Prop. 2016/17:120

Bilaga 1

23

I

(Lagstiftningsakter)

DIREKTIV

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV (EU) 2015/1794

av den 6 oktober 2015

om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/94/EG, 2009/38/EG och 2002/14/EG

samt rådets direktiv 98/59/EG och 2001/23/EG, vad gäller sjöfolk

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 153.2 b jämförd med artikel 153.1 b

och e,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (¹),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande (²),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (³), och

av följande skäl:

(1)

Enligt artikel 153 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) får Europaparlamentet och

rådet i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet genom direktiv anta minimikrav, som ska genomföras

gradvis, i syfte att förbättra arbetsvillkor och information till och samråd med arbetstagarna. I dessa direktiv

måste oproportionella kostnader eller administrativa, finansiella och rättsliga ålägganden undvikas som motverkar

tillkomsten och utvecklingen av små och medelstora företag vilka stimulerar hållbar tillväxt och sysselsättning.

(2)

I Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/94/EG (⁴), 2009/38/EG (⁵) och 2002/14/EG (⁶) samt rådets direktiv

98/59/EG (⁷) och 2001/23/EG (⁸) är vissa sjöfolk antingen undantagna från tillämpningsområdet eller så ges

medlemsstaterna möjlighet att undanta dem.

8.10.2015

L 263/1

Europeiska unionens officiella tidning

SV

(¹) EUT C 226, 16.7.2014, s. 35.

(²) EUT C 174, 7.6.2014, s. 50.

(³) Europaparlamentets ståndpunkt av den 8 juli 2015 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 18 september 2015.

(⁴) Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/94/EG av den 22 oktober 2008 om skydd för arbetstagare vid arbetsgivarens insolvens

(EUT L 283, 28.10.2008, s. 36).

(⁵) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/38/EG av den 6 maj 2009 om inrättande av ett europeiskt företagsråd eller ett förfarande i

gemenskapsföretag och grupper av gemenskapsföretag för information till och samråd med arbetstagare (EUT L 122, 16.5.2009, s. 28).

(⁶) Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/14/EG av den 11 mars 2002 om inrättande av en allmän ram för information till och

samråd med arbetstagare i Europeiska gemenskapen (EGT L 80, 23.3.2002, s. 29).

(⁷) Rådets direktiv 98/59/EG av den 20 juli 1998 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kollektiva uppsägningar

(EGT L 225, 12.8.1998, s. 16).

(⁸) Rådets direktiv 2001/23/EG av den 12 mars 2001 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares

rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av företag eller verksamheter (EGT L 82, 22.3.2001, s. 16).

24

Prop. 2016/17:120

Bilaga 1

(3)

I sitt meddelande Strategiska mål och rekommendationer för EU:s sjöfartspolitik fram till 2018 av den 21 januari 2009

betonade kommissionen vikten av att införa en integrerad rättslig ram för att förbättra sjöfartssektorns

konkurrenskraft.

(4)

Förekomsten av undantag och/eller möjligheter att införa undantag kan hindra sjöfolk från att fullt ut åtnjuta sina

rättigheter till rättvisa arbetsförhållanden och till information och samråd, eller begränsa deras möjligheter att

fullt ut åtnjuta dessa rättigheter. Såvida förekomsten av undantag och/eller möjligheterna att införa undantag inte

är objektivt motiverade och sjöfolk inte behandlas lika bör bestämmelser som medger sådana undantag utgå.

(5)

Det rådande rättsläget, som delvis är resultatet av sjöfolks speciella yrkessituation, medför att samma kategori

arbetstagare behandlas olika av olika medlemsstater, beroende på huruvida de tillämpar de undantag eller frivilliga

undantag som den gällande lagstiftningen medger. Ett betydande antal medlemsstater har inte, eller endast i

begränsad mån, utnyttjat dessa frivilliga undantag.

(6)

I sitt meddelande En integrerad havspolitik för Europeiska unionen av den 10 oktober 2007 angav kommissionen att

den politiken bygger på ett tydligt erkännande av att alla frågor som rör de europeiska haven hänger samman

med varandra, och att havsrelaterade politiska insatser måste utvecklas med en helhetssyn för att nå önskat

resultat. I meddelandet betonades också att fler och bättre arbetstillfällen inom sjöfarten för unionens medborgare

krävs och att arbetsförhållandena ombord på fartyg måste förbättras, bland annat genom investeringar i

forskning, utbildning, hälsa och säkerhet.

(7)

Detta direktiv står i överensstämmelse med Europa 2020-strategin och med dess sysselsättningsmål och med den

strategi som kommissionen fastställde i sitt meddelande En agenda för ny kompetens och arbetstillfällen – EU:s bidrag

till full sysselsättning av den 23 november 2010.

(8)

Den s.k. blå ekonomin utgör en betydande del av unionens ekonomi vad gäller arbetstillfällen och

bruttomervärde.

(9)

I enlighet med artikel 154.2 i EUF-fördraget har kommissionen samrått med arbetsmarknadens parter på

unionsnivå om den möjliga inriktningen av en unionsåtgärd på detta område.

(10) Inom ramen för den sociala dialogen har arbetsmarknadens parter inom sjöfartssektorn nått en gemensam

överenskommelse som är av stor betydelse för detta direktiv. Den gemensamma överenskommelsen innebär en

god avvägning mellan behovet av att förbättra arbetsvillkoren för sjöfolk och behovet av att ta vederbörlig hänsyn

till sektorns särdrag.

(11) Med tanke på sjöfartssektorns särart och de särskilda arbetsvillkor som gäller för de arbetstagare som omfattas av

de undantag som upphävs genom detta direktiv är det nödvändigt att anpassa vissa av bestämmelserna i de

direktiv som ändras genom det här direktivet för att återspegla särdragen i den berörda sektorn.

(12) På grund av de senaste årens tekniska utveckling, särskilt inom kommunikationstekniken, bör kraven på

information och samråd uppdateras och tillämpas på lämpligaste sätt, inbegripet genom användning av ny teknik

för fjärrkommunikation samt genom att man förbättrar tillgången till internet och ser till att det på ett rimligt

sätt kan användas ombord, i syfte att förbättra genomförandet av detta direktiv.

(13) De rättigheter som sjöfolk har enligt det här direktivet, och som tillerkänts av medlemsstaterna i nationell

lagstiftning om genomförande av direktiven 2008/94/EG, 2009/38/EG, 2002/14/EG, 98/59/EG och 2001/23/EG,

bör inte påverkas. Genomförandet av det här direktivet bör inte kunna åberopas som skäl till inskränkningar i det

skydd som redan gäller i varje medlemsstat.

(14) Internationella arbetsorganisationens sjöarbetskonvention från 2006 syftar både till att uppnå anständiga arbets-

och levnadsvillkor för sjöfolk genom att tillhandahålla hälso- och säkerhetsnormer, rättvisa anställningsvillkor och

yrkesutbildning och till att trygga sund konkurrens för rederierna genom sin globala tillämpning samt till att

säkerställa lika spelregler internationellt när det gäller vissa, men inte alla, arbetstagarrättigheter, oavsett

8.10.2015

L 263/2

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Prop. 2016/17:120

Bilaga 1

25

nationalitet eller fartygets flagg. Den konventionen, rådets direktiv 2009/13/EG (¹) och Europaparlamentets och

rådets direktiv 2009/16/EG (²) och 2013/54/EU (³) fastställer sjöfolks rätt till anständiga arbetsförhållanden inom

många olika områden, tillhandahåller enhetliga rättigheter och skydd på arbetsplatsen för sjöfolk och bidrar till

lika spelregler även inom unionen.

(15) Unionen bör sträva efter att förbättra arbets- och levnadsvillkoren ombord på fartyg och utnyttja potentialen för

innovation för att göra sjöfartssektorn mer attraktiv för unionens sjöfolk, inbegripet för unga arbetstagare.

(16) Eftersom målet för detta direktiv, nämligen att förbättra arbetsvillkoren för sjöfolk och information till och

samråd med dem, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av

direktivets omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet

med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitets­

principen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(17) Detta direktiv är förenligt med de grundläggande rättigheter och de principer som erkänns i Europeiska unionens

stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt rätten till rättvisa arbetsförhållanden och arbetstagares rätt till

information och samråd inom företaget. Detta direktiv bör genomföras i enlighet med de rättigheterna och

principerna.

(18) Direktiven 2008/94/EG, 2009/38/EG, 2002/14/EG, 98/59/EG och 2001/23/EG bör därför ändras i enlighet med

detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Ändring av direktiv 2008/94/EG

Artikel 1.3 i direktiv 2008/94/EG ska ersättas med följande:

”3.

Medlemsstaterna får, om en sådan bestämmelse redan finns i deras nationella lagstiftning, fortsätta att utesluta

arbetstagare i hushållet som är anställda av en fysisk person från tillämpningsområdet för detta direktiv.”

Artikel 2

Ändringar av direktiv 2009/38/EG

Direktiv 2009/38/EG ska ändras på följande sätt:

1. I artikel 1 ska punkt 7 utgå.

2. I artikel 10.3 ska följande stycken läggas till:

”En besättningsmedlem på ett sjögående fartyg som är ledamot av ett särskilt förhandlingsorgan eller av ett

europeiskt företagsråd, eller en sådan ledamots suppleant, ska vara behörig att delta i möten i det särskilda

förhandlingsorganet eller i det europeiska företagsrådet eller i varje annat möte inom ramen för något av de

förfaranden som fastställs i artikel 6.3 såvida denna ledamot eller suppleant inte befinner sig till sjöss eller befinner

sig i en hamn i ett annat land än det där rederiet har sitt säte när mötet äger rum.

8.10.2015

L 263/3

Europeiska unionens officiella tidning

SV

(¹) Rådets direktiv 2009/13/EG av den 16 februari 2009 om genomförande av det avtal som ingåtts av European Community Shipowners'

Associations (ECSA) och European Transport Workers' Federation (ETF) om 2006 års konvention om arbete till sjöss och om ändring av

direktiv 1999/63/EG (EUT L 124, 20.5.2009, s. 30).

(²) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/16/EG av den 23 april 2009 om hamnstatskontroll (EUT L 131, 28.5.2009, s. 57).

(³) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/54/EU av den 20 november 2013 om vissa flaggstaters ansvar i fråga om efterlevnad och

verkställighet av 2006 års konvention om arbete till sjöss (EUT L 329, 10.12.2013, s. 1).

26

Prop. 2016/17:120

Bilaga 1

Möten ska, om möjligt, planeras så att ledamöter eller suppleanter som är besättningsmedlemmar på ett sjögående

fartyg kan delta.

Om en besättningsmedlem på ett sjögående fartyg som är ledamot av ett särskilt förhandlingsorgan eller av ett

europeiskt företagsråd, eller en sådan ledamots suppleant, inte kan delta i ett möte ska, om detta är möjligt,

möjligheten att använda ny informations- och kommunikationsteknik övervägas.”

Artikel 3

Ändring av direktiv 2002/14/EG

Artikel 3.3 i direktiv 2002/14/EG ska utgå.

Artikel 4

Ändringar av direktiv 98/59/EG

Direktiv 98/59/EG ska ändras på följande sätt:

1. I artikel 1.2 ska led c utgå.

2. I artikel 3.1 ska följande stycke införas efter andra stycket:

”Om den planerade kollektiva uppsägningen rör medlemmar av besättningen på sjögående fartyg ska arbetsgivaren

meddela detta till den behöriga myndigheten i den stat vars flagga fartyget för.”

Artikel 5

Ändring av direktiv 2001/23/EG

Artikel 1.3 i direktiv 2001/23/EG ska ersättas med följande:

”3.

Detta direktiv ska tillämpas på sådan överlåtelse av sjögående fartyg som är en del av en överlåtelse av ett

företag, en verksamhet eller en del av ett företag eller en verksamhet i den mening som avses i punkterna 1 och 2,

under förutsättning att förvärvaren befinner sig, eller det företag eller den verksamhet eller den del av företaget eller

verksamheten som ska överlåtas förblir, inom fördragets territoriella tillämpningsområde.

Detta direktiv ska inte tillämpas om föremålet för överlåtelsen enbart utgörs av ett eller flera sjögående fartyg.”

Artikel 6

Skyddsnivå

Genomförandet av detta direktiv får under inga omständigheter föranleda en minskning av den allmänna skyddsnivån

för de personer som omfattas av det här direktivet, vilken redan tillerkänts av medlemsstaterna på de områden som

omfattas av direktiven 2008/94/EG, 2009/38/EG, 2002/14/EG, 98/59/EG och 2001/23/EG.

Artikel 7

Kommissionens rapportering

Kommissionen ska senast den 10 oktober 2019 och efter samråd med medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter på

unionsnivå överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om genomförandet och tillämpningen av artiklarna 4

och 5.

8.10.2015

L 263/4

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Prop. 2016/17:120

Bilaga 1

27

Artikel 8

Införlivande

1.

Medlemsstaterna ska senast den 10 oktober 2017 sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som

är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska genast underrätta kommissionen om detta.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan

hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

2.

Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som

de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 9

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 10

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Strasbourg den 6 oktober 2015.

På Europaparlamentets vägnar

M. SCHULZ

Ordförande

På rådets vägnar

N. SCHMIT

Ordförande

8.10.2015

L 263/5

Europeiska unionens officiella tidning

SV

28

Prop. 2016/17:120

Bilaga 2

DIREKTIV

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2008/94/EG

av den 22 oktober 2008

om skydd för arbetstagare vid arbetsgivarens insolvens

(kodifierad version)

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR

ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska

gemenskapen, särskilt artikel 137.2,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommit­

téns yttrande (

1

),

efter att ha hört Regionkommittén,

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget (

2

), och

av följande skäl:

(1)

Rådets direktiv 80/987/EEG av den 20 oktober 1980 om

skydd för arbetstagare vid arbetsgivarens insolvens (

3

) har

ändrats flera gånger (

4

) på ett väsentligt sätt. För att skapa

klarhet och överskådlighet bör det direktivet kodifieras.

(2)

I punkt 7 i gemenskapens stadga om grundläggande so­

ciala rättigheter för arbetstagare, som antogs den 9 de­

cember 1989, föreskrivs att förverkligandet av den inre

marknaden måste leda till att levnads- och arbetsvillkoren

för arbetstagare inom gemenskapen förbättras samt att

förbättringen, där så behövs, även måste medföra att

vissa aspekter av anställningsreglerna utvecklas, såsom

förfaranden vid kollektiva uppsägningar och konkurser.

(3)

Det är nödvändigt att skydd upprättas för arbetstagarna

vid arbetsgivarens insolvens och för att garantera dem ett

minimiskydd, särskilt för att garantera betalning av deras

utestående fordringar, samtidigt som hänsyn måste tas till

behovet av en välbalanserad ekonomisk och social ut­

veckling inom gemenskapen. För detta ändamål bör alla

medlemsstater inrätta en institution som säkerställer att

de berörda arbetstagarna får betalt för sina utestående

fordringar.

(4)

För att säkerställa ett rättvist skydd för de berörda arbets­

tagarna bör man definiera insolvens i enlighet med ut­

vecklingen av lagstiftningen i medlemsstaterna på detta

område och detta begrepp bör även avse andra insolvens­

förfaranden än likvidationsförfaranden. I syfte att fast­

ställa garantiinstitutionens betalningsskyldighet bör med­

lemsstaterna i detta sammanhang ha möjlighet att före­

skriva att en insolvenssituation som leder till flera insol­

vensförfaranden ska hanteras som om det gällde ett enda

insolvensförfarande.

(5)

Det bör säkerställas att de arbetstagare som avses i rådets

direktiv 97/81/EG av den 15 december 1997 om ramav­

talet om deltidsarbete undertecknat av UNICE, CEEP och

EFS (

5

), rådets direktiv 1999/70/EG av den 28 juni 1999

om ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS,

UNICE och CEEP (

6

) och rådets direktiv 91/383/EEG av

den 25 juni 1991 om komplettering av åtgärderna för att

främja förbättringar av säkerhet och hälsa på arbetsplat­

sen för arbetstagare med tidsbegränsat anställningsförhål­

lande eller tillfälligt anställningsförhållande (

7

) inte ute­

sluts från tillämpningsområdet för det här direktivet.

SV

L 283/36

Europeiska unionens officiella tidning

28.10.2008

(¹) EUT C 161, 13.7.2007, s. 75.

(²) Europaparlamentets yttrande av den 19 juni 2007 (EUT C 146 E,

12.6.2008, s. 71) och rådets beslut av den 25 september 2008.

(³) EGT L 283, 28.10.1980, s. 23.

(⁴) Se bilaga I del A och B.

(⁵) EGT L 14, 20.1.1998, s. 9.

(⁶) EGT L 175, 10.7.1999, s. 43.

(⁷) EGT L 206, 29.7.1991, s. 19.

Prop. 2016/17:120

Bilaga 2

29

(6)

För att tillgodose arbetstagarnas rättssäkerhet när företag

som bedriver verksamhet i flera medlemsstater blir insol­

venta och för att trygga arbetstagarnas rättigheter i en­

lighet med EG-domstolens rättspraxis, är det nödvändigt

att ha bestämmelser som uttryckligen fastställer vilken

institution som är behörig att betala de utestående ford­

ringarna till arbetstagarna i dessa fall och som fastställer

målet för samarbetet mellan medlemsstaternas behöriga

myndigheter att snarast möjligt reglera arbetstagarnas

utestående fordringar. Det är vidare nödvändigt att före­

skriva ett samarbete mellan behöriga administrativa myn­

digheter i medlemsstaterna för att se till att bestämmel­

serna på detta område tillämpas på rätt sätt.

(7)

Medlemsstaterna kan införa begränsningar av garantiin­

stitutionernas ansvar. Begränsningarna bör vara förenliga

med direktivets sociala mål, och vid införandet av dessa

kan olika nivåer på fordringarna beaktas.

(8)

För att underlätta fastställandet av insolvensförfaranden

bl.a. i gränsöverskridande situationer bör det föreskrivas

att medlemsstaterna ska informera kommissionen och

övriga medlemsstater om de typer av insolvensförfaran­

den som ger anledning till åtgärd från garantiinstitutio­

nen.

(9)

Eftersom målet för den föreslagna åtgärden i detta direk­

tiv inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlems­

staterna och det därför bättre kan uppnås på gemens­

kapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet

med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget.

I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel

går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för

att uppnå detta mål.

(10)

Kommissionen bör för Europaparlamentet och rådet

lägga fram en rapport om genomförandet och tillämp­

ningen av detta direktiv, särskilt med avseende på de nya

anställningsformer som uppkommer i medlemsstaterna.

(11)

Detta direktiv bör inte påverka medlemsstaternas skyldig­

heter vad gäller de tidsfrister för införlivande med natio­

nell lagstiftning och tillämpning av de direktiv som anges

i bilaga I del C.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH DEFINITIONER

Artikel 1

1.

Detta direktiv ska tillämpas på fordringar som arbetstagare

på grund av anställningsavtal eller anställningsförhållanden har

gentemot arbetsgivare som är att anse som insolventa enligt

artikel 2.1.

2.

Medlemsstaterna får undantagsvis utesluta fordringar från

vissa kategorier av arbetstagare från tillämpningsområdet för

detta direktiv om det finns andra former av garanti som ger

arbetstagarna ett skydd motsvarande det som följer av detta

direktiv.

3.

Medlemsstaterna får, om en sådan bestämmelse redan

finns i deras nationella lagstiftning, fortsätta att utesluta följande

kategorier från tillämpningsområdet för detta direktiv:

a) Arbetstagare i hushållet som är anställda av en fysisk person.

b) Fiskare som avlönas separat.

