Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehaller dels förslag som syftar till att införliva vissa direktiv i EES-avtalets Bilaga VH om enskilda näringsidkare med svensk rätt, dels förslag till ändring i den lag om EG—märket som trädde i kraft samtidigt med EES-avtalet och som syftar till att underlätta införlivandet av produktdirektiv med svensk rätt.

Lagen om ändring i lagen (1946:8l9) om upptagande av ed för rättighets tillvaratagande i utlandet föreslås ändrad på det sättet att också den som för att få idka näring inom EES behöver bekräfta att han inte varit försatt i konkurs skall få bekräfta sin uppgift med ed.

Vidare föreslås en lag om ändring i lagen (1990:515) om auktorisation av handelskamrar. Ändringen innebär att regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får uppdra åt auktoriserad handelskammare att utfärda intyg om faktiskt utövande av verksamhet som enskilda personer kan behöva för att få idka näring inom EES. Bestämmelser införs också om rätt att överklaga dessa beslut.

1 lagen (1992: 1534) om EG-märket föreslås ändringar föranledda av ett EG-beslut sommaren 1993 om detta märke. Ändringarna innebär bl.a. att beteckningen "EG-märke" ersätts med "CE-märkning", vilket också betyder ändring av lagens rubrik. Den ändrade beteckningen föranleder konsekvensändringar i lagen (1994:847) om tekniska egenskapskrav för byggnadsverk, m.m., vilken träder i kraft den 1 januari 1995.

Lagändringama föreslås även i övrigt träda i kraft den 1 januari 1995 .

• Sida 2
•  Original

Innehållsförteckning -

1 Förslag till riksdagsbeslut ........................ 3 2 Lagtext .................................... 4 2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1946:819) om uppta- gande av ed för rättighets tillvaratagande i utlandet . . . . 4 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:515) om auktorisa- tion av handelskamrar ...................... 5 2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1534) om EG-märket ............................. 6 2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:847) om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. ....... 9 3 Införlivande av vissa direktiv i EES-avtalets Bilaga VII ..... 10 3.1 Direktiven i EES-avtalets Bilaga VII som rör Näringsde- partementets verksamhetsområde ............... 10 3.2 Ärendet och dess beredning .................. 11 3.3 Införlivandeätgärder som behöver vidtas med anled- ning av direktiven ........................ 11 3.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1946:819) om uppta- gande av ed för rättighets tillvaratagande i utlandet . . . 13 3.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:515) om aukto- risation av handelskamrar ................... 14 3.6 Förslagens kostnadskonsekvenser .............. 16 4 Ändring i lagen (1992:1534) om EG-märket, m.m. ....... 16 4.1 Ärendet och dess beredning .................. 16 4.2 Arbetsgruppens bedömning, m.m. .............. 17 4.3 Övervåganden och förslag ................... 19 4.4 Förslagens kostnadskonsekvenser .............. 20 Bilaga 1 Sammanfattning av promemorian Implementering av vissa direktiv enligt EES-avtalets Bilaga VII ....... 21 Bilaga 2 Promemorians lagförslag .................... 23 Bilaga 3 Remissammanställning över promemorian Implementering av vissa direktiv enligt EES-avtalets Bilaga VII 25 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 13 oktober 1994 ............................ 29

• Sida 3
•  Original

1. Förslag till riksdagsbeslut Prop. 1994/95:39

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i lagen (1946:819) om upptagande av ed för rättighets tillvaratagande i utlandet,

2. lag om ändring i lagen (1990:515) om auktorisation av handelskamrar,

3. lag om ändring i lagen (1992:1534) om EG-märket,

4. lag om ändring i lagen (1994:847) om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m.

