- tioner och förutsättningar.

Kollektivavtalen täcker en helt dominerande del av arbetsmarknaden. Gcntemot den fackliga organisationen anses arbetsgivaren ha en skyldig- het att tillämpa kollektivavtalets bestämmelser även på oorganiserade arbetstagare. Även på den del av arbetsmarknaden där kollektivavtal saknas utgör kollektivavtalen en norm för vad som ska gälla mellan arbets- givaren och dennes anställda. På så sätt täcker de svenska kollektivavtalen i praktiken hela arbetsmarknaden. Kollektivavtalen är således det domine- rande instrumentet i Sverige för att tillförsäkra de enskilda arbetstagarna det skydd sotn de i andra länder tillerkänns genom lagstiftning.

Till kollektivavtalen är vidare enligt svensk lagstiftning kopplade olika rättigheter och skyldigheter. Exempel på sådana är reglerna i 1 1 och 19 åå medbestämmandelagcn om primär törhandlings- och informationsskyldig- het.

I Sverige har vi funnit att vår modell med våra förutsättningar och traditioner i praktiken ger arbetstagarna ett effektivt skydd som är svårt att åstadkomma på annat sätt. Genom att sammansluta sig i föreningar har arbetstagarna skapat goda förutsättningar för att också i praktiken hävda sina rättigheter. Parterna på den svenska arbetsmarknaden är överens om att det är önskvärt att reglera löner och andra anställningsvillkor genom

• Sida 5
•  Original

avtal även i framtiden. Bred enighet råder också om att vi inte bör införa någon minimilönereglering i lag för den svenska arbetsmarknaden.

Mycket talar för att Sverige inom de närmaste åren kommer att utgöra en del av en gemensam europeisk arbetsmarknad. Det är då av yttersta vikt att vi skapar förutsättningar för de fackliga organisationerna att även på en sådan marknad kunna tillvarata arbetstagarnas rätt. Genom krav på arbetstillstånd har vi hittills kunnat se till att utomnordiska företag verk- samma i Sverige tillämpat anställningsvillkor som stått i överensstämmel- se med vad som i övrigt gäller på den svenska arbetsmarknaden. Inom en gemensam europeisk arbetsmarknad kommer kravet på arbetstillstånd inte att kunna vidmakthållas i den utsträckning som gäller i dag.

Även inom den europeiska gemenskapen har man under senare år alltmer betonat vikten av att skapa regler som stärker arbetstagarnas ställning och som motverkar vad man brukar kalla social dumpning. Inom ramen för den s.k. sociala dimensionen har man påbörjat arbetet med att förhindra att den gemensamma marknaden medför oönskade sociala ef- fekter. Ett uttryckligt mål är också att den ökade välfärd man avser att skapa förutsättningar för skall komma alla till del.

Härvid har bl.a. uppmärksammats de problem som kan uppstå när företag inom tjänstesektorn bedriver verksamhet över nationsgränserna. Det gäller närmast frågan om vilka regler om löner och andra anställnings— villkor som skall tillämpas för dem som tillfälligt arbetar i ett annat land.

Som tidigare nämnts har olika traditioner och skilda förhållanden på arbetsmarknaden ute i Europa fått till följd att staterna valt olika teknik för att skydda arbetstagarna. Ett inte ovanligt sätt är att lagstifta i frågan. Men några hinder för fackliga organisationer att också förhandla sig fram till detta. ytterst genom stridsåtgärder. föreligger sällan.

1 Sverige är rätten att vidta fackliga stridsåtgärder skyddad av regerings- formen. lnskränkning i denna rättighet kan ske genom lag eller avtal. Regleringen i medbestämmandelagen innebär att rätten att vidta fackliga stridsåtgärder när kollektivavtal föreligger mellan parterna är ytterligt begränsad. I många länder i Europa innebär förekomsten av ett kollektiv- avtal inte någon fredsplikt i sig. Den omständigheten att fredspliktsregler- na i medbestämmandelagen i princip även skyddar kollektivavtal som huvudsakligen avser att reglera förhållanden utanför Sverige innebär där— för särskilda problem för oss när det gäller att motverka social dumpning. Mot bakgrund av det sagda anserjag det nödvändigt att föreslå sådana förändringar i medbestämmandelagen att de fackliga organisationerna ges möjlighet att verka för att alla arbetsgivare som är verksamma på den svenska arbetsmarknaden tillämpar sådana löner och andra anställnings- villkor för sina anställda som motsvarar vad som är brukligt här i landet. Genom sådana regler skapas också förutsättningar för en sund konkurrens på lika villkor här i landet mellan svenska företag och näringsidkare från andra länder. Denna reglering bygger på tanken att arbetsförhållanden som överhu- vudtaget inte faller under medbestämmandelagens tillämpningsområde inte heller kan ges ett särskilt skydd mot stridsåtgärderi lagen. I stället bör

• Sida 6
•  Original

man ta utgångspunkten i regeringsformens regler om den fria konflikträt- ten.

Jag menar vidare att det är angeläget att undanröja vissa hinder för de fackliga organisationerna att genom sympatiåtgärder stödja arbetstagaror- ganisationer i andra länder. Regler som är helt främmande för våra demo- kratiska traditioner kan inte tillåtas förhindra svenska fackliga organisa- tioner att vidta åtgärder för att stödja arbetstagare i andra länder.

3. Allmän motivering

__|

Mitt förslag: Tillämpningsom rådet för bestämmelserna i 42 å första stycket första och andra meningarna medbestämmandelagen bör begränsas. Det där reglerade förbudet mot stridsåtgärder för arbets- givar- och arbetstagarorganisationer att bl.a. anordna eller under- stödja olovliga stridsåtgärder bör inte sträcka sig utöver åtgärder som riktar sig mot sådana arbetsförhållanden som medbestämman- delagen är direkt tillämplig på.

Vidare bör i medbestämmandelagcn införas en bestämmelse som anger att ett senare. enligt bestämmelserna i 23 —24 åå i lagen. träffat kollektivavtal skall gälla före ett tidigare träffat kollektivavtal som lagen inte är tillämplig på. Detta bör dock endast gälla i de delar avtalen är oförenliga med varandra.

För det fall att något annat följer av en utländsk lag när den är tillämplig på avtalet bör det slutligen i medbestämmandelagcn före- skrivas att ett kollektivavtal inte blir ogiltigt enbart för att det har trälfals under inverkan av fackliga stridsåtgärder. om dessa inte är otillåtna enligt reglerna i lagen.

Promemorians förslag: [ promemorian föreslogs att ett tillägg borde göras till medbestämmandelagen så att dels bestämmelserna i 42 å inte blir tillämpliga på stridsåtgärder som eljest skulle anses som olovliga på grund av att de strider mot fredsplikt som följer av ett utländskt kollektivavtal eller en utländsk lagregel. dels sadana stridsåtgärder inte skall beaktas vid bedömningen av giltigheten av ett kollektivavtal som har träffats under inverkan av sådana åtgärder.