Artikel 2

1.

I detta direktiv ska en arbetsgivare anses vara insolvent när

en ansökan har inlämnats om att inleda ett kollektivt förfarande

som grundas på arbetsgivarens insolvens i enlighet med respek­

tive medlemsstats lagar och andra författningar och som inne­

bär att arbetsgivarens tillgångar helt eller delvis tas i anspråk

och att en förvaltare eller en person som utövar en liknande

funktion utses, samt när den myndighet som är behörig enligt

dessa lagar och andra författningar

a) har beslutat att inleda ett förfarande, eller

b) har fastställt att arbetsgivarens företag eller verksamheter

definitivt har upphört och att befintliga tillgångar är otill­

räckliga för att motivera att förfarandet inleds.

2.

Detta direktiv påverkar inte den definition som följer av

nationell rätt beträffande termerna arbetstagare, arbetsgivare, lön,

omedelbar rätt till och framtida rätt till.

SV

28.10.2008

Europeiska unionens officiella tidning

L 283/37

30

Prop. 2016/17:120

Bilaga 2

Medlemsstaterna får från tillämpningsområdet för detta direktiv

emellertid inte utesluta

a) deltidsanställda i den mening som avses i direktiv 97/81/EG,

b) visstidsanställda i den mening som avses i direk-

tiv 1999/70/EG,

c) arbetstagare med ett tillfälligt anställningsförhållande i den

mening som avses i artikel 1.2 i direktiv 91/383/EEG.

3.

Medlemsstaterna får inte göra arbetstagarnas rätt enligt

detta direktiv beroende av en minsta kvalifikationsperiod avse­

ende anställningsavtal eller anställningsförhållande.

4.

Detta direktiv hindrar inte medlemsstaterna från att ut­

sträcka skyddet för arbetstagare till andra insolvenssituationer

som fastställts genom andra förfaranden än de som nämns i

punkt 1 och som föreskrivs i nationell lagstiftning, till exempel

situationer där arbetsgivaren i praktiken inställt betalningarna

permanent.

Sådana förfaranden ska dock inte leda till ett krav på garantier

för institutionerna i de övriga medlemsstaterna i sådana fall som

avses i kapitel IV.

KAPITEL II

BESTÄMMELSER OM GARANTIINSTITUTIONER

Artikel 3

Medlemsstaterna ska, om inte annat följer av artikel 4, vidta

nödvändiga åtgärder för att se till att garantiinstitutionerna sä­

kerställer betalning av arbetstagarnas utestående fordringar som

grundar sig på anställningsavtal eller anställningsförhållanden,

inbegripet betalning av avgångsvederlag, förutsatt att nationell

lagstiftning föreskriver det, när anställningsförhållandet upphör.

De utestående lönefordringar som garantiinstitutionen övertar

avser en period före och/eller, i förekommande fall, efter ett

datum som fastställts av medlemsstaterna.

Artikel 4

1.

Medlemsstaterna får välja att begränsa garantiinstitutioner­

nas betalningsansvar enligt artikel 3.

2.

Om medlemsstaterna utnyttjar valmöjligheten enligt punkt

1, ska de fastställa den period för vilken garantiinstitutionen ska

betala utestående fordringar. Denna period får dock inte vara

kortare än en period som omfattar lönen för de tre senaste

månaderna av anställningsförhållandet före och/eller efter det

datum som avses i artikel 3 andra stycket.

Medlemsstaterna får bestämma att denna minimiperiod på tre

månader ska infalla under en referensperiod som inte får vara

kortare än sex månader.

De medlemsstater som föreskriver en referensperiod på minst

18 månader får begränsa den period för vilken garantiinstitu­

tionen ska betala de utestående fordringarna till åtta veckor.

I sådana fall ska de för arbetstagarna mest fördelaktiga perio­

derna användas vid beräkningen av minimiperioden.

3.

Medlemsstaterna får fritt sätta övre gränser för garantiin­

stitutionens utbetalningar. Dessa gränser får inte vara lägre än

en tröskel som är socialt förenlig med detta direktivs sociala

målsättning.

Om medlemsstaterna utnyttjar denna valmöjlighet, ska de till

kommissionen meddela vilka metoder de använder för att sätta

denna övre gräns.

Artikel 5

Medlemsstaterna ska införa detaljerade bestämmelser för garan­

tiinstitutionernas organisation, finansiering och verksamhet, i

överensstämmelse med framför allt följande principer:

a) Institutionernas tillgångar ska vara fristående från arbetsgi­

varnas driftskapital och ska inte vara tillgängliga vid ett in­

solvensförfarande.

b) Arbetsgivarna ska bidra till institutionernas finansiering om

den inte helt fullgörs av offentliga myndigheter.

c) Institutionernas ansvar ska bestå oberoende av om förplik­

telserna att bidra till finansieringen har uppfyllts eller inte.

SV

L 283/38

Europeiska unionens officiella tidning

28.10.2008

Prop. 2016/17:120

Bilaga 2

31

KAPITEL III

BESTÄMMELSER OM SOCIAL TRYGGHET

Artikel 6

Medlemsstaterna får föreskriva att artiklarna 3, 4 och 5 inte ska

tillämpas på bidrag som ska utgå enligt nationella författnings­

reglerade socialförsäkringssystem eller enligt kompletterande

pensionssystem utanför de nationella författningsreglerade so­

cialförsäkringssystemen för ett eller flera företag.

Artikel 7

Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att säker­

ställa att underlåtenhet från arbetsgivarens sida, före inträdet

av hans insolvens, att inbetala på honom ankommande obliga­

toriska bidrag till försäkringsinstitutionerna i enlighet med de

nationella författningsreglerade socialförsäkringssystemen inte

inverkar menligt på arbetstagarnas rätt till förmåner enligt dessa

försäkringar, i den mån avdrag för arbetstagarens del av bidraget

har gjorts vid utbetalning av arbetstagarnas löner.

Artikel 8

Medlemsstaterna ska säkerställa att nödvändiga åtgärder vidtas

för att skydda arbetstagarnas intressen och de personers intres­

sen som vid inträdet av arbetsgivarens insolvens redan har läm­

nat arbetsgivarens företag eller verksamhet, vad gäller rättigheter

som tillförsäkrar dem omedelbara eller framtida ålderspensions­

förmåner inklusive efterlevandeförmåner enligt kompletterande

pensionssystem utanför de nationella författningsreglerade so­

cialförsäkringssystemen för ett eller flera företag.

KAPITEL IV

BESTÄMMELSER OM GRÄNSÖVERSKRIDANDE SITUATIONER

Artikel 9

1.

När ett företag som är verksamt på minst två medlems­

staters territorium är insolvent i den mening som avses i arti­

kel 2.1, ska institutionen i den medlemsstat på vilkens territo­

rium arbetstagarna normalt utför eller utförde sitt arbete vara

behörig institution för betalningen av utestående fordringar till

arbetstagarna.

2.

Omfattningen av arbetstagarnas rättigheter ska fastställas i

den lagstiftning som gäller för den behöriga garantiinstitutionen.

3.

Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att

säkerställa att, i de fall som avses i punkt 1 i denna artikel,

de beslut som fattas inom ramen för ett i en annan medlemsstat

inlett insolvensförfarande enligt artikel 2.1 beaktas för att fast­

ställa arbetsgivarens insolvens i den mening som avses i detta

direktiv.

Artikel 10

1.

För att genomföra artikel 9 ska medlemsstaterna före­

skriva att relevant information mellan de behöriga administra­

tiva myndigheterna och/eller mellan de garantiinstitutioner som

omnämns i artikel 3 första stycket ska utbytas, vilket bland

annat gör det möjligt att upplysa den behöriga garantiinstitu­

tionen om arbetstagarnas utestående fordringar.

2.

Medlemsstaterna ska till kommissionen och de andra med­

lemsstaterna lämna uppgifter om adress och telefon till sina

behöriga administrativa myndigheter och/eller sina garantiinsti­

tutioner. Kommissionen ska göra dessa upplysningar tillgängliga

för allmänheten.

KAPITEL V

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 11

Detta direktiv ska inte påverka medlemsstaternas rätt att till­

ämpa eller utfärda lagar eller andra författningar som är gynn­

sammare för arbetstagarna.

Genomförandet av detta direktiv får under inga omständigheter

utgöra skäl för att försämra den existerande situationen i med­

lemsstaterna och den allmänna skyddsnivån för arbetstagare

inom det område som direktivet omfattar.

Artikel 12

Detta direktiv ska inte påverka medlemsstaternas möjligheter att

a) vidta åtgärder för att förhindra missbruk,

b) vägra att ta på sig eller begränsa det ansvar som avses i

artikel 3, eller den garanterade förpliktelse som avses i arti­

kel 7, om det visar sig att uppfyllandet av förpliktelsen är

orimligt på grund av förekomsten av särskilda förbindelser

mellan arbetstagaren och arbetsgivaren och gemensamma

intressen som resulterat i hemliga överenskommelser mellan

dem,

SV

28.10.2008

Europeiska unionens officiella tidning

L 283/39

32

Prop. 2016/17:120

Bilaga 2

c) vägra att ta på sig eller begränsa den betalningsskyldighet

som avses i artikel 3 eller den garanterade förpliktelse som

avses i artikel 7 i de fall då arbetstagaren ensam eller till­

sammans med nära anförvanter var ägare till en väsentlig del

av arbetsgivarens företag eller verksamhet och hade ett be­

tydande inflytande över verksamheten.

Artikel 13

Medlemsstaterna ska till kommissionen och de övriga medlems­

staterna anmäla de typer av nationella insolvensförfaranden som

omfattas av detta direktivs tillämpningsområde samt alla änd­

ringar av dessa.

Kommissionen ska offentliggöra dessa anmälningar i Europeiska

unionens officiella tidning.

Artikel 14

Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texterna till

de lagar och andra författningar som de antar inom det område

som omfattas av detta direktiv.

Artikel 15

Senast den 8 oktober 2010 ska kommissionen för Europapar­

lamentet och rådet lägga fram en rapport om genomförandet

och tillämpningen av artiklarna 1–4, 9, 10, 11 andra stycket,

12 c, 13 och 14 i medlemsstaterna.

Artikel 16

Direktiv 80/987/EEG, i dess lydelse enligt de rättsakter som

anges i bilaga I, ska upphöra att gälla, utan att det påverkar

medlemsstaternas skyldigheter vad gäller tidsfristerna för inför­

livande med nationell lagstiftning och tillämpningen av de di­

rektiv som anges i bilaga I del C.

Hänvisningar till det upphävda direktivet ska anses som hänvis­

ningar till det här direktivet och ska läsas i enlighet med jäm­

förelsetabellen i bilaga II.

Artikel 17

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det

har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 18

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Strasbourg den 22 oktober 2008.

På Europaparlamentets vägnar

H.-G. PÖTTERING

Ordförande

På rådets vägnar

J.-P. JOUYET

Ordförande

SV

L 283/40

Europeiska unionens officiella tidning

28.10.2008

Prop. 2016/17:120

Bilaga 2

33

BILAGA I

DEL A

Upphävt direktiv och ändringar av det i kronologisk ordning

(som det hänvisas till i artikel 16)

Rådets direktiv 80/987/EEG

(EGT L 283, 28.10.1980, s. 23)

Rådets direktiv 87/164/EEG

(EGT L 66, 11.3.1987, s. 11)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/74/EG

(EGT L 270, 8.10.2002, s. 10)

DEL B

Icke upphävd ändringsrättsakt

(som det hänvisas till i artikel 16)

1994 års anslutningsakt

DEL C

Tidsfrister för införlivande med nationell lagstiftning och tillämpning

(som det hänvisas till i artikel 16)

Direktiv

Tidsfrist för införlivande

Datum för tillämpning

80/987/EEG

23 oktober 1983

87/164/EEG

1 januari 1986

2002/74/EG

7 oktober 2005

SV

28.10.2008

Europeiska unionens officiella tidning

L 283/41

34

Prop. 2016/17:120

Bilaga 2

BILAGA II

Jämförelsetabell

Direktiv 80/987/EEG

Detta direktiv

Artikel 1

Artikel 1

Artikel 2

Artikel 2

Artikel 3

Artikel 3

Artikel 4

Artikel 4

Artikel 5

Artikel 5

Artikel 6

Artikel 6

Artikel 7

Artikel 7

Artikel 8

Artikel 8

Artikel 8a

Artikel 9

Artikel 8b

Artikel 10

Artikel 9

Artikel 11

Artikel 10

Artikel 12

Artikel 10a

Artikel 13

Artikel 11.1

—

Artikel 11.2

Artikel 14

Artikel 12

—

—

Artikel 15

—

Artikel 16

—

Artikel 17

Artikel 13

Artikel 18

—

Bilaga I

—

Bilaga II

SV

L 283/42

Europeiska unionens officiella tidning

28.10.2008

Prop. 2016/17:120

Bilaga 3

35

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2009/38/EG

av den 6 maj 2009

om inrättande av ett europeiskt företagsråd eller ett förfarande i gemenskapsföretag och grupper av

gemenskapsföretag för information till och samråd med arbetstagare

(omarbetning)

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR

ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska

gemenskapen, särskilt artikel 137,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommit­

téns yttrande (

1

),

efter att ha hört Regionkommittén,

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget (

2

), och

av följande skäl:

(1)

Ett antal väsentliga ändringar kommer att göras av rådets

direktiv 94/45/EG av den 22 september 1994 om inrät­

tandet av ett europeiskt företagsråd eller ett förfarande i

gemenskapsföretag och grupper av gemenskapsföretag

för information till och samråd med arbetstagare (

3

).

Detta direktiv bör omarbetas av tydlighetsskäl.

(2)

Enligt artikel 15 i direktiv 94/45/EG har kommissionen, i

samråd med medlemsstaterna och arbetsmarknadens par­

ter på europeisk nivå, granskat direktivets tillämpning

och särskilt undersökt om trösklarna för antalet anställda

är relevanta för att vid behov föreslå lämpliga ändringar.

(3)

Efter samråd med medlemsstaterna och arbetsmarkna­

dens parter på europeisk nivå har kommissionen den

4 april 2000 inför Europaparlamentet och rådet lagt

fram en rapport om genomförandet av direkt­

iv 94/45/EG.

(4)

I enlighet med artikel 138.2 i fördraget har kommissio­

nen samrått med arbetsmarknadens parter på gemen­

skapsnivå om de eventuella riktlinjerna för en gemen-

skapsinsats på området.

(5)

Kommissionen har efter detta samråd funnit att en ge­

menskapsinsats är önskvärd och har på nytt samrått med

arbetsmarknadens parter på gemenskapsnivå om innehål­

let i det planerade förslaget i enlighet med artikel 138.3 i

fördraget.

(6)

Efter denna andra samrådsomgång har arbetsmarknadens

parter inte meddelat kommissionen att de önskar inleda

en process som kan leda till att ett avtal ingås enligt

artikel 138.4 i fördraget.

(7)

Det är nödvändigt att modernisera gemenskapslagstift­

ningen på området gränsöverskridande information till

och samråd med arbetstagarna, för att säkerställa ett ef­

fektivt utövande av arbetstagarnas rättigheter till gräns­

överskridande information och samråd, att öka andelen

europeiska företagsråd som inrättas och samtidigt möj­

liggöra för nuvarande avtal att fortsätta fungera, att lösa

problemen i samband med den praktiska tillämpningen

av direktiv 94/45/EG och att åtgärda den rättsosäkerhet

som beror på vissa av direktivets bestämmelser eller av­

saknaden av sådana, samt att bättre samordna gemen­

skapens rättsliga instrument på området information till

och samråd med arbetstagarna.

(8)

Enligt artikel 136 i fördraget ska ett av gemenskapens

och medlemsstaternas mål vara att främja en dialog mel­

lan arbetsmarknadens parter.

(9)

Detta direktiv ingår i en gemenskapsram med syfte att

stödja och komplettera medlemsstaternas åtgärder på

området information till och samråd med arbetstagarna.

Denna ram borde i så hög grad som möjligt begränsa de

bördor som läggs på företagen eller driftsställena, samti­

digt som ett effektivt utövande av de tillerkända rättighe­

terna säkerställs.

SV

L 122/28

Europeiska unionens officiella tidning

16.5.2009

( ¹ ) Yttrandet avgivet den 4 december 2008 (ännu ej offentliggjort i

EUT).

( ² ) Europaparlamentets yttrande av den 16 december 2008 (ännu ej

offentliggjort i EUT) och rådets beslut av den 17 december 2008.

( ³ ) EGT L 254, 30.9.1994, s. 64.

36

Prop. 2016/17:120

Bilaga 3

(10)

För att den inre marknaden ska fungera behöver företag

slås samman och övertas, fusioner ske över gränserna

och samarbetsprojekt skapas och som en följd av detta

behöver det finnas företag och grupper av företag som

bedriver verksamhet i flera medlemsstater. För att nä­

ringsverksamheten ska kunna utvecklas harmoniskt

måste de företag och grupper av företag som bedriver

verksamhet i två eller flera medlemsstater informera och

samråda med representanterna för de arbetstagare som

berörs av deras beslut.

(11)

De förfaranden för information till och samråd med ar­

betstagare som omfattas av medlemsstaternas lagstiftning

eller förfaranden är sällan inriktade på den gränsöverskri­

dande strukturen hos den enhet som fattar beslut som

berör dessa arbetstagare. Detta kan medföra att arbets­

tagare som berörs av beslut inom ett och samma företag

eller en och samma grupp av företag behandlas på olika

sätt.

(12)

Lämpliga bestämmelser måste antas för att säkerställa att

arbetstagarna i gemenskapsföretag och grupper av ge­

menskapsföretag informeras och att samråd med dessa

äger rum på rätt sätt då beslut som berör dessa arbets­

tagare fattas i en annan medlemsstat än den där de är

anställda.

(13)

För att garantera att arbetstagare i företag eller grupper av

företag som bedriver verksamhet i två eller flera med­

lemsstater informeras och att samråd med dessa äger

rum på rätt sätt är det nödvändigt att inrätta europeiska

företagsråd eller andra lämpliga förfaranden för gräns­

överskridande information till och samråd med arbets­

tagare.

(14)

Arrangemangen för information till och samråd med ar­

betstagarna behöver definieras och genomföras på ett

sådant sätt att ändamålet med desamma säkerställs vad

gäller bestämmelserna i detta direktiv. Informationen till

och samrådet med det europeiska företagsrådet bör där­

för göra det möjligt för detta att i god tid avge ett

yttrande till företaget, utan att det inkräktar på företagets

anpassningsförmåga. Bara om en dialog förs på den nivå

där riktlinjerna utarbetas och om arbetstagarrepresentan­

terna är verkligt delaktiga är det möjligt att förutse och

hantera förändringar.

(15)

Arbetstagarna och deras företrädare måste garanteras att

information och samråd sker på den lednings- och re­

presentationsnivå som är relevant med hänsyn till den

fråga som behandlas. I syfte att uppnå detta måste det

europeiska företagsrådets behörighet och verksamhets­

område vara åtskilda från de nationella organens och

måste begränsas till gränsöverskridande frågor.

(16)

För att avgöra om en fråga är gränsöverskridande bör

man se till såväl omfattningen av de möjliga följdverk­

ningarna som till den lednings- och representationsnivå

som berörs. Därför bör sådana frågor som berör hela

företaget eller gruppen eller minst två medlemsstater an­

ses vara gränsöverskridande frågor. Hit hör sådana frågor,

som oberoende av antalet medlemsstater som berörs, är

viktiga för den europeiska arbetsstyrkan på grund av de

konsekvenser de kan få eller som innefattar överföringar

av verksamhet mellan medlemsstaterna.

