SV

12.6.2014

Europeiska unionens officiella tidning

L 173/179

Prop. 2019/20:45

Bilaga 1

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV NR 2014/57/EU

av den 16 april 2014

om straffrättsliga påföljder för marknadsmissbruk (marknadsmissbruksdirektiv)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 83.2,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande (¹),

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (²),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (³), och

av följande skäl:

(1)

För en integrerad och effektiv finansmarknad samt ökat förtroende hos investerarna krävs marknadsintegritet. Att

värdepappersmarknaderna fungerar väl och att allmänheten har förtroende för dem är förutsättningar för ekono-

misk tillväxt och välstånd. Marknadsmissbruk skadar finansmarknadernas integritet och allmänhetens förtroende

för värdepapper, derivatinstrument och referensvärden.

(2)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG (⁴) fullbordar och uppdaterar unionens rättsliga ram för att

skydda marknadens integritet. Det innehåller också krav på att medlemsstaterna ska se till att behöriga myndig-

heter har befogenhet att upptäcka och undersöka marknadsmissbruk. Utan att det påverkar medlemsstaternas rätt

att utfärda straffrättsliga påföljder krävs vidare i direktiv 2003/6/EG att medlemsstaterna ska se till att lämpliga

administrativa åtgärder eller administrativa sanktioner kan vidtas gentemot personer som överträtt de nationella

regler som genomför detta direktiv.

(3)

I rapporten av den 25 februari 2009 från högnivågruppen för finansiell tillsyn i EU, med Jacques de Larosière som

ordförande (nedan kallad Larosièregruppen) rekommenderas att ett sunt ramverk för tillsyn och uppförandekrav för

den finansiella sektorn måste bygga på ett starkt tillsyns- och sanktionssystem. Larosièregruppen anser därför att

tillsynsmyndigheter måste ha tillräckliga befogenheter att agera och att de bör kunna förlita sig på rättvisa, starka

och avskräckande sanktionssystem mot alla typer av finansiella brott och att sanktioner måste kunna verkställas på

ett effektivt sätt för att bevara marknadsintegriteten. Larosièregruppen avslutar med att fastställa att medlems-

staternas sanktionssystem allmänt sett är svaga och heterogena.

(¹) EUT C 161, 7.6.2012, s. 3.

(²) EUT C 181, 21.6.2012, s. 64.

(3) Europaparlamentets ståndpunkt av den 4 februari 2014 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 14 april 2014.

(4) Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG av den 28 januari 2003 om insiderhandel och otillbörlig marknadspåverkan

(marknadsmissbruk) (EUT L 96, 12.4.2003, s. 16).

14

SV

L 173/180

Europeiska unionens officiella tidning

12.6.2014

(4)

Att efterlevnaden kan kontrolleras på ett effektivt sätt är en förutsättning för ett välfungerande rättsligt ramverk i

förhållande till marknadsmissbruk. En utvärdering av de nationella systemen för administrativa sanktioner enligt

direktiv 2003/6/EG visade att vissa nationella behöriga myndigheter saknade tillräckliga befogenheter för att kunna

vidta lämpliga sanktioner gentemot marknadsmissbruk. Framför allt har inte samtliga medlemsstater föreskrivit om

administrativa sanktionsavgifter för insiderhandel och marknadsmissbruk, och när sådana funnits har de varierat

kraftigt mellan medlemsstaterna. Därför behövs en ny lagstiftningsakt för att säkerställa gemensamma minimi-

bestämmelser i hela unionen.

(5)

Att medlemsstater infört administrativa sanktioner har hittills inte varit tillräckligt för att se till att reglerna om

förhindrande och bekämpande av marknadsmissbruk efterlevs.

(6)

Det är mycket viktigt att efterlevnaden av reglerna om marknadsmissbruk förbättras genom straffrättsliga påföljder

som återspeglar en starkare form av avståndstagande jämfört med administrativa sanktioner. Genom att krimina-

lisera åtminstone de allvarligaste formerna av marknadsmissbruk sätts en tydlig gräns för olika slags beteenden

som anses vara särskilt oacceptabla och en signal skickas till allmänheten och potentiella lagöverträdare att

behöriga myndigheter tar sådant beteende på största allvar.