Rcmissinstanserna: Bland remissinstanserna tillstyrker de fackliga orga— nisationerna LO. TCO och 51-160. att promemorians förslag genomförs. De har därvid pekat på vikten av att åtgärder mot s.k. social dumpning vidtas. LO och TCO har också pekat på vikten av att de fackliga organisa- tionernas rätt att delta i internationella solidaritetsaktioner säkerställs. SACO har dock anmält tveksamhet beträffande den föreslagna reglering- ens konsekvenser.

ILO-kommitten anser att förslaget inte står i strid med de ILO-konven— tioner som Sverige har ratificerat. .-1."115'och SI!" har inte anfört några erinringar mot förslaget. .Sf/"(fi/arIsvt'rket har avstått från att uttala sig om

• Sida 7
•  Original

förslaget. men har liksom några andra remissinstanser pekat på risken för att svenska fartyg kan komma att utsättas för repressalieaktioner utom- lands. Landstingsj/ifirlmndut har ställt sig tveksamt till promemorians för- slag med motiveringen bl. a. att de internationella integrationssträvandena talar för att länder bör respektera varandras lagstiftning och civilrättsliga avtal såvitt inte mycket starka skäl talar i annan riktning.

Svea lim-väll. kommersko/lat'ium. juridiskaIlnkzl/lelxnämlit/('n vid Slock- lmlms universitet. arbetsdmmio/en. ..vIa/ens arbem'givarvcrk. _.vlalt'ns pris-och konkurrensvark, Kom/ntm/iirlumdel och Svens/ta arhelsgivare/öreningen har avstyrkt promemorians förslag. Flera av dessa remissinstanser har fört fram uppfattningen att förslaget inte är förenligt med det förbud mot diskriminering på grund av nationalitet som råder inom EG. Den åsikten har också förts fram att förslaget i vart fall är alltför långtgående och borde begränsas åtminstone till arbete med stark anknytning till Sverige.

llärutöver har i särskilda skrivelser lzdi/Ztrlsverket avstyrkt förslaget och Dale-Svenska handels/cammarcn anfört att förslaget är ett hot mot import— konkurrensen på tjänstesektorn respektive den kombinerade varu- och tjänstesektorn samt står i strid med den uppfattning om kollektivavtal och arbetskraftens fria rörlighet över gränserna som nu håller på att etableras inom EG.

Skälen för mitt förslag: Promemorians förslag har sin grund i en strävan att söka hindra att den ökade internationaliseringen för med sig s.k. social dumpning. Med detta uttryck avses här främst att låglöneländers arbets— kraft utnyttjas på den svenska arbetsmarknaden på villkor som inte når upp till en nivå som är acceptabel för den övriga delen av arbetsmarkna- den. Till det kommer att svenska fackliga organisationer skall kunna delta i internationella solidaritetsaktioner. Promemorians förslag tar sikte på båda dessa situationer.

Under remissbehandlingen har arbetsdomstolen framfört uppfattningen att ett eventuellt förslag bör skilja mellan åtgärder som riktar sig mot den svenska arbetsmarknaden och åtgärder som riktar sig mot förhållanden utanför denna. Även i övrigt har framförts att den i promemorian föreslag- na regleringen kan få ett alltför vidsträckt tillämpningsomrade. Det har sagts att den föreslagna regeln skulle kunna användas för angrepp på vilka utländska kollektivavtalsförhållanden som helst. Jag kan förstå de farhå- gor som har framförts. Mitt förslag har därför fått en från promemorians förslag annorlunda utformning. Med den utformningen bör enligt min mening dessa farhågor inte kvarstå.

Jag konnner först att behandla frågan om de fackliga organisationernas möjligheter att påverka villkoren för arbete i Sverige. Därefter behandlar jag frågan om rätten att delta i internationella solidaritetsaktioncr.

Fackliga möjligheter att påverka villkor för arbete i Sverige

När det gäller fackligt inflytande i samband med arbete som skall utföras på den svenska arbetsmarknaden delar jag den syn på frågan som framgår av promemorian. Det är alltså viktigt att det svenska regelsystemet är utformat så att svenska fackliga organisationer har möjlighet att utöva

• Sida 8
•  Original

inflytande på de villkor som skall gälla på den svenska arbetsmarknaden. Att så skall vara fallet är en av hörnstenarna i det svenska arbetsrättsliga systemet.

På den svenska arbetsmarknaden riskerar alla arbetsgivare att utsättas för stridsåtgärder från de fackliga organisationernas sida när dessa strävar efter att få till stånd kollektivavtal om de villkor som bör gälla i den aktuella verksamheten. Organisationernas rätt att vidta stridsåtgärder är grundlagsskyddad genom bestämmelser i regeringsformen. Har ett kollek- tivavtal träffats är det emellertid inte tillåtet att genom stridsåtgärder söka ändra eller upphäva avtalet. Även om en arbetsgivare är bunden av ett kollektivavtal riskerar han dock att bli utsatt för stridsåtgärder som syftar till att åstadkomma ett annat kollektivavtal vid sidan av det redan träffade avtalet.

En utländsk arbetsgivare som avser att bedriva verksamhet i Sverige riskerar att på samma sätt som ovan nämnts bli utsatt för stridsåtgärder på den svenska arbetsmarknaden. Detta förhållande har hittills inte vållat några särskilda problem. Det beror till stor del på att det krävs arbetstill- stånd för utomnordisk arbetskraft. I praxis har tillstånd givits endast då anställningsvillkoren motsvarar vad som gäller på den avtalsreglerade delen av den svenska arbetsmarknaden. Den pågående integrationen med det övriga Europa och den med denna förbundna fria rörligheten för såväl företag som arbetskraft kommer emellertid att medföra en ny situation eftersom det då inte går att upprätthålla systemet med arbetstillstånd i samma utsträckning som idag.

Vad som föranlett LOs och TCOs framställningar om ändringar av reglerna är risken för att en arbetsgivare. som avser att bedriva verksamhet i Sverige. harträffat kollektivavtal med en utländsk facklig organisation på ett sådant sätt att avtalet också omfattar verksamheten i Sverige. Den situationen skulle då kunna tänkas uppkomma att det avtalet kan vara skyddat i den meningen att stridsåtgärder inte får vidtas i Sverige för att ändra eller upphäva avtalet. Svenska fackliga organisationer skulle då inte kunna svara för att den svenska arbetsmarknadens villkor kommer att gälla för arbetet i fråga på det sätt som i övrigt gäller för dem som är stadigvarande verksamma häri landet. Det är för att undanröja de oklar- heter som kan föreligga i sådana situationer som förslaget till lagändring förts fram. .

Innan jag går närmare in på förslaget i denna del vill jag här ta upp en tankegång som vissa remissinstanser har framfört. nämligen att förslaget bör utformas så att det enbart kommer att omfatta kollektivavtal med villkor som understiger en viss nivå. Den frågan berördes redan i prome— morian. Där anfördes bl.a. att konsekvenserna av en sådan ordning inte lät sig överblickas i detta sammanhang och att sådana tankegångar var helt främmande för svensk rättstradition på detta område. Jag delar den upp- fattning som kommit till uttryck i promemorian. Det är i detta samman— hang cnligt min mening alltså inte en framkomlig väg att utforma förslaget så att det endast omfattar kollektivavtal med villkor som understiger en viss nivå.