(17)

Det är nödvändigt med en definition av begreppet kon­

trollerande företag som enbart syftar på detta direktiv

och som inte påverkar definitionen av begreppen grupp

av företag eller kontroll som förekommer i andra akter.

(18)

Mekanismerna för information till och samråd med ar­

betstagare i företag eller grupper av företag som är verk­

samma i två eller fler medlemsstater måste omfatta ett

företags alla driftsställen eller, i förekommande fall, en

företagsgrupps samtliga företag inom medlemsstaterna,

oavsett om företaget eller företagsgruppens kontrolle­

rande företag har sin centrala ledning innanför eller utan­

för medlemsstaternas territorium.

(19)

I överensstämmelse med principen om parternas själv­

ständighet är arbetstagarrepresentanterna och ledningen

för företaget eller företagsgruppens kontrollerande före­

tag skyldiga att avtala om vilken form av europeiskt

företagsråd eller annan form av informations- och sam­

rådsförfaranden som ska införas, hur det ska vara sam­

mansatt, vilka befogenheter det ska ha, hur det ska fun­

gera, vilka förfaranden som ska tillämpas och vilka eko­

nomiska resurser som ska finnas för att passa just deras

omständigheter.

(20)

I överensstämmelse med subsidiaritetsprincipen ska med­

lemsstaterna bestämma vilka som är arbetstagarrepresen­

tanter och, om de finner det lämpligt, särskilt fastställa

bestämmelser om en väl avvägd representation av de

olika kategorierna av arbetstagare.

(21)

Det är nödvändigt att klargöra begreppen information till

och samråd med arbetstagarna, i överensstämmelse med

definitionerna i de senaste direktiven i frågan och de som

tillämpas på nationell nivå, i syfte att göra dialogen mer

effektiv på gränsöverskridande nivå, att samordna dialo­

gen på nationell och gränsöverskridande nivå på lämpligt

sätt samt att säkerställa den nödvändiga rättssäkerheten

vid tillämpningen av detta direktiv.

(22)

Begreppet information behöver definieras med hänsyn till

att arbetstagarrepresentanterna ska kunna granska infor­

mationen på ett adekvat sätt, vilket förutsätter att den ges

vid ett tillfälle, på ett sätt och med ett innehåll som är

lämpligt, utan att för den skull beslutsfattandet i före­

tagen fördröjs.

SV

16.5.2009

Europeiska unionens officiella tidning

L 122/29

Prop. 2016/17:120

Bilaga 3

37

(23)

Begreppet samråd behöver definieras med hänsyn till att

arbetstagarrepresentanterna ska kunna avge ett yttrande

som kan vara till gagn vid beslutsfattandet, vilket förut­

sätter att samrådet sker vid ett tillfälle, på ett sätt och

med ett innehåll som är lämpligt.

(24)

Om ett företag eller en företagsgrupps kontrollerande

företag har sin centrala ledning utanför medlemsstaternas

territorium måste de bestämmelser om information och

samråd som fastställs i detta direktiv genomföras av den

representant för företaget som vid behov utses i en av

medlemsstaterna eller, om det inte finns någon sådan

representant, av det driftsställe eller det kontrollerade

företag som har flest arbetstagare i medlemsstaterna.

(25)

Man måste fastställa företagets eller företagsgruppens an­

svar i fråga om överlämnandet av den information som

krävs för att förhandlingar ska inledas på ett sådant sätt

att det är möjligt för arbetstagarna att avgöra om före­

taget eller företagsgruppen där de arbetar är ett gemen-

skapsföretag eller en grupp av gemenskapsföretag och att

ta de kontakter som krävs för att kunna begära att för­

handlingar inleds.

(26)

Det särskilda förhandlingsorganet måste företräda arbets­

tagarna från de olika medlemsstaterna på ett väl avvägt

sätt. Arbetstagarrepresentanterna måste kunna samarbeta

med varandra för att fastställa sina ståndpunkter i för­

handlingarna med den centrala ledningen.

(27)

Man måste erkänna den roll som de erkända fackföre­

ningarna kan spela vid förhandlingen eller omförhand­

lingen av de avtal som inrättar de europeiska företagsrå­

den, genom att stödja de arbetstagarrepresentanter som

uttrycker ett behov av sådant stöd. Behöriga fackför­

eningar och arbetsgivarorganisationer som erkänts såsom

arbetsmarknadens parter på europeisk nivå ska informe­

ras om att förhandlingar inleds, så att de kan följa in­

rättandet av nya europeiska företagsråd och främja god

praxis. Med erkända behöriga fackföreningar och arbets­

givarorganisationer avses organisationer för arbetsmark­

nadens parter med vilka kommissionen bedriver samråd i

enlighet med artikel 138 i fördraget. Förteckningen över

dessa organisationer uppdateras och offentliggörs av

kommissionen.

(28)

Avtalen om att inrätta de europeiska företagsråden och

om hur de ska fungera måste innehålla bestämmelser om

hur avtalen kan ändras, sägas upp och omförhandlas när

så krävs, särskilt när företagets eller företagsgruppens

omfattning eller struktur ändras.

(29)

Sådana avtal måste innehålla arrangemangen för hur in­

formation till och samråd med arbetstagarna ska samord­

nas på nationell och gränsöverskridande nivå, anpassat

till de särskilda förhållandena i företaget eller företags­

gruppen. Arrangemangen måste utformas så att man

tar hänsyn till de olika arbetstagarrepresentationsorga­

nens behörigheter och verksamhetsområden, särskilt när

det gäller att förutse och hantera förändringar.

(30)

I dessa avtal måste också vid behov föreskrivas hur en

särskild kommitté ska inrättas och hur den ska fungera

för att samordna det europeiska företagsrådets reguljära

verksamhet och göra den så effektiv så möjligt och för

att information och samråd ska kunna ske så snabbt som

möjligt vid särskilda omständigheter.

(31)

Arbetstagarrepresentanterna kan besluta att inte begära

att ett europeiskt företagsråd inrättas och de berörda

parterna kan besluta om andra förfaranden för gränsöver­

skridande information till och samråd med arbetstagare.

(32)

Det bör fastställas vissa tilläggsföreskrifter som blir

tillämpliga om parterna beslutar om detta eller om den

centrala ledningen vägrar att inleda förhandlingar eller

om sådana förhandlingar inte leder till något avtal.

(33)

För att arbetstagarrepresentanterna ska kunna utföra sitt

uppdrag fullt ut och se till att det europeiska företagsrå­

det är ändamålsenligt måste de rapportera till de arbets­

tagare som de företräder och få den utbildning som de

behöver.

(34)

Bestämmelser bör antas för de arbetstagarrepresentanter

som agerar inom ramen för detta direktiv så att de, när

de utövar sina funktioner, erhåller samma skydd och

garantier som arbetstagarrepresentanter har genom lag­

stiftning och/eller praxis i anställningslandet. De får inte

bli föremål för någon form av diskriminering till följd av

att de lagligen utövar sin verksamhet och de måste skyd­

das på lämpligt sätt mot uppsägning och andra sanktio­

ner.

(35)

Medlemsstaterna måste vidta lämpliga åtgärder om de

skyldigheter som framgår av detta direktiv inte uppfylls.

(36)

I enlighet med gemenskapslagstiftningens allmänna prin­

ciper bör administrativa eller rättsliga förfaranden och

sanktioner som är effektiva och avskräckande samt står

i proportion till hur allvarlig överträdelsen är tillämpas

när de skyldigheter som följer av detta direktiv inte upp­

fylls.

SV

L 122/30

Europeiska unionens officiella tidning

16.5.2009

38

Prop. 2016/17:120

Bilaga 3

(37)

För att öka effektiviteten, samstämmigheten och rättssä­

kerheten är det nödvändigt att fastställa vilket förhållande

som ska råda mellan de direktiv och de nivåer för in­

formation till och samråd med arbetstagarna som anges i

gemenskapsrätten och i nationell lagstiftning och/eller

praxis. I första hand måste det inom varje företag eller

grupp av företag förhandlas om hur detta förhållande ska

se ut. Om det inte ingåtts något avtal om detta förhål­

lande och om beslut som kan medföra väsentliga föränd­

ringar i arbetsorganisationen eller anställningsavtalen för­

utses måste förfarandet utföras både på nationell nivå

och på gemenskapsnivå med iakttagande av de olika

arbetstagarrepresentationsorganens behörigheter och

verksamhetsområden. Om det europeiska företagsrådet

avger ett yttrande bör detta inte påverka den centrala

ledningens behörighet att genomföra nödvändiga samråd

inom de tidsfrister som föreskrivs i nationell lagstiftning

och/eller praxis. Nationell lagstiftning och/eller praxis kan

behöva anpassas för att det europeiska företagsrådet vid

behov ska kunna informeras före eller samtidigt med de

nationella arbetstagarrepresentationsorganen, samtidigt

som arbetstagarnas allmänna skyddsnivå inte får sänkas.

(38)

Detta direktiv bör inte påverka de förfaranden för infor­

mation och samråd som avses i Europaparlamentets och

rådets direktiv 2002/14/EG av den 11 mars 2002 om

inrättande av en allmän ram för information till och

samråd med arbetstagare i Europeiska gemenskapen (

1

)

och inte heller de särskilda förfaranden som avses i arti­

kel 2 i rådets direktiv 98/59/EG av den 20 juli 1998 om

tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kollek­

tiva uppsägningar (

2

) och i artikel 7 i rådets direktiv

2001/23/EG av den 12 mars 2001 om tillnärmning av

medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares

rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller

delar av företag eller verksamheter (

3

).

(39)

Särskild behandling bör medges de gemenskapsföretag

och grupper av gemenskapsföretag där det den 22 sep­

tember 1996 fanns ett avtal om gränsöverskridande in­

formation till och samråd med arbetstagare som gäller

för samtliga arbetstagare.

(40)

Vid väsentliga omstruktureringar i företaget eller företags­

gruppen, t.ex. vid fusion, förvärv eller uppdelning, måste

det eller de befintliga europeiska företagsråden anpassas.

En sådan anpassning måste i första hand göras enligt

villkoren i tillämpligt avtal, om det är möjligt att göra

den nödvändiga anpassningen enligt dessa villkor. I annat

fall, och när en motiverad begäran om detta gjorts, bör

förhandlingar om ett nytt avtal inledas, där medlem­

marna i det eller de befintliga europeiska företagsråden

deltar. För att möjliggöra information till och samråd

med arbetstagarna under den ofta avgörande period då

omstruktureringar pågår, måste det eller de befintliga

europeiska företagsråden kunna fortsätta sin verksamhet,

som kan behöva anpassas, till dess att ett nytt avtal har

ingåtts. När det nya avtalet har undertecknats måste de

företagsråd som inrättats tidigare upplösas och de avtal

som inrättar dem måste upphävas, oberoende av vilka

bestämmelser de innehåller om giltighetstid och uppsäg­

ning.

(41)

Om inte denna anpassningsbestämmelse tillämpas är det

lämpligt att låta de gällande avtalen fortsätta, för att inte

bli tvungen att omförhandla dem i onödan. Det bör

också fastställas att de skyldigheter som följer av detta

direktiv inte bör tillämpas på de avtal som ingåtts före

den 22 september 1996 i enlighet med artikel 13.1 i

direktiv 94/45/EG eller artikel 3.1 i direktiv

97/74/EG (

4

) så länge avtalen är giltiga. Genom detta

direktiv införs dessutom inte något allmänt krav på om­

förhandling av de avtal som ingåtts i enlighet med arti­

kel 6 i direktiv 94/45/EG mellan den 22 september 1996

och den 5 juni 2011.

(42)

Utan att det påverkar parternas möjlighet att fatta andra

beslut måste det europeiska företagsråd som, i brist på ett

avtal mellan parterna, inrättats för att nå målet med detta

direktiv, hållas informerat om företagets eller företags­

gruppens verksamhet och samråd måste äga rum, så att

företagsrådet kan bedöma en eventuell inverkan på ar­

betstagarnas intressen i minst två olika medlemsstater.

Det måste därför krävas av företaget eller det kontrolle­

rande företaget att det ger de utvalda arbetstagarrepresen­

tanterna allmän information beträffande arbetstagarnas

intressen liksom information som särskilt berör de sidor

av företagets eller företagsgruppens verksamhet som be­

rör arbetstagarnas intressen. Det europeiska företagsrådet

måste kunna avge en ståndpunkt efter det mötet.

(43)

De valda arbetstagarrepresentanterna måste snarast möj­

ligt informeras, och samråd måste äga rum beträffande

vissa beslut som är av avgörande betydelse för arbets­

tagarnas intressen.

SV

16.5.2009

Europeiska unionens officiella tidning

L 122/31

( ¹ ) EGT L 80, 23.3.2002, s. 29.

( ² ) EGT L 225, 12.8.1998, s. 16.

( ³ ) EGT L 82, 22.3.2001, s. 16.

( ⁴ ) Rådets direktiv 97/74/EG av den 15 december 1997 om att utvidga

rådets direktiv 94/45/EG om inrättandet av ett europeiskt företagsråd

eller ett förfarande i gemenskapsföretag och grupper av gemenskaps­

företag för information till och samråd med arbetstagare, till att avse

Förenade kungariket (EGT L 10, 16.1.1998, s. 22).

Prop. 2016/17:120

Bilaga 3

39

(44)

Man måste klargöra innehållet i de tilläggsföreskrifter

som gäller då avtal saknas och som används som referens

vid förhandlingarna, och man bör anpassa innehållet till

behoven och praxis vid gränsöverskridande information

och samråd. Man bör göra åtskillnad mellan de områden

där information ska ges och de områden där samråd med

det europeiska företagsrådet ska ske, vilket omfattar möj­

ligheten att företagsrådet får ett motiverat svar på alla

sina yttranden. För att den särskilda kommittén ska

kunna spela sin nödvändiga roll som samordnare och

effektivt hantera särskilda omständigheter måste den

kunna bestå av upp till fem ledamöter som kan samråda

med varandra regelbundet.

(45)

Eftersom målet för detta direktiv, nämligen att förbättra

arbetstagarnas rätt till information och samråd i gemen-

skapsföretag och grupper av gemenskapsföretag, inte i

tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna

och det därför bättre kan uppnås på gemenskapsnivå,

kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidia­

ritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med pro­

portionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv

inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta

mål.

(46)

Detta direktiv iakttar de grundläggande rättigheterna och

följer de principer som erkänns särskilt i Europeiska uni­

onens stadga om de grundläggande rättigheterna. Detta

direktiv syftar särskilt till att säkerställa att arbetstagarnas

eller deras företrädares rätt till information och samråd i

god tid och på lämplig nivå respekteras fullt ut, i de fall

och på de villkor som föreskrivs i gemenskapsrätten och

i nationell lagstiftning och praxis (artikel 27 i Europeiska

unionens stadga om de grundläggande rättigheterna).

(47)

Skyldigheten att införliva detta direktiv med nationell

lagstiftning bör endast gälla de bestämmelser som utgör

en innehållsmässig ändring i förhållande till tidigare di­

rektiv. Skyldigheten att införliva de oförändrade bestäm­

melserna följer av de tidigare direktiven.

(48)

I enlighet med punkt 34 i det interinstitutionella avtalet

om bättre lagstiftning (

1

) uppmuntras medlemsstaterna

att för egen del och i gemenskapens intresse upprätta

egna tabeller som så långt det är möjligt visar överens­

stämmelsen mellan detta direktiv och införlivandeåtgär­

derna samt att offentliggöra dessa tabeller.

(49)

Detta direktiv bör inte påverka medlemsstaternas skyldig­

heter när det gäller tidsfristerna för införlivande med

nationell lagstiftning och tillämpning av de direktiv

som anges i bilaga II del B.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

AVSNITT I

ALLMÄNT

Artikel 1

Mål

1. Målet med detta direktiv är att förbättra arbetstagarnas rätt

till information och samråd i gemenskapsföretag och grupper av

gemenskapsföretag.

2. I detta syfte ska ett europeiskt företagsråd eller ett förfa­

rande för information till och samråd med arbetstagare inrättas i

alla gemenskapsföretag och alla grupper av gemenskapsföretag,

vid begäran om detta enligt förfarandet i artikel 5.1, i syfte att

ge information till och samråda med arbetstagarna. Arrange­

mangen för information till och samråd med arbetstagarna

ska fastställas och genomföras på ett ändamålsenligt sätt och

så att företaget eller företagsgruppen kan fatta beslut på ett

effektivt sätt.

3. Information till och samråd med arbetstagare ska ske på

den lednings- och representationsnivå som är relevant med

hänsyn till den fråga som behandlas. De europeiska företagsrå­

dens befogenheter samt det informations- och samrådsförfa­

rande för arbetstagare som omfattas av detta direktiv ska därför

begränsas till gränsöverskridande frågor.

4. Sådana frågor som berör hela gemenskapsföretag eller

grupper av gemenskapsföretag eller minst två av deras drifts­

ställen eller företag som är belägna i olika medlemsstater ska

anses vara gränsöverskridande frågor.

5. Då en grupp av gemenskapsföretag enligt artikel 2.1 c

omfattar ett eller flera företag eller grupper av företag som är

gemenskapsföretag eller grupper av gemenskapsföretag enligt

artikel 2.1 a eller c, ska ett europeiskt företagsråd, trots vad

som sägs i punkt 2 i den här artikeln, inrättas på företags­

gruppsnivå såvida inte något annat föreskrivs i de avtal som

avses i artikel 6.

6. Såvida ett bredare tillämpningsområde inte föreskrivs i

avtalen enligt artikel 6, ska de europeiska företagsrådens befo­

genheter och det tillämpningsområde för informations- och

samrådsförfaranden som fastställts för att nå målet i punkt 1,

då det gäller ett gemenskapsföretag, omfatta samtliga driftställen

i medlemsstaterna och, då det gäller en grupp av gemenskaps­

företag, alla företag som ingår i gruppen och som är belägna i

medlemsstaterna.

SV

L 122/32

Europeiska unionens officiella tidning

16.5.2009

( ¹ ) EUT C 321, 31.12.2003, s. 1.

40

Prop. 2016/17:120

Bilaga 3

7. Medlemsstaterna kan bestämma att detta direktiv inte ska

gälla för besättningsmedlemmar i handelsflottan.

