Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen lämnas förslag till bl.a. riktlinjer för och organisation av statens medverkan vid finansiering av företagsetableringar och utvecklings- projekt i unga företag. Verksamheten förutsätts bedrivas inom ramen för befintliga resurser.

Stiftelsen Industrifonden föreslås i fortsättningen rikta sin finansiering till utvecklingsprojekt i unga företag. Vidare föreslås ett nytt system med lån vid etablering av nya företag, efter tysk förebild. Förslaget innebär att fö- retagaren eller företaget vid en nyetablering kan få lån med fördelaktiga ränte— och amorteringsvillkor under de första åren.

Handläggningen av nyföretagarlånen samordnas enligt förslaget med In- dustrifondens finansiering av utvecklingsprojekt. Verksamheten bedrivs i stiftelseform. Industrifonden byter namn till Industri- och nyföretagar- fonden. Besluten fattas i huvudsak centralt inom organisationen, men re— geringen ges möjlighet att lägga ut beslutanderätt avseende mindre ärenden till regional nivå. Regionala utvecklingsfonder men även vissa andra regio- nala organ förutsätts kunna medverka vid beredning av ärenden avseende i första hand nyföretagarlånen,

• Sida 2
•  Original

Verksamheten finansieras med resurser från två källor. Industrifonden har för närvarande ett kapital på 1 200 miljoner kronor. I Stiftelsen Småföre- tagsfonden finns ett kapital på ca 1 200 miljoner kronor som bör överföras till Industri- och nyföretagarfonden.

I propositionen aviseras en utredning rörande utvecklingsfondemas fram- tid.

I propositionen föreslås vidare att riksdagen beslutar om lämpliga åtgär— der för att statens engagemang i och ansvar för. Stiftelsen Institutet för Företagsutveckling (SH-"U) helt avvecklas under år 1993.

Slutligen lämnas i propositionen redogörelser för dels arbetet med regel- förenkling och avreglering, dels arbetet med att underlätta småföretagens Europakontakter.

• Sida 3
•  Original

Regeringens proposition Kapital för nya företag, m.m.

1. Inledning

I december 1991 beslutade riksdagen om riktlinjer för en ny småföretags- politik (prop. 1991/92:51, bet. 1991/92:NU14, rskr. 1991/92:93). Rikt- linjerna innebär bl.a. att småföretagens utveckling skall stimuleras med framför allt generella medel som t.ex. skattepolitiska åtgärder. Den nya politiken syftar även till att bygga upp en effektiv riskkapitalmarknad med ett minimum av statlig inblandning. Ett område där staten, enligt både svenska och utländska erfarenheter, dock har en roll att spela är finansie- ringen av nya företag.

Regeringen har nyligen i propositionen om Kapital för tillväxt (prop. 1992/93:41) redogjort för de åtgärder som vidtagits för att bilda risk- kapitalbolag med medel ur förutvarande löntagarfonderna i enlighet med riksdagens beslut våren 1992 (prop. 1991/92:92, bet. 1991/92:FiU21, rskr. 1991/92:339) samt lämnat förslag till hur denna verksamhet skall privatiseras för att sedan drivas på helt kommersiella grunder.

Det har i praktiken visat sig att privata riskkapitalbolag i och utanför Sverige endast i begränsad utsträckning investerar i rena nyetableringar och produktutvecklingsprojekt i unga företag. Exempelvis visar beräkning- ar att endast ca en procent av kapitalmarknadens totala resurser i USA för— delas till nya företag. Uppgifterna från Europa är likartade. Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) har' i en skrivelse till regeringen den'10 september 1992 belyst dessa förhållanden.

De nya riskkapitalbolagen kommer att vara en tinansieringskälla för bl.a. mer mogna småföretag med en hög utvecklingspotential. Det finns dock ut- rymme för satsningar även i tidiga skeden. Bolagen kommer därmed att till viss del överta den roll som utvecklingsfondemas finansieringsverksamhet tidigare fyllt vad gäller denna företagskategori, dock med inriktning mot ägarkapital.

Finansdepartementet har remissbehandlat två förslag med modeller till risldcapitalförsörjning av teknikintensiva företag. Enligt den ena modellen, som utarbetats av Sveriges Industriförbund, skulle allmänheten ges möjlig— het att köpa andelar i särskilda fonder - Projektkapitalfonder. Fonderna skulle placera sina medel i bolag vars verksamhet syftar till att tillämpa eller exploatera tekniska eller naturvetenskapliga forskningsresultat. Under ett inledande skede skulle en särskild skattestirnulans erbjudas. Vid köp av en fondandel skulle en skattereduktion medges med ett belopp motsvarande kapitalinkomstskattesatsen. Vid försäljning av fondandelar skulle å andra sidan inget avdrag medges för anskaffningskostnaden.

Enligt den andra modellen, utarbetad av fil. dr. Stefan Fölster, skulle staten som medfinansiärer vid sidan av särskilda riskkapitalbolag satsa me- del - Startkapital - i lovande teknikprojekt. Det statliga kaptitalet skulle uppgå till högst 25 % av det kapital riskkapitalbolaget självt investerade.

• Sida 4
•  Original

Statens aktieinnehav skulle endast vara temporärt. När projektet ut- vecklats skulle staten dra sig tillbaka och överlåta sitt aktiekapital till riskkapitalbolaget eller uppfinnaren på för dessa förmånliga villkor. I den— na modell ingick ingen skattestimulans. Det redovisades emellertid hur ett sådant inslag skulle kunna ingå om det ansågs önskvärt.

Remissinstansemas mottagande var splittrat. Invändningar restes mot bå- da modellerna. Det sattes i fråga om förslagen skulle medföra den åsyftade stimulansen. Snårigheten i de institutionella förhållandena på kapitalmark— nadema befarades öka. Utvecklingen inom EG borde först avvaktas. Det framhölls från flera håll att teknikintensiva projekt borde stimuleras på annat sätt än via skattesystemet. Ett förverkligande av förslagen om ny fö- retagsbeskattning och ett riskkapitalbolag grundat på löntagarfondemas medel borde i stället prioriteras.

De förslag som nu läggs fram om finansiering av utvecklingsprojekt och om nyföretagarlån samt de nyligen lämnade förslagen om riskkapitalbola- gen (prop. 1992/93:41 och 108) bör tillgodose högt ställda förväntningar på åtgärder som förbättrar de små och medelstora företagens riskkapital- försörjning. Erinras kan att det på skatteområdet redan tidigare vidtagits åtgärder av generell karaktär som också bör underlätta riskkapitalförsörj- ningen (jfr. prop. 1991/92:60). Ytterligare åtgärder med gynnsamma effek- ter för riskkapitalförsörjningen kan aktualiseras när ställning tas till förslag som redovisats i betänkandena (SOU 1991:100) Neutral företagsbeskatt- ning och (SOU l992:67) Fortsatt reformering av företagsbeskattningen. Det är lämpligt att avvakta och se vad de redovisade åtgärderna innebär för riskkapitalförsörjningen. Det är därför inte aktuellt nu att överväga att införa ytterligare riktade åtgärder vid sidan av de som nu föreslås av re- geringen.

