Prop. 2016/17:120
Genomförande av sjöfolksdirektivet
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 23 februari 2017
Stefan Löfven
Ylva Johansson (Arbetsmarknadsdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
Propositionen innehåller förslag som genomför Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1794, vilket ger sjöfolk i huvudsak samma arbetsrättsliga rättigheter som andra arbetstagare har sedan tidigare.
I lagen (2011:427) om europeiska företagsråd föreslås en ny regel om att möten med en förhandlingsdelegation eller ett europeiskt företagsråd om möjligt ska planeras så att ledamöter eller suppleanter i ett sådant organ som har befattning ombord kan delta fysiskt eller på distans.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 oktober 2017.
1. Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1974:13) om vissa anställningsfrämjande åtgärder,
2. lag om ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet,
3. lag om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd,
4. lag om ändring i lönegarantilagen (1992:497),
5. lag om ändring i lagen (2011:427) om europeiska företagsråd.
2. Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2.1. Förslag till lag om ändring i lagen (1974:13) om vissa anställningsfrämjande åtgärder
Härigenom föreskrivs att 25 § lagen (1974:13) om vissa anställningsfrämjande åtgärder ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
25 §1
Regeringen eller, efter regeringens bestämmande, Arbetsförmedlingen får föreskriva undantag från 1–12 §§ samt meddela närmare föreskrifter för tillämpningen av dessa bestämmelser. Sådana undantag eller föreskrifter får dock inte innebära att mindre förmånliga regler skall tillämpas för arbetstagarna än som följer av rådets direktiv 98/59/EG av den 20 juli 1998 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kollektiva uppsägningar.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från 1–12 §§.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2017.
1 Senaste lydelse 2007:401.
Hänvisningar till S2-1
- Prop. 2016/17:120: Avsnitt 3
2.2. Förslag till lag om ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet
Härigenom föreskrivs1 att 4 § lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4 §2
Ett avtal är ogiltigt i den mån det innebär att rättighet eller skyldighet enligt denna lag upphävs eller inskränks.
Genom ett kollektivavtal får det dock göras avvikelser från 11, 12, 14 och 19 §§, 20 § första stycket, 21, 22 och 28 §§, 29 § tredje meningen, 33–40 §§, 43 § andra stycket samt 64 och 65 §§. Kollektivavtalet får inte innebära att mindre förmånliga regler skall tillämpas för arbetstagarsidan än som följer av rådets direktiv 75/129/EEG av den 17 februari 1975, 77/187/EEG av den 14 februari 1977 och 92/56/EEG av den 24 juni 1992.
Genom ett kollektivavtal får det dock göras avvikelser från 11, 12, 14 och 19 §§, 20 § första stycket, 21, 22 och 28 §§, 29 § tredje meningen, 33–40 §§, 43 § andra stycket samt 64 och 65 §§. Kollektivavtalet får inte innebära att mindre förmånliga regler ska tillämpas för arbetstagarsidan än som följer av rådets direktiv 98/59/EG av den 20 juli 1998 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kollektiva uppsägningar, eller av rådets direktiv 2001/23/EG av den 12 mars 2001 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av företag eller verksamheter, båda i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1794.
I ett kollektivavtal får det också föreskrivas längre gående fredsplikt än som anges i 41, 41 a, 41 b och 44 §§ eller ett längre gående skadeståndsansvar än som följer av denna lag.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2017.
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1794 av den 6 oktober 2015 om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/94/EG, 2009/38/EG och 2002/14/EG samt rådets direktiv 98/59/EG och 2001/23/EG, vad gäller sjöfolk, i den ursprungliga lydelsen. 2 Senaste lydelse 2005:392.
2.3. Förslag till lag om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd
Härigenom föreskrivs1 att 2 § lagen (1982:80) om anställningsskydd ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 §2
Om det i en annan lag eller i en förordning som har meddelats med stöd av en lag finns särskilda föreskrifter som avviker från denna lag, ska dessa föreskrifter gälla.
Ett avtal är ogiltigt i den mån det upphäver eller inskränker arbetstagarnas rättigheter enligt denna lag.
Genom ett kollektivavtal får det göras avvikelser från 5–6, 22 och 25– 27 §§. Om avtalet inte har slutits eller godkänts av en central arbetstagarorganisation, krävs dock att det mellan parterna i andra frågor gäller ett kollektivavtal som har slutits eller godkänts av en sådan organisation eller att ett sådant kollektivavtal tillfälligt inte gäller. Under samma förutsättning är det också tillåtet att genom ett kollektivavtal bestämma den närmare beräkningen av förmåner som avses i 12 §.
Genom ett kollektivavtal som har slutits eller godkänts av en central arbetstagarorganisation får det även göras avvikelser från 11, 15, 21, 28, 32, 33, 40 och 41 §§. Det är också tillåtet att genom ett sådant kollektivavtal göra avvikelser
1. från 6 b–6 e §§ under förutsättning att avtalet inte innebär att mindre förmånliga regler ska tillämpas för arbetstagarna än som följer av
– rådets direktiv 2001/23/EG av den 12 mars 2001 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av företag eller verksamheter, i den ursprungliga lydelsen, eller
– rådets direktiv 2001/23/EG av den 12 mars 2001 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av företag eller verksamheter, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1794, eller
– rådets direktiv 91/533/EEG av den 14 oktober 1991 om arbetsgivares skyldighet att upplysa arbetstagarna om de regler som är tillämpliga på anställningsavtalet eller anställningsförhållandet, i den ursprungliga lydelsen,
2. från 30 a §, när det gäller besked enligt 15 §, och
3. från 30, 30 a och 31 §§, när det gäller den lokala arbetstagarorganisationens rättigheter.
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1794 av den 6 oktober 2015 om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/94/EG, 2009/38/EG och 2002/14/EG samt rådets direktiv 98/59/EG och 2001/23/EG, vad gäller sjöfolk, i den ursprungliga lydelsen. 2 Senaste lydelse 2016:248.
Avtal om avvikelser från 21 § får träffas även utanför kollektivavtalsförhållanden, om avtalet innebär att kollektivavtal som med stöd av fjärde stycket har träffats för verksamhetsområdet ska tillämpas.
En arbetsgivare som är bunden av ett kollektivavtal enligt tredje eller fjärde stycket får tillämpa avtalet även på arbetstagare som inte är medlemmar av den avtalsslutande arbetstagarorganisationen men sysselsätts i arbete som avses med avtalet.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2017.
2.4. Förslag till lag om ändring i lönegarantilagen (1992:497)
Härigenom föreskrivs1 att 1 § lönegarantilagen (1992:497) ska ha följande lydelse
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 §2
Staten svarar enligt denna lag för betalning av arbetstagares fordran (statlig lönegaranti) hos en arbetsgivare som
1. har försatts i konkurs i Sverige eller i ett annat nordiskt land,
2. är föremål för företagsrekonstruktion enligt lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion, eller
3. i ett annat land i Europeiska unionen (EU-land) eller inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-land) än Sverige är föremål för ett sådant insolvensförfarande som avses i artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/94/EG av den 22 oktober 2008 om skydd för arbetstagare vid arbetsgivarens insolvens.
3. i ett annat land i Europeiska unionen (EU-land) eller inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-land) än Sverige är föremål för ett sådant insolvensförfarande som avses i artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/94/EG av den 22 oktober 2008 om skydd för arbetstagare vid arbetsgivarens insolvens, i lydelsen enligt
Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1794.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2017.
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1794 av den 6 oktober 2015 om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/94/EG, 2009/38/EG och 2002/14/EG samt rådets direktiv 98/59/EG och 2001/23/EG, vad gäller sjöfolk, i den ursprungliga lydelsen. 2 Senaste lydelse 2009:1442.
2.5. Förslag till lag om ändring i lagen (2011:427) om europeiska företagsråd
Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (2011:427) om europeiska företagsråd
dels att 5, 12 och 47 §§ ska ha följande lydelse,
dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 27 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 §
Denna lag gäller när gemenskapsföretaget eller det kontrollerande företaget i en företagsgrupp har sitt säte i Sverige.
Om gemenskapsföretaget eller det kontrollerande företaget i en företagsgrupp inte har sitt säte i någon EES-stat, gäller lagen när
1. gemenskapsföretaget eller det kontrollerande företaget har utsett en filial eller ett företag i Sverige att svara för de förpliktelser som följer av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/38/EG av den 6 maj 2009 om inrättande av ett europeiskt företagsråd eller ett förfarande i gemenskapsföretag och grupper av gemenskapsföretag för information till och samråd med arbetstagare, eller
1. gemenskapsföretaget eller det kontrollerande företaget har utsett en filial eller ett företag i Sverige att svara för de förpliktelser som följer av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/38/EG av den 6 maj 2009 om inrättande av ett europeiskt företagsråd eller ett förfarande i gemenskapsföretag och grupper av gemenskapsföretag för information till och samråd med arbetstagare, i lydelsen enligt
Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1794, eller
2. det inte har utsetts någon verksamhet eller något företag i någon EES-stat att svara för förpliktelserna enligt direktiv 2009/38/EG och den filial eller det kontrollerade företag som har flest arbetstagare inom EES finns i Sverige.
2. det inte har utsetts någon verksamhet eller något företag i någon EES-stat att svara för förpliktelserna enligt
Europa-
parlamentets och rådets direktiv 2009/38/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1794, och den filial eller det kontrollerade företag som har flest arbetstagare inom
EES finns i Sverige.
Bestämmelserna i 18 § om informationsskyldighet för filialer och kontrollerade företag i Sverige, i 24, 25 och 38–40 §§ om hur arbetstagarrepresentanter från Sverige ska utses och i 56 § om skydd för
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1794 av den 6 oktober 2015 om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/94/EG, 2009/38/EG och 2002/14/EG samt rådets direktiv 98/59/EG och 2001/23/EG, vad gäller sjöfolk, i den ursprungliga lydelsen.
arbetstagarrepresentanter gäller oavsett var gemenskapsföretaget eller det kontrollerande företaget i en företagsgrupp har sitt säte.
12 §
Genom ett kollektivavtal som har slutits eller godkänts av en central arbetstagarorganisation får det göras avvikelser från denna lag.
Avvikelser får dock inte göras om avtalet innebär att mindre förmånliga regler ska tillämpas för arbetstagarsidan än som följer av direktiv 2009/38/EG.
Avvikelser får dock inte göras om avtalet innebär att mindre förmånliga regler ska tillämpas för arbetstagarsidan än som följer av
Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/38/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1794.
27 a §
Möten ska om möjligt planeras så att ledamöter som har befattning ombord på fartyg, eller suppleanter för dessa, kan delta på plats. Om närvaro på plats inte är möjlig ska det övervägas om det går att genomföra mötet med hjälp av teknik för deltagande på distans.
47 §
Det europeiska företagsrådet har rätt till minst ett möte om året med gemenskapsföretaget eller det kontrollerande företaget i en företagsgrupp och till att då få information och samråda om utvecklingen i gemenskapsföretagets eller företagsgruppens affärsverksamhet och om dess framtidsutsikter.
Inför mötet ska gemenskapsföretaget eller det kontrollerande företaget ge företagsrådet en skriftlig rapport om det som mötet ska handla om.
Möten ska om möjligt planeras så att ledamöter som har befattning ombord på fartyg, eller suppleanter för dessa, kan delta på plats. Om närvaro på plats inte är möjlig ska det övervägas om det går att genomföra mötet med hjälp av teknik för deltagande på distans.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2017.
3. Ärendet och dess beredning
Den 6 oktober 2015 antogs Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1794 om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/94/EG, 2009/38/EG och 2002/14/EG samt rådets direktiv 98/59/EG och 2001/23/EG, vad gäller sjöfolk (sjöfolksdirektivet). Direktivet ska vara genomfört i medlemsstaterna senast den 10 oktober 2017. Den svenska versionen av direktivet finns i bilaga 1. De svenska versionerna av de direktiv som ändras genom sjöfolksdirektivet finns i bilagorna 2–6.
Regeringen beslutade den 19 november 2015 att ge en särskild utredare i uppdrag att analysera sjöfolksdirektivet och föreslå hur det ska genomföras i svensk rätt. I augusti 2016 överlämnade utredaren betänkandet Genomförande av sjöfolksdirektivet (SOU 2016:50) med förslag på hur sjöfolksdirektivet ska genomföras. En sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 7. Betänkandets lagförslag finns i bilaga 8.
Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 9. En remissammanställning finns tillgänglig i Arbetsmarknadsdepartementet (dnr A2016/01548/ARM).
Lagrådet
Regeringen beslutade den 26 januari 2017 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som framgår av avsnitt 2.1–2.5. Förslagen i lagrådsremissen stämmer alltså överens med propositionens lagförslag. Lagrådets yttrande finns i bilaga 10. Lagrådet har lämnat förslagen utan erinran.
Hänvisningar till S3
4. Genomförande av sjöfolksdirektivet
4.1. Behovet av lagstiftning
Regeringens bedömning: Sjöfolksdirektivets utvidgning av tillämpningsområdet till att omfatta även vissa arbetstagare till sjöss kräver inte någon ändring av svensk lagstiftning.
Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning.
Remissinstanserna: Sjöfartens Arbetsgivareförbund, Svensk Sjöfart och Svenskt Näringsliv har ingen invändning mot utredningens bedömning, men anser att artikel 5 i sjöfolksdirektivet ska genomföras genom ett förtydligande i anställningsskyddslagen. Övriga remissinstanser har ingen invändning mot bedömningen eller avstår från att yttra sig.
Skälen för regeringens bedömning
Sjöfolksdirektivets innebörd
Sjöfolksdirektivet utgör ett så kallat ändringsdirektiv, då det inte innehåller någon självständig reglering utan endast ändrar bestämmelser om sjömäns arbetsvillkor i fem befintliga arbetsrättsliga direktiv.
De direktiv som ändras är
- rådets direktiv 98/59/EG av den 20 juli 1998 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kollektiva uppsägningar (direktivet om kollektiva uppsägningar),
- rådets direktiv 2001/23/EG av den 12 mars 2001 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av företag eller verksamheter (överlåtelsedirektivet),
- Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/14/EG av den 11 mars
2002 om inrättande av en allmän ram för information till och samråd med arbetstagare i Europeiska gemenskapen (direktivet om information och samråd),
- Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/94/EG av den 22 oktober 2008 om skydd för arbetstagare vid arbetsgivarens insolvens (lönegarantidirektivet), och
- Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/38/EG av den 6 maj
2009 om inrättande av ett europeiskt företagsråd eller ett förfarande i gemenskapsföretag och grupper av gemenskapsföretag för information till och samråd med arbetstagare (direktivet om europeiska företagsråd).
Ändringarna rör tre områden som är centrala för arbetsrätten: löneskydd, rätten till information och arbetstagarrepresentation samt skydd vid uppsägningar på grund av arbetsbrist och vid verksamhetsövergång. Inom dessa områden har olika kategorier av arbetstagare inom sjöfartssektorn (sjöfolk) tidigare kunnat undantas från tillämpningen av direktiven som nämnts ovan. Genom sjöfolksdirektivet tas möjligheten att göra sådana undantag bort och sjöfolk kommer därigenom att omfattas av direktivens tillämpningsområden.
Syftet med sjöfolksdirektivet är att stärka arbetstagarskyddet enligt EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna. Vidare syftar direktivet till att verka för lika spelregler inom EU. Sjöfolksdirektivet ska även bidra till de allmänna politiska målen om att främja sysselsättningen, att förbättra levnads- och arbetsvillkor, att åstadkomma ett fullgott socialt skydd och att främja en dialog mellan arbetsmarknadens parter.
Utgångspunkter vid genomförande av sjöfolksdirektivet
Att möjligheten upphör för medlemsstaterna att göra undantag för sjöfolk vid tillämpningen av lönegarantidirektivet, direktivet om europeiska företagsråd, direktivet om information och samråd, direktivet om kollektiva uppsägningar och direktivet om europeiska företagsråd, innebär att dessa direktivs tvingande tillämpningsområden utvidgas till att nu även omfatta gruppen sjöfolk.
Det kan noteras att de benämningar som använts för vilka arbetstagare som kunnat undantas enligt direktiven skiljer sig åt. I direktivet om kollektiva uppsägningar fanns t.ex. undantag för ”besättningar på sjögående fartyg”, medan det i direktivet om information och samråd fanns undantag för ”besättningar på fartyg som trafikerar öppet hav”. Av sjöfolksdirektivets syfte och skäl får det emellertid anses följa att skillnaderna i terminologi inte ska påverka genomförandet av ändringar i direktiven. Liksom utredaren anser regeringen att den arbetsrättsliga regleringen bör vara generell och att särreglering bör undvikas. Regeringen delar vidare utredarens bedömning att det endast är svenskflaggade fartyg som omfattas av ändringarna i sjöfolksdirektivet.
Lönegarantidirektivet
Lönegarantidirektivet innehåller bestämmelser till skydd för arbetstagarna vid arbetsgivarens insolvens och ska garantera arbetstagarna betalning av deras utestående fordringar. Tidigare har medlemsstaterna under vissa förutsättningar haft möjlighet att undanta fiskare som avlönas separat från den reglering som genomför direktivet. Artikel 1 i sjöfolksdirektivet medför att den möjligheten upphör, vilket innebär att nationell lagstiftning inte längre kan utesluta angivna fiskare från lönegarantidirektivets minimiskydd.
Lönegarantidirektivet har genomförts i svensk lagstiftning främst genom lönegarantilagen (1992:497). Något undantag för arbetstagare som är fiskare finns inte i lönegarantilagen. Lönegarantilagen är alltså tillämplig för fiskare i den utsträckning de är arbetstagare. Regeringen delar utredarens bedömning att den nuvarande regleringen i fråga om löneskydd uppfyller sjöfolksdirektivets krav och att någon ändring av svensk lagstiftning inte behövs.
Direktivet om information och samråd
Direktivet om information och samråd innehåller minimiföreskrifter som ska göra det möjligt för arbetstagare att få information och samråda med arbetsgivare om händelser som kan komma att påverka deras anställningssituation. Tidigare har medlemsstaterna haft möjlighet att anta särskilda bestämmelser för besättningar på fartyg som trafikerar öppet hav. Genom artikel 3 i sjöfolksdirektivet upphör denna möjlighet.
Direktivet om information och samråd har genomförts i svensk lagstiftning främst genom ändringar och tillägg i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet (medbestämmandelagen). Vid genomförandet av direktivet har Sverige inte infört några undantag för besättningsmedlemmar. Regeringen anser, liksom utredaren, att den nuvarande lagstiftningen i detta avseende uppfyller sjöfolksdirektivets krav och att någon ändring av lagstiftningen inte behövs.
Direktivet om europeiska företagsråd
Direktivet om europeiska företagsråd innehåller bestämmelser om information och samråd i gränsöverskridande frågor i vissa företag och företagsgrupper. Tidigare har det funnits möjlighet för en medlemsstat att bestämma att den reglering som genomför direktivet inte ska gälla
besättningsmedlemmar i handelsflottan. Genom artikel 2.1 i sjöfolksdirektivet upphör denna möjlighet.
Direktivet om europeiska företagsråd har genomförts genom lagen (2011:427) om europiska företagsråd. Något undantag för besättningsmedlemmar har inte införts i lagen. Regeringen anser, liksom utredaren, att den svenska regleringen uppfyller sjöfolksdirektivets krav i denna del och att någon ändring av lagstiftningen därför inte krävs.
När det gäller regleringen i sjöfolksdirektivet om planering av och deltagande i företagsrådsmöten, se avsnitt 4.2.
Direktivet om kollektiva uppsägningar
Direktivet om kollektiva uppsägningar innehåller bestämmelser till skydd för arbetstagare vid kollektiva uppsägningar, bl.a. om att arbetsgivaren ska informera och överlägga med arbetstagarnas representanter inför planerade kollektiva uppsägningar. Direktivet är ett minimidirektiv. I artikel 1.2 c i direktivet framgick det tidigare att det inte skulle tillämpas på besättningar på sjögående fartyg. Genom artikel 4 i sjöfolksdirektivet upphör möjligheten till detta undantag.
Direktivet om kollektiva uppsägningar har främst genomförts genom medbestämmandelagen och lagen (1974:13) om vissa anställningsfrämjande åtgärder (främjandelagen). Några undantag för besättningar på sjögående fartyg har inte gjorts vid genomförandet av direktivet. Regeringen anser liksom utredaren att den nuvarande regleringen uppfyller kraven i sjöfolksdirektivet varför någon ändring av lagstiftningen inte behövs i detta avseende.
Genom artikel 4.2 i sjöfolksdirektivet förs ett nytt stycke in i artikel 3.1 i direktivet om kollektiva uppsägningar som reglerar skyldigheten att anmäla planerade kollektiva uppsägningar. Av det nya stycket följer att om den planerade kollektiva uppsägningen rör medlemmar av besättningen på sjögående fartyg, så ska arbetsgivaren meddela detta till den behöriga myndigheten i den stat vars flagga fartyget för. Regleringen om anmälan till myndighet i direktivet om kollektiva uppsägningar har införts i främjandelagen. Liksom utredaren anser regeringen att utgångspunkten är att det är besättningar ombord på svenskflaggade fartyg som träffas av den aktuella lagstiftningen. Skyldigheten att underrätta en myndighet i Sverige när en arbetsgivare planerar kollektiva uppsägningar av besättningsmedlemmar på svenskflaggat fartyg följer alltså redan i dag av främjandelagen.
När det gäller svenskkontrollerade fartyg som för utländsk flagg bör dessa, som utredaren konstaterar, ses som utländska arbetsplatser, varför genomförandet av sjöfolksdirektivet inte kräver någon regel om anmälningsskyldighet som tar sikte på kollektiva uppsägningar av arbetstagare på sådana fartyg. I stället får det förutsättas att övriga medlemsstater inför motsvarande bestämmelser i sin respektive lagstiftning.
Sammanfattningsvis anser regeringen, i likhet med utredaren, att den nuvarande regleringen uppfyller kraven i sjöfolksdirektivet och att någon ändring av svensk lagstiftning inte krävs.
Överlåtelsedirektivet
Överlåtelsedirektivet innehåller bestämmelser till skydd för arbetstagare vid övergång av verksamhet, bl.a. om att arbetsgivaren är skyldig att informera och samråda med arbetstagarnas representanter inför planerade övergångar. Vidare finns i direktivet ett skydd mot uppsägning vid övergång av verksamhet, genom att överlåtelsen i sig inte får utgöra skäl för uppsägning från överlåtarens eller förvärvarens sida. Tidigare gällde enligt artikel 1.3 i överlåtelsedirektivet att direktivet inte skulle tillämpas på sjögående fartyg. Genom artikel 5 i sjöfolksdirektivet ersattes den bestämmelsen av en ny bestämmelse som anger att överlåtelsedirektivet ska tillämpas på sådana överlåtelser av sjögående fartyg som är en del av en överlåtelse av ett företag, av en verksamhet eller av en del av ett företag eller en verksamhet i den mening som avses i direktivet. En förutsättning för det är dock att förvärvaren befinner sig inom fördragets territoriella tillämpningsområde, eller att det företag eller den verksamhet eller den del av företaget eller verksamheten som ska överlåtas förblir inom fördragets territoriella tillämpningsområde. Enligt samma artikel gäller att direktivet inte ska tillämpas om föremålet för överlåtelsen enbart utgörs av ett eller flera sjögående fartyg.
Överlåtelsedirektivet har främst genomförts genom ändringar i medbestämmandelagen och lagen (1982:80) om anställningsskydd (anställningsskyddslagen). I 28 § medbestämmandelagen finns bestämmelser om kollektivavtals giltighet i samband med verksamhetsövergång. Enligt bestämmelsen är huvudregeln att kollektivavtalet övergår i samband med en verksamhetsövergång. Enligt 11 och 13 §§ medbestämmandelagen är överlåtaren skyldig att på eget initiativ förhandla med de fackliga organisationerna inför en verksamhetsövergång. I 6 b § anställningsskyddslagen finns en bestämmelse om automatisk övergång och i 7 § ett uppsägningsförbud. Enligt 25 § andra stycket samma lag kan arbetstagaren ha rätt till företrädesrätt till återanställning om hans eller hennes anställning upphört innan övergången.
Överlåtelsedirektivet är ett så kallat minimidirektiv. Sverige har vid genomförandet av direktivet valt att inte undanta sjögående fartyg från tillämpningen. Av 1 § medbestämmandelagen framgår att lagen är tillämplig på förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare. Detta gäller även anställningsskyddslagen. Regeringen anser, liksom utredaren, att det tillräckligt tydligt framgår att bestämmelserna är tillämpliga även för besättningar på sjögående fartyg.
Sjöfartens Arbetsgivareförbund, Svensk Sjöfart och Svenskt Näringsliv anser att man bör genomföra artikel 5 i sjöfolksdirektivet genom att i 6 b § anställningsskyddslagen förtydliga att lagen inte ska tillämpas när det enbart är fråga om överlåtelse av ett eller flera sjögående fartyg.
Visserligen får artikel 5 i sjöfolksdirektivet anses utgöra ett förtydligande av att överlåtelsedirektivet inte är tillämpligt om överlåtelsen endast avser ett eller flera sjögående fartyg. Regeringen delar dock utredarens bedömning att det redan av att 6 b och 7 §§anställningsskyddslagen avser verksamhetsövergång framgår att ren försäljning av egendom faller utanför lagens tillämpningsområde. Regeringen anser därför inte att någon ytterligare precisering bör göras i lagtexten.
Sammanfattningsvis är regeringens bedömning att någon ändring av lagstiftningen inte krävs med anledning av att överlåtelsedirektivet ändrats genom sjöfolksdirektivet.
Seko, Service- och kommunikationsfacket framför synpunkter kring utformningen av den EU-rättsliga regleringen. Svensk Sjöfart understryker vikten av att skattesystem utformas så att entreprenörskap och företagande stimuleras av såväl sysselsättnings- som konkurrensskäl.
Dessa synpunkter kan inte tas om hand inom ramen för denna proposition.
Hänvisningar till S4-1
4.2. Planering av och deltagande i företagsrådsmöten
Regeringens förslag: I lagen om europeiska företagsråd ska regler införas om att möten med en förhandlingsdelegation och ett företagsråd om möjligt ska planeras så att ledamöter som har befattning ombord på fartyg, eller suppleanter för dessa, kan delta på plats. Om närvaro på plats inte är möjlig ska man överväga att genomföra mötet med hjälp av teknik för deltagande på distans.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Arbetsdomstolen tillstyrker förslaget. Övriga remissinstanser har ingen invändning mot förslaget eller avstår från att yttra sig.
Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 2.2 i sjöfolksdirektivet ska en besättningsmedlem på ett sjögående fartyg som är ledamot av ett särskilt förhandlingsorgan eller europeiskt företagsråd, eller en sådan ledamots suppleant, vara behörig att delta i möten med företaget, om inte ledamoten befinner sig till sjöss eller befinner sig i en hamn i ett annat land än det där rederiet har sitt säte när mötet äger rum. Emellertid ska möten, om möjligt, planeras så att ledamöter eller suppleanter som är besättningsmedlemmar på ett fartyg kan delta. Om en sådan besättningsmedlem inte kan delta i ett möte ska möjligheten att använda ny informations- och kommunikationsteknik övervägas.