(7)

Vissa medlemsstater har inte infört straffrättsliga påföljder för vissa typer av allvarliga överträdelser av nationell rätt

vid genomförande av direktiv 2003/6/EG. Skillnader hos medlemsstater gör att villkoren för den inre marknaden

skiljer sig åt och kan utgöra incitament att utöva marknadsmissbruk i medlemsstater där det saknas straffrättsliga

påföljder för de typerna av överträdelser. Hittills har det inte funnits någon gemensam åsikt i unionen om hur

sådana allvarliga överträdelser av reglerna om marknadsmissbruk ska definieras. Därför bör det fastställas mini-

miregler avseende straffbara handlingar begångna av fysiska personer, för fastställande av juridiska personers ansvar

samt av relevanta påföljder. Gemensamma minimiregler skulle också göra det möjligt att inom och mellan

medlemsstaterna använda effektivare utredningsmetoder och att samarbeta mer effektivt. Mot bakgrund av finan-

skrisen står det klart att marknadsmanipulation kännbart kan skada flera miljoner människors liv. Liborskandalen,

som handlade om ett allvarligt fall av referensvärdesmanipulation, visade att relevanta problem och kryphål kraftigt

påverkar marknadens förtroende och kan leda till betydande förluster för investerare och snedvridningar av den

reala ekonomin. Avsaknaden av gemensamma system för straffrättsliga påföljder i unionen ger förövare av mark-

nadsmissbruk möjlighet att utnyttja mindre stränga system i vissa medlemsstater. Införandet av straffrättsliga

påföljder för marknadsmissbruk kommer att få en större avskräckande effekt på potentiella lagöverträdare.

(8)

Att samtliga medlemsstater inför straffrättsliga påföljder åtminstone i fråga om allvarliga fall av marknadsmissbruk

är därför nödvändigt för att säkerställa att unionens politik på området för bekämpning av marknadsmissbruk blir

effektivt genomförd.

(9)

För att anpassa tillämpningsområdet för detta direktiv till tillämpningsområdet för Europaparlamentets och rådets

förordning (EU) nr 596/2014 (¹) bör undantag från detta direktiv göras för handel med egna aktier i stabiliserings-

och återköpsprogram, handel med värdepapper eller därtill relaterade instrument för stabilisering av värdepapper,

transaktioner, handelsorder eller beteenden i penning- eller växelkurspolitiska syften eller inom ramen för för-

valtning av offentlig skuld, verksamhet som rör utsläppsrätter som del av unionens klimatpolitik samt verksamhet i

samband med unionens gemensamma jordbrukspolitik och unionens gemensamma fiskeripolitik.

(10)

Medlemsstaterna bör vara skyldiga att föreskriva att åtminstone allvarliga fall av insiderhandel, marknadsmanipu-

lation och olagligt röjande av insiderinformation utgör straffbara handlingar när de begås med uppsåt.

(11)

Vid tillämpningen av detta direktiv bör insiderhandel och olagligt röjande av insiderinformation betraktas som

allvarliga i fall som har stor inverkan på marknadens integritet, där de faktiska eller potentiella vinster som gjorts

eller de förluster som undvikits är stora, där omfattningen av skadorna för marknaden är hög eller det samman-

lagda värdet av de finansiella instrument det handlas med är högt. Andra omständigheter som kan beaktas är när

ett brott har begåtts inom ramen för en kriminell organisation eller när personen i fråga tidigare har begått

liknande brott.

(¹) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 av den 16 april 2014 om marknadsmissbruk (marknadsmissbruksför-

ordningen) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG och kommissionens direktiv 2003/124/EG,

2003/125/EG och 2004/72/EG (se sidan 1 i detta nummer av EUT).

Prop. 2019/20:45

Bilaga 1

15

SV

12.6.2014

Europeiska unionens officiella tidning

L 173/181

(12)

Vid tillämpningen av detta direktiv bör marknadsmanipulation betraktas som allvarlig i fall som har stor inverkan

på marknadens integritet, när de faktiska eller potentiella vinster som gjorts eller de förluster som undvikits är

stora, när omfattningen av skadorna för marknaden är stor eller förändringen av värdet av finansiella instrument

eller spotavtal avseende råvaror är hög eller när värdet av de medel som ursprungligen använts är högt eller när

manipulationen genomförs av en person som är anställd eller arbetar inom den finansiella sektorn eller i en

tillsynsmyndighet.

(13)

Med tanke på de negativa följderna av försök till insiderhandel och försök till marknadsmanipulation på de

finansiella marknadernas integritet och på investerarnas förtroende för de marknaderna, bör även de straffbeläggas.

(14)

Genom detta direktiv bör medlemsstaterna vara skyldiga att i sin nationella rätt fastställa straffrättsliga påföljder för

insiderhandel, marknadsmanipulation och olagligt röjande av insiderinformation som detta direktiv är tillämpligt

på. Detta direktiv bör inte leda till skyldigheter beträffande tillämpningen i enskilda fall av sådana påföljder eller av

något annat befintligt system för övervakning av att lagarna efterlevs.

