Prop. 2019/20:55

Återkoppling vid rapportering om misstänkt penningtvätt och finansiering av terrorism och vissa andra frågor

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 11 december 2019

Stefan Löfven

Per Bolund (Finansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Arbetet mot penningtvätt och finansiering av terrorism är prioriterade frågor för regeringen. Enligt penningtvättslagen ska verksamhetsutövare övervaka affärsförbindelser och enstaka transaktioner med sina kunder i syfte att kunna rapportera misstänkt penningtvätt och finansiering av terrorism till Finanspolisen. Verksamhetsutövarnas rapportering av misstänkt penningtvätt och finansiering av terrorism bidrar till att Finanspolisen kan förse brottsbekämpande myndigheter med information som kan användas för att förebygga och beivra brott. I syfte att ytterligare skapa och sprida kunskap och medvetenhet om penningtvätt och finansiering av terrorism bland verksamhetsutövare, föreslår regeringen att det i penningtvättslagen ska förtydligas att Finanspolisen i det fall det är möjligt ska ge lämplig återkoppling till verksamhetsutövare om effektiviteten och uppföljningen av rapporter om misstänkt penningtvätt och finansiering av terrorism.

Dessutom föreslås att det ska göras vissa förtydliganden i penningtvättslagen med anledning av att Europeiska kommissionen har ifrågasatt om några artiklar i det s.k. fjärde penningtvättsdirektivet fullt ut har genomförts i svensk rätt.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 april 2020.

1. Förslag till riksdagsbeslut

Regeringens förslag:

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.

2. Förslag till lag om ändring i lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism

Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism

dels att 1 kap. 8 och 9 §§ och 3 kap. 26 och 27 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 4 kap. 3 a §, av följande lydelse.

Lydelse enligt SFS 2019:1254 Föreslagen lydelse

1 kap.

8 §

I denna lag avses med

1. affärsförbindelse: en affärsmässig förbindelse som när den etableras förväntas ha en viss varaktighet,

2. brevlådebank: ett utländskt institut som är registrerat inom en jurisdiktion inom vilken institutet saknar verklig etablering och ledning och där institutet inte heller ingår i en finansiell grupp som omfattas av tillsyn,

3. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

4. kund: den som har trätt eller står i begrepp att träda i avtalsförbindelse med sådan verksamhetsutövare som avses i denna lag,

5. person i politiskt utsatt ställning:

a) fysisk person som har eller har haft en viktig offentlig funktion i en stat, och

b) fysisk person som har eller har haft en funktion i ledningen i en internationell organisation,

5. person i politiskt utsatt ställning: fysisk person som har eller har haft en viktig offentlig funktion i en stat eller i en internationell organisation,

6. verklig huvudman: detsamma som i 1 kap.37 §§ lagen (2017:631) om registrering av verkliga huvudmän,

7. koncern, moderföretag och dotterföretag: detsamma som i 1 kap. 4 § årsredovisningslagen (1995:1554) eller motsvarande utländska företeelser, och

7. koncern, moderföretag och dotterföretag: detsamma som i 1 kap. 4 § årsredovisningslagen (1995:1554) eller motsvarande utländska företeelser,

8. verksamhetsutövare: en fysisk eller juridisk person som utför verksamhet som omfattas av denna lag.

8. verksamhetsutövare: en fysisk eller juridisk person som utför verksamhet som omfattas av denna lag, och

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/843.

9. behörig beslutsfattare: styrelseledamot, verkställande direktör eller annan befattningshavare som har tillräckliga kunskaper om verksamhetsutövarens riskexponering mot penningtvätt och finansiering av terrorism och som har tillräckliga befogenheter att fatta beslut som påverkar dess riskexponering.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 §

Med viktig offentlig funktion i 8 § 5 a avses funktioner som

Med viktig offentlig funktion i en stat avses funktioner som

1. stats- eller regeringschefer, ministrar samt vice och biträdande ministrar,

2. parlamentsledamöter,

2. parlamentsledamöter och ledamöter av liknande lagstiftande organ,

3. ledamöter i styrelsen för politiska partier,

4. domare i högsta domstol, konstitutionell domstol eller andra rättsliga organ på hög nivå vilkas beslut endast undantagsvis kan överklagas,

5. högre tjänstemän vid revisionsmyndigheter och ledamöter i centralbankers styrande organ,

6. ambassadörer, beskickningschefer samt höga officerare i försvarsmakten, och

7. personer som ingår i statsägda företags förvaltnings-, lednings- eller kontrollorgan.

