Prop. 2017/18:248
Kriminalvårdsdatalag – en ny lag med anpassning till EU:s dataskyddsförordning
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 19 april 2018
Stefan Löfven
Morgan Johansson (Justitiedepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
Regeringen föreslår en ny lag, kriminalvårdsdatalagen, som ska gälla för behandling av personuppgifter inom den del av Kriminalvårdens verksamhet som inte omfattas av brottsdatalagens tillämpningsområde.
Genom den nya lagen anpassas regleringen av personuppgifter inom Kriminalvården till EU:s dataskyddsförordning. Förordningen är direkt tillämplig från och med den 25 maj 2018 men ger utrymme för kompletterande nationella bestämmelser.
Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 augusti 2018.
1. Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till kriminalvårdsdatalag.
2. Förslag till kriminalvårdsdatalag
Härigenom föreskrivs följande.
Lagens tillämpningsområde
1 § Denna lag gäller vid behandling av personuppgifter i Kriminalvårdens verksamhet som avser verkställighet av frihetsberövanden och genomförande av transporter i de fall brottsdatalagen (2018:000) inte är tillämplig.
Lagen gäller endast om behandlingen är helt eller delvis automatiserad eller om personuppgifterna ingår i eller är avsedda att ingå i en strukturerad samling av personuppgifter som är tillgängliga för sökning eller sammanställning enligt särskilda kriterier.
Förhållandet till annan reglering
2 § Denna lag kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning), här benämnd EU:s dataskyddsförordning.
Vid behandling av personuppgifter enligt denna lag gäller lagen (2018:000) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning och föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen, om inte annat följer av denna lag eller föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen.
Ändamål
3 § Personuppgifter får behandlas om det är nödvändigt för att verkställa frihetsberövanden eller genomföra transporter.
Uppgifter i Kriminalvårdens säkerhetsregister får dock endast behandlas för att förebygga och förhindra incidenter av betydelse för enskildas säkerhet.
4 § Personuppgifter som behandlas enligt 3 § får även behandlas för att fullgöra uppgiftslämnande som sker i överensstämmelse med lag eller förordning. Personuppgifterna får behandlas även för andra ändamål, under förutsättning att uppgifterna inte behandlas på ett sätt som är oförenligt med det ändamål för vilket uppgifterna samlades in.
Behandling av känsliga personuppgifter
5 § Personuppgifter som avses i artikel 9.1 i EU:s dataskyddsförordning (känsliga personuppgifter) får behandlas endast om det är absolut nödvändigt för syftet med behandlingen.
Sökbegränsningar
6 § Det är förbjudet att utföra sökningar i syfte att få fram ett urval av personer grundat på känsliga personuppgifter.
Sökförbudet hindrar inte sökning i personuppgifter i säkerhetsregistret i syfte att få fram ett urval av personer grundat på etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse eller uppgifter som rör hälsa, sexualliv eller sexuell läggning.
Tillgången till personuppgifter
7 § Tillgången till personuppgifter ska begränsas till det som var och en behöver för att kunna fullgöra sina arbetsuppgifter.
Information om personuppgiftsincidenter
8 § Den personuppgiftsansvariges skyldighet att informera den registrerade om en personuppgiftsincident enligt artikel 34 i EU:s dataskyddsförordning gäller inte sådana uppgifter som den personuppgiftsansvarige inte får lämna ut till den registrerade enligt lag eller annan författning eller enligt beslut som har meddelats med stöd av författning.
Rätt att meddela föreskrifter
9 § Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om vilka myndigheter som får ha direktåtkomst till personuppgifter.
1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2018.
2. För överklagande av beslut som rör behandling av personuppgifter i verksamhet som omfattas av denna lag och som före ikraftträdandet har meddelats med stöd av lagen (2001:617) om behandling av personuppgifter inom kriminalvården gäller den lagen i den nuvarande lydelsen.
3. Ärendet och dess beredning
Den 27 april 2016 utfärdades Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning). Dataskyddsförordningen kommer från och med den 25 maj 2018 att ersätta det nuvarande dataskyddsdirektivet och utgöra den generella regleringen av personuppgiftsbehandling inom EU. Dataskyddsförordningen är direkt tillämplig men innehåller bestämmelser som förutsätter eller ger utrymme för kompletterande nationella bestämmelser av olika slag. Förordningen finns i bilaga 1.
Chefen för Justitiedepartementet gav i september 2016 en sakkunnig person i uppdrag att lämna förslag på de författningsändringar som behövs i domstolsdatalagen (2015:728) och domstolsdataförordningen (2015:729) med anledning av dataskyddsförordningen (Ju2016/06265/LP). Genom tilläggsuppdrag gavs utredaren i uppdrag att även lämna förslag på de författningsändringar som behövs för att anpassa Kriminalvårdens personuppgiftsreglering med anledning av dataskyddsförordningen. Uppdraget som avsåg Kriminalvårdens personuppgiftsreglering redovisades i september 2017 i departementspromemorian Kriminalvårdens datalag – anpassning till EU:s dataskyddsförordning (Ds 2017:46). En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 2 och promemorians lagförslag finns i bilaga 3. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 4. Remissyttrandena finns tillgängliga i Justitiedepartementet (Ju2017/07642/L5).
Lagrådet
Regeringen beslutade den 21 mars 2018 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 5. Lagrådets yttrande finns i bilaga 6. Regeringen följer i allt väsentligt Lagrådets synpunkter. Dessa behandlas i avsnitt 5.10, 5.11 och 7. I förhållande till lagrådsremissens förslag har vissa redaktionella ändringar gjorts.
Hänvisningar till S3
4. Personuppgiftsbehandling inom Kriminalvården
4.1. Den nuvarande generella regleringen – dataskyddsdirektivet och personuppgiftslagen
Den allmänna regleringen om behandling av personuppgifter inom EU finns i Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter, 1995 års dataskyddsdirektiv. Direktivets syfte är att garantera en hög och i alla medlemsstater likvärdig skyddsnivå när det gäller enskilda person-
ers fri- och rättigheter i samband med behandling av personuppgifter. Syftet är vidare att främja ett fritt flöde av personuppgifter mellan medlemsstaterna i EU.
Sverige har genomfört direktivet främst genom personuppgiftslagen (1998:204). Lagen har till syfte att skydda människor mot att deras personliga integritet kränks genom behandling av personuppgifter. Lagen följer i princip samma struktur som direktivet och innehåller bestämmelser om bl.a. personuppgiftsansvar, grundläggande krav för behandling av personuppgifter och information till den registrerade. Personuppgiftslagen gäller för både myndigheter och enskilda som behandlar personuppgifter. Lagen är subsidiär, vilket innebär att personuppgiftslagens bestämmelser inte ska tillämpas om det finns avvikande bestämmelser i en annan lag eller förordning. Det finns ett stort antal sådana bestämmelser i de sektorsspecifika s.k. registerförfattningar som reglerar myndigheters personuppgiftsbehandling. Personuppgiftslagen kompletteras av bestämmelser i personuppgiftsförordningen (1998:1191) som bl.a. pekar ut Datainspektionen som tillsynsmyndighet.
4.2. Kriminalvårdens uppdrag och lagen om behandling av personuppgifter inom kriminalvården
Kriminalvården ansvarar enligt 1 § förordningen (2007:1172) med instruktion för Kriminalvården för att verkställa utdömda påföljder, bedriva häktesverksamhet samt utföra personutredningar i brottmål. Enligt 2 § ska Kriminalvården bl.a. verka för att påföljder verkställs på ett säkert, humant och effektivt sätt och att återfall i brott förebyggs. Kriminalvården ska särskilt vidta åtgärder som syftar till att brottslighet under verkställigheten förhindras. Kriminalvården ska vidare, enligt 6 §, verkställa de transporter som Polismyndigheten och Säkerhetspolisen överlämnar enligt 29 a § polislagen (1984:387) samt lämna andra myndigheter den hjälp med transport som är särskilt föreskrivet.
Sedan den 1 oktober 2001 regleras kriminalvårdens personuppgiftsbehandling i lagen (2001:617) om behandling av personuppgifter inom kriminalvården och i förordningen (2001:682) om behandling av personuppgifter inom kriminalvården. Syftet med kriminalvårdens personuppgiftsreglering är att ge kriminalvården möjlighet att behandla personuppgifter utifrån de särskilda behov som myndigheterna har i sina respektive verksamheter och att göra avvägningar mellan verksamhetens behov av effektivitet och den enskildes rätt till skydd för sin integritet.
Lagen om behandling av personuppgifter inom kriminalvården gäller enligt 1 § vid behandling av personuppgifter i kriminalvårdens verksamhet i fråga om personer som är föremål för personutredning, häktade, dömda till fängelse eller skyddstillsyn, dömda till villkorlig dom med föreskrift om samhällstjänst eller ålagda fängelse som förvandlingsstraff för böter eller vite. Lagen gäller vidare vid behandling av personuppgifter i fråga om personer som på grund av utländsk dom ska verkställa en sådan påföljd som avses ovan i Sverige, som på annan grund är in-
tagna i häkte eller kriminalvårdsanstalt eller som annars transporteras av kriminalvårdens transporttjänst.
Även annan sektorspecifik reglering av personuppgiftsbehandling är i vissa fall tillämplig vid personuppgiftsbehandling inom kriminalvården, t.ex. patientdatalagen (2008:355) som är tillämplig när kriminalvården bedriver hälso- och sjukvård.
Kriminalvårdens personuppgiftsreglering har, till skillnad från flera andra registerförfattningar, inte setts över materiellt sedan den tillkom några år efter personuppgiftslagen. Lagstiftningen gäller utöver personuppgiftslagen, dvs. den innehåller de bestämmelser som utöver personuppgiftslagen är nödvändiga för kriminalvårdens verksamhet. Lagen om behandling av personuppgifter inom kriminalvården består av 17 paragrafer, medan förordningen om behandling av personuppgifter inom kriminalvården innehåller 49 paragrafer. Regleringen om personuppgiftsbehandling finns därmed till största del i den tillhörande förordningen. Mot denna bakgrund kan det finnas behov av att göra en översyn av kriminalvårdens registerlagstiftning.
4.3. EU:s dataskyddsreform
Europeiska kommissionen presenterade 2012 förslag till en genomgripande reform av EU:s regler om skydd för personuppgifter. Förslagen avsåg dels en förordning som ersätter 1995 års dataskyddsdirektiv, dels ett nytt direktiv med särregler för personuppgiftsbehandling som utförs för bl.a. brottsbekämpning, lagföring och straffverkställighet.
Dataskyddsförordningen antogs den 27 april 2016. Syftet med förordningen är att skydda fysiska personers grundläggande rättigheter och friheter, särskilt deras rätt till skydd för personuppgifter, och att främja det fria flödet av personuppgifter inom unionen. Dataskyddsförordningen kommer från och med den 25 maj 2018 att ersätta 1995 års dataskyddsdirektiv och utgöra den generella regleringen av personuppgiftsbehandling inom EU.
Samtidigt med dataskyddsförordningen antogs Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behöriga myndigheters behandling av personuppgifter för att förebygga, förhindra, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder, och det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av rådets rambeslut 2008/977/RIF, dataskyddsdirektivet. Dataskyddsförordningen gäller inte för sådan personuppgiftsbehandling som omfattas av direktivets tillämpningsområde (artikel 2.2 d i dataskyddsförordningen). Direktivet ska vara genomfört i nationell rätt senast den 6 maj 2018.
4.4. Dataskyddslagen och brottsdatalagen
I propositionen Ny dataskyddslag föreslås att personuppgiftslagen ska upphävas och att en ny lag med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning, dataskyddslagen, ska införas (prop. 2017/18:105).
Dataskyddslagen innehåller bestämmelser som kompletterar dataskyddsförordningen på ett generellt plan i svensk rätt. Lagen reglerar bl.a. frågor om rättslig grund för behandling av personuppgifter, känsliga personuppgifter, tillsynsmyndighetens handläggning och beslut samt skadestånd och överklagande. Dataskyddslagen är subsidiär i förhållande till annan lag eller förordning, vilket möjliggör avvikande bestämmelser i sektorsspecifika registerförfattningar.
I propositionen Brottsdatalag, som beslutades av regeringen den 19 april 2018, föreslås att dataskyddsdirektivet ska genomföras i svensk rätt bl.a. genom en ny ramlag, brottsdatalagen (prop. 2017/18:232). I lagrådsremissen Brottsdatalag – kompletterande lagstiftning, som beslutades av regeringen den 5 april 2018, föreslås vidare anpassningar och andra ändringar i de brottsbekämpande myndigheternas registerförfattningar. Där föreslås bl.a. att lagen om behandling av personuppgifter inom kriminalvården ska byta namn till lagen om kriminalvårdens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område.
Vissa delar av kriminalvårdens verksamhet faller under dataskyddsförordningens tillämpningsområde medan den största delen av verksamheten faller under dataskyddsdirektivets tillämpningsområde. En analys av brottsdatalagens tillämpningsområde och de gränsdragningsfrågor som kan uppstå vid kriminalvårdens personuppgiftsbehandling finns i delbetänkandet Brottsdatalag av Utredningen om 2016 års dataskyddsdirektiv (SOU 2017:29 s. 181 f.) och i propositionen Brottsdatalag (avsnitt 6.4 och 6.7).
Hänvisningar till S4-4
4.5. En fortsatt särskild reglering av personuppgiftsbehandling inom Kriminalvården
Regeringens bedömning: EU:s dataskyddsförordning ger utrymme för en särskild reglering om behandling av personuppgifter inom
Kriminalvården.
Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen remissinstans invänder mot promemorians bedömning.
Skälen för regeringens bedömning: EU-förordningar ska enligt artikel 288 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ha allmän giltighet och vara till alla delar bindande och direkt tillämpliga i varje medlemsstat. Förordningar gäller alltså fullt ut och med samma innehåll inom hela EU och ska inte genomföras i nationell rätt. En medlemsstat kan dock behålla eller införa nationell lagstiftning på det område som en förordning reglerar om förordningen ger utrymme för det. Även om dataskyddsförordningen är direkt tillämplig så både förutsätter och medger förordningen nationella bestämmelser som kompletterar delar av förordningen genom specificeringar eller undantag. Detta gäller särskilt sådan personuppgiftsbehandling som sker inom den offentliga sektorn.
5. Kriminalvårdsdatalagen
5.1. Behovet av en ny lag med kompletterande bestämmelser till dataskyddsförordningen
Regeringens förslag: En ny lag, kriminalvårdsdatalagen, införs som ersätter lagen om behandling av personuppgifter inom kriminalvården inom dataskyddsförordningens tillämpningsområde.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser instämmer i promemorians förslag eller har ingen invändning mot det. Kammarrätten i Stockholm pekar på behovet av en översyn av Kriminalvårdens registerlagstiftning.
Skälen för regeringens förslag
Den nuvarande regleringen renodlas i två sektorspecifika författningar
Dataskyddsreformen innebär, som nämnts ovan, att Kriminalvårdens behandling av personuppgifter kommer att omfattas av två olika EU-rättsakter: dataskyddsförordningen och dataskyddsdirektivet. På dataskyddsförordningens område kommer den grundläggande regleringen om personuppgiftsbehandling i Kriminalvården att finnas i dataskyddsförordningen, som är direkt tillämplig, och i dataskyddslagen. Dataskyddsdirektivet kommer att genomföras i svensk rätt genom bland annat brottsdatalagen. Den materiella regleringen kommer att skilja sig åt i vissa avseenden.
I promemorian och i slutbetänkandet Brottsdatalag – kompletterande lagstiftning (SOU 2017:74) föreslås att regleringen av personuppgiftsbehandling inom kriminalvården ska delas upp i två separata lagar, en lag för dataskyddsförordningens tillämpningsområde och en lag för brottsdatalagens tillämpningsområde.
Att det delvis blir fråga om skilda regelverk talar enligt regeringen för att regleringen bör delas upp i två lagar. Regelverket får också en tydlig struktur genom att de grundläggande bestämmelserna om personuppgiftsbehandling på dataskyddsförordningens tillämpningsområde finns i dataskyddsförordningen, dataskyddslagen och i en särskild registerförfattning som utgör ett komplement till dessa vid personuppgiftsbehandling inom kriminalvården. På dataskyddsdirektivets tillämpningsområde finns de grundläggande bestämmelserna i brottsdatalagen och i en särskild registerförfattning som utgör ett komplement vid personuppgiftsbehandling inom kriminalvården. Det kan uppstå gränsdragningsproblem vid bedömning om en viss personuppgiftsbehandling faller inom dataskyddsförordningens eller brottsdatalagens tillämpningsområde. Det är dock i huvudsak en konsekvens av den uppdelning i separata regelverk som finns på EU-nivå. Problemen kan således inte undvikas genom att den sektorsspecifika regleringen samlas i en lag. Att ha separata registerförfattningar för en myndighets olika verksamheter är inget nytt. Skatteverket har i dag olika regleringar för personuppgiftsbehandlingen beroende på i vilken verksamhet personuppgifterna behandlas, där regleringen för den
brottsbekämpande verksamheten finns i en särskild lag. Att Kriminalvården inte på samma sätt som Skatteverket har en organisatorisk uppdelning i olika verksamhetsgrenar hindrar inte en sådan lösning, eftersom syftet med personuppgiftsbehandlingen är avgörande för vilket regelverk som ska tillämpas.
Regeringen anser sammantaget att övervägande skäl talar för att regleringen av kriminalvårdens personuppgiftsbehandling bör delas upp i två lagar. Det bör därför införas en ny lag, som ersätter lagen om behandling av personuppgifter inom kriminalvården, inom dataskyddsförordningens tillämpningsområde.
Det efterfrågas en översyn av kriminalvårdens registerlagstiftning
Som konstaterats ovan kan det finnas behov av att i framtiden göra en sådan översyn av kriminalvårdens registerlagstiftning som efterfrågas av
Kriminalvården, i myndighetens remissyttrande över Brottsdatalag – kompletterande lagstiftning (SOU 2017:74), och av Kammarrätten i Stockholm (se avsnitt 4.2). Inom ramen för en sådan översyn kan det vara lämpligt att överväga om det centrala kriminalvårdsregistret och regleringen av vilka aktörer som får medges direktåtkomst ska regleras i lag, vilket Datainspektionen argumenterar för (se avsnitt 5.10).
Hänvisningar till S5-1
- Prop. 2017/18:248: Avsnitt 5.10
5.2. Lagens förhållande till annan reglering
Regeringens förslag: Kriminalvårdsdatalagen ska komplettera EU:s dataskyddsförordning.
Vid behandling av personuppgifter enligt kriminalvårdsdatalagen gäller dataskyddslagen och föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen, om inte annat följer av kriminalvårdsdatalagen eller föreskrifter som har meddelats i anslutning till den.
Regeringens bedömning: Det saknas behov av att föra in vissa bestämmelser som i dag finns i lagen om behandling av personuppgifter inom kriminalvården i kriminalvårdsdatalagen. Det saknas vidare behov av bestämmelser om lagens syfte och personuppgiftsansvar. Dataskyddsförordningens bestämmelser om automatiserat beslutsfattande kräver ingen reglering i kriminalvårdsdatalagen.
Promemorians förslag och bedömning överensstämmer i huvudsak med regeringens. I promemorian föreslås att kriminalvårdsdatalagen ska gälla i stället för dataskyddslagen och att det i kriminalvårdsdatalagen särskilt ska anges vilka bestämmelser i dataskyddslagen som ska gälla.
Vidare föreslås bestämmelser om lagens syfte och personuppgiftsansvar.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser, såsom Svea hovrätt och
Kriminalvården, tillstyrker förslagen eller har ingen invändning mot dem. Justitiekanslern, Kammarrätten i Stockholm och Umeå tingsrätt anser att det är viktigt att så långt möjligt eftersträva en likartad systematik i alla lagar som reglerar personuppgiftsbehandling och uppmärksammar att vissa andra promemorior och betänkanden tillämpar en annan lagteknisk lösning. Justitiekanslern ifrågasätter om hänvisningen till dataskyddslagens bestämmelser om skadestånd är nödvändig. Kammarrätten
ifrågasätter lämpligheten i att ha en syftesbestämmelse som är annorlunda formulerad än i dataskyddsförordningen. Datainspektionen ifrågasätter promemorians slutsats att artikel 22 i dataskyddsförordningen endast avser automatiserade beslut som innefattar profilering. Det framgår enligt inspektionen tydligt av både bestämmelsens ordalydelse och av skäl 71 i dataskyddsförordningen att artikel 22 är generellt tillämplig på automatiserade beslut.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
Förhållandet till dataskyddsförordningen och hänvisningsteknik
Dataskyddsförordningen kommer från och med den 25 maj 2018 att vara den generella reglering för behandling av personuppgifter som kriminalvårdsdatalagen måste anpassas till. Kriminalvårdsdatalagen kommer att innehålla bestämmelser som kompletterar dataskyddsförordningen och dataskyddslagen. I kriminalvårdsdatalagen bör det finnas en bestämmelse som upplyser om detta.
Den hänvisning till dataskyddsförordningen som föreslås är dynamisk till sin karaktär. Att hänvisningen är dynamisk innebär att den avser förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. På så sätt säkerställs att eventuella ändringar i dataskyddsförordningen får omedelbart genomslag. Det kan dock inte uteslutas att kriminalvårdsdatalagen ändå kan behöva ändras i samband med framtida ändringar i förordningen (jfr prop. 2017/18:105 s. 24 f.).
Förhållandet till dataskyddslagen
Dataskyddslagen är subsidiär i förhållande till bestämmelser om behandling av personuppgifter i andra lagar och förordningar. I dag tillämpas personuppgiftslagen vid behandling av personuppgifter inom kriminalvården om inte annat följer av lagen om behandling av personuppgifter inom kriminalvården eller föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen.
I promemorian föreslås att kriminalvårdsdatalagen ska gälla i stället för dataskyddslagen och att det i kriminalvårdsdatalagen särskilt ska anges vilka bestämmelser i dataskyddslagen som ska gälla. Som skäl anförs att regleringen på det sättet blir tydlig och att bestämmelserna i kriminalvårdsdatalagen inte måste jämföras med bestämmelserna i dataskyddslagen för att det ska kunna fastställas vilka regler som är tillämpliga i ett enskilt fall.
En annan lagteknisk lösning än den som föreslås i promemorian är att låta dataskyddslagen gälla inom kriminalvårdsdatalagens tillämpningsområde, om inte annat följer av kriminalvårdsdatalagen eller föreskrifter som har meddelats i anslutning till den. Den nuvarande regleringen i lagen om behandling av personuppgifter inom kriminalvården är utformad på det sättet i förhållande till personuppgiftslagen. För en sådan lösning talar främst att den huvudsakliga regleringen på området, dvs. dataskyddsförordningen, är direkt tillämplig och inte kan göras subsidiär i förhållande till kriminalvårdsdatalagen. Kriminalvårdsdatalagen kan alltså inte innehålla en uttömmande reglering av personuppgiftsbehandling inom lagens tillämpningsområde. Till detta kommer att den kompletter-
ande regleringen på generell nivå, dvs. dataskyddslagen, nära anknyter till bestämmelserna i dataskyddsförordningen. Den lagtekniska lösning som föreslås i promemorian skulle därmed, trots ansatsen att skapa tydlighet, riskera att leda till oklarhet om vad som gäller i förhållande till vissa bestämmelser i dataskyddslagen som det enligt förslaget i promemorian saknas hänvisningar till. Det gäller t.ex. sådana bestämmelser i dataskyddslagen som införlivar delar av dataskyddsförordningen i nationell rätt eller upplyser om innehållet i förordningen. Regeringen bedömer att dataskyddslagens bestämmelser i stora delar är relevanta för kriminalvårdens verksamhet och att det endast i begränsad utsträckning kommer att bli nödvändigt att införa undantag från dataskyddslagens regler i kriminalvårdsdatalagen.
Ytterligare ett skäl som talar för denna lagtekniska lösning är att dataskyddsdirektivet i huvudsak föreslås genomföras genom brottsdatalagen, som för kriminalvårdens del föreslås kompletteras av en särskild registerförfattning, lagen om kriminalvårdens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område (se lagrådsremissen Brottsdatalag – kompletterande författningar som beslutades av regeringen den 5 april 2018). Den lagen ska enligt regeringens förslag gälla utöver brottsdatalagen (prop. 2017/18:232, avsnitt 6.1.2). Regeringen anser att det finns ett värde i att personuppgiftsregleringen inom kriminalvården i lagtekniskt hänseende utformas på ett enhetligt sätt. Som Justitiekanslern, Kammarrätten i Stockholm och Umeå tingsrätt påpekar är det viktigt att eftersträva en likartad systematik i de lagar som reglerar personuppgiftsbehandling. En sådan lagteknisk lösning föreslås också i andra registerförfattningar (se t.ex. propositionen Anpassning av domstolsdatalagen till EU:s dataskyddsförordning [2017/18:113] s. 12 f.). Sammantaget talar övervägande skäl för att dataskyddslagen bör gälla vid behandling av personuppgifter enligt kriminalvårdsdatalagen om inte annat följer av den lagen eller anslutande föreskrifter. Detsamma bör gälla föreskrifter som har meddelats i anslutning till dataskyddslagen.
Kriminalvårdsdatalagen kommer således enbart att innehålla bestämmelser som innebär preciseringar, undantag eller avvikelser från bestämmelserna i dataskyddsförordningen och dataskyddslagen. Något behov av de i promemorian föreslagna hänvisningarna till vissa bestämmelser i dataskyddslagen finns därför inte. Att de aktuella bestämmelserna i dataskyddslagen blir tillämpliga följer i stället av att dataskyddslagen ska gälla vid behandling av personuppgifter enligt kriminalvårdsdatalagen, om inte annat följer av kriminalvårdsdatalagen eller anslutande föreskrifter.
I promemorian görs en genomgång av bestämmelser som finns i lagen om behandling av personuppgifter inom kriminalvården och bedömningar av om det finns behov av motsvarande bestämmelser i kriminalvårdsdatalagen. Regeringen instämmer i promemorians bedömningar. Regeringen gör därutöver bedömningen att det inte heller finns behov av bestämmelser om lagens syfte och personuppgiftsansvar i kriminalvårdsdatalagen.
Det kan vidare nämnas att vissa bestämmelser i dataskyddslagen saknar betydelse för personuppgiftsbehandling inom kriminalvården. De blir därmed inte aktuella för Kriminalvården att tillämpa, även om detta inte uttryckligen regleras i kriminalvårdsdatalagen.
När det gäller Datainspektionens ifrågasättande av promemorians slutsats att artikel 22 i dataskyddsförordningen endast avser automatiserade beslut som innefattar profilering konstaterar regeringen följande. Av artikel 22 framgår att den registrerade ska ha rätt att inte bli föremål för beslut som grundas enbart på automatiserad behandling, inbegripet profilering, om beslutet har rättsliga följder för den registrerade eller på liknande sätt i betydande grad påverkar honom eller henne. Automatiserade beslut kan fattas med eller utan profilering. Profilering innebär, enligt artikel 4.4 i dataskyddsförordningen, varje form av automatisk behandling av personuppgifter som består i att dessa personuppgifter används för att bedöma vissa personliga egenskaper hos en fysisk person, i synnerhet för att analysera eller förutsäga personens arbetsprestationer, ekonomiska situation, hälsa, personliga preferenser, intressen, pålitlighet, beteende, vistelseort eller förflyttningar. Profilering utgör en behandling av personuppgifter. Artikel 22 kan till sin ordalydelse tolkas på olika sätt. Bestämmelsen kan läsas så att den är generellt tillämplig på automatiserade beslut. Formuleringen ”inbegripet profilering” skulle då endast vara en upplysning om att bestämmelsen även omfattar profilering. Artikel 22 kan även läsas så att den automatiserade behandlingen måste omfatta profilering enligt definitionen i artikel 4.4 för att bestämmelsen ska bli tillämplig. Frågan om automatiskt beslutsfattande utvecklas i skäl 71 i förordningen. I det skälet behandlas endast profilering. Det kan vidare konstateras att skäl 73, vid uppräkningen av rättigheter som kan begränsas enligt artikel 23, endast nämner profileringsbaserade beslut. Detta får anses tala mot att artikel 22 är tillämplig även när profilering inte inbegrips i behandlingen av personuppgifter. Sammantaget talar det anförda för att artikel 22 endast är avsedd att omfatta automatiserade beslut som innefattar profilering. Någon säker slutsats kan dock i avsaknad av praxis inte dras i denna fråga. Även om artikel 22.1 i dataskyddsförordningen skulle anses omfatta automatiserat beslutsfattande som inte är profilering, kan det konstateras att sådant beslutsfattande generellt är tillåtet för svenska myndigheter. Detta kommer bl.a. till uttryck i 28 § förvaltningslagen (2017:900), som träder i kraft den 1 juli 2018.
Hänvisningar till S5-2
- Prop. 2017/18:248: Avsnitt 7
5.3. Lagens tillämpningsområde
Regeringens förslag: Kriminalvårdsdatalagen ska gälla vid behandling av personuppgifter i kriminalvårdens verksamhet som avser verkställighet av frihetsberövanden och genomförande av transporter i de fall brottsdatalagen inte är tillämplig.
Lagen ska gälla endast om behandlingen är helt eller delvis automatiserad eller om personuppgifterna ingår i eller är avsedda att ingå i en strukturerad samling av personuppgifter som är tillgängliga för sökning eller sammanställning enligt särskilda kriterier.
Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.
I promemorian föreslås att lagen ska gälla för behandling av personuppgifter i kriminalvårdande verksamhet som inte omfattas av brottsdatalagens tillämpningsområde. Det föreslås också en bestämmelse om att lagen
ska gälla när personuppgifterna vidarebehandlas i den administrativa verksamheten för att lämnas ut efter begäran.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker förslagen eller har ingen invändning mot dem. Kammarrätten i Stockholm ställer sig tveksam till om begreppet kriminalvårdande verksamhet är så klargörande vad gäller att avgränsa och beskriva Kriminalvårdens operativa verksamhet. Svea hovrätt föreslår att bestämmelsen förtydligas avseende det administrativa utlämnandet, t.ex. genom att den flyttas till ett eget stycke.
Förvaltningsrätten i Stockholm föreslår en omformulering av
samma bestämmelse. Kriminalvården efterfrågar ett klargörande av om och hur myndigheten får fortsätta att behandla uppgifter som samlats in med stöd av lagen om kriminalvårdens behandling av personuppgifter på brottsdatalagens område och huruvida artikel 49.1 d i dataskyddsförordningen är tillämplig på sådan överföring av personuppgifter till tredjeland som kan bli aktuell när Kriminalvården biträder Migrationsverket och Polismyndigheten vid verkställighet av avvisningar och utvisningar.
Skälen för regeringens förslag
Behandling av personuppgifter vid verkställighet av frihetsberövanden och genomförande av transporter
Enligt 1 § lagen om behandling av personuppgifter inom kriminalvården gäller lagen vid behandling av personuppgifter i kriminalvårdens verksamhet i fråga om personer som är föremål för personutredning, häktade, dömda till fängelse eller skyddstillsyn, dömda till villkorlig dom med samhällstjänst eller ålagda fängelse som förvandlingsstraff för böter eller vite. Den gäller också vid behandling av personuppgifter i fråga om personer som på grund av utländsk dom ska verkställa en sådan påföljd som avses ovan i Sverige, personer som på annan grund är intagna i häkte eller kriminalvårdsanstalt eller personer som transporteras av kriminalvårdens transporttjänst. Lagens tillämpningsområde utgår från att personuppgiftsbehandlingen avser en person i någon av de uppräknade personkategorierna.
I promemorian konstateras att Kriminalvården har två kategorier av arbetsuppgifter inom den operativa verksamheten som faller utanför brottsdatalagens tillämpningsområde, dels att verkställa frihetsberövanden på annan grund än för misstanke om brott eller straffverkställighet, dels att genomföra transporter som har en annan orsak än brott eller misstanke om brott. Vad gäller att verkställa frihetsberövanden kan det röra sig om omhändertagna personer enligt 4 § lagen (1976:511) om omhändertagande av berusade personer m.m. och om utlänningar som har tagits i förvar enligt 8 § lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll eller enligt 10 kap. 1 eller 2 § utlänningslagen (2005:716). Även frihetsberövanden som avser att verkställa häktning enligt 2 kap. 12 § konkurslagen (1987:672) eller enligt 2 kap. 16 § utsökningsbalken är sådana frihetsberövanden som faller utanför brottsdatalagens tillämpningsområde.
Vad gäller att genomföra transporter ska Kriminalvården enligt 6 § förordningen med instruktion för Kriminalvården verkställa de transporter som Polismyndigheten och Säkerhetspolisen överlämnar enligt 29 a § polislagen samt lämna andra myndigheter den hjälp med transport som är särskilt föreskrivet. Det kan röra sig om transport av personer enligt
lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga eller lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall, transporter till förhandling i allmän förvaltningsdomstol eller mellan SIS-institutioner, transport av förvarstagna som ska utvisas enligt utlänningslagen och transporter av intagna enligt lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård mellan olika sjukvårdsinrättningar.
I promemorian föreslås att lagen ska gälla för behandling av personuppgifter i kriminalvårdande verksamhet som inte omfattas av brottsdatalagens tillämpningsområde. Kammarrätten i Stockholm ifrågasätter om begreppet kriminalvårdande verksamhet är så klargörande vad gäller att avgränsa och beskriva Kriminalvårdens operativa verksamhet. Regeringen instämmer i den synpunkten. Mot bakgrund av att det handlar om två kategorier av arbetsuppgifter anser regeringen att det i stället blir tydligare att ange att kriminalvårdsdatalagen ska gälla vid behandling av personuppgifter i kriminalvårdens verksamhet vid verkställighet av frihetsberövanden och genomförande av transporter.
Vidarebehandling för utlämnande efter begäran
I promemorian föreslås en bestämmelse om att kriminalvårdsdatalagen ska vara tillämplig när Kriminalvården vidarebehandlar personuppgifter i den administrativa verksamheten för att de ska lämnas ut efter begäran. Det kan handla om att myndigheten vidarebehandlar personuppgifter från den operativa verksamheten i syfte att t.ex. på begäran lämna ut uppgifterna till en enskild eller en myndighet. Regeringen anser att sådan vidarebehandling av personuppgifter som nu beskrivits inryms i den formulering som nu föreslås för lagens tillämpningsområde, dvs. i Kriminalvårdens verksamhet vid verkställighet som avser frihetsberövanden och genomförande av transporter. Det saknas därför behov av en uttrycklig bestämmelse om detta.
Förhållandet till den föreslagna brottsdatalagen
Den största delen av personuppgiftsbehandlingen inom kriminalvården kommer att falla inom brottsdatalagens tillämpningsområde. Det är därför lämpligt att det i kriminalvårdsdatalagen klargörs att lagen gäller om brottsdatalagen inte är tillämplig.
Kriminalvården efterfrågar ett förtydligande av om och hur myndigheten får fortsätta att behandla personuppgifter som samlats in med stöd av lagen om kriminalvårdens behandling av personuppgifter på brottsdatalagens område, när det i stället är dataskyddsförordningen som ska tillämpas. I artikel 9 i dataskyddsdirektivet anges att personuppgifter som har samlats in för ändamål inom direktivets tillämpningsområde inte får behandlas för andra ändamål, såvida inte sådan behandling är tillåten enligt unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt. När personuppgifter behandlas för andra ändamål eller av någon som inte är en behörig myndighet ska dataskyddsförordningen tillämpas, utom när behandlingen utförs som ett led i en verksamhet som inte omfattas av unionsrätten. I skäl 34 framhålls att dataskyddsförordningen är tillämplig på överföring av personuppgifter för ändamål som inte omfattas av direktivet. Regeringen har i propositionen Brottsdatalag föreslagit att det utöver reglerna i förordningen bör finnas en bestämmelse i brottsdatalagen enligt vilken en
särskild prövning krävs innan personuppgifter som behandlas med stöd av brottsdatalagen behandlas för nya ändamål som inte omfattas av den lagen (2 kap. 22 § förslag till brottsdatalag).
Automatiserade behandlingar och manuella register
Av 1 § andra stycket lagen om behandling av personuppgifter inom kriminalvården framgår att lagen gäller endast om behandlingen av personuppgifterna är helt eller delvis automatiserad eller om personuppgifter ingår i eller är avsedda att ingå i en strukturerad samling personuppgifter som är tillgängliga för sökning eller sammanställning efter särskilda kriterier.
I artikel 2.1 i dataskyddsförordningen anges tillämpningsområdet som behandling av personuppgifter som helt eller delvis företas på automatisk väg samt annan behandling än automatisk av personuppgifter som ingår i eller kommer att ingå i ett register. En bestämmelse som motsvarar den nuvarande 1 § andra stycket lagen om behandling av personuppgifter inom Kriminalvården bör finnas i den nya lagen. Uttrycken ”automatiserad” och ”på automatisk väg” respektive ”register” och ”strukturerad samling av personuppgifter som är tillgängliga för sökning eller sammanställning enligt särskilda kriterier” är synonyma. Att de i förhållande till dataskyddsförordningen avvikande begreppen föreslås motiveras av att det finns ett värde i att använda samma uttryck i svenska författningar. Någon skillnad i sak är dock inte avsedd.
Tredjelandsöverföringar
Bestämmelser om under vilka förutsättningar personuppgifter får överföras till tredjeland finns i kapitel V i dataskyddsförordningen. Personuppgifter får överföras till ett tredjeland om kommissionen har beslutat att landet säkerställer en adekvat skyddsnivå för uppgifterna (artikel 45.1). Om ett sådant beslut saknas, får personuppgifter endast föras över till tredjeland efter att lämpliga skyddsåtgärder har vidtagits och under förutsättning att lagstadgade rättigheter och effektiva rättsmedel finns tillgängliga för de registrerade (artikel 46.1). Om det inte finns något beslut om adekvat skyddsnivå eller lämpliga skyddsåtgärder får personuppgifter föras över till ett tredjeland endast om vissa närmare angivna villkor i artikel 49 är uppfyllda. Det villkor som främst är aktuellt inom kriminalvårdsdatalagens tillämpningsområde framgår av artikel 49.1 d. Enligt bestämmelsen får överföring av personuppgifter ske till tredjeland om det är nödvändigt av viktiga skäl som rör allmänintresset. Detta allmänintresse ska enligt artikel 49.4 vara erkänt i unionsrätten eller i den nationella rätten.
Kriminalvården efterfrågar ett klargörande av om artikel 49.1 d i dataskyddsförordningen är tillämplig på sådan överföring av personuppgifter till tredjeland som kan bli aktuell när Kriminalvården biträder Migrationsverket och Polismyndigheten vid verkställande av avvisningar och utvisningar. Regeringen konstaterar att undantaget i artikel 49.1 d är direkt tillämpligt och gäller i de fall det inte finns något beslut om adekvat skyddsnivå eller lämpliga skyddsåtgärder.
Hänvisningar till S5-3
- Prop. 2017/18:248: Avsnitt 7
5.4. Rättslig grund
Regeringens bedömning: Den behandling av personuppgifter som
Kriminalvården får utföra enligt den föreslagna lagen är tillåten enligt artikel 6.1 och 6.3 i EU:s dataskyddsförordning.
Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Datainspektionen anser att den rättsliga grunden ska framgå av lagen. Relevant rättslig grund är enligt inspektionen artikel 6.1 e, men även artikel 6.1 c avseende fullgörandet av utlämnande av allmänna handlingar. Inspektionen efterfrågar också en analys som visar att lagstiftningen är proportionell mot det legitima mål som eftersträvas, i enlighet med artikel 6.3. Övriga remissinstanser instämmer i promemorians bedömning eller har ingen invändning mot den.
Skälen för regeringens bedömning: Dataskyddsförordningen utgår från att varje behandling av personuppgifter måste vila på en rättslig grund. En sådan grund är att behandlingen är nödvändig för att fullgöra en rättslig förpliktelse som den personuppgiftsansvarige har (artikel 6.1 c). En annan är att behandlingen behövs för att utföra en uppgift av allmänt intresse eller som ett led i den personuppgiftsansvariges myndighetsutövning (artikel 6.1 e). Uppräkningen av rättsliga grunder i artikel 6.1 är uttömmande. Om ingen av de grunder som anges där är tillämplig är behandlingen inte laglig och får därmed inte genomföras. De rättsliga grunderna är i viss mån överlappande. Flera rättsliga grunder kan därför vara tillämpliga avseende en och samma behandling. När myndigheter behandlar personuppgifter för att fullgöra sina uppgifter sker det normalt med stöd av de rättsliga grunder som avses i artikel 6.1 c och e i förordningen.
Vilken rättslig grund en behandling vilar på har betydelse för hur behandlingen får regleras. Enligt artikel 6.3 första stycket i dataskyddsförordningen ska de grunder för behandlingen som avses i artikel 6.1 c och e fastställas i enlighet med unionsrätten eller en medlemsstats nationella rätt som den personuppgiftsansvarige omfattas av. Med detta avses, enligt skäl 41, inte att den rättsliga grunden nödvändigtvis måste fastställas i eller i enlighet med en av riksdagen beslutad lag. Däremot måste grunden vara fastställd i laga ordning på ett konstitutionellt korrekt sätt (prop. 2017/18:105 s. 51). Av artikel 6.2 framgår att medlemsstaterna får behålla eller införa mer specifika bestämmelser för att anpassa tillämpningen av dataskyddsförordningen i fråga om behandling som sker med stöd av artikel 6.1 c och e, t.ex. genom att fastställa specifika krav för behandlingen.
Enligt artikel 6.3 andra stycket ska vidare syftet med behandlingen fastställas i den rättsliga grunden eller, i fråga om behandling enligt artikel 6.1 e, vara nödvändig för att utföra en uppgift av allmänt intresse eller som ett led i den personuppgiftsansvariges myndighetsutövning. Den rättsliga grunden kan enligt artikel 6.3 andra stycket innehålla särskilda bestämmelser för att anpassa tillämpningen av bestämmelserna i dataskyddsförordningen. Bestämmelserna kan bl.a. gälla de allmänna villkor som ska gälla för den personuppgiftsansvariges behandling, vilken typ av uppgifter som ska behandlas och vilka registrerade som berörs. Bestämmelserna kan vidare gälla de enheter till vilka person-
uppgifterna får lämnas ut och för vilka ändamål, ändamålsbegränsningar, lagringstider samt typer av behandling och förfaranden för behandling, inbegripet åtgärder för att tillförsäkra en laglig och rättvis behandling. De särskilda bestämmelserna i den nationella rätten ska i detta avseende uppfylla ett mål av allmänt intresse och vara proportionerliga mot det legitima mål som eftersträvas.
Enligt artikel 23 i dataskyddsförordningen får begränsningar ske i nationell rätt av vissa av de rättigheter och skyldigheter som föreskrivs i förordningen. Detta förutsätter att begränsningarna sker med respekt för andemeningen i de grundläggande rättigheterna och friheterna och utgör en nödvändig och proportionell åtgärd i ett demokratiskt samhälle. Det förutsätter också att begränsningen sker i syfte att säkerställa något av de ändamål som anges i artikel 23.1, t.ex. en medlemsstats viktiga mål av generellt allmänt intresse.
Mot denna bakgrund gör regeringen bedömningen att dataskyddsförordningen ger utrymme för en sådan särskild reglering om behandling av personuppgifter som i dag finns för kriminalvården. Det måste dock vara fråga om sådana kompletteringar eller undantag till förordningens bestämmelser, eller sådana specifika bestämmelser som kan anses anpassa tillämpningen av förordningens bestämmelser, som är tillåtna enligt förordningen.
Regeringen kan konstatera att den personuppgiftsbehandling som Kriminalvården utför inom ramen för dataskyddsförordningens tillämpningsområde, och som i dag regleras i lagen och förordningen om behandling av personuppgifter inom kriminalvården, är nödvändig för att fullgöra en rättslig förpliktelse eller för att utföra en arbetsuppgift av allmänt intresse eller som ett led i Kriminalvårdens myndighetsutövning. Det är således de rättsliga grunder som avses i artikel 6.1 c och e i dataskyddsförordningen som aktualiseras.
Enligt artikel 6.3 i förordningen ska den grund för behandlingen som avses i artikel 6.1 c och e vara fastställd i unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt. När det gäller den personuppgiftsbehandling som nu är aktuell har den rättsliga grunden för behandlingen fastställts genom den reglering av verksamheten som bedrivs inom Kriminalvården i t.ex. förordningen med instruktion för Kriminalvården, häkteslagen (2010:611) och polislagen (se avsnitt 4.2).
Datainspektionen efterfrågar vidare en analys som visar att lagstiftningen är proportionell mot det legitima mål som eftersträvas, i enlighet med artikel 6.3 i dataskyddsförordningen. Som anges i propositionen Ny dataskyddslag utgör kravet på proportionalitet inte någon nyhet i svensk rätt, utan speglar det krav som Europakonventionen ställer på lagstiftaren i en rättsstat (prop. 2017/18:105 s. 50). Ett sådant krav gällde vid införandet av såväl den reglering som styr Kriminalvårdens verksamhet som lagen om behandling av personuppgifter inom kriminalvården. Regleringen bedömdes alltså då uppfylla kravet på proportionalitet. Regeringen anser inte att det finns anledning att nu göra någon annan bedömning.
Regeringens slutsats är sammanfattningsvis att den rättsliga grunden för den personuppgiftsbehandling som får utföras enligt den nya lag som nu föreslås är fastställd i den nationella rätten på ett sådant sätt som krävs enligt dataskyddsförordningen. Vidare uppfyller den ett mål av allmänt intresse och är proportionell mot det legitima mål som eftersträvas. Be-
handlingen är således tillåten enligt artikel 6.1 och 6.3 i dataskyddsförordningen.
Datainspektionen anser att den rättsliga grunden ska framgå direkt av kriminalvårdsdatalagen. Regeringen kan dock konstatera att artikel 6.1 i dataskyddsförordningen är direkt tillämplig. Det bedöms därför inte nödvändigt att i kriminalvårdsdatalagen införa bestämmelser om rättslig grund för behandling av personuppgifter.
Hänvisningar till S5-4
5.5. Ändamålsbestämmelser
Regeringens förslag: Personuppgifter ska få behandlas om det är nödvändigt för att Kriminalvården ska kunna verkställa frihetsberövanden och genomföra transporter.
Uppgifter i Kriminalvårdens säkerhetsregister ska dock få behandlas endast för att förebygga och förhindra incidenter av betydelse för enskildas säkerhet.
Personuppgifter som behandlas för dessa ändamål ska även få behandlas för att fullgöra uppgiftslämnande som sker i överensstämmelse med lag eller förordning. Uppgifterna ska även få behandlas för andra ändamål, under förutsättning att uppgifterna inte behandlas på ett sätt som är oförenligt med det ändamål för vilket uppgifterna samlades in.
Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.
I promemorian föreslås att personuppgifter ska få vidarebehandlas för arkivändamål av allmänt intresse, vetenskapliga eller historiska forskningsändamål eller statistiska ändamål i enlighet med artikel 89.1 i dataskyddsförordningen.
Remissinstanserna: Kammarrätten i Stockholm ifrågasätter att det används olika begrepp i kriminalvårdsdatalagen respektive förslaget till lag om kriminalvårdens behandling av personuppgifter på brottsdatalagens område. Övriga remissinstanser har inga invändningar mot förslagen.
Skälen för regeringens förslag
Ändamålsbestämmelser
Av 3 § lagen om behandling av personuppgifter inom kriminalvården framgår att Kriminalvården får behandla personuppgifter bara om det behövs för att
1. myndigheten ska kunna fullgöra sina uppgifter i enlighet med vad som föreskrivs i lag eller förordning,
2. underlätta tillgången till sådana uppgifter om verkställighet av påföljd eller häktning som rättsväsendets myndigheter behöver, eller
3. upprätthålla säkerheten och förebygga brott under den tid som någon av åtgärderna enligt 1 § första stycket 2–9 pågår, t.ex. häktning.
Personuppgifter som behandlas enligt 3 § första stycket får också behandlas om det behövs för tillsyn, planering, uppföljning och kvalitetssäkring av verksamheten.
Ändamålsbestämmelserna anger den yttersta ram inom vilken uppgifter får behandlas. Bestämmelser om primära ändamål tillgodoser Kriminal-
vårdens eget behov av att behandla personuppgifter medan sekundära ändamål bl.a. reglerar i vilken utsträckning uppgifter som samlas in för Kriminalvårdens egen verksamhet får vidarebehandlas för att lämnas ut till enskilda eller till andra myndigheter.
Ändamålsbestämmelser är sådana specifika bestämmelser som anpassar tillämpningen av dataskyddsförordningen och säkerställer en laglig och rättvis behandling. Sådana bestämmelser är enligt artikel 6.2 och 6.3 i dataskyddsförordningen tillåtna i nationell rätt. Enligt artikel 23.2 a ska dessutom lagstiftning som begränsar tillämpningsområdet för förordningens rättigheter och skyldigheter innehålla specifika ändamålsbestämmelser, när så är relevant. Regeringen bedömer mot denna bakgrund att dataskyddsförordningen medger att det införs ändamålsbestämmelser i kriminalvårdsdatalagen.
Tillämpningsområdet för kriminalvårdsdatalagen föreslås begränsas till personuppgiftsbehandling i Kriminalvårdens verksamhet som avser verkställande av frihetsberövanden och genomförande av transporter. Genom att knyta ändamålsbestämmelsen till lagens tillämpningsområde blir regleringen tydlig. Enligt promemorians förslag ska myndigheten få behandla sådana personuppgifter om det behövs för att utföra en av dessa arbetsuppgifter. Kammarrätten i Stockholm anser att det framstår som mindre lämpligt att använda begreppet ”behövs” i kriminalvårdsdatalagen och ”nödvändigt” i lagen om kriminalvårdens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område om det inte finns någon reell skillnad. Det kan konstateras att det av dataskyddsförordningen följer att uppgifter får behandlas om behandlingen av olika angivna anledningar är nödvändig (artikel 6.1 c och e). Det är också begreppet nödvändig som föreslås i dataskyddslagen, se 2 kap. 1 och 2 §§ (prop. 2017/18:105). Vidare föreslås det i såväl brottsdatalagen, 2 kap. 1 § (prop. 2017/18:232), som lagen om kriminalvårdens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område, 2 kap. 1 § (lagrådsremissen Brottsdatalag - kompletterande lagstiftning). I delbetänkandet Brottsdatalag förs ett utförligt resonemang kring nödvändighetsrekvisitet (SOU 2017:29 s. 237 f.). Det konstateras där att kravet på nödvändighet bör tolkas som att det är fråga om något som behövs för att på ett effektivt sätt kunna utföra arbetsuppgiften. Regeringen instämmer i kammarrättens synpunkt att det är lämpligare att använda samma begrepp i de lagar som Kriminalvården har att tillämpa och föreslår därför att begreppet nödvändigt används även i kriminalvårdsdatalagen. Regeringen instämmer vidare i den tolkning av begreppet som görs i betänkandet Brottsdatalag.
Personuppgiftsbehandling för tillsyn, kontroll, uppföljning och planering av verksamheten är en sådan integrerad del av själva verksamheten att även detta faller in under bestämmelsen.
Kriminalvårdens säkerhetsregister, som i dag regleras i förordningen om behandling av personuppgifter inom kriminalvården, föreslås i lagrådsremissen Brottsdatalag – kompletterande lagstiftning regleras i lagen om kriminalvårdens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område. Inom ramen för Kriminalvårdens omfattande förebyggande säkerhetsarbete är det av yttersta vikt att Kriminalvården kan använda sig av uppgifterna i säkerhetsregistret. Det behöver därför förtydligas att Kriminalvården har rätt att behandla personuppgifter i säkerhets-
registret även vid verkställighet av frihetsberövanden och genomförande av transporter för att förebygga och förhindra incidenter av betydelse för enskildas säkerhet.
Sekundära ändamålsbestämmelser och finalitetsprincipen
Av 9 § lagen om behandling av personuppgifter inom kriminalvården framgår att uppgifter som är nödvändiga för att framställa rättsstatistik ska lämnas ut till den myndighet som ansvarar för att framställa sådan statistik. Därutöver kan personuppgifter vidarebehandlas i den mån det är tillåtet enligt 9 § personuppgiftslagen. Enligt den s.k. finalitetsprincipen får personuppgifter inte vidarebehandlas för något annat ändamål som är oförenligt med insamlingsändamålen. Detta kommer till uttryck bl.a. i 9 § första stycket c och d personuppgiftslagen. Av 9 § andra stycket följer dock att en behandling av personuppgifter för historiska, statistiska eller vetenskapliga ändamål inte ska ses som oförenlig med de ändamål för vilka uppgifterna samlades in. Av 8 § andra stycket personuppgiftslagen följer att lagen inte hindrar att en myndighet arkiverar och bevarar allmänna handlingar eller att arkivmaterial tas om hand av en arkivmyndighet.
Finalitetsprincipen kommer till uttryck i artiklarna 5.1 b och 6.4 i dataskyddsförordningen. Enligt de artiklarna ska personuppgifter samlas in för särskilda, uttryckligt angivna och berättigade ändamål och inte senare behandlas på ett sätt som är oförenligt med dessa ändamål. Ytterligare behandling för arkivändamål av allmänt intresse, vetenskapliga eller historiska forskningsändamål eller statistiska ändamål i enlighet med artikel 89.1 ska inte anses vara oförenlig med de ursprungliga ändamålen. Av artikel 89.1 framgår att sådan behandling ska omfattas av lämpliga skyddsåtgärder för den registrerades rättigheter och friheter. Skyddsåtgärderna ska säkerställa att tekniska och organisatoriska åtgärder har införts för att se till att särskilt principen om uppgiftsminimering iakttas.
En allmän förutsättning för sådan behandling som sker för utlämnande till andra bör vara att uppgiftslämnandet sker i överenstämmelse med lag eller förordning, dvs. med stöd av bestämmelser som påbjuder eller tillåter utlämnande. När bestämmelser som påbjuder eller tillåter utlämnande har införts får det förutsättas att det har gjorts en avvägning mellan intresset av att uppgiften lämnas ut och intresset av att skydda enskilda personers integritet, och att man vid denna avvägning funnit att uppgiften ska eller får lämnas ut.
I promemorian föreslås att personuppgifter ska få vidarebehandlas om det behövs för arkivändamål av allmänt intresse, vetenskapliga eller historiska forskningsändamål eller statistiska ändamål i enlighet med artikel 89.1 i dataskyddsförordningen. Detta bedöms vara ett sådant införlivande av dataskyddsförordningen som är tillåtet enligt skäl 8 i förordningen. Regeringen anser emellertid att bestämmelsen bör ta sin utgångspunkt i att finalitetsprincipen gäller och att behandling som är förenlig med denna är tillåten. Det bör därför införas en bestämmelse som tydliggör att personuppgifter som behandlas enligt de primära ändamålsbestämmelserna även får behandlas för andra ändamål, under förutsättning att uppgifterna inte behandlas på ett sätt som är oförenligt med det ändamål för vilket uppgifterna samlades in. Med en sådan utformning
anser regeringen, till skillnad från Datainspektionen, att bestämmelsen inte behöver innehålla någon uttrycklig hänvisning till artikel 5.1 b i dataskyddsförordningen. En konsekvens av den lagtekniska lösning som regeringen föreslår är att de sekundära ändamålsbestämmelserna inte kan betraktas som uttömmande. En nackdel med en sådan reglering är att det kan bli mindre tydligt för Kriminalvården och enskilda vilken personuppgiftsbehandling som får förekomma med stöd av kriminalvårdsdatalagen. Regeringen bedömer dock att finalitetsprincipen i sig innebär ett integritetsskydd eftersom den förbjuder ytterligare behandling av personuppgifter som är oförenlig med ursprungsändamålen och att den föreslagna ordningen är godtagbar ur integritetssynpunkt. Det är inte ovanligt att sekundära ändamålsbestämmelser i registerförfattningar innehåller hänvisningar till finalitetsprincipen. En sådan lösning föreslås även i 7 § andra stycket domstolsdatalagen (prop. 2017/18:113). Den praktiska skillnaden mellan promemorians och regeringens förslag är sannolikt mycket begränsad. Därtill kommer den begränsning som följer av att de primära ändamålsbestämmelserna är uttömmande.
Hänvisningar till S5-5
- Prop. 2017/18:248: Avsnitt 7
5.6. Behandling av känsliga personuppgifter
Regeringens förslag: Känsliga personuppgifter ska få behandlas endast om det är absolut nödvändigt för syftet med behandlingen.
Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.
I promemorian föreslås även att känsliga personuppgifter inte får utgöra den enda grunden för behandling av uppgifter om en person.
Remissinstanserna: Datainspektionen avstyrker promemorians förslag och anser dels att det inte är förenligt med dataskyddsförordningen att förutsätta att proportionalitetsbedömningar och övriga krav på ett undantag enligt artikel 9 har gjorts i tidigare lagstiftningsarbete, dels att det bör göras en hänvisning till artikel 9.2 g i dataskyddsförordningen för att klargöra med vilket stöd behandlingen av känsliga personuppgifter sker. Kriminalvården anser att myndigheten bör ha möjlighet att behandla biometriska uppgifter. Övriga remissinstanser har inga invändningar mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Känsliga personuppgifter får enligt 5 § första stycket lagen om behandling av personuppgifter inom kriminalvården inte behandlas enbart på grund av vad som är känt om personens ras eller etniska ursprung, politiska åsikter, religiösa eller filosofiska övertygelse, medlemskap i fackförening, hälsa eller sexualliv. Av andra stycket framgår att om uppgifter om en person behandlas på annan grund får uppgifterna kompletteras med sådana uppgifter som avses i första stycket, men bara om det är absolut nödvändigt för syftet med behandlingen. Enligt 4, 12 och 32 §§ förordningen om behandling av personuppgifter inom kriminalvården får känsliga personuppgifter i vissa fall behandlas om det är oundgängligen nödvändigt för syftet med behandlingen. Därutöver finns viss reglering i personuppgiftslagen.
Behandling av känsliga personuppgifter är förbjuden enligt huvudregeln i artikel 9.1 i dataskyddsförordningen. Förbudet omfattar uppgifter som avslöjar ras eller etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller
filosofisk övertygelse eller medlemskap i fackförening och behandling av genetiska uppgifter, biometriska uppgifter för att entydigt identifiera en fysisk person, uppgifter om hälsa eller uppgifter om en fysisk persons sexualliv eller sexuella läggning. Artikel 9.1 i förordningen omfattar nya kategorier av uppgifter jämfört med motsvarande bestämmelse i 1995 års dataskyddsdirektiv (artikel 8.1). Tillägget av genetiska uppgifter och biometriska uppgifter för att entydigt identifiera en fysisk person utgör en utvidgning jämfört med den nuvarande ordningen.
Dataskyddsförordningens förbud mot behandling av känsliga personuppgifter kompletteras med en rad undantag som tillåter sådan behandling i vissa fall. Ett av undantagen innebär att förbudet inte gäller om det är nödvändigt att behandla känsliga personuppgifter med hänsyn till ett viktigt allmänt intresse (artikel 9.2 g i förordningen). I promemorian görs bedömningen att den del av Kriminalvårdens verksamhet som faller inom lagens tillämpningsområde är sådan där undantaget i artikel 9.2 g i förordningen är tillämpligt. Regeringen instämmer i den bedömningen.
I propositionen Brottsdatalag föreslås att känsliga personuppgifter endast ska få behandlas om det är absolut nödvändigt med hänsyn till syftet med behandlingen (2 kap. 11 § andra stycket i förslaget till brottsdatalag). I promemorian föreslås att motsvarande begränsning ska införas i kriminalvårdsdatalagen. Bestämmelser om begränsning av behandling av känsliga personuppgifter utgör enligt regeringen sådana specifika bestämmelser för att anpassa tillämpningen av bestämmelserna i dataskyddsförordningen som är tillåtna enligt artikel 6.2 i förordningen. I skäl 10 i dataskyddsförordningen anges att medlemsstaternas handlingsutrymme att specificera sina bestämmelser även gäller för behandling av känsliga personuppgifter.
Regeringen gör bedömningen att samma behov av att kunna behandla vissa känsliga personuppgifter gör sig gällande både inom den del av Kriminalvårdens personuppgiftsbehandling som faller inom brottsdatalagens tillämpningsområde som den del som faller under dataskyddsförordningen. Det är också en fördel för Kriminalvården om samma förutsättningar för att behandla känsliga personuppgifter gäller enligt de båda regelverken. Det bör därför endast vara tillåtet att behandla känsliga personuppgifter om det är absolut nödvändigt för syftet med behandlingen, även avseende personuppgiftsbehandling som faller under kriminalvårdsdatalagens tillämpningsområde.