(15)

Detta direktiv bör också ålägga medlemsstaterna att se till att även anstiftan och medhjälp till straffbara handlingar

är straffbara.

(16)

För att påföljderna för de brott som avses i detta direktiv ska vara effektiva och avskräckande bör det i detta

direktiv fastställas en lägsta nivå för det maximala fängelsestraffet.

(17)

Detta direktiv bör tillämpas med beaktande av det rättsliga ramverket fastställt i förordning (EU) nr 596/2014 och

dess genomförandeåtgärder.

(18)

För att säkerställa ett effektivt genomförande av den europeiska politiken för att säkerställa de finansiella mark-

nadernas integritet som fastställs i förordning (EU) nr 596/2014, bör medlemsstaterna utvidga ansvaret för de brott

som avses i detta direktiv till juridiska personer genom påförande av straffrättsliga påföljder eller icke straffrättsliga

sanktioner eller andra åtgärder som är effektiva, proportionella och avskräckande, t.ex. de som föreskrivs i för-

ordning (EU) nr 596/2014. Sådana sanktioner eller andra åtgärder får inkludera offentliggörande av slutgiltiga

beslut om sanktioner, inklusive den ansvariga juridiska personens identitet, samtidigt som hänsyn tas till grund-

läggande rättigheter, proportionalitetsprincipen samt riskerna för finansmarknadernas stabilitet och pågående utred-

ningar. När det är lämpligt och när nationell rätt föreskriver straffrättsligt ansvar för juridiska personer bör

medlemsstaterna utvidga sådant straffrättsligt ansvar i enlighet med nationell rätt, till de brott som avses i detta

direktiv. Detta direktiv hindrar inte medlemsstaterna att offentliggöra slutgiltiga beslut om ansvarighet eller sank-

tioner.

(19)

Medlemsstaterna bör vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att de brottsbekämpande och rättsvårdande

myndigheterna och andra behöriga myndigheter med ansvar för utredning och lagföring av de brott som avses i

detta direktiv har möjlighet att utnyttja effektiva utredningsverktyg. Med beaktande av bland annat proportiona-

litetsprincipen bör användningen av sådana verktyg i enlighet med nationell rätt stå i proportion till arten av och

allvaret i de brott som är under utredning.

(20)

Eftersom detta direktiv fastställer minimiregler, står det medlemsstaterna fritt att anta eller behålla strängare

straffrättsregler mot marknadsmissbruk.

(21)

Medlemsstaterna får t.ex. föreskriva att marknadsmanipulation som sker av vårdslöshet eller grov vårdslöshet utgör

brott.

(22)

Skyldigheterna i detta direktiv att föreskriva sanktioner för fysiska personer och juridiska personer i sin nationella

rätt undantar inte medlemsstaterna från skyldigheten att i nationell rätt föreskriva administrativa sanktioner och

andra åtgärder för överträdelser som fastställs i förordning (EU) nr 596/2014, såvida medlemsstaterna inte har

beslutat att i enlighet med förordning (EU) nr 596/2014 föreskriva endast straffrättsliga påföljder för sådana

överträdelser i sin nationella rätt.

Prop. 2019/20:45

Bilaga 1

16

SV

L 173/182

Europeiska unionens officiella tidning

12.6.2014

(23)

Tillämpningsområdet för detta direktiv fastställs på ett sådant sätt att det kompletterar och säkerställer ett effektivt

genomförande av bestämmelserna i förordning (EU) nr 596/2014. Enligt detta direktiv bör straffrättsliga påföljder

utdömas när brott begås med uppsåt och åtminstone i allvarliga fall, däremot krävs det inte att uppsåt kan bevisas

eller att överträdelsen betecknas som allvarlig för att påföra sanktioner för överträdelse mot förordning (EU)

nr 596/2014. När medlemsstaterna tillämpar den nationella rätt som införlivar detta direktiv bör de se till att

utdömandet av straffrättsliga påföljder för brott i enlighet med detta direktiv och av administrativa sanktioner i

enlighet med förordning (EU) nr 596/2014 inte leder till att principen om ne bis in idem åsidosätts.