Ett minimikrav vid genomförandet av sjöfolksdirektivet är att lagstiftningen garanterar att en utsedd ledamot eller en suppleant är behörig när denne är i hamn i det land där rederiet har sitt säte när mötet äger rum. Som utredaren konstaterar skulle en sådan behörighetsregel, där det anges att ledamoten eller suppleanten endast är behörig att delta under vissa förutsättningar, innebära en inskränkning i förhållande till vad som gäller för sjöfolk i dag. Av artikel 6 i sjöfolksdirektivet framgår det att den målgrupp som omfattas av sjöfolksdirektivet inte får hamna i ett sämre läge än vad som gäller enligt nationella regler. Någon sådan bestämmelse bör därför inte införas.
När det gäller det senare ledet i artikel 2.2 om planering av möten och övervägande om användning av informations- och kommunikationsteknologi delar regeringen utredarens bedömning att denna reglering inte innebär en försämring av den allmänna skyddsnivån, utan har karaktären av ordningsregler. Regeringen anser liksom utredaren att kompletterande
bestämmelser bör införas som tydliggör att möten med en förhandlingsdelegation och ett europeiskt företagsråd ska planeras så att ledamöter som är besättningsmedlemmar på fartyg kan delta. I sjöfolksdirektivet anges att regleringen även tar sikte på suppleanter. Det kan visserligen konstateras att det i direktivet om europeiska företagsråd inte tidigare funnits några bestämmelser om suppleanter. Inte heller lagen om europeiska företagsråd innehåller några sådana bestämmelser. För det fall en suppleant har utsetts framstår det dock som lämpligt att den inträder i en ledamots ställe, om ledamoten inte kan delta på plats. Bestämmelsen bör därför även omfatta suppleanter. Vidare bör det framgå att deltagande på distans kan vara ett alternativ om närvaro på plats inte är möjlig.
Regeringen ansluter sig till utredarens bedömning att den vedertagna terminologin inom sjöarbetsrätten bör användas, dvs. ”befattning ombord” i stället för sjöfolksdirektivets begrepp ”besättningsmedlem”.
Hänvisningar till S4-2
4.3. Hänvisning till EU-rättsakter
Regeringens förslag: Hänvisningarna till EU-rättsakter i de lagregler som genomfört de aktuella direktiven ska uppdateras så att det uttryckligen anges att det är direktivens lydelser enligt sjöfolksdirektivet som avses. Bemyndigandet i främjandelagen ska justeras.
Utredarens förslag: Överensstämmer i sak med regeringens förslag. Remissinstanserna: Arbetsdomstolen tillstyrker förslaget till ändringar. Övriga remissinstanser har ingen invändning mot förslaget eller avstår från att yttra sig.
Skälen för regeringens förslag: När det i en lag görs hänvisningar till direktiv ska det i lagen anges vilken lydelse av direktivet som införs och ska tillämpas. Hänvisningar av detta slag finns i 4 § medbestämmandelagen, 2 § anställningsskyddslagen, 1 § lönegarantilagen och 5 och 12 §§ lagen om europeiska företagsråd. Då sjöfolksdirektivet ändrar lönegarantidirektivet, direktivet om europeiska företagsråd, direktivet om information och samråd, direktivet om kollektiva uppsägningar och överlåtelsedirektivet bör hänvisningarna i nämnda bestämmelser uppdateras så att det uttryckligen anges att det är direktiven i dess respektive lydelse enligt sjöfolksdirektivet som avses.
I 4 § medbestämmandelagen hänvisas till upphävda direktiv. Rådets direktiv 75/129/EEG av den 17 februari 1975 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kollektiva uppsägningar, och rådets direktiv 92/56/EEG av den 24 juni 1992 om ändring av direktiv 75/129/EEG är ersatta av direktivet om kollektiva uppsägningar. Rådets direktiv 77/187/EEG av den 14 februari 1977 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av företag eller verksamheter är ersatt av överlåtelsedirektivet. Hänvisningen i 4 § medbestämmandelagen bör därför ersättas av en hänvisning till direktivet om kollektiva uppsägningar och till överlåtelsedirektivet, enligt lydelsen i sjöfolksdirektivet.
I 25 § främjandelagen finns ett bemyndigande för regeringen eller efter regeringens bestämmande, för Arbetsförmedlingen, att dels föreskriva undantag från 1–12 §§, dels meddela närmare föreskrifter för tillämpningen av dessa bestämmelser. När det gäller det senare ledet konstateras att det är frågan om en upplysningsbestämmelse om att verkställighetsföreskrifter kan komma att meddelas. Redan av 8 kap.7 och 11 §§regeringsformen följer emellertid att sådana föreskrifter kan meddelas utan bemyndigande från riksdagen. Detta led av bestämmelsen bör därför tas bort. Vidare bör inte en särskild förvaltningsmyndighet namnges i det bemyndigande som kvarstår.
Bestämmelsen om att undantag som meddelas med stöd av bemyndigandet inte får innebära mindre förmånliga regler för arbetstagarna än vad som följer av direktivet om kollektiva uppsägningar infördes när det direktivet genomfördes eftersom det då fanns behov av en sådan upplysning (SOU 1994:83 s. 126 och prop. 1994/95:102 s. 76 f.) Något behov av en sådan upplysning finns inte längre, varför upplysningen bör tas bort.
Hänvisningar till S4-3
- Prop. 2016/17:120: Avsnitt Författningskommentar till 25 § lagen (1974:13) om vissa anställningsfrämjande åtgärder, Författningskommentar till 4 § lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet, Författningskommentar till 2 § lagen (1982:80) om anställningsskydd, Författningskommentar till 1 § lönegarantilagen (1992:497), Författningskommentar till 12 § lagen (2011:427) om europeiska företagsråd, Författningskommentar till 5 § lagen (2011:427) om europeiska företagsråd
5. Ikraftträdande
Regeringens förslag: Lagändringarna ska träda i kraft den 1 oktober 2017.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Ingen remissinstans berör frågan särskilt. Skälen för regeringens förslag: Sjöfolksdirektivet ska vara genomfört senast den 10 oktober 2017. De ändringar som föreslås i lagen (2011:427) om europeiska företagsråd om möten bedöms inte medföra några omfattande förberedelser för dem som berörs av ändringen. De ändringar som i övrigt föreslås kräver inga förberedelser. Ändringarna bör därför träda i kraft den 1 oktober 2017.
Det behövs inte några övergångsbestämmelser.
6. Konsekvenser
De föreslagna reglerna syftar i första hand till att genomföra sjöfolksdirektivet särskilt i fråga om besättningsmedlemmars deltagande i företagsrådsmöten. I övrigt medför genomförandet av sjöfolksdirektivet inga beaktansvärda konsekvenser eftersom Sverige sedan tidigare har valt att tillämpa samtliga berörda arbetsrättsliga regler även i fråga om sjöfolk.
EU-direktiv måste genomföras i nationell rätt. Sjöfolksdirektivet innehåller vissa regler som saknas i svensk rätt. En anpassning måste därför göras i de delar där sjöfolksdirektivet inte redan kan anses uppfyllt. Genomförande av sjöfolksdirektivet kan endast ske genom författning.
Lagstiftningsåtgärder föreslås då svensk rätt inte bedöms uppfylla samtliga delar av direktivet, se avsnitt 4.2.
Förslagen om ändringar i lagen (2011:427) om europeiska företagsråd, angående hur möten om möjligt ska planeras, berör endast företag, så kallade gemenskapsföretag eller företagsgrupperingar med minst 1 000 anställda inom EES och med minst 150 anställda i var och en av minst två EES-stater och där ett europeiskt företagsråd har inrättats eller att initiativ till ett sådant råd har tagits. Enligt vad som framkommit finns det i dagsläget ett europeiskt företagsråd vid ett svenskt rederi.
Förslagen bedöms medföra marginella kostnadsmässiga eller andra konsekvenser. Förslagen ändrar varken tillämpningsområdet eller besättningsmedlemmars behörighet att delta vid företagsrådsmöten. Ändringarna innebär främst att berörda företag ska införa rutiner för planering av möten på så sätt att ledamöter i förhandlingsdelegationer och europeiska företagsråd som har befattning ombord på fartyg på ett rimligt sätt ska kunna delta i mötena.
Eftersom förslagen i praktiken endast rör företag får de inga statsfinansiella konsekvenser eller andra konsekvenser för offentlig sektor. Inte heller bedöms förslagen medföra några miljömässiga konsekvenser.
Regeringen delar Svenska ILO-kommitténs bedömning att förslagen är förenliga med Sveriges åtaganden under Internationella arbetsorganisationen (ILO), där Sjöarbetskonventionen från 2006 är det viktigaste instrumentet på området.
Tidpunkten för reglernas ikraftträdande styrs av sjöfolksdirektivets bestämmelser om genomförande.
Hänvisningar till S6
7. Författningskommentar
7.1. Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:13) om vissa anställningsfrämjande åtgärder
25 §
Upplysningsbestämmelsen om att närmare föreskrifter för tillämpningen av bestämmelserna kan meddelas tas bort. Bemyndigandet ändras redaktionellt. Upplysningen om att eventuella föreskrifter inte får innebära mindre förmånliga regler för arbetstagarna än vad som ska gälla enligt EU-rätten tas bort.
Förslaget behandlas i avsnitt 4.3.
7.2. Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet
4 §
Paragrafen ändras så att det framgår av lagtexten att hänvisningen gäller direktivet om kollektiva uppsägningar respektive överlåtelsedirektivet samt vilken lydelse som avses av direktiven.
Vidare görs en redaktionell ändring. Förslaget behandlas i avsnitt 4.3.
7.3. Förslaget till lag om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd
2 §
Paragrafen ändras genom att den senaste lydelsen av överlåtelsedirektivet anges i lagtexten.
Förslaget behandlas i avsnitt 4.3.
7.4. Förslaget till lag om ändring i lönegarantilagen (1992:497)
1 §
Paragrafen ändras genom att hänvisningen nu görs så att det framgår av lagtexten vilken lydelse som avses av lönegarantidirektivet.
Förslaget behandlas i avsnitt 4.3.
7.5. Förslaget till lag om ändring i lagen (2011:427) om europeiska företagsråd
5 §
Paragrafen ändras genom att hänvisningen nu görs så att det framgår av lagtexten vilken lydelse som avses av direktivet om europeiska företagsråd.
Förslaget behandlas i avsnitt 4.3.
12 §
Paragrafen ändras genom att hänvisningen nu görs så att det framgår av lagtexten vilken lydelse som avses av direktivet om europeiska företagsråd.
Förslaget behandlas i avsnitt 4.3.
27 a §
Paragrafen är ny och genomför artikel 2 punkt 2 andra och tredje styckena i sjöfolksdirektivet.
Förslaget behandlas i avsnitt 4.2.
47 §
Tredje stycket är nytt och genomför artikel 2 punkt 2 andra och tredje styckena i sjöfolksdirektivet.
Förslaget behandlas i avsnitt 4.2.
Prop. 2016/17:120
Bilaga 1
23
I
(Lagstiftningsakter)
DIREKTIV
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV (EU) 2015/1794
av den 6 oktober 2015
om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/94/EG, 2009/38/EG och 2002/14/EG
samt rådets direktiv 98/59/EG och 2001/23/EG, vad gäller sjöfolk
(Text av betydelse för EES)
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 153.2 b jämförd med artikel 153.1 b
och e,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,
efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),
med beaktande av Regionkommitténs yttrande (2),
i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (3), och
av följande skäl:
(1)
Enligt artikel 153 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) får Europaparlamentet och
rådet i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet genom direktiv anta minimikrav, som ska genomföras
gradvis, i syfte att förbättra arbetsvillkor och information till och samråd med arbetstagarna. I dessa direktiv
måste oproportionella kostnader eller administrativa, finansiella och rättsliga ålägganden undvikas som motverkar
tillkomsten och utvecklingen av små och medelstora företag vilka stimulerar hållbar tillväxt och sysselsättning.
(2)
I Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/94/EG (4), 2009/38/EG (5) och 2002/14/EG (6) samt rådets direktiv
98/59/EG (7) och 2001/23/EG (8) är vissa sjöfolk antingen undantagna från tillämpningsområdet eller så ges
medlemsstaterna möjlighet att undanta dem.
8.10.2015
L 263/1
Europeiska unionens officiella tidning
SV
(1) EUT C 226, 16.7.2014, s. 35.
(2) EUT C 174, 7.6.2014, s. 50.
(3) Europaparlamentets ståndpunkt av den 8 juli 2015 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 18 september 2015.
(4) Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/94/EG av den 22 oktober 2008 om skydd för arbetstagare vid arbetsgivarens insolvens
(EUT L 283, 28.10.2008, s. 36).
(5) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/38/EG av den 6 maj 2009 om inrättande av ett europeiskt företagsråd eller ett förfarande i
gemenskapsföretag och grupper av gemenskapsföretag för information till och samråd med arbetstagare (EUT L 122, 16.5.2009, s. 28).
(6) Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/14/EG av den 11 mars 2002 om inrättande av en allmän ram för information till och
samråd med arbetstagare i Europeiska gemenskapen (EGT L 80, 23.3.2002, s. 29).
(7) Rådets direktiv 98/59/EG av den 20 juli 1998 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kollektiva uppsägningar
(EGT L 225, 12.8.1998, s. 16).
(8) Rådets direktiv 2001/23/EG av den 12 mars 2001 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares
rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av företag eller verksamheter (EGT L 82, 22.3.2001, s. 16).
24
Prop. 2016/17:120
Bilaga 1
(3)
I sitt meddelande Strategiska mål och rekommendationer för EU:s sjöfartspolitik fram till 2018 av den 21 januari 2009
betonade kommissionen vikten av att införa en integrerad rättslig ram för att förbättra sjöfartssektorns
konkurrenskraft.
(4)
Förekomsten av undantag och/eller möjligheter att införa undantag kan hindra sjöfolk från att fullt ut åtnjuta sina
rättigheter till rättvisa arbetsförhållanden och till information och samråd, eller begränsa deras möjligheter att
fullt ut åtnjuta dessa rättigheter. Såvida förekomsten av undantag och/eller möjligheterna att införa undantag inte
är objektivt motiverade och sjöfolk inte behandlas lika bör bestämmelser som medger sådana undantag utgå.
(5)
Det rådande rättsläget, som delvis är resultatet av sjöfolks speciella yrkessituation, medför att samma kategori
arbetstagare behandlas olika av olika medlemsstater, beroende på huruvida de tillämpar de undantag eller frivilliga
undantag som den gällande lagstiftningen medger. Ett betydande antal medlemsstater har inte, eller endast i
begränsad mån, utnyttjat dessa frivilliga undantag.
(6)
I sitt meddelande En integrerad havspolitik för Europeiska unionen av den 10 oktober 2007 angav kommissionen att
den politiken bygger på ett tydligt erkännande av att alla frågor som rör de europeiska haven hänger samman
med varandra, och att havsrelaterade politiska insatser måste utvecklas med en helhetssyn för att nå önskat
resultat. I meddelandet betonades också att fler och bättre arbetstillfällen inom sjöfarten för unionens medborgare
krävs och att arbetsförhållandena ombord på fartyg måste förbättras, bland annat genom investeringar i
forskning, utbildning, hälsa och säkerhet.
(7)
Detta direktiv står i överensstämmelse med Europa 2020-strategin och med dess sysselsättningsmål och med den
strategi som kommissionen fastställde i sitt meddelande En agenda för ny kompetens och arbetstillfällen – EU:s bidrag
till full sysselsättning av den 23 november 2010.
(8)
Den s.k. blå ekonomin utgör en betydande del av unionens ekonomi vad gäller arbetstillfällen och
bruttomervärde.
(9)
I enlighet med artikel 154.2 i EUF-fördraget har kommissionen samrått med arbetsmarknadens parter på
unionsnivå om den möjliga inriktningen av en unionsåtgärd på detta område.
(10) Inom ramen för den sociala dialogen har arbetsmarknadens parter inom sjöfartssektorn nått en gemensam
överenskommelse som är av stor betydelse för detta direktiv. Den gemensamma överenskommelsen innebär en
god avvägning mellan behovet av att förbättra arbetsvillkoren för sjöfolk och behovet av att ta vederbörlig hänsyn
till sektorns särdrag.
(11) Med tanke på sjöfartssektorns särart och de särskilda arbetsvillkor som gäller för de arbetstagare som omfattas av
de undantag som upphävs genom detta direktiv är det nödvändigt att anpassa vissa av bestämmelserna i de
direktiv som ändras genom det här direktivet för att återspegla särdragen i den berörda sektorn.
(12) På grund av de senaste årens tekniska utveckling, särskilt inom kommunikationstekniken, bör kraven på
information och samråd uppdateras och tillämpas på lämpligaste sätt, inbegripet genom användning av ny teknik
för fjärrkommunikation samt genom att man förbättrar tillgången till internet och ser till att det på ett rimligt
sätt kan användas ombord, i syfte att förbättra genomförandet av detta direktiv.
(13) De rättigheter som sjöfolk har enligt det här direktivet, och som tillerkänts av medlemsstaterna i nationell
lagstiftning om genomförande av direktiven 2008/94/EG, 2009/38/EG, 2002/14/EG, 98/59/EG och 2001/23/EG,
bör inte påverkas. Genomförandet av det här direktivet bör inte kunna åberopas som skäl till inskränkningar i det
skydd som redan gäller i varje medlemsstat.
(14) Internationella arbetsorganisationens sjöarbetskonvention från 2006 syftar både till att uppnå anständiga arbets-
och levnadsvillkor för sjöfolk genom att tillhandahålla hälso- och säkerhetsnormer, rättvisa anställningsvillkor och
yrkesutbildning och till att trygga sund konkurrens för rederierna genom sin globala tillämpning samt till att
säkerställa lika spelregler internationellt när det gäller vissa, men inte alla, arbetstagarrättigheter, oavsett
8.10.2015
L 263/2
Europeiska unionens officiella tidning
SV
Prop. 2016/17:120
Bilaga 1
25
nationalitet eller fartygets flagg. Den konventionen, rådets direktiv 2009/13/EG (1) och Europaparlamentets och
rådets direktiv 2009/16/EG (2) och 2013/54/EU (3) fastställer sjöfolks rätt till anständiga arbetsförhållanden inom
många olika områden, tillhandahåller enhetliga rättigheter och skydd på arbetsplatsen för sjöfolk och bidrar till
lika spelregler även inom unionen.
(15) Unionen bör sträva efter att förbättra arbets- och levnadsvillkoren ombord på fartyg och utnyttja potentialen för
innovation för att göra sjöfartssektorn mer attraktiv för unionens sjöfolk, inbegripet för unga arbetstagare.
(16) Eftersom målet för detta direktiv, nämligen att förbättra arbetsvillkoren för sjöfolk och information till och
samråd med dem, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av
direktivets omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet
med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitets
principen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.
(17) Detta direktiv är förenligt med de grundläggande rättigheter och de principer som erkänns i Europeiska unionens
stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt rätten till rättvisa arbetsförhållanden och arbetstagares rätt till
information och samråd inom företaget. Detta direktiv bör genomföras i enlighet med de rättigheterna och
principerna.
(18) Direktiven 2008/94/EG, 2009/38/EG, 2002/14/EG, 98/59/EG och 2001/23/EG bör därför ändras i enlighet med
detta.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Ändring av direktiv 2008/94/EG
Artikel 1.3 i direktiv 2008/94/EG ska ersättas med följande:
”3.
Medlemsstaterna får, om en sådan bestämmelse redan finns i deras nationella lagstiftning, fortsätta att utesluta
arbetstagare i hushållet som är anställda av en fysisk person från tillämpningsområdet för detta direktiv.”
Artikel 2
Ändringar av direktiv 2009/38/EG
Direktiv 2009/38/EG ska ändras på följande sätt:
1. I artikel 1 ska punkt 7 utgå.
2. I artikel 10.3 ska följande stycken läggas till:
”En besättningsmedlem på ett sjögående fartyg som är ledamot av ett särskilt förhandlingsorgan eller av ett
europeiskt företagsråd, eller en sådan ledamots suppleant, ska vara behörig att delta i möten i det särskilda
förhandlingsorganet eller i det europeiska företagsrådet eller i varje annat möte inom ramen för något av de
förfaranden som fastställs i artikel 6.3 såvida denna ledamot eller suppleant inte befinner sig till sjöss eller befinner
sig i en hamn i ett annat land än det där rederiet har sitt säte när mötet äger rum.
8.10.2015
L 263/3
Europeiska unionens officiella tidning
SV
(1) Rådets direktiv 2009/13/EG av den 16 februari 2009 om genomförande av det avtal som ingåtts av European Community Shipowners'
Associations (ECSA) och European Transport Workers' Federation (ETF) om 2006 års konvention om arbete till sjöss och om ändring av
direktiv 1999/63/EG (EUT L 124, 20.5.2009, s. 30).
(2) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/16/EG av den 23 april 2009 om hamnstatskontroll (EUT L 131, 28.5.2009, s. 57).
(3) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/54/EU av den 20 november 2013 om vissa flaggstaters ansvar i fråga om efterlevnad och
verkställighet av 2006 års konvention om arbete till sjöss (EUT L 329, 10.12.2013, s. 1).
26
Prop. 2016/17:120
Bilaga 1
Möten ska, om möjligt, planeras så att ledamöter eller suppleanter som är besättningsmedlemmar på ett sjögående
fartyg kan delta.
Om en besättningsmedlem på ett sjögående fartyg som är ledamot av ett särskilt förhandlingsorgan eller av ett
europeiskt företagsråd, eller en sådan ledamots suppleant, inte kan delta i ett möte ska, om detta är möjligt,
möjligheten att använda ny informations- och kommunikationsteknik övervägas.”
Artikel 3
Ändring av direktiv 2002/14/EG
Artikel 3.3 i direktiv 2002/14/EG ska utgå.
Artikel 4
Ändringar av direktiv 98/59/EG
Direktiv 98/59/EG ska ändras på följande sätt:
1. I artikel 1.2 ska led c utgå.
2. I artikel 3.1 ska följande stycke införas efter andra stycket:
”Om den planerade kollektiva uppsägningen rör medlemmar av besättningen på sjögående fartyg ska arbetsgivaren
meddela detta till den behöriga myndigheten i den stat vars flagga fartyget för.”
Artikel 5
Ändring av direktiv 2001/23/EG
Artikel 1.3 i direktiv 2001/23/EG ska ersättas med följande:
”3.
Detta direktiv ska tillämpas på sådan överlåtelse av sjögående fartyg som är en del av en överlåtelse av ett
företag, en verksamhet eller en del av ett företag eller en verksamhet i den mening som avses i punkterna 1 och 2,
under förutsättning att förvärvaren befinner sig, eller det företag eller den verksamhet eller den del av företaget eller
verksamheten som ska överlåtas förblir, inom fördragets territoriella tillämpningsområde.
Detta direktiv ska inte tillämpas om föremålet för överlåtelsen enbart utgörs av ett eller flera sjögående fartyg.”
Artikel 6
Skyddsnivå
Genomförandet av detta direktiv får under inga omständigheter föranleda en minskning av den allmänna skyddsnivån
för de personer som omfattas av det här direktivet, vilken redan tillerkänts av medlemsstaterna på de områden som
omfattas av direktiven 2008/94/EG, 2009/38/EG, 2002/14/EG, 98/59/EG och 2001/23/EG.
Artikel 7
Kommissionens rapportering
Kommissionen ska senast den 10 oktober 2019 och efter samråd med medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter på
unionsnivå överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om genomförandet och tillämpningen av artiklarna 4
och 5.
8.10.2015
L 263/4
Europeiska unionens officiella tidning
SV
Prop. 2016/17:120
Bilaga 1
27
Artikel 8
Införlivande
1.
Medlemsstaterna ska senast den 10 oktober 2017 sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som
är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska genast underrätta kommissionen om detta.
När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan
hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.
2.
Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som
de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.
Artikel 9
Ikraftträdande
Detta direktiv träder i kraft dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Artikel 10
Adressater
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i Strasbourg den 6 oktober 2015.
På Europaparlamentets vägnar
M. SCHULZ
Ordförande
På rådets vägnar
N. SCHMIT
Ordförande
8.10.2015
L 263/5
Europeiska unionens officiella tidning
SV
28
Prop. 2016/17:120
Bilaga 2
DIREKTIV
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2008/94/EG
av den 22 oktober 2008
om skydd för arbetstagare vid arbetsgivarens insolvens
(kodifierad version)
(Text av betydelse för EES)
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR
ANTAGIT DETTA DIREKTIV
med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska
gemenskapen, särskilt artikel 137.2,
med beaktande av kommissionens förslag,
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommit
téns yttrande (
1
),
efter att ha hört Regionkommittén,
i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget (
2
), och
av följande skäl:
(1)
Rådets direktiv 80/987/EEG av den 20 oktober 1980 om
skydd för arbetstagare vid arbetsgivarens insolvens (
3
) har
ändrats flera gånger (
4
) på ett väsentligt sätt. För att skapa
klarhet och överskådlighet bör det direktivet kodifieras.
(2)
I punkt 7 i gemenskapens stadga om grundläggande so
ciala rättigheter för arbetstagare, som antogs den 9 de
cember 1989, föreskrivs att förverkligandet av den inre
marknaden måste leda till att levnads- och arbetsvillkoren
för arbetstagare inom gemenskapen förbättras samt att
förbättringen, där så behövs, även måste medföra att
vissa aspekter av anställningsreglerna utvecklas, såsom
förfaranden vid kollektiva uppsägningar och konkurser.
(3)
Det är nödvändigt att skydd upprättas för arbetstagarna
vid arbetsgivarens insolvens och för att garantera dem ett
minimiskydd, särskilt för att garantera betalning av deras
utestående fordringar, samtidigt som hänsyn måste tas till
behovet av en välbalanserad ekonomisk och social ut
veckling inom gemenskapen. För detta ändamål bör alla
medlemsstater inrätta en institution som säkerställer att
de berörda arbetstagarna får betalt för sina utestående
fordringar.
(4)
För att säkerställa ett rättvist skydd för de berörda arbets
tagarna bör man definiera insolvens i enlighet med ut
vecklingen av lagstiftningen i medlemsstaterna på detta
område och detta begrepp bör även avse andra insolvens
förfaranden än likvidationsförfaranden. I syfte att fast
ställa garantiinstitutionens betalningsskyldighet bör med
lemsstaterna i detta sammanhang ha möjlighet att före
skriva att en insolvenssituation som leder till flera insol
vensförfaranden ska hanteras som om det gällde ett enda
insolvensförfarande.