Med viktig offentlig funktion i en internationell organisation avses funktioner som direktörer, biträdande direktörer, styrelseledamöter och innehavare av liknande poster.

3 kap.

26 §

En verksamhetsutövare som tillhandahåller livförsäkringar eller andra investeringsrelaterade försäkringar ska identifiera förmånstagaren. Om förmånstagaren utpekas på annat sätt än med namn, ska verksamhetsutövaren säkerställa att förmånstagaren kan identifieras senast vid utbetalningstillfället.

En verksamhetsutövare som tillhandahåller livförsäkringar eller andra investeringsrelaterade försäkringar ska

1. senast när försäkringsersättning betalas ut identifiera förmånstagaren och förmånstagarens verkliga huvudman och kontrollera identiteten på dessa samt vidta åtgärder för att avgöra om någon av dem är en person i politiskt utsatt ställning eller en familje-

medlem eller känd medarbetare till en sådan person,

2. när den får kännedom om att en försäkring har överlåtits identifiera förvärvaren och förvärvarens verkliga huvudman och kontrollera identiteten på dessa samt vidta åtgärder för att avgöra om någon av dem är en person i politiskt utsatt ställning eller en familjemedlem eller känd medarbetare till en sådan person.

Verksamhetsutövaren ska bedöma om förmånstagaren eller dennes verkliga huvudman är en person i politiskt utsatt ställning eller en familjemedlem eller känd medarbetare till en sådan person.

Senast när försäkringsersättning första gången betalas ut ska verksamhetsutövaren kontrollera förmånstagarens identitet och vidta åtgärder enligt andra stycket.

27 §

Om en person i politiskt utsatt ställning eller en familjemedlem eller känd medarbetare till en sådan person har identifierats enligt 26 § och detta medför att risken för penningtvätt eller finansiering av terrorism som kan förknippas med kundrelationen bedöms som hög, ska verksamhetsutövaren

Om en person i politiskt utsatt ställning eller en familjemedlem eller känd medarbetare till en sådan person har identifierats enligt 26 § 1 och detta medför att risken för penningtvätt eller finansiering av terrorism som kan förknippas med kundrelationen bedöms som hög, ska verksamhetsutövaren

1. inhämta godkännande från behörig beslutsfattare innan försäkringsersättning betalas ut, och

2. tillämpa skärpt fortlöpande uppföljning av affärsförbindelsen enligt 13 § och övervaka aktiviteter och transaktioner enligt 4 kap. 1 § i förhöjd omfattning.

4 kap.

3 a §

Polismyndigheten ska i de fall det är möjligt ge lämplig återkoppling till verksamhetsutövarna om effektiviteten och uppföljningen av rapporter enligt 3 §.

Denna lag träder i kraft den 1 april 2020.

3. Ärendet och dess beredning

Lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism (penningtvättslagen) genomför i svensk rätt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG, se bilaga 1. I maj 2018 antogs Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/843 av den 30 maj 2018 om ändring i direktiv (EU) 2015/849 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, och om ändring av direktiven 2009/138/EG och 2013/36/EU, se bilaga 2.

Europeiska kommissionen har ifrågasatt det svenska genomförandet av artiklarna 3.9 första stycket b och h, 3.12 och 13.5 andra stycket andra meningen i direktivet (Fi2019/00846/B). I en framställning till regeringen den 5 april 2019 har Svenska Bankföreningen begärt vissa författningsändringar och bl.a. påtalat vikten av kunskapsöverföring från Finanspolissektionen vid Polismyndigheten (Finanspolisen) till verksamhetsutövarna (Fi2019/01491/B).

Av dessa skäl har promemorian Vissa förtydliganden av regelverket om åtgärder för att motverka penningtvätt och finansiering av terrorism tagits fram inom Finansdepartementet. I den föreslås att det ska göras vissa förtydliganden i penningtvättslagen, bl.a. att Finanspolisen i de fall det är möjligt ska ge återkoppling till verksamhetsutövare som rapporterar misstänkt penningtvätt eller finansiering av terrorism.

En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 3. Promemorians lagförslag finns i bilaga 4. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 5. Remissvaren finns tillgängliga på regeringens webbplats (www.regeringen.se) och i Finansdepartementet (Fi2019/02449/B).

