Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa ändringar i minerallagcn (1991 :45). Den första ändringen innebär att då tillåtligheten av ett mineralföretag prövas enligt de lagar som är anknutna till lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. (naturresurslagcn, NRL) skall en intresseavvägning enligt NRL endast ske i ärendet om bearbetningskoncession enligt minerallagcn.

Vidare föreslås en möjlighet att förordna om utredning (lå ett minerall'örc- tag kan leda till väsentliga skador på jord- eller skogsbruket.

• Sida 2
•  Original

Propositionens lagförslag

Förslag till Lag Om ändring i minerallagen (1991:45)

Härigenom föreskrivs i fråga om minerallagen (1991:45) dels att 4 kap. 25 och 16 kap. 15 skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 8 kap. 6a &, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap. 2 & Koncession skall meddelas, om 1. en fyndighet som sannolikt kan tillgodogöras ekonomiskt har blivit på- träffad, 2. sökanden är lämplig att bearbeta fyndigheten och 3. fyndighetens belägenhet och art inte gör det olämpligt att sökanden får den begärda koncessionen. I ärenden om beviljande av koncession skall lagen (1987:12) om hushåll— ning med naturresurser m.m. tillämpas.

Om ett ärende om beviljande av koncession avser ett företag vars till- Iåtlighet skall prövas enligt flera av de lagar som anges i I kap. 25 lagen om hushållning med naturresurser m.m., skall 2 och 3 kap. samma lag tillämpas endast vid den prövning som sker i koncessionsärendet.

I ärenden om beviljande av kan- cession skall en miljökonsekvens- beskrivning enligt 5 kap. lagen om hushållning med naturresurser m.m. fogas till ansökan. Denna beskriv- ning skall även ligga till grund för till- lämpningen av 2 och 3 kap. samma lag enligt andra och tredje stycket.

Koncession får inte strida mot detaljplan eller områdesbestämmelser. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre av- vikelser göras.

8 kap. 6 a &

Söker någon koncession på en jäm- dighet, får förordnande om behövlig utredning meddelas, om bearbet- ningen kan medföra väsentlig skada på jord- eller skogsbruket och om frågan inte kan bedömas på annat sätt. Förordnande meddelas av sta- tens jordbruksverk betrajfande jord- bruket och av skogsstyrelsen beträf- fande skogsbruket.

• Sida 3
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Innan förordnande meddelas skall samråd ske med länsstyrelsen.

Sökanden i koncessionsärendet skall ersätta kostnaderna för utred- ningen. Om det finns särskilda skäl får han befrias från ersättningsskyl— digheten helt eller delvis.

Ersättningen för utredningen be- stäms av den myndighet som har för- ordnat om utredningen.

16 kap. 15

I fråga om överklagande av beslut enligt denna lag gäller följande.

Överklagas hos

Kammarrätten

Beslut av bergmästaren i frågor som gäller undersökningstillstånd

Beslut av bergmästaren i frågor som gäller meddelande av bearbet- ningskoncession, tillstånd till över- låtelse av koncession eller ändring av villkoren för en koncession

Regeringen

Beslut av bergmästaren i frågor om förlängning av giltighetstiden för en bearbetningskoncession en- ligt 4kap. 105

Beslut av bergmästaren i andra frågor som gäller bearbetnings- koncession

Regeringen

Kammarrätten

Tillstånd av bergmästaren till byg- gande av väg enligt 3 kap. 3 5 andra stycket

Sveriges geologiska undersökning

Beslut av bergmästaren i fråga som avses i 3 kap. 7 &

Länsstyrelsen

Förhandsbesked av bergmästaren enligt 4 kap. 9 & tredje stycket

Sveriges geologiska undersökning

Tillstånd av bergmästaren att lägga igen utfraktsväg, ort eller borrhål enligt 5 kap. 85 eller 13 kap. 65

Sveriges geologiska undersökning

Beslut av bergmästaren i ärende om ersättning enligt 7 kap. 15

Den fastighetsdomstol inom vars område marken som tvisten gäller eller större delen därav är belägen