(5)
Det bör säkerställas att de arbetstagare som avses i rådets
direktiv 97/81/EG av den 15 december 1997 om ramav
talet om deltidsarbete undertecknat av UNICE, CEEP och
EFS (
5
), rådets direktiv 1999/70/EG av den 28 juni 1999
om ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS,
UNICE och CEEP (
6
) och rådets direktiv 91/383/EEG av
den 25 juni 1991 om komplettering av åtgärderna för att
främja förbättringar av säkerhet och hälsa på arbetsplat
sen för arbetstagare med tidsbegränsat anställningsförhål
lande eller tillfälligt anställningsförhållande (
7
) inte ute
sluts från tillämpningsområdet för det här direktivet.
SV
L 283/36
Europeiska unionens officiella tidning
28.10.2008
(1) EUT C 161, 13.7.2007, s. 75.
(2) Europaparlamentets yttrande av den 19 juni 2007 (EUT C 146 E,
12.6.2008, s. 71) och rådets beslut av den 25 september 2008.
(3) EGT L 283, 28.10.1980, s. 23.
(4) Se bilaga I del A och B.
(5) EGT L 14, 20.1.1998, s. 9.
(6) EGT L 175, 10.7.1999, s. 43.
(7) EGT L 206, 29.7.1991, s. 19.
Prop. 2016/17:120
Bilaga 2
29
(6)
För att tillgodose arbetstagarnas rättssäkerhet när företag
som bedriver verksamhet i flera medlemsstater blir insol
venta och för att trygga arbetstagarnas rättigheter i en
lighet med EG-domstolens rättspraxis, är det nödvändigt
att ha bestämmelser som uttryckligen fastställer vilken
institution som är behörig att betala de utestående ford
ringarna till arbetstagarna i dessa fall och som fastställer
målet för samarbetet mellan medlemsstaternas behöriga
myndigheter att snarast möjligt reglera arbetstagarnas
utestående fordringar. Det är vidare nödvändigt att före
skriva ett samarbete mellan behöriga administrativa myn
digheter i medlemsstaterna för att se till att bestämmel
serna på detta område tillämpas på rätt sätt.
(7)
Medlemsstaterna kan införa begränsningar av garantiin
stitutionernas ansvar. Begränsningarna bör vara förenliga
med direktivets sociala mål, och vid införandet av dessa
kan olika nivåer på fordringarna beaktas.
(8)
För att underlätta fastställandet av insolvensförfaranden
bl.a. i gränsöverskridande situationer bör det föreskrivas
att medlemsstaterna ska informera kommissionen och
övriga medlemsstater om de typer av insolvensförfaran
den som ger anledning till åtgärd från garantiinstitutio
nen.
(9)
Eftersom målet för den föreslagna åtgärden i detta direk
tiv inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlems
staterna och det därför bättre kan uppnås på gemens
kapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet
med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget.
I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel
går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för
att uppnå detta mål.
(10)
Kommissionen bör för Europaparlamentet och rådet
lägga fram en rapport om genomförandet och tillämp
ningen av detta direktiv, särskilt med avseende på de nya
anställningsformer som uppkommer i medlemsstaterna.
(11)
Detta direktiv bör inte påverka medlemsstaternas skyldig
heter vad gäller de tidsfrister för införlivande med natio
nell lagstiftning och tillämpning av de direktiv som anges
i bilaga I del C.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
KAPITEL I
TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH DEFINITIONER
Artikel 1
1.
Detta direktiv ska tillämpas på fordringar som arbetstagare
på grund av anställningsavtal eller anställningsförhållanden har
gentemot arbetsgivare som är att anse som insolventa enligt
artikel 2.1.
2.
Medlemsstaterna får undantagsvis utesluta fordringar från
vissa kategorier av arbetstagare från tillämpningsområdet för
detta direktiv om det finns andra former av garanti som ger
arbetstagarna ett skydd motsvarande det som följer av detta
direktiv.
3.
Medlemsstaterna får, om en sådan bestämmelse redan
finns i deras nationella lagstiftning, fortsätta att utesluta följande
kategorier från tillämpningsområdet för detta direktiv:
a) Arbetstagare i hushållet som är anställda av en fysisk person.
b) Fiskare som avlönas separat.
Artikel 2
1.
I detta direktiv ska en arbetsgivare anses vara insolvent när
en ansökan har inlämnats om att inleda ett kollektivt förfarande
som grundas på arbetsgivarens insolvens i enlighet med respek
tive medlemsstats lagar och andra författningar och som inne
bär att arbetsgivarens tillgångar helt eller delvis tas i anspråk
och att en förvaltare eller en person som utövar en liknande
funktion utses, samt när den myndighet som är behörig enligt
dessa lagar och andra författningar
a) har beslutat att inleda ett förfarande, eller
b) har fastställt att arbetsgivarens företag eller verksamheter
definitivt har upphört och att befintliga tillgångar är otill
räckliga för att motivera att förfarandet inleds.
2.
Detta direktiv påverkar inte den definition som följer av
nationell rätt beträffande termerna arbetstagare, arbetsgivare, lön,
omedelbar rätt till och framtida rätt till.
SV
28.10.2008
Europeiska unionens officiella tidning
L 283/37
30
Prop. 2016/17:120
Bilaga 2
Medlemsstaterna får från tillämpningsområdet för detta direktiv
emellertid inte utesluta
a) deltidsanställda i den mening som avses i direktiv 97/81/EG,
b) visstidsanställda i den mening som avses i direk-
tiv 1999/70/EG,
c) arbetstagare med ett tillfälligt anställningsförhållande i den
mening som avses i artikel 1.2 i direktiv 91/383/EEG.
3.
Medlemsstaterna får inte göra arbetstagarnas rätt enligt
detta direktiv beroende av en minsta kvalifikationsperiod avse
ende anställningsavtal eller anställningsförhållande.
4.
Detta direktiv hindrar inte medlemsstaterna från att ut
sträcka skyddet för arbetstagare till andra insolvenssituationer
som fastställts genom andra förfaranden än de som nämns i
punkt 1 och som föreskrivs i nationell lagstiftning, till exempel
situationer där arbetsgivaren i praktiken inställt betalningarna
permanent.
Sådana förfaranden ska dock inte leda till ett krav på garantier
för institutionerna i de övriga medlemsstaterna i sådana fall som
avses i kapitel IV.
KAPITEL II
BESTÄMMELSER OM GARANTIINSTITUTIONER
Artikel 3
Medlemsstaterna ska, om inte annat följer av artikel 4, vidta
nödvändiga åtgärder för att se till att garantiinstitutionerna sä
kerställer betalning av arbetstagarnas utestående fordringar som
grundar sig på anställningsavtal eller anställningsförhållanden,
inbegripet betalning av avgångsvederlag, förutsatt att nationell
lagstiftning föreskriver det, när anställningsförhållandet upphör.
De utestående lönefordringar som garantiinstitutionen övertar
avser en period före och/eller, i förekommande fall, efter ett
datum som fastställts av medlemsstaterna.
Artikel 4
1.
Medlemsstaterna får välja att begränsa garantiinstitutioner
nas betalningsansvar enligt artikel 3.
2.
Om medlemsstaterna utnyttjar valmöjligheten enligt punkt
1, ska de fastställa den period för vilken garantiinstitutionen ska
betala utestående fordringar. Denna period får dock inte vara
kortare än en period som omfattar lönen för de tre senaste
månaderna av anställningsförhållandet före och/eller efter det
datum som avses i artikel 3 andra stycket.
Medlemsstaterna får bestämma att denna minimiperiod på tre
månader ska infalla under en referensperiod som inte får vara
kortare än sex månader.
De medlemsstater som föreskriver en referensperiod på minst
18 månader får begränsa den period för vilken garantiinstitu
tionen ska betala de utestående fordringarna till åtta veckor.
I sådana fall ska de för arbetstagarna mest fördelaktiga perio
derna användas vid beräkningen av minimiperioden.
3.
Medlemsstaterna får fritt sätta övre gränser för garantiin
stitutionens utbetalningar. Dessa gränser får inte vara lägre än
en tröskel som är socialt förenlig med detta direktivs sociala
målsättning.
Om medlemsstaterna utnyttjar denna valmöjlighet, ska de till
kommissionen meddela vilka metoder de använder för att sätta
denna övre gräns.
Artikel 5
Medlemsstaterna ska införa detaljerade bestämmelser för garan
tiinstitutionernas organisation, finansiering och verksamhet, i
överensstämmelse med framför allt följande principer:
a) Institutionernas tillgångar ska vara fristående från arbetsgi
varnas driftskapital och ska inte vara tillgängliga vid ett in
solvensförfarande.
b) Arbetsgivarna ska bidra till institutionernas finansiering om
den inte helt fullgörs av offentliga myndigheter.
c) Institutionernas ansvar ska bestå oberoende av om förplik
telserna att bidra till finansieringen har uppfyllts eller inte.
SV
L 283/38
Europeiska unionens officiella tidning
28.10.2008
Prop. 2016/17:120
Bilaga 2
31
KAPITEL III
BESTÄMMELSER OM SOCIAL TRYGGHET
Artikel 6
Medlemsstaterna får föreskriva att artiklarna 3, 4 och 5 inte ska
tillämpas på bidrag som ska utgå enligt nationella författnings
reglerade socialförsäkringssystem eller enligt kompletterande
pensionssystem utanför de nationella författningsreglerade so
cialförsäkringssystemen för ett eller flera företag.
Artikel 7
Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att säker
ställa att underlåtenhet från arbetsgivarens sida, före inträdet
av hans insolvens, att inbetala på honom ankommande obliga
toriska bidrag till försäkringsinstitutionerna i enlighet med de
nationella författningsreglerade socialförsäkringssystemen inte
inverkar menligt på arbetstagarnas rätt till förmåner enligt dessa
försäkringar, i den mån avdrag för arbetstagarens del av bidraget
har gjorts vid utbetalning av arbetstagarnas löner.
Artikel 8
Medlemsstaterna ska säkerställa att nödvändiga åtgärder vidtas
för att skydda arbetstagarnas intressen och de personers intres
sen som vid inträdet av arbetsgivarens insolvens redan har läm
nat arbetsgivarens företag eller verksamhet, vad gäller rättigheter
som tillförsäkrar dem omedelbara eller framtida ålderspensions
förmåner inklusive efterlevandeförmåner enligt kompletterande
pensionssystem utanför de nationella författningsreglerade so
cialförsäkringssystemen för ett eller flera företag.
KAPITEL IV
BESTÄMMELSER OM GRÄNSÖVERSKRIDANDE SITUATIONER
Artikel 9
1.
När ett företag som är verksamt på minst två medlems
staters territorium är insolvent i den mening som avses i arti
kel 2.1, ska institutionen i den medlemsstat på vilkens territo
rium arbetstagarna normalt utför eller utförde sitt arbete vara
behörig institution för betalningen av utestående fordringar till
arbetstagarna.
2.
Omfattningen av arbetstagarnas rättigheter ska fastställas i
den lagstiftning som gäller för den behöriga garantiinstitutionen.
3.
Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att
säkerställa att, i de fall som avses i punkt 1 i denna artikel,
de beslut som fattas inom ramen för ett i en annan medlemsstat
inlett insolvensförfarande enligt artikel 2.1 beaktas för att fast
ställa arbetsgivarens insolvens i den mening som avses i detta
direktiv.
Artikel 10
1.
För att genomföra artikel 9 ska medlemsstaterna före
skriva att relevant information mellan de behöriga administra
tiva myndigheterna och/eller mellan de garantiinstitutioner som
omnämns i artikel 3 första stycket ska utbytas, vilket bland
annat gör det möjligt att upplysa den behöriga garantiinstitu
tionen om arbetstagarnas utestående fordringar.
2.
Medlemsstaterna ska till kommissionen och de andra med
lemsstaterna lämna uppgifter om adress och telefon till sina
behöriga administrativa myndigheter och/eller sina garantiinsti
tutioner. Kommissionen ska göra dessa upplysningar tillgängliga
för allmänheten.
KAPITEL V
ALLMÄNNA BESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER
Artikel 11
Detta direktiv ska inte påverka medlemsstaternas rätt att till
ämpa eller utfärda lagar eller andra författningar som är gynn
sammare för arbetstagarna.
Genomförandet av detta direktiv får under inga omständigheter
utgöra skäl för att försämra den existerande situationen i med
lemsstaterna och den allmänna skyddsnivån för arbetstagare
inom det område som direktivet omfattar.
Artikel 12
Detta direktiv ska inte påverka medlemsstaternas möjligheter att
a) vidta åtgärder för att förhindra missbruk,
b) vägra att ta på sig eller begränsa det ansvar som avses i
artikel 3, eller den garanterade förpliktelse som avses i arti
kel 7, om det visar sig att uppfyllandet av förpliktelsen är
orimligt på grund av förekomsten av särskilda förbindelser
mellan arbetstagaren och arbetsgivaren och gemensamma
intressen som resulterat i hemliga överenskommelser mellan
dem,
SV
28.10.2008
Europeiska unionens officiella tidning
L 283/39
32
Prop. 2016/17:120
Bilaga 2
c) vägra att ta på sig eller begränsa den betalningsskyldighet
som avses i artikel 3 eller den garanterade förpliktelse som
avses i artikel 7 i de fall då arbetstagaren ensam eller till
sammans med nära anförvanter var ägare till en väsentlig del
av arbetsgivarens företag eller verksamhet och hade ett be
tydande inflytande över verksamheten.
Artikel 13
Medlemsstaterna ska till kommissionen och de övriga medlems
staterna anmäla de typer av nationella insolvensförfaranden som
omfattas av detta direktivs tillämpningsområde samt alla änd
ringar av dessa.
Kommissionen ska offentliggöra dessa anmälningar i Europeiska
unionens officiella tidning.
Artikel 14
Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texterna till
de lagar och andra författningar som de antar inom det område
som omfattas av detta direktiv.
Artikel 15
Senast den 8 oktober 2010 ska kommissionen för Europapar
lamentet och rådet lägga fram en rapport om genomförandet
och tillämpningen av artiklarna 1–4, 9, 10, 11 andra stycket,
12 c, 13 och 14 i medlemsstaterna.
Artikel 16
Direktiv 80/987/EEG, i dess lydelse enligt de rättsakter som
anges i bilaga I, ska upphöra att gälla, utan att det påverkar
medlemsstaternas skyldigheter vad gäller tidsfristerna för inför
livande med nationell lagstiftning och tillämpningen av de di
rektiv som anges i bilaga I del C.
Hänvisningar till det upphävda direktivet ska anses som hänvis
ningar till det här direktivet och ska läsas i enlighet med jäm
förelsetabellen i bilaga II.
Artikel 17
Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det
har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Artikel 18
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i Strasbourg den 22 oktober 2008.
På Europaparlamentets vägnar
H.-G. PÖTTERING
Ordförande
På rådets vägnar
J.-P. JOUYET
Ordförande
SV
L 283/40
Europeiska unionens officiella tidning
28.10.2008
Prop. 2016/17:120
Bilaga 2
33
BILAGA I
DEL A
Upphävt direktiv och ändringar av det i kronologisk ordning
(som det hänvisas till i artikel 16)
Rådets direktiv 80/987/EEG
(EGT L 283, 28.10.1980, s. 23)
Rådets direktiv 87/164/EEG
(EGT L 66, 11.3.1987, s. 11)
Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/74/EG
(EGT L 270, 8.10.2002, s. 10)
DEL B
Icke upphävd ändringsrättsakt
(som det hänvisas till i artikel 16)
1994 års anslutningsakt
DEL C
Tidsfrister för införlivande med nationell lagstiftning och tillämpning
(som det hänvisas till i artikel 16)
Direktiv
Tidsfrist för införlivande
Datum för tillämpning
80/987/EEG
23 oktober 1983
87/164/EEG
1 januari 1986
2002/74/EG
7 oktober 2005
SV
28.10.2008
Europeiska unionens officiella tidning
L 283/41
34
Prop. 2016/17:120
Bilaga 2
BILAGA II
Jämförelsetabell
Direktiv 80/987/EEG
Detta direktiv
Artikel 1
Artikel 1
Artikel 2
Artikel 2
Artikel 3
Artikel 3
Artikel 4
Artikel 4
Artikel 5
Artikel 5
Artikel 6
Artikel 6
Artikel 7
Artikel 7
Artikel 8
Artikel 8
Artikel 8a
Artikel 9
Artikel 8b
Artikel 10
Artikel 9
Artikel 11
Artikel 10
Artikel 12
Artikel 10a
Artikel 13
Artikel 11.1
—
Artikel 11.2
Artikel 14
Artikel 12
—
—
Artikel 15
—
Artikel 16
—
Artikel 17
Artikel 13
Artikel 18
—
Bilaga I
—
Bilaga II
SV
L 283/42
Europeiska unionens officiella tidning
28.10.2008
Prop. 2016/17:120
Bilaga 3
35
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2009/38/EG
av den 6 maj 2009
om inrättande av ett europeiskt företagsråd eller ett förfarande i gemenskapsföretag och grupper av
gemenskapsföretag för information till och samråd med arbetstagare
(omarbetning)
(Text av betydelse för EES)
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR
ANTAGIT DETTA DIREKTIV
med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska
gemenskapen, särskilt artikel 137,
med beaktande av kommissionens förslag,
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommit
téns yttrande (
1
),
efter att ha hört Regionkommittén,
i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget (
2
), och
av följande skäl:
(1)
Ett antal väsentliga ändringar kommer att göras av rådets
direktiv 94/45/EG av den 22 september 1994 om inrät
tandet av ett europeiskt företagsråd eller ett förfarande i
gemenskapsföretag och grupper av gemenskapsföretag
för information till och samråd med arbetstagare (
3
).
Detta direktiv bör omarbetas av tydlighetsskäl.
(2)
Enligt artikel 15 i direktiv 94/45/EG har kommissionen, i
samråd med medlemsstaterna och arbetsmarknadens par
ter på europeisk nivå, granskat direktivets tillämpning
och särskilt undersökt om trösklarna för antalet anställda
är relevanta för att vid behov föreslå lämpliga ändringar.
(3)
Efter samråd med medlemsstaterna och arbetsmarkna
dens parter på europeisk nivå har kommissionen den
4 april 2000 inför Europaparlamentet och rådet lagt
fram en rapport om genomförandet av direkt
iv 94/45/EG.
(4)
I enlighet med artikel 138.2 i fördraget har kommissio
nen samrått med arbetsmarknadens parter på gemen
skapsnivå om de eventuella riktlinjerna för en gemen-
skapsinsats på området.
(5)
Kommissionen har efter detta samråd funnit att en ge
menskapsinsats är önskvärd och har på nytt samrått med
arbetsmarknadens parter på gemenskapsnivå om innehål
let i det planerade förslaget i enlighet med artikel 138.3 i
fördraget.
(6)
Efter denna andra samrådsomgång har arbetsmarknadens
parter inte meddelat kommissionen att de önskar inleda
en process som kan leda till att ett avtal ingås enligt
artikel 138.4 i fördraget.
(7)
Det är nödvändigt att modernisera gemenskapslagstift
ningen på området gränsöverskridande information till
och samråd med arbetstagarna, för att säkerställa ett ef
fektivt utövande av arbetstagarnas rättigheter till gräns
överskridande information och samråd, att öka andelen
europeiska företagsråd som inrättas och samtidigt möj
liggöra för nuvarande avtal att fortsätta fungera, att lösa
problemen i samband med den praktiska tillämpningen
av direktiv 94/45/EG och att åtgärda den rättsosäkerhet
som beror på vissa av direktivets bestämmelser eller av
saknaden av sådana, samt att bättre samordna gemen
skapens rättsliga instrument på området information till
och samråd med arbetstagarna.
(8)
Enligt artikel 136 i fördraget ska ett av gemenskapens
och medlemsstaternas mål vara att främja en dialog mel
lan arbetsmarknadens parter.
(9)
Detta direktiv ingår i en gemenskapsram med syfte att
stödja och komplettera medlemsstaternas åtgärder på
området information till och samråd med arbetstagarna.
Denna ram borde i så hög grad som möjligt begränsa de
bördor som läggs på företagen eller driftsställena, samti
digt som ett effektivt utövande av de tillerkända rättighe
terna säkerställs.
SV
L 122/28
Europeiska unionens officiella tidning
16.5.2009
( 1 ) Yttrandet avgivet den 4 december 2008 (ännu ej offentliggjort i
EUT).
( 2 ) Europaparlamentets yttrande av den 16 december 2008 (ännu ej
offentliggjort i EUT) och rådets beslut av den 17 december 2008.
( 3 ) EGT L 254, 30.9.1994, s. 64.
36
Prop. 2016/17:120
Bilaga 3
(10)
För att den inre marknaden ska fungera behöver företag
slås samman och övertas, fusioner ske över gränserna
och samarbetsprojekt skapas och som en följd av detta
behöver det finnas företag och grupper av företag som
bedriver verksamhet i flera medlemsstater. För att nä
ringsverksamheten ska kunna utvecklas harmoniskt
måste de företag och grupper av företag som bedriver
verksamhet i två eller flera medlemsstater informera och
samråda med representanterna för de arbetstagare som
berörs av deras beslut.
(11)
De förfaranden för information till och samråd med ar
betstagare som omfattas av medlemsstaternas lagstiftning
eller förfaranden är sällan inriktade på den gränsöverskri
dande strukturen hos den enhet som fattar beslut som
berör dessa arbetstagare. Detta kan medföra att arbets
tagare som berörs av beslut inom ett och samma företag
eller en och samma grupp av företag behandlas på olika
sätt.
(12)
Lämpliga bestämmelser måste antas för att säkerställa att
arbetstagarna i gemenskapsföretag och grupper av ge
menskapsföretag informeras och att samråd med dessa
äger rum på rätt sätt då beslut som berör dessa arbets
tagare fattas i en annan medlemsstat än den där de är
anställda.
(13)
För att garantera att arbetstagare i företag eller grupper av
företag som bedriver verksamhet i två eller flera med
lemsstater informeras och att samråd med dessa äger
rum på rätt sätt är det nödvändigt att inrätta europeiska
företagsråd eller andra lämpliga förfaranden för gräns
överskridande information till och samråd med arbets
tagare.
(14)
Arrangemangen för information till och samråd med ar
betstagarna behöver definieras och genomföras på ett
sådant sätt att ändamålet med desamma säkerställs vad
gäller bestämmelserna i detta direktiv. Informationen till
och samrådet med det europeiska företagsrådet bör där
för göra det möjligt för detta att i god tid avge ett
yttrande till företaget, utan att det inkräktar på företagets
anpassningsförmåga. Bara om en dialog förs på den nivå
där riktlinjerna utarbetas och om arbetstagarrepresentan
terna är verkligt delaktiga är det möjligt att förutse och
hantera förändringar.
(15)
Arbetstagarna och deras företrädare måste garanteras att
information och samråd sker på den lednings- och re
presentationsnivå som är relevant med hänsyn till den
fråga som behandlas. I syfte att uppnå detta måste det
europeiska företagsrådets behörighet och verksamhets
område vara åtskilda från de nationella organens och
måste begränsas till gränsöverskridande frågor.
(16)
För att avgöra om en fråga är gränsöverskridande bör
man se till såväl omfattningen av de möjliga följdverk
ningarna som till den lednings- och representationsnivå
som berörs. Därför bör sådana frågor som berör hela
företaget eller gruppen eller minst två medlemsstater an
ses vara gränsöverskridande frågor. Hit hör sådana frågor,
som oberoende av antalet medlemsstater som berörs, är
viktiga för den europeiska arbetsstyrkan på grund av de
konsekvenser de kan få eller som innefattar överföringar
av verksamhet mellan medlemsstaterna.
(17)
Det är nödvändigt med en definition av begreppet kon
trollerande företag som enbart syftar på detta direktiv
och som inte påverkar definitionen av begreppen grupp
av företag eller kontroll som förekommer i andra akter.
(18)
Mekanismerna för information till och samråd med ar
betstagare i företag eller grupper av företag som är verk
samma i två eller fler medlemsstater måste omfatta ett
företags alla driftsställen eller, i förekommande fall, en
företagsgrupps samtliga företag inom medlemsstaterna,
oavsett om företaget eller företagsgruppens kontrolle
rande företag har sin centrala ledning innanför eller utan
för medlemsstaternas territorium.
(19)
I överensstämmelse med principen om parternas själv
ständighet är arbetstagarrepresentanterna och ledningen
för företaget eller företagsgruppens kontrollerande före
tag skyldiga att avtala om vilken form av europeiskt
företagsråd eller annan form av informations- och sam
rådsförfaranden som ska införas, hur det ska vara sam
mansatt, vilka befogenheter det ska ha, hur det ska fun
gera, vilka förfaranden som ska tillämpas och vilka eko
nomiska resurser som ska finnas för att passa just deras
omständigheter.
(20)
I överensstämmelse med subsidiaritetsprincipen ska med
lemsstaterna bestämma vilka som är arbetstagarrepresen
tanter och, om de finner det lämpligt, särskilt fastställa
bestämmelser om en väl avvägd representation av de
olika kategorierna av arbetstagare.
(21)
Det är nödvändigt att klargöra begreppen information till
och samråd med arbetstagarna, i överensstämmelse med
definitionerna i de senaste direktiven i frågan och de som
tillämpas på nationell nivå, i syfte att göra dialogen mer
effektiv på gränsöverskridande nivå, att samordna dialo
gen på nationell och gränsöverskridande nivå på lämpligt
sätt samt att säkerställa den nödvändiga rättssäkerheten
vid tillämpningen av detta direktiv.
(22)
Begreppet information behöver definieras med hänsyn till
att arbetstagarrepresentanterna ska kunna granska infor
mationen på ett adekvat sätt, vilket förutsätter att den ges
vid ett tillfälle, på ett sätt och med ett innehåll som är
lämpligt, utan att för den skull beslutsfattandet i före
tagen fördröjs.
SV
16.5.2009
Europeiska unionens officiella tidning
L 122/29
Prop. 2016/17:120
Bilaga 3
37
(23)
Begreppet samråd behöver definieras med hänsyn till att
arbetstagarrepresentanterna ska kunna avge ett yttrande
som kan vara till gagn vid beslutsfattandet, vilket förut
sätter att samrådet sker vid ett tillfälle, på ett sätt och
med ett innehåll som är lämpligt.
(24)
Om ett företag eller en företagsgrupps kontrollerande
företag har sin centrala ledning utanför medlemsstaternas
territorium måste de bestämmelser om information och
samråd som fastställs i detta direktiv genomföras av den
representant för företaget som vid behov utses i en av
medlemsstaterna eller, om det inte finns någon sådan
representant, av det driftsställe eller det kontrollerade
företag som har flest arbetstagare i medlemsstaterna.