Artikel 2

Definitioner

1. I detta direktiv avses med

a) gemenskapsföretag: alla företag med minst 1 000 arbetstagare i

medlemsstaterna och minst 150 arbetstagare i var och en av

minst två medlemsstater,

b) grupp av företag: ett kontrollerande företag och dess kontrol­

lerade företag,

c) grupp av gemenskapsföretag: en grupp av företag som känne­

tecknas av att den har

— minst 1 000 arbetstagare i medlemsstaterna,

— minst två av sina företag i olika medlemsstater,

och

— minst ett av sina företag med minst 150 arbetstagare i en

medlemsstat och minst ett annat av sina företag med

minst 150 arbetstagare i en annan medlemsstat,

d) arbetstagarrepresentanter: arbetstagarnas företrädare enligt na­

tionell lagstiftning och/eller praxis,

e) central ledning: den centrala ledningen i gemenskapsföretaget

eller i det kontrollerande företaget i en grupp av gemenskaps­

företag,

f) information: arbetsgivarens överlämnande av uppgifter till ar­

betstagarrepresentanterna som gör det möjligt för dem att sätta

sig in i vad den behandlade frågan avser och att granska den;

informationen ska överlämnas vid ett sådant tillfälle, på ett

sådant sätt och med ett sådant innehåll som gör det möjligt

för arbetstagarrepresentanterna att ingående bedöma de eventu­

ella konsekvenserna och vid behov förbereda samråd med be­

hörigt organ inom gemenskapsföretaget eller gruppen av ge­

menskapsföretag,

g) samråd: upprättande av en dialog och utbyte av åsikter mel­

lan arbetstagarrepresentanterna och den centrala ledningen eller

varje annan mer passande ledningsnivå, vid ett sådant tillfälle,

på ett sådant sätt och med ett sådant innehåll som gör det

möjligt för arbetstagarrepresentanterna att, på grundval av de

uppgifter de fått, inom rimlig tid kunna avge ett yttrande, vilket

kan beaktas av behörigt organ inom gemenskapsföretaget eller

gruppen av gemenskapsföretag, om de föreslagna åtgärder som

berörs av samrådet, utan att det påverkar företagsledningens

ansvar,

h) europeiskt företagsråd: ett råd som inrättas enligt artikel 1.2

eller enligt bestämmelserna i bilaga I i syfte att informera och

samråda med arbetstagarna,

i) särskilt förhandlingsorgan: det organ som inrättas enligt arti­

kel 5.2 för att förhandla med den centrala ledningen om in­

rättandet av ett europeiskt företagsråd eller ett förfarande för

information till och samråd med arbetstagare enligt artikel 1.2.

2. Vid tillämpningen av detta direktiv ska de trösklar som

föreskrivs för antalet arbetstagare baseras på det genomsnittliga

antalet arbetstagare, inberäknat deltidsanställda, de två före­

gående åren, beräknat enligt nationell lagstiftning och/eller

praxis.

Artikel 3

Definition av kontrollerande företag

1. Vid tillämpningen av detta direktiv avses med kontrolle­

rande företag ett företag som kan utöva ett bestämmande in­

flytande över ett annat företag, det kontrollerade företaget, till

exempel i kraft av äganderätt, ekonomisk delaktighet eller de

regler som gäller för det kontrollerande företaget.

2.

Om det inte finns bevis på motsatsen ska ett företag direkt

eller indirekt presumeras kunna utöva ett bestämmande infly­

tande över ett annat företag då det

a) äger majoriteten av företagets tecknade egenkapital,

b) kontrollerar majoriteten av de röster som är knutna till före­

tagets emitterade aktiekapital,

eller

c) har rätt att utse fler än hälften av medlemmarna i företagets

administrativa organ eller lednings- eller tillsynsorgan.

SV

16.5.2009

Europeiska unionens officiella tidning

L 122/33

Prop. 2016/17:120

Bilaga 3

41

3. Vid tillämpningen av punkt 2 ska de rättigheter som till­

kommer ett kontrollerande företag beträffande röstning och

utnämningar omfatta de rättigheter som tillkommer varje annat

styrt företag eller varje person eller organ som uppträder i eget

namn men på det kontrollerande företagets eller varje annat

styrt företags vägnar.

4. Trots vad som sägs i punkterna 1 och 2 ska ett företag

inte anses vara ett kontrollerande företag i förhållande till ett

annat företag i vilket det har aktieinnehav om det förstnämnda

företaget är ett sådant bolag som avses i artikel 3.5 a eller c i

rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004

om kontroll av företagskoncentrationer (

1

).

5. Ett bestämmande inflytande ska inte anses utövas när det

endast är fråga om att en tjänsteman utövar sina funktioner

enligt en medlemsstats lagar om likvidation, konkurs, obestånd,

betalningsinställelse, ackord eller liknande förfaranden.

6. Den lagstiftning som tillämpas för att fastställa om ett

företag är ett kontrollerande företag ska vara lagstiftningen i

den medlemsstat under vilken företaget lyder.

Då företaget inte omfattas av en medlemsstats lagstiftning ska

den tillämpliga lagstiftningen vara lagstiftningen i den medlems­

stat inom vars territorium företagets företrädare eller, om det

inte finns någon sådan företrädare, den centrala ledningen för

det av företagsgruppens företag som har flest arbetstagare be­

finner sig.

7. Om det uppstår lagkonflikt vid tillämpningen av punkt 2

och två eller flera företag i en grupp av företag uppfyller ett eller

flera av de kriterier som fastställs i den punkten, ska det företag

som uppfyller kriteriet i punkt 2 c anses som kontrollerande

företag såvida det inte finns bevis för att ett annat företag kan

utöva ett bestämmande inflytande.

AVSNITT II

INRÄTTANDE AV ETT EUROPEISKT FÖRETAGSRÅD ELLER

ETT FÖRFARANDE FÖR INFORMATION TILL OCH SAMRÅD

MED ARBETSTAGARE

Artikel 4

Ansvar för inrättandet av ett europeiskt företagsråd eller

ett förfarande för information till och samråd med

arbetstagare

1. Den centrala ledningen ska ansvara för att skapa de villkor

och medel som är nödvändiga för inrättandet av ett europeiskt

företagsråd eller ett förfarande för information och samråd i

gemenskapsföretag och grupper av gemenskapsföretag enligt

bestämmelserna i artikel 1.2.

2. Då den centrala ledningen inte ligger i en medlemsstat ska

den centrala ledningens representant i en medlemsstat, som vid

behov ska utses, bära det ansvar som avses i punkt 1.

Om det inte finns någon sådan representant, ska ledningen för

det driftsställe eller det av företagsgruppens företag som har

flest arbetstagare i någon av medlemsstaterna, bära det ansvar

som avses i punkt 1.

3. Vid tillämpningen av detta direktiv ska representanten el­

ler representanterna eller, om det inte finns några sådana repre­

sentanter, ledningen i punkt 2 andra stycket anses vara den

centrala ledningen.

4. Ledningen för ett företag som ingår i en grupp av gemens­

kapsföretag och den centrala ledningen eller den presumerade

centrala ledningen, i den mening som avses i punkt 2 andra

stycket, för ett gemenskapsföretag eller en grupp av gemens­

kapsföretag ska vara ansvarig för att genom tillämpning av detta

direktiv ta fram och till berörda parter överlämna sådan infor­

mation som krävs för att inleda förhandlingar enligt artikel 5,

särskilt sådan information som gäller företagets eller företags­

gruppens struktur och dess arbetstagare. Denna skyldighet ska

särskilt gälla information om det antal arbetstagare som avses i

artikel 2.1 a och c.

Artikel 5

Särskilt förhandlingsorgan

1. För att uppfylla målet i artikel 1.1 ska den centrala led­

ningen inleda förhandlingar om inrättandet av ett europeiskt

företagsråd eller ett informations- och samrådsförfarande, an­

tingen på eget initiativ eller på skriftlig begäran av minst 100

arbetstagare eller deras representanter vid minst två företag eller

driftsställen i minst två olika medlemsstater.

2. I detta syfte ska ett särskilt förhandlingsorgan inrättas i

enlighet med följande riktlinjer:

a) Medlemsstaterna ska fastställa den metod som ska tillämpas

för val eller utnämning av de ledamöter i det särskilda för­

handlingsorganet vilka ska väljas eller utnämnas i sina terri­

torier.

Medlemsstaterna ska föreskriva att arbetstagare i företag

och/eller vid driftsställe där det utan deras förskyllan inte

finns några arbetstagarrepresentanter har rätt att välja eller

utnämna ledamöter till det särskilda förhandlingsorganet.

SV

L 122/34

Europeiska unionens officiella tidning

16.5.2009

( ¹ ) EUT L 24, 29.1.2004, s. 1.

42

Prop. 2016/17:120

Bilaga 3

Vad som sägs i andra stycket ska inte påverka tillämpningen

av nationell lagstiftning och/eller praxis som fastställer trösk­

lar för upprättandet av organ för arbetstagarrepresentation.

b) Ledamöterna i det särskilda förhandlingsorganet ska väljas

eller utnämnas i proportion till antalet arbetstagare i varje

medlemsstat som är anställda vid gemenskapsföretaget eller

gruppen av gemenskapsföretag, på så sätt att varje medlems­

stat har en ledamot per grupp av anställda arbetstagare som

utgör 10 % av antalet anställda arbetstagare i samtliga med­

lemsstater, eller per del av sådan grupp.

c) Den centrala ledningen och den lokala ledningen, liksom

behöriga europeiska organisationer som företräder arbetsta­

gare och arbetsgivare, ska underrättas om det särskilda för­

handlingsorganets sammansättning och om att förhandlingar

inleds.

3. Det särskilda förhandlingsorganet ska ha till uppgift att

tillsammans med den centrala ledningen genom ett skriftligt

avtal fastställa det eller de europeiska företagsrådens verksam­

hetsområde, sammansättning, uppgifter och mandatperiod eller

riktlinjerna för inrättandet av ett förfarande för information till

och samråd med arbetstagare.

4. I syfte att ingå ett avtal i enlighet med artikel 6 ska den

centrala ledningen kalla till ett möte med det särskilda förhand­

lingsorganet. Den ska underrätta de lokala ledningarna om

detta.

Före och efter varje möte med den centrala ledningen ska det

särskilda förhandlingsorganet ha rätt att sammanträda, med till­

gång till nödvändiga kommunikationsmedel, utan att företrä­

darna för den centrala ledningen är närvarande.

Vid förhandlingarna kan det särskilda förhandlingsorganet be­

gära att få biträdas av experter som det självt utser, bland vilka

det kan ingå företrädare för behöriga och erkända arbetstagar-

organisationer på gemenskapsnivå. Sådana experter och de fack­

liga företrädarna får, på det särskilda förhandlingsorganets be­

gäran, i egenskap av rådgivare närvara vid förhandlingsmöten.

5. Det särskilda förhandlingsorganet kan, med minst två

tredjedelar av rösterna, besluta att inte inleda förhandlingar en­

ligt punkt 4 eller att avbryta pågående förhandlingar.

Ett sådant beslut avbryter förfarandet för ingående av det avtal

som avses i artikel 6. Då ett sådant beslut har fattats ska be­

stämmelserna i bilaga I inte gälla.

En ny begäran om att sammankalla det särskilda förhandlings­

organet kan göras tidigast två år efter ovannämnda beslut såvida

de berörda parterna inte fastställer en kortare frist.

6. Alla kostnader i samband med de förhandlingar som avses

i punkterna 3 och 4 ska bäras av den centrala ledningen så att

det särskilda förhandlingsorganet kan utföra sina uppgifter på

lämpligt sätt.

I överensstämmelse med denna princip får medlemsstaterna

fastställa budgetregler för det särskilda förhandlingsorganets

verksamhet. De kan särskilt begränsa finansieringen till att en­

dast täcka utgifterna för en enda expert.

Artikel 6

Avtalets innehåll

1. Den centrala ledningen och det särskilda förhandlingsor­

ganet måste förhandla i en samarbetsvillig anda i syfte att nå en

överenskommelse om de närmare riktlinjerna för hur den in­

formation till och det samråd med arbetstagare som avses i

artikel 1.1 ska äga rum.

2. Utan att det påverkar parternas självbestämmanderätt ska

det i den överenskommelse som avses i punkt 1, som ska vara i

skriftlig form, mellan den centrala ledningen och det särskilda

förhandlingsorganet fastställas följande:

a) Vilka företag bland gruppen av gemenskapsföretag eller vilka

av gemenskapsföretagets driftsställen som ska omfattas av

avtalet.

b) Det europeiska företagsrådets sammansättning, antal ledamö­

ter, fördelning av platser, på ett sätt som gör att man i

möjligaste mån kan erhålla en avvägd arbetstagarrepresenta­

tion med hänsyn till deras typ av verksamhet, kategori av

arbetstagare och kön, samt mandatperiod.

c) Det europeiska företagsrådets uppgifter och förfarande för

information och samråd samt förhållandet mellan informa­

tion till och samråd med det europeiska företagsrådet och

med nationella organ för arbetstagarrepresentation, i enlighet

med principerna i artikel 1.3.

d) Platsen för det europeiska företagsrådets möten samt mötes­

frekvensen och mötenas längd.

e) I förekommande fall, sammansättning, sätt att utnämna le­

damöter, arbetsuppgifter och mötesordning för den särskilda

kommittén inom det europeiska företagsrådet.

SV

16.5.2009

Europeiska unionens officiella tidning

L 122/35

Prop. 2016/17:120

Bilaga 3

43

f) Vilka ekonomiska och materiella resurser som ska ställas till

det europeiska företagsrådets förfogande.

g) Datum då avtalet träder i kraft och dess löptid, regler för hur

det kan ändras eller sägas upp och för när det måste om­

förhandlas, samt omförhandlingsförfarande, även vid eventu­

ella omstruktureringar i gemenskapsföretaget eller i gruppen

av gemenskapsföretag.

3. Den centrala ledningen och det särskilda förhandlingsor­

ganet får skriftligen besluta att inrätta ett eller flera informa­

tions- och samrådsförfaranden i stället för ett europeiskt före­

tagsråd.

I avtalet måste anges hur arbetstagarrepresentanterna ska ha rätt

att sammanträda för att dryfta den information de fått.

Denna information ska särskilt gälla gränsöverskridande frågor

som har en betydande inverkan på arbetstagarnas intressen.

4. Såvida inte annat bestäms i de avtal som avses i punkterna

2 och 3 ska dessa inte omfattas av tilläggsföreskrifterna i bila­

ga I.

5. För att ingå de avtal som avses i punkterna 2 och 3 ska

det särskilda förhandlingsorganet fatta sina beslut med en ma­

joritet av ledamöternas röster.

Artikel 7

Tilläggsföreskrifter

1. För att nå målet i artikel 1.1 ska de tilläggsföreskrifter som

fastställs i lagstiftningen i den medlemsstat där den centrala

ledningen är belägen gälla

— om den centrala ledningen och det särskilda förhandlings­

organet beslutar detta,

— om den centrala ledningen vägrar att inleda förhandlingar

inom sex månader efter det att begäran i artikel 5.1 inläm­

nats,

eller

— om ett avtal enligt artikel 6, inom en frist av tre år räknat

från dagen för denna begäran, inte har kunnat ingås och det

särskilda förhandlingsorganet inte har fattat det beslut som

avses i artikel 5.5.

2. De tilläggsföreskrifter som avses i punkt 1 och som an­

tagits i medlemsstaternas lagstiftning måste uppfylla bestämmel­

serna i bilaga I.

AVSNITT III

ÖVRIGA BESTÄMMELSER

Artikel 8

Förtrolig information

1. Medlemsstaterna ska fastställa att ledamöterna i särskilda

förhandlingsorgan eller i europeiska företagsråd och eventuella

experter som bistår dem inte ska ha rätt att röja någon infor­

mation som de uttryckligen fått i förtroende.

Detsamma ska gälla för arbetstagarrepresentanter inom ramen

för ett informations- och samrådsförfarande.

Denna skyldighet ska fortsätta att gälla efter utgången av man­

datperioden för de personer som avses i första och andra

stycket, oavsett var de befinner sig.

2. I särskilda fall och på de villkor och med de begränsningar

som fastställs i nationell lagstiftning ska varje medlemsstat se till

att den centrala ledning som befinner sig på medlemsstatens

territorium inte är förpliktad att vidarebefordra information av

sådant slag att den utifrån objektiva kriterier allvarligt skulle

skada eller vara till förfång för de berörda företagens verksam­

het.

En medlemsstat får ställa krav på att ett administrativt eller

rättsligt förhandstillstånd ska lämnas för att ge sådan befrielse.

3. Varje medlemsstat får fastställa särskilda bestämmelser för

den centrala ledningen för de företag inom dess territorium som

direkt och huvudsakligen följer ett ideologiskt inriktat mål be­

träffande information och meningsyttringar, förutsatt att sådana

särskilda bestämmelser redan ingår i den nationella lagstift­

ningen vid dagen för detta direktivs antagande.

Artikel 9

Det europeiska företagsrådets arbetssätt och

funktionssättet för informations- och samrådsförfarandet

för arbetstagare

Den centrala ledningen och det europeiska företagsrådet ska

arbeta i en samarbetsvillig anda med vederbörlig hänsyn till

ömsesidiga rättigheter och skyldigheter.

SV

L 122/36

Europeiska unionens officiella tidning

16.5.2009

44

Prop. 2016/17:120

Bilaga 3

Detta ska också gälla för samarbete mellan den centrala led­

ningen och arbetstagarrepresentanterna inom ramen för ett in­

formations- och samrådsförfarande för arbetstagare.

Artikel 10

Arbetstagarrepresentanternas roll och skydd för dessa

1. Utan att det påverkar övriga organs eller organisationers

behörighet ska de europeiska företagsrådens ledamöter förfoga

över de medel som är nödvändiga för att utöva de rättigheter

som följer av detta direktiv för att gemensamt företräda arbets­

tagarna vid gemenskapsföretaget eller gruppen av gemenskaps­

företag.

2. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 8 ska leda­

möterna i de europeiska företagsråden underrätta arbetstagarre­

presentanterna vid driftsställena eller vid företagen inom en

grupp av gemenskapsföretag eller, om det inte finns några så­

dana representanter, samtliga arbetstagare om innehållet i och

utgången av det informations- och samrådsförfarande som ge­

nomförts i överensstämmelse med detta direktiv.

3. Ledamöter i särskilda förhandlingsorgan, medlemmar i

europeiska företagsråd och arbetstagarrepresentanter som utför

sina uppgifter enligt förfarandet i artikel 6.3 ska, då de utför

dessa uppgifter, ha rätt till skydd och garantier liknande dem

som fastställs för arbetstagarrepresentanter genom den natio­

nella lagstiftning eller praxis som gäller i det land där de är

anställda.

Detta ska gälla särskilt beträffande deltagandet i de särskilda

förhandlingsorganens eller de europeiska företagsrådens möten,

eller varje annan form av möten, inom ramen för avtalet i

artikel 6.3 och beträffande avlöning av medlemmar som är an­

ställda vid gemenskapsföretaget eller gruppen av gemenskaps­

företag under den tid de måste vara borta från arbetet för att

utföra sina uppgifter.

4. Ledamöter i de särskilda förhandlingsorganen och i de

europeiska företagsråden ska ges utbildning med bibehållen

lön, i den utsträckning som krävs för att de ska kunna utföra

sina uppgifter som representanter i ett internationellt samman­

hang.

Artikel 11

Iakttagande av detta direktiv

1. Medlemsstaterna ska se till att ledningen vid ett gemens­

kapsföretags driftsställen och ledningen vid företag som utgör

en del av en grupp av gemenskapsföretag och som är belägna

inom statens territorium samt deras arbetstagarrepresentanter

eller, i tillämpliga fall, deras arbetstagare uppfyller de skyldig­

heter som fastställs genom detta direktiv oavsett om den cen­

trala ledningen är belägen inom medlemsstatens territorium

eller inte.

2. Medlemsstaterna ska föreskriva lämpliga åtgärder som ska

vidtas om detta direktiv inte följs. De ska särskilt säkerställa att

det finns relevanta administrativa eller rättsliga förfaranden för

att se till att skyldigheterna till följd av direktivet uppfylls.

3. Då medlemsstaterna tillämpar artikel 8 ska de införa be­

stämmelser för administrativa eller rättsliga förfaranden för

överklagande som arbetstagarrepresentanterna kan inleda om

den centrala ledningen kräver sekretess eller inte lämnar infor­

mation i överensstämmelse med den artikeln.