Enligt min mening bör utgångspunkten för förändringen i stället vara

• Sida 9
•  Original

medbestämmandelagcns tillämpningsområde. Som framgår av promemo- rian bestäms detta genom en helhetsbedömning av det aktuella arbetsför- hållandets anknytning till Sverige. varvid sådana faktorer som arbetsplat- sens geografiska belägenhet och parternas nationalitet får betydelse liksom huruvida arbetet är mera stadigvarande förlagt till Sverige. De särskilda regler som ställts upp till skydd för träffade kollektivavtal såvitt gäller stridsåtgärder och motsvarande bör endast avse sådana avtal som även i övrigt omfattas av lagen. Den förändring av reglerna i 42å medbestäm- mandelagen jag nu föreslår bör därför utformas så att räckvidden av ifrågavarande bestämmelse begränsas. Ett tillägg till 42 5 medbestämman- delagen bör alltså införas så att tillämpningsområdet för bestämmelserna om förbud mot stridsåtgärder begränsas till sådana arbetsförhållanden som lagen är tillämplig på. Syftet med regeln är att de aktuella förbudsreg- lerna inte skall vara tillämpliga på åtgärder som vidtas mot arbetsförhål- landen som har så liten anknytning till den svenska arbetsmarknaden att medbestämmandelagens regler inte är tillämpliga på dem.

Internationella solidaritetsaktioner

De fackliga organisationernas möjligheter att delta i internationella solida- ritetsaktioner har behandlats i samband med medbestämmandelagens till- komst. Arbctsrättskommittén hade föreslagit att svenska sympatiåtgärder skulle vara tillåtna om de företogs till stöd för part i en primäråtgärd utomlands som var tillåten antingen enligt det egna landets lag eller med motsvarande tillämpning av svensk lag. Kommitténs förslag i denna del var dock inte enhälligt. Löntagarrepresentanterna vände sig mot förslaget bl. a. i fråga om sympatiåtgärder med utländsk bakgrund. De ansåg att den föreslagna regeln skulle komma att bli svår att tillämpa och oberäknelig till sina verkningar. 1 fall där berättigade krav kan ställas från de fackliga organisationernas sida på att få delta i internationella solidaritetsaktioner utan hinder av kollektivavtalslagstiftningens fredspliktsregler skulle den av kommittémajoriteten förordade regeln riskera att inte ge tillräckligt handlingsutrymme (prop. l975/76: 105 bilaga-l s. 274 f.).

När det gäller strejk och andra stridsåtgärder med bakgrund i utländska förhållanden fann departementschefén inte anledning att utforma regler i lagen. Han fann det helt naturligt att svenska arbetstagarorganisationer inte skulle vara förhindrade att delta i internationellt organiserade sympa- tiåtgärder till stöd för broderorganisationcr utomlands eller för att uttryc- ka solidaritet mcd dem som utsätts för politiskt förtryck eller eljest är i ' behov av internationellt stöd. Begär i sådana sammanhang en facklig international att dess svenska medlemsorganisation skall ansluta sig till en internationell aktion kan det inte vara rimligt att resa rättsliga hinder häremot. Även om det rättsliga läget inte var till alla delar klart saknades det. enligt departementschefen. anledning att tro annat än att det av honom uttryckta synsättet i allt väsentligt skulle motsvaras av vad som skulle bli bedömningen vid en rättslig prövning (prop. s. 275). lnrikesutskottet uttalade i fråga om de svenska arbetstagarorganisatio- nernas rätt att delta i internationellt organiserade stödaktioner för arbets-

• Sida 10
•  Original

tagare i andra länder att MBL utan tvivel ger handlingsutrymme för de svenska organisationerna. Utskottet framhöll att det inte var fråga enbart. eller ens i första hand. om den rättsliga sidan av saken. utan att viktigare var att man kunde räkna med att det i praktiken tillämpades ett handlings- mönster som ter sig tillfredsställande för alla berörda parter (an l975/76:45 s. 47").

Det bör i detta sammanhang framhållas att det i propositionen också anfördes att fredspliktsreglerna utgår från en fri och lika rätt för alla att vidta ekonomiska stridsåtgärder för att främja fackliga syften gentemot en motpart. Detta angavs innebära bl.a. att det står en facklig organisation fritt att rikta stridsåtgärder även mot avtalsområden på vilka kollektivav- tal redan träffats mellan arbetsgivaren och en annan facklig organisation och att sympatiåtgärder får vidtas för att stödja en sådan stridsåtgärd (prop. s. 276).

Departementschefens och inrikesutskottcts uttalanden i denna fråga måste anses innebära att det efter medbestämtnandelagens tillkomst finns utrymme för svenska fackliga organisationer att delta i internationellt organiserade sympatiåtgärder till stöd för broderorganisationer utomlands eller för att uttrycka solidaritet med dem som utsätts för politiskt förtryck eller eljest är i behov av internationellt stöd. lluruvida detta utrymme begränsas av förekomsten av utländska kollektivavtal är dock en fråga som inte berördes närmare i det lagstiftningsärendet. Det är mot denna bak- grund framställningen från LO och TCO om ändringar i medbestämman- delagen på grund av bl.a. den av arbetsdomstolen meddelade domen i Britanniamålet skall ses.

] föregående avsnitt om de fackliga möjligheterna att påverka villkoren för arbete i Sverige har jag motiverat mitt förslag till ändring av bestäm- melserna i 425 medbestämmandelagen. Den föreslagna ändringen har betydelse även för bedömningen av om det är tillåtet att delta i en interna- tionell solidaritetsaktion. Syftet med den föreslagna bestämmelsen i 42å tredje stycket är att de åtgärder som en organisation vidtar mot arbetsför- hållanden som medbestämmandclagen inte är direkt tillämplig på skall falla utanför bestämmelserna i lagen. Det innebär att bestämmelserna i 425 medbestämmandelagen inte kommer att reglera åtgärder som riktar sig mot arbetsförhållanden som inte har sådan anknytning till den svenska arbetsmarknaden att medbestämmandelagens regler blir tillämpliga. När det alltså är fråga om arbete utomlands eller i vissa fall av arbete av tillfällig karaktär i Sverige kommer normalt sådan anknytning till den svenska arbetsmarknaden att saknas. Det nya tredje stycket till 42 5 med- bestämmandelagen innebär att bestämmelserna i första stycket första och andra meningarna då inte är tillämpliga.