I promemorian föreslås även att känsliga personuppgifter inte ska få utgöra den enda grunden för behandling av personuppgifter. Regeringen gör dock bedömningen att det är tillräckligt med den begränsning som följer av att känsliga personuppgifter bara får behandlas om det är absolut nödvändigt. Regeringen konstaterar vidare att varken dataskyddsförordningen eller dataskyddslagen innehåller begränsningen att biometriska och genetiska uppgifter endast får behandlas om det är särskilt föreskrivet, vilket föreslås i brottsdatalagen (prop. 2017/18:232, avsnitt 8.1.4). Kriminalvården kan således behandla biometriska uppgifter om det är absolut nödvändigt för syftet med behandlingen. Det finns därför inte behov av en sådan särskild bestämmelse som möjliggör behandling av biometriska personuppgifter som Kriminalvården har efterfrågat.
Till skillnad mot Datainspektionen anser regeringen inte att det behövs någon hänvisning till artikel 9.2 g i dataskyddsförordningen för att klargöra med vilket stöd behandlingen av känsliga personuppgifter sker.
Hänvisningar till S5-6
- Prop. 2017/18:248: Avsnitt 7
5.7. Sökbegränsningar
Regeringens förslag: Det ska vara förbjudet att utföra sökningar i syfte att få fram ett urval av personer grundat på känsliga personuppgifter. Sökförbudet ska dock inte hindra sökning i personuppgifter i säkerhetsregistret i syfte att få fram ett urval av personer grundat på etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse eller uppgifter som rör hälsa, sexualliv eller sexuell läggning.
Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Remissinstanserna: Domstolsverket ser problem med att förbjuda sökningar som sker i ett visst syfte, eftersom det enligt verket kan vara svårt att såväl när en sökning genomförs som i efterhand bedöma syftet med sökningen. Datainspektionen bedömer att det föreslagna sökförbudet inte träffas av begränsningsregeln i 2 kap. 3 § tredje stycket tryckfrihetsförordningen och att frågan om Kriminalvårdens skyldighet att ta fram och lämna ut integritetskänsliga sammanställningar behöver övervägas vidare. Övriga remissinstanser har inga invändningar mot förslagen.
Skälen för regeringens förslag: Enligt 5 § tredje stycket lagen om behandling av personuppgifter inom kriminalvården får sådana personuppgifter som anges i första stycket, t.ex. uppgifter om politiska åsikter eller hälsa, inte användas som sökbegrepp om inte regeringen har föreskrivit det. I förarbetena till lagen framhölls att det med hänsyn till den dömde, andra intagna och kriminalvårdens personal är helt nödvändigt att kriminalvården vid placeringen av den dömde får behandla alla uppgifter av betydelse för säkerheten. Det kan då vara nödvändigt att behandla känsliga uppgifter, t.ex. om etnisk tillhörighet, sexuell läggning och medlemskap i vissa extrema organisationer eller anknytning till sådana rörelser.
Samma intressen bedömdes göra sig gällande när det gäller behandling av personuppgifter för häktade (prop. 2000/01:126 s 31–32). Enligt 41 § tredje stycket andra meningen förordningen om behandling av personuppgifter inom kriminalvården får känsliga personuppgifter användas som sökbegrepp för sökning i säkerhetsregistret.
Regeringen gör bedömningen att sökbegränsningar utgör sådana specifika bestämmelser för att anpassa tillämpningen av bestämmelserna i dataskyddsförordningen som är tillåtna enligt artikel 6.2 i förordningen. Av skäl 10 i förordningen framgår att medlemsstaternas handlingsutrymme att specificera sina bestämmelser även gäller för behandling av känsliga personuppgifter. En sökbegränsning utgör även en sådan skyddsåtgärd som avses i artikel 9.2 g i dataskyddsförordningen.
I promemorian föreslås att det, på samma sätt som i förslaget till en ny brottsdatalag enligt propositionen Brottsdatalag (prop. 2017/18:232, avsnitt 8.1.4), ska införas ett sökförbud avseende känsliga personuppgifter. Vissa sökningar i säkerhetsregistret förslås dock få göras i likhet med vad som föreslås gälla enligt lagen om kriminalvårdens behandling av per-
sonuppgifter inom brottsdatalagens område (lagrådsremissen Brottsdatalag – kompletterande lagstiftning).
Regeringen instämmer i promemorians bedömning att det bör vara förbjudet att utföra sökningar i syfte att få fram ett urval av personer grundat på känsliga personuppgifter. Kriminalvården har dock även i fortsättningen behov av att kunna använda känsliga personuppgifter vid sökning i personuppgifter i säkerhetsregistret. Det bör därför införas ett undantag från det generella sökförbudet. Samma behov av att kunna behandla vissa känsliga personuppgifter gör sig gällande både inom den del av Kriminalvårdens personuppgiftsbehandling som faller inom brottsdatalagens tillämpningsområde som inom den del som faller under dataskyddsförordningen. Det är en fördel för Kriminalvården att i huvudsak samma förutsättningar för att behandla känsliga personuppgifter gäller enligt båda regelverken. Den lagtekniska lösning som föreslås i promemorian är att det genom en hänvisning till 3 kap. 5 § lagen om kriminalvårdens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område ska framgå att sökning i säkerhetsregistret får göras enligt vad som framgår av den särskilda regleringen av kriminalvårdens säkerhetsregister som finns i den lagen. Mot bakgrund av att lagen om behandling av personuppgifter inom kriminalvården, som föreslås byta namn till lagen om kriminalvårdens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område, ännu inte har ändrats är det inte möjligt med någon sådan hänvisning. I lagrådsremissen Brottsdatalag – kompletterande lagstiftning föreslås att sökförbudet i brottsdatalagen inte ska hindra sökning i personuppgifter i syfte att få fram ett personurval grundat på etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse eller uppgifter som rör hälsa, sexualliv eller sexuell läggning. I stället för en hänvisning till lagen om kriminalvårdens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område bör det framgå av kriminalvårdsdatalagen att sökbudet inte ska hindra sökning i personuppgifter i säkerhetsregistret i syfte att få fram ett urval av personer grundat på etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse eller uppgifter som rör hälsa, sexualliv eller sexuell läggning.
Domstolsverket ser problem med det sökförbud som föreslås eftersom det enligt verket kan vara svårt att bedöma syftet med en viss sökning.
Det exempel Domstolsverket tar upp är att om allmänheten begär att en behörig myndighet ska ta fram vissa uppgifter för ett utlämnande, får myndigheten som regel inte efterfråga vad syftet med begäran är. Regeringen gör här följande överväganden. Vid utlämnande av en allmän handling som sker på begäran av en enskild har tryckfrihetsförordningens bestämmelser företräde framför dataskyddsregelverket (prop. 2017/18:105 s. 40 f.). Den behöriga myndigheten har att i varje enskilt fall bedöma om den sammanställning av uppgifter som efterfrågas utgör en allmän handling hos myndigheten. Utgör sammanställningen en allmän handling ska den lämnas ut, såvida inte uppgifterna i den omfattas av sekretess. Detta gäller även om det är fråga om känsliga personuppgifter som har sammanställts genom sökning. Sekretessbestämmelser som kan vara tillämpliga i sammanhanget är bl.a. 18 kap. 11 § och 35 kap. 15 §offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), OSL.
Datainspektionen, som bedömer att det föreslagna sökförbudet inte träffas av begränsningsregeln i 2 kap. 3 § tredje stycket tryckfrihetsför-
ordningen, menar att frågan om Kriminalvårdens skyldighet att ta fram och lämna ut integritetskänsliga sammanställningar behöver övervägas vidare. Regeringen har i propositionen Brottsdatalag gjort bedömningen att den befintliga sekretessregleringen ger ett väl avvägt skydd för både enskilda och allmänna intressen i där aktuellt avseende och att en regel om absolut sekretess för uppgifter i sammanställningar av känsliga personuppgifter hos behöriga myndigheter därför inte behöver införas (prop. 2017/18:232, avsnitt 15.4). Regeringen gör även här bedömningen att befintliga sekretessregler är ett tillräckligt skydd när det gäller sammanställningar av känsliga personuppgifter och att det mot den bakgrunden inte finns behov av en bestämmelse om absolut sekretess.
Hänvisningar till S5-7
- Prop. 2017/18:248: Avsnitt 7
5.8. Tillgången till personuppgifter
Regeringens förslag: Tillgången till personuppgifter ska begränsas till det som var och en behöver för att fullgöra sina arbetsuppgifter inom Kriminalvården.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen remissinstans invänder mot promemorians förslag.
Skälen för regeringens förslag: Enligt 6 § första stycket lagen om behandling av personuppgifter inom kriminalvården ska direktåtkomst till de personuppgifter som behandlas enligt den lagen vara förbehållen de personer som på grund av sina arbetsuppgifter inom kriminalvården behöver tillgång till uppgifterna. I förarbetena till lagen framhöll regeringen att det ur integritetssynpunkt är angeläget att åtkomsten till de uppgifter som behandlas inte är vidare än nödvändigt. Endast personer som på grund av sina arbetsuppgifter behöver tillgång till uppgifterna bör därför ha direktåtkomst till dem (prop. 2000/01:126 s. 35).
Den personuppgiftsansvarige har enligt artiklarna 24.1 och 32 i dataskyddsförordningen skyldighet att se till att en lämplig säkerhetsnivå för behandling av personuppgifter upprätthålls genom lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder. I promemorian görs bedömningen att bestämmelser om vilka säkerhetsåtgärder som ska vidtas i en viss verksamhet utgör sådana specifika krav på personuppgiftsbehandling som kan föreskrivas i nationell rätt
(
artikel 6.2 i dataskyddsförordningen). Regeringen
instämmer i den bedömningen. Att det finns lämpliga och särskilda åtgärder för att säkerställa den registrerades grundläggande rättigheter och intressen är vidare en förutsättning för att känsliga personuppgifter ska få behandlas för ett viktigt allmänt intresse (artikel 9.2 g i dataskyddsförordningen). Förordningen ger alltså möjlighet att reglera tillgången till personuppgifter i författning. Regeringen bedömer mot den bakgrunden att en bestämmelse som motsvarar den nuvarande 6 § första stycket lagen om behandling av personuppgifter inom Kriminalvården bör finnas i den nya lagen.
Hänvisningar till S5-8
- Prop. 2017/18:248: Avsnitt 7
5.9. Sekretess ska gå före skyldigheten att informera om personuppgiftsincidenter
Regeringens förslag: Kriminalvårdens skyldigheter att informera den registrerade om en personuppgiftsincident enligt artikel 34 i EU:s dataskyddsförordning ska inte gälla sådana uppgifter som den personuppgiftsansvarige inte får lämna ut till den registrerade enligt lag eller annan författning eller enligt beslut som har meddelats med stöd av författning.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. I promemorian lämnas dock inget författningsförslag.
Remissinstanserna: Datainspektionen instämmer i promemorians förslag om att det i kriminalvårdsdatalagen ska införas en bestämmelse om att den registrerades rätt att få information om en personuppgiftsincident enligt artikel 34 i dataskyddsförordningen inte ska gälla om Kriminalvården, enligt lag eller annan författning eller enligt beslut som har meddelats med stöd av författning, inte får lämna ut uppgifter till den registrerade. Datainspektionen noterar samtidigt att det saknas en bestämmelse om detta i promemorians författningsförslag. Övriga remissinstanser yttrar sig inte särskilt över förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Genom dataskyddsförordningen införs en skyldighet för den personuppgiftsansvarige att anmäla till tillsynsmyndigheten om det inträffar en s.k. personuppgiftsincident (artikel 33). Med personuppgiftsincident avses en säkerhetsincident som leder till oavsiktlig eller olaglig förstöring, förlust eller ändring eller till obehörigt röjande av eller obehörig åtkomst till de personuppgifter som överförts, lagrats eller på annat sätt behandlats (artikel 4.12). Om personuppgiftsincidenten sannolikt leder till en hög risk för fysiska personers rättigheter och friheter, ska den personuppgiftsansvarige utan onödigt dröjsmål informera den registrerade om personuppgiftsincidenten. Sådan information krävs dock inte om (a) den personuppgiftsansvarige har genomfört lämpliga tekniska och organisatoriska skyddsåtgärder och dessa åtgärder tillämpats på de personuppgifter som påverkas av personuppgiftsincidenten, (b) den personuppgiftsansvarige har vidtagit ytterligare åtgärder som säkerställer att den höga risken för de registrerades rättigheter och friheter sannolikt inte längre kommer att uppstå eller (c) det skulle inbegripa en oproportionell ansträngning. I det sistnämnda fallet ska i stället allmänheten informeras eller en liknande åtgärd vidtas genom vilken de registrerade informeras på ett lika effektivt sätt (artikel 34). Dataskyddsförordningen ger därutöver en möjlighet att i nationell rätt föreskriva begränsningar av skyldigheten att informera den registrerade om en personuppgiftsincident (artikel 23). Det finns därför anledning att överväga om en sådan begränsning bör införas i kriminalvårdsdatalagen.
Dataskyddsförordningens bestämmelse om information till den registrerade vid en personuppgiftsincident skulle, utan en begränsning i enlighet med artikel 23, kunna innebära att den registrerade får information om att hans eller hennes personuppgifter behandlas av Kriminalvården, trots att det råder sekretess om detta förhållande gentemot den registre-
rade. Bestämmelser som begränsar rätten till information är nödvändiga med hänsyn till enskilda och allmänna intressen. Det är framför allt regleringen i offentlighets- och sekretesslagen som tillgodoser det behovet. Till exempel gäller en allmän säkerhetssekretess inom kriminalvården för alla uppgifter om säkerhets- och bevakningsåtgärder om det kan antas att syftet med åtgärden motverkas om uppgiften lämnas ut (18 kap. 8 och 11 §§ OSL). Enligt 18 kap. 11 § OSL gäller sekretess för uppgift inom kriminalvården om åtgärd som har till syfte att hindra rymning eller fritagning, om det kan antas att syftet med åtgärden motverkas om uppgiften röjs. Regeringen anser mot denna bakgrund att Kriminalvårdens skyldighet att informera den registrerade om en personuppgiftsincident inte bör gälla sådana uppgifter som den personuppgiftsansvarige inte får lämna ut till den registrerade enligt lag eller annan författning eller enligt beslut som har meddelats med stöd av författning. På detta sätt kommer nationella bestämmelser om sekretess och tystnadsplikt att gå före den registrerades rätt att få information om inträffade incidenter.
I promemorian görs bedömningen att ett sådant undantag kan ske med stöd av artikel 23.1 f i dataskyddsförordningen. Enligt den bestämmelsen är det möjligt att i nationell rätt förskriva en begränsning om det sker med respekt för andemeningen i de grundläggande rättigheterna och friheterna och utgör en nödvändig och proportionell åtgärd i ett demokratiskt samhälle i syfte att säkerställa skydd av rättsväsendets oberoende och rättsliga åtgärder. Datainspektionen menar att det, utöver i artikel 23.1 f, även finns stöd för en undantagsbestämmelse i punkten e, som ger rätt till begränsningar om det sker i syfte att säkerställa andra av unionens eller en medlemsstats viktiga mål av generellt intresse. Regeringen instämmer i Datainspektionens bedömning. Det bör framhållas att den föreslagna begränsningen endast gäller under den tid som uppgifterna omfattas av sekretess. När sekretessen inte längre gäller gentemot den registrerade bör den personuppgiftsansvarige alltså informera denne om personuppgiftsincidenten, om inte något av undantagen i artikel 34.3 i dataskyddsförordningen är tillämpligt.
Hänvisningar till S5-9
- Prop. 2017/18:248: Avsnitt 7
5.10. Föreskriftsrätt
Regeringens förslag: I lagen ska det upplysas om att regeringen kan meddela föreskrifter om vilka myndigheter som får ha direktåtkomst till personuppgifter.
Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens. I promemorian föreslås att det även ska upplysas om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter om tillgången till personuppgifter, närmare bestämmelser om vilka personuppgifter som får behandlas, frågor som rör direktåtkomst till personuppgifter, den längsta tid under vilken personuppgifter får behandlas och om säkerhetsåtgärder till skydd för personuppgifter.
Remissinstanserna: Se avsnitt 5.1 angående Datainspektionens synpunkt om att regleringen av vilka aktörer som får medges direktåtkomst ska ske i lag. Övriga remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.
Skälen för regeringens förslag: Frågan om direktåtkomst till personuppgifter för personer inom kriminalvården regleras i 6 § lagen om behandling av personuppgifter inom kriminalvården. Andra stycket stadgar att 10 § gäller i fråga om direktåtkomst till personuppgifter som får lämnas ut till andra myndigheter. Av 10 § framgår att regeringen meddelar föreskrifter om att personuppgifter ska lämnas ut till myndighet även i andra fall än vid utlämnande av uppgifter till rättsstatistik och om vilka myndigheter som i det sammanhanget får ha direktåtkomst till personuppgifter. Av 11 § samma lag framgår vidare att regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, får meddela föreskrifter om begränsningar av de angivna ändamålen, om begränsningar av de uppgifter som får behandlas för ett visst ändamål, om intern direktåtkomst, om när gallring ska ske samt om utlämnande av uppgifter om rättsstatistik.
Regeringen anser att det även fortsättningsvis finns behov av att kunna meddela föreskrifter och att det är lämpligt att mer detaljerade bestämmelser tas in i förordning. Lagrådet menar dock att en sådan fristående uppräkning med upplysningsbestämmelser som föreslogs i lagrådsremissen kan väcka frågan om vad som gäller för regeringens föreskriftsrätt på de områden som inte räknas upp. För att undvika detta föreslås ingen sådan uppräkning i propositionen. Lagrådet menar vidare att det är tveksamt om man kan se bestämmelsen om att regeringen kan meddela föreskrifter om vilka myndigheter som får ha direktåtkomst till personuppgifter endast som en upplysningsbestämmelse mot bakgrund av att den begränsar regeringens generella möjlighet att vidaredelegera sin föreskriftsrätt enligt 8 kap. 11 § regeringsformen. Någon inskränkning av den grundlagsreglerade befogenheten är inte avsedd men eftersom det redan nu står helt klart att regeringen inte kommer att utnyttja rätten till vidaredelegation är det lämpligt att bestämmelsen formuleras på samma sätt som i dag, dvs. att det är regeringen som kan meddela sådana föreskrifter (10 § lagen om behandling av personuppgifter inom kriminalvården). Lagrådet anser vidare att paragrafens rubrik – Rätt att meddela föreskrifter – riskerar att leda tanken fel genom att ge intryck av att regeringen genom paragrafen tillförs rätt att meddela föreskrifter. Rubriken syftar dock på den rätt som regeringen har att meddela föreskrifter enligt regeringsformen och bör därför behållas.
5.11. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Regeringens förslag: Kriminalvårdsdatalagen ska träda i kraft den 1 augusti 2018.
För överklagande av beslut som rör behandling av personuppgifter i verksamhet som omfattas av den nya lagen och som före ikraftträdandet har meddelats med stöd av lagen om behandling av personuppgifter inom kriminalvården ska den lagen gälla i den nuvarande lydelsen.
Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens utom när det gäller tidpunkten för ikraftträdandet.
Remissinstanserna tillstyrker förslagen eller har inget att invända mot dem.
Skälen för regeringens förslag
Den nya lagen bör träda i kraft den 1 augusti 2018
Enligt dataskyddsförordningens artikel 99 ska förordningen träda i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning och tillämpas från och med den 25 maj 2018. Den nya dataskyddslagen med kompletterande bestämmelser till förordningen föreslås träda i kraft den 25 maj 2018 (prop. 2017/18:105).
Kriminalvårdsdatalagen ska gälla för behandling av personuppgifter som inte omfattas av brottsdatalagens tillämpningsområde. Brottsdatalagen föreslås träda i kraft den 1 augusti 2018 (prop. 2017/18:232). Eftersom tillämpningsområdet för kriminalvårdsdatalagen anges genom brottsdatalagen är det lämpligt att de båda lagarna träder i kraft vid samma tidpunkt.
Överklagande av tillsynsmyndighetens, Kriminalvårdens och domstolarnas beslut
Enligt allmänna förvaltningsrättsliga principer gäller att de föreskrifter som är i kraft när prövningen hos en myndighet eller förvaltningsdomstol sker som huvudregel ska tillämpas. Detta gäller i fråga om både förfarandet och prövningen i sak och även om ett överklagat beslut har fattats före ikraftträdandet. Principen är inte undantagslös och det kan också följa av övergångsbestämmelser eller motiven till lagstiftningen att en annan ordning är avsedd (jfr RÅ 1996 ref. 57). Det finns mot denna bakgrund skäl att överväga behovet av övergångsbestämmelser när det gäller överklagande av tillsynsmyndighetens, Kriminalvårdens och domstolarnas beslut.
Enligt punkt 6 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till dataskyddslagen gäller personuppgiftslagen fortfarande för överklagande av beslut som har meddelats med stöd av den lagen. Samma ordning bör gälla för kriminalvårdsdatalagen och klargöras genom en övergångsbestämmelse som anger att lagen om behandling av personuppgifter inom kriminalvården fortfarande gäller för överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet. Bestämmelsen har förtydligats efter synpunkt från Lagrådet.
6. Konsekvenser av förslagen
Regeringens bedömning: Förslagen innebär en viss förstärkning av skyddet för enskildas personliga integritet.
Eventuellt ökade kostnader ryms inom befintliga anslag. Förslagen har inte någon påverkan på jämställdheten mellan män och kvinnor.
Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den. Kammarrätten i Stockholm förutsätter att de olika förslagens sammantagna påverkan på förvaltningsdomstolarnas resurser och kostnader kommer att beaktas och att utvecklingen kommer att följas upp.
Skälen för regeringens bedömning: Även om det nu införs en ny lag för personuppgiftsbehandling som är tillämplig inom en viss del av kriminalvårdens verksamhet kan man konstatera att kriminalvårdens förutsättningar för att behandla personuppgifter i stora delar kommer att vara desamma som i dag.
Bestämmelserna om begränsning av behandling av känsliga personuppgifter, sökförbudet och att tillgången till personuppgifter begränsas till det som var och en behöver för att fullgöra sina arbetsuppgifter inom kriminalvården innebär att regleringen är mer långtgående än vad dataskyddsförordningen kräver, vilket innebär en förstärkning av skyddet för den personliga integriteten.
Vad gäller Kammarrätten i Stockholms synpunkt konstateras att dataskyddsreformens sammantagna effekter för domstolarna inte kan analyseras inom ramen för detta lagstiftningsärende. Regeringen bedömer att eventuellt ökade kostnader för statliga myndigheter till följd av förslagen ryms inom myndigheternas befintliga anslag.
Regeringen bedömer att förslagen inte har någon påverkan på jämställdheten mellan män och kvinnor och att de inte får några sociala eller miljömässiga konsekvenser.
7. Författningskommentar
Lagens tillämpningsområde
1 § Denna lag gäller vid behandling av personuppgifter i Kriminalvårdens verksamhet som avser verkställighet av frihetsberövanden och genomförande av transporter i de fall brottsdatalagen (2018:000) inte är tillämplig.
Lagen gäller endast om behandlingen är helt eller delvis automatiserad eller om personuppgifterna ingår i eller är avsedda att ingå i en strukturerad samling av personuppgifter som är tillgängliga för sökning eller sammanställning enligt särskilda kriterier.
Paragrafen, som har utformats i enlighet med Lagrådets förslag, anger tillämpningsområdet för lagen. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.
I första stycket anges att lagen gäller vid behandling av personuppgifter i Kriminalvårdens verksamhet som avser dels verkställighet av frihetsberövanden, dels genomförande av transporter. Lagen innehåller inte någon definition av vad som är en personuppgift. Av 2 § framgår dock att lagen kompletterar dataskyddsförordningen. Begreppet personuppgifter definieras i artikel 4.1 i dataskyddsförordningen som varje upplysning som avser en identifierad eller identifierbar fysisk person, varvid en identifierbar fysisk person är en person som direkt eller indirekt kan identifieras särskilt med hänvisning till en identifierare som ett namn, ett identifikationsnummer, en lokaliseringsuppgift eller onlineidentifikatorer
eller en eller flera faktorer som är specifika för den fysiska personens fysiska, fysiologiska, genetiska, psykiska, ekonomiska, kulturella eller sociala identitet. Begreppet behandling definieras i artikel 4.2 som en åtgärd eller kombination av åtgärder beträffande personuppgifter eller uppsättningar av personuppgifter, oberoende av om de utförs automatiserat eller ej, såsom insamling, registrering, organisering, strukturering, lagring, bearbetning eller ändring, framtagning, läsning, användning, utlämning genom överföring, spridning eller tillhandahållande på annat sätt, justering eller sammanförande, begränsning, radering eller förstöring.
Lagen gäller vid behandling av personuppgifter vid verkställighet av frihetsberövanden. De frihetsberövanden som avses är sådana som faller utanför brottsdatalagens tillämpningsområde, dvs. frihetsberövanden på annan grund än för misstanke om brott och straffverkställighet. Det kan t.ex. handla om en person som har omhändertagits enligt 4 § lagen (1976:511) om omhändertagande av berusade personer m.m. eller om en utlänning som har tagits i förvar enligt 8 § lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll eller enligt 10 kap. 1 eller 2 § utlänningslagen (2005:716). Även frihetsberövanden i samband med beslut om häktning enligt 2 kap. 12 § konkurslagen (1987:672) eller enligt 2 kap. 16 § utsökningsbalken (1981:774) är sådana frihetsberövanden som faller inom förevarande lags tillämpningsområde.
Lagen gäller också vid behandling av personuppgifter vid genomförande av transporter. Enligt 6 § förordningen (2007:1172) med instruktion för Kriminalvården ska myndigheten verkställa de transporter som Polismyndigheten och Säkerhetspolisen överlämnar enligt 29 a § polislagen (1984:387) samt lämna andra myndigheter den hjälp med transport som är särskilt föreskrivet. De transporter som avses är sådana som faller utanför brottsdatalagens tillämpningsområde, dvs. transporter på annan grund än för misstanke om brott och straffverkställighet. Det kan t.ex. handla om transporter av personer enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga eller lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall, transporter till förhandling i allmän förvaltningsdomstol eller mellan SIS-institutioner, transport av förvarstagna som ska utvisas enligt utlänningslagen och transporter av personer enligt lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård mellan olika sjukvårdsinrättningar.
Lagen är även tillämplig när Kriminalvården vidarebehandlar personuppgifterna för att t.ex. lämna ut dem efter begäran. När en enskild eller en myndighet begär att få ta del av en uppgift ska lagen alltså tillämpas även beträffande den vidarebehandling av de personuppgifter som avses i första stycket. Utanför lagens tillämpningsområde faller däremot behandling av personuppgifter i samband med interna och administrativa åtgärder som kan förekomma i Kriminalvårdens verksamhet, t.ex. i ett personal- och löneregister. När personuppgifter som har behandlats med stöd av brottsdatalagen ska vidarebehandlas för ändamål utanför den lagens tillämpningsområde ska en särskild prövning göras enligt 2 kap. 22 § förslag till brottsdatalag (prop. 2017/18:232). Därutöver gäller dataskyddsförordningen.
EU:s dataskyddsreform innebär att två nya regelkomplex blir tillämpliga, dataskyddsförordningen och dataskyddsdirektivet. Direktivet genomförs i svensk rätt genom bland annat brottsdatalagen. Lagen gäller inte
i de fallbrottsdatalagen är tillämplig, dvs. när Kriminalvården i egenskap av behörig myndighet behandlar personuppgifter i syfte att verkställa häktning eller straffrättsliga påföljder eller biträda en annan behörig myndighet när den utför arbetsuppgifter för något av de syften som anges i 1 kap. 2 § brottsdatalagen. Dessa syften är att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet, utreda eller lagföra brott, verkställa straffrättsliga påföljder eller upprätthålla allmän ordning och säkerhet. Viss behandling av personuppgifter vid Kriminalvården regleras också i annan lagstiftning, t.ex. patientdatalagen (2008:355) som är tillämplig när Kriminalvården bedriver hälso- och sjukvård.
Paragrafens andra stycke begränsar lagens tillämpningsområde till att, på motsvarande sätt som dataskyddsförordningen, i första hand avse helt eller delvis automatiserad behandling av personuppgifter. Men även viss manuell behandling omfattas. Så är fallet för annan behandling än automatiserad behandling av personuppgifter som ingår i eller är avsedda att ingå i en strukturerad samling av personuppgifter som är tillgängliga för sökning eller sammanställning enligt särskilda kriterier. För automatiserad behandling krävs det inte att de personuppgifter som hanteras är del av något som kan anses utgöra ett register eller att personuppgifterna annars är ordnade på visst sätt. Även behandling av enstaka personuppgifter i löptext omfattas således när det är fråga om automatiserad behandling. Motsatsen gäller för helt manuell behandling. I de fall då det är fråga om helt manuell behandling av personuppgifter som inte ingår i någon samling och inte heller är avsedda att göra det, är lagen inte tillämplig.
Förhållandet till annan reglering
2 § Denna lag kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning), här benämnd
EU:s dataskyddsförordning.
Vid behandling av personuppgifter enligt denna lag gäller lagen (2018:000) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning och föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen, om inte annat följer av denna lag eller föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen.
Paragrafen upplyser om att lagen kompletterar dataskyddsförordningen och anger hur lagen förhåller sig till lagen (2018:000) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning (dataskyddslagen). Övervägandena finns i avsnitt 5.2.
EU:s dataskyddsförordning utgör den generella regleringen av personuppgiftsbehandling inom EU. Förordningen är direkt tillämplig. Av artikel 2.2 d i förordningen framgår att den inte ska tillämpas på behandling av personuppgifter som behöriga myndigheter utför i syfte att förebygga, förhindra, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder, i vilket även ingår att skydda mot samt förebygga och förhindra hot mot den allmänna säkerheten. Dataskyddsförordningen är således inte tillämplig i de fall då brottsdatalagen är tillämplig (se kommentaren till 1 § andra stycket).
I första stycket anges att lagen innehåller kompletterande bestämmelser till dataskyddsförordningen. Att dataskyddsförordningen är direkt tillämplig innebär att lagen inte kan tillämpas fristående, utan endast tillsammans med dataskyddsförordningen. I vissa avseenden förutsätter eller tillåter dataskyddsförordningen emellertid att medlemsstaterna inför bestämmelser som kompletterar förordningen, antingen i form av preciseringar eller i form av undantag. Denna lag innehåller bestämmelser som kompletterar dataskyddsförordningen i den verksamhet som anges i 1 §, dvs. vid verkställighet av frihetsberövanden och genomförande av transporter.
Hänvisningarna i lagen till dataskyddsförordningen är dynamiska, dvs. avser förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
Av andra stycket framgår att dataskyddslagen och föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen gäller vid behandling av personuppgifter enligt denna lag. Detta gäller dock endast om inte något annat följer av denna lag eller av föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen.
Ändamål
3 § Personuppgifter får behandlas om det är nödvändigt för att verkställa frihetsberövanden eller genomföra transporter.
Uppgifter i Kriminalvårdens säkerhetsregister får dock endast behandlas för att förebygga och förhindra incidenter av betydelse för enskildas säkerhet.
I paragrafen, som har utformats i enlighet med Lagrådets förslag, anges de primära ändamålen för personuppgiftsbehandling. Övervägandena finns i avsnitt 5.5.
Enligt första stycket får Kriminalvården behandla personuppgifter om det är nödvändigt för att verkställa frihetsberövanden och genomföra transporter. Det är fråga om s.k. primära ändamål, dvs. ändamål för vilka Kriminalvården inte enbart får behandla uppgifter, utan även får samla in uppgifter. Vad gäller innebörden av uttrycken verkställa frihetsberövanden och genomföra transporter, se författningskommentaren till 1 §. Uppräkningen i paragrafen är uttömmande. Frågan om huruvida behandling av en viss personuppgift är nödvändig får bedömas utifrån om behandlingen är adekvat, relevant och nödvändig för arbetsuppgiften i det enskilda fallet. I detta ingår att personuppgifter får behandlas för tillsyn, kontroll, uppföljning och planering av verksamheten. Att behandlingen ska vara nödvändig innebär inte ett krav på att behandlingsåtgärden ska vara oundgänglig. Behandlingen kan anses nödvändig om den leder till effektivitetsvinster.
Personuppgifter får även behandlas i det säkerhetsarbete som syftar till att förebygga och förhindra incidenter kopplade till att verkställa frihetsberövanden och genomföra transporter. Rent brottsförebyggande arbete, liksom om brottsmisstanke uppstår, faller dock inom brottsdatalagens tillämpningsområde (se kommentaren till 1 § andra stycket).
I andra stycket tydliggörs att Kriminalvården får behandla personuppgifterna i myndighetens säkerhetsregister för att förebygga och förhindra incidenter av betydelse för enskildas säkerhet. Säkerhetsregistret regleras i dag i förordningen (2001:682) om behandling av personuppgifter inom
kriminalvården men föreslås regleras i lagen om kriminalvårdens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område när den ändras (se lagrådsremissen Brottsdatalag – kompletterande lagstiftning).
4 § Personuppgifter som behandlas enligt 3 § får även behandlas för att fullgöra uppgiftslämnande som sker i överensstämmelse med lag eller förordning. Personuppgifterna får behandlas även för andra ändamål, under förutsättning att uppgifterna inte behandlas på ett sätt som är oförenligt med det ändamål för vilket uppgifterna samlades in.
Paragrafen innehåller bestämmelser om de sekundära ändamål som personuppgifter får behandlas för. Övervägandena finns i avsnitt 5.5.
Av paragrafen framgår att personuppgifter som har behandlats i enlighet med de primära ändamålsbestämmelserna i 3 § även får behandlas för att fullgöra uppgiftslämnande. Det kan röra sig om situationer där Kriminalvården enligt bestämmelser i olika författningar är skyldig att lämna uppgifter till utpekade myndigheter. Personuppgifter som har behandlats i enlighet med de primära ändamålsbestämmelserna får även behandlas för andra ändamål under förutsättning att behandlingen inte är oförenlig med insamlingsändamålen. Bestämmelsen, som är ett uttryck för den s.k. finalitetsprincipen, är utformad i nära anslutning till artikel 5.1 b i dataskyddsförordningen och bör tolkas på samma sätt. Detta innebär bl.a. att behandling för arkivändamål av allmänt intresse, vetenskapliga eller historiska forskningsändamål eller statistiska ändamål i enlighet med artikel 89.1 i förordningen inte ska anses vara oförenlig med insamlingsändamålen. Det innebär också att de omständigheter som anges i artikel 6.4 a–e i förordningen ska beaktas vid bedömningen om behandlingen är förenlig med insamlingsändamålen.
Behandling av känsliga personuppgifter
5 § Personuppgifter som avses i artikel 9.1 i EU:s dataskyddsförordning (känsliga personuppgifter) får behandlas endast om det är absolut nödvändigt för syftet med behandlingen.
Paragrafen innehåller en bestämmelse om behandling av känsliga personuppgifter. Övervägandena finns i avsnitt 5.6.
I paragrafen anges att känsliga personuppgifter får behandlas endast om det är absolut nödvändigt för syftet med behandlingen. De kategorier av personuppgifter som avses i artikel 9.1 är uppgifter som avslöjar ras eller etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse eller medlemskap i en fackförening, genetiska uppgifter, biometriska uppgifter för att entydigt identifiera en fysisk person, uppgifter om hälsa och uppgifter om en fysisk persons sexualliv eller sexuella läggning. Paragrafen innebär bl.a. att det inte är tillåtet att föra register över eller på annat sätt göra anteckningar om enskilda på den grunden att de utifrån etniskt ursprung, politiska åsikter eller något annat i paragrafen angivet förhållande kan hänföras till en viss kategori av människor, om det inte är absolut nödvändigt. Med hänsyn till den restriktivitet som ligger i uttrycket ”absolut nödvändigt” måste behovet av att behandla personuppgifterna prövas noga i det enskilda fallet.
Sökbegränsningar
6 § Det är förbjudet att utföra sökningar i syfte att få fram ett urval av personer grundat på känsliga personuppgifter.
Sökförbudet hindrar inte sökning i personuppgifter i säkerhetsregistret i syfte att få fram ett urval av personer grundat på etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse eller uppgifter som rör hälsa, sexualliv eller sexuell läggning.
Paragrafen begränsar möjligheterna att utföra sökningar som avslöjar känsliga personuppgifter. Övervägandena finns i avsnitt 5.7.
Enligt första stycket är det förbjudet att utföra sökningar i syfte att få fram ett urval av personer grundat på känsliga personuppgifter. Sökbegränsningen omfattar alla tekniska åtgärder som innebär att uppgifter används för att strukturera eller systematisera information i syfte att få fram ett urval av personer grundat på känsliga personuppgifter. Därmed förbjuds sökningar som görs för att få fram ett urval av personer som t.ex. har en viss politisk åsikt, religiös åskådning eller sexuell läggning. Däremot hindrar bestämmelsen inte sökningar som görs i ett annat syfte än att identifiera ett urval av individer, t.ex. för att utöva tillsyn, för att ta fram verksamhetsstatistik eller för registervård.
I andra stycket anges att sökförbudet i första stycket inte gäller för sökning i Kriminalvårdens säkerhetsregister i syfte att få fram ett urval av personer grundat på etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse eller uppgifter som rör hälsa, sexualliv eller sexuell läggning. Se kommentaren till 3 § för information om säkerhetsregistret.
Tillgången till personuppgifter
7 § Tillgången till personuppgifter ska begränsas till det som var och en behöver för att kunna fullgöra sina arbetsuppgifter.
Paragrafen reglerar den interna tillgången till personuppgifter för Kriminalvårdens personal. Övervägandena finns i avsnitt 5.8.
Av paragrafen framgår att tillgången till personuppgifter i Kriminalvården ska begränsas till det som var och en behöver för att kunna fullgöra sina arbetsuppgifter. Skilda personalkategorier kan vid olika tidpunkter behöva vidta åtgärder och därför också ha behov av tillgång till relevanta personuppgifter. Tillgången till personuppgifter kan begränsas genom tekniska och organisatoriska åtgärder. Uttrycket ”var och en” inkluderar såväl tillsvidareanställd personal som t.ex. personer med en tidsbegränsad anställning.
Information om personuppgiftsincidenter
8 § Den personuppgiftsansvariges skyldighet att informera den registrerade om en personuppgiftsincident enligt artikel 34 i EU:s dataskyddsförordning gäller inte sådana uppgifter som den personuppgiftsansvarige inte får lämna ut till den registrerade enligt lag eller annan författning eller enligt beslut som har meddelats med stöd av författning.
I paragrafen finns en bestämmelse om den personuppgiftsansvariges skyldighet att informera om personuppgiftsincidenter. Övervägandena finns i avsnitt 5.9.
I paragrafen anges att den personuppgiftsansvariges skyldighet att informera den registrerade om en personuppgiftsincident enligt artikel 34 i dataskyddsförordningen inte gäller sådana uppgifter som den personuppgiftsansvarige inte får lämna ut till den registrerade enligt lag eller annan författning eller enligt beslut som har meddelats med stöd av författning. Undantaget har stöd i artikel 23 i dataskyddsförordningen. Ytterligare undantag från skyldigheten att informera den registrerade om en personuppgiftsincident finns i artikel 34.3 i dataskyddsförordningen. Paragrafen innebär att sekretess eller tystnadsplikt gentemot den registrerade som har stöd i författning har företräde framför skyldigheten att informera den registrerade om en personuppgiftsincident. Det är främst sekretess enligt offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), OSL, som avses. Sekretess kan gälla i förhållande till den registrerade för uppgifter om en tvångs- eller säkerhetsåtgärd. Detta kan t.ex. avse sådan sekretess som gäller inom Kriminalvården enligt 18 kap. 11 § OSL för uppgift om åtgärd som har till syfte att hindra rymning eller fritagning, om det kan antas att syftet med åtgärden motverkas om uppgiften röjs. Begränsningen av skyldigheten att informera den registrerade gäller endast under den tid som uppgifterna omfattas av sekretess. När sekretessen inte längre gäller gentemot den registrerade, t.ex. för att verkställighet har skett, bör den personuppgiftsansvarige alltså informera den registrerade om personuppgiftsincidenten, om inte något av undantagen i artikel 34.3 i dataskyddsförordningen är tillämpligt.
Rätt att meddela föreskrifter
9 § Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om vilka myndigheter som får ha direktåtkomst till personuppgifter.
Paragrafen innehåller en upplysning om att regeringen kan meddela föreskrifter om vilka myndigheter som får ha direktåtkomst till personuppgifter. Övervägandena finns i avsnitt 5.10.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2018.
2. För överklagande av beslut som rör behandling av personuppgifter i verksamhet som omfattas av denna lag och som före ikraftträdandet har meddelats med stöd av lagen (2001:617) om behandling av personuppgifter inom kriminalvården gäller den lagen i den nuvarande lydelsen.
Övervägandena om ikraftträdande- och övergångsbestämmelser, som i huvudsak har utformats i enlighet med Lagrådets förslag, finns i avsnitt 5.11.
Enligt punkt 1 träder lagen i kraft den 1 augusti 2018. Av punkt 2 framgår att äldre föreskrifter fortfarande gäller för överklaganden av beslut som har meddelats före den 1 augusti 2018.
Hänvisningar till S7
- Prop. 2017/18:248: Avsnitt 3
40
Prop. 2017/18:248
Bilaga 1
I
(Lagstiftningsakter)
FÖRORDNINGAR
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) 2016/679
av den 27 april 2016
om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om
det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän
dataskyddsförordning)
(Text av betydelse för EES)
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 16,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,
efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),
med beaktande av Regionkommitténs yttrande (2),
i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (3), och
av följande skäl:
(1)
Skyddet för fysiska personer vid behandling av personuppgifter är en grundläggande rättighet. Artikel 8.1 i
Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan) och artikel 16.1 i fördraget
om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) föreskriver att var och en har rätt till skydd av de
personuppgifter som rör honom eller henne.
(2)
Principerna och reglerna för skyddet för fysiska personer vid behandling av deras personuppgifter bör, oavsett
deras medborgarskap eller hemvist, respektera deras grundläggande rättigheter och friheter, särskilt deras rätt till
skydd av personuppgifter. Avsikten med denna förordning är att bidra till att skapa ett område med frihet,
säkerhet och rättvisa och en ekonomisk union, till ekonomiska och sociala framsteg, till förstärkning och
konvergens av ekonomierna inom den inre marknaden samt till fysiska personers välbefinnande.
(3)
Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG (4) syftar till att harmonisera skyddet av fysiska personers
grundläggande rättigheter och friheter vid behandling av personuppgifter och att säkerställa det fria flödet av
personuppgifter mellan medlemsstaterna.
4.5.2016
L 119/1
Europeiska unionens officiella tidning
SV
(1) EUT C 229, 31.7.2012, s. 90.
(2) EUT C 391, 18.12.2012, s. 127.
(3) Europaparlamentets ståndpunkt av den 12 mars 2014 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets ståndpunkt vid första behandlingen av
den 8 april 2016 (ännu ej offentliggjord i EUT). Europaparlamentets ståndpunkt av den 14 april 2016.
(4) Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling
av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L 281, 23.11.1995, s. 31).
Prop. 2017/18:248
Bilaga 1
41
(4)
Behandlingen av personuppgifter bör utformas så att den tjänar människor. Rätten till skydd av personuppgifter
är inte en absolut rättighet; den måste förstås utifrån sin uppgift i samhället och vägas mot andra grundläggande
rättigheter i enlighet med proportionalitetsprincipen. Denna förordning respekterar alla grundläggande rättigheter
och iakttar de friheter och principer som erkänns i stadgan, såsom de fastställts i fördragen, särskilt skydd för
privat- och familjeliv, bostad och kommunikationer, skydd av personuppgifter, tankefrihet, samvetsfrihet och
religionsfrihet, yttrande- och informationsfrihet, näringsfrihet, rätten till ett effektivt rättsmedel och en opartisk
domstol samt kulturell, religiös och språklig mångfald.
(5)
Den ekonomiska och sociala integration som uppstått tack vare den inre marknaden har lett till en betydande
ökning av de gränsöverskridande flödena av personuppgifter. Utbytet av personuppgifter mellan offentliga och
privata aktörer, inbegripet fysiska personer, sammanslutningar och företag, över hela unionen har ökat. Nationella
myndigheter i medlemsstaterna uppmanas i unionsrätten att samarbeta och utbyta personuppgifter för att vara i
stånd att fullgöra sina uppdrag eller utföra arbetsuppgifter för en myndighet som finns i en annan medlemsstat.
(6)
Den snabba tekniska utvecklingen och globaliseringen har skapat nya utmaningar vad gäller skyddet av
personuppgifter. Omfattningen av insamling och delning av personuppgifter har ökat avsevärt. Tekniken gör det
möjligt för både privata företag och offentliga myndigheter att i sitt arbete använda sig av personuppgifter i en
helt ny omfattning. Allt fler fysiska personer gör sina personliga uppgifter allmänt tillgängliga, världen över.
Tekniken har omvandlat både ekonomin och det sociala livet, och bör ytterligare underlätta det fria flödet av
personuppgifter inom unionen samt överföringar till tredjeländer och internationella organisationer, samtidigt
som en hög skyddsnivå säkerställs för personuppgifter.
(7)
Dessa förändringar kräver en stark och mer sammanhängande ram för dataskyddet inom unionen, uppbackad av
kraftfullt tillsynsarbete, eftersom det är viktigt att skapa den tillit som behövs för att utveckla den digitala
ekonomin över hela den inre marknaden. Fysiska personer bör ha kontroll över sina egna personuppgifter. Den
rättsliga säkerheten och smidigheten för fysiska personer, ekonomiska operatörer och myndigheter bör stärkas.
(8)
Om denna förordning föreskriver förtydliganden eller begränsningar av dess bestämmelser genom
medlemsstaternas nationella rätt, kan medlemsstaterna, i den utsträckning det är nödvändigt för
samstämmigheten och för att göra de nationella bestämmelserna begripliga för de personer som de tillämpas på,
införliva delar av denna förordning i nationell rätt.
(9)
Målen och principerna för direktiv 95/46/EG är fortfarande giltiga, men det har inte kunnat förhindra bristande
enhetlighet i genomförandet av dataskyddet i olika delar av unionen, rättsosäkerhet eller allmänt spridda
uppfattningar om att betydande risker kvarstår för fysiska personer, särskilt med avseende på användning av
internet. Skillnader i nivån på skyddet av fysiska personers rättigheter och friheter, särskilt rätten till skydd av
personuppgifter, vid behandling av personuppgifter i olika medlemsstater kan förhindra det fria flödet av
personuppgifter över hela unionen. Dessa skillnader kan därför utgöra ett hinder för att bedriva ekonomisk
verksamhet på unionsnivå, de kan snedvrida konkurrensen och hindra myndigheterna att fullgöra sina
skyldigheter enligt unionsrätten. De varierande skyddsnivåerna beror på skillnader i genomförandet och
tillämpningen av direktiv 95/46/EG.
(10) För att säkra en enhetlig och hög skyddsnivå för fysiska personer och för att undanröja hindren för flödena av
personuppgifter inom unionen bör nivån på skyddet av fysiska personers rättigheter och friheter vid behandling
av personuppgifter vara likvärdig i alla medlemsstater. En konsekvent och enhetlig tillämpning av bestämmelserna
om skydd av fysiska personers grundläggande rättigheter och friheter vid behandling av personuppgifter bör
säkerställas i hela unionen. Vad gäller behandlingen av personuppgifter för att fullgöra en rättslig förpliktelse, för
att utföra en uppgift av allmänt intresse eller som ett led i myndighetsutövning som utförs av den personuppgift
sansvarige, bör medlemsstaterna tillåtas att behålla eller införa nationella bestämmelser för att närmare fastställa
hur bestämmelserna i denna förordning ska tillämpas. Jämte den allmänna och övergripande lagstiftning om
dataskydd varigenom direktiv 95/46/EG genomförs har medlemsstaterna flera sektorsspecifika lagar på områden
som kräver mer specifika bestämmelser. Denna förordning ger dessutom medlemsstaterna handlingsutrymme att
specificera sina bestämmelser, även för behandlingen av särskilda kategorier av personuppgifter (nedan kallade
känsliga uppgifter). Denna förordning utesluter inte att det i medlemsstaternas nationella rätt fastställs närmare
omständigheter för specifika situationer där uppgifter behandlas, inbegripet mer exakta villkor för laglig
behandling av personuppgifter.
4.5.2016
L 119/2
Europeiska unionens officiella tidning
SV
42
Prop. 2017/18:248
Bilaga 1
(11) Ett effektivt skydd av personuppgifter över hela unionen förutsätter att de registrerades rättigheter förstärks och
specificeras och att de personuppgiftsansvarigas och personuppgiftsbiträdenas skyldigheter vid behandling av
personuppgifter klargörs, samt att det finns likvärdiga befogenheter för övervakning och att det säkerställs att
reglerna för skyddet av personuppgifter efterlevs och att sanktionerna för överträdelser är likvärdiga i
medlemsstaterna.
(12) I artikel 16.2 i EUF-fördraget bemyndigas Europaparlamentet och rådet att fastställa bestämmelser om skydd för
fysiska personer när det gäller behandling av personuppgifter och bestämmelser om den fria rörligheten för
personuppgifter.
(13) För att säkerställa en enhetlig nivå för skyddet av fysiska personer över hela unionen och undvika avvikelser som
hindrar den fria rörligheten av personuppgifter inom den inre marknaden behövs en förordning som skapar
rättslig säkerhet och öppenhet för ekonomiska aktörer, däribland mikroföretag samt små och medelstora företag,
och som ger fysiska personer i alla medlemsstater samma rättsligt verkställbara rättigheter och skyldigheter samt
ålägger personuppgiftsansvariga och personuppgiftsbiträden samma ansvar, så att övervakningen av behandling
av personuppgifter blir enhetlig, sanktionerna i alla medlemsstater likvärdiga och samarbetet mellan tillsynsmyn
digheterna i olika medlemsstater effektivt. För att den inre marknaden ska fungera väl krävs att det fria flödet av
personuppgifter inom unionen inte begränsas eller förbjuds av skäl som har anknytning till skydd för fysiska
personer med avseende på behandling av personuppgifter. För att ta hänsyn till mikroföretagens samt de små och
medelstora företagens särskilda situation innehåller denna förordning ett undantag för organisationer som
sysselsätter färre än 250 personer med avseende på registerföring. Dessutom uppmanas unionens institutioner
och organ samt medlemsstaterna och deras tillsynsmyndigheter att vid tillämpningen av denna förordning ta
hänsyn till mikroföretagens samt de små och medelstora företagens särskilda behov. Begreppen mikroföretag
samt små och medelstora företag bör bygga på artikel 2 i bilagan till kommissionens rekommendation
2003/361/EG (1).
(14) Det skydd som ska tillhandahållas enligt denna förordning bör tillämpas på fysiska personer, oavsett
medborgarskap eller hemvist, med avseende på behandling av deras personuppgifter. Denna förordning omfattar
inte behandling av personuppgifter rörande juridiska personer, särskilt företag som bildats som juridiska personer,
exempelvis uppgifter om namn på och typ av juridisk person samt kontaktuppgifter.
(15) För att förhindra att det uppstår en allvarlig risk för att reglerna kringgås bör skyddet för fysiska personer vara
teknikneutralt och inte vara beroende av den teknik som används. Skyddet för fysiska personer bör vara
tillämpligt på både automatiserad och manuell behandling av personuppgifter, om personuppgifterna ingår i eller
är avsedda att ingå i ett register. Akter eller grupper av akter samt omslag till dessa, som inte är ordnade enligt
särskilda kriterier, bör inte omfattas av denna förordning.
(16) Denna förordning är inte tillämplig på frågor som rör skyddet av grundläggande rättigheter och friheter eller det
fria flödet av personuppgifter på områden som inte omfattas av unionsrätten, såsom verksamhet rörande
nationell säkerhet. Denna förordning är inte tillämplig på medlemsstaternas behandling av personuppgifter när de
agerar inom ramen för unionens gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik.
(17) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 (2) är tillämplig på den behandling av
personuppgifter som sker i unionens institutioner, organ och byråer. Förordning (EG) nr 45/2001 och de av
unionens övriga rättsakter som är tillämpliga på sådan behandling av personuppgifter bör anpassas till
principerna och bestämmelserna i den här förordningen och tillämpas mot bakgrund av den här förordningen.
För att tillhandahålla en stark och sammanhängande ram för dataskyddet inom unionen bör nödvändiga
anpassningar av förordning (EG) nr 45/2001 göras när den här förordningen har antagits, så att de båda
förordningarna kan tillämpas samtidigt.
(18) Denna förordning är inte tillämplig på fysiska personers behandling av personuppgifter som ett led i verksamhet
som är helt och hållet privat eller har samband med personens hushåll och därmed saknar koppling till yrkes-
eller affärsmässig verksamhet. Privat verksamhet eller verksamhet som har samband med hushållet kan omfatta
4.5.2016
L 119/3
Europeiska unionens officiella tidning
SV
(1) Kommissionens rekommendation av den 6 maj 2003 om definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag (K(2003) 1422)
(EUT L 124, 20.5.2003, s. 36).
(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitu
tionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, 12.1.2001,
s. 1).
Prop. 2017/18:248
Bilaga 1
43
korrespondens och innehav av adresser, aktivitet i sociala nätverk och internetverksamhet i samband med sådan
verksamhet. Denna förordning är dock tillämplig på personuppgiftsansvariga eller personuppgiftsbiträden som
tillhandahåller utrustning för behandling av personuppgifter för sådan privat verksamhet eller hushålls
verksamhet.
(19) Skyddet för fysiska personer när det gäller behöriga myndigheters behandling av personuppgifter i syfte att
förebygga, förhindra, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder, inklusive att skydda
mot samt förebygga och förhindra hot mot den allmänna säkerheten och det fria flödet av sådana uppgifter,
säkerställs på unionsnivå av en särskild unionsrättsakt. Därför bör denna förordning inte vara tillämplig på
behandling av personuppgifter för dessa ändamål. Personuppgifter som myndigheter behandlar enligt denna
förordning och som används för de ändamålen bör emellertid regleras genom en mer specifik unionsrättsakt,
nämligen Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680 (1). Medlemsstaterna får anförtro behöriga
myndigheter i den mening som avses i direktiv (EU) 2016/680 uppgifter som inte nödvändigtvis utförs för att
förebygga, förhindra, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder, inklusive att skydda
mot samt förebygga och förhindra hot mot den allmänna säkerheten, så att behandlingen av personuppgifter för
dessa andra ändamål, i den mån den omfattas av unionsrätten, omfattas av tillämpningsområdet för denna
förordning.
Vad gäller dessa behöriga myndigheters behandling av personuppgifter för ändamål som omfattas av
tillämpningsområdet för denna förordning, bör medlemsstaterna kunna bibehålla eller införa mer specifika
bestämmelser för att anpassa tillämpningen av bestämmelserna i denna förordning. I sådana bestämmelser får det
fastställas mer specifika krav för dessa behöriga myndigheters behandling av personuppgifter för dessa andra
ändamål, med beaktande av respektive medlemsstats konstitutionella, organisatoriska och administrativa struktur.
När privata organs behandling av personuppgifter omfattas av tillämpningsområdet för denna förordning, bör
denna förordning ge medlemsstaterna möjlighet att, under särskilda villkor, i lag begränsa vissa skyldigheter och
rättigheter, om en sådan begränsning utgör en nödvändig och proportionell åtgärd i ett demokratiskt samhälle för
att skydda särskilda viktiga intressen, däribland allmän säkerhet samt förebyggande, förhindrande, utredning,
avslöjande och lagföring av brott eller verkställande av straffrättsliga påföljder eller skydd mot samt förebyggande
och förhindrande av hot mot den allmänna säkerheten. Detta är exempelvis relevant i samband med bekämpning
av penningtvätt eller verksamhet vid kriminaltekniska laboratorier.
(20) Eftersom denna förordning bland annat gäller för verksamhet inom domstolar och andra rättsliga myndigheter,
skulle det i unionsrätt eller medlemsstaternas nationella rätt kunna anges vilken behandling och vilka förfaranden
för behandling som berörs när det gäller domstolars och andra rättsliga myndigheters behandling av
personuppgifter. Tillsynsmyndigheternas behörighet bör inte omfatta domstolars behandling av personuppgifter
när detta sker inom ramen för domstolarnas dömande verksamhet, i syfte att säkerställa domstolsväsendets
oberoende när det utför sin rättsskipande verksamhet, inbegripet när det fattar beslut. Det bör vara möjligt att
anförtro tillsynen över sådan behandling av uppgifter till särskilda organ inom medlemsstaternas rättsväsen, vilka
framför allt bör säkerställa efterlevnaden av bestämmelserna i denna förordning, främja domstolsväsendets
medvetenhet om sina skyldigheter enligt denna förordning och hantera klagomål relaterade till sådan behandling
av uppgifter.
(21) Denna förordning påverkar inte tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG (2), särskilt
bestämmelserna om tjänstelevererande mellanhänders ansvar i artiklarna 12–15 i det direktivet. Syftet med det
direktivet är att bidra till att den inre marknaden fungerar väl genom att säkerställa fri rörlighet för informations
samhällets tjänster mellan medlemsstaterna.
(22)
All behandling av personuppgifter som sker inom ramen för arbetet på personuppgiftsansvarigas eller personupp
giftsbiträdens verksamhetsställen inom unionen bör ske i överensstämmelse med denna förordning, oavsett om
behandlingen i sig äger rum inom unionen. Verksamhetsställe innebär det faktiska och reella utförandet av
verksamhet med hjälp av en stabil struktur. Den rättsliga formen för en sådan struktur, oavsett om det är en filial
eller ett dotterföretag med status som juridisk person, bör inte vara den avgörande faktorn i detta avseende.
4.5.2016
L 119/4
Europeiska unionens officiella tidning
SV
(1) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behöriga
myndigheters behandling av personuppgifter för att förebygga, förhindra, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga
påföljder, och det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av rådets rambeslut 2008/977/RIF (se sidan 89 i detta nummer av
EUT).
(2) Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster,
särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (”Direktiv om elektronisk handel”) (EGT L 178, 17.7.2000, s. 1).
44
Prop. 2017/18:248
Bilaga 1
(23) För att fysiska personer inte ska fråntas det skydd som denna förordning ger dem bör sådan behandling av
personuppgifter om registrerade personer som befinner sig i unionen vilken utförs av en personuppgiftsansvarig
eller ett personuppgiftsbiträde som inte är etablerad inom unionen omfattas av denna förordning, om
behandlingen avser utbjudande av varor eller tjänster inom unionen till de registrerade, oavsett om detta är
kopplat till en betalning. I syfte att avgöra om en personuppgiftsansvarig eller ett personuppgiftsbiträde erbjuder
varor eller tjänster till registrerade som befinner sig i unionen bör man fastställa om det är uppenbart att den
personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet avser att erbjuda tjänster till registrerade i en eller flera av
unionens medlemsstater. Medan enbart åtkomlighet till den personuppgiftsansvariges, personuppgiftsbiträdets
eller en mellanhands webbplats i unionen, till en e-postadress eller andra kontaktuppgifter eller användning av ett
språk som allmänt används i det tredjeland där den personuppgiftsansvarige är etablerad inte är tillräckligt för att
fastställa en sådan avsikt, kan faktorer som användning av ett språk eller en valuta som allmänt används i en eller
flera medlemsstater med möjlighet att beställa varor och tjänster på detta andra språk, eller omnämnande av
kunder eller användare som befinner sig i unionen, göra det uppenbart att den personuppgiftsansvarige avser att
erbjuda varor eller tjänster till registrerade inom unionen.
(24) Den behandling av personuppgifter som avser registrerade som befinner sig i unionen som utförs av en
personuppgiftsansvarig eller ett personuppgiftsbiträde som inte är etablerad i unionen bör också omfattas av
denna förordning, om den hör samman med övervakningen av de registrerade personernas beteende när de
befinner sig i unionen. För att avgöra huruvida en viss behandling kan anses övervaka beteendet hos registrerade,
bör det fastställas om fysiska personer spåras på internet, och om personuppgifterna därefter behandlas med
hjälp av teknik som profilerar fysiska personer, i synnerhet för att fatta beslut rörande honom eller henne eller för
att analysera eller förutsäga hans eller hennes personliga preferenser, beteende och attityder.
(25) Om medlemsstaternas nationella rätt är tillämplig i kraft av folkrätten, bör denna förordning också vara tillämplig
på personuppgiftsansvariga som inte är etablerade inom unionen, exempelvis i en medlemsstats diplomatiska
beskickning eller konsulat.
(26) Principerna för dataskyddet bör gälla all information som rör en identifierad eller identifierbar fysisk person.
Personuppgifter som har pseudonymiserats och som skulle kunna tillskrivas en fysisk person genom att
kompletterande uppgifter används bör anses som uppgifter om en identifierbar fysisk person. För att avgöra om
en fysisk person är identifierbar bör man beakta alla hjälpmedel, som t.ex. utgallring, som, antingen av den
personuppgiftsansvarige eller av en annan person, rimligen kan komma att användas för att direkt eller indirekt
identifiera den fysiska personen. För att fastställa om hjälpmedel med rimlig sannolikhet kan komma att
användas för att identifiera den fysiska personen bör man beakta samtliga objektiva faktorer, såsom kostnader
och tidsåtgång för identifiering, med beaktande av såväl tillgänglig teknik vid tidpunkten för behandlingen som
den tekniska utvecklingen. Principerna för dataskyddet bör därför inte gälla för anonym information, nämligen
information som inte hänför sig till en identifierad eller identifierbar fysisk person, eller för personuppgifter som
anonymiserats på ett sådant sätt att den registrerade inte eller inte längre är identifierbar. Denna förordning berör
därför inte behandling av sådan anonym information, vilket inbegriper information för statistiska ändamål eller
forskningsändamål.