I propositionen Kapital för tillväxt aviseras att regeringen avser att lägga fram förslag rörande statlig medverkan i bl.a. sådan finansieringsverksam- het som inriktas på utvecklingsprojekt och som för närvarande bedrivs av vissa statliga organ. Dessa förslag redovisas idet följande.

Fonden för industriellt utvecklingsarbete (Industrifonden) inrättades år 1979 (prop. 1978/79:123, bet. 1978/79:NU59, rskr. 1978/79z415). Fonden är en statlig stiftelse vars syfte är att stödja utveckling av nya produkter, processer och system för industriell produktion genom att lämna främst län eller bidrag med villkorlig återbetalningsskyldighet för riskfyllda utveck- lingsprojekt.

Professor Lars Vinell har på regeringens uppdrag utvärderat Indu- strifondens verksamhet och redovisat uppdraget i betänkandet (SOU 199295) Den svenska marknaden för projektkapital - statens nuvarande och framtida roll. En sammanfattning av betänkandet redovisas i bilaga 1.

Vid en s.k. hearing den 13 oktober 1992 lämnades synpunkter på utred- ningen. Även skriftliga synpunkter på förslagen har lämnats. En samman- fattning av remissynpunktema redovisas i bilaga 2.

Ett förslag om s.k. nyföretagarlån lades fram våren 1992 i departements- promemorian (Ds 1992:20) Nyföretagarlån. Promemorian har remissbe- handlats. En sammanfattning av promemorian redovisas i bilaga 3 och en sammanfattning av remissynpunktema redovisas i bilaga 4.

• Sida 5
•  Original

2. Industrifonden

Industrifonden skall änansiera främst små och medelstora företag men har möjlighet att satsa upp till 50 miljoner kronor i varje enskilt projekt. Fon— den har infört en begränsning till projekt med ett sammanlagt kapitalbehov på lägst 5 miljoner kronor. Per den 1 oktober 1992 gällde ca 40 procent av fondens utestående engagemang företag med färre än 100 anställda.

Fonden kan normalt änansiera högst halva kapitalbehovet för ett projekt. Resten förväntas det aktuella företaget eller annan änansiär stå för. In- dustrifondens verksamhet bedöms som viktig och välskött av flertalet aktö— rer på marknaden.

Bestämmelser om stödgivningen änns i förordningen (l979:630, om- tryckt 1980:475) om statligt kreditstöd genom Fonden för industriellt utvecklingsarbete. Stödgivning av detta slag utgör myndighetsutövning, som inte får utövas av privaträttsliga organ utan stöd av lag. För Industri- fondens del änns sådant stöd i en särskild lag (SFS l979:631).

Professor Vinell anser i sin utredning att Industrifonden bör fortsätta att driva verksamhet med nuvarande inriktning men strikt begränsa sig till att änansiera projekt i små företag. Utredaren menar att det inte änns några argument som talar för att änansiera projekt inom större företag eftersom dessa har andra änansieringsmöjligheter att tillgå. Industrifonden bör enligt utredaren stanna i statlig ägo under ännu en tid och tills vidare ligga utan- för de nybildade riskkapitalbolagen.

Den allmänna meningen bland dem som har anfört synpunkter på försla- get är att staten har en roll att spela som änansiär av produktutvecklings- projekt och att Industrifondens verksamhet fyller en viktig funktion. Vidare anses fonden vara effektiv i sin verksamhet. Tveksamhet råder i fråga om utredarens förslag att begränsa fondens verksamhet till att gälla endast små och medelstora företag.

Fonden har i enlighet med ett riksdagsbeslut våren 1991 nyligen betalat tillbaka 100 miljoner kronor av sitt kapital till staten och skall betala in ytterligare 250 miljoner kronor under de närmaste åren (prop. 1990/91:87, bet. 1990/912NU35, rskr. 1990/9lz317). Denna inbetalning till staten bör enligt utredaren avbrytas, vilket skulle innebära att Industrifondens kapital även fortsättningsvis uppgår till drygt 1 200 milj.kr.

Industrifonden har sedan starten strävat efter att bibehålla sitt kapital realt intakt och det bör enligt utredaren vara ett rimligt krav också i fram— tiden. Han bedömer dock att det kan bli något högre kreditförluster om fondens verksamhet inriktas mot enbart små företag.

3. Förslag om nyföretagarlån

Bakgrunden till förslaget om nyföretagarlån är att många företag har svårt att starta på grund av bristande änansiering. Nya företag har bristfälliga säkerheter och saknar historik, vilket gör att kreditgivama är mycket re— striktiva med att lämna lån. Ett system med nyföretagarlån beräknas göra kreditgivama mer benägna att änansiera småföretag. Systemet kan därmed

• Sida 6
•  Original

medföra en multiplikatorcffekt. Den åtstramning som för närvarande råder på kreditmarknaden vad gäller unga företag och som kan förväntas bestå under de närmaste åren, ökar behovet av en änansieringsform med den fö- reslagna inriktningen.

En bra änansieringslösning för nyetablerade företag bör enligt promemo- rian medföra låga räntekostnader samt inga eller låga amorteringar i början av länets löptid. På så sätt kompenseras det faktum att ett nystartat företag har stora initiala kostnader. medan intäkterna tenderar att ligga senare. Förslaget till nyföretagarlån är konstruerat från dessa utgångspunkter.

Lån skall kunna lämnas till de nyetablerare som inte kan lösa änansie- ringen av sitt företags uppbyggnad på traditionellt sätt men som ändå be- döms kunna driva en lönsam verksamhet. Omvandlingen av den offentliga sektorn kan påskyndas av en sådan änansieringsmöjlighet.

Denna speciella typ av lån kan enligt förslaget sökas endast i samband med att helt nya aktiebolag startas av en eller fiera fysiska personer, såvida änansieringen inte går att lösa på annat sätt. I princip föreslås företag inom alla näringsgrenar vara berättigade att söka lån. Två sorters lån bör enligt förslaget ännas att tillgå. Det ena lånet beviljas direkt till privatpersonen, som sätter in medlen i företaget i form av aktiekapital. Det andra är ett s.k. förlagslån som går direkt till det nybildade bolaget. Därvid bör uppmärksammas att lån direkt till privatpersonen medför om— fattande skattekonsekvenser.

Iånets löptid föreslås vara 15 år med 5 års amorteringsfrihet. Lånet är ränterabatterat i fem år med de två första åren helt räntefria. År 3-5 tillämpas en räntetrappa som utmynnar i en marknadsränta som gäller från år 6 till år 15.