Det bör här framhållas att förslaget inte är avsett att medföra ändringar utöver detta. Andra frågor om stridsåtgärder med internationell anknyt- ning berörs alltså inte av mitt förslag. Det innebär att de uttalanden som gjordes av departementschefen och inrikesutskottet vid medbestämman- delagens tillkomst fortfarande är av avgörande betydelse för den allmänna bedömningen av organisationernas rättigheter i detta sammanhang. Den föreslagna bestämmelsen får alltså betydelse endast för sådana fall där

• Sida 11
•  Original

åtgärden till följd av bestämmelserna i 42 5 första stycket medbestämman- delagen eljest skulle varit olovlig.

EG—aspekter

Den gemensamma marknaden innebär att de ekonomiska aktörerna inom gemenskapen på lika och ostörda konkurrensvillkor skall kunna handla och byta tjänster med varandra, arbeta. investera och producera. Detta brukar kallas de fyra friheterna. fri rörlighet för varor. personer, tjänster och kapital.

En viktig princip för medlemsländerna i gemenskapen är förbudet mot särbehandling på grund av nationalitet. Denna princip är uttryckt i artikel 7 i Romfördraget.

Inom Fördragets tillämpningsområde och med beaktande av de särskilda bestämmelser som förutses i Fördraget är varje diskriminering av nationa- litetsskäl förbjuden.

Rådet må. på förslag av Kommissionen och efter att ha hört Församling- en, med kvalificerad majoritet besluta om bestämmelser om förbud mot sådan diskriminering.

Principen innebär bl.a. att nationella regler rörande sådant som faller inom fördragets tillämpningsområde inte får genom sin utformning med- föra negativ särbehandling på grund av nationalitet.

Vidare finns i Romfördraget bestämmelser om arbetskraftens fria rörlig- het, fri etableringsrätt och frihetatt producera tjänster. I dessa bestämmel— ser och i den av EG- institutionerna utformade s.k. sekundärrätten på dessa områden (dvs. förordningar och direktiv) konkretiseras principen om förbud mot diskriminering på grund av nationalitet.

De remissinstanser som avstyrkt promemorians förslag har genomgåen— de anfört farhågor för att förslaget kan komma att störa det pågående. integrationsarbetet och att det kan tänkas strida mot, EG-rättens förbud mot diskriminering på grund av nationalitet. Detta är synpunkter som jag... fäster största vikt vid. Det bör själv fallet vara en strävan att våra inhemska regler utformas så att de inte försvårar fortsatta integrationssträvanden. EG—rättens förbud mot negativ särbehandling på grund av nationalitet avser naturligtvis 'först och främst förbud mot regler som är formellt diskriminerande. EG—rätten går emellertid längre än så. Även regler som- utan att vara formellt diskriminerande rent faktiskt skapar skillnader på . grimd av nationalitet kan stå 1 strid med EG—rättcn.

Remissinstansernas farhågor beträffande den' 1 promemorian föreslagna

regleringens förenlighet med E(J—rätten har medfört att jag nu valt en annan väg som också den syftar till att tillgodose arbetstagarnas krav på socialt godtagbara villkor i arbetslivet och som ligger i linje med strävan att motverka social dumpning.

Den nu valda rcgleringsmetodcn låter olika anknytningslakta bli avgö- rande för reglernas tillämpningsområdc. Det skydd som frcdspliktcn' mne- bär skall inte gälla sådana fall där anknytningen till svenska förhållanden

• Sida 12
•  Original

är så svag att medbestämmandelagen inte är tillämplig. Med den utform- ning förslaget har fått anser jag att det inte innebär någon diskriminering på grund av nationalitet. De farhågor som remissinstanserna sålunda framfört bör därmed ha undanröjts.

Det kan här framhållas. som SAF har gjort i sitt remissyttrande. att det inom EG pågår diskussioner om problem som hänger samman med att arbetare sänds att utföra arbete i ett annat land än det där anställningsför- hållandet har uppstått. Dessa diskussioner är ännu i ett inledande skede. De förs bl.a. mot bakgrund av att det skydd i fråga om arbetstid. ledighet etc. som följer av lagstiftning eller kollektivavtal i det land där arbetet skall utföras även skall komma de ditresta arbetarna till del. När det gäller lönefrågan förs diskussionen mot bakgrund av att t.ex. minimilön som följer av lag eller kollektivavtal skall gälla även för denna grupp av arbets- tagare om deras arbete sträcker sig utöver en viss tid. Några slutgiltiga resultat föreligger alltså inte av dessa diskussioner. Men det faktum att de pågår visar att de problem som kan uppstå i situationer av detta slag har uppmärksammats även av EGs medlemsländer. Jag avser att noga följa utvecklingen inom EG på detta område.

Kollektivavtalets giltighet

Ett kollektivavtal som tillkommit genom stridsåtgärder kan bli att betrakta som ogiltigt enligt den rättsordning som enligt internationellt privaträttsli- ga principer skall tillämpas på rättsförhållandct mellan avtalsparterna. För att ett sådant kollektivavtal inte skall bli verkningslöst enbart på denna grund löreslärjag därför att det även införs en regel i medbestämmandela- gen som innebär att om utländsk lag skall tillämpas på rättsförhållandct mellan parterna. får ett kollektivavtal inte anses ogiltigt på den grunden att det har tillkommit under inverkan av enligt svensk lag lovliga stridsåtgär- der.

Arbetsdomstolen har i sitt remissyttrande berört frågan om kollektivav- talets ogiltighet på grund av andra omständigheter än de vidtagna stridsåt- gärdcrna. Domstolen har därvid utgått från att andra ogiltighctsgrundcr enligt utländsk rätt än olovliga stridsåtgärder kan göras gällande vid en prövning av kollektivavtalets giltighet. Detta är ett riktigt påpekande. Någon annan ändring är inte åsyftad med förslaget än att klargöra att det träffade kollektivavtalet inte skall anses ogiltigt enbart därför att det föregåtts av de vidtagna stridsåtgärderna. Det fallet att ett avtal skulle bli ogiltigt av någon annan anledning än att stridsåtgärder förekommit berörs inte av mitt lagförslag.

Verkningarna för det först träffade kollektivavtalet

Arbetsdomstolen har anfört att det som gör lösningen i promemorians förslag ofullständig är att det där inte sägs något om hur man skall se på det redan befintliga utländska kollektivavtalets giltighet och fortsatta rättsliga

• Sida 13
•  Original

betydelse. när efter fackliga stridsåtgärder i Sverige ett nytt kollektivavtal träffas mellan arbetsgivaren och en angripande svensk facklig organisa- tion.

Det kan i detta sammanhang framhållas att rättstillämpningcn hittills har förmått lösa uppkommande problem vid konkurrens mellan avtal. När det gäller den konkurrens som kan uppstå mellan avtalen i de situationer som här behandlas har arbetsdomstolen emellertid framhållit att det är nödvändigt att det i lagen reds ut vad som i svensk domstol skall gälla om det först träffade kollektivavtalets giltighet. Jag delar arbetsdomstolcns uppfattning i detta hänseende. Ett ställningstagandc till vilket kollektivav- tal som skall gälla när en arbetsgivare. efter att först ha träffat ett avtal under sådana förhållanden att medbestämmandelagen inte är tillämplig på det. senare sluter ett avtal som träffas av lagens bestämmelser är i själva verket en viktig förutsättning för att det skall vara möjligt att uppnå det allmänna syfte som ligger bakom den förändring av rätten att vidta strids- åtgärder som här föreslås. En uttrycklig regel om vad som skall gälla i en sådan situation bör alltså införas i medbestämmandelagen.