(25)
Man måste fastställa företagets eller företagsgruppens an
svar i fråga om överlämnandet av den information som
krävs för att förhandlingar ska inledas på ett sådant sätt
att det är möjligt för arbetstagarna att avgöra om före
taget eller företagsgruppen där de arbetar är ett gemen-
skapsföretag eller en grupp av gemenskapsföretag och att
ta de kontakter som krävs för att kunna begära att för
handlingar inleds.
(26)
Det särskilda förhandlingsorganet måste företräda arbets
tagarna från de olika medlemsstaterna på ett väl avvägt
sätt. Arbetstagarrepresentanterna måste kunna samarbeta
med varandra för att fastställa sina ståndpunkter i för
handlingarna med den centrala ledningen.
(27)
Man måste erkänna den roll som de erkända fackföre
ningarna kan spela vid förhandlingen eller omförhand
lingen av de avtal som inrättar de europeiska företagsrå
den, genom att stödja de arbetstagarrepresentanter som
uttrycker ett behov av sådant stöd. Behöriga fackför
eningar och arbetsgivarorganisationer som erkänts såsom
arbetsmarknadens parter på europeisk nivå ska informe
ras om att förhandlingar inleds, så att de kan följa in
rättandet av nya europeiska företagsråd och främja god
praxis. Med erkända behöriga fackföreningar och arbets
givarorganisationer avses organisationer för arbetsmark
nadens parter med vilka kommissionen bedriver samråd i
enlighet med artikel 138 i fördraget. Förteckningen över
dessa organisationer uppdateras och offentliggörs av
kommissionen.
(28)
Avtalen om att inrätta de europeiska företagsråden och
om hur de ska fungera måste innehålla bestämmelser om
hur avtalen kan ändras, sägas upp och omförhandlas när
så krävs, särskilt när företagets eller företagsgruppens
omfattning eller struktur ändras.
(29)
Sådana avtal måste innehålla arrangemangen för hur in
formation till och samråd med arbetstagarna ska samord
nas på nationell och gränsöverskridande nivå, anpassat
till de särskilda förhållandena i företaget eller företags
gruppen. Arrangemangen måste utformas så att man
tar hänsyn till de olika arbetstagarrepresentationsorga
nens behörigheter och verksamhetsområden, särskilt när
det gäller att förutse och hantera förändringar.
(30)
I dessa avtal måste också vid behov föreskrivas hur en
särskild kommitté ska inrättas och hur den ska fungera
för att samordna det europeiska företagsrådets reguljära
verksamhet och göra den så effektiv så möjligt och för
att information och samråd ska kunna ske så snabbt som
möjligt vid särskilda omständigheter.
(31)
Arbetstagarrepresentanterna kan besluta att inte begära
att ett europeiskt företagsråd inrättas och de berörda
parterna kan besluta om andra förfaranden för gränsöver
skridande information till och samråd med arbetstagare.
(32)
Det bör fastställas vissa tilläggsföreskrifter som blir
tillämpliga om parterna beslutar om detta eller om den
centrala ledningen vägrar att inleda förhandlingar eller
om sådana förhandlingar inte leder till något avtal.
(33)
För att arbetstagarrepresentanterna ska kunna utföra sitt
uppdrag fullt ut och se till att det europeiska företagsrå
det är ändamålsenligt måste de rapportera till de arbets
tagare som de företräder och få den utbildning som de
behöver.
(34)
Bestämmelser bör antas för de arbetstagarrepresentanter
som agerar inom ramen för detta direktiv så att de, när
de utövar sina funktioner, erhåller samma skydd och
garantier som arbetstagarrepresentanter har genom lag
stiftning och/eller praxis i anställningslandet. De får inte
bli föremål för någon form av diskriminering till följd av
att de lagligen utövar sin verksamhet och de måste skyd
das på lämpligt sätt mot uppsägning och andra sanktio
ner.
(35)
Medlemsstaterna måste vidta lämpliga åtgärder om de
skyldigheter som framgår av detta direktiv inte uppfylls.
(36)
I enlighet med gemenskapslagstiftningens allmänna prin
ciper bör administrativa eller rättsliga förfaranden och
sanktioner som är effektiva och avskräckande samt står
i proportion till hur allvarlig överträdelsen är tillämpas
när de skyldigheter som följer av detta direktiv inte upp
fylls.
SV
L 122/30
Europeiska unionens officiella tidning
16.5.2009
38
Prop. 2016/17:120
Bilaga 3
(37)
För att öka effektiviteten, samstämmigheten och rättssä
kerheten är det nödvändigt att fastställa vilket förhållande
som ska råda mellan de direktiv och de nivåer för in
formation till och samråd med arbetstagarna som anges i
gemenskapsrätten och i nationell lagstiftning och/eller
praxis. I första hand måste det inom varje företag eller
grupp av företag förhandlas om hur detta förhållande ska
se ut. Om det inte ingåtts något avtal om detta förhål
lande och om beslut som kan medföra väsentliga föränd
ringar i arbetsorganisationen eller anställningsavtalen för
utses måste förfarandet utföras både på nationell nivå
och på gemenskapsnivå med iakttagande av de olika
arbetstagarrepresentationsorganens behörigheter och
verksamhetsområden. Om det europeiska företagsrådet
avger ett yttrande bör detta inte påverka den centrala
ledningens behörighet att genomföra nödvändiga samråd
inom de tidsfrister som föreskrivs i nationell lagstiftning
och/eller praxis. Nationell lagstiftning och/eller praxis kan
behöva anpassas för att det europeiska företagsrådet vid
behov ska kunna informeras före eller samtidigt med de
nationella arbetstagarrepresentationsorganen, samtidigt
som arbetstagarnas allmänna skyddsnivå inte får sänkas.
(38)
Detta direktiv bör inte påverka de förfaranden för infor
mation och samråd som avses i Europaparlamentets och
rådets direktiv 2002/14/EG av den 11 mars 2002 om
inrättande av en allmän ram för information till och
samråd med arbetstagare i Europeiska gemenskapen (
1
)
och inte heller de särskilda förfaranden som avses i arti
kel 2 i rådets direktiv 98/59/EG av den 20 juli 1998 om
tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kollek
tiva uppsägningar (
2
) och i artikel 7 i rådets direktiv
2001/23/EG av den 12 mars 2001 om tillnärmning av
medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares
rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller
delar av företag eller verksamheter (
3
).
(39)
Särskild behandling bör medges de gemenskapsföretag
och grupper av gemenskapsföretag där det den 22 sep
tember 1996 fanns ett avtal om gränsöverskridande in
formation till och samråd med arbetstagare som gäller
för samtliga arbetstagare.
(40)
Vid väsentliga omstruktureringar i företaget eller företags
gruppen, t.ex. vid fusion, förvärv eller uppdelning, måste
det eller de befintliga europeiska företagsråden anpassas.
En sådan anpassning måste i första hand göras enligt
villkoren i tillämpligt avtal, om det är möjligt att göra
den nödvändiga anpassningen enligt dessa villkor. I annat
fall, och när en motiverad begäran om detta gjorts, bör
förhandlingar om ett nytt avtal inledas, där medlem
marna i det eller de befintliga europeiska företagsråden
deltar. För att möjliggöra information till och samråd
med arbetstagarna under den ofta avgörande period då
omstruktureringar pågår, måste det eller de befintliga
europeiska företagsråden kunna fortsätta sin verksamhet,
som kan behöva anpassas, till dess att ett nytt avtal har
ingåtts. När det nya avtalet har undertecknats måste de
företagsråd som inrättats tidigare upplösas och de avtal
som inrättar dem måste upphävas, oberoende av vilka
bestämmelser de innehåller om giltighetstid och uppsäg
ning.
(41)
Om inte denna anpassningsbestämmelse tillämpas är det
lämpligt att låta de gällande avtalen fortsätta, för att inte
bli tvungen att omförhandla dem i onödan. Det bör
också fastställas att de skyldigheter som följer av detta
direktiv inte bör tillämpas på de avtal som ingåtts före
den 22 september 1996 i enlighet med artikel 13.1 i
direktiv 94/45/EG eller artikel 3.1 i direktiv
97/74/EG (
4
) så länge avtalen är giltiga. Genom detta
direktiv införs dessutom inte något allmänt krav på om
förhandling av de avtal som ingåtts i enlighet med arti
kel 6 i direktiv 94/45/EG mellan den 22 september 1996
och den 5 juni 2011.
(42)
Utan att det påverkar parternas möjlighet att fatta andra
beslut måste det europeiska företagsråd som, i brist på ett
avtal mellan parterna, inrättats för att nå målet med detta
direktiv, hållas informerat om företagets eller företags
gruppens verksamhet och samråd måste äga rum, så att
företagsrådet kan bedöma en eventuell inverkan på ar
betstagarnas intressen i minst två olika medlemsstater.
Det måste därför krävas av företaget eller det kontrolle
rande företaget att det ger de utvalda arbetstagarrepresen
tanterna allmän information beträffande arbetstagarnas
intressen liksom information som särskilt berör de sidor
av företagets eller företagsgruppens verksamhet som be
rör arbetstagarnas intressen. Det europeiska företagsrådet
måste kunna avge en ståndpunkt efter det mötet.
(43)
De valda arbetstagarrepresentanterna måste snarast möj
ligt informeras, och samråd måste äga rum beträffande
vissa beslut som är av avgörande betydelse för arbets
tagarnas intressen.
SV
16.5.2009
Europeiska unionens officiella tidning
L 122/31
( 1 ) EGT L 80, 23.3.2002, s. 29.
( 2 ) EGT L 225, 12.8.1998, s. 16.
( 3 ) EGT L 82, 22.3.2001, s. 16.
( 4 ) Rådets direktiv 97/74/EG av den 15 december 1997 om att utvidga
rådets direktiv 94/45/EG om inrättandet av ett europeiskt företagsråd
eller ett förfarande i gemenskapsföretag och grupper av gemenskaps
företag för information till och samråd med arbetstagare, till att avse
Förenade kungariket (EGT L 10, 16.1.1998, s. 22).
Prop. 2016/17:120
Bilaga 3
39
(44)
Man måste klargöra innehållet i de tilläggsföreskrifter
som gäller då avtal saknas och som används som referens
vid förhandlingarna, och man bör anpassa innehållet till
behoven och praxis vid gränsöverskridande information
och samråd. Man bör göra åtskillnad mellan de områden
där information ska ges och de områden där samråd med
det europeiska företagsrådet ska ske, vilket omfattar möj
ligheten att företagsrådet får ett motiverat svar på alla
sina yttranden. För att den särskilda kommittén ska
kunna spela sin nödvändiga roll som samordnare och
effektivt hantera särskilda omständigheter måste den
kunna bestå av upp till fem ledamöter som kan samråda
med varandra regelbundet.
(45)
Eftersom målet för detta direktiv, nämligen att förbättra
arbetstagarnas rätt till information och samråd i gemen-
skapsföretag och grupper av gemenskapsföretag, inte i
tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna
och det därför bättre kan uppnås på gemenskapsnivå,
kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidia
ritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med pro
portionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv
inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta
mål.
(46)
Detta direktiv iakttar de grundläggande rättigheterna och
följer de principer som erkänns särskilt i Europeiska uni
onens stadga om de grundläggande rättigheterna. Detta
direktiv syftar särskilt till att säkerställa att arbetstagarnas
eller deras företrädares rätt till information och samråd i
god tid och på lämplig nivå respekteras fullt ut, i de fall
och på de villkor som föreskrivs i gemenskapsrätten och
i nationell lagstiftning och praxis (artikel 27 i Europeiska
unionens stadga om de grundläggande rättigheterna).
(47)
Skyldigheten att införliva detta direktiv med nationell
lagstiftning bör endast gälla de bestämmelser som utgör
en innehållsmässig ändring i förhållande till tidigare di
rektiv. Skyldigheten att införliva de oförändrade bestäm
melserna följer av de tidigare direktiven.
(48)
I enlighet med punkt 34 i det interinstitutionella avtalet
om bättre lagstiftning (
1
) uppmuntras medlemsstaterna
att för egen del och i gemenskapens intresse upprätta
egna tabeller som så långt det är möjligt visar överens
stämmelsen mellan detta direktiv och införlivandeåtgär
derna samt att offentliggöra dessa tabeller.
(49)
Detta direktiv bör inte påverka medlemsstaternas skyldig
heter när det gäller tidsfristerna för införlivande med
nationell lagstiftning och tillämpning av de direktiv
som anges i bilaga II del B.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
AVSNITT I
ALLMÄNT
Artikel 1
Mål
1. Målet med detta direktiv är att förbättra arbetstagarnas rätt
till information och samråd i gemenskapsföretag och grupper av
gemenskapsföretag.
2. I detta syfte ska ett europeiskt företagsråd eller ett förfa
rande för information till och samråd med arbetstagare inrättas i
alla gemenskapsföretag och alla grupper av gemenskapsföretag,
vid begäran om detta enligt förfarandet i artikel 5.1, i syfte att
ge information till och samråda med arbetstagarna. Arrange
mangen för information till och samråd med arbetstagarna
ska fastställas och genomföras på ett ändamålsenligt sätt och
så att företaget eller företagsgruppen kan fatta beslut på ett
effektivt sätt.
3. Information till och samråd med arbetstagare ska ske på
den lednings- och representationsnivå som är relevant med
hänsyn till den fråga som behandlas. De europeiska företagsrå
dens befogenheter samt det informations- och samrådsförfa
rande för arbetstagare som omfattas av detta direktiv ska därför
begränsas till gränsöverskridande frågor.
4. Sådana frågor som berör hela gemenskapsföretag eller
grupper av gemenskapsföretag eller minst två av deras drifts
ställen eller företag som är belägna i olika medlemsstater ska
anses vara gränsöverskridande frågor.
5. Då en grupp av gemenskapsföretag enligt artikel 2.1 c
omfattar ett eller flera företag eller grupper av företag som är
gemenskapsföretag eller grupper av gemenskapsföretag enligt
artikel 2.1 a eller c, ska ett europeiskt företagsråd, trots vad
som sägs i punkt 2 i den här artikeln, inrättas på företags
gruppsnivå såvida inte något annat föreskrivs i de avtal som
avses i artikel 6.
6. Såvida ett bredare tillämpningsområde inte föreskrivs i
avtalen enligt artikel 6, ska de europeiska företagsrådens befo
genheter och det tillämpningsområde för informations- och
samrådsförfaranden som fastställts för att nå målet i punkt 1,
då det gäller ett gemenskapsföretag, omfatta samtliga driftställen
i medlemsstaterna och, då det gäller en grupp av gemenskaps
företag, alla företag som ingår i gruppen och som är belägna i
medlemsstaterna.
SV
L 122/32
Europeiska unionens officiella tidning
16.5.2009
( 1 ) EUT C 321, 31.12.2003, s. 1.
40
Prop. 2016/17:120
Bilaga 3
7. Medlemsstaterna kan bestämma att detta direktiv inte ska
gälla för besättningsmedlemmar i handelsflottan.
Artikel 2
Definitioner
1. I detta direktiv avses med
a) gemenskapsföretag: alla företag med minst 1 000 arbetstagare i
medlemsstaterna och minst 150 arbetstagare i var och en av
minst två medlemsstater,
b) grupp av företag: ett kontrollerande företag och dess kontrol
lerade företag,
c) grupp av gemenskapsföretag: en grupp av företag som känne
tecknas av att den har
— minst 1 000 arbetstagare i medlemsstaterna,
— minst två av sina företag i olika medlemsstater,
och
— minst ett av sina företag med minst 150 arbetstagare i en
medlemsstat och minst ett annat av sina företag med
minst 150 arbetstagare i en annan medlemsstat,
d) arbetstagarrepresentanter: arbetstagarnas företrädare enligt na
tionell lagstiftning och/eller praxis,
e) central ledning: den centrala ledningen i gemenskapsföretaget
eller i det kontrollerande företaget i en grupp av gemenskaps
företag,
f) information: arbetsgivarens överlämnande av uppgifter till ar
betstagarrepresentanterna som gör det möjligt för dem att sätta
sig in i vad den behandlade frågan avser och att granska den;
informationen ska överlämnas vid ett sådant tillfälle, på ett
sådant sätt och med ett sådant innehåll som gör det möjligt
för arbetstagarrepresentanterna att ingående bedöma de eventu
ella konsekvenserna och vid behov förbereda samråd med be
hörigt organ inom gemenskapsföretaget eller gruppen av ge
menskapsföretag,
g) samråd: upprättande av en dialog och utbyte av åsikter mel
lan arbetstagarrepresentanterna och den centrala ledningen eller
varje annan mer passande ledningsnivå, vid ett sådant tillfälle,
på ett sådant sätt och med ett sådant innehåll som gör det
möjligt för arbetstagarrepresentanterna att, på grundval av de
uppgifter de fått, inom rimlig tid kunna avge ett yttrande, vilket
kan beaktas av behörigt organ inom gemenskapsföretaget eller
gruppen av gemenskapsföretag, om de föreslagna åtgärder som
berörs av samrådet, utan att det påverkar företagsledningens
ansvar,
h) europeiskt företagsråd: ett råd som inrättas enligt artikel 1.2
eller enligt bestämmelserna i bilaga I i syfte att informera och
samråda med arbetstagarna,
i) särskilt förhandlingsorgan: det organ som inrättas enligt arti
kel 5.2 för att förhandla med den centrala ledningen om in
rättandet av ett europeiskt företagsråd eller ett förfarande för
information till och samråd med arbetstagare enligt artikel 1.2.
2. Vid tillämpningen av detta direktiv ska de trösklar som
föreskrivs för antalet arbetstagare baseras på det genomsnittliga
antalet arbetstagare, inberäknat deltidsanställda, de två före
gående åren, beräknat enligt nationell lagstiftning och/eller
praxis.
Artikel 3
Definition av kontrollerande företag
1. Vid tillämpningen av detta direktiv avses med kontrolle
rande företag ett företag som kan utöva ett bestämmande in
flytande över ett annat företag, det kontrollerade företaget, till
exempel i kraft av äganderätt, ekonomisk delaktighet eller de
regler som gäller för det kontrollerande företaget.
2.
Om det inte finns bevis på motsatsen ska ett företag direkt
eller indirekt presumeras kunna utöva ett bestämmande infly
tande över ett annat företag då det
a) äger majoriteten av företagets tecknade egenkapital,
b) kontrollerar majoriteten av de röster som är knutna till före
tagets emitterade aktiekapital,
eller
c) har rätt att utse fler än hälften av medlemmarna i företagets
administrativa organ eller lednings- eller tillsynsorgan.
SV
16.5.2009
Europeiska unionens officiella tidning
L 122/33
Prop. 2016/17:120
Bilaga 3
41
3. Vid tillämpningen av punkt 2 ska de rättigheter som till
kommer ett kontrollerande företag beträffande röstning och
utnämningar omfatta de rättigheter som tillkommer varje annat
styrt företag eller varje person eller organ som uppträder i eget
namn men på det kontrollerande företagets eller varje annat
styrt företags vägnar.
4. Trots vad som sägs i punkterna 1 och 2 ska ett företag
inte anses vara ett kontrollerande företag i förhållande till ett
annat företag i vilket det har aktieinnehav om det förstnämnda
företaget är ett sådant bolag som avses i artikel 3.5 a eller c i
rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004
om kontroll av företagskoncentrationer (
1
).
5. Ett bestämmande inflytande ska inte anses utövas när det
endast är fråga om att en tjänsteman utövar sina funktioner
enligt en medlemsstats lagar om likvidation, konkurs, obestånd,
betalningsinställelse, ackord eller liknande förfaranden.
6. Den lagstiftning som tillämpas för att fastställa om ett
företag är ett kontrollerande företag ska vara lagstiftningen i
den medlemsstat under vilken företaget lyder.
Då företaget inte omfattas av en medlemsstats lagstiftning ska
den tillämpliga lagstiftningen vara lagstiftningen i den medlems
stat inom vars territorium företagets företrädare eller, om det
inte finns någon sådan företrädare, den centrala ledningen för
det av företagsgruppens företag som har flest arbetstagare be
finner sig.
7. Om det uppstår lagkonflikt vid tillämpningen av punkt 2
och två eller flera företag i en grupp av företag uppfyller ett eller
flera av de kriterier som fastställs i den punkten, ska det företag
som uppfyller kriteriet i punkt 2 c anses som kontrollerande
företag såvida det inte finns bevis för att ett annat företag kan
utöva ett bestämmande inflytande.
AVSNITT II
INRÄTTANDE AV ETT EUROPEISKT FÖRETAGSRÅD ELLER
ETT FÖRFARANDE FÖR INFORMATION TILL OCH SAMRÅD
MED ARBETSTAGARE
Artikel 4
Ansvar för inrättandet av ett europeiskt företagsråd eller
ett förfarande för information till och samråd med
arbetstagare
1. Den centrala ledningen ska ansvara för att skapa de villkor
och medel som är nödvändiga för inrättandet av ett europeiskt
företagsråd eller ett förfarande för information och samråd i
gemenskapsföretag och grupper av gemenskapsföretag enligt
bestämmelserna i artikel 1.2.
2. Då den centrala ledningen inte ligger i en medlemsstat ska
den centrala ledningens representant i en medlemsstat, som vid
behov ska utses, bära det ansvar som avses i punkt 1.
Om det inte finns någon sådan representant, ska ledningen för
det driftsställe eller det av företagsgruppens företag som har
flest arbetstagare i någon av medlemsstaterna, bära det ansvar
som avses i punkt 1.
3. Vid tillämpningen av detta direktiv ska representanten el
ler representanterna eller, om det inte finns några sådana repre
sentanter, ledningen i punkt 2 andra stycket anses vara den
centrala ledningen.
4. Ledningen för ett företag som ingår i en grupp av gemens
kapsföretag och den centrala ledningen eller den presumerade
centrala ledningen, i den mening som avses i punkt 2 andra
stycket, för ett gemenskapsföretag eller en grupp av gemens
kapsföretag ska vara ansvarig för att genom tillämpning av detta
direktiv ta fram och till berörda parter överlämna sådan infor
mation som krävs för att inleda förhandlingar enligt artikel 5,
särskilt sådan information som gäller företagets eller företags
gruppens struktur och dess arbetstagare. Denna skyldighet ska
särskilt gälla information om det antal arbetstagare som avses i
artikel 2.1 a och c.
Artikel 5
Särskilt förhandlingsorgan
1. För att uppfylla målet i artikel 1.1 ska den centrala led
ningen inleda förhandlingar om inrättandet av ett europeiskt
företagsråd eller ett informations- och samrådsförfarande, an
tingen på eget initiativ eller på skriftlig begäran av minst 100
arbetstagare eller deras representanter vid minst två företag eller
driftsställen i minst två olika medlemsstater.
2. I detta syfte ska ett särskilt förhandlingsorgan inrättas i
enlighet med följande riktlinjer:
a) Medlemsstaterna ska fastställa den metod som ska tillämpas
för val eller utnämning av de ledamöter i det särskilda för
handlingsorganet vilka ska väljas eller utnämnas i sina terri
torier.
Medlemsstaterna ska föreskriva att arbetstagare i företag
och/eller vid driftsställe där det utan deras förskyllan inte
finns några arbetstagarrepresentanter har rätt att välja eller
utnämna ledamöter till det särskilda förhandlingsorganet.
SV
L 122/34
Europeiska unionens officiella tidning
16.5.2009
( 1 ) EUT L 24, 29.1.2004, s. 1.
42
Prop. 2016/17:120
Bilaga 3
Vad som sägs i andra stycket ska inte påverka tillämpningen
av nationell lagstiftning och/eller praxis som fastställer trösk
lar för upprättandet av organ för arbetstagarrepresentation.
b) Ledamöterna i det särskilda förhandlingsorganet ska väljas
eller utnämnas i proportion till antalet arbetstagare i varje
medlemsstat som är anställda vid gemenskapsföretaget eller
gruppen av gemenskapsföretag, på så sätt att varje medlems
stat har en ledamot per grupp av anställda arbetstagare som
utgör 10 % av antalet anställda arbetstagare i samtliga med
lemsstater, eller per del av sådan grupp.
c) Den centrala ledningen och den lokala ledningen, liksom
behöriga europeiska organisationer som företräder arbetsta
gare och arbetsgivare, ska underrättas om det särskilda för
handlingsorganets sammansättning och om att förhandlingar
inleds.
3. Det särskilda förhandlingsorganet ska ha till uppgift att
tillsammans med den centrala ledningen genom ett skriftligt
avtal fastställa det eller de europeiska företagsrådens verksam
hetsområde, sammansättning, uppgifter och mandatperiod eller
riktlinjerna för inrättandet av ett förfarande för information till
och samråd med arbetstagare.
4. I syfte att ingå ett avtal i enlighet med artikel 6 ska den
centrala ledningen kalla till ett möte med det särskilda förhand
lingsorganet. Den ska underrätta de lokala ledningarna om
detta.
Före och efter varje möte med den centrala ledningen ska det
särskilda förhandlingsorganet ha rätt att sammanträda, med till
gång till nödvändiga kommunikationsmedel, utan att företrä
darna för den centrala ledningen är närvarande.
Vid förhandlingarna kan det särskilda förhandlingsorganet be
gära att få biträdas av experter som det självt utser, bland vilka
det kan ingå företrädare för behöriga och erkända arbetstagar-
organisationer på gemenskapsnivå. Sådana experter och de fack
liga företrädarna får, på det särskilda förhandlingsorganets be
gäran, i egenskap av rådgivare närvara vid förhandlingsmöten.
5. Det särskilda förhandlingsorganet kan, med minst två
tredjedelar av rösterna, besluta att inte inleda förhandlingar en
ligt punkt 4 eller att avbryta pågående förhandlingar.
Ett sådant beslut avbryter förfarandet för ingående av det avtal
som avses i artikel 6. Då ett sådant beslut har fattats ska be
stämmelserna i bilaga I inte gälla.
En ny begäran om att sammankalla det särskilda förhandlings
organet kan göras tidigast två år efter ovannämnda beslut såvida
de berörda parterna inte fastställer en kortare frist.
6. Alla kostnader i samband med de förhandlingar som avses
i punkterna 3 och 4 ska bäras av den centrala ledningen så att
det särskilda förhandlingsorganet kan utföra sina uppgifter på
lämpligt sätt.
I överensstämmelse med denna princip får medlemsstaterna
fastställa budgetregler för det särskilda förhandlingsorganets
verksamhet. De kan särskilt begränsa finansieringen till att en
dast täcka utgifterna för en enda expert.
Artikel 6
Avtalets innehåll
1. Den centrala ledningen och det särskilda förhandlingsor
ganet måste förhandla i en samarbetsvillig anda i syfte att nå en
överenskommelse om de närmare riktlinjerna för hur den in
formation till och det samråd med arbetstagare som avses i
artikel 1.1 ska äga rum.