(27) Denna förordning gäller inte behandling av personuppgifter rörande avlidna personer. Medlemsstaterna får
fastställa bestämmelser för behandlingen av personuppgifter rörande avlidna personer.
(28) Tillämpningen av pseudonymisering av personuppgifter kan minska riskerna för de registrerade som berörs och
hjälpa personuppgiftsansvariga och personuppgiftsbiträden att fullgöra sina skyldigheter i fråga om dataskydd. Ett
uttryckligt införande av pseudonymisering i denna förordning är inte avsett att utesluta andra åtgärder för
dataskydd.
(29) För att skapa incitament för tillämpning av pseudonymisering vid behandling av personuppgifter bör åtgärder för
pseudonymisering som samtidigt medger en allmän analys vara möjliga inom samma personuppgiftsansvarigs
verksamhet, när den personuppgiftsansvarige har vidtagit de tekniska och organisatoriska åtgärder som är
nödvändiga för att se till att denna förordning genomförs för berörd uppgiftsbehandling och att kompletterande
uppgifter för tillskrivning av personuppgifterna till en specifik registrerad person förvaras separat. Den
personuppgiftsansvarige som behandlar personuppgifterna bör ange behöriga personer inom samma personupp
giftsansvarigs verksamhet.
4.5.2016
L 119/5
Europeiska unionens officiella tidning
SV
Prop. 2017/18:248
Bilaga 1
45
(30) Fysiska personer kan knytas till nätidentifierare som lämnas av deras utrustning, applikationer, verktyg och
protokoll, t.ex. ip-adresser, kakor eller andra identifierare, som radiofrekvensetiketter. Detta kan efterlämna spår
som, särskilt i kombination med unika identifierare och andra uppgifter som tas emot av servrarna, kan användas
för att skapa profiler för fysiska personer och identifiera dem.
(31) Offentliga myndigheter som för sin myndighetsutövning mottar personuppgifter i enlighet med en rättslig
förpliktelse, t.ex. skatte- och tullmyndigheter, finansutredningsgrupper, oberoende administrativa myndigheter
eller finansmarknadsmyndigheter med ansvar för reglering och övervakning av värdepappersmarknader, bör inte
betraktas som mottagare om de tar emot personuppgifter som är nödvändiga för utförandet av en särskild
utredning av allmänt intresse, i enlighet med unionsrätten eller medlemstaternas nationella rätt. Offentliga
myndigheters begäranden om att uppgifter ska lämnas ut ska alltid vara skriftliga och motiverade, läggas fram i
enskilda fall och inte gälla hela register eller leda till att register kopplas samman. Dessa offentliga myndigheters
behandling av personuppgifter bör ske i överensstämmelse med de bestämmelser för dataskydd som är
tillämpliga på behandlingens ändamål.
(32) Samtycke bör lämnas genom en entydig bekräftande handling som innebär ett frivilligt, specifikt, informerat och
otvetydigt medgivande från den registrerades sida om att denne godkänner behandling av personuppgifter
rörande honom eller henne, som t.ex. genom en skriftlig, inklusive elektronisk, eller muntlig förklaring. Detta kan
inbegripa att en ruta kryssas i vid besök på en internetsida, genom val av inställningsalternativ för tjänster på
informationssamhällets område eller genom någon annan förklaring eller något annat beteende som i
sammanhanget tydligt visar att den registrerade godtar den avsedda behandlingen av sina personuppgifter.
Tystnad, på förhand ikryssade rutor eller inaktivitet bör därför inte utgöra samtycke. Samtycket bör gälla all
behandling som utförs för samma ändamål. Om behandlingen tjänar flera olika syften, bör samtycke ges för
samtliga syften. Om den registrerade ska lämna sitt samtycke efter en elektronisk begäran, måste denna vara
tydlig och koncis och får inte onödigtvis störa användningen av den tjänst som den avser.
(33) Det är ofta inte möjligt att fullt ut identifiera syftet med en behandling av personuppgifter för vetenskapliga
forskningsändamål i samband med insamlingen av uppgifter. Därför bör registrerade kunna ge sitt samtycke till
vissa områden för vetenskaplig forskning, när vedertagna etiska standarder för vetenskaplig forskning iakttas.
Registrerade bör ha möjlighet att endast lämna sitt samtycke till vissa forskningsområden eller delar av
forskningsprojekt i den utsträckning det avsedda syftet medger detta.
(34) Genetiska uppgifter bör definieras som personuppgifter som rör en fysisk persons nedärvda eller förvärvade
genetiska kännetecken, vilka framgår av en analys av ett biologiskt prov från den fysiska personen i fråga, framför
allt kromosom-, DNA- eller RNA-analys eller av en annan form av analys som gör det möjligt att inhämta
motsvarande information.
(35) Personuppgifter om hälsa bör innefatta alla de uppgifter som hänför sig till en registrerad persons hälsotillstånd
som ger information om den registrerades tidigare, nuvarande eller framtida fysiska eller psykiska hälsotillstånd.
Detta inbegriper uppgifter om den fysiska personen som insamlats i samband med registrering för eller tillhanda
hållande av hälso- och sjukvårdstjänster till den fysiska personen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv
2011/24/EU (1), ett nummer, en symbol eller ett kännetecken som den fysiska personen tilldelats för att
identifiera denne för hälso- och sjukvårdsändamål, uppgifter som härrör från tester eller undersökning av en
kroppsdel eller kroppssubstans, däribland genetiska uppgifter och biologiska prov, och andra uppgifter om
exempelvis sjukdom, funktionshinder, sjukdomsrisk, sjukdomshistoria, klinisk behandling eller den registrerades
fysiologiska eller biomedicinska tillstånd, oberoende av källan, exempelvis från en läkare eller från annan
sjukvårdspersonal, ett sjukhus, en medicinteknisk produkt eller ett diagnostiskt in vitro-test.
(36) Den personuppgiftsansvariges huvudsakliga verksamhetsställe i unionen bör vara den plats i unionen där den
personuppgiftsansvarige har sin centrala förvaltning, såvida inte beslut om ändamålen och medlen för behandling
av personuppgifter fattas vid ett annat av den personuppgiftsansvariges verksamhetsställen i unionen; i sådant fall
4.5.2016
L 119/6
Europeiska unionens officiella tidning
SV
(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/24/EU av den 9 mars 2011 om tillämpningen av patienträttigheter vid gränsöverskridande
hälso- och sjukvård (EUT L 88, 4.4.2011, s. 45).
46
Prop. 2017/18:248
Bilaga 1
bör det andra verksamhetsstället anses vara det huvudsakliga verksamhetsstället. En personuppgiftsansvarigs
huvudsakliga verksamhetsställe inom unionen bör avgöras med beaktande av objektiva kriterier och bör
inbegripa den faktiska och reella ledning som fattar de huvudsakliga besluten vad avser ändamål och medel för
behandlingen med hjälp av en stabil struktur. Detta kriterium bör inte vara avhängigt av om behandlingen av
personuppgifter utförs på detta ställe. Att tekniska medel och teknik för behandling av personuppgifter eller
behandlingsverksamhet finns och används visar i sig inte att det rör sig om ett huvudsakligt verksamhetsställe
och utgör därför inte avgörande kriterier för ett huvudsakligt verksamhetsställe. Personuppgiftsbiträdets
huvudsakliga verksamhetsställe bör vara den plats i unionen där denne har sin centrala förvaltning eller, om
denne inte har någon central förvaltning inom unionen, den plats inom unionen där den huvudsakliga
behandlingen sker. I fall som omfattar både en personuppgiftsansvarig och ett personuppgiftsbiträde bör den
behöriga ansvariga tillsynsmyndigheten fortfarande vara tillsynsmyndigheten i den medlemsstat där den
personuppgiftsansvarige har sitt huvudsakliga verksamhetsställe, men den tillsynsmyndighet som gäller för
personuppgiftsbiträdet bör betraktas som en berörd tillsynsmyndighet och den tillsynsmyndigheten bör delta i det
samarbetsförfarande som föreskrivs i denna förordning. Om utkastet till beslut endast gäller den personuppgift
sansvarige, bör tillsynsmyndigheterna i den eller de medlemsstater där personuppgiftsbiträdet har ett eller flera
verksamhetsställen inte under några omständigheter betraktas som berörda tillsynsmyndigheter. Om
behandlingen utförs av en koncern bör det kontrollerande företagets huvudsakliga verksamhetsställe betraktas
som koncernens huvudsakliga verksamhetsställe, utom då behandlingens ändamål och de medel med vilka den
utförs fastställs av ett annat företag.
(37) En koncern bör innefatta ett kontrollerande företag och de företag som detta företag kontrollerar (kontrollerade
företag), varvid det kontrollerande företaget bör vara det företag som kan utöva ett dominerande inflytande på de
övriga företagen i kraft av exempelvis ägarskap, finansiellt deltagande eller de bestämmelser som det regleras av
eller befogenheten att införa regler som rör personuppgiftsskyddet. Ett företag med kontroll över behandlingen av
personuppgifter vid företag som är underställda detta företag bör, tillsammans med dessa företag, anses utgöra en
koncern.
(38) Barns personuppgifter förtjänar särskilt skydd, eftersom barn kan vara mindre medvetna om berörda risker,
följder och skyddsåtgärder samt om sina rättigheter när det gäller behandling av personuppgifter. Sådant särskilt
skydd bör i synnerhet gälla användningen av barns personuppgifter i marknadsföringssyfte eller för att skapa
personlighets- eller användarprofiler samt insamling av personuppgifter med avseende på barn när tjänster som
erbjuds direkt till barn utnyttjas. Samtycke från den person som har föräldraansvar över ett barn bör inte krävas
för förebyggande eller rådgivande tjänster som erbjuds direkt till barn.
(39) Varje behandling av personuppgifter måste vara laglig och rättvis. Det bör vara klart och tydligt för fysiska
personer hur personuppgifter som rör dem insamlas, används, konsulteras eller på annat sätt behandlas samt i
vilken utsträckning personuppgifterna behandlas eller kommer att behandlas. Öppenhetsprincipen kräver att all
information och kommunikation i samband med behandlingen av dessa personuppgifter är lättillgänglig och
lättbegriplig samt att ett klart och tydligt språk används. Den principen gäller framför allt informationen till
registrerade om den personuppgiftsansvariges identitet och syftet med behandlingen samt ytterligare information
för att sörja för en rättvis och öppen behandling för berörda fysiska personer och deras rätt att erhålla bekräftelse
på och meddelande om vilka personuppgifter rörande dem som behandlas. Fysiska personer bör göras medvetna
om risker, regler, skyddsåtgärder och rättigheter i samband med behandlingen av personuppgifter och om hur de
kan utöva sina rättigheter med avseende på behandlingen. De specifika ändamål som personuppgifterna
behandlas för bör vara tydliga och legitima och ha bestämts vid den tidpunkt då personuppgifterna samlades in.
Personuppgifterna bör vara adekvata, relevanta och begränsade till vad som är nödvändigt för de ändamål som de
behandlas för. Detta kräver i synnerhet att det tillses att den period under vilken personuppgifterna lagras är
begränsad till ett strikt minimum. Personuppgifter bör endast behandlas om syftet med behandlingen inte
rimligen kan uppnås genom andra medel. För att säkerställa att personuppgifter inte sparas längre än nödvändigt
bör den personuppgiftsansvarige införa tidsfrister för radering eller för regelbunden kontroll. Alla rimliga åtgärder
bör vidtas för att rätta eller radera felaktiga uppgifter. Personuppgifter bör behandlas på ett sätt som säkerställer
lämplig säkerhet och konfidentialitet för personuppgifterna samt förhindrar obehörigt tillträde till och obehörig
användning av personuppgifter och den utrustning som används för behandlingen.
(40) För att behandling ska vara laglig bör personuppgifterna behandlas efter samtycke från den berörda registrerade
eller på någon annan legitim grund som fastställts i lag, antingen i denna förordning eller i annan unionsrätt eller
4.5.2016
L 119/7
Europeiska unionens officiella tidning
SV
Prop. 2017/18:248
Bilaga 1
47
medlemsstaternas nationella rätt enligt denna förordning, vilket inbegriper att de rättsliga skyldigheter som åligger
den personuppgiftsansvarige måste fullgöras eller att ett avtal i vilket den registrerade är part måste genomföras
eller att åtgärder på begäran av den registrerade måste vidtas innan avtalet ingås.
(41) När det i denna förordning hänvisas till en rättslig grund eller lagstiftningsåtgärd, innebär detta inte nödvändigtvis
en lagstiftningsakt antagen av ett parlament, utan att detta påverkar krav som uppställs i den konstitutionella
ordningen i den berörda medlemsstaten. En sådan rättslig grund eller lagstiftningsåtgärd bör dock vara tydlig och
precis och dess tillämpning bör vara förutsägbar för personer som omfattas av den, i enlighet med rättspraxis vid
Europeiska unionens domstol (nedan kallad domstolen) och Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna.
(42) När behandling sker efter samtycke från registrerade, bör personuppgiftsansvariga kunna visa att de registrerade
har lämnat sitt samtycke till behandlingen. I synnerhet vid skriftliga förklaringar som rör andra frågor bör det
finnas skyddsåtgärder som säkerställer att de registrerade är medvetna om att samtycke ges och om hur långt
samtycket sträcker sig. I enlighet med rådets direktiv 93/13/EEG (1) bör en förklaring om samtycke som den
personuppgiftsansvarige i förväg formulerat tillhandahållas i en begriplig och lätt tillgänglig form, med
användning av ett klart och tydligt språk och utan oskäliga villkor. För att samtycket ska vara informerat bör den
registrerade känna till åtminstone den personuppgiftsansvariges identitet och syftet med den behandling för
vilken personuppgifterna är avsedda. Samtycke bör inte betraktas som frivilligt om den registrerade inte har
någon genuin eller fri valmöjlighet eller inte utan problem kan vägra eller ta tillbaka sitt samtycke.
(43) För att säkerställa att samtycket lämnas frivilligt bör det inte utgöra giltig rättslig grund för behandling av
personuppgifter i ett särskilt fall där det råder betydande ojämlikhet mellan den registrerade och den personupp
giftsansvarige, särskilt om den personuppgiftsansvarige är en offentlig myndighet och det därför är osannolikt att
samtycket har lämnats frivilligt när det gäller alla förhållanden som denna särskilda situation omfattar. Samtycke
antas inte vara frivilligt om det inte medger att separata samtycken lämnas för olika behandlingar av
personuppgifter, trots att detta är lämpligt i det enskilda fallet, eller om genomförandet av ett avtal – inbegripet
tillhandahållandet av en tjänst – är avhängigt av samtycket, trots att samtycket inte är nödvändigt för ett sådant
genomförande.
(44) Behandling bör vara laglig när den är nödvändig i samband med avtal eller när det finns en avsikt att ingå ett
avtal.
(45) Behandling som grundar sig på en rättslig förpliktelse som åvilar den personuppgiftsansvarige eller behandling
som krävs för att utföra en uppgift av allmänt intresse eller som ett led i myndighetsutövning, bör ha en grund i
unionsrätten eller i en medlemsstats nationella rätt. Denna förordning medför inte något krav på en särskild lag
för varje enskild behandling. Det kan räcka med en lag som grund för flera behandlingar som bygger på en
rättslig förpliktelse som åvilar den personuppgiftsansvarige eller om behandlingen krävs för att utföra en uppgift
av allmänt intresse eller som ett led i myndighetsutövning. Behandlingens syfte bör också fastställas i unionsrätten
eller i medlemsstaternas nationella rätt. Därtill skulle man genom denna grund kunna ange denna förordnings
allmänna villkor för laglig personuppgiftsbehandling och precisera kraven för att fastställa vem den personupp
giftsansvarige är, vilken typ av personuppgifter som ska behandlas, vilka registrerade som berörs, de enheter till
vilka personuppgifterna får lämnas ut, ändamålsbegränsningar, lagringstid samt andra åtgärder för att tillförsäkra
en laglig och rättvis behandling. Unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt bör också reglera frågan
huruvida en personuppgiftsansvarig som utför en uppgift av allmänt intresse eller som ett led i myndighets
utövning ska vara en offentlig myndighet eller någon annan fysisk eller juridisk person som omfattas av offentlig
rättslig lagstiftning eller, om detta motiveras av allmänintresset, vilket inbegriper hälso- och sjukvårdsändamål,
såsom folkhälsa och socialt skydd och förvaltning av hälso- och sjukvårdstjänster, av civilrättslig lagstiftning,
exempelvis en yrkesorganisation.
(46) Behandling av personuppgifter bör även anses laglig när den är nödvändig för att skydda ett intresse som är av
avgörande betydelse för den registrerades eller en annan fysisk persons liv. Behandling av personuppgifter på
4.5.2016
L 119/8
Europeiska unionens officiella tidning
SV
(1) Rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (EGT L 95, 21.4.1993, s. 29).
48
Prop. 2017/18:248
Bilaga 1
grundval av en annan fysisk persons grundläggande intressen bör i princip endast äga rum om behandlingen inte
uppenbart kan ha en annan rättslig grund. Vissa typer av behandling kan tjäna både viktiga allmänintressen och
intressen som är av grundläggande betydelse för den registrerade, till exempel när behandlingen är nödvändig av
humanitära skäl, bland annat för att övervaka epidemier och deras spridning eller i humanitära nödsituationer,
särskilt vid naturkatastrofer eller katastrofer orsakade av människan.
(47) En personuppgiftsansvarigs berättigade intressen, inklusive intressena för en personuppgiftsansvarig till vilken
personuppgifter får lämnas ut, eller för en tredje part, kan utgöra rättslig grund för behandling, på villkor att de
registrerades intressen eller grundläggande rättigheter och friheter inte väger tyngre, med beaktande av de
registrerades rimliga förväntningar till följd av förhållandet till den personuppgiftsansvarige. Ett sådant berättigat
intresse kan till exempel finnas när det föreligger ett relevant och lämpligt förhållande mellan den registrerade och
den personuppgiftsansvarige i sådana situationer som att den registrerade är kund hos eller arbetar för den
personuppgiftsansvarige. Ett berättigat intresse kräver under alla omständigheter en noggrann bedömning, som
inbegriper huruvida den registrerade vid tidpunkten för inhämtandet av personuppgifter och i samband med
detta rimligen kan förvänta sig att en uppgiftsbehandling för detta ändamål kan komma att ske. Den registrerades
intressen och grundläggande rättigheter skulle i synnerhet kunna väga tyngre än den personuppgiftsansvariges
intressen, om personuppgifter behandlas under omständigheter där den registrerade inte rimligen kan förvänta sig
någon ytterligare behandling. Med tanke på att det är lagstiftarens sak att genom lagstiftning tillhandahålla den
rättsliga grunden för de offentliga myndigheternas behandling av personuppgifter, bör den rättsliga grunden inte
gälla den behandling de utför som ett led i fullgörandet av sina uppgifter. Sådan behandling av personuppgifter
som är absolut nödvändig för att förhindra bedrägerier utgör också ett berättigat intresse för berörd personupp
giftsansvarig. Behandling av personuppgifter för direktmarknadsföring kan betraktas som ett berättigat intresse.
(48) Personuppgiftsansvariga som ingår i en koncern eller institutioner som är underställda ett centralt organ kan ha
ett berättigat intresse att överföra personuppgifter inom koncernen för interna administrativa ändamål, bland
annat för behandling av kunders eller anställdas personuppgifter. De allmänna principerna för överföring av
personuppgifter, inom en koncern, till företag i tredjeland påverkas inte.
(49) Behandling av personuppgifter utgör ett berättigat intresse för berörd personuppgiftsansvarig i den mån den är
absolut nödvändig och proportionell för att säkerställa nät- och informationssäkerhet, dvs. förmågan hos ett nät
eller ett informationssystem att vid en viss tillförlitlighetsnivå tåla olyckshändelser, olagliga handlingar eller
illvilligt uppträdande som äventyrar tillgängligheten, autenticiteten, integriteten och konfidentialiteten hos lagrade
eller överförda personuppgifter och säkerheten hos besläktade tjänster som tillhandahålls av – eller är tillgängliga
via – dessa nät och system, av myndigheter, incidenthanteringsorganisationer (Cert), enheter för hantering av
datasäkerhetsincidenter, tillhandahållare av elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster och
tillhandahållare av säkerhetsteknik och säkerhetstjänster. Detta skulle t.ex. kunna innefatta att förhindra obehörigt
tillträde till elektroniska kommunikationsnät och felaktig kodfördelning och att sätta stopp för överbelastnings
attacker och skador på datasystem och elektroniska kommunikationssystem.
(50) Behandling av personuppgifter för andra ändamål än de för vilka de ursprungligen samlades in bör endast vara
tillåten, när detta är förenligt med de ändamål för vilka personuppgifterna ursprungligen samlades in. I dessa fall
krävs det inte någon annan separat rättslig grund än den med stöd av vilken insamlingen av personuppgifter
medgavs. Om behandlingen är nödvändig för att fullgöra en uppgift av allmänt intresse eller som ett led i
myndighetsutövning som den personuppgiftsansvarige har fått i uppgift att utföra, kan unionsrätten eller
medlemsstaternas nationella rätt fastställa och närmare ange för vilka uppgifter och syften ytterligare behandling
bör betraktas som förenlig och laglig. Ytterligare behandling för arkivändamål av allmänt intresse, vetenskapliga
eller historiska forskningsändamål eller statistiska ändamål bör betraktas som förenlig och laglig behandling av
uppgifter. Den rättsliga grund för behandling av personuppgifter som återfinns i unionsrätten eller i
medlemsstaternas nationella rätt kan också utgöra en rättslig grund för ytterligare behandling. För att fastställa
om ett ändamål med den ytterligare behandlingen är förenligt med det ändamål för vilket personuppgifterna
ursprungligen insamlades bör den personuppgiftsansvarige, efter att ha uppfyllt alla krav vad beträffar den
ursprungliga behandlingens lagenlighet, bland annat beakta alla kopplingar mellan dessa ändamål och ändamålen
med den avsedda ytterligare behandlingen, det sammanhang inom vilket personuppgifterna insamlats, särskilt de
registrerades rimliga förväntningar till följd av förhållandet till den personuppgiftsansvarige i fråga om den
4.5.2016
L 119/9
Europeiska unionens officiella tidning
SV
Prop. 2017/18:248
Bilaga 1
49
art, den planerade ytterligare behandlingens konsekvenser för de registrerade samt förekomsten av lämpliga
skyddsåtgärder för både den ursprungliga och den planerade ytterligare behandlingen.
Om den registrerade har gett sitt medgivande eller behandlingen grundar sig på unionsrätten eller på
medlemsstaternas nationella rätt som utgör en nödvändig och proportionell åtgärd i ett demokratiskt samhälle i
syfte att säkerställa i synnerhet viktiga mål av allmänt intresse, bör den personuppgiftsansvarige tillåtas att
behandla personuppgifterna ytterligare, oavsett om detta är förenligt med ändamålen eller inte. Under alla
omständigheter bör tillämpningen av principerna i denna förordning, särskilt informationen till den registrerade
om dessa andra ändamål och om dennes rättigheter, inbegripet rätten att göra invändningar, säkerställas. Om den
personuppgiftsansvarige anmäler möjliga brott eller hot mot den allmänna säkerheten och i enskilda fall eller i
flera fall som rör samma brott eller hot mot den allmänna säkerheten överför dessa personuppgifter till en
behörig myndighet, ska detta betraktas som att den personuppgiftsansvarige agerar i ett berättigat intresse. Sådan
överföring i den personuppgiftsansvariges berättigade intresse eller ytterligare behandling av personuppgifter bör
emellertid vara förbjuden, om behandlingen inte är förenlig med lagstadgad eller yrkesmässig tystnadsplikt eller
annan bindande tystnadsplikt.
(51) Personuppgifter som till sin natur är särskilt känsliga med hänsyn till grundläggande rättigheterna och friheter
bör åtnjuta särskilt skydd, eftersom behandling av sådana uppgifter kan innebära betydande risker för de
grundläggande rättigheterna och friheterna. Dessa personuppgifter bör även inbegripa personuppgifter som
avslöjar ras eller etniskt ursprung, varvid användningen av termen ras i denna förordning inte innebär att unionen
godtar teorier som söker fastställa förekomsten av skilda människoraser. Behandling av foton bör inte
systematiskt anses utgöra behandling av särskilda kategorier av personuppgifter, eftersom foton endast definieras
som biometriska uppgifter när de behandlas med särskild teknik som möjliggör identifiering eller autentisering av
en fysisk person. Sådana personuppgifter bör inte behandlas, såvida inte behandling medges i särskilda fall som
fastställs i denna förordning, med beaktande av att det i medlemsstaternas lagstiftning får införas särskilda
bestämmelser om dataskydd för att anpassa tillämpningen av bestämmelserna i denna förordning i syfte att
fullgöra en rättslig skyldighet eller en uppgift av allmänt intresse eller som ett led i myndighetsutövning som den
personuppgiftsansvarige har fått i uppgift att utföra. Utöver de särskilda kraven för sådan behandling, bör de
allmänna principerna och andra bestämmelser i denna förordning tillämpas, särskilt när det gäller villkoren för
laglig behandling. Undantag från det allmänna förbudet att behandla sådana särskilda kategorier av
personuppgifter bör uttryckligen fastställas, bland annat om den registrerade lämnar sitt uttryckliga samtycke eller
för att tillgodose specifika behov, i synnerhet när behandlingen utförs inom ramen för legitima verksamheter som
bedrivs av vissa sammanslutningar eller stiftelser i syfte att göra det möjligt att utöva grundläggande friheter.
(52) Undantag från förbudet att behandla särskilda kategorier av personuppgifter bör även tillåtas om de föreskrivs i
unionsrätten eller i medlemsstaternas nationella rätt och underkastas lämpliga skyddsåtgärder för att skydda
personuppgifter och övriga grundläggande rättigheter, när allmänintresset motiverar detta, i synnerhet i fråga om
behandling av personuppgifter inom ramen för arbetsrätt och sociallagstiftning, däribland pensioner, och för
hälsosäkerhetsändamål, övervaknings- och varningssyften, förebyggande eller kontroll av smittsamma sjukdomar
och andra allvarliga hot mot hälsan. Detta undantag får göras för hälsoändamål, inbegripet folkhälsa och
förvaltningen av hälso- och sjukvårdstjänster, särskilt för att säkerställa kvalitet och kostnadseffektivitet i de
förfaranden som används vid prövningen av ansökningar om förmåner och tjänster inom sjukförsäkringssystemet,
eller för arkivändamål av allmänt intresse, vetenskapliga eller historiska forskningsändamål eller statistiska
ändamål. Genom undantag bör man även tillåta behandling av sådana personuppgifter där så krävs för
fastställande, utövande eller försvar av rättsliga anspråk, oavsett om detta sker inom ett domstolsförfarande eller
inom ett administrativt eller ett utomrättsligt förfarande.
(53) Särskilda kategorier av personuppgifter som förtjänar ett mer omfattande skydd bör endast behandlas i
hälsorelaterade syften om detta krävs för att uppnå dessa syften och gagnar fysiska personer och samhället i stort,
särskilt inom ramen för förvaltningen av tjänster för hälso- och sjukvård och social omsorg och deras system,
inbegripet behandling som utförs av förvaltningen och centrala nationella hälsovårdsmyndigheter av sådana
uppgifter för syften som hör samman med kvalitetskontroll, information om förvaltningen samt allmän nationell
och lokal tillsyn över hälso- och sjukvårdssystemet och systemet för social omsorg och säkerställande av
kontinuitet inom hälso- och sjukvård och social omsorg samt gränsöverskridande hälso- och sjukvård eller
hälsosäkerhet, syften som hör samman med övervakning samt varningssyften eller för arkivändamål av allmänt
intresse, vetenskapliga eller historiska forskningsändamål eller statistiska ändamål som baseras på unionsrätten
eller på medlemsstaternas nationella rätt, vilka måste ha ett syfte av allmänt intresse, samt studier som genomförs
av allmänt intresse på folkhälsoområdet. Denna förordning bör därför innehålla harmoniserade villkor för
behandling av särskilda kategorier av personuppgifter om hälsa, vad gäller särskilda behov, i synnerhet när
behandlingen av uppgifterna utförs för vissa hälsorelaterade syften av personer som enligt lag är underkastade
4.5.2016
L 119/10
Europeiska unionens officiella tidning
SV
50
Prop. 2017/18:248
Bilaga 1
yrkesmässig tystnadsplikt. Unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt bör föreskriva särskilda och
lämpliga åtgärder som skyddar fysiska personers grundläggande rättigheter och personuppgifter. Medlemsstaterna
bör få behålla eller införa ytterligare villkor, även begränsningar, för behandlingen av genetiska eller biometriska
uppgifter eller uppgifter om hälsa. Detta bör emellertid inte hindra det fria flödet av personuppgifter inom
unionen, när villkoren tillämpas på gränsöverskridande behandling av sådana uppgifter.
(54) På folkhälsoområdet kan det bli nödvändigt att med hänsyn till ett allmänt intresse behandla särskilda kategorier
av personuppgifter utan att den registrerades samtycke inhämtas. Sådan behandling bör förutsätta lämpliga och
särskilda åtgärder för att skydda fysiska personers rättigheter och friheter. I detta sammanhang bör folkhälsa tolkas
enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1338/2008 (1), nämligen alla aspekter som
rör hälsosituationen, dvs. allmänhetens hälsotillstånd, inbegripet sjuklighet och funktionshinder, hälsans
bestämningsfaktorer, hälso- och sjukvårdsbehov, resurser inom hälso- och sjukvården, tillhandahållande av och
allmän tillgång till hälso- och sjukvård, utgifter för och finansiering av hälso- och sjukvården samt dödsorsaker.
Sådan behandling av uppgifter om hälsa av allmänt intresse bör inte innebära att personuppgifter behandlas för
andra ändamål av tredje part, exempelvis arbetsgivare eller försäkrings- och bankföretag.
(55) Myndigheters behandling av personuppgifter på officiellt erkända religiösa sammanslutningars vägnar i syften
som fastställs i grundlag eller i folkrätten anses också grunda sig på ett allmänt intresse.
(56) Om det för att det demokratiska systemet ska fungera i samband med allmänna val är nödvändigt att politiska
partier i vissa medlemsstater samlar in personuppgifter om fysiska personers politiska uppfattningar, får
behandling av sådana uppgifter tillåtas med hänsyn till ett allmänt intresse, på villkor att lämpliga skyddsåtgärder
fastställs.
(57) Om de personuppgifter som behandlas av en personuppgiftsansvarig inte gör det möjligt för denne att identifiera
en fysisk person, bör den personuppgiftsansvarige inte vara tvungen att skaffa ytterligare information för att
kunna identifiera den registrerade, om ändamålet endast är att följa någon av bestämmelserna i denna förordning.
Den personuppgiftsansvarige bör dock inte vägra att ta emot kompletterande uppgifter som den registrerade
lämnat som stöd för utövandet av sina rättigheter. Identifiering bör omfatta digital identifiering av en registrerad,
till exempel genom en autentiseringsmekanism, exempelvis samma identifieringsinformation som används av den
registrerade för att logga in på den nättjänst som tillhandahålls av den personuppgiftsansvarige.
(58) Öppenhetsprincipen kräver att all information som riktar sig till allmänheten eller till registrerade är kortfattad,
lättåtkomlig och lättbegriplig samt utformad på ett tydligt och enkelt språk samt att man vid behov använder
visualisering. Denna information kan ges elektroniskt, exempelvis på en webbplats, när den riktas till
allmänheten. Detta är särskilt relevant i situationer där mängden olika aktörer och den tekniska komplexiteten
gör det svårt för den registrerade att veta och förstå om personuppgifter som rör honom eller henne samlas in,
vem som gör det och för vilket syfte, exempelvis i fråga om reklam på nätet. Eftersom barn förtjänar särskilt
skydd, bör all information och kommunikation som riktar sig till barn utformas på ett tydligt och enkelt språk
som barnet lätt kan förstå.
(59) Förfaranden bör fastställas som gör det lättare för registrerade att utöva sina rättigheter enligt denna förordning,
inklusive mekanismer för att begära och i förekommande fall kostnadsfritt få tillgång till och erhålla rättelse eller
radering av personuppgifter samt för att utöva rätten att göra invändningar. Den personuppgiftsansvarige bör
också tillhandahålla hjälpmedel för elektroniskt ingivna framställningar, särskilt i fall då personuppgifter
behandlas elektroniskt. Personuppgiftsansvariga bör utan onödigt dröjsmål och senast inom en månad vara
skyldiga att besvara registrerades önskemål och lämna en motivering, om de inte avser att uppfylla sådana
önskemål.
4.5.2016
L 119/11
Europeiska unionens officiella tidning
SV
(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1338/2008 av den 16 december 2008 om gemenskapsstatistik om folkhälsa och
hälsa och säkerhet i arbetet (EUT L 354, 31.12.2008, s. 70).
Prop. 2017/18:248
Bilaga 1
51
(60) Principerna om rättvis och öppen behandling fordrar att den registrerade informeras om att behandling sker och
syftet med den. Den personuppgiftsansvarige bör till den registrerade lämna all ytterligare information som krävs
för att säkerställa en rättvis och öppen behandling, med beaktande av personuppgiftsbehandlingens specifika
omständigheter och sammanhang. Dessutom bör den registrerade informeras om förekomsten av profilering samt
om konsekvenserna av sådan profilering. Om personuppgifterna samlas in från den registrerade, bör denne även
informeras om huruvida han eller hon är skyldig att tillhandahålla personuppgifterna och om konsekvenserna
om han eller hon inte lämnar dem. Denna information får tillhandahållas kombinerad med standardiserade
symboler för att ge en överskådlig, begriplig, lättläst och meningsfull överblick över den planerade behandlingen.
Om sådana symboler visas elektroniskt bör de vara maskinläsbara.
(61) Information om behandling av personuppgifter som rör den registrerade bör lämnas till honom eller henne vid
den tidpunkt då personuppgifterna samlas in från den registrerade eller, om personuppgifterna erhålls direkt från
en annan källa, inom en rimlig period, beroende på omständigheterna i fallet. Om personuppgifter legitimt kan
lämnas ut till en annan mottagare, bör de registrerade informeras första gången personuppgifterna lämnas ut till
denna mottagare. Om den personuppgiftsansvarige avser att behandla personuppgifter för ett annat ändamål än
det för vilket uppgifterna insamlades, bör denne före ytterligare behandling informera den registrerade om detta
andra syfte och lämna annan nödvändig information. Om personuppgifternas ursprung inte kan meddelas den
registrerade på grund av att olika källor har använts, bör allmän information ges.
(62) Det är dock inte nödvändigt att införa någon skyldighet att tillhandahålla information, om den registrerade redan
innehar denna information, om registreringen eller utlämnandet av personuppgifterna uttryckligen föreskrivs i lag
eller om det visar sig vara omöjligt eller skulle medföra orimliga ansträngningar att tillhandahålla den registrerade
informationen. Det sistnämnda skulle särskilt kunna vara fallet om behandlingen sker för arkivändamål av
allmänt intresse, vetenskapliga eller historiska forskningsändamål eller statistiska ändamål. I detta avseende bör
antalet registrerade, uppgifternas ålder och lämpliga skyddsåtgärder beaktas.
(63) Den registrerade bör ha rätt att få tillgång till personuppgifter som insamlats om denne samt på enkelt sätt och
med rimliga intervall kunna utöva denna rätt, för att vara medveten om att behandling sker och kunna
kontrollera att den är laglig. Detta innefattar rätten för registrerade att få tillgång till uppgifter om sin hälsa,
exempelvis uppgifter i läkarjournaler med t.ex. diagnoser, undersökningsresultat, bedömningar av behandlande
läkare och eventuella vårdbehandlingar eller interventioner. Alla registrerade bör därför ha rätt att få kännedom
och underrättelse om framför allt orsaken till att personuppgifterna behandlas, om möjligt vilken tidsperiod
behandlingen pågår, vilka som mottar personuppgifterna, bakomliggande logik i samband med automatisk
behandling av personuppgifter och, åtminstone när behandlingen bygger på profilering, konsekvenserna av sådan
behandling. Om möjligt bör den personuppgiftsansvarige kunna ge fjärråtkomst till ett säkert system genom
vilket den registrerade kan få direkt åtkomst till sina personuppgifter. Denna rätt bör inte inverka menligt på
andras rättigheter eller friheter, t.ex. affärshemligheter eller immateriell äganderätt och särskilt inte på upphovsrätt
som skyddar programvaran. Resultatet av dessa överväganden bör dock inte bli att den registrerade förvägras all
information. Om den personuppgiftsansvarige behandlar en stor mängd uppgifter om den registrerade, bör den
personuppgiftsansvarige kunna begära att den registrerade lämnar uppgift om vilken information eller vilken
behandling en framställan avser, innan informationen lämnas ut.
(64) Personuppgiftsansvariga bör vidta alla rimliga åtgärder för att kontrollera identiteten på en registrerad som begär
tillgång, särskilt inom ramen för nättjänster och i fråga om nätidentifierare. Personuppgiftsansvariga bör inte
behålla personuppgifter enbart för att kunna agera vid en potentiell begäran.
(65) Den registrerade bör ha rätt att få sina personuppgifter rättade och en rätt att bli bortglömd, om lagringen av
uppgifterna strider mot denna förordning eller unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt som den
personuppgiftsansvarige omfattas av. En registrerad bör särskilt ha rätt att få sina personuppgifter raderade och
kunna begära att dessa personuppgifter inte behandlas, om de inte längre behövs med tanke på de ändamål för
vilka de samlats in eller på annat sätt behandlats, om en registrerad har återtagit sitt samtycke till behandling eller
invänder mot behandling av personuppgifter som rör honom eller henne, eller om behandlingen av hans eller
4.5.2016
L 119/12
Europeiska unionens officiella tidning
SV
52
Prop. 2017/18:248
Bilaga 1
hennes personuppgifter på annat sätt inte överensstämmer med denna förordning. Denna rättighet är särskilt
relevant när den registrerade har gett sitt samtycke som barn, utan att vara fullständigt medveten om riskerna
med behandlingen, och senare vill ta bort dessa personuppgifter, särskilt på internet. Den registrerade bör kunna
utöva denna rätt även när han eller hon inte längre är barn. Ytterligare lagring av personuppgifterna bör dock
vara laglig, om detta krävs för att utöva yttrandefrihet och informationsfrihet, för att uppfylla en rättslig
förpliktelse, för att utföra en uppgift i av allmänt intresse eller som ett led i myndighetsutövning som anförtrotts
den personuppgiftsansvarige, med anledning av ett allmänt intresse inom folkhälsoområdet, för arkivändamål av
allmänt intresse, vetenskapliga eller historiska forskningsändamål eller statistiska ändamål eller för fastställande,
utövande eller försvar av rättsliga anspråk.
(66)
För att stärka ”rätten att bli bortglömd” i nätmiljön bör rätten till radering utvidgas genom att personuppgift
sansvariga som offentliggjort personuppgifter är förpliktigade att vidta rimliga åtgärder, däribland tekniska
åtgärder, för att informera de personuppgiftsansvariga som behandlar dessa personuppgifter om att den
registrerade har begärt radering av alla länkar till och kopior eller reproduktioner av dessa personuppgifter. I
samband med detta bör den personuppgiftsansvarige vidta rimliga åtgärder, med beaktande av tillgänglig teknik
och de hjälpmedel som står den personuppgiftsansvarige till buds, däribland tekniska åtgärder, för att informera
de personuppgiftsansvariga som behandlar personuppgifterna om den registrerades begäran.
(67) Sätten att begränsa behandlingen av personuppgifter kan bland annat inbegripa att man tillfälligt flyttar de valda
personuppgifterna till ett annat databehandlingssystem, gör de valda uppgifterna otillgängliga för användare eller
tillfälligt avlägsnar offentliggjorda uppgifter från en webbplats. I automatiserade register bör begränsningen av
behandlingen i princip ske med tekniska medel på ett sådant sätt att personuppgifterna inte blir föremål för
ytterligare behandling och inte kan ändras. Det förhållandet att behandlingen av personuppgifter är begränsad bör
klart anges inom systemet.
(68) För att ytterligare förbättra kontrollen över sina egna uppgifter bör den registrerade, om personuppgifterna
behandlas automatiskt, också tillåtas att motta de personuppgifter som rör honom eller henne, som han eller hon
har tillhandahållit den personuppgiftsansvarige, i ett strukturerat, allmänt använt, maskinläsbart och kompatibelt
format och överföra dessa till en annan personuppgiftsansvarig. Personuppgiftsansvariga bör uppmuntras att
utveckla kompatibla format som möjliggör dataportabilitet. Denna rättighet bör vara tillämplig om den
registrerade har tillhandahållit uppgifterna efter att ha lämnat sitt samtycke eller om behandlingen är nödvändig
för att ett avtal ska kunna genomföras. Den bör inte vara tillämplig om behandlingen utgår från en annan rättslig
grund än samtycke eller avtal. På grund av sin art bör denna rättighet inte utövas mot personuppgiftsansvariga
som behandlar personuppgifter som ett led i myndighetsutövning. Därför bör den inte vara tillämplig när
behandlingen av personuppgifterna är nödvändig för att fullgöra en rättslig förpliktelse som åvilar den personupp
giftsansvarige eller för att utföra en uppgift av allmänt intresse eller som ett led i myndighetsutövning som utförs
av den personuppgiftsansvarige. Den registrerades rätt att överföra eller motta personuppgifter som rör honom
eller henne innebär inte någon skyldighet för de personuppgiftsansvariga att införa eller upprätthålla
behandlingssystem som är tekniskt kompatibla. Om mer än en registrerad berörs inom en viss uppsättning
personuppgifter, bör rätten att motta personuppgifterna inte inverka på andra registrerades rättigheter och
friheter enligt denna förordning. Denna rättighet bör inte heller påverka den registrerades rätt att få till stånd
radering av personuppgifter och de inskränkningar av denna rättighet vilka anges i denna förordning och bör i
synnerhet inte medföra radering av personuppgifter om den registrerade som denne har lämnat för
genomförande av ett avtal, i den utsträckning och så länge som personuppgifterna krävs för genomförande av
avtalet. Om det är tekniskt möjligt, bör den registrerade ha rätt till direkt överföring av personuppgifterna från en
personuppgiftsansvarig till en annan.
(69) När personuppgifter lagligen får behandlas, eftersom behandlingen är nödvändig för att utföra en uppgift av
allmänt intresse eller som ett led i en myndighetsutövning som utförs av den personuppgiftsansvarige, eller på
grund av en personuppgiftsansvarigs eller en tredje parts berättigade intressen, bör alla registrerade ändå ha rätt
att göra invändningar mot behandling av personuppgifter som rör de registrerades särskilda situation. Det bör
ankomma på den personuppgiftsansvarige att visa att dennes tvingande berättigade intressen väger tyngre än den
registrerades intressen eller grundläggande rättigheter och friheter.
(70) Om personuppgifter behandlas för direktmarknadsföring, bör den registrerade, oavsett om det handlar om
inledande eller ytterligare behandling, ha rätt att när som helst kostnadsfritt invända mot sådan behandling,
inbegripet profilering, i den mån denna är kopplad till direktmarknadsföring. Denna rättighet bör uttryckligen
meddelas den registrerade och redovisas tydligt, klart och åtskilt från annan information.
4.5.2016
L 119/13
Europeiska unionens officiella tidning
SV
Prop. 2017/18:248
Bilaga 1
53
(71) Den registrerade bör ha rätt att inte bli föremål för ett beslut, vilket kan inbegripa en åtgärd, med bedömning av
personliga aspekter rörande honom eller henne, vilket enbart grundas på automatiserad behandling och medför
rättsverkan för honom eller henne eller på liknande sätt i betydande grad påverkar honom eller henne, såsom ett
automatiserat avslag på en kreditansökan online eller e-rekrytering utan personlig kontakt. Sådan behandling
omfattar ”profilering” i form av automatisk behandling av personuppgifter med bedömning av personliga
aspekter rörande en fysisk person, särskilt för att analysera eller förutse aspekter avseende den registrerades
arbetsprestation, ekonomiska situation, hälsa, personliga preferenser eller intressen, pålitlighet eller beteende,
vistelseort eller förflyttningar, i den mån dessa har rättsverkan rörande honom eller henne eller på liknande sätt i
betydande grad påverkar honom eller henne. Beslutsfattande grundat på sådan behandling, inbegripet profilering,
bör dock tillåtas när det uttryckligen beviljas genom unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt som den
personuppgiftsansvarige omfattas av, inbegripet för sådan övervakning och sådant förebyggande av bedrägerier
och skatteundandragande som genomförs i enlighet med unionsinstitutionernas eller de nationella
tillsynsorganens bestämmelser, standarder och rekommendationer samt för att sörja för tillförlitlighet hos en
tjänst som tillhandahålls av den personuppgiftsansvarige, eller när det krävs för ingående eller genomförande av
ett avtal mellan den registrerade och en personuppgiftsansvarig eller den registrerade har gett sitt uttryckliga
samtycke. Denna form av uppgiftsbehandling bör under alla omständigheter omgärdas av lämpliga
skyddsåtgärder, som bör inkludera specifik information till den registrerade och rätt till mänskligt ingripande, att
framföra sina synpunkter, att erhålla en förklaring till det beslut som fattas efter sådan bedömning och att
överklaga beslutet. Sådana åtgärder bör inte gälla barn.
I syfte att sörja för rättvis och transparent behandling med avseende på den registrerade, med beaktande av
omständigheterna och det sammanhang i vilket personuppgifterna behandlas, bör den personuppgiftsansvarige
använda adekvata matematiska eller statistiska förfaranden för profilering, genomföra tekniska och
organisatoriska åtgärder som framför allt säkerställer att faktorer som kan medföra felaktigheter i personuppgifter
korrigeras och att risken för fel minimeras samt säkra personuppgifterna på sådant sätt att man beaktar
potentiella risker för den registrerades intressen och rättigheter och förhindrar bland annat diskriminerande
effekter för fysiska personer, på grund av ras eller etniskt ursprung, politiska åsikter, religion eller övertygelse,
medlemskap i fackföreningar, genetisk status eller hälsostatus eller sexuell läggning, eller som leder till åtgärder
som får sådana effekter. Automatiserat beslutsfattande och profilering baserat på särskilda kategorier av
personuppgifter bör endast tillåtas på särskilda villkor.
(72) Profilering omfattas av denna förordnings bestämmelser om behandling av personuppgifter, såsom de rättsliga
grunderna för behandlingen och principer för dataskydd. Europeiska dataskyddsstyrelsen som inrättas genom
denna förordning (nedan kallad styrelsen) bör kunna utfärda riktlinjer i detta avseende.
(73) Begränsningar med avseende på specifika principer och rätten till information, tillgång till och rättelse eller
radering av personuppgifter, rätten till dataportabilitet, rätten att göra invändningar, profileringsbaserade beslut
samt information till den registrerade om personuppgiftsincidenter och vissa av den personuppgiftsansvariges
relaterade skyldigheter kan införas genom unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt, i den mån de är
nödvändiga och proportionella i ett demokratiskt samhälle för att upprätthålla den allmänna säkerheten,
exempelvis för att skydda människoliv, särskilt vid naturkatastrofer eller katastrofer framkallade av människan, vid
förebyggande, förhindrande, utredning och lagföring av brott eller verkställande av straffrättsliga sanktioner,
inbegripet skydd mot samt förebyggande och förhindrande av hot mot den allmänna säkerheten eller
överträdelser av etiska principer för reglerade yrken, vad gäller unionens eller en medlemsstats övriga viktiga mål
av allmänt intresse, särskilt om de är av stort ekonomiskt eller finansiellt intresse för unionen eller en
medlemsstat, förande av offentliga register som förs av hänsyn till ett allmänt intresse, ytterligare behandling av
arkiverade personuppgifter för att tillhandahålla specifik information om politiskt beteende under tidigare
totalitära regimer eller skydd av den registrerade eller andras rättigheter och friheter, inklusive socialt skydd,
folkhälsa och humanitära skäl. Dessa begränsningar bör överensstämma med kraven i stadgan och den europeiska
konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.
(74) Personuppgiftsansvariga bör åläggas ansvaret för all behandling av personuppgifter som de utför eller som utförs
på deras vägnar. Personuppgiftsansvariga bör särskilt vara skyldiga att vidta lämpliga och effektiva åtgärder och
kunna visa att behandlingen är förenlig med denna förordning, även vad gäller åtgärdernas effektivitet. Man bör
inom dessa åtgärder beakta behandlingens art, omfattning, sammanhang och ändamål samt risken för fysiska
personers rättigheter och friheter.
4.5.2016
L 119/14
Europeiska unionens officiella tidning
SV
54
Prop. 2017/18:248
Bilaga 1
(75) Risken för fysiska personers rättigheter och friheter, av varierande sannolikhetsgrad och allvar, kan uppkomma till
följd av personuppgiftsbehandling som skulle kunna medföra fysiska, materiella eller immateriella skador, i
synnerhet om behandlingen kan leda till diskriminering, identitetsstöld eller bedrägeri, ekonomisk förlust, skadat
anseende, förlust av konfidentialitet när det gäller personuppgifter som omfattas av tystnadsplikt, obehörigt
hävande av pseudonymisering eller annan betydande ekonomisk eller social nackdel, om registrerade kan berövas
sina rättigheter och friheter eller hindras att utöva kontroll över sina personuppgifter, om personuppgifter
behandlas som avslöjar ras eller etniskt ursprung, politiska åsikter, religion eller övertygelse eller medlemskap i
fackförening, om genetiska uppgifter, uppgifter om hälsa eller sexualliv eller fällande domar i brottmål samt
överträdelser eller därmed sammanhängande säkerhetsåtgärder behandlas, om personliga aspekter bedöms,
framför allt analyser eller förutsägelser beträffande sådant som rör arbetsprestationer, ekonomisk ställning, hälsa,
personliga preferenser eller intressen, tillförlitlighet eller beteende, vistelseort eller förflyttningar, i syfte att skapa
eller använda personliga profiler, om det sker behandling av personuppgifter rörande sårbara fysiska personer,
framför allt barn, eller om behandlingen inbegriper ett stort antal personuppgifter och gäller ett stort antal
registrerade.
(76) Hur sannolik och allvarlig risken för den registrerades rättigheter och friheter är bör fastställas utifrån
behandlingens art, omfattning, sammanhang och ändamål. Risken bör utvärderas på grundval av en objektiv
bedömning, genom vilken det fastställs huruvida uppgiftsbehandlingen inbegriper en risk eller en hög risk.
(77) Vägledning för den personuppgiftsansvariges eller personuppgiftsbiträdets genomförande av lämpliga åtgärder
och för påvisande av att behandlingen är förenlig med denna förordning, särskilt när det gäller att kartlägga den
risk som är förknippad med behandlingen och bedöma dess ursprung, art, sannolikhetsgrad och allvar samt
fastställa bästa praxis för att minska risken, kan framför allt ges genom godkända uppförandekoder, godkänd
certifiering, riktlinjer från styrelsen eller genom anvisningar från ett dataskyddsombud. Styrelsen kan också
utfärda riktlinjer för uppgiftsbehandling som inte bedöms medföra någon hög risk för fysiska personers
rättigheter och friheter samt ange vilka åtgärder som i sådana fall kan vara tillräckliga för att bemöta en sådan
risk.
(78) Skyddet av fysiska personers rättigheter och friheter i samband med behandling av personuppgifter förutsätter att
lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder vidtas, så att kraven i denna förordning uppfylls. För att kunna
visa att denna förordning följs bör den personuppgiftsansvarige anta interna strategier och vidta åtgärder, särskilt
för att uppfylla principerna om inbyggt dataskydd och dataskydd som standard. Sådana åtgärder kan bland annat
bestå av att uppgiftsbehandlingen minimeras, att personuppgifter snarast möjligt pseudonymiseras, att öppenhet
om personuppgifternas syfte och behandling iakttas, att den registrerade får möjlighet att övervaka uppgiftsbe
handlingen och att den personuppgiftsansvarige får möjlighet att skapa och förbättra säkerhetsanordningar. Vid
utveckling, utformning, urval och användning av applikationer, tjänster och produkter som är baserade på
behandling av personuppgifter eller behandlar personuppgifter för att uppfylla sitt syfte bör producenterna av
dessa produkter, tjänster och applikationer uppmanas att beakta rätten till dataskydd när sådana produkter,
tjänster och applikationer utvecklas och utformas och att, med tillbörlig hänsyn till den tekniska utvecklingen,
säkerställa att personuppgiftsansvariga och personuppgiftsbiträden kan fullgöra sina skyldigheter avseende
dataskydd. Principerna om inbyggt dataskydd och dataskydd som standard bör också beaktas vid offentliga
upphandlingar.
(79)
Skyddet av de registrerades rättigheter och friheter samt de personuppgiftsansvarigas och personuppgiftsbi
trädenas ansvar, även i förhållande till tillsynsmyndigheternas övervakning och åtgärder, kräver ett tydligt
fastställande av vem som bär ansvaret enligt denna förordning, bl.a. när personuppgiftsansvariga gemensamt
fastställer ändamål och medel för en behandling tillsammans med andra personuppgiftsansvariga eller när en
behandling utförs på en personuppgiftsansvarigs vägnar.
(80) När personuppgiftsansvariga eller personuppgiftsbiträden som inte är etablerade inom unionen behandlar
personuppgifter om registrerade som befinner sig inom unionen och det bakomliggande syftet med uppgiftsbe
handlingen är att erbjuda de registrerade personerna i unionen varor eller tjänster, oberoende av om de
registrerade personerna måste betala för dem, eller att övervaka deras beteende i den mån beteendet äger rum i
unionen, bör de personuppgiftsansvariga eller personuppgiftsbiträdena utnämna en företrädare, såvida inte
behandlingen endast är tillfällig, inte omfattar behandling i stor omfattning av särskilda kategorier av
personuppgifter eller behandling av personuppgifter om fällande domar i brottmål samt överträdelser och det är
4.5.2016
L 119/15
Europeiska unionens officiella tidning
SV
Prop. 2017/18:248
Bilaga 1
55
osannolikt att den inbegriper en risk för fysiska personers rättigheter och friheter, med beaktande av
behandlingens art, sammanhang, omfattning och ändamål eller om den personuppgiftsansvarige är en myndighet
eller ett organ. Företrädaren bör agera på den personuppgiftsansvariges eller på personuppgiftsbiträdets vägnar
och kan kontaktas av samtliga tillsynsmyndigheter. Företrädaren bör uttryckligen utses genom en skriftlig
fullmakt från den personuppgiftsansvarige eller från personuppgiftsbiträdet att agera på dennes vägnar med
avseende på dennes skyldigheter enligt denna förordning. Utnämningen av företrädaren inverkar inte på den
personuppgiftsansvariges eller på personuppgiftsbiträdets ansvar enligt denna förordning. Företrädaren bör utföra
sina uppgifter i enlighet med erhållen fullmakt från den personuppgiftsansvarige eller från personuppgiftsbiträdet,
vilket inbegriper samarbete med de behöriga tillsynsmyndigheterna i fråga om alla åtgärder som vidtas för att
sörja för efterlevnad av denna förordning. Den utsedda företrädaren bör underkastas verkställighetsförfaranden i
händelse den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet inte uppfyller sina skyldigheter.
(81) För att se till att kraven i denna förordning uppfylls vad gäller behandling som av ett personuppgiftsbiträde ska
utföras på en personuppgiftsansvarigs vägnar ska den personuppgiftsansvarige, när denne anförtror behandling åt
ett personuppgiftsbiträde, endast använda personuppgiftsbiträden som ger tillräckliga garantier, i synnerhet i fråga
om sakkunskap, tillförlitlighet och resurser, för att genomföra tekniska och organisatoriska åtgärder som uppfyller
kraven i denna förordning, bl.a. vad gäller säkerhet i samband med behandlingen av uppgifter. Personuppgifts
biträdets anslutning till en godkänd uppförandekod eller en godkänd certifieringsmekanism kan användas som ett
sätt att påvisa att den personuppgiftsansvarige fullgör sina skyldigheter. När uppgifter behandlas av ett
personuppgiftsbiträde, bör hanteringen regleras genom ett avtal eller en annan rättsakt enligt unionsrätten eller
medlemsstaternas nationella rätt mellan personuppgiftsbiträdet och den personuppgiftsansvarige, där föremålet
för behandlingen, behandlingens varaktighet, art och ändamål, typen av personuppgifter och kategorier av
registrerade anges, med beaktande av personuppgiftsbiträdets specifika arbets- och ansvarsuppgifter inom ramen
för den behandling som ska utföras och risken med avseende på den registrerades rättigheter och friheter. Den
personuppgiftsansvarige och personuppgiftsbiträdet får välja att använda sig av ett enskilt avtal eller standardav
talsklausuler som antingen antas direkt av kommissionen eller av en tillsynsmyndighet i enlighet med
mekanismen för enhetlighet och därefter antas av kommissionen. Efter det att behandlingen på den personupp
giftsansvariges vägnar har avslutats, bör personuppgiftsbiträdet återlämna eller radera personuppgifterna,
beroende på vad den personuppgiftsansvarige väljer, såvida inte lagring av personuppgifterna krävs enligt den
unionsrätt eller medlemsstaternas nationella rätt som personuppgiftsbiträdet omfattas av.
(82) För att påvisa att denna förordning följs bör de personuppgiftsansvariga eller personuppgiftsbiträdena föra
register över behandling som sker under deras ansvar. Alla personuppgiftsansvariga och personuppgiftsbiträden
bör vara skyldiga att samarbeta med tillsynsmyndigheten och på dennas begäran göra detta register tillgängligt, så
att det kan tjäna som grund för övervakningen av behandlingen.
(83)
För att upprätthålla säkerheten och förhindra behandling som bryter mot denna förordning bör personuppgift
sansvariga eller personuppgiftsbiträden utvärdera riskerna med behandlingen och vidta åtgärder, såsom
kryptering, för att minska dem. Åtgärderna bör säkerställa en lämplig säkerhetsnivå, inbegripet konfidentialitet,
med beaktande av den senaste utvecklingen och genomförandekostnader i förhållande till riskerna och vilken typ
av personuppgifter som ska skyddas. Vid bedömningen av datasäkerhetsrisken bör man även beakta de risker
som personuppgiftsbehandling medför, såsom förstöring, förlust eller ändringar genom olyckshändelse eller
otillåtna handlingar eller obehörigt röjande av eller obehörig åtkomst till de personuppgifter som överförts,
lagrats eller på annat sätt behandlats, framför allt när denna kan medföra fysisk, materiell eller immateriell skada.
(84) I syfte att sörja för bättre efterlevnad av denna förordning när behandlingen sannolikt kan innebära en hög risk
för fysiska personers rättigheter och friheter, bör den personuppgiftsansvarige vara ansvarig för att en konsekvens
bedömning utförs avseende datasskydd för att bedöma framför allt riskens ursprung, art, särdrag och allvar.
Resultatet av denna bedömning bör beaktas vid fastställandet av de lämpliga åtgärder som ska vidtas för att visa
att behandlingen av personuppgifter är förenlig med denna förordning. I de fall en konsekvensbedömning
avseende dataskydd ger vid handen att uppgiftsbehandlingen medför en hög risk, som den personuppgift
sansvarige inte kan begränsa genom lämpliga åtgärder med avseende på tillgänglig teknik och genomförande
kostnader, bör ett samråd med tillsynsmyndigheten ske före behandlingen.
(85) En personuppgiftsincident som inte snabbt åtgärdas på lämpligt sätt kan för fysiska personer leda till fysisk,
materiell eller immateriell skada, såsom förlust av kontrollen över de egna personuppgifterna eller till
begränsning av deras rättigheter, diskriminering, identitetsstöld eller bedrägeri, ekonomisk förlust, obehörigt
hävande av pseudonymisering, skadat anseende, förlust av konfidentialitet när det gäller personuppgifter som
omfattas av tystnadsplikt, eller till annan ekonomisk eller social nackdel för den berörda fysiska personen. Så
4.5.2016
L 119/16
Europeiska unionens officiella tidning
SV
56
Prop. 2017/18:248
Bilaga 1
snart en personuppgiftsansvarig blir medveten om att en personuppgiftsincident har inträffat, bör den personupp
giftsansvarige därför anmäla personuppgiftsincidenten till tillsynsmyndigheten utan onödigt dröjsmål och, om så
är möjligt, inom 72 timmar efter att ha blivit medveten om denna, om inte den personuppgiftsansvarige, i
enlighet med ansvarsprincipen, kan påvisa att det är osannolikt att personuppgiftsincidenten kommer att medföra
en risk för fysiska personers rättigheter och friheter. Om en sådan anmälan inte kan ske inom 72 timmar, bör
skälen till fördröjningen åtfölja anmälan och information får lämnas i omgångar utan otillbörligt vidare dröjsmål.