Beslut av förrättningsmyndighcten i 8 kap. 7 5

Den fastighetsdomstol inom vars område marken som tvisten gäller eller större delen därav är belägen

• Sida 4
•  Original

Beslut av förrättningsmyndigheten i ärende om markanvisning

Tillstånd av bergmästaren att lägga ned gruva eller motsvarande an- läggning enligt 14 kap. 45 tredje stycket

Beslut av bergmästaren i andra frågor enligt denna lag

Beslut av länsstyrelsen i frågor som avses i 3 kap. 65

Beslut av länsstyrelsen i frågor om prövande av säkerhet enligt 17 kap.

Beslut av statens jordbruksverk el- ler skogsstyrelsen enligt 8 kap. 6 a 5 första eller fjärde stycket.

Den fastighetsdomstol inom vars område marken som tvisten gäller eller större delen därav är belägen

Sveriges geologiska undersökning

Kammarrätten Regeringen

Kammarrätten

Kammarrätten

• Sida 5
•  Original

Näringsdepartementet Prop. 1991/92:161

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 mars 1992

Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Wester- berg, Friggebo, Johansson, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugglas, Dinkel- spiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg, Odell, Lund- gren, Unckel, P. Westerberg, Ask

Föredragande: statsrådet P. Westerberg

Proposition om ändringar i minerallagen

1. Inledning

Regeringen lade i propositionen (prop. 1988/89:92) om ny minerallagstift- ning m.m. fram förslag till dels en ny minerallag, dels förslag till vissa därav föranledda lagändringar. En av dessa föreslagna lagändringar avsåg en änd- ring i lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. (naturresurs- lagen, NRL). Ändringen innebar att om ett exploateringsföretag skall prö— vas enligt flera av de lagar som är anknutna till NRL skall en awägning enligt NRL bara ske vid den första prövningen.

Riksdagen antog huvuddelen av de förslag som lades fram i propositionen men beträffande den föreslagna ändringen i NRL ansåg riksdagen att frågan borde övervägas ytterligare varför regeringen borde förelägga riksdagen ett nytt förslag i detta hänseende. Dessutom ansåg riksdagen att det i mineralla- gen borde införas en möjlighet för lantbruksstyrelsen att i vissa fall förordna om särskild utredning av ett större mineralföretags konsekvenser för jord- eller skogsbruket.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 27 februari 1992 att inhämta lagrådets yttrande över ett förslag till ändringar i minerallagen. Lagförslaget och lagrådets ytt- rande bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1 resp. bilaga 2.

Lagrådet har i sak godtagit de framlagda förslagen. Beträffande det före- slagna nya tredje stycket i 4 kap. 2 & minerallagen har dock lagrådet riktat kritik mot att bestämmelsen placeras i minerallagen i stället för i naturresurs- lagen. Med hänsyn till dels att bestämmelsen endast skall vara tillämplig be- träffande exploateringsföretag som kräver koncession enligt minerallagen, dels att bestämmelsen är av utpräglad undantagskaraktär föreslårjag emel- lertid att bestämmelsen tas in i minerallagen.

I förhållande till lagrådsremissen har några redaktionella ändringar vidta- gits i den föreslagna lagtexten till 4 kap. 25 minerallagen.

• Sida 6
•  Original

2. Prövning enligt naturresurslagen

Minerallagen (1991:45), som träder i kraft den 1 juli 1992, innebär i korthet följande.

Lagen gäller undersökning och bearbetning av fyndigheter av ett antal i lagen angivna mineraliska ämnen, s.k. koncessionsmineral. Med undersök- ning avses arbete i syfte att påvisa en fyndighet av ett koncessionsmineral och att utröna fyndighetens sannolika ekonomiska värde och dess beskaffenhet i övrigt. Med bearbetning avses utvinning och tillgodogörande av ett konces- sionsmineral.