Nyföretagaren förutsätts lemna stå för minst 10 procent av änansie— ringsbehovet med egna medel och nyföretagarlånet svara för högst 30 pro- cent. Normalt bör ca 40 procent av änansieringsbehovet täckas av dessa två komponenter, vilket i vissa sammanhang kan likställas med företagets soliditet. De resterande 60 procenten av änansieringsbehovet föreslås till- godoses i form av normala bankkrediter.

Nyföretagarlånet föreslås som mest uppgå till 1 miljon kronor och bör av bl.a. praktiska skäl i regel inte understiga 100 000 kronor.

De regionala utvecklingsfondemas kvarvarande resurser föreslås använ— das för nyföretagarlån. Fonderna ges enligt förslaget i uppgift att hand- lägga ärendena i samråd med en särskild beredningsgrupp i varje län.

Det stora flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget att införa ett speciellt nyföretagarlån. Några organ påpekar dock att selektiva stödformer bör undvikas. Andra Vämar om beäntliga företag och anser därför att stat- lig änansieringsverksamhet inte skall begränsas till att gälla enbart nya företag. Det bör erinras om att yttrandena skrevs innan statsmakterna hade beslutat att 6 500 miljoner kronor ur förutvarande löntagarfonderna skall satsas som riskkapital för små och medelstora företag.

Vidare framhåller flera instanser att den föreslagna organisationen före— faller onödigt komplicerad.

• Sida 7
•  Original

4. Riktlinjer för Industrifondens vidare verksam— het, m.m.

Regeringens förslag

Industrifonden byter namn till Industri- och nyföretagarfonden. Verk- samheten koncentreras till nya och unga företag. Nuvarande stöd till utveckling av nya produkter m.m. behålls. En ny typ av lån på för- delaktiga villkor, nyföretagarlån, införs för att stimulera företags- etableringar.

Utredarens resp. promemorians förslag: se avsnitt 2 och 3. Remissinstanserna: se avsnitt 2 och 3.

Skäl för regeringens förslag

Det föreligger ett behov av statliga insatser för att stimulera framväxten av en marknad för änansiering av företag i tidiga skeden, s.k. sådd—änansie— ring. Det kan konstateras att det i dag i praktiken saknas en kommersiell marknad för sådan riskfinansiering.

Det änns en betydande efterfrågan på kapital för expansion i tillväxande företag. Beloppet 6 500 miljoner kronor som nu tillförs änansieringsmark— naden (jfr. prop. 1992/93:41) kommer att innebära en rejäl vitalisering av den mer mogna delen av småföretagssektom men beräknas också i viss mån ge positiva effekter när det gäller utveckling av företag i tidiga ske- den.

Det är utomordentligt viktigt för den industriella tillväxten i Sverige att den första länken i kedjan, dvs. uppkomsten av nya verksamheter och nya produkter, har tillgång till lämpliga änansieringsformer. Om resurser sat— sas enbart på kommersiella riskkapitalbolag kan man befara att en viktig del av marknaden kommer att sakna erforderligt utbud av kapital. Kre- ditinstituten år i dag och sannolikt under de närmaste åren mycket åter- hållsamma när det gäller att bevilja lån till nystartade företag och för ris- kabla satsningar på nya produkter och marknader.

Regeringens bedömning är att det - i Sverige liksom i våra konkurrent- länder — även fortsättningsvis änns behov av statlig medverkan när det gäller änansiering av företagsetableringar och utvecklingsprojekt i små företag. Genom sådana statliga insatser kompletteras den änansieringsverk- samhet på kommersiella grunder som sker med hjälp av medel från förut- varande löntagarfonderna. Det innebär att ett andra steg nu bör tas när det gäller att förbättra småföretagens kapitalsituation.

Statliga organ bör arbeta med lån snarare än med ägarkapital. Det är viktigt att de änansiella insatserna kombineras med rådgivning.

Mot bakgrund av vad som nu sagts och med tanke på att medlen är be— gränsade bör statens stöd i form av lån till små företag renodlas. Finansie- ring i form av lån m.m. bör i princip inte lämnas till etablerade företag

• Sida 8
•  Original

som verkat under en längre tid. Faran är då stor att staten konkurrerar med det ordinarie kreditväsendet. Statens knappa resurser bör i princip koncentreras till stimulans för utveckling i nya och unga företag. Endast under en övergångsperiod bör lån lämnas till befintliga företag, med tanke på det besvärliga konjunkturläget och läget på kreditmarknaden.

Ett viktigt undantag är det regionalpolitiska stödet. Dessa insatser är in— riktade på att stödja näringslivet i bl.a. områden med geografiska konkur- rensnackdelar. Värdet av bl.a. byggnader och maskiner i främst Norrland är ofta lågt till följd av den mycket begränsade lokala marknaden. Det leder till att bankerna har svårt att lämna lån till utbyggnad av norrländska . företag. Därtill kommer att kapitalmarknaden är mindre utbyggd i norra Sverige.

I norra Sverige och vissa andra områden som har utsatts för genomgri- pande strukturomvandlingar kan staten därför behöva gå in med både län och bidrag för att stimulera nya och befintliga företag. Därför lämnar staten regionalpolitiskt stöd till företag i form av olika typer av lån och bidrag på över 2 000 miljoner kronor varje år.

Motivet för staten att stimulera och stödja just nya företag har accentue— rats ytterligare av den påbörjade omvandlingen av den offentliga sektorn. Betydande arbetskraftsresurser kommer att frigöras inom denna sektor, lik- som i den överdimensionerade byggsektorn. En väl fungerande riskkapital— marknad är nödvändig för att underlätta denna omställning av den svenska ekonomin.

Statens verksamhet med att finansiera nyetableringar och nya produkter bör bedrivas inom den nuvarande Stiftelsen Industrifonden, som dock bör förändras och byta namn till Industri— och nyföretagarfonden.

Stiftelsekapitalet bör utökas med resurser från den befintliga Stiftelsen Småföretagsfonden, vilken efter hand bör avvecklas. På sikt bör övervägas att föra över resurser till stiftelsen från utvecklingsfondema. Dessa frågor behandlas närmare i avsnitt 5. Verksamheten bör om möjligt bedrivas i samverkan med privata intressen.

Ett mål med den föreslagna verksamheten är att bidra till etablering och tillväxt av nya, inte minst teknikbaserade företag och därmed bredda basen i näringslivet. Ett statligt organ kan upprätthålla viktiga finansierings— funktioner gentemot nya eller unga företag som riskkapitalmarknaden inte kan tänkas fylla under överskådlig framtid. Marknaden för venture-capital- företag och kreditgivare blir därmed också bredare.

Det kan vara lämpligt att göra en intern uppdelning i två verksamhets- områden, med delvis olika medelsarsenal. En viss typ av nya företag får relativt tidigt intäkter som minst motsvarar kostnaderna. Det gäller främst handels— och tjänsteföretag. Andra nyetablerade företag kräver längre uppbyggnadsperiod, exempelvis teknikintensiva industriföretag. Dessa fö- retags projekt är ofta komplicerade och kräver en speciell kompetens och en mer ingående handläggning.