2. Utan att det påverkar parternas självbestämmanderätt ska
det i den överenskommelse som avses i punkt 1, som ska vara i
skriftlig form, mellan den centrala ledningen och det särskilda
förhandlingsorganet fastställas följande:
a) Vilka företag bland gruppen av gemenskapsföretag eller vilka
av gemenskapsföretagets driftsställen som ska omfattas av
avtalet.
b) Det europeiska företagsrådets sammansättning, antal ledamö
ter, fördelning av platser, på ett sätt som gör att man i
möjligaste mån kan erhålla en avvägd arbetstagarrepresenta
tion med hänsyn till deras typ av verksamhet, kategori av
arbetstagare och kön, samt mandatperiod.
c) Det europeiska företagsrådets uppgifter och förfarande för
information och samråd samt förhållandet mellan informa
tion till och samråd med det europeiska företagsrådet och
med nationella organ för arbetstagarrepresentation, i enlighet
med principerna i artikel 1.3.
d) Platsen för det europeiska företagsrådets möten samt mötes
frekvensen och mötenas längd.
e) I förekommande fall, sammansättning, sätt att utnämna le
damöter, arbetsuppgifter och mötesordning för den särskilda
kommittén inom det europeiska företagsrådet.
SV
16.5.2009
Europeiska unionens officiella tidning
L 122/35
Prop. 2016/17:120
Bilaga 3
43
f) Vilka ekonomiska och materiella resurser som ska ställas till
det europeiska företagsrådets förfogande.
g) Datum då avtalet träder i kraft och dess löptid, regler för hur
det kan ändras eller sägas upp och för när det måste om
förhandlas, samt omförhandlingsförfarande, även vid eventu
ella omstruktureringar i gemenskapsföretaget eller i gruppen
av gemenskapsföretag.
3. Den centrala ledningen och det särskilda förhandlingsor
ganet får skriftligen besluta att inrätta ett eller flera informa
tions- och samrådsförfaranden i stället för ett europeiskt före
tagsråd.
I avtalet måste anges hur arbetstagarrepresentanterna ska ha rätt
att sammanträda för att dryfta den information de fått.
Denna information ska särskilt gälla gränsöverskridande frågor
som har en betydande inverkan på arbetstagarnas intressen.
4. Såvida inte annat bestäms i de avtal som avses i punkterna
2 och 3 ska dessa inte omfattas av tilläggsföreskrifterna i bila
ga I.
5. För att ingå de avtal som avses i punkterna 2 och 3 ska
det särskilda förhandlingsorganet fatta sina beslut med en ma
joritet av ledamöternas röster.
Artikel 7
Tilläggsföreskrifter
1. För att nå målet i artikel 1.1 ska de tilläggsföreskrifter som
fastställs i lagstiftningen i den medlemsstat där den centrala
ledningen är belägen gälla
— om den centrala ledningen och det särskilda förhandlings
organet beslutar detta,
— om den centrala ledningen vägrar att inleda förhandlingar
inom sex månader efter det att begäran i artikel 5.1 inläm
nats,
eller
— om ett avtal enligt artikel 6, inom en frist av tre år räknat
från dagen för denna begäran, inte har kunnat ingås och det
särskilda förhandlingsorganet inte har fattat det beslut som
avses i artikel 5.5.
2. De tilläggsföreskrifter som avses i punkt 1 och som an
tagits i medlemsstaternas lagstiftning måste uppfylla bestämmel
serna i bilaga I.
AVSNITT III
ÖVRIGA BESTÄMMELSER
Artikel 8
Förtrolig information
1. Medlemsstaterna ska fastställa att ledamöterna i särskilda
förhandlingsorgan eller i europeiska företagsråd och eventuella
experter som bistår dem inte ska ha rätt att röja någon infor
mation som de uttryckligen fått i förtroende.
Detsamma ska gälla för arbetstagarrepresentanter inom ramen
för ett informations- och samrådsförfarande.
Denna skyldighet ska fortsätta att gälla efter utgången av man
datperioden för de personer som avses i första och andra
stycket, oavsett var de befinner sig.
2. I särskilda fall och på de villkor och med de begränsningar
som fastställs i nationell lagstiftning ska varje medlemsstat se till
att den centrala ledning som befinner sig på medlemsstatens
territorium inte är förpliktad att vidarebefordra information av
sådant slag att den utifrån objektiva kriterier allvarligt skulle
skada eller vara till förfång för de berörda företagens verksam
het.
En medlemsstat får ställa krav på att ett administrativt eller
rättsligt förhandstillstånd ska lämnas för att ge sådan befrielse.
3. Varje medlemsstat får fastställa särskilda bestämmelser för
den centrala ledningen för de företag inom dess territorium som
direkt och huvudsakligen följer ett ideologiskt inriktat mål be
träffande information och meningsyttringar, förutsatt att sådana
särskilda bestämmelser redan ingår i den nationella lagstift
ningen vid dagen för detta direktivs antagande.
Artikel 9
Det europeiska företagsrådets arbetssätt och
funktionssättet för informations- och samrådsförfarandet
för arbetstagare
Den centrala ledningen och det europeiska företagsrådet ska
arbeta i en samarbetsvillig anda med vederbörlig hänsyn till
ömsesidiga rättigheter och skyldigheter.
SV
L 122/36
Europeiska unionens officiella tidning
16.5.2009
44
Prop. 2016/17:120
Bilaga 3
Detta ska också gälla för samarbete mellan den centrala led
ningen och arbetstagarrepresentanterna inom ramen för ett in
formations- och samrådsförfarande för arbetstagare.
Artikel 10
Arbetstagarrepresentanternas roll och skydd för dessa
1. Utan att det påverkar övriga organs eller organisationers
behörighet ska de europeiska företagsrådens ledamöter förfoga
över de medel som är nödvändiga för att utöva de rättigheter
som följer av detta direktiv för att gemensamt företräda arbets
tagarna vid gemenskapsföretaget eller gruppen av gemenskaps
företag.
2. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 8 ska leda
möterna i de europeiska företagsråden underrätta arbetstagarre
presentanterna vid driftsställena eller vid företagen inom en
grupp av gemenskapsföretag eller, om det inte finns några så
dana representanter, samtliga arbetstagare om innehållet i och
utgången av det informations- och samrådsförfarande som ge
nomförts i överensstämmelse med detta direktiv.
3. Ledamöter i särskilda förhandlingsorgan, medlemmar i
europeiska företagsråd och arbetstagarrepresentanter som utför
sina uppgifter enligt förfarandet i artikel 6.3 ska, då de utför
dessa uppgifter, ha rätt till skydd och garantier liknande dem
som fastställs för arbetstagarrepresentanter genom den natio
nella lagstiftning eller praxis som gäller i det land där de är
anställda.
Detta ska gälla särskilt beträffande deltagandet i de särskilda
förhandlingsorganens eller de europeiska företagsrådens möten,
eller varje annan form av möten, inom ramen för avtalet i
artikel 6.3 och beträffande avlöning av medlemmar som är an
ställda vid gemenskapsföretaget eller gruppen av gemenskaps
företag under den tid de måste vara borta från arbetet för att
utföra sina uppgifter.
4. Ledamöter i de särskilda förhandlingsorganen och i de
europeiska företagsråden ska ges utbildning med bibehållen
lön, i den utsträckning som krävs för att de ska kunna utföra
sina uppgifter som representanter i ett internationellt samman
hang.
Artikel 11
Iakttagande av detta direktiv
1. Medlemsstaterna ska se till att ledningen vid ett gemens
kapsföretags driftsställen och ledningen vid företag som utgör
en del av en grupp av gemenskapsföretag och som är belägna
inom statens territorium samt deras arbetstagarrepresentanter
eller, i tillämpliga fall, deras arbetstagare uppfyller de skyldig
heter som fastställs genom detta direktiv oavsett om den cen
trala ledningen är belägen inom medlemsstatens territorium
eller inte.
2. Medlemsstaterna ska föreskriva lämpliga åtgärder som ska
vidtas om detta direktiv inte följs. De ska särskilt säkerställa att
det finns relevanta administrativa eller rättsliga förfaranden för
att se till att skyldigheterna till följd av direktivet uppfylls.
3. Då medlemsstaterna tillämpar artikel 8 ska de införa be
stämmelser för administrativa eller rättsliga förfaranden för
överklagande som arbetstagarrepresentanterna kan inleda om
den centrala ledningen kräver sekretess eller inte lämnar infor
mation i överensstämmelse med den artikeln.
Sådana förfaranden kan omfatta förfaranden för skydd av den
berörda informationens sekretess.
Artikel 12
Förhållandet till andra gemenskapsbestämmelser och
nationella bestämmelser
1. Information till och samråd med de europeiska företags
råden ska samordnas med information till och samråd med
nationella arbetstagarrepresentationsorgan, varvid man ska ve
derbörligen beakta varje organs behörighet och verksamhetsom
råde samt principerna i artikel 1.3.
2. Arrangemangen för förhållandet mellan information till
och samråd med de europeiska företagsråden och med natio
nella organ för arbetstagarrepresentation ska fastställas i det
avtal som avses i artikel 6. Detta avtal får inte påverka tillämp
ningen av nationell lagstiftning och/eller praxis gällande infor
mation till och samråd med arbetstagarna.
3. Medlemsstaterna ska föreskriva att om det inte ingåtts
något avtal om detta förhållande ska informationen ges till,
och samrådet hållas med, såväl de europeiska företagsråden
som de nationella arbetstagarrepresentationsorganen, om beslut
som kan medföra väsentliga förändringar i arbetsorganisationen
eller anställningsavtalen förutses.
4. Detta direktiv ska inte påverka de förfaranden för infor
mation och samråd som avses i direktiv 2002/14/EG och de
särskilda förfaranden som avses i artikel 2 i direktiv 98/59/EG
och i artikel 7 i direktiv 2001/23/EG.
5. Genomförandet av detta direktiv ska inte utgöra ett till
räckligt skäl för att försämra den nuvarande situationen i med
lemsstaterna i fråga om arbetstagarnas allmänna skyddsnivå på
det område som omfattas av direktivet.
SV
16.5.2009
Europeiska unionens officiella tidning
L 122/37
Prop. 2016/17:120
Bilaga 3
45
Artikel 13
Anpassning
Vid väsentliga omstruktureringar i gemenskapsföretaget eller i
gruppen av gemenskapsföretag och om inget föreskrivs i gäl
lande avtal eller om två eller flera gällande avtal är motstridiga
ska den centrala ledningen inleda de förhandlingar som avses i
artikel 5, antingen på eget initiativ eller på skriftlig begäran av
minst 100 arbetstagare eller deras representanter vid minst två
företag eller driftsställen i minst två olika medlemsstater.
Minst tre ledamöter i det befintliga europeiska företagsrådet eller
i vart och ett av de befintliga europeiska företagsråden ska ingå i
det särskilda förhandlingsorganet, utöver de ledamöter som väljs
eller utnämns enligt artikel 5.2.
Medan förhandlingarna pågår ska det europeiska företagsrådet
eller de europeiska företagsråden fortsätta sitt arbete i enlighet
med eventuella arrangemang som anpassats genom avtal mellan
ledamöterna i företagsrådet eller företagsråden och den centrala
ledningen.
Artikel 14
Gällande avtal
1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 13 ska de
skyldigheter som följer av detta direktiv inte gälla för gemen-
skapsföretag eller grupper av gemenskapsföretag där antingen
a) ett eller flera avtal om gränsöverskridande information till
och samråd med arbetstagare som gäller för samtliga arbets
tagare har ingåtts i enlighet med artikel 13.1 i direktiv
94/45/EG eller artikel 3.1 i direktiv 97/74/EG eller sådana
avtal har ändrats på grund av förändringar i dessa företags
eller grupper av företags strukturer,
eller
b) ett avtal som ingåtts i enlighet med artikel 6 i direktiv
94/45/EG undertecknas eller ett befintligt avtal ses över mel
lan den 5 juni 2009 och den 5 juni 2011.
Den nationella lagstiftning som varit tillämplig då avtalet under
tecknats eller setts över ska fortsätta tillämpas på de företag eller
grupper av företag som avses i första stycket led b.
2. Vid utgången av de avtal som avses i punkt 1 kan par
terna i avtalen gemensamt besluta att förnya eller se över dem.
Om så inte är fallet ska bestämmelserna i detta direktiv gälla.
Artikel 15
Rapport
Senast den 5 juni 2016 ska kommissionen till Europaparlamen
tet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén
rapportera om genomförandet av detta direktiv, och denna rap
port ska vid behov åtföljas av lämpliga förslag.
Artikel 16
Införlivande
1. Medlemsstaterna ska senast den 5 juni 2011 sätta i kraft
de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa
artiklarna 1.2, 1.3, 1.4, 2.1 leden f och g, 3.4, 4.4, 5.2 leden b
och c, 5.4, 6.2 leden b, c, e och g, 10, 12, 13 och 14, samt
bilaga I punkterna 1 a, c och d, 2 och 3, eller senast den dagen
se till att arbetsmarknadens parter inför de nödvändiga bestäm
melserna genom ett avtal, varvid medlemsstaterna måste vidta
alla nödvändiga åtgärder så att de vid alla tillfällen kan garantera
att de mål som fastställs i detta direktiv uppfylls.
När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla
en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvis
ning när de offentliggörs. De ska även innehålla en uppgift om
att hänvisningar i befintliga lagar och andra författningar till det
direktiv som upphävs genom detta direktiv ska anses som hän
visningar till det här direktivet. Närmare föreskrifter om hur
hänvisningen ska göras och om hur uppgiften ska formuleras
ska varje medlemsstat själv utfärda.
2. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten
till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de
antar inom det område som omfattas av detta direktiv.
Artikel 17
Upphävande
Direktiv 94/45/EG, i dess lydelse enligt de direktiv som anges i
bilaga II del A, ska upphöra att gälla från och med den 6 juni
2011, dock utan att det påverkar medlemsstaternas skyldigheter
vad gäller tidsfristerna för införlivande med nationell lagstiftning
av de direktiv som anges i bilaga II del B.
Hänvisningar till det upphävda direktivet ska anses som hänvis
ningar till det här direktivet och ska läsas i enlighet med jäm
förelsetabellen i bilaga III.
Artikel 18
Ikraftträdande
Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det
har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
SV
L 122/38
Europeiska unionens officiella tidning
16.5.2009
46
Prop. 2016/17:120
Bilaga 3
Artiklarna 1.1, 1.5, 1.6, 1.7, 2.1 leden a-e, h och i, 2.2, 3.1, 3.2, 3.3, 3.5, 3.6, 3.7, 4.1, 4.2, 4.3, 5.1, 5.2 led
a, 5.3, 5.5, 5.6, 6.1, 6.2 leden a, d och f, 6.3, 6.4, 6.5, 7, 8, 9 och 11, samt bilaga I punkterna 1 b, e och f,
4, 5 och 6, ska tillämpas från och med den 6 juni 2011.
Artikel 19
Adressater
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i Strasbourg den 6 maj 2009.
På Europaparlamentets vägnar
H.-G. PÖTTERING
Ordförande
På rådets vägnar
J. KOHOUT
Ordförande
SV
16.5.2009
Europeiska unionens officiella tidning
L 122/39
Prop. 2016/17:120
Bilaga 3
47
BILAGA I
TILLÄGGSFÖRESKRIFTER
(som det hänvisas till i artikel 7)
1. För att uppnå målet i artikel 1.1 och i de fall som avses i artikel 7.1 ska ett europeiskt företagsråd inrättas vars
sammansättning och befogenheter styrs av följande regler:
a) Det europeiska företagsrådets befogenheter ska fastställas enligt artikel 1.3.
Informationen till det europeiska företagsrådet ska särskilt avse gemenskapsföretagets eller företagsgruppens struk
tur, dess ekonomiska och finansiella situation, den förväntade utvecklingen i dess verksamhet, dess produktion och
dess försäljning. Informationen till och samrådet med det europeiska företagsrådet ska särskilt handla om sysselsätt
ningsläget och dess förmodade utveckling, investeringar och betydande organisationsförändringar, införandet av
nya arbetsmetoder eller produktionsprocesser, produktionsöverföringar, fusioner, nedskärningar eller nedläggning
av företag, driftsställen eller betydande delar av dessa samt kollektiva uppsägningar.
Samrådet ska ske på ett sätt som gör det möjligt för arbetstagarrepresentanterna att sammanträda med den centrala
ledningen och få motiverade svar på eventuella yttranden.
b) Det europeiska företagsrådet ska bestå av de arbetstagare vid gemenskapsföretaget eller gruppen av gemenskaps
företag som väljs eller utnämns av deras arbetstagarrepresentanter eller, om det inte finns några sådana, av samtliga
arbetstagare.
Valet eller utnämningen av medlemmar till det europeiska företagsrådet ska ske i överensstämmelse med nationell
lagstiftning eller praxis.
c) Ledamöterna i det europeiska företagsrådet ska väljas eller utnämnas i förhållande till antalet arbetstagare i varje
medlemsstat som är anställda vid gemenskapsföretaget eller gruppen av gemenskapsföretag, på så sätt att varje
medlemsstat har en ledamot per grupp av anställda arbetstagare som utgör 10 % av antalet anställda arbetstagare i
samtliga medlemsstater, eller per del av sådan grupp.
d) Det europeiska företagsrådet ska bland ledamöterna välja ut en särskild kommitté, bestående av högst fem
ledamöter, som ska samordna dess verksamhet, och denna kommitté måste ha möjlighet att regelbundet utöva
sin verksamhet.
Kommittén ska själv fastställa sin arbetsordning.
e) Den centrala ledningen eller varje annan mera relevant ledningsnivå ska underrättas om det europeiska före
tagsrådets sammansättning.
f) Fyra år efter det att det europeiska företagsrådet har inrättats ska det pröva om förhandlingar ska inledas för
ingående av det avtal som avses i artikel 6 eller om de tilläggsföreskrifter som antagits enligt denna bilaga ska
tillämpas även i fortsättningen.
Artiklarna 6 och 7 ska tillämpas på motsvarande sätt om ett beslut har fattats att förhandlingar ska äga rum om ett
avtal enligt artikel 6, varvid uttrycket ”särskilt förhandlingsorgan” ska ersättas med ”europeiskt företagsråd”.
2. Det europeiska företagsrådet ska ha rätt att sammanträda med den centrala ledningen en gång om året för att, på
grundval av en rapport som sammanställts av den centrala ledningen, erhålla information och samråda om utveck
lingen i gemenskapsföretagets eller gemenskapsgruppens affärsverksamhet och om dess framtidsutsikter. De lokala
ledningarna ska underrättas om detta.
3. Då det uppstår exceptionella omständigheter eller då beslut fattas som i avsevärd utsträckning påverkar arbetstagarnas
intressen, särskilt vid omlokaliseringar, nedläggning av driftsställen eller företag eller kollektiva uppsägningar, ska den
särskilda kommittén eller, då det inte finns någon sådan kommitté, det europeiska företagsrådet ha rätt att bli
underrättade om detta. Den ska på begäran ha rätt att sammanträffa med den centrala ledningen eller varje annan
mera relevant ledningsnivå vid det gemenskapsföretag eller den grupp av gemenskapsföretag som har befogenhet att
själv fatta beslut för att erhålla information och delta i samråd.
SV
L 122/40
Europeiska unionens officiella tidning
16.5.2009
48
Prop. 2016/17:120
Bilaga 3
De medlemmar i det europeiska företagsrådet som valts eller utnämnts vid de driftsställen eller företag som är direkt
berörda av omständigheterna eller besluten i fråga ska också ha rätt att delta i det eventuella möte som anordnas med
den särskilda kommittén.
Detta informations- och samrådsmöte ska äga rum snarast möjligt, på grundval av en rapport som sammanställts av
den centrala ledningen eller varje annan relevant ledningsnivå vid gemenskapsföretaget eller gruppen av gemenskaps
företag, och det europeiska företagsrådet får yttra sig över rapporten efter mötet eller inom rimlig tid.
Detta möte ska inte påverka den centrala ledningens privilegier.
Den information och det samråd som föreskrivs vid ovannämnda omständigheter ska genomföras utan att det
påverkar tillämpningen av artiklarna 1.2 och 8.
4. Medlemsstaterna får fastställa regler för ordförandeskapet vid informations- och samrådsmöten.
Före mötet med den centrala ledningen ska det europeiska företagsrådet eller den särskilda kommittén, vid behov med
ett utvidgat antal ledamöter enligt punkt 3 andra stycket, ha rätt att sammanträda utan den berörda ledningens
närvaro.
5. Det europeiska företagsrådet och den särskilda kommittén kan biträdas av experter som de själva väljer, om detta är
nödvändigt för att de ska kunna utföra sina uppgifter.
6. Kostnaderna för det europeiska företagsrådets verksamhet ska bäras av den centrala ledningen.
Den centrala ledningen i fråga ska förse medlemmarna i det europeiska företagsrådet med tillräckliga ekonomiska och
materiella resurser för att de ska kunna utföra sina uppgifter på lämpligt sätt.
Såvida inte något annat har avtalats ska den centrala ledningen särskilt betala kostnaderna för anordnandet av möten
och tolkning och för logi och resor för medlemmarna i det europeiska företagsrådet och dess särskilda kommitté.
I överensstämmelse med dessa principer får medlemsstaterna fastställa budgetregler för det europeiska företagsrådets
verksamhet. De kan bland annat begränsa finansieringen till att endast täcka utgifterna för en enda expert.
SV
16.5.2009
Europeiska unionens officiella tidning
L 122/41
Prop. 2016/17:120
Bilaga 3
49
BILAGA II
DEL A
Upphävt direktiv och dess ändringar
(som det hänvisas till i artikel 17)
Rådets direktiv 94/45/EG
(EGT L 254, 30.9.1994, s. 64)
Rådets direktiv 97/74/EG
(EGT L 10, 16.1.1998, s. 22)
Rådets direktiv 2006/109/EG
(EUT L 363, 20.12.2006, s. 416)
DEL B
Tidsfrister för införlivande med nationell lagstiftning
(som det hänvisas till i artikel 17)
Direktiv
Tidsfrist för införlivande
94/45/EG
22 september 1996
97/74/EG
15 december1999
2006/109/EG
1 januari 2007
SV
L 122/42
Europeiska unionens officiella tidning
16.5.2009
50
Prop. 2016/17:120
Bilaga 3
BILAGA III
Jämförelsetabell
Direktiv 94/45/EG
Det här direktivet
Artikel 1.1
Artikel 1.1
Artikel 1.2
Artikel 1.2 första meningen
—
Artikel 1.2 andra meningen
—
Artikel 1.3 och 1.4
Artikel 1.3
Artikel 1.5
Artikel 1.4
Artikel 1.6
Artikel 1.5
Artikel 1.7
Artikel 2.1 a - e
Artikel 2.1 a-e
—
Artikel 2.1 f
Artikel 2.1 f
Artikel 2.1 g
Artikel 2.1 g och h
Artikel 2.1 h och i
Artikel 2.2
Artikel 2.2
Artikel 3
Artikel 3
Artikel 4.1, 4.2 och 4.3
Artikel 4.1, 4.2 och 4.3
Artikel 11.2
Artikel 4.4
Artikel 5.1 och 5.2 a
Artikel 5.1 och 5.2 a
Artikel 5.2 b och c
Artikel 5.2 b
Artikel 5.2 d
Artikel 5.2 c
Artikel 5.3
Artikel 5.3
Artikel 5.4 första stycket
Artikel 5.4 första stycket
—
Artikel 5.4 andra stycket
Artikel 5.4 andra stycket
Artikel 5.4 tredje stycket
Artikel 5.5 och 5.6
Artikel 5.5 och 5.6
Artikel 6.1 och 6.2 a
Artikel 6.1 och 6.2 a
Artikel 6.2 b
Artikel 6.2 b
Artikel 6.2 c
Artikel 6.2 c
Artikel 6.2 d
Artikel 6.2 d
—
Artikel 6.2 e
Artikel 6.2 e
Artikel 6.2 f
Artikel 6.2 f
Artikel 6.2 g
Artikel 6.3, 6.4 och 6.5
Artikel 6.3, 6.4 och 6.5
Artikel 7
Artikel 7
SV
16.5.2009
Europeiska unionens officiella tidning
L 122/43
Prop. 2016/17:120
Bilaga 3
51
Direktiv 94/45/EG
Det här direktivet
Artikel 8
Artikel 8
Artikel 9
Artikel 9
—
Artikel 10.1 och 10.2
Artikel 10
Artikel 10.3
—
Artikel 10.4
Artikel 11.1
Artikel 11.1
Artikel 11.2
Artikel 4.4
Artikel 11.3
Artikel 11.2
Artikel 11.4
Artikel 11.3
Artikel 12.1 och 12.2 —
—
Artikel 12.1–12.5
—
Artikel 13
Artikel 13.1
Artikel 14.1
Artikel 13.2
Artikel 14.2
—
Artikel 15
Artikel 14
Artikel 16
—
Artikel 17
—
Artikel 18
Artikel 16
Artikel 19
Bilaga
Bilaga I
Punkt 1, inledningen
Punkt 1, inledningen
Punkt 1 a (delvis) och punkt 2 andra stycket (delvis)
Punkt 1 a (delvis)
Punkt 1 b
Punkt 1 b
Punkt 1 c (delvis) och d
Punkt 1 c
Punkt 1 c (delvis)
Punkt 1 d
Punkt 1 e
Punkt 1 e
Punkt 1 f
Punkt 1 f
Punkt 2 första stycket
Punkt 2
Punkt 3
Punkt 3
Punkt 4
Punkt 4
Punkt 5 —
Punkt 6
Punkt 5
Punkt 7
Punkt 6
—
Bilagorna II och III
SV
L 122/44
Europeiska unionens officiella tidning
16.5.2009
52
Prop. 2016/17:120
Bilaga 4
SV
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
23.3.2002
L 80/29
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2002/14/EG
av den 11 mars 2002
om inrättande av en allmän ram för information till och samråd med arbetstagare i Europeiska
gemenskapen
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR
ANTAGIT DETTA DIREKTIV
med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska
gemenskapen, särskilt artikel 137.2 i detta,
med beaktande av kommissionens förslag (
1
),
med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs
yttrande (
2
),
med beaktande av Regionkommitténs yttrande (
3
),
i enlighet med förfarandet i artikel 251 (
4
), på grundval av det
gemensamma utkast som förlikningskommittén godkände den
23 januari 2002 och
av följande skäl:
(1)
Enligt artikel 136 i fördraget skall gemenskapen och
medlemsstaterna särskilt ha som mål att främja en dialog
mellan arbetsmarknadens parter.
(2)
I punkt 17 i gemenskapsstadgan om arbetstagares
grundläggande sociala rättigheter föreskrivs bland annat
att ”information till, samråd med och deltagande av
arbetstagare måste utvecklas på ett lämpligt sätt med
hänsyn till gällande förfaranden i de olika medlemssta-
terna”.
(3)
Kommissionen har samrått med arbetsmarknadens
parter på gemenskapsnivå om den möjliga inriktningen
av en gemenskapsåtgärd för information till och samråd
med arbetstagare i företag inom gemenskapen.