Sådana förfaranden kan omfatta förfaranden för skydd av den

berörda informationens sekretess.

Artikel 12

Förhållandet till andra gemenskapsbestämmelser och

nationella bestämmelser

1. Information till och samråd med de europeiska företags­

råden ska samordnas med information till och samråd med

nationella arbetstagarrepresentationsorgan, varvid man ska ve­

derbörligen beakta varje organs behörighet och verksamhetsom­

råde samt principerna i artikel 1.3.

2. Arrangemangen för förhållandet mellan information till

och samråd med de europeiska företagsråden och med natio­

nella organ för arbetstagarrepresentation ska fastställas i det

avtal som avses i artikel 6. Detta avtal får inte påverka tillämp­

ningen av nationell lagstiftning och/eller praxis gällande infor­

mation till och samråd med arbetstagarna.

3. Medlemsstaterna ska föreskriva att om det inte ingåtts

något avtal om detta förhållande ska informationen ges till,

och samrådet hållas med, såväl de europeiska företagsråden

som de nationella arbetstagarrepresentationsorganen, om beslut

som kan medföra väsentliga förändringar i arbetsorganisationen

eller anställningsavtalen förutses.

4. Detta direktiv ska inte påverka de förfaranden för infor­

mation och samråd som avses i direktiv 2002/14/EG och de

särskilda förfaranden som avses i artikel 2 i direktiv 98/59/EG

och i artikel 7 i direktiv 2001/23/EG.

5. Genomförandet av detta direktiv ska inte utgöra ett till­

räckligt skäl för att försämra den nuvarande situationen i med­

lemsstaterna i fråga om arbetstagarnas allmänna skyddsnivå på

det område som omfattas av direktivet.

SV

16.5.2009

Europeiska unionens officiella tidning

L 122/37

Prop. 2016/17:120

Bilaga 3

45

Artikel 13

Anpassning

Vid väsentliga omstruktureringar i gemenskapsföretaget eller i

gruppen av gemenskapsföretag och om inget föreskrivs i gäl­

lande avtal eller om två eller flera gällande avtal är motstridiga

ska den centrala ledningen inleda de förhandlingar som avses i

artikel 5, antingen på eget initiativ eller på skriftlig begäran av

minst 100 arbetstagare eller deras representanter vid minst två

företag eller driftsställen i minst två olika medlemsstater.

Minst tre ledamöter i det befintliga europeiska företagsrådet eller

i vart och ett av de befintliga europeiska företagsråden ska ingå i

det särskilda förhandlingsorganet, utöver de ledamöter som väljs

eller utnämns enligt artikel 5.2.

Medan förhandlingarna pågår ska det europeiska företagsrådet

eller de europeiska företagsråden fortsätta sitt arbete i enlighet

med eventuella arrangemang som anpassats genom avtal mellan

ledamöterna i företagsrådet eller företagsråden och den centrala

ledningen.

Artikel 14

Gällande avtal

1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 13 ska de

skyldigheter som följer av detta direktiv inte gälla för gemen-

skapsföretag eller grupper av gemenskapsföretag där antingen

a) ett eller flera avtal om gränsöverskridande information till

och samråd med arbetstagare som gäller för samtliga arbets­

tagare har ingåtts i enlighet med artikel 13.1 i direktiv

94/45/EG eller artikel 3.1 i direktiv 97/74/EG eller sådana

avtal har ändrats på grund av förändringar i dessa företags

eller grupper av företags strukturer,

eller

b) ett avtal som ingåtts i enlighet med artikel 6 i direktiv

94/45/EG undertecknas eller ett befintligt avtal ses över mel­

lan den 5 juni 2009 och den 5 juni 2011.

Den nationella lagstiftning som varit tillämplig då avtalet under­

tecknats eller setts över ska fortsätta tillämpas på de företag eller

grupper av företag som avses i första stycket led b.

2. Vid utgången av de avtal som avses i punkt 1 kan par­

terna i avtalen gemensamt besluta att förnya eller se över dem.

Om så inte är fallet ska bestämmelserna i detta direktiv gälla.

Artikel 15

Rapport

Senast den 5 juni 2016 ska kommissionen till Europaparlamen­

tet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén

rapportera om genomförandet av detta direktiv, och denna rap­

port ska vid behov åtföljas av lämpliga förslag.

Artikel 16

Införlivande

1. Medlemsstaterna ska senast den 5 juni 2011 sätta i kraft

de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa

artiklarna 1.2, 1.3, 1.4, 2.1 leden f och g, 3.4, 4.4, 5.2 leden b

och c, 5.4, 6.2 leden b, c, e och g, 10, 12, 13 och 14, samt

bilaga I punkterna 1 a, c och d, 2 och 3, eller senast den dagen

se till att arbetsmarknadens parter inför de nödvändiga bestäm­

melserna genom ett avtal, varvid medlemsstaterna måste vidta

alla nödvändiga åtgärder så att de vid alla tillfällen kan garantera

att de mål som fastställs i detta direktiv uppfylls.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla

en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvis­

ning när de offentliggörs. De ska även innehålla en uppgift om

att hänvisningar i befintliga lagar och andra författningar till det

direktiv som upphävs genom detta direktiv ska anses som hän­

visningar till det här direktivet. Närmare föreskrifter om hur

hänvisningen ska göras och om hur uppgiften ska formuleras

ska varje medlemsstat själv utfärda.

2. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten

till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de

antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 17

Upphävande

Direktiv 94/45/EG, i dess lydelse enligt de direktiv som anges i

bilaga II del A, ska upphöra att gälla från och med den 6 juni

2011, dock utan att det påverkar medlemsstaternas skyldigheter

vad gäller tidsfristerna för införlivande med nationell lagstiftning

av de direktiv som anges i bilaga II del B.

Hänvisningar till det upphävda direktivet ska anses som hänvis­

ningar till det här direktivet och ska läsas i enlighet med jäm­

förelsetabellen i bilaga III.

Artikel 18

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det

har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

SV

L 122/38

Europeiska unionens officiella tidning

16.5.2009

46

Prop. 2016/17:120

Bilaga 3

Artiklarna 1.1, 1.5, 1.6, 1.7, 2.1 leden a-e, h och i, 2.2, 3.1, 3.2, 3.3, 3.5, 3.6, 3.7, 4.1, 4.2, 4.3, 5.1, 5.2 led

a, 5.3, 5.5, 5.6, 6.1, 6.2 leden a, d och f, 6.3, 6.4, 6.5, 7, 8, 9 och 11, samt bilaga I punkterna 1 b, e och f,

4, 5 och 6, ska tillämpas från och med den 6 juni 2011.

Artikel 19

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Strasbourg den 6 maj 2009.

På Europaparlamentets vägnar

H.-G. PÖTTERING

Ordförande

På rådets vägnar

J. KOHOUT

Ordförande

SV

16.5.2009

Europeiska unionens officiella tidning

L 122/39

Prop. 2016/17:120

Bilaga 3

47

BILAGA I

TILLÄGGSFÖRESKRIFTER

(som det hänvisas till i artikel 7)

1. För att uppnå målet i artikel 1.1 och i de fall som avses i artikel 7.1 ska ett europeiskt företagsråd inrättas vars

sammansättning och befogenheter styrs av följande regler:

a) Det europeiska företagsrådets befogenheter ska fastställas enligt artikel 1.3.

Informationen till det europeiska företagsrådet ska särskilt avse gemenskapsföretagets eller företagsgruppens struk­

tur, dess ekonomiska och finansiella situation, den förväntade utvecklingen i dess verksamhet, dess produktion och

dess försäljning. Informationen till och samrådet med det europeiska företagsrådet ska särskilt handla om sysselsätt­

ningsläget och dess förmodade utveckling, investeringar och betydande organisationsförändringar, införandet av

nya arbetsmetoder eller produktionsprocesser, produktionsöverföringar, fusioner, nedskärningar eller nedläggning

av företag, driftsställen eller betydande delar av dessa samt kollektiva uppsägningar.

Samrådet ska ske på ett sätt som gör det möjligt för arbetstagarrepresentanterna att sammanträda med den centrala

ledningen och få motiverade svar på eventuella yttranden.

b) Det europeiska företagsrådet ska bestå av de arbetstagare vid gemenskapsföretaget eller gruppen av gemenskaps­

företag som väljs eller utnämns av deras arbetstagarrepresentanter eller, om det inte finns några sådana, av samtliga

arbetstagare.

Valet eller utnämningen av medlemmar till det europeiska företagsrådet ska ske i överensstämmelse med nationell

lagstiftning eller praxis.

c) Ledamöterna i det europeiska företagsrådet ska väljas eller utnämnas i förhållande till antalet arbetstagare i varje

medlemsstat som är anställda vid gemenskapsföretaget eller gruppen av gemenskapsföretag, på så sätt att varje

medlemsstat har en ledamot per grupp av anställda arbetstagare som utgör 10 % av antalet anställda arbetstagare i

samtliga medlemsstater, eller per del av sådan grupp.

d) Det europeiska företagsrådet ska bland ledamöterna välja ut en särskild kommitté, bestående av högst fem

ledamöter, som ska samordna dess verksamhet, och denna kommitté måste ha möjlighet att regelbundet utöva

sin verksamhet.

Kommittén ska själv fastställa sin arbetsordning.

e) Den centrala ledningen eller varje annan mera relevant ledningsnivå ska underrättas om det europeiska före­

tagsrådets sammansättning.

f) Fyra år efter det att det europeiska företagsrådet har inrättats ska det pröva om förhandlingar ska inledas för

ingående av det avtal som avses i artikel 6 eller om de tilläggsföreskrifter som antagits enligt denna bilaga ska

tillämpas även i fortsättningen.

Artiklarna 6 och 7 ska tillämpas på motsvarande sätt om ett beslut har fattats att förhandlingar ska äga rum om ett

avtal enligt artikel 6, varvid uttrycket ”särskilt förhandlingsorgan” ska ersättas med ”europeiskt företagsråd”.

2. Det europeiska företagsrådet ska ha rätt att sammanträda med den centrala ledningen en gång om året för att, på

grundval av en rapport som sammanställts av den centrala ledningen, erhålla information och samråda om utveck­

lingen i gemenskapsföretagets eller gemenskapsgruppens affärsverksamhet och om dess framtidsutsikter. De lokala

ledningarna ska underrättas om detta.

3. Då det uppstår exceptionella omständigheter eller då beslut fattas som i avsevärd utsträckning påverkar arbetstagarnas

intressen, särskilt vid omlokaliseringar, nedläggning av driftsställen eller företag eller kollektiva uppsägningar, ska den

särskilda kommittén eller, då det inte finns någon sådan kommitté, det europeiska företagsrådet ha rätt att bli

underrättade om detta. Den ska på begäran ha rätt att sammanträffa med den centrala ledningen eller varje annan

mera relevant ledningsnivå vid det gemenskapsföretag eller den grupp av gemenskapsföretag som har befogenhet att

själv fatta beslut för att erhålla information och delta i samråd.

SV

L 122/40

Europeiska unionens officiella tidning

16.5.2009

48

Prop. 2016/17:120

Bilaga 3

De medlemmar i det europeiska företagsrådet som valts eller utnämnts vid de driftsställen eller företag som är direkt

berörda av omständigheterna eller besluten i fråga ska också ha rätt att delta i det eventuella möte som anordnas med

den särskilda kommittén.

Detta informations- och samrådsmöte ska äga rum snarast möjligt, på grundval av en rapport som sammanställts av

den centrala ledningen eller varje annan relevant ledningsnivå vid gemenskapsföretaget eller gruppen av gemenskaps­

företag, och det europeiska företagsrådet får yttra sig över rapporten efter mötet eller inom rimlig tid.

Detta möte ska inte påverka den centrala ledningens privilegier.

Den information och det samråd som föreskrivs vid ovannämnda omständigheter ska genomföras utan att det

påverkar tillämpningen av artiklarna 1.2 och 8.

4. Medlemsstaterna får fastställa regler för ordförandeskapet vid informations- och samrådsmöten.

Före mötet med den centrala ledningen ska det europeiska företagsrådet eller den särskilda kommittén, vid behov med

ett utvidgat antal ledamöter enligt punkt 3 andra stycket, ha rätt att sammanträda utan den berörda ledningens

närvaro.

5. Det europeiska företagsrådet och den särskilda kommittén kan biträdas av experter som de själva väljer, om detta är

nödvändigt för att de ska kunna utföra sina uppgifter.

6. Kostnaderna för det europeiska företagsrådets verksamhet ska bäras av den centrala ledningen.

Den centrala ledningen i fråga ska förse medlemmarna i det europeiska företagsrådet med tillräckliga ekonomiska och

materiella resurser för att de ska kunna utföra sina uppgifter på lämpligt sätt.

Såvida inte något annat har avtalats ska den centrala ledningen särskilt betala kostnaderna för anordnandet av möten

och tolkning och för logi och resor för medlemmarna i det europeiska företagsrådet och dess särskilda kommitté.

I överensstämmelse med dessa principer får medlemsstaterna fastställa budgetregler för det europeiska företagsrådets

verksamhet. De kan bland annat begränsa finansieringen till att endast täcka utgifterna för en enda expert.

SV

16.5.2009

Europeiska unionens officiella tidning

L 122/41

Prop. 2016/17:120

Bilaga 3

49

BILAGA II

DEL A

Upphävt direktiv och dess ändringar

(som det hänvisas till i artikel 17)

Rådets direktiv 94/45/EG

(EGT L 254, 30.9.1994, s. 64)

Rådets direktiv 97/74/EG

(EGT L 10, 16.1.1998, s. 22)

Rådets direktiv 2006/109/EG

(EUT L 363, 20.12.2006, s. 416)

DEL B

Tidsfrister för införlivande med nationell lagstiftning

(som det hänvisas till i artikel 17)

Direktiv

Tidsfrist för införlivande

94/45/EG

22 september 1996

97/74/EG

15 december1999

2006/109/EG

1 januari 2007

SV

L 122/42

Europeiska unionens officiella tidning

16.5.2009

50

Prop. 2016/17:120

Bilaga 3

BILAGA III

Jämförelsetabell

Direktiv 94/45/EG

Det här direktivet

Artikel 1.1

Artikel 1.1

Artikel 1.2

Artikel 1.2 första meningen

—

Artikel 1.2 andra meningen

—

Artikel 1.3 och 1.4

Artikel 1.3

Artikel 1.5

Artikel 1.4

Artikel 1.6

Artikel 1.5

Artikel 1.7

Artikel 2.1 a - e

Artikel 2.1 a-e

—

Artikel 2.1 f

Artikel 2.1 f

Artikel 2.1 g

Artikel 2.1 g och h

Artikel 2.1 h och i

Artikel 2.2

Artikel 2.2

Artikel 3

Artikel 3

Artikel 4.1, 4.2 och 4.3

Artikel 4.1, 4.2 och 4.3

Artikel 11.2

Artikel 4.4

Artikel 5.1 och 5.2 a

Artikel 5.1 och 5.2 a

Artikel 5.2 b och c

Artikel 5.2 b

Artikel 5.2 d

Artikel 5.2 c

Artikel 5.3

Artikel 5.3

Artikel 5.4 första stycket

Artikel 5.4 första stycket

—

Artikel 5.4 andra stycket

Artikel 5.4 andra stycket

Artikel 5.4 tredje stycket

Artikel 5.5 och 5.6

Artikel 5.5 och 5.6

Artikel 6.1 och 6.2 a

Artikel 6.1 och 6.2 a

Artikel 6.2 b

Artikel 6.2 b

Artikel 6.2 c

Artikel 6.2 c

Artikel 6.2 d

Artikel 6.2 d

—

Artikel 6.2 e

Artikel 6.2 e

Artikel 6.2 f

Artikel 6.2 f

Artikel 6.2 g

Artikel 6.3, 6.4 och 6.5

Artikel 6.3, 6.4 och 6.5

Artikel 7

Artikel 7

SV

16.5.2009

Europeiska unionens officiella tidning

L 122/43

Prop. 2016/17:120

Bilaga 3

51

Direktiv 94/45/EG

Det här direktivet

Artikel 8

Artikel 8

Artikel 9

Artikel 9

—

Artikel 10.1 och 10.2

Artikel 10

Artikel 10.3

—

Artikel 10.4

Artikel 11.1

Artikel 11.1

Artikel 11.2

Artikel 4.4

Artikel 11.3

Artikel 11.2

Artikel 11.4

Artikel 11.3

Artikel 12.1 och 12.2 —

—

Artikel 12.1–12.5

—

Artikel 13

Artikel 13.1

Artikel 14.1

Artikel 13.2

Artikel 14.2

—

Artikel 15

Artikel 14

Artikel 16

—

Artikel 17

—

Artikel 18

Artikel 16

Artikel 19

Bilaga

Bilaga I

Punkt 1, inledningen

Punkt 1, inledningen

Punkt 1 a (delvis) och punkt 2 andra stycket (delvis)

Punkt 1 a (delvis)

Punkt 1 b

Punkt 1 b

Punkt 1 c (delvis) och d

Punkt 1 c

Punkt 1 c (delvis)

Punkt 1 d

Punkt 1 e

Punkt 1 e

Punkt 1 f

Punkt 1 f

Punkt 2 första stycket

Punkt 2

Punkt 3

Punkt 3

Punkt 4

Punkt 4

Punkt 5 —

Punkt 6

Punkt 5

Punkt 7

Punkt 6

—

Bilagorna II och III

SV

L 122/44

Europeiska unionens officiella tidning

16.5.2009

52

Prop. 2016/17:120

Bilaga 4

SV

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

23.3.2002

L 80/29

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2002/14/EG

av den 11 mars 2002

om inrättande av en allmän ram för information till och samråd med arbetstagare i Europeiska

gemenskapen

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR

ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska

gemenskapen, särskilt artikel 137.2 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag (

1

),

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs

yttrande (

2

),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande (

3

),

i enlighet med förfarandet i artikel 251 (

4

), på grundval av det

gemensamma utkast som förlikningskommittén godkände den

23 januari 2002 och

av följande skäl:

(1)

Enligt artikel 136 i fördraget skall gemenskapen och

medlemsstaterna särskilt ha som mål att främja en dialog

mellan arbetsmarknadens parter.

(2)

I punkt 17 i gemenskapsstadgan om arbetstagares

grundläggande sociala rättigheter föreskrivs bland annat

att ”information till, samråd med och deltagande av

arbetstagare måste utvecklas på ett lämpligt sätt med

hänsyn till gällande förfaranden i de olika medlemssta-

terna”.

(3)

Kommissionen har samrått med arbetsmarknadens

parter på gemenskapsnivå om den möjliga inriktningen

av en gemenskapsåtgärd för information till och samråd

med arbetstagare i företag inom gemenskapen.

(4)

Kommissionen ansåg efter detta samråd att en gemens-

kapsåtgärd var önskvärd och samrådde på nytt med

arbetsmarknadens parter om det planerade förslagets

innehåll; arbetsmarknadens parter har inkommit med

yttranden till kommissionen.

(5)

Efter denna andra samrådsetapp har arbetsmarknadens

parter inte underrättat kommissionen om att de önskar

inleda det förfarande som kan leda till att ett avtal ingås.

(6)

De rättsliga ramar som finns på nationell nivå och på

gemenskapsnivå för att säkerställa arbetstagarnas delta-

gande i företagets angelägenheter och i de beslut som

berör dem har inte alltid kunnat förhindra att ingripande

beslut som påverkar arbetstagarna har fattats och offent-

liggjorts utan att lämpliga förfaranden för information

och samråd ägt rum i förväg.