(86)
Den personuppgiftsansvarige bör utan onödigt dröjsmål underrätta den registrerade om en personuppgift
sincident, om personuppgiftsincidenten sannolikt kommer att medföra en hög risk för den fysiska personens
rättigheter och friheter, så att denne kan vidta nödvändiga försiktighetsåtgärder. Denna underrättelse bör beskriva
personuppgiftsincidentens art samt innehålla rekommendationer för den berörda fysiska personen om hur de
potentiella negativa effekterna kan mildras. De registrerade bör underrättas så snart detta rimligtvis är möjligt,
i nära samarbete med tillsynsmyndigheten och i enlighet med den vägledning som lämnats av den eller andra
relevanta myndigheter, exempelvis brottsbekämpande myndigheter. Till exempel kräver behovet av att mildra en
omedelbar skaderisk att de registrerade underrättas omedelbart, medan behovet av att vidta lämpliga åtgärder vid
fortlöpande eller likartade personuppgiftsincidenter däremot kan motivera längre tid för underrättelsen.
(87) Det bör undersökas huruvida alla lämpliga tekniska skyddsåtgärder och alla lämpliga organisatoriska åtgärder har
vidtagits för att omedelbart fastställa om en personuppgiftsincident har ägt rum och skyndsamt informera
tillsynsmyndigheten och den registrerade. Att en anmälan gjordes utan onödigt dröjsmål bör fastställas med
hänsyn tagen bl.a. till personuppgiftsincidentens art och svårighetsgrad och dess följder och negativa effekter för
den registrerade. En sådan anmälan kan leda till ett ingripande från tillsynsmyndighetens sida i enlighet med dess
uppgifter och befogenheter enligt denna förordning.
(88) När ingående regler fastställs för format och förfaranden för anmälan av personuppgiftsincidenter, bör vederbörlig
hänsyn tas till omständigheterna kring incidenten, däribland om personuppgifterna var skyddade av lämpliga
tekniska skyddsåtgärder, som betydligt begränsar sannolikheten för identitetsbedrägeri eller andra former av
missbruk. Dessutom bör sådana regler och förfaranden beakta brottsbekämpande myndigheters berättigade
intressen, där en för tidig redovisning kan riskera att i onödan hämma utredning av omständigheterna kring en
personuppgiftsincident.
(89)
Direktiv 95/46/EG föreskrev en allmän skyldighet att anmäla behandling av personuppgifter till tillsynsmyndighe
terna. Denna skyldighet medförde administrativa och ekonomiska bördor, men förbättrade inte alltid personupp
giftsskyddet. Sådana övergripande och allmänna anmälningsskyldigheter bör därför avskaffas och ersättas av
effektiva förfaranden och mekanismer som i stället inriktas på de typer av behandlingar som sannolikt innebär en
hög risk för fysiska personers rättigheter och friheter, i kraft av deras art, omfattning, sammanhang och ändamål.
Dessa behandlingar kan vara sådana som särskilt inbegriper användning av ny teknik eller är av en ny typ, för
vilken konsekvensbedömning avseende uppgiftsskydd inte tidigare har genomförts av den personuppgift
sansvarige, eller som blir nödvändiga på grund av den tid som har förflutit sedan den ursprungliga behandlingen.
(90) I sådana fall bör den personuppgiftsansvarige före behandlingen, med beaktande av behandlingens art,
omfattning, sammanhang och ändamål samt upphovet till risken, göra en konsekvensbedömning avseende
dataskydd i syfte att bedöma den höga riskens specifika sannolikhetsgrad och allvar samt dess ursprung.
Konsekvensbedömningen bör främst innefatta de planerade åtgärder, skyddsåtgärder och mekanismer som ska
minska denna risk, säkerställa personuppgiftskyddet och visa att denna förordning efterlevs.
(91) Detta bör särskilt vara tillämpligt på storskalig uppgiftsbehandling med syftet att behandla betydande mängder
personuppgifter på regional, nationell eller övernationell nivå, vilket skulle kunna påverka ett stort antal
registrerade och sannolikt kommer att innebära en hög risk, exempelvis till följd av uppgifternas känsliga natur,
där i enlighet med den uppnådda nivån av teknisk kunskap en ny teknik används storskaligt, samt på annan
behandling som innebär en hög risk för registrerades rättigheter och friheter, framför allt när denna behandling
gör det svårare för de registrerade att utöva sina rättigheter. En konsekvensbedömning avseende dataskydd bör
4.5.2016
L 119/17
Europeiska unionens officiella tidning
SV
Prop. 2017/18:248
Bilaga 1
57
också göras, där personuppgifter behandlas i syfte att fatta beslut om specifika fysiska personer efter en
systematisk och omfattande bedömning av fysiska personers personliga aspekter på grundval av profilering av
dessa uppgifter eller efter behandling av särskilda kategorier av personuppgifter, biometriska uppgifter eller
uppgifter om fällande domar i brottmål samt överträdelser eller därmed sammanhängande säkerhetsåtgärder.
Likaså krävs en konsekvensbedömning avseende dataskydd för övervakning av allmän plats i stor omfattning,
särskilt vid användning av optisk-elektroniska anordningar, eller för all annan behandling där den behöriga
tillsynsmyndigheten anser att behandlingen sannolikt kommer att innebära en hög risk för de registrerades
rättigheter och friheter, framför allt på grund av att den hindrar de registrerade från att utöva en rättighet eller
använda en tjänst eller ett avtal eller på grund av att den systematiskt genomförs i stor omfattning. Behandling av
personuppgifter bör inte anses vara storskalig, om det är fråga om personuppgifter från patienter eller klienter
som behandlas av enskilda läkare, andra yrkesverksamma på hälsoområdet eller juridiska ombud. I dessa fall bör
en konsekvensbedömning avseende dataskydd inte vara obligatorisk.
(92) Ibland kan det vara förnuftigt och ekonomiskt att en konsekvensbedömning avseende dataskydd inriktar sig på
ett vidare område än ett enda projekt, exempelvis när myndigheter eller organ avser att skapa en gemensam
tillämpnings- eller behandlingsplattform eller när flera personuppgiftsansvariga planerar att införa en gemensam
tillämpnings- eller behandlingsmiljö för en hel bransch eller ett helt segment eller för en allmänt utnyttjad
horisontell verksamhet.
(93) Medlemsstaterna kan anse det nödvändigt att genomföra en sådan bedömning före behandlingen i samband med
antagandet av medlemsstaters nationella rätt som ligger till grund för utförandet av myndighetens eller det
offentliga organets uppgifter och reglerar den aktuella specifika behandlingsåtgärden eller serien av åtgärder.
(94) Om det av en konsekvensbedömning avseende dataskydd framgår att behandlingen utan skyddsåtgärder,
säkerhetsåtgärder och mekanismer för att minska risken kommer att innebära en hög risk för fysiska personers
rättigheter och friheter, och den personuppgiftsansvarige anser att risken inte kan begränsas genom åtgärder som
är rimliga med avseende på tillgänglig teknik och genomförandekostnader, bör samråd hållas med tillsynsmyndig
heten innan behandlingen inleds. En sådan hög risk kommer sannolikt att orsakas av vissa typer av behandling
samt av en viss omfattning och frekvens för behandlingen, vilket även kan leda till skador för eller kränkningar av
fysiska personers rättigheter och friheter. Tillsynsmyndigheten bör inom en fastställd tid svara på en begäran om
samråd. Ett uteblivet svar från tillsynsmyndigheten inom denna tid bör dock inte hindra ett eventuellt ingripande
från tillsynsmyndighetens sida i enlighet med dess uppgifter och befogenheter enligt denna förordning, inbegripet
befogenheten att förbjuda behandling. Som en del av denna samrådsprocess får resultatet av en konsekvens
bedömning avseende dataskydd som utförs med avseende på behandlingen i fråga överlämnas till tillsynsmyndig
heten, framför allt de åtgärder som planeras för att minska risken för fysiska personers rättigheter och friheter.
(95) Personuppgiftsbiträdet bör vid behov och på begäran bistå den personuppgiftsansvarige med fullgörande av de
skyldigheter som härrör från utförandet av konsekvensbedömningar avseende dataskydd och förhandssamråd
med tillsynsmyndigheten.
(96)
Ett samråd med tillsynsmyndigheten bör även ske som ett led i det förberedande arbetet med en lagstift
ningsåtgärd som stadgar om behandling av personuppgifter i syfte att säkerställa att den avsedda behandlingen
överensstämmer med denna förordning och framför allt för att minska den risk den medför för den registrerade.
(97) När en behandling utförs av en myndighet, med undantag av domstolar eller oberoende rättsliga myndigheter
som en del av deras dömande verksamhet, eller när en behandling utförs i den privata sektorn av en personupp
giftsansvarig vars kärnverksamhet består av behandlingsverksamhet som kräver regelbunden och systematisk
övervakning av de registrerade i stor omfattning, eller när den personuppgiftsansvariges eller personuppgifts
biträdets kärnverksamhet består av behandling i stor omfattning av särskilda kategorier av personuppgifter och
uppgifter som rör fällande domar i brottmål och överträdelser, bör en person med sakkunskap i fråga om
dataskyddslagstiftning och -förfaranden bistå den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet för att
övervaka den interna efterlevnaden av denna förordning. I den privata sektorn avser personuppgiftsansvarigas
kärnverksamhet deras primära verksamhet och inte behandling av personuppgifter som kompletterande
verksamhet. Den nödvändiga nivån på sakkunskapen bör fastställas särskilt i enlighet med den uppgiftsbehandling
4.5.2016
L 119/18
Europeiska unionens officiella tidning
SV
58
Prop. 2017/18:248
Bilaga 1
som utförs och det skydd som krävs för de personuppgifter som behandlas av den personuppgiftsansvarige eller
personuppgiftsbiträdet. Denna typ av dataskyddsombud bör, oavsett om de är anställda av den personuppgift
sansvarige eller ej, kunna fullgöra sitt uppdrag och utföra sina uppgifter på ett oberoende sätt.
(98)
Sammanslutningar eller andra organ som företräder kategorier av personuppgiftsansvariga eller personuppgifts
biträden bör uppmuntras att utarbeta uppförandekoder inom gränserna för denna förordning, så att
tillämpningen av denna förordning effektiviseras, med beaktande av särdragen hos den behandling som sker inom
vissa sektorer och de särskilda behov som finns inom mikroföretag samt inom små och medelstora företag. I
synnerhet skulle man genom sådana uppförandekoder kunna anpassa personuppgiftsansvarigas och personupp
giftsbiträdens skyldigheter, med beaktande av den risk som behandlingen sannolikt innebär för fysiska personers
rättigheter och friheter.
(99) Vid utformningen av en uppförandekod eller vid ändring eller utvidgning av en befintlig sådan kod bör
sammanslutningar och andra organ som företräder kategorier av personuppgiftsansvariga eller personuppgifts
biträden samråda med berörda intressenter, i möjligaste mån inbegripet registrerade, och beakta de inlagor som
mottas och de åsikter som framförs som svar på samråden.
(100) För att förbättra öppenheten och efterlevnaden av denna förordning bör införandet av certifieringsmekanismer
och dataskyddsförsegling och dataskyddsmärkning uppmuntras, så att registrerade snabbt kan bedöma nivån på
relevanta produkters och tjänsters dataskydd.
(101) Flöden av personuppgifter till och från länder utanför unionen och till och från internationella organisationer är
nödvändiga för utvecklingen av internationell handel och internationellt samarbete. Ökningen av dessa flöden har
medfört nya utmaningar och nya farhågor när det gäller skyddet av personuppgifter. Det är viktigt att den
skyddsnivå som fysiska personer säkerställs inom unionen genom denna förordning inte undergrävs när
personuppgifter överförs från unionen till personuppgiftsansvariga, personuppgiftsbiträden eller andra mottagare
i tredjeland eller till internationella organisationer, vilket inbegriper vidarebefordran av personuppgifter från
tredjelandet eller den internationella organisationen till personuppgiftsansvariga, personuppgiftsbiträden i samma
eller ett annat tredjeland eller en annan internationell organisation. Överföringar till tredjeländer och
internationella organisationer får under alla omständigheter endast utföras i full överensstämmelse med denna
förordning. En överföring kan endast ske, om de villkor som fastställs i bestämmelserna i denna förordning om
överföring av personuppgifter till tredjeländer eller internationella organisationer har uppfyllts av den personupp
giftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet, med förbehåll för de övriga bestämmelserna i denna förordning.
(102) Denna förordning påverkar inte internationella avtal mellan unionen och tredjeländer som reglerar överföring av
personuppgifter, däribland lämpliga skyddsåtgärder för de registrerade. Medlemsstaterna får ingå internationella
avtal som innefattar överföring av personuppgifter till tredjeländer eller internationella organisationer i den mån
sådana avtal inte påverkar denna förordning eller andra bestämmelser i unionsrätten och innehåller en skälig nivå
av skydd för de registrerades grundläggande rättigheter.
(103) Kommissionen kan med verkan för hela unionen fastställa att ett tredjeland, ett territorium eller en specificerad
sektor i ett tredjeland eller en internationell organisation erbjuder en adekvat dataskyddsnivå och på så sätt skapa
rättslig säkerhet och enhetlighet i hela unionen vad gäller tredjelandet eller den internationella organisationen
som anses tillhandahålla en sådan skyddsnivå. I dessa fall får överföringar av personuppgifter till det tredjelandet
eller den internationella organisationen ske utan ytterligare tillstånd. Kommissionen kan också, efter att ha
underrättat tredjelandet eller den internationella organisationen och lämnat en fullständig motivering, besluta att
ett sådant beslut ska återkallas.
(104) I enlighet med de grundläggande värderingar som unionen bygger på, bl.a. skyddet av mänskliga rättigheter, bör
kommissionen i sin bedömning av tredjelandet eller ett territorium eller en specificerad sektor i ett tredjeland
beakta hur ett visst tredjeland respekterar rättsstatsprincipen, tillgången till rättslig prövning samt internationella
människorättsnormer och -standarder samt landets allmänna lagstiftning och sektorslagstiftning, inklusive
lagstiftning om allmän säkerhet, försvar och nationell säkerhet samt allmän ordning och straffrätt. Vid antagandet
av ett beslut om adekvat skyddsnivå avseende ett territorium eller en specificerad sektor i ett tredjeland bör
hänsyn tas till tydliga och objektiva kriterier, t.ex. specifik behandling och tillämpningsområdet för tillämpliga
rättsliga standarder och gällande lagstiftning i tredjelandet. Tredjelandet bör erbjuda garantier som säkerställer en
4.5.2016
L 119/19
Europeiska unionens officiella tidning
SV
Prop. 2017/18:248
Bilaga 1
59
tillfredsställande skyddsnivå som i huvudsak motsvarar den som säkerställs i unionen, i synnerhet när
personuppgifter behandlas inom en eller flera specifika sektorer. Tredjelandet bör framför allt säkerställa en
effektiv oberoende dataskyddsövervakning och sörja för samarbetsmekanismer med medlemsstaternas dataskydds
myndigheter, och de registrerade bör tillförsäkras effektiva och lagstadgade rättigheter samt effektiv administrativ
och rättslig prövning.
(105) Utöver de internationella åtaganden som tredjelandet eller den internationella organisationen har gjort bör
kommissionen beakta de skyldigheter som följer av tredjelandets eller den internationella organisationens
deltagande i multilaterala eller regionala system, särskilt rörande skydd av personuppgifter och genomförandet av
dessa skyldigheter. Framför allt bör tredjelandets anslutning till Europarådets konvention av den 28 januari 1981
om skydd för enskilda vid automatisk behandling av personuppgifter och dess tilläggsprotokoll beaktas.
Kommissionen bör samråda med styrelsen vid bedömningen av skyddsnivån i tredjeländer eller internationella
organisationer.
(106) Kommissionen bör övervaka hur beslut om skyddsnivå i ett tredjeland, ett territorium eller en specificerad sektor
i ett tredjeland eller en internationell organisation fungerar, och övervaka hur beslut som antas på grundval av
artikel 25.6 eller 26.4 i direktiv 95/46/EG fungerar. Kommissionen bör i sina beslut om adekvat skyddsnivå
föreskriva en mekanism för periodisk översyn av hur de fungerar. Denna periodiska översyn bör genomföras
i samråd med det berörda tredjelandet eller den berörda internationella organisationen, med beaktande av all
relevant utveckling i tredjelandet eller den internationella organisationen. Vid övervakningen och genomförandet
av den periodiska översynen bör kommissionen ta hänsyn till synpunkter och resultat från Europaparlamentet
och rådet samt andra relevanta organ och källor. Kommissionen bör inom rimlig tid utvärdera hur de sistnämnda
besluten fungerar och rapportera alla relevanta resultat till den kommitté, i den mening som avses i Europapar
lamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (1), som inrättats enligt denna förordning och till Europapar
lamentet och rådet.
(107) Kommissionen kan konstatera att ett tredjeland, ett territorium eller en viss specificerad sektor i ett tredjeland
eller en internationell organisation inte längre säkerställer en adekvat dataskyddsnivå. Överföring av
personuppgifter till detta tredjeland eller till denna internationella organisation bör då förbjudas, såvida inte
kraven i denna förordning avseende överföring med stöd av lämpliga skyddsåtgärder, inbegripet bindande
företagsbestämmelser och undantag för särskilda situationer, är uppfyllda. I så fall bör det finnas möjlighet till
samråd mellan kommissionen och dessa tredjeländer eller internationella organisationer. Kommissionen bör i god
tid informera tredjelandet eller den internationella organisationen om skälen och inleda samråd med tredjelandet
eller organisationen för att avhjälpa situationen.
(108) Saknas beslut om adekvat skyddsnivå bör den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet vidta åtgärder
för att kompensera för det bristande dataskyddet i ett tredjeland med hjälp av lämpliga skyddsåtgärder för den
registrerade. Sådana lämpliga skyddsåtgärder kan bestå i tillämpning av bindande företagsbestämmelser, standard
bestämmelser om dataskydd som antagits av kommissionen, standardbestämmelser om dataskydd som antagits
av en tillsynsmyndighet eller avtalsbestämmelser som godkänts av en tillsynsmyndighet. Dessa skyddsåtgärder bör
säkerställa iakttagande av de krav i fråga om dataskydd och registrerades rättigheter som är lämpliga för
behandling inom unionen, inbegripet huruvida bindande rättigheter för de registrerade och effektiva rättsmedel är
tillgängliga, inbegripet en faktisk rätt att föra talan på administrativ väg eller inför domstol och att kräva
kompensation i unionen eller i ett tredjeland. De bör särskilt gälla överensstämmelse med allmänna principer för
behandling av personuppgifter samt principerna om inbyggt dataskydd och dataskydd som standard. Överföring
av uppgifter kan också utföras av offentliga myndigheter eller organ till offentliga myndigheter eller organ i
tredjeländer eller internationella organisationer med motsvarande skyldigheter eller uppgifter, inbegripet på
grundval av bestämmelser som ska införas i administrativa överenskommelser, t.ex. samförståndsavtal, som
föreskriver verkställbara och faktiska rättigheter för de registrerade. Tillstånd från den behöriga tillsynsmyndighe
ten bör erhållas när skyddsåtgärder föreskrivs i icke rättsligt bindande administrativa arrangemang.
(109) Personuppgiftsansvarigas eller personuppgiftsbiträdens möjlighet att använda standardiserade dataskyddsbe
stämmelser som antagits av kommissionen eller av en tillsynsmyndighet bör inte hindra att de infogar
4.5.2016
L 119/20
Europeiska unionens officiella tidning
SV
(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer
för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).
60
Prop. 2017/18:248
Bilaga 1
standardiserade dataskyddsbestämmelser i ett vidare avtal, såsom ett avtal mellan personuppgiftsbiträdet och ett
annat personuppgiftsbiträde, eller lägger till andra bestämmelser eller ytterligare skyddsåtgärder, under
förutsättning att de inte direkt eller indirekt står i strid med standardavtalsklausuler som antagits av
kommissionen eller av en tillsynsmyndighet eller påverkar de registrerades grundläggande rättigheter eller friheter.
Personuppgiftsansvariga och personuppgiftsbiträden bör uppmuntras att tillhandahålla ytterligare skyddsåtgärder
via avtalsmässiga åtaganden som kompletterar de standardiserade skyddsbestämmelserna.
(110) En koncern eller en grupp av företag som deltar i en gemensam ekonomisk verksamhet bör kunna använda sig
av godkända bindande företagsbestämmelser för sina internationella överföringar från unionen till organisationer
inom samma koncern eller grupp av företag som deltar i en gemensam ekonomisk verksamhet, under
förutsättning att företagsbestämmelserna inbegriper alla nödvändiga principer och bindande rättigheter som
säkerställer lämpliga skyddsåtgärder för överföringar eller kategorier av överföringar av personuppgifter.
(111) Det bör införas bestämmelser som ger möjlighet att under vissa omständigheter göra överföringar, om den
registrerade har lämnat sitt uttryckliga samtycke, när överföringen är tillfällig och nödvändig med hänsyn till ett
avtal eller ett rättsligt anspråk, oavsett om detta sker inom ett rättsligt förfarande eller i ett administrativt eller
utomrättsligt förfarande, inbegripet förfaranden inför tillsynsorgan. Det bör också införas bestämmelser som ger
möjlighet till överföringar om viktiga allmänintressen fastställda genom unionsrätten eller medlemsstaternas
nationella rätt så kräver eller när överföringen görs från ett register som inrättats genom lag och är avsett att
konsulteras av allmänheten eller av personer med ett berättigat intresse. I sistnämnda fall bör en sådan överföring
inte omfatta alla personuppgifter eller hela kategorier av uppgifter i registret, och överföringen bör endast göras
när registret är avsett att vara tillgängligt för personer med ett berättigat intresse, på begäran av dessa personer
eller om de själva är mottagarna, med full hänsyn till de registrerades intressen och grundläggande rättigheter.
(112) Dessa undantag bör främst vara tillämpliga på uppgiftsöverföringar som krävs och är nödvändiga med hänsyn till
viktiga allmänintressen, exempelvis vid internationella utbyten av uppgifter mellan konkurrensmyndigheter,
skatte- eller tullmyndigheter, finanstillsynsmyndigheter, socialförsäkringsmyndigheter eller hälsovårdsmyndigheter,
till exempel vid kontaktspårning för smittsamma sjukdomar eller för att minska och/eller undanröja dopning
inom idrott. En överföring av personuppgifter bör också betraktas som laglig, om den är nödvändig för att
skydda ett intresse som är väsentligt för den registrerades eller en annan persons vitala intressen, inklusive dennes
fysiska integritet och liv, om den registrerade är oförmögen att ge sitt samtycke. Saknas beslut om adekvat
skyddsnivå får unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt med hänsyn till viktiga allmänintressen
uttryckligen fastställa gränser för överföringen av särskilda kategorier av uppgifter till ett tredjeland eller en
internationell organisation. Medlemsstaterna bör underrätta kommissionen om sådana bestämmelser. Varje
överföring till en internationell humanitär organisation av personuppgifter rörande en registrerad som är fysiskt
eller rättsligt förhindrad att ge sitt samtycke, i syfte att utföra en uppgift inom ramen för Genèvekonventionerna
eller vara förenlig med internationell humanitär rätt, vilken är tillämplig vid väpnade konflikter, skulle kunna
anses vara nödvändig för ett betydande allmänintresse eller för att den är av vitalt intresse för den registrerade.
(113) Överföringar som kan anses vara icke återkommande och endast gäller ett begränsat antal registrerade kan också
vara möjliga när personuppgiftsansvarigas tvingande berättigade intressen motiverar detta, om inte den
registrerades intressen eller rättigheter och friheter väger tyngre än dessa intressen, och den personuppgift
sansvarige har bedömt alla omständigheter kring uppgiftsöverföringen. Den personuppgiftsansvarige bör ta
särskild hänsyn till personuppgifternas art, den eller de avsedda behandlingarnas ändamål och varaktighet samt
situationen i ursprungslandet, tredjelandet och det slutliga bestämmelselandet och bör tillhandahålla lämpliga
åtgärder för att skydda fysiska personers grundläggande rättigheter och friheter vid behandlingen av deras
personuppgifter. Sådana överföringar bör endast vara möjliga i vissa fall där inget av de andra skälen till
överföring är tillämpligt. För vetenskapliga eller historiska forskningsändamål eller statistiska ändamål bör hänsyn
tas till samhällets legitima förväntningar i fråga om ökad kunskap. Den personuppgiftsansvarige bör informera
tillsynsmyndigheten och den registrerade om överföringen.
(114) Om kommissionen inte har fattat beslut om adekvat dataskyddsnivå i ett tredjeland, bör den personuppgift
sansvarige eller personuppgiftsbiträdet i alla fall använda sig av lösningar som ger de registrerade verkställbara
och effektiva rättigheter vad gäller behandlingen av deras personuppgifter inom unionen när dessa uppgifter väl
har överförts, så att de fortsatt kan utöva sina grundläggande rättigheter och att skyddsåtgärder fortsatt gäller i
förhållande till dem.
4.5.2016
L 119/21
Europeiska unionens officiella tidning
SV
Prop. 2017/18:248
Bilaga 1
61
(115) Vissa tredjeländer antar lagar och andra författningar som syftar till att direkt reglera behandling som genomförs
av fysiska och juridiska personer under medlemsstaternas jurisdiktion. Detta kan inkludera rättsliga avgöranden
eller beslut av administrativa myndigheter i tredjeländer med krav på att personuppgiftsansvariga eller personupp
giftsbiträden överför eller överlämnar personuppgifter, vilka inte grundar sig på något gällande internationellt
avtal, såsom ett fördrag om ömsesidig rättshjälp, mellan det begärande tredjelandet och unionen eller en
medlemsstat. Extraterritoriell tillämpning av dessa lagar och andra författningar kan strida mot internationell rätt
och inverka menligt på det skydd av fysiska personer som säkerställs inom unionen genom denna förordning.
Överföringar bör endast tillåtas om villkoren i denna förordning för en överföring till tredjeländer är uppfyllda.
Detta kan vara fallet bl.a. när utlämnande är nödvändigt på grund av ett viktigt allmänintresse som erkänns
i unionsrätten eller i medlemsstaternas nationella rätt som den personuppgiftsansvarige omfattas av.
(116) När personuppgifter förs över gränser utanför unionen kan detta öka risken för att fysiska personer inte kan
utöva sina dataskyddsrättigheter, i synnerhet för att skydda sig från otillåten användning eller otillåtet utlämnande
av denna information. Samtidigt kan tillsynsmyndigheter finna att de inte är i stånd att handlägga klagomål eller
göra utredningar som gäller verksamheter utanför gränserna för deras land. Deras strävan att arbeta tillsammans
över gränserna kan också hindras av otillräckliga preventiva eller korrigerande befogenheter, oenhetliga rättsliga
regelverk och praktiska hinder, som exempelvis bristande resurser. Närmare samarbete mellan dataskyddstillsyn
smyndigheter bör därför främjas för att hjälpa dem att utbyta information och utföra utredningar med sina
internationella motparter. I syfte att bygga upp internationella samarbetsmekanismer för att underlätta och
tillhandahålla ömsesidig internationell hjälp med att kontrollera efterlevnaden av lagstiftningen till skydd för
personuppgifter, bör kommissionen och tillsynsmyndigheterna utbyta information och samarbeta, inom
verksamhet som rör utövandet av deras befogenheter, med behöriga myndigheter i tredjeländer, på grundval av
ömsesidighet och i överensstämmelse med denna förordning.
(117) Ett väsentligt inslag i skyddet av fysiska personer vid behandlingen av personuppgifter är att medlemsstaterna
inrättar tillsynsmyndigheter med behörighet att utföra sina uppgifter och utöva sina befogenheter under
fullständigt oberoende. Medlemsstaterna bör kunna inrätta fler än en tillsynsmyndighet om det behövs för att ta
hänsyn till den egna konstitutionella, organisatoriska och administrativa strukturen.
(118) Tillsynsmyndigheternas oberoende bör dock inte innebära att deras utgifter inte kan underkastas kontroll- eller
övervakningsmekanismer eller bli föremål för domstolsprövning.
(119) Om en medlemsstat inrättar flera tillsynsmyndigheter, bör den genom lagstiftning säkerställa att dessa
tillsynsmyndigheter effektivt deltar i mekanismen för enhetlighet. Medlemsstaten bör i synnerhet utnämna en
tillsynsmyndighet som fungerar som samlande kontaktpunkt för dessa myndigheters effektiva deltagande i
mekanismen för att säkra ett snabbt och smidigt samarbete med övriga tillsynsmyndigheter, styrelsen och
kommissionen.
(120) Varje tillsynsmyndighet bör tilldelas de ekonomiska och personella resurser och lokalutrymmen samt den
infrastruktur som är nödvändig för att den effektivt ska kunna utföra sina uppgifter, däribland de uppgifter som
är knutna till ömsesidigt bistånd och samarbete med övriga tillsynsmyndigheter i hela unionen. Varje
tillsynsmyndighet bör ha en separat offentlig årlig budget, som kan ingå i den övergripande statsbudgeten eller
nationella budgeten.
(121) De allmänna villkoren för tillsynsmyndighetens ledamot eller ledamöter bör fastställas genom varje medlemsstats
lagstiftning och där bör i synnerhet föreskrivas att ledamöterna ska utnämnas genom ett öppet förfarande
antingen av medlemsstatens parlament, regering eller statschef, på grundval av ett förslag från regeringen, en
ledamot av regeringen, parlamentet eller en av parlamentets kammare eller av ett oberoende organ som enligt
medlemsstaternas nationella rätt har anförtrotts utnämningen. I syfte att säkerställa tillsynsmyndighetens
oberoende bör ledamoten eller ledamöterna handla med integritet, avstå från alla handlingar som står i strid med
deras tjänsteutövning och under sin mandattid avstå från all annan avlönad eller oavlönad yrkesverksamhet som
står i strid med deras uppdrag. Tillsynsmyndigheten bör ha egen personal, som valts ut av tillsynsmyndigheten
eller ett oberoende organ som fastställs i medlemsstaternas nationella rätt, vilken uteslutande bör vara underställd
tillsynsmyndighetens ledamot eller ledamöter.
(122) Varje tillsynsmyndighet bör ha behörighet att inom sin medlemsstats territorium utöva de befogenheter och
utföra de uppgifter som den tilldelats i enlighet med denna förordning. Detta bör framför allt omfatta behandling
4.5.2016
L 119/22
Europeiska unionens officiella tidning
SV
62
Prop. 2017/18:248
Bilaga 1
inom ramen för verksamhet vid den personuppgiftsansvariges eller personuppgiftsbiträdets verksamhetsställen
inom den egna medlemsstatens territorium, behandling av personuppgifter som utförs av myndigheter eller
privata organ som agerar i ett allmänt intresse, behandling som påverkar registrerade på dess territorium eller
behandling som utförs av en personuppgiftsansvarig eller ett personuppgiftsbiträde som inte är etablerad i
unionen när den rör registrerade som är bosatta på dess territorium. Detta bör inbegripa att hantera klagomål
som lämnas in av en registrerad, genomföra undersökningar om tillämpningen av denna förordning samt främja
allmänhetens medvetenhet om risker, bestämmelser, skyddsåtgärder och rättigheter när det gäller behandlingen av
personuppgifter.
(123) Tillsynsmyndigheterna bör övervaka tillämpningen av bestämmelserna i denna förordning och bidra till att
tillämpningen blir enhetlig över hela unionen, för att skydda fysiska personer vid behandling av deras
personuppgifter och för att underlätta det fria flödet av personuppgifter inom den inre marknaden. För detta
ändamål bör tillsynsmyndigheterna samarbeta såväl sinsemellan som med kommissionen, utan att det behövs
något avtal mellan medlemsstaterna om tillhandahållande av ömsesidigt bistånd eller om sådant samarbete.
(124) Om behandlingen av personuppgifter sker inom ramen för verksamhet vid en personuppgiftsansvarigs eller ett
personuppgiftsbiträdes verksamhetsställe i unionen och den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet
är etablerad i mer än en medlemsstat, eller om behandling som sker inom ramen för verksamhet vid ett enda
verksamhetsställe tillhörande en personuppgiftsansvarig eller ett personuppgiftsbiträde i unionen i väsentlig grad
påverkar eller sannolikt i väsentlig grad kommer att påverka registrerade i mer än en medlemsstat, bör tillsyns
myndigheten för den personuppgiftsansvariges eller personuppgiftsbiträdets huvudsakliga verksamhetsställe eller
för detta enda verksamhetsställe tillhörande den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet agera som
ansvarig myndighet. Denna bör samarbeta med de övriga myndigheter som berörs, eftersom den personuppgift
sansvarige eller personuppgiftsbiträdet har ett verksamhetsställe inom deras medlemsstats territorium, eftersom
registrerade som är bosatta på deras territorium i väsentlig grad påverkas eller eftersom ett klagomål har lämnats
in till dem. Även när en registrerad som inte är bosatt i medlemsstaten har lämnat in ett klagomål, bör den
tillsynsmyndighet som klagomålet har lämnats in till också vara en berörd tillsynsmyndighet. Styrelsen bör inom
ramen för sina uppgifter kunna utfärda riktlinjer för alla frågor som rör tillämpningen av denna förordning,
framför allt för vilka kriterier som ska beaktas för att konstatera om behandlingen i fråga i väsentlig grad
påverkar registrerade i mer än en medlemsstat och för vad som utgör en relevant och motiverad invändning.
(125) Den ansvariga myndigheten bör ha behörighet att anta bindande beslut om åtgärder inom ramen för de
befogenheter som den tilldelats i enlighet med denna förordning. I egenskap av ansvarig myndighet bör tillsyns
myndigheten nära involvera och samordna de berörda tillsynsmyndigheterna i beslutsfattandet. Om man beslutar
att helt eller delvis avslå den registrerades klagomål, bör detta beslut antas av den tillsynsmyndighet som
klagomålet har lämnats in till.
(126) Den ansvariga tillsynsmyndigheten och de berörda tillsynsmyndigheterna bör gemensamt enas om beslutet, som
bör rikta sig till den personuppgiftsansvariges eller personuppgiftsbiträdets huvudsakliga eller enda
verksamhetsställe och vara bindande för den personuppgiftsansvarige och personuppgiftsbiträdet. Den personupp
giftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet bör vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa efterlevnad av denna
förordning och genomförande av det beslut som den ansvariga tillsynsmyndigheten har anmält till den
personuppgiftsansvariges eller personuppgiftsbiträdets huvudsakliga verksamhetsställe vad gäller behandling i
unionen.
(127) Varje tillsynsmyndighet som inte agerar som ansvarig tillsynsmyndighet bör vara behörig att behandla lokala fall,
om den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet är etablerad i mer än en medlemsstat men ärendet
för den specifika behandlingen endast avser behandling som utförs i en enda medlemsstat och endast omfattar
registrerade i denna enda medlemsstat, till exempel om ärendet avser behandling av anställdas personuppgifter
inom ramen för en medlemsstats specifika anställningsförhållanden. I sådana fall bör tillsynsmyndigheten utan
dröjsmål underrätta den ansvariga tillsynsmyndigheten om detta ärende. Efter att ha underrättats bör den
ansvariga tillsynsmyndigheten besluta huruvida den kommer att hantera ärendet i enlighet med bestämmelsen om
samarbete mellan den ansvariga tillsynsmyndigheten och andra berörda tillsynsmyndigheter (nedan kallad
mekanismen för en enda kontaktpunkt), eller om den tillsynsmyndighet som underrättade den bör behandla ärendet
på lokal nivå. När den ansvariga tillsynsmyndigheten beslutar huruvida den kommer att behandla ärendet, bör
den ta hänsyn till om den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet har ett verksamhetsställe i den
medlemsstat där den tillsynsmyndighet som underrättade den ansvariga myndigheten är belägen för att säkerställa
ett effektivt genomförande av ett beslut gentemot den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet. När
den ansvariga tillsynsmyndigheten beslutar att behandla ärendet, bör den tillsynsmyndighet som underrättade den
4.5.2016
L 119/23
Europeiska unionens officiella tidning
SV
Prop. 2017/18:248
Bilaga 1
63
ha möjlighet att lämna in ett förslag till beslut, som den ansvariga tillsynsmyndigheten bör ta största möjliga
hänsyn till när den utarbetar utkastet till beslut inom ramen för mekanismen för en enda kontaktpunkt.
(128) Bestämmelserna om den ansvariga tillsynsmyndigheten och mekanismen för en enda kontaktpunkt bör inte
tillämpas om behandlingen utförs av myndigheter eller privata organ i ett allmänt intresse. I sådana fall bör den
enda tillsynsmyndighet som är behörig att utöva de befogenheter som den tilldelas i enlighet med denna
förordning vara tillsynsmyndigheten i den medlemsstat där myndigheten eller det privata organet är etablerat.
(129) För att denna förordning ska övervakas och verkställas på ett enhetligt sätt i hela unionen bör tillsynsmyndighe
terna i alla medlemsstater ha samma uppgifter och effektiva befogenheter, bl.a. undersökningsbefogenheter,
korrigerande befogenheter och befogenheter att ålägga sanktioner samt befogenheter att utfärda tillstånd och ge
råd, särskilt vid klagomål från fysiska personer och, utan att det påverkar åklagarmyndigheternas befogenheter
enligt medlemsstaternas nationella rätt, att upplysa de rättsliga myndigheterna om överträdelser av denna
förordning och delta i rättsliga förfaranden. Dessa befogenheter bör även omfatta en befogenhet att införa en
tillfällig eller definitiv begränsning av, inklusive förbud mot, behandling. Medlemsstaterna får fastställa andra
uppgifter med anknytning till skyddet av personuppgifter enligt denna förordning. Tillsynsmyndigheternas
befogenheter bör utövas opartiskt, rättvist och inom rimlig tid i överensstämmelse med lämpliga rättssäkerhets
garantier i unionsrätten och i medlemsstaternas nationella rätt. Framför allt bör varje åtgärd vara lämplig,
nödvändig och proportionell för att säkerställa efterlevnad av denna förordning, med beaktande av
omständigheterna i varje enskilt fall, samt respektera varje persons rätt att bli hörd innan några enskilda åtgärder
som påverkar honom eller henne negativt vidtas och vara utformad så att onödiga kostnader och alltför stora
olägenheter för de berörda personerna undviks. Undersökningsbefogenheten när det gäller tillträde till lokaler bör
utövas i enlighet med särskilda krav i medlemsstaternas nationella processrätt, såsom kravet på att inhämta
förhandstillstånd från rättsliga myndigheter. Varje rättsligt bindande åtgärd som vidtas av tillsynsmyndigheten bör
vara skriftlig, klar och entydig, innehålla information om vilken tillsynsmyndighet som har utfärdat åtgärden och
datum för utfärdandet, vara undertecknad av tillsynsmyndighetens chef eller en av dess ledamöter efter dennes
bemyndigande samt innehålla en motivering till åtgärden och en hänvisning till rätten till ett effektivt rättsmedel.
Detta bör inte utesluta ytterligare krav enligt medlemsstaternas nationella processrätt. Antagande av ett rättsligt
bindande beslut innebär att det kan bli föremål för domstolsprövning i den medlemsstat till vilken den
tillsynsmyndighet som antog beslutet hör.
(130) Om den tillsynsmyndighet till vilken klagomålet har ingetts inte är den ansvariga tillsynsmyndigheten, bör den
ansvariga tillsynsmyndigheten nära samarbeta med den tillsynsmyndighet till vilken klagomålet har ingetts i
enlighet med de bestämmelser om samarbete och enhetlighet som fastställs i denna förordning. I sådana fall bör
den ansvariga tillsynsmyndigheten när den vidtar åtgärder avsedda att ha rättsverkan, inbegripet utdömandet av
administrativa sanktionsavgifter, ta största hänsyn till synpunkter från den tillsynsmyndighet till vilken klagomålet
har ingetts, vilken bör kvarstå som behörig för genomförande av utredningar på den egna medlemsstatens
territorium i samverkan med den behöriga tillsynsmyndigheten.
(131) Om en annan tillsynsmyndighet bör agera som ansvarig tillsynsmyndighet för den personuppgiftsansvariges eller
personuppgiftsbiträdets behandling men den sakfråga som klagomålet gäller eller den möjliga överträdelsen
endast rör den personuppgiftsansvariges eller personuppgiftsbiträdets behandling i den medlemsstat där
klagomålet har ingetts eller den eventuella överträdelsen har upptäckts, och frågan inte i väsentlig grad påverkar
eller inte sannolikt i väsentlig grad kommer att påverka registrerade i andra medlemsstater, bör den
tillsynsmyndighet som mottar ett klagomål eller upptäcker eller på annat sätt informeras om situationer som
innebär eventuella överträdelser av denna förordning försöka få till stånd en uppgörelse i godo med den
personuppgiftsansvarige och, om detta inte lyckas, utöva sina befogenheter fullt ut. Detta bör omfatta särskild
behandling som utförs inom tillsynsmyndighetens medlemsstats territorium eller med avseende på registrerade
inom denna medlemsstats territorium, behandling som utförs inom ramen för ett erbjudande om varor eller
tjänster som särskilt riktar sig till registrerade inom tillsynsmyndighetens medlemsstats territorium eller
behandling som måste bedömas med beaktande av relevanta rättsliga skyldigheter enligt medlemsstaternas
nationella rätt.
(132) Medvetandehöjande kampanjer från tillsynsmyndigheters sida riktade till allmänheten bör innefatta särskilda
åtgärder riktade dels till personuppgiftsansvariga och personuppgiftsbiträden, inbegripet mikroföretag samt små
och medelstora företag, dels till fysiska personer, särskilt i utbildningssammanhang.
4.5.2016
L 119/24
Europeiska unionens officiella tidning
SV
64
Prop. 2017/18:248
Bilaga 1
(133) Tillsynsmyndigheterna bör hjälpa varandra att utföra sina uppgifter och ge ömsesidigt bistånd så att denna
förordning tillämpas och verkställs enhetligt på den inre marknaden. En tillsynsmyndighet som begärt ömsesidigt
bistånd får anta en provisorisk åtgärd, om den inte har fått något svar på en begäran om ömsesidigt bistånd inom
en månad från det att begäran mottogs av den andra tillsynsmyndigheten.
(134) Alla tillsynsmyndigheter bör om lämpligt delta i gemensamma insatser med andra tillsynsmyndigheter. Den
anmodade tillsynsmyndigheten bör vara skyldig att besvara en begäran inom en fastställd tidsperiod.
(135) För att denna förordning ska tillämpas enhetligt i hela unionen bör en mekanism för enhetlighet när det gäller
samarbete mellan tillsynsmyndigheterna skapas. Denna mekanism bör främst tillämpas när en tillsynsmyndighet
avser att anta en åtgärd som är avsedd att ha rättsverkan gällande behandlingar som i väsentlig grad påverkar ett
betydande antal registrerade i flera medlemsstater. Den bör också tillämpas när en berörd tillsynsmyndighet eller
kommissionen begär att ett sådant ärende ska hanteras inom ramen för mekanismen för enhetlighet. Mekanismen
bör inte påverka åtgärder som kommissionen kan komma att vidta när den utövar sina befogenheter enligt
fördragen.
(136) Vid tillämpningen av mekanismen för enhetlighet bör styrelsen inom en fastställd tidsperiod avge ett yttrande,
om en majoritet av dess ledamöter så beslutar eller om någon berörd tillsynsmyndighet eller kommissionen begär
detta. Styrelsen bör också ges befogenhet att anta rättsligt bindande beslut vid tvister mellan tillsynsmyndigheter.
För detta ändamål bör den, normalt med två tredjedelars majoritet av sina ledamöter, utfärda rättsligt bindande
beslut i tydligt fastställda fall då tillsynsmyndigheter har olika uppfattningar, framför allt när det gäller
mekanismen för samarbete mellan den ansvariga tillsynsmyndigheten och berörda tillsynsmyndigheter om
sakförhållandena, i synnerhet om huruvida denna förordning har överträtts.
(137) Det kan uppstå brådskande behov att agera för att skydda registrerades rättigheter och friheter, särskilt när fara
föreligger att säkerställandet av en registrerad persons rättighet kan komma att försvåras avsevärt. En
tillsynsmyndighet bör därför kunna vidta vederbörligen motiverade provisoriska åtgärder inom sitt territorium
med en viss giltighetsperiod, som inte bör överskrida tre månader.
(138) Tillämpningen av en sådan mekanism bör vara ett villkor för lagligheten av en åtgärd som är avsedd att ha
rättsverkan och som vidtas av tillsynsmyndigheten i de fall där denna tillämpning är obligatorisk. I andra ärenden
som inbegriper flera länder bör samarbetsmekanismen mellan den ansvariga tillsynsmyndigheten och berörda
tillsynsmyndigheter tillämpas, och ömsesidigt bistånd och gemensamma insatser kan utföras mellan de berörda
tillsynsmyndigheterna på bilateral eller multilateral basis utan att mekanismen för enhetlighet utlöses.
(139) I syfte att främja en enhetlig tillämpning av denna förordning bör styrelsen inrättas som ett oberoende
unionsorgan. För att styrelsen ska kunna uppfylla sina mål bör den vara en juridisk person. Styrelsen bör
företrädas av sin ordförande. Den bör ersätta arbetsgruppen för skydd av fysiska personer med avseende på
behandlingen av personuppgifter, som inrättades genom direktiv 95/46/EG. Den bör bestå av chefen för en
tillsynsmyndighet i varje medlemsstat och Europeiska datatillsynsmannen eller deras respektive företrädare.
Kommissionen bör delta i styrelsens verksamhet utan att ha rösträtt, och Europeiska datatillsynsmannen bör ha
specifik rösträtt. Styrelsen bör bidra till denna förordnings enhetliga tillämpning i hela unionen, bl.a. genom att
lämna råd till kommissionen, särskilt vad gäller skyddsnivån i tredjeländer eller internationella organisationer, och
främja samarbetet mellan tillsynsmyndigheterna i hela unionen. Styrelsen bör agera oberoende när den utför sina
uppgifter.
(140) Styrelsen bör biträdas av ett sekretariat som tillhandahålls av Europeiska datatillsynsmannen. Den personal vid
Europeiska datatillsynsmannen som medverkar i utförandet av de uppgifter som enligt denna förordning
anförtros styrelsen bör för sina uppgifter uteslutande ta emot instruktioner från styrelsens ordförande och
rapportera till denne.
(141) Alla registrerade bör ha rätt att lämna in ett klagomål till en enda tillsynsmyndighet, särskilt i den medlemsstat
där den registrerade har sin hemvist, och ha rätt till ett effektivt rättsmedel i enlighet med artikel 47 i stadgan,
4.5.2016
L 119/25
Europeiska unionens officiella tidning
SV
Prop. 2017/18:248
Bilaga 1
65
om den registrerade anser att hans eller hennes rättigheter enligt denna förordning har kränkts eller om tillsyns
myndigheten inte reagerar på ett klagomål, helt eller delvis avslår eller avvisar ett klagomål eller inte agerar när så
är nödvändigt för att skydda den registrerades rättigheter. Utredningen av ett klagomål bör, med förbehåll för
eventuell domstolsprövning, ske i den utsträckning som är lämplig i det enskilda fallet. Tillsynsmyndigheten bör
inom rimlig tid informera den registrerade om hur arbetet med klagomålet fortskrider och vad resultatet blir. Om
ärendet fordrar ytterligare utredning eller samordning med en annan tillsynsmyndighet, bör den registrerade
underrättas även om detta. För att förenkla inlämningen av klagomål bör varje tillsynsmyndighet vidta åtgärder,
såsom att tillhandahålla ett formulär för inlämnande av klagomål som även kan fyllas i elektroniskt, utan att
andra kommunikationsformer utesluts.
(142) Om en registrerad anser att hans eller hennes rättigheter enligt denna förordning har kränkts, bör han eller hon
ha rätt att ge mandat till ett organ, en organisation eller en sammanslutning som drivs utan vinstsyfte och som
har inrättats i enlighet med en medlemsstats nationella rätt, som har stadgeenliga mål av allmänt intresse och
bedriver verksamhet på området skydd av personuppgifter, att på hans eller hennes vägnar lämna in ett klagomål
till en tillsynsmyndighet, om detta föreskrivs i medlemsstatens nationella rätt, att på den registrerades vägnar
utöva rätten till domstolsprövning eller att på den registrerades vägnar utöva rätten att ta emot ersättning. En
medlemsstat får föreskriva att ett sådant organ, en sådan organisation eller en sådan sammanslutning ska ha rätt
att lämna in ett klagomål i den medlemsstaten, oberoende av en registrerad persons mandat, och ha rätt till ett
effektivt rättsmedel, om det eller den har skäl att anse att en registrerad persons rättigheter har kränkts till följd
av behandling av personuppgifter som strider mot denna förordning. Detta organ, denna organisation eller denna
sammanslutning får inte ges rätt att kräva ersättning på en registrerad persons vägnar oberoende av den
registrerades mandat.
(143) Varje fysisk eller juridisk person har rätt att väcka ogiltighetstalan mot styrelsens beslut vid domstolen enligt de
villkor som föreskrivs i artikel 263 i EUF-fördraget. I sin egenskap av adressater för sådana beslut måste, i
enlighet med artikel 263 i EUF-fördraget, de berörda tillsynsmyndigheter som önskar överklaga dessa väcka talan
inom två månader efter det att beslutet meddelats dem. Om styrelsens beslut direkt och personligen berör en
personuppgiftsansvarig, ett personuppgiftsbiträde eller en enskild, kan den enskilde väcka ogiltighetstalan mot
besluten inom två månader efter det att de har offentliggjorts på styrelsens webbplats, i enlighet med artikel 263
i EUF-fördraget. Utan att det påverkar denna rätt inom ramen för artikel 263 i EUF-fördraget bör varje fysisk eller
juridisk person ha rätt till ett effektivt rättsmedel vid den behöriga nationella domstolen mot ett beslut av en
tillsynsmyndighet som har rättsliga följder för denna person. Sådana beslut avser särskilt tillsynsmyndighetens
utövande av utrednings-, korrigerings- och godkännandebefogenheter eller avvisande av eller avslag på klagomål.
Rätten till ett effektivt rättsmedel inbegriper dock inte åtgärder som vidtagits av tillsynsmyndigheter när dessa inte
är rättsligt bindande, såsom yttranden som avgivits eller rådgivning som tillhandahållits av tillsynsmyndigheten.
Talan mot beslut som har fattats av en tillsynsmyndighet bör väckas vid domstolarna i den medlemsstat där
tillsynsmyndigheten har sitt säte och bör genomföras i enlighet med den medlemsstatens nationella processrätt.
Dessa domstolar bör ha fullständig behörighet, vilket bör omfatta behörighet att pröva alla fakta och rättsliga
frågor som rör den tvist som anhängiggjorts vid dem.
Om talan avslås eller avvisas av en tillsynsmyndighet, kan den enskilde väcka talan vid domstolarna i samma
medlemsstat. I samband med rättsmedel som avser tillämpningen av denna förordning kan eller, i det fall som
anges i artikel 267 i EUF-fördraget, måste nationella domstolar som anser att ett beslut om ett förhandsavgörande
är nödvändigt för att de ska kunna döma begära att domstolen meddelar ett förhandsavgörande om tolkningen
av unionsrätten, inbegripet denna förordning. Om dessutom ett beslut av en tillsynsmyndighet om genomförande
av ett beslut av styrelsen överklagas till en nationell domstol och giltigheten av styrelsens beslut ifrågasätts, har
inte den nationella domstolen befogenhet att förklara styrelsens beslut ogiltigt utan måste hänskjuta frågan om
giltighet till domstolen i enlighet med artikel 267 i EUF-fördraget såsom den tolkats av domstolen, närhelst den
anser att beslutet är ogiltigt. En nationell domstol får dock inte hänskjuta en fråga om giltigheten av styrelsens
beslut på begäran av en fysisk eller juridisk person som haft tillfälle att väcka ogiltighetstalan mot beslutet,
i synnerhet inte om denna person direkt och personligen berördes av beslutet men inte gjorde detta inom den
frist som anges i artikel 263 i EUF-fördraget.
(144) Om en domstol där ett förfarande inletts mot beslut som har fattats av en tillsynsmyndighet har skäl att tro att
ett förfarande rörande samma behandling, såsom samma sakfråga vad gäller behandling av samma personuppgift
sansvarige eller samma personuppgiftsbiträde, eller samma händelseförlopp, har inletts vid en annan behörig
domstol i en annan medlemsstat, bör den kontakta denna domstol i syfte att bekräfta förekomsten av sådana
relaterade förfaranden. Om relaterade förfaranden pågår vid en domstol i en annan medlemsstat får alla andra
4.5.2016
L 119/26
Europeiska unionens officiella tidning
SV
66
Prop. 2017/18:248
Bilaga 1
domstolar än den domstol där förfarandet först inleddes låta förfarandena vila eller på en av parternas begäran
förklara sig obehöriga till förmån för den domstol där förfarandet först inleddes, om den domstolen har
behörighet i förfarandet i fråga och dess lagstiftning tillåter förening av sådana relaterade förfaranden.
Förfarandena anses vara relaterade, om de är så nära förenade att en gemensam handläggning och dom är
påkallad för att undvika att oförenliga domar meddelas som en följd av att förfarandena prövas i olika
rättegångar.
(145) När det gäller ett rättsligt förfarande mot en personuppgiftsansvarig eller ett personuppgiftsbiträde bör käranden
kunna välja att väcka talan antingen vid domstolarna i de medlemsstater där den personuppgiftsansvarige eller
personuppgiftsbiträdet är etablerad eller där den registrerade är bosatt, såvida inte den personuppgiftsansvarige är
en myndighet i en medlemsstat som agerar inom ramen för sin myndighetsutövning.
(146) Den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet bör ersätta all skada som en person kan komma att lida
till följd av behandling som strider mot denna förordning. Den personuppgiftsansvarige eller personuppgifts
biträdet bör dock befrias från skadeståndsskyldighet om den kan visa att den inte på något sätt är ansvarig för
skadan. Begreppet skada bör tolkas brett mot bakgrund av domstolens rättspraxis på ett sätt som fullt ut
återspeglar denna förordnings mål. Detta påverkar inte skadeståndsanspråk till följd av överträdelser av andra
bestämmelser i unionsrätten eller i medlemsstaternas nationella rätt. Behandling som strider mot denna
förordning omfattar även behandling som strider mot delegerade akter och genomförandeakter som antagits i
enlighet med denna förordning och medlemsstaternas nationella rätt med närmare specifikation av denna
förordnings bestämmelser. Registrerade bör få full och effektiv ersättning för den skada de lidit. Om personupp
giftsansvariga eller personuppgiftsbiträden medverkat vid samma behandling, bör varje personuppgiftsansvarig
eller personuppgiftsbiträde hållas ansvarig för hela skadan. Om de är förenade i samma rättsliga förfarande i
enlighet med medlemsstaternas nationella rätt, kan ersättningen dock fördelas i enlighet med varje personuppgift
sansvarigs eller personuppgiftsbiträdes ansvar för den genom behandlingen uppkomna skadan, förutsatt att den
registrerade som lidit skada tillförsäkras full och effektiv ersättning. Varje personuppgiftsansvarig eller personupp
giftsbiträde som har betalat full ersättning får därefter inleda förfaranden för återkrav mot andra personuppgift
sansvariga eller personuppgiftsbiträden som medverkat vid samma behandling.
(147) Om särskilda bestämmelser om behörighet fastställs i denna förordning, framför allt vad gäller förfaranden för att
begära rättslig prövning som inbegriper ersättning mot en personuppgiftsansvarig eller ett personuppgiftsbiträde,
bör inte allmänna bestämmelser om behörighet, såsom bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) nr 1215/2012 (1), påverka tillämpningen av sådana särskilda bestämmelser.
(148) För att stärka verkställigheten av denna förordning bör det utdömas sanktioner, inbegripet administrativa
sanktionsavgifter, för överträdelser av denna förordning utöver eller i stället för de lämpliga åtgärder som tillsyns
myndigheten vidtar i enlighet med denna förordning. Vid en mindre överträdelse eller om den sanktionsavgift
som sannolikt skulle utdömas skulle innebära en oproportionell börda för en fysisk person får en reprimand
utfärdas i stället för sanktionsavgifter. Vederbörlig hänsyn bör dock tas till överträdelsens karaktär, svårighetsgrad
och varaktighet och huruvida den har skett uppsåtligen, vilka åtgärder som vidtagits för att lindra skadan, graden
av ansvar eller eventuella tidigare överträdelser av relevans, det sätt på vilket överträdelsen kom till tillsynsmyn
dighetens kännedom, efterlevnad av åtgärder som förordnats mot den personuppgiftsansvarige eller personupp
giftsbiträdet, tillämpning av en uppförandekod och eventuella andra försvårande eller förmildrande faktorer.
Utdömandet av sanktioner, inbegripet administrativa sanktionsavgifter, bör underkastas adekvata rättssäkerhets
garantier i överensstämmelse med allmänna principer inom unionsrätten och stadgan, vilket inbegriper ett
effektivt rättsligt skydd och korrekt rättsligt förfarande.
(149) Medlemsstaterna bör kunna fastställa bestämmelser om straffrättsliga påföljder för överträdelser av denna
förordning, inbegripet för överträdelser av nationella bestämmelser som antagits i enlighet med och inom ramen
för denna förordning. Dessa straffrättsliga påföljder kan även inbegripa en möjlighet att förverka den vinning som
gjorts genom överträdelser av denna förordning. Utdömandet av straffrättsliga påföljder för överträdelser av
sådana nationella bestämmelser och administrativa sanktioner bör dock inte medföra ett åsidosättande av
principen ne bis in idem enligt domstolens tolkning.
(150) För att förstärka och harmonisera de administrativa sanktionerna för överträdelser av denna förordning bör
samtliga tillsynsmyndigheter ha befogenhet att utfärda administrativa sanktionsavgifter. Det bör i denna
4.5.2016
L 119/27
Europeiska unionens officiella tidning
SV
(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande
och verkställighet av domar på privaträttens område (EUT L 351, 20.12.2012, s. 1).
Prop. 2017/18:248
Bilaga 1
67
förordning anges vilka överträdelserna är, den övre gränsen för och kriterierna för fastställande av de
administrativa sanktionsavgifterna, som i varje enskilt fall bör bestämmas av den behöriga tillsynsmyndigheten
med beaktande av alla relevanta omständigheter i det särskilda fallet, med vederbörlig hänsyn bl.a. till
överträdelsens karaktär, svårighetsgrad och varaktighet samt till dess följder och till de åtgärder som vidtas för att
sörja för fullgörandet av skyldigheterna enligt denna förordning och för att förebygga eller lindra konsekvenserna
av överträdelsen. Om de administrativa sanktionsavgifterna åläggs ett företag, bör ett företag i detta syfte anses
vara ett företag i den mening som avses i artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget. Om de administrativa
sanktionsavgifterna åläggs personer som inte är ett företag, bör tillsynsmyndigheten ta hänsyn till den allmänna
inkomstnivån i medlemsstaten och personens ekonomiska situation, när den överväger lämplig sanktionsavgift.
Mekanismen för enhetlighet kan också tillämpas för att främja en enhetlig tillämpning av administrativa
sanktionsavgifter. Medlemsstaterna bör fastställa om och i vilken utsträckning myndigheter ska omfattas av
administrativa sanktionsavgifter. Utfärdande av administrativa sanktionsavgifter eller utdelning av en varning
påverkar inte tillämpningen av tillsynsmyndigheternas övriga befogenheter eller av andra sanktioner enligt denna
förordning.
(151) Danmarks och Estlands rättssystem tillåter inte administrativa sanktionsavgifter i enlighet med denna förordning.
Bestämmelserna om administrativa sanktionsavgifter kan tillämpas så att sanktionsavgiften i Danmark utdöms
som en straffrättslig påföljd av en behörig nationell domstol och att den i Estland utdöms av tillsynsmyndigheten
inom ramen för ett förseelseförfarande, under förutsättning att en sådan tillämpning av bestämmelserna i dessa
medlemsstater har en effekt som är likvärdig med administrativa sanktionsavgifter som utdöms av tillsynsmyn
digheter. De behöriga nationella domstolarna bör därför beakta rekommendationen från den tillsynsmyndighet
som initierar sanktionsavgiften. De sanktionsavgifter som utdöms bör i alla händelser vara effektiva, proportionella
och avskräckande.
(152) Om denna förordning inte harmoniserar administrativa sanktioner eller om nödvändigt i andra fall, till exempel
vid fall av allvarliga överträdelser av denna förordning, bör medlemsstaterna genomföra ett system med effektiva,
proportionella och avskräckande sanktioner. Dessa sanktioners art, straffrättsliga eller administrativa, bör
fastställas i medlemsstaternas nationella rätt.