(24)

Utan att det påverkar tillämpningen av allmänna regler i nationell straffrätt avseende tillämpning och genom-

förande av domar i enlighet med de konkreta omständigheterna i varje enskilt fall, bör utdömandet av påföljder

vara proportionellt, ta hänsyn till den vinning som uppnåtts eller de förluster som undvikits av personer som har

ställts till svars, liksom till den skada som brottet har åsamkat andra personer och, i förekommande fall, mark-

nadernas funktion eller ekonomin i vidare mening.

(25)

Eftersom målet för detta direktiv, nämligen att se till att det finns straffrättsliga påföljder för åtminstone allvarliga

fall av marknadsmissbruk inom unionen, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan

snarare, på grund av åtgärdens omfattning eller verkningar kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta

åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget). I

enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för

att uppnå detta mål.

(26)

Allt mer omfattande gränsöverskridande verksamhet kräver effektivt samarbete mellan de nationella myndigheter

som är ansvariga för utredning och lagföring av marknadsmissbruksfall. De nationella myndigheternas organisation

och behörighet i de olika medlemsstaterna bör inte hindra deras samarbete.

(27)

Detta direktiv respekterar de grundläggande rättigheter och principer som erkänns i Europeiska unionens stadga

om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan) såsom de erkänns i EU-fördraget. Direktivet bör i

synnerhet tillämpas med respekt för rätten till skydd av personuppgifter (artikel 8), yttrande- och informations-

friheten (artikel 11), näringsfriheten (artikel 16), rätten till ett effektivt rättsmedel och till en opartisk domstol

(artikel 47), presumtion för oskuld och rätten till försvar (artikel 48), principerna om laglighet och proportionalitet

i fråga om brott och straff (artikel 49) och rätten att inte bli dömd eller straffad två gånger för samma brott

(artikel 50).

(28)

Vid genomförandet av detta direktiv bör medlemsstaterna säkerställa de misstänkta eller tilltalade personernas

processuella rättigheter vid straffrättsliga förfaranden. Medlemsstaternas skyldigheter enligt detta direktiv påverkar

inte deras skyldigheter enligt unionsrätten om processuella rättigheter vid straffrättsliga förfaranden. Ingenting i

detta direktiv syftar till att begränsa tryckfriheten eller yttrandefriheten i medierna i den utsträckning de är

garanterade i unionen och medlemsstaterna, särskilt enligt artikel 11 i stadgan och andra relevanta bestämmelser.

Detta bör betonas särskilt när det gäller röjande av insiderinformation i enlighet med bestämmelserna om sådant

röjande i detta direktiv.

(29)

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 4 i protokoll nr 21 om Förenade kungarikets och Irlands ställning

med avseende på området med frihet, säkerhet och rättvisa, fogat till EU-fördraget och fördraget om Europeiska

unionens funktionssätt (EUF-fördraget), kommer Förenade kungariket inte att delta i antagandet av detta direktiv,

som därför inte är bindande för eller tillämpligt på Förenade kungariket.

(30)

I enlighet med artiklarna 1, 2, 3 och 4 i protokoll nr 21 om Förenade kungarikets och Irlands ställning med

avseende på området med frihet, säkerhet och rättvisa, fogat till EU-fördraget och EUF-fördraget, har Irland

meddelat att det önskar delta i antagandet och tillämpningen av detta direktiv.

(31)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 22 om Danmarks ställning, fogat till EU-fördraget och EUF-

fördraget, deltar Danmark inte i antagandet av detta direktiv, som därför inte är bindande för eller tillämpligt på

Danmark.

Prop. 2019/20:45

Bilaga 1

17

SV

12.6.2014

Europeiska unionens officiella tidning

L 173/183

(32)

Europeiska datatillsynsmannen har avgett ett yttrande den 10 februari 2012 (¹).

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

1.

I detta direktiv fastställs minimiregler för straffrättsliga påföljder för insiderhandel, olagligt röjande av insiderinfor-

mation och marknadsmanipulation för att säkerställa de finansiella marknadernas integritet i unionen och förbättra

investerares skydd på och förtroende för de marknaderna.

2.

Detta direktiv ska tillämpas på följande:

a) Finansiella instrument som är upptagna till handel på en reglerad marknad eller för vilka en ansökan om upptagande

till handel har lämnats in.

b) Finansiella instrument med vilka handel bedrivs på en multilateral handelsplattform (MTF-plattform), som är upptagna

till handel på en MTF-plattform eller för vilka en ansökan om upptagande till handel på en MTF-plattform har lämnats

in.

c) Finansiella instrument som handlas på en organiserad handelsplattform (OTF-plattform).

d) Finansiella instrument som inte omfattas av led a, b, eller c och vilkas pris eller värde beror av eller inverkar på priset

eller värdet av ett finansiellt instrument som avses i de leden, inklusive, men inte begränsat till, kreditswappar och

CFD-kontrakt.

