Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att s.k. innehavsanteckningar i inskrivningsregistret skall få tas bort från registret genom ett förenklat förfarande.

• Sida 2
•  Original

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1973:98) om inskrivningsregister.

Förslag till lag om ändring i lagen

(1973:98) om inskrivningsregister

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1973:98) om inskrivningsregister skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

• Sida 4
•  Original

Föreslagen lydelse

3 §

1

Om inskrivning i inskrivningsregister gäller 19 - 23 kap. jordabalken, i den mån ej annat följer av denna lag. Därvid äger bestämmelserna om fastighetsbok och tomträttsbok motsvarande tillämpning på inskrivningsregister.

¹Senaste lydelse 1992:449.

• Sida 5
•  Original

I fråga om inteckningar som är registrerade i pantbrevsregistret enligt lagen (1994:448) om pantbrevsregister får regeringen föreskriva att anteckningar om innehav av pantbrev får tas bort från inskrivningsregistret på annat sätt än som följer av första stycket. Regeringen kan bestämma att ändring i fråga om namn- och adressuppgifter i anteckningar rörande innehav av pantbrev eller vilandebevis får införas i inskrivningsregistret i annan ordning än som följer av första stycket.

• Sida 6
•  Original

Regeringen får vidare före-

skriva att ändring av namn- och adressuppgifter i anteckningar om innehav av pantbrev eller vilandebevis får införas i inskrivningsregistret på annat sätt än som följer av första stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

• Sida 7
•  Original

Ärendet och dess beredning

Centralnämnden för fastighetsdata (CFD) gav under hösten 1994 in en framställan till regeringen om ändrad lagstiftning om innehavsanteckningar i inskrivningsregistret. På grundval av CFD:s framställan utarbetades i Justitiedepartementet en promemoria med förslag till ändring i lagen (1973:98) om inskrivningsregister.

Promemorian, vars förslag överensstämmer med det förslag som framläggs i propositionen, har remissbehandlats. Remissyttranden har avgetts av Hovrätten för Nedre Norrland, Stockholms tingsrätt, Falu tingsrätt, Datainspektionen, Domstolsverket, Centralnämnden för fastighetsdata, Statens Lantmäteriverk, Svenska Bankföreningen, Stadshypotek AB, Sveriges Allmänna Hypoteksbank och Försäkringsförbundet. Remissyttrandena finns tillgängliga i Justitiedepartementet (dnr Ju94/4328).

Lagrådet Regeringen beslutade den 28 september 1995 att inhämta Lagrådets yttrande över ett lagförslag som helt överensstämmer med propositionens lagförslag.

Lagrådets yttrande finns i bilaga 1. Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran. I yttrandet har Lagrådet tagit upp frågan om utrymmet för det slag av bestämmelser som lagförslaget innebär. Regeringen behandlar denna fråga i avsnitt 5.

Bakgrund

Inteckning och pantbrev Bestämmelser om pantsättning av fast egendom finns i jordabalken. Regelsystemet är uppbyggt på följande vis. På ansökan av den lagfarne ägaren beviljar inskrivningsmyndigheten inskrivning i fastigheten av visst penningbelopp. Inskrivning har tidigare skett i fastighetsbok men görs numera, sedan all fastighetsregistrering har överförts till ADB-medium, i inskrivningsregistret (se 3 § lagen [1973:98] om inskrivningsregister). Inskrivningsregistret är en del av fastighetsdatasystemet. CFD ansvarar för den tekniska skötseln av fastighetsdatasystemet.

En inskrivning av detta slag kallas inteckning (se 6 kap. 1 § jordabalken). Med inteckningen följer en viss företrädesrätt till betalning ur fastigheten (se 17 kap. 6 § jordabalken). Mot varje inteckning svarar ett pantbrev (se 22 kap. 5 a § jordabalken).

