Prop. 1988/89:92

om ny minerallagstiftning m. m.

Regeringens proposition

1988/89z92

om ny minerallagstiftning m.m. Prop. 1988/89: 92

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp" i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 16 mars l989.

På regeringens vägnar

Sten Andersson

Ivar Nordberg

1 Inledning

De centrala lagarna på gruv- och mineralnäringens område är gruvlagen (1974:342) och lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter (mineral- lagen). Gruvlagen. som trädde i kraft den 1 juli 1974, omfattar de flesta förekommande malmerna och bygger på det 5. k. inmutningssystemet. Det- ta innebär att var och en har rätt att utan diskretionär prövning få inmut- ningsrätt på egen eller annans mark. lnmutningsrätten beviljas den-som först kommer in med sin ansökan om inmutning. lnmutningsrätt innebär rätt att, med uteslutande av andra, bedriva undersökningsarbete i fråga om inmutningsbart mineral inom det inmutade området. Om inmutaren påträffar en utvinningsbar fyndighet har han rätt att få sig anvisat 'ett arbetsområde, s.k. utmål, och där bearbeta fyndigheten. 1 utmål har staten rätt till andel med hälften, s.k.kronoandel. Till gruvlagen anslutande regeringsföreskrifter finns i gruvförordningen (1974z344).

Minerallagen, som trädde i kraft den ljanuari 1975. omfattar bl.a. olja, gas, stenkol och uranhaltiga mineral. Lagen bygger på koncessionsprinci— pen. som innebär att undersökning och bearbetning får utföras endast av den som erhållit tillstånd till detta av staten. Tillstånd meddelas endast den som bedöms lämplig från allmän synpunkt och tillståndet kan förenas med villkor för att tillgodose olika allmänna intressen. Till minerallagen anslutande regeringsföreskrifter finns i förordningen (1974:893) om vissa mineralfyndigheter.

Med stöd av regeringens bemyndigande tillkallade dåvarande chefen för industridepartementet den 22 juni 1983 en kommitté med uppdrag att göra en översyn av den nuvarande minerallagstiftningen och utarbeta ett förslag till ny lagstiftning. Enligt direktiven (dir. 1983z41) borde det infö- ras ett enhetligt system, som förenar inmutningssystemets enkelhet med koncessionssystemets möjligheter till samhälleligt inflytande. En utgångs-- punkt för en ny lagstiftning borde vara att tillståndsgivningen och villko- ren för tillståndet kan anpassas efter förhållandena i varje särskilt fall. Beträffande undersökningstillstånd borde reglerna bygga på gruvlagens ' 33

• Sida 34
•  Original

inmutningssystem för att stimulera prospekteringsverksamheten i landet. 1 - detta syfte borde också beaktas prospektörens intresse av att kunna få förhandsbesked angående rätt till eller i vart fall företrädesrätt till bearbet- ning av påträffade fyndigheter. Vid bearbetningskoncessioner borde efter- strävas ett starkt samhälleligt inflytande, inte bara så att en ansökan kan avslås utan det borde också finnas möjligheter att återkalla ett tillstånd eller föreskriva nya villkor när omständigheterna så påkallar.

Kommittén. som antog namnet minerallagskommittén, /(ordföranden i bostadsdomstolen Hans Svahn, ordförande, (ej under tiden 1 december 1983—30 april 1985, då hovrättslagmannen Anders Hedström var ordfö- rande) samt numera framlidne riksdagsledamoten Karl Björzc'n, riksdags- ledamoten Gunnar Ström, kommunalrådet Karl-Erik Häll, dåvarande de- partementssekreteraren Lennart Roigart (t.o.m. 30 april 1985), förbunds- ordföranden Anders Stendalen. direktören Roland Widmark, dåvarande direktören Olof Rydh (10 april—30 november l985)/, avgav den 14 no- vember 1986 sitt slutbetänkande Ny minerallagstiftning (SOU 198653— 54). En sammanfattning av betänkandet och kommitténs lagförslag bör bifogas protokollet i detta ärende som bilagorna ] och 2.

Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan- serna och en sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokol- let i detta ärende som bilaga 3.

Regeringen beslutade den 8 december 1988 att inhämta lagrådets yttran- de över förslag till minerallag och den 26 januari 1989 att inhämta lagrå- dets yttrande över förslag till ändringar i lagen om hushållning med natur- resurser m.m., lagen om vissa torvfyndigheter, lagen om utländska förvärv av fast egendom m.m.och lagen om kontinentalsockeln. De till lagrådet remitterade lagförslagen bör fogas till protokollet som bilaga 4. Lagrådets yttrande bör fogas till protokollet som bilaga 5.

Lagrådet har föreslagit en rad ändringar i förslaget till minerallagen. huvudsakligen vad avser lagens disposition. Jag har godtagit lagrådets förslag i dessa hänseenden och det förslag till minerallagjag nu lägger fram är i allt väsentligt utformat i enlighet med lagrådets förslag. Lagrådet har även föreslagit ett antal ändringar av saklig natur. Jag återkommer till detta i specialmotiveringen till de paragrafer som avses med ändringarna. Utöver dessa ändringar har vissa justeringar främst av redaktionell art gjorts i förhållande till de lagförslag som remitterades till lagrådet.

2 Föredragandens överväganden

Som en bakgrund till mina förslag presenterar jag i avsnitt 2.1 en redogö- relse för mineralpolitiken och minerallagstiftningen. Jag använder i fort- sättningen begreppet minerallagstiftningen som en samlande benämning för lagstiftningen på mineralområdet. Däri innefattas alltså vad gäller nuvarande lagstiftning både gruvlagen och minerallagen. Jag använder på motsvarande sätt begreppet gruvrättighet som en samlande benämning på tillstånd att utnyttja mineral enligt denna lagstiftning. Jag presenterar sedan allmän motivering till mitt förslag till ny lagstiftning i avsnitt 2.2

• Sida 35
•  Original

(huvuddrag och allmänna grunder) och 2.3 (närmare om huvudfrågorna). 1 avsnitt 2.4 behandlas minerallagstiftningens samordning med annan lag- stiftning och i avsnitt 2.5 slutligen vissa övriga frågor. Frågor av detaljka- raktär tas upp i specialmotiveringen till lagförslagen (avsnitt 4).

3 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har det inom industridepartementet upprättats förslag till

1. minerallag,

2. lag om ändring i lagen (1987: 12) om hushållning med naturresurser m.m.,

3. lag om ändring i lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter,

4. lag om ändring i lagen ( 1982:618) om utländska förvärv av fast egendom m. m..

5. lag om ändring i lagen (1966:314) om kontinentalsockeln. Jag har i detta ärende samrått med cheferna förjustitic-, bostads— samt miljö- och energidepartementen.

4 Speeialmotivering 4.1 Förslaget till minerallag

Många av de paragrafer som tas uppi förslaget till minerallag har utan saklig förändring förts över från gruvlagen eller gamla minerallagen. I de fallen görs i specialmotiveringen endast en hänvisning till motsvarande paragrafer i den äldre lagstiftningen.

1 kap. Inledande bestämmelser

1 55 I paragrafen anges de mineraliska ämnen som omfattas av lagen. Dessa benämns i lagen koncessionsmineral. Jämsides med denna benämning används den kortare formen ”mineral", som även den alltså används om de mineraliska ämnen som omfattas av minerallagen. Som framgår av den

• Sida 85
•  Original

allmänna motiveringen (avsnitt 2.3.1) är kretsen av lagreglerade ämnen större än tidigare enligt gruvlagen och den gamla minerallagen.

I första punkten har tagits upp grundämnen, i andra punkten ett antal mineral och en bergart, nefelinsyenit, i tredje punkten ett antal mineral som endast i vissa industriellt användbara kvaliteter avses bli omfattade av lagen samt i fjärde punkten olja, naturgas och diamant. för vilka vissa särbestämmelser i lagen gäller.

Mineralen under tredje punkten används som insatsråvara i många industriella processer såsom tillverkning av papper, färger, plaster, gödsel- medel, glas- och mineralull etc. För att kunna användas i sådana processer krävs dock att de är av viss kvalitet. Det är endast dessa kvaliteter som avses bli omfattade av lagen. Emellertid finns det vissa industriella proces- ser, framför allt tillverkning av betong och asfalt, som visserligen kräver insatsråvaror av viss kvalitet men där kvalitetsnivån är så låg att det inte möter några nämnvärda svårigheter att påträffa dessa former av mineralet i tillräcklig omfattning. Sådana former behöver därför inte omfattas av lagen. Att exakt bestämma vilka kvaliteter som skall omfattas av lagen och att definiera dessa kvaliteter har överlämnats till regeringen. Vissa frågor om hur dessa mineral skall behandlas i ärenden om undersökningstillstånd eller bearbetningskoncession behandlas under 2 kap. 25 resp. 4 kap. 2 5. Frågan har också berörts i den allmänna motiveringen under avsnitt 2.3. l.

25

Bestämmelsen motsvarar 35 i kommitténs förslag. 1 kap. 109” gruvlagen och 14 (i gamla minerallagen. Den nya lagen tillämpas i likhet med motsva- rande äldre lagstiftning inte inom allmänt vattenområde i havet. Där är i stället lagen (1966:314) om kontinentalsockeln tillämplig. Den nya mine- rallagen gäller således. förutom på land, inom allmänt vattenområde i de stora insjöarna samt på enskilt vatten.

35

I paragrafen. som i huvudsak motsvarar 4 5 i kommitténs förslag. definie- ras begreppen undersökning ocli'bearbetning. Någon ändringi förhållande till äldre rätt är inte åsyftad.

Som framgår av 49' får, utom i särskilt angivna fall. undersökning inte bedrivas utan tillstånd. Detta innebär dock inte att varje typ av åtgärd som vidtas i syfte att leta efter mineraliska ämnen kräver undersökningstill- stånd. Vissa typer av undersökningsarbeten. t.ex. blockletning, mätning med olika instrument m.m., kan företas inom ramen för allemansrätten och kräver inte tillstånd. För sådana åtgärder har ibland beteckningen "eftersökande" använts (jfr prop. 1974:146 5. 79)..Endast sådana åtgärder som innebär ett intrång i fastighetsägarens eller annan rättsinnehavares rätt, t.ex. i form av åverkan på marken, utgör med lagens definition undersökningsarbete. '

"45

Paragrafen, som motsvarar 5 & första stycket samt 6 och 7 55 i kommitténs

• Sida 86
•  Original

förslag. har utformats i enlighet med vad lagrådet förordat. I första stycket anges den grundläggande regeln att undersökning och bearbetning av koncessionsmineral kräver tillstånd eller koncession enligt lagen utom i särskilt angivna fall. Dessa undantag, vilka i det remitterade förslaget upptogs i 6 och 7 55, anges i andra stycket. Med hänsyn till regleringen i 5 5 har det fall som kommittén tagit upp i sitt förslag som 1 kap. 65 2 fallit bort.

5å

Paragrafen, som har utformats i enlighet med lagrådets förslag, motsvarar delvis 5 5 andra stycket i kommitténs förslag. Regleringen skiljer sig dock något från kommitténs förslag. Skälen till detta är följande.

En inmutningsrätt enligt gruvlagen innebär rätt att prospektera efter alla de mineral som omfattas av lagen. Även den som i sin ansökan anger att han avser att leta efter exempelvisjärn får alltså som inmutare rätt att leta efter andra inmutningsbara mineral. Han kan också senare få utmål under hänvisning till att han påträffat en utvinningsbar fyndighet av vilket som helst slag av de mineral som omfattas av gruvlagen. [ den gamla mineral- lagen regleras denna fråga annorlunda. De mineral som omfattas av den lagen är sinsemellan olika därigenom att de förekommer i olika samman- hang. Prospektering cfter samtliga mineral kan därför knappast ske samti- digt. De är dock i lagen med hänsyn till sin förekomst sammanförda i vissa grupper. I en undersökningskoncession anges därför den grupp av mineral som omfattas av koncessionen. Undersökningsarbete får endast ske för att påvisa förekomsten av mineral från denna grupp.

Den nya minerallagen omfattar såväl de mineral som omfattas av gruv- lagen och den gamla minerallagen som vissa nya mineral. Många av dessa ämnen förekommer ofta tillsammans i samma fyndighet och det är ofta svårt att på förhand veta vilket av ämnena som kan vara av intresse. Det har därför ansetts lämpligt att, enligt den princip som gäller enligt gruv- lagen. som huvudregel låta ett undersökningstillstånd omfatta alla konces- sionsmineral som anges i 1 5 1-3. Det medför-administrativa förenklingar och den praktiska skillnaden gentemot kommitténsförslag'torde vara begränsad med hänsyn till att kommittén förutsatt att undersökningstill- stånd normalt skulle komma att omfatta hela den krets-av-ämnen för vilken huvudregeln gäller. . . -

Enligt 2 kap. 25 måste en sökande förete något indicium på att ett koncessionsmineral finns i området..Ansökningen grundas på dettaoch gäller primärt det eller de mineral för vilka sådana indicier företetts. Om det är fråga om något ämne som- anges i l ä l'-3 skall emellertid enligt huvudregeln undersökningstillstånd beviljas- för samtliga-dessa ämnenpå samma sätt som en inmutning enligt gruvlagen omfattar alla inmutnings- bara ämnen. .

Sökanden bör själv kunna reducera antalet mineral i ett tillstånd. Här- igenom kan i undantagsfall flera ges rätt att för olika mineral samtidigt undersöka ett område, om så skulle anses lämpligt (jfr 2 kap. 4 ä).

För de ämnen som anges i 1 & 4, dvs., olja, gas och. diamant kan inte

• Sida 87
•  Original

huvudregeln tillämpas. Undersökningsarbete beträffande dessa ställer sto- ra krav på kompetens, varför som framgår av 2 kap. 25 andra stycket särskilda krav ställs på den som vill ha undersökningstillstånd. En pröv- ning måste alltså göras i varje särskilt fall huruvida sökanden uppfyller dessa krav för ämnet i fråga. Olja och gas hör med hänsyn till förekomst- sätt så nära samman att en ansökan att leta efter det ena också normalt omfattar det andra. Undersökningstillstånd kommer därför normalt att omfatta båda dessa ämnen på samma sätt som undcrsökningskoncessioncr enligt den gamla minerallagen.

Vid prövning av bearbetningskoncessioner sker bl.a. en intresseavväg- ning mellan olika samhällsintressen och en bedömning av sökandens lämplighet, varvid fyndighetens beskaffenhet är av betydelse. Därför bör en koncession endast meddelas beträffande det eller de mineral som har påvisats. Koncessionen ger naturligtvis bara rätt att bearbeta de mineral som sålunda har angetts. Av 5 kap. 4 och 6 55 följer dock att koncessions- havaren kan få tillgodogöra sig även andra ämnen som påträffas i samband med bearbetningen.

65

Paragrafen, som motsvarar 105 i kommitténs förslag och 8 5 i det remitte- rade förslaget, innehåller det grundläggande stadgandet om statens rätt till kronoandel i den verksamhet som avses med en koncession. Bestämmel- sen bygger, liksom hittills, på den förutsättningen att koncessionshavaren och staten träffar avtal om hur de gemensamma frågorna skall behandlas. Om man inte lyckas träffa ett sådant avtal, tillämpas bestämmelserna i 12 kap. orn gemensam förvaltning av koncessionsrätt. Paragrafen har utfor- mats i enlighet mcd lagrådets förslag.

75

Paragrafen motsvarar 11 5 i kommitténs förslag och 9 5-i det remitterade förslaget. ,

I första stycket anges i övrigt viss annan lagstiftning om användningen av mark och vatten som kan vara tillämplig på verksamhet somlomfattas av minerallagen. En rätt enligt minerallagen är en visserligen nödvändig- men ingalunda tillräcklig föiutsättning för att bedriva verksamhet som omfattas av minerallagen. För gruvdrift preciseras sålunda de närmare

förutsättningarna för påverkan av den yttre miljön normalt genom pröv- . ning enligt miljöskyddslagen och vattenlagen. Förhållandet mellan mine- rallagen och lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser; m.m.

(naturresurslagen, NRL) har utförligt behandlats i den allmänna motive-,' ringen.

I första stycket nämns inledningsvis att plan- och bygglagen (PBL) kan" beröra verksamhet som regleras i minerallagen. Frågan om minerallagens-

samordning med PBL har behandlats i avsnitt 2.4' i den all-manna motive- ringen. PBL får till en början betydelse i samband med tillståndsgivningen. I 4 kap. 2 5 tredje stycket minerallagen stadgas nämligen att en bearbet- ningskoncession inte får strida mot en detaljplan eller områdesbestämmel-

87-

• Sida 88
•  Original

ser. Vidare finns en bestämmelse i 3 kap. 75 som förbjuder undersök- ningsarbete i område med detaljplan eller områdesbestämmelser utan medgivande av bergmästaren. I båda fallen får bergmästaren meddela beslut som innebär mindre avvikelser från planen eller bestämmelserna om syftet med dessa inte därigenom motverkas. I sådana ärenden måste alltså bergmästaren informera sig om den kommunala planeringen. I ären- den om bearbetningskoncession måste bergmästaren alltid ha tillgång till uppgifter om den kommunala planeringen. Om ett område där det begärs koncession ligger inom område med detaljplan eller områdesbestämmel- ser, är bergmästaren bunden av den kommunala planeringen i enlighet med vad som nyss sagts. Om koncessionsområdet däremot ligger utanför sådant planlagt område, vilket torde vara det vanligaste, skall en intresse- avvägning på grundval av bestämmelserna i naturresurslagen äga rum. Områden, som saknar detaljplan eller om rådesbestämmelser berörs endast av den kommunala översiktsplanen, som inte är formellt bindande. Den planen torde då inte ha beaktat mineralfyndigheten. som ju inte har varit känd tidigare. Intresseavvägningen kommer därför att ske mellan mineral- intresset och det ändamål som anges i översiktsplanen. Som framgår av 8 kap. 1 5 skall bergmästaren samråda med länsstyrelsen, som i praktiken kommer att göra intresseavvägningen. I regeringens verkställighetsföre-, skrifter kommer det att införas skyldighet för länsstyrelsen resp. bergmäs- taren att inhämta yttrande från berörd kommun i ärenden av denna typ. Det kan också bli nödvändigt för bergmästaren att beakta den kommunala planeringen vid markanvisningsförrättningen. Huvuddelen av den anvisa- de marken ligger alltid inom koncessionsområdet och där harju, som nyss nämndes, den kommunala planeringen beaktats i koncessionsärendet. Mark kan emellertid också anvisas utanför koncessionsområdet och då måste den kommunala planeringen beaktas vid markanvisningsförrätt- ningen.

PBL:s bestämmelser berör också koncessionshavaren i hans verksam- het, därigenom att han i vanlig ordning måste ha bygglov och marklov för olika åtgärder han vidtar inom och utom koncessionsområdet.

I den allmänna motiveringen har också berörts förhållandet till lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. I den lagen finns bl.a. särskilda be- stämmelser om utredning på planeringsstadiet för att ge säkert underlag för den senare prövningen av frågan om tillstånd till ingrepp i fast fornläm- ning. Dessa bestämmelser (2 kap. 11 5 kulturminneslagen) är tillämpliga även vid den utredning som skall föregå beslut i koncessionsfrågan enligt minerallagen. .

I andra stycket erinras om att lagen om kärnteknisk verksamhet och strålskyddslagen blir tillämpligi vissa fall i fråga om ämnen som omfattas av minerallagen. Enligt lagen om kärnteknisk verksamhet krävs tillstånd för att ta befattning med kärnämnen som sägs i 2 5 den lagen. Kärnämnen är bl.a. uran och torium. Tillståndsplikt enligt strålskyddslagen torde kunna bli aktuell i fråga om hantering av andra radioaktiva mineraliska ämnen än kärnämnen. Det har därför inte ansetts nödvändigt att särbe- handla dessa ämnen i minerallagstiftningen genom exempelvis särskild prövning av undersökningsrätten.

• Sida 89
•  Original

I fråga om utländska förvärv av mineralrätter har lagen om utländska förvärv av fast egendom m.m. tillämpats på rättigheter enligt gruvlagen. Någon motsvarande regel beträffande rättigheter enligt gamla mineral- lagen finns inte, eftersom frågan om utländskt inflytande kan prövas när koncession beviljas eller tillstånd begärs att överlåta en koncession. Enligt den nya lagen skall bergmästaren pröva frågan om tillstånd och konces- sion. Bergmästaren saknar kompetens att pröva frågan, som är i huvudsak av ekonomisk och politisk natur. Därför har förvärvslagen gjorts tillämplig på rättigheter enligt den nya lagen. En sammanfattning av frågorna om samordningen mellan den nya minerallagen och annan lagstiftning finns i den allmänna motiveringen. avsnitt 2.4.

85

Paragrafen motsvarar 12 5 i kommitténs förslag och 10 5 i det remitterade förslaget. Vissa typer av anläggningar får inte utföras utan att regeringen har lämnat sitt tillstånd enligt 4 kap. NRL. Vilka typer av anläggningar det gäller anges i 4 kap. 1 5 NRL. För gruvnäringens del blir denna fråga aktuell främst vid gruvdrift i de obrutna fjällområdena. Enligt 4 kap. 25 NRL kan regeringen också för visst fall besluta att en anläggning eller en åtgärd inte får utföras utan regeringens tillstånd. Vid en tillståndsprövning enligt 4 kap. NRL görs, beträffande den fortsatta markanvändningen, en övergripande intresseavvägning med tillämpning av bestämmelserna i 2 och 3 kap. NRL. Ett tillstånd får förses med villkor till skydd för motståen- de allmänna intressen. Enligt förevarande paragraf är ett tillstånd enligt 4 kap. NRL bindande vid en fortsatt prövning enligt minerallagen. Innebör- den av detta är att såvitt avser minerallagen den fortsatta långsiktiga markanvändningen därmed är definitivt avgjord och att den intresse- avvägning som har gjorts i ärendet skall ligga till grund för bedömningen vid den fortsatta prövningen enligt minerallagen, som i praktiken gäller frågan om bearbetningskoncession. Eftersom prövningen av ett ärende om tillstånd enligt 4 kap. NRL torde kräva ett beslutsunderlag motsvarande vad som krävs för att pröva frågan om bearbetningskoncession är det lämpligt att samordna prövningen i dessa båda ärenden. Även ärendet om bearbetningskoncession kommer i ett sådant fall i praktiken att prövas av regeringen enligt 8 kap. 2 5 1.

2 kap. Undersökningstillstånd 1 — 4 55 har utformats i enlighet med lagrådets förslag.

1 .5

Paragrafen motsvarar 1 kap. 95 (delvis) och 2 kap. 35 i kommitténs förslag och i det remitterade förslaget.

Den egentligen självklara regeln att tillståndet skall ges för ett bestämt område har i den nya lagen förts samman med regeln om att detta område inte får vara större än att tillståndshavaren kan antas ha möjlighet att undersöka det på ett ändamålsenligt sätt. Den senare regeln finns i 2 kap. 1 5 gruvlagen. I den nya lagen har även tagits in den 'i samma gruvlagspa-

• Sida 90
•  Original

ragraf angivna tilläggsregeln att området i övrigt skall ha en för ändamålet lämplig form.

Vad gäller områdets utsträckning saknas liksom i kommitténs förslag motsvarighet till gruvlagens och den gamla minerallagens bestämmelser om att gränserna är lodräta på djupet, vilket i brist på särskild reglering får anses vara självklart. I de särskilda fall. där äldre rättigheter följer fyndig- hetens utsträckning. regleras förhållandena genom övergångsbestämmel- ser. '

Frågan om områdets storlek, som har samband med tillståndshavarens förmåga och resurser, har i vissa aspekter tagits upp i den allmänna motiveringen och berörs också under 2 kap. 25. Sökanden skall få det område han begär om förutsättningarna i 2 kap. 25 är uppfyllda och hinder inte möter enligt förevarande paragraf. Denna situation torde vara den normala. En viss prövning måste göras huruvida dels de förebragta indicierna ger stöd för att bevilja tillstånd för hela det begärda området, dels sökanden kan antas ha förmåga och resurser att utföra ändamålsenligt undersökningsarbete i hela området. Som nämns under 2 kap. 25 kan bergmästaren förelägga sökanden att styrka detta om han finner det påkal- lat.

2 & Paragrafen motsvarar 1 5 första och andra styckena i kommitténs förslag och i det remitterade förslaget; . ,

Frågan om förutsättningarna för undersökningstillstånd har behandlats i den allmänna motiveringen, avsnitt 2.3.2,

En första förutsättning för att sökanden skall få undersökningstillstånd är att det skall finnas anledning anta att undersökning i området kan leda till fynd av koncessionsmineral. Sökanden skall förete någon form av utredning som visar att denna förutsättning är uppfylld. Han skall alltså kunna förete något indicium på att åtminstone något koncessionsmineral förekommer i det aktuella området. Detta kan ske genom exempelvis blockf'ynd, flyganomali ellcrlandra undersökningsresultat eller slutsatser grundade på någon geologisk teori. Ansvaret för- att taframldetta material åvilar sökanden, men om relevanta uppgifter finns hos myndigheten räc- ker det med en hänvisning till dessa. Man får dock inte kräva att myndig- heten själv skall göra några utredningsinsatser. Denna får avgöra vilken utredning som skall krävas i ett särskilt fall och om sökanden inte kan förebringa denna skall ansökningen avslås. Kravet får inte sättas sålhögt. att seriöst prospekteringsarbetc försvåras. I 1 kap. 1 5 tredje punkten anges ett antal ämnen som endast i industri- ellt användbara kvaliteter omfattas av- lagen". Dessa 'kvaliteter förekommer . inte separat i naturen utan de ingår alltid som ”stråk” eller ”öar” i fyndigheter av mineralet i dess ”normala” form." Man kan inte, utan att bedriva tillståndspliktigt' undersökningsarbete, förete indicier på att en viss fyndighet innehåller industriellt användbara kvaliteter. I ett ärende om undersökningstillstånd avseende'dessa kvaliteter bör "därför'indicie- kravet normalt anses vara uppfyllt'om indicier företes påatt mineralet -

• Sida 91
•  Original

förekommer i sin "normala" form i området. Om indiciekravet sålunda har uppfyllts och tillstånd meddelas, avser tillståndet naturligtvis endast den industriellt användbara kvaliteten av ämnet och undersökningsarbetet får endast bedrivas i syfte att påvisa denna kvalitet. Övriga former av ämnet omfattasju inte av lagen och utgör därförjordägarmineral.

Om sökanden har uppfyllt indiciekravet, skall ansökningen ändå avslås - om sökanden uppenbarligen saknar möjlighet eller avsikt att bedriva ända- målsenlig undersökning. Det betyder att i varje ärende en viss prövning skall göras av om sökanden är seriös eller inte. Som framgår av den allmänna motiveringen är det fallen av missbruk av rätten till undersök- ning man vill åt. I de flesta fall bör denna fråga kunna avgöras utan vidare. Redan underlaget för ansökningen kan visa att det är fråga om en seriös prospektör. Om sökanden emellertid är okänd och några säkra slutsatser inte kan dras från underlaget. bör sökanden kunna föreläggas att styrka att han har möjlighet och avsikt att bedriva ett ändamålsenligt undersöknings- arbete. Även om prövningen vad gäller undersökningstillstånd skall vara tämligen schematisk, måste bergmästaren ha underlag för att ta ställning till de krav som lagen uppställer. Liksom hittills förutsätts bergmästaren, om han finner det påkallat, kunna förelägga sökanden att ge in en plan för undersökningsarbetets bedrivande och utredning om sina möjligheter att fullfölja planen. Detta kan vara nödvändigt också för att ta ställning till det begärda områdets storlek enligt 2 kap. 1 5. Bestämmelser om ansöknings- förfarandet m. ni. har förutsatts kunna ges som tillämpningsbestämmelser.

Vad gäller sökandens avsikt att bedriva undersökning krävs det inte att han själv skall bedriva arbetet, utan det är tillräckligt att han för sin räkning låter någon annan utföra arbetet eller att han bedriver arbetet i samarbete med annan. Det måste också godtas att han har för avsikt att överlåta sitt tillstånd när hans egna resurser är uttömda. Detta är ju det normala vid amatörprospektering. som enligt vadjag tidigare har framhål- lit skall vara tillåten enligt den nya lagen. Av 1 kap. 55 framgår att ett tillstånd omfattar samtliga koncessionsmineral som upptasi 1 kap. 1 5 1-3. om inte sökanden själv begär annat.

Endast i uppenbara fall av oförmåga eller bristande avsikt att bedriva- ändamålsenlig undersökning skall således ansökan avslås.

Ansökningar som avser olja, gasformiga kolväten eller'diamant måste prövas mer ingående än andra ansökningar. Det åligger där sökanden att visa att han har de tekniska och ekonomiska resurser som krävs för en ändamålsenlig undersökning beträffande dessa ämnen. Om det gäller olja eller gasformiga kolväten, måste han också visa att han kan uppfylla de säkerhetskrav som måste uppställas vid denna typ av undersökning. Där- utöver krävs liksom vid övriga ansökningar, något indicium på att mine- ralet förekommer' i det aktuella området. '

35

I paragrafen. som motsvarar 1 5 tredje stycket i kommitténs förslag eeh i det remitterade förslaget. upptas bestämmelser om företräde mellan olika sökande i ärenden om undersökningstillstånd. Bestämmelserna har, med

• Sida 92
•  Original

vissa redaktionella ändringar, förts över från 1 kap. 6 5 första stycket och andra stycket första meningen gruvlagen. I gruvlagen stadgas dessutom, i andra meningen i paragrafens andra stycke, att om flera personer samma dag ansöker om inmutningsrätt inom ett område som inte tidigare varit inmutat eller utmålslagt den sökande har företräde som kan visa att han, innan ansökningarna kom in, först har upptäckt en inmutningsbar mine- ralfyndighet inom området. Enligt den nya lagen krävs det för att man skall få undersökningstillstånd att man kan förete något indicium på att det förekommer något koncessionsmineral inom området. Detta innebär i fortsättningen att de allra flesta sökande har upptäckt någon förekomst av koncessionsmineral inom området. Den nämnda gruvlagsregeln har därför inte fått någon motsvarighet i den nya minerallagen.

I den nya lagen har den aktuella paragrafen samordnats med lagen om vissa torvfyndigheter.

Paragrafen har utformats i enlighet med lagrådets förslag. En mindre justering har dock gjorts. Lagrådet har föreslagit att paragrafen samordnas med ansökningar om undersökningskoncession enligt torvlagen. Det är emellertid inte ovanligt att man ansöker om bearbetningskoncession enligt torvlagen utan att dessförinnan ha haft undersökningskoncession. Den situationen kan därmed uppstå att en ansökan om undersökningstillstånd enligt minerallagen föreligger till prövning samtidigt med en" ansökan om bearbetningskoncession enligt torvlagen. Paragrafen har därför samord- nats med ansökningar enligt torvlagen avseende båda typerna av konces- Sion.

4.5

Paragrafen motsvarar 2 5 i kommitténs förslag och i det remitterade försla- get.

Den som har tillstånd eller koncession har ensamrätt att prospektera efter de ämnen som omfattas av tillståndet eller koncessionen. Om det finns särskilda skäl kan dock annan få undersökningstillstånd beträffande andra ämnen. Särskilda skäl är t. ex. att undersökning och eventuell senare utvinning kan ske utan förfång för den ursprunglige tillståndshavarens rättigheter eller att denne lämnar sitt medgivande. Paragrafen motsvarar 2 kap. 2 5 första stycket och 3 5 första stycket 5 gruvlagen och 7 5 första och andra stycket gamla minerallagen. Även här har en samordning skett med lagen om vissa torvfyndigheter.

Sä

Paragrafen motsvarar 4 5 i kommitténs förslag och i det remitterade försla- get.

Frågan om undersökningstidens längd har behandlats i den allmänna motiveringen, avsnitt 2.3.2.

Undersökningstiden är, i likhet med 3 kap. 55 gruvlagen tre år. En undersökningskoncession enligt gamla minerallagen skall enligt 4 5 andra stycket den lagen avse viss tid. som bestäms efter vad som är lämpligt med

• Sida 93
•  Original

hänsyn till fyndigheten, ändamålet med koncessionen och andra omstän- digheter. Tiden bestäms vanligen till 3-5 år.

6.5

Paragrafen motsvarar 5 5 i kommitténs förslag och i det remitterade försla- get.

Paragrafen anger förutsättningar för en första förlängning av tillståndet i en period om sammanlagt högst tre år. Vad som är ändamålsenlig under- sökning får avgöras från fall till fall av prövningsmyndigheten. Godtagbart skäl till att undersökning inte har skett kan t.ex. vara att området skall undersökas som en del i ett större planerat projekt som sträcker sig över en längre tid än tre år eller att arbetena har. blivit försenade av någon anled- ning som prospektören inte råder över. Som undersökningsarbete skall också betraktas sådant forsknings- och utvecklingsarbete som bedrivs för att göra fyndigheten möjlig att exploatera med lönsamhet. Ett annat god- tagbart skäl kan vara att rättigheten har överlåtits och den nye innehava- ren ännu inte har haft tid att påbörja arbeten beträffande fyndigheten.

För att bedöma frågorna vid prövningen måste myndigheten kunna ställa vissa krav på innehållet i ansökan om förlängning. Lika lite som vid prövning av undersökningstillståndet bör myndigheten dock själv utreda eller på platsen kontrollera riktigheten av lämnade uppgifter. Det måste vara tillräckligt att även frågan om förlängning avgörs på handlingarna i det övervägande antalet fall. Paragrafen motsvarar 3 kap. 5 5 första stycket gruvlagen.

75

Paragrafen motsvarar 6 5 i kommitténs förslag och i det remitterade försla- get samt 3 kap. 5 5 andra stycket gruvlagen.

85

Paragrafen motsvarar 7 5 i kommitténs förslag och i det remitterade försla- get samt 3 kap. 6 5 första stycket andra meningen och 7 5 första meningen gruvlagen.

95

Paragrafen motsvarar i huvudsak 8 5 i kommitténs förslag och i det remit- terade förslaget. Avgörande tidpunkt för om ett nytt undersökningstill- stånd får meddelas eller ej är, på förslag av lagrådet och till skillnad från vad som gäller enligt gruvlagen. den tidpunkt då ansökningen prövas. Paragrafen innehöll i det remitterade förslaget också en undantagsbe- stämmelse från treårsregeln. Bestämmelsen avstyrktes av lagrådet och har i den utformningen ingen motsvarighet i den nya lagen. I stället har det i paragrafens andra stycke införts en' möjlighet för bergmästaren att medge undantag från treårsregeln om det föreligger synnerliga skäl. Sådana skäl

• Sida 94
•  Original

kan föreligga om en prospektör inte har kunnat bedriva aktivt undersök- ningsarbete under hela tillståndstiden beroende på omständigheter som ligger utanför hans kontroll. Skäl för dispens kan också vara att man tidigare inte har ansökt om maximalt medgiven tid eller att man har avstått från sådan tid. Det bör dock betonas att stor restriktivitet bör iakttas vid medgivande av undantag från treårsregeln.

105

Paragrafen motsvarar 9 5 i kommitténs förslag och i det remitterade försla- get. . Endast undersökningstillstånd för olja, gas eller diamant får förenas med villkor. De villkor som kan ställas upp skall ha till syfte att skydda allmänna intressen eller enskild rätt. Bland allmänna intressen som skall skyddas är hänsynen till miljön det som oftast blir aktuellt. Bakgrunden är de särskilda risker för skador på omgivningarna som är förenade med prospekteringen. Villkoren kan således avse hur verksamheten skall bedri- vas i olika hänseenden.

3 kap. Undersökningsarbete

1 5

Paragrafen motsvarar 1 5 första stycket i kommitténs förslag och i det remitterade förslaget. '

I 1 5 anges vem som har rätt till undersökning och i följande paragrafer anges den närmare innebörden i denna rätt. 1 5 motsvarar, tillsammans med 3 5, 16 och 22 55 gamla minerallagen samt 1 kap. 45 och 3 kap. 25 gruvlagen.

2.5

Paragrafen motsvarar 1 5 andra stycket i kommitténs förslag och i det remitterade förslaget.

I 2 5 anges att fastighetsägaren utan tillstånd får undersöka sin mark för att finna annat än olja. gasformiga kolväten eller diamant, dock under förutsättning att det kan ske utan intrång i annans nyttjanderätt, servitut eller annan särskild rätt. Vad gäller inmutningsbara mineral enligt gruv- lagen innebär detta i praktiken ingen förändring i förhållande till tidigare, även om gruvlagen i princip förutsätter att inmutning skall sökas även på ' egen mark. Något legalt hinder mot undersökning på egen mark finns dock inte. Enligt gamla minerallagen får markägaren utan tillstånd undersöka vissa fyndigheter. Undantag görs dock för bland annat olja och gas.

Om fastighetsägaren utnyttjar sin rätt att bedriva undersökning på sin mark måste han, som anges i paragrafen," respektera eventuell nyttjande- rätt, servitut eller annan särskild rätt som finns på fastigheten. Denna skyldighet följer ibland också av andra lagar och myndighetsbeslut. Om exempelvis renskötselrätt finns på fastigheten måste han respektera den i enlighet med bestämmelserna i rennäringslagen (19711437).

• Sida 95
•  Original

Liksom i andra sammanhang intar prospektering efter olja och gasformi- ga kolvätcn samt diamant en särställning. Tillstånd krävs alltid för att undersöka dessa ämnen.

Bestämmelserna om undersökningsarbete är i huvudsak tillämpliga även på sådan undersökning som bedrivs av ägaren eller med hans medgi- vande. Avsikten är att markägaren utan tillstånd skall kunna undersöka fyndigheten så långt hans befogenhet som markägare räcker. Däremot får han av naturliga skäl inte göra intrång i annans rätt. Han får Således inte göra intrång på annans mark genom att exempelvis ta eller bygga väg.

3.5

Paragrafen motsvarar 2 5 i kommitténs förslag och i det remitterade försla- get.

I 3 5 anges att tillståndshavaren får bedriva undersökningsarbete endast beträffande sådana koncessionsmineral som omfattas av tillståndet. Som framhållits i specialmotiveringen till 1 kap. 5 5 kommer i de flesta fall ett tillstånd att omfatta alla koncessionsmineral utom olja, gas och diamant. Endast då sökanden själv har undantagit vissa mineral i sin ansökan har tillståndet en snävare omfattning. Detta innebär alltså, i de flesta fall, att ett undersökningstillstånd omfattar alla de mineral, som idag är inmut- ningsbara enligt gruvlagen jämte de ytterligare. mineral som förs in i den nya lagen med undantag för olja, gas och diamant.

I andra stycket regleras tillståndshavarens rätt att ta mark i anspråk för att uppföra byggnader och vägar inom undersökningsområdet. Paragrafen reglerar bara förhållandet mellan tillståndshavaren och fastighetsägaren jämte andra sakägare. Tillståndshavaren måste i övrigt iaktta de bestäm- melser som kan beröra verksamheten. Han måste exempelvis ha bygglov enligt plan- och bygglagen (1987110) för att få uppföra byggnader på området.

4.5

Paragrafen motsvarar 3 5 i kommitténs förslag och i det remitterade försla- get samt 3 kap. 3 5gruvlagen och 23 5 gamla minerallagen.

55

Paragrafen motsvarar 4 5 i kommitténs förslag och i det remitterade försla- get. '

Paragrafen motsvarar i stort 205 gamla minerallagen och 3 kap. 1 5 gruvlagen. Kretsen personer som skall underrättas har dock utökats. Berg- mästaren måste känna till arbetet för att kunna utöva sin tillsynsverksam- het. lnnehavaren av annan särskild rätt till marken än nyttjanderätt och servitut skall underrättas, om rättigheten kan antas bli berörd av arbetet. Vad gäller innehavare av renskötselrätt har det bedömts vara alltför be- tungande för prospektören att behöva underrätta samtliga renskötselberät- tigade inom om rådet. Samebyn får anses representera dessa och prospek-

• Sida 96
•  Original

tören får uppfylla sin underrättelseskyldighet genom att delge den eller de samebyar som berörs.

6—7 55

Paragraferna motsvarar 5 och 6 55 i kommitténs förslag och i det remitte- rade förslaget samt 17-18 55 gamla minerallagen. l gruvlagen finns liknan- de bestämmelser i 2 kap. 3-4 55. Dessa föreskriver emellertid förbud mot inmutning medan motsvarande bestämmelser i den gamla minerallagen— liksom förevarande paragrafer — i stället föreskriver förbud mot verksam- heten som sådan. Den senare lösningen innebär praktiska fördelar och har valts i den nya lagen. Myndigheten behöver inte göra sig underrättad i detalj om vilka hinder som kan föreligga inom olika delar av området utan det åligger undersökaren att skaffa sig erforderlig dispens om det blir aktuellt att undersöka ett område som skyddas av bestämmelserna.

Det bör uppmärksammas att även sådana hinder som uppkommer sedan undersökningstillståndet meddelats medför att dispens krävs för att få utföra arbete där (jfr prop. 1974:146 5. 73). Som framgår av 5 kap. 105 är situationen en annan när bearbetningskoncession har meddelats för ett visst område.

I 5 5 i kommitténs förslag och i det remitterade förslaget upptogs under första punkten ett förbud mot att, utan länsstyrelsens medgivande, bedriva undersökningsarbete inom nationalpark och område som statlig myndig- het hos regeringen har begärt skall avsättas till nationalpark. Denna be- stämmelse finns inte med i den nya lagen av följande skäl. För varje nationalpark får det, enligt 55 andra stycket naturvårdslagen, meddelas föreskrifter som har till syfte att tillgodose ändamålet med parken. Dessa föreskrifter meddelas av naturvårdsverket efter samråd med länsstyrelsen enligt 4 5 nationalparksförordningen (1987:938). Undantag från dessa föreskrifter i visst fall kan medges av naturvårdsverket eller i vissa fall förvaltaren för parken (55 nationalparksförordningen). Den som vill be- driva undersökningsarbete i en nationalpark måste således utverka undan- tag från föreskrifterna för parken, om dessa hindrar undersökningsarbete, vilket prövas av naturvårdsverket. Att dessutom låta länsstyrelsen pröva frågan enligt minerallagen har inte ansetts nödvändigt.

Vad sedan gäller bearbetning inom nationalpark bör följande beaktas. En nationalpark ägs alltid av staten, vilket bl.a. innebär att riksdagen, enligt 9 kap. 95 regeringsformen, fastställer grunderna för förvaltningen av parken och förfogandet över den. Om det skulle bli aktuellt med mineralbearbetning i en nationalpark innebär detta ett så stort ingrepp i förvaltningen av parken att riksdagens medgivande torde bli nödvändigt. En sådan fråga kommer att prövas på grundval av ett brett beslutsunderlag där man med tillämpning av bestämmelserna i 2 och 3 kap. NRL kommer att bedöma mineralbearbetningens inverkan på naturmiljön i allmänhet och ingreppet i nationalparken i synnerhet. Beslutet kommer också att föregås av ett brett remissförfarande. Om riksdagen efter ett sådant grund- ligt förfarande beslutar att mineralbearbetning skall tillåtas i en national- park ter det sig inte meningsfullt att därutöver kräva tillstånd av länsstyrel-

• Sida 97
•  Original

sen enligt minerallagen. Det har därför inte heller ansetts behövligt att i minerallagen reglera frågan om bearbetning i nationalpark.

I 7 5 första stycket andra punkten har en mindre ändring gjorts i förhål- lande till den äldre minerallagstiftningen. Hittills har gällt att undersök- ningsarbete inte får bedrivas inom ett hundra meter från ”byggnad som är avsedd att stadigvarande användas till bostad”. Denna bestämmelse har ibland lett till tolkningstvister, främst vad gäller fritidshus. Den nya lydel- sen av bestämmelsen. ”byggnad där någon är bosatt under övervägande del av året”. innebär att det avgörande i fortsättningen blir hur byggnaden rent faktiskt används och inte hur den är avsedd att användas. Det ärju inte byggnaden som skall skyddas utan människors boende. Det får när- mast åligga den som åberopar bestämmelsen, dvs. fastighetsägaren, att visa att förutsättningarna för att tillämpa bestämmelsen föreligger. Det är främst beträffande fritidshus som tveksamhet kan uppstå. Den fastighets- ägare som påstår att han bor övervägande del av året i huset kan exempel- vis åberopa husets standard som tecken på detta. Han kan vidare förete uppgifter om elförbrukning, vattenförbrukning etc. till stöd för sitt påstå- ende. Naturligtvis kan han också åberopa uppgifter från grannar och bekanta.

Som jag nyss redogjorde för har nationalpark tagits bort som generellt hinder mot undersökningsarbete. Naturreservat utgör inte hinder enligt nu gällande lagstiftning och har heller inte tagits upp i den nya minerallagen. De restriktioner som gäller för naturreservat kan variera från omfattande och ingående inskränkningar till mera obetydliga inskränkningar i rätten att förfoga över marken. Det innebär att framför allt mindre ingripande undersökningsarbeten ofta inte kommer i konflikt med de restriktioner som gäller för reservatet. Något generellt förbud mot undersökningsarbete i naturreservat finns därför inte i lagen. En prospektör måste naturligtvis följa de bestämmelser som gäller för reservatet. Om dessa försvårar eller omöjliggör det planerade undersökningsarbetet kan han hos länsstyrelsen begära undantag från eller upphävande av föreskrifterna med stöd av 12 5 naturvårdslagen.

Det bör observeras att regleringen enligt 6 och 7 55 inte är uttömmande såtillvida att — beroende på undersökningsförfarandet — tillstånd också enligt annan speciallagstiftning kan erfordras. Det gäller t.ex. om under- sökningsarbetet skulle innebära ingrepp i fast fornlämning. Om det upp- står en tvist mellan prospektören och den som skyddas av hindersbestäm- melserna kan tvisten hänskjutas till bergmästarens prövning enligt 8 kap. 7 5.

Om en prospektör inte respekterar hindersbestämmelserna innebär det att han utför undersökningsarbete på ett område som visserligen omfattas av tillståndet men där han inte utan medgivande av myndighet får utföra arbete. Hans handlande blir därmed att bedöma enligt reglerna i brottsbal— ken, varvid ansvar för skadegörelse och tagande av olovlig väg närmast kommer i fråga.

• Sida 98
•  Original

85

Paragrafen motsvarar 7 5 tredje stycket gamla minerallagen. Tvist i frågan prövas av bergmästaren enligt 8 kap. 7 5 första stycket. Bergmästaren kan ex officio ta upp frågan med stöd av tillsynsbestämmelserna i 15 kap.

4 kap. Bearbetningskoncession

1 &

Paragrafen motsvarar 1 kap. 9 5 i kommitténs förslag och 4 kap. 4 5 första stycket i det remitterade förslaget. Bestämmelser av motsvarande inne- börd finns i 4 kap. 1 5 första stycket gruvlagen och 4 5'andra stycket gamla minerallagen. En motsvarande bestämmelse för undersökningstillstånd finns i 2 kap. 1 5. Som angetts under denna paragraf gäller utan, att detta särskilt sägs att gränserna för område liksom hittills är lodräta på djupet. I de särSkilda fall, där äldre rättigheter följer fyndighetens utsträckning enligt äldre lagstiftning, regleras förhållandena genom övergångsbestäm- melserna.

2 & Paragrafen motsvarar 1 5 i kommitténs förslag och i det remitterade försla- get. Den har utformats i enlighet med lagrådets förslag.

Förutsättningarna för erhållande av bearbetningskoncession har be— handlats i den allmänna motiveringen, avsnitt 2.3.3.

Paragrafens första punkt avser den s.k. malmbevisningen. Motsvarande bestämmelse finns i 1 kap. 55 första stycket gruvlagen och i 55 tredje stycket gamla minerallagen. Någon materiell ändring är inte avsedd. Be— visning måste företes beträffande varje ämne för vilket koncession begärs. Om nya ämnen påträffas under bearbetningsfasen kan naturligtvis konces- sion meddelas för dc nya ämnena om kraven i denna paragraf uppfylls. Malmbevisning avseende en fyndighet av något av ämnena i 1 kap. 1 5 tredje punkten måste gälla just den industriellt användbara kvaliteten av ämnet och en eventuell koncession avser bara just denna kvalitet. Vid beräkning av en fyndighets ekonomiska värde skall hänsyn tas till alla ämnen som omfattas av ansökan samt dessutom till sådant som kan tillgodogöras med stöd av 5 kap. 6 5 första stycket.

Andra punkten avser sökandens lämplighet. Han skall rent allmänt vara lämplig att bedriva bearbetning av det aktuella mineralet. I detta ligger inte att han ensam måste ha förmåga att svara för hela arbetet. Lämplig- hetskravet får anses uppfyllt redan om han i samverkan med andra kan få till stånd en ändamålsenlig bearbetning. Dessutom skall han, enligt tredje punkten. vara lämplig med hänsyn till fyndighetens art och belägenhet. Fyndighctens art syftar på att vissa mineral kan ha särskild betydelse ur t.ex. utrikespolitisk synpunkt och fyndighetens belägenhet syftar på att man vill undvika en olämplig arrondering av bearbetningsområdena. Des- sa frågor. liksom bestämmelserna om intresseavvägning enligt NRL, som avhandlas i andra stycket. har behandlats i den allmänna motiveringen

• Sida 99
•  Original

(avsnitt 2.3.3.). Frågan om koncessionens förenlighet med detaljplan och områdesbestämmelser har behandlats i specialmotiveringen till 1 kap. 7 5. Beträffande hänsynstagandet till arronderingsförhållandena innebär detta inte att en koncessionsansökan automatiskt skall avslås om ansökan avser ett område i närheten av ett område där någon annan har koncession sedan tidigare. Varje sådan ansökan där arronderingsfrågan blir aktuell skall prövas efter förutsättningarna i det enskilda fallet. Därvid måste bedömas om den äldre koncessionshavaren har ett berättigat intresse av att skydda närområdet kring det egna koncessionsområdet. En gruvinne- havares behov av att ha en malmreserv för senare exploatering måste respekteras. Om det däremot inte framstår som sannolikt att den äldre koncessionshavaren inom överskådlig framtid kommer att exploatera malmfyndigheter inom närområdet bör detta inte åtnjuta skydd mot andra exploatörer. '

3 5

En förutsättning för företrädesrätt till koncessionen enligt första stycket är att sökanden har undersökningstillstånd för något av de mineral som omfattas av ansökningen om koncession. Detta i sin tur förutsätter att ansökan om koncession ges in innan giltighetstiden för undersökningstill- ståndet går ut. Om sökanden gör det fortsätter undersökningstillståndet att gälla tills koncessionsärendet har avgjorts (2 kap. 8 5). Sedan en företrädes- berättigad på detta sätt har beviljats koncession'får övriga koncessionsan- sökningar prövas på sedvanligt sätt med tillämpning av 4 kap. 4 5.

Om ingen har företrädesrätt skall enligt andra stycket prövningsmyndig- heten avgöra vem av flera konkurrenter som skall ha koncessionen. Därvid är mineralpolitiska överväganden avgörande. Den som ur allmän syn- punkt är lämpligast att få koncessionen skall ha den. En omständighet som är av särskild vikt vid bedömningen är om någon av de sökande med eller utan undersökningstillstånd har utfört undersökning av området. Det säger sig självt att det oftast innebär en vinst i tid och pengar om konces- sionshavaren har omedelbar tillgång till undersökningsresultatet och dess- utom annan kännedom om området. Den ur nationalekonomisk synpunkt bästa hushållningen medresurser är därför oftast att den som har utfört arbete på området också får koncessionen. Därför sägs i andra stycket-att sådant arbete skall beaktas särskilt. Regeln är också ägnad att minska risken för sådana prospektörer som av en eller annan anledning har givit in sin ansökan för sent för att få företrädesrätt enligt första stycket.