En sådan regel bör utformas så att den klarar ut frågan hur de två avtalen rättsligt skall förhålla sig till varandra. Syftet är att bestämmelserna i ett enligt medbestämmandelagen träffat kollektivavtal skall få samma giltig- het enligt rättslägct om konkurrerande kollektivavtal som om det träffats före ett avtal som denna lag inte är tillämplig på. I fråga om sådana anställningsvillkor där bestämmelserna i de båda avtalen strider mot var- andra skall alltså det senare träffade avtalet tillämpas före det tidigare träffade avtalet. Det innebär vid konkurrens mellan avtalen att det senare träffade avtalet faktiskt kommer att behandlas som om det vore träffat först. Det bör framhållas att avtalen är tillämpliga i vanlig ordning i den mån de inte strider mot varandra.

Internationella konventioner

På det internationella planet är Sverige bundet av en rad ILO-konventio— ner. bl.a. nr 87 om föreningsfrihct och skydd för organisationsrätten. nr 98 om organisationsrätten och den kollektiva förhandlingsrätten. nr 143 om migrerande arbetare. nr 147 om miniminormer i handelsfartyg samt nr [54 om främjande av kollektiva förhandlingar. ILO-kommittén har grans- kat promemorians förslag och funnit att det inte står i strid med Sveriges åtaganden inom ramen för ILO.

Inom EG — rätten saknas särskilda regler om kollektivavtals verkningar i fråga om fredsplikt. Den arbetsrättsliga regleringen ligger till stor del kvar på medlemsländernas nivå. Romfördragets förbud mot diskriminering på grund av nationalitet har behandlats ovan.

Under remissbehandlingen har framförts uppfattningen att promemo- rians förslag skulle strida mot internationella konventioner som Sverige förbundit sig att följa. Bl.a. har överenskommelsen om en gemensam nordisk arbetsmarknad och 1923 års Gcnevekonvention rörande vissa internationella förhållanden i havshamnar nämnts. Enligt min mening

• Sida 14
•  Original

utgör innehållet i de konventioner Sverige är bundet av inte hinder för ett genomförande av det förslagjag nu lägger fram.

4. Kostnader

Den föreslagna ändringen beräknas inte leda till någon ökad statsfinansiell belastning. I den mån ändringen kommer att medföra att utländsk arbets- kraft i Sverige erhåller ersättning för sitt arbete utöver vad som annars skulle ha utgått leder ändringen självfallet till ökade kostnader för veder- börande arbetsgivare. Att närmare precisera en sådan kostnadsökning låter sig emellertid inte göra med anspråk på någon större grad av sanno- likhet.

5. Upprättat lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har det inom arbetsmarknadsdeparte- mentet upprättats ett förslag till lag om ändring i lagen (l976:580) om medbestämmande i arbetslivet.

6. Specialmotivering

25aå

l paragrafen föreslås en regel av innebörd att om en utländsk rättsordning skall tillämpas på ett kollektivavtal får avtalet inte anses ogiltigt på den grunden att det har tillkommit under inverkan av en stridsåtgärd. såvida inte åtgärden är otillåten enligt medbestämmandelagen. Bestämmelsen motsvarar i sak .vad som föreskrivs i 42 a 5 andra stycket i promemorians förslag. _

Som framgår av den föreslagna 4235 tredje stycket kommer en facklig organisation i Sverige att vara oförhindrad att rikta stridsåtgärder mot arbetsgivare vars verksamhet inte omfattas av medbestämmandelagen. Träffas ett kollektivthal med en sådan arbetsgivare kan rättsverkningarna av avtalet vara att bedöma enligt en utländsk lag som är tillämplig på förhållandet mellan parterna. Innehåller den utländska lagen bestämmel- ser-om att kollektivavtal blir ogiltiga om .de träffas under inverkan av stridsåtgärder, kan ett avtal som träffas i Sverige bli ogiltigt trots att den fackliga organisationen enligt svensk rätt har varit oförhindrad att vidta stridsåtgärder för att få till stånd ett kollektivavtal. En sådan ordning skulle innebära att det i praktiken blev omöjligt för svenska fackliga organisationer att delta i internationella solidaritetsaktioner eller att på annat sätt få till stånd ett giltigt kollektivavtal med vissa arbetsgivare.

Den föreslagna bestämmelsen innebär att den utländska lagens bestäm- melser i detta hänseende skall Sättas åt sidan och att frågan om avtalets

• Sida 15
•  Original

giltighet på grund av stridsåtgärden skall bedömas enligt svensk rätt. llar kollektivavtalet tillkommit efter stridsåtgärder som inte är otillåtna enligt medbestämmandelagen. skall avtalet således inte anses ogiltigt här i landet på den grunden. Frågan om kollektivavtalet är ogiltigt på någon annan grund får bedömas enligt den utländska lag som är tillämplig på avtalsför- hållandet mellan parterna.

En följd av bestämmelsens konstruktion är att giltigheten av ett kollek- tivavtal som tillkommit efter stridsåtgärder som står i strid med medbe- stämmandelagens regler, skall bedömas enligt den lag som är tillämplig på avtalsförhållandet och inte enligt den ifrågavarande regeln. Är i en sådan situation utländsk rätt tillämplig och innehåller den regler om ogiltighet för kollektivavtal som träffas under inverkan av stridsåtgärder. blir avtalet således ogiltigt.

3135

Av den föreslagna bestämmelsen i 42 & tredje stycket följer bl. a. att i vissa fall med internationell anknytning får åtgärder tillgripas mot en arbetsgi- vare i syfte att få till ståndett annat kollektivavtal än det som arbetsgiva- ren redan är bunden av. Även om syftet med åtgärden är att ändra eller upphäva det gällande avtalet blir den alltså som en följd av bestämmelsen lovlig. Om ett avtal skulle träffas efter en sålunda tillåten åtgärd. följer inte därav utan vidare att det först träffade kollektivavtalet skulle bli ogiltigt. Oavsett hur en arbetsgivare ställer sig till krav på att ingå ett andra avtal. kan han ju normalt inte ensidigt undandra sig sina förpliktelser gentemot den första avtalsparten. Det är alltså tydligt att en arbetsgivare med den nya regeln i 42 åkan komma att bli bunden av flera kollektivavtal som helt eller delvis är oförenliga.

[ fråga om konkurrens mellan kollektivavtal på den svenska arbetsmark- naden finns det en väl utvecklad praxis. Något behov av att lagreglera denna konkurrenssituation har hittills inte ansetts föreligga. Annorlunda förhåller det sig med den avtalskonkurrens som kan uppkomma med anledning av regeln i 42 & tredje stycket. För att det allmänna syfte som ligger bakom denna bestämmelse skall kunna uppnås blir det nödvändigt att ta ställning till vilket avtal som skall gälla här i landet i den situation som uppstår när en arbetsgivare. efter att först ha träffat ett kollektivavtal under sådana förhållanden att medbestämmandelagen inte är tillämplig på det. senare sluter ett kollektivavtal som träffas av lagens bestämmelser.