Pantbrevets huvudsakliga funktion är att tjäna som instrument vid pantsättning av fastigheten. Panträtten uppkommer – enligt den huvudmodell som 6 kap. 2 § jordabalken anvisar – genom att fastighetsägaren ”överlämnar

• Sida 8
•  Original

pantbrevet” som pant för fordringen. Panträtten knyts till borgenärens innehav av pantbrevet. Innehavet får på flera sätt betydelse för borgenärens möjlighet att göra gällande den panträtt som har upplåtits till honom.

Tidigare har pantbrevet alltid utgjort en skriftlig handling ( skriftliga pantbrev). Genom lagstiftning, som trädde i kraft den 1 juli 1994 (prop. 1993/94:197, bet. 1993/94:LU33, rskr. 1993/94:349, SFS 1994:448 och 1994:449) har det emellertid blivit möjligt att i stället låta inteckningen komma till uttryck i ett datapantbrev. Ett datapantbrev kommer till stånd genom att inteckningen registreras i ett särskilt register, pantbrevsregistret (se 6 kap. 1 § första stycket jordabalken samt lagen [1994:448] om pantbrevsregister). Vid en sådan registrering klargörs också vem som har rätt att råda över registreringen ( pantbrevshavaren). Ett datapantbrev kan självfallet inte bli föremål för besittning och innehav i traditionell mening. Den registrerade pantbrevshavaren anses emellertid på grund av registreringen ha de rättigheter och skyldigheter som följer med innehavet av ett skriftligt pantbrev (se 16 § lagen om pantbrevsregister). Ett datapantbrev skall enligt 6 kap. 2 § andra stycket jordabalken anses ha överlämnats till borgenären, när denne eller någon som företräder honom har registrerats som pantbrevshavare i pantbrevsregistret.

För närvarande pågår en omfattande omvandling av skriftliga pantbrev till datapantbrev ( konvertering).

Anteckningar om innehav av pantbrev På ansökan av innehavaren av ett pantbrev skall det antecknas i inskrivningsregistret vem som innehar pantbrevet (se 22 kap. 12 § jordabalken jämförd med 3 § lagen om inskrivningsregister). Sådana innehavsanteckningar är offentliga. Syftet med innehavsanteckningarna är att innehavaren av pantbrevet skall kunna underrättas om vissa förfaranden som berör pantbrevet eller fastigheten och som är av betydelse för hans rätt. Exempel på sådana förfaranden är ansökningar om dödande av förkommen handling, om exekutiv försäljning och om fördelning av expropriationsersättning (se prop. 1970:20 s. B 673). Innehavsanteckning är där-emot inte någon nödvändig förutsättning för att det skall föreligga en giltig panträtt. Den saknar också betydelse när det gäller att avgöra vem som är rätt borgenär.

Ärenden om innehavsanteckning handläggs av inskrivningsmyndigheterna enligt de bestämmelser som gäller för handläggning av inskrivningsärenden (se 19 kap. jordabalken). En ansökan om innehavsanteckning tas därför upp på inskrivningsdag som ett särskilt ärende. Ofta görs ansökan i samband med inteckningsansökan. Om ansökan görs i ett senare skede och någon annan redan är antecknad som innehavare, skall inskrivningsmyndigheten skriftligen under-

• Sida 9
•  Original

rätta den som tidigare var antecknad som innehavare om åtgärden. Finns det anledning att anta att sökanden inte innehar pantbrevet, skall han föreläggas att visa upp det (se 22 kap. 12 § jordabalken jämförd med 3 § lagen om inskrivningsregister).

Även en begäran om att en innehavsanteckning skall tas bort handläggs som ett särskilt inskrivningsärende.

Efter en lagändring år 1992 har CFD fått möjlighet att göra vissa ändringar i befintliga innehavsanteckningar. CFD har sålunda möjlighet att föra in nya namn- och adressuppgifter beträffande sådana kreditinstitut och försäkringsbolag som står under Finansinspektionens tillsyn (se 8 § tredje stycket fastighetsdatakungörelsen, 1974:1058). Bestämmelsen ger dock inte CFD möjlighet att anteckna ny innehavare och inte heller rätt att ta bort befintliga innehavsanteckningar.