(153) Medlemsstaterna bör i sin lagstiftning sammanjämka bestämmelserna om yttrandefrihet och informationsfrihet,
vilket inbegriper journalistiska, akademiska, konstnärliga och/eller litterära uttrycksformer, med rätten till skydd
av personuppgifter i enlighet med denna förordning. Behandling av personuppgifter enbart för journalistiska,
akademiska, konstnärliga eller litterära ändamål bör undantas från vissa av kraven i denna förordning, så att
rätten till skydd av personuppgifter vid behov kan förenas med rätten till yttrandefrihet och informationsfrihet,
som följer av artikel 11 i stadgan. Detta bör särskilt gälla vid behandling av personuppgifter inom det
audiovisuella området och i nyhetsarkiv och pressbibliotek. Medlemsstaterna bör därför anta lagstiftningsåtgärder
som fastställer de olika undantag som behövs för att skapa en balans mellan dessa grundläggande rättigheter.
Medlemsstaterna bör fastställa sådana undantag med avseende på allmänna principer, de registrerades rättigheter,
personuppgiftsansvariga och personuppgiftsbiträden, överföring av uppgifter till tredjeländer eller internationella
organisationer, de oberoende tillsynsmyndigheterna, samarbete och enhetlighet samt specifika situationer där
personuppgifter behandlas. Om sådana undantag varierar från en medlemsstat till en annan, ska den nationella
rätten i den medlemsstat vars lag den personuppgiftsansvarige omfattas av tillämpas. För att beakta vikten av
rätten till yttrandefrihet i varje demokratiskt samhälle måste det göras en bred tolkning av vad som innefattas i
denna frihet, som till exempel journalistik.
(154) Denna förordning gör det möjligt att vid tillämpningen av den ta hänsyn till principen om allmänhetens rätt att
få tillgång till allmänna handlingar. Allmänhetens rätt att få tillgång till allmänna handlingar kan betraktas som
ett allmänt intresse. Personuppgifter i handlingar som innehas av en myndighet eller ett offentligt organ bör
kunna lämnas ut offentligt av denna myndighet eller detta organ, om utlämning stadgas i unionsrätten eller
i medlemsstatens nationella rätt som är tillämplig på myndigheten eller det offentliga organet. Denna rätt bör
sammanjämka allmänhetens rätt att få tillgång till allmänna handlingar och vidareutnyttjande av information från
den offentliga sektorn med rätten till skydd av personuppgifter och får därför innehålla föreskrifter om den
nödvändiga sammanjämkningen med rätten till skydd av personuppgifter enligt denna förordning. Hänvisningen
till offentliga myndigheter och organ bör i detta sammanhang omfatta samtliga myndigheter eller andra organ
som omfattas av medlemsstaternas nationella rätt om allmänhetens tillgång till handlingar. Europaparlamentets
och rådets direktiv 2003/98/EG (1) ska inte på något sätt påverka skyddsnivån för fysiska personer med avseende
4.5.2016
L 119/28
Europeiska unionens officiella tidning
SV
(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/98/EG av den 17 november 2003 om vidareutnyttjande av information från den offentliga
sektorn (EUT L 345, 31.12.2003, s. 90).
68
Prop. 2017/18:248
Bilaga 1
på behandling av personuppgifter enligt bestämmelserna i unionsrätten och i medlemsstaternas nationella rätt
och i synnerhet ändras inte de skyldigheter och rättigheter som anges i denna förordning genom det direktivet. I
synnerhet ska direktivet inte vara tillämpligt på handlingar till vilka, med hänsyn till skyddet av personuppgifter,
tillgång enligt tillgångsbestämmelserna är utesluten eller begränsad eller på delar av handlingar som är tillgängliga
enligt dessa bestämmelser men som innehåller personuppgifter vilkas vidareutnyttjande i lag har fastställts som
oförenligt med lagstiftningen om skydd för fysiska personer vid behandling av personuppgifter.
(155) En medlemsstatsnationella rätt eller kollektivavtal, inbegripet ”verksamhetsöverenskommelser”, får föreskriva
särskilda bestämmelser om behandling av anställdas personuppgifter i anställningsförhållanden, särskilt när det
gäller villkoren för hur personuppgifter i anställningsförhållanden får behandlas på grundval av samtycke från
den anställde, rekrytering, genomförande av anställningsavtalet, inklusive befrielse från i lag eller kollektivavtal
stadgade skyldigheter, ledning, planering och organisering av arbetet samt hälsa och säkerhet på arbetsplatsen,
men också när det gäller att såväl kollektivt som individuellt utöva och komma i åtnjutande av rättigheter och
förmåner som är knutna till anställningen samt att avsluta anställningsförhållandet.
(156) Behandlingen av personuppgifter för arkivändamål av allmänt intresse, vetenskapliga eller historiska
forskningsändamål eller statistiska ändamål bör omfattas av lämpliga skyddsåtgärder för de registrerades
rättigheter och friheter enligt denna förordning. Skyddsåtgärderna bör säkerställa att tekniska och organisatoriska
åtgärder har införts för att se till att särskilt principen om uppgiftsminimering iakttas. Ytterligare behandling av
personuppgifter för arkivändamål av allmänintresse, vetenskapliga eller historiska forskningsändamål eller
statistiska ändamål bör genomföras, när den personuppgiftsansvarige har bedömt möjligheten att uppnå dessa
ändamål genom behandling av personuppgifter som inte medger eller inte längre medger identifiering av de
registrerade, förutsatt att det finns lämpliga skyddsåtgärder (t. ex. pseudonymisering av personuppgifter).
Medlemsstaterna bör införa lämpliga skyddsåtgärder för behandlingen av personuppgifter för arkivändamål av
allmänt intresse, vetenskapliga eller historiska forskningsändamål eller statistiska ändamål. Medlemsstaterna bör
på särskilda villkor med förbehåll för lämpliga skyddsåtgärder för de registrerade ha rätt att specificera och göra
undantag från kraven på information, rätten till rättelse eller radering av personuppgifter, rätten att bli bortglömd,
rätten till begränsning av behandlingen, rätten till dataportabilitet och rätten att göra invändning i samband med
behandling av personuppgifter för arkivändamål av allmänt intresse, vetenskapliga eller historiska
forskningsändamål eller statistiska ändamål. Villkoren och säkerhetsåtgärderna i fråga kan medföra att de
registrerade måste följa särskilda förfaranden för att utöva dessa rättigheter, om det är lämpligt med hänsyn till
den särskilda behandlingens syfte tillsammans med tekniska och organisatoriska åtgärder som syftar till att
minimera behandlingen av personuppgifter i enlighet med principerna om proportionalitet och nödvändighet.
Behandling av personuppgifter för vetenskapliga ändamål bör även vara förenlig med annan relevant lagstiftning,
exempelvis om kliniska prövningar.
(157) Genom att koppla samman information från olika register kan forskare erhålla ny kunskap av stort värde med
avseende på medicinska tillstånd som exempelvis hjärt-kärlsjukdomar, cancer och depression. På grundval av
registren kan forskningsresultaten förbättras, eftersom de bygger på en större befolkningsgrupp. Forskning inom
samhällsvetenskap som bedrivs på grundval av register gör det möjligt för forskare att få grundläggande
kunskaper om sambandet på lång sikt mellan ett antal sociala villkor, exempelvis arbetslöshet och utbildning, och
andra livsförhållanden. Forskningsresultat som erhållits på grundval av register utgör en stabil, högkvalitativ
kunskap, som kan ligga till grund för utformningen och genomförandet av kunskapsbaserad politik, förbättra
livskvaliteten för ett antal personer och förbättra de sociala tjänsternas effektivitet. För att underlätta vetenskaplig
forskning får personuppgifter behandlas för vetenskapliga forskningsändamål, med förbehåll för lämpliga villkor
och skyddsåtgärder i unionsrätten eller i medlemsstaternas nationella rätt.
(158) Om personuppgifter behandlas för arkivändamål, bör denna förordning också gälla denna behandling, med
beaktande av att denna förordning inte bör gälla för avlidna personer. Offentliga myndigheter eller offentliga eller
privata organ som innehar uppgifter av allmänt intresse bör vara tillhandahållare som, i enlighet med
unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt, har en rättslig skyldighet att förvärva, bevara, bedöma,
organisera, beskriva, kommunicera, främja, sprida och ge tillgång till uppgifter av bestående värde för
allmänintresset. Medlemsstaterna bör också ha rätt att föreskriva att personuppgifter får vidarebehandlas för
arkivering, exempelvis i syfte att tillhandahålla specifik information om politiskt beteende under tidigare totalitära
regimer, folkmord, brott mot mänskligheten, särskilt Förintelsen, eller krigsförbrytelser.
4.5.2016
L 119/29
Europeiska unionens officiella tidning
SV
Prop. 2017/18:248
Bilaga 1
69
(159) Om personuppgifter behandlas för vetenskapliga forskningsändamål, bör denna förordning också gälla denna
behandling. Behandling av personuppgifter för vetenskapliga forskningsändamål bör i denna förordning ges en
vid tolkning och omfatta till exempel teknisk utveckling och demonstration, grundforskning, tillämpad forskning
och privatfinansierad forskning. Behandlingen av personuppgifter bör dessutom ta hänsyn till unionens mål enligt
artikel 179.1 i EUF-fördraget angående åstadkommandet av ett europeiskt forskningsområde. Vetenskapliga
forskningsändamål bör också omfatta studier som utförs av ett allmänt intresse inom folkhälsoområdet. För att
tillgodose de särskilda kraven i samband med behandling av personuppgifter för vetenskapliga forskningsändamål
bör särskilda villkor gälla, särskilt vad avser offentliggörande eller annat utlämnande av personuppgifter inom
ramen för vetenskapliga forskningsändamål. Om resultatet av vetenskaplig forskning, särskilt för hälso- och
sjukvårdsändamål, ger anledning till ytterligare åtgärder i den registrerades intresse, bör de allmänna reglerna i
denna förordning tillämpas på dessa åtgärder.
(160) Om personuppgifter behandlas för historiska forskningsändamål, bör denna förordning också gälla denna
behandling. Detta bör även omfatta forskning för historiska och genealogiska ändamål, med beaktande av att
denna förordning inte bör gälla för avlidna personer.
(161) När det gäller samtycke till deltagande i vetenskaplig forskning inom ramen för kliniska prövningar, bör de
relevanta bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 536/2014 (1) tillämpas.
(162) Om personuppgifter behandlas för statistiska ändamål, bör denna förordning gälla denna behandling.
Unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt bör, inom ramen för denna förordning, fastställa statistiskt
innehåll, kontroll av tillgång, specifikationer för behandling av personuppgifter för statistiska ändamål och
lämpliga åtgärder till skydd för den registrerades rättigheter och friheter och för att säkerställa insynsskydd för
statistiska uppgifter. Med statistiska ändamål avses varje åtgärd som vidtas för den insamling och behandling av
personuppgifter som är nödvändig för statistiska undersökningar eller för framställning av statistiska resultat.
Dessa statistiska resultat kan vidare användas för olika ändamål, inbegripet vetenskapliga forskningsändamål. Ett
statistiskt ändamål innebär att resultatet av behandlingen för statistiska ändamål inte består av personuppgifter,
utan av aggregerade personuppgifter, och att resultatet eller uppgifterna inte används till stöd för åtgärder eller
beslut som avser en särskild fysiskperson.
(163) De konfidentiella uppgifter som unionens myndigheter och nationella statistikansvariga myndigheter samlar in
för att framställa officiell europeisk och officiell nationell statistik bör skyddas. Europeisk statistik bör utvecklas,
framställas och spridas i enlighet med de statistiska principerna i artikel 338.2 i EUF-fördraget, medan
hanteringen av nationell statistik även bör överensstämma med medlemsstaternas nationella rätt. Europapar
lamentets och rådets förordning (EG) nr 223/2009 (2) innehåller ytterligare preciseringar om statistisk konfiden
tialitet för europeisk statistik.
(164) Vad beträffar tillsynsmyndigheternas befogenheter att från personuppgiftsansvariga eller personuppgiftsbiträden få
tillgång till personuppgifter och tillträde till lokaler, får medlemsstaterna, inom gränserna för denna förordning,
genom lagstiftning anta särskilda regler för att skydda yrkesmässig eller annan motsvarande tystnadsplikt, i den
mån detta är nödvändigt för att jämka samman rätten till skydd av personuppgifter med tystnadsplikten. Detta
påverkar inte tillämpningen av medlemsstaternas befintliga skyldigheter att anta bestämmelser om tystnadsplikt,
där detta krävs enligt unionsrätten.
(165) Denna förordning är förenlig med kravet på att respektera och inte påverka den ställning som kyrkor och
religiösa sammanslutningar eller samfund har i medlemsstaterna enligt gällande grundlag i enlighet med
artikel 17 i EUF-fördraget.
(166) I syfte att uppnå målen för denna förordning, nämligen att skydda fysiska personers grundläggande rättigheter
och friheter och i synnerhet deras rätt till skydd av personuppgifter och för att säkra det fria flödet av
4.5.2016
L 119/30
Europeiska unionens officiella tidning
SV
(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 536/2014 av den 16 april 2014 om kliniska prövningar av humanläkemedel och om
upphävande av direktiv 2001/20/EG (EUT L 158, 27.5.2014, s. 1).
(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 223/2009 av den 11 mars 2009 om europeisk statistik och om upphävande av
Europaparlamentets och rådets förordning (EG, Euratom) nr 1101/2008 om utlämnande av insynsskyddade statistiska uppgifter till
Europeiska gemenskapernas statistikkontor, rådets förordning (EG) nr 322/97 om gemenskapsstatistik och rådets beslut 89/382/EEG,
Euratom om inrättande av en kommitté för Europeiska gemenskapernas statistiska program (EUT L 87, 31.3.2009, s. 164).
70
Prop. 2017/18:248
Bilaga 1
personuppgifter inom unionen, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget
delegeras till kommissionen. Delegerade akter bör framför allt antas när det gäller kriterier och krav vad gäller
certifieringsmekanismer, information som ska ges med användning av standardiserade symboler och förfaranden
för att tillhandahålla sådana symboler. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under
sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. När kommissionen förbereder och utarbetar delegerade akter bör
den se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så
snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.
(167) För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av denna förordning bör kommissionen ges genomförande
befogenheter i enlighet med denna förordning. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med förordning (EU)
nr 182/2011. Kommissionen bör därvid överväga särskilda åtgärder för mikroföretag och små och medelstora
företag.
(168) Granskningsförfarandet bör användas vid antagande av genomförandeakter om standardavtalsklausuler mellan
personuppgiftsansvariga och personuppgiftsbiträden och mellan personuppgiftsbiträden, uppförandekoder,
tekniska standarder och mekanismer för certifiering, adekvat nivå på det skydd som lämnas av ett tredjeland, ett
territorium eller av en specificerad sektor inom det tredjelandet eller en internationell organisation,
standardiserade skyddsbestämmelser, format och förfaranden för elektroniskt utbyte av information mellan
personuppgiftsansvariga, personuppgiftsbiträden och tillsynsmyndigheter för bindande företagsbestämmelser,
ömsesidigt bistånd och tillvägagångssätt för elektroniskt utbyte av information mellan tillsynsmyndigheter samt
mellan tillsynsmyndigheter och styrelsen.
(169) Kommissionen bör när det föreligger tvingande skäl till skyndsamhet anta omedelbart tillämpliga
genomförandeakter, när tillgängliga bevis visar att ett tredjeland, ett territorium eller en specificerad sektor inom
det tredjelandet eller en internationell organisation inte upprätthåller en adekvat skyddsnivå.
(170) Eftersom målet för denna förordning, nämligen att säkerställa en likvärdig nivå för skyddet av fysiska personer
och det fria flödet av personuppgifter inom hela unionen, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av
medlemsstaterna utan snarare, på grund av åtgärdens omfattning eller verkningar, kan uppnås bättre på
unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om
Europeiska unionen (EU-fördraget). I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna
förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.
(171) Direktiv 95/46/EG bör upphävas genom denna förordning. Behandling som redan pågår den dag då denna
förordning börjar tillämpas bör bringas i överensstämmelse med denna förordning inom en period av två år från
det att denna förordning träder i kraft. Om behandlingen grundar sig på samtycke enligt direktiv 95/46/EG, är
det inte nödvändigt att den registrerade på nytt ger sitt samtycke för att den personuppgiftsansvarige ska kunna
fortsätta med behandlingen i fråga efter det att denna förordning börjar tillämpas, om det sätt på vilket samtycket
gavs överensstämmer med villkoren i denna förordning. Beslut av kommissionen som antagits och tillstånd från
tillsynsmyndigheterna som utfärdats på grundval av direktiv 95/46/EG ska fortsatt vara giltiga tills de ändras,
ersätts eller upphävs.
(172) Europeiska datatillsynsmannen har hörts i enlighet med artikel 28.2 i förordning (EG) nr 45/2001 och avgav ett
yttrande den 7 mars 2012 (1).
(173) Denna förordning bör vara tillämplig på alla frågor som gäller skyddet av grundläggande rättigheter och friheter i
förhållande till behandlingen av personuppgifter, vilka inte omfattas av särskilda skyldigheter med samma mål
som anges i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG (2), däribland den personuppgiftsansvariges
skyldigheter och fysiska personers rättigheter. För att klargöra förhållandet mellan denna förordning och direktiv
2002/58/EG bör det direktivet ändras. När denna förordning har antagits, bör direktiv 2002/58/EG ses över,
framför allt för att säkerställa konsekvens med denna förordning.
4.5.2016
L 119/31
Europeiska unionens officiella tidning
SV
(1) EUT C 192, 30.6.2012, s. 7.
(2) Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom
sektorn för elektronisk kommunikation (direktiv om integritet och elektronisk kommunikation) (EGT L 201, 31.7.2002, s. 37).
Prop. 2017/18:248
Bilaga 1
71
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
KAPITEL I
Allmänna bestämmelser
Artikel 1
Syfte
1.
I denna förordning fastställs bestämmelser om skydd för fysiska personer med avseende på behandlingen av
personuppgifter och om det fria flödet av personuppgifter.
2.
Denna förordning skyddar fysiska personers grundläggande rättigheter och friheter, särskilt deras rätt till skydd av
personuppgifter.
3.
Det fria flödet av personuppgifter inom unionen får varken begränsas eller förbjudas av skäl som rör skyddet för
fysiska personer med avseende på behandlingen av personuppgifter.
Artikel 2
Materiellt tillämpningsområde
1.
Denna förordning ska tillämpas på sådan behandling av personuppgifter som helt eller delvis företas på automatisk
väg samt på annan behandling än automatisk av personuppgifter som ingår i eller kommer att ingå i ett register.
2.
Denna förordning ska inte tillämpas på behandling av personuppgifter som
a) utgör ett led i en verksamhet som inte omfattas av unionsrätten,
b) medlemsstaterna utför när de bedriver verksamhet som omfattas av avdelning V kapitel 2 i EU-fördraget,
c) en fysisk person utför som ett led i verksamhet av rent privat natur eller som har samband med hans eller hennes
hushåll,
d) behöriga myndigheter utför i syfte att förebygga, förhindra, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa
straffrättsliga påföljder, i vilket även ingår att skydda mot samt förebygga och förhindra hot mot den allmänna
säkerheten.
3.
Förordning (EG) nr 45/2001 är tillämplig på den behandling av personuppgifter som sker i EU:s institutioner,
organ och byråer. Förordning (EG) nr 45/2001 och de av unionens övriga rättsakter som är tillämpliga på sådan
behandling av personuppgifter ska anpassas till principerna och bestämmelserna i denna förordning i enlighet med
artikel 98.
4.
Denna förordning påverkar inte tillämpningen av direktiv 2000/31/EG, särskilt bestämmelserna om tjänstele
vererande mellanhänders ansvar i artiklarna 12–15 i det direktivet.
Artikel 3
Territoriellt tillämpningsområde
1.
Denna förordning ska tillämpas på behandlingen av personuppgifter inom ramen för den verksamhet som bedrivs
av en personuppgiftsansvarig eller ett personuppgiftsbiträde som är etablerad i unionen, oavsett om behandlingen utförs
i unionen eller inte.
4.5.2016
L 119/32
Europeiska unionens officiella tidning
SV
72
Prop. 2017/18:248
Bilaga 1
2.
Denna förordning ska tillämpas på behandling av personuppgifter som avser registrerade som befinner sig i
unionen och som utförs av en personuppgiftsansvarig eller ett personuppgiftsbiträde som inte är etablerad i unionen,
om behandlingen har anknytning till
a) utbjudande av varor eller tjänster till sådana registrerade i unionen, oavsett om dessa varor eller tjänster erbjuds
kostnadsfritt eller inte, eller
b) övervakning av deras beteende så länge beteendet sker inom unionen.
3.
Denna förordning ska tillämpas på behandling av personuppgifter som utförs av en personuppgiftsansvarig som
inte är etablerad i unionen, men på en plats där en medlemsstats nationella rätt gäller enligt folkrätten.
Artikel 4
Definitioner
I denna förordning avses med
1. personuppgifter: varje upplysning som avser en identifierad eller identifierbar fysisk person (nedan kallad en
registrerad), varvid en identifierbarfysisk person är en person som direkt eller indirekt kan identifieras särskilt med
hänvisning till en identifierare som ett namn, ett identifikationsnummer, en lokaliseringsuppgift eller onlineidenti
fikatorer eller en eller flera faktorer som är specifika för den fysiska personens fysiska, fysiologiska, genetiska,
psykiska, ekonomiska, kulturella eller sociala identitet,
2. behandling: en åtgärd eller kombination av åtgärder beträffande personuppgifter eller uppsättningar av
personuppgifter, oberoende av om de utförs automatiserat eller ej, såsom insamling, registrering, organisering,
strukturering, lagring, bearbetning eller ändring, framtagning, läsning, användning, utlämning genom överföring,
spridning eller tillhandahållande på annat sätt, justering eller sammanförande, begränsning, radering eller förstöring,
3. begränsning av behandling: markering av lagrade personuppgifter med syftet att begränsa behandlingen av dessa i
framtiden,
4. profilering: varje form av automatisk behandling av personuppgifter som består i att dessa personuppgifter används
för att bedöma vissa personliga egenskaper hos en fysisk person, i synnerhet för att analysera eller förutsäga denna
fysiska persons arbetsprestationer, ekonomiska situation, hälsa, personliga preferenser, intressen, pålitlighet,
beteende, vistelseort eller förflyttningar,
5. pseudonymisering: behandling av personuppgifter på ett sätt som innebär att personuppgifterna inte längre kan
tillskrivas en specifik registrerad utan att kompletterande uppgifter används, under förutsättning att dessa
kompletterande uppgifter förvaras separat och är föremål för tekniska och organisatoriska åtgärder som säkerställer
att personuppgifterna inte tillskrivs en identifierad eller identifierbar fysisk person,
6. register: en strukturerad samling av personuppgifter som är tillgänglig enligt särskilda kriterier, oavsett om
samlingen är centraliserad, decentraliserad eller spridd på grundval av funktionella eller geografiska förhållanden,
7. personuppgiftsansvarig: en fysisk eller juridisk person, offentlig myndighet, institution eller annat organ som ensamt
eller tillsammans med andra bestämmer ändamålen och medlen för behandlingen av personuppgifter; om
ändamålen och medlen för behandlingen bestäms av unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt kan den
personuppgiftsansvarige eller de särskilda kriterierna för hur denne ska utses föreskrivas i unionsrätten eller i
medlemsstaternas nationella rätt,
8. personuppgiftsbiträde: en fysisk eller juridisk person, offentlig myndighet, institution eller annat organ som behandlar
personuppgifter för den personuppgiftsansvariges räkning,
9. mottagare: en fysisk eller juridisk person, offentlig myndighet, institution eller annat organ till vilket personupp
gifterna utlämnas, vare sig det är en tredje part eller inte; offentliga myndigheter som kan komma att motta
4.5.2016
L 119/33
Europeiska unionens officiella tidning
SV
Prop. 2017/18:248
Bilaga 1
73
personuppgifter inom ramen för ett särskilt uppdrag i enlighet med unionsrätten eller medlemsstaternas nationella
rätt ska dock inte betraktas som mottagare; offentliga myndigheters behandling av dessa uppgifter ska vara förenlig
med tillämpliga bestämmelser för dataskydd beroende på behandlingens syfte,
10. tredje part: en fysisk eller juridisk person, offentlig myndighet, institution eller organ som inte är den registrerade,
den personuppgiftsansvarige, personuppgiftsbiträdet eller de personer som under den personuppgiftsansvariges eller
personuppgiftsbiträdets direkta ansvar är behöriga att behandla personuppgifterna,
11. samtycke av den registrerade: varje slag av frivillig, specifik, informerad och otvetydig viljeyttring, genom vilken den
registrerade, antingen genom ett uttalande eller genom en entydig bekräftande handling, godtar behandling av
personuppgifter som rör honom eller henne,
12. personuppgiftsincident: en säkerhetsincident som leder till oavsiktlig eller olaglig förstöring, förlust eller ändring eller
till obehörigt röjande av eller obehörig åtkomst till de personuppgifter som överförts, lagrats eller på annat sätt
behandlats,
13. genetiska uppgifter: alla personuppgifter som rör nedärvda eller förvärvade genetiska kännetecken för en fysisk
person, vilka ger unik information om denna fysiska persons fysiologi eller hälsa och vilka framför allt härrör från
en analys av ett biologiskt prov från den fysiska personen i fråga,
14. biometriska uppgifter: personuppgifter som erhållits genom en särskild teknisk behandling som rör en fysisk persons
fysiska, fysiologiska eller beteendemässiga kännetecken och som möjliggör eller bekräftar identifieringen av denna
fysiska person, såsom ansiktsbilder eller fingeravtrycksuppgifter,
15. uppgifter om hälsa: personuppgifter som rör en fysisk persons fysiska eller psykiska hälsa, inbegripet tillhanda
hållande av hälso- och sjukvårdstjänster, vilka ger information om dennes hälsostatus,
16. huvudsakligt verksamhetsställe:
a) när det gäller en personuppgiftsansvarig med verksamhetsställen i mer än en medlemsstat, den plats i unionen
där vederbörande har sin centrala förvaltning, om inte besluten om ändamålen och medlen för behandlingen av
personuppgifter fattas vid ett annat av den personuppgiftsansvariges verksamhetsställen i unionen och det
sistnämnda verksamhetsstället har befogenhet att få sådana beslut genomförda, i vilket fall det verksamhetsställe
som har fattat sådana beslut ska betraktas som det huvudsakliga verksamhetsstället,
b) när det gäller ett personuppgiftsbiträde med verksamhetsställen i mer än en medlemsstat, den plats i unionen där
vederbörande har sin centrala förvaltning eller, om personuppgiftsbiträdet inte har någon central förvaltning i
unionen, det av personuppgiftsbiträdets verksamhetsställen i unionen där den huvudsakliga behandlingen inom
ramen för verksamheten vid ett av personuppgiftsbiträdets verksamhetsställen sker, i den utsträckning som
personuppgiftsbiträdet omfattas av särskilda skyldigheter enligt denna förordning,
17. företrädare: en i unionen etablerad fysisk eller juridisk person som skriftligen har utsetts av den personuppgift
sansvarige eller personuppgiftsbiträdet i enlighet med artikel 27 och företräder denne i frågor som gäller dennes
skyldigheter enligt denna förordning,
18. företag: en fysisk eller juridisk person som bedriver ekonomisk verksamhet, oavsett dess juridiska form, vilket
inbegriper partnerskap eller föreningar som regelbundet bedriver ekonomisk verksamhet,
19. koncern: ett kontrollerande företag och dess kontrollerade företag,
20. bindande företagsbestämmelser: strategier för skydd av personuppgifter som en personuppgiftsansvarig eller ett
personuppgiftsbiträde som är etablerad på en medlemsstats territorium använder sig av vid överföringar eller en
uppsättning av överföringar av personuppgifter till en personuppgiftsansvarig eller ett personuppgiftsbiträde i ett
eller flera tredjeländer inom en koncern eller en grupp av företag som deltar i gemensam ekonomisk verksamhet,
21. tillsynsmyndighet: en oberoende offentlig myndighet som är utsedd av en medlemsstat i enlighet med artikel 51,
4.5.2016
L 119/34
Europeiska unionens officiella tidning
SV
74
Prop. 2017/18:248
Bilaga 1
22. berörd tillsynsmyndighet: en tillsynsmyndighet som berörs av behandlingen av personuppgifter på grund av att
a) den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet är etablerad på tillsynsmyndighetens medlemsstats
territorium,
b) registrerade som är bosatta i den tillsynsmyndighetens medlemsstat i väsentlig grad påverkas eller sannolikt i
väsentlig grad kommer att påverkas av behandlingen, eller
c) ett klagomål har lämnats in till denna tillsynsmyndighet,
23. gränsöverskridande behandling:
a) behandling av personuppgifter som äger rum inom ramen för verksamhet vid verksamhetsställen i mer än en
medlemsstat tillhörande en personuppgiftsansvarig eller ett personuppgiftsbiträde i unionen, när den personupp
giftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet är etablerad i mer än en medlemsstat, eller
b) behandling av personuppgifter som äger rum inom ramen för verksamhet vid ett enda verksamhetsställe
tillhörande en personuppgiftsansvarig eller ett personuppgiftsbiträde i unionen men som i väsentlig grad
påverkar eller sannolikt i väsentlig grad kommer att påverka registrerade i mer än en medlemsstat,
24. relevant och motiverad invändning: en invändning mot ett förslag till beslut avseende frågan huruvida det föreligger en
överträdelse av denna förordning eller huruvida den planerade åtgärden i förhållande till den personuppgift
sansvarige eller personuppgiftsbiträdet är förenlig med denna förordning, av vilken invändning det tydligt framgår
hur stora risker utkastet till beslut medför när det gäller registrerades grundläggande rättigheter och friheter samt
i tillämpliga fall det fria flödet av personuppgifter inom unionen,
25. informationssamhällets tjänster: alla tjänster enligt definitionen i artikel 1.1 b i Europaparlamentets och rådets direktiv
(EU) 2015/1535 (1),
26. internationell organisation: en organisation och dess underställda organ som lyder under folkrätten, eller ett annat
organ som inrättats genom eller på grundval av en överenskommelse mellan två eller flera länder.
KAPITEL II
Principer
Artikel 5
Principer för behandling av personuppgifter
1.
Vid behandling av personuppgifter ska följande gälla:
a) Uppgifterna ska behandlas på ett lagligt, korrekt och öppet sätt i förhållande till den registrerade (laglighet, korrekthet
och öppenhet).
b) De ska samlas in för särskilda, uttryckligt angivna och berättigade ändamål och inte senare behandlas på ett sätt som
är oförenligt med dessa ändamål. Ytterligare behandling för arkivändamål av allmänt intresse, vetenskapliga eller
historiska forskningsändamål eller statistiska ändamål i enlighet med artikel 89.1 ska inte anses vara oförenlig med de
ursprungliga ändamålen (ändamålsbegränsning).
c) De ska vara adekvata, relevanta och inte för omfattande i förhållande till de ändamål för vilka de behandlas (uppgifts
minimering).
d) De ska vara korrekta och om nödvändigt uppdaterade. Alla rimliga åtgärder måste vidtas för att säkerställa att
personuppgifter som är felaktiga i förhållande till de ändamål för vilka de behandlas raderas eller rättas utan dröjsmål
(korrekthet).
4.5.2016
L 119/35
Europeiska unionens officiella tidning
SV
(1) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1535 av den 9 september 2015 om ett informationsförfarande beträffande tekniska
föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster (EUT L 241, 17.9.2015, s. 1).
Prop. 2017/18:248
Bilaga 1
75
e) De får inte förvaras i en form som möjliggör identifiering av den registrerade under en längre tid än vad som är
nödvändigt för de ändamål för vilka personuppgifterna behandlas. Personuppgifter får lagras under längre perioder i
den mån som personuppgifterna enbart behandlas för arkivändamål av allmänt intresse, vetenskapliga eller historiska
forskningsändamål eller statistiska ändamål i enlighet med artikel 89.1, under förutsättning att de lämpliga tekniska
och organisatoriska åtgärder som krävs enligt denna förordning genomförs för att säkerställa den registrerades
rättigheter och friheter (lagringsminimering).
f) De ska behandlas på ett sätt som säkerställer lämplig säkerhet för personuppgifterna, inbegripet skydd mot obehörig
eller otillåten behandling och mot förlust, förstöring eller skada genom olyckshändelse, med användning av lämpliga
tekniska eller organisatoriska åtgärder (integritet och konfidentialitet).
2.
Den personuppgiftsansvarige ska ansvara för och kunna visa att punkt 1 efterlevs (ansvarsskyldighet).
Artikel 6
Laglig behandling av personuppgifter
1.
Behandling är endast laglig om och i den mån som åtminstone ett av följande villkor är uppfyllt:
a) Den registrerade har lämnat sitt samtycke till att dennes personuppgifter behandlas för ett eller flera specifika
ändamål.
b) Behandlingen är nödvändig för att fullgöra ett avtal i vilket den registrerade är part eller för att vidta åtgärder på
begäran av den registrerade innan ett sådant avtal ingås.
c) Behandlingen är nödvändig för att fullgöra en rättslig förpliktelse som åvilar den personuppgiftsansvarige.
d) Behandlingen är nödvändig för att skydda intressen som är av grundläggande betydelse för den registrerade eller för
en annan fysisk person.
e) Behandlingen är nödvändig för att utföra en uppgift av allmänt intresse eller som ett led i den personuppgiftsan
svariges myndighetsutövning.
f) Behandlingen är nödvändig för ändamål som rör den personuppgiftsansvariges eller en tredje parts berättigade
intressen, om inte den registrerades intressen eller grundläggande rättigheter och friheter väger tyngre och kräver
skydd av personuppgifter, särskilt när den registrerade är ett barn.
Led f i första stycket ska inte gälla för behandling som utförs av offentliga myndigheter när de fullgör sina uppgifter.
2.
Medlemsstaterna får behålla eller införa mer specifika bestämmelser för att anpassa tillämpningen av
bestämmelserna i denna förordning med hänsyn till behandling för att efterleva punkt 1 c och e genom att närmare
fastställa specifika krav för uppgiftsbehandlingen och andra åtgärder för att säkerställa en laglig och rättvis behandling,
inbegripet för andra specifika situationer då uppgifter behandlas i enlighet med kapitel IX.
3.
Den grund för behandlingen som avses i punkt 1 c och e ska fastställas i enlighet med
a) unionsrätten, eller
b) en medlemsstats nationella rätt som den personuppgiftsansvarige omfattas av.
Syftet med behandlingen ska fastställas i den rättsliga grunden eller, i fråga om behandling enligt punkt 1 e, ska vara
nödvändigt för att utföra en uppgift av allmänt intresse eller som ett led i den personuppgiftsansvariges myndighets
utövning. Den rättsliga grunden kan innehålla särskilda bestämmelser för att anpassa tillämpningen av bestämmelserna i
denna förordning, bland annat: de allmänna villkor som ska gälla för den personuppgiftsansvariges behandling, vilken
typ av uppgifter som ska behandlas, vilka registrerade som berörs, de enheter till vilka personuppgifterna får lämnas ut
och för vilka ändamål, ändamålsbegränsningar, lagringstid samt typer av behandling och förfaranden för behandling,
inbegripet åtgärder för att tillförsäkra en laglig och rättvis behandling, däribland för behandling i andra särskilda
4.5.2016
L 119/36
Europeiska unionens officiella tidning
SV
76
Prop. 2017/18:248
Bilaga 1
situationer enligt kapitel IX. Unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt ska uppfylla ett mål av allmänt intresse
och vara proportionell mot det legitima mål som eftersträvas.
4.
Om en behandling för andra ändamål än det ändamål för vilket personuppgifterna samlades in inte grundar sig på
den registrerades samtycke eller på unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt som utgör en nödvändig och
proportionell åtgärd i ett demokratiskt samhälle för att skydda de mål som avses i artikel 23.1, ska den personuppgift
sansvarige för att fastställa huruvida behandling för andra ändamål är förenlig med det ändamål för vilket personupp
gifterna ursprungligen samlades in bland annat beakta följande:
a) Kopplingar mellan de ändamål för vilka personuppgifterna har samlats in och ändamålen med den avsedda ytterligare
behandlingen.
b) Det sammanhang inom vilket personuppgifterna har samlats in, särskilt förhållandet mellan de registrerade och den
personuppgiftsansvarige.
c) Personuppgifternas art, särskilt huruvida särskilda kategorier av personuppgifter behandlas i enlighet med artikel 9
eller huruvida personuppgifter om fällande domar i brottmål och överträdelser behandlas i enlighet med artikel 10.
d) Eventuella konsekvenser för registrerade av den planerade fortsatta behandlingen.
e) Förekomsten av lämpliga skyddsåtgärder, vilket kan inbegripa kryptering eller pseudonymisering.
Artikel 7
Villkor för samtycke
1.
Om behandlingen grundar sig på samtycke, ska den personuppgiftsansvarige kunna visa att den registrerade har
samtyckt till behandling av sina personuppgifter.
2.
Om den registrerades samtycke lämnas i en skriftlig förklaring som också rör andra frågor, ska begäran om
samtycke läggas fram på ett sätt som klart och tydligt kan särskiljas från de andra frågorna i en begriplig och lätt
tillgänglig form, med användning av klart och tydligt språk. Om en del av förklaringen innebär en överträdelse av denna
förordning, ska denna del inte vara bindande.
3.
De registrerade ska ha rätt att när som helst återkalla sitt samtycke. Återkallandet av samtycket ska inte påverka
lagligheten av behandling som grundar sig på samtycke, innan detta återkallas. Innan samtycke lämnas ska den
registrerade informeras om detta. Det ska vara lika lätt att återkalla som att ge sitt samtycke.
4.
Vid bedömning av huruvida samtycke är frivilligt ska största hänsyn bland annat tas till huruvida genomförandet
av ett avtal, inbegripet tillhandahållandet av en tjänst, har gjorts beroende av samtycke till sådan behandling av
personuppgifter som inte är nödvändig för genomförandet av det avtalet.
Artikel 8
Villkor som gäller barns samtycke avseende informationssamhällets tjänster
1.
Vid erbjudande av informationssamhällets tjänster direkt till ett barn, ska vid tillämpningen av artikel 6.1 a
behandling av personuppgifter som rör ett barn vara tillåten om barnet är minst 16 år. Om barnet är under 16 år ska
sådan behandling vara tillåten endast om och i den mån samtycke ges eller godkänns av den person som har
föräldraansvar för barnet.
Medlemsstaterna får i sin nationella rätt föreskriva en lägre ålder i detta syfte, under förutsättning att denna lägre ålder
inte är under 13 år.
4.5.2016
L 119/37
Europeiska unionens officiella tidning
SV
Prop. 2017/18:248
Bilaga 1
77
2.
Den personuppgiftsansvarige ska göra rimliga ansträngningar för att i sådana fall kontrollera att samtycke ges eller
godkänns av den person som har föräldraansvar för barnet, med hänsyn tagen till tillgänglig teknik.
3.
Punkt 1 ska inte påverka tillämpningen av allmän avtalsrätt i medlemsstaterna, såsom bestämmelser om
giltigheten, upprättandet eller effekten av ett avtal som gäller ett barn.
Artikel 9
Behandling av särskilda kategorier av personuppgifter
1.
Behandling av personuppgifter som avslöjar ras eller etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk
övertygelse eller medlemskap i fackförening och behandling av genetiska uppgifter, biometriska uppgifter för att entydigt
identifiera en fysisk person, uppgifter om hälsa eller uppgifter om en fysisk persons sexualliv eller sexuella läggning ska
vara förbjuden.
2.
Punkt 1 ska inte tillämpas om något av följande gäller:
a) Den registrerade har uttryckligen lämnat sitt samtycke till behandlingen av dessa personuppgifter för ett eller flera
specifika ändamål, utom då unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt föreskriver att förbudet i punkt 1 inte
kan upphävas av den registrerade.
b) Behandlingen är nödvändig för att den personuppgiftsansvarige eller den registrerade ska kunna fullgöra sina
skyldigheter och utöva sina särskilda rättigheter inom arbetsrätten och på områdena social trygghet och socialt skydd,
i den omfattning detta är tillåtet enligt unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt eller ett kollektivavtal som
antagits med stöd av medlemsstaternas nationella rätt, där lämpliga skyddsåtgärder som säkerställer den registrerades
grundläggande rättigheter och intressen fastställs.
c) Behandlingen är nödvändig för att skydda den registrerades eller någon annan fysisk persons grundläggande intressen
när den registrerade är fysiskt eller rättsligt förhindrad att ge sitt samtycke.
d) Behandlingen utförs inom ramen för berättigad verksamhet med lämpliga skyddsåtgärder hos en stiftelse, en förening
eller ett annat icke vinstdrivande organ, som har ett politiskt, filosofiskt, religiöst eller fackligt syfte, förutsatt att
behandlingen enbart rör sådana organs medlemmar eller tidigare medlemmar eller personer som på grund av
organets ändamål har regelbunden kontakt med detta och personuppgifterna inte lämnas ut utanför det organet utan
den registrerades samtycke.
e) Behandlingen rör personuppgifter som på ett tydligt sätt har offentliggjorts av den registrerade.
f) Behandlingen är nödvändig för att fastställa, göra gällande eller försvara rättsliga anspråk eller som en del av
domstolarnas dömande verksamhet.
g) Behandlingen är nödvändig av hänsyn till ett viktigt allmänt intresse, på grundval av unionsrätten eller
medlemsstaternas nationella rätt, vilken ska stå i proportion till det eftersträvade syftet, vara förenligt med det
väsentliga innehållet i rätten till dataskydd och innehålla bestämmelser om lämpliga och särskilda åtgärder för att
säkerställa den registrerades grundläggande rättigheter och intressen.
h) Behandlingen är nödvändig av skäl som hör samman med förebyggande hälso- och sjukvård och yrkesmedicin,
bedömningen av en arbetstagares arbetskapacitet, medicinska diagnoser, tillhandahållande av hälso- och sjukvård,
behandling, social omsorg eller förvaltning av hälso- och sjukvårdstjänster och social omsorg och av deras system, på
grundval av unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt eller enligt avtal med yrkesverksamma på
hälsoområdet och under förutsättning att de villkor och skyddsåtgärder som avses i punkt 3 är uppfyllda.
i) Behandlingen är nödvändig av skäl av allmänt intresse på folkhälsoområdet, såsom behovet av att säkerställa ett
skydd mot allvarliga gränsöverskridande hot mot hälsan eller säkerställa höga kvalitets- och säkerhetsnormer för vård
och läkemedel eller medicintekniska produkter, på grundval av unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt,
där lämpliga och specifika åtgärder för att skydda den registrerades rättigheter och friheter fastställs, särskilt
tystnadsplikt.
4.5.2016
L 119/38
Europeiska unionens officiella tidning
SV
78
Prop. 2017/18:248
Bilaga 1
j) Behandlingen är nödvändig för arkivändamål av allmänt intresse, vetenskapliga eller historiska forskningsändamål
eller statistiska ändamål i enlighet med artikel 89.1, på grundval av unionsrätten eller medlemsstaternas nationella
rätt, vilken ska stå i proportion till det eftersträvade syftet, vara förenligt med det väsentliga innehållet i rätten till
dataskydd och innehålla bestämmelser om lämpliga och särskilda åtgärder för att säkerställa den registrerades
grundläggande rättigheter och intressen.
3.
Personuppgifter som avses i punkt 1 får behandlas för de ändamål som avses i punkt 2 h, när uppgifterna
behandlas av eller under ansvar av en yrkesutövare som omfattas av tystnadsplikt enligt unionsrätten eller
medlemsstaternas nationella rätt eller bestämmelser som fastställs av nationella behöriga organ eller av en annan person
som också omfattas av tystnadsplikt enligt unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt eller bestämmelser som
fastställs av nationella behöriga organ.
4.
Medlemsstaterna får behålla eller införa ytterligare villkor, även begränsningar, för behandlingen av genetiska eller
biometriska uppgifter eller uppgifter om hälsa.
Artikel 10
Behandling av personuppgifter som rör fällande domar i brottmål samt överträdelser
Behandling av personuppgifter som rör fällande domar i brottmål och överträdelser eller därmed sammanhängande
säkerhetsåtgärder enligt artikel 6.1 får endast utföras under kontroll av myndighet eller då behandling är tillåten enligt
unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt, där lämpliga skyddsåtgärder för de registrerades rättigheter och
friheter fastställs. Ett fullständigt register över fällande domar i brottmål får endast föras under kontroll av en myndighet.
Artikel 11
Behandling som inte kräver identifiering
1.
Om de ändamål för vilka den personuppgiftsansvarige behandlar personuppgifter inte kräver eller inte längre
kräver att den registrerade identifieras av den personuppgiftsansvarige, ska den personuppgiftsansvarige inte vara
tvungen att bevara, förvärva eller behandla ytterligare information för att identifiera den registrerade endast i syfte att
följa denna förordning.
2.
Om den personuppgiftsansvarige, i de fall som avses i punkt 1 i denna artikel, kan visa att denne inte är i stånd att
identifiera den registrerade, ska den personuppgiftsansvarige om möjligt informera den registrerade om detta. I sådana
fall ska artiklarna 15–20 inte gälla, förutom när den registrerade för utövande av sina rättigheter i enlighet med dessa
artiklar tillhandahåller ytterligare information som gör identifieringen möjlig.
KAPITEL III
Den registrerades rättigheter
Avsnitt 1
Insyn och villkor
Artikel 12
Klar och tydlig information och kommunikation samt klara och tydliga villkor för utövandet av
den registrerades rättigheter
1.
Den personuppgiftsansvarige ska vidta lämpliga åtgärder för att till den registrerade tillhandahålla all information
som avses i artiklarna 13 och 14 och all kommunikation enligt artiklarna 15–22 och 34 vilken avser behandling i en
koncis, klar och tydlig, begriplig och lätt tillgänglig form, med användning av klart och tydligt språk, i synnerhet för
information som är särskilt riktad till barn. Informationen ska tillhandahållas skriftligt, eller i någon annan form,
inbegripet, när så är lämpligt, i elektronisk form. Om den registrerade begär det får informationen tillhandahållas
muntligt, förutsatt att den registrerades identitet bevisats på andra sätt.
4.5.2016
L 119/39
Europeiska unionens officiella tidning
SV
Prop. 2017/18:248
Bilaga 1
79
2.
Den personuppgiftsansvarige ska underlätta utövandet av den registrerades rättigheter i enlighet med
artiklarna 15–22. I de fall som avses i artikel 11.2 får den personuppgiftsansvarige inte vägra att tillmötesgå den
registrerades begäran om att utöva sina rättigheter enligt artiklarna 15–22, om inte den personuppgiftsansvarige visar att
han eller hon inte är i stånd att identifiera den registrerade.
3.
Den personuppgiftsansvarige ska på begäran utan onödigt dröjsmål och under alla omständigheter senast en
månad efter att ha mottagit begäran tillhandahålla den registrerade information om de åtgärder som vidtagits enligt
artiklarna 15–22. Denna period får vid behov förlängas med ytterligare två månader, med beaktande av hur komplicerad
begäran är och antalet inkomna begäranden. Den personuppgiftsansvarige ska underrätta den registrerade om en sådan
förlängning inom en månad från det att begäran mottagits samt ange orsakerna till förseningen. Om den registrerade
lämnar begäran i elektronisk form, ska informationen om möjligt tillhandahållas i elektronisk form, om den registrerade
inte begär något annat.
4.
Om den personuppgiftsansvarige inte vidtar åtgärder på den registrerades begäran, ska den personuppgiftsansvarige
utan dröjsmål och senast en månad efter att ha mottagit begäran informera den registrerade om orsaken till att åtgärder
inte vidtagits och om möjligheten att lämna in ett klagomål till en tillsynsmyndighet och begära rättslig prövning.
5.
Information som tillhandahållits enligt artiklarna 13 och 14, all kommunikation och samtliga åtgärder som vidtas
enligt artiklarna 15–22 och 34 ska tillhandahållas kostnadsfritt. Om begäranden från en registrerad är uppenbart
ogrundade eller orimliga, särskilt på grund av deras repetitiva art, får den personuppgiftsansvarige antingen
a) ta ut en rimlig avgift som täcker de administrativa kostnaderna för att tillhandahålla den information eller vidta den
åtgärd som begärts, eller
b) vägra att tillmötesgå begäran.
Det åligger den personuppgiftsansvarige att visa att begäran är uppenbart ogrundad eller orimlig.
6.
Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 11 får den personuppgiftsansvarige, om denne har rimliga skäl att
betvivla identiteten hos den fysiska person som lämnar in en begäran enligt artiklarna 15–21, begära att ytterligare
information som är nödvändig för att bekräfta den registrerades identitet tillhandahålls.
7.
Den information som ska tillhandahållas de registrerade i enlighet med artiklarna 13 och 14 får tillhandahållas
kombinerad med standardiserade symboler för att ge en överskådlig, begriplig, lättläst och meningsfull överblick över
den planerade behandlingen. Om sådana symboler visas elektroniskt ska de vara maskinläsbara.
8.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 92 för att fastställa vilken
information som ska visas med hjälp av symboler och förfaranden för att tillhandahålla sådana symboler.
Avsnitt 2
Information och tillgång till personuppgif ter
Artikel 13
Information som ska tillhandahållas om personuppgifterna samlas in från den registrerade
1.
Om personuppgifter som rör en registrerad person samlas in från den registrerade, ska den personuppgift
sansvarige, när personuppgifterna erhålls, till den registrerade lämna information om följande:
a) Identitet och kontaktuppgifter för den personuppgiftsansvarige och i tillämpliga fall för dennes företrädare.
b) Kontaktuppgifter för dataskyddsombudet, i tillämpliga fall.
c) Ändamålen med den behandling för vilken personuppgifterna är avsedda samt den rättsliga grunden för
behandlingen.
4.5.2016
L 119/40
Europeiska unionens officiella tidning
SV
80
Prop. 2017/18:248
Bilaga 1
d) Om behandlingen är baserad på artikel 6.1 f, den personuppgiftsansvariges eller en tredje parts berättigade intressen.
e) Mottagarna eller de kategorier av mottagare som ska ta del av personuppgifterna, i förekommande fall.
f) I tillämpliga fall att den personuppgiftsansvarige avser att överföra personuppgifter till ett tredjeland eller en
internationell organisation och huruvida ett beslut av kommissionen om adekvat skyddsnivå föreligger eller saknas
eller, när det gäller de överföringar som avses i artikel 46, 47 eller artikel 49.1 andra stycket, hänvisning till lämpliga
eller passande skyddsåtgärder och hur en kopia av dem kan erhållas eller var dessa har gjorts tillgängliga.
2.
Utöver den information som avses i punkt 1 ska den personuppgiftsansvarige vid insamlingen av personupp
gifterna lämna den registrerade följande ytterligare information, vilken krävs för att säkerställa rättvis och transparent
behandling:
a) Den period under vilken personuppgifterna kommer att lagras eller, om detta inte är möjligt, de kriterier som
används för att fastställa denna period.
b) Att det föreligger en rätt att av den personuppgiftsansvarige begära tillgång till och rättelse eller radering av
personuppgifter eller begränsning av behandling som rör den registrerade eller att invända mot behandling samt
rätten till dataportabilitet.
c) Om behandlingen grundar sig på artikel 6.1 a eller artikel 9.2 a, att det föreligger en rätt att när som helst återkalla
sitt samtycke, utan att detta påverkar lagligheten av behandlingen på grundval av samtycket, innan detta återkallades.
d) Rätten att inge klagomål till en tillsynsmyndighet.
e) Huruvida tillhandahållandet av personuppgifter är ett lagstadgat eller avtalsenligt krav eller ett krav som är
nödvändigt för att ingå ett avtal samt huruvida den registrerade är skyldig att tillhandahålla personuppgifterna och de
möjliga följderna av att sådana uppgifter inte lämnas.
f) Förekomsten av automatiserat beslutsfattande, inbegripet profilering enligt artikel 22.1 och 22.4, varvid det
åtminstone i dessa fall ska lämnas meningsfull information om logiken bakom samt betydelsen och de förutsedda
följderna av sådan behandling för den registrerade.
3.
Om den personuppgiftsansvarige avser att ytterligare behandla personuppgifterna för ett annat syfte än det för
vilket de insamlades, ska den personuppgiftsansvarige före denna ytterligare behandling ge den registrerade information
om detta andra syfte samt ytterligare relevant information enligt punkt 2.
4.
Punkterna 1, 2 och 3 ska inte tillämpas om och i den mån den registrerade redan förfogar över informationen.
Artikel 14
Information som ska tillhandahållas om personuppgifterna inte har erhållits från den registrerade
1.
Om personuppgifterna inte har erhållits från den registrerade, ska den personuppgiftsansvarige förse den
registrerade med följande information:
a) Identitet och kontaktuppgifter för den personuppgiftsansvarige och i tillämpliga fall för dennes företrädare.
b) Kontaktuppgifter för dataskyddsombudet, i tillämpliga fall.
c) Ändamålen med den behandling för vilken personuppgifterna är avsedda samt den rättsliga grunden för
behandlingen.
d) De kategorier av personuppgifter som behandlingen gäller.
e) Mottagarna eller de kategorier av mottagare som ska ta del av personuppgifterna, i förekommande fall.
4.5.2016
L 119/41
Europeiska unionens officiella tidning
SV
Prop. 2017/18:248
Bilaga 1
81
f) I tillämpliga fall att den personuppgiftsansvarige avser att överföra personuppgifter till en mottagare i ett tredjeland
eller en internationell organisation och huruvida ett beslut av kommissionen om adekvat skyddsnivå föreligger eller
saknas eller, när det gäller de överföringar som avses i artiklarna 46, 47 eller artikel 49.1 andra stycket, hänvisning
till lämpliga eller passande skyddsåtgärder och hur en kopia av dem kan erhållas eller var dessa har gjorts tillgängliga.
2.
Utöver den information som avses i punkt 1 ska den personuppgiftsansvarige lämna den registrerade följande
information, vilken krävs för att säkerställa rättvis och transparent behandling när det gäller den registrerade:
a) Den period under vilken personuppgifterna kommer att lagras eller, om detta inte är möjligt, de kriterier som
används för att fastställa denna period.
b) Om behandlingen grundar sig på artikel 6.1 f, den personuppgiftsansvariges eller en tredje parts berättigade intressen.
c) Förekomsten av rätten att av den personuppgiftsansvarige begära tillgång till och rättelse eller radering av
personuppgifter eller begränsning av behandling som rör den registrerade och att invända mot behandling samt
rätten till dataportabilitet.
d) Om behandlingen grundar sig på artikel 6.1 a eller artikel 9.2 a, rätten att när som helst återkalla sitt samtycke, utan
att detta påverkar lagligheten av behandlingen på grundval av samtycket, innan detta återkallades.
e) Rätten att inge klagomål till en tillsynsmyndighet.
f) Varifrån personuppgifterna kommer och i förekommande fall huruvida de har sitt ursprung i allmänt tillgängliga
källor.
g) Förekomsten av automatiserat beslutsfattande, inbegripet profilering enligt artikel 22.1 och 22.4, varvid det
åtminstone i dessa fall ska lämnas meningsfull information om logiken bakom samt betydelsen och de förutsedda
följderna av sådan behandling för den registrerade.
3.
Den personuppgiftsansvarige ska lämna den information som anges i punkterna 1 och 2
a) inom en rimlig period efter det att personuppgifterna har erhållits, dock senast inom en månad, med beaktande av de
särskilda omständigheter under vilka personuppgifterna behandlas,
b) om personuppgifterna ska användas för kommunikation med den registrerade, senast vid tidpunkten för den första
kommunikationen med den registrerade, eller
c) om ett utlämnande till en annan mottagare förutses, senast när personuppgifterna lämnas ut för första gången.
4.
Om den personuppgiftsansvarige avser att ytterligare behandla personuppgifterna för ett annat syfte än det för
vilket de insamlades, ska den personuppgiftsansvarige före denna ytterligare behandling ge den registrerade information
om detta andra syfte samt ytterligare relevant information enligt punkt 2.
5.
Punkterna 1–4 ska inte tillämpas i följande fall och i den mån
a) den registrerade redan förfogar över informationen,
b) tillhandahållandet av sådan information visar sig vara omöjligt eller skulle medföra en oproportionell ansträngning,
särskilt för behandling för arkivändamål av allmänt intresse, vetenskapliga eller historiska forskningsändamål eller
statistiska ändamål i enlighet med artikel 89.1, eller i den mån den skyldighet som avses i punkt 1 i den här artikeln
sannolikt kommer att göra det omöjligt eller avsevärt försvårar uppfyllandet av målen med den behandlingen; i
sådana fall ska den personuppgiftsansvarige vidta lämpliga åtgärder för att skydda den registrerades rättigheter och
friheter och berättigade intressen, inbegripet göra uppgifterna tillgängliga för allmänheten,
c) erhållande eller utlämnande av uppgifter uttryckligen föreskrivs genom unionsrätten eller genom en medlemsstats
nationella rätt som den registrerade omfattas av och som fastställer lämpliga åtgärder för att skydda den registrerades
berättigade intressen, eller
d) personuppgifterna måste förbli konfidentiella till följd av tystnadsplikt enligt unionsrätten eller medlemsstaternas
nationella rätt, inbegripet andra lagstadgade sekretessförpliktelser.
4.5.2016
L 119/42
Europeiska unionens officiella tidning
SV
82
Prop. 2017/18:248
Bilaga 1
Artikel 15
Den registrerades rätt till tillgång
1.
Den registrerade ska ha rätt att av den personuppgiftsansvarige få bekräftelse på huruvida personuppgifter som rör
honom eller henne håller på att behandlas och i så fall få tillgång till personuppgifterna och följande information:
a) Ändamålen med behandlingen.
b) De kategorier av personuppgifter som behandlingen gäller.
c) De mottagare eller kategorier av mottagare till vilka personuppgifterna har lämnats eller ska lämnas ut, särskilt
mottagare i tredjeländer eller internationella organisationer.
d) Om möjligt, den förutsedda period under vilken personuppgifterna kommer att lagras eller, om detta inte är möjligt,
de kriterier som används för att fastställa denna period.
e) Förekomsten av rätten att av den personuppgiftsansvarige begära rättelse eller radering av personuppgifterna eller
begränsningar av behandling av personuppgifter som rör den registrerade eller att invända mot sådan behandling.
f) Rätten att inge klagomål till en tillsynsmyndighet.
g) Om personuppgifterna inte samlas in från den registrerade, all tillgänglig information om varifrån dessa uppgifter
kommer.
h) Förekomsten av automatiserat beslutsfattande, inbegripet profilering enligt artikel 22.1 och 22.4, varvid det
åtminstone i dessa fall ska lämnas meningsfull information om logiken bakom samt betydelsen och de förutsedda
följderna av sådan behandling för den registrerade.
2.
Om personuppgifterna överförs till ett tredjeland eller till en internationell organisation, ska den registrerade ha
rätt till information om de lämpliga skyddsåtgärder som i enlighet med artikel 46 har vidtagits vid överföringen.
3.
Den personuppgiftsansvarige ska förse den registrerade med en kopia av de personuppgifter som är under
behandling. För eventuella ytterligare kopior som den registrerade begär får den personuppgiftsansvarige ta ut en rimlig
avgift på grundval av de administrativa kostnaderna. Om den registrerade gör begäran i elektronisk form ska
informationen tillhandahållas i ett elektroniskt format som är allmänt använt, om den registrerade inte begär något
annat.
4.
Den rätt till en kopia som avses i punkt 3 ska inte inverka menligt på andras rättigheter och friheter.
Avsnitt 3
Rättelse och radering
Artikel 16
Rätt till rättelse
Den registrerade ska ha rätt att av den personuppgiftsansvarige utan onödigt dröjsmål få felaktiga personuppgifter som
rör honom eller henne rättade. Med beaktande av ändamålet med behandlingen, ska den registrerade ha rätt att
komplettera ofullständiga personuppgifter, bland annat genom att tillhandahålla ett kompletterande utlåtande.
Artikel 17
Rätt till radering (”rätten att bli bortglömd”)
1.
Den registrerade ska ha rätt att av den personuppgiftsansvarige utan onödigt dröjsmål få sina personuppgifter
raderade och den personuppgiftsansvarige ska vara skyldig att utan onödigt dröjsmål radera personuppgifter om något
av följande gäller:
a) Personuppgifterna är inte längre nödvändiga för de ändamål för vilka de samlats in eller på annat sätt behandlats.