• Sida 4
•  Original

2 Lagtext Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1. Förslag till lag om ändring i lagen (1946:819) om upptagande av ed för rättighets tillvaratagande i utlandet

Härigenom föreskrivs att lagen (1946:819) om upptagande av ed för rättighets tillvaratagande i utlandet skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 5” Behöver någon få en uppgift bekräftad med ed, antingen av honom själv eller av någon annan, för att i utlandet ta till vara sin rätt till arv, försäkring, pension, skadestånd, underhållsbidrag eller någon annan rättighet som tillkommer honom, får sadan ed tas upp av tingsrätt.

lad som sägs i första stycket gäller också den som för att få idka nå- ring inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet behöver bekrafa med ed att han inte varit försatt i konkurs.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

1 Senaste lydelse 1988:259

• Sida 5
•  Original

2.2. Förslag till lag om ändring Hagen (1990:515) om auktorisation av handelskamrar

Härigenom föreskrivs att lagen (199015 15) om auktorisation av handels- kamrar skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydeLse

9 & Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får uppdra åt auktoriserade handelskamrar att utfärda sådana certifikat och andra dokument för handelsändamäl, som kan behövas på grund av internatio- nella överenskommelser eller utländska föreskrifter om in- eller utförsel av varor.

löd som sägs i första stycket gäller också sådana intyg för enskilda personer om faktiskt utövande av verksamhet som behövs för att få idka näring inom Europeiska eko- nomiska samarbetsområdet.

Beslut av auktoriserade handels- kamrar i ärenden enligt andra stycket fdr överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

• Sida 6
•  Original

. Prop. 1994/95:39 2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1534) om

EG—mårket

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1992:1534) om EG-märket dels att rubriken till lagen skall ha följande lydelse, dels att 1 — 4 åå, 6 5 samt rubriken närmast före 3 & skall ha följande lydelse,

dels att det skall införas en ny paragraf, 5 a 5, samt en ny rubrik närmast före 5 a 5, av följande lydelse,

dels att bilagan skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Lag (1992:1534) om EG—märket

Genom denna lag meddelas be- stämmelser om det märke (EG- märket) som skall anbringas på vissa produkter enligt de rättsak- ter som har utformats i enlighet med EG-rädets resolution av den 7 maj 1985 om en ny metod för teknisk harmonisering och stan- darder.

EG-märket får anbringas på en produkt bara om

1. märkningen står i överens— stämmelse med de i 1 & angivna rättsaktema, och

2. föreskrifter om märkingen finns i lag eller annan författning.

EG—märkets utseende och an- bringande

går av bilaga till denna lag.

25

Föreslagen lydelse

Lag (1992:1534) om CE—märkning

lå

Genom denna lag meddelas be- stämmelser om den märkning (CE-märkning) som skall ske av vissa produkter enligt de rättsak- ter som har utformats i enlighet med EG-rådets resolution av den 7 maj 1985 om en ny metod för teknisk harmonisering och stan- darder.

CE-märkning av en produkt får bara ske om

1. märkningen står i överens- stämmelse med de i l & angivna rättsaktema, och

2. föreskrifter om märkningen finns i lag eller annan författning.

CE—märkningens utformning m.m.

3 & EG-mårket skall innehålla en CE- symbol av det utseende som fram-

CE—märkningen skall bestå av bokstäverna ”CE ' i den utform- ning som framgår av bilaga till denna lag.

• Sida 7
•  Original

Iértikalt skall de olika kompo- Prop nenterna i CIS-märkningen vara ungefär lika höga och inte lägre än 5 mm. Om CE—rnärkningen förminskar eller förstoras skall de proportioner som anges i model- len bibehållas.

4 & EG-märket skall anbringas pä CE-märkningen skall ske på så- sädant sätt att det blir väl synligt, dant sätt att den blir väl synlig, lättläst och beständigt. CE-sym- lättläst och beständig. balen skall ha en höjd av minst 5 mm. Rättelse vid felaktig CE-märk- ning. 5 a 5 Om en produkt har CE—märkts trots att den inte överensstämmer med de krav som gäller för CE- märkning, skall den som ansvarar för CE—märkningen omedelbart vidta rättelse så att överträdelsen

upphör: 6 & Märke som lätt kan förväxlas Märke som lätt kan förväxlas med EG—märket får inte användas med CE—märkningen får inte i näringsverksamhet. användas i näringsverksamhet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

• Sida 8
•  Original

Bilaga

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

• Sida 9
•  Original

2.4. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:847) om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:847) om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. att 6 och 10 55 skall ha

följande lydelse

Nuvarande lydelse

Om en byggprodukt skall EG märkas enligt en föreskrift som har meddelats med stöd av 22 ä 3 gäller bestämmelserna i lagen ( 1992: 1534) om EG—märket.