För att få bedriva undersökningsarbete krävs undersökningstillstånd. Så- dant skall meddelas om det finns anledning att anta att undersökning i det aktuella området kan leda till fynd av koncessionsmineral och sökanden inte uppenbarligen saknar möjlighet eller avsikt att få till stånd en ändamålsenlig undersökning. Om arbetet avser olja, gasformiga kolväten eller diamant krävs dessutom att sökanden visar att han är lämplig att bedriva sådant ar- bete.

För att få bedriva bearbetning krävs bearbetningskoncession. Sådan skall meddelas om en fyndighet som sannolikt kan tillgodogöras ekonomiskt har blivit påträffad, om sökanden är lämplig att bearbeta fyndigheten och om fyndighetens belägenhet och art inte gör det olämpligt att sökanden får den begärda koncessionen.

Ärenden om beviljande av undersökningstillstånd eller bearbetningskon- cession prövas av bergmästaren.

I ärenden om bearbetningskoncession skall lagen (1987:12) om hushåll- ning med naturresurser m.m. (naturresurslagen, NRL) tillämpas. [ den de- len skall bergmästaren samråda med länsstyrelsen.

I regeringens proposition (prop. 1988/89:92) om ny minerallagstiftning m.m., som ligger till grund för minerallagen, berördes frågan om NRL:s till- lämpning i ärenden om mineralexploatering ganska ingående av föredragan- den.

Inledningsvis konstaterade han att den föreslagna minerallagen måste an- knytas till NRL och föreslog därefter att anknytningen sker på det sättet att en awägning enligt 2 och 3 kap. NRL görs i ärenden om bearbetningskon- cession.

Härefter tog departementschefen upp en för mineralindustrin viktig fråga, nämligen NRL-awägningens bindande verkan vid senare prövning av en mi- neralexploatering enligt andra NRL-anknutna lagar.

Inledningsvis konstaterade departementschefen att mineralföretag inte bara kräver koncession enligt minerallagen utan att det också i de allra flesta fall krävs tillstånd enligt miljöskyddslagen, vattenlagen, plan- och bygglagen samt naturvårdslagen. Samtliga dessa lagar är knutna till NRL, vilket inne- bär att en awägning enligt NRL skall ske i ärenden om tillstånd enligt dessa lagar. Sådana återkommande intresseawägningar då ett mineralföretag prö- vas enligt olika lagar var dock enligt departementschefen inte acceptabelt och han anförde i den delen i huvudsak följande.

Prospekteringsverksamheten är en i tiden utdragen process, som kan pågå i fiera decennier från den första prospekteringsåtgärden till dess gruvan öpp-