Det innebär att verksamheten får två skilda huvudinriktningar, även om den organisatoriskt kan hållas samman i en juridisk person.

• Sida 9
•  Original

Finansiering som syftar till att stödja utveckling av nya produlaer och marlmadrsalsningar i nya och unga företag bör i huvudsak bygga på Indu- strifondens nuvarande verksamhet. En avgörande skillnad bör vara att ä— nansiering i fortsättningen fär lämnas endast till nya eller unga småföretag. Dessas utvecklingsarbete kan stimuleras genom främst villkorslän och kapital mot royalty. Stora företags teknikutvecklingsprojekt kan indirekt stimuleras genom att små företag som medverkar som underleverantörer kan få sin änansiering genom statliga insatser.

Det är viktigt att betona att änansiering från statliga organ, såvida pro— jekten lyckas, inte bör medföra någon subvention i det enskilda fallet. Industrifonden lämnar i dag inte större stöd än som motsvarar normalt högst 50 procent av det totala kapitalbehovet. Detta bör vara ett riktmärke för stöd till utvecklingsprojekt även i framtiden. Det ankommer på rege- ringen att meddela närmare föreskrifter i bl.a. detta hänseende.

Industrifonden skall inom ramen för sin nuvarande verksamhet prioritera s.k. EUREKA-projekt. Det är önskvärt att sådana projekt kan uppmärk- sammas även i den fortsatta verksamheten med att stödja unga företags teknikprojekt.

Även Närings— och teknikutvecklingsverket (NUTEK) lämnar stöd till produktutveckling men i regel i tidigare skeden än Industrifonden. Det kan i och för sig anföras motiv för att NUTEKzs verksamhet läggs in i Indu— strifonden. Vid den nämnda hearingen den 13 oktober 1992 framhölls dock att NUTEK:s verksamhet visar avgörande olikheter gentemot den verksam- het som bedrivs av Industrifonden. Bl.a. änns det ett värde i att NUTEK i sin verksamhet med att allmänt stödja forskning har kvar en koppling till konkreta utvecklingsprojekt. Regeringen avser därför inte att nu aktualisera en sådan förändring av NUTEKzs verksamhet.

En verksamhet med nyföretagarlån, som syftar till att allmänt stödja ny- etableringar, bör bygga vidare på det tyska systemet med s.k. EKR—lån (Eigenkapitalhilfe). En svensk långivning till nyföretagare bör utformas i huvudsakhg överensstämmelse med det förslag som redovisades våren 1992 och som nyss beskrivits (avsnitt 3). I promemorian förutsätts att före- tagarens bank änansierar projektet till lägst 60 procent. Det torde i de flesta fall vara en rimlig andel och bör därför i regel inte underskridas.

I motsats till vad som redovisats i promemorian bör dock denna typ av nyföretagarlån kunna kombineras med regionalpolitiskt stöd och de starta- eget-bidrag som kan beviljas inom ramen för arbetsmarknadspolitiken. Den sammanlagda statliga finansieringen av ett enskilt etableringsprojekt bör inte överstiga 50 procent av kapitalbehovet. För det regionalpolitiska stö- det gäller särskilda regler. -

Det är viktigt att de som får nyföretagarlån även får råd om hur de skall driva och utveckla sin verksamhet. Olika former av rådgivning bör därför i regel erbjudas. Utvecklingsfondema bör kunna svara för denna verlGam- het i samarbete med bl.a. handelskamrar eller andra privata organisationer på företagsområdet. I-Ios dessa organ änns kännedom om marknad, konkur- rens och företaget i fråga.

• Sida 10
•  Original

Det ankommer på regeringen att närmare utforma föreskrifter för de oli- ka änansieringsformema med beaktande av de allmänna riktlinjer som nu har angetts.

Även andra typer av änansieringsverksamhet som bedöms som angeläg- na för småföretagen kan senare komma att ingå i verksamheten, efter prövning av statsmaktema i varje särskilt fall.

När verksamhet och organisation bestäms, bör stödsystemen utformas så att de inte kan störa marknaden genom att kapital och andra resurser för- delas så att konkurrensen snedvrids. Det är därför viktigt att överväga principerna för hur medlen skall fördelas. Verksamheten bör t.ex. inte kunna konlnrrrera med riskkapitalbolagen om kunderna. En väg att åstad- komma detta är att införa beloppsbegränsningar el. dyl. Det bör ankomma på regeringen att vid behov fastställa sådana begränsningar. En grundläg- gande förutsättning i varje enskilt ärende år att företaget förutsätts vara eller bli företagsekonomiskt lönsamt.

Det är av stor betydelse att enhetliga kriterier tillämpas i beslut om ä- nansiering av såväl utvecklingsprojekt som företagsstarter. Regionalt eller sektoriellt varierande kriterier leder till felaktig fördelning av de begränsa- de resurser som änns tillgängliga för lån till företag. Verksamheten skall också kunna följas upp och utvärderas utifrån de konkreta mål som stiftel- sen ställer upp på grundval av statsmaldemas beslut. En sådan utvärdering är enbart möjlig om enhetliga kriterier används.

Genom att änansiera projekt inom många olika bransch- och teknikområ- den där riskerna är oberoende av varandra kan stiftelsen sänka risknivån på den totala projektportföljen. Statens risktagande blir således lägre om bredden i projektportföljen är stor.

5. Industri— och nyföretagarfondens organisation, resurser m.m.

Regeringens förslag

Industri- och nyföretagarfonden består av befintligt kapital i Industri- fonden utökat med kapital från Småföretagsfonden. Beslut bör i hu- vudsak fattas centralt. Utvecklingsfondema och andra regionala organ förutsätts medverka vid beredning och uppföljning av främst nyföre- tagarlån, efter beslut av stiftelsen.

Utredarens och promemorians förslag: se avsnitt 2 och 3. Remissinstansema: se avsnitt 2 och 3.

Skäl för regeringens förslag

Enligt regeringens mening bör en statlig organisation för stöd till ny- företagande bygga på beäntliga strukturer och organ. De organ som med

• Sida 11
•  Original

bl.a. sina änansiella resurser bör ingå i uppbyggnaden av en verksamhet för s.k. såddänansiering är Industrifonden och Småföretagsfonden.

Övergången till ny organisation kräver beslut av riksdagen om deLt änd- rade riktlinjer för Industrifondens verksamhet och organisation med åt- följande slutsats om ökat kapitalbehov, deLs ändrade riktlinjer för Små- företagsfondens verksamhet och beslut om dess avveckling med åtföljande slutsats om att fondens kapital efter hand skall återbetalas till staten, deLr att det kapital som Småföretagsfonden återför till staten skall tillföras den nuvarande Industrifonden.