Om en byggprodukt har EG— märlas trots att den inte överens- stämmer med de krav som gäller för EG-märkning, får en tillsyns- myndighet förelägga tillverkare, importör eller den som saluför byggprodukten att

1. upphöra med användningen av EG-märket,

2. återkalla osålda produkter, eHer

3. ta bort EG-märket.

Föreslagen lydelse

65

Om en byggprodukt skall CE— rrrärkas enligt en föreskrift som har meddelats med stöd av 22 ä 3 gäller bestämmelserna i lagen (1992:1534) om CE—märkning.

105

Om en byggprodukt har CE- märlas trots att den inte överens— stämmer med de krav som gäller för CE-märkning, får en tillsyns- myndighet förelägga tillverkare, importör eller den som saluför byggprodukten att

1. upphöra med användningen av CE—märkningen,

2. återkalla osålda produkter, eller 3. ta bort CE—märkningen.

Ett sådant föreläggande gäller till dess att produkten överensstämmer med kraven.

• Sida 10
•  Original

3. Införlivande av vissa direktiv i EES-avtalets Bilaga VII

3.1. Direktiven i EES-avtalets Bilaga VII som rör Närings- departementets verksamhetsområde

De grundläggande reglerna om personers fria rörlighet änns i Romför- dragets artikel 48, som gäller arbetskraft,och i artikel 52, som gäller etablering. Bestämmelserna, som rör avvecklingen av hinder för den fria rörligheten motsvaras av artiklarna 28 och 31 i EES-avtalet. Den fria rörligheten för personer innebär en rätt för individer att fritt resa in och uppehålla sig i en annan medlemsstat och där behandlas på samma sätt som landets egna medborgare när det gäller möjligheten att söka arbete eller bedriva näringsverksamhet. I artikel 57 anges att direktiv skall antas som syftar till ömsesidigt godkännande av diplom, betyg och andra behörighetsbevis.

Artikel 30 i EES—avtalet rör ömsesidigt erkännande av utbildningsbevis. Enligt denna artikel skall de avtalsslutande parterna söka säkerställa ett ömsesidigt erkännande av utbildnings- och examensbevis och andra behörighetsbevis i syfte att underlätta det faktiska utövandet av etable- ringsrätten och friheten att tillfälligt tillhandahålla tjänster. Artikeln omfattar även verksamhet som utövas som anställd.

Föreskrifter om detta finns i de EG-direktiv som antagits i detta syfte. I Bilaga VII till EES-avtalet änns de anpassningar och kompletteringar i dessa som avser EFTA—ländema och som överenskommits under EES- förhandlingama samt en förteckning över direktiv, som artikel 30 hänvisar till.

De direktiv i Bilaga VII som hör till Näringsdepartementets område rör handel— och agenturverksamhet, industri- och hantverk, tjänster förknippade med transporter, älmindustri, vissa övriga sektorer (t.ex. fast egendom) samt jordbruk.

De flesta av de här behandlade direktiven i Bilaga VII innehåller bestämmelser om att medlemsstaterna skall upphäva begränsningar av etableringsfriheten, som kan hindra medborgare i annan stat inom gemenskapen att etablera sig i medlemsstatema.

De diskriminerande reglerna vad gäller rätten att etablera sig och driva verksamhet i Sverige för andra medborgare inom EES har redan avskaffats.

I direktiven änns också för de olika områdena bestämmelser som syftar till att lösa de problem som uppstår när en medborgare i ett land där det inte änns några formella etableringskrav avser att etablera sig i ett annat land inom EU med formella etableringskrav. Eftersom det på de nu aktuella områdena inte änns formella etableringskrav i Sverige kan svenskar som vill etablera sig i annat land inom gemenskapen komma att drabbas av sådana formella etableringskrav. Dessa krav kan avse god vandel, konkursfrihet och yrkeskompetens.