Innehavsanteckningar om datapantbrev Bestämmelserna om innehavsanteckning gäller även datapantbrev (se prop. 1993/94:197 s. 20). För datapantbrev finns emellertid, som tidigare har nämnts, också bestämmelser om registrering av pantbrevshavare. En pantbrevshavare har alla de rättigheter och skyldigheter som följer med innehavet av ett pantbrev. Regelsystemen för anteckning om innehav enligt jordabalken resp. registrering av pantbrevshavare enligt lagen om pantbrevsregister är i övrigt helt skilda från varandra. Pantbrevshavaren registreras inte i inskrivningsregistret utan i pantbrevsregistret. Pantbrevsregistret är – till skillnad från inskrivningsregistret – inte en del av fastighetsdatasystemet. För uppgifter om pantbrevshavare gäller enligt 8 kap. 22 § sekretesslagen (1980:100) viss sekretess. Uppgifterna får sålunda inte lämnas ut, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den som uppgiften rör lider skada.

Även om registreringen av innehavare i inskrivningsregistret resp. registreringen av pantbrevshavare i pantbrevsregistret på flera sätt skil-jer sig åt, innehåller dock de båda registren till en del samma slag av information, t.ex. uppgift om innehavare. Det medför att redan registreringen som pantbrevshavare delvis tillgodoser de ändamål som bär upp reglerna om innehavsanteckningar. Uppgifter om vem som har rättsliga intressen att bevaka i olika slag av ärenden kan förmedlas till handläggande myndigheter inom ramen för reglerna om terminalåtkomst i 19 § andra stycket lagen om pantbrevsregister. Till detta kommer att pantbrevsregistret enligt 3 § lagen om pantbrevsregistret får användas som underlag för underrättelser till pantbrevshavare om olika slag av uppgifter, t.ex. ägarbyten och utmätningsanteckningar. CFD kan därför löpande avisera pantbrevshavare om förändringar i inskrivningsregistret.

• Sida 10
•  Original

Överväganden

Regeringens förslag: Regeringen ges möjlighet att föreskriva att innehavsanteckningar i vissa fall får tas bort från inskrivningsregistret på annat sätt än vad som sägs i jordabalken.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Förslaget har tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

Skälen för regeringens förslag:

Det är ett känt

förhållande att uppgifter om innehavare ofta står kvar i inskrivningsregistret under lång tid efter det att innehavet faktiskt har upphört. Ofta tas en innehavsanteckning bort först sedan en ny innehavare själv har begärt att få bli antecknad som innehavare. Skälet till att den tidigare innehavaren låter bli att anmäla att hans innehav har upphört torde ofta vara att förfarandet upplevs som betungande. Konsekvensen blir att registret innehåller inaktuella uppgifter. Inte minst mot den bakgrunden finns det anledning att göra reglerna om borttagande av innehavsanteckningar så enkla som möjligt.

Behovet av en förenklad ordning för borttagande av innehavsanteckningar torde ha ökat i och med tillkomsten av det nya systemet med datapantbrev. Systemet medför att innehavarens intresse av att innehavet är registrerat i inskrivningsregistret minskar. Pantbrevsregistret innehåller samma information om innehavare som en innehavsanteckning. Informationen kan i viss utsträckning hållas tillgänglig för berörda myndigheter genom de regler om terminalåtkomst som lagen om pantbrevsregister innehåller (se 19 § andra stycket lagen om pantbrevsregister). Vidare kan pantbrevshavarna få löpande information om förändringar i inskrivningsregistret genom de nya aviseringsrutiner som pantbrevsregistret gör möjliga. För en del kreditinstitut framstår det förmodligen som en fördel att vara registrerade enbart som pantbrevshavare i pantbrevsregistret, eftersom sådana registreringar – till skillnad från innehavsanteckningar i inskrivningsregistret – inte ger konkurrerande kreditinstitut insyn i kreditinstitutets kundkrets.

