Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa ändringar i minerallagen (199lz45). Det föreslås att kravet på lämplighet för att få bearbetningskoncession tas bort utom för förvärv av koncession från koncessionshavaren och för koncession för utvinning av olja och gas. Vidare föreslås att kronoan- delsinstitutet avvecklas och att bearbetningskoncession skall meddelas för femton år. Syftet med dessa ändringar är att de tillsammans skall bidra till att skapa bättre generella förutsättningar för prospektering och gruvdrift i landet.

Vidare föreslås att skyddet för nationalparker, obrutna fjällområden och naturreservat ytterligare stärks genom ändrade regler för prospekte- ring och gruvdrift inom sådana områden.

Det föreslås slutligen att möjligheten i lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter för staten att i meddelade koncessioner för energitorv föreskriva om produktionsavgifter m.m. tas bort.

Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1993.

• Sida 2
•  Original

Proposition om ändringar i minerallagen m.m.

1. Inledning

En ny minerallag (1991145) trädde i kraft den 1 juli 1992. Lagen, som ersätter 1974 års gruvrättsliga lagstiftning, dvs. gruvlagen och lagen om vissa mineralfyndigheter, reglerar rätten till och utnyttjandet av mineral- tillgångar.

Regeringen aviserade i 1992 års budgetproposition en översyn av minerallagen i syfte att ytterligare stimulera prospekteringen efter och bearbetningen av nya fyndigheter. Inom Näringsdepartementet utarbeta- des därefter departementspromemorian Översyn av vissa bestämmelser i minerallagen, m.m. (Ds 19922128).

I syfte att ge gruvnäringen goda generella förutsättningar för verksam- het i landet föreslås i promemorian vissa ändrade regler i minerallagen, nämligen att kronoandelsinstitutet avvecklas, att kravet på lämplighet för att få bearbetningskoncession tas bort utom såvitt avser olja och gasformiga kolväten samt att koncessionens giltighetstid, som i dag uppgår till tio år, skall bestämmas till minst tio och högst tjugofem är beroende på omständigheterna i varje särskilt fall. Vidare föreslås ersätt- ningen till fastighetsägare och andra sakägare vid bearbetning förbättras. Promemorian innehåller därutöver förslag till hinder mot undersök- ningsarbete och bearbetning inom nationalpark. Som en konsekvens av promemorians förslag om kronoandelssystemet föreslås en ändring i lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter vad avser villkor om vissa avgifter m.m. i samband med koncession för energitorv.

I promemorian föreslås att ändringarna träder i kraft den 1 juli 1993. Den i promemorian intagna sammanfattningen finns fogad till denna proposition som bilaga I.

Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan- sema och en sammanställning av remissyttrandena finns i bilaga 2.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 11 mars 1993 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som är bifogade propositionen som bilaga 3.

Lagrådet har i yttrande den 19 mars 1993 lämnat förslagen utan erin- ran. Iagrådets yttrande framgår av bilaga 4. I den nu föreslagna lagtex- ten har vissa redaktionella ändringar gjorts i förhållande till lagråds— remissens lagförslag.

• Sida 3
•  Original

2. Allmän bakgrund

Den omläggning av näringspolitiken som regeringen inlett innebär bl.a. att statens roll är att skapa goda generella förutsättningar för företagan- de och att näringspolitiska branschstöd avvecklas. Som ett led i denna politik beslutade riksdagen våren 1992 om avveckling av den statliga prospekteringsverksamheten och om nedläggning av Nämnden för sta- tens gruvegendom (NSG). För att främja och stimulera gruvnäringens utveckling koncentrerar staten sina insatser på basverksamhet, främst i form av grundläggande geologisk undersökningsverksamhet samt forsk- ning och utveckling.

I syfte att ytterligare förbättra möjligheterna för prospektering be- slutade riksdagen våren 1992 om ökade statliga insatser inom basverk- samheten, dvs. de tidigare leden i prospekteringskedjan. Vid Sveriges geologiska undersökning (SGU) skall under innevarande budgetår ett mineralkontor inrättas i Malå, Västerbottens län med uppgift dels att insamla, uppdatera och bearbeta information av relevans för prospekte- ring, dels att marknadsföra denna. Vidare skall den geologiska baskar- teringen i prospekteringsintressanta delar av Västerbottens och Norrbot- tens län Ökas.

Regeringen har uppdragit åt NSG att under innevarande budgetår bl.a. avyttra den statliga gruvegendomen, i form av gruvrättigheter, på för staten bästa möjliga affärsmässiga villkor och att till SGU överföra det informationsmaterial som inte tillhör sådan gruvegendom som skall försäljas.

Ett viktigt generellt medel för att skapa goda förutsättningar för gruv- näringen är lagstiftningen inom mineralområdet.

I samband med riksdagens behandling av förslaget till ny minerallag framfördes kritik mot vissa inslag i detta. Företrädare för gruvnäringen har i olika sammanhang under senare tid också riktat viss kritik mot lagen. Kritiken går i huvudsak ut på att minerallagen inte i tillräcklig utsträckning bidrar till att stimulera prospekteringen efter och utvin- ningen av nya mineralfyndigheter. Lagen anses inte heller ge internatio- nellt konkurrenskraftiga villkor för verksamhet i landet. Vissa bestäm- melser i lagen uppfattas i stället som hindrande eller i vart fall som återhållande faktorer för den prospektering för vilken det eljest finns goda geologiska motiv. Det gäller framför allt bestämmelserna om förutsättning för att få bearbetningskoncession, koncessionens giltig- hetstid och kronoandelssystemet. Kronoandelen anges av fiera utländska gruvföretag som ett hinder av institutionell karaktär för dem att satsa på prospektering och gruvdrift i Sverige.

• Sida 4
•  Original

3. Gällande rätt

Minerallagen innebär i korthet följande.

Lagen gäller undersökning och bearbetning av fyndigheter av ett antal i lagen angivna mineraliska ämnen, s.k. koncessionsmineral. Med undersökning avses arbete i syfte att att påvisa en fyndighet av ett kon- cessionsmineral och att utröna fyndighetens sannolika ekonomiska värde och dess beskaffenhet i övrigt. Med bearbetning avses utvinning och tillgodogörande av ett koncessionsmineral.