I direktiven anges hur en medborgare i ett EU-land vid etablering i ett annat EU-land där etableringen är reglerad skall kunna uppfylla

• Sida 11
•  Original

värdlandets krav. För att Sverige skall uppfylla direktivens krav i dessa hänseenden krävs lagstiftning.

3.2. Ärendet och dess beredning

För att införliva EG-direktiven med svensk rätt utarbetades inom Näringsdepartementet promemorian Implementering av vissa direktiv enligt EES-avtalets Bilaga VII. Promemorian har remissbehandlats.

En sammanfattning av promemorian änns i bilaga I. De lagförslag som läggs fram i promemorian änns i bilaga 2. En remissammanställning änns i bilaga 3.

lagrådets hörande: En ändring av lagen (1946:819) om upptagande av ed för rättighets tillvaratagande i utlandet utgör i princip en sådan lagändring som regeringen bör inhämta yttrande av Lagrådet över. Den lagändring regeringen nu föreslår innebär dock bara att det görs ett tillägg i lagen till de uppgifter en enskild kan få bekräfta med ed. Den nya uppgiften är av liknande karaktär som de som redan änns i lagen. Lagrådets yttrande skulle sakna betydelse på grund av sakens beskaffen- het och har därför inte inhämtats. Aven ändringen av lagen (1990:515) om auktorisation av handelskamrar är i den del som rör överklagandebestämmelsema lagrådspliktig. Andringen är dock av enkel beskaffenhet och Lagrådets yttrande skulle sakna betydelse och har därför inte inhämtats.

3.3. Införlivandeåtgärder som behöver vidtas med anledning av direktiven

Vissa av direktiven reglerar hur en medborgare i ett EU-land vid etablering i ett annat EU-land där etableringen är reglerad skall kunna uppfylla värdlandets krav på s.k. skötsamhetsbevis. Dessa direktiv kräver att en medborgare i en medlemsstat skall kunna få ett skötsamhetsbevis utfärdat för sig i ursprungslandet eller i det senaste hemvistlandet. l direktiven anges att som tillräckligt bevis skall godtas utdrag ur kriminalregistret.

Vissa direktiv ställer "särskilda krav på gott anseende och god vandel". Ett bevis om god vandel torde omfatta mer än bara skötsamhet. Det största polisregistret, person och belastningsregistret (PBR) innehåller fler uppgifter än kriminalregistret. Det torde därför uppfylla vissa av direktivens krav på "särskilt gott anseende." PBR är också det register som används när en enskild person behöver intyg bl.a. för att arbeta i ett främmande land. Som intyg om skötsamhet och bevis om god vandel bör därför utdrag ur PBR kunna anses tillräcldigt. Rikspolisstyrelsen kommer att utses som myndighet behörig att utfärda intygen.

Vissa av direktiven kräver att den enskilde visar att de familjemedlem- mar som medföljer också uppfyller kraven på skötsamhet och god vandel. Nuvarande lydelse av polisregisterförfatmingama torde dock inte omfatta en möjlighet för den enskilde att få ett utdrag beträffande övriga familjemedlemmar. Det bör därför övervägas om det skall göras några

• Sida 12
•  Original

författningsändringar för att uppfylla direktivens krav i dessa hänseenden.

För vissa av direktiven krävs att en person som vill etablera sig i ett annat land skall kunna visa bevis om att han inte varit försatt i konkurs. I de fall då det i utlänningens ursprungsland eller senaste hemvistland inte utfärdas något intyg om att en person inte varit försatt i konkurs kan ett sådant intyg ersättas av en försäkran under ed. Eftersom det i praktiken är nästan omöjligt att få fram uppgift om att en person inte har varit försatt i konkurs föreslås i promemorian att det införs en möjlighet att styrka tidigare konkursfrihet genom en försäkran under ed. För detta krävs det lag. En ändring föreslås därför av lagen (1946:819) om upptagande av ed för rättighets tillvaratagande i utlandet. Därefter kan allmän underrätt utses till myndighet behörig att utfärda handling om att sökanden inte varit försatt i konkurs. En ändring av förordningen (1987:452) om avgifter vid de allmänna domstolarna bör övervägas så att domstol kan ta ut ansökningsavgift för edsupptagningen.