4.5.2016
L 119/43
Europeiska unionens officiella tidning
SV
Prop. 2017/18:248
Bilaga 1
83
b) Den registrerade återkallar det samtycke på vilket behandlingen grundar sig enligt artikel 6.1 a eller artikel 9.2 a och
det finns inte någon annan rättslig grund för behandlingen.
c) Den registrerade invänder mot behandlingen i enlighet med artikel 21.1 och det saknas berättigade skäl för
behandlingen som väger tyngre, eller den registrerade invänder mot behandlingen i enlighet med artikel 21.2.
d) Personuppgifterna har behandlats på olagligt sätt.
e) Personuppgifterna måste raderas för att uppfylla en rättslig förpliktelse i unionsrätten eller i medlemsstaternas
nationella rätt som den personuppgiftsansvarige omfattas av.
f) Personuppgifterna har samlats in i samband med erbjudande av informationssamhällets tjänster, i de fall som avses i
artikel 8.1.
2.
Om den personuppgiftsansvarige har offentliggjort personuppgifterna och enligt punkt 1 är skyldig att radera
personuppgifterna, ska den personuppgiftsansvarige med beaktande av tillgänglig teknik och kostnaden för
genomförandet vidta rimliga åtgärder, inbegripet tekniska åtgärder, för att underrätta personuppgiftsansvariga som
behandlar personuppgifterna om att den registrerade har begärt att de ska radera eventuella länkar till, eller kopior eller
reproduktioner av dessa personuppgifter.
3.
Punkterna 1 och 2 ska inte gälla i den utsträckning som behandlingen är nödvändig av följande skäl:
a) För att utöva rätten till yttrande- och informationsfrihet.
b) För att uppfylla en rättslig förpliktelse som kräver behandling enligt unionsrätten eller enligt en medlemsstats
nationella rätt som den personuppgiftsansvarige omfattas av eller för att utföra en uppgift av allmänt intresse eller
som är ett led i myndighetsutövning som utförs av den personuppgiftsansvarige.
c) För skäl som rör ett viktigt allmänt intresse på folkhälsoområdet enligt artikel 9.2 h och i samt artikel 9.3.
d) För arkivändamål av allmänt intresse, vetenskapliga eller historiska forskningsändamål eller statistiska ändamål enligt
artikel 89.1, i den utsträckning som den rätt som avses i punkt 1 sannolikt omöjliggör eller avsevärt försvårar
uppnåendet av syftet med den behandlingen.
e) För att kunna fastställa, göra gällande eller försvara rättsliga anspråk.
Artikel 18
Rätt till begränsning av behandling
1.
Den registrerade ska ha rätt att av den personuppgiftsansvarige kräva att behandlingen begränsas om något av
följande alternativ är tillämpligt:
a) Den registrerade bestrider personuppgifternas korrekthet, under en tid som ger den personuppgiftsansvarige
möjlighet att kontrollera om personuppgifterna är korrekta.
b) Behandlingen är olaglig och den registrerade motsätter sig att personuppgifterna raderas och i stället begär en
begränsning av deras användning.
c) Den personuppgiftsansvarige behöver inte längre personuppgifterna för ändamålen med behandlingen men den
registrerade behöver dem för att kunna fastställa, göra gällande eller försvara rättsliga anspråk.
d) Den registrerade har invänt mot behandling i enlighet med artikel 21.1 i väntan på kontroll av huruvida den
personuppgiftsansvariges berättigade skäl väger tyngre än den registrerades berättigade skäl.
2.
Om behandlingen har begränsats i enlighet med punkt 1 får sådana personuppgifter, med undantag för lagring,
endast behandlas med den registrerades samtycke eller för att fastställa, göra gällande eller försvara rättsliga anspråk eller
för att skydda någon annan fysisk eller juridisk persons rättigheter eller för skäl som rör ett viktigt allmänintresse för
unionen eller för en medlemsstat.
4.5.2016
L 119/44
Europeiska unionens officiella tidning
SV
84
Prop. 2017/18:248
Bilaga 1
3.
En registrerad som har fått behandling begränsad i enlighet med punkt 1 ska underrättas av den personuppgift
sansvarige innan begränsningen av behandlingen upphör.
Artikel 19
Anmälningsskyldighet avseende rättelse eller radering av personuppgifter och begränsning av
behandling
Den personuppgiftsansvarige ska underrätta varje mottagare till vilken personuppgifterna har lämnats ut om eventuella
rättelser eller radering av personuppgifter eller begränsningar av behandling som skett i enlighet med artiklarna 16, 17.1
och 18, om inte detta visar sig vara omöjligt eller medföra en oproportionell ansträngning. Den personuppgiftsansvarige
ska informera den registrerade om dessa mottagare på den registrerades begäran.
Artikel 20
Rätt till dataportabilitet
1.
Den registrerade ska ha rätt att få ut de personuppgifter som rör honom eller henne och som han eller hon har
tillhandahållit den personuppgiftsansvarige i ett strukturerat, allmänt använt och maskinläsbart format och ha rätt att
överföra dessa uppgifter till en annan personuppgiftsansvarig utan att den personuppgiftsansvarige som tillhandahållits
personuppgifterna hindrar detta, om
a) behandlingen grundar sig på samtycke enligt artikel 6.1 a eller artikel 9.2 a eller på ett avtal enligt artikel 6.1 b, och
b) behandlingen sker automatiserat.
2
Vid utövandet av sin rätt till dataportabilitet i enlighet med punkt 1 ska den registrerade ha rätt till överföring av
personuppgifterna direkt från en personuppgiftsansvarig till en annan, när detta är tekniskt möjligt.
3.
Utövandet av den rätt som avses i punkt 1 i den här artikeln ska inte påverka tillämpningen av artikel 17. Den
rätten ska inte gälla i fråga om en behandling som är nödvändig för att utföra en uppgift av allmänt intresse eller som är
ett led i myndighetsutövning som utförs av den personuppgiftsansvarige.
4.
Den rätt som avses i punkt 1 får inte påverka andras rättigheter och friheter på ett ogynnsamt sätt.
Avsnitt 4
Rätt att göra invändningar och automatiserat individuellt beslutsfattande
Artikel 21
Rätt att göra invändningar
1.
Den registrerade ska, av skäl som hänför sig till hans eller hennes specifika situation, ha rätt att när som helst göra
invändningar mot behandling av personuppgifter avseende honom eller henne som grundar sig på artikel 6.1 e eller f,
inbegripet profilering som grundar sig på dessa bestämmelser. Den personuppgiftsansvarige får inte längre behandla
personuppgifterna såvida denne inte kan påvisa tvingande berättigade skäl för behandlingen som väger tyngre än den
registrerades intressen, rättigheter och friheter eller om det sker för fastställande, utövande eller försvar av rättsliga
anspråk.
2.
Om personuppgifterna behandlas för direkt marknadsföring ska den registrerade ha rätt att när som helst invända
mot behandling av personuppgifter som avser honom eller henne för sådan marknadsföring, vilket inkluderar profilering
i den utsträckning som denna har ett samband med sådan direkt marknadsföring.
3.
Om den registrerade invänder mot behandling för direkt marknadsföring ska personuppgifterna inte längre
behandlas för sådana ändamål.
4.5.2016
L 119/45
Europeiska unionens officiella tidning
SV
Prop. 2017/18:248
Bilaga 1
85
4.
Senast vid den första kommunikationen med den registrerade ska den rätt som avses i punkterna 1 och 2
uttryckligen meddelas den registrerade och redovisas tydligt, klart och åtskilt från eventuell annan information.
5.
När det gäller användningen av informationssamhällets tjänster, och trots vad som sägs i direktiv 2002/58/EG, får
den registrerade utöva sin rätt att göra invändningar på automatiserat sätt med användning av tekniska specifikationer.
6.
Om personuppgifter behandlas för vetenskapliga eller historiska forskningsändamål eller statistiska ändamål i
enlighet med artikel 89.1 ska den registrerade, av skäl som hänför sig till hans eller hennes specifika situation, ha rätt att
göra invändningar mot behandling av personuppgifter avseende honom eller henne om inte behandlingen är nödvändig
för att utföra en uppgift av allmänt intresse.
Artikel 22
Automatiserat individuellt beslutsfattande, inbegripet profilering
1.
Den registrerade ska ha rätt att inte bli föremål för ett beslut som enbart grundas på automatiserad behandling,
inbegripet profilering, vilket har rättsliga följder för honom eller henne eller på liknande sätt i betydande grad påverkar
honom eller henne.
2.
Punkt 1 ska inte tillämpas om beslutet
a) är nödvändigt för ingående eller fullgörande av ett avtal mellan den registrerade och den personuppgiftsansvarige,
b) tillåts enligt unionsrätten eller en medlemsstats nationella rätt som den personuppgiftsansvarige omfattas av och som
fastställer lämpliga åtgärder till skydd för den registrerades rättigheter, friheter och berättigade intressen, eller
c) grundar sig på den registrerades uttryckliga samtycke.
3.
I fall som avses i punkt 2 a och c ska den personuppgiftsansvarige genomföra lämpliga åtgärder för att säkerställa
den registrerades rättigheter, friheter och rättsliga intressen, åtminstone rätten till personlig kontakt med den personupp
giftsansvarige för att kunna utrycka sin åsikt och bestrida beslutet.
4.
Beslut enligt punkt 2 får inte grunda sig på de särskilda kategorier av personuppgifter som avses i artikel 9.1,
såvida inte artikel 9.2 a eller g gäller och lämpliga åtgärder som ska skydda den registrerades berättigade intressen har
vidtagits.
Avsnitt 5
Begränsningar
Artikel 23
Begränsningar
1.
Det ska vara möjligt att i unionsrätten eller i en medlemsstats nationella rätt som den personuppgiftsansvarige eller
personuppgiftsbiträdet omfattas av införa en lagstiftningsåtgärd som begränsar tillämpningsområdet för de skyldigheter
och rättigheter som föreskrivs i artiklarna 12–22 och 34, samt artikel 5 i den mån dess bestämmelser motsvarar de
rättigheter och skyldigheter som fastställs i artiklarna 12–22, om en sådan begränsning sker med respekt för
andemeningen i de grundläggande rättigheterna och friheterna och utgör en nödvändig och proportionell åtgärd i ett
demokratiskt samhälle i syfte att säkerställa
a) den nationella säkerheten,
b) försvaret,
c) den allmänna säkerheten,
4.5.2016
L 119/46
Europeiska unionens officiella tidning
SV
86
Prop. 2017/18:248
Bilaga 1
d) förebyggande, förhindrande, utredning, avslöjande eller lagföring av brott eller verkställande av straffrättsliga
sanktioner, inbegripet skydd mot samt förebyggande och förhindrande av hot mot den allmänna säkerheten,
e) andra av unionens eller en medlemsstats viktiga mål av generellt allmänt intresse, särskilt ett av unionens eller en
medlemsstats viktiga ekonomiska eller finansiella intressen, däribland penning-, budget- eller skattefrågor, folkhälsa
och social trygghet,
f) skydd av rättsväsendets oberoende och rättsliga åtgärder,
g) förebyggande, förhindrande, utredning, avslöjande och lagföring av överträdelser av etiska regler som gäller för
lagreglerade yrken,
h) en tillsyns-, inspektions- eller regleringsfunktion som, även i enstaka fall, har samband med myndighetsutövning i fall
som nämns i a–e och g,
i) skydd av den registrerade eller andras rättigheter och friheter,
j) verkställighet av civilrättsliga krav.
2.
Framför allt ska alla lagstiftningsåtgärder som avses i punkt 1 innehålla specifika bestämmelser åtminstone, när så
är relevant, avseende
a) ändamålen med behandlingen eller kategorierna av behandling,
b) kategorierna av personuppgifter,
c) omfattningen av de införda begränsningarna,
d) skyddsåtgärder för att förhindra missbruk eller olaglig tillgång eller överföring,
e) specificeringen av den personuppgiftsansvarige eller kategorierna av personuppgiftsansvariga,
f) lagringstiden samt tillämpliga skyddsåtgärder med beaktande av behandlingens art, omfattning och ändamål eller
kategorierna av behandling,
g) riskerna för de registrerades rättigheter och friheter, och
h) de registrerades rätt att bli informerade om begränsningen, såvida detta inte kan inverka menligt på begränsningen.
KAPITEL IV
Personuppgiftsansvarig och personuppgiftsbiträde
Avsnitt 1
Allmänna skyldigheter
Artikel 24
Den personuppgiftsansvariges ansvar
1.
Med beaktande av behandlingens art, omfattning, sammanhang och ändamål samt riskerna, av varierande sannolik
hetsgrad och allvar, för fysiska personers rättigheter och friheter ska den personuppgiftsansvarige genomföra lämpliga
tekniska och organisatoriska åtgärder för att säkerställa och kunna visa att behandlingen utförs i enlighet med denna
förordning. Dessa åtgärder ska ses över och uppdateras vid behov.
2.
Om det står i proportion till behandlingen, ska de åtgärder som avses i punkt 1 omfatta den personuppgiftsan
svariges genomförande av lämpliga strategier för dataskydd.
3.
Tillämpningen av godkända uppförandekoder som avses i artikel 40 eller godkända certifieringsmekanismer som
avses i artikel 42 får användas för att visa att den personuppgiftsansvarige fullgör sina skyldigheter.
4.5.2016
L 119/47
Europeiska unionens officiella tidning
SV
Prop. 2017/18:248
Bilaga 1
87
Artikel 25
Inbyggt dataskydd och dataskydd som standard
1.
Med beaktande av den senaste utvecklingen, genomförandekostnader och behandlingens art, omfattning,
sammanhang och ändamål samt riskerna, av varierande sannolikhetsgrad och allvar, för fysiska personers rättigheter och
friheter ska den personuppgiftsansvarige, både vid fastställandet av vilka medel behandlingen utförs med och vid själva
behandlingen, genomföra lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder – såsom pseudonymisering – vilka är
utformade för ett effektivt genomförande av dataskyddsprinciper – såsom uppgiftsminimering – och för integrering av
de nödvändiga skyddsåtgärderna i behandlingen, så att kraven i denna förordning uppfylls och den registrerades
rättigheter skyddas.
2.
Den personuppgiftsansvarige ska genomföra lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder för att, i standardfallet,
säkerställa att endast personuppgifter som är nödvändiga för varje specifikt ändamål med behandlingen behandlas. Den
skyldigheten gäller mängden insamlade personuppgifter, behandlingens omfattning, tiden för deras lagring och deras
tillgänglighet. Framför allt ska dessa åtgärder säkerställa att personuppgifter i standardfallet inte utan den enskildes
medverkan görs tillgängliga för ett obegränsat antal fysiska personer.
3.
En godkänd certifieringsmekanism i enlighet med artikel 42 får användas för att visa att kraven i punkterna 1
och 2 i den här artikeln följs.
Artikel 26
Gemensamt personuppgiftsansvariga
1.
Om två eller fler personuppgiftsansvariga gemensamt fastställer ändamålen med och medlen för behandlingen ska
de vara gemensamt personuppgiftsansvariga. Gemensamt personuppgiftsansvariga ska under öppna former fastställa sitt
respektive ansvar för att fullgöra skyldigheterna enligt denna förordning, särskilt vad gäller utövandet av den
registrerades rättigheter och sina respektive skyldigheter att tillhandahålla den information som avses i artiklarna 13
och 14, genom ett inbördes arrangemang, såvida inte de personuppgiftsansvarigas respektive skyldigheter fastställs
genom unionsrätten eller en medlemsstats nationella rätt som de personuppgiftsansvariga omfattas av. Inom ramen för
arrangemanget får en gemensam kontaktpunkt för de personuppgiftsansvariga utses.
2.
Det arrangemang som avses i punkt 1 ska på lämpligt sätt återspegla de gemensamt personuppgiftsansvarigas
respektive roller och förhållanden gentemot registrerade. Det väsentliga innehållet i arrangemanget ska göras tillgängligt
för den registrerade.
3.
Oavsett formerna för det arrangemang som avses i punkt 1 får den registrerade utöva sina rättigheter enligt denna
förordning med avseende på och emot var och en av de personuppgiftsansvariga.
Artikel 27
Företrädare för personuppgiftsansvariga eller personuppgiftsbiträden som inte är etablerade i
unionen
1.
Om artikel 3.2 tillämpas ska den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet skriftligen utse en
företrädare i unionen.
2.
Skyldigheten enligt punkt 1 i denna artikel ska inte gälla
a) tillfällig behandling som inte omfattar behandling i stor omfattning av särskilda kategorier av uppgifter, som avses i
artikel 9.1, eller behandling av personuppgifter avseende fällande domar i brottmål samt överträdelser, som avses i
artikel 10, och som sannolikt inte kommer att medföra en risk för fysiska personers rättigheter och friheter, med
hänsyn till behandlingens art, sammanhang, omfattning och ändamål, eller
b) en offentlig myndighet eller ett offentligt organ.
4.5.2016
L 119/48
Europeiska unionens officiella tidning
SV
88
Prop. 2017/18:248
Bilaga 1
3.
Företrädaren ska vara etablerad i en av de medlemsstater där de registrerade, vars personuppgifter behandlas i
samband med att de erbjuds varor eller tjänster, eller vars beteende övervakas, befinner sig.
4.
Företrädaren ska på den personuppgiftsansvariges eller personuppgiftsbiträdets uppdrag, utöver eller i stället för
den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet, fungera som kontaktperson för i synnerhet tillsynsmyndigheter
och registrerade, i alla frågor som har anknytning till behandlingen, i syfte att säkerställa efterlevnad av denna
förordning.
5.
Att den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet utser en företrädare ska inte påverka de rättsliga
åtgärder som skulle kunna inledas mot den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet.
Artikel 28
Personuppgiftsbiträden
1.
Om en behandling ska genomföras på en personuppgiftsansvarigs vägnar ska den personuppgiftsansvarige endast
anlita personuppgiftsbiträden som ger tillräckliga garantier om att genomföra lämpliga tekniska och organisatoriska
åtgärder på ett sådant sätt att behandlingen uppfyller kraven i denna förordning och säkerställer att den registrerades
rättigheter skyddas.
2.
Personuppgiftsbiträdet får inte anlita ett annat personuppgiftsbiträde utan att ett särskilt eller allmänt skriftligt
förhandstillstånd har erhållits av den personuppgiftsansvarige. Om ett allmänt skriftligt tillstånd har erhållits, ska
personuppgiftsbiträdet informera den personuppgiftsansvarige om eventuella planer på att anlita nya personuppgifts
biträden eller ersätta personuppgiftsbiträden, så att den personuppgiftsansvarige har möjlighet att göra invändningar mot
sådana förändringar.
3.
När uppgifter behandlas av ett personuppgiftsbiträde ska hanteringen regleras genom ett avtal eller en annan
rättsakt enligt unionsrätten eller enligt medlemsstaternas nationella rätt som är bindande för personuppgiftsbiträdet med
avseende på den personuppgiftsansvarige och i vilken föremålet för behandlingen, behandlingens varaktighet, art och
ändamål, typen av personuppgifter och kategorier av registrerade, samt den personuppgiftsansvariges skyldigheter och
rättigheter anges. I det avtalet eller den rättsakten ska det särskilt föreskrivas att personuppgiftsbiträdet
a) endast får behandla personuppgifter på dokumenterade instruktioner från den personuppgiftsansvarige, inbegripet
när det gäller överföringar av personuppgifter till ett tredjeland eller en internationell organisation, såvida inte denna
behandling krävs enligt unionsrätten eller enligt en medlemsstats nationella rätt som personuppgiftsbiträdet omfattas
av, och i så fall ska personuppgiftsbiträdet informera den personuppgiftsansvarige om det rättsliga kravet innan
uppgifterna behandlas, såvida sådan information inte är förbjuden med hänvisning till ett viktigt allmänintresse enligt
denna rätt,
b) säkerställer att personer med behörighet att behandla personuppgifterna har åtagit sig att iaktta konfidentialitet eller
omfattas av en lämplig lagstadgad tystnadsplikt,
c) ska vidta alla åtgärder som krävs enligt artikel 32,
d) ska respektera de villkor som avses i punkterna 2 och 4 för anlitandet av ett annat personuppgiftsbiträde,
e) med tanke på behandlingens art, ska hjälpa den personuppgiftsansvarige genom lämpliga tekniska och
organisatoriska åtgärder, i den mån detta är möjligt, så att den personuppgiftsansvarige kan fullgöra sin skyldighet att
svara på begäran om utövande av den registrerades rättigheter i enlighet med kapitel III,
f) ska bistå den personuppgiftsansvarige med att se till att skyldigheterna enligt artiklarna 32–36 fullgörs, med
beaktande av typen av behandling och den information som personuppgiftsbiträdet har att tillgå,
g) beroende på vad den personuppgiftsansvarige väljer, ska radera eller återlämna alla personuppgifter till den
personuppgiftsansvarige efter det att tillhandahållandet av behandlingstjänster har avslutats, och radera befintliga
kopior såvida inte lagring av personuppgifterna krävs enligt unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt, och
h) ska ge den personuppgiftsansvarige tillgång till all information som krävs för att visa att de skyldigheter som fastställs
i denna artikel har fullgjorts samt möjliggöra och bidra till granskningar, inbegripet inspektioner, som genomförs av
den personuppgiftsansvarige eller av en annan revisor som bemyndigats av den personuppgiftsansvarige.
4.5.2016
L 119/49
Europeiska unionens officiella tidning
SV
Prop. 2017/18:248
Bilaga 1
89
Med avseende på led h i första stycket ska personuppgiftsbiträdet omedelbart informera den personuppgiftsansvarige om
han anser att en instruktion strider mot denna förordning eller mot andra av unionens eller medlemsstaternas
dataskyddsbestämmelser.
4.
I de fall där ett personuppgiftsbiträde anlitar ett annat personuppgiftsbiträde för utförande av specifik behandling
på den personuppgiftsansvariges vägnar ska det andra personuppgiftsbiträdet, genom ett avtal eller en annan rättsakt
enligt unionsrätten eller enligt medlemsstaternas nationella rätt, åläggas samma skyldigheter i fråga om dataskydd som
de som fastställs i avtalet eller den andra rättsakten mellan den personuppgiftsansvarige och personuppgiftsbiträdet
enligt punkt 3, och framför allt att ge tillräckliga garantier om att genomföra lämpliga tekniska och organisatoriska
åtgärder på ett sådant sätt att behandlingen uppfyller kraven i denna förordning. Om det andra personuppgiftsbiträdet
inte fullgör sina skyldigheter i fråga om dataskydd ska det ursprungliga personuppgiftsbiträdet vara fullt ansvarig
gentemot den personuppgiftsansvarige för utförandet av det andra personuppgiftsbiträdets skyldigheter.
5.
Ett personuppgiftsbiträdes anslutning till en godkänd uppförandekod som avses i artikel 40 eller en godkänd
certifieringsmekanism som avses i artikel 42 får användas för att visa att tillräckliga garantier tillhandahålls, så som avses
punkterna 1 och 4 i den här artikeln.
6.
Det avtal eller den andra rättsakt som avses i punkterna 3 och 4 i den här artikeln får, utan att det påverkar
tillämpningen av ett enskilt avtal mellan den personuppgiftsansvarige och personuppgiftsbiträdet, helt eller delvis baseras
på sådana standardavtalsklausuler som avses i punkterna 7 och 8 i den här artikeln, inbegripet när de ingår i en
certifiering som i enlighet med artiklarna 42 och 43 beviljats den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet.
7.
Kommissionen får fastställa standardavtalsklausuler för de frågor som avses i punkterna 3 och 4 i den här artikeln,
i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 93.2.
8.
En tillsynsmyndighet får fastställa standardavtalsklausuler för de frågor som avses i punkterna 3 och 4 i den här
artikeln, i enlighet med den mekanism för enhetlighet som avses i artikel 63.
9.
Det avtal eller den andra rättsakt som avses i punkterna 3 och 4 ska upprättas skriftligen, inbegripet i ett
elektroniskt format.
10.
Om ett personuppgiftsbiträde överträder denna förordning genom att fastställa ändamålen med och medlen för
behandlingen, ska personuppgiftsbiträdet anses vara personuppgiftsansvarig med avseende på den behandlingen, utan att
det påverkar tillämpningen av artiklarna 82, 83 och 84.
Artikel 29
Behandling under den personuppgiftsansvariges eller personuppgiftsbiträdets överinseende
Personuppgiftsbiträdet och personer som utför arbete under den personuppgiftsansvariges eller personuppgiftsbiträdets
överinseende, och som får tillgång till personuppgifter, får endast behandla dessa på instruktion från den personuppgift
sansvarige, såvida han eller hon inte är skyldig att göra det enligt unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt.
Artikel 30
Register över behandling
1.
Varje personuppgiftsansvarig och, i tillämpliga fall, dennes företrädare ska föra ett register över behandling som
utförts under dess ansvar. Detta register ska innehålla samtliga följande uppgifter:
a) Namn och kontaktuppgifter för den personuppgiftsansvarige, samt i tillämpliga fall gemensamt personuppgift
sansvariga, den personuppgiftsansvariges företrädare samt dataskyddsombudet.
b) Ändamålen med behandlingen.
c) En beskrivning av kategorierna av registrerade och av kategorierna av personuppgifter.
4.5.2016
L 119/50
Europeiska unionens officiella tidning
SV
90
Prop. 2017/18:248
Bilaga 1
d) De kategorier av mottagare till vilka personuppgifterna har lämnats eller ska lämnas ut, inbegripet mottagare i
tredjeländer eller i internationella organisationer.
e) I tillämpliga fall, överföringar av personuppgifter till ett tredjeland eller en internationell organisation, inbegripet
identifiering av tredjelandet eller den internationella organisationen och, vid sådana överföringar som avses i
artikel 49.1 andra stycket, dokumentationen av lämpliga skyddsåtgärder.
f) Om möjligt, de förutsedda tidsfristerna för radering av de olika kategorierna av uppgifter.
g) Om möjligt, en allmän beskrivning av de tekniska och organisatoriska säkerhetsåtgärder som avses i artikel 32.1.
2.
Varje personuppgiftsbiträde och, i tillämpliga fall, dennes företrädare ska föra ett register över alla kategorier av
behandling som utförts för den personuppgiftsansvariges räkning, som omfattar följande:
a) Namn och kontaktuppgifter för personuppgiftsbiträdet eller personuppgiftsbiträdena och för varje personuppgift
sansvarig för vars räkning personuppgiftsbiträdet agerar, och, i tillämpliga fall, för den personuppgiftsansvariges eller
personuppgiftsbiträdets företrädare samt dataskyddsombudet.
b) De kategorier av behandling som har utförts för varje personuppgiftsansvariges räkning.
c) I tillämpliga fall, överföringar av personuppgifter till ett tredjeland eller en internationell organisation, inbegripet
identifiering av tredjelandet eller den internationella organisationen och, vid sådana överföringar som avses i
artikel 49.1 andra stycket, dokumentationen av lämpliga skyddsåtgärder.
d) Om möjligt, en allmän beskrivning av de tekniska och organisatoriska säkerhetsåtgärder som avses i artikel 32.1.
3.
De register som avses i punkterna 1 och 2 ska upprättas skriftligen, inbegripet i elektronisk form.
4.
På begäran ska den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet samt, i tillämpliga fall, den personuppgift
sansvariges eller personuppgiftsbiträdets företrädare göra registret tillgängligt för tillsynsmyndigheten.
5.
De skyldigheter som anges i punkterna 1 och 2 ska inte gälla för ett företag eller en organisation som sysselsätter
färre än 250 personer såvida inte den behandling som utförs sannolikt kommer att medföra en risk för registrerades
rättigheter och friheter, behandlingen inte är tillfällig eller behandlingen omfattar särskilda kategorier av uppgifter som
avses i artikel 9.1 eller personuppgifter om fällande domar i brottmål samt överträdelser som avses i artikel 10.
Artikel 31
Samarbete med tillsynsmyndigheten
Den personuppgiftsansvarige och personuppgiftsbiträdet samt, i tillämpliga fall, deras företrädare ska på begäran
samarbeta med tillsynsmyndigheten vid utförandet av dennes uppgifter.
Avsnitt 2
Säkerhet för personuppgif ter
Artikel 32
Säkerhet i samband med behandlingen
1.
Med beaktande av den senaste utvecklingen, genomförandekostnaderna och behandlingens art, omfattning,
sammanhang och ändamål samt riskerna, av varierande sannolikhetsgrad och allvar, för fysiska personers rättigheter och
friheter ska den personuppgiftsansvarige och personuppgiftsbiträdet vidta lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder
för att säkerställa en säkerhetsnivå som är lämplig i förhållande till risken, inbegripet, när det är lämpligt
a) pseudonymisering och kryptering av personuppgifter,
4.5.2016
L 119/51
Europeiska unionens officiella tidning
SV
Prop. 2017/18:248
Bilaga 1
91
b) förmågan att fortlöpande säkerställa konfidentialitet, integritet, tillgänglighet och motståndskraft hos behandlings
systemen och -tjänsterna,
c) förmågan att återställa tillgängligheten och tillgången till personuppgifter i rimlig tid vid en fysisk eller teknisk
incident,
d) ett förfarande för att regelbundet testa, undersöka och utvärdera effektiviteten hos de tekniska och organisatoriska
åtgärder som ska säkerställa behandlingens säkerhet.
2.
Vid bedömningen av lämplig säkerhetsnivå ska särskild hänsyn tas till de risker som behandling medför, i
synnerhet från oavsiktlig eller olaglig förstöring, förlust eller ändring eller till obehörigt röjande av eller obehörig
åtkomst till de personuppgifter som överförts, lagrats eller på annat sätt behandlats.
3.
Anslutning till en godkänd uppförandekod som avses i artikel 40 eller en godkänd certifieringsmekanism som
avses i artikel 42 får användas för att visa att kraven i punkt 1 i den här artikeln följs.
4.
Den personuppgiftsansvarige och personuppgiftsbiträdet ska vidta åtgärder för att säkerställa att varje fysisk person
som utför arbete under den personuppgiftsansvariges eller personuppgiftsbiträdets överinseende, och som får tillgång till
personuppgifter, endast behandlar dessa på instruktion från den personuppgiftsansvarige, om inte unionsrätten eller
medlemsstaternas nationella rätt ålägger honom eller henne att göra det.
Artikel 33
Anmälan av en personuppgiftsincident till tillsynsmyndigheten
1.
Vid en personuppgiftsincident ska den personuppgiftsansvarige utan onödigt dröjsmål och, om så är möjligt, inte
senare än 72 timmar efter att ha fått vetskap om den, anmäla personuppgiftsincidenten till den tillsynsmyndighet som är
behörig i enlighet med artikel 55, såvida det inte är osannolikt att personuppgiftsincidenten medför en risk för fysiska
personers rättigheter och friheter. Om anmälan till tillsynsmyndigheten inte görs inom 72 timmar ska den åtföljas av en
motivering till förseningen.
2.
Personuppgiftsbiträdet ska underrätta den personuppgiftsansvarige utan onödigt dröjsmål efter att ha fått vetskap
om en personuppgiftsincident.
3.
Den anmälan som avses i punkt 1 ska åtminstone
a) beskriva personuppgiftsincidentens art, inbegripet, om så är möjligt, de kategorier av och det ungefärliga antalet
registrerade som berörs samt de kategorier av och det ungefärliga antalet personuppgiftsposter som berörs,
b) förmedla namnet på och kontaktuppgifterna för dataskyddsombudet eller andra kontaktpunkter där mer information
kan erhållas,
c) beskriva de sannolika konsekvenserna av personuppgiftsincidenten, och
d) beskriva de åtgärder som den personuppgiftsansvarige har vidtagit eller föreslagit för att åtgärda personuppgiftsin
cidenten, inbegripet, när så är lämpligt, åtgärder för att mildra dess potentiella negativa effekter.
4.
Om och i den utsträckning det inte är möjligt att tillhandahålla informationen samtidigt, får informationen
tillhandahållas i omgångar utan onödigt ytterligare dröjsmål.
5.
Den personuppgiftsansvarige ska dokumentera alla personuppgiftsincidenter, inbegripet omständigheterna kring
personuppgiftsincidenten, dess effekter och de korrigerande åtgärder som vidtagits. Dokumentationen ska göra det
möjligt för tillsynsmyndigheten att kontrollera efterlevnaden av denna artikel.
Artikel 34
Information till den registrerade om en personuppgiftsincident
1.
Om personuppgiftsincidenten sannolikt leder till en hög risk för fysiska personers rättigheter och friheter ska den
personuppgiftsansvarige utan onödigt dröjsmål informera den registrerade om personuppgiftsincidenten.
4.5.2016
L 119/52
Europeiska unionens officiella tidning
SV
92
Prop. 2017/18:248
Bilaga 1
2.
Den information till den registrerade som avses i punkt 1 i denna artikel ska innehålla en tydlig och klar
beskrivning av personuppgiftsincidentens art och åtminstone de upplysningar och åtgärder som avses i artikel 33.3 b, c
och d.
3.
Information till den registrerade i enlighet med punkt 1 krävs inte om något av följande villkor är uppfyllt:
a) Den personuppgiftsansvarige har genomfört lämpliga tekniska och organisatoriska skyddsåtgärder och dessa åtgärder
tillämpats på de personuppgifter som påverkades av personuppgiftsincidenten, i synnerhet sådana som ska göra
uppgifterna oläsbara för alla personer som inte är behöriga att få tillgång till personuppgifterna, såsom kryptering.
b) Den personuppgiftsansvarige har vidtagit ytterligare åtgärder som säkerställer att den höga risk för registrerades
rättigheter och friheter som avses i punkt 1 sannolikt inte längre kommer att uppstå.
c) Det skulle inbegripa en oproportionell ansträngning. I så fall ska i stället allmänheten informeras eller en liknande
åtgärd vidtas genom vilken de registrerade informeras på ett lika effektivt sätt.
4.
Om den personuppgiftsansvarige inte redan har informerat den registrerade om personuppgiftsincidenten får
tillsynsmyndigheten, efter att ha bedömt sannolikheten för att personuppgiftsincidenten medför en hög risk, kräva att
personuppgiftsbiträdet gör det eller får besluta att något av de villkor som avses i punkt 3 uppfylls.
Avsnitt 3
Konsekvensbedömning avseende dataskydd samt föregående samråd
Artikel 35
Konsekvensbedömning avseende dataskydd
1.
Om en typ av behandling, särskilt med användning av ny teknik och med beaktande av dess art, omfattning,
sammanhang och ändamål, sannolikt leder till en hög risk för fysiska personers rättigheter och friheter ska den
personuppgiftsansvarige före behandlingen utföra en bedömning av den planerade behandlingens konsekvenser för
skyddet av personuppgifter. En enda bedömning kan omfatta en serie liknande behandlingar som medför liknande höga
risker.
2.
Den personuppgiftsansvarige ska rådfråga dataskyddsombudet, om ett sådant utsetts, vid genomförande av en
konsekvensbedömning avseende dataskydd.
3.
En konsekvensbedömning avseende dataskydd som avses i punkt 1 ska särskilt krävas i följande fall:
a) En systematisk och omfattande bedömning av fysiska personers personliga aspekter som grundar sig på automatisk
behandling, inbegripet profilering, och på vilken beslut grundar sig som har rättsliga följder för fysiska personer eller
på liknande sätt i betydande grad påverkar fysiska personer.
b) Behandling i stor omfattning av särskilda kategorier av uppgifter, som avses i artikel 9.1, eller av personuppgifter
som rör fällande domar i brottmål och överträdelser som avses i artikel 10.
c) Systematisk övervakning av en allmän plats i stor omfattning.
4.
Tillsynsmyndigheten ska upprätta och offentliggöra en förteckning över det slags behandlingsverksamheter som
omfattas av kravet på en konsekvensbedömning avseende dataskydd i enlighet med punkt 1. Tillsynsmyndigheten ska
översända dessa förteckningar till den styrelse som avses i artikel 68.
5.
Tillsynsmyndigheten får också upprätta och offentliggöra en förteckning över det slags behandlingsverksamheter
som inte kräver någon konsekvensbedömning avseende dataskydd. Tillsynsmyndigheten ska översända dessa
förteckningar till styrelsen.
6.
Innan de förteckningar som avses i punkterna 4 och 5 antas ska den behöriga tillsynsmyndigheten tillämpa den
mekanism för enhetlighet som avses i artikel 63 om en sådan förteckning inbegriper behandling som rör erbjudandet av
varor eller tjänster till registrerade, eller övervakning av deras beteende i flera medlemsstater, eller som väsentligt kan
påverka den fria rörligheten för personuppgifter i unionen.
4.5.2016
L 119/53
Europeiska unionens officiella tidning
SV
Prop. 2017/18:248
Bilaga 1
93
7.
Bedömningen ska innehålla åtminstone
a) en systematisk beskrivning av den planerade behandlingen och behandlingens syften, inbegripet, när det är lämpligt,
den personuppgiftsansvariges berättigade intresse,
b) en bedömning av behovet av och proportionaliteten hos behandlingen i förhållande till syftena,
c) en bedömning av de risker för de registrerades rättigheter och friheter som avses i punkt 1, och
d) de åtgärder som planeras för att hantera riskerna, inbegripet skyddsåtgärder, säkerhetsåtgärder och rutiner för att
säkerställa skyddet av personuppgifterna och för att visa att denna förordning efterlevs, med hänsyn till de
registrerades och andra berörda personers rättigheter och berättigade intressen.
8.
De berörda personuppgiftsansvarigas eller personuppgiftsbiträdenas efterlevnad av godkända uppförandekoder
enligt artikel 40 ska på lämpligt sätt beaktas vid bedömningen av konsekvenserna av de behandlingar som utförs av
dessa personuppgiftsansvariga eller personuppgiftsbiträden, framför allt när det gäller att ta fram en konsekvens
bedömning avseende dataskydd.
9.
Den personuppgiftsansvarige ska, när det är lämpligt, inhämta synpunkter från de registrerade eller deras
företrädare om den avsedda behandlingen, utan att det påverkar skyddet av kommersiella eller allmänna intressen eller
behandlingens säkerhet.
10.
Om behandling enligt artikel 6.1 c eller e har en rättslig grund i unionsrätten eller i en medlemsstats nationella
rätt som den personuppgiftsansvarige omfattas av, reglerar den rätten den aktuella specifika behandlingsåtgärden eller
serien av åtgärder i fråga och en konsekvensbedömning avseende dataskydd redan har genomförts som en del av en
allmän konsekvensbedömning i samband med antagandet av denna rättsliga grund, ska punkterna 1–7 inte gälla, om
inte medlemsstaterna anser det nödvändigt att utföra en sådan bedömning före behandlingen.
11.
Den personuppgiftsansvarige ska vid behov genomföra en översyn för att bedöma om behandlingen genomförs i
enlighet med konsekvensbedömningen avseende dataskydd åtminstone när den risk som behandlingen medför förändras.
Artikel 36
Förhandssamråd
1.
Den personuppgiftsansvarige ska samråda med tillsynsmyndigheten före behandling om en konsekvensbedömning
avseende dataskydd enligt artikel 35 visar att behandlingen skulle leda till en hög risk om inte den personuppgift
sansvarige vidtar åtgärder för att minska risken.
2.
Om tillsynsmyndigheten anser att den planerade behandling som avses i punkt 1 skulle strida mot denna
förordning, särskilt om den personuppgiftsansvarige inte i tillräcklig mån har fastställt eller reducerat risken, ska tillsyns
myndigheten inom en period på högst åtta veckor från det att begäran om samråd mottagits, ge den personuppgift
sansvarige och i tillämpliga fall personuppgiftsbiträdet skriftliga råd och får utnyttja alla de befogenheter som den har
enligt artikel 58. Denna period får förlängas med sex veckor beroende på hur komplicerad den planerade behandlingen
är. Tillsynsmyndigheten ska informera den personuppgiftsansvarige och, i tillämpliga fall, personuppgiftsbiträdet om en
sådan förlängning inom en månad från det att begäran om samråd mottagits, tillsammans med orsakerna till
förseningen. Dessa perioder får tillfälligt upphöra att löpa i avvaktan på att tillsynsmyndigheten erhåller den information
som den har begärt med tanke på samrådet.
3.
Vid samråd med tillsynsmyndigheten enligt punkt 1 ska den personuppgiftsansvarige till tillsynsmyndigheten
lämna
a) i tillämpliga fall de respektive ansvarsområdena för de personuppgiftsansvariga, gemensamt personuppgiftsansvariga
och personuppgiftsbiträden som medverkar vid behandlingen, framför allt vid behandling inom en koncern,
b) ändamålen med och medlen för den avsedda behandlingen,
c) de åtgärder som vidtas och de garantier som lämnas för att skydda de registrerades rättigheter och friheter enligt
denna förordning,
d) i tillämpliga fall kontaktuppgifter till dataskyddsombudet,
4.5.2016
L 119/54
Europeiska unionens officiella tidning
SV
94
Prop. 2017/18:248
Bilaga 1
e) konsekvensbedömningen avseende dataskydd enligt artikel 35, och
f) all annan information som begärs av tillsynsmyndigheten.
4.
Medlemsstaterna ska samråda med tillsynsmyndigheten vid utarbetandet av ett förslag till lagstiftningsåtgärd som
ska antas av ett nationellt parlament eller av en regleringsåtgärd som grundar sig på en sådan lagstiftningsåtgärd som rör
behandling.
5.
Trots vad som sägs i punkt 1 får det i medlemsstaternas nationella rätt krävas att personuppgiftsansvariga ska
samråda med, och erhålla förhandstillstånd av, tillsynsmyndigheten när det gäller en personuppgiftsansvarigs behandling
för utförandet av en uppgift som den personuppgiftsansvarige utför av allmänt intresse, inbegripet behandling avseende
social trygghet och folkhälsa.
Avsnitt 4
Dataskyddsombud
Artikel 37
Utnämning av dataskyddsombudet
1.
Den personuppgiftsansvarige och personuppgiftsbiträdet ska under alla omständigheter utnämna
ett dataskyddsombud om
a) behandlingen genomförs av en myndighet eller ett offentligt organ, förutom när detta sker som en del av
domstolarnas dömande verksamhet,
b) den personuppgiftsansvariges eller personuppgiftsbiträdets kärnverksamhet består av behandling som, på grund av
sin karaktär, sin omfattning och/eller sina ändamål, kräver regelbunden och systematisk övervakning av de
registrerade i stor omfattning, eller
c) den personuppgiftsansvariges eller personuppgiftsbiträdets kärnverksamhet består av behandling i stor omfattning av
särskilda kategorier av uppgifter i enlighet med artikel 9 och personuppgifter som rör fällande domar i brottmål och
överträdelser, som avses i artikel 10.
2.
En koncern får utnämna ett enda dataskyddsombud om det på varje etableringsort är lätt att nå ett
dataskyddsombud.
3.
Om den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet är en myndighet eller ett offentligt organ, får ett enda
dataskyddsombud utnämnas för flera sådana myndigheter eller organ, med hänsyn till deras organisationsstruktur och
storlek.
4.
I andra fall än de som avses i punkt 1 får eller, om så krävs enligt unionsrätten eller medlemsstaternas nationella
rätt, ska den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet eller sammanslutningar och andra organ som
företräder kategorier av personuppgiftsansvariga eller personuppgiftsbiträden utnämna ett dataskyddsombud. Dataskydd
sombudet får agera för sådana sammanslutningar och andra organ som företräder personuppgiftsansvariga eller
personuppgiftsbiträden.
5.
Dataskyddsombudet ska utses på grundval av yrkesmässiga kvalifikationer och, i synnerhet, sakkunskap om
lagstiftning och praxis avseende dataskydd samt förmågan att fullgöra de uppgifter som avses i artikel 39.
6.
Dataskyddsombudet får ingå i den personuppgiftsansvariges eller personuppgiftsbiträdets personal, eller utföra
uppgifterna på grundval av ett tjänsteavtal.
7.
Den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet ska offentliggöra dataskyddsombudets kontaktuppgifter
och meddela dessa till tillsynsmyndigheten.
Artikel 38
Dataskyddsombudets ställning
1.
Den personuppgiftsansvarige och personuppgiftsbiträdet ska säkerställa att dataskyddsombudet på ett korrekt sätt
och i god tid deltar i alla frågor som rör skyddet av personuppgifter.
4.5.2016
L 119/55
Europeiska unionens officiella tidning
SV
Prop. 2017/18:248
Bilaga 1
95
2.
Den personuppgiftsansvarige och personuppgiftsbiträdet ska stödja dataskyddsombudet i utförandet av de
uppgifter som avses i artikel 39 genom att tillhandahålla de resurser som krävs för att fullgöra dessa uppgifter samt
tillgång till personuppgifter och behandlingsförfaranden, samt i upprätthållandet av dennes sakkunskap.
3.
Den personuppgiftsansvarige och personuppgiftsbiträdet ska säkerställa att uppgiftskyddsombudet inte tar emot
instruktioner som gäller utförandet av dessa uppgifter. Han eller hon får inte avsättas eller bli föremål för sanktioner av
den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet för att ha utfört sina uppgifter. Dataskyddsombudet ska
rapportera direkt till den personuppgiftsansvariges eller personuppgiftsbiträdets högsta förvaltningsnivå.
4.
Den registrerade får kontakta dataskyddsombudet med avseende på alla frågor som rör behandlingen av dennes
personuppgifter och utövandet av dennes rättigheter enligt denna förordning.
5.
Dataskyddsombudet ska, när det gäller dennes genomförande av sina uppgifter, vara bundet av sekretess eller
konfidentialitet i enlighet med unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt.
6.
Dataskyddsombudet får fullgöra andra uppgifter och uppdrag. Den personuppgiftsansvarige eller personuppgifts
biträdet ska se till att sådana uppgifter och uppdrag inte leder till en intressekonflikt.
Artikel 39
Dataskyddsombudets uppgifter
1.
Dataskyddsombudet ska ha minst följande uppgifter:
a) Att informera och ge råd till den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet och de anställda som
behandlar om deras skyldigheter enligt denna förordning och andra av unionens eller medlemsstaternas dataskydds
bestämmelser.
b) Att övervaka efterlevnaden av denna förordning, av andra av unionens eller medlemsstaternas dataskyddsbe
stämmelser och av den personuppgiftsansvariges eller personuppgiftsbiträdets strategi för skydd av personuppgifter,
inbegripet ansvarstilldelning, information till och utbildning av personal som deltar i behandling och tillhörande
granskning.
c) Att på begäran ge råd vad gäller konsekvensbedömningen avseende dataskydd och övervaka genomförandet av den
enligt artikel 35.
d) Att samarbeta med tillsynsmyndigheten.
e) Att fungera som kontaktpunkt för tillsynsmyndigheten i frågor som rör behandling, inbegripet det förhandssamråd
som avses i artikel 36, och vid behov samråda i alla andra frågor.
2.
Dataskyddsombudet ska vid utförandet av sina uppgifter ta vederbörlig hänsyn till de risker som är förknippade
med behandling, med beaktande av behandlingens art, omfattning, sammanhang och syften.
Avsnitt 5
Uppförandekod och cer tif iering
Artikel 40
Uppförandekoder
1.
Medlemsstaterna, tillsynsmyndigheterna, styrelsen och kommissionen ska uppmuntra utarbetandet av
uppförandekoder avsedda att bidra till att denna förordning genomförs korrekt, med hänsyn till särdragen hos de olika
sektorer där behandling sker, och de särskilda behoven hos mikroföretag samt små och medelstora företag.
2.
Sammanslutningar och andra organ som företräder kategorier av personuppgiftsansvariga eller personuppgifts
biträden får utarbeta uppförandekoder, eller ändra eller utöka sådana koder, i syfte att specificera tillämpningen av denna
förordning, till exempel när det gäller
a) rättvis och öppen behandling,
4.5.2016
L 119/56
Europeiska unionens officiella tidning
SV
96
Prop. 2017/18:248
Bilaga 1
b) personuppgiftsansvarigas berättigade intressen i särskilda sammanhang,
c) insamling av personuppgifter,
d) pseudonymisering av personuppgifter,
e) information till allmänheten och de registrerade,
f) utövande av registrerades rättigheter,
g) information till och skydd av barn samt metoderna för att erhålla samtycke från de personer som har föräldraansvar
för barn,
h) åtgärder och förfaranden som avses i artiklarna 24 och 25 samt åtgärder för att säkerställa säkerhet vid behandling i
enlighet med artikel 32,
i) anmälan av personuppgiftsincidenter till tillsynsmyndigheter och meddelande av sådana personuppgiftsincidenter till
registrerade,
j) överföring av personuppgifter till tredjeländer eller internationella organisationer,
k) utomrättsliga förfaranden och andra tvistlösningsförfaranden för lösande av tvister mellan personuppgiftsansvariga
och registrerade när det gäller behandling, utan att detta påverkar registrerades rättigheter enligt artiklarna 77
och 79.
3.
Uppförandekoder som är godkända i enlighet med punkt 5 i denna artikel och som har allmän giltighet enligt
punkt 9 i denna artikel får, förutom att de iakttas av personuppgiftsansvariga eller personuppgiftsbiträden som omfattas
av denna förordning, även iakttas av personuppgiftsansvariga eller personuppgiftsbiträden som inte omfattas av denna
förordning enligt artikel 3, för att tillhandahålla lämpliga garantier inom ramen för överföringar av personuppgifter till
tredjeländer eller internationella organisationer enligt villkoren i artikel 46.2 e. Sådana personuppgiftsansvariga eller
personuppgiftsbiträden ska göra bindande och verkställbara åtaganden, genom avtal eller andra rättsligt bindande
instrument, att tillämpa dessa lämpliga garantier inbegripet när det gäller registrerades rättigheter.
4.
Den uppförandekod som avses i punkt 2 i den här artikeln ska innehålla mekanismer som gör det möjligt för det
organ som avses i artikel 41.1 att utföra den obligatoriska övervakningen av att dess bestämmelser efterlevs av
personuppgiftsansvariga och personuppgiftsbiträden som tillämpar den, utan att det påverkar uppgifter eller
befogenheter för de tillsynsmyndigheter som är behöriga enligt artikel 55 eller 56.
5.
Sammanslutningar och andra organ som avses i punkt 2 i den här artikeln som avser att utarbeta en
uppförandekod eller ändra eller utöka befintliga uppförandekoder ska inge utkastet till uppförandekod, ändringen eller
utökningen till den tillsynsmyndighet som är behörig enligt artikel 55. Tillsynsmyndigheten ska yttra sig om huruvida
utkastet till uppförandekod, ändring eller utökning överensstämmer med denna förordning och ska godkänna ett det
utkastet till kod, ändring eller utökning om den finner att tillräckliga garantier tillhandahålls.
6.
Om utkastet till kod, eller en ändring eller utökning, godkänns i enlighet med punkt 5, och om den berörda
uppförandekoden inte avser behandling i flera medlemsstater, ska tillsynsmyndigheten registrera och offentliggöra
uppförandekoden.
7.
Om ett utkast till uppförandekod avser behandling i flera medlemsstater ska den tillsynsmyndighet som är behörig
enligt artikel 55 innan den godkänner utkastet till kod, ändring eller utökning, inom ramen för det förfarande som avses
i artikel 63 överlämna det till styrelsen som ska avge ett yttrande om huruvida utkastet till kod, ändring eller utökning
är förenlig med denna förordning eller, i de fall som avses i punkt 3 i den här artikeln, tillhandahåller lämpliga garantier.
8.
Om det i det yttrande som avses i punkt 7 bekräftas att utkastet till kod, ändring eller utökning är förenligt med
denna förordning, eller, i de fall som avses i punkt 3, tillhandahåller lämpliga garantier, ska styrelsen inlämna sitt
yttrande till kommissionen.
9.
Kommissionen får, genom genomförandeakter, besluta att den godkända koden, ändringen eller utökningen som
getts in till den enligt punkt 8 i den här artikeln har allmän giltighet inom unionen. Dessa genomförandeakter ska antas
i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 93.2.
4.5.2016
L 119/57
Europeiska unionens officiella tidning
SV
Prop. 2017/18:248
Bilaga 1
97
10.
Kommissionen ska se till att de godkända koder om vilka det har beslutats att de har allmän giltighet enligt
punkt 9 offentliggörs på lämpligt sätt.
11.
Styrelsen ska samla alla godkända uppförandekoder, ändringar och utökningar i ett register och offentliggöra dem
på lämpligt sätt.
Artikel 41
Övervakning av godkända uppförandekoder
1.
Utan att det påverkar den berörda tillsynsmyndighetens uppgifter och befogenheter enligt artiklarna 57 och 58 får
övervakningen av efterlevnaden av en uppförandekod i enlighet med artikel 40 utföras av ett organ som har en lämplig
expertnivå i förhållande till kodens syfte och som ackrediteras för detta ändamål av den behöriga tillsynsmyndigheten.
2.
Ett organ som avses i punkt 1 får ackrediteras för att övervaka efterlevnaden av en uppförandekod om detta organ
har
a) visat sitt oberoende och sin expertis i förhållande till uppförandekodens syfte på ett sätt som den behöriga tillsyns
myndigheten finner tillfredsställande,
b) upprättat förfaranden varigenom det kan bedöma de berörda personuppgiftsansvarigas och personuppgiftsbiträdenas
lämplighet för att tillämpa uppförandekoden, övervaka att de efterlever dess bestämmelser och regelbundet se över
hur den fungerar,
c) upprättat förfaranden och strukturer för att hantera klagomål om överträdelser av uppförandekoden eller det sätt på
vilket uppförandekoden har tillämpats, eller tillämpas, av en personuppgiftsansvarig eller ett personuppgiftsbiträde,
och för att göra dessa förfaranden och strukturer synliga för registrerade och för allmänheten, och
d) på ett sätt som den behöriga tillsynsmyndigheten finner tillfredsställande visat att dess uppgifter och uppdrag inte
leder till en intressekonflikt.
3.
Den behöriga tillsynsmyndigheten ska inlämna utkastet till kriterier för ackreditering av ett organ som avses i
punkt 1 i den här artikeln till styrelsen i enlighet med den mekanism för enhetlighet som avses i artikel 63.
4.
Utan att det påverkar den behöriga tillsynsmyndighetens uppgifter och befogenheter och tillämpningen av
bestämmelserna i kapitel VIII ska ett organ som avses i punkt 1 i denna artikel, med förbehåll för tillräckliga
skyddsåtgärder, vidta lämpliga åtgärder i fall av en personuppgiftsansvarigs eller ett personuppgiftsbiträdes överträdelse
av uppförandekoden, inbegripet avstängning eller uteslutande av den personuppgiftsansvarige eller personuppgifts
biträdet från uppförandekoden. Det ska informera den behöriga tillsynsmyndigheten om sådana åtgärder och skälen för
att de vidtagits.
5.
Den behöriga tillsynsmyndigheten ska återkalla ackrediteringen av ett organ som avses i punkt 1 om villkoren för
ackrediteringen inte, eller inte längre, uppfylls eller om åtgärder som vidtagits av organet strider mot denna förordning.
6.
Denna artikel ska inte gälla behandling som utförs av offentliga myndigheter och organ.
Artikel 42
Certifiering
1.
Medlemsstaterna, tillsynsmyndigheterna, styrelsen och kommissionen ska uppmuntra, särskilt på unionsnivå,
införandet av certifieringsmekanismer för dataskydd och sigill och märkningar för dataskydd som syftar till att visa att
personuppgiftsansvarigas eller personuppgiftsbiträdens behandling är förenlig med denna förordning. De särskilda
behoven hos mikroföretag samt små och medelstora företag ska beaktas.
4.5.2016
L 119/58
Europeiska unionens officiella tidning
SV
98
Prop. 2017/18:248
Bilaga 1
2.
Certifieringsmekanismer för dataskydd och sigill och märkningar för dataskydd som är godkända enligt punkt 5 i
denna artikel får, förutom att de iakttas av personuppgiftsansvariga eller personuppgiftsbiträden som omfattas av denna
förordning, inrättas för att visa att det föreligger lämpliga garantier som tillhandahålls av personuppgiftsansvariga och
personuppgiftsbiträden som inte omfattas av denna förordning enligt artikel 3, inom ramen för överföringar av
personuppgifter till tredjeländer eller internationella organisationer enligt villkoren i artikel 46.2 f. Sådana personuppgift
sansvariga eller personuppgiftsbiträden ska göra bindande och verkställbara åtaganden, genom avtal eller andra rättsligt
bindande instrument, att tillämpa dessa lämpliga garantier, inbegripet när det gäller registrerades rättigheter.
3.
Certifieringen ska vara frivillig och tillgänglig via ett öppet förfarande.
4.
En certifiering i enlighet med denna artikel minskar inte den personuppgiftsansvariges eller personuppgiftsbiträdets
ansvar för att denna förordning efterlevs och påverkar inte uppgifter och befogenheter för de tillsynsmyndigheter som är
behöriga enligt artikel 55 eller 56.
5.
En certifiering i enlighet med denna artikel ska utfärdas av de certifieringsorgan som avses i artikel 43 eller av den
behöriga tillsynsmyndigheten på grundval av kriterier som godkänts av den behöriga myndigheten enligt artikel 58.3
eller av styrelsen enligt artikel 63. Om kriterierna har godkänts av styrelsen får detta leda till en gemensam certifiering,
det europeiska sigillet för dataskydd.
6.
Den personuppgiftsansvarige eller det personuppgiftsbiträde som låter sin behandling av uppgifter omfattas av
certifieringsmekanismen ska förse det certifieringsorgan som avses i artikel 43 eller, i tillämpliga fall, den behöriga
tillsynsmyndigheten, med all information och tillgång till behandlingsförfaranden som krävs för att genomföra certifier
ingsförfarandet.
7.
Certifiering ska utfärdas till en personuppgiftsansvarig eller ett personuppgiftsbiträde för en period på högst tre år
och får förnyas på samma villkor under förutsättning att kraven fortsätter att vara uppfyllda. Certifiering ska,
i tillämpliga fall, återkallas av de certifieringsorgan som avses i artikel 43 eller av den behöriga tillsynsmyndigheten om
kraven för certifieringen inte eller inte längre uppfylls.
8.
Styrelsen ska samla alla certifieringsmekanismer och sigill och märkningar för dataskydd i ett register och
offentliggöra dem på lämpligt sätt.
Artikel 43
Certifieringsorgan
1.
Utan att det påverkar den behöriga tillsynsmyndighetens uppgifter och befogenheter enligt artiklarna 57 och 58
ska certifieringsorgan som har lämplig nivå av expertis i fråga om dataskydd, efter att ha informerat tillsynsmyndigheten
för att den ska kunna utöva sina befogenheter enligt artikel 58.2 h när så är nödvändigt, utfärda och förnya certifiering.
Medlemsstat ska säkerställa att dessa certifieringsorgan är ackrediterade av en av eller båda följande:
a) Den tillsynsmyndighet som är behörig enligt artikel 55 eller 56,
b) det nationella ackrediteringsorgan som utsetts i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG)
nr 765/2008 (1) i enlighet med EN-ISO/IEC 17065/2012 och med de ytterligare krav som fastställts av den
tillsynsmyndighet som är behörig enligt artikel 55 eller 56.
2.
Certifieringsorgan som avses i punkt 1 får ackrediteras i enlighet med den punkten endast om de har
a) visat oberoende och expertis i förhållande till certifieringens syfte på ett sätt som den behöriga tillsynsmyndigheten
finner tillfredsställande,
4.5.2016
L 119/59
Europeiska unionens officiella tidning
SV
(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i
samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93 (EUT L 218, 13.8.2008, s. 30).
Prop. 2017/18:248
Bilaga 1
99
b) förbundit sig att respektera de kriterier som avses i artikel 42.5 och godkänts av den tillsynsmyndighet som är
behörig enligt artikel 55 eller 56, eller av styrelsen enligt artikel 63,
c) upprättat förfaranden för utfärdande, periodisk översyn och återkallande av certifiering, sigill och märkningar för
dataskydd,
d) upprättat förfaranden och strukturer för att hantera klagomål om överträdelser av certifieringen eller det sätt på vilket
certifieringen har tillämpats, eller tillämpas, av en personuppgiftsansvarig eller ett personuppgiftsbiträde, och för att
göra dessa förfaranden och strukturer synliga för registrerade och för allmänheten, och
e) på ett sätt som den behöriga tillsynsmyndigheten finner tillfredsställande visat att deras uppgifter och uppdrag inte
leder till en intressekonflikt.
3.
Ackrediteringen av certifieringsorgan som avses i punkterna 1 och 2 i denna artikel ska ske på grundval av
kriterier som godkänts av den tillsynsmyndighet som är behörig enligt artikel 55 eller 56, eller av styrelsen enligt
artikel 63. I händelse av ackreditering enligt punkt 1 b i den här artikeln ska dessa krav komplettera dem som föreskrivs
i förordning (EG) nr 765/2008 och de tekniska regler som beskriver certifieringsorganens metoder och förfaranden.
4.
De certifieringsorgan som avses i punkt 1 ska ansvara för den korrekta bedömning som leder till certifieringen
eller återkallelsen av certifieringen, utan att det påverkar den personuppgiftsansvariges eller personuppgiftsbiträdets
ansvar att efterleva denna förordning. Ackrediteringen ska utfärdas för en period på högst fem år och får förnyas på
samma villkor under förutsättning att certifieringsorganet uppfyller de krav som anges i denna artikel.
5.
De certifieringsorgan som avses i punkt 1 ska informera de behöriga tillsynsmyndigheterna om orsakerna till
beviljandet eller återkallelsen av den begärda certifieringen.