Om den situationen skulle uppkomma att flera ansökningar finns för ' samma område men avseende olika fyndigheter, finns inget hinder mot att ge båda koncession om detta skulle vara praktiskt möjligt. Att särskilt reglera detta har inte ansetts nödvändigt.

4.5

Paragrafen motsvarar 2 5 i kommitténs förslag och i det remitterade försla- get samt delvis 7 5 gamla minerallagen och 4 kap. 2 5 gruvlagen. Motsvarande bestämmelser för undersökningstillstånd finns i 2 kap. 4 5.

• Sida 100
•  Original

5.5

Paragrafen motsvarar 45 i kommitténs förslag, 45 andra stycket i det remitterade förslaget samt 105 första stycket gamla minerallagen. Efter- som NRL skall tillämpas i tillåtlighetsfrågan skall också villkor kunna ställas för att tillgodose syftet med bestämmelserna i NRL. Vid konflikt bör i första hand undersökas om den kan lösas med hjälp av villkor i koncessionen. I formuleringen att villkoret skall skydda allmänna intres- sen eller enskild rätt ligger att det endast är sådana villkor som rör den planerade verksamhetens inverkan på de motstående intressena som skall kunna ställas. Villkoren får inte ta sikte på annat än att motverka och kompensera menlig inverkan på motstående intressen av den planerade verksamheten. "

Vissa allmänna intressen tillgodoses genom särskilda regler i den nya lagen. Staten har sålunda t.ex. rätt till kronoandel enligt 1 1 kap.

6 & Paragrafen motsvaras delvis av 185 andra stycket naturvårdslagen och 13 5 lagen om vissa torvfyndigheter. Om koncessionshavaren inte uppfyl- ler sina skyldigheter enligt 13 kap. 4 5, kan bergmästaren enligt 15 kap. 5 5 första stycket förelägga koncessionshavaren att vid vite fullgöra sina skyl- digheter. I sista hand kan bergmästaren, enligt 15 kap. 55 andra stycket, förordna att åtgärderna skall utföras på koncessionshavarens bekostnad. Den säkerhet som koncessionshavaren ställer enligt förevarande paragraf kan därvid tas i anspråk.

Tvister om ställande av säkerhet prövas av länsstyrelsen enligt 17 kap.

25.

7 lt Frågan om koncessionstidens längd har behandlats i den allmänna motive- ringen under avsnitt 2.3.3.

Paragrafen har utformats i enlighet med lagrådets förslag. 1 paragrafen anges koncessionstidens längd till tio år. I de två följande paragraferna finns bestämmelser om rätt till förlängning av koncessionsti- den. Om sådan förlängning medges sker detta på oförändrade villkor. I 6 kap. 45 finns bestämmelser om när villkoren i en koncession får ändras. Om förutsättningarna enligt den paragrafen är uppfyllda kan naturligtvis villkoren i en koncession ändras i samband med förlängning av konces- sionstiden men i övrigt saknas möjligheter att ändra koncessionsvillkorcn i samband med förlängning. Den uttryckliga bestämmelse om detta som fanns angiven i 4 kap. 75 andra stycket i kommitténs förslag och i det remitterade förslaget har inte tagits in i den nya lagen då bestämmelsen inte har ansetts vara nödvändig.

• Sida 101
•  Original

8.5

Enligt paragrafen skall en koncession automatiskt förlängas när regelbun- den bearbetning pågår. En motsvarande rätt till förlängning av utmål finns i 6 kap. 10 5 andra stycket första meningen gruvlagen.

Ytterligare fall av rätt till eller möjlighet till förlängning finns i 9 och 1055. Förlängningsfrågan skall i de fall som regleras i 85 prövas utan ansökan. Genom att bergsstaten har kännedom om pågående bearbetning kan beslutet fattas på det underlag som redan finns hos myndigheten. Förlängning sker med tio år i sänder. På koncessionshavarens begäran kan tiden sättas kortare. Tillfälle skall således ges koncessionshavaren att in- komma med synpunkter innan beslut om förlängning fattas.

Paragrafen har utformats i enlighet med lagrådets förslag.

95

Paragrafen motsvarar 95 första, tredje och fjärde styckena i kommitténs förslag och i det remitterade förslaget. Motsvarande bestämmelser finns i 6 kap. 10 5 andra stycket andra meningen gruvlagen. Tredje stycket motsva- rar 6 kap. 12 5 gruvlagen.

Paragrafen har utformats i enlighet med lagrådets förslag.

105

Paragrafen, som har utformats i enlighet med lagrådets förslag, motsvarar 95 andra stycket i kommitténs förslag och i det remitterade förslaget. Motsvarande bestämmelse finns i 6 kap. 10 5 tredje stycket gruvlagen'.

115

Paragrafen, som har utformats i enlighet med lagrådets förslag, motsvarar 105 i kommitténs förslag och i det remitterade förslaget samt 6 kap. 11 5 gruvlagen.

5 kap. Bearbetning m. m.

Kapitlet liar utformatsi enlighet med lagrådets förslag. Termen ”ovan jord" i 1, 3 och 1055 i lagrådets förslag har dock bytts ut mot orden "i dagen”. vilket är det vedertagna begreppet då man beskriver verksamhet som inte sker underjord.

! få

.1 paragrafen har samlats de grundläggande bestämmelserna om konces- -

sionshavarens befogenheter.

Första-tredje styckena motsvarar 95 första-tredje styckena i kommit-. téns förslag och i det remitterade förslaget samt 6 kap. 3 5 gruvlagen och 32 5 första och andra styckena gamla minerallagen.

• Sida 102
•  Original

Inom koncessionsområdet får koncessionshavaren, såväl i dagen som under jord, bedriva undersökningsarbete samt bearbetning och därmed sammanhängande verksamhet. Bearbetning och därmed sammanhängan- dc verksamhet som sker i dagen får endast bedrivas på mark som anvisats för ändamålet. För verksamhet som sker under jord krävs dock aldrig markanvisning. Om sådan verksamhet kan föranleda ras eller sättningar inom ett visst område kan dock detta område anvisas. En bestämmelse om detta finns i 9 kap. 2 5 första stycket.

Av andra stycket framgår att koncessionshavaren även får ta i anspråk mark utanför koncessionsområdet. Detta kräver alltid att marken har. anvisats för ändamålet. Utanför koncessionsområdet får koncessionshava- ren inte bedriva vare sig undersökningsarbete eller bearbetning utan mark . får endast anvisas för verksamhet som har samband med bearbetning, såsom anläggande av anrikningsverk, vägar, byggnader och liknande an- läggningar.

Fjärde stycket motsvarar 3 5 andra stycket i kommitténs förslag och i det remitterade förslaget. Bestämmelserna om markanvisning finns i 9 kap. Innebörden av markanvisning är att koncessionshavaren får tillträda mar- ken för de ändamål som har angivits i beslutet om markanvisning. Vad gäller tidpunkten för tillträde ligger det i sakens natur att tillträde får ske först sedan beslutet om markanvisning har vunnit laga kraft. Någon ut- trycklig bestämmelse om detta har inte ansetts behövlig. Däremot finns det i 9 kap. 26 5 en bestämmelse som ger koncessionshavaren möjlighet att tillträda anvisad mark innan markanvisningsbeslutet vunnit laga kraft: En förutsättning för att bestämmelsen skall bli tillämplig är att bergmästaren meddelat ett beslut om markanvisning. Den bestämmelse som finns i fjärde stycket i förevarande paragraf avser tiden innan bergmästaren har meddelat sitt markanvisningsbeslut. I avvaktan på att det sker kan berg- mästaren medge att mark tas i anspråk av koncessionshavaren. Ett sådant beslut förutsätter att koncessionsbeslutet har vunnit laga kraft och att koncessionshavaren ställer säkerhet för den ersättning som' avses i 7 kap."

25.

25

Första stycket motsvarar i huvudsak 85 i kommitténs förslag och i det remitterade förslaget. iEnligt beStämmelsen'har fasti'ghe'tsäga'ren'rätt till' husbehovsutvinning så länge ingen annan har könce'ssion inöm'området. I " kommitténs förslag och i'det remitterade förslaget utgjorde även undersök- ningstillstånd för annan hinder för fastighetsägarens husbehovsutvinning. ' ' Lagrådet har avstyrkt detta med hänvisning till att undersökningsarbete, i motsats till bearbetning, inte försvåras i nämnvärd omfattning av fastig- hetsägarens fortsatta husbehovsutvinning. Bestämmelsen har utformats' i enlighet med lagrådets förslag.. ' ." .- - -' '* -- . ' '. .

Vad som är husbehov får avgöras från fall till fall. Begreppet torde' . innefatta vad som är nödvändigt för markägarensprivata bruk- och ifråga om jordbruksfastighet hans-rörelse. Att utvinna energiråvaro'r eller andra råvaror för industriellt syfte kan sålunda inte anses vara husbehov, även.

• Sida 103
•  Original

om det är fastighetsägaren som driver rörelsen. I praktiken torde endast ett fåtal mineral kunna omfattas av bestämmelsen. Även omfattningen på utvinningen är av betydelse för bedömningen.

Andra stycket motsvarari huvudsak 4 kap. 5 5 i kommitténs förslag och i det remitterade förslaget. I bestämmelsen slås nu fast att fastighetsägaren har rätt att fortsätta en pågående husbehovsutvinning i skälig omfattning om det inte finns särskilda skäl till något annat. Det bör observeras att inte bara utvinning av koncessionsmineral skyddas utan att även utvinning av andra mineraliska ämnen, dvs. jordägarmineral. åtnjuter skydd enligt denna paragraf. Bestämmelsen gäller bara den husbehovsutvinning som pågår då koncession meddelas för annan. Fastighetsägaren kan alltså inte, sedan koncession meddelats, påbörja husbehovsutvinning om detta med- för intrång i koncessionshavarens rätt. Särskilda skäl att i en köncession inte uppställa villkor till skydd för husbehovsutvinningen är exempelvis att villkoret skulle medföra ett så allvarligt intrång i koncessionshavarens möjlighet att utnyttja sin rätt att det inte står i rimlig proportion till värdet av husbehovsutvinningen. Fastighetsägarens rätt till husbehovsUtvinning fastställs som ett villkor i koncessionen enligt 4 kap. 5 5. Om fastighetsäga- rens rätt till husbehovsutvinning inte bibehålls, regleras frågan om ersätt- ning för detta vid markanvisningsförrättningen. '

35

Första stycket motsvarar delvis 45 samt 55 första stycket medan andra stycket motsvarar 9 5 fjärde stycket i kommitténs förslag och i det remitte- rade förslaget. I paragrafen, som har utformats i enlighet med lagrådets förslag, anges de grundläggande bestämmelserna om koncessionshavarens rätt till undersökningsarbete. Motsvarande bestämmelser finns delvis i 8 5 och 32 5 fjärde stycket gamla minerallagen.

Mineralagskommitténs sammanfattning av Prop. 1988/89:92 betänkandet

1 Inledning

Vårt uppdrag har omfattat en fullständig översyn av minerallagstiftningen, varvid vi bl.a. haft i uppgift att överväga en enhetlig lagstiftning. som grundar sig på den s.k. koncessionsprincipen men med inmutningsrättsli- ga inslag. Lagstiftningen om utvinning av torv för energiändamål har behandlats i delbetänkandet (Ds ] 1984114) Lagstiftning om torv för energiändamål. Vi redovisar nu återstoden av vårt uppdrag.

Sedan vissa allmänna synpunkter redovisats behandlas i betänkandet i särskilda avsnitt frågor om tillstånd till undersökning, förutsättningar för förlängning av undrsökningstillståndet. sambandet mellan undersöknings- tillstånd och rätten att bearbeta upptäckta mineral, bearbetningskonces— sion samt förhållandet mellan mineralpolitiska intressen och motstående allmänna intressen. Dessutom behandlar vi frågor om utökning av kretsen lagreglerade mineral. om skyldighet för innehavaren av undersöknings- tillstånd att redovisa uppgifter om utförda undersökningar. om prövning och fullföljd i ärenden enligt minerallagstiftningen samt om tillsynen över undersökning och bearbetning. Slutligen tar vi upp frågor om bl.a. kon- trollmätningar inom sönade utmål och kontinentalsockelfrågor.

Den svenska mineralindustrin brukar indelas i två näringsområden. Det ena är malmgruvor och det andra är andra gruvor och mineralbrott. Malmgruvorna delas i sin tur in ijärnmalmsgruvor och ickejärnmalms- gruvor. Till andra gruvor och mineralbrott räknas industrimineralbrott samt grus- och sandtag. .

I Sverige finns för närvarande fyrajärnmalmsgruvor, som årligen (1985) producerar drygt 20 miljoner ton produkter, varav 86 procent exporteras. Gruvorna ligger i Norrbottens län och Mellansverige. Efterfrågan på järn- malm på världsmarknaden har varit mindre än tillgången under det senas- te årtiondet. vilket har inneburit att en del av de svenska järn- malmsgruvorna har fått läggas ned. .

De metaller som för närvarande utvinns i ickejärnmalmsgruvor i Sveri- ge är koppar. bly, zink, guld,.silver och volfram. Den 1 november 1986 var. 21 gruvor och 12 anrikningsverk i drift hos fem företag. Störst är Boliden Mineral med 17 gruvor och åtta anrikningsverk. De fyndigheter som utvinns ligger i Norrbottens och Västerbottens län samt i Mellansverige. Den svenska råmalmsproduktionenuppgick år 1985 till sammanlagt 18.2 . miljoner ton, varav Boliden Mineral svarade för. 15,8 miljoner ton. Efter- frågan på bl. a. basmetaller har minskat sedan år. 1984. Produktionen av dessa är därför större-än efterfrågan. Detta har-lett till att priserna på världsmarknaden för närvarande ligger på sin lägsta nivå-under l980—talet. .

Delbranschen andra gruvor och mineralbrottomfattar utvinning av en stor mängd olika produkter.- För vårt.vidkommande är det produkterna av kvalificerade industrimineral somär av intresse. Dessa är för närvarande i . - huvudsak apatit. dolomit. flusspat. fältspat. kalksten, krita. .kvarts;och : kvartssand, kvarsit. kyanit, olivin, svavelkis ochltalk..Produktionen är i . - . . , 439

• Sida 140
•  Original

Bilaga 1

huvudsak koncentrerad till södra Sverige och Mellansverige. Flertalet av producenterna är förhållandevis små. De största företagen är Cementa och Ernström Mineral.

Marknaden för industrimineral har nu en snabbare tillväxttakt än den för metaller. Världens industrimincralproduktion överstiger värdemässigt metallproduktionen. Den svenska industrins behov av kvalificerade in- dustrimineralprodukter bedöms öka väsentligt under de närmaste tio åren. För t.ex. pappersindustrin. som hittills i hög grad har importerat sina industrimineral. finns prognoser som pekar på ett fördubblat behov av fyll- och bestrykningsmcdel under perioden. lnom plastindustrin förutses både tillverkningsvolymen och den tekniska nivån öka. vilket kommer att öka behovet av mer kvalificerade industrimineral. Detsamma gäller också flera andra branscher. De geologiska förutsättningarna i Sverige anses vara goda för att tillgodose en stor del av det inhemska behovet av industrimi- neral. Under senare tid har mot denna bakgrund satsningarna på forskning och utveckling samt prospektering när det gäller dessa mineral ökat.

Minerallagstiftningen i Sverige omfattar flertalet metallbärande mineral och några andra industriellt användbara mineral. t.ex. kaolin. svavelkis samt olja och gas. Rätten till övriga mineraliska ämnen tillkommerjord- ägaren.

Rätten att undersöka eller bearbeta mineral regleras i_ gruvlagen (19742342. GL) och lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter (ML). GL är tillämplig på malmer till vissa metaller. t.ex. koppar och järn och vissa industrimineral. ML reglerar rätten till bl. a. fyndigheter av olja och gas. vissa leror och uran.

GLS bestämmelser bygger på det s.k. inmutningssystemet, vilket inne- bär att den som först hos en myndighet (bergmästaren) ansöker om inmut- ning får ensamrätt att undersöka det område som inmutningen avser. Sådan rätt innefattar också i princip rätt att bearbeta en fyndighet. som kan påvisas genom undersökningen.

En inmutning gäller i tre år. men kan förlängas i ytterligare tre år och om synnerliga skäl finns, ytterligare fyra år. Om inmutaren inom denna tid påvisar en fyndighet som kan ekonomiskt tillgodogöras har han rätt att få ett område anvisat för bearbetning. Detta område kallas utmål. Vid ut- målsläggningen görs ingen prövning av om bearbetningen är förenlig med andra markanvändningsintressen. Å andra sidan befriar inte utmålsbeslu- tet innehavaren från att söka tillstånd enligt annan lagstiftning. lnom vissa områden där motstående intressen finns krävs dock särskilt tillstånd av regeringen eller länsstyrelsen för att inntutning eller utmål skall kunna beviljas. Utmål upphör efter 25 år med rätt till förlängning i vissa fall. Staten har rätt till andel i utmålet med hälften (kronoandel).

De mineral som omfattas av ML får inte undersökas eller bearbetas utan att en statlig myndighet gett tillstånd (koncession) till undersökning eller bearbetning efter en diskretionär prövning. Koncession ges för viss tid. För undersökning ges ofta fem år och för bearbetning som regel 25 år. Koncessionen ger innehavaren ensamrätt att undersöka resp. bearbeta fyndigheten inom området. Prövningen innebär en bedömning av "sökan- dens lämplighet och en summarisk avvägning mellan sådana allmänna och

• Sida 141
•  Original

enskilda intressen som kan stå mot intresset av att bearbeta mineralet. Prop. 1988/89:92 Detta innebär dock inte att koncessionshavaren är fritagen från att begära Bilaga 1 erforderliga tillstånd enligt annan lagstiftning. Bearbetningskoncession får ges endast om fyndigheten kan bearbetas ekonomiskt. Villkor av olika slag kan ställas i koncessionen. Regelmässigt föreskrivs att staten skall ha andel med hälften i verksamheten. Ansökningar om undersökningskoncession prövas som regel av SGU. Regeringen prövar frågor om bearbetningskon- cession.

Varken GL eller ML ger rätt att påbörja bearbetning förrän mark har anvisats för ändamålet. Markanvisning sker vid förrättning efter särskild ansökan till bergmästaren. Därvid bestäms ersättning för skada och in- trång till berörda sakägare.

Det av statsmakterna fastställda övergripande mineralpolitiska målet är att skapa förutsättningar för en livskraftig svensk mineralindustri. Ett annat mål är att skapa förutsättningar för en god försörjning med mineral- råvaror för den svenska industrin. Ett mål är också att tillförsäkra staten del av det ekonomiska resultatet av verksamheten. För att uppnå detta skall mineralpolitiken främja nyttiggörandet av Sveriges egna mineralre- surser. Därvid är det också viktigt att de för samhället mest fördelaktiga avvägningarna görs mellan intresset av att ta till vara mineralfyndigheter och allmänna intressen av annat slag. Lagstiftningen är ett av instrumen- ten för att uppnå dc mineralpolitiska målen.

• Sida 142
•  Original

2 Tillstånd till undersökning och förlängning PFOP- 1988/89392

_ Bilaga 1 Förslaget innebär följande.

Särskilt tillstånd skall krävas för undersökningsarbete med vissa smärre undantag. En sökande skall ges tillstånd om han kan lämna ett rimligt motiv för sitt antagande att undersökning av området kan leda till upptäckt av koncessionsbelagt ämne. Ansökan skall avslås om sökanden uppenbarligen saknar möljlighet eller avsikt att få till stånd ändamålsenligt undersökningsarbete. Särskilda krav på kom- petens ställs om ansökningen gäller olja, gasformiga kolväten eller diamant.

Tiden för ansökan avgör vem av flera kompetenta sökande som skall ha tillståndet.

Systemet med tre undersökningsperioder tas över från GL. Kravet på aktivitet skärps något.

Tillståndet gäller i tre år. För att få tillståndet förlängt efter tre år skall sökanden visa att han har utfört ändamålsenligt undersök- ningsarbete eller att han har haft ett rimligt motiv underlåta detta samt göra troligt att sådant undersökningsarbete kommer att inledas under perioden.

lnga villkor skall kunna ställas i tillståndet utom beträffande olja och gasformiga kolväten.

För att få förlängning i ytterligare högst fyra år skall sökanden — liksom för närvarande enligt GL — visa synnerliga skäl.

Tillståndshavaren skall kunna _ som nu är fallet enligt ML — avstå från tillståndet under löpande undersökningstid.

Tillstånd till undersökning erhålls enligt GL genom inmutning och enligt ML genom undersökningskoncession. Enligt allmän uppfattning har GLs bestämmelser om undersökning fungerat bra. Vi har därför ansett att dessa bestämmelser i stort sett bör behållas i den nya lagen. Det är emellertid angeläget att tillståndet utnyttjas för så intensivt undersökningsarbete som möjligt och att det inte behålls längre än nödvändigt. Vi har övervägt ett flertal åtgärder för att åstadkomma detta. Vi har stannat för att föreslå en viss skärpning i förhållande till GLs regler om kraven för att få undersök- ningstillstånd och en skärpning av kravet på aktivitet under undersök- ningstiden för att få förlängning.

Beträffande olja. gasformiga kolväten och diamant föreslås att särskilda krav skall ställas på sökandens lämplighet för att han skall få tillstånd. Skälet härtill är att redan prospektering efter ämnena är komplicerad och kräver omfattande ekonomiska och tekniska resurser hos prospektören. I undersökningstillstånd som gäller olja och gasformiga kolväten skall också villkor få ställas. Anledningen till detta är att prospekteringen efter dessa ämnen ställer krav på omfattande säkerhetsföreskrifter. ] övrigt skyddas allmänna intressen och enskild rätt av bestämmelser i lag. Därför behövs ingen möjlighet att föreskriva villkor i tillståndet i dessa hänseenden. 142

• Sida 143
•  Original

Enligt GL är den första undersökningsperioden alltid tre år. Förlängning Prop. 1988/89: 92 kan sökas för ett år i sänder. lbland tar undersökningen kortare tid än tre Bilaga 1 år. Det är angeläget att områden inte blockeras för prospektörerna i onödan. Vi föreslår därför att innehavaren skall kunna avstå från tillstån- det innan tre har gått.

3 Sambandet mellan undersökningsverksamhet och rätten att bearbeta upptäckta mineral

Förslaget innebär följande.

Undersökningstillstånd skall inte obligatoriskt ge rätt till komman-

de bearbetning. ' Sökanden skall ha möjlighet att i samband med ansökan om

sådant tillstånd eller senare under undersökningstiden begära bin- dande förhandsbesked huruvida han framför andra kommer att få bearbetningskoncession. .

Har ingen sökande erhållit företrädesrätt skall vid konkurrens om bearbetningskoncessionen beaktas särskilt om någon har påvisat eller bearbetat koncessionsmineral inom området.

Enligt GLs bestämmelser tillfaller undersökningsrätten den som först kommer in med ansökan, medan ML innebär att myndigheten diskretio- närt avgör om sökanden skall få denna rätt. Vidare innebär GL att inmuta- ren har rätt att bearbeta och tillgodogöra sig den fyndighet han hittar. Bestämmelserna i ML ger inte innehavaren av en undersökningskonces- sion dcnna rätt men i sådana koncessioner föreskrivs sågott som alltid att innehavaren skall ha företräde framför andra till bearbetningskoncession om en sådan blir aktuell inom undersökningstiden.

De mer eller mindre automatiskt verkande bestämmelserna i GL har kritiserats därför att de inte medger tillräckligt inflytande för staten över tillståndsgivningen. Vi har haft i uppdrag att föreslå ett koncessionssystem liknande det i ML. Emellertid kan det minska prospekteringsviljan att helt bryta sambandet mellan undersökningsverksamheten och rätten till bear- betning. För att undvika detta föreslår vi att innehavaren av ett undersök- ningstillstånd — på samma sätt som nu är fallet enligt ML — skall ha rätt till förhandsbesked om huruvida han framför andra kommer att få bear- betningskoncession.

Om en sådan företrädesrätt inte finns är det ändå ofta lämpligt att ge bearbetningskoncessionen åt den som har varit verksam inom området genom undersökning eller bearbetning. Sådan verksamhet bör därför be- aktas särskilt vid koncessionsprövningen.

• Sida 144
•  Original

4 Bearbetningskoncession Prlop— 1988/89:92 Bi a a 1 Förslaget innebär följande. g

För att bearbeta mineral skall krävas särskilt tillstånd (koncession). MLs bestämmelser läggs i princip till grund för förvärv och innehav av koncessionen.

För koncession skall krävas att en fyndighet som sannolikt kan ekonomiskt tillgodogöras blivit påträffad. På sökanden skall ställas kravet att han är lämpligatt bearbeta fyndigheten och att dennas belägenhet inte gör det olämpligt att han får koncessionen. Verk— samheten får vidare inte vara olämplig med hänsyn till intresset av att mineraltillgångarna utforskas och tillvaratas på ett ändamålsen- ligt sätt. Det skall också krävas att bestämmelserna i 2 och 3 kap. NRL inte utgör hinder mot koncessionen.

Förhandsbesked om rätt till bearbetning är bindande om sökan- den alltjämt uppfyller de lämplighetskrav som har legat till grund för beskedet. Gör sökanden inte det eller saknas förhandsbesked skall vid konkurrens den sökande som ur allmän synpunkt är mest lämplig erhålla koncessionen. Sökandens verksamhet inom området skall härvid särskilt beaktas.

I verksamhet som koncessionen avser skall staten ha rätt till andel med hälften. Den nuvarande försvarsavgiften får ingen motsvarig- het för nya rättigheter.

Rättsförhållandet mellan staten och exploatärcn i fråga om bear- betningskoncession regleras genom bestämmelser om samägande- rätt. liknande dem i GL.

Koncession skall ges för viss tid. minst tio år. om inte sökanden - begär kortare tid.

Koncession förlängs utan prövning med tio år i sänder om bear- betning pågår. om inte koncessionshavaren begär kortare tid.

Koncession kan även i annat fall förlängas efter prövning. Sådan förlängning sker på minst fem år. om inte sökanden begär kortare tid.

Bestämmelserna om statsgruvefält och inlösen av rätt till utmål i GL får ingen motsvarighet i den nya lagen.

Vi har enligt direktiven haft att utgå ifrån ett system som huvudsakligen bygger på koncessionsprincipen och där frågan om bearbetningsrätt prövas av en statlig myndighet. Vid koncessionsprövningen skall prövas om det är önskvärt att utvinning överhuvudtaget kommer till stånd. Därvid skall en avvägning göras mellan intresset av att utvinna mineralet och andra intres- sen som kan stå i konflikt med detta. Till exempel kan pågående markan- vändning komma att omöjliggöras av bearbetningen. Prövningsmyndighe— ten får då avgöra vilken markanvändning som är mest angelägen. Om bearbetning av fyndigheten bedöms önskvärd skall myndigheten avgöra om sökanden är lämplig att bedriva verksamheten. Om flera ansö— 144

• Sida 145
•  Original

ker om koncession kan det bli fråga om att avgöra vilken sökande som är Prop. 1988/89: 92 mest lämplig. Sådant besked om företrädesrätt som vi har talat om i det Bilaga 1 föregående är dock bindande.

Enligt direktiven skall prövningen vara beroende av sökandens förut- sättningar att tillvarata fyndigheterna. Det är enligt vårt förslag i huvudsak två moment som ingår i lämplighetsprövningen.

Det första momentet hänför sig till sökandens förhållanden. Myndighe- ten skall se till att koncession ges endast åt den som kan antas ha tekniska

.och ekonomiska resurser att bedriva rationell undersökning och bearbet- ning samt även i övrigt är lämplig för uppgiften. Med det senare avses att företaget är seriöst i mer allmän bemärkelse. dvs. har en vilja att bedriva ändamålsenlig gruvdrift. Som grund för bedömningen torde i- de flesta fall kunna läggas företagets tidigare verksamhet. De tekniska och ekonomiska resurser som är erforderliga varierar väsentligt mellan olika fyndigheter.

Bedömningen bör ske utifrån vad som krävs med hänsyn till fyndighe- tens beskaffenhet. l lämpligheten ingår även en bedömning med avseende på mineralet som sådant. Myndigheten kan någon gång anse att undersök- ning och bearbetning av viss typ av mineral bör anförtros en viss exploa- tör. Detta kan vara fallet med exempelvis mineral av försvars- och utrikes- politisk betydelse eller mineral som har stor betydelse för folkhushållet. Sådana mineral utgör ex. olja. gas och uran, som idag är koncessionsbelag- da i ML.

Det andra momentet i prövningen hänför sig till områdets belägenhet i förhållande till andra mineralrättigheter. Prospektering från mer än en organisation har i vissa fall lett till att inmutningar och utmål med olika ägare ligger tätt intill varandra. Detta skulle kunna försvåra eller förhindra rationell prospektering och bearbetning. Vi anser att man bör ta till vara möjligheterna att i en koncessionsprövning så långt möjligt förebygga en ineffektiv arrondering av mineralrättigheterna. Det krav som finns i såväl GL som ML på att fyndigheten skall vara sannolikt ekonomiskt utvin- ningsbar för att tillstånd skall ges har vi inte funnit skäl att ändra på.

Det är angeläget att innehavaren av en bearbetningskoncession utnyttjar denna som det är avsett. Enligt GL har staten ingen möjlighet att tvinga en utmålshavare till aktivitet. Staten får dock kronoandel. dvs. hälften i alla utmål som läggs för annan. Därigenom får staten rätt att mot exploatörens vilja starta eller utöka bearbetning. s.k. brytningsvitsord. Samma rätt har exploatören gentemot staten. Den mest aktive gynnas alltså. Vi har enligt direktiven att utgå ifrån att statligt deltagande alltjämt skall vara möjligt enligt den nya lagen. Enligt ML kan staten ges obegränsad del i verksamhe- ten. En sådan bestämmelse i den nya lagen skulle enligt vår mening vara alltför långtgående för näringsidkaren och kunna medföra att bearbetning- en på sikt minskar. Vi föreslår därför att staten ges samma möjligheter till deltagande som enligt GL. Vi utgår från att avtal om förvaltningen träffas. För fall där så inte sker måste dock bestämmelser om samäganderätt finnas. .

Vi anser emellertid inte att det statliga inflytandet över den pågående verksamheten inom koncessionsområdena därmed är tillfredsställande. Dessa områden är alltför många och vidsträckta för att staten med rimliga 145

• Sida 146
•  Original

Bilaga 1

resurser skall ha möjlighet att utöva tillräckligt inflytande genom delägar— skap. Vi menar därför att en kontroll av hur tillstånden utnyttjas bör göras med vissa mellanrum. Vi har därför valt att föreslå möjlighet till relativt korta koncessionsperioder med obligatorisk förlängning om koncessioner utnyttjas på avsett vis och möjlighet till förlängning efter särskild prövning i andra fall. Därmed saknas också anledning att ha kvar de arealavgifter. som utgår för att skapa aktivitet. Det ekonomiska utbytet för staten anser vi bör regleras avtalsvägen mellan exploatören och staten i egenskap av innehavare av kronoandelen. Därmed finns inte heller av denna anledning skäl att ha kvar arealavgifterna.

Mineralutvinning är som regel en långsiktig verksamhet. Koncessions- perioderna bör därför inte göras alltför korta. Förslaget innebär därför att koncession skall ges för minst tio år, om inte sökanden begär annat. Förlängning får ges för minst fem år i sänder. Vi förutsätter dock att myndigheterna skall anpassa koncessionstiderna efter omständigheterna och om skäl finns ge längre tid än minimum.

5 Förhållandet till motstående intressen

Förslaget innebär följande.

Nuvarande bestämmelser om förbud mot undersökning och bear-. betningi ML får sin motsvarighet i den nya lagen.

l ärenden om bearbetningskoncession skall en avvägning mellan motstående intressen göras enligt hushållningsbestämmelserna i NRL. Villkor skall kunna föreskrivas till skydd för allmänna intres-

sen. "Bearbetningskoncession skall vara bindande i hushållningsfrågor enligt NRL vid senare prövning enligt annan lagstiftning. Prövning enligt 4 kap. NRL skall vara bindande vid efterföljande prövning av bearbetningskoncession.

GL reglerar i första hand inmutarens och utmålshavarens förhållande till markägaren. Genom utmålet skapas en rättighet av civilrättslig natur. Förhållandet till motstående allmänna intressen regleras i huvudsak ge- nom annan lagstiftning än GL. såsom vatten-. byggnads-..naturvårds- och miljöskyddslagstiftningen. Vissa intressen. som anses särskilt skyddsvär- da. har dock genom särskilda bestämmelser i GL företräde framför mineralintresset. Sålunda råder förbud att utan särskilt tillstånd meddela

inmutning eller utmål inom t.ex. nationalparker. befästningsområden.' begravningsplatser. områden närmast omkring allmänna vägar. allmänna flygplatser. bostadsbyggnader. områden med samlingslokaler. skolor, in- dustrier samt områden med stads- eller byggnadsplan (2 kap. 3 och 4 55 och 4 kap. 25 GL). lnmutning eller utmål inom de skyddade områdena förutsätter. beroende på hindrets art. medgivande från antingen rättshava-

• Sida 147
•  Original

ren, länsstyrelsen eller regeringen. Därutöver kan regeringen meddela för- Prop. 1988/89: 92 bud mot inmutning och utmålsläggning inom visst område om gruvdrift Bilaga 1 där kan anses hindra eller avsevärt försvåra markanvändning som är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt (2 kap. 5 5 GL). Sådant förbud har aldrig meddelats. -

Enligt ML råder på liknande sätt dispensabelt förbud mot undersökning och bearbetning. Därutöver skall enligt ML en avvägning mellan exploate- ringsintresset och motstående allmänna intressen göras när bearbetnings- koncession prövas. Vidare kan villkor till skydd för motstående allmänna intressen meddelas i koncessionen.

Vad gäller de inmutningsbara mineralen regleras dock förhållandet mel- lan mineralpolitiska intressen och andra allmänna intressen i huvudsak i annan lagstiftning än GL. Förhållandet är i praktiken detsamma enligt ML. Där förutsätts dock att en summarisk och översiktlig avvägning görs mellan olika allmänna intressen i koncessionsärendena. Enligt båda lagar- na skyddas som ovan framhålls vissa känsliga områden genom särskilda bestämmelser. En möjlighet finns också att förbjuda verksamhet utan särskild prövning inom ytterligare områden. Verksamheten skall enligt såväl GL som ML ske så. att minsta skada och intrång vållas. Dessa bestämmelser. tillsammans med dem i annan lagstiftning anser vi vara tillräckliga för att skydda motstående intressen under undersökningsstadi- et. Vi föreslår därför inte några ytterligare bestämmelser i detta hänseende för undersökningsfasen.

Bearbetning av en mineralfyndighet kan innebära stora lokala miljöin- grepp. Det har från planmyndigheternas sida riktats kritik mot att det saknas möjlighet till en tidig övergripande prövning av frågan om hushåll- ning med naturresurserna. Riksdagen väntas emellertid inom kort anta ett förslag till lag om hushållning med naturresurser m. m. (NRL prop. 1985/ 863). I propositionen förutsätts att det i tillståndsärendcn enligt såväl minerallagstiftningen som annan lagstiftning skall göras en övergripande prövning av frågor om konkurrens beträffande mark- och vattenanvänd- ningen. Vi föreslår att den nya lagen skall anknytas till NRL. Detta innebär att NRLs hushållningsbestämmelser skall tillämpas i ärenden om bearbet- ningskoncession. Utvinning av mineral kräver ofta tillstånd enligt annan lagstiftning. Den övergripande N RL-prövningen bör dock göras endast en gång beträffande en och samma verksamhet. Vårt förslag innebär därför att en bearbetningskoncession i detta hänseende skall vara bindande för kommande prövningar.

! 4 kap. NRL finns bestämmelser som motsvarar 136 a 5 byggnadslagen (1947:385). Enligt dessa är mineralutvinningi vissa fall prövningspliktig. Även i andra fall kan regeringen bestämma att prövning skall ske. En sådan prövning bör vara bindande för tillståndsprövning enligt mineral- lagstiftningen.

• Sida 148
•  Original

6 Utökning av kretsen lagreglerade mineral PTOP- 1988/89192 Bila a 1 Förslaget innebär följande. g

Förutom enligt gällande lagstiftning inmutningsbara och konces- sionspliktiga mineral, skall följande ämnen omfattas av konces- sionsplikt:

Grundämnen Litium. rubidium, cesium, beryllium, strontium, sällsynta jordarts- rnetaller (dvs. lantan. lantaniderna. skandium och yttrium). zirko- nium, niob, tantal och platinagruppens övriga metaller (dvs. rute- nium, rodium, palladium, osmium och iridium).

Industriella mineral och bergarter Brucit. diamant. flusspat, nefelinsyenit, olivin, sillimanitmineral (dvs. andalusit, kyanit och sillimanit), talk. tungspat och wollasto- nit.

Diatomit. fältspat, glimmer, kvarts. kvartsit, dolomit, kalksten och krita skall också omfattas av lagen. Den skall'dock tillämpas enligt vad regeringen närmare förskriver. endast när ämnena före- kommer i sådana former attdet behövs systematisk letning eller undersökning för att påvisa och analysera dem och de sannolikt kan påträffas i Sverige på sådant sätt att de kan tillgodogöras.

Till de allmänna mineralpolitiska målen hör i första hand att främja tillgodogörandet av inhemska mineralfyndigheter och att tillförsäkra svensk industri tillgång till mineraliska ämnen. För att uppnå dessa mål är det betydelsefullt att uppmuntra prospektering och bearbetning av sådana mineraliska ämnen som kan tänkas förekomma i Sverige i ekonomiskt utvinningsbara mängder. Att införa nya mineraliska ämnen i minerallag- stiftningen innebär emellertid ett ingrepp i markägarens rätt. Detta bör därför inte ske utan vägande skäl. Sådana skäl finns inte beträffande mineral eller former av mineral. som är relativt vanligt förekommande och därför enkla att upptäcka och bearbeta. Dessa mineral används huvudsak- ligen för ballaständamål. För att avgöra vilka mineral som bör omfattas av lagen har vi därför ställt två krav. Det ena är att ämnet skall med någon grad av sannolikhet förekomma i exploaterbara fyndigheter i Sverige. Det andra kravet är att mineralet skall förekomma på sådant sätt att det krävs systematisk letning och undersökning med vetenskapliga metoder för att påvisa det i ekonomiskt bearbetningsbara mängder. Alla de mineral som vi föreslår skall direkt omfattas av koncessionsplikt uppfyller dessa krav.

En del mineral är vanligt förekommande ijordskorpan och kräver inga särskilda prospekteringsinsatser för att påvisas. Dessa är bl.a. diatomit, fältspat. glimmer. kvarts, kvartsit, dolomit. kalksten och krita. Ämnena förekommer emellertid på vissa håll i kvalificerade former, vilka är av intresse för industrin. Mestadels förekommer dessa former mera sällsynt 148

• Sida 149
•  Original

och kräver ofta intensiva letnings- och undersökningsinsatser. Med hänsyn Prop. 1988/89: 92 till det sagda är det ett mineralpolitiskt intresse att lagen får omfatta dessa Bilaga 1

former. Vi har emellertid inte ansett det lämpligt att i lagen detaljerat ange ' vilka kvaliteter eller former som lagen skall tillämpas på. Det får ankomma

på regeringen att meddela verkställighetsföreskrifter härom.

7 Skyldighet att redovisa uppgifter om undersökningsarbeten

Förslaget innebär följande.

Den som innehar ett undersökningstillstånd och yrkesmässigt utför undersökningsarbeten skall lämna en skriftlig redogörelse för under- sökningsarbetet till bergsstaten inom viss tid.

Enligt direktiven skall vi överväga att införa en skyldighet för den som lämnar ett undersökningsområde utan att bearbetning avses ske att lämna ut sina undersökningsresultat. Vi menar emellertid att uppgiftsskyldighe- ten endast bör omfatta en redogörelse för utförda undersökningsarbeten. En intressent skall alltså kunna få besked i fråga 'om t.ex. någon annan prospektör borrat inom ett tilltänkt område. En sådan redovisningsskyl- dighet kan inte medföra några olägenheter för prospektörerna men göra det möjligt för den intresserade att få reda på om undersökningar inom ett område har utförts och i så fall av vem och på vad sätt det skett.

• Sida 150
•  Original

Bilaga 1

8 Prövningen

Förslaget innebär följande.

Bergmästaren skall pröva ärenden om undersökningstillstånd. bear- betningskoncession och markanvisning med nedan nämnda undan- tag. Länsstyrelsen skall vara obligatoriskt samrådsorgan i fråga om tillämpningen av NRL i ärenden om bearbetningskoncession. Bergmästaren skall hänskjuta ärenden om bearbetningskonces- sion till regeringens prövning om ärendet är särskilt betydelsefullt från allmän synpunkt frågan gäller återkallelse av tillstånd eller koncession utan att innehavaren har åsidosatt sina skyldigheter länsstyrelsen och bergmästaren är oense om vilken markanvänd- ning som skall prioriteras vid tillämpning av NRL. Frågor om dispens från hinder mot undersökning och bearbetning skall prövas av — bergmästaren i de fall som nu prövas av länsstyrelsen (områden i omedelbar närhet av vägar eller vissa byggnader och områden med detaljplan eller områdesbestämmelser) — länsstyrelsen i de fall som nu prövas av regeringen (inom natio- nalpark. begravningsplats och befästningsområde) Bergmästaren skall pröva om verksamhet kan tillåtas inom områ- de med detaljplan eller områdesbestämmelser enligt PBL.

Myndighetsuppgifterna enligt GL och ML åvilar för närvarande bergssta- ten och SGU. Bergsstaten prövar ansökningar om inmutningar och utmål enligt GL. Bergsstaten anvisar även mark för gruvdrift, både enligt GL och ML. SGU prövar de flesta ärendena om undersökningskoncession enligt ML. Regeringen prövar samtliga ansökningar om bearbetningskoncession enligt ML och de undcrsökningskoncessioner. som inte prövas av SGU. Dessa ärenden bereds dock av SGU.

Enligt våra direktiv bör den av oss föreslagna minerallagstiftningen tillämpas inom ramen. för en oförändrad myndighetsorganisation. När vi nu föreslår ett enhetligt system anser vi att myndighetsuppgifterna bör läggas på endast en myndighet i varje-instans. Detta gör systemet både lättare att överblicka och enklare att tillämpa.

Vi har vid våra överväganden beaktat statsmakternas strävan efter en allt mer decentraliserad myndighetsutövning. Ur flera synpunkter anser vi det fördelaktigt om tillståndsärendena, inkl. ärendena om bearbetnings- koncession. kan avgöras av bergsstaten i första instans.

Prövningen av en bearbetningskoncession innefattar fyra delfrågor, nämligen

]) är fyndigheten ekonomiskt möjlig att utvinna inom en viss tid? 2) är sökanden lämplig att bedriva verksamheten?

• Sida 151
•  Original

3) är verksamheten förenlig med intresset av att mineraltillgångarna Prop. 1988/89:92 utforskas och tillvaratas på ett ändamålsenligt sätt? Bilaga 1

4) finns det motstående intressen som är av sådan styrka att de inverkar på möjligheten eller lämpligheten av att exploatera fyndigheten?

För att bedöma den första frågan erfordras i första hand geologisk och teknisk sakkunskap samt goda insikter i branschens ekonomi. Den andra" delfrågan förutsätter också insikter i ekonomi och teknik samt förtrogen- het med branschen. Frågan enligt punkt 3 ovan innefattar en mineralpoli- tisk bedömning och förutsätter följaktligen sådana kunskaper. Den fjärde delfrågan. dvs. att väga olika motstående intressen mot varandra kan innefatta en politisk bedömning. Det kan t.ex. vara aktuellt att väga behovet av sysselsättningstillfällen i en viss del av landet mot ett eller flera bevarandeintressen.

Vi har övervägt olika lösningar på myndighetsfrågan. Bl.a. har fastig- hetsdomstol och länsstyrelse diskuterats som prövningsmyndighet när det gäller ärenden om bearbetningskoncession.

Med hänsyn till att de avvägningar som skall göras till en stor del grundas på geologiska. tekniska och ekonomiska synpunkter anser vi emel- lertid att fastighetsdomstol inte är lämpligt sammansatt för att kunna pröva ärenden om bearbetningskoncession. Eftersom en koncessionspröv- ning kan kräva politiska ställningstaganden är det också principiellt olämpligt att lägga prövningen på fastighetsdomstol. Att lägga prövningen hos länsstyrelserna förutsätter att dessa tillförs en person med bergsingen- jörsexamen eller motsvarande kunskaper och den erfarenhet i övrigt som erfordras för att t. ex. bedöma malmbevisning. Inte ens om en person med sådan kompetens biträder alla länsstyrelser kan vederbörande tillnärmel- sevis beredas full sysselsättning genom att delta i denna ärendeprövning.

Den ordningen att den huvudsakliga sakkunskapen ryms inom pröv- ningsmyndigheten bör eftersträvas. Länsstyrelsen är därför också olämplig som prövningsmyndighet. Länsstyrelsens kompetens beträffande tillämp- ningen av NRL kan tillvaratas på annat sätt vid prövningen av dessa ärenden.

Bergsstaten med sina nuvarande arbetsuppgifter fungerar bra. Ett undersökningstillstånd motsvarar i princip en inmutning. Att bergsstaten bör pröva frågor om undersökningstillstånd har inte ifrågasatts från något håll. Om bergsstaten skall pröva även ärenden om bearbetningskoncession kommer myndigheten att åläggas nya uppgifter i främst fyra avseenden. Det första är prövningen av om en sökande är lämplig att erhålla en bearbetningskoncession. Det andra är uppgiften att ta ställning till om verksamheten är förenlig med intresset av att mineraltillgångarna utfors- kas och tillvaratas på ett ändamålsenligt sätt, dvs. att beakta mineralpoli-- tiska synpunkter. Det tredje är avvägningen mellan motstående inressen enligt NRL. Den fjärde nya uppgiften är att ta ställning till frågan för vilken tid en bearbetningskoncession skall meddelas. Prövningen i de båda första avseendena bör inte bereda bergsstaten några problem. Detsamma gäller frågan för vilken tid en bearbetningskoncession skall meddelas. Vi föreslår emellertid också att NRLs bestämmelser skall tillämpas i ärenden om bearbetningskoncession. Tillämpningen av hushållningsbcstämmelser- 151

• Sida 152
•  Original

Bilaga 1

ha i NRL innebär att företräde skall ges åt den markanvändning som medför den från allmän synpunkt bästa hushållningen. Bergsstaten saknar kompetens att göra sådana samlade intresseavvägningar av politisk natur. Dessa bör i stället göras av ett politiskt sammansatt organ, t. ex. länsstyrel- sen. '

Vi har funnit det mest ändamålsenligt att — efter mönster i väglagen — föreslå att bergsstaten skall pröva ärenden om bearbetningskoncession efter obligatoriskt samråd med länsstyrelsen". Om bergsstaten och länssty- relsen har olika uppfattning i fråga om vilken markanvändning som skall ges företräde, skall frågan hänskjutas till regeringen. Förfarandet medför mycket begränsade organisatoriska konsekvenser och knappast något ökat personalbehov, varken hos bergsstaten eller länsstyrelsen.

Ett ärende kan dock vara av sådan betydelse ur allmän synpunkt att prövningen bör göras av regeringen. Detta kan vara fallet när en ansökan om bearbetningskoncession avser mineral som har betydelse ur försvars- eller utrikespolitisk synpunkt. Frågan om vem som skall få rätt att bearbe- ta sådana mineral är delvis av politisk natur och bör avgöras av regeringen. Även frågor om återkallelse av en koncession på grund av synnerliga skäl bör prövas av regeringen.

Rätten att utvinna och tillgodogöra sig mineral inom utmålet resp. koncessionsområdet får inte utnyttjas förrän mark anvisats för ändamålet. Detta sker såväl enligt GL som ML vid en förrättning som bergmästaren håller. Förutom att den anvisade markens utsträckning bestäms avgörs också tvistiga frågor om intrångsersättning. Enligt direktiven skall vi över- väga möjligheterna och fördelarna med ett system där fastighetsdomstolen avgör frågan om anvisande av mark. Vi kan emellertid inte se några fördelar med en sådan ordning utan föreslår att bergmästaren i första instans även fortsättningsvis skall besluta om rätt att ta mark i anspråk och om intrångsersättning.

När det gäller områden där hinder föreligger mot att undersöka eller bearbeta en fyndighet utan tillstånd av länsstyrelsen, anser vi att bergmäs- taren bör bli prövningsmyndighet. Hinder föreligger exempelvis inom visst avstånd från allmän väg ellerjärnväg, stadigvarande bostad och vissa offentliga byggnader.

lnom nationalpark. begravningsplats och befästningsområde ges mot- svarande tillstånd av regeringen. De synpunkter om decentralisering av den statliga förvaltningen som vi tidigare berört talar för att dessa i stället får avgöras av länsstyrelsen.

Befogenheten att lämna medgivande till inmutning resp. undersöknings- arbeten enligt ML inom områden med stadsplan eller byggnadsplan till-' kommer för närvarande länsstyrelsen. För att nå'enhetlighet i regleringen när det gäller samordningen mellan PBL och annan lagstiftning bör det åläggas beslutsmyndigheten, dvs. bergmästaren, att pröva om verksamhet kan tillåtas inom område med detaljplan eller områdesbestämmelser enligt PBL.

• Sida 153
•  Original

9 Tillsyn Prop. 1988/89: 92

Bilaga 1 Förslaget innebär följande..

Bergsstatens tillsyn med avseende på stora ras. hushållning och skydd för tredje mans egendom skall i de fall då täkttillstånd enligt 185 naturvårdslagen föreligger omfatta även utvinningen av jord- ägarmineral i fast berg.

Hushållningsbestämmclserna utformas efter mönster av bestäm- melserna i GL och ML.

Koncessionshavarc och innehavare av tillstånd till bergtäkt skall vara skyldig att upprätta gruv- och borrhålskarta eller motsvarande. Verksamheten skall inte få läggas ned förrän alla gruvarbeten eller motsvarande arbeten blivit inmätta och inlagda på karta.

Tillsynsmyndigheten skall ha rätt att få de upplysningar och hand- lingar som behövs för tillsynen och ha rätt till tillträde till gruvor och andra anläggningar för att kunna utöva tillsynen.

lnnehavaren av ett undersökningstillstånd skall underrätta berg- mästaren om när undersökningsarbete inleds.

Bestämmelserna är i huvudsak desamma som de nuvarande enligt GL och ML. Vi har enligt direktiven att överväga möjligheterna att från mineral- politiska utgångspunkter få tillsyn över utvinningen av jordägarmineral. Enligt vår mening bör utvinningen av jordägarmineral i fast berg vara underkastad tillsyn av bergmästaren i samma utsträckning som utvinning- en av de lagreglerade mineralen.

• Sida 154
•  Original

Bilaga 1

10 Fullföljd

Förslaget innebär följande.

Beslut om bearbetningskoncession och återkallelse av bearbetnings- koncession överklagas hos regeringen.

Bergmästarens beslut med undantag för beslut om markanvisning eller intrångsersättning överklagas hos SGU om besvären rör lämp- lighetsfrågor och hos kammarrätten/regeringsrätten om besvären rör rättsfrågor. SGUs beslut i lämplighetsfrågor får inte överklagas.

Beslut av bergmästaren i ersättnings- och markanvisningsfrågor överprövas av fastighetsdomstol och därefter av hovrätt och högsta domstolen (HD).