För att få bedriva undersökningsarbete krävs undersökningstillstånd. Sådant skall meddelas om det änns anledning att anta att undersökning i det aktuella området kan leda till fynd av koncessionsmineral och sökanden inte uppenbarligen saknar möjlighet eller avsikt att få till stånd en ändamålsenlig undersökning. Om arbetet avser olja, gasformiga kolväten eller diamant krävs dessutom att sökanden visar att han är lämplig att bedriva sådant arbete. Undersökningsarbete får enligt de s.k. hindersbestämmelsema inte äga rum inom vissa särskilt angivna om- råden, bl.a. befåstningsområden, begravningsplatse-r samt i närheten av vägar, järnvägar, bostadshus, vissa allmänna byggnader och industriella anläggningar. Ett undersökningstillstånd gäller i tre år och dess giltig— hetstid kan under vissa förutsättningar förlängas med högst tre år och därefter med ytterligare högst fyra år.

För att få bedriva bearbetning krävs bearbetningskoncession. Sådan skall meddelas om en fyndighet som sannolikt kan tillgodogöras ekono- miskt har blivit påträffad, om sökanden är lämplig att bearbeta fyndig— heten och om fyndighetens belägenhet och art inte gör det olämpligt att sökanden får den begärda koncessionen. Bestämmelserna om hinder mot undersökningsarbete tilllämpas även på bearbetning om hindret uppstod innan koncession beviljades. En bearbetningskoncession gäller som huvudregel i tio år och koncessionstiden förlängs automatiskt med tio år i sänder om regelbunden bearbetning pågår när giltighetstiden går ut. Om bearbetning inte pågår kan koncessionen ändå förlängas om viss förberedande aktivitet pågår eller om det görs sannolikt att bearbetning snart skall påbörjas.

Ärenden om beviljande av undersökningstillstånd eller bearbetnings- koncession prövas av bergmästaren.

I ärenden om bearbetningskoncession skall lagen (1987:12) om hus— hållning med naturresurser m.m. (naturresurslagen, NRL) tillämpas. Det innebär att en ytterligare förutsättning för att bearbetningskonces- sion skall ges är att hinder enligt NRL inte föreligger för markens användning till mineralutvinning. I den delen av prövningen skall berg- mästaren samråda med länsstyrelsen. Den intresseavvägning som härvid görs i ärenden om bearbetningskoncession är bindande för avvägningen vid senare prövningar enligt andra NRL-anknutna lagar som kan bli aktuella för ett mineralföretag. Koncession kan förenas med villkor till skydd för allmänna intressen och enskild rätt. Vidare omfattas prospek- tering och utvinning av de regler som staten i annan lagstiftning om mark och vatten ställt upp till skydd för miljön.

• Sida 5
•  Original

I bearbetningskoncession som meddelas någon annan än staten har staten kronoandel, dvs. rätt till andel med hälften. Kronoandel får helt eller till viss del överlåtas eller upplåtas. Staten kan även avstå från kronoandel. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får besluta i frågor om kronoandel. Regeringen har i mineralförordningen (1992c285) föreskrivit att NSG beslutar i frågor om kronoandel.

4. Överväganden och förslag

4.1. Inledning

Som framgått av de inledande avsnitten anser regeringen att statens roll inom näringspolitiken är att skapa goda generella förutsättningar för företagande. Regeringens politik är därför inom detta område inriktad på att underlätta företagandet. Den är också inriktad på att stimulera det utländska intresset för investeringar i Sverige.

Tillämpar på mineralområdet innebär detta att det övergripande målet för statsmakterna är att skapa förutsättningar för en livskraftig mineral- industri i Sverige med såväl svenska som utländska aktörer. Eftersom svensk industri är beroende av en god försörjning med mineralråvaror, är det vidare av stor betydelse att näringspolitiken inom mineralområdet främjar nyttiggörandet av landets egna mineralresurser. Detta måste gi- vetvis ske inom ramen för ett i ett internationellt perspektiv konkurrens- neutralt regelsystem. Det är också viktigt att de för samhället mest fördelaktiga avvägningama görs mellan intresset av att ta till vara mi- neralfyndigheter och andra allmänna intressen.

Den nya minerallagen ligger i huvudsak i linje med nämnda grundläg- gande utgångspunkter. Även om den nya lagen bara varit i kraft under en mycket kort tid kan emellertid konstateras att den på vissa punkter innehåller regler som i olika avseenden hämmar utvecklingen av en livskraftig mineralindustri. Det gäller framför allt bestämmelserna om kravet på sökandens lämplighet för att få bearbetningskoncession, kon- cessionens giltighetstid och kronoandelssystemet. Enligt bl.a. gruvnä— ringens uppfattning bidrar inte dessa bestämmelser till att skapa incita- ment för den prospekteringsverksamhet som på lång sikt är en nödvän- dig förutsättning för att gruvdrift skall kunna förekomma i vårt land även i framtiden. Det änns också en uppenbar risk för att nämnda regler begränsar antalet aktörer till i huvudsak de som redan i dag bedriver prospektering och gruvdrift. Begränsas antalet möjliga exploa— törer kan detta i sin tur leda till att prospekteringen minskar.

I det följande redovisar regeringen överväganden och förslag till ändringar av minerallagen vad gäller bestämmelserna om kravet på sökandens lämplighet för att få bearbetningskoncession, koncessionens giltighetstid och kronoandelsinstitutet. Syftet med de åtgärder som föreslås är att de tillsammans skall bidra till att skapa bättre generella förutsättningar för prospektering och gruvdrift i Sverige. De ändrade

• Sida 6
•  Original

regler som föreslås bör kunna lägga grunden till en ökad prospekte- ringsaktivitet i landet. De bör också göra det attraktivt för utländska företag att satsa resurser och kompetens på prospektering i Sverige.

Slutligen föreslås att skyddet för nationalparker, naturreservat och obrutna fjällområden ytterligare stärks genom ändrade regler vad gäller prospektering och gruvdrift inom sådana områden.

4.2. Minerallagen

4.2.1. Förutsättningar för meddelande av bearbetnings- koncession

Regeringens förslag: Kravet på lämplighet för att få bearbetningskon- cession tas bort utom för förvärv av koncession från koncessionshava- ren och för koncession för utvinning av olja och gasformiga kolväten.

Promemorians förslag: Överensstämmer utom vad avser förvärv av koncessioner från koncessionshavaren med regeringens förslag.

Remissinstansema: De allra flesta tillstyrker eller lämnar förslaget utan erinran. Kammarrätten i Sundsvall, Statens naturvårdsverk och vain- dustriarbetareförbundet avstyrker, helt eller delvis, förslaget eller föreslår att den nuvarande ordningen bibehålls.