6.
De krav som avses i punkt 3 i den här artikeln och de kriterier som avses i artikel 42.5 ska offentliggöras av
tillsynsmyndigheten i ett lättillgängligt format. Tillsynsmyndigheterna ska också översända dessa krav och kriterier till
styrelsen. Styrelsen ska samla alla certifieringsmekanismer och sigill för dataskydd i ett register och offentliggöra dem på
lämpligt sätt.
7.
Utan att det påverkar tillämpningen av kapitel VIII ska den behöriga tillsynsmyndigheten eller det nationella ackre
diteringsorganet återkalla ett certifieringsorgans ackreditering enligt punkt 1 i denna artikel om villkoren för
ackrediteringen inte, eller inte längre, uppfylls eller om åtgärder som vidtagits av certifieringsorganet strider mot denna
förordning.
8.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 92 i syfte att närmare ange de
krav som ska tas i beaktande för de certifieringsmekanismer för dataskydd som avses i artikel 42.1.
9.
Kommissionen får anta genomförandeakter för att fastställa tekniska standarder för certifieringsmekanismer och
sigill och märkningar för dataskydd samt rutiner för att främja och erkänna dessa certifieringsmekanismer, sigill och
märkningar. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 93.2.
KAPITEL V
Överföring av personuppgifter till tredjeländer eller internationella organisationer
Artikel 44
Allmän princip för överföring av uppgifter
Överföring av personuppgifter som är under behandling eller är avsedda att behandlas efter det att de överförts till ett
tredjeland eller en internationell organisation får bara ske under förutsättning att den personuppgiftsansvarige och
personuppgiftsbiträdet, med förbehåll för övriga bestämmelser i denna förordning, uppfyller villkoren i detta kapitel,
inklusive för vidare överföring av personuppgifter från tredjelandet eller den internationella organisationen till ett annat
tredjeland eller en annan internationell organisation. Alla bestämmelser i detta kapitel ska tillämpas för att säkerställa att
den nivå på skyddet av fysiska personer som säkerställs genom denna förordning inte undergrävs.
4.5.2016
L 119/60
Europeiska unionens officiella tidning
SV
100
Prop. 2017/18:248
Bilaga 1
Artikel 45
Överföring på grundval av ett beslut om adekvat skyddsnivå
1.
Personuppgifter får överföras till ett tredjeland eller en internationell organisation om kommissionen har beslutat
att tredjelandet, ett territorium eller en eller flera specificerade sektorer i tredjelandet, eller den internationella
organisationen i fråga säkerställer en adekvat skyddsnivå. En sådan överföring ska inte kräva något särskilt tillstånd.
2.
När kommissionen bedömer om en adekvat skyddsnivå föreligger ska den särskilt beakta
a) rättsstatsprincipen, respekten för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, relevant lagstiftning,
både allmän lagstiftning och sektorslagstiftning, inklusive avseende allmän säkerhet, försvar, nationell säkerhet och
straffrätt och offentliga myndigheters tillgång till personuppgifter samt tillämpningen av sådan lagstiftning,
dataskyddsregler, yrkesregler och säkerhetsbestämmelser, inbegripet regler för vidare överföring av personuppgifter till
ett annat tredjeland eller en annan internationell organisation, som ska följas i det landet eller den internationella
organisationen, rättspraxis samt faktiska och verkställbara rättigheter för registrerade och effektiv administrativ och
rättslig prövning för de registrerade vars personuppgifter överförs,
b) huruvida det finns en eller flera effektivt fungerande oberoende tillsynsmyndigheter i tredjelandet, eller som utövar
tillsyn över den internationella organisationen, som har ansvar för att säkerställa och kontrollera att dataskyddsregler
följs, inklusive lämpliga verkställighetsbefogenheter, ge de registrerade råd och assistans när det gäller utövandet av
deras rättigheter och samarbeta med medlemsstaternas tillsynsmyndigheter, och
c) vilka internationella åtaganden det berörda tredjelandet eller den berörda internationella organisationen har gjort,
eller andra skyldigheter som följer av rättsligt bindande konventioner eller instrument samt av dess deltagande i
multilaterala eller regionala system, särskilt rörande skydd av personuppgifter.
3.
Kommissionen får, efter att ha bedömt om det föreligger en adekvat skyddsnivå, genom en genomförandeakt
besluta att ett tredjeland, ett territorium eller en eller flera specificerade sektorer inom ett tredjeland, eller en
internationell organisation säkerställer en adekvat skyddsnivå i den mening som avses i punkt 2 i den här artikeln.
Genomförandeakten ska inrätta en mekanism för regelbunden översyn, minst vart fjärde år, som ska beakta all relevant
utveckling i det tredjelandet eller den internationella organisationen. Beslutets territoriella och sektorsmässiga tillämpning
ska regleras i genomförandeakten, där det också i förekommande fall ska anges vilken eller vilka myndigheter som är
tillsynsmyndighet(er) enligt punkt 2 b i den här artikeln. Genomförandeakten ska antas i enlighet med det gransknings
förfarande som avses i artikel 93.2.
4.
Kommissionen ska fortlöpande övervaka utveckling i tredjeländer och internationella organisationer vilken kan
påverka hur beslut som antagits enligt punkt 3 i den här artikeln och beslut som antagits på grundval av artikel 25.6 i
direktiv 95/46/EG fungerar.
5.
Kommissionen ska, när tillgänglig information visar, i synnerhet efter den översyn som avses i punkt 3 i den här
artikeln, att ett tredjeland, ett territorium eller en eller flera specificerade sektorer inom tredjelandet i fråga eller en
internationell organisation inte längre säkerställer adekvat skydd i den mening som avses i punkt 2 i den här artikeln
och, i den mån det behövs, genom genomförandeakter återkalla, ändra eller upphäva det beslut som avses i punkt 3 i
den här artikeln utan retroaktiv verkan. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande
som avses i artikel 93.2.
När det föreligger vederbörligen motiverade och tvingande skäl till skyndsamhet ska kommissionen anta omedelbart
tillämpliga genomförandeakter i enlighet med det förfarande som avses i artikel 93.3.
6.
Kommissionen ska samråda med tredjelandet eller den internationella organisationen i fråga för att lösa den
situation som lett till beslutet enligt punkt 5.
7.
Beslut enligt punkt 5 i den här artikeln ska inte påverka överföring av personuppgifter till tredjelandet, ett
territorium eller en eller flera specificerade sektorer inom tredjelandet, eller den internationella organisationen i fråga
enligt artiklarna 46–49.
8.
Kommissionen ska i Europeiska unionens officiella tidning och på sin webbplats offentliggöra en förteckning över de
tredjeländer och de territorier och specificerade sektorer i ett givet tredjeland samt de internationella organisationer för
vilka den har fastställt att en adekvat skyddsnivå inte eller inte längre säkerställs.
4.5.2016
L 119/61
Europeiska unionens officiella tidning
SV
Prop. 2017/18:248
Bilaga 1
101
9.
De beslut som antas av kommissionen på grundval av artikel 25.6 i direktiv 95/46/EG ska förbli i kraft tills de
ändrats, ersatts eller upphävts av ett kommissionsbeslut som antagits i enlighet med punkt 3 eller 5 i den här artikeln.
Artikel 46
Överföring som omfattas av lämpliga skyddsåtgärder
1.
I avsaknad av ett beslut i enlighet med artikel 45.3, får en personuppgiftsansvarig eller ett personuppgiftsbiträde
endast överföra personuppgifter till ett tredjeland eller en internationell organisation efter att ha vidtagit lämpliga
skyddsåtgärder, och på villkor att lagstadgade rättigheter för registrerade och effektiva rättsmedel för registrerade finns
tillgängliga.
2.
Lämpliga skyddsåtgärder enligt punkt 1 får, utan att det krävs särskilt tillstånd från en övervakningsmyndighet, ta
formen av
a) ett rättsligt bindande och verkställbart instrument mellan offentliga myndigheter eller organ,
b) bindande företagsbestämmelser i enlighet med artikel 47,
c) standardiserade dataskyddsbestämmelser som antas av kommissionen i enlighet med det granskningsförfarande som
avses i artikel 93.2,
d) standardiserade dataskyddsbestämmelser som antagits av en tillsynsmyndighet och godkänts av kommissionen i
enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 93.2,
e) en godkänd uppförandekod enlig artikel 40 tillsammans med rättsligt bindande och verkställbara åtaganden för den
personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet i tredjelandet att tillämpa lämpliga skyddsåtgärder, även när det
gäller registrerades rättigheter, eller
f) en godkänd certifieringsmekanism enlig artikel 42 tillsammans med rättsligt bindande och verkställbara åtaganden
för den personuppgiftsansvarige, personuppgiftsbiträdet i tredjelandet att tillämpa lämpliga skyddsåtgärder, även när
det gäller de registrerades rättigheter.
3.
Med förbehåll för tillstånd från den behöriga tillsynsmyndigheten, får lämpliga skyddsåtgärder enligt punkt 1 också
i synnerhet ta formen av
a) avtalsklausuler mellan den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet och den personuppgiftsansvarige,
personuppgiftsbiträdet eller mottagaren av personuppgifterna i tredjelandet eller den internationella organisationen,
eller
b) bestämmelser som ska införas i administrativa överenskommelser mellan offentliga myndigheter eller organ vilka
inbegriper verkställbara och faktiska rättigheter för registrerade.
4.
Tillsynsmyndigheten ska tillämpa den mekanism för enhetlighet som avses i artikel 63 i de fall som avses i punkt 3
i den här artikeln.
5.
Tillstånd från en medlemsstat eller tillsynsmyndighet på grundval av artikel 26.2 i direktiv 95/46/EG ska förbli
giltigt tills det, vid behov, ändrats, ersatts eller upphävts av den tillsynsmyndigheten. De beslut som fattas av
kommissionen på grundval av artikel 26.4 i direktiv 95/46/EG ska förbli i kraft tills de, vid behov, ändrats, ersatts eller
upphävts av ett kommissionsbeslut som antagits i enlighet med punkt 2 i den här artikeln.
Artikel 47
Bindande företagsbestämmelser
1.
Den behöriga tillsynsmyndigheten ska godkänna bindande företagsbestämmelser i enlighet med den mekanism för
enhetlighet som föreskrivs i artikel 63 under förutsättning att de
a) är rättslig bindande, tillämpas på, och verkställs av alla delar som berörs inom den koncern eller grupp av företag
som deltar i gemensam ekonomisk verksamhet, inklusive deras anställda,
4.5.2016
L 119/62
Europeiska unionens officiella tidning
SV
102
Prop. 2017/18:248
Bilaga 1
b) innehåller uttryckliga bestämmelser om de registrerades lagstadgade rättigheter när det gäller behandlingen av deras
personuppgifter, och
c) uppfyller villkoren i punkt 2.
2.
De bindande företagsbestämmelser som avses i punkt 1 ska närmare ange åtminstone följande:
a) struktur och kontaktuppgifter för den koncern eller grupp av företag som deltar i gemensam ekonomisk verksamhet
och för var och en av dess medlemmar,
b) vilka överföringar eller uppsättningar av överföringar av uppgifter som omfattas, inklusive kategorierna av
personuppgifter, typen av behandling och dess ändamål, den typ av registrerade som berörs samt vilket eller vilka
tredjeländer som avses,
c) bestämmelsernas rättsligt bindande natur, såväl internt som externt,
d) tillämpningen av allmänna principer för dataskydd, särskilt avgränsning av syften, uppgiftsminimering, begränsade
lagringsperioder, datakvalitet, inbyggt dataskydd och dataskydd som standard, rättslig grund för behandling,
behandling av särskilda kategorier av personuppgifter, åtgärder för att säkerställa datasäkerhet och villkoren när det
gäller vidare överföring av uppgifter till organ som inte är bundna av bindande företagsbestämmelser,
e) de registrerades rättigheter avseende behandling och medlen för att utöva dessa rättigheter, inklusive rätten att inte
bli föremål för beslut grundade enbart på automatisk behandling, inklusive profilering, enligt artikel 22, rätten att
inge klagomål till den behöriga tillsynsmyndigheten och till behöriga domstolar i medlemsstaterna enligt artikel 79,
rätten till prövning samt i förekommande fall rätten till kompensation för överträdelse av de bindande företagsbe
stämmelserna,
f) att den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet som är etablerad inom en medlemsstats territorium tar
på sig ansvaret om en berörd enhet som inte är etablerad inom unionen bryter mot de bindande företagsbestäm
melserna; den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet får helt eller delvis undantas från denna
skyldighet endast på villkor att det kan visas att den berörda enheten i företagsgruppen inte kan hållas ansvarig för
den skada som har uppkommit,
g) hur de registrerade ska informeras om innehållet i de bindande företagsbestämmelserna, särskilt de bestämmelser
som avses i leden d, e och f i denna punkt utöver den information som avses i artiklarna 13 och 14,
h) uppgifterna för varje dataskyddsombud som utsetts i enlighet med artikel 37, eller varje annan person eller enhet
med ansvar för kontrollen av att de bindande företagsbestämmelserna följs inom den koncern eller grupp av företag
som deltar i gemensam ekonomisk verksamhet, samt i fråga om utbildning och hantering av klagomål,
i) förfaranden för klagomål,
j) rutinerna inom den koncern eller grupp av företag som deltar i gemensam ekonomisk verksamhet för att kontrollera
att de bindande företagsreglerna följs; sådana rutiner ska inbegripa dataskyddstillsyn och metoder för att säkerställa
korrigerande åtgärder för att skydda de registrerades rättigheter; resultaten av sådana kontroller bör meddelas den
person eller enhet som avses i led h och styrelsen i det kontrollerande företaget i koncernen eller gruppen av företag
som deltar i gemensam ekonomisk verksamhet, och bör på begäran vara tillgänglig för den behöriga tillsynsmyndig
heten,
k) rutinerna för att rapportera och dokumentera ändringar i bestämmelserna, samt rutinerna för att rapportera dessa
ändringar till tillsynsmyndigheten,
l) rutinerna för att samarbeta med tillsynsmyndigheten i syfte att se till att alla medlemmar i den koncern eller grupp
av företag som deltar i gemensam ekonomisk verksamhet följer reglerna, särskilt genom att meddela tillsynsmyndig
heten resultaten av kontroller av de åtgärder som avses i led j,
m) rutinerna för att till den behöriga tillsynsmyndigheten rapportera alla rättsliga krav som en medlem i koncernen eller
gruppen av företag som deltar i gemensam ekonomisk verksamhet är underkastad i ett tredjeland och som sannolikt
kommer att ha en avsevärd negativ inverkan på de garantier som ges genom de bindande företagsbestämmelserna,
och
n) lämplig utbildning om dataskydd för personal som har ständig eller regelbunden tillgång till personuppgifter.
4.5.2016
L 119/63
Europeiska unionens officiella tidning
SV
Prop. 2017/18:248
Bilaga 1
103
3.
Kommissionen får närmare ange vilket format och vilka rutiner som ska användas för de personuppgiftsansvarigas,
personuppgiftsbiträdenas och tillsynsmyndigheternas utbyte av information om bindande företagsbestämmelser i den
mening som avses i denna artikel. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som
avses i artikel 93.2.
Artikel 48
Överföringar och utlämnanden som inte är tillåtna enligt unionsrätten
Domstolsbeslut eller beslut från myndigheter i tredjeland där det krävs att en personuppgiftsansvarig eller ett personupp
giftsbiträde överför eller lämnar ut personuppgifter får erkännas eller genomföras på något som helst sätt endast om det
grundar sig på en internationell överenskommelse, såsom ett avtal om ömsesidig rättslig hjälp, som gäller mellan det
begärande tredjelandet och unionen eller en medlemsstat, utan att detta påverkar andra grunder för överföring enligt
detta kapitel.
Artikel 49
Undantag i särskilda situationer
1.
Om det inte föreligger något beslut om adekvat skyddsnivå enligt artikel 45.3, eller om lämpliga skyddsåtgärder
enligt artikel 46, inbegripet bindande företagsbestämmelser, får en överföring eller uppsättning av överföringar av
personuppgifter till ett tredjeland eller en internationell organisation endast ske om något av följande villkor är uppfyllt:
a) Den registrerade har uttryckligen samtyckt till att uppgifterna får överföras, efter att först ha blivit informerad om de
eventuella riskerna med sådana överföringar för den registrerade när det inte föreligger något beslut om adekvat
skyddsnivå eller lämpliga skyddsåtgärder.
b) Överföringen är nödvändig för att fullgöra ett avtal mellan den registrerade och den personuppgiftsansvarige eller för
att genomföra åtgärder som föregår ett sådant avtal på den registrerades begäran.
c) Överföringen är nödvändig för att ingå eller fullgöra ett avtal mellan den personuppgiftsansvarige och en annan
fysisk eller juridisk person i den registrerades intresse.
d) Överföringen är nödvändig av viktiga skäl som rör allmänintresset.
e) Överföringen är nödvändig för att kunna fastställa, göra gällande eller försvara rättsliga anspråk.
f) Överföringen är nödvändig för att skydda den registrerades eller andra personers grundläggande intressen, när den
registrerade är fysiskt eller rättsligt förhindrad att ge sitt samtycke.
g) Överföringen görs från ett register som enligt unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt är avsett att ge
allmänheten information och som är tillgängligt antingen för allmänheten eller för var och en som kan styrka ett
berättigat intresse, men endast i den utsträckning som de i unionsrätten eller i medlemsstaternas nationella rätt
angivna villkoren för tillgänglighet uppfylls i det enskilda fallet.
När en överföring inte skulle kunna grundas på en bestämmelse i artikel 45 eller 46, inklusive bestämmelserna om
bindande företagsbestämmelser, och inget av undantagen för en särskild situation som avses i första stycket i den här
punkten är tillämpligt, får en överföring till ett tredjeland eller en internationell organisation äga rum endast
omöverföringen inte är repetitiv, endast gäller ett begränsat antal registrerade, är nödvändig för ändamål som rör den
personuppgiftsansvariges tvingande berättigade intressen och den registrerades intressen eller rättigheter och friheter inte
väger tyngre, och den personuppgiftsansvarige har bedömt samtliga omständigheter kring överföringen av uppgifter och
på grundval av denna bedömning vidtagit lämpliga skyddsåtgärder för att skydda personuppgifter. Den personuppgift
sansvarige ska informera tillsynsmyndigheten om överföringen. Den personuppgiftsansvarige ska utöver tillhanda
hållande av den information som avses i artiklarna 13 och 14 informera den registrerade om överföringen och om de
tvingande berättigade intressen som eftersträvas.
2.
En överföring enligt led g i punkt 1 första stycket får inte omfatta alla personuppgifter eller hela kategorier av
personuppgifter som finns i registret. Om registret är avsett att vara tillgängligt för personer med ett berättigat intresse
ska överföringen göras endast på begäran av dessa personer eller om de själva är mottagarna.
4.5.2016
L 119/64
Europeiska unionens officiella tidning
SV
104
Prop. 2017/18:248
Bilaga 1
3.
Leden a, b och c i punkt 1 första stycket samt andra stycket i samma punkt ska inte gälla åtgärder som vidtas av
offentliga myndigheter som ett led i myndighetsutövning.
4.
Det allmänintresse som avses i led d i punkt 1 första stycket ska vara erkänt i unionsrätten eller i den nationella
rätt som den personuppgiftsansvarige omfattas av.
5.
Saknas beslut om adekvat skyddsnivå, får unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt med hänsyn till
viktiga allmänintressen uttryckligen fastställa gränser för överföringen av specifika kategorier av personuppgifter till ett
tredjeland eller en internationell organisation. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om sådana bestämmelser.
6.
Den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet ska bevara uppgifter både om bedömningen och om de
lämpliga skyddsåtgärder som avses i punkt 1 andra stycket i den här artikeln i det register som avses i artikel 30.
Artikel 50
Internationellt samarbete för skydd av personuppgifter
När det gäller tredjeländer och internationella organisationer ska kommissionen och tillsynsmyndigheterna vidta
lämpliga åtgärder för att
a) utveckla rutiner för det internationella samarbetet för att underlätta en effektiv tillämpning av lagstiftningen om
skydd av personuppgifter,
b) på internationell nivå erbjuda ömsesidigt bistånd för en effektiv tillämpning av lagstiftningen om skydd av
personuppgifter, bland annat genom underrättelse, hänskjutande av klagomål, bistånd vid utredningar samt
informationsutbyte, med iakttagande av lämpliga skyddsåtgärder för personuppgifter samt skyddet av andra
grundläggande rättigheter och friheter,
c) involvera berörda aktörer i diskussioner och åtgärder som syftar till att öka det internationella samarbetet när det
gäller tillämpningen av lagstiftningen om skydd av personuppgifter,
d) främja utbyte och dokumentation om lagstiftning och praxis för skydd av personuppgifter, inklusive avseende
behörighetskonflikter med tredjeländer.
KAPITEL VI
Oberoende tillsynsmyndigheter
Avsnitt 1
Oberoende ställning
Artikel 51
Tillsynsmyndighet
1.
Varje medlemsstat ska föreskriva att en eller flera offentliga myndigheter ska vara ansvariga för att övervaka
tillämpningen av denna förordning, i syfte att skydda fysiska personers grundläggande rättigheter och friheter i samband
med behandling samt att underlätta det fria flödet av sådana uppgifter inom unionen (nedan kallad tillsynsmyndighet).
2.
Varje tillsynsmyndighet ska bidra till en enhetlig tillämpning av denna förordning i hela unionen. För detta
ändamål ska tillsynsmyndigheterna samarbeta såväl sinsemellan som med kommissionen i enlighet med kapitel VII.
3.
Om det finns fler än en tillsynsmyndighet i en medlemsstat ska medlemsstaten utse den tillsynsmyndighet som ska
företräda dessa myndigheter i styrelsen; medlemsstaten ska också upprätta en rutin för att se till att övriga myndigheter
följer reglerna för den mekanism för enhetlighet som avses i artikel 63.
4.
Varje medlemsstat ska senast den 25 maj 2018 anmäla till kommissionen vilka nationella bestämmelser den antar
i enlighet med detta kapitel, och alla framtida ändringar som rör dessa bestämmelser ska anmälas utan dröjsmål.
4.5.2016
L 119/65
Europeiska unionens officiella tidning
SV
Prop. 2017/18:248
Bilaga 1
105
Artikel 52
Oberoende
1.
Varje tillsynsmyndighet ska vara fullständigt oberoende i utförandet av sina uppgifter och utövandet av sina
befogenheter i enlighet med denna förordning.
2.
Varje tillsynsmyndighets ledamot eller ledamöter ska i utförandet av sina uppgifter och utövandet av sina
befogenheter i enlighet med denna förordning stå fria från utomstående påverkan, direkt såväl som indirekt, och får
varken begära eller ta emot instruktioner av någon.
3.
Tillsynsmyndighetens ledamöter ska avhålla sig från alla handlingar som är oförenliga med deras skyldigheter och
under sin mandattid avstå från all annan avlönad eller oavlönad yrkesverksamhet som står i strid med deras
tjänsteutövning.
4.
Varje medlemsstat ska säkerställa att varje tillsynsmyndighet förfogar över de personella, tekniska och finansiella
resurser samt de lokaler och den infrastruktur som behövs för att myndigheten ska kunna utföra sina uppgifter och
utöva sina befogenheter, inklusive inom ramen för det ömsesidiga biståndet, samarbetet och deltagandet i styrelsens
verksamhet.
5.
Varje medlemsstat ska säkerställa att varje tillsynsmyndighet väljer och förfogar över egen personal, som ska ta
instruktioner uteslutande från den berörda tillsynsmyndighetens ledamot eller ledamöter.
6.
Varje medlemsstat ska säkerställa att varje tillsynsmyndighet blir föremål för finansiell kontroll, utan att detta
påverkar tillsynsmyndighetens oberoende och att de förfogar över en separat, offentlig årsbudget som kan ingå i den
övergripande statsbudgeten eller nationella budgeten.
Artikel 53
Allmänna villkor för tillsynsmyndighetens ledamöter
1.
Medlemsstaterna ska föreskriva att varje ledamot av deras tillsynsmyndigheter ska utnämnas genom ett genom ett
öppet förfarande med insyn av
— deras parlament,
— deras regering,
— deras statschef, eller
— ett oberoende organ som genom medlemsstatens nationella rätt anförtrotts utnämningen.
2.
Varje ledamot ska ha de kvalifikationer, den erfarenhet och den kompetens, särskilt på området skydd av
personuppgifter, som krävs för att ledamoten ska kunna utföra sitt uppdrag och utöva sina befogenheter.
3.
En ledamots uppdrag ska upphöra då mandattiden löper ut eller om ledamoten avgår eller avsätts från sin tjänst i
enlighet med den berörda medlemsstatens nationella rätt.
4.
En ledamot får avsättas endast på grund av grov försummelse eller när ledamoten inte längre uppfyller de villkor
som krävs för att utföra uppdraget.
Artikel 54
Regler för inrättandet av en tillsynsmyndighet
1.
Varje medlemsstat ska fastställa följande i lag:
a) Varje tillsynsmyndighets inrättande.
4.5.2016
L 119/66
Europeiska unionens officiella tidning
SV
106
Prop. 2017/18:248
Bilaga 1
b) De kvalifikationer och de villkor för lämplighet som krävs för att någon ska kunna utnämnas till ledamot av en
tillsynsmyndighet.
c) Regler och förfaranden för att utse varje tillsynsmyndighets ledamot eller ledamöter.
d) Mandattiden för varje tillsynsmyndighets ledamot eller ledamöter, vilken inte får understiga fyra år, utom vid
tillsättandet av de första ledamöterna efter den 24 maj 2016, då ett stegvis tillsättningsförfarande med kortare
perioder för några av ledamöterna får tillämpas om detta är nödvändigt för att säkerställa myndighetens oberoende.
e) Huruvida varje tillsynsmyndighets ledamot eller ledamöter får ges förnyat mandat, och om så är fallet, för hur många
perioder.
f) Vilka villkor som gäller för de skyldigheter som varje tillsynsmyndighets ledamot eller ledamöter och personal har,
förbud mot handlingar, yrkesverksamhet och förmåner som står i strid därmed under och efter mandattiden och
vilka bestämmelser som gäller för anställningens upphörande.
2.
Varje tillsynsmyndighets ledamot eller ledamöter och personal ska i enlighet med unionsrätten eller
medlemsstaternas nationella rätt omfattas av tystnadsplikt både under och efter sin mandattid vad avser konfidentiell
information som de fått kunskap om under utförandet av deras uppgifter eller utövandet av deras befogenheter. Under
mandatperioden ska denna tystnadsplikt i synnerhet gälla rapportering från fysiska personer om överträdelser av denna
förordning.
Avsnitt 2
Behörighet, uppgif ter och befogenheter
Artikel 55
Behörighet
1.
Varje tillsynsmyndighet ska vara behörig att utföra de uppgifter och utöva de befogenheter som tilldelas den enligt
denna förordning inom sin egen medlemsstats territorium.
2.
Om behandling utförs av myndigheter eller privata organ som agerar på grundval av artikel 6.1 c eller e ska
tillsynsmyndigheten i den berörda medlemsstaten vara behörig. I sådana fall ska artikel 56 inte tillämpas.
3.
Tillsynsmyndigheterna ska inte vara behöriga att utöva tillsyn över domstolar som behandlar personuppgifter i sin
dömande verksamhet.
Artikel 56
Den ansvariga tillsynsmyndighetens behörighet
1.
Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 55 ska tillsynsmyndigheten för den personuppgiftsansvariges eller
personuppgiftsbiträdets huvudsakliga verksamhetsställe eller enda verksamhetsställe vara behörig att agera som ansvarig
tillsynsmyndighet för den personuppgiftsansvariges eller personuppgiftsbiträdets gränsöverskridande behandling
i enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 60.
2.
Genom undantag från punkt 1 ska varje tillsynsmyndighet vara behörig att behandla ett klagomål som lämnats in
till denna eller en eventuell överträdelse av denna förordning, om sakfrågan i ärendet endast rör ett verksamhetsställe i
medlemsstaten eller i väsentlig grad påverkar registrerade endast i medlemsstaten.
3.
I de fall som avses i punkt 2 i den här artikeln ska tillsynsmyndigheten utan dröjsmål informera den ansvariga
tillsynsmyndigheten om detta ärende. Inom tre veckor från det att den underrättats ska den ansvariga tillsynsmyndighe
ten besluta huruvida den kommer att behandla ärendet i enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 60, med
hänsyn till huruvida den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet har eller inte har ett verksamhetsställe som
är beläget i den medlemsstat där den tillsynsmyndighet som lämnat informationen är belägen.
4.5.2016
L 119/67
Europeiska unionens officiella tidning
SV
Prop. 2017/18:248
Bilaga 1
107
4.
Om den ansvariga tillsynsmyndigheten beslutar att behandla ärendet ska det ske i enlighet med det förfarande som
föreskrivs i artikel 60. Den tillsynsmyndighet som underrättade den ansvariga tillsynsmyndigheten får lämna in ett utkast
till beslut till den ansvariga tillsynsmyndigheten. Den ansvariga tillsynsmyndigheten ska ta största möjliga hänsyn till
detta utkast till beslut när det utarbetar det utkast till beslut som avses i artikel 60.3.
5.
Om den ansvariga tillsynsmyndigheten beslutar att inte behandla ärendet ska den tillsynsmyndighet som
underrättade den ansvariga tillsynsmyndigheten behandla ärendet i enlighet med artiklarna 61 och 62.
6.
Den ansvariga tillsynsmyndigheten ska vara den personuppgiftsansvariges eller personuppgiftsbiträdets enda
motpart när det gäller den registreringsansvariges eller den personuppgiftsbiträdets gränsöverskridande behandling.
Artikel 57
Uppgifter
1.
Utan att det påverkar de andra uppgifter som föreskrivs i denna förordning ska varje tillsynsmyndighet på sitt
territorium ansvara för följande:
a) Övervaka och verkställa tillämpningen av denna förordning.
b) Öka allmänhetens medvetenhet om och förståelse för risker, regler, skyddsåtgärder och rättigheter i fråga om
behandling. Särskild uppmärksamhet ska ägnas åt insatser som riktar sig till barn.
c) I enlighet med medlemsstatens nationella rätt ge rådgivning åt det nationella parlamentet, regeringen och andra
institutioner och organ om lagstiftningsåtgärder och administrativa åtgärder rörande skyddet av fysiska personers
rättigheter och friheter när det gäller behandling.
d) Öka personuppgiftsansvarigas och personuppgiftsbiträdens medvetenhet om sina skyldigheter enligt denna
förordning.
e) På begäran tillhandahålla information till registrerade om hur de ska utöva sina rättigheter enligt denna förordning,
och om så krävs samarbeta med tillsynsmyndigheter i andra medlemsstater för detta ändamål.
f) Behandla klagomål från en registrerad eller från ett organ, en organisation eller en sammanslutning enligt artikel 80,
och där så är lämpligt undersöka den sakfråga som klagomålet gäller och inom rimlig tid underrätta den enskilde
om hur undersökningen fortskrider och om resultatet, i synnerhet om det krävs ytterligare undersökningar eller
samordning med en annan tillsynsmyndighet.
g) Samarbeta, inbegripet utbyta information, med och ge ömsesidigt bistånd till andra tillsynsmyndigheter för att se till
att denna förordning tillämpas och verkställs på ett enhetligt sätt.
h) Utföra undersökningar om tillämpningen av denna förordning, inbegripet på grundval av information som erhålls
från en annan tillsynsmyndighet eller annan myndighet.
i) Följa sådan utveckling som påverkar skyddet av personuppgifter, bland annat inom informations- och kommunika
tionsteknik och affärspraxis.
j) Anta sådana standardavtalsklausuler som avses i artiklarna 28.8 och 46.2 d.
k) Upprätta och föra en förteckning när det gäller kravet på en konsekvensbedömning avseende dataskydd enligt
artikel 35.4.
l) Ge råd om behandling av personuppgifter enligt artikel 36.2.
m) Främja framtagande av uppförandekoder enligt artikel 40.1 samt yttra sig över och godkänna sådana
uppförandekoder som tillhandahåller tillräckliga garantier, i enlighet med artikel 40.5.
n) Uppmuntra till inrättandet av certifieringsmekanismer för dataskydd och av sigill och märkningar för dataskydd i
enlighet med artikel 42.1 samt godkänna certifieringskriterierna i enlighet med artikel 42.5.
o) I tillämpliga fall genomföra en periodisk översyn av certifieringar som utfärdats i enlighet med artikel 42.7.
4.5.2016
L 119/68
Europeiska unionens officiella tidning
SV
108
Prop. 2017/18:248
Bilaga 1
p) Utarbeta och offentliggöra kriterier för ackreditering av ett organ för övervakning av uppförandekoder enligt
artikel 41 och ett certifieringsorgan enligt artikel 43.
q) Ackreditera ett organ för övervakning av uppförandekoder enligt artikel 41 och ett certifieringsorgan enligt
artikel 43.
r) Godkänna sådana avtalsklausuler och bestämmelser som avses i artikel 46.3.
s) Godkänna sådana bindande företagsbestämmelser som avses i artikel 47.
t) Bidra till styrelsens verksamhet.
u) Hålla arkiv över överträdelser av denna förordning och åtgärder som vidtagits i enlighet med artikel 58.2.
v) Utföra eventuella andra uppgifter som rör skyddet av personuppgifter.
2.
Varje tillsynsmyndighet ska underlätta inlämningen av klagomål enligt punkt 1 f genom åtgärder såsom ett särskilt
formulär för ändamålet, vilket också kan fyllas i elektroniskt, utan att andra kommunikationsformer utesluts.
3.
Utförandet av alla tillsynsmyndigheters uppgifter ska vara avgiftsfritt för den registrerade och, i tillämpliga fall, för
dataskyddsombudet.
4.
Om en begäran är uppenbart ogrundad eller orimlig, särskilt på grund av dess repetitiva karaktär, får tillsynsmyn
digheten ta ut en rimlig avgift grundad på de administrativa kostnaderna eller vägra att tillmötesgå begäran. Det åligger
tillsynsmyndigheten att visa att begäran är uppenbart ogrundad eller orimlig.
Artikel 58
Befogenheter
1.
Varje tillsynsmyndighet ska ha samtliga följande utredningsbefogenheter
a) Beordra den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet, och i tillämpliga fall den personuppgiftsansvariges
eller personuppgiftsbiträdets företrädare, att lämna all information som myndigheten behöver för att kunna fullgöra
sina uppgifter.
b) Genomföra undersökningar i form av dataskyddstillsyn.
c) Genomföra en översyn av certifieringar som utfärdats i enlighet med artikel 42.7.
d) Meddela den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet om en påstådd överträdelse av denna förordning.
e) Från den personuppgiftsansvarige och personuppgiftsbiträdet få tillgång till alla personuppgifter och all information
som tillsynsmyndigheten behöver för att kunna fullgöra sina uppgifter.
f) Få tillträde till alla lokaler som tillhör den personuppgiftsansvarige och personuppgiftsbiträdet, inbegripet tillgång till
all utrustning och alla andra medel för behandling av personuppgifter i överensstämmelse med unionens processrätt
eller medlemsstaternas nationella processrätt.
2.
Varje tillsynsmyndighet ska ha samtliga följande korrigerande befogenheter
a) Utfärda varningar till en personuppgiftsansvarig eller personuppgiftsbiträdet om att planerade behandlingar sannolikt
kommer att bryta mot bestämmelserna i denna förordning.
b) Utfärda reprimander till en personuppgiftsansvarig eller personuppgiftsbiträdet om behandling bryter mot
bestämmelserna i denna förordning.
c) Förelägga den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet att tillmötesgå den registrerades begäran att få
utöva sina rättigheter enligt denna förordning.
4.5.2016
L 119/69
Europeiska unionens officiella tidning
SV
Prop. 2017/18:248
Bilaga 1
109
d) Förelägga en personuppgiftsansvarig eller ett personuppgiftsbiträde att se till att behandlingen sker i enlighet med
bestämmelserna i denna förordning och om så krävs på ett specifikt sätt och inom en specifik period,
e) Förelägga den personuppgiftsansvarige att meddela den registrerade att en personuppgiftsincident har inträffat.
f) Införa en tillfällig eller definitiv begränsning av, inklusive ett förbud mot, behandling.
g) Förelägga om rättelse eller radering av personuppgifter samt begränsning av behandling enligt artiklarna 16, 17
och 18 och underrätta mottagare till vilka personuppgifterna har lämnats ut om dessa åtgärder enligt artiklarna 17.2
och 19.
h) Återkalla en certifiering eller beordra certifieringsorganet att återkalla en certifiering som utfärdats enligt artikel 42
eller 43, eller beordra certifieringsorganet att inte utfärda certifiering om kraven för certifiering inte eller inte längre
uppfylls.
i) Påföra administrativa sanktionsavgifter i enlighet med artikel 83 utöver eller i stället för de åtgärder som avses i detta
stycke, beroende på omständigheterna i varje enskilt fall.
j) Förelägga om att flödet av uppgifter till en mottagare i tredje land eller en internationell organisation ska avbrytas.
3.
Varje tillsynsmyndighet ska ha samtliga följande befogenheter att utfärda tillstånd och att ge råd:
a) Ge råd till den personuppgiftsansvarige i enlighet med det förfarande för förhandssamråd som avses i artikel 36.
b) På eget initiativ eller på begäran avge yttranden till det nationella parlamentet, medlemsstatens regering eller, i
enlighet med medlemsstatens nationella rätt, till andra institutioner och organ samt till allmänheten, i frågor som rör
skydd av personuppgifter.
c) Ge tillstånd till behandling enligt artikel 36.5 om medlemsstatens rätt kräver ett sådant förhandstillstånd.
d) Avge ett yttrande om och godkänna utkast till uppförandekoder enligt artikel 40.5.
e) Ackreditera certifieringsorgan i enlighet med artikel 43.
f) Utfärda certifieringar och godkänna kriterier för certifiering i enlighet med artikel 42.5.
g) Anta standardiserade dataskyddsbestämmelser enligt artiklarna 28.8 och 46.2 d.
h) Godkänna avtalsklausuler enligt artikel 46.3 a.
i) Godkänna administrativa överenskommelser enligt artikel 46.3 b.
j) Godkänna bindande företagsbestämmelser enligt artikel 47.
4.
Utövandet av de befogenheter som tillsynsmyndigheten tilldelas enligt denna artikel ska omfattas av lämpliga
skyddsåtgärder, inbegripet effektiva rättsmedel och rättssäkerhet, som fastställs i unionsrätten och i medlemsstaternas
nationella rätt i enlighet med stadgan.
5.
Varje medlemsstat ska i lagstiftning fastställa att dess tillsynsmyndighet ska ha befogenhet att upplysa de rättsliga
myndigheterna om överträdelser av denna förordning och vid behov att inleda eller på övrigt vis delta i rättsliga
förfaranden, för att verkställa bestämmelserna i denna förordning.
6.
Varje medlemsstat får i lagstiftning föreskriva att dess tillsynsmyndighet ska ha ytterligare befogenheter utöver dem
som avses i punkterna 1, 2 och 3. Utövandet av dessa befogenheter ska inte påverka den effektiva tillämpningen av
kapitel VII.
Artikel 59
Verksamhetsrapporter
Varje tillsynsmyndighet ska upprätta en årlig rapport om sin verksamhet, vilken kan omfatta en förteckning över typer
av anmälda överträdelser och typer av åtgärder som vidtagits i enlighet med artikel 58.2. Rapporterna ska översändas till
det nationella parlamentet, regeringen och andra myndigheter som utsetts genom medlemsstatens nationella rätt. De ska
göras tillgängliga för allmänheten, kommissionen och styrelsen.
4.5.2016
L 119/70
Europeiska unionens officiella tidning
SV
110
Prop. 2017/18:248
Bilaga 1
KAPITEL VII
Samarbete och enhetlighet
Avsnitt 1
Samarbete
Artikel 60
Samarbete mellan den ansvariga tillsynsmyndigheten och de andra berörda tillsynsmyndigheterna
1.
Den ansvariga tillsynsmyndigheten ska samarbeta med de andra berörda tillsynsmyndigheterna i enlighet med
denna artikel i en strävan att uppnå samförstånd. Den ansvariga tillsynsmyndigheten och de berörda tillsynsmyndigheter
na ska utbyta all relevant information med varandra.
2.
Den ansvariga tillsynsmyndigheten får när som helst begära att andra berörda tillsynsmyndigheter ger ömsesidigt
bistånd i enlighet med artikel 61 och får genomföra gemensamma insatser i enlighet med artikel 62, i synnerhet för att
utföra utredningar eller övervaka genomförandet av en åtgärd som avser en personuppgiftsansvarig eller ett personupp
giftsbiträde som är etablerad i en annan medlemsstat.
3.
Den ansvariga tillsynsmyndigheten ska utan dröjsmål meddela de andra berörda tillsynsmyndigheterna den
relevanta informationen i ärendet. Den ska utan dröjsmål lägga fram ett utkast till beslut för de andra berörda tillsyns
myndigheterna så att de kan avge ett yttrande och ta vederbörlig hänsyn till deras synpunkter.
4.
Om någon av de andra berörda tillsynsmyndigheterna inom en period av fyra veckor efter att de har rådfrågats i
enlighet med punkt 3 i den här artikeln uttrycker en relevant och motiverad invändning mot utkastet till beslut ska den
ansvariga tillsynsmyndigheten, om den inte instämmer i den relevanta och motiverade invändningen eller anser att
invändningen inte är relevant eller motiverad, överlämna ärendet till den mekanism för enhetlighet som avses
i artikel 63.
5.
Om den ansvariga tillsynsmyndigheten avser att följa den relevanta och motiverade invändningen ska den till de
andra berörda tillsynsmyndigheterna överlämna ett reviderat utkast till beslut så att de kan avge ett yttrande. Detta
reviderade utkast till beslut ska omfattas av det förfarande som avses i punkt 4 inom en period av två veckor.
6.
Om ingen av de andra berörda tillsynsmyndigheterna har gjort invändningar mot det utkast till beslut som den
ansvariga tillsynsmyndigheten har lagt fram inom den period som avses i punkterna 4 och 5 ska den ansvariga tillsyns
myndigheten och de berörda tillsynsmyndigheterna anses samtycka till detta utkast till beslut och ska vara bundna av
det.
7.
Den ansvariga tillsynsmyndigheten ska anta och meddela beslutet till den personuppgiftsansvariges eller
personuppgiftsbiträdets huvudsakliga eller enda verksamhetsställe, allt efter omständigheterna, och underrätta de andra
berörda tillsynsmyndigheterna och styrelsen om beslutet i fråga, inbegripet en sammanfattning av relevanta fakta och en
relevant motivering. Den tillsynsmyndighet till vilken ett klagomål har lämnats in ska underrätta den enskilde om
beslutet.
8.
Om ett klagomål avvisas eller avslås ska den tillsynsmyndighet till vilken klagomålet lämnades in, genom undantag
från punkt 7, anta beslutet och meddela den enskilde samt informera den personuppgiftsansvarige.
9.
Om den ansvariga tillsynsmyndigheten och de berörda tillsynsmyndigheterna är överens om att avvisa eller avslå
delar av ett klagomål och att vidta åtgärder beträffande andra delar av klagomålet ska ett separat beslut antas för var och
en av dessa delar av frågan. Den ansvariga tillsynsmyndigheten ska anta beslutet om den del som gäller åtgärder som
avser den personuppgiftsansvarige och meddela det till den personuppgiftsansvariges eller personuppgiftsbiträdets
huvudsakliga eller enda verksamhetsställe på medlemsstatens territorium och underrätta den enskilde om detta, medan
den enskildes tillsynsmyndighet ska anta beslutet för den del som gäller avvisande av eller avslag på klagomålet och
meddela det till den enskilde och underrätta den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet om detta.
10.
Efter att den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet har meddelats om den ansvariga myndighetens
beslut i enlighet med punkterna 7 och 9 ska den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet vidta nödvändiga
åtgärder för att se till att beslutet efterlevs vad gäller behandling med koppling till alla deras verksamhetsställen i
unionen. Den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet ska meddela den ansvariga tillsynsmyndigheten vilka
åtgärder som har vidtagits för att efterleva beslutet, och den ansvariga tillsynsmyndigheten ska informera de andra
berörda tillsynsmyndigheterna.
4.5.2016
L 119/71
Europeiska unionens officiella tidning
SV
Prop. 2017/18:248
Bilaga 1
111
11.
Om en berörd tillsynsmyndighet under exceptionella omständigheter har skäl att anse att det finns ett brådskande
behov av att agera för att skydda registrerades intressen ska det skyndsamma förfarande som avses i artikel 66 tillämpas.
12.
Den ansvariga tillsynsmyndigheten och de andra berörda tillsynsmyndigheterna ska förse varandra med den
information som krävs enligt denna artikel på elektronisk väg med användning av ett standardiserat format.
Artikel 61
Ömsesidigt bistånd
1.
Tillsynsmyndigheterna ska utbyta relevant information och ge ömsesidigt bistånd i arbetet för att genomföra och
tillämpa denna förordning på ett enhetligt sätt, och ska införa åtgärder som bidrar till ett verkningsfullt samarbete. Det
ömsesidiga biståndet ska i synnerhet omfatta begäranden om information och tillsynsåtgärder, till exempel begäranden
om utförande av förhandstillstånd och förhandssamråd, inspektioner och utredningar.
2.
Varje tillsynsmyndighet ska vidta lämpliga åtgärder som krävs för att besvara en begäran från en annan
tillsynsmyndighet utan onödigt dröjsmål och inte senare än en månad efter det att den tagit emot begäran. Till sådana
åtgärder hör bland annat att översända relevant information om genomförandet av en pågående utredning.
3.
En begäran om bistånd ska innehålla all nödvändig information, inklusive syftet med begäran och skälen till denna.
Information som utbytts får endast användas för det syfte för vilket den har begärts.
4.
Den tillsynsmyndighet som tar emot en begäran får endast vägra att tillmötesgå begäran om
a) den inte är behörig att behandla den sakfråga som begäran avser eller de åtgärder som det begärs att den ska utföra,
eller
b) det skulle stå i strid med denna förordning eller unionsrätten eller den nationella rätt i en medlemsstat som tillsyns
myndigheten omfattas av att tillmötesgå begäran.
5.
Den tillsynsmyndighet som tagit emot begäran ska meddela den myndighet som begäran kommer ifrån om
resultatet eller, allt efter omständigheterna, om hur de åtgärder som vidtagits för att tillmötesgå begäran fortskrider. Den
tillsynsmyndighet som tagit emot begäran ska redogöra för sina skäl för att vägra tillmötesgå begäran i enlighet med
punkt 4.
6.
Den tillsynsmyndighet som tar emot en begäran ska som regel tillhandahålla den information som begärts av
andra tillsynsmyndigheter på elektronisk väg med användning av ett standardiserat format.
7.
Tillsynsmyndigheter som tar emot en begäran får inte ta ut någon avgift för åtgärder som vidtagits av dem till följd
av en begäran om ömsesidigt bistånd. Tillsynsmyndigheter får i undantagsfall komma överens med andra tillsynsmyn
digheter om regler för ersättning från varandra för vissa utgifter i samband med tillhandahållande av ömsesidigt bistånd.
8.
Om en tillsynsmyndighet inte tillhandahåller den information som avses i punkt 5 i denna artikel inom en månad
efter det att den erhållit begäran från en annan tillsynsmyndighet får den begärande myndigheten anta en provisorisk
åtgärd på sin medlemsstats territorium i enlighet med artikel 55.1. I detta fall ska det brådskande behov av att agera
enligt artikel 66.1 anses vara uppfyllt och kräva ett brådskande bindande beslut från styrelsen i enlighet med
artikel 66.2.
9.
Kommissionen får genom genomförandeakter närmare ange format och förfaranden för sådant ömsesidigt bistånd
som avses i denna artikel samt formerna för elektronisk överföring av information tillsynsmyndigheter emellan, samt
mellan tillsynsmyndigheter och styrelsen, i synnerhet det standardiserade format som avses i punkt 6 i den här artikeln.
Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 93.2.
Artikel 62
Tillsynsmyndigheters gemensamma insatser
1.
Tillsynsmyndigheter ska vid behov genomföra gemensamma insatser, inbegripet gemensamma utredningar och
gemensamma verkställighetsåtgärder i vilka ledamöter eller personal från andra medlemsstaters tillsynsmyndigheter
deltar.
4.5.2016
L 119/72
Europeiska unionens officiella tidning
SV
112
Prop. 2017/18:248
Bilaga 1
2.
Om den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet har verksamhetsställen i flera medlemsstater eller om
ett betydande antal registrerade personer i mer än en medlemsstat sannolikt kommer att påverkas i väsentlig grad av att
uppgifter behandlas, ska tillsynsmyndigheterna i var och en av dessa medlemsstater ha rätt att delta i de gemensamma
insatserna. Den tillsynsmyndighet som är behörig enligt artikel 56.1 eller 56.4 ska bjuda in tillsynsmyndigheterna i var
och en av de berörda medlemsstaterna att delta i de gemensamma insatserna och ska utan dröjsmål svara på en annan
tillsynsmyndighets begäran att få delta.
3.
En tillsynsmyndighet får, i enlighet med medlemsstatens nationella rätt och efter godkännande från ursprung
slandets tillsynsmyndighet, tilldela befogenheter, inklusive utredningsbefogenheter, till ledamöter eller personal från
ursprungslandets tillsynsmyndighet som deltar i gemensamma insatser eller, i den mån lagstiftningen i den medlemsstat
som är värdland för tillsynsmyndigheten tillåter detta, medge att ursprungslandets tillsynsmyndighets ledamöter eller
personal utövar utredningsbefogenheter enligt lagstiftningen i ursprungslandets tillsynsmyndighets medlemsstat. Sådana
utredningsbefogenheter får endast utövas under vägledning och i närvaro av ledamöter eller personal från värdlandets
tillsynsmyndighet. Ledamöter och personal från ursprungslandets tillsynsmyndighet ska omfattas av den medlemsstats
nationella rätt som gäller för värdlandets tillsynsmyndighet.
4.
Om personal från ursprungslandets tillsynsmyndighet verkar i en annan medlemsstat i enlighet med punkt 1 ska
värdtillsynsmyndighetens medlemsstat ansvara för deras handlingar, vilket inbegriper ansvar för skador som personalen
vållar i samband med insatserna, i enlighet med rätten i den medlemsstat på vars territorium personalen verkar.
5.
Den medlemsstat på vars territorium skadorna förorsakades ska ersätta sådana skador enligt de villkor som gäller
för skador som förorsakas av dess egen personal. Den medlemsstat vars tillsynsmyndighets tjänstemän har orsakat en
person skada på någon annan medlemsstats territorium ska fullt ut ersätta den andra medlemsstaten för det belopp som
denna har betalat ut till den personens rättsinnehavare.
6.
Utan att det påverkar rättigheterna gentemot tredje man och tillämpningen av punkt 5, ska varje medlemsstat i de
fall som nämns i punkt 1 avstå från att kräva ersättning från en annan medlemsstat för skador som avses i punkt 4.
7.
Om en gemensam insats planeras och en tillsynsmyndighet inte inom en månad har uppfyllt sin skyldighet enligt
punkt 2 i den här artikeln, andra meningen får övriga tillsynsmyndigheter anta provisoriska åtgärder på sina respektive
medlemsstaters territorium i enlighet med artikel 55. I detta fall ska det brådskande behov av att agera enligt artikel 66.1
anses vara uppfyllt och kräva ett yttrande eller ett brådskande bindande beslut från styrelsen i enlighet med artikel 66.2.
Avsnitt 2
Enhetlighet
Artikel 63
Mekanism för enhetlighet
För att bidra till en enhetlig tillämpning av denna förordning i hela unionen ska tillsynsmyndigheterna samarbeta med
varandra och, i förekommande fall, med kommissionen, genom den mekanism för enhetlighet som föreskrivs i detta
avsnitt.
Artikel 64
Yttrande från Styrelsen
1.
Styrelsen ska avge ett yttrande när en behörig tillsynsmyndighet avser att anta någon av åtgärderna nedan. I detta
syfte ska den behöriga tillsynsmyndigheten skicka utkastet till beslut till styrelsen när det
a) syftar till att anta en förteckning över behandling som omfattas av kravet på en konsekvensbedömning avseende
dataskydd enligt artikel 35.4,
b) rör ett ärende i enlighet med artikel 40.7 om huruvida ett utkast till uppförandekoder eller en ändring eller
förlängning av en uppförandekod är förenlig med denna förordning,
4.5.2016
L 119/73
Europeiska unionens officiella tidning
SV
Prop. 2017/18:248
Bilaga 1
113
c) syftar till att godkänna kriterierna för ackreditering av ett organ enligt artikel 41.3 eller ett certifieringsorgan enligt
artikel 43.3,
d) syftar till att fastställa standardiserade dataskyddsbestämmelser enligt artiklarna 46.2 d och 28.8,
e) syftar till att godkänna sådana avtalsklausuler som avses i artikel 46.3 a, eller
f) syftar till att godkänna bindande företagsbestämmelser enligt artikel 47.
2.
Varje tillsynsmyndighet, styrelsens ordförande eller kommissionen får i syfte att erhålla ett yttrande begära att
styrelsen granskar en fråga med allmän räckvidd eller som har följder i mer än en medlemsstat, i synnerhet om en
behörig myndighet inte uppfyller sina skyldigheter i fråga om ömsesidigt bistånd i enlighet med artikel 61 eller i fråga
om gemensamma insatser i enlighet med artikel 62.
3.
I de fall som avses i punkterna 1 och 2 ska styrelsen avge ett yttrande i den fråga som ingivits till den, förutsatt att
den inte redan har avgett ett yttrande i samma fråga. Detta yttrande ska antas med enkel majoritet av styrelsens
ledamöter inom åtta veckor. Denna period får förlängas med ytterligare sex veckor med hänsyn till sakfrågans
komplexitet. Vad gäller det utkast till beslut som avses i punkt 1 som spridits till styrelsens ledamöter i enlighet med
punkt 5, ska en ledamot som inte har gjort invändningar inom en rimlig period som ordföranden angett anses samtycka
till utkastet till beslut.
4.
Tillsynsmyndigheterna och kommissionen ska utan onödigt dröjsmål i ett standardiserat elektroniskt format till
styrelsen översända all relevant information, som allt efter omständigheterna får utgöras av en sammanfattning av
sakförhållanden, utkastet till beslut, grunden till att en sådan åtgärd är nödvändig och synpunkter från övriga berörda
tillsynsmyndigheter.
5.
Styrelsens ordförande ska utan onödigt dröjsmål och på elektronisk väg upplysa
a) styrelsens ledamöter samt kommissionen om all relevant information som meddelats styrelsen i ett standardiserat
format; styrelsens sekretariat ska vid behov tillhandahålla översättningar av relevant information; och
b) den tillsynsmyndighet som, allt efter omständigheterna, avses i punkterna 1 och 2 samt kommissionen om yttrandet,
och ska också offentliggöra det.
6.
Den behöriga tillsynsmyndigheten får inte anta sitt utkast till beslut enligt punkt 1 inom den period som avses i
punkt 3.
7.
Den tillsynsmyndighet som avses i punkt 1 ska ta största möjliga hänsyn till styrelsens yttrande och ska, inom två
veckor efter att yttrandet inkommit, i ett standardiserat elektroniskt format meddela styrelsens ordförande om huruvida
den kommer att hålla fast vid eller ändra sitt utkast till beslut, och i förekommande fall översända det ändrade utkastet
till beslut.
8.
Om den berörda tillsynsmyndigheten underrättar styrelsens ordförande inom den period som avses i punkt 7 i den
här artikeln om att den inte avser att följa styrelsens yttrande, helt eller delvis, och tillhandahåller en relevant motivering,
ska artikel 65.1 tillämpas.
Artikel 65
Tvistlösning genom styrelsen
1.
För att säkerställa en korrekt och enhetlig tillämpning av denna förordning i enskilda fall ska styrelsen anta ett
bindande beslut i följande fall:
a) Om en berörd tillsynsmyndighet i ett fall som avses i artikel 60.4 har gjort en relevant och motiverad invändning
mot ett utkast till beslut av den ansvariga myndigheten, eller om den ansvariga myndigheten har avslagit denna
invändning med motiveringen att den inte var relevant eller motiverad. Det bindande beslutet ska avse alla ärenden
som är föremål för den relevanta och motiverade invändningen, särskilt frågan om huruvida det föreligger en
överträdelse av denna förordning.
4.5.2016
L 119/74
Europeiska unionens officiella tidning
SV
114
Prop. 2017/18:248
Bilaga 1
b) Om det finns motstridiga åsikter om vilken av de berörda tillsynsmyndigheterna som är behörig för det huvudsakliga
verksamhetsstället.
c) Om en behörig tillsynsmyndighet inte begär ett yttrande från styrelsen i de fall som avses i artikel 64.1, eller inte
följer ett yttrande som styrelsen avger enligt artikel 64. I detta fall får varje berörd tillsynsmyndighet eller
kommissionen översända ärendet till styrelsen.
2.
Det beslut som avses i punkt 1 ska antas inom en månad efter det att sakfrågan hänskjutits med två tredjedels
majoritet av styrelsens ledamöter. Denna period får förlängas med ytterligare en månad med hänsyn till sakfrågans
komplexitet. Det beslut som avses i punkt 1 ska vara motiverat och riktat till den ansvariga tillsynsmyndigheten och alla
berörda tillsynsmyndigheter och ska vara bindande för dem.
3.
Om styrelsen inte har kunnat anta något beslut inom de perioder som avses i punkt 2 ska den anta sitt beslut
inom två veckor efter utgången av den andra månad som avses i punkt 2 med enkel majoritet av styrelsens ledamöter.
Om styrelsens ledamöter är delade i frågan ska beslutet antas i enlighet med ordförandens röst.
4.
De berörda tillsynsmyndigheterna ska inte anta något beslut om den sakfråga som ingivits till styrelsen i enlighet
med punkt 1 under de perioder som avses i punkterna 2 och 3.
5.
Styrelsens ordförande ska utan onödigt dröjsmål meddela de berörda tillsynsmyndigheterna det beslut som avses i
punkt 1. Kommissionen ska informeras om detta. Beslutet ska utan dröjsmål offentliggöras på styrelsens webbplats efter
att tillsynsmyndigheten har meddelat det slutliga beslut som avses i punkt 6.
6.
Den ansvariga tillsynsmyndigheten eller, allt efter omständigheterna, den tillsynsmyndighet till vilken klagomålet
har ingetts ska anta sitt slutliga beslut på grundval av det beslut som avses i punkt 1 i den här artikeln, utan onödigt
dröjsmål och senast en månad efter det att styrelsen har meddelat sitt beslut. Den ansvariga tillsynsmyndigheten eller,
allt efter omständigheterna, den tillsynsmyndighet till vilken klagomålet har ingetts ska underrätta styrelsen om vilken
dag dess slutliga beslut meddelas till den personuppgiftsansvarige respektive personuppgiftsbiträdet och den registrerade.
De berörda tillsynsmyndigheternas slutliga beslut ska antas i enlighet med bestämmelserna i artikel 60.7, 60.8 och 60.9.
Det slutliga beslutet ska hänvisa till det beslut som avses i punkt 1 i den här artikeln och ska precisera att det beslut som
avses i punkt 1 kommer att offentliggöras på styrelsens webbplats i enlighet med punkt 5 i den här artikeln. Det beslut
som avses i punkt 1 i den här artikeln ska fogas till det slutliga beslutet.
Artikel 66
Skyndsamt förfarande
1.
Under exceptionella omständigheter får en berörd tillsynsmyndighet med avvikelse från den mekanism för
enhetlighet som avses i artiklarna 63, 64 och 65 eller det förfarande som avses i artikel 60 omedelbart vidta
provisoriska åtgärder avsedda att ha rättsverkan på det egna territoriet och med förutbestämd varaktighet som inte
överskrider tre månader, om den anser att det finns ett brådskande behov av att agera för att skydda registrerades
rättigheter och friheter. Tillsynsmyndigheten ska utan dröjsmål underrätta de andra berörda tillsynsmyndigheterna,
styrelsen och kommissionen om dessa åtgärder och om skälen till att de vidtas.
2.
Om en tillsynsmyndighet har vidtagit en åtgärd enligt punkt 1 och anser att definitiva åtgärder skyndsamt måste
antas, får den begära ett brådskande yttrande eller ett brådskande bindande beslut från styrelsen; den ska då motivera
varför den begär ett sådant yttrande eller beslut.
3.
Om en behörig tillsynsmyndighet inte har vidtagit någon lämplig åtgärd i en situation som kräver skyndsam
handling för att skydda registrerades rättigheter och friheter, får vilken tillsynsmyndighet som helst begära ett
brådskande yttrande eller, i tillämpliga fall, ett brådskande bindande beslut från styrelsen, varvid den ska motivera varför
den begär ett sådant yttrande eller beslut och varför åtgärden måste vidtas skyndsamt.