Eftersom stiftelsema är självständiga juridiska personer erfordras deras medverkan i genomförandet av detta. Beträffande utvecklingsfondema bör en utredning tillsättas som bl.a. bör överväga om och när fondernas kvar- varande änansieringsresurser bör föras över till stiftelsen, via staten. En sådan åtgärd skulle medföra vissa förändringar i de avtal som staten har träffat med fondemas regionala huvudmän. Sistnämnda frågor behandlas i avsnitt 6.

Småföretagsfonden behandlades av statsmakterna senast med anledning av den tidigare nämnda propositionen om en ny småföretagspolitik (prop. 1991/92:51 s. 25 ff). Fonden förvaltas av Företagskapital AB enligt ett avtal mellan detta bolag och staten. Fonden hade i början av oktober 1992 "följande tillgångar. Beloppen är ungefärliga (mkr).

Engagemang i företag 70 Aktier i sex riskkapitalbolag (jfr. prop. 1992/93:41) 760 Likvida medel 370 Summa 1200

Aktierna i riskkapitalbolagen förutsätts säljas i samband med att den nya riskkapitalstrukturen bildas (jfr. prop. 1992/93:41).

Utökningen med nyföretagarlån innebär att stiftelsen - även om det sker inom ramen för en och samma juridiska person - kommer att bedriva två typer av verksamhet med olika inriktning. Det gäller dels nyföretagarlån, dels sådan änansiering av utvecklingsprojekt som hittills har bedrivits av Industrifonden. Den förändrade verksamheten gör att Industrifondens namn bör ändras till Industri- och nyföretagarfonden.

Stiftelsens beslut bör i regel fattas centralt. Det gäller såväl änansiering av produktutveckling som nyföretagarlån. Bl.a. med tanke på koncentratio- nen på små och nya företag bör stiftelsen dock ges möjlighet att lägga ut beslut i vissa låneärenden på regional nivå, genom att exempelvis inrätta ett eller flera älialkontor med egna beslutsramar. Därmed införs i prak- tiken en möjlighet till flera beslutsorgan, vilket ökar mångfalden.

Utvecklingsfondema och andra regionala organisationer bör kunna anli- tas som beeredande organ, såvida stiftelsen änner det lämpligt. De re- gionala organens medverkan i beredningsarbetet gäller i första hand nyfö- retagarlånet, men exempelvis utvecklingsfonder som har lämplig kompe- tens kan anlitas för att bedöma även teknikprojekt.

• Sida 12
•  Original

Det ankommer på regeringen att besluta om den närmare organisationen av stödet till nyföretagande. Det kan därvid komma i fråga att såvida ut- vecklingsfondema upphör med sin egen änansieringsverksamhet överlämna beslutsfattandet i vissa ärenden till fonderna. Även för utvecklingsfondema änns lagstöd för att fatta beslut i stödärenden (SFS l978:l9).

I den nämnda promemorian föreslogs att utvecklingsfondema behåller si- na medel och endast dessa bildar bas för regionalt fattade beslut. Det skulle dock medföra svårigheter i vissa län att få tillgång till kapital, medan det skulle bli lättare i andra. Näringsutskottet har i ett betänkande (bet. l99l/92:92:NU20) våren 1992 pekat på den stora variationen i ut- nyttjandet av utvecklingsfondemas änansieringsresurser. Centrala resurser och beslut leder däremot till att efterfrågan får bestämma fördelningen. De totala medlen kan därvid utnyttjas optimalt.

Den centrala funktionen när det gäller nyföretagarlån bör i huvudsak inriktas på att pröva om kriterierna för att erhålla ett lån är uppfyllda. Vidare skall en kontinueräg uppföljning av utfallet av kreditgivningen ske.

Stiftelsens avkastningsförmåga kommer att begränsas av den verksamhet som skall bedrivas. Det avkastningskrav som bör ställas på verksamheten är att resultatet sett över en längre period skall innebära att stiftelsens kapital är realt oförändrat. Det är av stor vikt att denna målsättning efter- levs, eftersom avvikelser bl.a. kan försämra konkurrensen på denna del av kapitalmarknaden. En real minskning av stiftelsens kapital innebär i prin- cip en statsänansiell kostnad. En noggrann uppföljning av stiftelsekapi- talets utveckling är därför nödvändig. En generell utvärdering av verksam- heten bör göras inom en femårsperiod.

Val av styrelse samt intern organisation och val av verkställande ledning bör utformas efter de nya fönrtsättningama. Styrelsen bör bestå huvudsak- ligen av ledamöter som är aktiva i näringslivet. En långsiktig samordning med de nya portföljförvaltningsbolagen och riskkapitalbolagen kan till- godoses genom en representation från deras sida i stiftelsens styrelse.

Det ankommer på regeringen att utse styrelse för stiftelsen och att fast- ställa dess stadgar.

Resurserna i Stiftelsen Industri- och nyföretagarfonden bör baseras på i första hand Industrifondens nuvarande kapital på ca 1 200 miljoner kronor. Den tidigare beslutade inbetalningen till staten bör nu avbrytas (jfr. avsnitt 2). Vidare bör Industri- och nyföretagarfonden så snart det är möjligt till- föras Stiftelsen Småföretagsfondens medel på ca 1 200 miljoner kronor. Staten har nyligen inlett förhandlingar med Företagskapital AB med syfte att bolaget inte längre skall förvalta mer än en mycket begränsad del av Småföretagsfonden.

Småföretagsfonden förutsätts sälja sina aktier i de sex riskkapitalbolagen till staten - för utskiftning till privata intressenter — för ett belopp som har framkommit genom en värdering. Fonden består därefter av dels likvida medel, dels aktier och konvertibla skuldebrev i främst rörelsedrivande småföretag för ca 70 miljoner kronor. De tillgångarna kan vara svåra att snabbt avyttra med hänsyn till konsortialavtal med andra ägare m.m.

• Sida 13
•  Original

Det bör dock eftersträvas att förvaltningen av - eller äganderätten till -

denna portfölj med bl.a. kundföretagens godkännande på sikt överlåts till privata intressen.

De likvida medlen i Småföretagsfonden bör så snart som möjligt efter riksdagens beslut föras över till Industri- och nyföretagarfonden. Småföre- tagsfonden kan därefter awecklas.

Om Industri- och nyföretagarfonden tillförs intäkten från försäljningen av bl.a. de sex regionala riskkapitalbolagen och Småföretagsfondens övriga verksamhet skulle de tillgängliga medlen på sikt uppgå till ca 2 400 mil- joner kronor. Eftersom Industrifondens nuvarande resurser för stöd till produktutveckling m.m. i stor utsträckning är uppbundna till konkreta projekt, kommer för verksamhet med nyföretagarlån finnas ett kapital på drygt 1 200 miljoner kronor. Detta kapital måste bedömas som relativt litet om nyföretagarlånen skall kunna ges någon större omfattning.