• Sida 7
•  Original

nas. Arbetet kräver avsevärda investeringar och det ekonomiska utfallet är alltid osäkert. Endast cirka en procent av prospekteringsinsatserna leder till bearbetning, vilket innebär att intäkterna från en fyndighet skall täcka inte bara kostnaderna för prospektering av fyndigheten utan också kostnaderna för all prospektering som inte leder fram till bearbetning. Med hänsyn till de förhållanden som sålunda gäller inom mineralindustrin är det av största vikt att en prospektör får så säkra garantier som möjligt för att han får bearbeta de fyndigheter han påträffar. Sedan naturresurslagen nu har införts måste självfallet mineralindustrins verksamhet prövas utifrån de förutsättningar som anges i den lagen. Sett ur den enskilde prospektörens synvinkel innebär dock detta att han inte längre har samma garantier som tidigare för att han får bearbeta en påträffad fyndighet. Han kan inte heller genom egna åtgär- der påverka utgången av den intresseawägning som skall ske. Vid den NRL- prövning som görs i ärendet om bearbetningskoncession har prospektören i nomialfallet inte lagt ner alltför stora kostnader inom undersökningsområ- det, varför den förlust som uppstår vid ett eventuellt avslag trots allt bör kunna accepteras. Om en meddelad koncession inte blir bindande i markan- vändningsfrågan och en osäkerhet kvarstår huruvida fyndigheten får bearbe- tas eller ej, ökar skadeverkningarna för den enskilde prospektören. De eko- nomiska skadorna vid ett avslag på ett senare stadium blir av betydligt större omfattning. Även efter koncessionsbeslutet fortsätter undersökningsarbetet och det kan ta lång tid innan mineralutvinning påbörjas och behövliga till- stånd enligt annan lagstiftning söks. Den ekonomiska planeringen försvåras om man hela tiden måste räkna med att gjorda investeringar plötsligt kan gå till spillo genom ett avslag. En rationell gruvdrift kräver ett visst mått av malmreserver i form av obearbetade fyndigheter. Dessa reserver kan inte betecknas som säkra om koncessionerna för dessa fyndigheter inte är bin- dande. Jag anser därför att det skulle påverka mineralindustrin negativt i en omfattning som inte är acceptabel om ytterligare en prövning av markan- vändningen för det avsedda ändamålet måste göras utöver den som görs i koncessionsärendet. Jag föreslår därför att någon ytterligare intresseawäg- ning enligt naturresurslagen utöver den som görs i ärendet om bearbetnings- koncession inte skall göras vid en efterföljande prövning av verksamheten enligt annan lagstiftning. Detta innebär alltså att då en tillämnad mineral- bearbetning skall prövas enligt efterkommande lagstiftning, främst miljö- skyddslagen, detta skall ske utan att man ånyo gör en intresseawägning en- ligt naturresurslagen. Den awägning som gjordes i koncessionsärendet skall alltså gälla alltjämt. I övrigt skall en fullständig prövning ske enligt all efter- kommande lagstiftning. Avslutningsvis vill jag ånyo betona vikten av att all mineralbearbetning sker med beaktande av alla de krav som samhället har ställt upp till skydd för miljön och naturvården.

Dessutom konstaterade departementschefen att sådana återkommande intresseawägningar även kunde bli aktuella vid andra typer av exploate- ringsföretag än gruvor. Enligt hans mening fanns det inte heller i sådana fall några bärande skäl för att tillåtligheten från hushållningssynpunkt flera gånger ställs under prövning.

Mot bakgrund av dessa överväganden föreslogs i propositionen att en be- stämmelse skulle tas in i 1 kap. 2 & NRL som innebar att, om tillåtligheten

• Sida 8
•  Original

av ett visst exploateringsföretag eller annat ingrepp i miljön skulle prövas enligt någon av de lagar som anges i paragrafen, bestämmelserna i 2 och 3 kap. NRL skulle tillämpas endast vid den prövning som först äger rum.

Under ärendets behandling i riksdagens näringsutskott anförde natur- vårdsverket och boverket betänkligheter mot den föreslagna ändringen i N RL. Med anledning härav ombads bostadsutskottet att yttra sig i frågan. I sitt yttrande avstyrkte bostadsutskottet att den föreslagna ändringen i NRL genomfördes för tillfället och föreslog i stället att frågan utreddes ytterligare. Enligt bostadsutskottet borde regeringen kunna förelägga riksdagen ett nytt förslag i detta hänseende i sådan tid att en ändring i NRL kan träda i kraft samtidigt med den nya minerallagen.

] Sitt betänkande (1990/91:NU7) hänvisade näringsutskottet till bostadsut- skottets yttrande och rekommenderade att den av bostadsutskottet anvisade handlingslinjen följs. Samtidigt uttalade näringsutskottet att det fann den av regeringen föreslagna nya bestämmelsen i NRL lämplig såvitt gäller exploa- teringsföretag på mineralområdet.

Riksdagen ställde sig bakom näringsutskottets uttalande (rskr. 67). I enlighet med riksdagens uppfattning lägger jag nu fram ett förslag som innebär att, beträffande exploateringsföretag på mineralområdet, någon yt- terligare intresseawägning enligt naturresurslagen utöver den som görs i ärendet om bearbetningskoncession inte skall göras vid en efterföljande prövning av verksamheten enligt annan lagstiftning.