(7)

Det finns behov av att förstärka den sociala dialogen och

öka det ömsesidiga förtroendet inom företagen för att

göra det lättare att föregripa risker, göra arbetsorganisa-

tionen mer flexibel och underlätta arbetstagarnas tillgång

till utbildning inom företaget under trygga förhållanden,

öka arbetstagarnas medvetenhet om behoven av anpass-

ning, stimulera arbetstagarna att medverka i åtgärder

och insatser för att öka deras anställbarhet, främja

arbetstagarnas medverkan i företagets verksamhet och

framtid samt stärka företagets konkurrenskraft.

(8)

Det finns i synnerhet ett behov av att främja och stärka

informationen och samrådet om den rådande situa-

tionen och den förväntade utvecklingen av sysselsätt-

ningen inom företaget och, när arbetsgivaren bedömer

att sysselsättningen i företaget kan komma att hotas, om

vilka eventuella föregripande åtgärder som planeras, i

synnerhet i form av utbildning och kompetensutveckling

för arbetstagarna, för att motverka den negativa utveck-

lingen eller mildra dess följder samt för att öka anställ-

barheten och anpassningsförmågan hos de arbetstagare

som kan komma att påverkas.

(9)

Det är en förutsättning att information ges och samråd

äger rum i god tid i förväg om företagens omstruktu-

rering och anpassning till de nya villkor som globaliser-

ingen av ekonomin skapar skall kunna bli framgångsrik,

bland annat genom att nya former för arbetets organisa-

tion utvecklas.

(10)

Gemenskapen har utarbetat och genomfört en sysselsätt-

ningsstrategi som vilar på begreppen ”föregripande”,

”förebyggande” och ”anställbarhet”, som skall bli hörn-

stenar i all offentlig politik som kan inverka positivt på

sysselsättningen, även den som utformas inom före-

tagen, genom en intensifiering av dialogen mellan

arbetsmarknadens parter för att främja sådana föränd-

ringar som är förenliga med bibehållandet av det priori-

terade sysselsättningsmålet.

(¹) EGT C 2, 5.1.1999, s. 3.

(²) EGT C 258, 10.9.1999, s. 24.

(³) EGT C 144, 16.5.2001, s. 58.

(⁴) Europaparlamentets yttrande av den 14 april 1999 (EGT C 219,

30.7.1999, s. 223), bekräftat den 16 september 1999 (EGT C 54,

25.2.2000, s. 55), rådets gemensamma ståndpunkt av den 27 juli

2001 (EGT C 307, 31.10.2001, s. 16) och Europaparlamentets

beslut av den 23 oktober 2001 (ännu ej offentliggjort i EGT). Euro-

paparlamentets beslut av den 5 februari 2002 och rådets beslut av

den 18 februari 2002.

Prop. 2016/17:120

Bilaga 4

53

SV

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

23.3.2002

L 80/30

(11)

Den inre marknaden måste utvecklas på ett balanserat

sätt med bibehållande av de viktiga värderingar som

ligger till grund för våra samhällen, och genom att alla

medborgare får del av den ekonomiska utvecklingen.

(12)

Inträdet i den tredje etappen av den ekonomiska och

monetära unionen har medfört en fördjupad och ökad

konkurrens på europeisk nivå. Detta kräver att stödåt-

gärder vidtas på nationell nivå.

(13)

Gemenskapens och medlemsstaternas nuvarande rätts-

liga ramar för information till och samråd med arbetsta-

gare är ofta i alltför hög grad inriktade på hur man

hanterar förändringsprocesser i efterhand, samtidigt som

de bortser från de ekonomiska aspekterna av besluten

och inte främjar ett verkligt föregripande av sysselsätt-

ningsutvecklingen i företag eller förebyggande av risker.

(14)

Hela denna politiska, ekonomiska, sociala och rättsliga

utveckling gör det nödvändigt att anpassa den befintliga

rättsliga ramen inom vilken de rättsliga och praktiska

instrument som gör det möjligt att utöva rätten till

information och samråd föreskrivs.

(15)

Detta direktiv påverkar inte de nationella system inom

vilkas ram det konkreta utövandet av denna rättighet

förutsätter en kollektiv viljeyttring från rättsinnehavarnas

sida.

(16)

Detta direktiv påverkar inte de system som föreskriver

direkt deltagande av arbetstagarna, under förutsättning

att dessa fortfarande har möjlighet att utöva rätten till

information och samråd genom sina representanter.

(17)

Eftersom målen för den planerade åtgärden, såsom den

beskrivs ovan, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås

av medlemsstaterna, eftersom syftet är att inrätta en ram

för information till och samråd med arbetstagare, vilken

är anpassad till de nya europeiska förutsättningar som

beskrivs ovan, och därför på grund av den planerade

åtgärdens omfattning och verkningar bättre kan uppnås

på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i

enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i

fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i

samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är

nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(18)

Denna allmänna ram har till syfte att fastställa minimifö-

reskrifter som skall tillämpas i hela gemenskapen men

den hindrar inte medlemsstaterna från att anta bestäm-

melser som är förmånligare för arbetstagarna.

(19)

Denna allmänna ram bör också syfta till att undvika

sådana administrativa, ekonomiska och rättsliga förplik-

telser som kan motverka etableringen och utvecklingen

av små och medelstora företag. Det förefaller därför

rimligt att enligt medlemsstaternas val begränsa tillämp-

ningsområdet för detta direktiv till företag med minst 50

arbetstagare eller till driftställen med minst 20 arbetsta-

gare.

(20)

Detta tar hänsyn till och påverkar inte andra nationella

åtgärder och förfaranden som syftar till att främja en

social dialog inom företag som inte omfattas av detta

direktiv, och inom den offentliga förvaltningen

(21)

Emellertid bör medlemsstater där det inte finns något

lagstadgat system för information till och samråd med

arbetstagare eller arbetstagarrepresentanter ha möjlighet

att under en övergångsperiod ytterligare begränsa till-

ämpningsområdet för detta direktiv vad gäller antalet

anställda.

(22)

Gemenskapsramen för information till och samråd med

arbetstagare bör i så hög grad som möjligt begränsa de

bördor som läggs på företagen eller driftsställena men

likväl säkerställa ett effektivt utövande av rättigheterna.

(23)

Målet i detta direktiv uppnås genom inrättandet av en

allmän ram med principer, definitioner och villkor för

informationen och samrådet, som medlemsstaterna skall

respektera och anpassa i förhållande till sina nationella

förutsättningar, där det vid behov säkerställs att arbets-

marknadens parter får en ledande roll genom att de får

rätt att genom avtal fritt fastställa de arrangemang för

information och samråd som bäst överensstämmer med

deras behov och önskemål.

(24)

Man bör undvika att påverka vissa specifika regler om

information till och samråd med arbetstagare i vissa

nationella lagstiftningar, vilka gäller företag och drifts-

tällen som ägnar sig åt politik, yrkessammanslutningars

verksamhet, religiös verksamhet, välgörenhet, utbildning,

vetenskap, konst, information eller opinionsbildning.

(25)

Företagen och driftställena bör skyddas mot att viss

särskilt känslig information lämnas ut.

(26)

Arbetsgivaren bör ges möjlighet att underlåta att infor-

mera och samråda, när detta skulle innebära allvarlig

skada för företaget eller driftstället eller när han omedel-

bart måste hörsamma en anvisning som en övervak-

nings- eller tillsynsmyndighet givit honom.

(27)

Information och samråd innebär rättigheter och skyldig-

heter för arbetsmarknadens parter på företags- eller

driftställenivå.

54

Prop. 2016/17:120

Bilaga 4

SV

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

23.3.2002

L 80/31

(28)

Administrativa eller rättsliga förfaranden och sanktioner

som är effektiva och avskräckande samt står i propor-

tion till hur allvarlig övertädelsen är bör tillämpas när

skyldigheterna i detta direktiv inte uppfylls.

(29)

Detta direktiv bör inte påverka andra mer specifika

bestämmelser i rådets direktiv 98/59/EG av den 20 juli

1998 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning

om kollektiva uppsägningar (

1

) och i rådets direktiv

2001/23/EG av den 12 mars 2001 om tillnärmning av

medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares

rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller

delar av företag eller verksamheter (

2

).

(30)

Övriga rättigheter till information och samråd, inklusive

de rättigheter som följer av rådets direktiv 94/45/EG av

den 22 september 1994 om inrättandet av ett europeiskt

företagsråd eller ett förfarande i gemenskapsföretag och

grupper av gemenskapsföretag för information till och

samråd med arbetstagare (

3

), bör inte påverkas av detta

direktiv.

(31)

Genomförandet av detta direktiv bör inte anses vara ett

tillräckligt skäl för att rättfärdiga en sänkning av arbets-

tagarnas allmänna skyddsnivå på det område som

omfattas av direktivet.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syfte och principer

1.

Detta direktiv syftar till att inrätta en allmän ram med

minimikrav avseende arbetstagarnas rätt till information och

samråd i företag eller driftställen inom gemenskapen.

2.

Formerna för information och samråd skall fastställas och

genomföras i enlighet med nationell lagstiftning och den praxis

för relationerna mellan arbetsmarknadens parter som finns i de

enskilda medlemsstaterna på ett sådant sätt att ändamålet med

desamma säkerställs.

3.

När formerna för information eller samråd fastställs och

genomförs, skall arbetsgivaren och arbetstagarrepresentanterna

arbeta i samförståndsanda med respekt för varandras ömsesi-

diga rättigheter och skyldigheter samt med beaktande av såväl

företagets eller driftställets intressen som arbetstagarnas

intressen.

Artikel 2

Definitioner

I detta direktiv avses med

a) företag: offentligt eller privat företag som bedriver ekono-

misk verksamhet med eller utan vinstsyfte och som är

beläget inom medlemsstaternas territorium,

b) driftställe: en verksamhetsenhet som definieras enligt natio-

nell lagstiftning och nationell praxis där ekonomisk verk-

samhet som inbegriper mänskliga och materiella resurser

bedrivs kontinuerligt och som är belägen inom en medlems-

stats territorium,

c) arbetsgivare: en fysisk eller juridisk person som är part i ett

anställningsavtal eller anställningsförhållande gentemot en

arbetstagare i enlighet med nationell lagstiftning och natio-

nell praxis,

d) arbetstagare: varje person som i den berörda medlemsstaten

åtnjuter skydd som arbetstagare inom ramen för den natio-

nella arbetslagstiftningen och enligt nationell praxis,

e) arbetstagarrepresentanter: företrädare för arbetstagare enligt

definitionen i nationell lagstiftning och/eller nationell praxis,

f) information: arbetsgivarens överlämnande av uppgifter till

arbetstagarrepresentanterna som gör det möjligt för dem att

sätta sig in i vad den behandlade frågan avser och att

granska densamma,

g) samråd: diskussion och upprättande av en dialog mellan

arbetstagarrepresentanterna och arbetsgivaren.

Artikel 3

Räckvidd

1.

I enlighet med medlemsstaternas val skall detta direktiv

tillämpas på

a) företag som i en medlemsstat sysselsätter minst 50 arbetsta-

gare, eller

b) driftställen som i en medlemsstat sysselsätter minst 20

arbetstagare.

Medlemsstaterna skall själva besluta om hur tröskelvärdena för

anställda arbetstagare skall beräknas.

2.

I enlighet med principerna och målen i detta direktiv får

medlemsstaterna fastställa särskilda bestämmelser, som skall

tillämpas på företag eller driftställen som direkt och huvudsak-

ligen ägnar sig åt politik, yrkessammanslutningars verksamhet,

religiös verksamhet, välgörenhet, utbildning, vetenskap, konst,

information eller opinionsbildning, under förutsättning att

sådana bestämmelser redan förekommer i nationell lagstiftning

vid det datum då detta direktiv träder i kraft.

3.

Medlemsstaterna får göra undantag från detta direktiv

genom särskilda bestämmelser för besättningar på fartyg som

trafikerar öppet hav.

(¹) EGT L 225, 12.8.1998, s. 16.

(²) EGT L 82, 22.3.2001, s. 16.

(³) EGT L 254, 30.9.1994, s. 64. Direktivet ändrat genom direktiv 97/

74/EG (EGT L 10, 16.1.1998, s. 22).

Prop. 2016/17:120

Bilaga 4

55

SV

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

23.3.2002

L 80/32

Artikel 4

Former för information och samråd

1.

I enlighet med principerna i artikel 1 och utan att det

påverkar tillämpningen av gällande bestämmelser och/eller

praxis som är mer gynnsamma för arbetstagarna, skall

medlemsstaterna besluta om formerna för rätt till information

och samråd på lämplig nivå i enlighet med denna artikel.

2.

Information och samråd skall omfatta följande:

a) Information om den senaste och den förväntade utveck-

lingen av företagets eller driftställets verksamhet och ekono-

miska situation.

b) Information och samråd om situationen, strukturen och den

förväntade utvecklingen när det gäller sysselsättningen i

företaget eller driftstället samt om eventuella föregripande

åtgärder som planeras, bland annat vid hot mot sysselsätt-

ningen.

c) Information och samråd om beslut som kan medföra

väsentliga förändringar i arbetsorganisationen eller anställ-

ningsavtalen, inklusive de beslut som avses i de gemen-

skapsbestämmelser som anges i artikel 9.1.

3.

Informationen skall överlämnas vid ett sådant tillfälle, på

ett sådant sätt och med ett sådant innehåll som gör det möjligt

för särskilt arbetstagarrepresentanterna att granska informa-

tionen på ett adekvat sätt och vid behov förbereda samråd.

4.

Samråd skall äga rum

a) med säkerställande av att tillfället, sättet och innehållet är

lämpligt,

b) på den lednings- och representationsnivå som är relevant

med hänsyn till den fråga som behandlas,

c) på grundval av de uppgifter som arbetsgivaren lämnat i

enlighet med artikel 2 f) och det yttrande som arbetstagarre-

presentanterna har rätt att avge,

d) på ett sådant sätt som gör det möjligt för arbetstagarrepre-

sentanterna att sammanträda med arbetsgivaren och få

motiverade svar på eventuella yttranden,

e) i syfte att söka nå en överenskommelse när det gäller de

beslut som omfattas av arbetsgivarens befogenheter och

som avses i punkt 2 c).

Artikel 5

Avtalsreglerad information och avtalsreglerat samråd

Medlemsstaterna får ge arbetsmarknadens parter tillåtelse att på

lämplig nivå, inbegripet på företags- eller driftställesnivå, fritt

och när som helst genom avtal fastställa formerna för informa-

tion till och samråd med arbetstagare. Dessa avtal och de avtal

som redan finns vid den tidpunkt som anges i artikel 11 samt

alla därpå följande förnyelser av sådana avtal får på de villkor

och med de begränsningar som fastställs av medlemsstaterna

innehålla bestämmelser som avviker från bestämmelserna i

artikel 4, om de överensstämmer med principerna i artikel 1.

Artikel 6

Konfidentiell information

1.

Medlemsstaterna skall på de villkor och med de begräns-

ningar som fastställs i nationell lagstiftning föreskriva att de

arbetstagarrepresentanter och experter som eventuellt biträder

dem inte har rätt att för arbetstagare eller tredje man röja

information som de i företagets eller driftställets legitima

intresse uttryckligen fått i förtroende. Denna förpliktelse skall

fortsätta att gälla oavsett var experterna eller företrädarna

befinner sig, även efter det att deras mandatperiod har löpt ut.

En medlemsstat kan emellertid tillåta arbetstagarrepresentanter

eller någon som biträder dem att vidarebefordra konfidentiell

information till arbetstagare eller tredje man som är bundna av

tystnadsplikt.

2.

I särskilda fall och på de villkor och med de begräns-

ningar som fastställs i nationell lagstiftning skall medlemssta-

terna föreskriva att arbetsgivaren inte är skyldig att lämna ut

sådan information eller inleda sådant samråd som utifrån

objektiva kriterier skulle skada företaget eller driftstället eller

vara till allvarligt förfång för dess verksamhet.

3.

Utan att det påverkar befintliga nationella förfaranden

skall medlemsstaterna säkerställa att det finns tillgång till rätts-

ligt eller administrativt överklagandeförfarande i de fall arbets-

givaren hävdar att informationen är konfidentiell eller inte

lämnar ut information i enlighet med punkt 1 och 2. De får

dessutom införa förfaranden som säkerställer att den berörda

informationen förblir konfidentiell.

Artikel 7

Skydd för arbetstagarrepresentanterna

Medlemsstaterna skall se till att arbetstagarrepresentanterna,

när de utför sina uppdrag, får tillräckligt skydd och tillräckliga

garantier, så att de på ett adekvat sätt kan utföra sina uppgifter.

Artikel 8

Tillvaratagande av rättigheterna

1.

Medlemsstaterna skall föreskriva lämpliga åtgärder för de

fall då arbetsgivaren eller arbetstagarrepresentanterna inte följer

detta direktiv. De skall särskilt se till att det finns administrativa

eller rättsliga förfaranden för att säkerställa att de skyldigheter

som följer av detta direktiv iakttas.

56

Prop. 2016/17:120

Bilaga 4

SV

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

23.3.2002

L 80/33

2.

Medlemsstaterna skall föreskriva lämpliga påföljder, som

skall tillämpas när arbetsgivaren eller arbetstagarrepresentan-

terna överträder bestämmelserna i detta direktiv. Dessa

påföljder skall vara effektiva, proportionella och avskräckande.

Artikel 9

Förhållandet mellan detta direktiv och andra bestämmelser

på gemenskapsnivå och nationell nivå

1.

Detta direktiv skall inte påverka tillämpningen av de

särskilda förfaranden för information och samråd som avses i

artikel 2 i direktiv 98/59/EG och i artikel 7 i direktiv 2001/

23/EG.

2.

Detta direktiv skall inte påverka de bestämmelser som

antagits i enlighet med direktiv 94/45/EG och direktiv 97/

74/EG.

3.

Detta direktiv skall inte påverka övriga gällande rättig-

heter till information, samråd och medverkan enligt nationell

lagstiftning.

4.

Genomförandet av detta direktiv skall inte utgöra något

tillräckligt skäl för tillbakagång i förhållande till den nuvarande

situationen i medlemsstaterna och i förhållande till arbetsta-

garnas allmänna skyddsnivå på det område som omfattas av

direktivet.

Artikel 10

Övergångsbestämmelser

Om det i en medlemsstat, vid den tidpunkt då detta direktiv

träder i kraft, varken finns något allmänt, varaktigt och

lagstadgat system för information till och samråd med arbetsta-

gare eller något allmänt, varaktigt och lagstadgat system för

arbetstagarrepresentation på arbetsplatsen, genom vilket de

anställda kan företrädas, får denna medlemsstat, trots vad som

sägs i artikel 3, såvitt avser detta ändamål begränsa tillämp-

ningen av de nationella genomförandebestämmelserna för

direktivet till

a) företag med minst 150 anställda eller driftställen med minst

100 anställda till och med den 23 mars 2007, och

b) företag med minst 100 anställda eller driftställen med minst

50 anställda under det år som följer efter den tidpunkt som

anges i a).

Artikel 11

Genomförande av direktivet

1.

Medlemsstaterna skall anta de lagar och andra författ-

ningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den

23 mars 2005 eller se till att arbetsmarknadens parter inför de

nödvändiga bestämmelserna genom avtal, varvid medlemssta-

terna skall var skyldiga att vidta alla nödvändiga åtgärder för att

alltid kunna garantera de resultat som införs genom detta

direktiv. De skall genast underrätta kommissionen om detta.