Som tidigare nämnts bör en utredning pröva bl.a. frågan om utvecklings- fondemas kvarvarande kapital på 1 200 miljoner kronor på sikt kan läggas in i stiftelsen (jfr. avsnitt 6).

6. Utvecklingsfondema

Regeringens bedömning

Riktlinjerna för utvecklingsfondemas änansieringsverksamhet ändras, så att villkoren för fondernas lån till nya företag anpassas till de regler som tillämpas av Industri- och nyföretagarfonden.

Regeringen bör ta upp överläggningar med fonderna och deras re- gionala huvudmän om eventuella ändringar av avtalen om fonderna efter år 1994. Regeringen avser också att tillsätta en utredning om utvecklingsfondemas framtida roll och uppgifter.

Skål för regeringens bedömning

De regionala utvecklingsfondema är stiftelser med staten och landstingen jämte kommuner utanför landsting som huvudmän. Nuvarande konsortial— avtal gäller t.o.m. år 1994. Utvecklingsfondema bedriver - förutom olika typer av rådgivning - änansieringsverksamhet enligt föreskrifter i förord- ningen (1987:894) om statlig änansieringsverksamhet genom regional ut- vecklingsfond. De kan lämna lån, garantier och s.k. utvecklingskapital. Ca en tredjedel av den årliga nyutlåningen riktar sig till helt nya företag. Vissa fonder bedriver dessutom en begränsad utlåningsverksamhet med landstingsmedel.

Utvecklingfondemas verksamhet behandlades senast av statsmaktema hösten 1991 på grundval av den tidigare nämnda småföretagspropositionen (prop. 1991/92:51). Riksdagen har vid två skilda tillfällen beslutat att fon- derna t.o.m. år 1997 skall ha betalat in sammanlagt 1 600 miljoner kronor

• Sida 14
•  Original

till staten vilket motsvarar ca två tredjedelar av deras kapital år 1991. Därefter beräknas återstå ca 1 200 miljoner kronor.

Genom tillkomsten av nya kommersiella riskkapitalbolag med betydande resurser samt verksamhet med speciella nyföretagarlån minskas behovet av utvecklingsfondemas låneverksamhet. Så snart läget på kreditmarknaden normaliseras och riskkapitalbolagen hunnit medverka till att höja solidite- ten bland små och medelstora företag kommer behovet av fondernas lån troligen att begränsas väsentligt. Den typ av låneverksamhet som bedrivs av utvecklingsfondema kan dessutom riskera att konkurrera med den kom- mersiella verksamhet som bedrivs av banker och riskkapitalbolag. Med tanke på bl.a. bankernas nuvarande återhållsamhet bör fonderna dock tills vidare kunna fortsätta med sin änansieringsverksamhet. Regeringen förut- sätter att lägst ca en tredjedel av nyutlåningen även i fortsättningen riktar sig till nya företag.

Det bör betonas att fondernas lån till nya företag bör ges med regler som ansluter till de regler som stiftelsen tillämpar för nyföretagarlånen. Re- geringen bedömer att det är möjligt att göra sådana avgränsningar i änan- sieringsverksarnheten inom ramen för gällande avtal, bl.a. eftersom det endast är den statligt änansierade verksamheten som påverkas.

Tidigare (avsnitt 5) har förordats att utvecklingsfondema hjälper till med beredning och uppföljning när det gäller bl.a. nyföretagarlån, i den mån stiftelsen änner det lämpligt.

Regeringen avser att tillsätta en utredning med parlamentarisk förankring för att överväga utvecklingsfondemas framtida ställning och roll som sta- tens stödorgan för små och medelstora företag i hela landet. Därvid bör prövas vilka verksamhetsuppgifter fonderna skall ha liksom frågan om lämpliga huvudmän. I fråga om fondernas änansieringsverksamhet bör ut- redningen inriktas på att pröva om och när verksamheten kan upphöra. I så fall skall medlen betalas in till stiftelsen, via staten.

7. Stiftelsen Institutet för Företagsutveckling (SIFU)

Regeringens förslag

Den verksamhet som Stiftelsen Institutet för Företagsutveckling (SIFU) bedriver förs över till ett aktiebolag, som privatiseras. Stiftel- sen avvecklas därefter. Regeringen bemyndigas att vidta de åtgärder som behövs för att genomföra detta.

Skäl för regeringens förslag

Den statliga Stiftelsen Institutet för Företagsutveckling (SIFU) inrättades år 1980 och bedriver fortbildning i bl.a. tekniska ämnen (prop. 1979/80:88, bet. 1979/80:NU41, rskr. 1979/80:274). Verksamheten bedrivs i Stock-

• Sida 15
•  Original

holm och Borås. SIF—'Uzs kunder kommer från stora och små företag samt offentlig förvaltning.

Ett skäl för staten att driva verksamheten har varit att SIFU har ut- vecklat och tillhandahållit vissa kurser som inte ansetts lönsamma i snäv företagsekonomisk mening men ändå gynnat framför allt företagens utveck- ling och påskyndat teknikspridningen. Närings- och teknikutveck- lingsverket (NUTEK) har köpt utbildningstjänster m.m. från SIFU.

Verksamheten vid SIFU har kommit att i hög grad likna och konkurrera med den som bedrivs av kommersiella utbildningsföretag, vilket riskerar att leda till att den statliga insatsen snedvrider konkurrensen. Staten bör därför inte längre delänansiera SIFU efter verksamhetsåret 1992/93. Vidare bör det statliga engagemanget som huvudman för stiftelsen upphö- ra. Det kan lämpligen ske genom att huvuddelen av SlFUzs verksamhet övergår i bolagsform och att bolaget avyttras till någon annan intressent eller att statens engagemang på annat sätt avvecklas.

Riksdagen bör besluta om ändrade riktlinjer för stiftelsen av ovan angi- ven innebörd. Eftersom stiftelsen är ett självständigt rättssubjekt fordras stiftelsens medverkan till åtgärden. Regeringen bör bemyndigas att vidta de åtgärder som behövs för att SfFUzs verksamhet skall kunna övergå i bo- lagsform och bolaget avyttras eller verksamheten på annat sätt övergå i privat ägo och statens engagemang avvecklas. I bemyndigandet bör ingå att vidta de åtgärder som behövs för att avveckla stiftelsen.

8. Regelreformering

Regeringens arbete med regelreformering berör de allra flesta samhällsom- råden. Arbetet kan sägas bestå av att dels förenkla och begränsa stats- maktemas styrning genom regler i form av lagar och förordningar, dels förenkla och begränsa uppgiftslämnandet för statistik samt tillsyn och kont- roll.