Beslut av länsstyrelsen i fråga om hinder inom s.k. skyddade områden får överklagas hos regeringen. Beslut av bergmästaren i sådana frågor får överklagas hos länsstyrelsen. Mot beslut av läns- styrelsen i sådana fullföljda frågor, får talan inte föras.

Kommuner får överklaga beslut av bergmästaren Som gäller om- råde med detaljplan eller områdesbestämmelser.

Utöver de förändringar i fullföljdsbestämmelserna som föranleds'av Vårt förslag i övrigt har vi övervägt förändringar för att göra processen enklare och kortare med bibehållande av prövningens kvalitet. Vi har också beak- tat de av riksdagen antagna riktlinjerna för en systematisk översyn av reglerna om rätt att överklaga ärenden till regeringen och för utformningen av besvärsregler i nya ärendegrupper (prop. 1983/84:120, KU 23. rskr.' 250). Dessa innehåller bl.a. att regeringen inte bör vara besvärsinstans annat än när det behövs en politisk styrning av praxis. Ärenden som kan prövas i två eller flera instanser under regeringsnivån bör normalt inte få överklagas till regeringen.

Enligt vårt förslag skall bergsstaten bli prövningsmyndighet i de flesta ärendena enligt den nya lagen. Redan detta bidrar till att systemet blir mer överblickbart.

Med hänsyn till innehållet i de ovan nämnda riktlinjerna faller det sig naturligt att diskutera om SGU i stället för regeringen skulle kunna vara slutinstans i vissa ärenden. Bland de frågor som kommer att kunna aktua- liseras enligt den nya lagen anser vi att det endast i tre fall förhåller sig så att ett ställningstagande från regeringen som politiskt organ kan vara nödvändigt. Det ena fallet hänför sig till avvägningen mellan motstående intressen enligt bestämmelserna i NRL. Det andra avser den mineralpoliti- ska prövning som prövningsmyndigheten har att göra. Även när de gäller beslut av bergmästaren om att återkalla en koncession anser vi att det är önskvärt att regeringen som politiskt organ kan styra utvecklingen i praxis.

De övriga momenten i koncessionsprövningen är inte av den arten att ett ställningstagande från regeringen är nödvändigt. För att få enhetliga fullföljdsregler i ärenden om bearbetningskoncession föreslår vi emellertid

• Sida 155
•  Original

att bergmästarens beslut i sådana ärenden får överklagas till regeringen. Prop. 1988/89:92 oavsett vilken grund som åberopas för besvären. Bilaga 1

Beträffande samtliga övriga ärenden som kan komma att bli aktuella enligt den nya lagen och i vilka lämplighetsbedömningar dominerar anser vi det tillräckligt med en tvåinstansordning med bergmästaren som första instans och SGU som andra och sista instans. Hit hör t.ex. ärenden om tillstånd att lägga igen utfraktsväg m.m., ärenden om företrädesrätt och ärenden om undersökningstillstånd och förlängning av sådant tillstånd.

Beslut av bergmästaren i ärenden av övervägande rättslig karaktär kan enligt GL överprövas av hela tre instanser, nämligen SGU, kammarrätten och regeringsrätten. Det är för motsvarande ärenden enligt den nya lagen inte motiverat med en prövning i fyra instanser. Bergmästarens beslut i sådana frågor bör i stället få överklagas direkt till kammarrätten.

Vi föreslår att bergmästaren liksom nu skall pröva markanvisningsfrå- gan och andra frågor i samband därmed. Enligt GL och ML får besvär i markanvisningsfrågan föras hos SGU och därefter hos kammarrätten och regeringsrätten. Den som är missnöjd med bergmästarens beslut i ersätt- ningsfrågor, får inom viss tid väcka talan hos fastighetsdomstol. Denna domstols beslut överklagas till hovrätt och därefter till HD. Med hänsyn till det starka sakliga samband som finns mellan dessa frågor bör samma instans överpröva såväl markanvisnings- som ersättningsfrågan. När det gäller val av instansordning anser vi att frågor om intrångsersättning alltjämt bör prövas av allmän domstol. och att denna fortsättningsvis bör pröva även markanvisningsfrågan.

Vi har föreslagit att prövningen av frågor om hinder mot verksamheten inom s.k. skyddade områden skall decentraliseras. En av avsikterna med detta är att avlasta regeringen ärenden som inte har större politiskt intres- se. När det gäller frågor som nu avgörs av länsstyrelsen och enligt förslaget skall ankomma på bergmästaren bör därför rätten att överklaga inskränkas ' till en instans. Vi föreslår därför att sådana frågor skall få överklagas till länsstyrelsen och att denna blir slutinstans. När'det gäller frågor som i dag prövas av regeringen, bl.a. beträffande nationalparker, är det å andra sidan givet att talan måste kunna föras hos regeringen mot länsstyrelsens beslut.

Vi har övervägt att föreslå en besvärsrätt när det gäller allmänna-intres- sen men valt att inte göra detta. Dock anser vi att kommunen bör ha rätt att föra talan mot beslut av bergmästaren som gäller område med de- taljplan eller områdesbestämmelser.

• Sida 156
•  Original

1 ] Kontrollåtgärder vid nedlagda gruvor PFOP- 1983/89392

_ _ Bilaga 1 Förslaget innebär följande.

Vi föreslår att det införs en möjlighet att på statsverkets bekostnad utföra olika kontrollåtgärder vid nedlagda gruvor för att öka möjlig- heterna att kunna förutse ras och sättningar i dagen.

Föreskrifterna tas in i en förordning som även omfattar föreskrif- ter om stängsling. I samband därmed upphävs 1956 års ämbetsskri- . velse angående föreskrifter om anordnande i vissa fall av stängsel vid övergivna gruvhål m.m. '

Kostnaderna för kontrollåtgärderna betalas från det under andra huvudtiteln uppförda anslaget B 8. Diverse utgifter. '

Inom vissa områden finns, som en följd av tidigare gruvdrift, under jord relativt stora öppna brytningsrum i nära anslutning till bl.a. allmän väg, järnväg och byggnader. Enligt bergmästarens bedömning kan risk för sättningar och ras inte uteslutas inom vissa områden som gränsar till dessa brytningsrum. Så länge rätten till utmålen bestått, har utmålshavarna förelagts att hålla de kritiska områdena under observation. Detta har skett genom återkommande kontrollmätningar. Sedan utmålen inom dessa om- råden upphört att gälla har bergmästaren inte längre någon laglig möjlighet att ålägga någon att utföra dessa mätningar. Det är dock angeläget att kontrollen av områdena fortsätter. Detta måste ske genom det allmännas försorg.

Olika typer av åtgärder kan behöva vidtas för att förebygga olycksrisker vid nedlagda gruvor. En sådan åtgärd är att stängsla gruvhålen. Detta är emellertid onödigt kostsamt i de fall kontrollmätningar är tillräckliga.

Enligt vad vi har inhämtat från bergstaten och länsstyrelserna i gruvlä- nen finns det behov av att utföra dessa kontrollåtgärder endast inom södra bergmästardistriktet och i huvudsak i Bergslagen. Det föreligger för närva- rande bchov av kontrollåtgärder på ett tiotal ställen.

Vi föreslår därför att det införs en möjlighet att på statsverkets bekost- nad utföra olika kontrollåtgärder vid nedlagda gruvor för att öka möjlighe- terna att kunna förutse ras och sättningar i dagen. En förutsättning för att statliga medel skall få tas i anspråk för ändamålet bör vara att utmålet eller koncessionen har upphört.

• Sida 157
•  Original

12 Lagen om kontinentalsockeln och 1982 års Prop- 1988/89:92 havsrättskonvention B'laga 1

Förslaget innebär följande.

Förutom redaktionella ändringar föreslår vi att de i lagen (1966:314) om kontinentalsockeln (KL) nu tillämpade definitioner— na av vad som i lagen förstås med kontinentalsockeln och dess naturtillgångar anpassas till 1982 års havSrättskonvcntion. Anpass- ningen skall dock inte genomföras förrän" Sverige tillträder konven- tionen samt denna trätt eller träder i kraft.

1 ärenden om utvinningstillstånd enligt KL skall hushållningsbe- stämmelserna i NRL tillämpas. Utvinningstillstånd skall vara bin- dande i hushållningsfrågor enligt NRL vid senare prövning enligt annan lagstiftning

I vårt uppdrag ingår att lämna sådana förslag till ändringar i KL som behövs för att nå en överensstämmelse med 1982 års havsrättskonvention. Vi har efter en jämförelse mellan konventionen och KL funnit att endast ett par ändringar av redaktionell karaktär behöver göras. Dessa ändringar bör genomföras under förutsättning att Sverige tillträder konventionen och denna då har trätt eller träder i kraft.

En fråga som vi också har haft att överväga är en anknytning av KL till NRL. Våra överväganden om den nya minerallagens anknytning till NRL gäller i huvudsak även motsvarande anknytning till KL. Vi föreslår därför att KL anknyts till NRL. Hushållningsbestämmelserna i NRL bör tilläm- pas i ärenden om utvinningstillstånd, men inte i fråga om undersöknings- tillstånd. Tillstånd bör vara bindande' 1 hushållningsfrågor enligt NRL vid senare prövning enligt annan lagstiftning.

• Sida 158
•  Original

13 Ikraftträdande Prop- 1988/89: 92

Bilaga 1 Förslaget innebär följande.

Lagen träder i kraft den 1 juli 1988. Äldre rättigheter enligt GL och ML fortsätter att gälla under återstående giltighetstid. Därvid skall med vissa undantag bestämmelser om undersökningstillstånd gälla äldre rättigheter till undersökning och bestämmelser om bearbet- ningskoncession gälla äldre rättigheter till bearbetning.

lnmutningar får förlängas med tillämpning av GLs bestämmelser. Bestämmelserna om överlåtelse av inmutning och inmutningsför- bud i GL skall gälla i stället för motsvarande bestämmelser i nya lagen. lnmutning skall ge företrädesrätt till bearbetningskoncession enligt nya lagen.

Utmål får inte förlängas med tillämpning av bestämmelserna i GL. Den som innehar utmål blir i stället hänvisad att söka bearbet- ningskoncession enligt nya lagen, om han önskar fortsätta verksam- heten. Ansökan skall dock prövas enligt samma principer som gäller för förlängning av koncession enligt nya lagen. Bestämmelserna i GL om överlåtelse och verkan av att utmål upphör skall gälla i stället för motsvarande bestämmelser i nya lagen. Detsamma skall gälla efterarbeten i fråga om anläggningar som har påbörjats efter ikraftträdandet.

Koncessioner enligt ML får inte förlängas. I stället får nytt till- stånd resp. koncession sökas enligt nya lagen.

Undersökningskoncession med rätt till företräde att bearbeta skall ge företrädesrätt till bearbetningskoncession enligt nya lagen.

Verksamhet som vid ikraftträdandet bedrivs med stöd av mark- ägarens tillstånd och täkttillstånd enligt 185 naturvårdslagen får fortsätta utan koncession fram till utgången avjuni 1988.

När den nya lagen träder i kraft kommer det att finnas ett stort antal rättigheter enligt GL och ML. Vidare kommer det att finnas ett antal fall där bearbetning av industrimineral bedrivs med stöd av täkttillstånd enligt naturvårdslagen.

Enligt vedertagna principer skall äldre rättigheter inte lida intrång ge- nom ny lagstiftning. På de punkter som den nya lagen innebär skärpningar i materiellt hänseende föreslår vi därför att äldre rätt i princip skall gälla. Även praktiska skäl talar ibland för att äldre bestämmelser alltjämt skall tillämpas.

Riktmärket bör emellertid vara att den nya lagen snarast skall vinna genomslag i så stor utsträckning som möjligt. 1 åtskilliga avseenden inne- bär de nya bestämmelserna ingen materiell skärpning för innehavarna av mineralrättigheter. Den nya lagen bör då gälla även äldre rättigheter. Även bestämmelserna om förfarandet i nya lagen bör gälla omedelbart från ikraftträdandet i fråga om äldre rättigheter.

• Sida 159
•  Original

Minerallagskommitténs författningsförslag SFIOD- 12988/89192 a a 1 Förslag till ' g

Lag om vissa mineraliska ämnen

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Inledande bestämmelser Lagens tillämpaingsområde.

1 5 Denna lag tillämpas om inte annat sägs på undersökning och bear- betning av fyndigheter av följande mineraliska ämnen:

l. litium, rubidium. cesium, beryllium, strontium, sällsynta jordarts- metaller (skandium. yttrium, lantan och lantanidcr), torium, uran. titan, zirkonium, vanadin, niob, tantal, krom. molybden, volfram, mangan,järn som förekommer i berggrunden. kobolt, nickel, platinagruppens metaller (rutenium, rodium, palladium, osmium, iridium och platina), koppar, silver, guld, zink. arsenik, antimon, vismut, tenn och bly,

2. alunskiffer. andalusit. apatit, brucit, diamant. eldfasta och klinkran- de leror. grafit. flusspat, kyanit, magnesit. magnetkis, nefelinsyenit, olivin. sillimanit, stenkol. stensalt eller annat salt som förekommer på liknande sätt, svavelkis, talk, tungspat och wollastonit.

3. olja och gasformiga kolväten. 2 5 Lagen tillämpas också på diatomit, fältspat, glimmer, kvarts, kvarts- it. dolomit, kalksten och krita.

I fråga om dessa ämnen tillämpas lagen enligt vad regeringen närmare föreskriver, dock endast när ämnena förekommer i sådana former

]. att det behövs systematisk letning eller undersökning för att påvisa och analysera dem och

2. att de sannolikt kan påträffas i Sverige på sådant sätt att de kan tillgodogöras.

3 5 Lagen tillämpas inte inom allmänt vattenområde i havet.

Definitioner

4 5 Med undersökning avses i lagen arbete för att söka påvisa en fyndig- het av ett mineraliskt ämne samt att utröna fyndighetens sannolika ekono- miska värde och beskaffenhet i övrigt.

Med bearbetning avses utvinning och tillgodogörande av ämnet.

Rätten att undersöka eller bearbeta en_f'vndighet

5 5 För undersökning fordras undersökningstillstånd och för bearbet- ning bearbetningskoncession. om inte annat sägs i lagen.

Tillstånd och koncessioner kan avse enstaka ämnen, grupp av ämnen eller samtliga ämnen enligt denna lag.

6 5 Rätt att undersöka en fyndighet utan tillstånd har 159

• Sida 160
•  Original

l. fastighetsägaren eller hans rättshavare i fall som sägs i 3 kap. l å andra stycket, .

2. innehavare av tillstånd att undersöka en fyndighet av annat ämne än som avses i tillståndet i fall som sägs i 3 kap. 2 5 första stycket.

3. koncessionshavaren i fall som sägs i 5 kap. 4 _S.

7 5 Rätt att bearbeta en fyndighet utan koncession har

1. fastighetsägaren i fall som sägs i 5 kap. 8 5,

2. innehavaren av tillstånd att undersöka fyndigheten i fall som sägs i 3 kap. 3 5,

3. innehavaren av koncession för en annan fyndighet i fall som sägs i 5 kap. 4 &.

8 5 Den som söker eller innehar undersökningstillstånd kan begära be- sked, huruvida han framför annan sökande kommer att få bearbetnings— koncession för sådana ämnen som påträffas vid undersökningen. Om han får en sådan företrädesrätt är den bindande vid prövning enligt 4 kap., 3 & första stycket, om koneessionsansökningen har kommit in innan under- sökningstillståndet för samma område har upphört att gälla.

Sådan företrädesrätt får meddelas endast om kraven i 4 kap. l ä 2 är uppfyllda eller sökanden gör sannolikt att de kommer att uppfyllas vid utgången av undersökningstiden. '

9 & Undersökningstillstånd och bearbetningskoncessioner skall avse be- stämda områden.

10 & Staten har rätt att delta med hälften i den med koncessionen avsed- da verksamheten (kronoandel) enligt vad som sägs i l 1 kap.

Bestämmelser [ annan lagstiftning

]] 5 I fråga om verksamhet som avses i denna lag skall även iakttas tillämpliga föreskrifter i plan- och bygglagen (00002000), miljöskyddslagen (1969z387) och andra författningar.

Bestämmelser om rätt att förvärva och inneha eller på annat sätt ta befattning med kärnämne "eller mineral med halt av sådant ämne finns även i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet.

Bestämmelser om rätt i övrigt att bedriva radiologiskt arbete finns i strålskyddslagen (1958: 1 10).

Bestämmelser som i vissa avseenden begränsar rätten att erhålla eller i övrigt förvärva undersökningstillstånd eller koncession finns i lagen (l982:6l8) om utländska förvärv av fast egendom m.m.

12 5 Har regeringen enligt 4 kap. lagen (00001000) om hushållning med naturresurser m.m. prövat frågan om tillstånd till en viss anläggning eller åtgärd, är beslutet bindande vid prövning enligt denna lag.

2 kap. Undersökningstillstånd Prop. [ 988/ 89: 92 1'nrutsattntngarjor undersokntngstillstantl Bilaga "

l 5 Ansökan om undersökningstillstånd skall bifallas om det kan antas att undersökning av området leder till fynd av koncessionspliktigt minera- liskt ämne och sökanden inte uppenbarligen saknar möjlighet eller avsikt att få till stånd ändamålsenligt undersökningsarbete.

Den som vill undersöka en fyndighet av olja. gasformiga kolväten eller diamant skall visa att han är lämplig att undersöka fyndigheten för att få tillstånd till detta.

Har två eller flera ansökt om tillstånd för samma område. har den företräde som först kommit in med ansökan. Har ansökningarna kommit in samma dag, har sökandena lika rätt inom det gemensamma området. Motsvarande gäller om tillstånd har sökts enligt denna lag och enligt lagen (l985:620) om vissa torvfyndigheter.

2 & Om någon innehar undersökningstillstånd eller bearbetningskonces- sion för ett område. får inte någon annan beviljas undersökningstillstånd för samma ämne eller ämnen inom området. Endast om det finns särskilda skäl får någon annan beviljas undersökningstillstånd för annat eller andra ämnen inom området. Motsvarande gäller inom ett område där någon har koncession enligt lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter.

3 5 Tillstånd får inte meddelas för större område än sökanden kan antas ha möjlighet att undersöka på ett ändamålsenligt sätt.

Ls'mt'eisökningstillståndets giltighetstid

4 & Undersökningstillstånd gäller i tre år från dagen för beslutet om inte giltighetstiden förlängs enligt 5 eller 65 eller innehavaren dessförinnan franträder sin rätt enligt 6 kap. 2 5 första stycket.

5 & Undcrsökningstillståndets giltighetstid skall på ansökan av inneha- varen förlängas med sammanlagt högst tre år. om ändamålsenlig under- sökning har utförts inom området. Detsamma gäller om sökanden har godtagbara skäl till att undersökning inte har skett och dessutom gör sannolikt att området kommer att undersökas under den tid som ansökan avser.

6 5 Om giltighetstiden för tillstånd har förlängts enligt 5 _S. skall den på ansökan av innehavaren förlängas i ytterligare sammanlagt högst fyra år. om det finns synnerliga skäl.

7 5 Ansökan om förlängning skall för att kunna tas upp till prövning ha kommit in under den löpande undersökningstiden. Har tillståndshavaren ansökt om förlängning inom den angivna tiden eller har han inom samma tid ansökt om bearbetningskoncession. gäller tillståndet till dess ansökan har prövats slutligt. 161

• Sida 162
•  Original

Kafe/istid Prop. 1988/89: 928 5 När ett undersökningstillstånd eller en bearbetningskoncession har Bilaga 2 upphört att gälla. får samme innehavare inte förvärva nytt undersöknings- tillstånd för mark inom samma område förrän tre år har gått.

Om han inte har utnyttjat hela tillståndstiden enligt 4, 5 eller 6 5, har han dock rätt att få tillstånd till undersökning under den tid som återstår, även om inte tre år har gått.

Villkor i undersökningsti/lstånd

9 5 Tillstånd att undersöka fyndigheter av olja och gasformiga kolväten skall förenas med de villkor som behövs för att skydda allmänna intressen eller enskild rätt.

3 kap. Undersökningsarbete

H ur undemökningsarbetet får bedrivas

l 5 Den som innehar undersökningstillstånd får inom tillståndsområdet utföra undersökningsarbete i den utsträckning och under de förutsättning- ar som sägs i 2 — 8 åå.

Om det kan ske utan intrång i nyttjanderätt eller servitut får fastighets- ägaren utan tillstånd undersöka fyndigheter av alla ämnen som lagen gäller utom olja. gasformiga kolväten och diamant inom områden där inte någon annan har tillstånd eller koncession enligt denna lag. Fastighetsägarens rätt till undersökning får överlåtas. Bestämmelserna i 25 tredje stycket samt 3 — 7 åå gäller i tillämpliga delar även sådant undersökningsarbete.

2 & Undersökningsarbete får bedrivas endast för att visa att sådant ämne som anges i tillståndet finns inom området och för att ta närmare reda på fyndighetens brytvärdhet och beskaffenhet. I den mån ingen annan har tillstånd eller koncession enligt denna lag får undersökningen avse även andra ämnen som lagen är tillämplig på. dock ej olja, gasformiga kolväten eller diamant.

Tillståndshavaren får uppföra byggnader som är oundgängligen nödvän- diga för undersökningsarbetet. I den mån det behövs får han också bygga väg inom området eller använda väg till och inom området. Efter tillstånd av prövningsmyndigheten får han också bygga nödvändig väg till området. Om markens ägare och innehavare av nyttjanderätt eller servitut medger det. får han också uppföra byggnader och använda eller bygga väg i andra fall.

Arbetet skall utföras så att minsta skada och intrång vållas.

3 & Tillståndshavaren får använda ämnen som han har utvunnit under undersökningsarbetet för att undersöka deras beskaffenhet och lämplighet" för teknisk bearbetning. Han får också tillgodogöra sig de produkter som han därvid framställer eller utvinner. På samma sätt får tillståndshavaren 162

• Sida 163
•  Original

utnyttja mineraliskt ämne som tidigare har utvunnits. i den mån ej annat Prop. 1988/89: 92 följer av 13 kap. 1 5andra stycket. ' Bilaga 2 Tillståndshavaren får bearbeta eller utvinna mineraliska ämnen som inte omfattas av denna lag endast om det behövs för att undersökningsar- betet skall kunna bedrivas på ett ändamålsenligt sätt.

4 & Minst två veckor innan undersökningsarbetet påbörjas skall till- ståndshavaren underrätta bergmästaren. ägaren till den mark där arbetet skall bedrivas och innehavarna av nyttjanderätt eller servitut. Kan arbete- na antas komma att beröra annan särskild rätt skall även innehavaren av denna underrättas.

Underrättelser till andra än bergmästaren skall delges. Underrättelse till innehavaren av renskötselrätt får delges den sameby som innehavarna tillhör.

Innan arbetet påbörjas skall tillståndshavaren ställa säkerhet för ersätt- ning enligt 7 kap. 1 &. om inte den som är berättigad till ersättning medger annat.

'tc' ( u estf'"i s (L Hin l'i HI )! ntl'r in it,] arbftl

5 & Undersökningsarbetet får inte utan medgivande av länsstyrelsen äga rum inom

1. nationalpark och område som statlig myndighet hos regeringen har begärt skall avsättas till nationalpark.

2. befästningsområde och sådant område utanför detta som regeringen bestämmer.

3. kyrkogård och annan begravningsplats.

6 & Undersökningsarbete får inte utan särskilt medgivande av bergmäs- taren äga rum inom

1. område inom trettio meter från allmän väg eller sådan vägs sträck- ning enligt fastställd arbetsplan, trettio meter från sådan järnväg eller kanal som är upplåten för allmän trafik eller trettio meter från allmän flygplats,

2. område inom etthundra meter från byggnad som är avsedd att stadig- varande användas till bostad. eller etthundra meter från tomtplats eller trädgård vid sådan byggnad,

3. område med kyrka. annan samlingslokal. undervisningsanstalt. ho— tell eller pensionat eller område med vårdanstalt. elevhem eller därmed jämförlig inrättning. om den är avsedd för mer än femtio personer.

4. område med elektrisk kraftstation eller industriell anläggning.

5. område med detaljplan eller områdesbestämmelser enligt plan- och bygglagen (00001000).

1 fall som sägs i första stycket 5 får tillstånd inte meddelas i strid med planen eller områdesbestämmclserna. Om syftet med planen eller områ- desbestämmelscrna inte motverkas får dock mindre avvikelse göras.

Utan hinder av vad som föreskrivs i första stycket 2—4 får undersök- ning ske om medgivande har lämnats av den som berörs av arbetet. 1 fall 163

• Sida 164
•  Original

Bilaga 2

som sägs i 2 skall medgivandet lämnas av ägaren till byggnaden. tomtplat- sen eller trädgården och den som har nyttjanderätt till den. 1 fall som sägs i 3 och 4 skall medgivandet lämnas av ägare och nyttjanderättshavare.

7 & I andra fall än som avses i 5 och ööö kan regeringen besluta att undersökningsarbetet inte får utföras inom ett visst område utan medgi- vande av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Sådana beslut får meddelas endast om arbetet kan antas hindra eller avsevärt försvåra sådan pågående eller planerad användning av marken som är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt.

8 & Gäller för samma område flera tillstånd eller koncessioner enligt denna lag eller enligt lagen ( 1 9851620) om vissa torvfyndigheter, får arbete som utförs med stöd av en rättighet som tillkommit först inte hindras eller uppehållas av arbete med stödlav en rättighet som tillkommit senare.

4 kap. Bearbetningskoncession

F ört/isärtningarjb'r bearbetningskonc'essimi

] & Koncession skall meddelas om

1. en fyndighet som sannolikt kan ekonomiskt tillgodogöras blivit på- träffad, '

2. sökanden är lämplig att bedriva bearbetning av fyndigheten och dennas belägenhet inte gör det olämpligt att han erhåller koncessionen,

3. verksamheten inte är olämplig med hänsyn till intresset av att mine- raltillgångarna utforskas och tillvaratas på ett ändamålsenligt sätt och

4. bestämmelserna i 2 och 3 kap. lagen (0000:000) om hushållning med naturresurser m.m. inte hindrar det.

2 5 Om någon innehar undersökningstillstånd eller bearbetningskonces- sion för ctt område. får inte någon annan beviljas koncession för samma ämne eller ämnen inom området. Endast om det finns särskilda skäl. får någon annan beviljas koncession för annat eller andra ämnen inom områ- det. Motsvarande gäller inom ett område där någon har koncession enligt lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter.

F öre!/'ädt' vid kon/(inretts

3 5 Om två eller flera har ansökt om koncession för samma område och fler än en kan komma ifråga enligt 1 &. äger den företräde som har företrä- desrätt enligt 1 kap. 8 g".

Saknas företrädesrätt, skall prövningsmyndigheten avgöra vem av de sökande som bör få företräde. Därvid skall särskilt beaktas om någon av sökandena har utfört ändamålsenligt undersökningsarbete inom området.

• Sida 165
•  Original

I-"illkor i bearbelnings/toncession Prop. 198 8/ 89: 92 4 5 En koncession skall förenas med de villkor som behövs för att Bilaga 2

skydda allmänna intressen eller enskild rätt eller som behövs för att naturtillgångarna skall utforskas och tillvaratas på ett ändamålsenligt sätt.

5 & Meddelas koncession för någon annan än fastighetsägaren inom ett område där denne utvinner mineraliskt ämne för sitt husbehov skall koncessionen förenas med villkor som gör det möjligt för fastighetsägaren att på skäliga villkor få del av ämnet för sitt husbehov även i fortsättning- en. om det inte finns särskilda skäl till något annat.

6 5 Koncessionshavaren skall åläggas att ställa säkerhet för att villkor till skydd för allmänna intressen eller enskild rätt skall uppfyllas, om det inte finns särskilda skäl till något annat. Visar sig säkerheten otillräcklig. får prövningsmyndigheten bestämma att ytterligare säkerhet skall ställas.

Giltighetstid, _lörlängning m. m.

7 5 En bearbetningskoncession skall ges för viss tid, minst tio år. Om sökanden begär det. får kortare tid bestämmas. Koncessionstiden kan förlängas med stöd av 8 och 9 55.

Förändring av villkoren får ske endast med stöd av 6 kap. 4 eller 5 5.

8 5 Om regelbunden bearbetning pågår när koncessionstiden går ut, skall prövningsmyndigheten utan särskild ansökan förlänga tiden med tio år i sänder. Om koncessionshavaren begär det. får kortare tid bestämmas.

9 5 Koncessionshavaren har efter ansökan rätt till förlängning om verk- samhet inom koncessionsområdet pågår i form av

1. tillredningsarbete eller anläggningsarbete för upptagande av bearbet- ning, eller I

2. undersökningsarbete av större omfattning. Om sådan verksamhet inte pågår, skall frågan om förlängning prövas särskilt med hänsyn till det allmännas intresse av att mineraltillgångarna utnyttjas på ett ändamålsenligt sätt.-

Koncessionshavaren har rätt till förhandsbesked om huruvida planerat arbete har en sådan omfattning somsägs i första stycket 2.

Förlängning enligt denna paragraf skall ges för minst fem år. om inte koncessionshavaren begär kortare tid.

10 5 Ansökan om förlängning enligt 95 skall göras senast sex månader före koncessionstidens utgång. Har koncessionshavaren ansökt om för- längning inom den angivna tiden, gäller koncessionen till dess att ansökan har prövats slutligt.

• Sida 166
•  Original

_ Bilaga 2

5 kap. Bearbetning

Förutsättningarjö'r attjå ta mark i anspråk

] & Koncessionshavaren får inte börja bearbetning eller därmed sam- manhängande verksamhet utan att mark för ändamålet har anvisats enligt 2 få och marken får tillträdas enligt 3 g".

2 & Tillståndsmyndigheten skall anvisa mark för verksamheten. om kon- cessionshavaren begär det. Är koncessionshavaren överens med markäga- ren och innehavarna av särskild rätt till marken, skall mark anvisas i enlighet med överenskommelsen. 1 den mån överenskommelse inte har träffats, skall myndigheten anvisa den mark som behövs inom eller utan- för koncessionsområde. Om inte sökanden begär annat skall marken anvi- sas tills vidare. Anvisning får inte ske i strid med bestämmelserna i 13 ä.

3 5 Har koncessionshavaren ställt säkerhet för den ersättningsskyldighet som avses i 7 kap. 2 5, får den anvisade marken tillträdas genast. om inte prövningsmyndigheten bestämmer annat.

Om säkerhet har ställts. kan prövningsmyndigheten bestämma att mark får tas i anspråk i avvaktan på att frågan om markanvisning och ersättning slutligt avgörs.

Koncessionshavarens rätt

4 & Koncessionshavaren får inom koncessionsområdet undersöka, bear- beta och tillgodogöra sig sådant ämne som omfattas av koncessionen och i den utsträckning som sägs i 5. 6 och 7 55 även andra ämnen.

5 5 1 den mån ingen annan har tillstånd eller koncession får koncessions- havaren undersöka fyndigheter av andra mineraliska ämnen enligt denna lag än dem som avses i koncessionen. Endast den som har bearbetnings- koncession avseende olja, gasformiga kolväten eller diamant får dock undersöka fyndigheter av dessa ämnen.

Koncessionshavaren får inom koncessionsområdet utvinna annat mine- raliskt ämne än sådant som omfattas av koncessionen i den mån det behövs för att arbetet skall kunna bedrivas på ett ändamålsenligt sätt. Av detta får koncessionshavaren använda vad som behövs vid bearbetningen.

Andra stycket gäller även sådana ämnen som inte i övrigt omfattas av denna lag. ' ' ' ' '

6 5 Koncessionshavaren får tillgodogöra sig förut utvunnet mineraliskt ämne som omfattas av koncessionen, om inte annat följer av 13 kap. l å andra stycket. ' ' ' ' ' '

7 & Koncessionshavaren får tillgodogöra sig sådana mineraliska ämnen som inte förrän anrikning eller därmed likställt förfarande kan avskiljas från det eller de ämnen som avses med koncessionen.

• Sida 167
•  Original

Koncessionshavaren får även i övrigt tillgodogöra sig annat utvunnet Prop. 1988/89:92 mineraliskt ämne. om markägaren inte inom sex månader efter tillsägelse Bilaga 2 avhämtar det och ersätter de kostnader som lagts ned på ämnet.

Vad som sägs i denna paragraf gäller även ämnen som inte i övrigt omfattas av lagen.

Ut vi nn i ngjör husbehov

8 5 Fastighetsägaren får utan koncession för sitt husbehov utnyttja fyn- digheter av mineraliska ämnen som omfattas av lagen i den mån han behöver ämnena och ingen annan har tillstånd eller koncession inom området.

I I ur arbetet/år bedrivas

9 5 Koncessionsområdet i dagen får användas endast för undersöknings- ändamål och de ändamål som bestäms vid markanvisningen.

Under jord får området användas för undersökning, bearbetning och därmed sammanhängande verksamhet.

Mark utanför koncessionsområdet får användas för ändamål som be- stäms vid markanvisningen.

] fråga om undersökningsarbete i dagen på cj anvisad mark skall 3 kap. 1—4 åå tillämpas.

10 & Bearbetning får inte ske på sådant sätt att framtida utvinning av något mineraliskt ämne äventyras eller att det blir omöjligt eller väsentligt svårare att utvinna kvarlämnad känd tillgång av sådant ämne. Fyndighcter får inte heller bearbetas så, att uppenbar misshushållning med mineraliskt ämne äger rum på annat sätt.

]1 & Utfraktsvägar och orter som leder till en gruvas obrutna delar skall hållas öppna. Borrhål till olje-, gas- eller saltfyndigheter skall vara försedda med mynningsskydd. För igenläggning av sådana utfraktsvägar, orter eller borrhål krävs särskilt tillstånd. även om koncessionen inte längre gäller.

12 & Koncessionshavaren skall sätta upp och underhålla behövligt stängsel på mark som har tagits i anspråk för bearbetning eller därmed sammanhängande verksamhet.

1 I ! nder mot verksam/teten

13 & Bestämmelserna'i 3 kap. 5 och 6 59" om hinder mot undersökning" skall tillämpas även på bearbetning och därmed sammanhängande verk- samhet, om hindret uppstod innan koncessionen beviljades. Sådant beslut som sägs i 3 kap. 75 får meddelas också för bearbetning och därmed sammanhängande verksamhet. Beslut får dock inte meddelas sedan koncession har beviljats. Finns flera rättigheter inom samma område skall 3 kap.:8 & tillämpas. - -' 167

• Sida 168
•  Original

Bilaga 2

14 ä I fråga om undersökningsarbete i dagen på ej anvisad mark och under jord skall 3 kap. 5—8 åå om hinder mot verksamheten tillämpas. Sådant förhållande som sägs i 3 kap. 5 och 6 åå utgör hinder endast om det uppstod innan koncessionen meddelades. Beslut enligt 3 kap. 75 får inte meddelas sedan koncessionen har beviljats.

6 kap. Överlåtelse, frånträdande, återkallelse och ändring av undersök- ningstillstånd och koncession

Överlåtelse

l & Undersökningstillstånd och bearbetningskoncessioner får inte över- låtas utan tillstånd av prövningsmyndigheten.

[frånträdande

2 5 Om en innehavare av undersökningstillstånd anmäler att han från- träder sin rätt. upphör tillståndet att gälla en månad efter det att anmälan kom in till prövningsmyndigheten. Motsvarande gäller när en del av tillståndsområdet frånträds.

Om en koncessionshavare anmäler att han frånträder sin rätt, upphör denna sex månader efter det att anmälan kom in till tillståndsmyndighe- ten.

Ansöker koncessionshavaren om att få frånträda sin rätt bara för en viss del av koncessionsområdet, prövas ansökan på samma sätt som gäller för att erhålla koncession.

.fterk alle/se

3 5 En koncession kan återkallas. om innehavaren inte fullgör sina skyl— digheter enligt denna lag eller enligt villkor i koncessionen eller om synner- liga skäl föreligger. Detsamma gäller undersökningstillstånd för olja. gas- formiga kolväten och diamant.

Ändring

4 5 Om verksamheten ger upphov till betydande olägenhet som inte förutsågs när koncessionen meddelades, får prövningsmyndigheten be- stämma de villkorxför den fortsatta verksamheten som behövs för att förebygga eller minska olägenheten. Detsamma gäller undersökningstill- stånd för olja. gasformiga kolväten och diamant. 5 & Annan ändring av tillstånd eller koncession än som sägs i 4 5 får göras om sökanden begär eller medger det. Därvid gäller i tillämpliga delar vad som sägs om beviljande av tillstånd eller koncession.

7 kap. Ersättning

Ersättning till sakägare

1 & Skada eller intrång som föranleds av undersökningsarbete skall er-

• Sida 169
•  Original

sättas av den som har undersökningstillstånd eller koncession med vars Prop. 1988/89:92 stöd verksamheten bedrivs. Bilaga 2

2 & Skada eller intrång som föranleds av att mark tas i anspråk för bearbetning eller därmed sammanhängande verksamhet skall ersättas av koncessionshavaren.

Om det uppstår synnerligt men för någon fastighet eller del därav på grund av att mark tas i anspråk, skall koncessionshavaren lösa den fastig— het eller fastighetsdel som lider sådant men. om ägaren begär det.

3 & Beträffande ersättning och löseskilling enligt 2 & gäller 4 kap. och 5 kap. 23 5. 24 å och 27 5 första stycket första meningen expropriationslagen (1972:7l9) i tillämpliga delar. Vad som sägs i 4 kap. 35 samma lag skall härvid tillämpas i fråga om värdeökning som ägt rum under tiden från dagen tio år före det talan om ersättning eller markanvisning väcktes.

4 5 I fråga om ersättning för skada eller intrång som uppstår efter mark- anvisningen och som inte kunde förutses vid denna är lagen inte tillämp-

lig.

Ersättning vid återkallelse

5 & Återkallas ett undersökningstillstånd eller en koncession utan att innehavaren har åsidosatt bestämmelserna i denna lag eller villkor i till- ståndet eller koncessionen. är han berättigad att av staten erhålla ersätt- ning för den förlust han därigenom lider.

8 kap. Prövningen m.m.

Undersökningstillständ och bearbetningskwieession

] & Ansökningar om undersökningstillstånd och bearbetningskoncession prövas av bergmästaren i det distrikt där tillstånds— eller koncessionsområ- det eller huvuddclcn därav ligger. om inte annat följer av 2 &. Bergmästaren får avgöra ärenden om beviljande av undersökningstill- stånd utan att annan än sökanden har haft tillfälle att yttra sig. Ansökningar om koncession skall prövas efter samråd med länsstyrelsen i det eller de län där koncessionsområdet ligger.

2 & Ansökningar om koncession skall hänskjutas till regeringens pröv- ning. om . '

1. bergmästaren anser att frågan om koncession är särskilt betydelsefull ur allmän synpunkt eller '

2. länsstyrelsen eller en av flera berörda länsstyrelser anser att konces- sionsansökan bör avslås till följd av .2 eller 3 kap. lagen (0000:000) om hushållning med naturresurser m.m. och bergmästaren är av annan upp- fattning.

3 5 Frågor i övrigt om undersökningstillstånd och bearbetningskonces- 169

• Sida 170
•  Original

Bilaga 2

sion och innehavarens skyldigheter och rättigheter vid undersökning eller bearbetning prövas av bergmästaren i det distrikt där tillståndet eller koncessionen har meddelats.

Frågor om återkallelse av undersökningstillstånd eller bearbetningskon- cession utan att innehavaren har åsidosatt bestämmelserna i denna lag eller villkor i tillståndet eller koncessionen skall dock hänskjutas till rege- ringens prövning.

4 5 "Bergmästaren skall bereda och yttra sig i ärenden som hänskjuts till regeringens prövning.

5 & Bergmästaren får anlita sakkunniga för att utreda frågor som kräver särskild fackkunskap. Den som står i sådant förhållande till saken eller till sakägare att hans tillförlitlighet kan ifrågasättas får inte anlitas som sak- kunnig.

Ersättning till sakkunniga bestäms av bergmästaren. Myndigheter eller anställda i allmän tjänst får ersättning bara om det finns särskilda före- skrifter om detta. Sökanden skall betala kostnaderna för ersättning till sakkunniga.

'6 & Bergmästaren får företa undersökning på platsen om det behövs. Sakägarna skall på lämpligt sätt underrättas om tid och plats för undersök- ningen. Sökanden skall betala kostnaderna för undersökningen.

Markan visning

7 & Ärenden om anvisande av mark för bearbetning och därmed sam- manhängande verksamhet skall prövas vid markanvisningsförrättning en- ligt bestämmelserna i 9 kap.

[frisättning m. m.

8 & Tvist om ersättning enligt 7 kap. 1 & prövas av bergmästaren. Om sadan tvist föreligger när markanvisningsförrättningenlhålls, prövas frågan vid förrättningen.

9 & Tvist i frågor som avses i 7 kap. 25 prövas av bergmästare-n vid markanvisningsförrättningen.

10 å Bergmästarens beslut enligt 8 och 9 gg får verkställas.

11 & Tvist om ersättning enligt 5 kap. 7 å'a'ndra stycket:, 7 kap. 55 "10 kap. 3 Q'. 11 kap. 2 5 och 12 kap. 75 samt tvist om kostnad enligt 10 kap. 7ö andra stycket prövas av den fastighetsdomstol inom vars område koncessionsområdet eller större delen därav ligger. Detsamma gäller tvist i frågor som avses 1 12 kap. 5 & andra stycket.

• Sida 171
•  Original

9 kap. Hur markanvisningsförrättningen går till Prop. 1988/89: 92 Bilaga 2 Förrällningstnjfndigheten m. m. 1 5 Markanvisningsförrättning hålls av bergmästaren i det distrikt där koncessionen har meddelats. Två gode män skall delta i förrättningen om bergmästaren finner att det behövs eller när någon sakägare begär det och det inte medför oskäligt dröjsmål.

- 2 & Bergmästaren skall utse gode männen bland dem som i orten är valda till gode män vid fastighetsbildningsförrättning.

3 5 Om en god man är hindrad att tjänstgöra på grund av jäv eller om han uteblir och någon annan god man inte utan dröjsmål kan infinna sig, får bergmästaren kalla någon som är valbar till god man vid fastighetsbild— ningsförrättning.

4 & Bestämmelsen i 4 kap. 12 5 rättegångsbalken om hinder för närståen- de att samtidigt tjänstgöra som domare gäller också förrättningsmän.

5 5 För förrättningsmän gäller sammajäv som mot domare.

6 5 Om en sakägare vill anföra jäv mot en förrättningsman, skall han göra detta första gången han för talan i ärendet sedan han fick veta att förrättningsmannen tjänstgör och att jävsanledning föreligger. Gör. han inte det. har han inte längre rätt att anföra jäv.

Harjäv anförts mot en förrättningsman. får denne endast vidta sådana ågärder som inte kan skjutas upp utan synnerlig olägenhet och som inte innebär att en för förrättningen betydelsefull fråga avgörs. Sådana åtgärder får dock vidtas av bergmästaren, även om han förklarasjävig.

Att en förrättningsman har förklarats jävig påverkar inte beslut eller åtgärder som har tillkommit innan frågan om jäv uppkom.

7 & Förrättningsmännen fåranlita sakkunniga för att utreda frågor som kräver särskild fackkunskap. Den som står i sådant förhållande till saken eller till sakägare att hans tillförlitlighet kan ifrågasättas _får inte anlitas som sakkunnig.

Ansökan om markanvisning

8 5 Ansökning om markanvisning skall vara skriftlig och innehålla

]. beskrivning av det område som sökanden önskar ta i anspråk,

2. uppgift om de fastigheter som berörs av ansökningen samt namn och - adress på fastighetsägarna och. de' övriga sakägarna .

3. uppgift om tv ist som enligt 8 kap. 8 9" skall prövas vid förrättningen. Sökanden skall erlägga förskott ,på kostnader som .avses i 19 &. om bergmästaren begär det.

9 5 Om ansökningen inte uppfyller föreskrifterna i 8 g' första stycket eller - . 171

• Sida 172
•  Original

den i övrigt är ofullständig eller sökanden inte har erlagt föreskriven Prop. 1988/89:92 ansökningsavgift eller förskott enligt 8ä andra stycket. får bergmästaren Bilaga 2 förelägga sökanden att inom viss tid avhjälpa bristen. Om bristen inte avhjälps får ansökningen avvisas. Detta skall framgå av föreläggandet.

Sammanträde med sakägarna m. m.

10 5 Vid förrättningen skall sammanträde hållas med sakägarna. Sam- manträdet skall inte hållas förrän koncessionsbeslutet.vunnit laga kraft. Sammanträde behövs inte om stridiga intressen inte förekommer.

Mer än ett sammanträde får hållas om en viss fråga inte kan avgöras utan ytterligare utredning eller om det av något annat skäl är oundgängli- gen nödvändigt.

Myndigheten får företa undersökning på platsen om det behövs. Sak- ägarna skall på lämpligt sätt underrättas om tid och plats för undersök— ningen.

11 5 Samtliga kända sakägare skall kallas till sammanträde. Om det är uppenbart obehövligt att kalla en viss sakägare behöver denne dock inte kallas. Kallelse skall delges i god tid före sammanträdet. Den som i föreskriven ordning har kallats till ett sammanträde får vid detta kallas till nytt sammanträde genom att tid och plats för det kommande sammanträ- det tillkännages.

Kallelsen skall innehålla en kortfattad redogörelse för ansökningens innehåll. uppgift om var kopia av ansökningshandlingarna finns tillgänglig enligt 13 å och upplysning om innehållet i 14 &.

12 5 Om fastighetsägaren eller dennes ställföreträdare stadigvarande vistas utom riket och delgivning inte kan ske med ombud, får delgivning i stället ske genom att handlingen lämnas till den som förvaltar eller brukar fastigheten.

Den som fått handlingen delgiven skall om möjligt snarast sända den vidare till fastighetsägaren eller dennes ställföreträdare. Han skall upplysas om detta när handlingen lämnas till honom.

Är den söktes uppehållsort känd, skall bergmästaren omedelbart med posten sända honom meddelande om delgivningen.

13 5 Om det behövs skall bergmästaren sända kopia av ansökningshand- lingarna till en lämplig person på platsen. Denne skall hålla handlingarna tillgängliga för sakägarna. ' ' '

14 5 Den som äger fastigheter som berörs av ansökningen skall för bergmästaren uppge de sakägare i fråga om fastigheterna som är kända för honom. Den fastighetsägare som inte gör det. skall ersätta sakägarna för skada som har föranletts av underlåtenheten. Om fastighetsägaren har giltigt skäl för sin underlåtenhet är han dock inte ersättningsskyldig.

15 & Om sökanden uteblir utan att ha anmält laga förfall från det första ' 172

• Sida 173
•  Original

sammanträde som han kallats till på föreskrivet sätt. skall sammanträdet Prop. 1988/89: 92 ställas in. Nytt sammanträde skall sättas ut om han inom tre veckor gör Bilaga ?. framställning om detta. Gör han inte det. skall ärendet avskrivas. Om någon av de andra sakägarna uteblir från ett sammanträde och han inte har kallats till detta på föreskrivet sätt. skall nytt sammanträde hållas innan förrättningen slutförs. Nytt sammanträde behövs inte om den uteblivne sakägaren har biträtt ansökan eller annars medgett att förrättningen ändå slutförs. Utan hinder av andra stycket får sådana förrättningsåtgärder vidtas som inte i någon nämnvärd mån inverkar på sakägarens rätt.

16 & Bergmästaren skall föra protokoll över förrättningen. Protokollet och övriga handlingar som ges in eller upprättas i förrättningsärendct skall föras samman till en akt.

Omröstning

17 5 Om förrättningsmännen har olika mening. gäller som beslut vad två av dem säger. Om varje förrättningsman har sin mening. gäller berg- mästarens mening. 1 fråga om pengar eller annat som utgör viss mängd skall dock den mening gälla som avser den näst största mängden. Förrättnin_evkoxtnader 18 5 Till bergmästaren och gode männen utgår ersättning för inställelse vid förrättningen och vid undersökning på platsen enligt föreskrifter som regeringen meddelar.

Ersättning till sakkunniga bestäms av förrättningsmännen. Myndigheter eller anställda i allmän tjänst får ersättning bara om det finns särskilda föreskrifter om detta. Sökanden skall betala kostnaderna för förrättningen.

19 å Sökanden skall svara för sina egna kostnader i ärendet och ersätta andra sakägare för deras kostnader för att bevaka sin rätt vid förrättning- en. Detta gäller dock ej om annat följer vid en motsvarande tillämpning av 18 kap. 6 eller 8 5 rättegångsbalken.

i'l-Iarkan visningrheslutets innehåll

20 5 Beslut om markanvisning skall ange de anvisade områdenas läge. omfattning och ändamål samt innehålla avgörande i frågor om ersättning enligt 7 kap. 1 & eller om inlösen eller ersättning enligt 7 kap. 2 &. Därut- över skall beslutet innehålla avgörande i frågor om förrättningskostnader enligt 18 och 19 åå och deras fördelning.

Om löseskilling eller intrångsersättning bestäms. skall det i beslutet också anges om belopp skall deponeras enligt 10 kap. 2 & samt var deposi- tionen skall ske.

21 5 Gränserna för mark som anvisas skall utstakas och utmärkas i behövlig omfattning. Karta skall upprättas över marken. Den skall göras så 173

• Sida 174
•  Original

Bilaga 2

noggrann som ändamålet kräver. Kan förrättningen genomföras och för- rättningsresultatet åskådliggöras utan karta. behöver en sådan dock inte upprättas.

22 & Överenskommelse om ersättning som avses i 7 kap. 1 och 2 55 skall fastställas i markanvisningsbeslutet, om någon av parterna begär det. Ersättningen får inte bestämmas annorlunda än som parterna har kommit överens.

23 & Markanvisningsbeslutet skall meddelas vid sammanträde eller på tid och plats som förrättningsmyndigheten ger tillkänna för sakägare och andra som har rätt att överklaga beslutet. Ett sådant tillkännagivande skall lämnas vid sammanträde eller genom skriftligt meddelande.

10 kap. Hur olika ersättningar skall betalas

1 5 Ersättning som har bestämts vid markanvisningsförrättning skall betalas inom en månad från det att markanvisningsbeslutet vunnit laga kraft. På ersättningen ugår ränta från dagen för beslutet eller, om marken dessförinnan har tillträtts, från tillträdesdagen.

Ränta beräknas enligt 5 5 räntelagen (l975:635) för tiden till dess betal- ning skall ske och enligt 6 é räntelagen för tiden därefter.

2 & Ersättning som inte gäller personlig skada skall deponeras hos läns- styrelsen i det län där marken ligger, om fastigheten har minskat i värde så mycket att den kan antas inte utgöra full säkerhet för de borgenärer som hade panträtt i fastigheten när rätten till ersättning uppkom.

Om ersättningen gäller mark i olika län, skall den deponeras där pröv- ningsmyndigheten bestämmer.

Ersättning som inte skall deponeras betalas till den som är berättigad till ersättningen. '

3 5 Om en borgenär som avses i 2å lider förlust därför att deposition inte har skett. har han rätt till ersättning av koncessionshavaren mot avskrivning på fordringshandlingen. Detsamma gäller om borgenären gör förlust genom att ersättning som inte har prövats av förrättningsmän eller domstol har blivit för lågt beräknad.

4 5 Vid deposition skall den ersättningsskyldige till länsstyrelsen ge in utdrag av protokollet över markanvisningsförrättningen och gravations- bevis i fråga om fastigheter som berörs. Gör han inte det, skall länsstyrel- sen skaffa handlingarna på den ersättningsskyldiges bekostnad.