Sveriges geologiska undersökning tillstyrker förslaget och föreslår därut- över att lämplighetskravet tas bort även vid koncession för utvinning av olja och gasformiga kolväten.

Bergmästaren i norra distriktet föreslår bl.a. att kravet på lämplighet bibehålls, när koncession erhålls genom överlåtelse. I detta fall bedömer bergmästaren att den föreslagna ändringen inte har någon prospekterings- stimulerande betydelse.

Skälen för regeringens förslag: För att få exploatera fyndigheter av koncessionsmineral krävs bearbetningskoncession som meddelas om vissa grundläggande krav är uppfyllda (4 kap. 2 5). Koncession skall nämligen meddelas om en fyndighet som sannolikt kan tillgodogöras ekonomiskt har blivit påträffad, om sökanden är lämplig att bearbeta fyndigheten och om fyndighetens belägenhet och att inte gör det olämpligt att sökanden får den begärda koncessionen. En ytterligare förutsättning för att bearbetningskon- cession skall ges är att hinder enligt naturresurslagen inte föreligger för markens användning till mineralutvinning.

För att få bearbetningskoncession krävs således bl.a. att malmbevisning företes. Vidare skall sökanden vara lämplig att exploatera fyndigheten. Kravet på sökandens lämplighet tar sikte på dennes förhållanden. Sökanden skall rent allmänt vara lämplig att utvinna det aktuella mineralet. Kon- cession skall ges endast åt den som kan antas ha tekniska och ekonomiska resurser att bedriva fortsatt rationell undersökning och utvinning samt även i övrigt är lämplig för verksamheten. 1 förstnämnda hänseende ligger att sökanden skall ha förmåga att bedriva verksamheten. Det krävs dock inte att han ensam skall ha förmåga att svara för hela arbetet utan detta lämp-

• Sida 7
•  Original

lighetskrav anses uppfyllt om han i samverkan med andra har kompetens och resurser för att få till stånd en ändamålsenlig bearbetning. Med sökan- dens lämplighet i övrigt avses att denne verkligen har för avsikt att be— arbeta fyndigheten, dvs. att företaget är seriöst i mer allmän mening.

Kravet på malmbevisning förutsätter kompetens och omfattande resurser hos sökanden. Att undersöka en fyndighet fram till bearbetningskoncession kostar vanligtvis tiotals miljoner kronor. Till detta kan läggas att det eko— nomiska utbytet av insatserna alltid är mycket osäkert. Endast ca en pro— cent av prospekteringsinsatsema leder till bearbetning. Härtill kommer att det vid tidpunkten för ansökan om bearbetningskoncession sällan är klar- lagt om fyndigheten är omedelbart brytvärd (se vidare avsnitt 4.2.2). Dessa förhållanden gör att det kan anses uteslutet att någon som inte har tekniska och ekonomiska förutsättningar för att exploatera en fyndighet skulle kunna eller ens vilja försöka uppfylla kravet på malmbevisning.

Det änns vidare en risk för att kravet på sökandens lämplighet begränsar antalet aktörer till i stort sett de som redan i dag bedriver prospektering och gruvdrift. Detta kan i sin tur leda till att prospekteringsaktiviteten i landet påverkas negativt.

De omständigheter som nu har redovisats föreligger emellertid inte då någon genom överlåtelse från koncessionshavaren förvärvar en koncession. Förvärvaren har ju då inte presterat någon malmbevisning och inte heller på annat sätt behövt redovisa åtgärder som kräver viss kompetens. Han har inte heller behövt utsätta sig för det risktagande som ligger i all form av prospektering. Mot denna bakgrund bör kravet på lämplighet bibehållas vid förvärv av bearbetningskoncession genom överlåtelse. Ett sådant lcrav har ju inte heller, som Bergmåstaren i norra distriktet framhållit, någon hämmande inverkan på prospekteringsviljan i landet.

Utvinning av olje- och gasfyndigheter är alltid förenad med avsevärda risker. Verksamheten är särskilt riskfylld med avseende på miljön och arbetarskyddet. Vidare kan själva fyndigheten äventyras genom ett oskick- ligt beteende till följd av bl.a. bristande kompetens. Det är därför av av- görande betydelse att en exploatör av olje— och gasfyndigheter har kompe- tens samt förmåga i övrigt för att bedriva denna verksamhet. En exploatör bör således, även i fortsättningen, uppfylla kravet att vara lämplig för att få utvinna olja och gasformiga kolväten.

Regeringen föreslår alltså att bestämmelsen om att en sökande skall vara lämplig för att få bearbeta en fyndighet av koncessionsmineral tas bort utom såvitt avser förvärv av koncession genom överlåtelse från koncessionshavaren och koncession för utvinning av olja och gasformiga kolväten. Motivet härför är, mot bakgrund av vad som nyss sagts, att den som kan prestera en godtagbar malmbevisning också får anses ha förmåga och vilja att få till stånd utvinning. Med hänsyn till de säkerhetsrisker som är förknippade med utvinning av olje- och gasfyndigheter bör dock även fortsättningsvis särskilda krav kunna ställas på sökandens lämplighet för att han skall få bedriva sådan verksamhet.

De bestämmelser som änns om företräde vid konkurrens om bearbetning (4 kap. 3 &) bör också anpassas till nu redovisat synsätt, därigenom att sökandens lämplighet slopas som kriterium vid bestämmande av företrädes— rätt.

• Sida 8
•  Original

4.2.2. En koncessions giltighetstid

Regeringens förslag: Bearbetningskoncession meddelas för femton år om inte sökanden begär kortare tid.

Mineraltekniskt, metallurgiskt eller annat utvecklingsarbete i syfte att möjliggöra utvinning av fyndigheten skall kvalificera för rätt till förlängning av koncessionstiden utan föregående intresseavvägning enligt naturresurslagen.

Förlängning av koncessionstiden skall ske med tio år i sänder om inte koncessionshavaren begär kortare tid.

Promemorians förslag: Bearbetningskoncessionens giltighetstid bestäms utifrån förutsättningama i det enskilda fallet. Tiden skall dock vara minst tio och högst tjugofem år. Promemorians förslag överensstämmer i övrigt med regeringens förslag.