Detta direktiv gäller också beteenden eller transaktioner, inklusive bud vid auktionering på en reglerad marknad som är

auktoriserad som auktionsplattform för utsläppsrätter eller andra auktionerade produkter baserade på sådana utsläpps-

rätter inbegripet när auktionerade produkter inte är finansiella instrument enligt kommissionens förordning (EU)

nr 1031/2010 (²). Utan att det påverkar tillämpningen av eventuella särskilda bestämmelser avseende bud som lämnas

i samband med en auktion, ska alla bestämmelser i detta direktiv som avser handelsorder tillämpas på sådana bud.

3.

Detta direktiv ska inte tillämpas på följande:

a) Handel med egna aktier i återköpsprogram, om sådan handel utförs i enlighet med artikel 5.1, 5.2 och 5.3 i

förordning (EU) nr 596/2014.

b) Handel med värdepapper eller därtill relaterade instrument som avses i artikel 3.2 a och b i förordning (EU) nr

596/2014 för stabilisering av värdepapper, om sådan handel utförs i enlighet med artikel 5.4 och 5.5 i den för-

ordningen.

c) Transaktioner, handelsorder eller beteenden utförda i penning- eller växelkurspolitiska syften eller inom ramen för

förvaltning av offentlig skuld i enlighet med artikel 6.1 i förordning (EU) nr 596/2014, transaktioner, handelsorder

eller beteenden i enlighet med artikel 6.2 i den förordningen, verksamhet i samband med unionens klimatpolitik i

enlighet med artikel 6.3 i den förordningen, eller verksamhet i samband med unionens gemensamma jordbrukspolitik

eller unionens gemensamma fiskeripolitik i enlighet med artikel 6.4 i den förordningen.

4.

Artikel 5 är även tillämplig på följande:

a) Spotavtal avseende råvaror som inte är grossistenergiprodukter, där transaktionen, handelsordern eller beteendet

påverkar priset på eller värdet av ett finansiellt instrument som avses i punkt 2 i denna artikel.

(¹) EUT C 177, 20.6.2012, s. 1.

(²) Kommissionens förordning (EU) nr 1031/2010 av den 12 november 2010 om tidsschema, administration och andra aspekter av

auktionering av utsläppsrätter för växthusgaser i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG om ett system för

handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen (EUT L 302, 18.11.2010, s. 1).

Prop. 2019/20:45

Bilaga 1

18

SV

L 173/184

Europeiska unionens officiella tidning

12.6.2014

b) Finansiella instrument, inklusive derivatkontrakt eller derivatinstrument för överföring av kreditrisker, där transaktio-

nen, handelsordern, budet eller beteendet påverkar priset eller värdet på ett spotavtal avseende råvaror där priset eller

värdet beror på priset eller värdet på de finansiella instrumenten.

c) Beteenden i förhållande till referensvärden.

5.

Detta direktiv gäller alla transaktioner, handelsorder eller beteenden avseende alla finansiella instrument som avses i

punkterna 2 och 4, oavsett om transaktionen, handelsordern eller beteendet äger rum på en handelsplats eller inte.

Artikel 2

Definitioner

I detta direktiv gäller följande definitioner:

1. finansiellt instrument: ett finansiellt instrument enligt definitionen i artikel 4.1.15 i Europaparlamentets och rådets

direktiv 2014/65/EU (¹).

2. spotavtal avseende råvaror: varje kontrakt avseende råvaror enligt definitionen i artikel 3.1.15 i förordning (EU)

nr 596/2014.

3. återköpsprogram: handel med egna aktier i enlighet med artiklarna 21–27 i Europaparlamentets och rådets direktiv

2012/30/EU (²).

4. insiderinformation: information i den mening som avses i artikel 7.1–7.4 i förordning (EU) nr 596/2014.

5. utsläppsrätt: en utsläppsrätt som den beskrivs i bilaga I avsnitt C punkt 11 till direktiv 2014/65/EU.

6. referensvärde: ett referensvärde enligt definitionen i artikel 3.1.29 i förordning (EU) nr 596/2014.

7. godtagen marknadspraxis: särskild marknadspraxis som godtas av den behöriga myndigheten i en medlemsstat i

enlighet med artikel 13 i förordning (EU) nr 596/2014.

8. stabilisering: stabilisering enligt definitionen i artikel 3.2 d i förordning (EU) nr 596/2014.