5 5 Om den ersättningsskyldige inte betalar eller deponerar ersättning inom föreskriven tid, skall länsstyrelsen på begäran av den som är berätti- gad till ersättning söka verkställighet av ersättningsbeslutet. Länsstyrelsen kan också efter att ha hört bergmästaren förordna att arbetet skall ställas in till dess ersättningen har betalats eller tagits ut.

• Sida 175
•  Original

6 5 Om ersättning har deponerats hos länsstyrelsen eller om länsstyrel- Prop. 1988/89: 92 sen har tagit ut ersättning skall länsstyrelsen så snart som möjligt sätta in Bilaga 2 " den på bank mot ränta.

7 & Ersättning och upplupen ränta skall länsstyrelsen betala ut till den som har rätt till ersättningen. Därvid tillämpas bestämmelserna i 6 kap. 18 å andra och tredje styckena samt 19 å expropriationslagen (1972:7l9).

Den ersättningsskyldige skall svara för kostnaderna vid fördelning av ersättningen. om inte annat följer vid en motsvarande tillämpning av 18 kap. 6 eller 8 & rättegångsbalken.

11 kap. Kronoandel

1 & Staten får sin kronoandel om inte staten avstår från den innan frågan om bearbetningskoncession avgörs. Om staten avstår skall detta anmälas skriftligen till bergmästaren. Denne skall genast sända meddelande till sökanden om en sådan anmälan.

2 5 Har staten inte avstått från kronoandelen. skall staten betala konces- sionshavaren hälften av dennes utgifter för ersättning till sakägare, hand- läggning av ansökningarna om bearbetningskoncession och markanvisning samt för fördelning av ersättning. Om mark som tillhör koncessionshava- ren anvisats. skall staten i förhållande till sin andel ersätta denne för marken enligt de grunder som anges i 7 kap. 3 5.

3 & Kronoandel får helt eller till viss del överlåtas eller upplåtas.

4 & Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får be- sluta i frågor om kronoandel.

12 kap. Gemensam förvaltning av koncessionsrätt

Föreståndare för verksamheten

1 & Delägarna skall välja en föreståndare för verksamheten: Denne skall vara svensk medborgare och bosatt i Sverige.

Val av föreståndare skall anmälas till bergmästaren. Sker inte sådan anmälan eller har någon utsetts som inte är behörig. ansvarar varje deläga- re som om han var föreståndare.

Bestämmelserna i 3—8 äg" skall gälla i den mån inte annat är avtalat.

2 & Föreståndaren ansvarar för att verksamheten bedrivs enligt bestäm- melserna i denna lag. Han får från delägarna fordra in de bidrag som behövs för detta och för betalning av avgifter.

Sammanträde (stämma) med (le/ägarna

3 & Stämma skall hållas med delägarna när delägare som tillsammans äger minst en fjärdedel av koncessionen begär det eller föreståndaren anser 175

• Sida 176
•  Original

Bilaga 2

det nödvändigt. På stämman behandlas frågor om hur verksamheten skall bedrivas och andra gemensamma angelägenheter.

Föreståndaren skall kalla till stämma. Om det inte finns någon förestån- dare. kan var och en av delägarna kalla till stämma.

Delägarna skall kallas till stämma genom rekommenderade brev.

4 5 Ordförande på stämman är den som delägarna utser.

Delägarna har rösträtt efter sin andel i koncessionen. Förekommer skilda meningar. gäller som stämmas beslut den mening som fått flest röster. Vid lika röstetal sker val genom lottning. ] andra frågor än val gäller om inte annat följer av 5 åden mening som föreståndaren biträder. Lån får dock inte tas upp utan alla delägarna samtycker till det.

L-'nder.vökning och bearbetning

5 5 Vill delägare som innehar minst hälften av koncessionen utföra undersökning eller bearbetning i större omfattning än de andra. skall det större arbetet utföras. Detsamma gäller när fråga är om ett visst arbete skall utföras eller ej.

Den som har begärt att arbetet skall utföras svarar för kostnaden för detta och tillgodoräknas den ytterligare kvantitet av ämnet som utvinns genom arbetet. '

6 & Delägare som har utfört undersökningsarbete inom koncessionsom- rådet skall på begäran tillhandahålla andra delägare resultatet av under- sökningen.

7 5 En delägare som inte har deltagit i ett visst arbete får ansluta sig till detta efter anmälan på stämma eller skriftlig anmälan hos föreståndaren. I sådant fall skall delägaren i förhållande till sin andel i koncessionen ersätta följande slag av kostnader som föranletts av arbetet:

1. kostnader för sådana byggnader och andra anläggningar. maskiner. redskap. inventarier och förråd som är nödvändiga eller nyttiga för fortsatt undersökning eller bearbetning. efter det värde egendomen har när deläga- ren ansluter sig till arbetet.

2. kostnader för ersättning eller inlösen enligt 7 kap. 2 5 samt kostnader för markanvisningsförrättning och fördelning av ersättning.

3. kostnader för sådana undersöknings- och tillredningsarbeten som utförts efter markanvisningsförrättningen och som är nödvändiga eller nyttiga för fortsatt undersökning eller bearbetning.

Har mark som tillhör en delägare tagits i anspråk för arbetet. skall den delägare som ansluter sig betala ersättning för detta i förhållande till sin andel enligt de grunder som anges i 7 kap. 3 9".

[förverkamle av andel i kalicevsionen

8 5 Om en delägare inte senast två månader efter anmodan betalar vad han är skyldig att bidra med enligt 25 eller nödvändiga kostnader för

• Sida 177
•  Original

undersökningsarbete eller bearbetning. är hans andel i koncessionen med Prop. 1988/89: 92 vad som hör till denna förverkad till de andra delägarna. Bilaga 2

13 kap. Verkan av att bearbetningskoncession upphör

1 5 När en koncession upphör. förlorar koncessionshavaren rätten till de ämnen som koncessionen avser och som har brutits eller på annat sätt utvunnits men inte uppfordrats.

Ämnen som har uppfordrats får finnas kvar för koncessionshavarens räkning under högst två år efter det att koncessionen upphört att gälla. Koncessionshavaren förlorar rätten till det som inte tagits bort under denna tid.

Ämnen som koncessionshavaren har förlorat sin rätt till enligt denna paragraf tillfaller fastighetsägaren i den mån de inte tillfaller någon -ny innehavare av undersökningstillstånd eller bearbetsningskoncession enligt 3 kap. 3 5 första stycket eller 5 kap. 6 g".

2 & Koncessinshavaren förlorar rätten till sådana byggnader som gjorts för anläggningarnas styrka och varaktighet samt inklädnad av borrhål och stängsel som innehavaren varit skyldig att hålla. Sådana anläggningar skall lämnas kvar på platsen. Om någon annan beviljas koncession inom områ- det. övertar denne anläggningarna.

3 & Koncessionshavaren skall ta bort andra anläggningar än som sägs i 25 och utföra det efterarbete som i övrigt är motiverat från allmän eller enskild synpunkt.

Anläggningar som lämnas kvar skall vara i sådant skick att det inte uppkommer fara för allmänheten. Sådant stängsel som sägs i 2 5 skall vara utfört så. att det består varaktigt efter det att koncessionen har upphört.

När koncessionen upphör. förlorar innehavaren den rätt till marken som han har på grund av markanvisningen.

4 5 1 den mån koncessionshavarens skyldigheter enligt 35 inte har be— stämts genom villkor i koncessionen. skall frågan prövas i samband med att koncessionen upphör.

5 5 Statens rätt enligt bestämmelserna om kronoandel upphör samtidigt med koncessionen. Därvid gäller vad som sagts i l —3 55 om koncessions- havare även för staten.

14 kap. Avgifter och andra särskilda skyldigheter .4 miller 1 & Sökande i ärenden enligt denna lag skall betala ansökningsavgift i enlighet med vad regeringen föreskriver. 2 & Innehavare av undersökningstillstånd skall betala avgift till staten. Avgiften skall bestämmas med beaktande av undersökningsområdets stor- lek enligt vad regeringen närmare bestämmer. 177

• Sida 178
•  Original

Redovisning,? över utförda undemökningsarbeten Prop. 1 988/ 89: 92 3 5 När ett undersökningstillstånd har upphört, skall innehavaren senast Bilaga 2 inom en månad till bergmästaren avge redovisning över utförda undersök- ningsarbeten. Av redovisningen skall framgå 1. vem som har utfört undersökningen, 2. vilken typ av undersökningsarbeten som har utförts, 3. hur omfattande undersökningen har varit samt 4. vem som förvarar undersökningsresultaten.

Skv/(lighet att upprätta karta Deli/örajourna/ m. m. 4 & Över gruvor och motsvarande anläggningar som är under arbete skall koncessinshavaren upprätta karta. På kartan skall redovisas de borr- hål inom koncessionsområdet som är av bestående värde. I fråga om koncessionsområden där ingen bearbetning pågår skall sådana borrhål i stället läggas in på borrhålskarta. Kartorna skall förvaras hos koncessions- havaren och fortlöpande kompletteras av denne. Utdrag skall sändas till den myndighet som regeringen bestämmer.

Gruvor eller motsvarande anläggningar får inte utan tillstånd läggas ned förrän alla gruvarbeten har blivit inmätta och inlagda på karta.

5 & Koncessionshavaren skall förajournal över undersökningsarbete och bearbetning samt till den myndighet som regeringen bestämmer redovisa prover och avge rapporter.

Sveriges geologiska undersökning skall på begäran få följa koncessions- havarens arbete i geologiskt avseende och ta del av de geologiska resultaten av arbetet. Regeringen kan besluta att andra myndigheter får göra detsam- ma.

15 kap. Tillsyn. handräckning, vite och ansvar 1 & Tillsynen över efterlevnaden av denna lag och av villkor eller före- skrifter som meddelats med stöd av lagen utövas av bergmästaren.

2 5 Den som har tillstånd eller koncession eller på annat sätt utövar verksamhet enligt denna lag skall på begäran av bergmästaren

1. lämna bergmästaren de upplysningar och tillhandahålla de handling- ar som behövs för tillsynens utövande. och

2. ge bergmästaren tillträde till anläggningar eller platser där verksam- het som omfattas av denna lag bedrivs.

3 & Bergmästaren får besluta om de åtgärder som behövs för att trygga efterlevnaden av denna lag eller av villkor eller föreskrifter som uppställts med stöd av lagen. 4 & Om undersökningsarbete påbörjas utan att säkerhet har ställts enligt 3 kap. 4 & tredje. stycket eller 5 kap. 9 %$ fjärde stycket eller om anläggning utförs i strid med 3 kap. 2 _5 andra stycket eller 5 kap. 9 & fjärde stycket får tingsrätten på ansökan av den som äger eller innehar marken förordna att arbetet skall ställas in eller att anläggningen skall tas bort på undersökarens bekostnad. Beträffande sådan åtgärd finns bestämmelser i 17 å handräck- _ ningslagen ( 1981:847).

5 5 Om en koncessionshavare inte iakttar villkor som förenats med koncessionen eller om han eller någon annan inte följer vad som föreskrivs 178

• Sida 179
•  Original

eller begärs med stöd av 13 kap. 3 &. 14 kap. 3 S 4 9" första stycket eller 5 & Prop." 1988/89: 92 eller 2 ä detta kapitel. kan bergmästaren förelägga honom att fullgöra sina Bilaga 2 skyldigheter vid vite. Sådant föreläggande skall delges. Om arbete bedrivs på sådant sätt att det uppkommer uppenbar fara för allmänt eller enskilt intresse. får bergmästaren förbjuda arbetet. Förbudet skall gälla omedelbart. Om ett sådant förbud åsidosätts. får tingsrätten på ansökan av bergmäs- taren meddela handräckning för att åstadkomma rättelse. Beträffande handräckning finns bestämmelser i 17 & handräckningslagen (1981:847).

6 5 Till böter eller fängelse i högst sex månader skall den dömas som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. påbörjar undersökningsarbete utan att iaktta vad som föreskrivs i 3 kap. 49' eller 5 kap. 95 fjärde stycket om underrättelse och ställande av säkerhet.

2. bearbetar ämne utan att ha erhållit berabetningskonccssion om sådan krävs. '

3. utan tillstånd enligt 5 kap. 115 lägger igen utfraktsväg, ort eller borrhål som sägs där.

4. utan tillstånd enligt 14 kap. 4 Q' andra stycket lägger ned gruva eller motsvarande anläggning innan alla gruvarbeten blivt inmätta och inlagda på karta.

Till böter eller fängelse i högst sex månader döms också den som uppsåt- ligen eller av grov oaktsamhet lämnar oriktig uppgift när han fullgör uppgiftsskyldighet enligt konecssionsvillkor eller enligt 25 1.

1 fall som sägs i första stycket 2 kan ämne som utvunnits förklaras förverkat.

Om brott som avses i första stycket 1 berör enbart enskilds rätt. får åklagare väcka åtal endast om målsäganden anger brottet till åtal.

16 kap. Hur beslut får överklagas 1 5 Beslut om markanvisning får överklagas hos den fastighetsdomstol inom vars område den mark saken gäller eller större delen av denna ligger. Överklagande sker genom besvär som skall ges in till fastighetsdomstolen inom tre veckor från beslutet.

Beslut under markanvisningslörrättningen får överklagas särskilt. om prövningsmyndigheten har

1. ogillatjäv mot förrättningsman.

2. beslutat angående ersättning till sakkunnig eller tolk. eller

3. beslutat enligt 5 kap. 3 _tj andra stycket angående ianspråktagande av mark i avvaktan på slutligt avgörande i ärendet. -

Överklagande sker genom besvär som skall ges in till fastighetsdomsto- len inom tre veckor från den dag då klaganden fick del av beslutet".

Den som menar att markanvisningsförrättning onödigt uppehålls genom ett beslut vid förrättningen får överklaga beslutet genom besvär hos fastig- hetsdomstolen. Denna rätt att överklaga är inte inskränkt till någon viss tid.

2 & Bergmästarens beslut i fråga om ansökningar om bearbetningskon- cessioner och om återkallelser av sådana koncessioner får överklagas hos regeringen. ' ' - Bergmästarens beslut får överklagas hos Sveriges geologiska undersök- ning. om beslutet avser frågor om 1. undersökningstillstånd. 179

• Sida 180
•  Original

Bilaga 2

företrädesrätt enligt 1 kap. 8 &, förlängning av giltighetstiden för bearbetningskoncession, förhandsbesked enligt 4 kap. 9 & tredje stycket, . tillstånd att lägga igen utfraktsväg m.m. enligt 5 kap. 1 l &, tillstånd att lägga ned gruvor eller motsvarande anläggningar innan alla gruvarbeten blivit inmätta och inlagda på karta enligt 14 kap. 45 andra stycket. .

Beslut av Sveriges geologiska undersökning i ärenden enligt andra styc- ket får inte överklagas.

aweww

3 & Bergmästarens beslut enligt 3 kap. 6 9" och 5 kap. 13 & första stycket får överklagas hos länsstyrelsen. Länsstyrelsens beslut i ett sådant ärende får inte överklagas.

Om beslutet gäller område med detaljplan eller områdesbestämmelser får det överklagas även av kommunen.

4 & Bergmästarens beslut i andra frågor än som avses i 1—355 får överklagas hos kammarrätten genom besvär.

5 5 Länsstyrelsens beslut i fråga om ställd säkerhet får överklagas hos kammarrätten genom besvär..

Länsstyrelsens beslut enligt 3 kap. 55 och 5 kap. 13ä första stycket i fråga om områden som avses i 3 kap. 5 5 får överklagas hos regeringen.

17 kap. Särskilda bestämmelser 1 5 Med särskild rätt till fastighet menas i denna lag nyttjanderätt, servitut. renskötselrätt och rätt till elektrisk kraft samt liknande rätt.

Bestämmelserna i denna lag om sakägare gäller inte innehavare av fordran för vilken fastigheten svarar. '

2 5 Om säkerhet som skall ställas enligt denna lag inte har godkänts av den till vars förmån den ställs. skall säkerheten prövas av länsstyrelsen. Borgen får godkännas av länsstyrelsen endast om borgensmannen svarar som för egen skuld och. om flera har tecknat borgen, de svarar solidariskt. Staten, kommuner, landstingskommuner och kommunalförbund behö- ver inte ställa säkerhet.

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988 då gruvlagen (19741342), lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter och lagen (1949:658) om inlösen i vissa fall av rätt till gruva m.m. skall upphöra att gälla. Förekommer i lag eller annan författning någon hänvisning till föreskrift som har ersatts genom bestämmelse i nya lagen. skall i stället den nya bestämmelsen tillämpas. Om inte annat framgår av 4—6 skall nya lagen. tillämpas även på rättigheter enligt äldre lag. Därvid skall bestämmelserna om undersök- ningstillstånd i nya lagen tillämpas på äldre rättigheter till undersökning och bestämmelserna om bearbetningskoncession i nya lagen tillämpas på äldre rättigheter till bearbetning.

2. Vad som enligt nya lagen gäller om ägare av fastighet skall tillämpas även på den som innehar fastighet med ständig besittningsrätt eller fidei- kommissrätt. Detsamma gäller den som enligt beslut vid allmän avvittring innehar ströäng.

• Sida 181
•  Original

Bestämmelserna i denna lag om fordran för vilken panträtt har upplåtits Prop. 1988/89: 92 i fastighet skall tillämpas på rätt till avkomst eller förmån som avses i 85 Bilaga 2 lagen (19701995) om införande av nya jordabalken, om rättigheten inte är att anse som särskild rätt till fastighet.

3. 1 mål och ärenden som har anhängiggjorts innan nya lagen träder i kraft skall äldre bestämmelser tillämpas.

14 kap. 345 gäller inte inmutning och undersökningskoncession som upphör före den ljuli 1989.

Om ersättning som har beslutats enligt äldre lag inte har betalats ut när denna lag träder i kraft. tillämpas 4 kap. 33—38 55 gruvlagen (1974:342) i stället för 10 kap. nya lagen. .

Lagen (1949:658) om inlösen i vissa fall av rätt till gruva m.m. skall alltjämt tillämpas på inmutningar och utmål.

4. Beträffande inmutningar gäller nya lagen med följande begränsning- ar. a. lnmutaren får inom det område som anges i mutsedeln utföra under- sökning av sådana mineral som var inmutningsbara enligt gruvlagen (1974:342). när den upphörde att gälla. Medgivande enligt 2 kap. 3—5 55 gruvlagen skall anses som medgivande till undersökningsarbete enligt 3 kap. 5—7 äg" nya lagen. b. I fråga om undersökningstid och förlängning av denna tillämpas 3 kap. 5 5 första och andra stycket samt 6 och 7 åå gruvlagen i stället för 2 kap. 4— 7 55 nya lagen. c. Bestämmelserna i 6 kap. nya lagen skall inte tillämpas på inmutning- ar. I fråga om övergång av rätt till inmutning tillämpas i stället 9 kap. gruvlagen. (1. När en inmutning upphör att gälla skall inte bestämmelserna i 2 kap. 85 nya lagen om karenstid tillämpas på mark som har omfattats av inmutningen. ] stället skall gälla att ansökningar om undersökningstill- stånd för sådan mark. som ges in inom ett år från det att inmutningen upphörde att gälla, får beviljas endast efter medgivande av den myndighet som regeringen föreskriver. e. lnmutaren har företräde till bearbetningskoncession enligt bestäm- melserna i 4 kap. 3 5 första stycket nya lagen.

5. Beträffande utmål som har beviljats enligt gruvlagen (1974:342) eller motsvarande äldre lagstiftning gäller nya lagen med följande begränsning- ar. a. Beträffande utmål som har tillkommit enligt äldre lagstiftning tilläm- pas 14 kap. 6 5 första stycket och 7 & gruvlagen så länge utmålet består. b. Utmålshavaren får under den tid utmålet består utföra undersökning och bearbetning av sådana mineral som var inmutningsbara enligt gruv- lagen. när den upphörde att gälla. Mark som har anvisats enligt äldre lag skall anses som anvisad enligt nya lagen. Om ny mark behöver anvisas. tillämpas nya lagen. Medgivande att erhålla utmål utan hinder av 2 kap. 3—5 åå gruvlagen skall vid tillämpning av 5 kap. 13 och 14 55 nya lagen anses som medgivande enligt 3 kap. 5—7 åå nya lagen. c. lnnehavaren skall betala försvarsavgift enligt 6 kap. 8 och 9 55 gruv- lagen så länge utmålet består. d. I fråga om giltighetstiden för utmål tillämpas 6 kap. 105 första stycket gruvlagen. Bestämmelserna i 6 kap. nya lagen skall inte tillämpas på utmål. [ fråga om frånträdande tillämpas 6 kap. 135 gruvlagen och i fråga om övergång av rätt till utmål 9 kap. gruvlagen. Bestämmelserna om inlösen av rätt till utmål i 10 kap. gruvlagen skall fortfarande tillämpas. e. I fråga om utmål tillämpas bestämmelserna i 8 kap. gruvlagen om

• Sida 182
•  Original

samäganderätt i utmål i stället för dem i 12 kap. nya lagen om gemensam Prop. 1988/89: 92 förvaltning av koncessionsrätt. Bilaga 2

f. Om en utmålshavare senast ett år före utgången av utmålets giltig- hetstid ansöker om bearbetningskoncession inom utmålet för sådana mi- neral som var inmutningsbara enligt gruvlagen när den upphörde att gälla. skall prövningen ske med iakttagande av följande.

Om regelbunden bearbetning eller tillredningsarbete eller anläggningsar- bete för upptagande av bearbetning pågår skall 4 kap. 1—6 åå nya lagen inte tillämpas.

Om undersökningsarbete av större omfattning pågår skall 4 kap. 1 & 1— 3 nya lagen inte tillämpas. .

g. När utmålet upphör tillämpas 7 kap. 38 andra stycket gruvlagen i stället för 13 kap. 3 och 4 på nya lagen beträffande anläggningar som har påbörjats före ikraftträdandet. [ fråga om rätt till nytt undersökningstill- stånd för mark som har omfattats av utmålet skall inte 2 kap. 8 5 nya lagen tillämpas. I stället skall gälla att ansökningar om sådant tillstånd. som ges in inom ett år från det att utmålet upphörde. får beviljas endast efter medgivande av den myndighet som regeringen bestämmer.

6. Beträffande koncessioner och motsvarande tillstånd.-som har bevil- jats enligt lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter eller motsvaran- de äldre lagstiftning gäller nya lagen med följande begränsningar. a. Beträffande tillstånd som har tillkommit enligt äldre lagstiftning tillämpas punkt 5 i övergångsbestämmelserna till lagen om vissa mineral- fyndigheter så länge tillståndet består. b. lnnehavaren får under den tid tillståndet består utföra undersökning eller bearbetning enligt de villkor som har angetts i beslutet. Mark som har anvisats enligt äldre lag skall anses anvisad enligt nya lagen. Om ny mark behöver anvisas tillämpas nya lagen. Medgivande enligt 17— 19 åå lagen om vissa mineralfyndigheter skall anses som motsvarande medgivande enligt 3 kap. 5—7 åå nya lagen. c. Den nya lagens bestämmelser om kronoandel i 1 kap. 10 &, undersök- ningstillstånds giltighetstid i 2 kap. 4—7 åå. ändring av tillstånd eller koncession i 6 kap. 4 Q' och gemensam förvaltning av koncessionsrätt i 12 kap. skall inte tillämpas på tillstånd som avses här. (1. När en koncession upphör tillämpas 36 5 lagen om vissa mineralfyn- digheter i stället för 13 kap. 3 och 4 55 nya lagen beträffande anläggningar som har påbörjats före ikraftträdandet. e. För tillstånd till förberedande undersökning enligt 15å lagen om vissa mineralfyndigheter som gäller vid ikraftträdandet tillämpas den lagen så länge tillståndet består.

7. Den som vid utgången av juni 1988' bedriver undersökning eller bearbetning för vilken tillstånd eller koncession därefter behövs enligt denna lag får. under förutsättning att ansökan om koncession görs före den 1 juni 1989. fortsätta verksamhet för samma ändamål utan koncession till dess ansökan slutligt prövats. Den som bedriver bearbetning vid utgången av juni 1988 skall ha företräde till bearbetningskoncession som om han fått företrädesrätt enligt 1 kap. 8 ä nya lagen.

• Sida 183
•  Original

Bilaga 2

2 Förslag till

Lag om ändringi lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter

Härigenom föreskrivs att 9 och 37 %& lagen (1985:620) om vissa torvfyn- digheter skall ha följande lydelse.

Nuvarande l_l'(1t'l.1't'

Inom ett område som omfattas av koncession enligt lagen (1974_'890) om vissa mineralfyndig- lzetcr får någon annan än konces- sionshavaren inte utan särskilda skäl beviljas koncession enligt den- na lag. Ej heller jär inom ett omrä- de. som ont/atlas av rätt enligt 1 kap. 4 eller 5 _é' eller 14 kap. 6 ä'jörs- ta stycket gruvlagen (1974:342) el- ler av ansökan om sådan rätt, kan- cession utan särskilda skäl met/(Ie- Ias någon annan än den som erhål- lit cller ansökt om sådan rätt.

Föreslagen [_l-'dclsc

Inom ett område som omfattas av undersökningstil/ständ eller bear- betningskoncession enligt lagen (OOOOJOOO) om vissa mineraliska ämnen får någon annan än konces- sionshavaren inte utan särskilda skäl beviljas koncession enligt den- na lag.

375

Vid tvist angående fråga som av- ses i 25 & tillämpas reglerna i 41 ,é' lagen (1974:890) om vissa mineral- _liftztlig/icter.

Vid tvist angående fråga som av- ses i 25 & tillämpas 8 kap. 3 _é'jb'rsta stycket lagen ( 0000: 000) om vissa mineraliska ämnen.

Denna lagträderi kraft den ljuli 1988. Beträffande koncessioner enligt lagen (1974:890) om vissa mineralfyn- digheter och beträffande inmutningar och utmål gäller äldre bestämmel-

SCI".

• Sida 184
•  Original

Bilaga 2

3 Förslag till

Lag om ändring i naturvårdslagen (1964: 822)

Härigenom föreskrivs att 18 och 18355 naturvårdslagen (1964:822 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 185'

Täkt av sten. grus, lera. jord, torv, eller andra jordarter för an— nat ändamål än markinnehavarens husbehov får ej ske utan länsstyrel- sens tillstånd. Vad nu sagts avser dock ej täkt i vattenområde vartill tillstånd lämnats enligt vattenlagen (1983z291) eller fordras enligt lagen (1966:314) om kontinentalsockeln eller täkt av torv vartill bearbet- ningsskoncession har meddelats en- ligt lagen (1985:620) om vissa torv- fyndigheter.

Täkt av sten. grus. lera, jord, torv. eller andra jordarter för annat ändamål än markinnehavarens husbehov får ej ske utan länsstyrel- sens tillstånd. Vad nu sagts avser dock ej täkt i vattenområde vartill tillstånd lämnats enligt vattenlagen (1983:291 ) eller fordras enligt lagen (1966:314) om kontinentalsockeln eller täkt vartill tillstånd fordras en- ligt lagen (1985:620) om vissa torv- fyndigheter ellcr lagen (0000:000) om vissa mineraliska ämnen.

Länsstyrelsen får förelägga den som söker täkttillstånd att, vid äventyr att ansökningen avvisas, lägga fram utredning som belyser behovet av täkten samt en täktplan av erforderlig omfattning. Tillståndet skall förenas med de villkor som behövs för att begränsa eller motverka företagets menliga inverkan på naturmiljön. Om ej särskilda skäl föranleder annat, Skall tillstånd för sin giltighet göras beroende av att säkerhet ställs för sålunda föreskrivna villkor. Visar sig sådan säkerhet otillräcklig. får läns- styrelsen föreskriva att tillståndet skall gälla endast om ytterligare säkerhet ställs.

Om fullgörandet av föreskriven åtgärd ankommer på annan än markens innehavare, är innehavaren skyldig tåla att åtgärden vidtages.

Har tio år förflutit från det täkttillstånd har vunnit laga kraft. får länsstyrelsen upphäva tillståndet eller helt eller delvis eller förena tillstån- det med ändrade villkor. Visar det sig att föreskrivna villkor inte i den utsträckning som behövs begränsar eller motverkar företagets menliga inverkan på naturmiljön, får länsstyrelsen före utgången av den angivna tiden förena tillståndet med de ytterligare villkor som behövs.

18 a &: Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för den som driver täktverksamhet eller sten- krossrörelse att lämna de uppgifter om verksamheten som behövs som underlag för planering av naturvården. [ fråga om tillsyn över arbetets be- drivande och hushållningen med fyndigheter i _/'a.s't berg gäller 5 kap. 109" och 15 kap. 1—39'9' samt 53'

' Senaste lydelse 1985:622 3 Senaste lydelse 1982: 1097

• Sida 185
•  Original

Nuvarande lydelse Ft'ireslagen lydelse Prop. 1988/89: 92

. Bila a 2 andra och tredje .rryeket lagen g

(0000.'l_)0()) om vissa mineraliska ämnen i tillämpliga delar.

Denna lagträder i kraft den ljuli 1988.

• Sida 186
•  Original

4 Förslag till Prop. 1988/89:92 Lag om ändring i vattenlagen (1983z291) Bllaga 2

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 65 och 22 kap. 15 vattenlagen (1983:29l ) skall ha följande lydelse.

Nuvarande ]” 16 [I,-(, Föreslagen lydelse

3 kap. 6 til

Bestämmelserna i 1,2 och 4 åå gäller inte

1. vattenföretag som vid prövning av en viss anläggning eller åtgärd enligt 4 kap. lagen (OOOOO:000) om hushållning med naturresurser m.m., har angetts som ett villkor för anläggningens eller åtgärdens utförande,

2. broar eller andra vattenföretag för väg. järnväg, tunnelbana eller Spårväg. vars anläggande har prövats i särskild ordning.

3. rörledningar i vatten, vartill koncession har meddelats enligt lagen (1978: 160) om vissa rörledningar,

4. verksamhet. vartill bearbet- ningskoncession har meddelats en- ligt lagen (1985:620) om vissa torv- fyndigheter.

4. verksamhet, vartill bearbet- ningskoncession har meddelats en- ligt lagen (1985:620) om vissa torv- fyndigheter eller lagen (00()0.'000) om vissa mineraliska ämnen.

5. verksamhet vartill utvinnings- tillstånd har meddelats enligt lagen (1966:314) om kontinentalsaekeln.

22 kap.

15

Lagens bestämmelser om fastig- hct gäller också gruvor utom i fall som avses i 5 kap. 25 tredje styc- ket.

Lagens bestämmelser om fastig- het gäller också områden där bear- betning av mineraliska ämnen på- går med stöd av bearbetningskon— cession enligt lagen (0000-000) om vissa mineraliska ämnen. Vad som nu sagts gäller dock inte i fall som avses i 5 kap. 2 _? tredje stycket.

Denna lagträderi kraft den ljuli 1988.

' Senaste lydelse l985:62l

• Sida 187
•  Original

5 Förslag till Prop. 1988/89: 92 Lag om ändringi miljöskyddslagen (1969z387) Bilaga 2

Härigenom föreskrivs att 258 miljöskyddslagen (19691387) skall ha töl- jande lydelse.

Nuvarande l_1-'tl('l.$'(' Föreslagen [_l-'delse

2 _S'

Utöver bestämmelserna i denna lag gäller om miljöfarlig verksamhet vad som föreskrivs i hälsoskydds-. byggnads- och naturvårdslagsstiftning eller i annan lagstiftning. I fråga om viss miljöfarlig verksamhet gäller särskilda bestämmelser enligt lagen (l97l:850) med anledning av gräns- älvsövercnskommelsen d. 16 sept. 1971 mellan Sverige och Finland.

Har regeringen enligt 4 kap. lagen (0000:000) om hushållning med natur- resurser m. m. prövat frågan om tillstånd till en viss anläggning eller åtgärd eller enligt lagen (1978: 160) om vissa rörledningar prövat frågan om fram- dragande eller begagnande av sådan ledning. är beslutet bindande vid pröv- ning enligt denna lag.

Beslut om bearbetningskonces— sion enligt lagen ( 0000:000) om vis- sa mineraliska ämnen är bindande vid prövning enligt denna lag såvitt avser tillämpning av 2 och 3 kap. lagen (0000: 000) om hushållning med naturresurser m. nt. Detsam- ma gäller beslut om tillstånd till ut- vinning enligt lagen (1966:314) om kantinentals'oekeln.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer äger meddela särskilda bestämmelser till förebyggande av vattenförorening genom fast avfall.

Denna lag träderi kraft den 1 juli 1988.

'Senastclydelse'1983z656 187

• Sida 188
•  Original

Bilaga 2

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1982:618) om utländska förvärv av fast egendom m.m.

Härigenom föreskrivs att rubriken till 2 kap. samt 2 kap. 1 åoch 3 kap. 5 _5 lagen (l982:618) om utländska förvärv av fast egendom m.m. skall ha

följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

lnmutningsrätt och rätt till utmål

Kontrollsubjekt enligt lagen (l982:617) om utländska förvärv av svenska företag m.m. får inte utan tillstånd (förvärvstillstånd) för varje särskilt fall här i landet erhål- la eller i övrigt förvärva inmut- ningsrätt eller rätt till utmål enligt gruvlagen( 1974—342).

Vad som i denna lag sägs om rätt till utmål skall gälla även nyttjande- rätt till utmål.

Vad som i denna lag sägs om rätt till bearbetningskom'ession skall gälla även nyttjanderätt till sådan koncession.

Rätt enligt lagen ( 0000:000) om vis— sa mineraliska ämnen

Kontrollsubjekt enligt lagen (l982:617) om utländska förvärv av svenska företag m.m. får inte utan tillstånd (förvärvstillstånd) för varje särskilt fall här i landet erhål- la eller i övrigt förvärva undersök- ningstillstånd eller bearbetnings- koncession enligt lagen (0000'000) om vissa mineraliska ämnen.

3 kap.

lnmutningsrätt eller rätt till ut- mål, som har förvärvats genom in- rop på exekutiv auktion under så- dana förhållanden att förvärvstill— stånd skulle ha krävts vid ett van- ligt lörvärv. skall åter avyttras inom ett år efter det att auktionen har vunnit laga kraft. om inte dess- förinnan dessa förhållanden har upphört eller inroparen har fått till- stånd att behålla rättigheten. Rege- ringen lår på ansökan av inroparen medge skäligt anstånd med avytt- randet.

l fråga om tillstånd enligt _lörsla stycket att behålla inmutningsrätt

Rätt enligt undersökningstill- stånd eller bearbetningskonces— sion som meddelats enligt lagen ( 0000:0()0) om vissa mineraliska ämnen och som har förvärvats ge- nom inrop på exekutiv auktion un- der sådana förhållanden att för- värvstillstånd skulle ha krävts vid ett vanligt förvärv, skall åter avytt- ras inom ett år efter det att auktio- nen har vunnit laga kraft. om inte dessförinnan dessa förhållanden har upphört eller inroparen har fått tillstånd att behålla rättigheten. Re- geringen får på ansökan av inropa- ren medge skäligt anstånd med av- yttrandet.

I fråga om tillstånd att behålla

rättigheter enligt ,lörsta stycket gäl-

• Sida 189
•  Original

Bilaga 2

Nuvarande lydelse

eller rätt till utmål gälleri tillämpli- ga delar bestämmelserna i denna lag om förvärv av sådana rättighe- ter.

Avyttras inte rättigheten inom föreskriven tid gäller

1. behållande imnutningsrält. att undersökningsarbeten som inro- paren _/iiiretar inom det inmatade området är utan verkan till bevaran— de av inmntningsrätten.

2. beträffande utmål. att rätten till utmål ärjörverkad på den/örsta infallande dag då _lörsvarsavgi/t en- ligt () kap. 8.51'gruvlagen (1974:342) skall erläggas.

Föreslagen lydelse

ler i tillämpliga delar bestämmel— serna i denna lag om förvärv av sådana rättigheter.

Avyttras inte rättigheten inom föreskriven tid är den_lörverkad.

Denna lag träderi kraft den ljuli 1988. Beträffande inmutningar och utmål enligt gruvlagen (1974:342) gäller

äldre lagstiftning.

• Sida 190
•  Original

Bilaga 2

7 Förslag till Lag om ändring i lagen (1966: 3 l 4) om kontinentalsockeln

Härigenom föreskrivs att 3.10 och 15 55 lagen (1966:314) om kontinen- talsockeln skall ha följande lydelse.

Föreslagen lydelse

3 tål Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer äger meddela tillstånd för annan än staten att genom geofysiska mätningar. borrning eller på annat sätt utforska kontinentalsockeln och utvinna naturtillgångar Nuvarande lydelse från denna.

Tillstånd skall avse bestämt område och viss tid. Regeringen äger föreskriva att visst slag av verksamhet som avses i första stycket får äga rum utan tillstånd.

l-"id prövning av tillstånd till Ill- vinning enligt denna lag skall 2 och 3 kap. lagen (0000:000) om hus— hållning med naturresurser m.m. tillämpas.

1051

lnom anläggning av säkerhetszon utanför territorialgränsen tilläm- pas svensk lag med undantag av bestämmelserna i gruvlagen (1974: 342). lagen (1974:89()) om vissa mineraltvndiglieter, vattenlagen (19832291) och lagstiftningen angå- ende jakt och fiske. Därvid anses anläggningen och zonen belägna inom närmaste del av Sveriges sjö- territorium.

lnom anläggning av säkerhetszon utanför territorialgränsen tillämpas svensk lag med undantag av be- stämmelserna i lagen (0000:000) om vissa mineraliska ämnen. vat- tenlagen (1983:291) och lagstift- ningen angående jakt och fiske. Därvid anses anläggningen och zoncn belägna inom närmaste del av Sveriges sjöterritorium.

Produkt som frambringats utanför territorialgränsen anses utvunnen i

Sverige.

15 g”

Talan mot berginästarens beslut enligt 7 ,é'_/öres hos Sveriges geologi— ska undersökning genom besvär.

Mot beslut av Sveriges geologiska undersökning i ärende, som avses i 7 9". och mot tillsynsmyndighetens beslut enligt 12 & föres talan hos kam- marrätten genom besvär.

Mot annat beslut av myndighet enligt denna lag föres talan genom besvär hos regeringen.

Annat beslut än som avses ijörsta stycket länder till e/lerrättelve utan

' Senaste lydelse l984:891 : Senaste lydelse l983:655 3 Senaste lydelse 1982z483

Beslut gäller utan hinder av _törd talan, om ej annorlunda_lörornats.

• Sida 191
•  Original

Nuvarande l_l-'tl('l.l'c' Föreslagen lydelse Prop. 1988/ 89: 92

. Bila a 2 lnnder av jord talan. om ej annor— g

lunda_förordnas.

Denna lag träderi kraft den ljuli 1988.

• Sida 192
•  Original

Sammanställning av remissyttranden över betänkandet (SOU 1986:53 och 54) Ny minerallagstiftning

1 Remissförfarandet

Betänkandet (SOU l986:53 och 54) Ny minerallagstiftning har remissbe— handlats.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av justitiekanslern (JK). domstolsverket, rikspolisstyrelsen, kammarrätten i Sundsvall, kam- marrätten i Jönköping, Malmö tingsrätt, Luleå tingsrätt. överbefälhavaren (ÖB), överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB). statens vägverk, riksanti- kvarieämbctet, högskolan i Luleå, lantbruksstyrelsen, Skogsstyrelsen. sta- tens planverk, statens lantmäterivcrk (LMV), eentralnämnden för fastig- hetsdata (CFD), Sveriges geologiska undersökning (SGU). nämnden för statens gruvegendom (NSG). domänverket. bergmästarämbetena i norra och södra distrikten, kammarkollegiet. statskontoret, riksrevisionsverket (RRV). statens naturvårdsverk, koncessionsnämnden för miljöskydd, sta- tens kärnkraftsinspektion, länsstyrelsen i Malmöhus län, länsstyrelsen i Örebro län — som bifogat yttranden från Askersunds och Örebro kommu- ner —, länsstyrelsen i Kopparbergs län, länsstyrelsen i Västerbottens län — som bifogat yttranden från Skellefteå och Vilhelmina kommuner samt från Västerbottens handelskammare — länsstyrelsen i Norrbottens län. länspo— lisehefen i Västmanlands län, samerättsutredningen, Svenska Kommun- förbundet, Centralorganisationen SACO/SR. Företagens Uppgiftslämnar— delegation (FUD), lngenjörsvetenskapsakademien (IVA), Jernkontoret, Landsorganisationen i Sverige (LO), Lantbrukarnas Riksförbund (LRF). Norrlandsfonden. Svenska Gruvföreningen, Svenska Gruvindustriarbeta- reförbundet. Svenska Kalkföreningen, Svenska Samernas Riksförbund, Sveriges Industriförbund. Tjänstemännens Centralorganisation (TCO). Cementa AB. Luossavaara-Kiirunavaara AB (LKAB). Svensk Kärnbräns- lehantering AB (SKB). Sveriges Geologiska AB (SGAB), Terra Mining AB och Bolaget Vieille Montagne svenska avdelningen.

Dessutom har yttranden inkommit från länsstyrelsen i Östergötlands län. Bergslagsdelegationen. Grus- och Makadamföreningen, Svenska Han- delskammarförbundet och Torbjörn Stefanson.

2 Allmänna synpunkter

Ett stort antal remissinstanser inleder sina yttranden med allmänna syn- punkter på den föreslagna lagstiftningen. Många remissinstanser anser att kommitténs lagförslag innebär förenklingar och en rationellare och enhet- ligare hantering av ärenden som rör undersökning och utvinning av mine- raliska ämnen än vad den gällande lagstiftningen medger.

JK har uppfattningen att förslaget till ny minerallag i vad avser förfaran- det vid tillståndsgivning och olika förrättningar. rätt till ersättning och rätt att föra talan mot beslut inte innebär några avgörande förändringar i

• Sida 193
•  Original

förhållande till gällande rätt. De förändringar som föreslås innebär snarare Prop. 1988/89: 92 förenklingar och mer enhetlighet när det gäller beslutsmyndighet och full- Bilaga 3 följdsinstanser. Liknande synpunkter framförs bl.a. av NSG, bergmästa- ren i norra distriktet. statskontoret och länsstyrelsen i Malmöhus län.

Ett antal remissinstanser. bl.a. Gruvföreningen. IVA och Terra Mining anser att det är angeläget att så långt möjligt förenkla prövningsförfarandc och myndighetsstyrning. Det lagda förslaget går i motsatt riktning och synes innebära bl. a. ett tungt och omständligt prövningsförfarande.

Flertalet remissinstanser anser det vara motiverat att genomföra en ny minerallagstiftning eller har inget att erinra mot att en sådan genomförs.

NSG. länsstyrelserna i Örebro, Kopparbergs och Norrbottens län, T CO. LO och Gruvindustriarbetareförbundet tillstyrker huvuddragen i lagförsla- get. Bergmästaren i norra distriktet tillstyrker lagförslaget under förutsätt- ning att ändringar görs så att ett ökat inmutningsrättsligt inslag erhålls för de ämnen som är lämpade för ett inmutningssystem. medan koncessions- principen bibehålls oförändrad för övriga.

Statens planverk. SGU. bergmästaren i södra distriktet, naturvårdsver- ket, länsstyrelserna i Malmöhus och Östergötlands län, Bergslagsdelega- tionen. Gruvföreningen. Handelskammarförbundet, lndustriförbundet, Jernkontoret. SACO/SR. LKAB och Terra Mining AB avstyrker att kom- mitténs förslag läggs till grund för ny lagstiftning. IVA och SGAB är kritiska till förslaget.

Enligt SGUzs uppfattning är de skäl som kommittén anfört för en förändring av nu gällande lagsystem inte tillräckliga. Det system som nu finns är modernt (från mitten av 1970-talet) och anpassat till olika fyndig- heters geologiska beskaffenhet. Kommitténs syften med förslaget kan nås genom partiella lagändringar i det befintliga lagsystcmct. Liknande syn- punkter framförs av bergmästaren i södra distriktet.

Naturvårdsverket anser att förslaget innebär i så väsentliga delar en försämrad ställning för miljövården jämfört med gällande rätt att det inte bör läggas till grund för ny lagstiftning. Förslaget bör omarbetas på ett sätt som bättre tillgodoser miljövårdens intressen.

Planverket anser inte att förslaget kan utgöra grund för ny lagstiftning utan väsentliga ändringar på ett antal punkter. i synnerhet de som rör anknytningen till naturresurslagen (NRL) och möjligheter till intresse— avvägningar.

l.änsstyrelsen i Malmöhus län har uppfattningen att en del av de före- slagna förändringarna stridcr mot decentraliseringssträvanden enligt t. ex. plan- och bygglagen (PBL). Förslaget innebär bl.a. att vissa av länsstyrel- sernas och kommunernas funktioner vid prövning av frågor rörande mine- ralutvinning hänskjuts till bergsstaten. Lagförslaget bör därför inte läggas till grund för ny lagstiftning utan omfattande överarbetning. Liknande synpunkter framförs av länsstyrelsen i Östergötlands län.

Bergslagsdelegationen framhåller att i dagens läge. med de problem som råder inom gruv- och mineralindustrin. föreslå en ny lagstiftning som uppenbart strider mot statsmakternas intentioner att skapa förutsättningar för en livskraftig industri. förefaller inte ändamålsenligt. Förslaget innebär bl.a. att det kommer att ta längre tid att få tillstånd. att det skapas 193

• Sida 194
•  Original

Bilaga 3

osäkerhet inför fortsatta prospekteringsinsatser och att det skapas en lås- ning av gruvnäringen till dagens situation.

Gruvföreningen. Jernkontoret. Industriförbundet. Handelskammarför- bundet, LKAB och Terra Mining har uppfattningen att de reformbehov "som kan föreligga på några punkter, såsom i fråga om kretsen av inmut- ningsbara mineral, offentliggörande av undersökningsresultat och samord- ningen mellan gällande minerallagar. kan avhjälpas genom mindre ingri- pande ändringar i gruvlagen och minerallagen.

SACO/SR anser att 1974 års gruvlag är i stort tillfyllest för att reglera '

förhållandena vid prospektering och bearbetning. Övriga remissinstanser har ingen erinran mot huvuddragen i förslaget till ny minerallagstiftning.

3 Lagförslagets mineralpolitiska effekter

Ett flertal remissinstanser kommenterar den föreslagna lagstiftningens mi- neralpolitiska effekter. .

NSG anser att förslaget medför obetydliga förändringar i hantering och tillämpning för de etablerade prospekteringsorganisationerna. Förslaget kan få en positiv inverkan på prospekteringen efter industrimineral.

Länsstyrelserna i Västerbottens och Norrbottens län, 'I'CO och Gruvin- dustriarbetarcförbundet anser att förslaget kan bidra till att nå det övergri- pande mineralpolitiska målet att skapa förutsättningar för en livskraftig mineralindustri.

ÖCB framhåller att förslagen och motiveringarna till dem antyder att den nya lagen rätt använd bör vara stimulerande för den prospektering som skall ge underlag för en fortsatt malm- och mineralbrytning i Sverige.

RRV, SGU. bergmästarna i norra och södra disktrikten. högskolan i Luleå. Bergslagsdelegationen, IVA, Gruvföreningen, Jernkontoret. Indu- striförbundet, Handelskammarförbundet, LKAB, SGAB och Terra Mining menar att lagförslaget i olika avseenden kan verka hämmande eller häm- mar utvecklingen aven livskraftig gruv- och mineralindustri. Huvudskälet härför är att förslaget ytterligare minskar ineitamenten för den prospekte- ringsverksamhet som på lång sikt är en nödvändig förutsättning för att gruvdrift skall kunna förekomma i vårt land även i framtiden.

SGU förordar att inmutningssystemet bibehålls då det på ett bättre sätt än koncessionssystemet stimulerar till ett effektivt efterförskande och ut- vinnande av landets mineralfyndigheter.

RRV och Bergslagsdelegationen anser att de särskilda regler om vem som föreslås få tillstånd att prospektera och bearbeta mineral kan leda till att antalet möjliga aktörer begränsas till i huvudsak de som redan nu är prospektörer och bearbetare. Begränsas antalet möjliga exploatörer kan detta i sin tur leda till att prospekteringen minskar i stället för att öka.

Enligt IVA. Gruvföreningen. Jernkontoret, Industriförbundet och Han- delskammarförbundet torde det föreslagna koncessionssystemet inte stimu- lera riskvilligt kapital att söka sig till så riskfyllda och långsiktiga investe— ringar som prospektering efter mineral.

• Sida 195
•  Original

Bergslagsdelegationen och Norrlandsfonden anser att lagförslaget låser Prop. 1988/89: 92 gruvnäringen till dagens situation. Det uppmuntrar inte till småföretagan- Bilaga 3 de. SACO/SR är tveksamma till att en övergång från ett inmutningssystem till koncessionssystem stimulerar till ökad prospektering och mineralhan- tering.

4 Enhetligt lagsystem

Några remissinstanser har synpunkter på behovet av ett enhetligt lagsy- stem.

NSG anser att det är en fördel med ett enhetligt system som reglerar undersökning och utvinning av alla för prospekteringsverksamheten aktu- clla mineraliska ämnen.

Bergmästaren i norra distriktet tycker att till lagförslagets fördelar hör det förenklade och enhetligare regelsystemet. Även länsstyrelsen i Malmö- hus län menar att förslaget innebär en rationellare och enhetligare hante- ring av tillståndsärendcn än vad gällande lagstiftning medger.

Planverket anser att en reform är önskvärd inom minerallagstiftningen och att det är värdefullt att ett sådant förslag nu lagts till en enhetlig lagstiftning. '

Riksantikvarieämbetet. domänverkef och SKB har ingen erinran mot ett enhetligt system.

SGU, bergmästaren i södra distriktet. Gruvföreningen. Jernkontoret och lndustriförbundet avstyrker införandet av ett enhetligt koncessionssystem i enlighet med kommitténs förslag.

SGU anser att kommittén försökt förena två i sig oförenliga system, nämligen inmutningssystemet och koncessionssystemet. Kommitténs för- slag med särskilda krav för olja, gas eller diamant visar att den de facto inte tror att ett enhetligt lagstiftningssystem för alla mineraliska ämnen är lämpligt. En liknande synpunkt framförs av bergmästaren i södra distrik- tet. SGU menar vidare att samhället under nuvarande förhållanden inte har något att tjäna på att införa ett enhetligt lagsystem inom mineralområ- det.

Gruvföreningen. Jernkontoret och Industriförbundet framhåller att av de mineral som omfattas av minerallagen är sedan länge endast olja och gas samt möjligen vissa leror av intresse för utvinning. Betingclscrna för eftersökande och utvinning av olja och gas skiljer sig så väsentligt från vad som gäller för inmutningsbara mineral att några olägenheter till följd av skilda regelsystem inte gärna kan uppkomma. I den mån några nackdelar av betydelse kan befaras uppstå av sådan anledning — något som inte påvisats av kommittén — torde detta kunna avhjälpas med mindre ingri- pande lagändringar. ' '

• Sida 196
•  Original

5 Statlig styrning och kontroll Prop. 1988/89:92 Bilaga 3

Frågan om minerallagstiftningen som ett instrument för statlig styrning och kontroll av prospekteringen och mineralutvinningen behandlas av några remissinstanser. l huvuddelen av de remissvar som tar upp denna fråga görs en jämförelse mellan 1974 års gruvlag (inmutningssystemet) och kommitténs förslag till ny minerallag (koncessionssystemet).