Remissinstansema: Huvuddelen av remissinstansema tillstyrker prome- morians förslag eller lämnar det utan erinran. SGU, Grutg'öreningen och Industriförbundet avstyrker förslaget att bearbetningskoncessionens giltig- hetstid ändras från tio år till minst tio år och högst tjugofem år. Nämnda instanser anser att giltighetstiden bör vara tjugofem år eller längre. Även Högskolan i Luleå delar denna uppfattning, men föreslår att kortare tid får bestämmas om sökanden begär det. Bergmåstaren i norra distriktet anser, om ökad rättstrygghet eftersträvas, det motiverat att koncessionstiden sätts till minst femton år.

Vidare har Gruvföreningen och Industriförbundet uppfattningen att kon- cessionstiden bör kunna förlängas med upp till tjugofem år åt gången resp. med tjugofem år 1 sänder. Med hänvisning till malmemas storlek och bearbetningsproblem samt gruvornas livslängd föreslår Bergmåstaren i norra distriktet att koncessionstiden förlängs med minst tio år och högst tjugo år.

Skälen för regeringens förslag: 1 4 kap. 7-11 55 minerallagen änns bestämmelser om bearbetningskoncessionens giltighetstid och om möjlig- heten att få koncessionstiden förlängd. De innebär följande.

En bearbetningskoncession gäller i tio år. På sökandens begäran kan dock kortare tid bestämmas. I ett ärende om meddelande av bearbetnings— koncession sker en intresseawägning enligt naturresurslagen, NRL.

En koncession förlängs automatiskt med tio år 1 sänder om regelbunden bearbetning pågår när giltighetstiden går ut.

Pågår inte regelbunden bearbetning när koncessionstiden löper ut skall tiden på ansökan av koncessionshavaren förlängas med minst fem år och högst tio år om det inom koncessionsområdet pågår

]. tillredningsarbete eller anläggningsarbete för upptagande av bearbet— ning, eller

2. undersökning av större omfattning. Koncessionshavaren har rätt att få förhandsbesked av bergmästaren om huruvida planerat undersökningsarbete skall anses ha större omfattning. I ett sådant förlängningsärende sker ingen intresseavvägning enligt NRL utan

• Sida 9
•  Original

den awägning som gjordes då koncessionen ursprungligen meddelades Prop. 1992/932238 gäller alltjämt.

Pågår inte bearbetning eller sådan verksamhet som anges i punkterna 1 och 2 ovan kan koncessionstiden på ansökan av koncessionshavaren för- längas med högst tio år. En förutsättning härför är att det är motiverat med hänsyn till det allmännas intresse av att mineraltillgångama utnyttjas på ett ändamålsenligt sätt. Vid denna prövning sker en förnyad avvägning enligt NRL.

Det har i olika sammanhang riktats kritik mot vissa av de nämnda be- stämmelserna. Kritiken går i huvudsak ut på att giltighetstiden för kon- cessioner är för kort. Detta medför problem i två hänseenden. Det första är att en tioårig koncessionstid inte tillräckligt tillgodoser företagens behov att ha en malmbas som långsiktigt tryggar verksamhetens fortbestånd. Det anses allmänt inom branschen vara nödvändigt att genom prospektering vidmakthålla en malmbas för varje anrikningsverk som åtminstone mot- svarar mellan tio och femton års produktion. I vissa fall är det önskvärt med en malmbas som motsvarar tjugofem års produktion. De korta kon- cessionstidema medför att ett gruvföretag antingen kan förlora en del av sin malmbas då koncessionen för ett visst område skall förlängas och intresseavvägningen enligt NRL därvid får ett negativt utfall för gruvföre- taget eller att gruvföretaget tvingas påbörja bearbetningen i ett visst om- råde tidigare än vad en rationell planering påbjuder för att undvika ett sådant negativt utfall. Gruvföreningen och industriförbundet anser i sina yttranden över promemorian att giltighetstiden bör vara minst tjugofem år.

Det andra problemet med de korta koncessionstidema hänger samman med att prospektering är mycket kostnadskrävande. Resultaten är osäkra och ligger dessutom långt fram i tiden. Vidare är kostnaden för att under- söka ett område och förbereda gruvdrift hög i förhållande till riskerna om man jämför med etablering av annan industriell verksamhet. Gruvnäringen är därför om möjligt i högre grad än annan industriell verksamhet beroen— de av fasta och långsiktiga spelregler. Koncessionens giltighetstid, då en betydande del av prospekteringsarbetet äger rum, är en viktig spelregel för branschen.

Det är uppenbart att ingen är beredd att satsa de pengar det här gäller på undersöknings- och utvecklingsarbete om det föreligger risk för att be- arbetningskoncessionen upphör innan undersökningarna är avslutade. Det är därför av största vikt att en prospektör får så säkra garantier som möj- ligt för att han får bearbeta en påträffad fyndighet. De regler som nu gäller för koncessionens giltighetstid ger inte tillräckliga garantier i detta avseen- de.

I detta sammanhang förtjänar också påpekas att det enligt 1938 års gruv- lag inte fanns någon tidsbegränsning för en brytningsrätts giltighetstid. Genom 1974 års gruvlag begränsades tiden till tjugofem år. Fr.o.m. den 1 juli 1992 har giltighetstiden ytterligare begränsats så att den nu är tio år.

Regeringen anser att giltighetstiden för en bearbetningskoncession bör vara femton år om inte sökanden begär kortare tid.

Bestämmelserna om förlängning av koncessionens giltighetstid bör ånd- ras på det sättet att, förutom pågående tillrednings- eller anläggningsar- 9 beten för upptagande av bearbetning eller pågående undersökningsarbete,

• Sida 10
•  Original

även pågående mineraltekniskt, metallurgiskt eller annat utvecklingsarbete av större omfattning i syfte att göra fyndigheten brytvärd också bör kvaliä— cera för rätt till förlängning utan föregående intresseavvägning enligt NRL. Koncessionshavaren bör därvid också ha rätt att få förhandsbesked om huruvida sådant planerat utvecklingsarbete skall anses ha större omfattning.

Slutligen bör, enligt regeringens uppfattning, koncessionstiden alltid för- längas med tio år i sänder såvida inte koncessionshavaren begär kortare förlängningstid.

4.2.3. Kronoandelsystemet

Regeringens förslag: Bestämmelserna om kronoandel och kravet på svenskt medborgarskap för gruvföreståndare tas bort.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstansema: De flesta remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inte några invändningar. vaindustriarbetareförbundet avstyrker förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Bestämmelser om kronoandel änns nu i 1 kap. 6 5 och 11 kap. minerallagen. De innebär att staten automatiskt får andel med hälften i bearbetningskoncession, som meddelas för annan än staten. Staten har dock möjlighet att avstå från kronoandelen. Vidare kan kronoandelen helt eller till viss del överlåtas eller upplåtas. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får besluta i frågor om krono— andel. Regeringen har i mineralförordningen (1992z285) föreskrivit att Nämnden för statens gruvegendom (NSG) beslutar i frågor om kronoandel.