Förutom att förenkla och minska omfattningen av beäntliga regelsystem och uppgiftsinsamlingar är det viktigt att bygga upp system för utvärdering av befintliga regleringar och uppgiftsinsamlingar samt förslag till nya sådana. Insatserna syftar till att skapa valfrihet för medborgarna samt att förbättra marknadsekonomins effektivitet och därmed resursutnyttjandet i den svenska samhällsekonomin. En annan målsättning för dessa insatser är att förbättra den svenska samhällsekonomins konkurrensförmåga i ett inter- nationellt perspektiv och därmed stärka tillväxten.

Insatserna för att begränsa, förenkla och effektivisera regelsystemen och inforrnationsinsamlingen av samhällsorganen är inordnat i det löpande ar- betet inom regeringskansliet och de olika myndigheterna. Det änns krav på konsekvensutredningar vid förslag till ny eller ändrad regelgivning. Detta framgår bl.a. för myndigheternas del av begränsningsförordningen (1987: 1347). Ett liknande krav på konsekvensutredningar ställs på de utredningar som tillsätts av regeringen (dir 1984z5). Slutligen kan i sammanhanget pekas på att myndigheterna, enligt de förändringar som år 1991 införts i budgetförordningen (1991:1029), i samband med sitt arbete med den för- djupade anslagsframställningen skall redovisa behovet av och förslag till

• Sida 16
•  Original

förändringar i verksamheten. Vidare skall konsekvenserna av föreslagna förändringar redovisas.

I regeringens proposition om en ny smäföretagspolitik (prop. 1991/92:51 s. 29 ff) framhölls att regelgivningen gentemot näringslivet skall vara restriktiv och att de små och medelstora företagens situation och admini- strativa resurser särskilt skall beaktas.

Nyligen har genom en enkät inhämtats förslag från de större näringslivs- organisationerna till regelreformer som de finner angelägna. På grundval av detta material har en samlad genomgång gjorts av det berörda regelre— forrneringsarbetet inom regeringskansliet. Arbetet har följts upp med fortsatt informationsutbyte med näringslivsorganisationema. På basis av detta underlag kommer det fortsatta reformarbetet under de följande åren att läggas fast.

Det kan konstateras att det är relativt få av näringslivet prioriterade frågor som inte berörts av redan fattade beslut av regering eller riksdag eller för vilka inga reforminsatser är planerade. Samtidigt kan konstateras att behovet av bevakning av regelsystemets effekter frän näringslivets syn— punkt kvarstår oförändrat, eftcrsom regelgivningen är en ständigt fortgåen- de process och att regler och uppgiftslämnande fortfarande anses betungan- de för företagen.

Som exempel på frågor som redan åtgärdats genom riksdagsbeslut, rege- ringsbeslut eller regeringsförslag till riksdagen kan nämnas - riksdagsbeslut hösten 1991 om att tillåta uthyrning av arbetskraft samt legalisera chefsrekrytering fr.o.m. den 1 januari 1992, - införande av F-skattesedeln fr.o.m. den I april 1993 varigenom bl.a. problemet med osäkerheten i klassificeringen som företagare/uppdragstaga- re minskas, - - borttagande av förmögenhetsskatten för arbetande kapital i företagen fr.o.m. 1992 års taxering,

— sänkning av arvs- och gåvoskatten vid årsskiftet 1991/92 till maximalt 30 procent, - avskaffande av det s.k. börsmonopolet vilket innebär möjligheter att inrätta lokala och regionala s.k småföretagsbörser, - komplettering av nya Plan— och bygglagen, vilket innebär att näringsfri— heten och konkurrensen främjas i kommunernas planering. .

Ett flertal regelsystem av betydelse berörs av pågående utredningar eller bereds inom regeringskansliet inför planerade propositioner. Till sådana områden hör bl.a. avreglering av vissa offentliga monopol, arbetsrätten, vissa skattefrågor, aktiebolagslagen, lagstiftningen rörande konkurs m.m.

På Näringsdepartementets uppdrag har Statistiska centralbyrån (SCB) ut- rett möjligheterna att minska företagens arbetsbelastning med uppgifts- lämnandet till otliciell obligatorisk statistik genom utökad användning av urvalsundersökningar eller minskning av urvalsfrelwensen. Arbetet har av— rappporterats till Näringsdepartementet den 2 oktober i år.

I rapporten konstateras att efterfrågan på statistik är stor och dessutom ökar ytterligare. Detta gäller i hög grad den ekonomiska statistiken. Bland annat framhålls att produktivitetsdelegationen i sitt betänkande Drivkrafter för produktivitet och välstånd_(SOU 1991:82 s 122 ft) pekar på behovet av

• Sida 17
•  Original

vissa förbättringar i det statistiska underlaget för produktivitetsberäkningar. PTOP- 1992/93382 EES-avtalet framhålls vidare av SCB som en faktor som gör det olämpligt med omfattande ingrepp i den befintliga statistiken. På basis av bl.a. enkä- ter till och kontakter med de uppgiftslämnande företagen bedömer SCB att företagens arbetsbelastning med statistikrapporteringen är relativt liten.

Totalt uppskattas företagens kostnader för uppgiftslämnandet för all officiell obligatorisk statistik till 100 miljoner kronor. Enligt SCB ställer statistikanvändama höga krav på detaljeringsgrad och hög datakvalitet. Mot bakgrund härav bedömer SCB att möjligheterna är små att gå över till urvalsundersökningar. De problem som berörts i det aktuella utredningsar- betet föranleder fortsatta åtgärder. Regeringen vill erinra om att SCB:s skäl mot ökad användning av urvalsundersökningar måste vägas mot före- tagens berättigade önskemål att minska sina kostnader.

Kon/atrrensområdet är ett av Näringsdepartementets sakområden som be- rörs av omfattande reforrninsatser. En proposition om en ny konkurrenslag (prop. 1992/93:56) har nyligen förelagts riksdagen. Förslaget innebär att ett regelverk med EG:s konkurrensregler som förebild införs. I lagen föreslås förbud mot konkurrensbegränsande samarbete mellan företag samt förbud mot missbruk av marknadsdominans. Vidare föreslås nya regler för pröv- ning av företagsförvärv. Syftet med den nya lagen är i stor utsträckning att hålla marknaden öppen för små— och nyföretagande. Förbuden tar därför sikte på förhållanden som kan vara negativa för små företag och nyeta- blering. Lagen ser vidare positivt på samarbete mellan småföretag som ger dem styrka att konkurrera med andra företag på marknaden. Detta genom- syrar också möjligheterna till undantag från lagen.

Det nybildade Konkurrensverket har till uppgift att tillämpa den nya konkurrenslagstiftningen. Konkurrensverket skall förutom denna uppgift även lämna förslag till regeringen om ändring av offentliga regler som hämmar en effektiv konkurrens i näringslivet. Verket skall även lämna förslag i syfte att undanröja hinder för en ökad konkurrens i offentlig verksamhet. Även länsstyrelserna har viktiga uppgifter på konkurrensomrä— det. De kommer att på olika sätt verka för att den nationella konkurrens- politiken fär genomslag på regional nivå.