SGU delar inte kommitténs utgångspunkter att det bl.a. finns behov av ett ökat statligt inflytande att styra gruvverksamheten och att statens möjligheter till ekonomiskt utbyte av verksamheten bör förstärkas. Statens möjligheter till inflytande över landets gruvverksamhet via gruvlagen — som bl.a. ger staten hälftenandel i eventuell fyndighet (kronoandel) och därmed brytningsvitsord (dvs. staten kan själv om den så önskar starta gruvdrift) — får anses som god. Staten har dessutom enligt gruvlagens bestämmelser rätt att ta del av resultat utan att betala härför.

Gruvföreningen. Jernkontoret. lndustriförbundet och Handelskammar- förbundet framhåller att genom de koncessionära inslag som infördes i 1974 års gruvlag — bl.a. dess tidsbegränsnings—. förlängnings- och inlösen- regler — möjliggör gruvlagen i stort sett samma samhällskontroll över utnyttjandet av en bearbetningsrätt som de av kommittén föreslagna reg- lerna. Tanken att ett koncessionssystem skulle göra det möjligt för det allmänna att framtvinga ökad aktivitet för prospektering och brytning saknar dessutom enligt Handelskammarförbundct verklighetsförankring.

Enligt planverkets uppfattning är det angeläget att främja en användning av naturresurser som är ändamålsenlig på såväl kort som lång sikt. Det är också viktigt att möjliggöra en planmässig exploatering av landets mineral- rcsurser. Gruvlagens bestämmelser ger inte möjligheter till en sådan över- siktlig avvägning mellan olika samhällsintressen som koncessionslagstift- ningen.

LO anser att ett mer renodlat koncessionsförfarande hade varit att föredra. men finner inte anledning att motsätta sig den lösning som utred- ningen föreslår. Gcnom de åtgärder som föreslås av utredningen tillfreds- ställs de krav som organisationen tidigare riktat om kortare undersök- ningstider och om åtgärder för att prospektörer inte ska kunna undanhålla fyndigheter från gruvdrift. .

Gruvindustriarbefareförbundet anser att övergången till ett system med bearbetningskoncession och de föreslagna Skärpningarna av de nuvarande undersökningsreglcrna bör ge samhället större styrmöjligheter för ett effek- tivt utnyttjande av landets mineraltillgångar. Utrymmet för den samhälle- liga styrningen måste dock enligt förbundet i vissa avseenden ytterligare vidgas.

TCO menar att lagstiftningen måste utformas så att samhället får ett avgörande ansvar för att fyndigheterna verkligen tillvaratas. Kommitténs förslag om bearbetningskoncession bör ge denna förutsättning. I mån av behov bör staten i framtiden aktivera möjligheten till brytningsvitsord.

Koneessionsnämnden för miljöskydd konstaterar att lagförslaget innebär bl.a. att regeringens inflytande över mineralhanteringen kommer att öka. De myndigheter som har att pröva frågan om bearbetningskoncession 196

• Sida 197
•  Original

kommer att vara bundna av regeringens prövning enligt 4 kap. naturre- Prop. 1988/89:92 surslagen. Bilaga 3

6 Tillstånd till undersökning och förlängning

Några remissinstanser lämnar synpunkter på vissa detaljer i kommitténs förslag till bestämmelser för tillstånd till undersökning och förlängning.

SGU anser att det saknas anledning att skärpa kraven på sökanden vad gäller aktivitet inom undersökningstillstånd och att sökanden skall lämna motiv för sin ansökan. Det finns hittills inte några exempel på att det allmänna eller enskild lidit skada på grund av principen med inmutning. dvs. att undersökningsrätt lämnas utan särskild kompetensprövning till den som först ansöker härom.

RRV ifrågasätter behovet av att införasärskilda regler om vem som bör få tillstånd att prospektera och bearbeta mineral, som ytterligare begränsar kretsen av möjliga prospektörer och bearbetare. Med hänsyn till att pro- spektering och bearbetning är mycket kapitalintcnsiv kommer kretsen av möjliga prospektörer ändå att begränsas till i första hand större företag med stora ekonomiska resurser. En prövning av dessa företags lämplighet att bedriva mineralutvinning torde då endast bli formell.

I fråga om sökandens kompetens har SGU uppfattningen att dagens begränsning för malmmineralen. 100 hektar inmutad areal för privatper- soner. räcker mer än väl. Enligt verkets uppfattning skall man inte under- skatta värdet av amatörprospektering. Liknande synpunkter framförs av Bergslagsdelegationen och SACO/SR.

Enligt naturvårdsverkets uppfattning måste vid prövning av undersök- ningstillstånd — i motsats till kommitténs förslag — en avvägning kunna göras gentemot motstående intressen. Tillstånd bör kunna vägras helt eller delvis och förenas med villkor till skydd för motstående intressen. Liknan- de synpunkter framförs av ÖB och planverket.

Även Gruvindustriarbetareförbundet anser att samhället i vissa fall måste ges rätt att vägra tillstånd till undersökning. exempelvis för att förhindra olämpliga prospektörer eller stoppa sökanden av undersökningstillstånd. som inte söker för att utnyttja tillståndet utan snarare för att blockera andra seriösa intressenter. Den som önskar bifall till sin ansökan om undersökningstillstånd får "göra sannolikt” att resurser och kompetens, står till förfogande och avsikt finns att få till stånd ett ändamålsenligt undersökningsarbete. .

NSG anser att bestämmelsen om hinder mot att bedriva undersöknings- arbete inom område mindre än 100 meter från byggnad som är avsedd att stadigvarande användas till bostad (3 kap. 6 5), är en punkt i den nuvaran- de gruvlagen som leder till tolkningstvister och överklagningar. Regeln bör därför ges en klarare utformning i den nya lagen. En liknande synpunkt framförs av bergmästaren i södra distriktet.

Vad gäller bestämmelserna om hur undersökningsarbete får bedrivas föreslår länsstyrelsen i Norrbottens län att samspelet mellan olika lagstift- , ningar övervägs ytterligare (1 kap. ll äoch 3 kap. 5 5). En sådan fråga är . 197

• Sida 198
•  Original

Bilaga 3

om undersökningsarbeten får bedrivas i ett naturreservat vars föreskrifter regelmässigt innehåller förbud mot schaktning och grävning m.m. Na- turvårdsverket anser att det bör krävas särskild dispens för undersökning och bearbetning inom naturreservat eller planerade naturreservat.

SACO/SR anser att bestämmelsen om att undersökningsarbete inte utan särskilt tillstånd från bergmästaren inte får bedrivas närmare allmän väg än 30 m ej skall gälla generellt (3 kap. 4 5). Det bör vara tillåtet i och med undersökningstillstånd och markägarunderrättelse att få bedriva så- dan verksamhet intill och på väg, som inte på något sätt påverkar vägen eller trafiken.

SGU, SACO/SR och SGAB framhåller att det är positivt att prospektö- ren kan avstå från undersökningstillstånd, helt eller delvis, i förtid.

Några remissinstanser tar upp frågan om undersökningstillståndets gil- tighetstid och förlängning.

Gruvindustriarbetareförbundet finner kommitténs tanke om ökade krav på aktivitet vara riktig för att erhålla förlängning av undersökningstill- stånd.

Länsstyrelsen i Norrbottens län menar att det föreslagna skärpta kravet på aktivitet inte är tillräckligt långtgående. Det saknas anledning att ha en längre sammanlagd undersökningstid än sex år. '

SKB har uppfattningen att undersökningstillståndets giltighetstid är för kort och föreslår att det gäller 1 fem år med möjlighet att förlängas 1 fem plus fem år.

SGAB anser att den föreslagna karenstiden om tre år är för lång. Nuva- rande karenstid om ett år är fullt tillräcklig. Liknande synpunkter framförs av SGU. SACO/SR framför synpunkten att karenstiden eventuellt även borde tillämpas om prospektören har frånträtt sin rätt enligt 6 kap. 5 2.

7 Sambandet mellan undersökningsverksamheten och rätten till att bearbeta'upptäckta mineral Ett flertal remissinstanser tar uppfrågan om sambandet mellan undersök-

ningsverksamheten och rätten till att bearbeta upptäckta mineral. TCO. SACO/SR och Gruvindustriarbetareförbundet tillstyrker förslaget att sökanden skall ha möjlighet att i samband med ansökan om undersök- - ningstillstånd eller senare under undersökningstiden begära bindande för- handsbesked huruvida han framför andra kommer att få bearbetningskon- cession. '

Gruvföreningen. Jernkontoret, Industriförbundet och LKAB anser att ett bindande förhandsbesked har ett begränsat värde med hänsyn till att det- inte är bindande vid prövning av förutsättningarna för bearbetningskon- cession enligt bestämmelserna om ett' ändamålsenligt utforskande och tillvaratagande av naturtillgångarna och om NRL. ' '

SGU, som förordar att det nuvarande systemet med två lagar skall vara kvar, har uppfattningen att alla kategorier prospektörer bör utan särskild kompetensprövning kunna erhålla en s.k. företrädesrätt (förhandsbesked)

• Sida 199
•  Original

till eventuellt utmål. En partiell ändring av gruvlagen innebärande att Prop. 1988/89:92 nuvarande absoluta knytning mellan inmutning och utmål kan eventuellt Bilaga 3 ersättas med bestämmelse om s.k. företrädesrätt. Härigenom införs en möjlighet till hänsynstagande gentemot andra intressen (remiss av utmåls- ansökningar) utan att inmutningssystemet avskaffas.

Beslut i fråga om bindande förhandsbesked bör enligt länsstyrelsen i Kopparbergs län kunna göras säkrare om samråd med vederbörande läns- styrelse sker innan undersökningstillstånd lämnas.

Bergslagsdelegationen påpekar att för att företag och enskilda prospek- törer skall finna det meningsfullt att lägga ner tid och pengar på' undersök- ningsarbeten krävs ett någorlunda förutsebart samband mellan undersök- ning och tillstånd till bearbetning. Det samband som i dag finns i gruv- lagen mellan undersökning. fynd och bearbetning finns inte klart uttalat i det nya lagförslaget. Högskolan i Luleå framför liknande synpunkter.

8 Bearbetningskoncession

Många remissinstanser redovisar synpunkter'på kommitténs förslag till bestämmelser om bearbetningskoncession, bl.a. i fråga om kraven för att erhålla bearbetningsrätt och rättighetens giltighetstid.

NSG och Gruvindustriarbetareförbundet tillstyrker i huvudsak de skärp- ta kraven för att erhålla bearbetningsrätt.

Gruvföreningen. Jernkontoret. lndustriförbundet och Handelskammar- förbundet anser att den skärpning av kraven för erhållande av bearbet- ningsrätt. som bl. a. bestämmelserna om sökandens lämplighet innefattar, inte är motiverad och därför olämplig. Kravet på malmbevisning enligt gruvlagen är tillräckligt för att garantera att endast lämpliga exploatörer tilldelas utmål.

SGU framhåller att de skärpta krav soin reses om lämplighet och kom- petens att handha prospekteringsarbete och en bearbetning är mycket otillfredsställande och bör'inte genomföras då de avskräcker såväl små som stora företag från att prospektera.

Bergmästaren i norra distriktet föreslår att samtliga krav utom malm- bevisningskravet och prövningen enligt naturresurslagen tas bort för hu- vuddelen av de mineraliska ämnena. ' _

RRV säger att de särskilda kraven på vem som föreslås få'tillstånd att prospektera och bearbeta mineral torde leda till att antalet möjliga aktörer begränsas till i huvudsak de som redan nu är prospektörer och bearbetare.

NSG. bergmästaren i norra distriktet och Gruvindustriarbetareförbundet tillstyrker förslaget att bearbetningskoncession ges för viss tid minst 10. år. om inte sökanden begär kortare tid.

Länssty relsen' 1 Örebro län har uppfattningen att en bearbetningskoncesÅ sion inte bör avse längre tid än lO'år. Länsstyrelsen anser vidare att det i speciella fall bör vara möjligt att under tillståndets giltighetstid ompröva en bearbetningskoncession om det meddelade tillståndet uppenbarligen -' hindrar ett ändamålsenligt utnyttjande av mineraltillgångenJ

SGU. bergmästaren i södra distriktet. Gruvföreningen, Jernkontoret; 199

• Sida 200
•  Original

Bilaga 3

lndustriförbundet och Handelskammarförbundct avstyrker förslaget att ncdre gränsen för en bearbetningskoncessions giltighetstid sätts till tio år.

SGU anser det nödvändigt att gruvorna med anrikningsverk har en malmbas som medger en långsiktig framförhållning. En seriös gruvverk- samhet med ansvarsfull framtidsplanering erfordrar 20 a 25 års framför- hållning. dvs. tiden motsvarar nuvarande giltighetstid för en första bear- betningsperiod enligt gruvlagen.

Bergmästaren i södra distriktet framhåller att nedre gränsen för en bearbetningskoncessions giltighetstid bör höjas till minst 15 år.

Gruvföreningen m.fl. branschorgan menar att förslaget om kortare kon- cessionsperioder innebär att ett ytterligare osäkerhetsmoment införs utan motsvarande nytta för det allmänna.

Enligt naturvårdsverkets mening bör någon minsta giltihetstid för bear- betningskoncessioner inte anges eftersom detta skulle kunna medföra att markanvändningen låses i onödigt lång tid.

Vid prövning och meddelande av koncession och koncessionsvillkor bör enligt Gruvindustriarbetareförbundet bedömningsgrundcrna utgå från ett samhällsekonomiskt synsätt i fråga om malmernas ekonomiska livslängd. Koncessionstillstånd bör utformas så att det inte blir koncessionshavarens cnsak att avgöra när en gruva stängs. '

9 Förhållandet till motstående allmänna intressen

Frågan om gruvnäringens förhållande till motstående allmänna intressen har i något avseende berörts av de flesta remissinstanserna. De synpunkter som remissinstanserna redovisar rör bl. a. de motstående allmänna intres- senas möjlighet att göra sig gällande, kommunernas roll och minerallag- stiftningens anknytning till NRL.

Ett antal remissinstanser. bl. a. planverket, naturvårdsverket och länssty- relsen i Östergötlands län delar inte kommitténs uppfattning att i stort sett varje ekonomisk brytvärd fyndighet är av riksintresse. En så vidsträckt tolkning kan inte vara rimlig och skulle göra det svårt för bl. a. miljöintres— sena att hävda sig.

ÖB. planverket. naturvårdsverket. riksantikvarieämbetet. länsstyrelserna i Malmöhus. Kopparbergs. Västerbottens och Norrbottens län samt Kom- munförbun'det anser att vid prövning av undersökningstillstånd måste, i motsats till förslaget. en avvägning kunna göras gentemot motstående allmänna intressen. Detta förutsätter att prövningsmyndigheten på lämp- ligt sätt samråder med bl.a. kommun och länsstyrelse. Riksantikvarieäm- betet samt länsstyrelserna i Västerbottens och Norrbottens län förordar att samrådet sker i form av ett remissförfarande.

ÖB. planverket och naturvårdsverket framhåller att ett undersöknings- tillstånd bör kunna vägras helt eller delvis och förenas med villkor till skydd för motstående allmänna intressen. Naturvårdsverket anser vidare att det vid förlängning av undersökningstillstånd och bearbetningskonces- sioner måste vara möjligt att förändra villkoren även om betydande olä- genhet inte uppstått eller sökanden medger det,. Detta är av särskild vikt i

' 200

• Sida 201
•  Original

fråga om bearbetningskoncessioner eftersom dessa kan komma att medde- Prop. 1988/89: 92 las för lång tid. ' Bilaga 3

Lantbruksstyrelsen. samerättsufredningen och Svenska Samernas Riks- förbund tar upp rennäringens förhållande till gruvverksamhet.

Lantbruksstyrelsen understryker vikten av att yttrande alltid inhämtas från lantbruksnämnden (i Norrbottens län. länsstyrelsens rennäringsen- het) och berörd sameby så att företagets inverkan på renskötseln kan bli föremål för en allsidig bedömning av skadeverkningarna redan i ett tidigt skede kan begränsas genom lämpliga åtgärder. Eftersom såväl malmgruvor som andra gruvor och mineralbrott kan få stor inverkan på renskötseln kan det ofta vara lämpligt att göra konsekvensstudier. Dessa synpunkter delas av Samernas Riksförbund. Förbundet anser därutöver att det är av särskild vikt att konsekvensstudier kommer till stånd redan i samband med undersökningsarbetenas bedrivande.

Enligt lantbruksstyrelsens uppfattning torde det inte sällan finnas skäl att jämföra gruvverksamhet med större vattenföretag. Om ett vattenföre- tag kan medföra väsentlig skada på rennäringen ellerjordbruket får lant- bruksstyrelsen med stöd av f 1 kap. 109" vattenlagen förordna om behövlig utredning. Styrelsen anser att en motsvarighet till denna möjlighet bör införasi den nya minerallagstiftningen både med avseende på rennäringen och jordbruket.

Skogsstyrelsen anser att skogsbruket skall ingå vid prövningen av en koncessionsansökan. Skogsbrukets intresse kan på ett enkelt sätt tillföras prövningen om länsstyrelserna — som är obligatorisk samrådspartner — alltid inhämtar skogsvårdsstyrelsens yttrande i de fall den tilltänkta explo- ateringen rör skogsmark.

ÖCB påpekar vikten av att beredskapsbetydelsen beaktas vid prövning av ärenden med motstående intressen.

Kommunförbundet hävdar med bestämdhet att kommunens roll vid prövning av ärenden enligt en ny minerallagstiftning måste göras mer framträdande än enligt kommitténs förslag. För det första är det naturligt med hänsyn till kommunens vidgade ansvar för den fysiska miljön och naturresurshushållningen att prövningsmyndigheterna enligt förslaget till lag om vissa mineraliska ämnen har kommunen som primär samrådspart. För det andra måste kommunerna ges rätt att överklaga alla typer av beslut enligt den föreslagna nya lagen i fall då besluten avser lämplighetsbedöm- ningar beträfländc användningen av mark och vatten. Det bör bl.a. vara obligatoriskt för bergmästaren att samråda med kommunen i viktigare tillståndsärendcn och koncessioner. Det är inte acceptabelt att bergsstaten vänder sig till länsstyrelsen när det gäller intresseavvägningar som är av politisk natur. Det bör i första hand vara kommunens ledande politiska organ som prövar sådana frågor. '

Riksantikvarieämbetet, SACO/SR och Gruvindustriarbetareförbundet tillstyrker den föreslagna anknytningen till NRL. Gruvindustriarbetareför- bundet anser det angeläget att prövningen av övergripande motstående naturresursintressen för en och samma verksamhet begränsas till ett enda tillfälle och blir bindnade för efterkommande prövningar. Denna uppfatt- ning delas av SACO/SR. 20]

• Sida 202
•  Original

SGU anser att anknytningen av minerallagstiftningen till NRL bör ske genom ändringar i gruvlagen och minerallagen. Anknytningen tillstyrks under förutsättning att denna endast avser bearbetningsstadiet (utmål och bearbetningskoncessioner) och under förutsättning att tillstånd enligt gruvlagen och minerallagen är bindande i hushållningsfrågor enligt NRL vid senare prövning enligt annan lagstiftning.

Planverket och naturvårdsverket framhåller att den föreslagna anknyt- ningen till NRL är varken lämplig eller förenlig med NRL:s syften. NRL bör tillämpas vid prövning av både undersökningstillstånd och bearbet- ningskoncession. en uppfattning som också delas av ÖB. Naturvårdsver- ket menar att det i en modern minerallagstiftning måste vara möjligt att. i alla skeden. ta allmänna miljöhänsyn som i dag krävs av andra industri- branscher och näringar, t. ex. jord- och skogsbruket.

Enligt naturvårdsverkets uppfattning är den avvägning som skall göras i ärende om bearbetning en förbättring för miljövården jämfört med vad som i dag gäller enligt gruvlagen. Det är dock från miljövårdssynpunkt oacceptabelt att denna avvägning skall vara bindande vid efterföljande prövning enligt annan lag vad gäller tillämpningen av NRL. Planverket framför liknande synpunkter.

Naturvårdsverket framhåller vidare att beslut om bearbetningskonces- sion inte heller kan få vara bindande i NRL-frågan för efterföljande prövning enligt annan lagstiftning därför att brytningsintrcssets tyngd som regel inte kan fastställas vid tillfället för bearbetningskoncessionen. Där- med kan ingen slutgiltig avvägning mot andra intressen göras. Dessutom kan de olika intressenas tyngd förändras under den ofta långa tid som går från bearbetningskoncession till brytning. liksom de tekniska möjligheter- na. Arbetsföretag som kan komma att leda till så omfattande ingrepp i miljön som gruvor kan heller inte prövas slutgiltigt vad gäller inverkan på de intressen som tas upp i NRL, på det underlagsmaterial som i konces- sionsärendet ofta kan vara begränsat vad gäller bl.a. brytningssätt och miljöpåverkan. För att avgöra detta krävs. när det gäller miljövården. ett relativt detaljerat underlag. ' '

Koncessionsnämnden för miljöskydd framhåller att de myndigheter som har att pröva frågan om bearbetningskoncession kommer att vara bundna av regeringens prövning enligt 4 kap. NRL. Nämnden förutsätter att regeringen i samband med prövningen enligt NRL inhämtar yttrande från nämnden. Nämnden anser vidare att den prövning — även i andra fall — som koncessionsnämnden eller annan myndighet har att göra enligt miljö- skyddslagen lämpligen bör ske. såvitt möjligt. samtidigt med prövningen enligt den föreslagna minerallagstiftni.ngen _

Bergslagsdelegationen, Gruvföreningen. Jernkontoret. 'Industriförbundet och I'Iandelskammarförbundet riktar starka invändningar mot att det i ärende om bearbetningskoncession skall ske en prövning enlig't NRL.

Bergslagsdelegationen har uppfattningen att kopplingen "mellan den fö- reslagna minerallagen öch naturresurslagen med dess allmänt hållna for- muleringar ger möjlighet till skö'nsmässiga bedömningar från tid till an-

nan. Samhällets avvägning mellan olika intressen i samband med bearbet- _ '

ningsprövningen borde i stället. liksom nu, knytas till miljöskyddslagen,

2'02'

• Sida 203
•  Original

vattenlagen och annan relevant mer strikt formulerad lagstiftning. De Prop. 1988/89:92 långsiktiga miljövårdsintresscna kan beaktas genom nuvarande lagstift- Bilaga 3 ' ning. Dessutom är en prövning enligt NRL tidskrävande och hämmande för Verksamheten. Prövningen enligt NRL sker vid en tidpunkt som kan ligga decennier före den tid då brytning verkligen kommer till stånd. Delegationen är även kritisk till att förslaget ger oklara spelregler för näringen. Gruvföreningen m. fl. branschorgan anser att det naturliga vore att inte anknyta minerallagstiftningen till NRL:s bestämmelser utan att göra hus- hållningsavvägningen i samband med prövningen enligt miljöskyddslagen. vattenlagen eller annan lagstiftning som reglerar verksamheten. dvs. sam- ma ordning som skulle komma att gälla om nuvarande gruvrättslig'a regle- ring bibehålls. Den mest praktiska ordningen för den uppenbarligen ofrån- komliga avvägningen enligt NRL synes vara att. på samma sätt som i fråga om annan exploateringsverksamhet. samordna avvägningen med den prövning enligt miljöskyddslagen m.fl. lagar som måste ske om och när brytning blir aktuell. Därvid bör den första avvägningen enligt NRL som görs i detta skede få genomslag vid senare prövning enligt annan lagstift- ning.

10 Kretsen lagreglerade mineral

Förslaget att öka antalet lagreglerade mineral tillstyrks i huvudsak av SGU. NSG, bergmästarna. ÖCB, domänverket. Bergslagsdelegationen. Gruvföreningen. Jernkontoret. Industriförbundet. Gruvindustriarbetareför- bundet. Cementa. LKAB och SGAB.

LRF avvisar förslaget att införa olivin. talk. diatomit, fältspat. glimmer, kvarts. kvartsit, dolomit. kalksten och krita i en ny minerallagstiftning. Motivet härför är att kommittén inte har kunnat påvisa att det föreligger något behov ens för kvalificerade former av nämnda mineralförekomster. Förbundet anser bl.a. att utredningen inte har varit tillräckligt strikt vid avgränsningen av de mineral som skall föras in i lagen. t.ex. i fråga om olivin och talk. Enligt förbundets uppfattning krävs inte alltid systematisk letning och undersökning' med vetenskapliga metoder för att påvisa ekono- miskt bearbetningsbara former. ' '

Några remissinstanser har svnpunkter på enskildheter i förslaget att vissa mineral endast i kvalificerade former skall omfattas av den nya minerallagen (1 kap. 2 $) '

SGU påpekar att det är ett rättssäkerhetskrav att markägaren genom lag, dvs. riksdagsbeslut. vet vilka mineraliska ämnen som denne inte dispone- rar över. Det är inte tillfredsställande att markägarens dispositionsrätt till ' - mineraliskt' ämne görs beroende endast av regeringsbeslut

Bergmästaren" 1 norra distriktet föreslår att kriterierna enligt punkterna ] och 2 i 1 kap. 2 Q' utgår. Skäl till ändringarna är att de'angivna kriterierna ter sig tveksamma. Kriteriet enligt punkt 1 är svårt att använda _för att åstadkomma en avgränsning mellan olika mineralkvaliteter speciellt som användandet av anrikning gör gränsen flytande. Kriteriet enligt punkt?. -- ' ' 203

• Sida 204
•  Original

Bilaga 3

fyller egentligen ingen uppgift, eftersom de mineral som sannolikt inte kan påträffas i Sverige på sådant sätt att de kan tillgodogöras inte bör lagregle- ras. Enligt bergmästaren synes det rimligare att man försöker minska betydelsen av gränsdragningsproblemet genom att markägaren tillerkänns en viss ersättning för dylika mineral. när man tvångsvis vill bryta dessa. Gränsen torde bli vag mellan t.ex. kalksten av sämre kvalitet. som tillhör markägaren. och kalksten av bättre kvalitet som tillhör det allmänna.

Domänverket är medvetet om svårigheterna att i lagen skriva in exakta gränser mellan lagreglering och täkttillståndsplikt för ämnen som endast i vissa kvalificerade former skall omfattas av lagen. Det är dock enligt verkets mening av rättviseskäl nödvändigt att det i lagens förarbeten redovisas förslag till föreskrifter om hur lagen skall tillämpas. Det bör vara allmän domstol som prövar gränsdragningen om det för viss verksamhet är minerallagen eller naturvårdslagen som skall tillämpas.

Även SACO/SR menar att vissa problem kan uppstå vid tillämpningen av bestämmelsen om att ett antal mineral endast i vissa kvalificerade f'ormer Skall omfattas av minerallagen.

Kalkf'öreningen anser att det är nödvändigt att lagen med avseende på nämnda bestämmelse skrivs så att kända fyndigheter får disponeras av nuvarande ägare utan möjlighet för andra till intrång med stöd av den nya lagen.

Genom att lagförslaget skall tillämpas även på sådana mineral som är vanligt förekommande i naturen finns det enligt länsstyrelsen i Norrbot- tens län cn risk att stora områden inte blir tillgängliga för undersökning av mer sällsynta mineral. Detta förhållande bör föranleda att regeringen begränsar lagens tillämpning på de vanligaste mineralen på ett sådant sätt att prOSpektering av andra ämnen inte förhindras.

1 ] Skyldighet att redovisa uppgifter om undersökningsarbeten

SGU. NSG. ÖCB. högskolan i Luleå, länsstyrelserna i Örebro och Norrbot- tens län, Norrlandsfonden. TCO, SACO/SR, LO, FUD. Gruvindustriarbe- tareförbundct och SGAB tillstyrker förslaget att införa en skyldighet att redovisa uppgifter om undersökningsarbeten. '

NSG påpekar att det är önskvärt att informationsutbytet om uppnådda resultat av prospekteringen i Sverige förstärks. Detta bör beaktas i den kommande lagstiftningen.

Länsstyrelserna i Örebro och Norrbottens län. Norrlandsfonden, TCO. LO och Gruvindustriarbetareförbundet föreslår att redovisningsskyldighe- ten utökas till att avse även undersökningsresultaten.

Statskontoret avstyrker förslaget. Kommittén har inte anfört några ex- empel på att resursslöseri förekommit på grund av, att undersökningsresul- tat inte redovisats offentligt. Även begränsad uppgiftsskyldighet tar resur- ser i anspråk för såväl näringslivet som myndigheter.

• Sida 205
•  Original

12 Tillståndsmyndighet PFOP- 1988/89193 Bilaga 3 Ett antal remissinstanser tar upp kommitténs förslag att bergsstaten skall

vara tillståndsmyndighet.

Domstolsverket. statskontoret, Gruvföreningen, Jernkontoret. lndustri- förbundet. Gruvindustriarbetareförbundet och LKAB tillstyrker förslaget.

Naturvårdsverket kan acceptera bergsstaten som tillståndsniyndighet bara om prövningen enligt NRL inte görs bindande för efterföljande prövning. länsstyrelsen blir samrådsorgan även vad gäller underSöknings- tillstånd och att avvägning gentemot och villkor till skydd för motstående intressen kan tas upp i dessa ärenden. Regeringen bör även i fortsättningen avgöra frågor om dispens för undersökning och bearbetning inom natio- nalpark eller planerad nationalpark.

SGU avstyrker förslaget. bl.a. med hänvisning till att utredningsdirek- tiven förutsätter oförändrad myndighetsorganisation på mineralområdet. Om en enda lag införs föredrar SGU följande ordning. — Ärenden om undersökningstillstånd handläggs och beslutas i normalfal- let av bergsstaten. Ärenden som är av särskild betydelse bereds av bergsstaten som med eget yttrande lämnar över dessa till SGU för beslut.

—— Ärenden om bearbetningskoncession handläggs och beslutas i normal- fallet av SGU. Ärenden av särskild betydelse bereds av SGU som med eget yttrande lämnar över dessa till regeringen för beslut. Detta system är enligt SGU den logiska uppläggningen om man efter- strävar en decentraliserad myndighetsutövning inom oförändrad organisa- tion.

13 Överlåtelse, frånträdande, återkallelse och ändring av undersökningstillstånd och koncession

Ett par remissinstanser tar upp frågor om överlåtelse. frånträdande. åter- kallelse och ändring av undersökningstillstånd och koncession.

Förutom överlåtelse av undersökningstillstånd och bearbetningskonces- sion bör enligt bergmästaren i södra distriktet även upplåtelse kräva till- stånd av prövningsmyndigheten. Bergmästaren föreslår vidare att rätten till frånträde av undersökningstillstånd utgår. Fördelarna med kommit- téns förslag om frånträde torde vara svårbedömda. men knappast uppväga det administrativa merarbete som det medför.

JK ifrågasätter om inte ett förfarande om återkallelse av beviljad kon- cession bör kunna bli föremål för domstolsprövning mot bakgrund av Europakonventionens krav på domstolsprövning av civila rättigheter (jfr. exempelvis Sv JT l986 s. 333). Den som beviljats koncession innehar en på koncessionsbeslutet grundad rättighet.

• Sida 206
•  Original

14 Markanvisning och ersättning Prop» 1988/89:92

. . Bilaga 3 Några remissmstanser framför synpunkter på kommitténs förslag till de-

taljbestämmelser m.m. i fråga om markanvisning och ersättning.

Enligt szs uppfattning torde en markanvisning kunna sägas innebära att dispositionsrätten till marken tas i anspråk genom en form av expro- priation. Redan ett tillstånd till bearbetningskoncession kan sägas innebä- ra att dispositionsrätten till marken tas i anspråk genom ett expropria- tionsliknande förfarande. Förslaget till ny minerallag innebär inte att markägaren ges någon möjlighet att få koncessionen prövad i domstol. JK anser att det kan finnas anledning att uppmärksamma frågan om rätt till domstolsprövning av en koncession mot bakgrund av Europakonventio- nens krav på domstolsprövning av civila rättigheter.

NSG anser att i bestämmelserna om markanvisning bör det anges på vilket sätt markägarens rådighet över marken inom det anvisade området påverkas — diskussioner har i vissa fall uppstått huruvida rätten till växande skog inom området tillkommer gruvinnehavaren (koncessions- havaren) eller annan. Detta bör klargöras i texten.

Kammarrätten i Jönköping tycker att det är riktigt att liksom enligt gällande lagstiftning beslut i ersättningsfrågor skall kunna prövas av dom- stol. Sambandet med frågan om markanvisning gör det naturligt att sam- ma instans prövar bådadera.

Samerättsutredningen konstaterar att kommitténs förslag saknar regler om ansvaret för kostnader i högre rätt vid tvist om ersättning för skada eller intrång. Detta medför. såvitt samerättsutredningen kan bedöma. att vanliga kostnadsrcgler kommer att gälla för målet i fastighetsdomstolen. dvs. den förlorande parten får stå för samtliga kostnader. Enligt gällande bestämmelser i bl.a. minerallagstiftningen gäller i motsvarande situation att exploatören alltid skall svara för sina egna kostnader samt kostnader som åsamkats motpart genom att sökanden fullföljt talan. Samerättsutred- ningen kan inte se någon anledning att andra regler i detta avseende skall gälla i en ny gruvlag.

NSG har uppfattningen att innehavare av koncession bör ha rätt till ersättning för det fall hans mineralrätt belastas med villkor enligt 6 kap. 4 g".

CFD understryker vikten av registrering och offentliggörande av rättig- heter enligt minerallagstiftningen som har intresse för samhället i stort och för berörda fastighetsägare/rättighetshavare. Denna uppfattning delas av LMV.

15 Gemensam förvaltning av koncessionsrätt

NSG framför synpunkter på bestämmelserna om gemensam förvaltning av koncessionsrätt vad gäller föreståndare. Nämnden anser att föreståndaren för verksamheten bör av praktiska skäl även i fortsättningen benämnas gruvföreståndare. Eftersom regeln att gruvföreståndare skall utses årligen föreslås slopad. bör det anges för hur lång tid en anmälan om utsedd 206

• Sida 207
•  Original

gruvföreståndare är gällande (12 kap. l ä). Regeln att var och en av Prop. 1988/89: 92 delägarna kan kalla till stämma om det inte finns någon gruvföreståndare. Bilaga 3 bör även tillämpas då denne är varaktigt förhindrad att utföra kallelseför- farandet. Eftersom det råder viss oklarhet beträffande gruvföreståndares rätt att företräda delägarna, föreslår NSG att den nya lagen klarare anger gruvföreståndares behörighet i detta avseende.

16 Bergsstatens tillsyn

Ett fåtal remissinstanser framför synpunkter på förslaget att bergsstaten bör få utökade tillsynsuppgifter.

SGU tillstyrker att bergsstaten får utökade tillsynsuppgifter. Naturvårdsverket. länsstyrelserna i Västerbottens och Norrbottens län samt Grus-och Makadamföreningen avstyrker delförslaget att bergsstaten skall få ansvaret för tillsynen över de bergtäkter som etablerats för att tillgodose samhällets behov av ballastmaterial. Denna tillsyn bör även fortsättningsvis åvila länsstyrelserna. För de enstaka fall då bergteknisk expertis kan behövas. t.ex. vid underjordsdrift, bör bergsstaten kunna vara länsstyrelsen behjälplig. Detta behöver enligt naturvårdsverket inte regleras särskilt i lag utan en instruktionsändring bör vara tillräcklig.

17 Överklagningsförfarande

Ett antal remissinstanser kommenterar kommitténs förslag om överklag- ningsförfarande.

Kammarrätten i Sundsvall anser att kommitténs förslag beträffande överprövningen av beslut i förhållande till gällande lagstiftning innebär en förenkling och skapar förutsättningar för att ett ärende. som skall handläg- gas enligt förslaget. snabbt kan bli föremål för slutlig prövning. Det förenk- lade överklagningsförfarandet har utformats så att det innefattar tillfreds- ställande möjligheter till omprövning utan att möjligheten till samhällsin- flytande går förlorad.

Även kammarrätten i Jönköping är nöjd med den föreslagna ordningen för överprövning.

Härutöver tar de nämnda kammarrätterna upp vissa enskildheter i förslaget till överprövningsförfarande. Det gäller bl.a. överprövningen av beslut om överlåtelse av bearbetningskoncession och av bergmästarens beslut om ersättning i fall då beslut meddelats utan markanvisningsförrätt- ning.

Malmö tingsrätt dclar kommitténs uppfattning att prövningen av mark- anvisnings- och ersättningsfrågor i första instans bör finnas kvar hos bergmästaren. Tingsrätten förordar däremot att bergmästarens beslut i dessa frågor överklagas direkt till hovrätterna. utan medverkan från fastig- hetsdomstolarnas sida. Vid behov skall naturligtvis hovrätterna kunna inhämta yttrande från SGU. Den av kommittén föreslagna fullföljdsord- 207

• Sida 208
•  Original

Bilaga 3

ningen i nämnda frågor innebär att överinstanserna i princip blir fler till antalet än underinstanserna.

SACO/SR ser det som positivt att antalet överklagningsinstanser be- gränsas.

SGU avstyrker föreslagen förändring av fullföljdssystemet. Överklagan- den av bergmästarens beslut bör handläggas av SGU. För att tillvarata allmänna intressen i NRL-frågor bör länsstyrelsen erhålla rätt att få till stånd en regeringsprövning i särskilt viktiga ärenden. För andra ärenden bör SGUzs beslut inte få överklagas till regeringen. Frågor som i dag prövas av kammarrätten bör inte kunna överklagas till regeringen.

Bergmästaren i södra distriktet föreslår att beslut om bearbetningskon- cessioner som fattats av bergmästare skall överklagas hos SGU.

Naturvårdsverket har uppfattningen att regeringen bör pröva överkla— ganden över såväl undersökningstillstånd som bearbetningskoncession. eftersom NRL bör tillämpas vid prövningen av dessa ärenden.

Kammarrätterna i Sundsvall och Jönköping anser tillsammans med na- turvårdsverket att starka skäl talar för att man på samma sätt som i naturvårdslagen och miljöskyddslagen ger naturvårdsverket en möjlighet att överklaga beslut av bergmästaren som har betydelse för de intressen naturvårdsverket har att företräda. Enligt naturvårdsverkets uppfattning är detta särskilt viktigt om tillämpningen av NRL i bearbetningskonces- sion skall vara bindande för efterföljande prövning.

Planverket och Kommunförbundet framhåller att kommunerna bör ges möjlighet att överklaga alla typer av beslut enligt den föreslagna nya lagen i fall då besluten avser lämplighetsbedömningen beträffande användningen av mark och vatten. Denna uppfattning delas i huvudsak också av na- turvårdsverket.

Planverket menar vidare att det kan vara nödvändigt att ge naturvårds- verket oeh ÖB rätt att överklaga länsstyrelsens beslut om tillstånd och koncession i nationalparker resp. inom befästningsområden. ÖB delar denna synpunkt i fråga om områden som är av väsentlig betydelse för rikets försvar.

Genomförs förslaget att länsstyrelsen skall pröva frågor om dispens från hindersbestämmelserna måste enligt naturvårdsverkets uppfattning verket ges rätt att överklaga besluten. Detsamma gäller om vissa mineral förs över från naturvårdslagen till en ny minerallag.

Länsstyrelsen i Örebro län anser att vederbörande länsstyrelse bör. för att tillvarata allmänna intressen. kunna överklaga beslut enligt den nya minerallagen.

18 Kontrollåtgärder vid nedlagda gruvor

Kommitténs förslag att det bör införas en möjlighet att på statsverkets bekostnad utföra olika kontrollåtgärder vid nedlagda gruvor för att öka möjligheterna att kunna förutse ras och sättningar i dagen kommenteras av några remissinstanser.

Rikspolisstyrelsen, SGU. länspolischefen vid länsstyrelsen i Västman-

• Sida 209
•  Original

lands län samt länsstyrelserna i Östergötlands och Västerbottens län till- Prop. 1988/89: 92 styrkcri huvudsak förslaget. Bilaga 3 Rikspolisstyrelsen framhåller att en reglering av det slag som är aktuell innefattar inte bara möjligheter att ta i anspråk statsmedel för angivet ändamål. utan också vissa ingreppsbefogenheter för det allmänna gent- emot en rättsinnehavare till marken där en nedlagd gruva finns. Styrelsen erinrar därför om att en ny reglering i förordningen rörande ingrepp mot enskilda av det slag som det gäller förutsätter enligt 8 kap. 7 & regeringsfor— men att regeringen har getts bemyndigande härtill i lag. Styrelsen föredrar

vidare att de aktuella kostnaderna — med motsvarande minskning av anslaget för polisen — får belasta ett anslag avsett för berörda myndighe-

ter. dvs. i första hand Iänsstyrelserna. Även anslaget för bergsstaten fram- står som mer ändamålsenligt än det berörda anslaget för polisväsendet. Länsstyrelsen i Kopparbergs län framhåller att om åtgärder vid behov snabbt skall kunna vidtas skall tillräckliga medel utan större tidsutdräkt ställas till länsstyrelsens förfogande. Medel krävs både för tekniska under- sökningar och för insatser.

19 Ändringar i annan lagstiftning

Ett fåtal remissinstanser framför synpunkter på kommitténs förslag till ändringar i annan lagstiftning.

Vad gäller naturvårdslagen (NVL) avstyrker naturvårdsverket förslaget att täkt som skulle kräva tillstånd enligt den nya minerallagen inte prövas enligt 18 & NVL. Endast om de aktuella täktcrna görs prövningspliktiga enligt miljöskyddslagen kan prövning enligt nämnda bestämmelse undva- ras. Även länsstyrelsen i Malmöhus län anser att tillstånd enligt 18 & NVL bör krävas för de täkter som ska prövas enligt en ny minerallag.

Bergmästaren i norra distriktet föreslår att 18 aå andra stycket NVL kompletteras så att bergmästaren när så bedöms erforderligt kan påfördra upprättande av gruvkarta. Övriga remissynpunkter på förslaget att bergs- staten skall utöva tillsyn över arbetets bedrivande och hushållningen med fyndigheteri fast berg. dvs. bergtäkter. redovisas under avsnitt 16.

Bergmästaren i norra distriktet anser att det ter sig som en överloppsgär- ning att kräva förvärvstillstånd enligt lagen om utländska förvärv av fast egendom m.m. såväl för undersökningstillstånd som bearbetningskonces- sion för samma fyndighet.

Naturvårdsverket avvisar förslaget att verksamheter med bearbetnings- koncession skall undantas från prövning enligt vattenlagen. Verksamheter- na kan medföra så omfattande inverkan på vattenförhållandena att vatten- domstols kompetens behövs för bedömningarna.

Remissinstansernas synpunkter i övrigt på bestämmelsen att beslut i bearbetningskoncession skall vara bindande i hushållningsfrågor enligt NRL vid senare prövning enligt annan lagstiftning. bl.a. miljöskydds- lagen, framgår av avsnitt 9. - 209

• Sida 210
•  Original

Bilaga 3

20 Ekonomiska konsekvenser m.m.

Statskontoret och RRV delar bedömningen att kommitténs förslag kom- mer att få i huvudsak marginell ekonomisk inverkan för såväl enskilda som för det allmänna. Båda avstyrker förslaget med två finansieringsfor- mer för bergsstatens tillsyn. dels höjda försvarsavgifter och dels en speciell tillsynsavgift. RRV föreslår att man i första hand behåller systemet med försvarsavgifter. Om andra skäl än finansiella talar för att slopa försvars- avgiften bör avgiften tas bort direkt och tillsynsavgifter införas men tas ut enligt samma principer som försvarsavgiften. RRV avråder från att över- väga en finansiering byggd på tid eller sakdebitering.

SGU påpekar att kommittén av naturliga skäl inte har berört frågan om ansökningsavgifter och deras storlek. SGU vill dock fa'sta uppmärksamhe- ten på att avgiften i dag är 150 kr. per ansökan enligt gruvlagen och 3000 kr. per område enligt minerallagen.

Bergmästaren i norra distriktet föreslår. om det införs en avgift även för bearbetningskoncessioner. att dessa medel tillsammans med försvarsavgif- terna får bekosta bergsstatens tillsyn även för bergtäkter enligt naturvårds- lagen.

Bergmästaren i södra distriktet rekommenderar att nuvarande system med försvarsavgifter bibehålls och avstyrker framtida avgiftsfinansierad tillsyn.

Statskontoret konstaterar att de organisatoriska förändringar som kom— mittén föreslår innebär bl. a. att bergsstaten får utökade befogenheter att pröva och avgöra ärenden. Förslaget innebär en viss förenkling av till- ståndsgivning och en decentraliserad myndighetsutövning. Statskontoret har inget att erinra mot förslaget under förutsättning att bergsstaten har erforderlig kompetens inom föreslagna ramar.

• Sida 211
•  Original

Lagrådsremissernas lagförslag Prop. 1988/89: 92 1 Förslag till

Minerallag

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Inledande bestämmelser Lagens Ii/Iä/npningsomräde

1 5 Denna lag tillämpas på undersökning och bearbetning av fyndigheter på egen eller annans mark av följande mineraliska ämnen (koncessionsmi- neral):

]. litium. rubidium. cesium. beryllium, strontium. sällsyntajordartsme- taller (skandium. yttrium. lantan och lantanider). torium. uran. titan, zirkonium. vanadin. niob. tantal, krom. molybden. volfram. mangan.järn som förekommer i berggrunden. kobolt. nickel. platinagruppens metaller (rutenium. rodium. palladium. osmium. iridium och platina). kvicksilver. koppar. silver. guld. zink. arsenik. antimon. vismut. tenn och bly.

2. alunskiffer. andalusit. apatit. brucit. eldfasta och klinkrande leror. grafit. flusspat. kyanit. magnesit. magnetkis, nefelinsyenit. olivin. sillima- nit. stenkol. stensalt eller annat salt som förekommer på liknande sätt. svavelkis. talk. tungspat och wollastonit. '

3. efter förordnande av regeringen. de former av diatomit. fältspat. glimmer. kvarts. kvartsit. dolomit, kalksten och krita. som har sådana fysikaliska och kemiska egenskaper att de kan användas som insatsråvara i industriella processer.

4. olja. gasformiga kolväten och diamant.

2 5 Lagen tillämpas inte inom allmänt vattenområde i havet.

Dq/inilitmvr

3 5 Med undersökning avses arbete i syfte att påvisa en fyndighet av ett koncessionsmineral och att utröna fyndighetens sannolika ekonomiska värde och dess beskaffenhet i övrigt. dock endast sådant arbete som innebär intrång i markägarens eller annan rättsinnehavares rätt.

Med bearbetning avses utvinning och tillgodogörande av ett konces- sionsmineral.

Rätten till mir/ur.s'ökning och [)(-*arbeming'

4 5 Om inte annat sägs i lagen får undersökning utföras endast av den som har undersökningstillstånd och bearbetning endast av den som har bearbetningskoncession.

5 5 Ett undersökningstillstånd som grundas på ansökan avseende något eller några av de koncessionsmineral som anges i l & 1—3. avser om inte sökanden begär annat. samtliga mineral som anges där. Ett undersökningstillstånd som grundas på ansökan avseende något eller några av de koncessionsmineral som anges i 15 4. avser det eller de mineral som anges i tillståndet. 21 l

• Sida 212
•  Original

En bearbetningskoncession avser det eller de mineral som anges i kon- cessionen.

6 5 Rätt att bedriva undersökningsarbete utan tillstånd har

1. fastighetsägaren eller, efter hans medgivande. annan i fall som anges i 3 kap. 1 åandra stycket,

2. koncessionshavaren i fall som anges i 5 kap. 5 5.

7 5 Rätt att bearbeta en fyndighet utan koncession har

1. fastighetsägaren i fall som anges i 5 kap. 8 $

2. innehavaren av tillstånd att undersöka fyndigheten i fall som anges i 3 kap. 3 &.

3. innehavaren av koncession för en annan fyndighet i fall som anges i 5 kap. 4 _8.

8 & Staten har rätt att delta med hälften i den verksamhet som avses med en koncession ( kronoandel) i enlighet med bestämmelserna i 11 kap.

Bt'.)'läl)ll71€f.t't')'f annan lagstiftning

9 & Bestämmelser som berör verksamhet som avses i denna lag finns bland annat i plan- och bygglagen (1987210). miljöskyddslagen (1969: 387). naturvårdslagen (1964:822). lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. och lagen (l988:950)om kulturminnen'm. m.

Bestämmelser om rätt att förvärva och inneha eller på annat sätt ta befattning med kärnämne eller mineral med halt av sådant ämne finns även i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet. Bestämmelser om rätt i övrigt att bedriva radiologiskt arbete finns i strålskyddslagen (l988:220).

Bestämmelser som i vissa avseenden begränsar rätten att få eller på annat sätt förvärva undersökningstillstånd eller bearbetningskoncession och att förvärva nyttjanderätt till bearbetningskoncession finns i lagen (1982:618) om utländska förvärv av fast egendom m.m.

10 5 Har regeringen enligt 4 kap. lagen (1987: 12) om hushållning med naturresurser m.m. prövat frågan om tillstånd till en viss anläggning eller åtgärd. är beslutet bindande vid prövning enligt denna lag.

2 kap. Undersökningstillstånd Förutsätt/11" ngarjö'r beviljande av undersök/1! ngslil/stånd

1 & Undersökningstillstånd skall meddelas en sökande. om det finns anledning att anta att undersökning i området kan leda till fynd av konces- sionsmineral och sökanden inte uppenbarligen saknar möjlighet eller av- sikt att få till stånd ändamålsenlig undersökning.

Tillstånd att bedriva undersökning beträffande olja. gasformiga kolvä- ten eller diamant får endast beviljas den som visar att han är lämplig att bedriva sådan undersökning.

Omfattas ett område av flera ansökningar enligt denna lag eller enligt lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter. har den sökande som först kom in med sin ansökan företräde. Om ansökningarna har kommit in samma dag. har sökandena lika rätt inom det gemensamma området.

2 5 Om någon inom ett område innehar undersökningstillstånd eller

lx.) fx)

• Sida 213
•  Original

_ bearbetningskoncession enligt denna lag eller koncession enligt lagen Prop. 1988/89: 92 (1985:620) om vissa torvfyndigheter. får inte någon annan beviljas under- Bilaga 4 sökningstillstånd för samma mineral inom området. Endast om det finns särskilda skäl. får någon annan beviljas undersökningstillstånd för andra mineral inom området.

3 5 Tillstånd skall avse ett bestämt område. som inte får vara större än att sökanden kan antas ha möjlighet att undersöka det på ett ändamålsen- ligt sätt och som i övrigt skall ha en för ändamålet lämplig form.

Lf'nders'ökningytilli'tåndets giltighetstid

4 & Undersökningstillstånd gäller i tre år från dagen för beslutet om inte giltighetstiden förlängs enligt 5 eller 65 eller innehavaren dessförinnan frånträder sin rätt enligt 6 kap. 2 5 första stycket.

5 & Undersökningstillståndets giltighetstid skall på ansökan av inneha- varen förlängas med sammanlagt högst tre år, om ändamålsenlig under- sökning har utförts inom området. Detsamma gäller om innehavaren har godtagbara skäl till att undersökning inte har skett och dessutom gör sannolikt att området kommer att undersökas under den tid som ansökan avser.

6 5 Om giltighetstiden för tillstånd har förlängts enligt 5 5, skall den på ansökan av innehavaren förlängas i ytterligare sammanlagt högst fyra år, om det finns synnerliga skäl.

7 5 Ansökan om förlängning skall för att kunna tas upp till prövning ha kommit in under den löpande undersökningstiden. Om tillståndshavaren har ansökt om förlängning inom den angivna tiden eller om han inom samma tid har ansökt om bearbetningskoncession, gäller tillståndet till dess ansökan har prövats slutligt.

karenstid

8 5 Sedan ett undersökningstillstånd eller en bearbetningskoncession har upphört att gälla, får en ansökan från samme tillståndshavare om nytt undersökningstillstånd beträffande mark inom samma område inte bifal- las, om ansökningen inkommit inom tre år från det att tillståndet eller koncessionen upphörde att gälla.