Det kan därför antas att ett stort antal kreditinstitut som i dag är antecknade som innehavare i inskrivningsregistret och som låter konvertera sitt innehav av skriftliga pantbrev till datapantbrev kommer att begära att innehavsanteckningarna tas bort. Det är givetvis önskvärt att det arbete som detta medför för registerförande myndigheter kan begränsas så mycket som möjligt.

• Sida 11
•  Original

Det är också önskvärt att reglerna utformas så att de blir smidiga även för de berörda kreditinstituten.

Med nuvarande ordning behandlas varje ärende om borttagande av en en innehavsanteckning för sig och tas upp som ett särskilt inskrivningsärende. Om man antar att konverteringen av skriftliga pantbrev till datapantbrev i ett stort antal fall kommer att följas av ansökningar från innehavarna om att innehavsanteckningarna skall tas bort från inskrivningsregistret, kommer det att innebära en betydande arbetsbelastning för landets inskrivningsmyndigheter. Den pågående konverteringen berör nämligen miljontals pantbrev. Uppenbarligen skulle mycket stå att vinna om det gick att ta bort flera innehavsanteckningar i ett enda sammanhang, t.ex. så att det kreditinstitut som så önskar skulle kunna få samtliga innehavsanteckningar avseende datapantbrev för vilka institutet är registrerat som pantbrevshavare avförda på en och samma gång. Datatekniken öppnar stora möjligheter för detta.

Detta förutsätter emellertid att åtgärden kan beslutas av en myndighet på riksnivå.

Den myndighet som närmast kommer i fråga är den nya myndighet, Lantmäteriverket, som inrättas vid årsskiftet 1995/96 genom att CFD och Statens lantmäteriverk går samman. Lantmäteriverket kommer därefter att ha möjlighet att handlägga fastighetsdataärenden för hela landet.

Mot den angivna bakgrunden föreslås att regeringen ges möjlighet att meddela föreskrifter om att innehavsanteckningar får tas bort på annat sätt än vad som följer av jordabalken. Möjligheten bör begränsas till de fall då den inteckning som anteckningen avser kommer till uttryck i ett datapantbrev, dvs. då inteckningen är registrerad i pantbrevsregistret. Det är regeringens avsikt att med stöd av en sådan bestämmelse ge Lantmäteriverket möjlighet att handlägga ärenden om borttagande av innehavsanteckningar.

De nu föreslagna reglerna bör träda i kraft så snart som möjligt.

Såsom Lagrådet påpekat är vad som nu föreslås inte ett formellt bemyndigande i den mening som avses i regeringsformen. I stället får det, enligt regeringens mening, anses som ett återförande av regeringens möjlighet att besluta föreskrifter med stöd av 8 kap. 13 § första stycket 2 regeringsformen. Regeringen anser inte, såsom Lagrådet, att ändringen sker med stöd av 8 kap. 14 § första stycket regeringsformen. Den bestämmelsen reglerar det fallet att riksdagen meddelar föreskrifter genom lag i ett ämne där regeringen har behörighet att meddela föreskrifter. Att den föreslagna bestämmelsen ändå skall genomföras i lagform följer av 8 kap. 17 § regeringsformen.

• Sida 12
•  Original

Kostnader

De föreslagna reglerna kan antas väsentligt minska inskrivnings-myndigheternas arbete med borttagande av innehavsanteckningar. Det är visserligen svårt att bedöma hur många inskrivningsärenden som berörs av reformen men ett rimligt antagande är i vart fall cirka 100 000 ärenden per år. Det medför minskade handläggnings- och porto-kostnader för inskrivningsmyndigheterna. Besparingen kan på sikt uppskattas till i vart fall mellan 0,5 och 1,5 miljon kronor. Det stora flertalet ansökningar som i stället kommer att handläggas av Lantmäteriverket torde komma att handläggas gemensamt i ett fåtal ärenden. Kostnaderna kommer därför för Lantmäteriverkets del att vara begränsade. Det bör i sammanhanget framhållas att den tekniska lösningen för det föreslagna systemet redan är förberedd. Endast ett visst utvecklingsarbete av mindre omfattning återstår.