Lagrådet

Regeringen beslutade den 14 november 2019 att inhämta Lagrådets yttrande över ett lagförslag som överensstämmer med lagförslaget i denna proposition. Lagrådets yttrande finns i bilaga 6. Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.

4. Gällande rätt

Regelverket om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism finns framför allt i penningtvättslagen. Den gäller företag som driver verksamhet i Sverige i vilken det finns risk för penningtvätt eller finansiering av terrorism (verksamhetsutövare), t.ex. banker och kreditmarknadsföretag (kreditinstitut).

Penningtvättslagen innehåller bestämmelser om tillämpningsområde och definitioner (1 kap.), riskbedömning och rutiner (2 kap.), kundkännedom (3 kap.), övervakning och rapportering (4 kap.), behandling av personuppgifter (5 kap.) och intern kontroll och anmälningar om misstänkta överträdelser (6 kap.).

För verksamhetsutövare som inte omfattas av någon särskild rörelselag finns bestämmelser om tillsyn och ingripanden i 7 kap. penningtvättslagen. Dessa verksamhetsutövare står under tillsyn av länsstyrelserna i Stockholms, Västra Götalands och Skåne län.

För verksamhetsutövare som omfattas av en särskild rörelselag finns bestämmelser om tillsyn och ingripanden i stället i den lagen. Dessa verksamhetsutövare står under tillsyn av Finansinspektionen, Spelinspektionen, Revisorsinspektionen, Fastighetsmäklarinspektionen och Sveriges advokatsamfund.

Finanspolisen är nationell finansunderrättelseenhet vid tillämpning av penningtvättslagen.

5. Återkoppling vid rapportering om penningtvätt och finansiering av terrorism

Regeringens förslag: Det ska i penningtvättslagen förtydligas att

Finanspolisen i de fall det är möjligt ska ge lämplig återkoppling till verksamhetsutövare om effektiviteten och uppföljningen av rapporter om misstänkt penningtvätt eller finansiering av terrorism.

Promemorians förslag överensstämmer i allt väsentligt med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Länsstyrelsen i Skåne län, Länsstyrelsen i

Västra Götalands län och Polismyndigheten anser att det är oklart om återkoppling måste ske i varje enskilt fall.

Skälen för regeringens förslag: Verksamhetsutövare ska övervaka affärsförbindelser och enstaka transaktioner med sina kunder i syfte att kunna rapportera misstänkt penningtvätt och finansiering av terrorism till

Finanspolisen (4 kap. 1–3 och 5 §§ penningtvättslagen och 35 a § förordningen [2014:1102] med instruktion för Polismyndigheten).

Enligt fjärde penningtvättsdirektivet ska medlemsstaterna se till att det i de fall det är möjligt lämnas lämplig återkoppling till verksamhetsutövarna avseende effektiviteten och uppföljning av rapporter om misstänkt penningtvätt eller finansiering av terrorism (artikel 46.3). Vid genomförandet i svensk rätt av direktivet gjordes bedömningen att Finanspolisen både har legala förutsättningar och system för att kunna utbyta information på det sätt direktivet kräver (prop. 2016/17:173 s. 440442).

Finanspolisen har i uppdrag att förebygga, upptäcka och effektivt bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism. En av Finanspolisens främsta uppgifter är att ta emot, bearbeta och analysera rapporter om miss-

tänkt penningtvätt och finansiering av terrorism från verksamhetsutövare. Den verksamheten – som i fråga om finansiering av terrorism bedrivs i samarbete med Säkerhetspolisen – syftar framför allt till att förse brottsbekämpande myndigheter med information för att dessa i sin tur ska kunna förebygga och beivra brott (samma prop. s. 441). Under 2018 fick Finanspolisen ca 19 300 rapporter om misstänkt penningtvätt och finansiering av terrorism från verksamhetsutövare. Det är en ökning med ca 17 procent från 2017. Enligt Svenska Bankföreningen ger den återkoppling som sker från Finanspolisen inte verksamhetsutövare tillräcklig information om den riskbedömning som gjorts eller om de åtgärder som en verksamhetsutövare har vidtagit är lämpliga, tillräckliga eller om de rapporterade misstankarna varit befogade.