Om han inte har utnyttjat hela tillståndstiden enligt 4, 5 eller 6 5, får dock hans ansökan om tillstånd till undersökning avseende den tid som återstår bifallas. även om inte tre år har gått.

1-"i/lk0r [ tmdersö/rningstillständ

9 & Undersökningstillstånd beträffande olja. gasformiga kolväten eller diamant skall förenas med de villkor som behövs för att skydda allmänna intressen eller enskild rätt. . 213

• Sida 214
•  Original

Bilaga 4

3 kap. Undersökningsarbete Hur zunlw's'ökningxarlmtcjär bedrivas

1 5 Den som innehar undersökningstillstånd får inom tillståndsområdet utföra undersökningsarbete i den utsträckning och under de förutsättning- ar som anges i 2 — 8 åä-

Om det kan ske utan intrång i nyttjanderätt. servitut eller annan särskild rätt får fastighetsägaren. eller efter dennes medgivande annan. utan till- stånd bedriva undersökning beträffande alla koncessionsmineral utom olja. gasformiga kolväten och diamant. dock inte inom områden där någon annan har tillstånd eller koncession enligt denna lag. Bestämmelserna i 2 & tredje stycket och 3— 7 åå gäller i tillämpliga delar även för sådant under- sökningsarbete.

2 & Undersökningsarbete får bedrivas endast för att visa att sådant mi- neral som omfattas av tillståndet finns inom området och för att ta närma- re reda på fyndighetens brytvärdhet och beskaffenhet.

Tillståndshavaren får ta mark i anspråk för att uppföra byggnader som är oundgängligen nödvändiga för undersökningsarbetet. 1 den utsträckning det behövs får han också ta mark i anspråk för att bygga väg inom området eller använda väg till och inom området. Efter tillstånd av prövningsmyn- digheten får han också ta mark i anspråk för att bygga nödvändig väg till området.

Arbetet skall utföras så. att minsta skada och intrång vållas.

3 5 Tillståndshavaren får använda koncessionsmineral. som utvinns un- der undersökningsarbetet och som omfattas av tillståndet för att-undersö- ka deras beskaffenhet och lämplighet för teknisk bearbetning. Han får också tillgodogöra sig de produkter som han därvid framställer eller ut- vinner. Detsamma gäller tidigare utvunna koncessionsmineral som omfat- tas av tillståndet om inte annat följer av 13 kap. 1 & andra stycket. Tillståndshavaren får bearbeta och använda mineraliska ämnen som inte omfattas av tillståndet eller av denna lag endast om det behövs för att undersökningsarbetet skall kunna bedrivas på ett ändamålsenligt sätt.

4 & Minst två veckor innan undersökningsarbetet påbörjas skall till- ståndshavaren underrätta bergmästaren. ägaren till den mark där arbetet skall bedrivas och innehavarna av nyttjanderätt eller servitut. Kan arbete- na antas komma att beröra annan särskild rätt. skall även innehavaren av denna underrättas. .

Underrättelser till andra än bergmästaren skall delges. Underrättelse till innehavare av renskötselrätt får delges den sameby som innehavarna tillhör.

Innan arbetet påbörjas skall tillståndshavaren ställa säkerhet för ersätt- ning enligt 7 kap. 1 &. om inte den som är berättigad till ersättning medger annat.

Ilina'er mot undemökningrarheta

5 & Undersökningsarbete får inte utan medgivande av länsstyrelsen äga rum inom

1. nationalpark och område som statlig myndighet hos regeringen har begärt skall avsättas till nationalpark.

• Sida 215
•  Original

2. befästningsområde och sådant område utanför detta som regeringen Prop. l988/89: 92 bestämmer. - Bilaga 4 3. kyrkogård och annan begravningsplats.

6 & Undersökningsarbete får inte utan medgivande av bergmästaren äga rum inom ]. område inom trettio meter från allmän väg eller sådan vägssträckning enligt fastställd arbetsplan. trettio meter från sådan järnväg eller kanal som är upplåten för allmän trafik eller trettio meter från allmän flyg- plats. . område inom ett hundra meter från byggnad som används som perma- nentbostad eller ett hundra meter från tomtplats eller trädgård vid sådan byggnad.

3. område med kyrka, annan samlingslokal. undervisningsanstalt. hotell eller pensionat eller område med vårdanstalt. elevhem eller liknande inrättning. om den är avsedd för mer än femtio personer.

4. område med elektrisk kraftstation eller industriell anläggning.

. område med detaljplan eller områdesbestämmelser enligt plan- och

bygglagen (1987: 10).

1 fall som anges i första stycket 5 får medgivande inte lämnas i strid med planen eller områdesbestämmelserna. Om syftet med planen eller bestäm- melserna inte motverkas. får dock mindre avvikelser göras.

Utan hinder av vad som föreskrivs i första stycket 2—4 får undersök- ning ske om medgivande har lämnats av den som berörs av arbetet. [ fall som anges i första stycket 2 skall medgivandet lämnas av ägaren till byggnaden. tomtplatsen eller trädgården och den som har nyttjanderätt till den. 1 fall som anges i första stycket 3 och 4 skall medgivandet lämnas av ägare och nyttjanderättshavare. IJ U|

7 ä 1 andra fall än som avses i 5 och 6åå kan regeringen besluta att undersökningsarbete inte får utföras inom ett visst område utan medgi- vande av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Sådana beslut får meddelas endast om arbetet kan antas hindra eller avsevärt försvåra sådan pågående eller planerad användning av marken som är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt.

8 & Gäller för samma område flera tillstånd eller koncessioner enligt denna lag eller enligt lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter. får arbete som utförs med stöd av en rättighet som tillkommit först inte hindras eller uppehållas av arbete med stöd av en rättighet som tillkommit senare.

4 kap. Bearbetningskoncession I-"örut.vättninganlör beviljande av bearbetnirigikaru'essimz

1 5 Koncession skall meddelas om 1. en fyndighet som sannolikt kan tillgodogöras ekonomiskt har blivit påträffad och 2. sökanden är lämplig att bearbeta fyndigheten och dennas belägenhet och art inte gör det olämpligt att han får koncessionen. l ärenden om beviljande av bearbetningskoncession skall lagen (1987: 12) om hushållning med naturresurser m.m. tillämpas. Koncession får inte strida mot en detaljplan eller områdesbestämmelser. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas. får dock mind re avvikelser göras. 215

• Sida 216
•  Original

2 5 Om någon inom ett område innehar undersökningstillstånd eller Prop. 1988/89:92 bearbetningskoncession enligt denna lag eller koncession enligt lagen Bilaga4 (1985:620) om vissa torvfyndigheter. får inte någon annan beviljas kon- cession för samma minegal inom området. Endast om det finns särskilda skäl får någon annan beviljas koncession för andra mineral inom området.

['ö'/'eti'äde vid konkurrens

3 5 Om flera har ansökt om koncession för samma område och fler än en kan komma i fråga enligt 1 5, skall den ha företräde som har undersök- ningstillstånd i området för något mineral som omfattas av dennes ansö- kan om koncession.

Om ingen av sökandena har undersökningstillstånd skall prövningsmyn— digheten avgöra vem av dem som lämpligen bör få koncessionen. Därvid skall särskilt beaktas om någon av sökandena har utfört ändamålsenligt undersökningsarbete inom området. '

l-"i/lkor i bearbetningskoneession

4 5 En koncession skall avse ett bestämt område. som bestäms efter vad som är lämpligt med hänsyn till fyndigheten. ändamålet med koncessionen och övriga omständigheter.

En koncession skall förenas med de villkor som behövs för att skydda allmänna intressen eller enskild rätt eller som behövs för att naturtill- gångarna skall utforskas och tillvaratas på ett ändamålsenligt sätt.

5 & Meddelas koncession för någon annan än fastighetsägaren inom ett område där denne utvinner koncessionsmineral eller annat mineraliskt ämne för sitt husbehov skall koncessionen förenas med villkor som gör det möjligt för fastighetsägaren att på skäliga villkor få del av ämnet för sitt husbehov även i fortsättningen. om det inte finns särskilda skäl till något annat.

6 & Koncessionshavaren skall åläggas att ställa säkerhet för att villkor till skydd för allmänna intressen eller enskild rätt skall uppfyllas. om det inte finns särskilda skäl till något annat. Visar sig säkerheten otillräcklig, får prövningsmyndigheten bestämma att ytterligare säkerhet skall ställas.

Giltighetstid. förlängning m. m.

7 5 En bearbetningskoncession skall ges för tio år. Om sökanden begär det, får kortare tid bestämmas. Koncessionstiden kan förlängas med stöd av 8 och 9 5.5.

Förändring av villkoren får ske endast med stöd av 6 kap. 4 eller 5 5.

8 5 Om regelbunden bearbetning pågår när koncessionstiden går ut, skall prövningsmyndigheten utan särskild ansökan förlänga tiden med tio åri sänder. Om koncessionshavaren begär det, får kortare tid bestämmas.

9 & Koncessionstiden skall. efter ansökan av koncessionshavaren. för- längas med minst fem år om verksamhet inom koncessionsområdet pågåri form av 216

• Sida 217
•  Original

l. tillredningsarbete eller anläggningsarbcte för upptagande av bcarbet- Prop. 1988/89:92 ning. eller Bilaga 4 2. undersökningsarbete av större omfattning. Om sådan verksamhet inte pågår. skall frågan om förlängning prövas särskilt med hänsyn till det allmännas intresse av att mineraltillgångarna utnyttjas på ett ändamålsenligt sätt. I sådana ärenden skall lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. tillämpas. Koncessionshavaren har rätt att få förhandsbesked om huruvida plane- rat arbete har en sådan omfattning som sägs i första stycket 2. Förlängning får ske med kortare tid om koncessionshavaren begär det.

10 5 Ansökan om förlängning enligt 95 skall göras senast sex månader före koncessionstidens utgång. Har koncessionshavaren ansökt om för- längning inom den angivna tiden. gäller koncessionen till dess att ansökan har prövats slutligt.

5 kap. Bearbetning lili'l'zltxättningarjö'r atlfä ta mark i anspråk

1 & Koncessionshavaren får inte börja bearbetning eller därmed sam- manhängande verksamhet utan att mark för ändamålet har anvisats enligt 2 _Q' och marken far tillträdas enligt 3 &.

2 & Prövningsmyndigheten skall anvisa mark för verksamheten. om koncessionshavaren begär det. Är koncessionshavaren överens med mark- ägaren och innehavarna av särskild rätt till marken, skall mark anvisas i enlighet med överenskommelsen. 1 den mån överenskommelse inte har träffats. skall myndigheten anvisa den mark som behövs inom eller utanför koncessionsområdet. Om inte sökanden begär annat skall marken anvisas tills vidare. Anvisning får inte ske i strid med bestämmelserna i 13 ä.

3 5 Har koncessionshavaren ställt säkerhet för den ersättningsskyldighet som avses i 7 kap. 2 5. får den anvisade marken tillträdas genast. om inte prövningsmyndigheten bestämmer annat.

Om säkerhet har ställts. kan prövningsmyndigheten bestämma att mark får tas i anspråk i avvaktan på att myndigheten avgör frågan om mark- anvisning och ersättning. Sådant förordnande får inte ges innan beslutet om koncession har vunnit laga kraft.

Koneessions/tavarens rätt

4 & Koncessionshavaren får inom koncessionsområdet undersöka och bearbeta sådana mineral som omfattas av koncessionen och, i den ut- sträckning som sägs i 5 —7 åå. även andra mineral.

5 5 I den mån ingen annan har tillstånd eller koncession får koncessions- havaren undersöka andra koncessionsmineral än dem som koncessionen omfattar. Undersökning av olja. gasformiga kolväten eller diamant får dock endast bedrivas av den som har koncession avseende det ämnet. Koncessionshavaren får inom koncessionsområdet utvinna annat kon- cessionsmineral än sådant som omfattas av koncessionen och övriga mine- raliska ämnen. i den mån det behövs för att arbetet skall kunna bedrivas på 217

• Sida 218
•  Original

ett ändamålsenligt sätt. Av det som utvinns får koncessionshavaren använ- Prop. 1988/89: 92 da vad som behövs vid bearbetningen. Bilaga 4

6 & Koncessionshavaren får tillgodogöra sig tidigare utvunna konces- sionsmineral. som omfattas av koncessionen. om inte annat följer av 13 kap. 1 5andra stycket.

7 & Koncessionshavaren får tillgodogöra sig sådana koncessionsmineral och övriga mineraliska ämnen som inte förrän vid anrikning eller därmed likställt förfarande kan avskiljas från de mineral som koncessionen omfat- tar.

Koncessionshavaren får även i övrigt tillgodogöra sig andra utvunna koncessionsmineral eller övriga mineraliska ämnen. om markägaren inte inom sex månader efter tillsägelse avhämtar det och ersätter de kostnader som lagts ned på mineralet.

Utvinning/("ir husbehov

8 & Fastighetsägaren får utan koncession för sitt husbehov bearbeta fyn- digheter av koncessionsmineral så länge ingen annan har tillstånd eller koncession inom området.

Hur arbetet .vkal/ bed/'i var

9 & Koncessionsområdet ovan jord får användas endast för undersök- ningsändamål och de ändamål som bestäms vid markanvisningen.

Under jord får området användas för undersökning. bearbetning och därmed sammanhängande verksamhet.

Mark utanför koncessionsområdet får användas för ändamål som be- stäms vid markanvisningen.

I fråga om undersökningsarbete i dagen på ej anvisad mark skall 3 kap. 1—4 åå tillämpas.

10 & Bearbetning får inte ske på sådant sätt att framtida utvinning av något koncessionsmineral eller annat mineraliskt ämne äventyras eller att det blir Omöjligt eller väsentligt svårare att utvinna kvarlämnad känd tillgång av sådant ämne. Bearbetning får heller inte utföras så att uppenbar misshushållning med mineral sker på annat sätt.

11 & Utfraktsvägar och orter som leder till en gruvas obrutna delar skall hållas öppna. Borrhål till olje-. gas- eller saltfyndigheter skall vara försedda med mynningsskydd. För igenläggning av sådana utfraktsvägar. orter eller borrhål krävs särskilt tillstånd. även om koncessionen inte längre gäller.

12 & Koncessionshavaren skall sätta "upp och underhålla behövligt stängsel på mark som har tagits i anspråk för bearbetning eller därmed sammanhängande verksamhet.

I Iinder ino] verksambeten

13 & Bestämmelserna i 3 kap. 5 och 6 åå om hinder mot undersökning skall tillämpas även på bearbetning och därmed sammanhängande verk- samhet. om hindret uppstod innan koncessionen beviljades. 2l8

• Sida 219
•  Original

Sådant beslut som sägs i 3 kap. 7 å får meddelas också för bearbetning Prop. 1988/89: 92 och därmed sammanhängande verksamhet. Beslut får dock inte meddelas Bilaga 4 sedan koncession har beviljats.

Finns flera rättigheter inom samma område skall 3 kap. 8 å tillämpas.

14 å I fråga om undersökningsarbete i dagen på ej anvisad mark och under jord skall 3 kap. 5—8 åå om hinder mot verksamheten tillämpas. Sådant förhållande som sägs i 3 kap. 5 och 6 åå utgör hinder endast om det uppstod innan koncessionen meddelades. Beslut enligt 3 kap. 7å får inte meddelas sedan koncessionen har beviljats.

6 kap. Överlåtelse, frånträdande. återkallelse och ändring av undersök- ningstillstånd och koncession

Över/alc'lse

1 5 Undersökningstillstånd och bearbetningskoncessioner får överlåtas efter tillstånd av prövningsmyndigheten. Tillstånd får lämnas om förvär- varen uppfyller de krav på lämplighet som anges i 2 kap. 1 å första och andra styckena vad gäller undersökningstillstånd och 4 kap. 1 å första stycket 2 vad gäller bearbetningskoncession.

F rämrädam/c

2 å Om en innehavare av undersökningstillstånd anmäler att han från- träder sin rätt. upphör tillståndet att gälla en månad efter det att anmälan kom in till prövningsmyndigheten. Motsvarande gäller när en del av tillståndsområdet frånträds.

Om en koncessionshavare anmäler att han frånträder sin rätt, upphör denna sex månader efter det att anmälan kom in till prövningsmyndighe— ten.

En koncessionshavare får. efter tillstånd av prövningsmyndigheten. frånträda sin rätt för viss del av koncessionsområdet. 1 ett ärende om sådant tillstånd skall 4 kap. 4 å tillämpas.

.—fI(-'rka//('/.vt'

3 5 En koncession kan återkallas. om koncessionshavaren inte fullgör sina skyldigheter enligt denna lag eller enligt villkor i koncessionen eller om synnerliga skäl föreligger. Detsamma gäller undersökningstillstånd' för olja. gasformiga kolväten och diamant.

flin/ring

4 5 Om verksamheten ger upphov till betydande olägenhet som inte förutsågs när koncessionen meddelades, får prövningsmyndigheten be- stämma de villkor för den fortsatta verksamheten som behövs för att förebygga eller minska olägenheten. Detsamma gäller undersökningstill- stånd för olja. gasformiga kolväten och diamant.

5 å Annan ändring av tillstånd eller koncession än som sägs i 4å får göras om innehavaren av tillståndet eller koncessionen begär eller medger 219

• Sida 220
•  Original

Bilaga 4

det. Därvid gäller i tillämpliga delar vad som sägs om beviljande av tillstånd eller koncession.

7 kap. Ersättning Ersättning till sakägare

1 5 Skada eller intrång som föranleds av undersökningsarbete skall er- sättas av den som har undersökningstillstånd eller koncession med vars stöd arbetet bedrivs.

2 å Skada eller intrång som föranleds av att mark tas i anspråk för bearbetning eller därmed sammanhängande verksamhet skall ersättas av koncessionshavaren.

Om det uppstår synnerligt men för någon fastighet eller del därav på grund av att mark tas i anspråk. skall koncessionshavaren lösa den fastig— het eller fastighetsdel som lider sådant men, om ägaren begär det.

3 å Beträffande ersättning och löseskilling enligt 2 å gäller 4 kap. och 5 kap. 23 å. 24 å och 27 å första stycket första meningen expropriationslagen (1972:7l9) i tillämpliga delar. Vad som sägs i 4 kap. 3å samma lag skall härvid tillämpas i fråga om värdeökning som ägt rum under tiden från dagen tio år före det ansökan om markanvisning gjordes.

4 5 I fråga om ersättning för skada eller intrång som uppstår efter mark- anvisningen och som inte kunde förutses vid denna är denna lag inte tillämplig.

Ersättning vid återkallelse

5 å Återkallas ett undersökningstillstånd eller en koncession utan att innehavaren har åsidosatt bestämmelserna i denna lag eller villkor i till— ståndet eller koncessionen, är han berättigad att av staten erhålla ersätt- ning för förlust till följd av åtgärd som han vidtagit med anledning av tillståndet eller koncessionen.

8 kap. Prövningen m. m. Undersök/1ings'lillstånd och bearbetningskoneession

1 å Ärenden om beviljande av undersökningstillstånd eller bearbet- ningskoncession prövas av bergmästaren i det distrikt där tillstånds- eller koncessionsområdet eller huvuddelen därav ligger. om inte annat följer av 2 å. '

Bergmästaren får avgöra ärenden om beviljande av undersökningstill- stånd utan att någon annan än sökanden haft tillfälle att yttra sig.

I ärenden om beviljande av bearbetningskoncession skall bergmästaren samråda med länsstyrelsen i det eller de län där koncessionsområdet ligger i den fråga som avses i 4 kap. 1 å andra stycket. Länsstyrelsen får därvid besluta om särskild utredning enligt bestämmelserna i 2 kap. 11 å lagen (1988:950) om kulturminnen m.m.

2 å Ärenden om beviljande av koncession skall hänskjutas till regering- ens prövning, om

• Sida 221
•  Original

1. bergmästaren bedömer frågan om koncession vara särskilt betydelsefull Prop. 1988/89: 92 ur allmän synpunkt eller Bilaga 4 . bergmästaren vid prövning av fråga som avses i 4 kap. 1 å andra stycket finner skäl frångå vad länsstyrelsen har föreslagit. lx)

3 5 Ärenden i övrigt om undersökningstillstånd och bearbetningskonces- sion prövas av bergmästaren i det distrikt där tillståndet eller konces— sionen har meddelats. Bergmästaren skall också på ansökan pröva tvister om innehavarens skyldigheter och rättigheter vid undersökning eller bear— betning.

Ärenden om återkallelse av undersökningstillstånd eller bearbetnings- koncession utan att innehavaren har åsidosatt bestämmelserna i denna lag eller villkor i tillståndet eller koncessionen skall hänskjutas till regeringens prövning. Detsamma gäller ärenden i övrigt som bergmästaren bedömer vara särskilt betydelsefulla ur allmän synpunkt.

4 å Bergmästaren skall bereda och yttra sig i ärenden som hänskjuts till regeringens prövning.

5 å Bergmästaren får vid beredning av ärenden som avses i 1—3åå anlita sakkunniga för att utreda frågor som kräver särskild fackkunskap. Den som står i sådant förhållande till saken eller till sakägare att hans tillförlitlighet kan ifrågasättas får inte anlitas som sakkunnig.

Ersättning till sakkunniga bestäms av bergmästaren. Myndigheter eller anställda i allmän tjänst får ersättning bara om det finns särskilda före- skrifter om detta. Sökanden skall betala kostnaderna för ersättning till sakkunniga. I ärenden enligt 3 å första stycket andra meningen skall dock i stället 16 kap. 7 å tillämpas.

6 å Bergmästaren får vid beredning av ärenden som avses i 1—3 åå företa undersökning på platsen om det behövs. Sakägarna skall på lämpligt sätt underrättas om tid och plats för undersökningen. Sökanden skall betala kostnaderna för undersökningen. I ärenden enligt 3 å första stycket andra meningen skall dock i stället 16 kap. 7 å tillämpas.

Mar/can visning

7 å Ärenden om anvisande av mark för bearbetning och därmed sam- manhängande verksamhet skall prövas vid markanvisningsförrättning en- ligt bestämmelserna i 9 kap.

Ersättning m. m.

8 å Tvister om ersättning enligt 7 kap. 1 å prövas av bergmästaren. Har en sådan tvist inte hänskjutits till avgörande av skiljemän när markanvis- ningsförrättningen hålls. prövas frågan vid förrättningen.

9 å Tvisteri frågor som avses i 7 kap. 2 å prövas vid markanvisningsför- rättningen.

10 å Beslut som har meddelats enligt 8 och 9 åå får verkställas.

11 å Tvister om ersättning enligt 5 kap. 7 å andra stycket. 7 kap. 5 å, 10 kap. 3 å. 11 kap. 2 å och 12 kap. 8 å samt tvist om kostnad enligt 10 kap.

lx) tu

• Sida 222
•  Original

7å andra stycket prövas av den fastighetsdomstol inom vars område Prop. 1988/89:92 koncessionsområdet eller större delen därav ligger. Detsamma gäller tvis- Bilaga 4 ter i frågor som avses i 12 kap. 6 å andra stycket.

9 kap. Hur markanvisningsförrättningen går till Förrättningsmvndigheten m. m.

1 å Markanvisningsförrättning hålls av bergmästaren i det distrikt där koncessionen har meddelats.

Som förrättningsmän skall även delta två gode män om bergmästaren finner att det behövs eller när någon sakägare begär det och det inte med- för oskäligt dröjsmål.

2 å Bergmästaren skall utse gode männen bland dem som i orten är valda till gode män vid fastighetsbildningsförrättning.

3 å Om en god man är hindrad att tjänstgöra på grund av jäv eller om han uteblir och någon annan god man inte utan dröjsmål kan infinna sig. får bergmästaren kalla någon som är valbar till god man vid fastighetsbild— ningsförrättning.

4 å Bestämmelsen i 4 kap. 12 å rättegångsbalken om hinder för närståen- de att samtidigt tjänstgöra som domare gäller också förrättningsmän.

5 å För förrättningsmän gäller sammajäv som mot domare.

6 å Om en sakägare vill anföra jäv mot en förrättningsman, skall han göra detta första gången han för talan i ärendet sedan han fick veta att förrättningsmannen tjänstgör och att jävsanledning föreligger. Gör han inte det, har han inte längre rätt att anföra jäv.

Harjäv anförts mot en förrättningsman. får denne endast vidta sådana åtgärder som inte kan skjutas upp utan synnerlig olägenhet och som inte innebär att en för förrättningen betydelsefull fråga avgörs. Sådana åtgärder får dock vidtas av bergmästaren, även om han förklaratsjävig. '

Att en förrättningsman har förklarats jävig påverkar inte beslut eller åtgärder som har tillkommit innan frågan om jäv uppkom.

7 å Förrättningsmännen får anlita sakkunniga för att utreda frågor som kräver särskild fackkunskap. Den som står i sådant förhållande till saken eller till sakägare att hans tillförlitlighet kan ifrågasättas får inte anlitas som sakkunnig.

.-1nso'kun om markanvisning

8 å Ansökan om markanvisning skall vara skriftlig och innehålla

1. beskrivning av det område som sökanden önskar ta i anspråk.

2. uppgift om de fastigheter som berörs av ansökan samt namn och adress på fastighetsägarna och de övriga sakägarna, . uppgift om tvist som enligt 8 kap. 8 å skall prövas vid för rättningen. . uppgift om hinder mot verksamheten enligt 5 kap. 13 å föreligger inom någon del av området. Sökanden skall erlägga förskott på kostnader som avses i 19 å, om bergmästaren begär det.

Jäla-)

I») lx) ls.)

• Sida 223
•  Original

9 å Om ansökningen inte uppfyller föreskrifterna i 8 å första stycket eller Prop. 1988/89: 92 den i övrigt är ofullständig eller sökanden inte har erlagt föreskriven an- Bilaga 4 sökningsavgift eller förskott enligt Så andra stycket. får bergmästaren förelägga sökanden att inom viss tid avhjälpa bristen. Om ett föreläggande enligt första stycket inte följs skall ansökningen avvisas. om den är så ofullständig att den inte utan väsentlig olägenhet kan läggas till grund för en förrättning eller om underlåtenheten avser betal- ning av ansökningsavgift eller förskott.

Sammanträde med sakägarna m. m.

10 å Vid förrättningen. som inte får avslutas förrän koncessionsbeslutet vunnit laga kraft. skall sammanträde hållas med sökanden och övriga sakägare. Om stridiga intressen saknas behövs dock inte något sammanträ- de.

Mer än ett sammanträde får hållas endast om en viss fråga inte kan avgöras utan ytterligare utredning eller om det av något annat skäl är oundgängligen nödvändigt.

Förrättningsmännen får företa undersökning på platsen om det behövs. Sakägarna skall på lämpligt sätt underrättas om tid och plats för undersök- ningen.

11 å Om sammanträde hålls. skall samtliga kända sakägare kallas. Kal- lelsen skall delges i god tid före sammanträdet. Den som i föreskriven ordning har kallats till ett sammanträde får vid detta kallas till nytt sammanträde genom att tid och plats för det kommande sammanträdet tillkännages.

Kallelsen skall innehålla en kortfattad redogörelse för ansökningens innehåll och upplysning om innehållet i 14å. Har aktförvarare utsetts enligt 13 å. skall kallelsen innehålla dennes namn och platsen där kopia av ansökningshandlingarna finns tillgängliga.

12 å Om fastighetsägaren eller dennes ställföreträdare stadigvarande vistas utom riket och delgivning inte kan ske med ombud. får delgivning i stället ske genom att handlingen lämnas till den som förvaltar eller brukar fastigheten.

Den som mottagit handlingen enligt första stycket skall om möjligt snarast sända den vidare till fastighetsägaren eller dennes ställföreträdare. Han skall upplysas om detta när handlingen lämnas till honom. Är den söktes uppehållsort känd. skall bergmästaren omedelbart med posten sän- da honom meddelande om delgivningen.

Delgivning skall anses ha skett. när handlingen lämnats enligt första stycket.

13 å Om det behövs skall bergmästaren sända kopia av ansökningshand- lingarna till en lämplig person på platsen (aktförvarare). Denne skall hålla handlingarna tillgängliga för sakägarna.

14 å De som äger fastigheter som berörs av ansökningen skall för berg- mästaren uppge de sakägare i fråga om fastigheterna som är kända för honom. Den fastighetsägare som utan giltigt skäl underlåter att göra detta. skall ersätta sakägarna för skador som har föranletts av underlåtenheten.

Is) IQ U)

15 å Om sökanden. trots att han kallats på föreskrivet sätt. uteblir från

• Sida 224
•  Original

det första sammanträdet utan laga förfall. skall detta ställas in. Nytt Prop. 1988/89: 92 sammanträde skall sättas ut om han inom tre veckor begär det. Gör han Bilaga 4 ingen sådan begäran. skall ärendet avskrivas. Om någon av de andra sakägarna uteblir från ett sammanträde och han inte har kallats på föreskrivet sätt, skall nytt sammanträde hållas innan förrättningen slutförs. Nytt sammanträde behövs inte om den uteblivne sakägaren har biträtt ansökan eller annars medgett att förrättningen ändå slutförs. Utan hinder av andra stycket får sådana förrättningsåtgärder vidtas som inte i någon nämnvärd mån inverkar på sakägarens rätt.

16 & Bergmästaren skall föra protokoll över förrättningen. Protokollet och övriga handlingar som ges in eller upprättas i förrättningsärendct skall föras samman till en akt.

Omröslning

17 5 Om förrättningsmännen har olika mening. gäller som beslut vad två av dem säger. Om varje förrättningsman har sin mening. gäller berg- mästarens mening. I fråga om pengar eller annat som utgör viss mängd skall dock den mening gälla som avser den näst största mängden.

[förrätt/1ingskttvtnadw

18 5 Till bergmästaren och gode männen utgår ersättning för inställelse vid förrättningen och vid undersökning på platsen enligt föreskrifter som regeringen meddelar.

Ersättning till sakkunniga bestäms av förrättningsmälmen. Myndigheter eller anställda i allmän tjänst får ersättning bara om det finns särskilda föreskrifter om detta.

Sökanden skall betala kostnaderna för förrättningen.

19 & Sökanden skall svara för sina egna kostnader i ärendet och ersätta andra sakägare för deras kostnader för att bevaka sin rätt vid förrättning- en. Detta gäller dock ej om annat följer vid en motsvarande tillämpning av 18 kap. 6 eller 8 & rättegångsbalken.

Mar/(anvisaingsbcslutt'ts innehåll

20 5 Beslut om markanvisning skall ange de anvisade områdenas läge. omfattning och ändamål samt innehålla avgörande i vid förrättningen prövade frågor som avses i 8 kap. 8 och 9 åå. Därutöver skall beslutet innehålla avgörande i frågor om förrättningskostnader enligt 18 och 19 gå och deras fördelning.

Om löseskilling eller intrångsersättning bestäms. skall det i beslutet också anges om belopp skall deponeras enligt 10 kap. 2 _Q' samt var deposi- tionen skall ske.

21 å Gränserna för mark som anvisas skall utstakas och utmärkas i behövlig omfattning. Karta skall upprättas över marken. Den skall göras så noggrann som ändamålet kräver. Kan förrättningen genomföras och för- rättningsresultatet äskådliggöras utan karta. behöver en sådan dock inte upprättas. 774

• Sida 225
•  Original

Innan beslut meddelas om inlösen av del av fastighet enligt 7 kap. 25 Prop. 1988/89: 92 andra stycket skall i den ordning som gäller för fastighetsbildning en karta Bilaga 4 ' med beskrivning ha upprättats över området och dess gränser ha utmärkts.

22 & Överenskommelse om ersättning som avses i 7 kap. 1 och 2 åå skall fastställas i markanvisningsbeslutet, om någon av parterna begär det. Ersättningen får inte bestämmas annorlunda än som parterna har kommit överens.

23 & Markanvisningsbeslutet skall meddelas vid sammanträde eller på tid och plats som förrättningsmännen ger tillkänna för sakägare och andra som har rätt att överklaga beslutet. Ett sådant tillkännagivande skall lämnas vid sammanträde eller genom skriftligt meddelande.

10 kap. Hur olika ersättningar skall betalas

1 & Ersättning som har bestämts vid markanvisningsförrättning skall betalas inom en månad från det att markanvisningsbeslutet vunnit laga kraft. Ersättningen skall även innefatta ränta från dagen då beslutet vann laga kraft eller. om marken dessförinnan har tillträtts, från tillträdesdagen.

Ränta beräknas enligt 5 5 räntelagen (1975:635) för tiden till dess betal- ning skall ske och enligt 6 é räntelagen för tiden därefter.

2 & Ersättning som inte gäller personlig skada skall deponeras hos läns- styrelsen i det län där marken ligger, om fastigheten har minskat i värde så mycket att den kan antas inte utgöra full säkerhet för de borgenärer som hade panträtt i fastigheten när rätten till ersättning uppkom.

Om ersättningen gäller mark i olika län, skall den deponeras där pröv- ningsmyndigheten bestämmer.

Ersättning som inte skall deponeras betalas till den som är berättigad till ersättningen.

3 5 Om en borgenär som avses i 25 lider förlust därför att deposition inte har skett, har han rätt till ersättning av koncessionshavaren. Detsam- ma gäller om borgenären gör förlust genom att ersättning som inte har prövats vid markanvisningsförrättning eller av domstol har blivit för lågt beräknad.

4 5 Vid deposition skall den ersättningsskyldige till länsstyrelsen ge in utdrag av protokollet över markanvisningsförrättningen och gravations- bevis i fråga om fastigheter som berörs. Gör han inte det. skall länsstyrel- sen skaffa handlingarna på den ersättningsskyldiges bekostnad.

5 5 Om den ersättningsskyldige inte betalar eller deponerar ersättning inom föreskriven tid, skall länsstyrelsen på begäran av den som är berätti- gad till ersättningen söka verkställighet av ersättningsbeslutet. Länsstyrel- sen kan också efter att ha hört bergmästaren förordna att arbetet skall ställas in till dess ersättningen har betalats eller tagits ut.

6 5 Om ersättning har deponerats hos länsstyrelsen eller om länsstyrel- sen har tagit ut ersättning, skall länsstyrelsen så snart som möjligt sätta in den på bank mot ränta.

7 & Ersättning och upplupen ränta skall länsstyrelsen betala ut till den 225

• Sida 226
•  Original

som har rätt till ersättningen. Därvid tillämpas bestämmelserna i 6 kap. 18 å andra och tredje styckena samt 19 & expropriationslagen (1972: 719).

Den ersättningsskyldige skall svara för kostnaderna vid fördelning av ersättningen, om inte annat följer vid en motsvarande tillämpning av 18 kap. 6 eller 8 & rättegångsbalken.

8 & lnlösen av mark är fullbordad då koncessionshavaren har fullgjort vad som åligger honom enligt 2 $.

9 5 Om en del av en fastighet inlöses sker ändringen i fastighetsindel— ningen då inlösen är fullbordad enligt 8 &.

Sådana särskilda rättigheter till en fastighet som har-tillkommit genom frivilliga upplåtelser upphör när inlösen av fastigheten eller av sådan del därav som berörs av rättigheten är fullbordad enligt 8 5, om inte fastighets- domstolen eller förrättningsmännen har förordnat att rättigheten skall bestå. Ett sådant förordnande får meddelas endast om det uppenbarligen är utan betydelse för den rätt som tillkommer borgenärer med panträtt i fastigheten.

Andra särskilda rättigheter till fastigheten än som anges i andra stycket består efter inlösen, om inte något annat har förordnats av domstolen eller förrättningsmännen.

Genom inlösen upphör den lösta egendomens ansvar för fordran. Detta gäller dock inte fordran som har förmånsrätt enligt 6 5 1 förmånsrättslagen (1970:979).

11 kap. Kronoandel

] & Staten får sin kronoandel om inte staten avstår från den innan frågan om bearbetningskoncession avgörs. Om staten avstår skall detta anmälas skriftligen till bergmästaren. Denne skall genast sända meddelande till sökanden om en sådan anmälan.

2 & Har staten inte avstått från kronoandelen. skall staten betala konces- sionshavaren hälften av dennes utgifter för ersättning till sakägare, hand- läggning av ärendena om bearbetningskoncession och markanvisning samt för fördelning av ersättning. Om mark som tillhör koncessionshavaren anvisats, skall staten i förhållande till sin andel ersätta denne för marken enligt de grunder som anges i 7 kap. 3 &.

3 & Kronoandel får helt eller till viss del överlåtas. eller upplåtas.

4 5 Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får be- sluta 1 frågor om kronoandel.

12 kap. Gemensam förvaltning av koncessionsrätt

] & Bestämmelserna i detta kapitel gäller koncessioner i vilka det finns

kronoandel eller där annars flera har andel i koncessionen. Bestämmelserna 1 4— 9 Så gäller bara 1 den mån annat inte har avtalats mellan andelshavarna.

IQ 'N) O

• Sida 227
•  Original

Föreståndare-lör verksamheten - . Prop. ! 988/ 89: 92

2 & Andelshavarna skall välja en föreståndare för verksamheten (gruvfö- Bllaga 4 reståndare). Denne skall vara bosatt i Sverige och, om inte regeringen meddelar dispens, svensk medborgare.

Val av föreståndare skall anmälas till bergmästaren. Sker inte sådan . anmälan eller har någon utsetts som inte är behörig, ansvarar varje andels- havare som om han var föreståndare.

3 & Föreståndaren ansvarar för att verksamheten bedrivs enligt bestäm- melserna i 5 kap. 4— 12 55 och 14 kap. 4 och 5 åå. Han får från andels- havarna fordra in de bidrag som behövs för detta och för betalning av avgifter.

Stämma med andelshavarna

4 & Stämma skall hållas med andelshavarna när andelshavare som till- sammans innehar minst en fjärdedel av koncessionen begär det eller föreståndaren anser det nödvändigt. På stämman behandlas frågor om hur verksamheten skall bedrivas och andra gemensamma angelägenheter.

Föreståndaren skall kalla till stämma. Om det inte finns någon förestån- dare eller om denne är varaktigt förhindrad att utfärda kallelse. kan var och en av andelshavarna kalla till stämma.-

Andelshavarna skall kallas till stämma genom rekommenderade-brev.

5 5 Ordförande på stämman är den som andelshavarna utser.

Andelshavarna har rösträtt efter sin andel i koncessionen. Förekommer skilda meningar. gäller som stämmans beslut den mening som har fått flest röster. Vid lika röstetal sker val genom lottning. I andra frågor än val gäller vid lika röstetal den mening som ordföranden biträder om inte annat följer av 6 &. Lån får dock inte tas upp utan att alla andelshavarna samtycker till det.

Undersökning och bearbetning

6 5 Vill andelshavare som innehar minst hälften av koncessionen utföra undersökning eller bearbetning i större omfattning än de andra, skall det större arbetet utföras. Detsamma gäller när fråga är om ett visst arbete skall utföras eller ej. '

Den som har begärt att arbetet skall utföras svarar för kostnaden för detta och tillgodoräknas den ytterligare kvantitet av mineralet som utvinns genom arbetet.

7 5 Andelshavare, som har utfört undersökningsarbete inom konces- sionsområdet, skall på begäran tillhandahålla andra andelshavare resulta- tet av undersökningen.

8 5 En andelshavare som inte har deltagit i ett visst arbete får ansluta sig till detta efter anmälan på stämma eller skriftlig anmälan hos förestånda- ren. I sådant fall skall andelshavaren i förhållande till sin andel i konces- sionen ersätta följande slag av kostnader som föranletts av arbetet:

1. kostnader för sådana byggnader och andra anläggningar. maskiner. redskap. inventarier och förråd som är nödvändiga eller nyttiga för

lx.) |») x]

• Sida 228
•  Original

Bilaga 4

fortsatt undersökning eller bearbetning, efter det värde egendomen har när andelshavaren ansluter sig till arbetet. . kostnader för ersättning eller inlösen enligt 7 kap. 25 samt kostnader

för markanvisningsförrättning och fördelning av ersättning.

3. kostnader för sådana undersöknings- och tillredningsarbeten som har utförts efter markanvisningsförrättningen och som är nödvändiga eller nyttiga för fortsatt undersökning eller bearbetning. Har mark som tillhör en andelshavare tagits i anspråk för arbetet, skall den andelshavare som ansluter sig betala ersättning för detta i förhållande till sin andel enligt de grunder som anges 7 kap. 3 5. lx)

F öfver/tande av andel i koncessionen

9 5 Om en andelshavare inte senast två månader efter anmodan betalar vad han är skyldig att bidra med enligt 3 9" eller nödvändiga kostnader för undersökningsarbete eller bearbetning, är hans andel i koncessionen med vad som hör till denna förverkad till de andra andelshavarna.

13 kap. Verkan av att en bearbetningskoncession upphör

1 5 När en bearbetningskoncession upphör, förlorar koncessionshavaren rätten till sådana av koncessionen omfattade mineral och som har brutits eller på annat sätt utvunnits men inte uppfordrats.

Mineral som har uppfordrats får finnas kvar inom området för konces- sionshavarens räkning under högst två år efter det att koncessionen har upphört att gälla. Koncessionshavaren förlorar rätten till det som inte har _ tagits bort under denna tid.

Mineral som koncessionshavaren har förlorat sin rätt till enligt denna paragraf tillfaller fastighetsägaren i den mån de inte tillfaller någon ny innehavare av undersökningstillstånd eller bearbetningskoncession enligt 3 kap. 3 5 första stycket eller 5 kap. 6 5.

2 & Koncessionshavaren förlorar rätten till sådana byggnader som gjorts för gruvans eller motsvarande anläggnings styrka och varaktighet samt inklädnad av borrhål och stängsel som innehavaren varit skyldig att hålla. Sådana anläggningar skall lämnas kvar på platsen. Om någon annan be- viljas koncession inom området, övertar denne anläggningarna.

3 5 I den mån det är motiverat från allmän eller enskild synpunkt skall koncessionshavaren utföra efterarbete och ta bort andra anläggningar än som sägs i 2 &.

Anläggningar som lämnas kvar skall vara i sådant skick att det inte uppkommer fara för allmänheten. Sådant stängsel som sägs i 2 5 skall vara utfört så att det består varaktigt efter det att koncessionen har upphört. Anläggningar som lämnas kvar tillfaller fastighetsägaren.

När koncessionen upphör. förlorar innehavaren den rätt till marken som han har på grund av markanvisningen.

4 5 I den mån koncessionshavarens skyldigheter enligt 35 inte har be-_ stämts genom villkor i koncessionen, skall frågan prövas i samband med att koncessionen upphör.

5 & Statens rätt enligt bestämmelserna omkronoandel upphör samtidigt

• Sida 229
•  Original

med koncessionen. Därvid gäller vad som sagts i 1—3 55 om koncessions- Prop. 1988/89: 92 . havare även för staten. Bilaga 4

6 5 Regeringen får utfärda föreskrifter om skyddsåtgärder vid nedlagda gruvhål och om kontrollåtgärder till skydd mot ras och sättningar vid nedlagda gruvor.

14 kap. Avgifter och andra särskilda skyldigheter . A vgi/ier

1 5 Sökande i ärenden enligt denna lag skall betala ansökningsavgift i enlighet med vad regeringen föreskriver.

2 & Innehavare av undersökningstillstånd skall betala avgift till staten. Avgiften skall bestämmas med beaktande av undersökningsområdets stor- lek och arten av de mineral som omfattas av tillståndet enligt vad regering- en närmare föreskriver.

Redovisning över utförda undersök/1ingsarbeten

3 5 När ett undersökningstillstånd har upphört, skall innehavaren senast inom en månad till bergmästaren inge en redovisning över utförda under- sökningsarbeten. Till redovisningen skall fogas en karta över det.undersök- ta området. Av redovisningen skall framgå 1. vem som har utfört undersökningen. 2. vilken typ av undersökningsarbeten som har utförts, 3. hur omfattande undersökningen har varit samt 4. vem som förvarar undersökningsresultaten.

Skyldigheterna enligt denna paragraf gäller endast den som yrkesmässigt bedriver undersökningsarbete.

Sky/dighet att upprätta karm ochjb'ra journal m. m.

4 & Över gruvor och motsvarande anläggningar som är under arbete skall koncessionshavaren upprätta karta. På kartan skall redovisas de bor'rhål inom koncessionsområdet som är av bestående värde. Pågår ingen bearbetning skall sådana borrhål i stället läggas in på borrhålskarta. Kar- torna skall förvaras hos koncessionshav aren och fortlöpande kompletteras ' av denne. Utdrag skall sändas till den myndighet som regeringen bestäm- mer.

Gruvor eller motsvarande anläggningar får inte utan tillstånd läggas ned, förrän alla gruvarbeten har blivit inmätta och inlagda på karta.

sg Koncessionshav aren skall föra journal över undersökningsarbete och bearbetning samt till den myndighet som regeringen bestämmer redovisa prover och avge rapporter '

Sveriges geologiska undersökning skall på begäran få' följa koncessions- havarens arbete i geologiskt'avseende och ta del av de geologiska resultaten av arbetet. Regeringen får besluta att andra myndigheter får göra detsam- ma.

IJ I'd ©

• Sida 230
•  Original

. 15 Kap. Tillsyn, handräckning, vite och ansvar

1 € Tillsynen över efterlevnaden av denna lag och av villkor eller före- skrifter som meddelats med stöd av lagen utövas av bergmästaren.

2 5 Den som har tillstånd eller koncession eller på annat sätt utövar verksamhet enligt denna lag skall på begäran av bergmästaren

1. lämna bergmästaren de upplysningar och tillhandahålla de handlingar som behövs för tillsynens utövande, och

2. ge bergmästaren tillträde till anläggningar eller platser där verksamhet som omfattas av denna lag bedrivs. i den omfattning som behövs för tillsynens utövande.

3 5 Bergmästaren får besluta om de åtgärder som behövs för att trygga efterlevnaden av denna lag eller av villkor eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.

4 5 Om undersökningsarbete påbörjas utan att säkerhet har ställts enligt 3 kap. 45 tredje stycket eller 5 kap. 95 fjärde stycket eller om anläggning utförs i strid med 3 kap. 2 & andra stycket eller 5 kap. 9 & fjärde stycket får tingsrätten på ansökan av den som äger eller innehar marken förordna att arbetet skall ställas in eller att anläggningen skall tas bort på undersökarens bekostnad. Beträffande sådana åtgärder finns bestämmelser i 17 & hand- räckningslagen (19811847).

5 & Om någon inte följer vad som har begärts eller föreskrivits med stöd ' av 2 eller 3 %$ eller om någon inte fullgör sina skyldigheter enligt 13 kap. 3 5. 14 kap. 35. 4 & första stycket eller 55 får bergmästaren förelägga honom att fullgöra sina skyldigheter vid vite.

Om arbete bedrivs på sådant sätt att det uppkommer uppenbar fara för allmänt eller enskilt intresse, får bergmästaren förbjuda arbetet. Förbudet gäller omedelbart.

Om ett föreläggande enligt första stycket inte fullgörs eller om ett förbud enligt andra stycket åsidosätts, får tingsrätten på ansökan av bergmästaren meddela handräckning för att åstadkomma rättelse. Beträffande handräck- ning finns bestämmelser i 17 & handräckningslagen (l98lz847).

6 5 Till böter eller fängelse 1 högst sex månader skall den dömas som uppsåtligen eller av oaktsamhet -- - - l. påbörjar undersökningsarbete utan att iaktta vad som föreskrivs i 3

kap. 4 & eller 5 kap. 9 .ä fjärde. stycket om underrättelse och ställande av säkerhet. - - - - ' - . bearbetar mineral utan att ha erhållit bearbetningskoncession om sådan krävs. - - - 3. utan tillstånd enligt 5' kap. 11 ällägger' 1ge'n utfraktsväg, ort eller borrhål som sägs där. - ix)

4. utan tillstånd enligt 14 kap. '4'5' andra .sty'cket lägger ned gruva e'ller' '

motsvarande anläggning. innan alla gruvarbeten blivit inmätta och inlagda på karta. . . .

Till böter eller fangelse' 1 högst' sex månader. d'öms också den som uppsåt-'— '

ligen eller av grov oaktsamhet lämnar oriktig uppgift när han fullgör. '- -- - uppgiftsskyldighet enligt koncessionsvillkor eller enligt 2 5 1. . 1 fall som sägs i första. stycket. 2 kan mineral som utvunnits förklaras förverkat. - - - - ' - -

• Sida 231
•  Original

Om brott som avses i första stycket 1 berör enbart enskilds rätt, får' Prop. 1988/89:92 åklagare väcka åtal endast om målsäganden anger brottet till åtal. Bilaga 4 "

16 kap. Hur beslut får överklagas

1 5 Beslut om markanvisning och beslut om ersättning enligt 7 kap. 1 5 får överklagas hos den fastighetsdomstol inom vars område den mark saken gäller eller större delen av denna ligger.

2 5 Beslut under markanvisningsförrättningen får överklagas särskilt om prövningsmyndigheten har

1. ogillatjäv mot förrättningsman,

2. beslutat angående ersättning till sakkunnig eller tolk eller

3. beslutat enligt 5 kap. 35 andra stycket angående ianspråktagande av mark 1 avvaktan på slutligt avgörande 1 ärendet.

Fastighetsdomstolens beslut 1 frågor som avses i första stycket 1 får inte överklagas.

Den som anser att markanvisningsförrättning onödigt uppehålls genom ett beslut vid förrättningen får överklaga beslutet genom besvär hos fastig- hetsdomstolen. Denna rätt att överklaga är inte inskränkt till någon viss tid. '

3 & Bergmästarens beslut i fråga om meddelande av bearbetningskonces- sion eller meddelande av tillstånd till överlåtelse av koncession eller änd- ring av villkoren för en koncession får överklagas hos regeringen. Bergmästarens beslut i frågor om återkallelse av undersökningstillstånd eller av bearbetningskoncession får överklagas hos kammarrätten. Bergmästarens beslut får överklagas hos Sveriges geologiska undersök- ning, om beslutet avser frågor om 1. undersökningstillstånd, dock ej frågor om återkallelse av undersök—- ningstillstånd, tillstånd till byggande av väg enligt 3 kap. 2 9 andra stycket, förlängning av giltighetstiden for _bearbetn1ngskoncess1on, förhandsbesked enligt 4 kap. 9 & tredje stycket. tillstånd att lägga igen utfraktsväg m.m. enligt 5 kap.. 1 1 5, tillstånd att lägga ned gruvor eller motsvarande"anläggningar innan alla ' ' gruvarbeten blivit inmätta och inlagda på karta enligt 14 kap. 4 5' andra stycket. - - - -- Beslut av Sveriges geologiska undersökning 1. ärenden enligt tredje styc- ket får inte överklagas. - - . . Bergmästarens beslut om meddelande av bearbetn1ngskoncess1on får överklagas även av den kommun där koncess1onsområdet är beläget '

aweww

4 5 Bergmästarens beslut enligt 3' kap. ö'å'och'S'kap; 13 5första stycket " ' ' ' ' får överklagas hos länsstyrelsen. Länsstyrelsens beslut' 1 sådana ärenden får inte överklagas. - - - - . ' - -- - : - ' Om beslutet gäller område med' detaljplan eller områdesbetä'mmelser får . . det överklagas även av kommuner-i-u . _. _ :

5 5 Bergmästarens beslut i andra frågor län. som_ avses i ."._"ä"$ "får" ' ' överklagas hos kammarrätten. ' '

6 5 Länsstyrelsens beslut i' fråga om ställd' s'äke'rhet får överklagas? hos" ' . - - kammarrätten. '.'.-. - i. .. 23.1:

• Sida 232
•  Original

Länsstyrelsens beslut enligt 3 kap. 5 å och 5 kap. 13 9 första stycket lår Prop. 1988/89: 92 överklagas hos regeringen. Bilaga 4

7 & 1 mål som avses i 1 och 2 åå och i ärenden enligt 8 kap. 35 första stycket andra meningen skall koncessionshavaren svara för dels sina egna kostnader. dels de kostnader som åsamkas motparterna i fastighetsdom- stolen genom att koncessionshavaren överklagar bergmästarens beslut en- ligt 1 eller 2 & och i högre rätt genom att han överklagar dit. Detta gäller dock inte om annat följer av 18 kap. 6 eller 8 5 rättegångsbalken. 1 övrigt tillämpas 18 kap. rättegångsbalken.