(4)
Kommissionen ansåg efter detta samråd att en gemens-
kapsåtgärd var önskvärd och samrådde på nytt med
arbetsmarknadens parter om det planerade förslagets
innehåll; arbetsmarknadens parter har inkommit med
yttranden till kommissionen.
(5)
Efter denna andra samrådsetapp har arbetsmarknadens
parter inte underrättat kommissionen om att de önskar
inleda det förfarande som kan leda till att ett avtal ingås.
(6)
De rättsliga ramar som finns på nationell nivå och på
gemenskapsnivå för att säkerställa arbetstagarnas delta-
gande i företagets angelägenheter och i de beslut som
berör dem har inte alltid kunnat förhindra att ingripande
beslut som påverkar arbetstagarna har fattats och offent-
liggjorts utan att lämpliga förfaranden för information
och samråd ägt rum i förväg.
(7)
Det finns behov av att förstärka den sociala dialogen och
öka det ömsesidiga förtroendet inom företagen för att
göra det lättare att föregripa risker, göra arbetsorganisa-
tionen mer flexibel och underlätta arbetstagarnas tillgång
till utbildning inom företaget under trygga förhållanden,
öka arbetstagarnas medvetenhet om behoven av anpass-
ning, stimulera arbetstagarna att medverka i åtgärder
och insatser för att öka deras anställbarhet, främja
arbetstagarnas medverkan i företagets verksamhet och
framtid samt stärka företagets konkurrenskraft.
(8)
Det finns i synnerhet ett behov av att främja och stärka
informationen och samrådet om den rådande situa-
tionen och den förväntade utvecklingen av sysselsätt-
ningen inom företaget och, när arbetsgivaren bedömer
att sysselsättningen i företaget kan komma att hotas, om
vilka eventuella föregripande åtgärder som planeras, i
synnerhet i form av utbildning och kompetensutveckling
för arbetstagarna, för att motverka den negativa utveck-
lingen eller mildra dess följder samt för att öka anställ-
barheten och anpassningsförmågan hos de arbetstagare
som kan komma att påverkas.
(9)
Det är en förutsättning att information ges och samråd
äger rum i god tid i förväg om företagens omstruktu-
rering och anpassning till de nya villkor som globaliser-
ingen av ekonomin skapar skall kunna bli framgångsrik,
bland annat genom att nya former för arbetets organisa-
tion utvecklas.
(10)
Gemenskapen har utarbetat och genomfört en sysselsätt-
ningsstrategi som vilar på begreppen ”föregripande”,
”förebyggande” och ”anställbarhet”, som skall bli hörn-
stenar i all offentlig politik som kan inverka positivt på
sysselsättningen, även den som utformas inom före-
tagen, genom en intensifiering av dialogen mellan
arbetsmarknadens parter för att främja sådana föränd-
ringar som är förenliga med bibehållandet av det priori-
terade sysselsättningsmålet.
(1) EGT C 2, 5.1.1999, s. 3.
(2) EGT C 258, 10.9.1999, s. 24.
(3) EGT C 144, 16.5.2001, s. 58.
(4) Europaparlamentets yttrande av den 14 april 1999 (EGT C 219,
30.7.1999, s. 223), bekräftat den 16 september 1999 (EGT C 54,
25.2.2000, s. 55), rådets gemensamma ståndpunkt av den 27 juli
2001 (EGT C 307, 31.10.2001, s. 16) och Europaparlamentets
beslut av den 23 oktober 2001 (ännu ej offentliggjort i EGT). Euro-
paparlamentets beslut av den 5 februari 2002 och rådets beslut av
den 18 februari 2002.
Prop. 2016/17:120
Bilaga 4
53
SV
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
23.3.2002
L 80/30
(11)
Den inre marknaden måste utvecklas på ett balanserat
sätt med bibehållande av de viktiga värderingar som
ligger till grund för våra samhällen, och genom att alla
medborgare får del av den ekonomiska utvecklingen.
(12)
Inträdet i den tredje etappen av den ekonomiska och
monetära unionen har medfört en fördjupad och ökad
konkurrens på europeisk nivå. Detta kräver att stödåt-
gärder vidtas på nationell nivå.
(13)
Gemenskapens och medlemsstaternas nuvarande rätts-
liga ramar för information till och samråd med arbetsta-
gare är ofta i alltför hög grad inriktade på hur man
hanterar förändringsprocesser i efterhand, samtidigt som
de bortser från de ekonomiska aspekterna av besluten
och inte främjar ett verkligt föregripande av sysselsätt-
ningsutvecklingen i företag eller förebyggande av risker.
(14)
Hela denna politiska, ekonomiska, sociala och rättsliga
utveckling gör det nödvändigt att anpassa den befintliga
rättsliga ramen inom vilken de rättsliga och praktiska
instrument som gör det möjligt att utöva rätten till
information och samråd föreskrivs.
(15)
Detta direktiv påverkar inte de nationella system inom
vilkas ram det konkreta utövandet av denna rättighet
förutsätter en kollektiv viljeyttring från rättsinnehavarnas
sida.
(16)
Detta direktiv påverkar inte de system som föreskriver
direkt deltagande av arbetstagarna, under förutsättning
att dessa fortfarande har möjlighet att utöva rätten till
information och samråd genom sina representanter.
(17)
Eftersom målen för den planerade åtgärden, såsom den
beskrivs ovan, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås
av medlemsstaterna, eftersom syftet är att inrätta en ram
för information till och samråd med arbetstagare, vilken
är anpassad till de nya europeiska förutsättningar som
beskrivs ovan, och därför på grund av den planerade
åtgärdens omfattning och verkningar bättre kan uppnås
på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i
enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i
fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i
samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är
nödvändigt för att uppnå dessa mål.
(18)
Denna allmänna ram har till syfte att fastställa minimifö-
reskrifter som skall tillämpas i hela gemenskapen men
den hindrar inte medlemsstaterna från att anta bestäm-
melser som är förmånligare för arbetstagarna.
(19)
Denna allmänna ram bör också syfta till att undvika
sådana administrativa, ekonomiska och rättsliga förplik-
telser som kan motverka etableringen och utvecklingen
av små och medelstora företag. Det förefaller därför
rimligt att enligt medlemsstaternas val begränsa tillämp-
ningsområdet för detta direktiv till företag med minst 50
arbetstagare eller till driftställen med minst 20 arbetsta-
gare.
(20)
Detta tar hänsyn till och påverkar inte andra nationella
åtgärder och förfaranden som syftar till att främja en
social dialog inom företag som inte omfattas av detta
direktiv, och inom den offentliga förvaltningen
(21)
Emellertid bör medlemsstater där det inte finns något
lagstadgat system för information till och samråd med
arbetstagare eller arbetstagarrepresentanter ha möjlighet
att under en övergångsperiod ytterligare begränsa till-
ämpningsområdet för detta direktiv vad gäller antalet
anställda.
(22)
Gemenskapsramen för information till och samråd med
arbetstagare bör i så hög grad som möjligt begränsa de
bördor som läggs på företagen eller driftsställena men
likväl säkerställa ett effektivt utövande av rättigheterna.
(23)
Målet i detta direktiv uppnås genom inrättandet av en
allmän ram med principer, definitioner och villkor för
informationen och samrådet, som medlemsstaterna skall
respektera och anpassa i förhållande till sina nationella
förutsättningar, där det vid behov säkerställs att arbets-
marknadens parter får en ledande roll genom att de får
rätt att genom avtal fritt fastställa de arrangemang för
information och samråd som bäst överensstämmer med
deras behov och önskemål.
(24)
Man bör undvika att påverka vissa specifika regler om
information till och samråd med arbetstagare i vissa
nationella lagstiftningar, vilka gäller företag och drifts-
tällen som ägnar sig åt politik, yrkessammanslutningars
verksamhet, religiös verksamhet, välgörenhet, utbildning,
vetenskap, konst, information eller opinionsbildning.
(25)
Företagen och driftställena bör skyddas mot att viss
särskilt känslig information lämnas ut.
(26)
Arbetsgivaren bör ges möjlighet att underlåta att infor-
mera och samråda, när detta skulle innebära allvarlig
skada för företaget eller driftstället eller när han omedel-
bart måste hörsamma en anvisning som en övervak-
nings- eller tillsynsmyndighet givit honom.
(27)
Information och samråd innebär rättigheter och skyldig-
heter för arbetsmarknadens parter på företags- eller
driftställenivå.
54
Prop. 2016/17:120
Bilaga 4
SV
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
23.3.2002
L 80/31
(28)
Administrativa eller rättsliga förfaranden och sanktioner
som är effektiva och avskräckande samt står i propor-
tion till hur allvarlig övertädelsen är bör tillämpas när
skyldigheterna i detta direktiv inte uppfylls.
(29)
Detta direktiv bör inte påverka andra mer specifika
bestämmelser i rådets direktiv 98/59/EG av den 20 juli
1998 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning
om kollektiva uppsägningar (
1
) och i rådets direktiv
2001/23/EG av den 12 mars 2001 om tillnärmning av
medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares
rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller
delar av företag eller verksamheter (
2
).
(30)
Övriga rättigheter till information och samråd, inklusive
de rättigheter som följer av rådets direktiv 94/45/EG av
den 22 september 1994 om inrättandet av ett europeiskt
företagsråd eller ett förfarande i gemenskapsföretag och
grupper av gemenskapsföretag för information till och
samråd med arbetstagare (
3
), bör inte påverkas av detta
direktiv.
(31)
Genomförandet av detta direktiv bör inte anses vara ett
tillräckligt skäl för att rättfärdiga en sänkning av arbets-
tagarnas allmänna skyddsnivå på det område som
omfattas av direktivet.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Syfte och principer
1.
Detta direktiv syftar till att inrätta en allmän ram med
minimikrav avseende arbetstagarnas rätt till information och
samråd i företag eller driftställen inom gemenskapen.
2.
Formerna för information och samråd skall fastställas och
genomföras i enlighet med nationell lagstiftning och den praxis
för relationerna mellan arbetsmarknadens parter som finns i de
enskilda medlemsstaterna på ett sådant sätt att ändamålet med
desamma säkerställs.
3.
När formerna för information eller samråd fastställs och
genomförs, skall arbetsgivaren och arbetstagarrepresentanterna
arbeta i samförståndsanda med respekt för varandras ömsesi-
diga rättigheter och skyldigheter samt med beaktande av såväl
företagets eller driftställets intressen som arbetstagarnas
intressen.
Artikel 2
Definitioner
I detta direktiv avses med
a) företag: offentligt eller privat företag som bedriver ekono-
misk verksamhet med eller utan vinstsyfte och som är
beläget inom medlemsstaternas territorium,
b) driftställe: en verksamhetsenhet som definieras enligt natio-
nell lagstiftning och nationell praxis där ekonomisk verk-
samhet som inbegriper mänskliga och materiella resurser
bedrivs kontinuerligt och som är belägen inom en medlems-
stats territorium,
c) arbetsgivare: en fysisk eller juridisk person som är part i ett
anställningsavtal eller anställningsförhållande gentemot en
arbetstagare i enlighet med nationell lagstiftning och natio-
nell praxis,
d) arbetstagare: varje person som i den berörda medlemsstaten
åtnjuter skydd som arbetstagare inom ramen för den natio-
nella arbetslagstiftningen och enligt nationell praxis,
e) arbetstagarrepresentanter: företrädare för arbetstagare enligt
definitionen i nationell lagstiftning och/eller nationell praxis,
f) information: arbetsgivarens överlämnande av uppgifter till
arbetstagarrepresentanterna som gör det möjligt för dem att
sätta sig in i vad den behandlade frågan avser och att
granska densamma,
g) samråd: diskussion och upprättande av en dialog mellan
arbetstagarrepresentanterna och arbetsgivaren.
Artikel 3
Räckvidd
1.
I enlighet med medlemsstaternas val skall detta direktiv
tillämpas på
a) företag som i en medlemsstat sysselsätter minst 50 arbetsta-
gare, eller
b) driftställen som i en medlemsstat sysselsätter minst 20
arbetstagare.
Medlemsstaterna skall själva besluta om hur tröskelvärdena för
anställda arbetstagare skall beräknas.
2.
I enlighet med principerna och målen i detta direktiv får
medlemsstaterna fastställa särskilda bestämmelser, som skall
tillämpas på företag eller driftställen som direkt och huvudsak-
ligen ägnar sig åt politik, yrkessammanslutningars verksamhet,
religiös verksamhet, välgörenhet, utbildning, vetenskap, konst,
information eller opinionsbildning, under förutsättning att
sådana bestämmelser redan förekommer i nationell lagstiftning
vid det datum då detta direktiv träder i kraft.
3.
Medlemsstaterna får göra undantag från detta direktiv
genom särskilda bestämmelser för besättningar på fartyg som
trafikerar öppet hav.
(1) EGT L 225, 12.8.1998, s. 16.
(2) EGT L 82, 22.3.2001, s. 16.
(3) EGT L 254, 30.9.1994, s. 64. Direktivet ändrat genom direktiv 97/
74/EG (EGT L 10, 16.1.1998, s. 22).
Prop. 2016/17:120
Bilaga 4
55
SV
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
23.3.2002
L 80/32
Artikel 4
Former för information och samråd
1.
I enlighet med principerna i artikel 1 och utan att det
påverkar tillämpningen av gällande bestämmelser och/eller
praxis som är mer gynnsamma för arbetstagarna, skall
medlemsstaterna besluta om formerna för rätt till information
och samråd på lämplig nivå i enlighet med denna artikel.
2.
Information och samråd skall omfatta följande:
a) Information om den senaste och den förväntade utveck-
lingen av företagets eller driftställets verksamhet och ekono-
miska situation.
b) Information och samråd om situationen, strukturen och den
förväntade utvecklingen när det gäller sysselsättningen i
företaget eller driftstället samt om eventuella föregripande
åtgärder som planeras, bland annat vid hot mot sysselsätt-
ningen.
c) Information och samråd om beslut som kan medföra
väsentliga förändringar i arbetsorganisationen eller anställ-
ningsavtalen, inklusive de beslut som avses i de gemen-
skapsbestämmelser som anges i artikel 9.1.
3.
Informationen skall överlämnas vid ett sådant tillfälle, på
ett sådant sätt och med ett sådant innehåll som gör det möjligt
för särskilt arbetstagarrepresentanterna att granska informa-
tionen på ett adekvat sätt och vid behov förbereda samråd.
4.
Samråd skall äga rum
a) med säkerställande av att tillfället, sättet och innehållet är
lämpligt,
b) på den lednings- och representationsnivå som är relevant
med hänsyn till den fråga som behandlas,
c) på grundval av de uppgifter som arbetsgivaren lämnat i
enlighet med artikel 2 f) och det yttrande som arbetstagarre-
presentanterna har rätt att avge,
d) på ett sådant sätt som gör det möjligt för arbetstagarrepre-
sentanterna att sammanträda med arbetsgivaren och få
motiverade svar på eventuella yttranden,
e) i syfte att söka nå en överenskommelse när det gäller de
beslut som omfattas av arbetsgivarens befogenheter och
som avses i punkt 2 c).
Artikel 5
Avtalsreglerad information och avtalsreglerat samråd
Medlemsstaterna får ge arbetsmarknadens parter tillåtelse att på
lämplig nivå, inbegripet på företags- eller driftställesnivå, fritt
och när som helst genom avtal fastställa formerna för informa-
tion till och samråd med arbetstagare. Dessa avtal och de avtal
som redan finns vid den tidpunkt som anges i artikel 11 samt
alla därpå följande förnyelser av sådana avtal får på de villkor
och med de begränsningar som fastställs av medlemsstaterna
innehålla bestämmelser som avviker från bestämmelserna i
artikel 4, om de överensstämmer med principerna i artikel 1.
Artikel 6
Konfidentiell information
1.
Medlemsstaterna skall på de villkor och med de begräns-
ningar som fastställs i nationell lagstiftning föreskriva att de
arbetstagarrepresentanter och experter som eventuellt biträder
dem inte har rätt att för arbetstagare eller tredje man röja
information som de i företagets eller driftställets legitima
intresse uttryckligen fått i förtroende. Denna förpliktelse skall
fortsätta att gälla oavsett var experterna eller företrädarna
befinner sig, även efter det att deras mandatperiod har löpt ut.
En medlemsstat kan emellertid tillåta arbetstagarrepresentanter
eller någon som biträder dem att vidarebefordra konfidentiell
information till arbetstagare eller tredje man som är bundna av
tystnadsplikt.
2.
I särskilda fall och på de villkor och med de begräns-
ningar som fastställs i nationell lagstiftning skall medlemssta-
terna föreskriva att arbetsgivaren inte är skyldig att lämna ut
sådan information eller inleda sådant samråd som utifrån
objektiva kriterier skulle skada företaget eller driftstället eller
vara till allvarligt förfång för dess verksamhet.
3.
Utan att det påverkar befintliga nationella förfaranden
skall medlemsstaterna säkerställa att det finns tillgång till rätts-
ligt eller administrativt överklagandeförfarande i de fall arbets-
givaren hävdar att informationen är konfidentiell eller inte
lämnar ut information i enlighet med punkt 1 och 2. De får
dessutom införa förfaranden som säkerställer att den berörda
informationen förblir konfidentiell.
Artikel 7
Skydd för arbetstagarrepresentanterna
Medlemsstaterna skall se till att arbetstagarrepresentanterna,
när de utför sina uppdrag, får tillräckligt skydd och tillräckliga
garantier, så att de på ett adekvat sätt kan utföra sina uppgifter.
Artikel 8
Tillvaratagande av rättigheterna
1.
Medlemsstaterna skall föreskriva lämpliga åtgärder för de
fall då arbetsgivaren eller arbetstagarrepresentanterna inte följer
detta direktiv. De skall särskilt se till att det finns administrativa
eller rättsliga förfaranden för att säkerställa att de skyldigheter
som följer av detta direktiv iakttas.
56
Prop. 2016/17:120
Bilaga 4
SV
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
23.3.2002
L 80/33
2.
Medlemsstaterna skall föreskriva lämpliga påföljder, som
skall tillämpas när arbetsgivaren eller arbetstagarrepresentan-
terna överträder bestämmelserna i detta direktiv. Dessa
påföljder skall vara effektiva, proportionella och avskräckande.
Artikel 9
Förhållandet mellan detta direktiv och andra bestämmelser
på gemenskapsnivå och nationell nivå
1.
Detta direktiv skall inte påverka tillämpningen av de
särskilda förfaranden för information och samråd som avses i
artikel 2 i direktiv 98/59/EG och i artikel 7 i direktiv 2001/
23/EG.
2.
Detta direktiv skall inte påverka de bestämmelser som
antagits i enlighet med direktiv 94/45/EG och direktiv 97/
74/EG.
3.
Detta direktiv skall inte påverka övriga gällande rättig-
heter till information, samråd och medverkan enligt nationell
lagstiftning.
4.
Genomförandet av detta direktiv skall inte utgöra något
tillräckligt skäl för tillbakagång i förhållande till den nuvarande
situationen i medlemsstaterna och i förhållande till arbetsta-
garnas allmänna skyddsnivå på det område som omfattas av
direktivet.
Artikel 10
Övergångsbestämmelser
Om det i en medlemsstat, vid den tidpunkt då detta direktiv
träder i kraft, varken finns något allmänt, varaktigt och
lagstadgat system för information till och samråd med arbetsta-
gare eller något allmänt, varaktigt och lagstadgat system för
arbetstagarrepresentation på arbetsplatsen, genom vilket de
anställda kan företrädas, får denna medlemsstat, trots vad som
sägs i artikel 3, såvitt avser detta ändamål begränsa tillämp-
ningen av de nationella genomförandebestämmelserna för
direktivet till
a) företag med minst 150 anställda eller driftställen med minst
100 anställda till och med den 23 mars 2007, och
b) företag med minst 100 anställda eller driftställen med minst
50 anställda under det år som följer efter den tidpunkt som
anges i a).
Artikel 11
Genomförande av direktivet
1.
Medlemsstaterna skall anta de lagar och andra författ-
ningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den
23 mars 2005 eller se till att arbetsmarknadens parter inför de
nödvändiga bestämmelserna genom avtal, varvid medlemssta-
terna skall var skyldiga att vidta alla nödvändiga åtgärder för att
alltid kunna garantera de resultat som införs genom detta
direktiv. De skall genast underrätta kommissionen om detta.
2.
När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de
innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en
sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om
hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv
utfärda.
Artikel 12
Översyn av kommissionen
Senast den 23 mars 2007 skall kommissionen i samråd med
medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter på gemenskaps-
nivå se över tillämpningen av detta direktiv och vid behov
föreslå nödvändiga ändringar.
Artikel 13
Ikraftträdande
Detta direktiv träder i kraft samma dag som det offentliggörs i
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
.
Artikel 14
Adressater
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i Bryssel den 11 mars 2002.
På Europaparlamentets vägnar
P. COX
Ordförande
På rådets vägnar
J. PIQUÉ I CAMPS
Ordförande
Prop. 2016/17:120
Bilaga 4
57
SV
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
23.3.2002
L 80/34
GEMENSAMT UTTALANDE AV EUROPAPARLAMENTET, RÅDET OCH KOMMISSIONEN
om arbetstagarrepresentation
”När det gäller arbetstagarrepresentation erinrar Europaparlamentet, rådet och kommissionen om domarna
från Europeiska gemenskapernas domstol av den 8 juni 1994 C-382/92 (Bibehållande av anställdas
rättigheter vid företagsöverlåtelse) och C-383/92 (Kollektiva uppsägningar).”
58
Prop. 2016/17:120
Bilaga 5
SV
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
12. 8. 98
L 225/16
RÅDETS DIREKTIV 98/59/EG
av den 20 juli 1998
om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kollektiva uppsägningar
EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA
DIREKTIV
med beaktande av Fördraget om upprättandet av Euro-
peiska gemenskapen, särskilt artikel 100 i detta,
med beaktande av kommissionens förslag,
med beaktande av Europaparlamentets yttrande (
1
),
med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs
yttrande (
2
), och
med beaktande av följande:
(1) För att skapa klarhet och av praktiska skäl bör en
kodifiering av rådets direktiv 75/129/EEG av den
17 februari 1975 om tillnärmning av medlemssta-
ternas lagstiftning om kollektiva uppsägningar
företas (
3
).
(2) Det är viktigt att arbetstagare ges större skydd vid
kollektiva uppsägningar, samtidigt som hänsyn
måste tas till behovet av en välbalanserad ekono-
misk och social utveckling inom gemenskapen.
(3) Trots ökande överensstämmelse finns det fortfa-
rande skillnader mellan de i medlemsstaterna
gällande bestämmelserna beträffande praktiska och
formella förfaranden vid sådana uppsägningar och
de åtgärder som särskilt vidtagits för att lindra
uppsägningarnas konsekvenser för arbetstagarna.
(4) Sådana skillnader kan ha direkt betydelse för den
inre marknadens funktion.
(5) Rådets resolution av den 21 januari 1974 om ett
socialt åtgärdsprogram (
4
) har föreskrivit att det skall
finnas ett direktiv om tillnärmning av medlemssta-
ternas lagstiftning om kollektiva uppsägningar.
(6) I gemenskapens stadga om arbetstagares grundläg-
gande sociala rättigheter, som antogs vid Euro-
peiska rådets sammanträde i Strasbourg den
9 december 1989 av stats- eller regeringscheferna i
elva medlemsstater, föreskrivs bland annat följande
i punkt 7 första stycket första meningen samt andra
stycket, i punkt 17 första stycket och i punkt 18
tredje strecksatsen:
”7.
Förverkligandet av den inre marknaden måste
leda till en förbättring av levnads- och arbets-
förhållandena för arbetstagare inom Euro-
peiska gemenskapen ( . . . ).
Där så är nödvändigt, skall förbättringen
omfatta vissa delar av arbetsrätten, som t.ex.
förfarandet vid kollektiva uppsägningar och
vid konkurs.
( . . . )
17. Frågor om information, överläggning och
medbestämmande för arbetstagare måste
utvecklas på lämpligt sätt, med hänsyn till
den praxis som råder i de olika medlemssta-
terna.
( . . . )
18. Information, överläggning och medbestäm-
mande skall ske i god tid, särskilt i följande
fall:
( . . . )
( . . . )
vid kollektiva uppsägningar,
( . . . )”.
(7) Denna tillnärmning bör därför främjas samtidigt
som det sker en fortlöpande förbättring i enlighet
med artikel 117 i fördraget.
(8) Vid beräkningen av antalet uppsägningar enligt
definitionen av kollektiva uppsägningar i detta
direktiv bör även andra former av upphörande av
anställningsavtal
på
arbetsgivarens
initiativ
jämställas med kollektiva uppsägningar, förutsatt att
antalet uppgår till minst fem.
(9) Det bör fastslås att detta direktiv i princip även
skall tillämpas på kollektiva uppsägningar som sker
då ett företags verksamhet upphör till följd av ett
rättsligt beslut.
(10) Medlemsstaterna bör ges möjlighet att bestämma
att arbetstagarrepresentanterna skall kunna tillkalla
(
1
) EGT C 210, 6.7.1998.
(
2
) EGT C 158, 26.5.1997, s. 11.
(
3
) EGT L 48, 22.2.1975, s. 29. Direktivet ändrat genom direktiv
92/56/EEG (EGT L 245, 26.8.1992, s. 3).
(
4
) EGT C 13, 12.2.1974, s. 1.
Prop. 2016/17:120
Bilaga 5
59
SV
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
12. 8. 98
L 225/17
experter med hänvisning till den tekniska svårig-
hetsgraden av de frågor som kan komma upp under
informationen och överläggningarna.
(11) Det är nödvändigt att säkerställa att arbetsgivarnas
skyldigheter i fråga om information, överläggning
och anmälan gäller oberoende av om beslutet om
kollektiva uppsägningar härrör från arbetsgivaren
eller från ett företag som kontrollerar arbetsgivaren.
(12) Medlemsstaterna bör säkerställa att arbetstagarre-
presentanterna och/eller arbetstagare har tillgång
till administrativa och/eller rättsliga förfaranden i
syfte att säkerställa att de skyldigheter som fastställs
i detta direktiv iakttas.
(13) Detta direktiv får inte påverka medlemsstaternas
förpliktelser vad gäller de tidsfrister för genomfö-
rande av direktiven som anges i bilaga I, del B.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
AVSNITT I
Definitioner och räckvidd
Artikel 1
1.
I detta direktiv avses med
a) kollektiva uppsägningar: uppsägningar från arbetsgi-
varens sida av ett eller flera skäl som inte är hänförliga
till berörda arbetstagare personligen och då, efter
medlemsstaternas val, antalet uppsägningar är
i) antingen under en period av 30 dagar
minst 10 på arbetsplatser med normalt fler än
20 och färre än 100 arbetstagare,
minst 10 % av antalet arbetstagare på arbets-
platser med normalt minst 100 men färre än
300 arbetstagare,
minst 30 på arbetsplatser med normalt minst
300 arbetstagare,
ii) eller, under en period av 90 dagar minst 20,
oberoende av det normala antalet arbetstagare på
arbetsplatsen i fråga.
b) arbetstagarrepresentanter: arbetstagarnas represen-
tanter enligt medlemsstaternas lag eller praxis.