2.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de

innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en

sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om

hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv

utfärda.

Artikel 12

Översyn av kommissionen

Senast den 23 mars 2007 skall kommissionen i samråd med

medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter på gemenskaps-

nivå se över tillämpningen av detta direktiv och vid behov

föreslå nödvändiga ändringar.

Artikel 13

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft samma dag som det offentliggörs i

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

.

Artikel 14

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 11 mars 2002.

På Europaparlamentets vägnar

P. COX

Ordförande

På rådets vägnar

J. PIQUÉ I CAMPS

Ordförande

Prop. 2016/17:120

Bilaga 4

57

SV

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

23.3.2002

L 80/34

GEMENSAMT UTTALANDE AV EUROPAPARLAMENTET, RÅDET OCH KOMMISSIONEN

om arbetstagarrepresentation

”När det gäller arbetstagarrepresentation erinrar Europaparlamentet, rådet och kommissionen om domarna

från Europeiska gemenskapernas domstol av den 8 juni 1994 C-382/92 (Bibehållande av anställdas

rättigheter vid företagsöverlåtelse) och C-383/92 (Kollektiva uppsägningar).”

58

Prop. 2016/17:120

Bilaga 5

SV

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

12. 8. 98

L 225/16

RÅDETS DIREKTIV 98/59/EG

av den 20 juli 1998

om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kollektiva uppsägningar

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA

DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Euro-

peiska gemenskapen, särskilt artikel 100 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande (

1

),

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs

yttrande (

2

), och

med beaktande av följande:

(1) För att skapa klarhet och av praktiska skäl bör en

kodifiering av rådets direktiv 75/129/EEG av den

17 februari 1975 om tillnärmning av medlemssta-

ternas lagstiftning om kollektiva uppsägningar

företas (

3

).

(2) Det är viktigt att arbetstagare ges större skydd vid

kollektiva uppsägningar, samtidigt som hänsyn

måste tas till behovet av en välbalanserad ekono-

misk och social utveckling inom gemenskapen.

(3) Trots ökande överensstämmelse finns det fortfa-

rande skillnader mellan de i medlemsstaterna

gällande bestämmelserna beträffande praktiska och

formella förfaranden vid sådana uppsägningar och

de åtgärder som särskilt vidtagits för att lindra

uppsägningarnas konsekvenser för arbetstagarna.

(4) Sådana skillnader kan ha direkt betydelse för den

inre marknadens funktion.

(5) Rådets resolution av den 21 januari 1974 om ett

socialt åtgärdsprogram (

4

) har föreskrivit att det skall

finnas ett direktiv om tillnärmning av medlemssta-

ternas lagstiftning om kollektiva uppsägningar.

(6) I gemenskapens stadga om arbetstagares grundläg-

gande sociala rättigheter, som antogs vid Euro-

peiska rådets sammanträde i Strasbourg den

9 december 1989 av stats- eller regeringscheferna i

elva medlemsstater, föreskrivs bland annat följande

i punkt 7 första stycket första meningen samt andra

stycket, i punkt 17 första stycket och i punkt 18

tredje strecksatsen:

”7.

Förverkligandet av den inre marknaden måste

leda till en förbättring av levnads- och arbets-

förhållandena för arbetstagare inom Euro-

peiska gemenskapen ( . . . ).

Där så är nödvändigt, skall förbättringen

omfatta vissa delar av arbetsrätten, som t.ex.

förfarandet vid kollektiva uppsägningar och

vid konkurs.

( . . . )

17. Frågor om information, överläggning och

medbestämmande för arbetstagare måste

utvecklas på lämpligt sätt, med hänsyn till

den praxis som råder i de olika medlemssta-

terna.

( . . . )

18. Information, överläggning och medbestäm-

mande skall ske i god tid, särskilt i följande

fall:

( . . . )

( . . . )

 vid kollektiva uppsägningar,

( . . . )”.

(7) Denna tillnärmning bör därför främjas samtidigt

som det sker en fortlöpande förbättring i enlighet

med artikel 117 i fördraget.

(8) Vid beräkningen av antalet uppsägningar enligt

definitionen av kollektiva uppsägningar i detta

direktiv bör även andra former av upphörande av

anställningsavtal

på

arbetsgivarens

initiativ

jämställas med kollektiva uppsägningar, förutsatt att

antalet uppgår till minst fem.

(9) Det bör fastslås att detta direktiv i princip även

skall tillämpas på kollektiva uppsägningar som sker

då ett företags verksamhet upphör till följd av ett

rättsligt beslut.

(10) Medlemsstaterna bör ges möjlighet att bestämma

att arbetstagarrepresentanterna skall kunna tillkalla

(

1

) EGT C 210, 6.7.1998.

(

2

) EGT C 158, 26.5.1997, s. 11.

(

3

) EGT L 48, 22.2.1975, s. 29. Direktivet ändrat genom direktiv

92/56/EEG (EGT L 245, 26.8.1992, s. 3).

(

4

) EGT C 13, 12.2.1974, s. 1.

Prop. 2016/17:120

Bilaga 5

59

SV

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

12. 8. 98

L 225/17

experter med hänvisning till den tekniska svårig-

hetsgraden av de frågor som kan komma upp under

informationen och överläggningarna.

(11) Det är nödvändigt att säkerställa att arbetsgivarnas

skyldigheter i fråga om information, överläggning

och anmälan gäller oberoende av om beslutet om

kollektiva uppsägningar härrör från arbetsgivaren

eller från ett företag som kontrollerar arbetsgivaren.

(12) Medlemsstaterna bör säkerställa att arbetstagarre-

presentanterna och/eller arbetstagare har tillgång

till administrativa och/eller rättsliga förfaranden i

syfte att säkerställa att de skyldigheter som fastställs

i detta direktiv iakttas.

(13) Detta direktiv får inte påverka medlemsstaternas

förpliktelser vad gäller de tidsfrister för genomfö-

rande av direktiven som anges i bilaga I, del B.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

AVSNITT I

Definitioner och räckvidd

Artikel 1

1.

I detta direktiv avses med

a) kollektiva uppsägningar: uppsägningar från arbetsgi-

varens sida av ett eller flera skäl som inte är hänförliga

till berörda arbetstagare personligen och då, efter

medlemsstaternas val, antalet uppsägningar är

i) antingen under en period av 30 dagar

 minst 10 på arbetsplatser med normalt fler än

20 och färre än 100 arbetstagare,

 minst 10 % av antalet arbetstagare på arbets-

platser med normalt minst 100 men färre än

300 arbetstagare,

 minst 30 på arbetsplatser med normalt minst

300 arbetstagare,

ii) eller, under en period av 90 dagar minst 20,

oberoende av det normala antalet arbetstagare på

arbetsplatsen i fråga.

b) arbetstagarrepresentanter: arbetstagarnas represen-

tanter enligt medlemsstaternas lag eller praxis.

Vid beräkningen av antalet uppsägningar enligt första

stycket punkt a skall upphörande av enskilda arbetstagares

anställningsavtal jämställas med uppsägningar som sker

kollektivt, om antalet uppgår till minst fem.

2.

Detta direktiv skall inte tillämpas i fråga om:

a) Kollektiva uppsägningar som uppkommer på grund av

anställningsavtal som gäller för begränsad tid eller för

vissa arbetsuppgifter, utom där sådana uppsägningar

sker innan den avtalade tiden har löpt ut eller det

avtalade arbetet har avslutats.

b) Arbetstagare som är anställda hos offentliga myndig-

heter eller offentligrättsliga inrättningar (eller, i

medlemsstater där detta begrepp inte finns, motsva-

rande organ).

c) Besättningar på sjögående fartyg.

AVSNITT II

Information och överläggningar

Artikel 2

1.

Överväger en arbetsgivare att vidta kollektiva uppsäg-

ningar skall han i god tid inleda överläggningar med

arbetstagarrepresentanterna i syfte att söka nå en överens-

kommelse.

2.

Dessa överläggningar skall i varje fall omfatta olika

möjligheter att undvika kollektiva uppsägningar eller att

minska antalet berörda arbetstagare samt att lindra konse-

kvenserna av uppsägningarna genom arbetsmarknadspoli-

tiska åtgärder i synnerhet i syfte att bistå med ompla-

cering eller omskolning av övertaliga arbetstagare.

Medlemsstaterna kan föreskriva att arbetstagarrepresen-

tanterna skall ha rätt att anlita experthjälp enligt nationell

lagstiftning och/eller praxis.

3.

För att göra det möjligt för arbetstagarrepresentan-

terna att lägga fram konstruktiva förslag skall arbetsgi-

varna i god tid under överläggningarna

a) förse dem med all relevant information, och

b) skriftligen anmäla i varje fall

i) skälen till de planerade uppsägningarna,

ii) antalet arbetstagare som skall sägas upp, och vilka

kategorier de tillhör,

iii) antalet arbetstagare som normalt sysselsätts, och

vilka kategorier de tillhör,

iv) den tidsperiod under vilken de planerade uppsäg-

ningarna skall verkställas,

60

Prop. 2016/17:120

Bilaga 5

SV

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

12. 8. 98

L 225/18

v) vilka kriterier som föreslås gälla för urvalet vid

uppsägningarna, i den mån nationell lagstiftning

och/eller praxis ger arbetsgivaren befogenhet att

avgöra detta,

vi) beräkningsmetoden för eventuella ersättningar vid

uppsägning, utöver dem som är fastställda i natio-

nell lagstiftning och/eller praxis.

Arbetsgivaren skall tillställa den behöriga myndigheten

en kopia av i varje fall de delar av skriftväxlingen som

sker enligt första stycket punkt b i–v.

4.

De skyldigheter som fastställs i punkterna 1, 2 och 3

skall gälla oavsett om beslutet om kollektiva uppsägningar

har fattats av arbetsgivaren eller av ett företag som

kontrollerar arbetsgivaren.

Vid prövning av påstådd försummelse att fullgöra de krav

på information, överläggning och anmälan som fastställs i

detta direktiv får arbetsgivaren inte åberopa att nödvändig

information inte hade lämnats till honom från det företag

som fattade det beslut som ledde till kollektiva uppsäg-

ningar.

AVSNITT III

Förfarande vid kollektiva uppsägningar

Artikel 3

1.

Arbetsgivarna skall skriftligen anmäla alla planerade

kollektiva uppsägningar till den behöriga myndigheten.

Medlemsstaterna får dock föreskriva att arbetsgivaren, i de

fall de planerade kollektiva uppsägningarna orsakas av att

företagets verksamhet skall upphöra till följd av ett rätts-

ligt beslut, endast skall vara skyldig att underrätta den

behöriga myndigheten, om denna så begär.

En sådan anmälan skall innehålla all relevant information

beträffande de planerade kollektiva uppsägningarna och

de i artikel 2 föreskrivna överläggningarna med arbets-

tagarrepresentanterna, i synnerhet skälen till uppsägning-

arna, antalet arbetstagare som berörs av uppsägningarna,

antalet arbetstagare som normalt sysselsätts samt den

tidsperiod under vilken uppsägningarna skall verkställas.

2.

Arbetsgivarna skall tillställa arbetstagarrepresentan-

terna en kopia av sin anmälan enligt punkt 1.

Arbetstagarrepresentanterna får lämna synpunkter till den

behöriga myndigheten.

Artikel 4

1.

Planerade kollektiva uppsägningar som har anmälts

till den behöriga myndigheten får verkställas tidigast 30

dagar efter anmälan enligt artikel 3.1, utan att de bestäm-

melser som gäller individuella rättigheter beträffande

besked om uppsägning därigenom åsidosätts.

Medlemsstaterna får ge den behöriga myndigheten rätt att

förkorta den tid som föreskrivs i föregående stycke.

2.

Den behöriga myndigheten skall utnyttja den tid

som föreskrivs i punkt 1 för att söka lösningar på de

problem som uppstår till följd av de planerade kollektiva

uppsägningarna.

3.

Är den tid som föreskrivs i punkt 1 kortare än 60

dagar får medlemsstaterna ge den behöriga myndigheten

rätt att förlänga denna period till 60 dagar efter anmälan,

om det kan antas att de problem som uppkommer på

grund av de planerade uppsägningarna inte kan lösas

inom den förstnämnda tidsperioden.

Medlemsstaterna får ge den behöriga myndigheten en

längre gående rätt till förlängning.

Arbetsgivaren måste informeras om förlängningen och

skälen härför innan den första tidsperioden som föreskrivs

i punkt 1 har förflutit.

4.

Medlemsstaterna behöver inte tillämpa denna artikel

på kollektiva uppsägningar som orsakas av att ett företag

upphör med sin verksamhet till följd av ett rättsligt beslut.

AVSNITT IV

Slutbestämmelser

Artikel 5

Detta direktiv skall inte påverka medlemsstaternas rätt att

tillämpa eller utfärda lagar eller andra författningar som är

gynnsammare för arbetstagarna eller att främja eller tillåta

tillämpning av kollektivavtal som är förmånligare för

arbetstagarna.

Artikel 6

Medlemsstaterna skall se till att arbetstagarrepresentan-

terna och/eller arbetstagarna har tillgång till administra-

tiva och/eller rättsliga förfaranden för att genomdriva

skyldigheter enligt detta direktiv.

Prop. 2016/17:120

Bilaga 5

61

SV

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

12. 8. 98

L 225/19

Artikel 7

Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna

texterna till centrala bestämmelser i nationell lagstiftning

som de redan har antagit, eller står i begrepp att anta

inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 8

1.

De direktiv som anges i bilaga I del A skall upphävas

utan att det påverkar medlemsstaternas förpliktelser vad

gäller de tidsfrister för införlivande som anges i bilaga I

del B.

2.

Hänvisningar till de upphävda direktiven skall tolkas

som hänvisningar till detta direktiv och skall läsas i

enlighet med jämförelsetabellen i bilaga II.

Artikel 9

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det

att det har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas

officiella tidning.

Artikel 10

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 20 juli 1998.

På rådets vägnar

W. MOLTERER

Ordförande

Prop. 2016/17:120

Bilaga 6

65

SV

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

22.3.2001

L 82/16

RÅDETS DIREKTIV 2001/23/EG

av den 12 mars 2001

om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlå-

telse av företag, verksamheter eller delar av företag eller verksamheter

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska

gemenskapen, särskilt artikel 94 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande (

1

),

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs

yttrande (

2

), och

av följande skäl:

(1)

Rådets direktiv 77/187/EEG av den 14 februari 1977

om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om

skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av

företag, verksamheter eller delar av företag eller verk-

samheter (

3

) har undergått omfattande ändringar (

4

). För

att skapa klarhet och överskådlighet bör därför det

direktivet kodifieras.

(2)

På både nationell nivå och gemenskapsnivå medför den

ekonomiska utvecklingen förändringar i företagsstruk-

turer genom att företag, verksamheter eller delar av

företag eller verksamheter genom lagenlig överlåtelse

eller fusion övergår till andra arbetsgivare.

(3)

Det är nödvändigt att utarbeta bestämmelser till skydd

för arbetstagarna vid byte av arbetsgivare, särskilt för att

säkerställa att deras rättigheter skyddas.

(4)

Det finns fortfarande skillnader mellan medlemsstaterna

beträffande omfattningen av arbetstagarnas skydd i detta

avseende, och dessa skillnader bör minskas.

(5)

I gemenskapsstadgan om arbetstagarens grundläggande

sociala rättigheter (den sociala stadgan), som antogs den

9 december 1989 föreskrivs följande i punkterna 7, 17

och 18: ”Fullbordandet av den inre marknaden måste

leda till en förbättring av levnads- och arbetsförhål-

landen för arbetstagare inom Europeiska gemenskapen.

Där så är nödvändigt, skall förbättringen omfatta vissa

delar av reglerna rörande anställningsförhållandet, som

t.ex. förfaranden vid kollektiva uppsägningar och

konkurs. Frågor om information, samråd och medbe-

stämmande för arbetstagare måste utvecklas på lämpligt

sätt, med hänsyn till den praxis som råder i de olika

medlemsstaterna. Information, samråd och medbestäm-

mande skall ske i god tid, särskilt i följande fall: Vid

omstruktureringar inom företag eller fusioner som

påverkar arbetstagarnas sysselsättning”.

(6)

Rådet antog 1977 direktiv 77/187/EEG för att främja en

harmonisering av sådan relevant nationell lagstiftning

som skyddar arbetstagarnas rättigheter och som före-

skriver att överlåtare och förvärvare i god tid skall infor-

mera arbetstagarrepresentanterna och samråda med

dem.

(7)

Det direktivet har senare ändrats mot bakgrund av den

inre marknadens effekter, tendenserna i medlemssta-

ternas lagstiftning när det gäller hjälp till företag med

ekonomiska svårigheter, EG-domstolens rättspraxis,

rådets direktiv 75/129/EEG av den 17 februari 1975 om

tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kollek-

tiva uppsägningar (

5

) och den lagstiftning som redan är i

kraft i de flesta medlemsstater.

(8)

Hänsyn till rättssäkerhet och insyn krävde att det rätts-

liga begreppet överlåtelse klargjordes mot bakgrund av

EG-domstolens rättspraxis. Det klargörandet ändrade

inte direktivets räckvidd, såsom denna hade uttolkats av

domstolen.

(9)

I den sociala stadgan erkänns betydelsen av att bekämpa

alla slag av diskriminering, särskilt de som är grundade

på kön, hudfärg, ras, åsikter eller tro.

(10)

Detta direktiv får inte påverka medlemsstaternas förplik-

telser vad gäller de tidsfrister för införlivande av direk-

tiven som fastställs i bilaga I del B.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

Räckvidd och definitioner

Artikel 1

1. a) Detta direktiv skall tillämpas vid överlåtelse av ett

företag, en verksamhet eller en del av ett företag eller en

verksamhet till en annan arbetsgivare genom lagenlig

överlåtelse eller fusion.

b) Med förbehåll för vad som sägs under a och i nedan

följande bestämmelser i denna artikel, skall med överlå-

telse enligt detta direktiv förstås överlåtelse av en ekono-

misk enhet, som behåller sin identitet och varmed förstås

en organiserad gruppering av tillgångar vars syfte är att

bedriva ekonomisk verksamhet, vare sig denna utgör

huvud- eller sidoverksamhet.

(¹) Yttrandet avgivet den 25 oktober 2000 (ännu ej offentliggjort i

EGT).

(²) EGT C 367, 20.12.2000, s. 21.

(³) EGT L 61, 5.3.1977, s. 26.

(⁵) EGT L 48, 22.2.1975, s. 29. Direktivet ersatt av direktiv 98/59/EG

(EGT L 225, 12.8.1998, s. 16).

(⁴) Se bilaga I del A.

66

Prop. 2016/17:120

Bilaga 6

SV

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

22.3.2001

L 82/17

c) Detta direktiv skall tillämpas på offentliga och privata

företag som bedriver ekonomisk verksamhet, med eller

utan vinstsyfte. En administrativ omorganisation av

offentliga förvaltningsmyndigheter eller en överlåtelse av

administrativa funktioner mellan offentliga förvaltnings-

myndigheter skall inte betraktas som en överlåtelse enligt

detta direktiv.

2.

Detta direktiv skall tillämpas om och i den mån företaget,

verksamheten eller den del av företaget eller verksamheten som

skall överlåtas ligger inom fördragets territoriella räckvidd.

3.

Detta direktiv skall inte tillämpas på sjögående fartyg.

Artikel 2

1.