17 kap. Särskilda bestämmelser

] ä . Med särskild rätt till fastighet avses i denna lag nyttjanderätt. servi- tut. renskötselrätt och rätt till elektrisk kraft samt liknande rätt._

Bestämmelserna i denna. lag om sakägare gäller inte innehavare av fordran för vilken fastigheten svarar.

2 5 Om säkerhet som skall ställas enligt denna lag inte har godkänts av den till vars förmån den ställs, skall säkerheten prövas av länsstyrelsen. Borgenfår godkännas av länsstyrelsen endast om borgensmannen svarar som för egen skuld och, om flera har tecknat borgen, de svarar solidariskt. Staten. kommuner, landstingskommuner och kommunalförbund behö- ver inte ställa säkerhet.

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990 då gruvlagen (1974:342), lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter och lagen (1949:658) om inlösen i vissa fall av rätt till gruva m.m. skall upphöra att gälla. Förekommer i lag eller annan författning någon hänvisning till föreskrift som har ersatts genom bestämmelse i den nya lagen,'skall i stället den nya bestämmelsen tillämpas. ' Om inte annat framgår av 4- 6 skall den nya lagen. tillämpas även på rättigheter enligt äldre lag. Därvid skall bestämmelserna om undersök- ningstillstånd i den nya lagen tillämpas på äldre rättigheter till undersök- ning och bestämmelserna om bearbetningskoncession i den nya lagen tillämpas på äldre rättigheter till bearbetning.

.Vad som enligt den nya lagen. gäller om' ägare av fastighet skall tillämpas även på den som innehar fastighet mcd ständig besittningsrätt eller f de1komm1ssratt Detsamma gäller den som enligt beslut vid allmän avvittring innehar ströäng. ' .

Bestämmelserna' 1 denna lag om fordran för vilken panträtt har upplåtits i fastighet skall tillämpas på rätt'till ävkomst'eller förmån som avses i 85 lagen (1970:995) om införande av nya jordabalken, om rättigheten'intc är att anse som särskild rätt till fastighet. .

3.1 mål och ärenden som har anhängiggjorts' 1nnan den nya lagen träder . i kraft skall äldre bestämmelser tillämpas.

14 kap. 35 gäller inte'inmutning och undersökningskoncession som . - upphör före den ljuli 1991. ' 232

• Sida 233
•  Original

Om ersättning som har beslutats enligt äldre lag inte har betalats ut när Prop. 1988/89: 92 denna lag träder i kraft, tillämpas 4 kap. 33—38 55 gruvlagen (1974:342)i Bilaga 4 stället för 10 kap. nya lagen. Lagen (1949:658) om inlösen i vissa fall av rätt till gruva m.m. skall alltjämt tillämpas på inmutningar och utmål. 4. Beträffande inmutningar gäller den nya lagen med följande begräns- nmgar.

&. lnmutaren får inom det område som anges i mutsedeln utföra under- sökning av sådana mineralsom var inmutningsbara enligt gruvlagen (1974: 342). när den upphörde att gälla. Medgivande enligt 2 kap. 3— 5 åå gruvlagen skall anses som medgivande till undersökningsarbete enligt 3 kap. 5— 7 åå nya lagen. b. I fråga om undersökningstid och'förlängning av denna tillämpas 3 kap. 5 & första och andra stycket samt 6 och 7 åå gruvlagen i stället för 2 kap. 4—7 åå nya lagen. c. Bestämmelserna i 6 kap. nya lagen skall inte tillämpas på inmutningar. 1 fråga om övergång av rätt till inmutning tillämpas i stället 9 kap. gruvlagen. (1. När en inmutning upphör att gälla skall inte bestämmelserna i 2 kap. 85 nya lagen om karenstid tillämpas på mark som har omfattats av inmutningen. I stället skall gälla att ansökningar om undersökningstill- stånd för sådan mark, som ges in inom ett år från det att inmutningen upphörde att gälla. får beviljas endast efter medgivande av den myndig- het som regeringen föreskriver. '

5. Beträffande utmål som har beviljats enligt gruvlagen (1974:342) eller motsvarande äldre lagstiftning gäller den nya lagen med följande begräns-

ningar.

a. Beträffande utmål som har tillkommit enligt äldre lagstiftning tillämpas 14 kap. 6 5 första stycket och 7 ti gruvlagen så länge utmålet består. b. Utmålshavaren får under den tid utmålet består utföra undersökning och bearbetning av sådana mineral som var inmutningsbara enligt gruvlagen. när den upphörde att gälla. Mark som har anvisats enligt äldre lag skall anses som anvisad enligt den nya lagen. Om ny mark behöver anvisas. tillämpas den nya lagen. Medgivande att erhålla ut- mål utan hinder av 2 kap. 3—5 55 gruvlagen skall vid tillämpning av 5- kap. 13 och 14 55 nya lagen anses som medgivande enligt 3 kap. 5 —. 7 åå nya lagen. . c. lnnehavaren skall betala försvarsavgift enligt 6 kap. 8 och 9 55 gruv- lagen så länge utmåle't består. . d. I fråga om giltighetstiden för utmål tillämpas 6' kap. 105 första stycket gruvlagen. Bestämmelserna i 6 kap. nya lagen skall inte tillämpas på utmål. I fråga om frånträdande tillämpas 6 kap. 13 å gruvlagen och i fråga om övergång av rätt till utmål 9 kap. gruvlagen. Bestämmelserna om inlösen av rätt till utmål i 10 kap. gruvlagen skall fortfarande tillämpas. .

c. I fråga om utmål tillämpas bestämmelserna i 8 kap.. gruvlagen om samäganderätt i utmål' 1 stället för demi 12 kap. nya lagen om gemen-- sam förvaltning av koncessionsrätt. . ' f. Om en utmålshavare senast ett år före utgången av utmålets giltighets- tid ansöker om bearbetningskoncession inom. utmålet för sådana mi- neral som var inmutningsbara enligt gruvlagen när den upphörde att gälla, skall prövningen ske med iakttagande av följande.

Om regelbunden bearbetning eller tillredningsarbete eller anlägg- , 233

• Sida 234
•  Original

ningsarbete för upptagande av bearbetning pågår, skall ansökningen bifallas utan prövning enligt 4 kap. 1 5 och utan att koncessionen förenas med villkor enligt 4 kap. 4—6 åå.

Om undersökningsarbete av större omfattning pågår skall ansökning- en prövas utan tillämpning av 4 kap. 1 Q' första stycket 1 och 2. När utmålet upphör tillämpas 7 kap. 3 _5 andra stycket gruvlagen i stället för 13 kap. 3 och 4 && nya lagen beträffande anläggningar som har påbörjats före ikraftträdandet. I fråga om rätt till nytt undersöknings- tillstånd för mark som har omfattats av utmålet skall inte 2 kap. 8 5 nya lagen tillämpas. I stället skall gälla att ansökningar om sådant tillstånd, som ges in inom ett år från det att utmålet upphörde, får beviljas endast efter medgivande av den myndighet som regeringen bestämmer. 6. Beträffande koncessioner och motsvarande tillstånd. som har bevil- jats enligt lagen (19742890) om vissa mineralfyndigheter eller motsvaran- de äldre lagstiftning gäller den nya lagen med följande begränsningar.

a.

?

Beträffande tillstånd som har tillkommit enligt äldre lagstiftning tilläm— pas punkt 5 i övergångsbestämmelserna till lagen om vissa mineralfyn- digheter så länge tillståndet består. lnnehavaren får under den tid tillståndet består utföra undersökning eller bearbetning enligt de villkor som har angetts i beslutet. Mark som har anvisats enligt äldre lag skall anses anvisad enligt den nya lagen. Om ny mark behöver anvisas tillämpas den nya lagen. Medgivande enligt 17—1955 lagen om vissa mineralfyndigheter skall anses som motsvarande medgivande enligt 3 kap. 5 —7 åå nya lagen. . Den nya lagens bestämmelser om kronoandel i 1 kap. 8 _6, undersök-

ningstillstånds giltighetstid i 2 kap. 4—7 55, ändring av tillstånd eller koncession i 6 kap. 4 5 och gemensam förvaltning av koncessionrätt i 12 kap. skall inte tillämpas på tillstånd som avses här. . När en koncession upphör tillämpas 36 & lagen om vissa mineralfyndig-

heter' 1 stället för 13 kap. 3 och 4 55 nya lagen beträffande. anläggningar som har påbörjats före ikraftträdandet.

För tillstånd till förberedande undersökning enligt- -15 S' lagen om vissa mineralfyndigheter som gäller vid ikraftträdandet tillämpas den lagen så länge tillståndet består. 7. Den som vid utgången av juni -1990 bedriver undersökning eller bearbetning för vilken tillstånd eller koncession därefter behövs till följd av denna lag får, under förutsättning att ansökan om tillstånd eller konces- ' sion görs före den 1 juli 1991 fortsätta verksamhet för samma ändamål. utan tillstånd eller konc'e's'sion' till dess ansökan 'sl'utli'gt' har prövats Vid _ prövning av en sådan ansökan om bearlbetningskoncession Iskallföljande . . . iakttas. ' ' '

21.

C.

Vid prövning av ansökan skall. 4' kap. 3' & första stycket. tillämpas s'öm'

om sökanden hade undersokn1ngst1llstånd inom området för' 'de mine-

ral som ansökan avser;

. Ansökan skall prövas utan tillämpning av 4 kap. 1 5 nya. lagen. Om ansökan avser något' av 'de koncessionsmineral so'm ari'g'es i"1"k'ap.'1'5 ' tredje punkten skall dock '4 kap; 1' ';; första "stycket 1 tillämpas. Konc'e'så sionstiden skall bestämmas till tio år. Om sökanden begar det 'skall ""' dock kortare tid bestämmas. Koncession lår förenas med villkor enligt 4 kap:" '4— '6 55.;

• Sida 235
•  Original

8. Före den 1 juli 1991 får koncession för mineral som inte omfattas av Prop. 1988/89: 92gruvlagen eller den gamla minerallagen inte meddelas annan än markäga- Bilaga 4 ren utan dennes medgivande. Detta gäller dock bara fyndigheter där bearbetning inte har påbörjats då den nya lagen träder i kraft.

• Sida 236
•  Original

Bilaga 4

2 Förslag till Lag' om ändring i lagen (1987: 12) om hushållning med

naturresurser m.m.

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 5 lagen (1987: 12) om hushållning med naturresurser m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen [Vit/else

1 kap.

Bestämmelserna i 2 och 3 kap. skall tillämpas enligt vad som är föreskrivet i plan- och bygglagen (1987:10), vattenlagen (1983:291), miljöskyddslagen (19691387), na- turvårdslagen (1964z822), lagen (1985:620) om vissa torvfyndighe- ter, väglagen (197lz948). lagen (1902271 5. 1) innefattande vissa bestämmelser om elektriska anlägg- ningar. lagen (1978:160) om vissa rörledningar och luftfartslagen (1957:297).

Bestämmelserna i 2 och 3 kap. skall tillämpas enligt vad som är föreskrivet i plan- och bygglagen (1987:10), vattenlagen (1983:291), miljöskyddslagen (19691387), na- turvårdslagen (1964z822). lagen (1985:620) om vissa torvfyndighe- ter, väglagen (1971:948), lagen (1902:71 s. 1)'innefattande vissa bestämmelser om elektriska anlägg- ningar. lagen (1978:160) om vissa rörledningar, luftfartslagen (1957: 297), minerallagen (0000.'00()) och lagen (1966:314) om kontinental- sockeln.

Om tillåtligheten av en viss åt- gärd har prövats enligt någon av de lagar som anges i första stycket och om avgörandet i frågan har vunnit laga kraft. är avgörandet bindande. såvitt avser tillåtligheten ('n/igt be- stämmelserna i 2 och 3 kap.. när samma åtgärd prövas enligt någon annan av dessa lagar.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990.

• Sida 237
•  Original

Bilaga 4

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter

Härigenom föreskrivs att 9 och 37 åå lagen (1985:620) om vissa torvfyn- digheter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

lnom ett område som omfattas av koncession enligt lagen (1974: 890) om vissa mineraltj'ndigheter får någon annan än koncessions- havaren inte utan särskilda skäl be- viljas koncession enligt denna lag. Ej hc/lcrjår inom ett område. som omfattas av rätt enligt 1 kap. 4 eller 59" eller [4 kap. 6.6 första stycket gruvlagen (1974:342) eller av ansö- kan om sådan rätt. koncession utan särskilda skäl meddelas någon an- nan än den som erhållit eller ansökt om sådan rätt.

375

Vid tvist angående fråga som av- ses i 255 tillämpas reglerna [ 41é' lagen (1974.'890) om vissa mineral- fyndigheter.

Förcslagcn lydelse

Inom ett område som omfattas av undersökningstillstånd eller be- arbctningskoncession enligt mine- rallagen('0000:000) får någon an- nan än tillstånds- eller koncessions- havaren inte utan särskilda skäl be- viljas koncession enligt denna lag.

Vid tvist angående fråga som av- ses i 25 & tillämpas 8 kap. 3 fjärsta stycket minerallagen(0000: 000).

Denna lag träderi kraft den ljuli 1990. Beträffande koncessioner enligt lagen (19741890) om vissa mineralfyn- digheter och beträffande inmutningar och utmål gäller äldre bestämmel-

SCF.

• Sida 238
•  Original

4 Förslag till Prop. l988/89z92 Lag om ändring i lagen (l982:618) om utländska förvärv av Bilaga 4 fast egendom m.m.

Härigenom föreskrivs att- 2 kap. 1 och 5 55 och 3 kap. 5 5 samt rubriken till., 7 kap. lagen (1982: 618) om utländska förvärv av fast egendom m. m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

lnmutningsrätt och rätt till utmål

Kontrollsubjekt enligt lagen (l982:6l7) om utländska förvärv av svenska företag m.m. får inte utan tillstånd (förvärvstillstånd) för varje särskilt fall här i landet erhål- la eller i övrigt förvärva inmut— ningsrätt eller rätt till utmål enligt gruvlagen (1 974.342).

Vad som i denna lag sägs om rätt till utmål skall gälla även nyttjande- rätt till utmål.

Om förvärvstillstånd inte söks inom föreskriven tid eller på före- skrivet sätt eller om tillstånd väg- ras, gäller ]. beträffande inmutningsrätt. att undersökningsarbeten som förvär- varen företar inom det inmatade området är utan verkan till bevaran- de av inmutningsrätten. 2. beträffande utmål, att rätten till utmål är förverkad på den första in— fallande dag då försvarsavgift enligt 6 kap. 89' gruvlagen (1974:342) skall erläggas.

. Rätt enligt minerallagen(0000: 000) .

Kontrollsubjekt enligt lagen (l982:6l7) om utländska förvärv av svenska företag m.m. får inte utan tillstånd (förvärvstillstånd) för varje särskilt fall här i landet erhål- la eller i övrigt förvärva under- sökningstillstånd eller bearbetnings- koncession enligt minerallagen(0000:000).

Vad som i denna lag sägs om be- arbetningskoncession skall gälla även nyttjanderätt till sådan kon- cession.

Om förvärvstillstånd inte söks inomlföreskriven tid eller på före- skrivet sätt eller om tillstånd väg-

ras, upphör undensökningstillstån- det eller bearbetningskoncessionen att gälla.

3 kap.

lnmutningsrätt eller rätt till at- mål, som har förvärvats genom in- rop på exekutiv auktion under så- dana förhållanden att förvärvstill- stånd skulle ha krävts vid ett van- ligt förvärv. skall åter avyttras in- om ett år efter det att auktionen har

Undersökningstillstånd eller bear- betningskoncession som meddelats enligt minerallagen(()000:000) och som har förvärvats genom inrop på exekutiv auktion under sådana förhållanden att förvärvstillstånd skulle ha krävts vid ett vanligt för-

• Sida 239
•  Original

Bilaga 4

Nuvarande lvdtz'ls'e

vunnit laga kraft, om inte dessför- innan dessa förhållanden har upp- hört eller inroparen har fått till- stånd att behålla rättigheten. Rege- ringen får på ansökan av inroparen medge skäligt anstånd med avytt- randet.

I fråga om tillstånd enligt första stycket att behålla inmutningsrätt eller rätt till utmål gäller i tillämpli- ga delar bestämmelserna denna lag om förvärv av sådana rättigheter.

Avyttras inte rättigheten inom föreskriven tid. gäller

[. beträffande inmutningsrätt. att underso'kningsarbeten som inra— paren företar inom det inmutade området är utan verkan till bevaran— de av inmutningsrätten.

2. beträffande utmål. att rätten till utmål ärförverkad på denförsta infallande dag då försvarsavgift en— ligt 6 kap. 8 3" gruvlagen (1974:342) skall erläggas.

Föreslagen lvdelse

värv. skall åter avyttras inom ett år efter det att auktionen har vunnit laga kraft. om inte dessförinnan dessa förhållanden har upphört el- ler inroparen har fått tillstånd att behålla undensäkningstillståndet el— ler koncessionen. Regeringen får på ansökan av inroparen medge skä- ligt anstånd med avyttrandet.

I fråga om tillstånd att behålla '

undersökningstillstånd eller konces- sion enligt första stycket gäller i till- lämpliga delar bestämmelserna i denna lag om förvärv av sådana till- stånd eller koncessioner.

Avyttras inte tillståndet eller kon- cessionen inom föreskriven tid, gäl- ler de påföljder som anges i 2 kap. 5 _é'.

Denna lagträder i kraft den ljuli 1990. Beträffande lnmutningar och utmål enligt gruvlagen (1974:342) gäller äldre bestämmelser.

• Sida 240
•  Original

Bilaga 4

5 Förslag till Lag om ändring i lagen (1966: 314) om kontinentalsockeln

Härigenom föreskrivs att 3, 10 och 15 åå lagen (1966:314) om kontinen- talsockeln skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

35

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer äger meddela tillstånd för annan än staten att genom geofysiska mätningar, borrning eller på annat sätt utforska kontinentalsockeln och att utvinna naturtill- gångar från denna.

Tillstånd skall avse bestämt område och viss tid. Regeringen äger föreskriva att visst slag av verksamhet som avses i första stycket får äga rum utan tillstånd.

1 ärenden om tillstånd att utvinna naturtillgångar/rån kontinentalsoc- keln skall lagen (1987:12) om hus- hållning med naturresurser m. m. tillämpas.

tog

lnom anläggning och säker- hetszon utanför territorialgränsen tillämpas svensk lag med undantag av bestämmelserna i gruvlagen (1974:342), lagen (1974.'890) om vissa mineral/yndigheter, vatten- lagen (19831291) och lagstiftningen angåendejakt och fiske. Därvid an- ses anläggningen och zonen belägna inom närmaste del av Sveriges sjö- territorium.

lnom anläggning och säker- hetszon utanför territorialgränsen tillämpas svensk lag med undantag av bestämmelserna i minerallagen(0000:000). vattenlagen (1983:291) och lagstiftningen angåendejaktoch fiske. Därvid anses anläggningen och zonen belägna inom närmaste del av Sveriges sjöterritorium.

Produkt som frambringats utanför territorialgränsen anses utvunnen i

Sverige.

155

Talan mot borgmästarens beslut enligt 75 föres hos Sveriges geolo- giska undersökning genom besvär.

Mot beslut av Sveriges geologiska undersökning i ärende, som avses i 75, och mot tillsynsmyndighetens beslut enligt 129" föres talan hos kammarrätten genom besvär.

Mot annat beslut av myndighet enligt denna lagföres talan genom besvär hos regeringen.

Beslut av Sveriges geologiska un- dersökning i ärende, som avses i 7 _tj och i ärende om återkallelse av till- stånd på grund av attföreskrift eller villkor för tillståndet har åsidosatts samt tillsynsmyndighetens beslut enligt 12 & överklagas hos kammar- rätten.

Annat beslut av myndighet enligt denna lag överklagas hos regering- en.

• Sida 241
•  Original

Nuvarandelydelse Föreslagen lydelse Prop. 1988/89:92 . .. .. .. Bila a 4 ' Annat beslut än som avses i första Beslutet galler aven om det over— _ g stycket länder till efte/"rättelse utan klagas, om inte annorlunda förord- hinder avförd talan, om ej annor- nats. lundaförordnas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990.

• Sida 242
•  Original

Lagrådet Prop. 1988/89: 92

Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt Wieslander, regeringsrådet Ulla Wadell. justitierådet Staffan Magnusson.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde har regeringen på hemställan av statsrådet lvar Nordberg beslutat inhämta lagrådets yttrande. den 8 december 1988 över förslag till minerallag och den 26 januari 1989 över förslag till bl.a. lag om ändring i lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av- hovrättsassessorn Bengt Agartz.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

Förslaget till minerallag 1 kap. 4 — 10 få

1 1 kap. 4 5 har tagits in den grundläggande regeln att, om inte annat sägs i lagen, undersökning får utföras endast av den som har undersökningstill- stånd och bearbetning endast av den som har bearbetningskoncession. Vilka undantag som gäller anges i 1 kap. 6 och 7 55. som i sin tur hänvisar till andra lagrum i det följande.

Enligt lagrådets mening underlättas läsningen av lagen, om hänvisning- arna till de lagrum som innehåller undantag från huvudregeln i 1 kap. 45 tas in i den paragrafen. Lagrådet föreslår alltså att 1 kap. 6 och 7 55 i remissförslagct får bilda ett andra resp. tredje stycke i 45. Härvid bör lagtexten lämpligen arbetas om något.

Lagrådet föreslår i det följande vissa onmumreringar av paragraferna i 3 och 5 kap. Detta påverkar hänvisningarna i 1 kap. 4 5.

Även ! kap. 5 5, som anger vilka mineral som omfattas av ett undersök- ningstillstånd eller en bearbetningskoncession, bör i bl.a. förtydligande syfte ges en något ändrad lydelse.

Lagrådet förordar att 1 kap. 4 och 5 åå formuleras på följande sätt:

"4 5 Undersökning får utföras endast av den som har undersöknings- tillstånd och bearbetning endast av den som har bearbetningskoncession.

Utan tillstånd får dock undersökningsarbete bedrivas av

1. fastighetsägaren eller. efter hans medgivande, annan i fall som anges i 3 kap." 2 ä.

2. koncessionshavare i fall som anges i 5 kap. 3 &. Utan koncession får fyndighet bearbetas av

1. fastighetsägaren i fall som anges i 5 kap. 2 5,

2. tillståndshavare i fall som anges i 3 kap. 4 5,

3. koncessionshavare i fall som anges i 5 kap. 4—6 äg".

' 5 5 Ett undersökningstillstånd som grundas på ansökan avseende något , eller några av de koncessionsmineral som anges i l _5 1—3 gäller, om inte sökanden begär annat. samtliga mineral som anges där. 242

1 övrigt gäller ett undersökningstillstånd eller en bearbetningskoncession Prop. 1988/89: 92 det eller de mineral som anges i tillståndet eller koncessionen". Bilaga 5

Godtas vad lagrådet nu har förordat. bör 1 kap. 8— 1085 i remissförslaget betecknas 6—8 55. När det gäller remissförslagets [ kap. 85 (1 kap. 65 enligt lagrådets förslag) anser lagrådet att lagtexten bör formuleras om, så att den bl.a. överensstämmer bättre med 12 kap. 15 i den nya lagen. Lagrådet föreslår att paragrafen får följande lydelse:

"[ bearbetningskoncession som meddelas någon annan än staten har staten rätt till andel med hälften (kronoandel) i enlighet med bestämmelserna i 11 kap."

2 kap. 1— 3 935

l 2 kap. 1 9" första och andra styckena finns bestämmelser om förutsätt- ningarna för beviljande av undersökningstillstånd, medan tredje stycket i samma paragraf innehåller regler om företräde vid konkurrens. Den därpå följande paragrafen handlar om ensamrätt för den som har undersöknings- tillstånd eller bearbetningskoncession. medan 2 kap. 35 innehåller en bestämmelse om tillståndsområde.

Med hänsyn bl. a. till att det i reglerna om förutsättningarna för under- sökningstillstånd talas om område anser lagrådet att bestämmelsen om tillståndsområde bör placeras före reglerna om förutsättningarna för till- stånd. Vidare får det anses lämpligt att låta bestämmelserna om företräde vid konkurrens bilda en särskild paragraf. Vissa justeringar bör också göras när det gäller den närmare utformningen av lagtexten. liksom beträf- fande rubriksättningen. _

Lagrådet föreslår att 2 kap. 1—4 55 får följande lydelse och att paragra-' ferna förses med följande [rubriker:

”Tillstånds'område

1 & Undersökningstillstånd skall avse. ett bestämt område, som inte får vara större än att tillståndshavaren kan antas ha möjlighet att undersöka det på ett ändamålsenligt sätt och som i övrigt skall ha en för ändamålet lämplig form. '

Förutsättningarför tillstånd

2 5 Undersökningstillstånd skall meddelas. om .

I. det finns anledning att anta att undersökning i området kan leda till fynd av koncessionsmineral och

2. sökanden inte uppenbarligen saknar möjlighet eller avsikt att få till stånd en ändamålsenlig undersökning.

Tillstånd att bedriva undersökning beträffande olja, gasformiga kolvä- ten eller diamant får beviljas endast den som visar att han är lämplig att bedriva sådan undersökning. _

F öreträa'e vid konkurrens m. m.

3 & Omfattas ett område av flera ansökningar om undersökningstill- . Stånd enligt denna lag eller undersökningskoncession enligt lagen 243

• Sida 244
•  Original

(1985:620) om vissa torvfyndigheter. har den sökande som först kom in Prop. 1988/89: 92 med sin ansökan företräde. Om ansökningarna har kommit in samma dag, Bilaga 5 har sökandena lika rätt inom det gemensamma området.

4 5 Om någon inom ett område innehar undersökningstillstånd eller bearbetningskoncession enligt denna lag eller koncession enligt lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter. får inte någon annan beviljas under- sökningstillstånd för samma mineral inom området. Om det finns särskil- da skäl, får annan beviljas undersökningstillstånd för mineral inom områ- det som inte omfattas av tillståndet eller koncessionen.”

Godtas vad lagrådet nu har föreslagit. får 2 kap. 4—9 55 i remissförslaget numreras om.

2 kap. 8 ,6'

Paragrafen innehåller bestämmelser om- karenstid för erhållande av under- sökningstillstånd. Huvudregeln i första stycket innebär att, sedan ett undersökningstillstånd eller en bearbetningskoncession har upphört att gälla, tillståndshavaren inte får ansöka om nytt undersökningstillstånd beträffande mark inom samma område förrän tre år har förflutit från det att tillståndet eller koncessionen upphörde att gälla. I andra stycket har tagits in en undantagsbestämmelse där det sägs att om tillståndshavaren inte har utnyttjat hela tillståndstiden enligt 4, 5 eller 6 &. hans ansökan om undersökningstillstånd avseende den tid som återstår får bifallas. även om inte tre år har gått.

Innebörden av undantagsbestämmelsen är inte helt klar. Man kan t.ex. fråga sig hur situationen blir. om en tillståndshavare tidigare under åbero- pande av synnerliga skäl har begärt förlängning av tillståndstiden enligt 2 kap. 65 i remissförslaget (2 kap. 75 enligt lagrådets förslag) och därvid erhållit förlängning med kortare tid än som är medgiven enligt den para- grafen. Avsikten är uppenbarligen att tillstånd enligt den nu diskuterade undantagsbestämmelsen skall kunna ges för den överskjutande tiden. Det är emellertid oklart om sökanden därvid på nytt måste åberopa synnerliga skäl. Det kan också sägas att, om en tillståndshavare kan få nytt tillstånd enligt vad som nu har sagts. det uppstår en konflikt med bestämmelserna i 2 kap. 7 Q' (2 kap. 8 9 enligt lagrådets förslag) om den tidpunkt då ansökan om förlängning senast måste göras.

Med hänsyn till vad som nu har sagts och då det enligt lagrådets mening helt allmänt kan ifrågasättas om det verkligen behövs ett undantag från huvudregeln om karenstid föreslår lagrådet att undantagsbestämmelsen utgår. För den händelse en undantagsmöjlighct skulle anses påkallad är det enligt lagrådets uppfattning en bättre lösning att införa en dispensregcl (jfr nuvarande 2 kap. 2 5 andra stycket gruvlagen). Lagrådet saknar emellertid underlag för att ta bestämd ställning i dispensfrågan.

När det gäller första stycket i förevarande paragraf (2 kap. 95 enligt lagrådets förslag) förordar lagrådet att det utformas på följande sätt:

”När ett undersökningstillstånd eller en bearbetningskoncession har upp- hört att gälla. kan en ansökan från tillstånds— eller koncessionshavaren om 244

• Sida 245
•  Original

nytt undersökningstillstånd beträffande mark inom samma område inte Prop. 1988/89:92 Pl'övas förrän tre år har förflutit från det att tillståndet eller koncessionen Bilaga 5. upphörde att gälla.”

3 kap. [ ,é'

Paragrafens första stycke har i remissförslaget utformats som en portalbe- stämmelsc. där det sägs att den som innehar undersökningstillstånd får inom tillståndsområdet utföra undersökningsarbete i den utsträckning och under de förutsättningar som anges i de följande paragraferna i kapitlet.

Andra stycket reglerar rätten för fastighetsägaren eller, efter dennes medgivande. annan att utan tillstånd bedriva undersökningsarbete. Be- stämmelserna i denna fråga är enligt lagrådets mening av sådan karaktär att de bör få bilda en särskild paragraf. 3 kap. 2 _5.

Om lagrådets förslag i fråga om 3 kap. 1 & genomförs. får de följande paragraferna i 3 kap. numreras om. Detta påverkar i sin tur hänvisningar.- na i de inledande bestämmelserna i kapitlet. Hänvisningarna påverkas också av att, enligt vad lagrådet ämnar föreslå i det följande, de bestäm- melser som i remissförslaget har tagits in i 3 kap. 7 & flyttas till ett senare kapitel (17 kap.) i lagen. _

Vissa ändringar bör också göras i kapitlets rubriksättning. Med hänsyn till det sagda förordar lagrådet att 3 kap. inleds med . följande två paragrafer med följande rubriker:

' '] nledande bestämmelse

1 5 Den som har undersökningstillstånd får inom tillståndsområdet be- driva undcrsökningsarbete enligt 3—8 55.

Rätt att bedriva undersök/zingsarbele utan tillstånd

2 5 Om det kan ske utan intrång i nyttjanderätt, servitut eller annan särskild rätt får fastighetsägaren eller, efter dennes medgivande, annan utan undersökningstillstånd bedriva undersökning beträffande alla kon- cessionsmineral utom olja, gasformiga kolväten och diamant, dock inte inom områden där någon annan har tillstånd eller koncession enligt denna lag. Bestämmelserna i 3—7 åå gäller i tillämpliga delar även sådant under- sökningsarbete.”

Rubriken "Hur undersökningsarbete får bedrivas", som i remissförslaget har placerats före 3 kap. 1 &, bör lämpligen sättas före 3 kap. 3 g".

3 kap. 7 ,é'

[ paragrafen ges regeringen möjlighet att besluta att undersökningsarbete inte får utföras inom ett visst område utan medgivande av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Enligt 5 kap. 13 å andra styc- ket i rcmissförslaget får ett motsvarande beslut meddelas såvitt gäller bearbetning och därmed sammanhängande verksamhet. Ett beslut som tar sikte på bearbetning m.m. får dock inte meddelas sedan koncession har beviljats. . Enligt lagrådets mening bör bestämmelserna om regeringens rätt att ' 245

• Sida 246
•  Original

besluta om inskränkningar i rätten att bedriva undersökningsarbete resp. Prop. 1988/89: 92 bearbetning och därmed sammanhängande verksamhet föras samman till Bilaga 5 en paragraf. Denna kan lämpligen placeras sist i det avslutande 17 kap. De bestämmelser som har tagits in i 3 kap. 7 _5 i remissförslaget bör alltså utgå ur detta kapitel.

4 kap. 1—5 5.9"

I 4 kap. 1 5 finns bestämmelser om förutsättningarna för beviljande av bearbetningskoncession, medan 2 & handlar om ensamrätt för den som har undersökningstillstånd eller koncession. I 4 kap. 35 regleras frågor om konkurrens mellan flera sökande. medan 45 första stycket innehåller en bestämmelse om koncessionsområde. l 4 å andra stycket slutligen finns en regel om att en koncession skall förenas med de villkor som behövs för att skydda allmänna intressen m. m. '

Enligt lagrådets mening bör de nu berörda bestämmelserna disponeras på ett sätt som överensstämmer med vad lagrådet har föreslagit beträffan- de motsvarande regler om undersökningstillstånd (se vad som har anförts under 2 kap. 1 -3 åå). Liksom när det gäller reglerna om undersöknings- tillstånd bör också vissa justeringar göras i lagtexten och rubriksättningen.

Lagrådet föreslår att 4 kap. 1 —4 55 får följande lydelse och att paragra- ferna förses med följande rubriker:

' 'Koncessionsom råde

1 5 Koncession skall avse ett bestämt område, som bestäms efter vad som är lämpligt med hänsyn till fyndigheten, ändamålet med koncessionen och övriga omständigheter.

Förutsättningar för koncession

2 & Koncession skall meddelas, om

1. en fyndighet som sannolikt kan tillgodogöras ekonomiskt har blivit ' påträffad. *

2. sökanden är lämplig att bearbeta fyndigheten och

3. fyndighetens belägenhet och "art inte gör det olämpligt att sökanden får den begärda koncessionen.

I ärenden om beviljande av koncession skall lagen (1987:12) om hus- hållning med naturresurser m.m. tilllämpas.

Koncession får inte strida mot detaljplan ellerområdesbestämmelser. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras.

F öreträde vid konkurrens rn. m.

3 5 Om flera har ansökt om koncession för samma område och fler än en kan komma i fråga enligt 2 5, skall den ha företräde som har undersök- ningstillstånd i området för något mineral som omfattas av dennes ansö- kan om koncession. . Om ingen av sökandena har undersökningstillstånd, skall prövnings- myndigheten avgöra vem av dem som lämpligen bör få koncessionen. Därvid skall särskilt beaktas om någon av sökandena har utfört ändamåls- enligt undersökningsarbete inom området. 246

• Sida 247
•  Original

4 5 Om någon inom ett område innehar undersökningstillstånd eller Prop. 1988/89:92 bearbetningskoncession enligt denna lag eller koncession enligt lagen BilagaS ' (1985:620) om vissa torvfyndigheter, får inte någon annan beviljas kon- - cession för samma mineral inom området. Om det finns särskilda skäl, får

annan beviljas koncession för mineral inom området som inte omfattas av tillståndet eller koncessionen."

Lagrådet förordar vidare att bestämmelsen om villkor i 4 kap. 45 andra stycket i remissförslaget flyttas till kapitlets 5 5.

I 4 kap. 5 5 i remissförslaget finns en regel om att en koncession i vissa fall skall förenas med villkor som gör det möjligt för fastighetsägaren att fortsätta med husbehovsutvinning av mineral. Bestämmelser om rätt för fastighetsägaren att, före och efter det att koncession har meddelats, bear- beta mineralfyndigheten bör, enligt vad lagrådet föreslår i det följande, tas in i 5 kap. 2 9". Att en koncession skall förenas med de villkor som behövs "för att tillgodose fastighetsägarens rätt får anses följa redan av 4 kap. 45 andra stycket i remissförslaget (5 5 enligt lagrådets förslag). Den regel som har tagits upp i 4 kap. 5 5 i det remitterade förslaget kan därför utgå.

4 kap. 7—1059'

] 4 kap. 7—9 59" finns bestämmelser om giltighetstiden för bearbetnings- koncessioner m.m. Huvudregeln enligt 4 kap. 7_$ är att en koncession gäller i tio år. De båda följande paragraferna handlar om förlängning av koncessionstiden. Koncessionshavaren har i vissa angivna situationer rätt att få koncessionen förlängd, och en förlängning skall i en del fall ske utan att koncessionshavaren har ansökt om det. I andra situationer skall en särskild prövning göras av om en förlängning är motiverad.

Enligt lagrådets mening bör de nu berörda bestämmelserna förtydligas. De bör också lämpligen delas upp på fyra paragrafer, 4 kap. 7—1055. Lagrådet föreslår att paragraferna förses med rubriken ”Bearbetningskon- cessionens giltighetstid" och att de får följande lydelse:

”7 & Bearbetningskoncession gäller i tio år från dagen för beslutet. Om sökanden begär det, får kortare tid bestämmas.

8 & Koncessionstiden skall utan särskild ansökan förlängas med tio år i sänder, om regelbunden bearbetning pågår när giltighetstiden går ut. Om koncessionshavaren begär det, får kortare tid bestämmas.

9 & Pågår inte regelbunden bearbetning när koncessionstidcn går ut, skall tiden på ansökan av koncessionshavaren förlängas med minst fem och högst tio år. om det inom koncessionsområdet pågår

1. tillredningsarbete eller anläggningsarbete för upptagande av bearbet- ning. eller

2. undersökningsarbete av större omfattning. . Om koncessionshavaren begär det. får kortare tid än fem år bestämmas. Koncessionshavaren har rätt att få förhandsbesked av prövningsmyn- digheten om huruvida planerat undersökningsarbete skall anses ha större omfattning.

• Sida 248
•  Original

Bilaga 5

10 & Pågår inte regelbunden bearbetning eller .sådan verksamhet som anges i 9 Få första stycket, får koncessionstidcn på ansökan av koncessions- havaren förlängas med högst tio år, om det är motiverat med hänsyn till det allmännas intresse av att mineraltillgångarna utnyttjas på ett ända- målsenligt sätt. Vid prövningen skall lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. tilllämpas."

Som följd av vad lagrådet nu har förordat bör 4 kap. 10 å i det remitterade förslaget betecknas 4 kap. 1 1 5. Paragrafen bör formuleras på följande sätt:

"Ansökan om förlängning enligt 9 eller 10 å skall göras senast sex månader före koncessionstidens utgång. Har koncessionshavaren ansökt om för- längning inom den angivna tiden. gäller koncessionen till dess att ansök- ningen har prövats slutligt."

5 kap.

Kapitlet innehåller regler om bl.a. förutsättningarna för att en konces- sionshavare skall få ta mark i anspråk för bearbetning och därmed sam- manhängande verksamhet, vilka mineral som koncessionshavaren får be- arbeta och hur bearbetning skall gå till. Några av bestämmelserna i kapitlet handlar också om koncessionshavarens rätt att bedriva undersökningsar- bete. Vidarc innehåller kapitlet en bestämmelse (8 5) om rätt för fastighets- ägaren att utan koncession bearbeta fyndigheter av koncessionsmineral för sitt husbehov. Kapitlet avslutas med regler om hinder mot undersöknings- arbete och bearbetningsverksamhet och om konkurrens mellanflera till— stånds- eller koncessionshavare (13 och 14 55).

Enligt lagrådets uppfattning underlättas läsningen av kapitlet. om det inleds med en portalparagraf. motsvarande 3 kap. l 5, där det sägs att en koncessionshavare inom koncessionsområdet, ovan eller under jord, får dels bedriva undersökningsarbete. dels utföra bearbetning och därmed sammanhängande verksamhet. Vidare bör i den inledande paragrafen anges att. när det gäller bearbetning och därmed sammanhängande verk- samhet som sker ovan jord, koncessionshavaren bara får ta i anspråk mark som har anvisats för ändamålet.

De nu förordade reglerna ersätter 5 kap. 95 första och andra styckena samt en del av 5 kap. l ä i remissförslaget.

1 den inledande paragrafen bör också tas in en regel, motsvarande 5 kap. 9 5 tredje stycket i det remitterade förslaget. där det sägs att mark utanför koncessionsområdet får användas för ändamål som bestäms vid mark- anvisningen. Enligt vad som har upplysts vid lagrådsföredragningen är det härvid fråga om andra ändamål än undersökning eller bearbetning. Detta bör framgå av bestämmelsen.

Att ärenden om markanvisning prövas vid markanvisningsförrättning bör föreskrivas i den inledande paragrafen i 5 kap. (jfr. 8 kap. 75 i remissförslaget). De närmare bestämmelserna om hur en sådan förrättning går till bör. som har föreslagits i lagrådsremissen, tas in i ett senare kapitel (9 kap.). I samma kapitel bör lämpligen regleras frågorna om vilken mark som skall anvisas. för vilken tid en markanvisning gäller och vid vilken

• Sida 249
•  Original

tidpunkt anvisad mark får tillträdas m.m. Det innebär att de bestämmel- Prop. 1988/89: 92 ser som i lagrådsremissen har tagits in i 5 kap. 2 5 och 3 5första stycket bör Bilaga 5 flyttas till 9 kap. Den regel som har tagits in i 5 kap. 35 andra stycket i remissförslaget och som handlar om ianspråktagande av mark i avvaktan på att markanvisningsfrågan avgörs bör, med vissa justeringar, bilda ett sista stycke i 5 kap:s inledande paragraf. _ .

Bestämmelsen om fastighetsägarens rätt att utan koncession bearbeta fyndigheter av koncessionsmineral för sitt husbehov (5 kap. 85 i remiss- förslaget) bör enligt lagrådets mening tas in i 25 i det nu diskuterade kapitlet (jfr. uppbyggnaden av 3 kap. om undersökningsarbete). I enlighet med remissförslaget bör denna rätt till bearbetning vara oinskränkt så länge ingen annan har koncession inom området.

Frågan i vilken utsträckning fastighetsägaren får fortsätta med sin bear- betning när någon annan har fått koncession inom området regleras indi- rekt i 4 kap. 5 5 andra stycket i remissförslaget. Lagrådet föreslår att denna fråga regleras uttryckligen i ett andra stycke i 5 kap. 25. Det bör härvid lämpligen anges att fastighetsägaren har rätt att i skälig utsträckning fort- sätta verksamheten, om det inte finns särskilda skäl till något annat.

Till skillnad mot vad som följer av 5 kap.,85 i remissförslaget anser lagrådet att frågan om fastighetsägarens rätt att bearbeta-mineral för sitt husbehov inte bör påverkas av att någon annan får undersökningstillstånd inom området. Undersökningstillstånd bör alltså inte nämnas i 5 kap. 25.

I 5 kap. 35 bör enligt. lagrådets mening tas in bestämmelser om vilka mineral ett undersökningsarbete får avse, medan frågan om vilka mineral som får bearbetas bör regleras i 5 kap. 4 5. Motsvarande bestämmelser finns i 5 kap. 4 och 5 55 i remissförslaget. Den regel som i remissförslaget har tagits in i 5 kap. 95 fjärde stycket och som föreskriver att vissa bestämmelser i 3 kap. Skall tillämpas i fråga om undersökningsarbete ovan jord på ej anvisad mark bör bilda ett andra stycke i 5 kap. 3 5. Hänvisning- enti113 kap. bör avse 3—- 555. ' '

Som en följd av vad lagrådet hittills 'har föreslagit bör' 5 kap. 6. 7 och 10— 12 55 i remissförslaget betecknas 5 kap. 5—9 55.

Frågorna om hinder mot undersökningsarbete och mot bearbetning och därmed sammanhängande verksamhet bör enligt lagrådets mening regleras i samma paragraf, som bör få beteckningen 5 kap. 10 5. Härvid bör lagtexten genomgå vissa justeringar, utöver vad som följer av att hinders- bestämmelserna förs samman till en paragraf.

I 5 kap:s avslutande paragraf, 11.5, bör tas in regler om konkurrens mellan flera innehavare av undersökningstillstånd eller bearbetningskon- cession. '

I enlighet med vad lagrådet har förordat i kommentaren till 3 kap. 75 bör regeringens rätt att meddela beslut som inskränker möjligheterna att bedriva bearbetning och därmed sammanhängande verksamhet regleras i lagens avslutande kapitel. 5 kap. 105 bör alltså inte innehålla någon bestämmelse i denna fråga.

Lagrådet föreslår att 5 kap. får följande lydelse:

• Sida 250
•  Original

"5 kap. Bearbetning m. m. Prop. 1988/89: 92 Inledande bestämmelser Bilaga 5

'1 5 Den som har koncession får inom koncessionsområdet, ovan eller under jord, dels bedriva undersökningsarbete enligt 3 5, dels utföra bear- betning och därmed sammanhängande verksamhet enligt 4—755. För bearbetning och därmed sammanhängande verksamhet som sker ovan jord får koncessionshavaren dock ta i anspråk endast mark som har anvi- sats för ändamålet.

Mark utanför koncessionsområdet får tas i anspråk för annat ändamål än undersökning eller bearbetning enligt vad som bestäms vid markanvis- ningen.

Ärenden om markanvisning prövas vid markanvisningsförrättning en— ligt bestämmelserna i 9 kap.

Bergmästaren kan. sedan beslutet om koncession har vunnit laga kraft. medge att mark får tas i anspråk i avvaktan på att frågan om markanvis- ning avgörs. Sådant medgivande får lämnas endast om koncessionshava- ren ställer säkerhet för den ersättning som avses i 7 kap. 2 5.

Rätt att ut,/öra bearbetning utan koncession 2 5 Fastighetsägaren får utan koncession för sitt husbehov bearbeta fyn- digheter av koncessionsmineral så länge ingen annan har koncession inom området.

Meddelas koncession för någon annan inom ett område där fastighets- ägaren bearbetar fyndigheter av koncessionsmineral eller annat minera- liskt ämne för sitt husbehov, har fastighetsägaren rätt att i skälig utsträck- ning fortsätta verksamheten. om det inte finns särskilda skäl till något annat.

Hur undersökningsarbelejår bedrivas

3 5 Undersökningsarbete får avse sådana mineral som omfattas av kön- cessionen. I den mån ingen annan har tillstånd eller koncession får konces- sionshavaren inom koncessionsområdet undersöka även andra konces- sionsmineral med undantag av olja. gasformiga kolväten och diamant.

[ fråga om undersökningsarbete som bedrivs ovan jord på ej anvisad mark skall 3 kap. 3— 5 55 tillämpas.

I—Iur bearbetning m. m. för utföras

4 5 Bearbetning får avse sådana mineral som omfattas av koncessionen. Koncessionshavaren får inom koncessionsområdet utvinna även andra koncessionsmineral och övriga mineraliska ämnen, i den mån det behövs för att arbetet skall kunna bedrivas på ett ändamålsenligt sätt. Av det som därvid utvinns får koncessionshavaren använda vad som behövs vid bear- betningen.

5 5 Koncessionshavaren får tillgodogöra sig tidigare utvunna konces- sionsmineral som omfattas av koncessionen, om inte annat följer av 13 kap. 2 5 andra stycket.

6 5 Koncessionshavaren får tillgodogöra sig sådana koncessionsmineral och övriga mineraliska ämnen som inte förrän vid anrikning eller därmed likställt förfarande kan avskiljas från de mineral som koncessionen omfat- tar. 250

• Sida 251
•  Original

Koncessionshavaren får tillgodogöra sig även andra utvunna konces- Prop. [988/89192 sionsmineral och mineraliska ämnen än som avses i första stycket. om Bilaga 5 markägaren inte inom sex månader efter tillsägelse avhämtar mineralet och ersätter de kostnader som lagts ned på det.

7 5 Bearbetning får inte ske på sådant sätt att framtida utvinning av något koncessionsmineral eller annat mineraliskt ämne äventyras eller att det blir omöjligt eller väsentligt svårare att utvinna kvarlämnad känd tillgång av sådant ämne. Bearbetning får heller inte utföras så att uppenbar ' misshushållning med mineral sker på annat sätt.

Lt'tl'raklsvägar och stängsel m. m.

8 5 Utfraktsvägar och orter som leder till en gruvas obrutna delar skall hållas öppna. Borrhål till olje-. gas- eller saltfyndigheter skall vara försedda med mynningsskydd. För igenläggning av sådana utfraktsvägar. orter eller borrhål krävs särskilt tillstånd av bergmästaren.

9 5 Koncessionshavaren skall sätta upp och underhålla behövligt stäng- sel på mark som har tagits i anspråk för bearbetning eller därmed samman- hängande verksamhet.

Hinder mot undcrsökningsarbete och bearbetning m. m.

10 5 Bestämmelserna i 3 kap. 6 och 7 55 om hinder mot undersöknings- arbete skall tillämpas på dels undersökningsarbetc som koncessionshava- ren bedriver ovan jord på ej anvisad mark. dels undersökningsarbete samt bearbetning och därmed sammanhängande verksamhet som koncessions- havaren utför under jord. Vad som nu har sagts gäller dock endast om hindret uppstod 1nnan koncessionen beviljades.

11 5 Gäller för samma koncessionsområde flera undersökningstillstånd eller koncessioner enligt denna lag eller enligt lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter, får arbete eller verksamhet som utförs med stöd av en rättighet som tillkommit först inte hindras eller uppehållas av arbete eller verksamhet med stöd av en rättighet som har tillkommit senare.”

6 kap.

1 6 kap. 1 5 har tagits in regler om överlåtelse av undersökningstillstånd och bearbetningskoncession. Lagtexten bör justeras i vissa avseenden, bl. a. som följd av vad lagrådet har förordat när det gäller 2 kap. 1 5 och 4 kap. 1 5i det remitterade förslaget.

6 kap. 2 5 i remissförslaget innehåller bestämmelser om frånträdande av undersökningstillstånd och bearbetningskoncession. Principen är att, om en innehavare av undersökningstillstånd anmäler att han helt eller delvis vill frånträda sin rätt. tillståndet automatiskt upphör att gälla en viss tid efter det att anmälningen kom in till prövningsmyndigheten. En motsva- rande ordning skall enligt det remitterade förslaget gälla för det fallet att en koncessionshavare helt och hållet vill frånträda sin rätt.

Om emellertid en koncessionshavare vill frånträda sin rätt endast för en viss del av koncessionsområdet. måste han göra en ansökan hos prövnings— myndigheten, som har att ta ställning till om den återstående delen av 251

• Sida 252
•  Original

Bilaga 5

området är lämpligt utformad. Bifalls ansökningen, skall prövningsmyn- digheten kunna föreskriva nya villkor.

Enligt lagrådets mening bör 6 kap. 2 5 förtydligas, så att innebörden av paragrafens bestämmelser framgår klarare än enligt remissförslaget.

l 6 kap. 3 5 finns regler om återkallelse av en koncession och av. sådant undersökningstillstånd som gäller olja, gasformiga kolväten eller diamant. Återkallelse skall enligt remissförslaget kunna ske, om tillstånds- eller koncessionshavaren inte fullgör sina skyldigheter enligt den nya lagen eller enligt villkor i koncessionen eller tillståndet eller om synnerliga skäl före- ligger.

Frågan när det skall anses föreligga synnerliga skäl för en återkallelse diskuteras inte närmare i remissprotokollet. I stället har en hänvisning gjorts till förarbetena till den gamla minerallagen. Enligt lagrådets mening förtjänar emellertid frågan att behandlas mera utförligt i det nu aktuella lagstiftningsärendet.