Genom kronoandel erhåller staten enligt 12 kap. 6 & minerallagen s.k. brytningsvitsord, dvs. rätt att mot annan andelshavares vilja påbörja eller utöka undersökning eller bearbetning inom koncessionen.

Gruvföretagen arrenderar i dag genom avtal mellan NSG och resp. företag de kronoandelar som har ekonomiskt intresse. För detta erlägger gruvföretagen arrendeavgifter till staten. Dessa avgifter, som år 1991 uppgick till sammanlagt 31,6 miljoner kronor jämfört med 27,7 miljoner kronor år 1990, uppfattas av gruvnäringen som en extra beskattning av branschen. Denna typ av avgifter änns i princip inte i med Sverige kon- kurrerande länder med marknadsekonomi. I sådana länder sker enbart en företagsbeskattning av verksamheten. Kronoandelssystemet innebär därför en konkurrensnackdel för svensk gruvnäring. Av äera utländska företag ses det som ett hinder av institutionell karaktär för dem att satsa på pro- spektering i Sverige. Minerallagstiftningen kan därför på denna punkt inte sägas ligga i linje med regeringens uttalade intresse av att främja utländska investeringar i landet.

Arrendeavgiftema, dvs. ersättningen för upplåtelsen av kronoandelama, minskar företagens ekonomiska utrymme för den prospektering efter bryt- värda fyndigheter som är en grundförutsättning för en fortsatt gruwerk- samhet i Sverige efter år 2000. Detta gäller i hög grad för den del av branschen som bryter och förädlar sulädmalmer.

• Sida 11
•  Original

När systemet med kronoandel genom 1938 års gruvlag infördes i svensk rätt angavs behovet av samhällsinflytande över gruvnäringen som ett av de bärande motiven. Under förarbetena till motsvarande bestämmelser i 1974 års gruvlag framhölls möjligheterna att genom en aktiv statlig gruvpolitik få till stånd ett ändamålsenligt utnyttjande av gruvrätter för bearbetning. Kronoandelen förutsattes genom det s.k. brytningsvitsordet vid behov kunna användas som medel för att sätta igång undersökning eller gruvdrift på vilande gruvrätter i statlig regi. Statligt deltagande skulle således kunna användas som ett verksamt medel för att åstadkomma önskvärd aktivitet. Detta var också ett huvudargument för att ha kvar kronoandelssystemet i 1991 års minerallag.

Staten har emellertid ännu inte i något fall använt sin kronoandel för att få till stånd brytning i egen regi eller tillsammans med innehavaren av gruvrätten. Det kan ännas flera skäl till detta. En orsak kan vara att det inte funnits faktiska skäl att framtvinga aktivitet. Oberoende av skälen härför kan det inte anses ligga i statens intresse att, i en marknadsekonomi som man vill skapa väl fungerande villkor för, ha spelregler som innebär att man genom ingripande med statligt deltagande kan framtvinga gruvdrift inom ramen för en gruvrätt som koncessionshavaren inte för närvarande bedömer som lönsam att starta.

Med hänvisning till det anförda föreslås att bestämmelserna i 1 kap. 6 5 och 11 kap. minerallagen om kronoandel tas bort.

De kronoandelar som etablerats med stöd av äldre lagstiftning och som NSG inte avyttrat senast den 30 juni 1993 bör efter denna tidpunkt fort- sätta att gälla. Regeringen kommer senare att besluta vilken myndighet som skall förvalta dessa kvarstående kronoandelar.

En aweckling av kronoandelssystemet får även konsekvenser för vissa bestämmelser i 12 kap. minerallagen om gemensam förvaltning av kon- cessionsrått. Vidare bör, med hänvisning till EES-avtalet, kravet i 12 kap. 2 5 på att en gruvföreståndare skall vara svensk medborgare tas bort. Skälet härför är att kravet på svenskt medborgarskap strider mot Romför— dragets bestämmelser om förbud mot diskriminering på grund av nationali- tet.

4.2.4. Hinder mot undersökningsarbete och bearbetning inom nationalpark m.m.

Regeringens förslag: I minerallagen införs ett förbud mot undersök— ningsarbete och bearbetning i nationalpark, område som statlig myn- dighet hos regeringen har begärt skall avsättas till nationalpark, obrutna fjällområden samt naturreservat.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag utom såvitt avser obrutna fjällområden och naturreservat.

Remissinstansema: Flertalet av de instanser som tar upp frågan tillstyr- ker eller har ingen erinran mot förslaget. Bland dem kan nämnas Statens

• Sida 12
•  Original

naturvårdsverk, Boverket samt länsstyrelserna i Örebro, Jämtlands, Prop. 1992/93:238 Västerbottens och Norrbottens län.

Gruvföreningen anser att det är mycket tveksamt om det verkligen änns tillräckliga motiv för att införa det föreslagna totalförbudet mot undersök- ningsarbete i nationalparker.

Bergmåstaren i norra distriktet anser att nuvarande ordning bör bibehål- las. Enligt denna kan undersökningsarbete bedrivas i den utsträckning det är förenligt med föreskrifterna för nationalparken eller undantag från dem kan erhållas enligt nationalparksförordningen. Gruvindustriarbetareför— bundet delar i huvudsak denna uppfattning.

SGU föreslår att regeringen får möjlighet att bevilja dispens för prospektering i nationalpark vid särskilda skäl.

Skälen för regeringens förslag: 1 3 kap. 6-7 && och 5 kap. 10 & mineral- lagen änns bestämmelser om hinder mot undersökningsarbete och bear- betning. De innebär att undersökning och bearbetning inte får äga rum inom vissa särskilt angivna områden, bl.a. befästningsområden, begrav- ningsplatser samt i närheten av vägar, järnvägar, bostadshus, vissa allmän— na byggnader och industriella anläggningar. Länsstyrelsen resp. bergmästa- ren har möjlighet att bevilja dispens för undersökning och bearbetning inom de i hindersbestämmelsema angivna områdena.