I paragrafen föreslås en regel om vilket avtal som skall gälla i ett fall då en arbetsgivare är bunden av flera sinsemellan konkurrerande kollektivav- tal. Om arbetsgivaren först träffar ett avtal som medbestämmandelagen inte är tillämplig på och därefter blir bunden av ett avtal som omfattas av lagens bestämmelser skall enligt denna nya regel det senare avtalet gälla i fråga om oförenliga delar. Innebörden av regeln är att båda avtalen är giltiga så länge de inte strider mot varandra. Avsikten är alltså inte att ett avtal helt skall trängas undan av ett annat avtal redan på den grunden att det inte omfattas av medbestämmandelagen.

Den föreslagna bestämmelsen kan sägas ha sin förebild i de principer om

• Sida 16
•  Original

konkurrerande kollektivavtal som utformats i svensk rättspraxis. Dessa principer innebär att om en arbetsgivare blir bunden av två kollektivavtal är han inte skyldig att tillämpa det senast träffade avtalet i de delar som är oförenliga med det tidigare avtalet. Däremot kan arbetsgivaren under Vissa omständigheter bli skadeståndsskyldig gentemot den arbetstagaror- ganisation som är part i det senare avtalet.

När ett kollektivavtal som omfattas av medbestämmandelagcn med stöd av den föreslagna regeln blivit gällande framför det först träffade avtalet. betyder det att det får alla de rättsverkningar som enligt svensk rätt är knutna till ett kollektivavtal på vilket medbestämmandelagens regler är tillämpliga. Detta innebär bl. a. att arbetsgivaren kan bli skyldig att tilläm- pa avtalet även pa arbetstagare som står utanför den avtalsslutande organi- sationen men som är sysselsatta i arbete som omfattas av avtalet.

Avgörande för om ett kollektivavtal blir gällande trots att det strider mot ett tidigare träffat avtal är alltså frågan om medbestämmandelagens till- lämplighet på avtalen. Lagen innehåller inte några särskilda föreskrifter om när den är tillämplig på arbetsgivar-arbetstagarförhållandcn med inter- nationell anknytning. Som närmare utvecklas i specialmotiveringen till den nya bestämmelsen i 425 tredje stycket får denna fråga lösas i rätts- tillämpningcn med stöd av gällande internationellt privaträttsliga princi- per för lagkonflikter. En utgångspunkt bör vara att medbestämmandelagen blir tillämplig på ett kollektivavtalsförhållande med dominerande anknyt— ning till Sverige. [ klarhetens intresse bör framhållas att meningen med den föreslagna regeln inte är att förändra innehållet i gällande rätt i fråga om gränserna för lagens tillämpningsområde.

Liksom när det gäller den föreslagna bestämmelsen i 42 g" tredje stycket skall enligt denna paragraf" bedömningen av frågan om medbestämmande- lagen är tillämplig eller inte på det först träffade avtalet göras utan hänsyn till överenskommelser mellan parterna i det avtalet genom vilka lagen eventuellt gjorts tillämplig. Sådana s.k. lagvalsklausuler saknar alltså bety- delse för bedömningen av lagvalet vid tillämpningen av denna del av bestämmelsen. Detta framgår även när det gäller denna paragraf genom användningen av uttrycket direkt tillämplig.

425

l paragrafen. som i sin nuvarande lydelse består av två stycken. har införts ett nytt tredje stycke.

Av det nya tredje stycket framgår att första och andra meningarna i första stycket endast gäller åtgärder med anledning av förhållanden mellan arbetsgivare och arbetstagare på vilka medbestämmandelagen är direkt tillämplig. Syftet med denna bestämmelse har redovisats i den allmänna motiveringen.

Genom medbestämmandelagen utvidgades organisationernas ansvar för fredsplikten genom att i princip alla organisationer på arbetsmarknaden träffades av förbudet mot anordnande. föranledande i övrigt och medver- kan till olovlig stridsåtgärd. Av lagens förarbeten framgår att förbudet i första hand avsågs träffa medverkan eller understöd genom lämnande av

• Sida 17
•  Original

ekonomiska bidrag. 1 Britanniadomen konstaterade emellertid arbets- domstolen att med hänsyn till den värdering i fråga om den kollektivav- talsrättsliga fredsplikten och ansvaret för denna som föranledde förbudsre- geln. regeln bör anses tillämplig även på understöd eller medverkan i form av ett direkt angrepp med fackliga stridsåtgärder mot den kollektivavtals- part som utsätts för en olovlig stridsåtgärd. Arbetsdomstolen ansåg i domen vidare att det inte kunde möta några betänkligheter att med ut- gångspunkt i ändamålet med 42 5 första stycket tillämpa lagrummet. di- rekt eller under åberopande av dess grunder. på varje angrepp med fackliga stridsåtgärder av en utomstående part när syftet är att söka förmå den angripnc parten till undanröjande eller ändring av ett bestående kollektiv- avtal. även om någon olovlig stridsåtgärd faktiskt inte vidtas av den angripnes motpart i kollektivavtalet.

Genom domen slog arbetsdomstolen dessutom fast att skyldigheten att respektera träffade. kollektivavtal gäller inte bara avtal som ingåtts mellan parter på den svenska arbetsmarknaden utan i princip även sådana avtal som träffats mellan parter utanför den svenska arbetsmarknaden.

Genom det nya tredje stycket begränsas organisationernas ansvar för fredsplikten i nu angivna hänseenden. Begränsningen innebär att ansvaret för fredsplikten såvitt avser tillämpningen av 42 & inte sträcker sig längre än till arbetsförhållanden som faller under medbestämmandelagens til— lämpningsområde. Fredsplikt som gäller arbete utanför lagens tillämp- ningsområde skyddas alltså inte av den bestämmelsen. Om t. ex. ett avtals— förhållande inte omfattas av medbestämmandelagen hindrar inte 425 första stycket att en annan organisation vidtar åtgärder mot detta förhål— lande.

De åtgärder som avses i tredje stycket är de som nämns i första stycket. Och som arbetsdomstolen konstaterade i Britanniadomen innefattar dessa även direkta angrepp med fackliga stridsåtgärder.

Det är alltså tillämpningsområdet för medbestämmandelagen som utgör gränsen för det område som skyddas av 42 5. Mcdbestämmandclagen innehåller inte några särskilda föreskrifter om dess tillämplighet på arbets— givar- och arbetstagarförhållanden med internationell anknytning. Den frågan får enligt lagens förarbeten (prop. 1975/76: 105 bil. 1 s. 327) lösas i rättstillämpningen enligt sedvanliga normer för lagkonffikter. Utgångs— punkten bör därvid vara att medbestämmandelagen blir tillämplig på varje arbctsförhållande med dominerande anknytning till Sverige eller svenska förhållanden. Som regel gäller detta om arbetet mer stadigvarande är förlagt till Sverige eller. beträffande arbete som utförs i annat land. om både arbetsgivare och arbetstagare är svenska rättssubjekt.