Författningskommentar

Förslaget till lag om ändring i lagen (1973:98) om inskrivningsregister

3 §

Om inskrivning i inskrivningsregister gäller 19 - 23 kap. jordabalken, i den mån ej annat följer av denna lag. Därvid äger bestämmelserna om fastighetsbok och tomträttsbok motsvarande tillämpning på inskrivningsregister.

I fråga om inteckningar som är registrerade i pantbrevsregistret enligt lagen (1994:448) om pantbrevsregister får regeringen föreskriva att anteckningar om innehav av pantbrev får tas bort från inskrivningsregistret på annat sätt än som följer av första stycket.

Regeringen får vidare föreskriva att ändring av namn- och adressuppgifter i anteckningar om innehav av pantbrev eller vilandebevis får införas i inskrivningsregistret på annat sätt än som följer av första stycket.

Av jordabalken följer att ärenden om innehavsanteckningar är inskrivningsärenden, vilka – liksom andra inskrivningsärenden – skall handläggas av inskrivningsmyndigheten. Enligt ett nytt andra stycke i förevarande paragraf får emellertid regeringen i fråga om inteckningar som är registrerade i pantbrevsregistret – dvs. som kommer till uttryck i datapantbrev – föreskriva att innehavsanteckningar får tas bort på annat sätt. Det ger möjlighet att ta in föreskrifter i fastighetsdatakungörelsen om att Lantmäteriverket får ta bort innehavsanteckningar hänförliga till

• Sida 13
•  Original

inteckningar som är registrerade i pantbrevsregistret. Sådana åtgärder bör kunna beslutas på ansökan av den som är registrerad pantbrevshavare. Ett beslut om borttagande av innehavsanteckningar bör vidare kunna avse såväl en eller flera enstaka inteckningar som samtliga de inteckningar för vilka sökanden är registrerad som pantbrevshavare.

Ärenden om borttagande av innehavsanteckningar kommer även med en sådan ordning att utgöra inskrivningsärenden.

Det innebär att innehavsanteckningar också i fortsättningen kommer att kunna tas bort genom beslut av inskrivningsmyndigheten.

I ärenden om borttagande av innehavsanteckningar får bestämmelserna i 22 kap. 12 § jordabalken ofta betydelse. Av den paragrafen följer bl.a. att när en innehavsanteckning tas bort den dittills antecknade innehavaren skall underrättas, såvida det inte är uppenbart att underrättelsen saknar betydelse för honom. Den bestämmelsen får aktualitet när sökanden – den som är registrerad som pantbrevshavaren enligt lagen om pantbrevsregister – är en annan än den som är antecknad som innehavare enligt jordabalkens regler. Normalt torde det i en sådan situation vara uppenbart att en underrättelse saknar all betydelse för den som står antecknad som innehavare. Av lagen om pantbrevsregister följer nämligen att det i fråga om datapantbrev alltid är pantbrevshavaren som skall anses som innehavare. Någon underrättelse till den som står antecknad i inskrivningsregistret torde därför inte behövas. Om Lantmäteriverket har handlagt ett ärende av detta slag kommer föreskrifterna i 19 kap. jordabalken om överklagande av beslut i inskrivningsärende (se 19 kap. 14 §, jfr 58 a § lagen [1970:995] om införande av jordabalken), om rättelse (se 19 kap. 17 §) och om skade-stånd (se 19 kap. 19 § samt 9 § lagen om inskrivningsregister) att gälla. Det bör påpekas att den föreslagna ändringen inte syftar till att ge Lantmäteriverket befogenhet att besluta om rättelse. Rättelseärenden – även sådana som enbart berör innehavsanteckningar – skall alltså också i fortsättningen handläggas enbart av inskrivningsmyndigheten.

Tredje stycket motsvarar – med vissa redaktionella ändringar – det tidigare andra stycket.

• Sida 14
•  Original