I vissa medlemsstater krävs allmänna merkantila eller yrkesmässiga kunskaper och färdigheter för att få utöva näringsverksamhet. I dessa stater skall som tillräckligt bevis på sådana kunskaper godtas det faktiska utövandet av verksamheten i fråga i annan medlemsstat i vissa perioder som anges närmare i direktiven. Genom en ändring i lagen (1990:515) om auktorisation av handelskamrar föreslås att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får uppdra åt auktoriserad handelskam- mare att utfärda intyg om faktiskt utövande av verksamhet. De direktiv som omfattas av intygsgivningen kommer att anges i handelskammarför- ordningen (1990:733). Bestämmelser om överklagande av handelskam- rarnas beslut om intyg föreslås också i lagen om auktorisation av handelskamrar. Därefter kan de auktoriserade handelskamrama som har till uppgift att utfärda intygen utses till behöriga myndigheter enligt direktiven.

Direktivet 67/43 EEG omfattar bl.a. handel med och förvaltning av fast egendom. För de områden detta direktiv omfattar änns disciplinära förfaranden i Sverige för fastighetsmäklare, tolkar och översättare samt för advokater.

För fastighetsmäklare änns i direktivet utöver kraven på konkursfrihet och skötsamhetsbevis krav på att de skall kunna visa att några yrkes- mässiga och förvaltningsmässiga disciplinära åtgärder inte vidtagits mot dem i de fall ett värdland ln'äver detta av de egna medborgarna.

Enligt 4 5 lagen (1984z81) om fastighetsmäklare skall varje fastig- hetsmäklare vara registrerad hos länsstyrelsen i det län där han huvud- sakligen är verksam. En mäklares registrering kan enligt 5 & återkallas om mäklaren inte längre uppfyller villkoren för registrering.

Registrering av och tillsyn över fastighetsmäklare föreslås i proposition 1994/95:14 Ny fastighetsmäklarlag bli överflyttad till en särskild nämnd, Fastighetsmäldarnärnnden.

Föreskrifter om att den myndighet som handhar registrering av och tillsyn över fastighetsmäklare skall kunna utfärda bevis om att en mäklare inte varit föremål för disciplinära åtgärder bör ske i förordningsform. Därefter kan tillsynsmyndigheten utses till behörig myndighet enligt direktiven.

• Sida 13
•  Original

För tolkar och översättare änns ett auktorisationsförfarande hos Kammarkollegiet. En förordningsändring kommer att göras så att en enskild tolk eller översättare kan få ut bevis om att hans auktorisation inte har upphävts hos Kammarkollegiet. Därefter kan Kammarkollegiet utses som behörig myndighet.

Uteslutning ur Advokatsamfundet är den enda disciplinära åtgärd för advokater som berörs i direktivet. Samfundet torde kunna utfärda bevis om att advokat inte har uteslutits ur samfundet. För advokater kommer Sveriges Advokatsamfund att utses som behörigt organ att utfärda bevis om att disciplinär åtgärd inte har vidtagits mot medlem.

3.4. Förslag till lag om ändring i lagen (1946:819) om upptagande av ed för rättighets tillvaratagande i utlandet

Regeringens förslag: Lagen (1946:819) om upptagande av ed för rättighets tillvaratagande i utlandet ändras så att den som för att få idka näring inom EES behöver bekräfta med ed att han inte varit försatt i konkurs skall få avlägga sådan ed.

Promemorians bedömning: Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Ingen av remissinstansema har haft några syn- punkter på promemorians förslag.