9. en reglerad marknad: reglerad marknad enligt definitionen i artikel 4.1.21 i direktiv 2014/65/EU.

10. multilateral handelsplattform (MTF-plattform): en multilateral handelsplattform enligt definitionen i artikel 4.1.22 i

direktiv 2014/65/EU.

11. organiserad handelsplattform (OTF-plattform): en organiserad handelsplattform enligt definitionen i artikel 4.1.23 i

direktiv 2014/65/EU.

12. handelsplats: en handelsplats enligt definitionen i artikel 4.1.24 i direktiv 2014/65/EU.

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring

av direktiv 2011/61/EU och av direktiv 2002/92/EG (se sidan 349 i detta nummer av EUT).

(2) Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/30/EU av den 25 oktober 2012 om samordning av de skyddsåtgärder som krävs i

medlemsstaterna av de i artikel 54 andra stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt avsedda bolagen i bolagsmännens

och tredje mans intressen när det gäller att bilda ett aktiebolag samt att bevara och ändra dettas kapital, i syfte att göra skydds-

åtgärderna likvärdiga (EUT L 315, 14.11.2012, s. 74).

Prop. 2019/20:45

Bilaga 1

19

SV

12.6.2014

Europeiska unionens officiella tidning

L 173/185

13. grossistenergiprodukt: en grossistenergiprodukt enligt definitionen i artikel 2.4 i Europaparlamentets och rådets för-

ordning (EU) nr 1227/2011 (¹).

14. emittent: en emittent enligt definitionen i artikel 3.1.21 i förordning (EU) nr 596/2014.

Artikel 3

Insiderhandel samt att rekommendera eller förmå en annan person att ägna sig åt insiderhandel

1.

Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som krävs för att se till att insiderhandel, att rekommendera eller förmå en

annan person att ägna sig åt insiderhandel som avses i punkterna 2–8 utgör straffbara handlingar, åtminstone i allvarliga

fall och när de begås med uppsåt.

2.

I detta direktiv anses insiderhandel föreligga när en person som förfogar över insiderinformation direkt eller indirekt

utnyttjar denna för att, för egen eller annans räkning, förvärva eller avyttra finansiella instrument som den informationen

gäller.

3.

Denna artikel är tillämplig på varje person som förfogar över insiderinformation till följd av att den personen

a) är medlem av emittentens administrations-, lednings- eller kontrollorgan, eller av administrations-, lednings- eller

kontrollorgan för deltagare på marknaden för utsläppshandel,

b) har aktieinnehav i emittenten eller i deltagare på marknaden för utsläppshandel,

c) har tillgång till informationen genom fullgörandet av tjänst, verksamhet eller åligganden, eller

d) är inblandad i kriminell verksamhet.

Denna artikel är även tillämplig på varje person som har erhållit insiderinformation under andra omständigheter än vad

som nämns i första stycket, om denna person inser att det rör sig om insiderinformation.

4.

Att utnyttja insiderinformation genom att återkalla eller ändra en handelsorder som avser ett finansiellt instrument

som informationen rör, när handelsordern lades innan personen fick tillgång till insiderinformationen, ska också anses

vara insiderhandel.

5.

När det gäller auktioner för utsläppsrätter eller andra auktionerade produkter baserade på utsläppsrätter som hålls

enligt förordning (EU) nr 1031/2010 ska utnyttjandet av insiderinformation enligt punkt 4 i denna artikel också inbegripa

en persons läggande, ändring eller tillbakadragande av ett bud för egen eller annans räkning.

6.

Att rekommendera eller förmå en annan person att ägna sig åt insiderhandel är vid tillämpningen av detta direktiv

en situation som uppstår när en person förfogar över insiderinformation och

a) rekommenderar, på grundval av den informationen, en annan person att förvärva eller avyttra finansiella instrument

som den informationen rör, eller förmår denna person att göra ett sådant förvärv eller en sådan avyttring, eller

b) rekommenderar, på grundval av den informationen, en annan person att återkalla eller ändra en handelsorder avseende

ett finansiellt instrument som den informationen rör, eller förmår denna person att göra en sådan återkallelse eller en

sådan ändring.

(¹) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1227/2011 av 25 oktober 2011 om integritet och öppenhet på grossistmark-

naderna för energi (EUT L 326, 8.12.2011, s. 1).

Prop. 2019/20:45

Bilaga 1

20

SV

L 173/186

Europeiska unionens officiella tidning

12.6.2014

7.

Utnyttjandet av de rekommendationer eller de uppmaningar som avses i punkt 6 utgör insiderhandel när den

person som utnyttjar rekommendationen eller uppmaningen inser att det bygger på insiderinformation.