4.
Genom undantag från artiklarna 64.3 och 65.2 ska ett brådskande yttrande eller ett brådskande beslut enligt
punkterna 2 och 3 i den här artikeln antas inom två veckor med enkel majoritet av styrelsens ledamöter.
4.5.2016
L 119/75
Europeiska unionens officiella tidning
SV
Prop. 2017/18:248
Bilaga 1
115
Artikel 67
Utbyte av information
Kommissionen får anta genomförandeakter med allmän räckvidd i syfte att närmare ange tillvägagångssätten för
elektroniskt utbyte av information mellan tillsynsmyndigheter samt mellan tillsynsmyndigheter och styrelsen, särskilt det
standardiserade format som avses i artikel 64.
Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 93.2.
Avsnitt 3
Europeiska dataskyddsstyrelsen
Artikel 68
Europeiska dataskyddsstyrelsen
1.
Europeiska dataskyddsstyrelsen (nedan kallad styrelsen) inrättas härmed som ett unionsorgan och ska ha ställning
som juridisk person.
2.
Styrelsen ska företrädas av sin ordförande.
3.
Styrelsen ska bestå av chefen för en tillsynsmyndighet per medlemsstat och av Europeiska datatillsynsmannen eller
deras respektive företrädare.
4.
Om en medlemsstat har mer än en tillsynsmyndighet som ansvarar för att övervaka tillämpningen av
bestämmelserna i denna förordning ska en gemensam företrädare utses i enlighet med den medlemsstatens nationella
rätt.
5.
Kommissionen ska ha rätt att delta i styrelsens verksamhet och möten utan rösträtt. Kommissionen ska utse en
egen företrädare. Styrelsens ordförande ska underrätta kommissionen om styrelsens verksamhet.
6.
I de fall som avses i artikel 65 ska Europeiska datatillsynsmannen endast ha rösträtt i fråga om beslut som rör
principer och regler som är tillämpliga på unionens institutioner, organ och byråer, och som i allt väsentligt motsvarar
dem i denna förordning.
Artikel 69
Oberoende
1.
Styrelsen ska vara oberoende när den fullgör sina uppgifter eller utövar sina befogenheter i enlighet med
artiklarna 70 och 71.
2.
Utan att detta påverkar kommissionens rätt att lämna en begäran enligt artikel 70.1 b och 70.2 ska styrelsen när
den fullgör sina uppgifter eller utövar sina befogenheter varken begära eller ta emot instruktioner av någon.
Artikel 70
Styrelsens uppgifter
1.
Styrelsen ska se till att denna förordning tillämpas enhetligt. För detta ändamål ska styrelsen, på eget initiativ eller i
förekommande fall på begäran av kommissionen, i synnerhet
a) övervaka och säkerställa korrekt tillämpning av denna förordning i de fall som avses i artiklarna 64 och 65 utan att
det påverkar de nationella tillsynsmyndigheternas uppgifter,
4.5.2016
L 119/76
Europeiska unionens officiella tidning
SV
116
Prop. 2017/18:248
Bilaga 1
b) ge kommissionen råd i alla frågor som gäller skydd av personuppgifter inom unionen, inklusive om eventuella
förslag till ändring av denna förordning,
c) ge kommissionen råd om format och förfaranden för informationsutbyte mellan personuppgiftsansvariga,
personuppgiftsbiträden och tillsynsmyndigheter för bindande företagsbestämmelser,
d) utfärda riktlinjer, rekommendationer och bästa praxis beträffande förfaranden för att radera länkar, kopior eller
reproduktioner av personuppgifter från allmänt tillgängliga kommunikationstjänster enligt artikel 17.2,
e) på eget initiativ eller på begäran av en av sina ledamöter eller av kommissionen behandla frågor om tillämpningen
av denna förordning och utfärda riktlinjer, rekommendationer och bästa praxis i syfte att främja en enhetlig
tillämpning av denna förordning,
f) utfärda riktlinjer, rekommendationer och bästa praxis i enlighet med led e i denna punkt för att närmare ange
kriterierna och villkoren för profileringsbaserade beslut enligt artikel 22.2,
g) utfärda riktlinjer, rekommendationer och bästa praxis i enlighet med led e i denna punkt för att konstatera sådana
personuppgiftsincidenter och fastställa sådant onödigt dröjsmål som avses i artikel 33.1 och 33.2 och för de
särskilda omständigheter under vilka en personuppgiftsansvarig eller ett personuppgiftsbiträde är skyldig att anmäla
personuppgiftsincidenten,
h) utfärda riktlinjer, rekommendationer och bästa praxis i enlighet med led e i denna punkt angående de
omständigheter under vilka en personuppgiftsincident sannolikt kommer att leda till hög risk för rättigheterna och
friheterna för de fysiska personer som avses i artikel 34.1,
i) utfärda riktlinjer, rekommendationer och bästa praxis i enlighet med led e i denna punkt för att närmare ange
kriterierna och kraven för överföringar av personuppgifter på grundval av bindande företagsbestämmelser som
personuppgiftsansvariga eller personuppgiftsbiträden följer samt ytterligare nödvändiga krav för att säkerställa
skyddet för personuppgifter för berörda registrerade enligt artikel 47,
j) utfärda riktlinjer, rekommendationer och bästa praxis i enlighet med led e i denna punkt för att närmare ange
kriterierna och villkoren för överföring av personuppgifter på grundval av artikel 49.1,
k) utforma riktlinjer för tillsynsmyndigheterna i fråga om tillämpningen av de åtgärder som avses i artikel 58.1, 58.2
och 58.3 och fastställandet av administrativa sanktionsavgifter i enlighet med artikel 83,
l) se över den praktiska tillämpningen av de riktlinjer och rekommendationer samt den bästa praxis som avses i
leden e och f,
m) utfärda riktlinjer, rekommendationer och bästa praxis i enlighet med led e i denna punkt för att fastställa
gemensamma förfaranden för fysiska personers rapportering av överträdelser av denna förordning enligt artikel 54.2,
n) främja utarbetandet av uppförandekoder och införandet av certifieringsmekanismer för dataskydd och sigill och
märkningar för dataskydd i enlighet med artiklarna 40 och 42,
o) ackreditera certifieringsorgan och utföra sin periodiska översyn i enlighet med artikel 43 och föra ett offentligt
register över ackrediterade organ i enlighet med artikel 43.6 och över de ackrediterade personuppgiftsansvariga eller
personuppgiftsbiträdena som är etablerade i tredjeländer i enlighet med artikel 42.7,
p) närmare ange de krav som avses i artikel 43.3 i syfte att ackreditera certifieringsorgan enligt artikel 42,
q) avge ett yttrande till kommissionen om de certifieringskrav som avses i artikel 43.8,
r) avge ett yttrande till kommissionen om de symboler som avses i artikel 12.7,
s) avge ett yttrande till kommissionen för bedömningen av adekvat skyddsnivå i ett tredjeland eller en internationell
organisation, inklusive för bedömningen av huruvida ett tredjeland, ett territorium eller en eller flera specificerade
sektorer inom det tredjelandet, eller en internationell organisation inte längre säkerställer en adekvat skyddsnivå; i
detta syfte ska kommissionen lämna all nödvändig dokumentation till styrelsen, inklusive korrespondens med
regeringen i tredjelandet, med avseende på tredjelandet, territoriet eller den specificerade sektorn, eller till
databehandlingssektorn i tredjelandet eller den internationella organisationen,
4.5.2016
L 119/77
Europeiska unionens officiella tidning
SV
Prop. 2017/18:248
Bilaga 1
117
t) avge yttranden om utkast till beslut som läggs fram av tillsynsmyndigheter inom den mekanism för enhetlighet som
avses i artikel 64.1, i ärenden som ingivits i enlighet med artikel 64.2 och anta bindande beslut i enlighet med
artikel 65, inbegripet de fall som avses i artikel 66,
u) främja samarbete och effektivt bilateralt och multilateralt utbyte av bästa praxis och information mellan tillsynsmyn
digheterna,
v) främja gemensamma utbildningsprogram och underlätta personalutbyte mellan tillsynsmyndigheterna och där så är
lämpligt även med tillsynsmyndigheter i tredjeländer eller internationella organisationer,
w) främja utbyte av kunskap och dokumentation om lagstiftning om och praxis för dataskydd med tillsynsmyndigheter
för dataskydd i hela världen.
x) avge yttranden över de uppförandekoder som utarbetas på unionsnivå i enlighet med artikel 40.9, och
y) föra ett offentligt elektroniskt register över tillsynsmyndigheters beslut och domstolars avgöranden i frågor som
hanteras inom mekanismen för enhetlighet.
2.
När kommissionen begär rådgivning från styrelsen får den ange en tidsfrist med hänsyn till hur brådskande ärendet
är.
3.
Styrelsen ska vidarebefordra sina yttranden, riktlinjer, rekommendationer och bästa praxis till kommissionen och
till den kommitté som avses i artikel 93, samt offentliggöra dem.
4.
När så är lämpligt ska styrelsen samråda med berörda parter och ge dem möjlighet att yttra sig inom rimlig tid.
styrelsen ska, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 76, offentliggöra resultatet av samrådsförfarandet.
Artikel 71
Rapporter
1.
Styrelsen ska sammanställa en årsrapport om skydd av fysiska personer vid behandling inom unionen och, i
förekommande fall, i tredjeländer och internationella organisationer. Rapporten ska offentliggöras och översändas till
Europaparlamentet, rådet och kommissionen.
2.
Årsrapporten ska också innehålla en översikt över den praktiska tillämpningen av de riktlinjer och rekommen
dationer och den bästa praxis som avses i artikel 70.1 l liksom de bindande beslut som avses i artikel 65.
Artikel 72
Förfarande
1.
Styrelsen ska fatta beslut med enkel majoritet av dess ledamöter, om inte annat anges i denna förordning.
2.
Styrelsen ska själv anta sin arbetsordning med två tredjedels majoritet av sina ledamöter och fastställa sina
arbetsformer.
Artikel 73
Ordförande
1.
Styrelsen ska med enkel majoritet välja en ordförande och två vice ordförande bland sina ledamöter.
2.
Ordförandens och de vice ordförandenas mandattid ska vara fem år och kunna förnyas en gång.
4.5.2016
L 119/78
Europeiska unionens officiella tidning
SV
118
Prop. 2017/18:248
Bilaga 1
Artikel 74
Ordförandens uppgifter
1.
Ordföranden ska ha i uppgift att
a) sammankalla till styrelsens möten och planera dagordningen,
b) meddela beslut som antas av styrelsen i enlighet med artikel 65 till den ansvariga tillsynsmyndigheten och de berörda
tillsynsmyndigheterna,
c) se till att styrelsens uppgifter fullgörs i tid, särskilt i fråga om den mekanism för enhetlighet som avses i artikel 63.
2.
Fördelningen av uppgifter mellan ordföranden och de vice ordförandena ska fastställas i styrelsens arbetsordning.
Artikel 75
Sekretariatet
1.
Styrelsen ska förfoga över ett sekretariat som ska tillhandahållas av Europeiska datatillsynsmannen.
2.
Sekretariatet ska utföra sina uppgifter enbart under ledning av ordföranden för styrelsen.
3.
Den personal vid Europeiska datatillsynsmannen som utför de uppgifter som styrelsen tilldelas genom denna
förordning ska följa separata rapporteringsvägar från den personal som utför de uppgifter som Europeiska datatill
synsmannen tilldelas.
4.
När så är lämpligt ska styrelsen och Europeiska datatillsynsmannen fastställa och offentliggöra ett samförståndsavtal
för genomförande av denna artikel, som fastställer villkoren för deras samarbete, och som ska tillämpas på den personal
vid Europeiska datatillsynsmannen som utför de uppgifter som styrelsen tilldelas genom denna förordning.
5.
Sekretariatet ska förse styrelsen med analysstöd samt administrativt och logistiskt stöd.
6.
Sekretariatet ska särskilt ansvara för
a) styrelsens löpande arbete,
b) kommunikationen mellan styrelsens ledamöter, dess ordförande och kommissionen,
c) kommunikationen med andra institutioner och med allmänheten,
d) användningen av elektroniska medel för intern och extern kommunikation,
e) översättning av relevant information,
f) förberedelser och uppföljning av styrelsens möten,
g) förberedelse, sammanställning och offentliggörande av yttranden, beslut om lösning av tvister mellan tillsynsmyn
digheter och andra texter som antas av styrelsen.
Artikel 76
Konfidentialitet
1.
Styrelsens överläggningar ska vara konfidentiella i de fall som styrelsen bedömer detta vara nödvändigt, i enlighet
med vad som anges i dess arbetsordning.
4.5.2016
L 119/79
Europeiska unionens officiella tidning
SV
Prop. 2017/18:248
Bilaga 1
119
2.
Tillgången till handlingar som skickas till styrelsens ledamöter, till experter eller till företrädare för tredje part ska
regleras av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 (1).
KAPITEL VIII
Rättsmedel, ansvar och sanktioner
Artikel 77
Rätt att lämna in klagomål till en tillsynsmyndighet
1.
Utan att det påverkar något annat administrativt prövningsförfarande eller rättsmedel, ska varje registrerad som
anser att behandlingen av personuppgifter som avser henne eller honom strider mot denna förordning ha rätt att lämna
in ett klagomål till en tillsynsmyndighet, särskilt i den medlemsstat där han eller hon har sin hemvist eller sin arbetsplats
eller där det påstådda intrånget begicks.
2.
Den tillsynsmyndighet till vilken klagomålet har ingetts ska underrätta den enskilde om hur arbetet med
klagomålet fortskrider och vad resultatet blir, inbegripet möjligheten till rättslig prövning enligt artikel 78.
Artikel 78
Rätt till ett effektivt rättsmedel mot tillsynsmyndighetens beslut
1.
Utan att det påverkar något annat administrativt prövningsförfarande eller prövningsförfarande utanför domstol
ska varje fysisk eller juridisk person ha rätt till ett effektivt rättsmedel mot ett rättsligt bindande beslut rörande dem som
meddelats av en tillsynsmyndighet.
2.
Utan att det påverkar något annat administrativt prövningsförfarande eller prövningsförfarande utanför domstol,
ska varje registrerad person ha rätt till ett effektivt rättsmedel om den tillsynsmyndighet som är behörig i enlighet med
artiklarna 55 och 56 underlåter att behandla ett klagomål eller att informera den registrerade inom tre månader om hur
det fortskrider med det klagomål som ingetts med stöd av artikel 77 eller vilket beslut som har fattats med anledning av
det.
3.
Talan mot en tillsynsmyndighet ska väckas vid domstolarna i den medlemsstat där tillsynsmyndigheten har sitt
säte.
4.
Om talan väcks mot ett beslut som fattats av en tillsynsmyndighet och som föregicks av ett yttrande från eller
beslut av styrelsen inom ramen för mekanismen för enhetlighet ska tillsynsmyndigheten vidarebefordra detta yttrande
eller beslut till domstolen.
Artikel 79
Rätt till ett effektivt rättsmedel mot en personuppgiftsansvarig eller ett personuppgiftsbiträde
1.
Utan att det påverkar tillgängliga administrativa prövningsförfaranden eller prövningsförfaranden utanför domstol,
inbegripet rätten att lämna in ett klagomål till en tillsynsmyndighet i enlighet med artikel 77, ska varje registrerad som
anser att hans eller hennes rättigheter enligt denna förordning har åsidosatts som en följd av att hans eller hennes
personuppgifter har behandlats på ett sätt som inte är förenligt med denna förordning ha rätt till ett effektivt rättsmedel.
2.
Talan mot en personuppgiftsansvarig eller ett personuppgiftsbiträde ska väckas vid domstolarna i den medlemsstat
där den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet är etablerad. Alternativt får sådan talan väckas vid
domstolarna i den medlemsstat där den registrerade har sin hemvist, såvida inte den personuppgiftsansvarige eller
personuppgiftsbiträdet är en myndighet i en medlemsstat som agerar inom ramen för sin myndighetsutövning.
4.5.2016
L 119/80
Europeiska unionens officiella tidning
SV
(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets,
rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, 31.5.2001, s. 43).
120
Prop. 2017/18:248
Bilaga 1
Artikel 80
Företrädande av registrerade
1.
Den registrerade ska ha rätt att ge ett organ, en organisation eller sammanslutning utan vinstsyfte, som har
inrättats på lämpligt sätt i enlighet med lagen i en medlemsstat, vars stadgeenliga mål är av allmänt intresse och som är
verksam inom området skydd av registrerades rättigheter och friheter när det gäller skyddet av deras personuppgifter,
i uppdrag att lämna in ett klagomål för hans eller hennes räkning, att utöva de rättigheter som avses i artiklarna 77, 78
och 79 för hans eller hennes räkning samt att för hans eller hennes räkning utöva den rätt till ersättning som avses i
artikel 82 om så föreskrivs i medlemsstatens nationella rätt.
2.
Medlemsstaterna får föreskriva att ett organ, en organisation eller en sammanslutning enligt punkt 1 i den här
artikeln, oberoende av en registrerads mandat, har rätt att i den medlemsstaten inge klagomål till den tillsynsmyndighet
som är behörig enligt artikel 77 och utöva de rättigheter som avses i artiklarna 78 och 79 om organet, organisationen
eller sammanslutningen anser att den registrerades rättigheter enligt den här förordningen har kränkts som en följd av
behandlingen.
Artikel 81
Vilandeförklaring av förfaranden
1.
Om en behörig domstol i en medlemsstat har information om att förfaranden som rör samma sakfråga vad gäller
behandling av samma personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträde pågår i en domstol i en annan medlemsstat
ska den kontakta denna domstol i den andra medlemsstaten för att bekräfta förekomsten av sådana förfaranden.
2.
Om förfaranden som rör samma sakfråga vad gäller behandling av samma personuppgiftsansvarige eller
personuppgiftsbiträde pågår i en domstol i en annan medlemstat får alla andra behöriga domstolar än den där
förfarandena först inleddes vilandeförklara förfarandena.
3.
Om dessa förfaranden prövas i första instans får varje domstol, utom den vid vilken förfarandena först inleddes,
också förklara sig obehörig på begäran av en av parterna, om den domstol vid vilken förfarandena först inleddes är
behörig att pröva de berörda förfarandena och dess lagstiftning tillåter förening av dessa.
Artikel 82
Ansvar och rätt till ersättning
1.
Varje person som har lidit materiell eller immateriell skada till följd av en överträdelse av denna förordning ska ha
rätt till ersättning från den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet för den uppkomna skadan.
2.
Varje personuppgiftsansvarig som medverkat vid behandlingen ska ansvara för skada som orsakats av behandling
som strider mot denna förordning. Ett personuppgiftsbiträde ska ansvara för skada uppkommen till följd av
behandlingen endast om denne inte har fullgjort de skyldigheter i denna förordning som specifikt riktar sig till
personuppgiftsbiträden eller agerat utanför eller i strid med den personuppgiftsansvariges lagenliga anvisningar.
3.
Den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet ska undgå ansvar enligt punkt 2 om den visar att den
inte på något sätt är ansvarig för den händelse som orsakade skadan.
4.
Om mer än en personuppgiftsansvarig eller ett personuppgiftsbiträde, eller både en personuppgiftsansvarig och ett
personuppgiftsbiträde, har medverkat vid samma behandling, och om de enligt punkterna 2 och 3 är ansvariga för
eventuell skada som behandlingen orsakat ska varje personuppgiftsansvarig eller personuppgiftsbiträde hållas ansvarig
för hela skadan för att säkerställa att den registrerade får effektiv ersättning.
5.
Om en personuppgiftsansvarig eller ett personuppgiftsbiträde, i enlighet med punkt 4, har betalat full ersättning
för den skada som orsakats ska den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet ha rätt att från de andra
personuppgiftsansvariga eller personuppgiftsbiträdena som medverkat vid samma behandling återkräva den del av
ersättningen som motsvarar deras del av ansvaret för skadan i enlighet med de villkor som fastställs i punkt 2.
4.5.2016
L 119/81
Europeiska unionens officiella tidning
SV
Prop. 2017/18:248
Bilaga 1
121
6.
Domstolsförfaranden för utövande av rätten till ersättning ska tas upp vid de domstolar som är behöriga enligt den
nationella rätten i den medlemsstat som avses i artikel 79.2.
Artikel 83
Allmänna villkor för påförande av administrativa sanktionsavgifter
1.
Varje tillsynsmyndighet ska säkerställa att påförande av administrativa sanktionsavgifter i enlighet med denna
artikel för sådana överträdelser av denna förordning som avses i punkterna 4, 5 och 6 i varje enskilt fall är effektivt,
proportionellt och avskräckande.
2.
Administrativa sanktionsavgifter ska, beroende på omständigheterna i det enskilda fallet, påföras utöver eller i
stället för de åtgärder som avses i artikel 58.2 a–h och j. Vid beslut om huruvida administrativa sanktionsavgifter ska
påföras och om beloppet för de administrativa sanktionsavgifterna i varje enskilt fall ska vederbörlig hänsyn tas till
följande:
a) Överträdelsens karaktär, svårighetsgrad och varaktighet med beaktande av den aktuella uppgiftsbehandlingens
karaktär, omfattning eller syfte samt antalet berörda registrerade och den skada som de har lidit.
b) Om överträdelsen skett med uppsåt eller genom oaktsamhet.
c) De åtgärder som den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet har vidtagit för att lindra den skada som
de registrerade har lidit.
d) Graden av ansvar hos den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet med beaktande av de tekniska och
organisatoriska åtgärder som genomförts av dem i enlighet med artiklarna 25 och 32.
e) Eventuella relevanta tidigare överträdelser som den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet gjort sig
skyldig till.
f) Graden av samarbete med tillsynsmyndigheten för att komma till rätta med överträdelsen och minska dess potentiella
negativa effekter.
g) De kategorier av personuppgifter som påverkas av överträdelsen.
h) Det sätt på vilket överträdelsen kom till tillsynsmyndighetens kännedom, särskilt huruvida och i vilken omfattning
den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet anmälde överträdelsen.
i) När åtgärder enligt artikel 58.2 tidigare har förordnats mot den berörda personuppgiftsansvarige eller personuppgifts
biträdet vad gäller samma sakfråga, efterlevnad av dessa åtgärder.
j) Tillämpandet av godkända uppförandekoder i enlighet med artikel 40 eller godkända certifieringsmekanismer i
enlighet med artikel 42.
k) Eventuell annan försvårande eller förmildrande faktor som är tillämplig på omständigheterna i fallet, såsom
ekonomisk vinst som görs eller förlust som undviks, direkt eller indirekt, genom överträdelsen.
3.
Om en personuppgiftsansvarig eller ett personuppgiftsbiträde, med avseende på en och samma eller
sammankopplade uppgiftsbehandlingar, uppsåtligen eller av oaktsamhet överträder flera av bestämmelserna i denna
förordning får den administrativa sanktionsavgiftens totala belopp inte överstiga det belopp som fastställs för den
allvarligaste överträdelsen.
4.
Vid överträdelser av följande bestämmelser ska det i enlighet med punkt 2 påföras administrativa sanktionsavgifter
på upp till 10 000 000 EUR eller, om det gäller ett företag, på upp till 2 % av den totala globala årsomsättningen under
föregående budgetår, beroende på vilket värde som är högst:
a) Personuppgiftsansvarigas och personuppgiftsbiträdens skyldigheter enligt artiklarna 8, 11, 25–39, 42 och 43.
b) Certifieringsorganets skyldigheter enligt artiklarna 42 och 43.
c) Övervakningsorganets skyldigheter enligt artikel 41.4.
4.5.2016
L 119/82
Europeiska unionens officiella tidning
SV
122
Prop. 2017/18:248
Bilaga 1
5.
Vid överträdelser av följande bestämmelser ska det i enlighet med punkt 2 påföras administrativa sanktionsavgifter
på upp till 20 000 000 EUR eller, om det gäller ett företag, på upp till 4 % av den totala globala årsomsättningen under
föregående budgetår, beroende på vilket värde som är högst:
a) De grundläggande principerna för behandling, inklusive villkoren för samtycke, enligt artiklarna 5, 6, 7 och 9.
b) Registrerades rättigheter enligt artiklarna 12–22.
c) Överföring av personuppgifter till en mottagare i ett tredjeland eller en internationell organisation enligt
artiklarna 44–49.
d) Alla skyldigheter som följer av medlemsstaternas lagstiftning som antagits på grundval av kapitel IX.
e) Underlåtenhet att rätta sig efter ett föreläggande eller en tillfällig eller permanent begränsning av behandling av
uppgifter eller ett beslut om att avbryta uppgiftsflödena som meddelats av tillsynsmyndigheten i enlighet med
artikel 58.2 eller underlåtelse att ge tillgång till uppgifter i strid med artikel 58.1.
6.
Vid underlåtenhet att rätta sig efter ett föreläggande från tillsynsmyndigheten i enlighet med artikel 58.2 ska det i
enlighet med punkt 2 i den här artikeln påföras administrativa sanktionsavgifter på upp till 20 000 000 EUR eller, om
det gäller ett företag, på upp till 4 % av den totala globala årsomsättningen under föregående budgetår, beroende på
vilket värde som är högst:
7.
Utan att det påverkar tillsynsmyndigheternas korrigerande befogenheter enligt artikel 58.2 får varje medlemsstat
fastställa regler för huruvida och i vilken utsträckning administrativa sanktionsavgifter kan påföras offentliga
myndigheter och organ som är inrättade i medlemsstaten.
8.
Tillsynsmyndighetens utövande av sina befogenheter enligt denna artikel ska omfattas av lämpliga rättssäkerhets
garantier i enlighet med unionsrätten och medlemsstaternas nationella rätt, inbegripet effektiva rättsmedel och
rättssäkerhet.
9.
Om det i medlemsstatens rättssystem inte finns några föreskrifter om administrativa sanktionsavgifter får den här
artikeln tillämpas så att förfarandet inleds av den behöriga tillsynsmyndigheten och sanktionsavgifterna sedan utdöms av
behörig nationell domstol, varvid det säkerställs att rättsmedlen är effektiva och har motsvarande verkan som de
administrativa sanktionsavgifter som påförs av tillsynsmyndigheter. De sanktionsavgifter som påförs ska i alla händelser
vara effektiva, proportionella och avskräckande. Dessa medlemsstater ska till kommissionen anmäla de bestämmelser i
deras lagstiftning som de antar i enlighet med denna punkt senast den 25 maj 2018, samt utan dröjsmål anmäla
eventuell senare ändringslagstiftning eller ändringar som berör dem.
Artikel 84
Sanktioner
1.
Medlemsstaterna ska fastställa regler om andra sanktioner för överträdelser av denna förordning, särskilt för
överträdelser som inte är föremål för administrativa sanktionsavgifter enligt artikel 83, och vidta alla nödvändiga
åtgärder för att säkerställa att de genomförs. Dessa sanktioner ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.
2.
Varje medlemsstat ska till kommissionen anmäla de bestämmelser i sin lagstiftning som den antar i enlighet med
punkt 1 senast den 25 maj 2018, samt utan dröjsmål anmäla eventuella senare ändringar som berör dem.
KAPITEL IX
Bestämmelser om särskilda behandlingssituationer
Artikel 85
Behandling och yttrande- och informationsfriheten
1.
Medlemsstaterna ska i lag förena rätten till integritet i enlighet med denna förordning med yttrande- och
informationsfriheten, inbegripet behandling som sker för journalistiska ändamål eller för akademiskt, konstnärligt eller
litterärt skapande.
4.5.2016
L 119/83
Europeiska unionens officiella tidning
SV
Prop. 2017/18:248
Bilaga 1
123
2.
Medlemsstaterna ska, för behandling som sker för journalistiska ändamål eller för akademiskt, konstnärligt eller
litterärt skapande, fastställa undantag eller avvikelser från kapitel II (principer), kapitel III (den registrerades rättigheter),
kapitel IV (personuppgiftsansvarig och personuppgiftsbiträde), kapitel V (överföring av personuppgifter till tredjeländer
eller internationella organisationer), kapitel VI (oberoende tillsynsmyndigheter), kapitel VII (samarbete och enhetlighet)
och kapitel IX (särskilda situationer vid behandling av personuppgifter) om dessa är nödvändiga för att förena rätten till
integritet med yttrande- och informationsfriheten.
3.
Varje medlemsstat ska till kommissionen anmäla de bestämmelser i sin lagstiftning som den antagit i enlighet med
punkt 2, samt utan dröjsmål anmäla eventuell senare ändringslagstiftning eller ändringar som berör dem.
Artikel 86
Behandling och allmänhetens tillgång till allmänna handlingar
Personuppgifter i allmänna handlingar som förvaras av en myndighet eller ett offentligt organ eller ett privat organ för
utförande av en uppgift av allmänt intresse får lämnas ut av myndigheten eller organet i enlighet med den unionsrätt
eller den medlemsstats nationella rätt som myndigheten eller det offentliga organet omfattas av, för att jämka samman
allmänhetens rätt att få tillgång till allmänna handlingar med rätten till skydd av personuppgifter i enlighet med denna
förordning.
Artikel 87
Behandling av nationella identifikationsnummer
Medlemsstaterna får närmare bestämma på vilka särskilda villkor ett nationellt identifikationsnummer eller något annat
vedertaget sätt för identifiering får behandlas. Ett nationellt identifikationsnummer eller ett annat vedertaget sätt för
identifiering ska i sådana fall endast användas med iakttagande av lämpliga skyddsåtgärder för de registrerades rättigheter
och friheter enligt denna förordning.
Artikel 88
Behandling i anställningsförhållanden
1.
Medlemsstaterna får i lag eller i kollektivavtal fastställa mer specifika regler för att säkerställa skyddet av rättigheter
och friheter vid behandling av anställdas personuppgifter i anställningsförhållanden, särskilt när det gäller rekrytering,
genomförande av anställningsavtalet inklusive befrielse från i lag eller kollektivavtal stadgade skyldigheter, ledning,
planering och organisering av arbetet, jämställdhet och mångfald i arbetslivet, hälsa och säkerhet på arbetsplatsen samt
skydd av arbetsgivarens eller kundens egendom men också när det gäller att såväl kollektivt som individuellt utöva och
komma i åtnjutande av rättigheter och förmåner som är knutna till anställningen samt att avsluta anställningsför
hållandet.
2.
Dessa regler ska innehålla lämpliga och specifika åtgärder för att skydda den registrerades mänskliga värdighet,
berättigade intressen och grundläggande rättigheter, varvid hänsyn särskilt ska tas till insyn i behandlingen, överföring av
personuppgifter inom en koncern eller en grupp av företag som deltar i gemensam ekonomisk verksamhet samt
övervakningssystem på arbetsplatsen.
3.
Varje medlemsstat ska till kommissionen anmäla de bestämmelser i sin lagstiftning som den antar i enlighet med
punkt 1 senast den 25 maj 2018, samt utan dröjsmål anmäla eventuella senare ändringar som berör dem.
Artikel 89
Skyddsåtgärder och undantag för behandling för arkivändamål av allmänt intresse, vetenskapliga
eller historiska forskningsändamål eller statistiska ändamål
1.
Behandling för arkivändamål av allmänt intresse, vetenskapliga eller historiska forskningsändamål eller statistiska
ändamål ska omfattas av lämpliga skyddsåtgärder i enlighet med denna förordning för den registrerades rättigheter och
friheter. Skyddsåtgärderna ska säkerställa att tekniska och organisatoriska åtgärder har införts för att se till att särskilt
4.5.2016
L 119/84
Europeiska unionens officiella tidning
SV
124
Prop. 2017/18:248
Bilaga 1
principen om uppgiftsminimering iakttas. Dessa åtgärder får inbegripa pseudonymisering, under förutsättning att dessa
ändamål kan uppfyllas på det sättet. När dessa ändamål kan uppfyllas genom vidare behandling av uppgifter som inte
medger eller inte längre medger identifiering av de registrerade ska dessa ändamål uppfyllas på det sättet.
2.
Om personuppgifter behandlas för vetenskapliga eller historiska forskningsändamål eller statistiska ändamål får det
i unionsrätten eller i medlemsstaternas nationella rätt föreskrivas undantag från de rättigheter som avses i artiklarna 15,
16, 18 och 21 med förbehåll för de villkor och skyddsåtgärder som avses i punkt 1 i den här artikeln i den utsträckning
som sådana rättigheter sannolikt kommer att göra det omöjligt eller mycket svårare att uppfylla de särskilda ändamålen,
och sådana undantag krävs för att uppnå dessa ändamål.
3.
Om personuppgifter behandlas för arkivändamål av allmänt intresse får det i unionsrätten eller i medlemsstaternas
nationella rätt föreskrivas om undantag från de rättigheter som avses i artiklarna 15, 16, 18, 19, 20 och 21 med
förbehåll för de villkor och skyddsåtgärder som avses i punkt 1 i den här artikeln i den utsträckning som sådana
rättigheter sannolikt kommer att göra det omöjligt eller mycket svårare att uppfylla de särskilda ändamålen, och sådana
undantag krävs för att uppnå dessa ändamål.
4.
Om behandling enligt punkterna 2 och 3 samtidigt har andra ändamål, ska undantagen endast tillämpas på
behandling för de ändamål som avses i dessa punkter.
Artikel 90
Tystnadsplikt
1.
Medlemsstaterna får anta särskilda bestämmelser för att fastställa tillsynsmyndigheternas befogenheter enligt
artikel 58.1 e och f gentemot personuppgiftsansvariga eller personuppgiftsbiträden som enligt unionsrätten eller
medlemsstaternas nationella rätt eller bestämmelser som fastställts av behöriga nationella organ omfattas av tystnadsplikt
eller andra motsvarande former av förbud mot att lämna ut uppgifter, om det är nödvändigt och står i proportion till
vad som behövs för att förena rätten till skydd för personuppgifter och tystnadsplikten. Dessa bestämmelser ska endast
tillämpas med avseende på personuppgifter som den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet har erhållit
i samband med en verksamhet som omfattas av denna tystnadsplikt.
2.
Varje medlemsstat ska till kommissionen anmäla de bestämmelser den har antagit i enlighet med punkt 1 senast
den 25 maj 2018, samt utan dröjsmål anmäla eventuella ändringar som berör dem.
Artikel 91
Befintliga bestämmelser om dataskydd inom kyrkor och religiösa samfund
1.
Om kyrkor och religiösa samfund eller gemenskaper i en medlemsstat vid tidpunkten för ikraftträdandet av denna
förordning tillämpar övergripande bestämmelser om skyddet av fysiska personer i samband med behandling, får sådana
befintliga bestämmelser fortsätta att tillämpas under förutsättning att de görs förenliga med denna förordning.
2.
Kyrkor och religiösa samfund som tillämpar övergripande bestämmelser i enlighet med punkt 1 i denna artikel ska
vara föremål för kontroll av en oberoende tillsynsmyndighet som kan vara specifik, förutsatt att den uppfyller de villkor
som fastställs i kapitel VI i denna förordning.
KAPITEL X
Delegerade akter och genomförandeakter
Artikel 92
Utövande av delegeringen
1.
Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna
artikel.
4.5.2016
L 119/85
Europeiska unionens officiella tidning
SV
Prop. 2017/18:248
Bilaga 1
125
2.
Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 12.8 och artikel 43.8 ska ges till kommissionen tills
vidare från och med den 24 maj 2016.
3.
Den delegering av befogenhet som avses i artikel 12.8 och artikel 43.8 får när som helst återkallas av Europapar
lamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör
att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i
beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.
4.
Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.
5.
En delegerad akt som antas enligt artikel 12.8 och artikel 43.8 ska träda i kraft endast om varken Europapar
lamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av tre månader från den dag då
akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden,
har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med tre månader på
Europaparlamentets eller rådets initiativ.
Artikel 93
Kommittéförfarande
1.
Kommissionen ska biträdas av en kommitté. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i
förordning (EU) nr 182/2011.
2.
När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.
3.
När det hänvisas till denna punkt ska artikel 8 i förordning (EU) nr 182/2011, jämförd med artikel 5 i samma
förordning, tillämpas.
KAPITEL XI
Slutbestämmelser
Artikel 94
Upphävande av direktiv 95/46/EG
1.
Direktiv 95/46/EG ska upphöra att gälla med verkan från och med den 25 maj 2018.
2.
Hänvisningar till det upphävda direktivet ska anses som hänvisningar till denna förordning. Hänvisningar till
arbetsgruppen för skydd av enskilda med avseende på behandlingen av personuppgifter, som inrättades genom
artikel 29 i direktiv 95/46/EG, ska anses som hänvisningar till Europeiska dataskyddsstyrelsen, som inrättas genom
denna förordning.
Artikel 95
Förhållande till direktiv 2002/58/EG
Denna förordning ska inte innebära några ytterligare förpliktelser för fysiska eller juridiska personer som behandlar
personuppgifter inom ramen för tillhandahållande av allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster i
allmänna kommunikationsnät i unionen, när det gäller områden inom vilka de redan omfattas av särskilda skyldigheter
för samma ändamål i enlighet med direktiv 2002/58/EG.
4.5.2016
L 119/86
Europeiska unionens officiella tidning
SV
126
Prop. 2017/18:248
Bilaga 1
Artikel 96
Förhållande till tidigare ingångna avtal
De internationella avtal som rör överföring av personuppgifter till tredjeländer eller internationella organisationer som
ingicks av medlemsstaterna före den 24 maj 2016 och som är förenliga med unionsrätten i dess lydelse innan detta
datum, ska fortsätta att gälla tills de ändras, ersätts eller återkallas.
Artikel 97
Kommissionsrapporter
1.
Senast den 25 maj 2020 och därefter vart fjärde år ska kommissionen överlämna en rapport om tillämpningen
och översynen av denna förordning till Europaparlamentet och rådet.
2.
Inom ramen för de utvärderingar och översyner som avses i punkt 1 ska kommissionen särskilt undersöka hur
följande bestämmelser tillämpas och fungerar:
a) Kapitel V om överföring av personuppgifter till tredjeländer och internationella organisationer, särskilt när det gäller
beslut som antagits enligt artikel 45.3 i den här förordningen och beslut som antagits på grundval av artikel 25.6 i
direktiv 95/46/EG.
b) Kapitel VII om samarbete och enhetlighet.
3.
Med avseende på tillämpningen av punkt 1 får kommissionen begära information från medlemsstaterna och till
synsmyndigheterna.
4.
Kommissionen ska när den utför de utvärderingar och översyner som avses i punkterna 1 och 2 ta hänsyn till
ståndpunkter och slutsatser från Europaparlamentet, rådet och andra relevanta organ och källor.
5.
Kommissionen ska om nödvändigt överlämna lämpliga förslag om ändring av denna förordning, med särskild
hänsyn till informationsteknikens utveckling och mot bakgrund av tendenserna inom informationssamhället.
Artikel 98
Översyn av andra unionsrättsakter om dataskydd
Kommissionen ska, om så är lämpligt, lägga fram lagstiftningsförslag i syfte att ändra andra unionsrättsakter om skydd
av personuppgifter, för att säkerställa ett enhetligt och konsekvent skydd för fysiska personer med avseende på
behandling. Detta gäller i synnerhet bestämmelserna om skyddet för fysiska personer i samband med behandling som
utförs av unionens institutioner, organ och byråer samt om det fria flödet av sådana uppgifter.
Artikel 99
Ikraftträdande och tillämpning
1.
Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens
officiella tidning.
2.
Den ska tillämpas från och med den 25 maj 2018.
4.5.2016
L 119/87
Europeiska unionens officiella tidning
SV
Prop. 2017/18:248
Bilaga 1
127
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Bryssel den 27 april 2016.
På Europaparlamentets vägnar
M. SCHULZ
Ordförande
På rådets vägnar
J.A. HENNIS-PLASSCHAERT
Ordförande
4.5.2016
L 119/88
Europeiska unionens officiella tidning
SV
Sammanfattning av departementspromemorian Kriminalvårdens datalag – anpassning till EU:s dataskyddsförordning (Ds 2017:46)
Anpassningar till EU:s dataskyddsförordning
EU:s dataskyddsreform innebär att en ny dataskyddsförordning1 kommer att utgöra grunden för generell personuppgiftsbehandling inom EU från och med den 25 maj 2018. Reformen omfattar även ett nytt direktiv med särregler för den personuppgiftsbehandling som utförs av behöriga myndigheter för bl.a. brottsbekämpning, lagföring och straffverkställighet.2 Denna promemoria innehåller förslag till de författningsändringar som behövs med anledning av dataskyddsförordningen för Kriminalvårdens personuppgiftsbehandling till den del den inte omfattas av EU:s dataskyddsdirektiv.
Ny lag
Utredningen om 2016 års dataskyddsdirektiv har i uppdrag att lämna förslag på den personuppgiftsbehandling hos Kriminalvården som omfattas av den föreslagna brottsdatalagens tillämpningsområde. Det har i samråd med den utredningen framkommit att den kommer att lämna förslag om att dagens reglering – i lagen (2001:617) om behandling av personuppgifter inom kriminalvården och dess tillhörande förordning – bör användas för anpassning med anledning av brottsdatalagen, eftersom den del av Kriminalvårdens arbetsuppgifter som faller inom brottsdatalagens tillämpningsområde avser en helt övervägande del av verksamheten.
Vår utgångspunkt har utifrån dessa förutsättningar varit att vårt lagförslag kommer att utgöra en ny lag och få ett nytt SFS-nummer. Den nuvarande regleringen är omodern och skiljer sig på flera punkter från nyare registerförfattningar. Vår ambition har därför varit att, utifrån givna tidsramar, föreslå en ny lag med en modern och uppdaterad struktur där språkbruket är lätt att följa. Vi föreslår att lagen ska kallas kriminalvårdens datalag.
Tillämpningsområdet
Vi föreslår att kriminalvårdens datalag inte ska gälla vid sådan behandling av personuppgifter som omfattas av den föreslagna brottsdatalagens
1 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning). 2 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behöriga myndigheters behandling av personuppgifter för att förebygga, förhindra, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder, och det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av rådets rambeslut 2008/977/RIF.
tillämpningsområde. Lagens tillämpningsområde ska enligt vårt förslag omfatta endast när personuppgifter behandlas för att utföra en arbetsuppgift i syfte att verkställa frihetsberövanden eller att genomföra transporter, till den del de inte faller in under brottsdatalagens tillämpningsområde.
Exempel på frihetsberövanden utanför brottsdatalagens tillämpningsområde är 4 § lagen (1976:511) om omhändertagande av berusade personer m.m. och 47 § lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård. Brottsdatalagen torde inte heller bli tillämplig på en utlänning som hålls i förvar i en kriminalvårdsanstalt eller i ett häkte med stöd av 8 och 8 a §§ lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll eller 10 kap. 1 eller 2 § utlänningslagen (2005:716). Detsamma torde gälla den som är häktad enligt 2 kap. 12 § konkurslagen (1987:672) eller 2 kap. 16 § utsökningsbalken (1981:774).
Kriminalvården bistår många myndigheter med transporter, t.ex. till Migrationsverkets förvar, i samband med tvångsvård eller till och från förhandlingar i förvaltningsdomstolarna. Dessa transporter faller inte under brottsdatalagens tillämpningsområde och behöver regleras genom den registerförfattning som vi föreslår.
Dataskyddsförordningen ska tillämpas i Sverige som om den vore nationell rätt, men hindrar inte förekomsten av nationella registerförfattningar. Dessa kommer framöver dock endast att utgöra en komplettering till dataskyddsförordningen, vilket enligt vårt förslag ska klargöras i kriminalvårdens datalag.
Grundläggande bestämmelser
Den rättsliga grunden för den personuppgiftsbehandling som utförs inom kriminalvårdens datalags tillämpningsområde utgörs enligt vår bedömning av att behandlingen är nödvändig för att fullgöra en rättslig förpliktelse, för att utföra en uppgift av allmänt intresse eller som ett led i myndighetsutövning.
Vi har anpassat den nya lagens ändamålsbestämmelser efter dataskyddsförordningen. De största förändringarna i förhållande till nuvarande reglering i lagen om behandling av personuppgifter inom kriminalvården beror på att den nya lagen har fått en modernare utformning. Det finns ett värde i att svenska registerförfattningar utformas med en liknande struktur och begreppsbildning.
Vi föreslår att det i kriminalvårdens datalag klargörs att personuppgifter som behandlas eller har behandlats för lagens primära ändamål ska få behandlas om det behövs för arkivändamål av allmänt intresse, vetenskapliga eller historiska forskningsändamål eller statistiska ändamål, förutsatt att de säkerhetsåtgärder som framgår av artikel 89.1 i dataskyddsförordningen vidtas.
Övriga materiella bestämmelser
Vi har anpassat den nya lagens materiella bestämmelser efter dataskyddsförordningen. Vi föreslår en lag som exempelvis innefattar bestämmelser om personuppgiftsansvar, direktåtkomst och bevarande. Ändringar i för-
hållande till nuvarande reglering beror främst på behov av modernisering av den gamla lagen och dess tillhörande förordning. Vi föreslår dock att bestämmelserna om behandling av känsliga personuppgifter anpassas till dataskyddsförordningen på så sätt att definitionen av vilka kategorier av personuppgifter som ska anses vara känsliga överensstämmer med dataskyddsförordningens begrepp. Detta innebär att uppgifter om genetiska uppgifter och biometriska uppgifter för att entydigt identifiera en fysisk person tillkommer. Förändringen ska emellertid inte innebära några hinder mot att – på samma sätt som för närvarande – behandla personuppgifter som finns i Kriminalvårdens register.
När dataskyddsförordningen börjar tillämpas ska personuppgiftslagen (1998:204) upphävas.3 I motsats till vad som tidigare gällt för lagen om behandling av personuppgifter inom kriminalvården i förhållande till personuppgiftslagen föreslår vi att kriminalvårdens datalag ska gälla i stället för den föreslagna lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning (förkortad dataskyddslagen), som föreslås komplettera EU:s dataskyddsförordning på ett generellt plan i svensk rätt (se Dataskyddsutredningens betänkande [SOU 2017:39]). Det ska i kriminalvårdens datalag särskilt anges vilka bestämmelser i dataskyddslagen som ska gälla inom tillämpningsområdet.
Genom hänvisningar till dataskyddslagens bestämmelser kommer det att finnas en reglering om bl.a. de aktuella myndigheternas rätt att behandla uppgifter om personnummer och samordningsnummer samt rätten för myndigheterna att återanvända personuppgifter i arkiverade handlingar. Det kommer även att finnas undantag från den registrerades rätt till information vid insamling av personuppgifter samt från rätten till ett registerutdrag.
Dataskyddsförordningen innehåller bestämmelser som i vissa fall ger den registrerade rätt till information om en inträffad personuppgiftsincident. För att säkerställa att den registrerade inte genom sådan information får del av uppgifter som det råder sekretess för gentemot honom eller henne, föreslår vi att det införs ett undantag från denna rättighet. Undantaget ska gälla om den personuppgiftsansvarige, enligt lag eller annan författning eller enligt beslut som har meddelats med stöd av författning, inte får lämna ut uppgifter till den registrerade.
De undantag från dataskyddsförordningens bestämmelser om den registrerades rättigheter som vi föreslagit får – tillsammans med de undantag som finns i dataskyddsförordningen – till följd att de aktuella myndigheternas verksamhet kan fortgå även om den registrerade utnyttjar sina rättigheter enligt dataskyddsförordningen. Genomförande av transporter och verksamhet med frihetsberövande behöver inte avstanna, bevarande av handlingar kommer att vara möjlig, personuppgifter i avslutade och arkiverade ärenden kan fortsätta behandlas och allmänhetens tillgång till allmänna handlingar inskränks inte.
3 Se SOU 2017:39 s. 78 och kommittédirektiv till Dataskyddsutredningen (Dir. 2016:15 s. 6).
Tillsyn och överklagande
Dataskyddsförordningen och förslaget till dataskyddslag kommer att förändra systemet för sanktioner vid otillåten personuppgiftsbehandling. Vi föreslår att dataskyddslagens bestämmelser om administrativa sanktionsavgifter mot myndigheter i tillämpliga delar ska gälla även på kriminalvårdens datalags tillämpningsområde. Detsamma gäller för dataskyddslagens bestämmelser om tillsynsmyndighetens handläggning och beslut. Genom en hänvisning till dataskyddslagen ska det klargöras att den rätt till skadestånd för registrerade som framgår av dataskyddsförordningen även gäller vid överträdelser av dataskyddslagens (i tillämpliga delar) och kriminalvårdens datalags bestämmelser. Också dataskyddslagens överklagandebestämmelser kommer att gälla inom tillämpningsområdet för kriminalvårdens datalag.
Promemorians lagförslag
Förslag till Kriminalvårdens datalag
Härigenom föreskrivs följande.
Lagens syfte
1 § Syftet med denna lag är att ge Kriminalvården möjlighet att behandla personuppgifter på ett ändamålsenligt sätt i kriminalvårdande verksamhet som inte omfattas av brottsdatalagens (2018:xx) tillämpningsområde och att skydda människor mot att deras personliga integritet kränks vid sådan behandling.
Lagens tillämpningsområde
2 § Denna lag gäller för behandling av personuppgifter i kriminalvårdande verksamhet som inte omfattas av brottsdatalagens (2018:xx) tillämpningsområde. Lagen gäller också när personuppgifterna vidarebehandlas i den administrativa verksamheten för att lämnas ut efter begäran.
Lagen gäller endast om behandlingen är helt eller delvis automatiserad eller om personuppgifterna ingår i eller är avsedda att ingå i en strukturerad samling av personuppgifter som är tillgängliga för sökning eller sammanställning enligt särskilda kriterier.
Förhållandet till annan lagstiftning
3 § Denna lag innehåller kompletterande bestämmelser till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG.
4 § Om inte något annat anges i 5 § gäller denna lag i stället för lagen (2018:xx) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning.
5 § När personuppgifter behandlas enligt denna lag, eller enligt föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen, gäller följande bestämmelser i lagen (2018:xx) med kompletterande bestämmelser till
EU:s dataskyddsförordning:
1. 1 kap. 4 § första stycket om förhållandet till tryck- och yttrandefriheten,
2. 3 kap. 6 § om behandling av känsliga personuppgifter för arkivändamål av allmänt intresse,
3. 3 kap. 13 § om behandling av personnummer och samordningsnummer,
4. 4 kap. 1 § om användningsbegränsningar för arkiverade personuppgifter,
5. 5 kap. 1 § första stycket och 5 kap. 2 § om begränsningar av vissa rättigheter och skyldigheter,
6. 6 kap. 1–5 §§ om tillsynsmyndighetens handläggning och beslut,
7. 7 kap. 1, 3 och 4 §§ om administrativa sanktionsavgifter, och
8. 8 kap. 1–4 och 6 §§ om skadestånd och överklagandebestämmelser.
Ändamål
6 § Personuppgifter får bara behandlas om det behövs för att utföra en arbetsuppgift i syfte att
1. verkställa frihetsberövanden, eller
2. genomföra transporter. För att förebygga och förhindra incidenter av betydelse för enskildas säkerhet i de verksamheter som avses i första stycket får även uppgifter i det säkerhetsregister som avses i [namnet på den registerförfattning som kompletterar brottsdatalagen för kriminalvårdens verksamhet] (2018:xx) behandlas.
7 § Personuppgifter som behandlas eller har behandlats enligt 6 § får även behandlas om det behövs
1. för att fullgöra uppgiftslämnande som sker i överensstämmelse med lag eller förordning, eller
2. för arkivändamål av allmänt intresse, vetenskapliga eller historiska forskningsändamål eller statistiska ändamål i enlighet med artikel 89.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679.
Tillgång till personuppgifter
8 § Tillgången till personuppgifter ska begränsas till det som varje tjänsteman behöver för att kunna fullgöra sina arbetsuppgifter.
Personuppgiftsansvar
9 § Kriminalvården är personuppgiftsansvarig för den behandling av personuppgifter som myndigheten utför.
Behandling av känsliga personuppgifter
10 § Sådana särskilda kategorier av personuppgifter som avses i artikel 9.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 (känsliga personuppgifter) får endast behandlas om uppgifterna är absolut nödvändiga för syftet med behandlingen.
Känsliga personuppgifter får inte utgöra den enda grunden för behandling av uppgifter om en person.
11 § Det är förbjudet att utföra sökningar i syfte att få fram ett personurval grundat på känsliga personuppgifter. Vid sökning i säkerhetsregistret gäller dock vad som sägs i [x kap. y § i den registerförfattning som kompletterar brottsdatalagen för kriminalvårdens verksamhet] (2018:xx).
Föreskrifter
12 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om
1. tillgången till personuppgifter,
2. närmare bestämmelser om vilka personuppgifter som får behandlas,
3. frågor som rör direktåtkomst till personuppgifter,
4. den längsta tid under vilken personuppgifter får behandlas, och
5. säkerhetsåtgärder till skydd för personuppgifter. ________________
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Denna lag träder i kraft den 25 maj 2018.
Äldre föreskrifter gäller för överklaganden av beslut som meddelats före ikraftträdandet och som rör behandling av personuppgifter i verksamhet som omfattas av denna lag.
Förteckning över remissinstanserna (Ds 2017:46)
Efter remiss har yttranden över promemorian Kriminalvårdens datalag – anpassning till EU:s dataskyddsförordning (Ds 2017:46) inkommit från Svea hovrätt, Umeå tingsrätt, Kammarrätten i Stockholm, Förvaltningsrätten i Stockholm, Justitiekanslern, Domstolsverket, Åklagarmyndigheten, Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Kriminalvården, Övervakningsnämnden i Stockholm (avdelning Fridhemsplan), Övervakningsnämnden i Örebro, Brottsförebyggande rådet, Datainspektionen, Umeå universitet och Riksarkivet.
Riksdagens ombudsmän, Sveriges Advokatsamfund samt Sveriges Kommuner och Landsting har avstått från att yttra sig.
Synpunkter har även lämnats av Dataskydd.net.
Lagrådsremissens lagförslag
Förslag till kriminalvårdsdatalag
Härigenom föreskrivs följande.
Lagens tillämpningsområde
1 § Denna lag gäller vid behandling av personuppgifter i Kriminalvårdens verksamhet som avser
1. verkställighet av frihetsberövanden, och
2. genomförande av transporter. Lagen gäller inte vid behandling av personuppgifter som omfattas av brottsdatalagens (2018:000) tillämpningsområde.
Lagen gäller endast om behandlingen är helt eller delvis automatiserad eller om personuppgifterna ingår i eller är avsedda att ingå i en strukturerad samling av personuppgifter som är tillgängliga för sökning eller sammanställning enligt särskilda kriterier.
Förhållandet till annan reglering
2 § Denna lag kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning), här benämnd EU:s dataskyddsförordning.
Vid behandling av personuppgifter enligt denna lag gäller lagen (2018:000) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning och föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen, om inte annat följer av denna lag eller föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen.
Ändamål
3 § Personuppgifter får behandlas om det är nödvändigt för att
1. verkställa frihetsberövanden, eller
2. genomföra transporter. Uppgifter i Kriminalvårdens säkerhetsregister får dock endast behandlas för att förebygga och förhindra incidenter av betydelse för enskildas säkerhet.
4 § Personuppgifter som behandlas enligt 3 § får även behandlas för att fullgöra uppgiftslämnande som sker i överensstämmelse med lag eller förordning.
Personuppgifter som behandlas enligt 3 § får behandlas även för andra ändamål, under förutsättning att uppgifterna inte behandlas på ett sätt som är oförenligt med det ändamål för vilket uppgifterna samlades in.
Behandling av känsliga personuppgifter
5 § Personuppgifter som avses i artikel 9.1 i EU:s dataskyddsförordning (känsliga personuppgifter) får behandlas endast om det är absolut nödvändigt för syftet med behandlingen.
Sökbegränsningar
6 § Det är förbjudet att utföra sökningar i syfte att få fram ett urval av personer grundat på känsliga personuppgifter.
Sökförbudet hindrar inte sökning i personuppgifter i säkerhetsregistret i syfte att få fram ett urval av personer grundat på etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse eller uppgifter som rör hälsa, sexualliv eller sexuell läggning.
Tillgången till personuppgifter
7 § Tillgången till personuppgifter ska begränsas till det som var och en behöver för att kunna fullgöra sina arbetsuppgifter.
Information om personuppgiftsincidenter
8 § Den personuppgiftsansvariges skyldighet att informera den registrerade om en personuppgiftsincident enligt artikel 34 i EU:s dataskyddsförordning gäller inte sådana uppgifter som den personuppgiftsansvarige inte får lämna ut till den registrerade enligt lag eller annan författning eller enligt beslut som har meddelats med stöd av författning.
Rätt att meddela föreskrifter
9 § Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om vilka myndigheter som får ha direktåtkomst till personuppgifter.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om
1. tillgången till personuppgifter,
2. de personuppgifter som får behandlas,
3. den längsta tid under vilken personuppgifter får behandlas, och
4. säkerhetsåtgärder till skydd för personuppgifter.
1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2018.
2. Lagen (2001:617) om behandling av personuppgifter inom kriminalvården gäller fortfarande för överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet och som rör behandling av personuppgifter i verksamhet som omfattas av förevarande lag.
Lagrådets yttrande
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2018-03-27
Närvarande: F.d. justitieråden Gustaf Sandström och Lena Moore samt justitierådet Anders Eka
Kriminalvårdsdatalag
Enligt en lagrådsremiss den 21 mars 2018 har regeringen (Justitiedepartementet) beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till kriminalvårdsdatalag.
Förslaget har inför Lagrådet föredragits av rättssakkunniga Johanna Gustafsson.
Förslaget föranleder följande yttrande av Lagrådet:
1 §
Av den föreslagna lagtexten framgår inte att personuppgiftsbehandlingen vid verkställighet av frihetsberövanden och genomförande av transporter till största delen kommer att falla utanför lagens tillämpningsområde och i stället ske med tillämpning av brottsdatalagen. Lagtexten ger snarast det motsatta intrycket.
Lagrådet föreslår att första och andra styckena slås samman och att första stycket formuleras enligt följande.
Denna lag gäller vid behandling av personuppgifter i Kriminalvårdens verksamhet som avser verkställighet av frihetsberövanden och genomförande av transporter i de fall brottsdatalagen (2018:000) inte är tillämplig.
Om Lagrådets förslag följs bör inte heller 3 § skrivas i punktform.
9 §
Enligt författningskommentaren innehåller paragrafen upplysningsbestämmelser. De syftar endast till att erinra om den föreskriftsrätt som regeringen har enligt 8 kap. 7 § regeringsformen. Det är alltså inte fråga om några bemyndiganden.
Första stycket innebär emellertid att lagstiftaren begränsar regeringens generella möjlighet enligt 8 kap. 11 § regeringsformen att vidaredelegera sin föreskriftsrätt. Det framstår mot den bakgrunden som tveksamt att se bestämmelsen endast som en upplysningsbestämmelse. Frågeställningen och den valda formuleringen bör övervägas under den fortsatta beredningen.
I andra stycket rör det sig om rena upplysningsbestämmelser. Som Lagrådet har framhållit i sitt yttrande över lagrådsremissen med förslag till brottsdatalag kan en fristående uppräkning av detta slag väcka frågan om vad som gäller för regeringens föreskriftsrätt på de områden som inte räknas upp.
Om bedömningen är att det finns ett behov av en upplysningsbestämmelse kan denna effekt undvikas genom att bestämmelsen ut-
formas på ett mer generellt sätt. Detaljerade uppgifter om vilka områden som regeringens kommande föreskrifter kan förväntas ta sikte på kan då beskrivas i författningskommentaren.
Även paragrafens rubrik – Rätt att meddela föreskrifter – riskerar att leda tanken fel genom att ge intryck av att regeringen genom paragrafen tillförs rätt att meddela föreskrifter. Även valet av rubrik bör övervägas under den fortsatta beredningen.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna
Vid föredragningen har upplysts att 2001 års lag enligt planerna ska ändras vid årsskiftet och att avsikten med övergångsbestämmelsen är att nuvarande lydelse av den lagen fortsatt ska gälla vid överklagande av beslut som meddelats före ikraftträdandet av kriminalvårdsdatalagen. Eftersom lagen inte upphävs blir orden ”gäller fortfarande för överklagande” missvisande. Lagrådet förslår att övergångsbestämmelsen formuleras enligt följande.
Vid överklagande av beslut som rör behandling av personuppgifter i verksamhet som omfattas av denna lag och som före ikraftträdandet har meddelats med stöd av lagen (2001:617) om behandling av personuppgifter inom kriminalvården gäller den lagen i dess nuvarande lydelse.
Justitiedepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 april 2018
Närvarande: statsminister Löfven, ordförande, och statsråden Lövin, Y Johansson, M Johansson, Baylan, Hallengren, Bucht, Hultqvist, Hellmark Knutsson, Bolund, Damberg, Bah Kuhnke, Strandhäll, Shekarabi, Fridolin, Eriksson, Linde, Skog, Ekström, Fritzon, Eneroth
Föredragande: statsrådet M Johansson
Regeringen beslutar proposition Kriminalvårdsdatalag – en ny lag med anpassning till EU:s dataskyddsförordning