Skälen för regeringens förslag: I vissa av EU:s medlemsländer krävs att medborgarna för att få utöva näringsverksarnhet kan visa upp bevis om att de inte har varit försatta i konkurs. I dessa fall skall en sådan medlemsstat i fråga om medborgare i andra medlemsstater som tillräckligt bevis på konkursfrihet godta intyg om att denne inte har varit försatt i konkurs. I de fall då det i utlänningens ursprungsland eller senaste hemvistland inte utfärdas något intyg om att denne inte har varit försatt i konkurs kan ett sådant intyg ersättas av en försäkran under ed som vederbörande avgett inför en rättsinstans eller förvaltrringsmyndig- het, notarius publicus eller behörig yrkes- eller handelsorganisation i ursprungslandet eller det senaste hemvistlandet. I praktiken är det nästan omöjligt att få fram uppgift om att en person inte varit försatt i konkurs i Sverige. Att införa en möjlighet att avlägga en försäkran under ed torde därför vara nödvändigt för att uppfylla skyldigheterna enligt direktiven på denna punkt.

I lagen (1946:819) om upptagande av ed för rättighets tillvaratagande i utlandet stadgas att om någon behöver få en uppgift bekräftad med ed för att i utlandet ta tillvara sin rätt till arv, försäkring, pension, skadestånd, underhållsbidrag eller någon annan rättighet som tillkommer honom får sådan ed tas upp av tingsrätt.

Lagens syfte är att tillgodose de formella krav på edfästande, som

• Sida 14
•  Original

uppställs i vissa främmande rättsordningar. Lagen torde därför också Prop. 1994/95:39 kunna användas i detta sammanhang, så att en enskild person med stöd av lagen skall kunna få avlägga ed om konkursfrihet.

Rätten för en enskild att få idka näring inom en annan stat än hans ursprungsland torde inte direkt kunna jämställas med uttrycket "rättighet som tillkommer honom" i l 5. En ändring bör därför göras i denna paragraf. Ett andra stycke bör läggas till med innehåll att första stycket gäller också för den som för att få idka näring inom EES behöver med ed bekräfta att han inte varit försatt i konkurs.

Ändringen bör träda i kraft den 1 januari 1995 .

Ändringen i lagen föranleder utöver det sagda ingen särskild för- fattningskommentar.

3.5. Förslag till lag om ändring i lagen (1990:515) om auktorisation av handelskamrar

Regeringens förslag: Lagen (1990:515) om auktorisation av handelskamrar ändras så att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får uppdra åt auktoriserade handelskamrar att utfärda intyg för enskilda personer om faktiskt utövande av verksamhet som dessa personer kan behöva för att få idka näring inom EES. Bestämmelser införs om rätt att överklaga dessa beslut till allmän förvaltningsdomstol och om prövningtillstånd vid överklagande till kammarrätten.

Promemorians bedömning: Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. I promemorian föreslås dock inte någon möjlighet för enskilda att klaga på de beslut handelskarnrama kan komma att meddela med stöd av bemyndigandet.

Remissinstanserna: Endast Stockholms Handelskammare har yttrat sig om promemorians förslag. Handelskammaren anför att de i promemorian behandlade bevisen om faktiskt utövande av verksamhet avser enskilda personers förhållanden. Ett avslag torde innebära ett allvarligt hinder för den enskildes utveckling av sin yrkesverksamhet. Handelskammaren anser det helt nödvändigt att det införs en möjlighet för sökanden att överklaga ett avslag eller att handelskammaren kan hänskjuta ärendet till myndighet för avgörande. I annat fall måste handelskammaren avstå från uppgiften att utfärda bevis om faktiskt utövande av näringsverksamhet.

Skälen för regeringens förslag: I vissa medlemsstater krävs för att få påbörja eller utöva viss verksamhet att en person kan visa att han har allmänna, merkantila eller yrkesmässiga kunskaper. Enligt några av direktiven skall en medlemsstat i dessa fall som tillräckligt bevis på innehav av sådana kunskaper godta det faktiska 14

• Sida 15
•  Original

utövandet av verksamheten i fråga i en annan medlemsstat under vissa perioder, som anges i direktiven. En behörig myndighet eller ett behörigt organ i sökandens senaste hemvistland skall enligt direktiven utfärda intyg om att en sökande faktiskt har utövat viss verksamhet under en period.