Undantagskaraktären av regleringen bör komma till uttryck genom att be- stämmelsen införs i minerallagen och inte i NRL. Däremot behövs enligt min mening ingen ändring i de andra lagarna som kan tillämpas vid prövning av mineralföretag. Detta följer av den allmänna grundsatsen om företräde för speciallagstiftning. Mitt förslag innebär en awikelse i förhållande till försla- get i den ursprungliga minerallagspropositionen men förslaget innebär ändå att regeringen fullföljer det uppdrag som riksdagen har lämnat.

Den föreslagna regleringen innebär ett undantag, dikterat av mineralnä- ringens mycket speciella situation, från huvudregeln att NRL skall tillämpas även när ett projekt skall prövas enligt andra NRL-anknutna lagar. Därför är det viktigt att den awägning som görs i koncessionsärendet enligt 2 och 3 kap. NRL är allsidig och övergripande. Det är viktigt att det finns ett ordent- ligt beslutsunderlag och, som framhållits tidigare, är det givetvis viktigt att även miljöaspekterna får en grundlig belysning och beaktas i beslutet. Där- för bör föreskrivas att det i ärenden om beviljande av bearbetningskonces- sion skall till ansökan fogas en miljökonsekvensbeskrivning enligt 5 kap. NRL. Detta överensstämmer med vad som uttalades i regeringens proposi- tion (prop. 1990/91:90) En god livsmiljö, som riksdagen ställde sig bakom (1990/91:BoU18, rskr. 342). Denna beskrivning skall också ligga till grund för tillämpningen av 2 och 3 kap. NRL.

3. Utredning av ett mineralföretags konsekvenser

I sitt remissyttrande över det utredningsbetänkande som låg till grund för regeringens proposition om ny minerallagstiftning m.m. framhöll lantbruks-

• Sida 9
•  Original

styrelsen att gruvföretag är att jämföra med större vattenföretag. Enligt vat- tenlagen får lantbruksstyrelsen förordna om behövlig utredning om ett vat- tenföretag kan medföra väsentlig skada på rennäringen eller jordbruket. Lantbruksstyrelsen ansåg att en motsvarighet till denna möjlighet borde in- föras i den nya minerallagen med avseende på både rennäringen och jord- bruket. I en motion i riksdagen anfördes att lantbruksstyrelsen borde ges möjlighet att föranstalta om utredning om skadeverkningarna av ett större mineralföretag för jord- och skogsbruket och rennäringen. Vid behand- lingen av regeringens proposition om ny minerallagstiftning m.m. ansåg nä- ringsutskottet att de önskemål som framförts i motionen borde tillgodoses såvitt gäller jord- och skogsbruket. Utskottet ansåg därför att regeringen borde anmodas att med det snaraste föreslå erforderligt tillägg till den före- slagna minerallagen i nu angivet hänseende, så att bestämmelsen i fråga kan träda i kraft samtidigt med lagen i övrigt.

Riksdagen ställde sig bakom näringsutskottets uttalande.

Jag lägger nu därför fram förslag om att utredning om skadeverkningarna av ett mineralföretag får företas om företaget kan leda till väsentlig skada på jord- eller skogsbruket. Sådan utredning bör få företas i ärendet om bearbet- ningskoncession eftersom man först då kan bedöma ett mineralföretags in- verkan på omgivningen och det först då kan uppstå väsentliga skador på jord- eller skogsbruket. Om en sådan utredning genomförs bör den ligga till grund för den intresseawägning enligt NRL som länsstyrelsen gör i konces- sionsärendet.

Förordnanden om utredning bör ges av Skogsstyrelsen när skogsbruket be- rörs. När jordbruket berörs bör förordnanden ges av statens jordbruksverk, som den 1 juli 1991 ersatte lantbruksstyrelsen.