Frågan om medbestämmandclagens tillämplighet på ett visst arbetsför- hållande får alltså avgöras på sedvanligt sätt. Om man därvid finner att lagen är tillämplig är alltså även andra organisationer skyldiga att respekte- ra den fredsplikt som kan gälla i förhållandet mellan parterna. Om medbe- stämmandelagen inte anses tillämplig på förhållandet behöver på motsva- rande sätt andra organisationer inte på grund av 42 & första stycket respek— tera fredsplikten.

Det bör observeras att avgörande är om medbestämmandelagen är di-

• Sida 18
•  Original

rekt tillämplig på arbetsförhållandet enligt de sedvanliga normerna för lagkonffikter. dvs. normalt den anknytning till Sverige eller svenska förhål- landen som föreligger. Om det i t.ex. ett utländskt kollektivavtal skulle anges att medbestämmandelagen skall tillämpas på avtalet innebär inte detta att bestämmelsen blir tillämplig om övriga omständigheter ger vid handen att medbestämmandelagen inte är tillämplig på avtalet.

Övergångsbestämmelser

Lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1991. Någon särskild övergångsregel är inte erforderlig. Det innebär att stridsåtgärder som har vidtagits före ikraftträdandet inte omfattas av de nya bestämmelserna.

7. Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att anta förslaget till lag om ändring i lagen (l976:580) om medbestämmande i arbetslivet.

8. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredragan- den lagt fram.

• Sida 19
•  Original

Sammanfattning

Arbetsdomstolen (AD) meddelade hösten 1989 dom i det s.k. Britannia—- målet. Målet gällde lovligheten av vidtagna blockadåtgärder. Åtgärderna vidtogs i syfte att tvinga redaren att ersätta ett filippinskt kollektivavtal med ett s.k. ITF-avtal. Domen innebar att stridsåtgärderna ansågs otillåt- na eftersom de syftade till att undantränga ett redan existerande kollektiv- avtal.

Med anledning av dotnen har LO och TCO krävt ändringar i den svenska lagstiftningen bl.a. så att det inte ska föreligga hinder mot att vidta stridsåtgärder på den svenska arbetsmarknaden av det skälet att den berörde arbetsgivaren har träffat kollektivavtal utomlands.

l promemorian föreslås att ett tillägg görs till medbestämmandelagen så att dels bestämmelserna i 425 inte blir tillämpliga på stridsåtgärder som eljest skulle anses som olovliga på grund av att de strider mot fredsplikt som följer av ett utländskt kollektivavtal eller en utländsk lagregel. dels sådana stridsåtgärder inte skall beaktas vid bedömningen av giltigheten av ett kollektivavtal som har träffats under inverkan av sådana åtgärder.

• Sida 20
•  Original

2.2. Reaktioner med anledning av domen

Med anledning av ADs dom i Britannia-målet har Landsorganisationen i Sverige (LO) och Tjänstemännens centralorganisation (TCO) gemensamt vänt sig till arbetsmarknadsdepartementet med en anhållan om översyn av bestämmelserna i MBL. Grunden för organisationernas anhållan är farhå- gor om allvarliga inskränkningari svenska fackliga organisationers möjlig- heter att agera i internationella sammanhang.

Närmare bestämt gäller det möjligheterna för svenska fackliga organisa— tioner att dels på uppmaning av vederbörande international delta i inter- nationella solidaritetsaktioner, dels kunna tvinga fram svenska kollektiv- avtal för utländska entreprenadarbetare i Sverige.

Organisationerna har åberopat vad departementschefen uttalade i sam- band med MBLs tillkomst (prop. 1975/76:105 s. 275) om svenska arbets— tagarorganisationers deltagande i internationellt organiserade sympatiåt- gärder till stöd för broderorganisationer utomlands eller för att uttrycka solidaritet med dem som utsätts för politiskt förtryck eller eljest är i behov av internationellt stöd. Departementschefen uttalade då att det inte kan vara rimligt att resa rättsliga hinder mot att en svensk medlemsorganisa— tion på begäran av en facklig international ansluter sig till en internationell aktion.

Det kan i detta sammanhang anmärkas att åtminstone LO anser att det för arbete i Sverige skall anses råda kollektivavtalslöst tillstånd även om arbetet utförs av en utländsk entreprenör med utländsk arbetskraft som står i kollektivavtalsförhållande till varandra.

Till stöd för sin uppfattning åberopar LO ett uttalande av departements- chefen i en proposition med riktlinjer för utlänningspolitiken m.m. (prop. 19681142 s. 111). Departementschefen uttalade där att principen om arbetsmarknadsparternas autonomi bl.a. innebär att svensk arbetstagaror- ganisation kan med hot om stridsåtgärd som påtryckningsmedel söka påverka löne- och anställningsvillkoren för utländska montagearbetare som sysselsätts i Sverige. Han uttalade vidare att ett sådant förfarande får anses vara att uppfatta som en tillåten åtgärd för att bringa ett från svensk synpunkt kollektivavtalslöst förhållande under svenskt kollektivavtal.

Enligt LO och TCO kan problemen lösas genom ändringar i MBL. Dels bör genom ändring i 1 & MBL klargöras att lovligheten av fackliga stridsåt- gärder skall bedömas enligt de regler som gäller i det land där de vidtas. Dels bör 42 & MBL ändras eller avskaffas så att den frihet att vidta fackliga stridsåtgärder med internationell bakgrund som före Britannia-domen tillämpats på svensk arbetsmarknad återställs.

Från arbetsgivarhålf har framförts att man inte kan dra alltför långtgåen- de slutsatser av Britannia-domen och att det är givet att rättsgrundsatsen att stridsåtgärder inte får vidtas för att tvinga fram ett upphävande eller en

IQ l's)

• Sida 23
•  Original

ändring av ett gällande kollektivavtal måste gälla även i internationella Prop. 1990/911162 förhållanden. Bilaga 1 Från arbetsgivarhåll har det inte vitsordats att det skulle vara en allmänt omfattad uppfattning att kollektivavtal endast gäller för det land i vilket det är träffat. Arbetsgivarsidan delar alltså inte LOs uppfattning att ett utländskt kollektivavtal är att betrakta som en nullitet vid arbete som bedrivs i Sverige.

2.3. EG-aspekter

I fördraget angående upprättandet av den Europeiska Ekonomiska Ge- menskapen (Rom-fördraget) finns i artikel 7 följande bestämmelser:

Inom Fördragets tillämpningsområde och med beaktande av de särskilda bestämmelser som förutses i Fördraget är varje diskriminering av nationa- litetsskäl förbjuden.

Rådet må. på förslag av Kommissionen och efter att ha hört Församling- en. med kvalificerad majoritet besluta om bestämmelser om förbud mot sådan diskriminering.