Det har i olika sammanhang riktats kritik mot att de nämnda hindersbe— stämmelserna inte innefattar nationalparker, naturreservat och obrutna fjällområden. I propositionen 1991/92:161 om ändringar i minerallagen anfördes att frågan om prövning av undersökningstillstånd i nationalparker, naturreservat och obrutna fjällområden tidigare har aktualiserats i riks- dagen. Eftersom prospektering i vissa fall kan innebära kraftiga ingrepp i den fysiska miljön utan att för den skull bearbetningskoncession senare kan meddelas änns det skäl att överväga en förstärkning av möjligheterna att reglera prospektering inom en del områden (a. prop. s. 9).

Regler om nationalparker och naturreservat änns i naturvårdslagen (1964:822) och nationalparksförordningen (1987z938). Syftet med att avsätta ett område som nationalpark är att ge dess natur ett kvaliäcerat skydd. Institutet används endast för de mest skyddsvärda områdena i lan- det.

Beslut om att avsätta mark till nationalpark meddelas av regeringen efter riksdagens medgivande. Ingrepp som kan påverka eller skada ett område som avsatts som nationalpark får i princip inte förekomma. Intrång i natio- nalpark får inte ske utan riksdagens godkännande.

Ett område kan av länsstyrelsen avsättas som naturreservat om det bör skyddas på grund av sin betydelse för kännedom om landets natur, sin skönhet eller eljest märkliga beskaffenhet eller om området är av väsentlig betydelse för landets friluftsliv. I ett beslut om bildande av naturreservat ges föreskrifter om vissa inskränkningar vad gäller markanvändningen till skydd för ändamålet med reservatsbildningen. Prospektering kan därför ske inom reservat i den utsträckning arbetet inte kommer i konflikt med dessa reservatsbestämmelser.

Inom de områden som anges i 3 kap. 5 & naturresurslagen, s.k. obrutna fjällområden, får bebyggelse och anläggningar komma till stånd endast om 12 det behövs för rennäringen, den bofasta befolkningen, den vetenskapliga

• Sida 13
•  Original

forskningen eller det rörliga friluftslivet. Andra åtgärder inom områdena får vidtas endast om det kan ske utan att områdenas karaktär påverkas.

Fråga om tillstånd till undersökning enligt minerallagen får prövas av bergmästaren utan att någon annan än sökanden haft tillfälle att yttra sig.

För att ytterligare säkerställa skyddet för nationalparker, naturreservat och obrutna fjällområden bör man i minerallagen införa ett särskilt förbud mot att bedriva undersökningsarbete dels inom nationalpark och område som statlig myndighet hos regeringen har begärt skall avsättas till national- park, dels inom naturreservat och obrutet fjällområde.

När det gäller möjlighet till dispens från förbudet gäller för nationalpar- ker att intrång i nationalparker över huvud taget inte får ske utan att riks- dagen godkänner intrånget.

När det gäller undantag från förbudet att bedriva undersökningsarbete inom obrutna tjällområden bör länsstyrelsen få besluta om dispens från förbudet att bedriva undersökningsarbete enligt minerallagen.

Beträffande naturreservat kan dispens utverkas enligt bestämmelserna i naturvårdslagen.

4.2.5. Ersättning till sakägare vid bearbetning

Regeringens bedömning: Bestämmelserna om ersättning till fastig- hetsägare och andra sakägare vid bearbetning bibehålls oförändrade.

I promemorian har föreslagits att ersättningen till fastighetsägare och andra sakägare vid bearbetning förbättras. Syftet är att stärka deras ställning.

Förslaget har under remissbehandlingen utsatts för kritik.

Gruvföreningen, Industriförbundet och LKAB avstyrker förslaget. Moti- vet härför är att en höjning med femtio procent innebär en icke oväsentlig kostnadsökning för gruvor som behöver ta mark i anspråk inom tätbebygg- da områden. Som exempel framhålls LKAB:s gruva i Malmberget. Även Bergmåstaren i norra distriktet pekar på detta förhållande. Luleå tingsrätt framhåller att det framlagda förslaget innebär ett avsteg från de principer som gäller i annan liknande lagstiftning (expropriationslagen, vattenlagen). De skäl som promemorian innehåller är enligt tingsrättens mening inte tillräckliga för en särreglering. Gruvindustriarbetarefärbundet uttrycker tveksamhet till förslaget.

Den kommitté som har tillkallats för att utreda frågan om grundlags- skydd för äganderätten m.m. (dir. l991:ll9) har fått i uppdrag att över- väga preciseringar som förstärker den enskildes rätt till ersättning vid expropriation och liknande förfoganden. I avvaktan på kommitténs förslag och remissbehandlingen av detta avstår regeringen för närvarande från att lägga fram förslag till ändrade regler i detta ämne.

• Sida 14
•  Original

4.3. Lagen om vissa torvfyndigheter

Regeringens förslag: Möjligheten att i koncession föreskriva om statligt deltagande i verksamheten eller om avgift till staten tas bort.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstansema: Förslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran av de instanser som kommenterat det.

Bergmåstaren i norra distriktet påpekar att arealavgifter för år 1993 har inbetalats i förskott under år 1992. Promemorieförslaget medför att det sätts i fråga om hälften av avgiften skall återbetalas. Bergmåstaren föreslår därför att angivet koncessionsvillkor upphör att gälla först vid utgången av december 1993.

Skälen för regeringens förslag: Undersökning och bearbetning av torv för energianvändning är reglerad i lagen (1985:620) om vissa torvfyndig- heter (torvlagen). Regleringen innebär att det fordras särskilt tillstånd (koncession) för att undersöka eller bearbeta torv för energianvändning. Länsstyrelsen är prövningsmyndighet.

I torvlagen änns en bestämmelse om att som villkor för koncession får bestämmas att staten skall ha rätt att delta i verksamheten eller att kon- cessionshavaren skall betala avgift eller produktionsandel till staten eller iaktta liknande villkor (12 å andra stycket). Denna föreskrift syftar till att tillförsäkra staten möjlighet till visst ekonomiskt utbyte av den koncessio- nerade verksamheten. Detta kan ske genom direkt statligt engagemang i verksamheten eller genom att staten uppbär royalty eller liknande avgifter eller får andel av produktionen.

I de äesta meddelade koncessionema enligt torvlagen och dess föregångare 1974 års minerallag har som villkor föreskrivits dels att kon— cessionshavaren skall erlägga en viss årlig arealavgift till staten, dels att staten skall ha andel i fyndigheten med hälften. Från och med år 1991 får koncessionshavarna betala en årlig produktionsavgift till staten, vilken grundar sig på utnyttjandet av statens hälftenandel i fyndigheten. Båda avgifterna utgår per kalenderår. Arealavgiften betalas i förskott och pro- duktionsavgiften i efterskott.