För att ytterligare förstärka möjligheterna till en öppen konkurrens inom det offentliga området har en arbetsgrupp inom Näringsdepartementet till- satts med uppgift att pröva ett system för att i större utsträckning utsätta offentlig verksamhet för anbudsupphandling. Ett sådant system ökar möj- ligheterna bl.a. för småföretagen att konkurrera om verksamhet som i dag produceras i offentlig regi.

Även byggområdet berörs av ett omfattande reformarbete. Ett huvudmo— tiv för dessa insatser är att den omfattande regleringen inom byggsektorn begränsar valfriheten och konkurrensen. Detta har bidragit till sjunkande produktivitet och onödigt höga kostnader. Regleringen har således i långa stycken varit till men för konsumenterna. Avreglering inom detta område är därför särskilt angelägen eftersom förenklade regler bör kunna leda till minskade byggkostnader. Det andra huvudmotivet är kravet på anpassning till EES—avtalet. Som exempel på det pågående reformarbetet kan följande redovisas.

• Sida 18
•  Original

För att kunna fullgöra Sveriges åtagande i EES-avtalet har regeringen nyligen beslutat att till riksdagen framlägga en proposition med förslag till byggproduktlag samt vissa ändringar i Plan— och bygglagen. Propositionens syfte är att i Sverige genomföra EG:s byggproduktdirektiv.

9. Småföretagens Europakontakter

Skapandet av Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) underlättar för de små och medelstora företagen att arbeta på den gemensamma euro- peiska marknaden. EES-avtalet omfattar bl.a. den fria rörligheten för ' varor, tjänster, kapital, personer samt angränsande politikområden. Det ger en grund för svenska småföretag att kunna ta del av de Europeiska Gemenskapemas (EG) smäföretagsprogram på likartade villkor som EG- ländemas småföretag. Flera myndigheter och organ genomför omfattande aktiviteter riktade mot småföretagen med inriktning på EG-frågor.

Euro Info Centre

De 210 Euro Info Centres som etablerats inom EG har ansvar för att spri- da information om den gemensamma marknaden till små och medelstora företag. Informationen kan avse såväl lagstiftning, änansieringsmöjlig- heter, forskning och utveckling som standardiseringsprograrn. Ett informa— tionscenter ansvarar också för att sprida information om de nationella regelverken i övriga länder.

Informationsgivningen skall vara snabb. Företagen förväntas få svar på sina förfrågningar inom 24 timmar. Informationsspridningen skall emeller- tid inte enbart vara efterfrågestyrd. Målet är att varje informationscenter skall agera aktivt på marknaden för att sprida kunskap om bl.a. de pro- gram och aktiviteter som det berörda generaldirektoratet (DG XXIII) driver.

I början av år 1992 beslutades att EFI'A-ländema skulle få möjlighet att medverka i nätverket, dock med den skillnaden att endast en motsvarighet till ett informationscenter tick etableras per land (Correspondence Centre).

I juni 1992 beslutades att Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) skulle vara värdorganisation för det svenska centret och i augus— ti erhölls EG-kommissionens godkännande. Under hösten byggs verksam— heten upp.

Upprättandet av ett center i Sverige kan ses som en plattform för arbetet att hjälpa svenska små och medelstora företag att ta till vara de möjligheter som den inre marknaden skapar samt ge dem tillgång till information om främst EG:s regelverk.

För att nå ut med informationen till målgruppen små och medelstora företag kommer ett regionalt nätverk att etableras. Organisationer som ingår i nätverket kommer företrädesvis att vara utvecklingsfonder och handelskamrar. Nätverket kommer att bestå av ungefär 15 organisationer.

Syftet är att de organisationer som ingår i nätverket har det operationella ansvaret och direktkontakten med företagen. NUTH( tar på sig en samord— nande roll samt ansvarar för utbildning av nätverkets aktörer och för natio-

• Sida 19
•  Original

nella informationsaktiviteter. Verksamheten kommer att bedrivas i nära samarbete med främst Kommerskollegium och Exportrådet.

Business Cooperation Network (BC-Net)

Sedan våren 1991 är NUTEK utsett att vara den nationella kontaktpunkten för Business Cooperation Network (BC-Net). Det är ett program som byg- ger på datoriserad informationsöverföring och syftar till att öka samarbetet mellan företag i olika länder och regioner. Det finns för närvarande drygt 80 konsulter inom 35 olika organisationer som arbetar med BC-Net i Sve— rige. Hittills har ca 200 svenska företag använt sig av detta program för att söka affärspartners. Motsvarande förfrågningar från utländska företag upp— går till ca 500.

Europartnership

Målet med programmet Europartnership är att stimulera företag i struktur- svaga regioner inom EG att samarbeta med företag från andra regioner i Europa. Det sker främst genom mässarrangemang, varigenom de lokala företagens varor och tjänster presenteras. Sveriges deltagande Europart- nership har tidigare varit mycket blygsamt. I det arrangemang som äger rum under senare delen av 1992 bedöms Sverige emellertid komma att re- presenteras av ett tiotal företagare.

Interprise

Interprise syftar till att stimulera företagssarnverkan mellan olika regioner inom Europa. Erfarenheterna är goda och avsikten är att möjliggöra svenskt deltagande i högre grad i framtiden. Under hösten 1992 kommer från svensk sida att göras en utvärdering av vad denna samverkansforrn kan ge.

Konsekvensanalyser

Utvecklingsfondema utför även s.k. konsekvensanalyser för att belysa möjligheter och hot för enskilda företag i samband med Sveriges inte— gration med EG. Sammanlagt har hittills drygt 400 analyser genomförts. Flera ytterligare aktiviteter är aktuella på utvecklingsfondema, i form av exempelvis läns- och kommunanalyser och projekt inriktade på vissa känsliga branscher.

• Sida 20
•  Original

10. Ärendet till riksdagen PrOP Regeringen föreslår

dels att riksdagen godkänner

1. de ändrade riktlinjer för Stiftelsen Industrifonden med angivna konse— kvenser för stiftelsens kapitalbehov som regeringen förordar (avsnitt 4 och 5),

2. de riktlinjer för verksamhet med nyföretagarlån som regeringen för- ordar (avsnitt 4 och 5),

3. de riktlinjer för ändrad medelsanvändning och senare avveckling av Stiftelsen Småföretagsfonden som regeringen förordar (avsnitt 5),

4. att de medel som Småföretagsfonden förutsätts återföra till staten får tillföras den nuvarande Industrifonden,

dels att riksdagen

5. bemyndigar regeringen att avveckla statens engagemang i Stiftelsen Institutet för Företagsutveckling, SIFU , samt vidta de åtgärder som be- hövs för att därefter avveckla stiftelsen i enlighet med de riktlinjer som regeringen förordar (avsnitt 7).

• Sida 21
•  Original