Bestämmelserna i denna artikel innebär alltså att varje diskriminering av nationalitetsskäl är förbjuden. Några särskilda bestämmelser synes dock inte ha beslutats.

När det gäller tjänster innehåller Rom-fördraget även vissa bestämmel- ser i bl.a. artikel 59 och artikel 60. Av dessa framgår att hinder avseende rätten att fritt utföra tjänster inom EG skall avvecklas och att den som skall utföra en tjänsteprestation har rätt att tillfälligt bedriva sin verksam- het i den stat där tjänsten utförs på samma villkor som statens egna medborgare.

Av de nämnda artiklarna framgår att strävan inom EG är att diskrimine- ring på grund av nationalitet inte skall förekomma. Däremot saknas ut- tryckliga regler om vad som skall gälla beträffande kollektivavtal i interna— tionella förhållanden.

Några direktiv som innebär hinder för EGs medlemsländer att skydda sig mot s. k. social dumping finns alltså inte. Frågeställningen har berörts av EG-domstolen i en nyligen meddelad dom mellan Rush Portuguesa Lda och franska immigrationsmyndigheten. Domstolen uttalade därvid att ett EG-företag som fått ett entreprenadkontrakt i ett annat EG-land har rätt att ta med sig sitt personal till det land där arbetet skall utföras. Men domstolen underströk samtidigt att det land där arbetet utförs kan utsträc- ka sin lagstiftning eller träffade kollektivavtal att gälla alla som utför avlönat arbete i landet. Även om den närmare innebörden av vad EG- domstolen uttalat. åtminstone såvitt avser träffade kollektivavtal. inte torde vara helt klar synes uttalandet dock ge stöd för uppfattningen att EG- rätten inte hindrar ett medlemsland från att genom t.ex. miniinilönelag- stiftning åstadkomma ett skydd mot social dumping.

I sammanhanget kan nämnas vad EG-domstolen uttalat i samband med att frågan huruvida kollektivavtal kan användas för att genomföra ett EG- 23

• Sida 24
•  Original

Bilaga 1

direktiv varit föremål för prövning. Domstolen har då slagit fast som en utgångspunkt att medlemsstaterna kan överlåta åt arbetsmarknadens par- ter att genomföra ett direktiv. men att detta inte fritar medlemsstaterna från förpliktelsen att säkerställa att alla arbetstagare i full utsträckning faller under direktivets beskydd.

När det gäller bestämmandet av minimilön uppvisar EG-länderna olika lösningar. Det vanligaste är att det har införts regler-om minimilön i lagstiftningen. Sådana regler finns i Frankrike. Luxemburg. Nederländer- na. Portugal och Spanien. I Storbritannien och Irland bestäms minimilö- nerna inom vissa sektorer av arbetsmarknaden av löneråd respektive gemensamma kommittéer.

Belgien och Grekland tillämpar ett system med rikstäckande kollektiv- avtal för att bestämma minimilöner.

Danmark. Italien och Förbundsrepubliken Tyskland tillämpar. på mot- svarande sätt som Sverige. ett system med scktorvisa kollektivavtal för lönebildningen.

När det gäller stridsåtgärder har EG-länderna olika lösningar. Men generellt kan sägas att det inom dessa länder är tillåtet att vidta fackliga stridsåtgärder. I t. ex. Danmark. Förbundsrepubliken Tyskland och Neder- länderna är det dock inte tillåtet att vidta stridsåtgärder under löpande avtalsperiod om kollektivavtalet inte tillåter det.

Frågan om hur utländska kollektivavtal skall behandlas om det görs gällande att de omfattar arbete som skall utföras i ett annat land synes inte ha fått någon uttrycklig reglering i dessa länder. annat än när det gäller Nederländerna där ett sådant avtal kan bli gällande under en övergångspe- riod av högst ett år efter prövning i arbetsministeriet.

3.2. Fredsplikt

Efter att ha slagit fast att den fredsplikt som följer med ingångna kollektiv- avtal är av stor betydelse inte bara för de avtalsslutande parterna utan också för samhället. förklarade föredragande departementschefen att det vore olämpligt att lagreglera såväl frågan om politiska strejker som frågan om strejker med utländsk bakgrund (a. prop. s. 202—203).

I propositionen har också anförts att det på svensk arbetsmarknad rader utbredd enighet om det berättigade och betydelsefulla i principen om att ett träffat kollektivavtal skall respekteras under avtalets giltighetstid. Ar- betsfrcd under löpande avtalsperiod är en förutsättning för att näringsliv och samhälle skall kunna fungera och utvecklas och för att näringslivet skall kunna bevara sin förmåga att konkurrera med företag i andra länder. Arbetsfreden är också en utgångspunkt för de fackliga organisationernas lönepolitiska strävanden och för enskildas ekonomiska trygghet (a. prop. s. 270 f.).

Det bör i detta sammanhang framhållas att det i propositionen också anfördes att fredspliktsreglerna utgår från en fri och lika rätt för alla att vidta ekonomiska stridsåtgärder för att främja fackliga syften gentemot en motpart. Detta angavs innebära bl.a. att det står en facklig organisaiton fritt att rikta stridsåtgärder även mot avtalsområden på vilka kollektivav- tal redan träffats mellan arbetsgivaren och en annan facklig organisation och att sympatiåtgärder får vidtas för att stödja en sådan stridsåtgärd (a. prop. s. 276).

När det gäller strejk och andra stridsåtgärder med bakgrund i utländska förhållanden fann alltså departementschefen inte anledning att utforma regler i lagen; Han fann det helt naturligt att svenska arbetstagarorganisa- tioner inte skall vara förhindrade att delta i internationellt organiserade sympatiåtgärder till stöd för broderorganisationer utomlands eller för att uttrycka solidaritet med dem som utsätts för politiskt förtryck eller eljest är i behov av internationellt stöd. Begär i sådana sammanhang en facklig international att dess svenska medlemsorganisation skall ansluta sig till en internationell aktion kan det inte vara rimligt att resa rättsliga hinder häremot. Även om det rättsliga läget inte var till alla delar klart saknades det. enligt departementschefen. anledning att tro annat än att det av honom uttryckta synsättet i allt väsentligt skulle motsvaras av vad som skulle bli bedömningen vid en rättslig prövning (a. prop. s. 275).

I fråga om de svenska arbetstagarorganisationcrnas rätt att delta i inter- nationellt organiserade stödaktioner för arbetstagare i andra länder uttala- de inrikesutskottet (InU 1975/76145 s. 47) att MBL utan tvivel ger hand- lingsutrymme för de svenska organisationerna. Utskottet framhöll i sattt- manhanget att det inte var fråga enbart. eller ens i första hand. om den rättsliga sidan av saken. utan att viktigare var att man kunde räkna med att 25

• Sida 26
•  Original

det i praktiken tillämpades ett handlingsmönster som ter sig tillfredsstäl- Prop. l990/9f: 162 lande för alla berörda parter. Bilaga 1