En förutsättning för att verksamhetsutövares rapportering av misstänkt penningtvätt och finansiering av terrorism ska fylla sin funktion är att verksamhetsutövarna kan utveckla sin förmåga att övervaka affärsförbindelser och enstaka transaktioner med sina kunder. Det förutsätter i sin tur att Finanspolisens återkoppling till verksamhetsutövare är ändamålsenlig. Regeringen konstaterar att Finanspolisen redan i dag ger återkoppling till verksamhetsutövare genom en rad olika åtgärder, t.ex. i form av undersökning på plats hos verksamhetsutövare, följdfrågor med anledning av rapportering om misstänkt penningtvätt eller finansiering av terrorism, generell information till verksamhetsutövare om fenomen eller tendenser samt beslut om dispositionsförbud enligt penningtvättslagen (4 kap. 11 §). I syfte att ytterligare skapa och sprida kunskap och medvetenhet om penningtvätt och finansiering av terrorism bland verksamhetsutövarna, bör det emellertid i penningtvättslagen förtydligas att Finanspolisen ska återkoppla till verksamhetsutövare som rapporterar misstänkt penningtvätt. Bestämmelsen bör utformas i enlighet med den aktuella artikeln i fjärde penningtvättsdirektivet (artikel 46.3). Det innebär att Finanspolisen i de fall det är möjligt ska ge lämplig återkoppling till verksamhetsutövare om effektiviteten och uppföljningen av rapporter om misstänkt penningtvätt eller finansiering av terrorism.

Länsstyrelsen i Skåne län, Länsstyrelsen i Västra Götalands län och Polismyndigheten anser att det är oklart om återkoppling måste ske i varje enskilt fall. Regeringen konstaterar att det handlar om en bred och förebyggande ansats som syftar till att skapa och sprida kunskap och medvetenhet om penningtvätt och finansiering av terrorism bland verksamhetsutövarna. Det innebär att återkoppling inte behöver ske i varje enskilt fall.

6. Viktiga offentliga funktioner

Regeringens förslag: Definitionen av viktig offentlig funktion i penningtvättslagen ska förtydligas.

Utöver parlamentsledamöter ska ledamöter av liknande lagstiftande organ anses ha en viktig offentlig funktion i en stat.

Direktörer, biträdande direktörer, styrelseledamöter och innehavare av liknande poster ska anses ha en viktig offentlig funktion i en internationell organisation.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag: Enligt fjärde penningtvättsdirektivet (artikel 3.9 första stycket) är en person i politiskt utsatt ställning en fysisk person som innehar eller har innehaft viktiga offentliga poster, bl.a.

a) stats- och regeringschefer, ministrar samt ställföreträdande eller biträdande ministrar,

b) parlamentsledamöter eller ledamöter av liknande lagstiftande organ,

c) ledamöter av politiska partiers styrelser,

d) domare i högsta domstolen, författningsdomstolar eller andra rättsliga organ på hög nivå vars beslut inte kan överklagas, utom under exceptionella omständigheter,

e) ledamöter i revisionsrätter eller i centralbankers styrelser,

f) ambassadörer, chargés d'affaires samt höga officerare inom försvarsmakten,

g) ledamöter i statsägda företags förvaltnings-, lednings- och tillsynsorgan,

h) direktörer, biträdande direktörer, styrelseledamöter och innehavare av liknande poster i en internationell organisation.

Uppräkningen i direktivet av viktiga offentliga funktioner i en stat är exemplifierande. Vid genomförandet i svensk rätt av direktivet gjordes bedömningen att det inte hindrar att definitionen i den enskilda medlemsstaten görs uttömmande (prop. 2016/17:173 s. 191 f.). Med person i politiskt utsatt ställning avses enligt penningtvättslagen dels en fysisk person som har eller har haft en viktig offentlig funktion i en stat, dels fysisk person som har eller har haft en funktion i ledningen i en internationell organisation (1 kap. 8 § 5). Med viktig offentlig funktion i en stat avses funktioner som stats- eller regeringschefer, ministrar samt vice och biträdande ministrar, parlamentsledamöter, ledamöter i styrelsen för politiska partier, domare i högsta domstol, konstitutionell domstol eller andra rättsliga organ på hög nivå vilkas beslut endast undantagsvis kan överklagas, högre tjänstemän vid revisionsmyndigheter och ledamöter i centralbankers styrande organ, ambassadörer, beskickningschefer samt höga officerare i försvarsmakten, och personer som ingår i statsägda företags förvaltningslednings- eller kontrollorgan (1 kap. 9 §).