4. Övrigt

Frågan om prövning av undersökningstillstånd i nationalparker, naturreser- vat och obrutna fjällområden har tidigare aktualiserats i riksdagen. Eftersom prospektering i vissa fall kan innebära kraftiga ingrepp i den fysiska miljön utan att för den skull bearbetningskoncession senare kan meddelas finns det skäl att överväga en förstärkning av möjligheterna att reglera prospektering inom en del områden. Frågan bereds för närvarande inom regeringskansliet.

5. Upprättade lagförslag

I enlighet med vadjag nu har anfört har det inom näringsdepartementet upp- rättats förslag till

lag om ändring i minerallagen (1991245). Jag har i detta ärende samrått med statsråden Olsson och Thurdin.

Prop. 1991/92:16]

• Sida 10
•  Original

6. Specialmotivering

4 kap. 2 &

I paragrafens andra stycke stadgas att i ärenden om beviljande av bearbet- ningskoncession skall lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. (naturresurslagen, NRL) tillämpas. Exploateringsföretag som kräver bearbetningskoncession enligt minerallagen kräver regelmässigt även till- stånd enligt annan lagstiftning, t.ex. miljöskyddslagen och vattenlagen. Nu— varande ordning innebär att vid prövning av företaget skall 2 och 3 kap. NRL tillämpas i såväl ärendet enligt minerallagen som i efterkommande pröv- ningar enligt miljöskyddslagen, vattenlagen, plan- och bygglagen etc. Nu in- förs ett nytt tredje stycke enligt vilket prövningen enligt 2 och 3 kap. NRL skall göras endast en gång, nämligen i koncessionsärendet enligt mineralla- gen. Avgörandet i detta ärende blir bindande, såvitt avser tillämpningen av 2 och 3 kap. varför dessa kapitel i NRL inte skall tillämpas vid den prövning av exploateringsföretaget som därefter görs enligt annan lagstiftning.

Vad som avgörs i koncessionsbeslutet enligt minerallagen torde normalt vara dels tillåtligheten av mineralutvinning av viss inriktning och omfattning, dels vissa mer övergripande villkor om hänsyn till allmänna intressen som skall uppfyllas i den fortsatta projekteringen. Den prövning som skall göras enligt annan lagstiftning torde normalt aktualiseras i ett senare skede av kon- cessionens giltighetstid och avse mer detaljinriktade frågor. Det nya tredje stycket innebär att någon omprövning därvid inte skall göras av företaget med tillämpning av 2 och 3 kap. NRL. Däremot är det avsett att de övergri- pande villkor till skydd för motstående intressen som uppställts i det ur- sprungliga koncessionsbeslutet skall kunna ges en mer preciserad utform- ning. Dessa mer preciserade villkor måste dock ligga inom ramen för de ur- sprungligen uppställda villkoren.

Om ytterligare mark eller vatten senare behöver tas i anspråk för företaget blir det fråga om ett nytt företag i NRL:s mening. En förnyad intresseawäg- ning med tillämpning av 2 och 3 kap. NRL får då göras beträffande det be- gärda områdets användning. Om man, inom det ursprungliga området, vill utöka sin verksamhet på ett sådant sätt att omgivningen påverkas, kan detta bara ske inom ramen för de villkor som ställts upp i tillståndet till skydd för de motstående intressena. Vill man gå utöver dessa villkor måste villkoren ändras. I ett ärende om ändring av villkoren skall 2 och 3 kap. NRL tilläm- pas. Det är alltså viktigt att notera att den bindande verkan som prövningen enligt minerallagen får endast gäller det företag som prövats i ärendet, dvs. ett företag förlagt till ett visst område och med en viss medgiven inverkan på motstående intressen.

Bestämmelserna i det nya tredje stycket gäller inte om företaget skall prö- vas av regeringen enligt 4 kap. NRL.

I ett nytt fjärde stycke föreskrivs att i ärenden om beviljande av bearbet- ningskoncession skall till ansökan fogas en miljökonsekvensbeskrivning en- ligt 5 kap. NRL. Av 5 kap. 35 NRL framgår att en sådan beskrivning skall möjliggöra en samlad bedömning av en planerad anläggnings, verksamhets

Prop. 1991/92:16].