Det remitterade förslaget innebär att ett undersökningstillstånd som avser andra mineral än olja. gasformiga kolväten eller diamant aldrig kan återkallas. Denna ståndpunkt torde delvis vara motiverad av att ett sådant undersökningstillstånd inte kan förenas med särskilda villkor. Även den som innehar undersökningstillstånd för andra mineral än olja, gasformiga kolväten eller diamant är emellertid skyldig att vid undersökningsarbetet följa vissa regler i lagen. Att undersökningstillståndet inte ens vid allvarli- ga överträdelser av dessa regler skulle kunna återkallas ter sig egendomligt.

Enligt lagrådets åsikt här 6 kap. 35 ändras-. så att återkallelse kan ske beträffande alla slags undersökningstillstånd.

6 kap. 4 och 5 55 innehåller bestämmelser om meddelande av nya eller ändrade villkor för verksamhet som sker med stöd av ett undersöknings- tillstånd eller en bearbetningskoncession. Dessa bestämmelser kan lämpli- gen föras samman till en paragraf, 6 kap. 4 5. Härvid kan vissa förenkling- ar göras i lagtexten.

Lagrådet föreslår att 6 kap. 5 5 i remissförslaget utgår och att 6 kap. 1 — 4 55 och rubrikerna till dessa paragrafer får följande lydelse:

"Överlåtelse

1 5 Undersökningstillstånd och bearbetningskoncession får överlåtas ef- ter medgivande av prövningsmyndigheten. Medgivande får lämnas. om de krav är uppfyllda som anges i- 7 kap. 2 5 första stycket 7 och andra stycket i ' fråga om undersökningstillstånd och 4 kap. 2 5 första stycket 2 och 3' 1 fråga om bearbetningskoncession.

Frånträdandc

2 5 Om en innehavare av undersökningstillstånd anmäler till bergmästa- ren att han helt eller delvis vill frånträda sin rätt, upphör tillståndet i motsvarande mån att gälla en månad efter det att hans anmälan kom in till bergmästaren.

Om en innehavare av bearbetningskoncession anmäler till bergmästaren

• Sida 253
•  Original

att han helt och hållet vill frånträda sin rätt. upphör koncessionen att gälla Prop. 1988/89: 92 sex månader efter det att hans anmälan kom in till bergmästaren. Bilaga 5 Vill en koncessionshavare frånträda sin rätt endast för en viss del av koncessionsområdet. skall han ansöka härom hos prövningsmyndigheten. Ansökningen får bifallas endast om återstående del av koncessionsområ- det är lämplig med hänsyn till mineralfyndigheten, ändamålet med kon- cessionen och övriga omständigheter. Bifalls ansökningen, skall pröv- ningsmyndigheten föreskriva de villkor som behövs för att skydda allmän- na intressen eller enskild rätt eller för att naturtillgångarna skall utforskas och tillvaratas på ett ändamålsenligt sätt.

Å terka llt-'lse

3 5 Ett undersökningstillstånd eller en bearbetningskoncession kan åter- kallas. om tillstånds- eller koncessionshavaren inte fullgör sina skyldighe- ter enligt denna lag eller enligt villkor i tillståndet eller koncessionen eller om det annars finns synnerliga skäl. '

Ändring av villkor

4 5 Om verksamhet enligt en koncession ger upphov till betydande olägenheter som inte förutsågs när koncessionen meddelades, får pröv- ningsmyndigheten bestämma de villkor för den fortsatta verksamheten som behövs för att förebygga eller minska olägenheterna. Detsamma gäller arbete enligt undersökningstillstånd för olja, gasformiga kolväten och dia- mant.

I övrigt får villkor i undersökningstillstånd eller koncession ändras en- dast i enlighet med tillstånds- eller koncessionshavarens begäran eller medgivande.” -

7 kap. 3 .6'

l paragrafen sägs att vissa lagrum i expropriationslagen skall gälla i till- lämpliga delar beträffande ersättning och löseskilling enligt 7 kap. 2 5 i den nya lagen. Enligt lagrådets mening får det anses lämpligt att låta bestäm— melserna i expropriationslagen gälla i tillämpliga delar även beträffande ersättning som avses i 7 kap. 1 5. Det är att märka att ersättningsfrågor enligt såväl 7 kap. 1 5 som 7 kap. 2 5 är avsedda att i första hand prövas av bergmästaren (jfr. också 14 kap. 6 och 955 och 16 kap. 75 plan- och bygglagen).

7 kap. 5 ..i'

Paragrafen innehåller en bestämmelse om ersättning till innehavaren av ett undersökningstillstånd eller en bearbetningskoncession i fall då tillstån- det eller koncessionen återkallas utan att tillstånds- eller koncessionshava- rcn har åsidosatt bestämmelserna i den nya lagen eller villkor i tillståndet eller koncessionen. Det är alltså fråga om falldå återkallelse sker på grund av synnerliga skäl (se 6 kap. 3 5). Lagrådet anser att bestämmelsen bör utformas i närmare överensstämmelse med vad som normalt brukar före- skrivas i liknandc situationer (se t. ex. 14 kap. 5 5 plan- och bygglagen). . 253

• Sida 254
•  Original

Lagrådet föreslår att 7 kap. 5 5 får följande lydelse: Prop. 1988/89: 92

Bilaga 5 "Återkallas ett undersökningstillstånd eller en bearbetningskoncession på grund av synnerliga skäl enligt 6 kap. 3 5, har tillstånds-"eller koncessions- havaren rätt till ersättning av staten för den skada han lider till följd av återkallelsen.” '

8 kap. 3 5

[ paragrafens första stycke ges bergmästaren behörighet att pröva vissa frågor. Styckets första mening handlar om vissa ärenden om undersök- ningstillstånd och bearbetningskoncession. medan det i andra meningen talas om tvister om en tillstånds- eller koncessionshavares skyldigheter och rättigheter vid undersökning och bearbetning. -

Enligt lagrådets mening är tvister som anges i andra meningen av så speciell karaktär att de bör regleras i en särskild paragraf, som lämpligen kan placeras efter 8 kap. 6 5 i remissförslaget. Lagrådet återkommer i det följande till hur paragrafen bör formuleras.

Utöver utbrytningen av första stycket andra meningen bör vissa andra jämkningar göras i 8 kap. 3 5. Lagrådet förordar att paragrafen får följande lydelse:

”Ärenden i övrigt om undersökningstillstånd eller bearbetningskoncession prövas av bergmästaren i det distrikt där tillståndet eller koncessionen har meddelats. .

Ärenden om återkallelse av undersökningstillstånd eller bearbetnings- koncession på grund av synnerliga skäl enligt 6 kap. 3 5skall hänskjutas till regeringens prövning. Detsamma gäller övriga ärenden enligt denna para- graf som bergmästaren bedömer vara särskilt betydelsefulla ur allmän synpunkt.”

8 kap. 5— 11 .tt'

l paragrafens första stycke ges bergmästaren möjlighet att anlita sakkunni- ga vid beredningen av vissa ärenden. Andra stycket handlar om ersättning till sakkunniga. Det sägs där bl.a. att myndigheter eller anställda i allmän tjänst får ersättning bara om det finns särskilda föreskrifter om detta. Sist i andra stycket har, tagits in en regel om ersättning för kostnader i ärenden enligt 8 kap. 3 5 första stycket andra meningen.

Bestämmelsen om ersättning till myndigheter m.fl. bör enligt lagrådets åsikt omformuleras så att den kommer att stämma bättre överens med motsvarande regel i 40 kap. 17 5 första stycket rättegångsbalken.

Enligt vad lagrådet tidigare har förordat skall sådana tvister som be- handlas i 8 kap. 3 5 första stycket andra meningen i remissförslaget istället regleras i en särskild paragraf, 8 kap. 7 5. När det gäller kostnaderna i sådana tvister kommer lagrådet att föreslå att bestämmelser tas in i en annan paragraf. 8 kap. 12 5.

Vad som nu har sagts medför att den bestämmelse som bildar en sista mening i 8 kap. 5 5 andra stycket i det remitterade förslaget bör utgå. 254

• Sida 255
•  Original

Lagrådet föreslår att 8 kap. 5 5 andra stycket formuleras på följande sätt: Prop. l988/89: 92

Bilaga 5 "Ersättning till sakkunniga bestäms av bergmästaren. Har utlåtande av- getts av en myndighet, tjänsteman eller annan som är satt att tillhandagå med yttrande. skall ersättning utgå endast i den mån särskild föreskrift därom har meddelats. Sökanden skall ersätta staten kostnaderna för ersätt- ning till sakkunniga."

Även 8 kap. 6 5 innehåller en bestämmelse om kostnader i ärenden enligt 8 kap. 3 5 första stycket andra meningen. Lagrådet föreslår att också denna bestämmelse utgår.

Lagrådet har i det föregående förordat att det i 5 kap. 1 5 tas in en regel om att ärenden om markanvisning prövas vid markanvisningsförrättning. Som följd härav bör den bestämmelse med motsvarande innehåll som har tagits in i 8 kap. 75 iremissförslaget utgå. I 8 kap. 75 bör i stället, i enlighet med vad lagrådet nyss har förordat, tas in en bestämmelse mot- svarande 8 kap. 35 första stycket andra meningen. Bestämmelsen bör förses med rubriken ”Prövning av vissa tvister” och formuleras på följan- de sätt:

"Bergmästaren skall på ansökan pröva tvister mellan å ena sidan en innehavare av undersökningstillstånd eller bearbetningkoncession och å andra sidan fastighetsägaren och andra rättighetshavare angående till- stånds- eller koncessionshavarens rättigheter och skyldigheter vid under- sökning eller bearbetning." ' '

l 8 kap. 85 i remissförslaget finns bestämmelser om hur prövningen-av tvister om ersättning enligt 7 kap. 1 5går till. Bestämmelserna bör avfattas i närmare överensstämmelse med vad minerallagskommittén har föresla- git (8 kap. 8 5 i kommittéförslaget).

l 8 kap. 11 5 i det remitterade förslaget har tagits in en bestämmelse om att tvister om vissa närmare angivna ersättningar skall prövas av fastig- hetsdomstolen. Bestämmelsen bör enligt lagrådets mening kunnas förenk- _ las något.

8 kap. 1 l 5 innehåller också en föreskrift om prövningen av frågor som avses i 12 kap. 65 andra stycket. Lagrådet anser att läsningen av lagen underlättas, om denna föreskrift utgår ur den nu diskuterade paragrafen och en motsvarande bestämmelse i stället tas in som ett särskilt stycke i 12 kap. 6 5.

Lagrådet föreslår att rubriken före 8 kap. 85 utgår och att 8 kap. 8— 11 55 får följande lydelse:

"8 5 Tvister om ersättning enligt 7 kap. 1 5 prövas av bergmästaren. Om . en sådan tvist föreligger när markanvisningsförrättningen hålls, prövas frågan vid förrättningen.

9 5 Tvister i frågor som avses i 7 kap. 25 prövas vid markkanvisnings— förrättningen.

10 5 Beslut som har meddelats enligt 8 eller 9 5 får verkställas. 255

• Sida 256
•  Original

Bilaga 5

11 5 Tvisterom ersättning enligt denna lag i andra fall än som avses i 7 kap. 1 eller 2 5 prövas av den fastighetsdomstol inom vars område konces- sionsområdet eller större delen därav ligger."

Bestämmelserna i 8 kap. innebär att huvuddelen av de tvister som berg- mäStaren har att pröva avgörs vid markanvisningsförrättning. Tvister enligt 8 kap. 35 första stycket andra punkten (8 kap. 7 5 enligt lagrådets förslag) om en tillstånds- eller koncessionshavares rättigheter och skyldig— heter, liksom tvister om ersättning enligt 7 kap. 1 5 kan emellertid komma att prövas av bergmästaren i särskild ordning.

1 9 kap. finns utförliga regler om hur en markanvisning går till. Kapitlet innehåller bl.a. bestämmelser om förrättningskostnader. När det gäller sådan prövning av tvister som äger rum i särskild ordning är- kostnadsfrå- gan delvis reglerad i 8 kap. 55 andra stycket, 8 kap. 65 och 16 kap. 7 5. Enligt lagrådets mening bör bestämmelser i ämnet föras in i en paragraf som lämpligen kan placeras sist i 8 kap.

Lagrådet föreslår således att 8 kap. förses med en ny paragraf, 8 kap. 12 5, av följande lydelse och med följande rubrik:

"Kostnader vid vissa tvister

12 5 Vid tvister som avses i 8 kap. 75 och vid tvister om ersättning enligt 7 kap. 1 5 skall tillstånds- eller koncessionshavaren ersätta staten för kostnaderna i ärendet enligt föreskrifter som regeringen meddelar.

Tillstånds- eller koncessionshavaren skall svara för sina egna kostnader i ärendet och ersätta andra sakägare för deras kostnader. Detta gäller dock inte om annat följer vid en tillämpning av 18 kap. 6 eller 8 5 rättegångsbah ken.”

9 kap.

Kapitlet innehåller bestämmelser om markanvisningsförrättning. Till ka- pitlet bör, som lagrådet tidigare har förordat, föras vissa regler om' vilken mark som skall anvisas, för vilken tid en markanvisning gäller och vid vilken tidpunkt anvisad mark får tillträdas (jfr. 5 kap. 25 och 35 första stycket i remissförslaget). De båda förstnämnda frågorna bör lämpligen regleras i kapitlets inledande paragrafer, medan tillträdesbestämmelsen bör få bilda en avslutande paragraf. '

I inledningen av 9 kap. bör också sägas att markanvisning hålls på begäran av koncessionshavaren. En motsvarande regel har tagits upp i 5 kap. 2 5 första stycket första meningen i det remitterade förslaget.

När det gäller frågan om vilken mark som skall anvisas har lagrådet ingen erinran mot att, som har föreslagits i remissen, mark i första hand skall anvisas i enlighet med vad sakägarna har kommit överens om och att. i den mån överenskommelse inte har träffats, den mark skall anvisas som behövs. Enligt lagrådets mening finns det därutöver skäl att föra in en bestämmelse motsvarande 4 kap. 35 sista meningen i den nuvarande gruvlagen. där det sägs att anvisning kan avse område som hotas av ras eller sättningar vid gruvdriften.

• Sida 257
•  Original

Vissa av de regler som enligt remissförslaget skall tas in i 9 kap. har Prop. 1988/89:92 enligt lagrådets uppfattning sådan karaktär att de i stället bör tas in i en Bilaga 5 förordning. Hit hör bestämmelserna i 9 kap. 85 första stycket om vad en ' ansökan om markanvisning skall innehålla och vidare bestämmelserna i 9 kap. 1 1 5andra stycket (om innehållet i vissa kallelser), 13 5 (om sändande av ansökningshandlingarna till aktförvarare) och 16 5 (om protokoll över markanvisningsförrättning).

Lagrådet anser vidare att den bestämmelse om när en förrättning får avslutas som har tagits in i 9 kap. 105 första stycket i remissförslaget bör brytas ut och bilda en särskild paragraf.

9 kap. 185 innehåller regler om vissa förrättningskostnader. Enligt 9 kap. 18 5 första stycket utgår ersättning till bergmästaren och gode männen för inställelse vid förrättningen och vid undersökning på platsen enligt föreskrifter som regeringen meddelar. I andra stycket i samma paragraf sägs att ersättning till sakkunniga bestäms av förrättningsmännen och att myndigheter eller anställda i allmän tjänst får ersättning bara om det finns särskilda föreskrifter om detta. Enligt paragrafens tredje stycke skall sö- kanden betala kostnaderna för förrättningen.

Lagrådet anser att bergmästarens och de gode männens rätt till ersätt- ning helt och hållet bör kunna regleras i en förordning (jfr. exempelvis de nuvarande föreskrifterna om ersättning till gode män vid fastighetsbild- ningsförrättning). Bestämmelsen i 9 kap. 18 5 första stycket i remissförsla- get bör således utgå.

När det gäller andra stycket anser lagrådet att bestämmelsen om ersätt- ning till myndigheter m.fl. bör omformuleras så att den kommer att stämma bättre överens med motsvarande regel i 40 kap. 17 5 första stycket rättegångsbalken. '

Vad slutligen beträffar 9 kap. 18 5 tredje stycket bör sökandens skyldig- het att betala ersättning till staten för förrättningskostnader lämpligen regleras mera i detalj i en förordning. Detta föranleder en omformulering av lagtexten. Lagrådet anser också att bestämmelsen om sökandens skyl- dighet att betala ersättning bör flyttas, så att den får bilda ett första stycke i den närmast följande paragrafen. -

I 9 kap. 20 5" l remissförslaget finns regler om vad ett markanvisningsbe- slut skall innehålla. Även dessa regler bör jämkas, bl.a. till följd av att paragrafnumreringen på andra håll ändras. Reglerna bör följas av den bestämmelse som i det remitterade förslaget har tagits in i 9 kap. 22 5 och som handlar om fastställelse av överenskommelser om ersättning. ] de därpå följande paragraferna bör tas in regler om tid för meddelande av beslut, motsvarande 9 kap. 23 5 i remissförslaget, och om upprättande av karta m.m. (9 kap. 21 5 i det remitterade förslaget).

Lagrådet föreslår att 9 kap. får rubriken ”Markanvisningsförrättning", att 9 kap. 1—3 55 förses med rubriken ”Allmänna bestämmelser” och att paragraferna får följande lydelse:

”1 5 Markanvisningsförrättning hålls på" begäran av koncessionshava- ren. Vid förrättningen bestäms den mark inom koncessionsområdet som 257

• Sida 258
•  Original

koncessionshavaren får ta i anspråk för bearbetning av mineralfyndighet. Prop. 1988/89: 92 Vidare bestäms den mark som koncessionshavaren, inom eller utom kon- Bilaga 5 cessionsområdet, får ta i anspråk för verksamhet som hänger samman med ' bearbetningen. Härvid skall verksamhetens art anges.

2 5 Är koncessionshavaren överens med markägaren och innehavarna av särskild rätt till marken, skall mark anvisas i enlighet med överenskom- melsen. 1 den mån överenskommelse inte har träffats, skall den mark anvisas som behövs. Om ett markområde inom eller utom koncessionsom- rådet hotas av ras eller sättningar vid bearbetningen, kan även den marken anvisas.

Anvisning får inte avse mark inom sådant område som avses i 3 kap. 6 och 7 55.

3 5 Mark anvisas tills vidare, om inte sökanden begär något annat.”

Lagrådet föreslår vidare att 9 kap. 1—755 i det remitterade förslaget betecknas 9 kap. 4— 10 55-och att 9 kap. 1 1 —-23 55 formuleras på följande sätt: -

"Ansökan om markanvisni ng

[ l 5 Ansökan om markanvisning görs skriftligen hos bergmästaren. Sökanden skall erlägga förskott på ersättning för kostnaderna i ärendet, om bergmästaren begär det. '

12 5 Om ansökningen är ofullständig eller sökanden inte har erlagt före- skriven ansökningsavgift eller förskott enligt 11 5 andra stycket, får berg- mästaren förelägga sökanden att inom viss tid avhjälpa bristen.

Om ett föreläggande enligt första stycket inte följs, skall ansökningen avvisas. om den är så ofullständig att den inte utan väsentlig olägenhet kan läggas till grund för en förrättning eller om underlåtenheten avser betal- ning av ansökningsavgift eller förskott.

Sammanträde med sakägarna m. m.

13 5 Vid förrättningen skall sammanträde hållas med sökanden och övriga sakägare. Om stridiga intressen saknas, behövs dock inte något sammanträde. .

Mer än ett sammanträde får hållas endast om en viss fråga inte kan avgöras utan ytterligare utredning eller om det av något annat skäl är oundgängligen nödvändigt..

Förrättningsmyndighetcn får företa undersökning på platsen, om det behövs. Sakägarna skall på lämpligt sätt underrättas om tid och plats för undersökningen.

14 5 Om sammanträde hålls, skall samtliga kända sakägare kallas. Kal- lelsen skall delges i god tid före sammanträdet. Har vid ett sammanträde tid och plats för ett nytt sammanträde tillkännagivits, behöver den inte kallas som i föreskriven ordning har kallats till det sammanträde där tillkännagivandet skedde.

15 5 Om fastighetsägaren eller dennes ställföreträdare stadigvarande vistas utom landet och delgivning inte kan ske med ombud inom landet, får delgivning i stället ske genom att handlingen lämnas till den som 258 förvaltar eller brukar fastigheten.

• Sida 259
•  Original

Den som har mottagit en handling enligt första stycket skall om möjligt Prop. 1988/89: 92 snarast sända den vidare till fastighetsägaren eller dennes ställföreträdare. Bilaga 5 Han skall upplysas om detta när handlingen lämnas till honom. Är den söktes uppehållsort känd, skall bergmästaren omedelbart med posten sän- da honom meddelande om delgivningen. Delgivning skall anses ha skett. när handlingen har lämnats enligt första stvcket.

16 5 Ägare av fastighet som berörs av ansökningen skall för bergmästa- ren uppgc de sakägare i fråga om fastigheten som är kända för honom. Den fastighetsägare som utan giltigt skäl underlåter att göra detta skall ersätta sakägarna för skador som har föranletts av underlåtenheten.

17 5 Om sökanden, trots att han har kallats på föreskrivet sätt, uteblir från det första sammanträdet utan att ha anmält laga förfall, skall detta ställas in. Nytt sammanträde skall sättas ut om han inom tre veckor begär det. Gör han ingen sådan begäran, skall ärendet avskrivas.

Om en sakägare inte har kallats till ett sammanträde på föreskrivet sätt, skall sammanträdet uppskjutas, såvida inte sakägaren ändå har infunnit sig eller han medger att förrättningen slutförs.

Utan hinder av andra stycket får sådana förrättningsåtgärder vidtas som inte i någon nämnvärd mån inverkar på sakägarens rätt.- -

18 5 Förrättningen får inte avslutas förrän koncessionsbeslutet har vun- nit laga kraft.

Omröstning

19 5 Om förrättningsmännen har olika mening, gäller som beslut vad ' två av dem anser. Om varje förrättningsman har sin mening, gäller berg- mästarens mening. ] fråga om pengar eller annat som utgör viss mängd skall dock den mening gälla som avser den näst största mängden. Förrättningskostnader 20 5 Ersättning till sakkunniga bestäms av förrättningsmyndigheten. Har utlåtande avgetts av en myndighet, tjänsteman eller annan som är satt att tillhandagå med yttrande, skall ersättning utgå endast i den mån sär- skild föreskrift därom har meddelats.

21 5 Sökanden skall ersätta staten kostnaderna för förrättningen enligt föreskrifter som regeringen meddelar.

Sökanden skall svara för sina egna kostnader i ärendet och ersätta andra sakägare deras kostnader för att bevaka sin rätt vid förrättningen. Detta gäller dock inte om annat följer vid en tillämpning av 18 kap. 6 eller 85 rättegångsbalken.

.Markanvisningsbes/utels innehåll

22 5 Beslut om markanvisning skall ange den anvisade markens läge, omfattning och ändamål samt innehålla avgörande i sådana tvister om ersättning enligt 7 kap. 1 eller 25 som har prövats vid förrättningen. Därutöver skall beslutet innehålla avgörande i sådana frågor som anges i 20 och 21 55. -

Om löseskilling eller intrångsersättning bestätns, skall i beslutet också anges om belopp skall deponeras enligt 10 kap. 25 och var depositionen -

skall ske. . 259

• Sida 260
•  Original

23 5 Överenskommelse om ersättning som avses i 7 kap. 1 och 2 55 skall Prop. 1988/89: 92 fastställas i markanvisningsbeslutet, om någon av parterna begär det.” Bilaga 5

Lagrådet föreslår slutligen att 9 kap. avslutas med tre paragrafer, 24— 2655, av följande lydelse och med följande rubriker:

"Tidjö'r meddelande av beslut

24 5 Markanvisningsbeslutet skall meddelas vid sammanträde eller på tid och plats som förrättningsmyndigheten ger till känna för sakägare och andra som har rätt att överklaga beslutet. Ett sådant tillkännagivande skall lämnas vid sammanträde eller genom skriftligt meddelande.

Karta m. m.

25 5 Gränserna för mark som anvisas skall utstakas och utmärkas i behövlig omfattning. Karta skall upprättas över marken. Den skall göras så noggrann som ändamålet kräver. Kan förrättningen genomföras och för— rättningsresultatet åskådliggöras utan karta. behöver en sådan dock inte upprättas. '

1nnan beslut meddelas om inlösen av del av fastighet enligt 7 kap. 25 andra stycket skall i den ordning som gäller för fastighetsbildning en karta med beskrivning ha upprättats'över området och dess gränser ha utmärkts.

Tillträde av mark

26 5 Anvisad mark får tillträdas innan markanvisningsbeslutet har vun- nit laga kraft, om sökanden har ställt säkerhet för den ersättningsskyldig- het som avses i 7 kap. 1 och 2 55 och bergmästaren inte bestämmer annat."

10 kap. 4— 9 _5'5'

10 kap. 4 och 6 55 i det remitterade förslaget innehåller regler om att den som är ersättningsskyldig skall ge in utdrag av protokoll till länsstyrelsen och att länsstyrelsen skall sätta in deponerat eller uttaget belopp på bank. Dessa regler är enligt lagrådets uppfattning sådana att de bör kunna tas in i en förordning. Lagrådet föreslår alltså att reglerna utgår ur lagen. _

1 10 kap. 5 5 i remissförslaget sägs bl. a. att länsstyrelsen, om den ersätt- ningsskyldige inte betalar eller deponerar ersättning inom föreskriven tid, på begäran av den ersättningsberättigade skall söka verkställighet av er- sättningsbeslutet. Även denna regel passar enligt lagrådets mening bättre i en förordning. Regeln bör alltså utgå ur paragrafen.

Kvar i 10 kap. 55 (som bör betecknas 10 kap. 4 5, om lagrådets nyss framförda förslag bifalls) blir en bestämmelse om att länsstyrelsen kan förordna att arbete skall ställas in. Lagrådet "förordar att bestämmelsen formuleras på följande sätt:

”Om den ersättningsskyldige inte betalar eller deponerar ersättning inom föreskriven tid, kan länsstyrelsen. på begäran av den som är berättigad till ersättningen. efter att ha hört bergmästaren förordna att'bearbetning inte får ske förrän ersättningen har betalats eller deponerats." 260

• Sida 261
•  Original

Om 10 kap. 4 och 655 i remissförslaget utgår, får 10 kap. 7—955 i Prop. 1988/89:92 remissförslaget betecknas 10 kap. 5—7 55. Bilaga 5

12 kap. 6 5'

l paragrafen sägs att om andelshavare som innehar minst hälften av koncessionen vill utföra undersökning eller bearbetning i större omfatt- ning än de andra. det större arbetet skall utföras. Detsamma gäller. sägs det vidare, när fråga är om ett visst arbete skall utföras eller ej. Innebörden av de angivna bestämmelserna är inte helt klar. Bl.a. är det tveksamt om, för att bestämmelserna ska bli tillämpliga, det krävs att en andelshavare ensam innehar minst hälften av koncessionen eller om flera andelshavares andelar kan läggas samman. Enligt lagrådets mening'är det lämpligast att' låta flera andelshavare gå samman, så att de kan få till stånd ett visst arbete, om de sammanlagt innehar minst hälften av koncessionen. Lagtex- ten bör justeras, så att detta framgår. Även i övrigt bör vissa förtydligan- den göras.

I enlighet med vad lagrådet har förordat i kommentaren till 8 kap. 1 1 5 i remissförslaget bör 12 kap. 65 förses med ett nytt tredje stycke, där det anges vem som prövar tvister i frågor som avses i paragrafens andra stycke.

Lagrådet föreslår att 12 kap. 6 5 får följande lydelse:

”Vill en eller flera andelshavare som tillsammans innehar minst hälften av koncessionen utföra undersökning eller bearbetning i större omfattning än övriga andelshavare. skall det större arbetet utföras. Detsamma gäller när fråga är om ett visst arbete för undersökning eller bearbetning skall på- börjas eller ej.

Den som har begärt att arbetet skall utföras svararfför kostnaden för detta och tillgodoräknas den ytterligare kvantitet av mineralet som utvinns genom arbetet.

Tvist i fråga som avses i andra stycket prövas av den fastighetsdomstol inom vars område koncessionsområdet eller större delen därav ligger.”

13 kap.

Kapitlet innehåller bestämmelser om verkningarna av att en bearbetnings- koncession upphör. l kapitlet finns också regler om koncessionshavarens skyldigheter 1 samband med upphörandet.

En av följderna av att en koncession upphör" är enligt 13 kap. 3 5 tredje stycket i remissförslaget att koncessionshavaren förlorar den rätt tillmar- ken som han har på grund 'av markanvisningen. Denna regel är enligt lagrådets uppfattning så central att den bör få bilda en egen paragraf öch placeras först i kapitlet. .

.1 13 kap. 1 5 i remissförslaget, som bör betecknas 13 kap. '2 5, sägs bl.a. ' . att. när en bearbetningskoncession upphör. koncessionshavaren förlorar ' ' rätten till sådana mineral som har brutits eller på annat sätt utvunnits men inte uppfordrats. . , .

Begreppet uppfordra'synes närmast ta sikte på det fallet" att mineral-har - —261

• Sida 262
•  Original

utvunnits ur en gruva. Begreppet passar emellertid mindre bra när mineral Prop. 1988/89: 92 har bearbetats på något annat sätt. För att även den situationen skall Bilaga 5 täckas av den nu behandlade bestämmelsen anser lagrådet att ordet "upp- fordra” bör kompletteras med uttrycket ”eller tagits om hand på liknande sätt”.

13 kap. 1 5 i det remitterade förslaget bör även i övrigt jämkas något, så att innebörden blir tydligare. Detsamma gäller 13 kap. 2—4 55. Härvid bör de bestämmelser som har tagits in i 13 kap. 2 5 och 3 5 första och andra styckena delas upp på tre paragrafer.

1 13 kap. 55 i remissförslaget har tagits in en föreskrift om att statens rätt enligt bestämmelserna om kronoandel upphör samtidigt med konces- sionen. Detta får enligt lagrådets uppfattning anses gälla utan att man behöver ha en uttrycklig regel härom. Även bestämmelsen' 1 13 kap. 5 5 om . att vissa regler om koncessionshavare också gäller för staten är enligt lagrådets mening onödig. '

Vad som nu har sagts innebär att bestämmelserna i 13 kap. 55 i det remitterade förslaget helt och hållet kan utgå.

Kapitlet bör däremot kompletteras med en regel som behandlar det fallet att någon efter det att koncessionen har upphört, vill lägga igen vissa utfraktsvägar, orter eller borrhål. För igenläggning bör krävas tillstånd av bergmästaren (jfr. 5 kap. 11 5 i remissförslaget; 5 kap. 8 5 enligt lagrådets förslag).

Lagrådet föreslår att 13 kap. erhåller följande lydelse:

”1 5 När en bearbetningskoncession upphör, förlorar koncessionshava- ren den rätt till marken som han har på grund av markanvisningen.

2 5 När koncessionen upphör. förlorar koncessionshavaren även rätten till sådana av koncessionen omfattade mineral som har brutits eller på annat sätt utvunnits men inte uppfordrats eller tagits om hand på liknande sätt.

Mineral som har uppfordrats eller tagits om hand på liknande sätt får finnas kvar inom området för koncessionshavarens räkning under högst två år efter det att koncessionen har upphört. Koncessionshavaren förlorar rätten till det som inte har tagits bort under denna tid.

Mineral som koncessionshavaren förlorar sin rätt till enligt denna para- graf och som inte omfattas av ett nytt undersökningstillstånd eller en ny bearbetningskoncession tillfaller fastighetsägaren.

3 5 När en bearbetningskoncession upphör, förlorar koncessionshavaren ' rätten till sådana byggnader som har gjorts för gruvans eller motsvarande anläggnings styrka och varaktighet, däri inbegripet inklädnad av .,borrhål samt stängsel som koncessionshavaren har varit skyldig att hålla. Sådana . . anläggningar skall lämnas kvar på platsen.,

4 5 I den mån det är motiverat från allmän eller enskild synpunkt skall koncessionshavaren utföra efterarbete och ta' l-bort andra anläggningar" än som anges i 3 5. ' '

5 5 Anläggningar som lämnas 'kvar skall vara i sådant skick att det inte uppkommer fara för allmänheten. Sådant stängsel som anges-i _35 skall .

IQ ON IQ

• Sida 263
•  Original

vara utfört så, att det består varaktigt efter det att koncesssionen har Prop. 1988/89:92

upphört. Bilaga 5 Anläggningar enligt 3 5 som lämnas kvar tillfaller fastighetsägaren eller, om någon annan beviljas koncession inom området, denne. Ovriga anlägg-

ningar som lämnas kvar tillfaller fastighetsägaren.

6 5 I samband med att koncessionen upphör skall prövningsmyndighe- ten fastställa koncessionshavarens skyldigheter enligt 4 5.

7 5 Om någon efter det att koncessionen har upphört vill lägga igen sådana utfraktsvägar, orter eller borrhål som avses i 5 kap. 85, krävs tillstånd av bergmästaren.

8 5 Regeringen får meddela föreskrifter om skyddsåtgärder vid nedlagda gruvhål och om kontrollåtgärder till skydd mot ras och sättningar vid nedlagda gruvor."

14 kap. 5 ,5'

] paragrafens första stycke sägs att koncessionshavaren skall föra journal över undersökningsarbete och bearbetning samt redovisa prover och avge rapporter till den myndighet som regeringen bestämmer.

Enligt lagrådets uppfattning har bestämmelsen fått en alltför generell utformning. Det torde framför allt vara vid bearbetning av olja och gasfor- miga kolväten som det är påkallat med en journal över bearbetningen. För att inte koncessionshavaren skall bctungas mer än nödvändigt föreslår lagrådet att bestämmelsen bara skall gälla i den utsträckning regeringen föreskriver. Lagtexten bör således inledas med orden: ”Koncessionshava— re skall. i den utsträckning regeringen föreskriver, föra...”

15 kap. 3—6 5,5

1 15 kap. 3 5 sägs att bergmästaren får besluta om de åtgärder som behövs för att trygga efterlevnaden av den nya lagen eller av villkor eller föreskrif- ter som har meddelats med stöd av-lagen. Bestämmelsenhar sin förebildi . 405 andra stycket i den hittillsvarande minerallagen. Med hänsyn till bestämmelsens allmänt hållna utformning—skulle det enligt lagrådets me- ning vara av värde om det i lagstiftningsärendet ges några exempel på sådana åtgärder som bestämmelsen tar sikte på. . ,

15 kap. 55 andra stycket i remissförslaget. innehåller ,en 'rc'gel som ger , bergmästaren rätt att förbjuda arbete som bedrivs på sådant sätt att det uppkommer uppenbar fara för allmänt-eller enskilt intresse. Denna regel. som har sin förebild i 6 kap. 55 andra.stycketigruvlagen'och'435 andra stycket i den hittillsvarande minerallagen, har enligt lagrådets mening ett sådant samband med den nyss berörda bestämmelsen i 15. kap,. 35 i 1emissförslaget att den bör' placeras ,som ett andra 'sty'cke 1 ,den paragrafen | , 1 15 kap. 4 5. som motSvarar 42 5 första stycke't 1 'den, gamla. minerallagen. och delvis också 1 1 kap. 2 5 första_;stycket- gruvlagen, har tagits in bestäm- - melser om handräckning i bl.a. det fallet att undersökningsarbete har ' påbörjats utan att säkerhet har ställts. Paragrafenshänvisningar-till andra ' ' ' "263

• Sida 264
•  Original

Bilaga 5

lagrum i den nya lagen får ändras till följd av vad lagrådet har förordat i det föregående.

Ytterligare en regel om handräckning finns i 15 kap. 5 5 tredje stycket i det remitterade -förslaget..Enligt lagrådets mening har regeln fått en alltför stor räckvidd. Som den är utformad ger den bergmästaren möjlighet att påkalla handräckning i åtskilliga situationer då även ett vitesföreläggande kan tillgripas. Det kan starkt ifrågasättas om det verkligen är behövligt med sådana dubbla sanktionsmöjligheter. Regeln ger också möjlighet till handräckning i en del fall då en sådan åtgärd får anses passa mindre väl, t.ex. när det är fråga om skyldighet att ge in redovisning över utförda undersökningsarbeten.

Enligt lagrådets uppfattning bör den nu diskuterade bestämmelsen om handräckning ges samma snäva tillämpningsområde som motsvarande föreskrifter i 1 1 kap. 25 andra stycket gruvlagen och 42 5 andra stycket i den gamla minerallagen. Bestämmelsen bör således bara ta sikte på fall då någon har åsidosatt ett sådant förbud som enligt vad lagrådet nyss har förordat skall tas in i 15 kap. 3 5 andra stycket. Ges handräckningsbestäm- melsen en sådan utformning, kan den lämpligen tas in tillsammans med övriga regler om handräckning i 15 kap. 4 5. .

Om lagrådets nu framförda förslag genomförs, kvarstår i 15 kap. 55 bara en bestämmelse som ger bergmästaren rätt att förelägga vite i vissa situationer. En del ändringar bör göras när det gäller bestämmelsens para- grafhänvisningar.

lnskränks möjligheterna att begära handräckning enligt vad lagrådet förordat, torde skälen för den bestämmelse om ställande av säkerhet som har tagits in i 4 kap. 65 åtminstone delvis bortfalla. Lagrådet saknar underlag för att ta ställning till om bestämmelsen helt kan utgå.

15 kap. 6 5 i det remitterade förslaget innehåller straffbestämmelser. Vid sidan av de lagöverträdelser som har straffbelagts i lagrådsremissen anser lagrådet att straff rimligen bör kunna' dömas ut när någon bedriver under- sökningsarbete i strid med lagens bestämmelser om krav på undersök- ningstillstånd eller bearbetningskoncession. Vidare bör den föreslagna be- stämmelsen om straff för den som bearbetar mineral utan koncession jämkas något.

Lagrådet föreslår att 15 kap.' 3— 6 55 utformas på följande sätt.

” 3 5 Bergmästaren får besluta om de åtgärder som behövs för att trygga efterlevnaden av denna lag eller av villkor' eller föreskrifter som' har med- delats med stöd av lagen. :' ' - " -

Om arbete bedrivs på sådant sätt att det uppkommer uppenbar fara för allmänt eller enskilt intresse, fårbergmästaren förbjuda arbetet. Förbudet gäller omedelbart.

4 5 Om undersökningsarbete påbörjas utan att säkerhet har ställts enligt 3 kap. 5 5 tredje stycket eller om'anläggning utförs i strid'med 3 kap.'3 5 andra stycket. får tingsrätten 'på'ansökan av den som äger'eller innehar marken förordna att arbetet skall ställas in eller att anläggningen skall tas bort på undersökarens bekostnad.

.-Om ett förbud enligt 35 andra 'stycket' åsidosätts, får tingsrätten på .

' 264

• Sida 265
•  Original

ansökan av bergmästaren meddela handräckning för att åstadkomma rät- Prop. 1988/89: 92

telse. Bilaga 5 I fråga om åtgärder som avses i första och andra styckena finns bestäm- melseri 17 5 handräckningslagen (1981: 847).

5 5 Om någon inte gör vad som har begärts'eller följer vad som har föreskrivits med stöd av 25 eller 35 första stycket eller om någon inte fullgör sina skyldigheter enligt 13 kap. 4 eller 5 5 eller enligt 14 kap. 3 5. 45 första eller andra stycket eller 5 5, får bergmästaren förelägga vite.

6 5 Till böter eller fängelse i högst sex månader skall den dömas som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. bedriver undersökningsarbete i strid med bestämmelserna om krav på undersökningstillstånd eller bearbetningskoncession,

2. påbörjar undersökningsarbete utan att iaktta vad som föreskrivs 1 3 kap. 5 5 om underrättelse och ställande av säkerhet,

3. utför bearbetning eller därmed sammanhängande verksamhet i strid med bestämmelserna om bearbetningskoncession.

4. lägger igen utfraktsväg, ort eller borrhål i strid med bestämmelserna om krav på tillstånd i 5 kap. 8 5 eller 13 kap. 7 5, eller

5. lägger ned gruva eller motsvarande anläggning i strid med 14 kap. 4 5 tredje stycket.

Till böter eller fängelse i högst sex månader döms också den som uppsåt- ligen eller av grov oaktsamhet lämnar oriktig uppgift när han fullgör uppgiftsskyldighet enligt koncessionsvillkor eller enligt 2 5 l.

1 fall som avses i första stycket 3 kan mineral som utvunnits förklaras förverkat.

Om ett brott som avses i första stycket 2 berör enbart enskilds rätt, får åklagare väcka åtal endast om målsäganden anger brottet till åtal.”

16 kap.

Kapitlet innehåller bestämmelser om överklagande av olika beslut enligt ' den nya lagen. Remissförslaget innebär att överklagande kan ske till ett flertal olika myndigheter, beroende på vilket slags beslut som överklagan- det gäller. Bestämmelserna har därmed blivit tämligen komplicerade.

Lagrådet saknar i stort sett anledning attmotsätta sig valet av besvärs- myndigheter. Bara på ett par punkter anser lagrådet att ändringar bör göras. l bl.a. enkelhetens intresse anser lagrådet att samtliga beslut av bergmästaren som gäller undersökningstillstånd bör överklagas till kam— marrätten. Samma besvärsinstans bör enligt lagrådets mening väljas när det gäller beslut av bergmästaren i frågor om förlängning av giltighetstiden för bearbetningskoncession.

16 kap. 2 5 i remissförslaget innehåller bestämmelser om bl.a. överkla- gande av vissa beslut ijävsfrågor. För att man skall få överensstämmelse med vad som gäller enligt exempelvis fastighetsbildningslagen och vatten- lagen bör bestämmelserna kompletteras med en regel om att ett beslut av bergmästaren att godta en invändning. om jäv inte får överklagas. ' '

För att läsningen av besvärsb'estämmelserna skall underlättas anser lag- rådet att huvuddelen av bestämmelserna bör samlas i en tabell. Även i övrigt bör vissa omdispositioner göras. Vidare bör ett antal paragraf- . 265

• Sida 266
•  Original

Bilaga 5

hänvisningar ändras till följd av vad lagrådet har förordat i det föregående. Vad särskilt gäller de regler som har tagits in i 16 kap. 7 5 i remissförsla- get anser lagrådet att de bör jämkas. så att de bara gäller beträffande handläggningi fastighetsdomstolen och i högre instans. Lagrådet föreslår att 16.kap. utformas på följande sätt: ”1 5 I fråga om överklagande av beslut enligt denna lag gäller följande:

Beslut Överklagas hos

Beslut av bergmästaren i frågor som gäl- ler undersökningstillstånd

Beslut av bergmästaren i frågor som gäl- ler meddelande av bearbetningskonces- sion. tillstånd till överlåtelse av konces- sion eller ändring av villkoren för en koncession

Beslut av bergmästaren i andra frågor som gäller bearbetningskoncession

Tillstånd av bergmästaren till byggande av väg enligt 3 kap. 3 5 andra stycket.

Beslut av bergmästaren i frågor som av— ses i 3 kap. 7 5

Förhandsbesked av bergmästaren enligt 4 kap. 9 5 tredje stycket

Tillstånd av bergmästaren att lägga igen utfraktsväg. ort eller borrhål enligt 5 kap. 8 5 eller 13 kap. 75

Beslut av bergmästaren i ärende om er- sättning enligt 7 kap. 15

Beslut av bergmästaren i tvist enligt 8 kap.75

Beslut av förrättningsmyndigheten i ärende om markanvisning

Tillstånd av bergmästaren att lägga ned gruva eller motsvarande anläggning en- ligt 14 kap. 4 5 tredje stycket

Beslut av bergmästaren i andra frågor enligt denna lag

Beslut av länsstyrelsen i, ,frågor .som av- ses 1 3 kap. 65 Beslut av länsstyrelsen i frågor' om' prövande av säkerhet enligt 17 kap. 25"

2 5 Beslut under markanvisningsförrättning får överklagas särskilt, om. lor1attn1ngsmvnd1gheten har 1. ogillatjäv mot förrättningsman,

Sveriges geologiska undersökning Kammarrätten Regeringen

Kammarrätten

Sveriges geologiska undersökning Länsstyrelsen

Sveriges geologiska undersökning

Sveriges geologiska undersökning

Den fastighetsdomstol inom vars område marken som tvisten gäller el ler större delen därav är belägen Den fastighetsdomstol inom vars område marken som tvisten gäller el- ler störrcdelen därav är belägen

Den fastighetsdomstol inom vars område marken som tvisten gäller el ler större delen därav är belägen

Sveriges geologiska undersökning

Kammarrätten

Regeringen ,

Kammarrätten'

, .

2. beslutat angående ersättningtill' s'a'kku'n'n'ig', eller tolk eller "' ' 3. beslutat om ianspråktagande av mark enligt 5' kap. '1 5fjä'rd'e' stycket. Ett beslut av forrattningsmvndigheten 'att godta en invandmng om jäv får inte överklagas.

3.5 Den som anser att en markanvisningsförrättning onödigt.uppehålls=, -

• Sida 267
•  Original

genom ett beslut vid förrättningen får överklaga beslutet hos fastighets- Prop. 1988/89:92 domstolen. Denna rätt att överklaga är inte inskränkt till någon viss tid. Bilaga 5

4 5 Beslut av bergmästaren om beviljande av bearbetningskoncession får överklagas även av den kommun där koncessionsområdet är beläget.

Om ett beslut av bergmästaren i fråga som avses i 3 kap. 75 gäller område med detaljplan eller områdesbestämmelser, får beslutet överklagas även av kommunen.

5 5 Beslut av Sveriges geologiska undersökning enligt 1 5 får inte över- klagas.

Överklagande får inte heller ske av länsstyrelsens beslut 1 dit överklaga- de frågor som avses i 3 kap. 7 5 eller av fastighetsdomstolens beslut' 1 dit överklagade frågor som gäller jäv mot förrättningsman.

6 5 Överklagas bergmästarens beslut i ärende om ersättning enligt 7 kap. 1 5 eller i tvist enligt 8 kap. 7 5 eller överklagas förrättningsmyndighetens beslut i ärende om markanvisning, svarar tillståndseller koncessionshava- ren för sina egna kostnader i fastighetsdomstolen och i högre rätt. Till- ståndseller koncessionshavaren svarar vidare för de kostnader som åsam- kas motparterna i fastighetsdomstolen genom att tillstånds- eller konces- sionshavaren har överklagat bergmästarens beslut och i högre rätt genom att han har överklagat dit. Vad som nu har sagts gäller dock inte om annat följer av 18 kap. 6 eller 85 rättegångsbalken. 1 övrigt tilllämpas 18 kap. rättegångsbalken."

I 7 kap.

I enlighet med vad lagrådet tidigare har förordat (se kommentarerna till 3 kap. 7 5 och 5 kap.) böri 17 kap. tas in ytterligare en paragraf, 17 kap. 3 5, som behandlar regeringens rätt att besluta om inskränkningar i rätten att bedriva undersökningsarbete resp. bearbetning och därmed sammanhäng- ande verksamhet (jfr. 3 kap.' 7 5 och 5 kap. 13 och 14 55' 1 remissförslaget). Lagrådet föreslår att paragrafen får följande lydelse. '

"1 andra fall än som avses i 3 kap,, 6 och ,7 55 kan regeringen besluta ,att, undersökningsarbete eller bearbetning och därmed sammanhängande-' ' Verksamhet inte får bedrivas inom ett visst område utan medgivande av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Såda'nt beslut" får meddelas endast om='arbetet eller verksamheten kan antas hin'd'ra'eller ' avsevärt försvåra sådan pågående'eller planerad.-användning avmarken- som är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt. , .,

Beslut enligt första stycket inverkar inte på en, koncessionshavares rätt' att bedriva undersökningsarbete eller bearbetning och därmed samman-_ . hängande verksamhet om koncession bev1ljades 1nnan beslutet meddela-,, ' des." - "

Utöver vad lagrådet hittills 'har föreslagit bör" vissa justeringar göras i,..' ,' ' olika paragrafhänvisningar, så'yäl 1 själva minerallagen som i ,lagen's över-, , . , , , , , . gångsbestämmelser. , , , _ -. , _- , ,, ... . 267

• Sida 268
•  Original

Bilaga 5

Förslaget till lag om ändring i lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m. m.

I lagrådsremissen föreslås att 1 kap. 25 i lagen om hushållning med naturresurser m.m. skall förses med en ny bestämmelse av innebörd att, om en åtgärd skall prövas enligt flera av de lagar som är knutna till naturresurslagen. det första beslutet blir bindande vad gäller tillåtligheten av åtgärden enligt 2 och 3 kap. naturresurslagen.

Enligt lagrådets mening bör den föreslagna lagtexten jämkas, så att innebörden blir tydligare. Härvid anser lagrådet att ordet "åtgärd” lämpli- gen bör bytas ut mot ”företag".

Lagrådet föreslår att 1 kap. 2 5 andra stycket i naturresurslagen formule- ras enligt följande:

"Om tillåtligheten av ett visst företag skall prövas enligt flera av de lagar som anges i första stycket, tillämpas 2 och 3 kap. i denna lag endast vid den prövning som först äger rum.”

Förslaget till lag om ändring i lagen ( l982z618) om utländska förvärv av fast egendom m. m.

2 kap. 5 _5'

Paragrafen skall enligt det remitterade förslaget ges det innehållet, att om tillstånd till förvärv av undersökningstillstånd eller bearbetningskonces- sion inte söks inom föreskriven tid eller på föreskrivet sätt eller om tillstånd vägras. undersökningstillståndet eller bearbetningskoncessionen upphör att gälla. För den händelse nyttjanderätt till en koncession förvär- vas utan erforderligt förvärvstillstånd inträder, enligt vad som sägs i speci- almotiveringen, den sanktionen att själva koncessionen blir förverkad. Det sistnämnda uttalandet reser enligt lagrådets mening starka invänd- ningar. Man kan som exempel ta den situationen att en koncessionshavare helt eller delvis upplåter nyttjanderätten till koncessionen till en utlänning och därvid med visst fog har den uppfattningen att en efterföljande ansö- kan om förvärvstillstånd kommer att bifallas. Det kan inte anses rimligt om koncessionshavaren automatiskt skulle mista sin koncession för den händelse tillstånd till nyttjanderättsupplåtelsen vägras. Skulle 'en konces- , sionshavare ha missbrukat' sin' möjlighet att upplåta nyttjanderätt till kon- cessionen torde det finnas möjlighet att återkalla koncessionen med stöd, av 6 kap. 3 5 1 den nya minerallagen..Denna möjlighet 'får enligt lagrådets mening anses tillräcklig.

2 kap. 5 5 i den nu behandlade lagen bör utformas på ett sätt som gör det . klart att det endast är nyttjanderätten som upphör' att gälla 1 det fall som nyss diskuterades. Enligt lagrådets mening bör vi'd'are lagteXtc'n ändras, så att en av förutsättningarna för att ett undersökningstillstånd. en bearbet- - ningskoncession eller en nyttjanderätt till en koncession skall upphöra att gälla är att förvärvstillstånd inte söks inom föreskriven tid och på föreskri- vet sätt (jfr. 1 kap. 7 5 första stycket i deti rubricerade lagen).

Lagrådet föreslår att 2 kap. 5 5 får följande lydelse:

• Sida 269
•  Original

"Om tillstånd till förvärv av undersökningstillstånd eller bearbetningskon- Prop. 1988/89: 92 cession eller förvärv av nyttjanderätt till bearbetningskoncession inte söks Bilaga 5 inom föreskriven tid och på föreskrivet sätt eller om tillstånd vägras, upphör undersökningstillståndet eller bearbetningskoncessionen respekti- ve nyttjanderätten till bearbetningskoncessionen att gälla."

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

• Sida 270
•  Original