Vid beräkningen av antalet uppsägningar enligt första
stycket punkt a skall upphörande av enskilda arbetstagares
anställningsavtal jämställas med uppsägningar som sker
kollektivt, om antalet uppgår till minst fem.
2.
Detta direktiv skall inte tillämpas i fråga om:
a) Kollektiva uppsägningar som uppkommer på grund av
anställningsavtal som gäller för begränsad tid eller för
vissa arbetsuppgifter, utom där sådana uppsägningar
sker innan den avtalade tiden har löpt ut eller det
avtalade arbetet har avslutats.
b) Arbetstagare som är anställda hos offentliga myndig-
heter eller offentligrättsliga inrättningar (eller, i
medlemsstater där detta begrepp inte finns, motsva-
rande organ).
c) Besättningar på sjögående fartyg.
AVSNITT II
Information och överläggningar
Artikel 2
1.
Överväger en arbetsgivare att vidta kollektiva uppsäg-
ningar skall han i god tid inleda överläggningar med
arbetstagarrepresentanterna i syfte att söka nå en överens-
kommelse.
2.
Dessa överläggningar skall i varje fall omfatta olika
möjligheter att undvika kollektiva uppsägningar eller att
minska antalet berörda arbetstagare samt att lindra konse-
kvenserna av uppsägningarna genom arbetsmarknadspoli-
tiska åtgärder i synnerhet i syfte att bistå med ompla-
cering eller omskolning av övertaliga arbetstagare.
Medlemsstaterna kan föreskriva att arbetstagarrepresen-
tanterna skall ha rätt att anlita experthjälp enligt nationell
lagstiftning och/eller praxis.
3.
För att göra det möjligt för arbetstagarrepresentan-
terna att lägga fram konstruktiva förslag skall arbetsgi-
varna i god tid under överläggningarna
a) förse dem med all relevant information, och
b) skriftligen anmäla i varje fall
i) skälen till de planerade uppsägningarna,
ii) antalet arbetstagare som skall sägas upp, och vilka
kategorier de tillhör,
iii) antalet arbetstagare som normalt sysselsätts, och
vilka kategorier de tillhör,
iv) den tidsperiod under vilken de planerade uppsäg-
ningarna skall verkställas,
60
Prop. 2016/17:120
Bilaga 5
SV
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
12. 8. 98
L 225/18
v) vilka kriterier som föreslås gälla för urvalet vid
uppsägningarna, i den mån nationell lagstiftning
och/eller praxis ger arbetsgivaren befogenhet att
avgöra detta,
vi) beräkningsmetoden för eventuella ersättningar vid
uppsägning, utöver dem som är fastställda i natio-
nell lagstiftning och/eller praxis.
Arbetsgivaren skall tillställa den behöriga myndigheten
en kopia av i varje fall de delar av skriftväxlingen som
sker enligt första stycket punkt b i–v.
4.
De skyldigheter som fastställs i punkterna 1, 2 och 3
skall gälla oavsett om beslutet om kollektiva uppsägningar
har fattats av arbetsgivaren eller av ett företag som
kontrollerar arbetsgivaren.
Vid prövning av påstådd försummelse att fullgöra de krav
på information, överläggning och anmälan som fastställs i
detta direktiv får arbetsgivaren inte åberopa att nödvändig
information inte hade lämnats till honom från det företag
som fattade det beslut som ledde till kollektiva uppsäg-
ningar.
AVSNITT III
Förfarande vid kollektiva uppsägningar
Artikel 3
1.
Arbetsgivarna skall skriftligen anmäla alla planerade
kollektiva uppsägningar till den behöriga myndigheten.
Medlemsstaterna får dock föreskriva att arbetsgivaren, i de
fall de planerade kollektiva uppsägningarna orsakas av att
företagets verksamhet skall upphöra till följd av ett rätts-
ligt beslut, endast skall vara skyldig att underrätta den
behöriga myndigheten, om denna så begär.
En sådan anmälan skall innehålla all relevant information
beträffande de planerade kollektiva uppsägningarna och
de i artikel 2 föreskrivna överläggningarna med arbets-
tagarrepresentanterna, i synnerhet skälen till uppsägning-
arna, antalet arbetstagare som berörs av uppsägningarna,
antalet arbetstagare som normalt sysselsätts samt den
tidsperiod under vilken uppsägningarna skall verkställas.
2.
Arbetsgivarna skall tillställa arbetstagarrepresentan-
terna en kopia av sin anmälan enligt punkt 1.
Arbetstagarrepresentanterna får lämna synpunkter till den
behöriga myndigheten.
Artikel 4
1.
Planerade kollektiva uppsägningar som har anmälts
till den behöriga myndigheten får verkställas tidigast 30
dagar efter anmälan enligt artikel 3.1, utan att de bestäm-
melser som gäller individuella rättigheter beträffande
besked om uppsägning därigenom åsidosätts.
Medlemsstaterna får ge den behöriga myndigheten rätt att
förkorta den tid som föreskrivs i föregående stycke.
2.
Den behöriga myndigheten skall utnyttja den tid
som föreskrivs i punkt 1 för att söka lösningar på de
problem som uppstår till följd av de planerade kollektiva
uppsägningarna.
3.
Är den tid som föreskrivs i punkt 1 kortare än 60
dagar får medlemsstaterna ge den behöriga myndigheten
rätt att förlänga denna period till 60 dagar efter anmälan,
om det kan antas att de problem som uppkommer på
grund av de planerade uppsägningarna inte kan lösas
inom den förstnämnda tidsperioden.
Medlemsstaterna får ge den behöriga myndigheten en
längre gående rätt till förlängning.
Arbetsgivaren måste informeras om förlängningen och
skälen härför innan den första tidsperioden som föreskrivs
i punkt 1 har förflutit.
4.
Medlemsstaterna behöver inte tillämpa denna artikel
på kollektiva uppsägningar som orsakas av att ett företag
upphör med sin verksamhet till följd av ett rättsligt beslut.
AVSNITT IV
Slutbestämmelser
Artikel 5
Detta direktiv skall inte påverka medlemsstaternas rätt att
tillämpa eller utfärda lagar eller andra författningar som är
gynnsammare för arbetstagarna eller att främja eller tillåta
tillämpning av kollektivavtal som är förmånligare för
arbetstagarna.
Artikel 6
Medlemsstaterna skall se till att arbetstagarrepresentan-
terna och/eller arbetstagarna har tillgång till administra-
tiva och/eller rättsliga förfaranden för att genomdriva
skyldigheter enligt detta direktiv.
Prop. 2016/17:120
Bilaga 5
61
SV
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
12. 8. 98
L 225/19
Artikel 7
Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna
texterna till centrala bestämmelser i nationell lagstiftning
som de redan har antagit, eller står i begrepp att anta
inom det område som omfattas av detta direktiv.
Artikel 8
1.
De direktiv som anges i bilaga I del A skall upphävas
utan att det påverkar medlemsstaternas förpliktelser vad
gäller de tidsfrister för införlivande som anges i bilaga I
del B.
2.
Hänvisningar till de upphävda direktiven skall tolkas
som hänvisningar till detta direktiv och skall läsas i
enlighet med jämförelsetabellen i bilaga II.
Artikel 9
Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det
att det har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas
officiella tidning.
Artikel 10
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i Bryssel den 20 juli 1998.
På rådets vägnar
W. MOLTERER
Ordförande
62. Prop. 2016/17:120 Bilaga 5
SV
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
12. 8. 98
L 225/20
BILAGA I
DEL A
Upphävda direktiv (som avses i artikel 8)
Rådets direktiv 75/129/EEG och senare ändring av detta direktiv: Rådets direktiv 92/56/EEG.
DEL B
Tidsfrister för införlivande med nationell lagstiftning
(som avses i artikel 8)
Direktiv Tidsfrist för införlivande
75/129/EEG (EGT L 48, 22.2.1975, s. 29) 19 februari 1977
92/56/EEG (EGT L 245, 26.8.1992, s. 3) 24 juni 1994
Prop. 2016/17:120 Bilaga 5
SV
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
12. 8. 98
L 225/21
BILAGA II
JÄMFÖRELSETABELL
Direktiv 75/129/EEG Detta direktiv
Artikel 1.1, första stycket, punkt a, första strecksatsen, punkt 1
Artikel 1.1, första stycket, punkt a i, första strecksatsen
Artikel 1.1, första stycket, punkt a, första strecksatsen, punkt 2
Artikel 1.1, första stycket, punkt a i, andra strecksatsen
Artikel 1.1, första stycket, punkt a, första strecksatsen, punkt 3
Artikel 1.1, första stycket, punkt a i, tredje strecksatsen
Artikel 1.1, första stycket, punkt a, andra strecksatsen
Artikel 1.1, första stycket, punkt a ii
Artikel 1.1, första stycket, punkt b Artikel 1.1, första stycket, punkt b Artikel 1.1, andra stycket Artikel 1.1, andra stycket Artikel 1.2 Artikel 1.2 Artikel 2 Artikel 2 Artikel 3 Artikel 3 Artikel 4 Artikel 4 Artikel 5 Artikel 5 Artikel 5 a Artikel 6 Artikel 6.1
Artikel 6.2
Artikel 7
Artikel 7
Artikel 8
Artikel 9
Artikel 10
Bilaga I
Bilaga II
64. Prop. 2016/17:120 Bilaga 5
SV
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
12. 2. 2000
L 37/35
RÄTTELSER
Rättelse till kommissionens förordning (EG) nr 238/2000 av den 28 januari 2000 om ändring av förordning (EG) nr 1222/94 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för ordningen för beviljande av exportbidrag för vissa jordbruksprodukter som exporteras i form av varor som inte omfattas av bilaga I till fördraget samt om
kriterierna för fastställande av bidragsbeloppen
(Europeiska gemenskapernas officiella tidning L 24 av den 29 januari 2000)
På sidan 52, tabell ”Avskrivningar”, tredje kolumnens rubrik skall det
i ställer för:
”Beviljat belopp”,
vara:
”Begärt belopp”.
Rättelse till rådets direktiv 98/59/EG av den 20 juli 1998 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om
kollektiva uppsägningar
(Europeiska gemenskapernas officiella tidning L 225 av den 12 augusti 1998)
På sidan 17, artikel 1.1, andra stycket skall det
i stället för:
”… upphörande av enskilda arbetstagares anställningsavtal jämställas med uppsägningar…”,
vara:
”… upphörande av enskilda arbetstagares anställningsavtal på arbetsgivarens initiativ av någon anledning som inte hänför sig till arbetstagaren personligen, jämställas med uppsägningar…”.
På sidan 17, artikel 2.2, första stycket skall det
i stället för:
”… genom arbetsmarknadspolitiska åtgärder…”,
vara:
”… genom åtgärder…”.
Prop. 2016/17:120
Bilaga 6
65
SV
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
22.3.2001
L 82/16
RÅDETS DIREKTIV 2001/23/EG
av den 12 mars 2001
om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlå-
telse av företag, verksamheter eller delar av företag eller verksamheter
EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV
med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska
gemenskapen, särskilt artikel 94 i detta,
med beaktande av kommissionens förslag,
med beaktande av Europaparlamentets yttrande (
1
),
med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs
yttrande (
2
), och
av följande skäl:
(1)
Rådets direktiv 77/187/EEG av den 14 februari 1977
om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om
skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av
företag, verksamheter eller delar av företag eller verk-
samheter (
3
) har undergått omfattande ändringar (
4
). För
att skapa klarhet och överskådlighet bör därför det
direktivet kodifieras.
(2)
På både nationell nivå och gemenskapsnivå medför den
ekonomiska utvecklingen förändringar i företagsstruk-
turer genom att företag, verksamheter eller delar av
företag eller verksamheter genom lagenlig överlåtelse
eller fusion övergår till andra arbetsgivare.
(3)
Det är nödvändigt att utarbeta bestämmelser till skydd
för arbetstagarna vid byte av arbetsgivare, särskilt för att
säkerställa att deras rättigheter skyddas.
(4)
Det finns fortfarande skillnader mellan medlemsstaterna
beträffande omfattningen av arbetstagarnas skydd i detta
avseende, och dessa skillnader bör minskas.
(5)
I gemenskapsstadgan om arbetstagarens grundläggande
sociala rättigheter (den sociala stadgan), som antogs den
9 december 1989 föreskrivs följande i punkterna 7, 17
och 18: ”Fullbordandet av den inre marknaden måste
leda till en förbättring av levnads- och arbetsförhål-
landen för arbetstagare inom Europeiska gemenskapen.
Där så är nödvändigt, skall förbättringen omfatta vissa
delar av reglerna rörande anställningsförhållandet, som
t.ex. förfaranden vid kollektiva uppsägningar och
konkurs. Frågor om information, samråd och medbe-
stämmande för arbetstagare måste utvecklas på lämpligt
sätt, med hänsyn till den praxis som råder i de olika
medlemsstaterna. Information, samråd och medbestäm-
mande skall ske i god tid, särskilt i följande fall: Vid
omstruktureringar inom företag eller fusioner som
påverkar arbetstagarnas sysselsättning”.
(6)
Rådet antog 1977 direktiv 77/187/EEG för att främja en
harmonisering av sådan relevant nationell lagstiftning
som skyddar arbetstagarnas rättigheter och som före-
skriver att överlåtare och förvärvare i god tid skall infor-
mera arbetstagarrepresentanterna och samråda med
dem.
(7)
Det direktivet har senare ändrats mot bakgrund av den
inre marknadens effekter, tendenserna i medlemssta-
ternas lagstiftning när det gäller hjälp till företag med
ekonomiska svårigheter, EG-domstolens rättspraxis,
rådets direktiv 75/129/EEG av den 17 februari 1975 om
tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kollek-
tiva uppsägningar (
5
) och den lagstiftning som redan är i
kraft i de flesta medlemsstater.
(8)
Hänsyn till rättssäkerhet och insyn krävde att det rätts-
liga begreppet överlåtelse klargjordes mot bakgrund av
EG-domstolens rättspraxis. Det klargörandet ändrade
inte direktivets räckvidd, såsom denna hade uttolkats av
domstolen.
(9)
I den sociala stadgan erkänns betydelsen av att bekämpa
alla slag av diskriminering, särskilt de som är grundade
på kön, hudfärg, ras, åsikter eller tro.
(10)
Detta direktiv får inte påverka medlemsstaternas förplik-
telser vad gäller de tidsfrister för införlivande av direk-
tiven som fastställs i bilaga I del B.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
KAPITEL I
Räckvidd och definitioner
Artikel 1
1. a) Detta direktiv skall tillämpas vid överlåtelse av ett
företag, en verksamhet eller en del av ett företag eller en
verksamhet till en annan arbetsgivare genom lagenlig
överlåtelse eller fusion.
b) Med förbehåll för vad som sägs under a och i nedan
följande bestämmelser i denna artikel, skall med överlå-
telse enligt detta direktiv förstås överlåtelse av en ekono-
misk enhet, som behåller sin identitet och varmed förstås
en organiserad gruppering av tillgångar vars syfte är att
bedriva ekonomisk verksamhet, vare sig denna utgör
huvud- eller sidoverksamhet.
(1) Yttrandet avgivet den 25 oktober 2000 (ännu ej offentliggjort i
EGT).
(2) EGT C 367, 20.12.2000, s. 21.
(3) EGT L 61, 5.3.1977, s. 26.
(5) EGT L 48, 22.2.1975, s. 29. Direktivet ersatt av direktiv 98/59/EG
(EGT L 225, 12.8.1998, s. 16).
(4) Se bilaga I del A.
66
Prop. 2016/17:120
Bilaga 6
SV
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
22.3.2001
L 82/17
c) Detta direktiv skall tillämpas på offentliga och privata
företag som bedriver ekonomisk verksamhet, med eller
utan vinstsyfte. En administrativ omorganisation av
offentliga förvaltningsmyndigheter eller en överlåtelse av
administrativa funktioner mellan offentliga förvaltnings-
myndigheter skall inte betraktas som en överlåtelse enligt
detta direktiv.
2.
Detta direktiv skall tillämpas om och i den mån företaget,
verksamheten eller den del av företaget eller verksamheten som
skall överlåtas ligger inom fördragets territoriella räckvidd.
3.
Detta direktiv skall inte tillämpas på sjögående fartyg.
Artikel 2
1.
I detta direktiv avses med
a) överlåtare: varje fysisk eller juridisk person som till följd av
en överlåtelse enligt artikel 1.1 upphör att vara arbetsgivare
i företaget, verksamheten eller en del av företaget eller verk-
samheten,
b) förvärvare: varje fysisk eller juridisk person som till följd av
en överlåtelse enligt artikel 1.1 blir arbetsgivare i företaget,
verksamheten eller en del av företaget eller verksamheten,
c) arbetstagarrepresentanter och liknande uttryck: arbetstagarnas
representanter enligt medlemsstaternas lagar eller praxis,
d) arbetstagare: varje person som i den berörda medlemsstaten
åtnjuter skydd som arbetstagare enligt den nationella
lagstiftningen rörande anställningsförhållandet.
2.
Detta direktiv skall inte påverka nationell lagstiftning när
det gäller definitionen av anställningsavtal eller anställningsför-
hållanden.
Medlemsstaterna får emellertid inte utesluta anställningsavtal
eller anställningsförhållanden från detta direktivs räckvidd
enbart på grund av följande:
a) Antalet arbetstimmar som utförs eller skall utföras.
b) Anställningsförhållandet regleras av ett tidsbegränsat anställ-
ningsavtal enligt artikel 1.1 i rådets direktiv 91/383/EEG av
den 25 juni 1991 om komplettering av åtgärderna för att
främja förbättringar av säkerhet och hälsa på arbetsplatsen
för arbetstagare med tidsbegränsat anställningsförhållande
eller tillfälligt anställningsförhållande (
1
).
c) Anställningsförhållandena är tillfälliga enligt artikel 1.2 i
direktiv 91/383/EEG och det företag, den verksamhet eller
den del av ett företag eller en verksamhet som överlåts är,
eller är del av, en verksamhet som hyr ut arbetskraft och
som är arbetsgivaren.
KAPITEL II
Skydd för arbetstagarnas rättigheter
Artikel 3
1.
Överlåtarens rättigheter och skyldigheter på grund av ett
anställningsavtal eller ett anställningsförhållande som gäller vid
tidpunkten för överlåtelsen skall till följd av en sådan överlå-
telse övergå på förvärvaren.
Medlemsstaterna får föreskriva att överlåtaren och förvärvaren
efter tidpunkten för överlåtelsen skall vara solidariskt ansvariga
för de skyldigheter som före överlåtelsetidpunkten har
uppkommit på grund av ett anställningsavtal eller ett anställ-
ningsförhållande som gällde vid överlåtelsetidpunkten.
2.
Medlemsstaterna får besluta om lämpliga åtgärder för att
se till att överlåtaren informerar förvärvaren om alla rättigheter
och skyldigheter som kommer att överlåtas på förvärvaren
enligt denna artikel, i den mån dessa rättigheter och skyldig-
heter är eller borde ha varit kända för överlåtaren när överlå-
telsen skedde. Om överlåtaren underlåter att informera förvär-
varen om en sådan rättighet eller skyldighet skall detta inte
påverka överlåtelsen av den rättigheten eller skyldigheten eller
någon av arbetstagares rättigheter gentemot förvärvaren och/
eller överlåtaren med avseende på den rättigheten eller skyldig-
heten.
3.
Efter överlåtelsen skall förvärvaren vara bunden av vill-
koren i löpande kollektivavtal på samma sätt som överlåtaren
var bunden av dessa villkor till dess att avtalets giltighetstid har
löpt ut eller ett nytt kollektivavtal har börjat gälla.
Medlemsstaterna får begränsa den period under vilken de skall
vara bundna av ett sådant avtal, med det förbehållet att den
inte får vara kortare än ett år.
4. a) Om inte medlemsstaterna föreskriver något annat skall
punkterna 1 och 3 inte tillämpas när det gäller arbetsta-
garnas rätt till ålders-, invaliditets- eller efterlevandeför-
måner på grund av sådana kompletterande pensions-
system för ett företag eller mellan företag som ligger
utanför medlemsstaternas nationella författningsreglerade
socialförsäkringssystem.
b) Även om de inte i enlighet med a föreskriver att punk-
terna 1 och 3 skall tillämpas på dessa rättigheter, skall
medlemsstaterna besluta om nödvändiga åtgärder för att
skydda arbetstagarnas intressen samt de personers
intressen som när överlåtelsen sker inte längre är
anställda i överlåtarens verksamhet, såvitt avser rättig-
heter som omedebart eller i framtiden berättigar dem till
åldersförmåner, inklusive efterlevandeförmåner, på grund
av sådana kompletterande pensionssystem som avses i a.
Artikel 4
1.
En överlåtelse av ett företag, en verksamhet eller en del av
ett företag eller en verksamhet skall inte i sig utgöra skäl för
uppsägning från överlåtarens eller förvärvarens sida. Denna
bestämmelse skall dock inte hindra uppsägningar som görs av
ekonomiska, tekniska eller organisatoriska skäl, och som inne-
fattar förändringar i arbetsstyrkan.
(1) EGT L 206, 29.7.1991, s. 19.
Prop. 2016/17:120
Bilaga 6
67
SV
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
22.3.2001
L 82/18
Medlemsstaterna får föreskriva att första stycket inte skall till-
lämpas på särskilda kategorier av arbetstagare som inte
omfattas av medlemsstaternas lagar eller praxis i fråga om
skydd mot uppsägning.
2.
Om anställningsavtalet eller anställningsförhållandet
upphör därför att överlåtelsen medför en väsentlig förändring
av arbetsvillkoren som är till nackdel för arbetstagaren, skall
arbetsgivaren anses ansvarig för att anställningsavtalet eller
anställningsförhållandet upphörde.
Artikel 5
1.
Om inte medlemsstaterna föreskriver något annat skall
artiklarna 3 och 4 inte tillämpas på överlåtelse av företag,
verksamhet eller del av företag eller verksamhet om överlåtaren
är föremål för konkursförfarande eller något motsvarande
insolvensförfarande, som inletts i syfte att likvidera överlåtarens
tillgångar och som står under tillsyn av en behörig offentlig
myndighet (som kan vara en konkursförvaltare som utsetts av
en behörig offentlig myndighet).
2.
När artiklarna 3 och 4 är tillämpliga på en överlåtelse
under ett insolvensförfarande som har inletts mot överlåtaren
(oavsett om detta förfarande har inletts i syfte att likvidera
överlåtarens tillgångar) och under förutsättning att detta förfa-
rande står under tillsyn av en behörig offentlig myndighet (som
kan vara en konkursförvaltare enligt nationell lagstiftning), kan
en medlemsstat föreskriva
a) att överlåtarens skulder på grund av ett anställningsavtal
eller ett anställningsförhållande och som skall betalas före
överlåtelsen eller innan insolvensförfarandet inleds, trots vad
som sägs i artikel 3.1, inte skall övergå på förvärvaren under
förutsättning att det av ett sådant förfarande följer skydd,
enligt den medlemsstatens lagstiftning, som minst
motsvarar det skydd som tillhandahålls i de situationer som
omfattas av rådets direktiv 80/987/EEG av den 20 oktober
1980 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om
skydd för arbetstagarna vid arbetsgivarens insolvens (
1
), och,
eller alternativt,
b) att förvärvaren, överlåtaren eller den eller de personer som
utför överlåtarens uppgifter, å ena sidan, och arbetstagarre-
presentanterna, å andra sidan, i den utsträckning som
gällande lagstiftning eller praxis tillåter detta, kan komma
överens om ändringar i arbetstagarnas anställningsvillkor
för att skydda arbetstillfällen genom att säkerställa överlev-
naden för företaget eller verksamheten eller en del av före-
taget eller verksamheten.
3.
En medlemsstat får tillämpa punkt 2 b på varje överlå-
telse där överlåtaren enligt den nationella lagstiftningen
befinner sig i en allvarlig ekonomisk krissituation, under förut-
sättning att en behörig offentlig myndighet har förklarat att en
sådan situation föreligger och att den kan bli föremål för tillsyn
av rättsliga myndigheter, på villkor att sådana bestämmelser
fanns i den nationella lagstiftningen den 17 juli 1998.
Kommissionen skall före den 17 juli 2003 lägga fram en
rapport om effekterna av denna bestämmelse och förelägga
rådet lämpliga förslag.
4.
Medlemsstaterna skall vidta lämpliga åtgärder för att
hindra att insolvensförfaranden används på ett felaktigt sätt, så
att arbetstagarna därigenom berövas de rättigheter som före-
skrivs i detta direktiv.
Artikel 6
1.
Om företaget, verksamheten eller delen av ett företag eller
en verksamhet behåller sin självständighet, skall ställning och
funktion för representanterna eller representationen för de
arbetstagare som berörs av överlåtelsen bibehållas på samma
villkor som före överlåtelsetidpunkten gällde enligt lag, annan
författning eller avtal, förutsatt att de villkor som är nödvän-
diga för inrättande av arbetstagarrepresentationen uppfylls.
Första stycket skall inte gälla om nödvändiga villkor för
förnyad utnämning av arbetstagarrepresentanterna eller för
förnyat inrättande av arbetstagarrepresentationen är uppfyllda
enligt medlemsstaternas lagar och andra författningar eller
praxis, eller enligt avtal med arbetstagarrepresentanterna.
När överlåtaren är föremål för konkursförfarande eller något
motsvarande insolvensförfarande som har inletts för att likvi-
dera överlåtarens tillgångar och som står under tillsyn av en
behörig offentlig myndighet (som kan vara en av behörig
offentlig myndighet utsedd konkursförvaltare), kan medlems-
staterna vidta nödvändiga åtgärder för att se till att de arbetsta-
gare som berörs av överlåtelsen förblir representerade på ett
riktigt sätt tills nytt val eller ny utnämning av arbetstagarrepre-
sentanter har skett.
Om företaget eller verksamheten eller delen av ett företag eller
en verksamhet inte behåller sin självständighet skall medlems-
staterna vidta nödvändiga åtgärder för att se till att de arbetsta-
gare som berörs av överlåtelsen och som representerades före
överlåtelsen förblir representerade på ett riktigt sätt under den
tid som behövs för förnyat inrättande eller förnyad utnämning
av arbetstagarrepresentationen i enlighet med nationell lagstift-
ning eller praxis.
2.
Om uppdraget för representanterna för de arbetstagare
som berörs av överlåtelsen upphör till följd av överlåtelsen,
skall representanterna alltjämt åtnjuta det skydd som medlems-
staternas lagar och andra författningar eller praxis ger dem.
KAPITEL III
Information och samråd
Artikel 7
1.