Som nyss nämnts är syftet med bestämmelsen i 12 å andra stycket torv- lagen att tillförsäkra staten möjlighet till visst ekonomiskt utbyte av den koncessionerade verksamheten. Detta år även ett av huvudsyftena med kronoandelssystemet i minerallagen. Som framgått tidigare (avsnitt 4.2.3) föreslås att kronoandelssystemet avvecklas. De motiv som där framförts för aweckling av kronoandelssystemet vad avser ekonomiskt utbyte för staten har samma relevans för ett borttagande av bestämmelsen om produk- tionsavgift m.m. i torvlagen.

Dessutom skapar en sådan förändring förutsättningar för konkurrens— neutralitet mellan detta energislag och andra inhemska bränslen vad avser statliga pålagor.

Med hänsyn härtill bör 12 å andra stycket torvlagen tas bort. Villkor som har meddelats med stöd av 12 å andra stycket i gällande koncessioner för energitorv bör då också upphöra att gälla. Eftersom avgifterna utgår

• Sida 15
•  Original

per kalenderår och arealavgiften för innevarande är dessutom redan har betalats för år 1993 bör dock dessa koncessionsvillkor upphöra att gälla först vid utgången av år 1993.

5. Upprättade lagförslag

I enlighet med vad som nu anförts har inom Näringsdepartementet upp- rättats förslag till

1. lag om ändring i minerallagen (1991145),

2. lag om ändring i lagen (1985 :620) om vissa torvfyndigheter.

Lagrådet har granskat lagförslagen.

6. Specialmotivering

6.1. Förslaget till lag om ändring i minerallagen (1991145)

3kap. 65

Vidare införs ett förbud mot att bedriva undersökningsarbete inom natur- reservat i strid med de föreskrifter som gäller för reservatet. Enligt 7 5 naturvårdslagen fattar länsstyrelsen beslut om att avsätta ett område som naturreservat. I beslut om att bilda ett naturreservat skall länsstyrelsen, enligt 8 & naturvårdslagen, bl.a. föreskriva om de inskränkningar i rätten att förfoga över fastigheten som behövs för att trygga ändamålet med reservatet. Länsstyrelsen kan också, med stöd av 10 & naturvårdslagen, meddela föreskrifter om vad allmänheten har att iaktta inom reservatet till skyddande av ändamålet med reservatet.

Genom den nya bestämmelsen i minerallagen markeras att undersök- ningsarbete i naturreservat måste bedrivas med iakttagande av de bestäm- melser som gäller för reservatet och som har meddelats med stöd av natur- vårdslagen. Om ett planerat undersökningsarbete kommer i konflikt med dessa bestämmelser kan prospektören hos länsstyrelsen ansöka om undan- tag från reservatsföreskriftema enligt 12 & naturvårdslagen.

Dessutom införs i minerallagen ett förbud mot undersökningsarbete inom obrutna fjällområden. Beträffande dessa områden kan dock länsstyrelsen meddela dispens från förbudet.

• Sida 16
•  Original

Man bör observera att paragrafen inte utgör en uttömmande beskrivning av områden där hinder mot undersökning kan föreligga. Den verksamhet som regleras i minerallagen måste alltid bedrivas med iakttagande av all övrig lagstiftning. I 1 kap. 7 & anges ett antal lagar som ofta berör verk- samhet enligt minerallagen. Vid undersökningsarbete bör man särskilt beakta lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. Bestämmelserna i den lagen innebär att undersökningsarbete inte får bedrivas så att fast fornläm- ning eller annat kulturskyddat objekt skadas.

4kap. ZÖ

Som har utvecklats i den allmänna motiveringen (avsnitt 4.2.1) har, som förutsättning för att få bearbetningskoncession, lämplighetskravet tagits bort utom vid ansökningar som avser olja eller gasformiga kolväten.

4kap. 35

Om ingen av sökandena har undersökningstillstånd skall för närvarande en lämplighetsbedömning av sökandena göras varvid särskilt skall beaktas om någon av sökandena har utfört ändamålsenligt undersökningsarbete inom området. Eftersom någon lämplighetsprövning i de äesta fall numera inte skall göras enligt 4 kap. 2 5 har även i förevarande paragraf lämplig- hetsprövningen tagits bort. I stället görs nu uteslutande en prövning av om någon har utfört ändamålsenligt undersökningsarbete i området och om så är fallet får denne företrädesrätt. I annat fall blir dagen då ansökan om koncession kom in avgörande.

Paragrafen reglerar förhållandet mellan enskilda parter. Detta förhållan- de bör inte rubbas beträffande ansökningar som är under behandling då de nya föreskrifterna träder i kraft. Därför stadgas i övergångsbestämmelsema att äldre föreskrifter gäller i fråga om ansökningar som har kommit in före den 1 juli 1993.

4kap. 7å

Som har utvecklats i den allmänna motiveringen (avsnitt 4.2.2) blir nu koncessionstiden femton år.

• Sida 17
•  Original

4 kap. Prop. 1992/93:238 9 5

I paragrafen regleras möjligheten att i vissa fall få koncessionstiden för— längd då regelbunden bearbetning ännu inte har påbörjats vid koncessions- tidens utgång. Paragrafen är för närvarande, enligt första stycket, tillämp— lig då tillredningsarbete eller anläggningsarbete för upptagande av bearbet- ning eller undersökningsarbete av större omfattning pågår vid koncessions- tidens utgång.

Som har utvecklats i den allmänna motiveringen (avsnitt 4.2.2) blir para- grafen nu också, enligt den nya tredje punkten i första stycket, tillämplig då mineraltekniskt, metallurgiskt eller annat utvecklingsarbete av större omfattning i syfte att möjliggöra utvinning av fyndigheten pågår vid kon- cessionstidens utgång. Man bör observera att, till skillnad mot första och andra punkten, krävs enligt den nya punkten inte att arbetet bedrivs inom koncessionsomrädet.

Om ansökan om förlängning bifalls sker i dag, enligt första stycket, för- längning med minst fem och högst tio år. Den bestämmelsen ändras nu så att förlängning alltid sker med tio år om inte koncessionshavaren begär kortare tid.

4 kap. Prop. 1992/93:238 9 5

6kap. 15

11 kap.

11 kap.