8.

Vid tillämpningen av denna artikel ska det inte bedömas utifrån enbart det faktum att en person förfogar eller har

förfogat över insiderinformation som så att den personen utnyttjat den informationen och därmed har ägnat sig åt

insiderhandel vid förvärv eller avyttring om personens beteende kan anses utgöra legitimt beteende enligt artikel 9 i

förordning (EU) nr 596/2014.

Artikel 4

Olagligt röjande av insiderinformation

1.

Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att olagligt röjande av insiderinformation som

avses i punkt 2–5 straffbeläggs, åtminstone i allvarliga fall och när det begås med uppsåt.

2.

Vid tillämpning av detta direktiv uppstår olagligt röjande av insiderinformation när en person som förfogar över

insiderinformation och röjer denna information för en annan person, utom då röjandet sker som ett normalt led i

fullgörandet av tjänst, verksamhet eller åligganden, inklusive då röjandet kan anses utgöra marknadssondering som utförts

i enlighet med artikel 11.1–11.8 i förordning (EU) nr 596/2014.

3.

Denna artikel gäller varje person i de situationer eller omständigheter som avses i artikel 3.3.

4.

Vid tillämpningen av detta direktiv ska vidarebefordran av rekommendationer eller uppmaningar som avses i

artikel 3.6, utgöra olagligt röjande av insiderinformation enligt denna artikel, när den person som vidarebefordrar

rekommendationen eller uppmaningen inser att den bygger på insiderinformation.

5.

Denna artikel ska tillämpas i enlighet med behovet av att skydda tryck- och yttrandefriheten.

Artikel 5

Marknadsmanipulation

1.

Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att se till att marknadsmanipulation som avses i punkt 2 utgör

en straffbar handling, åtminstone i allvarliga fall och när den begås med uppsåt.

2.

Med marknadsmanipulation avses i detta direktiv följande aktiviteter:

a) Att inleda en transaktion, lägga en handelsorder eller något annat beteende som

i) ger falska eller vilseledande signaler i fråga om tillgång, efterfrågan eller pris på ett finansiellt instrument eller ett

därtill relaterat spotavtal avseende råvaror,

ii) låser fast priset på ett eller flera finansiella instrument eller ett därtill relaterat spotavtal avseende råvaror på en

onormal eller konstlad nivå,

såvida inte den person som inledde transaktionen eller lade handelsordern hade legitima skäl att göra detta och den

transaktionen eller handelsordern stämmer överens med godtagen marknadspraxis på den berörda handelsplatsen.

b) Att inleda en transaktion, lägga en handelsorder eller någon annan aktivitet eller beteende som påverkar priset på ett

eller flera finansiella instrument eller ett därtill relaterat spotavtal avseende råvaror, där falska förespeglingar eller andra

slag av vilseledande eller manipulationer utnyttjas.

Prop. 2019/20:45

Bilaga 1

21

SV

12.6.2014

Europeiska unionens officiella tidning

L 173/187

c) Att sprida information via medier, inklusive internet, eller via andra kanaler, som ger falska eller vilseledande signaler

om tillgång, efterfrågan eller pris på finansiella instrument eller därtill relaterade spotavtal avseende råvaror, eller låser

fast priset på ett eller flera finansiella instrument eller därtill relaterade spotavtal avseende råvaror på en onormal eller

konstlad nivå, i de fall personerna som spritt informationen erhåller fördelar eller vinning för egen eller för annans

räkning genom att sprida informationen i fråga.

d) Att sprida falska eller vilseledande uppgifter, tillhandahålla oriktiga eller vilseledande ingångsvärden eller varje annat

beteende som manipulerar beräkningen av ett referensvärde.

Artikel 6

Anstiftan, medhjälp och försök

1.

Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som krävs så att anstiftan och medhjälp till de överträdelser som avses i

artiklarna 3.2–3.5 och 4 och 5 straffbeläggs.

2.

Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som krävs så att försök att begå något av de överträdelser som avses i

artiklarna 3.2–3.5 och 3.7 samt 5 straffbeläggs.

3.

Artikel 3.8 ska tillämpas med nödvändiga anpassningar.

Artikel 7

Straffrättsliga påföljder för fysiska personer

1.

Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som krävs för att se till att de överträdelser som avses i artiklarna 3–6 är

belagda med effektiva, proportionerliga och avskräckande straffrättsliga påföljder.

2.

Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som krävs för att se till att de brott som avses i artiklarna 3 och 5 är belagda

med ett maximistraff på minst fyra års fängelse.