Handelskammrna utfärdar sedan länge olika certifikat och intyg som rör dokument som kan krävas med hänsyn till författningsföreskrifter i främmande länder. De har därför erfarenhet av liknande intygsgivning. Uppgiften att utfärda de intyg som avses i direktiven bör därför läggas på handelskamrama.

I 9 5 lagen om auktorisation av handelskamrar anges att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får uppdra åt auktoriserade handelskamrar att utfärda sådana certifikat och andra dokument för handelsändamål som kan behövas på grund av internationella överens- kommelser eller utländska föreskrifter om in- eller utförsel av varor. Lagen omfattar f.n. bara utfärdande av dokument för handelsändamål. Ett nytt stycke föreslås i 9 5 lagen om auktorisation av handelskamrar så att det framgår att regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får uppdra åt auktoriserad handelskammare att utfärda intyg enligt EES- avtalet om faktiskt utövande av verksamhet. De direktiv som omfattas bör sedan anges i handelskammarförordningen.

Stockholms Handelskammare har i sitt remissvar tagit upp frågan om överklagande av handelskamrarnas beslut om intygsgivning. Handelskam- maren anser att det bör finnas en möjlighet att överklaga ett avslag eller att det bör införas en möjlighet för handelskamrarna att hänskjuta ett ärende för avgörande.

Den Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna blir gällande rätt genom inkorporeringen från och med den 1 januari 1995. I artikel 6 finns regler om rätt till domstolsprövning och om rättssäkerhet. I konventionen finns krav på rätt till domstolsprövning av civila rättigheter och skyldigheter. En handelskammares beslut har betydelse för en enskild, som vill idka näring inom EES. Besluten har stora likheter med sådana tillståndsfrågor som bedömts enligt konventionen och som ansetts röra personers civila rättigheter. För att uppfylla konventionen bör därför handelskamrarnas beslut gå att överldaga till domstol. Eftersom besluten i vissa fall kan komma att beröra enskildas rättigheter enligt EES-avtalet är det vidare viktigt att tillgodose möjligheten som nationell domstol har att rådfråga EFTA-domstolen om tolkningen av EES-avtalet.

Överklagande av utfärdandet av intyg om faktiskt utövande av verksamhet bör göras hos allmän förvaltningsdomstol. I enlighet med de principiella riktlinjer riksdagen har beslutat för instansordningen i de allmänna förvaltningsdomstolama skall länsrätt vara första domstolsin— stans när ett ärende överklagas till allmän förvaltningsdomstol, se bl.a. prop. 1993/94:133, bet. 1993/94:1uU 24, rskr 1993/94:319.

Av 14 5 lagen (197l:289) om allmänna förvalmingsdomstolar följer att det är den länsrätt inom vars län ärendet först prövats som kommer att pröva mål som överklagas från från en auktoriserad handelskammare. Liksom för många övriga mål som prövats av en förvaltningsmyndighet

• Sida 16
•  Original

innan det prövas av länsrätt bör det krävas prövningstillstånd i kammar- rätt, se även prop. 1994/95:27. Till 9 5 lagen om auktorisation av handelskammare föreslås ett nytt andra stycke om rätt att överklaga en auktoriserad handelskammares beslut om intygsgivning hos allmän förvaltningsdomstol och ett nytt tredje stycke om prövningstillstånd.

Ändringarna i lagen föranleder utöver det sagda ingen särskild författningskommentar.

3.6. Förslagens kostnadskonsekvenser

De myndigheter och organ som skall utfärda intyg kommer i de allra flesta fall att ha rätt att ta ut ersättning för dem. Förslagen torde därför inte leda till ökade kostnader för sådana myndigheter eller organ. Kostnaderna för förslagen kommer huvudsakligen att falla på de personer som begär intygen.