• Sida 11
•  Original

eller åtgärds inverkan på miljön, hälsan och hushållningen med naturresur- ser. Frågan har också behandlats i regeringens proposition (prop. 1990/91:90) En god livsmiljö s. 186 ff.

Miljökonsekvensbeskrivningen utgör alltså en väsentlig och viktig del av beslutsunderlaget vid den tillämpning av 2 och 3 kap. NRL som avses i para- grafens andra och tredje stycke. Det är givetvis angeläget att prövningsmyn- dighetens avgörande utformas så att det tydligt framgår hur bestämmelserna i 2 och 3 kap. NRL har beaktats.

8kap. 6 aä

Efter mönster från 11 kap. 10 & vattenlagen införs i paragrafen en möjlighet att förordna om behövlig utredning när ett mineralföretag kan medföra vä- sentlig skada på jord- eller skogsbruket. Förordnande får meddelas i ären- den om beviljande av bearbetningkoncession. I koncessionsärenden skall länsstyrelsen göra en awägning enligt NRL mellan intresset att bearbeta fyndigheten och motstående intressen, exempelvis jord- och skogsbruket. Därvid kommer länsstyrelsen att från berörda myndigheter inhämta de upp- gifter som behövs för att bedöma den inverkan mineralföretaget kan få på andra intressen som skall beaktas enligt NRL, däribland jord- och skogsbru— ket. Först om de uppgifter som länsstyrelsen har inhämtat i ärendet inte ger tillräckligt underlag för att göra en awägning enligt NRL får förordnande om utredning meddelas.

En förutsättning för att förordnande skall få meddelas är att mineralföre- taget kan leda till väsentlig skada på jord- eller skogsbruket.

Förordnande meddelas av statens jordbruksverk såvitt gäller skador på jordbruket och av Skogsstyrelsen såvitt gäller skador på skogsbruket. Om förutsättningar finns för att förordna om utredning beträffande både jord- bruket och skogsbruket bör utredningsarbetet samordnas för att nedbringa kostnaderna.

I andra stycket stadgas att samråd skall ske med länsstyrelsen innan för- ordnande om utredning meddelas. Syftet med detta samråd är att utröna hu- ruvida länsstyrelsen har ett tillräckligt underlag för intresseawägningen en- ligt NRL. Om så är fallet får, som nyss nämndes, förordnande inte meddelas.

Enligt huvudregeln i tredje stycket skall sökanden svara för kostnaderna för undersökningen. Om det föreligger särskilda skäl kan han dock befrias från ersättningsskyldighetcn helt eller delvis. Särskilda skäl kan vara att kostnaderna väsentligt överstiger vad sökanden kunde förutse vid förord— nandet eller att kostnaderna har blivit orimligt stora till följd av det sätt på vilket utredningen har bedrivits.

16 kap. 1 5 Genom ett tillägg i paragrafen förordnas att jordbruksverkets och Skogssty- relsens beslut enligt 8 kap. 6 a & får överklagas hos kammarrätten. De beslut som får överklagas är dels myndigheternas beslut att förordna om utredning

• Sida 12
•  Original

enligt första stycket, dels myndigheternas beslut enligt fjärde stycket om sö- kandens ersättningsskyldighet för utredningen, varvid jämkningsregeln i tredje stycket kan komma att tillämpas.

Domstolsutrcdningen har i sitt betänkande Domstolarna inför 2000-talet (SOU 1991:106), som avlämnades till regeringen ijanuari 1992, bl.a. föresla- git att i princip alla mål där kammarrätten idag är första instans i fortsätt- ningen skall prövas av länsrätten som första instans. Betänkandet är för när- varande ute på remiss.

7. Hemställan

Mcd hänvisning till vadjag nu har anfört hemställerjag att regeringen före- slår riksdagen att anta förslaget till lag om ändring i minerallagen (1991:45).

8. Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

• Sida 13
•  Original