Definitionen i penningtvättslagen av viktig offentlig funktion bör dock förtydligas så att det anges att med viktig offentlig funktion i en stat avses, utöver parlamentsledamöter, ledamöter av liknande lagstiftande organ och att med viktig offentlig funktion i en internationell organisation avses direktörer, biträdande direktörer, styrelseledamöter och innehavare av liknande poster.

Enligt direktivet ska förteckningar över viktiga offentliga funktioner i stater och internationella organisationer tas fram och uppdateras av medlemsstaterna respektive internationella organisationer som är ackrediterade inom deras territorium. Dessa förteckningar ska sändas till Europeiska kommissionen och får offentliggöras (nya artikel 20a).

Uppräkningarna av viktiga offentliga funktioner i stater och internationella organisationer i penningtvättslagen är uttömmande. Det innebär att penningtvättslagen motsvarar de förteckningar som ska upprättas enligt direktivet. Gällande rätt uppfyller därmed redan direktivets krav i denna del.

7. Definition av behörig beslutsfattare

Regeringens förslag: Det ska i penningtvättslagen genom en ny definition förtydligas att med behörig beslutsfattare avses styrelseledamot, verkställande direktör eller annan befattningshavare som har tillräckliga kunskaper om verksamhetsutövarens riskexponering mot penningtvätt och finansiering av terrorism och som har tillräckliga befogenheter att fatta beslut som påverkar dess riskexponering.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag: I fjärde penningtvättsdirektivet definieras begreppet företagsledning som en tjänsteman eller anställd som har tillräckliga kunskaper om institutets riskexponering mot penningtvätt och finansiering av terrorism och som har tillräckliga befogenheter att fatta beslut som påverkar dess riskexponering, och behöver inte i alla fall vara styrelseledamot (artikel 3.12).

I penningtvättslagen används uttrycket behörig beslutsfattare (3 kap. 18, 19 och 27 §§). Någon definition av begreppet behörig beslutsfattare finns inte i penningtvättslagen men innebörden motsvarar definitionen av företagsledning i direktivet (se prop. 2016/17:173 s. 271). Det innebär att gällande rätt redan uppfyller direktivets krav.

Det bör dock genom en ny definition i penningtvättslagen förtydligas att med behörig beslutsfattare avses styrelseledamot, verkställande direktör eller annan befattningshavare som har tillräckliga kunskaper om verksamhetsutövarens riskexponering mot penningtvätt och finansiering av terrorism och som har tillräckliga befogenheter att fatta beslut som påverkar dess riskexponering.

8. Åtgärder för kundkännedom i fråga om livförsäkringar

Regeringens förslag: Det ska i penningtvättslagen förtydligas att en verksamhetsutövare som tillhandahåller livförsäkringar eller andra investeringsrelaterade försäkringar

1. senast när försäkringsersättning betalas ut ska identifiera förmånstagaren och förmånstagarens verkliga huvudman och kontrollera identiteten på dessa samt vidta åtgärder för att avgöra om någon av dem

är en person i politiskt utsatt ställning eller en familjemedlem eller känd medarbetare till en sådan person,

2. när den får kännedom om att en försäkring har överlåtits ska identifiera förvärvaren och förvärvarens verkliga huvudman och kontrollera identiteten på dessa samt vidta åtgärder för att avgöra om någon av dem är en person i politiskt utsatt ställning eller en familjemedlem eller känd medarbetare till en sådan person.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Enligt promemorians förslag ska skyldigheten att vidta kundkännedomsåtgärder vid överlåtelse av en försäkring inträda senast när en försäkring överlåts.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Svensk Försäkring anser att skyldigheten att vidta kundkännedomsåtgärder vid överlåtelse av en försäkring bör inträda först när verksamhetsutövaren får kännedom om överlåtelsen. Svensk Försäkring anser även att vissa frågor vid tillämpningen av bestämmelserna om åtgärder för kundkännedom i penningtvättslagen behöver klargöras.

Skälen för regeringens förslag: Verksamhetsutövare ska förebygga, upptäcka och förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism på olika sätt. Det innebär t.ex. att verksamhetsutövare ska vidta åtgärder för kundkännedom, dvs. identifiera sina kunder och utreda kundernas verkliga huvudmän (3 kap. penningtvättslagen). Det syftar till att klarlägga om kunden, och i förekommande fall kundens verkliga huvudman, innebär risk för penningtvätt eller finansiering av terrorism. Kraven på åtgärder för kundkännedom innebär i huvudsak att en verksamhetsutövare inte får etablera eller upprätthålla en affärsförbindelse eller utföra en enstaka transaktion vid otillräcklig kundkännedom och att en verksamhetsutövare inte får etablera en affärsförbindelse eller utföra en transaktion om det finns misstanke om penningtvätt eller finansiering av terrorism. En verksamhetsutövare ska vidta åtgärder för kundkännedom vid etableringen av en affärsförbindelse eller, om verksamhetsutövaren inte har en affärsförbindelse med kunden, vid enstaka transaktioner.