I detta direktiv avses med

a) överlåtare: varje fysisk eller juridisk person som till följd av

en överlåtelse enligt artikel 1.1 upphör att vara arbetsgivare

i företaget, verksamheten eller en del av företaget eller verk-

samheten,

b) förvärvare: varje fysisk eller juridisk person som till följd av

en överlåtelse enligt artikel 1.1 blir arbetsgivare i företaget,

verksamheten eller en del av företaget eller verksamheten,

c) arbetstagarrepresentanter och liknande uttryck: arbetstagarnas

representanter enligt medlemsstaternas lagar eller praxis,

d) arbetstagare: varje person som i den berörda medlemsstaten

åtnjuter skydd som arbetstagare enligt den nationella

lagstiftningen rörande anställningsförhållandet.

2.

Detta direktiv skall inte påverka nationell lagstiftning när

det gäller definitionen av anställningsavtal eller anställningsför-

hållanden.

Medlemsstaterna får emellertid inte utesluta anställningsavtal

eller anställningsförhållanden från detta direktivs räckvidd

enbart på grund av följande:

a) Antalet arbetstimmar som utförs eller skall utföras.

b) Anställningsförhållandet regleras av ett tidsbegränsat anställ-

ningsavtal enligt artikel 1.1 i rådets direktiv 91/383/EEG av

den 25 juni 1991 om komplettering av åtgärderna för att

främja förbättringar av säkerhet och hälsa på arbetsplatsen

för arbetstagare med tidsbegränsat anställningsförhållande

eller tillfälligt anställningsförhållande (

1

).

c) Anställningsförhållandena är tillfälliga enligt artikel 1.2 i

direktiv 91/383/EEG och det företag, den verksamhet eller

den del av ett företag eller en verksamhet som överlåts är,

eller är del av, en verksamhet som hyr ut arbetskraft och

som är arbetsgivaren.

KAPITEL II

Skydd för arbetstagarnas rättigheter

Artikel 3

1.

Överlåtarens rättigheter och skyldigheter på grund av ett

anställningsavtal eller ett anställningsförhållande som gäller vid

tidpunkten för överlåtelsen skall till följd av en sådan överlå-

telse övergå på förvärvaren.

Medlemsstaterna får föreskriva att överlåtaren och förvärvaren

efter tidpunkten för överlåtelsen skall vara solidariskt ansvariga

för de skyldigheter som före överlåtelsetidpunkten har

uppkommit på grund av ett anställningsavtal eller ett anställ-

ningsförhållande som gällde vid överlåtelsetidpunkten.

2.

Medlemsstaterna får besluta om lämpliga åtgärder för att

se till att överlåtaren informerar förvärvaren om alla rättigheter

och skyldigheter som kommer att överlåtas på förvärvaren

enligt denna artikel, i den mån dessa rättigheter och skyldig-

heter är eller borde ha varit kända för överlåtaren när överlå-

telsen skedde. Om överlåtaren underlåter att informera förvär-

varen om en sådan rättighet eller skyldighet skall detta inte

påverka överlåtelsen av den rättigheten eller skyldigheten eller

någon av arbetstagares rättigheter gentemot förvärvaren och/

eller överlåtaren med avseende på den rättigheten eller skyldig-

heten.

3.

Efter överlåtelsen skall förvärvaren vara bunden av vill-

koren i löpande kollektivavtal på samma sätt som överlåtaren

var bunden av dessa villkor till dess att avtalets giltighetstid har

löpt ut eller ett nytt kollektivavtal har börjat gälla.

Medlemsstaterna får begränsa den period under vilken de skall

vara bundna av ett sådant avtal, med det förbehållet att den

inte får vara kortare än ett år.

4. a) Om inte medlemsstaterna föreskriver något annat skall

punkterna 1 och 3 inte tillämpas när det gäller arbetsta-

garnas rätt till ålders-, invaliditets- eller efterlevandeför-

måner på grund av sådana kompletterande pensions-

system för ett företag eller mellan företag som ligger

utanför medlemsstaternas nationella författningsreglerade

socialförsäkringssystem.

b) Även om de inte i enlighet med a föreskriver att punk-

terna 1 och 3 skall tillämpas på dessa rättigheter, skall

medlemsstaterna besluta om nödvändiga åtgärder för att

skydda arbetstagarnas intressen samt de personers

intressen som när överlåtelsen sker inte längre är

anställda i överlåtarens verksamhet, såvitt avser rättig-

heter som omedebart eller i framtiden berättigar dem till

åldersförmåner, inklusive efterlevandeförmåner, på grund

av sådana kompletterande pensionssystem som avses i a.

Artikel 4

1.

En överlåtelse av ett företag, en verksamhet eller en del av

ett företag eller en verksamhet skall inte i sig utgöra skäl för

uppsägning från överlåtarens eller förvärvarens sida. Denna

bestämmelse skall dock inte hindra uppsägningar som görs av

ekonomiska, tekniska eller organisatoriska skäl, och som inne-

fattar förändringar i arbetsstyrkan.

(¹) EGT L 206, 29.7.1991, s. 19.

Prop. 2016/17:120

Bilaga 6

67

SV

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

22.3.2001

L 82/18

Medlemsstaterna får föreskriva att första stycket inte skall till-

lämpas på särskilda kategorier av arbetstagare som inte

omfattas av medlemsstaternas lagar eller praxis i fråga om

skydd mot uppsägning.

2.

Om anställningsavtalet eller anställningsförhållandet

upphör därför att överlåtelsen medför en väsentlig förändring

av arbetsvillkoren som är till nackdel för arbetstagaren, skall

arbetsgivaren anses ansvarig för att anställningsavtalet eller

anställningsförhållandet upphörde.

Artikel 5

1.

Om inte medlemsstaterna föreskriver något annat skall

artiklarna 3 och 4 inte tillämpas på överlåtelse av företag,

verksamhet eller del av företag eller verksamhet om överlåtaren

är föremål för konkursförfarande eller något motsvarande

insolvensförfarande, som inletts i syfte att likvidera överlåtarens

tillgångar och som står under tillsyn av en behörig offentlig

myndighet (som kan vara en konkursförvaltare som utsetts av

en behörig offentlig myndighet).

2.

När artiklarna 3 och 4 är tillämpliga på en överlåtelse

under ett insolvensförfarande som har inletts mot överlåtaren

(oavsett om detta förfarande har inletts i syfte att likvidera

överlåtarens tillgångar) och under förutsättning att detta förfa-

rande står under tillsyn av en behörig offentlig myndighet (som

kan vara en konkursförvaltare enligt nationell lagstiftning), kan

en medlemsstat föreskriva

a) att överlåtarens skulder på grund av ett anställningsavtal

eller ett anställningsförhållande och som skall betalas före

överlåtelsen eller innan insolvensförfarandet inleds, trots vad

som sägs i artikel 3.1, inte skall övergå på förvärvaren under

förutsättning att det av ett sådant förfarande följer skydd,

enligt den medlemsstatens lagstiftning, som minst

motsvarar det skydd som tillhandahålls i de situationer som

omfattas av rådets direktiv 80/987/EEG av den 20 oktober

1980 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om

skydd för arbetstagarna vid arbetsgivarens insolvens (

1

), och,

eller alternativt,

b) att förvärvaren, överlåtaren eller den eller de personer som

utför överlåtarens uppgifter, å ena sidan, och arbetstagarre-

presentanterna, å andra sidan, i den utsträckning som

gällande lagstiftning eller praxis tillåter detta, kan komma

överens om ändringar i arbetstagarnas anställningsvillkor

för att skydda arbetstillfällen genom att säkerställa överlev-

naden för företaget eller verksamheten eller en del av före-

taget eller verksamheten.

3.

En medlemsstat får tillämpa punkt 2 b på varje överlå-

telse där överlåtaren enligt den nationella lagstiftningen

befinner sig i en allvarlig ekonomisk krissituation, under förut-

sättning att en behörig offentlig myndighet har förklarat att en

sådan situation föreligger och att den kan bli föremål för tillsyn

av rättsliga myndigheter, på villkor att sådana bestämmelser

fanns i den nationella lagstiftningen den 17 juli 1998.

Kommissionen skall före den 17 juli 2003 lägga fram en

rapport om effekterna av denna bestämmelse och förelägga

rådet lämpliga förslag.

4.

Medlemsstaterna skall vidta lämpliga åtgärder för att

hindra att insolvensförfaranden används på ett felaktigt sätt, så

att arbetstagarna därigenom berövas de rättigheter som före-

skrivs i detta direktiv.

Artikel 6

1.

Om företaget, verksamheten eller delen av ett företag eller

en verksamhet behåller sin självständighet, skall ställning och

funktion för representanterna eller representationen för de

arbetstagare som berörs av överlåtelsen bibehållas på samma

villkor som före överlåtelsetidpunkten gällde enligt lag, annan

författning eller avtal, förutsatt att de villkor som är nödvän-

diga för inrättande av arbetstagarrepresentationen uppfylls.

Första stycket skall inte gälla om nödvändiga villkor för

förnyad utnämning av arbetstagarrepresentanterna eller för

förnyat inrättande av arbetstagarrepresentationen är uppfyllda

enligt medlemsstaternas lagar och andra författningar eller

praxis, eller enligt avtal med arbetstagarrepresentanterna.

När överlåtaren är föremål för konkursförfarande eller något

motsvarande insolvensförfarande som har inletts för att likvi-

dera överlåtarens tillgångar och som står under tillsyn av en

behörig offentlig myndighet (som kan vara en av behörig

offentlig myndighet utsedd konkursförvaltare), kan medlems-

staterna vidta nödvändiga åtgärder för att se till att de arbetsta-

gare som berörs av överlåtelsen förblir representerade på ett

riktigt sätt tills nytt val eller ny utnämning av arbetstagarrepre-

sentanter har skett.

Om företaget eller verksamheten eller delen av ett företag eller

en verksamhet inte behåller sin självständighet skall medlems-

staterna vidta nödvändiga åtgärder för att se till att de arbetsta-

gare som berörs av överlåtelsen och som representerades före

överlåtelsen förblir representerade på ett riktigt sätt under den

tid som behövs för förnyat inrättande eller förnyad utnämning

av arbetstagarrepresentationen i enlighet med nationell lagstift-

ning eller praxis.

2.

Om uppdraget för representanterna för de arbetstagare

som berörs av överlåtelsen upphör till följd av överlåtelsen,

skall representanterna alltjämt åtnjuta det skydd som medlems-

staternas lagar och andra författningar eller praxis ger dem.

KAPITEL III

Information och samråd

Artikel 7

1.

Överlåtaren och förvärvaren skall vara skyldiga att infor-

mera representanterna för sina av överlåtelsen berörda arbetsta-

gare om

— tidpunkt eller föreslagen tidpunkt för överlåtelsen,

— skälen för överlåtelsen,

— överlåtelsens juridiska, ekonomiska och sociala följder för

arbetstagarna,

— planerade åtgärder i förhållande till arbetstagarna.

(¹) EGT L 283, 20.10.1980, s. 23. Direktivet senast ändrat genom

1994 års anslutningsakt.

68

Prop. 2016/17:120

Bilaga 6

SV

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

22.3.2001

L 82/19

Överlåtaren skall ge sina arbetstagares representanter sådan

information i god tid innan överlåtelsen genomförs.

Förvärvaren skall ge sådan information till sina arbetstagares

representanter i god tid, och i vart fall innan hans arbetstagares

arbets- och anställningsvillkor direkt påverkas av överlåtelsen.

2.

När överlåtaren eller förvärvaren planerar åtgärder i

förhållande till sina arbetstagare skall han i god tid samråda

med arbetstagarrepresentanterna beträffande dessa åtgärder för

att söka nå en överenskommelse.

3.

Medlemsstater vars lagar och andra författningar före-

skriver att arbetstagarrepresentanterna får anlita skiljeförfarande

för att få till stånd ett avgörande i fråga om de åtgärder som

skall vidtas i förhållande till arbetstagarna, får begränsa skyldig-

heterna enligt punkterna 1 och 2 till sådana fall där den

genomförda överlåtelsen medför en förändring av verksam-

heten som kan antas innefatta allvarliga nackdelar för ett avse-

värt antal arbetstagare.

Informationen och samråden skall åtminstone omfatta plane-

rade åtgärder i förhållande till arbetstagarna.

Informationen måste tillhandahållas och samråden äga rum i

god tid före den förändring av verksamheten som avses i första

stycket.

4.

Skyldigheterna enligt denna artikel skall gälla oberoende

av om det beslut som leder till överlåtelsen fattas av arbetsgi-

varen eller av ett företag som kontrollerar arbetsgivaren.

När det gäller påstådd överträdelse av kraven på information

och samråd i detta direktiv, kan argumentet att överträdelsen

inträffade därför att information inte tillhandahölls av ett

företag som kontrollerar arbetsgivaren inte godtas som ursäkt.

5.

Medlemsstaterna får begränsa skyldigheterna enligt punk-

terna 1, 2 och 3 till företag eller verksamheter som, när det

gäller antalet anställda, uppfyller villkoren för val eller inrät-

tande av ett kollegialt organ som representerar arbetstagarna.

6.

Medlemsstaterna skall föreskriva att berörda arbetstagare,

för det fall att arbetstagarna i ett företag eller en verksamhet

utan egen förskyllan saknar representanter, skall informeras i

förväg om

— tidpunkt eller föreslagen tidpunkt för överlåtelsen,

— skälet för överlåtelsen,

— överlåtelsens juridiska, ekonomiska och sociala följder för

arbetstagarna,

— planerade åtgärder i förhållande till arbetstagarna.

KAPITEL IV

Slutbestämmelser

Artikel 8

Detta direktiv skall inte påverka medlemsstaternas rätt att

tillämpa eller införa lagar eller andra författningar som är gynn-

sammare för arbetstagarna.

Artikel 9

Medlemsstaterna skall i sina nationella rättsordningar införa de

bestämmelser som behövs för att alla arbetstagare och arbetsta-

garrepresentanter, som anser sig förfördelade på grund av

underlåtenhet att iaktta de skyldigheter som följer av detta

direktiv, skall kunna föra talan vid domstol, i förekommande

fall efter att ha vänt sig till andra behöriga myndigheter.

Artikel 10

Kommissionen skall före den 17 juli 2006 för rådet lägga fram

en analys av effekterna av bestämmelserna i detta direktiv. Det

skall föreslå de ändringar som förefaller nödvändiga.

Artikel 11

Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texterna till

de lagar och andra författningar som de antar inom det område

som omfattas av detta direktiv.

Artikel 12

Direktiv 77/187/EEG i dess lydelse enligt det direktiv som

anges i bilaga I del A skall upphöra att gälla utan att det

påverkar medlemsstaternas förpliktelser vad gäller de tidsfrister

för införlivande som anges i bilaga I del B.

Hänvisningar till det upphävda direktivet skall tolkas som

hänvisningar till detta direktiv och skall läsas i enlighet med

jämförelsetabellen i bilaga II.

Artikel 13

Detta direktiv träder ikraft den tjugonde dagen efter det att det

har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Artikel 14

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 12 mars 2001.

På rådets vägnar

Ordförande

B. RINGHOLM

Prop. 2016/17:120

Bilaga 6

69

SV

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

22.3.2001

L 82/20

Direktiv

Tidsgräns för införlivande

BILAGA I

DEL A

Upphävt direktiv och dess ändringsdirektiv

(hänvisningar i artikel 12)

Rådets direktiv 77/187/EEG (EGT L 61, 5.3.1977, s. 26)

Rådets direktiv 98/50/EG (EGT L 201, 17.7.1998, s. 88)

DEL B

Tidsgränser för införlivande i nationell lagstiftning

(hänvisningar i artikel 12)

77/187/EEG

16 februari 1979

98/50/EG

17 juli 2001

Direktiv 77/187/EEG

Detta direktiv

BILAGA II

JÄMFÖRELSETABELL

Artikel 1

Artikel 1

Artikel 2

Artikel 2

Artikel 3

Artikel 3

Artikel 4

Artikel 4

Artikel 4a

Artikel 5

Artikel 5

Artikel 6

Artikel 6

Artikel 7

Artikel 7

Artikel 8

Artikel 7a

Artikel 9

Artikel 7b

Artikel 10

Artikel 8

Artikel 11

—

Artikel 12

—

Artikel 13

—

Artikel 14

—

Bilaga I

—

Bilaga II

70

Prop. 2016/17:120

Bilaga 6

SV

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

19.3.2002

L 76/15

RÄTTELSER

Rättelse till rådets direktiv 2001/23/EG av den 12 mars 2001 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning

om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av företag eller

verksamheter

(Europeiska gemenskapernas officiella tidning L 82 av den 22 mars 2001)

(Denna rättelse upphäver och ersätter motsvarande post i den rättelse som offentliggjordes i Europeiska gemenskapernas

officiella tidning

L 61 av den 2 mars 2002, sidan 66.)

På sidan 16, i skäl 8 skall det

i stället för:

”(8) Hänsyn till rättssäkerhet och insyn krävde att det rättsliga begreppet överlåtelse klargjordes mot

bakgrund av EG-domstolens rättspraxis. Det klargörandet ändrade inte direktivets räckvidd, såsom hade

uttolkats av domstolen.”

vara:

”(8) Det var av rättssäkerhets- och förutsebarhetsskäl nödvändigt att klargöra det rättsliga begreppet

överlåtelse mot bakgrund av EG-domstolens rättspraxis. Det klargörandet ändrade inte tillämpningsom-

rådet för direktiv 77/187/EEG, såsom detta tolkats av domstolen.”

Rättelse till kommissionens beslut 2002/228/EG av den 14 mars 2002 om erkännande av fem israeliska

provningsanläggningar som inom sina respektive specialområden befunnits uppfylla kraven på god labora-

toriesed (GLP)

(Europeiska gemenskapernas officiella tidning L 75 av den 16 mars 2002)

I innehållsförteckningen och titeln på sidan 68 samt i utfärdandedatumet skall det

i stället för:

”den 14 mars 2002”

vara:

”den 14 december 2001”.

Prop. 2016/17:120

Bilaga 6

71

SV

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

2.3.2002

L 61/66

RÄTTELSER

Rättelse till rådets direktiv 2001/23/EG av den 12 mars 2001 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning

om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av företag eller

verksamheter

(Europeiska gemenskapernas officiella tidning L 82 av den 22 mars 2001)

På sidan 16, i skäl 8 skall det

i stället för:

”Hänsyn till rättsakter och insyn krävde att det rättsliga begreppet överlåtelse klargjordes mot bakgrund av

EG-domstolens rättspraxis. Det klargörandet ändrade inte direktivets räckvidd, såsom denna hade uttolkats av

domstolen.”

vara:

”Det var av rättssäkerhets- och förutsebarhetsskäl nödvändigt att klargöra det rättsliga begreppet överlåtelse

mot bakgrund av EG-domstolens rättspraxis. Det klargörandet ändrade inte tillämpningsområdet för direktiv

77/187/EEG, såsom denna hade uttolkats av domstolen.”

På sidan 19, i artikel 8 skall det

i stället för:

”Detta direktiv skall inte påverka medlemsstaternas rätt att tillämpa eller införa lagar eller andra författningar

som är gynnsammare för arbetstagarna.”

vara:

”Detta direktiv skall inte påverka medlemsstaternas rätt att tillämpa eller införa lagar eller andra författningar

som är gynnsammare för arbetstagarna eller dessa staters rätt att främja eller tillåta kollektivavtal eller avtal

mellan arbetsmarknadens parter som är gynnsammare för arbetstagarna.”