3.

Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som krävs för att se till att de brott som avses i artikel 4 är belagda med ett

maximistraff på minst två års fängelse.

Artikel 8

Juridiska personers ansvar

1.

Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att juridiska personer kan hållas ansvariga för

brott som avses i artiklarna 3–6 och som begåtts till förmån för dem av en person som agerat antingen enskilt eller som

en del av den juridiska personens organisation och som har en ledande ställning inom den juridiska personen, grundad på

a) befogenhet att företräda den juridiska personen,

b) befogenhet att fatta beslut på den juridiska personens vägnar, eller

c) befogenhet att utöva kontroll inom den juridiska personen.

2.

Medlemsstaterna ska också se till att juridiska personer kan hållas ansvariga när brister i övervakning eller kontroll

som ska utföras av en sådan person som avses i punkt 1 har gjort det möjligt för en person som är underställd den

juridiska personen att till dennes förmån begå en överträdelse som avses i artiklarna 3–6.

3.

Juridiska personers ansvar enligt punkterna 1 och 2 ska inte utesluta lagföring av fysiska personer som begår,

anstiftar eller medverkar till de brott som avses i artiklarna 3–6.

Prop. 2019/20:45

Bilaga 1

22

SV

L 173/188

Europeiska unionens officiella tidning

12.6.2014

Artikel 9

Sanktioner för juridiska personer

Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att en juridisk person som har ställts till svars enligt

artikel 8 kan bli föremål för effektiva, proportionerliga och avskräckande sanktioner, som ska innefatta bötesstraff eller

administrativa avgifter och får innefatta andra sanktioner, till exempel

a) förlust av rätt till offentliga förmåner eller stöd,

b) tillfälligt eller permanent näringsförbud,

c) rättslig övervakning,

d) rättsligt beslut om upplösning av verksamheten,

e) tillfällig eller permanent stängning av inrättningar som har använts för att begå brottet.

Artikel 10

Behörighet

1.

Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som krävs för att fastställa sin juridiska behörighet när det gäller de brott

som avses i artiklarna 3–6 när brottet har begåtts

a) helt eller delvis på deras territorium, eller

b) av en medborgare i den berörda medlemsstaten, åtminstone i sådana fall där gärningen utgör ett brott på den plats där

den begicks.

2.

En medlemsstat ska underrätta kommissionen om den beslutar att fastställa ytterligare behörighet över de brott som

avses i artiklarna 3–6, vilka har begåtts utanför dess territorium, när

a) gärningsmannen har sin hemvist på dess territorium, eller

b) brottet har begåtts till förmån för en juridisk person som är etablerad på dess territorium.

Artikel 11

Utbildning

Utan att det påverkar rättsväsendets oberoende eller olikheter i det sätt på vilket rättsväsendet är organiserat inom

unionen ska medlemsstaterna begära att de ansvariga för utbildningen av domare, åklagare, poliser, övrig personal på

rättsliga myndigheter och personal på de behöriga myndigheterna som arbetar med straffrättsliga förfaranden och utred-

ningar, tillhandahåller lämplig utbildning för att tillgodose syftena med detta direktiv.

Artikel 12

Rapport

Senast den 4 juli 2018 ska kommissionen rapportera till Europaparlamentet och rådet om hur direktivet fungerar och,

om nödvändigt, om behovet av att ändra det, inklusive när det gäller tolkningen av allvarliga fall enligt artiklarna 3.1, 4.1

och 5.1, nivån på de sanktioner som medlemsstaterna har infört samt i vilken utsträckning de frivilliga delarna av detta

direktiv har antagits.

Kommissionens rapport ska, om det är lämpligt, åtföljas av ett lagstiftningsförslag.

Prop. 2019/20:45

Bilaga 1

23

SV

12.6.2014

Europeiska unionens officiella tidning

L 173/189

Artikel 13

Införlivande

1.

Medlemsstaterna ska senast den 3 juli 2016 anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är

nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska till kommissionen genast överlämna texten till dessa bestämmelser.

De ska tillämpa de åtgärderna från och med den 3 juli 2016 och med förbehåll för ikraftträdandet av förordning (EU)

nr 596/2014.

När en medlemsstat antar dessa åtgärder ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan

hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

2.

Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som

de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 14

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 15

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna i enlighet med fördragen.

Utfärdat i Strasbourg den 16 april 2014.

På Europaparlamentets vägnar

M. SCHULZ

Ordförande

På rådets vägnar

D. KOURKOULAS

Ordförande

Prop. 2019/20:45

Bilaga 1

24