Vid sidan av de allmänna kraven på åtgärder för kundkännedom (se framför allt 3 kap. 1–20 §§ penningtvättslagen) finns också särskilda krav på åtgärder för kundkännedom i fråga om livförsäkringar och andra investeringsrelaterade försäkringar (3 kap. 26–28 §§). En verksamhetsutövare som tillhandahåller livförsäkringar eller andra investeringsrelaterade försäkringar ska identifiera förmånstagaren. Om förmånstagaren utpekas på annat sätt än med namn, ska verksamhetsutövaren säkerställa att förmånstagaren kan identifieras senast vid utbetalningstillfället. Verksamhetsutövaren ska bedöma om förmånstagaren eller dennes verkliga huvudman är en person i politiskt utsatt ställning eller en familjemedlem eller känd medarbetare till en sådan person. Senast när försäkringsersättning första gången betalas ut ska verksamhetsutövaren kontrollera förmånstagarens identitet och vidta sådana åtgärder (3 kap. 26 §).

Vid överlåtelse, helt eller delvis, av livförsäkring eller annan investeringsrelaterad försäkring till tredje part ska kreditinstitut och finansiella institut med kännedom om överlåtelsen enligt fjärde penningtvättsdirektivet fastställa den verkliga huvudmannens identitet när försäkringens

värde övergår till den personen eller den juridiska konstruktionen (artikel 13.5 andra stycket andra meningen). Det innebär att verksamhetsutövaren ska identifiera förvärvarens verkliga huvudman när denne får kännedom om överlåtelsen.

De reglerna i direktivet har i svensk rätt genomfört genom de allmänna kraven på kundkännedomsåtgärder i penningtvättslagen. Förvärvaren blir ny kund till försäkringsgivaren, vilket innebär att en ny affärsförbindelse etableras. Det innebär i sin tur att försäkringsgivaren ska vidta åtgärder för kundkännedom avseende förvärvaren, inbegripet kontroll av förvärvarens verkliga huvudman, och att en affärsförbindelse inte får upprättas om tillräcklig kundkännedom inte kan uppnås och att verksamhetsutövaren inte får utföra en transaktion om det på skälig grund kan misstänkas att den utgör led i penningtvätt eller finansiering av terrorism (3 kap. 1, 2, 8 och 9 §§ penningtvättslagen). Det innebär att det saknas behov av en särskild bestämmelse om åtgärder för kundkännedom vid överlåtelse av livförsäkringar och andra investeringsrelaterade försäkringar (se prop. 2016/17:173 s. 282).

I penningtvättslagen bör det dock förtydligas att en verksamhetsutövare som tillhandahåller livförsäkringar och andra investeringsrelaterade försäkringar ska identifiera förvärvaren och förvärvarens verkliga huvudman och kontrollera identiteten på dessa. Eftersom det inte finns något lagstadgat krav på att en verksamhetsutövare som tillhandahåller livförsäkringar och andra investeringsrelaterade försäkringar ska få kännedom om en överlåtelse före det att överlåtelsen sker bör detta, såsom

Svensk Försäkring påpekar, ske vid den tidpunkt som direktivet föreskriver, dvs. först när verksamhetsutövaren får kännedom om att en försäkring har överlåtits.

En verksamhetsutövare ska bedöma om förmånstagaren eller dennes verkliga huvudman är en person i politiskt utsatt ställning eller en familjemedlem eller känd medarbetare till en sådan person, senast när försäkringsersättning betalas ut (3 kap. 26 § andra och tredje styckena penningtvättslagen). En sådan ordning förutsätter att verksamhetsutövaren – utöver förmånstagaren – identifierar förmånstagarens verkliga huvudman och kontrollerar identiteten på dessa senast när försäkringsersättning betalas ut. Detta bör också förtydligas i penningtvättslagen.