Överlåtaren och förvärvaren skall vara skyldiga att infor-
mera representanterna för sina av överlåtelsen berörda arbetsta-
gare om
— tidpunkt eller föreslagen tidpunkt för överlåtelsen,
— skälen för överlåtelsen,
— överlåtelsens juridiska, ekonomiska och sociala följder för
arbetstagarna,
— planerade åtgärder i förhållande till arbetstagarna.
(1) EGT L 283, 20.10.1980, s. 23. Direktivet senast ändrat genom
1994 års anslutningsakt.
68
Prop. 2016/17:120
Bilaga 6
SV
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
22.3.2001
L 82/19
Överlåtaren skall ge sina arbetstagares representanter sådan
information i god tid innan överlåtelsen genomförs.
Förvärvaren skall ge sådan information till sina arbetstagares
representanter i god tid, och i vart fall innan hans arbetstagares
arbets- och anställningsvillkor direkt påverkas av överlåtelsen.
2.
När överlåtaren eller förvärvaren planerar åtgärder i
förhållande till sina arbetstagare skall han i god tid samråda
med arbetstagarrepresentanterna beträffande dessa åtgärder för
att söka nå en överenskommelse.
3.
Medlemsstater vars lagar och andra författningar före-
skriver att arbetstagarrepresentanterna får anlita skiljeförfarande
för att få till stånd ett avgörande i fråga om de åtgärder som
skall vidtas i förhållande till arbetstagarna, får begränsa skyldig-
heterna enligt punkterna 1 och 2 till sådana fall där den
genomförda överlåtelsen medför en förändring av verksam-
heten som kan antas innefatta allvarliga nackdelar för ett avse-
värt antal arbetstagare.
Informationen och samråden skall åtminstone omfatta plane-
rade åtgärder i förhållande till arbetstagarna.
Informationen måste tillhandahållas och samråden äga rum i
god tid före den förändring av verksamheten som avses i första
stycket.
4.
Skyldigheterna enligt denna artikel skall gälla oberoende
av om det beslut som leder till överlåtelsen fattas av arbetsgi-
varen eller av ett företag som kontrollerar arbetsgivaren.
När det gäller påstådd överträdelse av kraven på information
och samråd i detta direktiv, kan argumentet att överträdelsen
inträffade därför att information inte tillhandahölls av ett
företag som kontrollerar arbetsgivaren inte godtas som ursäkt.
5.
Medlemsstaterna får begränsa skyldigheterna enligt punk-
terna 1, 2 och 3 till företag eller verksamheter som, när det
gäller antalet anställda, uppfyller villkoren för val eller inrät-
tande av ett kollegialt organ som representerar arbetstagarna.
6.
Medlemsstaterna skall föreskriva att berörda arbetstagare,
för det fall att arbetstagarna i ett företag eller en verksamhet
utan egen förskyllan saknar representanter, skall informeras i
förväg om
— tidpunkt eller föreslagen tidpunkt för överlåtelsen,
— skälet för överlåtelsen,
— överlåtelsens juridiska, ekonomiska och sociala följder för
arbetstagarna,
— planerade åtgärder i förhållande till arbetstagarna.
KAPITEL IV
Slutbestämmelser
Artikel 8
Detta direktiv skall inte påverka medlemsstaternas rätt att
tillämpa eller införa lagar eller andra författningar som är gynn-
sammare för arbetstagarna.
Artikel 9
Medlemsstaterna skall i sina nationella rättsordningar införa de
bestämmelser som behövs för att alla arbetstagare och arbetsta-
garrepresentanter, som anser sig förfördelade på grund av
underlåtenhet att iaktta de skyldigheter som följer av detta
direktiv, skall kunna föra talan vid domstol, i förekommande
fall efter att ha vänt sig till andra behöriga myndigheter.
Artikel 10
Kommissionen skall före den 17 juli 2006 för rådet lägga fram
en analys av effekterna av bestämmelserna i detta direktiv. Det
skall föreslå de ändringar som förefaller nödvändiga.
Artikel 11
Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texterna till
de lagar och andra författningar som de antar inom det område
som omfattas av detta direktiv.
Artikel 12
Direktiv 77/187/EEG i dess lydelse enligt det direktiv som
anges i bilaga I del A skall upphöra att gälla utan att det
påverkar medlemsstaternas förpliktelser vad gäller de tidsfrister
för införlivande som anges i bilaga I del B.
Hänvisningar till det upphävda direktivet skall tolkas som
hänvisningar till detta direktiv och skall läsas i enlighet med
jämförelsetabellen i bilaga II.
Artikel 13
Detta direktiv träder ikraft den tjugonde dagen efter det att det
har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.
Artikel 14
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i Bryssel den 12 mars 2001.
På rådets vägnar
Ordförande
B. RINGHOLM
Prop. 2016/17:120
Bilaga 6
69
SV
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
22.3.2001
L 82/20
Direktiv
Tidsgräns för införlivande
BILAGA I
DEL A
Upphävt direktiv och dess ändringsdirektiv
(hänvisningar i artikel 12)
Rådets direktiv 77/187/EEG (EGT L 61, 5.3.1977, s. 26)
Rådets direktiv 98/50/EG (EGT L 201, 17.7.1998, s. 88)
DEL B
Tidsgränser för införlivande i nationell lagstiftning
(hänvisningar i artikel 12)
77/187/EEG
16 februari 1979
98/50/EG
17 juli 2001
Direktiv 77/187/EEG
Detta direktiv
BILAGA II
JÄMFÖRELSETABELL
Artikel 1
Artikel 1
Artikel 2
Artikel 2
Artikel 3
Artikel 3
Artikel 4
Artikel 4
Artikel 4a
Artikel 5
Artikel 5
Artikel 6
Artikel 6
Artikel 7
Artikel 7
Artikel 8
Artikel 7a
Artikel 9
Artikel 7b
Artikel 10
Artikel 8
Artikel 11
—
Artikel 12
—
Artikel 13
—
Artikel 14
—
Bilaga I
—
Bilaga II
70
Prop. 2016/17:120
Bilaga 6
SV
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
19.3.2002
L 76/15
RÄTTELSER
Rättelse till rådets direktiv 2001/23/EG av den 12 mars 2001 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning
om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av företag eller
verksamheter
(Europeiska gemenskapernas officiella tidning L 82 av den 22 mars 2001)
(Denna rättelse upphäver och ersätter motsvarande post i den rättelse som offentliggjordes i Europeiska gemenskapernas
officiella tidning
L 61 av den 2 mars 2002, sidan 66.)
På sidan 16, i skäl 8 skall det
i stället för:
”(8) Hänsyn till rättssäkerhet och insyn krävde att det rättsliga begreppet överlåtelse klargjordes mot
bakgrund av EG-domstolens rättspraxis. Det klargörandet ändrade inte direktivets räckvidd, såsom hade
uttolkats av domstolen.”
vara:
”(8) Det var av rättssäkerhets- och förutsebarhetsskäl nödvändigt att klargöra det rättsliga begreppet
överlåtelse mot bakgrund av EG-domstolens rättspraxis. Det klargörandet ändrade inte tillämpningsom-
rådet för direktiv 77/187/EEG, såsom detta tolkats av domstolen.”
Rättelse till kommissionens beslut 2002/228/EG av den 14 mars 2002 om erkännande av fem israeliska
provningsanläggningar som inom sina respektive specialområden befunnits uppfylla kraven på god labora-
toriesed (GLP)
(Europeiska gemenskapernas officiella tidning L 75 av den 16 mars 2002)
I innehållsförteckningen och titeln på sidan 68 samt i utfärdandedatumet skall det
i stället för:
”den 14 mars 2002”
vara:
”den 14 december 2001”.
Prop. 2016/17:120
Bilaga 6
71
SV
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
2.3.2002
L 61/66
RÄTTELSER
Rättelse till rådets direktiv 2001/23/EG av den 12 mars 2001 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning
om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av företag eller
verksamheter
(Europeiska gemenskapernas officiella tidning L 82 av den 22 mars 2001)
På sidan 16, i skäl 8 skall det
i stället för:
”Hänsyn till rättsakter och insyn krävde att det rättsliga begreppet överlåtelse klargjordes mot bakgrund av
EG-domstolens rättspraxis. Det klargörandet ändrade inte direktivets räckvidd, såsom denna hade uttolkats av
domstolen.”
vara:
”Det var av rättssäkerhets- och förutsebarhetsskäl nödvändigt att klargöra det rättsliga begreppet överlåtelse
mot bakgrund av EG-domstolens rättspraxis. Det klargörandet ändrade inte tillämpningsområdet för direktiv
77/187/EEG, såsom denna hade uttolkats av domstolen.”
På sidan 19, i artikel 8 skall det
i stället för:
”Detta direktiv skall inte påverka medlemsstaternas rätt att tillämpa eller införa lagar eller andra författningar
som är gynnsammare för arbetstagarna.”
vara:
”Detta direktiv skall inte påverka medlemsstaternas rätt att tillämpa eller införa lagar eller andra författningar
som är gynnsammare för arbetstagarna eller dessa staters rätt att främja eller tillåta kollektivavtal eller avtal
mellan arbetsmarknadens parter som är gynnsammare för arbetstagarna.”
Sammanfattning av betänkandet (SOU 2016:50)
Sjöfolksdirektivet (EU) 2015/1794 ändrar bestämmelser i fem befintliga arbetsrättsliga direktiv. Det handlar om för arbetsrätten tre centrala områden: löneskydd, arbetstagares rätt till information och samråd med arbetsgivare och uppsägningsskydd, där olika kategorier av arbetstagare inom sjöfartssektorn (sjöfolk) har kunnat undantas från tillämpningen av direktiven.
Direktivet tar i huvudsak sikte på att sjöfolk ska omfattas av direktivens tillämpningsområde. Syftet med ändringarna är att stärka skyddet för arbetstagare oavsett vilken sektor de arbetar i, att säkerställa att liknande villkor gäller mellan medlemsstaterna och att leva upp till de rättigheter som läggs fast i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna.
Sverige har vid genomförandet av de fem aktuella direktiven inte infört några undantag för sjöfolk. De sjöfolksdirektivets bestämmelser som utvidgar det unionsrättsliga tillämpningsområdet på så sätt att också vissa kategorier av arbetstagare till sjöss – ombordanställda inom handelsflottan och fiskerinäringen – omfattas kräver enligt utredningens bedömning inte ändringar i lag, utöver när det gäller vissa hänvisningar till EU-rättsakter. Inte heller kräver bestämmelsen om anmälan till myndighet i flaggstaten någon ändring. Utredningen föreslår dock en regel i lagen (2011:427) om europeiska företagsråd, om att möten med ett förhandlingsorgan eller europeiskt företagsråd om möjligt ska planeras så att ledamot som har befattning ombord kan delta på mötet.
Utredningen föreslår att hänvisningar till EU-rättsakter i de lagregler som genomfört de aktuella direktiven uttryckligen ska ange att det är direktiven i dess respektive lydelse enligt sjöfolksdirektivet som avses.
Utredningens förslag föreslås träda i kraft den 1 oktober 2017.
Betänkandets lagförslag
Förslag till lag om ändring i lagen (1974:13) om vissa anställningsfrämjande åtgärder
Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (1974:13) om vissa anställningsfrämjande åtgärder att 25 § ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
25 §2
Regeringen eller, efter regeringens bestämmande, Arbetsförmedlingen får föreskriva undantag från 1–12 §§ samt meddela närmare föreskrifter för tillämpningen av dessa bestämmelser. Sådana undantag eller föreskrifter får dock inte innebära att mindre förmånliga regler skall tillämpas för arbetstagarna än som följer av rådets direktiv 98/59/EG av den 20 juli 1998 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kollektiva uppsägningar.
Regeringen eller, om regeringen bestämmer det, Arbetsförmedlingen får föreskriva undantag från 1–12 §§ och meddela närmare föreskrifter för tillämpningen av dessa bestämmelser. Sådana undantag eller föreskrifter får dock inte innebära att mindre förmånliga regler ska tillämpas för arbetstagarna än som följer av rådets direktiv 98/59/EG av den 20 juli 1998 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kollektiva uppsägningar, i lydelsen enligt
Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1794 av den 6 oktober 2015 om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/94/EG, 2009/38/EG och 2002/14/EG samt rådets direktiv 98/59/EG och 2001/23/EG, vad gäller sjöfolk.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2017.
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1794 av den 6 oktober 2015 om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/94/EG, 2009/38/EG och 2002/14/EG samt rådets direktiv 98/59/EG och 2001/23/EG, vad gäller sjöfolk, i den ursprungliga lydelsen (EUT L 263, 8.10.2015, s. 1, Celex 32015L1794). 2 Senaste lydelse 2007:401.
Förslag till lag om ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet
Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet att 4 § ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 §2
Ett avtal är ogiltigt i den mån det innebär att rättighet eller skyldighet enligt denna lag upphävs eller inskränks.
Genom ett kollektivavtal får det dock göras avvikelser från 11, 12, 14 och 19 §§, 20 § första stycket, 21, 22 och 28 §§, 29 § tredje meningen, 33–40 §§, 43 § andra stycket samt 64 och 65 §§. Kollektivavtalet får inte innebära att mindre förmånliga regler skall tillämpas för arbetstagarsidan än som följer av rådets direktiv 75/129/EEG av den 17 februari 1975, 77/187/EEG av den 14 februari 1977 och 92/56/EEG av den 24 juni 1992.
Genom ett kollektivavtal får det dock göras avvikelser från 11, 12, 14 och 19 §§, 20 § första stycket, 21, 22 och 28 §§, 29 § tredje meningen, 33–40 §§, 43 § andra stycket samt 64 och 65 §§. Kollektivavtalet får inte innebära att mindre förmånliga regler ska tillämpas för arbetstagarsidan än som följer av rådets direktiv 98/59/EG av den 20 juli 1998 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kollektiva uppsägningar eller av rådets direktiv 2001/23/EG av den 12 mars 2001 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av företag eller verksamheter, båda i lydelsen av
Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1794 av den 6 oktober 2015 om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/94/EG, 2009/38/EG och 2002/14/EG samt rådets direktiv 98/59/EG och 2001/23/EG, vad gäller sjöfolk.
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1794 av den 6 oktober 2015 om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/94/EG, 2009/38/EG och 2002/14/EG samt rådets direktiv 98/59/EG och 2001/23/EG, vad gäller sjöfolk, i den ursprungliga lydelsen (EUT L 263, 8.10.2015, s. 1, Celex 32015L1794). 2 Senaste lydelse 2005:392.
I ett kollektivavtal får det också föreskrivas längre gående fredsplikt än som anges i 41, 41 a, 41 b och 44 §§ eller ett längre gående skadeståndsansvar än som följer av denna lag.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2017.
Förslag till lag om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd
Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (1982:80) om anställningsskydd att 2 § ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 §2
Om det i en annan lag eller i en förordning som har meddelats med stöd av en lag finns särskilda föreskrifter som avviker från denna lag, ska dessa föreskrifter gälla.
Ett avtal är ogiltigt i den mån det upphäver eller inskränker arbetstagarnas rättigheter enligt denna lag.
Genom ett kollektivavtal får det göras avvikelser från 5–6, 22 och 25– 27 §§. Om avtalet inte har slutits eller godkänts av en central arbetstagarorganisation, krävs dock att det mellan parterna i andra frågor gäller ett kollektivavtal som har slutits eller godkänts av en sådan organisation eller att ett sådant kollektivavtal tillfälligt inte gäller. Under samma förutsättning är det också tillåtet att genom ett kollektivavtal bestämma den närmare beräkningen av förmåner som avses i 12 §.
Genom ett kollektivavtal som har slutits eller godkänts av en central arbetstagarorganisation får det även göras avvikelser från 11, 15, 21, 28, 32, 33, 40 och 41 §§. Det är också tillåtet att genom ett sådant kollektivavtal göra avvikelser
Genom ett kollektivavtal som har slutits eller godkänts av en central arbetstagarorganisation får det även göras avvikelser från 11, 15, 21, 28, 32, 33, 40 och 41 §§. Det är också tillåtet att genom ett sådant kollektivavtal göra avvikelser
1. från 6 b–6 e §§ under förutsättning att avtalet inte innebär att mindre förmånliga regler ska tillämpas för arbetstagarna än som följer av
– rådets direktiv 2001/23/EG av den 12 mars 2001 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av företag eller verksamheter, i den ursprungliga lydelsen, eller
1. från 6 b–6 e §§ under förutsättning att avtalet inte innebär att mindre förmånliga regler ska tillämpas för arbetstagarna än som följer av
– rådets direktiv 2001/23/EG av den 12 mars 2001 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av företag eller verksamheter, i lydelsen enligt Europaparlamentets och
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1794 av den 6 oktober 2015 om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/94/EG, 2009/38/EG och 2002/14/EG samt rådets direktiv 98/59/EG och 2001/23/EG, vad gäller sjöfolk, i den ursprungliga lydelsen (EUT L 263, 8.10.2015, s. 1, Celex 32015L1794). 2 Senaste lydelse 2016:248.
rådets direktiv (EU) 2015/1794 av den 6 oktober 2015 om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/94/EG, 2009/38/EG och 2002/14/EG samt rådets direktiv 98/59/EG och 2001/23/EG, vad gäller sjöfolk, eller
– rådets direktiv 91/533/EEG av den 14 oktober 1991 om arbetsgivares skyldighet att upplysa arbetstagarna om de regler som är tillämpliga på anställningsavtalet eller anställningsförhållandet, i den ursprungliga lydelsen,
2. från 30 a §, när det gäller besked enligt 15 §, och
3. från 30, 30 a och 31 §§, när det gäller den lokala arbetstagarorganisationens rättigheter.
– rådets direktiv 91/533/EEG av den 14 oktober 1991 om arbetsgivares skyldighet att upplysa arbetstagarna om de regler som är tillämpliga på anställningsavtalet eller anställningsförhållandet, i den ursprungliga lydelsen,
2. från 30 a §, när det gäller besked enligt 15 §, och
3. från 30, 30 a och 31 §§, när det gäller den lokala arbetstagarorganisationens rättigheter.
Avtal om avvikelser från 21 § får träffas även utanför kollektivavtalsförhållanden, om avtalet innebär att kollektivavtal som med stöd av fjärde stycket har träffats för verksamhetsområdet ska tillämpas.
En arbetsgivare som är bunden av ett kollektivavtal enligt tredje eller fjärde stycket får tillämpa avtalet även på arbetstagare som inte är medlemmar av den avtalsslutande arbetstagarorganisationen men sysselsätts i arbete som avses med avtalet.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2017.
Förslag till lag om ändring i lönegarantilagen (1992:497)
Härigenom föreskrivs1 i fråga om lönegarantilagen (1992:497) att 1 § ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §2
Staten svarar enligt denna lag för betalning av arbetstagares fordran (statlig lönegaranti) hos en arbetsgivare som
1. har försatts i konkurs i Sverige eller i ett annat nordiskt land,
2. är föremål för företagsrekonstruktion enligt lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion, eller
Staten svarar enligt denna lag för betalning av arbetstagares fordran (statlig lönegaranti) hos en arbetsgivare som
1. har försatts i konkurs i Sverige eller i ett annat nordiskt land,
2. är föremål för företagsrekonstruktion enligt lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion, eller
3. i ett annat land i Europeiska unionen (EU-land) eller inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-land) än Sverige är föremål för ett sådant insolvensförfarande som avses i artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/94/EG av den 22 oktober 2008 om skydd för arbetstagare vid arbetsgivarens insolvens.
3. i ett annat land i Europeiska unionen (EU-land) eller inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-land) än Sverige är föremål för ett sådant insolvensförfarande som avses i artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/94/EG av den 22 oktober 2008 om skydd för arbetstagare vid arbetsgivarens insolvens, i lydelsen enligt
Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1794 av den 6 oktober 2015 om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/94/EG, 2009/38/EG och 2002/14/EG samt rådets direktiv 98/59/EG och 2001/23/EG, vad gäller sjöfolk.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2017.
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1794 av den 6 oktober 2015 om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/94/EG, 2009/38/EG och 2002/14/EG samt rådets direktiv 98/59/EG och 2001/23/EG, vad gäller sjöfolk, i den ursprungliga lydelsen (EUT L 263, 8.10.2015, s. 1, Celex 32015L1794). 2 Senaste lydelse 2009:1442.
Förslag till ändring i lagen (2011:427) om europeiska företagsråd
Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (2011:427) om europeiska företagsråd
dels att 5, 12 och 47 §§ ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas en ny paragraf, 27 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 §
Denna lag gäller när gemenskapsföretaget eller det kontrollerande företaget i en företagsgrupp har sitt säte i Sverige.
Om gemenskapsföretaget eller det kontrollerande företaget i en företagsgrupp inte har sitt säte i någon EES-stat, gäller lagen när
Om gemenskapsföretaget eller det kontrollerande företaget i en företagsgrupp inte har sitt säte i någon EES-stat, gäller lagen när
1. gemenskapsföretaget eller det kontrollerande företaget har utsett en filial eller ett företag i Sverige att svara för de förpliktelser som följer av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/38/EG av den 6 maj 2009 om inrättande av ett europeiskt företagsråd eller ett förfarande i gemenskapsföretag och grupper av gemenskapsföretag för information till och samråd med arbetstagare, eller
1. gemenskapsföretaget eller det kontrollerande företaget har utsett en filial eller ett företag i Sverige att svara för de förpliktelser som följer av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/38/EG av den 6 maj 2009 om inrättande av ett europeiskt företagsråd eller ett förfarande i gemenskapsföretag och grupper av gemenskapsföretag för information till och samråd med arbetstagare, i lydelsen enligt
Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1794 av den 6 oktober 2015 om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/94/EG, 2009/38/EG och 2002/14/EG samt rådets direktiv 98/59/EG och 2001/23/EG, vad gäller sjöfolk, eller
2. det inte har utsetts någon verksamhet eller något företag i någon EES-stat att svara för förpliktelserna enligt direktiv
2. det inte har utsetts någon verksamhet eller något företag i någon EES-stat att svara för förpliktelserna enligt
Europa-
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1794 av den 6 oktober 2015 om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/94/EG, 2009/38/EG och 2002/14/EG samt rådets direktiv 98/59/EG och 2001/23/EG, vad gäller sjöfolk, i den ursprungliga lydelsen (EUT L 263, 8.10.2015, s. 1, Celex 32015L1794).
2009/38/EG och den filial eller det kontrollerade företag som har flest arbetstagare inom EES finns i Sverige.
parlamentets och rådets direktiv 2009/38/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1794, och den filial eller det kontrollerade företag som har flest arbetstagare inom
EES finns i Sverige.
Bestämmelserna i 18 § om informationsskyldighet för filialer och kontrollerade företag i Sverige, i 24, 25 och 38–40 §§ om hur arbetstagarrepresentanter från Sverige ska utses och i 56 § om skydd för arbetstagarrepresentanter gäller oavsett var gemenskapsföretaget eller det kontrollerande företaget i en företagsgrupp har sitt säte.
12 §
Genom ett kollektivavtal som har slutits eller godkänts av en central arbetstagarorganisation får det göras avvikelser från denna lag.
Avvikelser får dock inte göras om avtalet innebär att mindre förmånliga regler ska tillämpas för arbetstagarsidan än som följer av direktiv 2009/38/EG.
Avvikelser får dock inte göras om avtalet innebär att mindre förmånliga regler ska tillämpas för arbetstagarsidan än som följer av
Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/38/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1794.
27 a §
Förhandlingsmöten ska om möjligt planeras så att ledamot, eller suppleant, som har befattning ombord på fartyg kan delta på mötet. Vid behov ska övervägas att genomföra mötet med hjälp av teknik för deltagande på distans.
47 §
Det europeiska företagsrådet har rätt till minst ett möte om året med gemenskapsföretaget eller det kontrollerande företaget i en företagsgrupp och till att då få information och samråda om utvecklingen i gemenskapsföretagets eller företagsgruppens affärsverksamhet och om dess framtidsutsikter.
Möten ska om möjligt planeras så att ledamot, eller suppleant, som har befattning ombord på fartyg kan delta på mötet. Vid behov ska övervägas att genomföra mötet med hjälp av teknik för deltagande på distans.
Inför mötet ska gemenskapsföretaget eller det kontrollerande företaget ge företagsrådet en skriftlig rapport om det som mötet ska handla om.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2017.
Förteckning över remissinstanserna
Remissinstanser som har gett in yttrande
Riksdagens ombudsmän, Hovrätten för Västra Sverige, Göteborgs tingsrätt, Justitiekanslern, Domstolsverket, Datainspektionen, Skatteverket, Kronofogdemyndigheten, Arbetsgivarverket, Umeå universitet, Transportstyrelsen, Havs- och vattenmyndigheten, Regelrådet, Arbetsförmedlingen, Arbetsmiljöverket, Arbetsdomstolen, Medlingsinstitutet, ILO-kommittén, Landsorganisationen i Sverige, Sveriges Akademikers Centralorganisation, Svenskt Näringsliv, Sveriges Kommuner och Landsting, Seko – Service- och kommunikationsfacket, Sjöbefälsföreningen, Sjöfartens Arbetsgivareförbund, Skärgårdsredarna, Svensk Sjöfart, Sveriges Fiskares Riksförbund och Svenska Sjörättsföreningen
Remissinstanser som har inbjudits men avstått från att yttra sig
Tjänstemännens Centralorganisation och Almega
Lagrådets yttrande
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2017-01-31
Närvarande: F.d. justitieråden Lennart Hamberg och Olle Stenman samt justitierådet Svante O. Johansson.
Genomförande av sjöfolksdirektivet
Enligt en lagrådsremiss den 26 januari 2017 har regeringen (Arbetsmarknadsdepartementet) beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i lagen (1974:13) om vissa anställningsfrämjande åtgärder,
2. lag om ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet,
3. lag om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd,
4. lag om ändring i lönegarantilagen (1992:497),
5. lag om ändring i lagen (2011:427) om europeiska företagsråd.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Emma Görnerup Cardell.
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
Arbetsmarknadsdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 februari 2017
Närvarande: statsminister Löfven, ordförande, och statsråden Lövin, Wallström, Y Johansson, M Johansson, Baylan, Bucht, Hultqvist, Regnér, Andersson, Hellmark Knutsson, Ygeman, Bolund, Damberg, Bah Kuhnke, Fridolin, Wikström, Eriksson, Linde, Skog, Ekström
Föredragande: statsrådet Ylva Johansson
Regeringen beslutar proposition Genomförande av sjöfolksdirektivet
Rättsdatablad
Författningsrubrik Bestämmelser som inför, ändrar, upphäver eller upprepar ett normgivningsbemyndigande
Celexnummer för bakomliggande EUregler
Ändring i lagen (1974:13) om vissa anställningsfrämjande åtgärder
25 §
Ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet
Ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd
Ändring i lönegarantilagen (1992:497)
Ändring i lagen (2011:427) om europeiska företagsråd