Möjligheten att klaga på handelskamrarnas beslut innebär att de allmänna förvaltningsdomstolama tillförs en ny måltyp. De tillkommande ärendena torde dock bli ytterst fåtaliga och torde därför inte leda till några ökade kostnader för förvaltningsdomstolama.

4 Ändring i lagen (1992:1534) om EG—märket, m . m .

4.1. Ärendet och dess beredning

Riksdagen beslöt hösten 1992 om en lag om EG-märket (prop. 1992/93:87, bet. 1992/931NU13, rskr. 1992/93:96, SFS 1992:1534). Med EG-märket menas det märke, bestående av bokstäverna CE i viss typograä, som enligt EG-direktiv för vissa produkter skall åsättas dessa produkter innan de släpps ut på marknaden. Märkningskravet återänns i direktiv enligt den s.k. nya metoden som infördes år 1985. En närmare redogörelse för detta änns i prop.1992/93:87 s.4 ff.

Syftet med lagen om EG-märket var att underlätta det införlivande med svensk rätt av dessa direktiv som krävdes enligt EES-avtalet. Lagen trädde i kraft samtidigt med EES-avtalet den 1 januari 1994 efter beslut av regeringen om ikraftträdande (SFS 1993:1646). Lagen innehåller vissa gemensamma bestämmelser om märket, men förutsätter att det i de andra författningar som införlivar direktiven änns föreskrifter om att märkning skall ske. Genom den gemensamma lagen behöver då inte för varje särskild produkt anges vissa gemensamma regler om märkets utseende, förbud mot missbruk av märket m.m.

Lagen har samma relevans såväl i EES som vid ett medlemskap. I lagtexten änns inte någon hänvisning till EES-avtalet och de ändringar som nu föreslås är inte föranledda av ett svenskt EU-medlemskap.

I den nämnda propositionen förutsattes att lagen skulle ha tillfällig karaktär i avvaktan på att generella bestämmelser om märkningen skulle antas inom EG och införas under EES-avtalet. Det pågick då ett sådant arbete inom EG mot bakgrund av skillnader beträffande märkningen i de

• Sida 17
•  Original

dittills beslutade direktiven enligt den nya metoden. Arbetet resulterade i två beslut av rådet den 22 juli 1993, som också genom beslut av gemensamma EES-kommittén har förts in under EES-avtalet.

Gemensamma bestämmelser i någon rättsakt som kan införlivas med svensk rätt och därigenom ersätta lagen om EG-märket antogs dock inte. I stället intogs vissa riktlinjer för användningen av EG—märket i det s.k. modulbeslutet från år 1990 för utformning av tekniska harrnoniserings- direktiv. Formellt ersattes 1990 års beslut med ett nytt beslut (93/465/ EEG). Vidare antogs ett direktiv (93/68/EEG) varigenom ändringar gjordes i tolv tidigare direktiv enligt den nya metoden. Ändringarna träder r kraft den 1 januari 1995. En närmare redogörelse för detta änns i prop.l993/94:203 s. 206 f. där regeringen redovisar behovet av de lagändringar som nu föreslås.

Som också redovisas där innebär ändringarna att man nu har övergått till att genomgående tala om CE-märkning ("CE-marking") i stället för EG—märket ("CE-mark"). Man anknyter på det sättet till bokstavs- symbolerna i stället för EG som begrepp.

Inom regeringskansliet har frågan om vilka ändringar som krävs i lagen om EG-märket beretts inom en interdepartemental arbetsgrupp.

Det har inte bedömts nödvändigt med remissförfarande eller hearing i ärendet.

Lagrådets hörande: lagrådets yttrande inhämtades vid lagens tillkomst. Beträffande de ändringar som nu föreslås skulle lagrådets yttrande sakna betydelse.

4.2. Arbetsgruppens bedömning, m.m.

Arbetsgruppen har funnit att i huvudsak följande bestämmelser som anknyter till märkningen numera är gemensamma för direktiven:

4.4. Förslagens kostnadskonsekvenser Prop. 1994/95:39

Lagändringamas karaktär är sådana att de inte föranleder några kostnadskonsekvenser.

• Sida 21
•  Original