Som framgår av övergångsbestämmelsema tillämpas dock det upphävda kapitlet på kronoandelar som har uppstått före den 1 juli 1993. Sådana äldre kronoandelar äger ju alltjämt bestånd, vilket har utvecklats i den allmänna motiveringen (avsnitt 4.2.3).

• Sida 18
•  Original

12 kap.- 15

12 kap. innehåller ett antal bestämmelser om gemensam förvaltning av koncessionsrätt. I l & anges i vilka fall kapitlets bestämmelser gäller. Dessa fall deänieras som koncessioner i vilka det änns kronoandel eller där annars äera har andel i koncessionen. Genom att systemet med krono- andel nu tas bort inskränks deänitionen till att avse endast koncessioner där äera har andel i koncessionen.

12 kap. 2å

Paragrafen handlar om gruvföreståndare och anger bl.a. behörighetskraven för denne. I detta hänseende stipuleras att gruvföreståndare skall vara svensk medborgare och vara bosatt i Sverige. Kravet på svenskt medbor- garskap strider, som har angetts i den allmänna motiveringen (avsnitt 4.2.3), mot Romfördragets bestämmelser om förbud mot diskriminering på grund av nationalitet, varför detta behörighetskrav nu slopas.

Befogenheten för regeringen eller myndighet som regeringen utser att medge undantag från kravet på svenskt medborgarskap blir därmed över- äödig och tas därför bort.

Övergångsbestämmelser

12 kap. 2å

Bestämmelsen har anpassats till den nya föreskriften om koncessionstidens längd i 4 kap. 7 5.

6.2. Förslaget till lag om ändring i lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter

125

Som har utvecklats i den allmänna motiveringen (avsnitt 4.3) slopas möjligheten för staten att i meddelade koncessioner föreskriva om rätt till statligt deltagande i verksamheten, skyldighet att utge avgift eller produk- tionsandel till staten eller annat liknande villkor.

• Sida 19
•  Original

Övergångsbestämmelser

Möjligheten att förena koncessioner med villkor enligt 12 å andra stycket upphävs den 1 juli 1993. De villkor som redan har meddelats i beviljade koncessioner upphör dock att gälla först vid utgången av år 1993, vilket har berörts i den allmänna motiveringen (avsnitt 4.3). Som där också har anmärkts innefattar villkoren en skyldighet att erlägga produktionsavgift. Denna avgift utgår per kalenderår men erläggs i efterskott. Skyldigheten att erlägga produktionsavgift för år 1993 och eventuella övriga skyldighe- ter som uppkommit före utgången av år 1993 skall dock fullgöras.

7. Ärendet till riksdagen

Regeringen föreslår att riksdagen antar förslagen till 1. lag om ändring i minerallagen (l99lz45), 2. lag om ändring i lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter.

• Sida 20
•  Original

8. Propositionens lagförslag

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag2 träder i kraft den 1

juli 1992, då gruvlagen (19741342),

lagen (1974z890) om vissa mineralfyndigheter och lagen (1949:658) om inlösen i vissa fall av rätt till gruva

5.

m.m. skall upphöra att gälla.

f.

Om en utrnålshavare senast ett år före utgången av utrnälets giltig- hetstid ansöker om bearbetningskoncession inom utrnålet för sådana mineral som var inmutningsbara enligt gruvlagen när den upphörde att gälla, skall prövningen ske med iakttagande av följande.

Om regelbunden bearbetning eller tillredningsarbete eller an- läggningsarbete för upptagande av bearbetning pågår, skall ansök- ningen bifallas utan prövning enligt 4 kap. 2 5 och utan att koncessionen förenas med villkor enligt 4 kap. 5 och 6 55. Om undersökningsarbete av större omfattning pågår skall ansök- ningen prövas utan tillämpning av 4 kap. 2 5 första stycket 1-3.

7.

Ansökningen skall prövas utan tillämpning av 4 kap. 2 & nya lagen. Koncessionstiden skall bestämmas till tio år. Om sökan- den begär det skall dock kortare tid bestämmas.

Om regelbunden bearbetning eller tillredningsarbete eller an- läggningsarbete för upptagande av bearbetning pågår, skall ansök- ningen bifallas utan prövning enligt 4 kap. 2 & och utan att koncessionen förenas med villkor enligt 4 kap. 5 och 6 åå. Om undersökningsarbete eller mineral- tekniskt, metallurgiskt eller annat utvecklingsarbete av större om- fattning i syfle att möjliggöra bearbetning av fyndigheten pågår skall ansökningen prövas utan tillämpning av 4 kap. 2 & första stycket 1—2.

b.3

Ansökningen skall prövas utan tillämpning av 4 kap. 2 & nya lagen. Koncessionstiden skall bestämmas till femton år. Om sökanden begär det skall dock kortare tid bestämmas.

1. Denna lag4 träder i kraft den 1 juli 1993.

21991:45.

3Senaste

lydelse 1991:153.

41993:000.

Propositionens lagförslag

• Sida 25
•  Original

2. I fråga om ansökningar om bearbetningskoncession som har Prop. 1992/931238 kommit in till prövningsmyndigheten före ikraftträdandet gäller 4 kap. 3 Propositionens & i sin äldre lydelse. lagförslag

3. I fråga om kronoandelar som staten har fått före den 1 juli 1993 gäller det upphävda 11 kap.

• Sida 26
•  Original

2. Förslag till Prop. 1992/93:238 Lag om ändring i lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter Propositionens lagförslag Härigenom föreskrivs att 12 & lagen (1985:620) om vissa torvfyndig- heter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 12 &

Koncession skall förenas med de villkor som behövs för att motverka eller begränsa menlig inverkan på naturmiljön samt för att beakta andra allmänna intressen och enskild rätt.

Som villkor för koncession får bestämmas att staten skall ha rätt att delta i verksamheten eller att koncessionshavaren skall betala avgift eller produktionsandel till staten eller iaktta något annat liknande villkor.

Meddelas bearbetningskoncession för någon annan än fastighetsägaren i fråga om en fyndighet från vilken denne utvinner torv för sitt hus- behov, skall koncessionen, om inte särskilda skäl föranleder annat, förenas med villkor som gör det möjligt för fastighetsägaren att på skäliga villkor få torv för sitt husbehov även i fortsättningen.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.

2. Koncessionsvillkor som har meddelats med stöd av det upphävda andra stycket i 12 & upphör att gälla vid utgången av 1993. Skyldigheter enligt sådana villkor som har uppkommit dessförinnan skall dock fullgöras.

• Sida 27
•  Original