Svensk Försäkring anser att vissa frågor vid tillämpningen av bestämmelserna om åtgärder för kundkännedom i penningtvättslagen behöver klargöras. Regeringen konstaterar att de allmänna kraven på åtgärder för kundkännedom i penningtvättslagen innebär ett förbud mot att etablera eller upprätthålla en affärsförbindelse eller utföra en enstaka transaktion vid otillräcklig kundkännedom eller vid misstanke om penningtvätt eller finansiering av terrorism. Hur bestämmelserna om åtgärder för kundkännedom ska tillämpas i ett enskilt fall är emellertid en fråga för rättstillämpningen.

9. Ikraftträdande

Regeringens förslag: Lagändringarna ska träda i kraft den 1 april 2020.

Promemorians förslag överensstämmer inte med regeringens förslag.

I promemorian föreslås att lagändringarna ska träda i kraft den 1 januari 2020.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag: Fjärde penningtvättsdirektivet skulle ha varit genomfört den 26 juni 2017. Lagändringarna bör därför träda i kraft så snart som möjligt, vilket bedöms vara den 1 april 2020.

10. Konsekvensanalys

Regeringens bedömning: Förslagen medför inte några offentligfinansiella eller samhällsekonomiska effekter eller merkostnader för myndigheter eller domstolar. Förslagen medför inte heller några effekter för verksamhetsutövare.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den. Polismyndigheten anser att förslagen medför ökade kostnader för myndigheten.

Skälen för regeringens bedömning

Offentligfinansiella och samhällsekonomiska effekter

Förslagen har inga offentligfinansiella effekter.

I fråga om de samhällsekonomiska effekterna av förslagen bidrar framför allt förslaget om återkoppling från Finanspolisen till att förbättra penningtvättslagens funktionssätt.

Effekter för verksamhetsutövare

Förslagen innebär förtydliganden av gällande rätt och har inga effekter för verksamhetsutövare.

Effekter för myndigheter och domstolar Polismyndigheten anser att förslagen medför ökade kostnader för myndigheten. Regeringen konstaterar att förslaget om återkoppling från

Finanspolisen utgör ett förtydligande av gällande rätt och att eventuella merkostnader ska hanteras inom befintliga ekonomiska ramar.

Förslagen påverkar inte måltillströmningen till de allmänna förvaltningsdomstolarna.

Speciella informationsinsatser

Förslagen innebär förtydliganden av gällande rätt och medför inget behov av speciella informationsinsatser.

Överensstämmelse med unionsrätten

Förslagen är i överensstämmelse med fjärde penningtvättsdirektivet.

11. Författningskommentar

Förslaget till lag om ändring i lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism

1 kap. 8 § I denna lag avses med

1. affärsförbindelse: en affärsmässig förbindelse som när den etableras förväntas ha en viss varaktighet,

2. brevlådebank: ett utländskt institut som är registrerat inom en jurisdiktion inom vilken institutet saknar verklig etablering och ledning och där institutet inte heller ingår i en finansiell grupp som omfattas av tillsyn,

3. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

4. kund: den som har trätt eller står i begrepp att träda i avtalsförbindelse med sådan verksamhetsutövare som avses i denna lag,

5. person i politiskt utsatt ställning: fysisk person som har eller har haft en viktig offentlig funktion i en stat eller i en internationell organisation,

6. verklig huvudman: detsamma som i 1 kap.37 §§ lagen (2017:631) om registrering av verkliga huvudmän,

7. koncern, moderföretag och dotterföretag: detsamma som i 1 kap. 4 § årsredovisningslagen (1995:1554) eller motsvarande utländska företeelser,

8. verksamhetsutövare: en fysisk eller juridisk person som utför verksamhet som omfattas av denna lag, och

9. behörig beslutsfattare: styrelseledamot, verkställande direktör eller annan befattningshavare som har tillräckliga kunskaper om verksamhetsutövarens riskexponering mot penningtvätt och finansiering av terrorism och som har tillräckliga befogenheter att fatta beslut som påverkar dess riskexponering.

Paragrafen innehåller definitioner. Paragrafen genomför artikel 3.12, 3.13 och 3.17 samt delvis artikel 3.9 i fjärde penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitten 6 och 7.

Ändringen i punkt 5 är en följd av att det i 9 § införs ett nytt stycke, andra stycket.

Punkt 9, som är ny, innebär ett förtydligande av gällande rätt.

9 § Med viktig offentlig funktion i en stat avses funktioner som

1. stats- eller regeringschefer, ministrar samt vice och biträdande ministrar,

2. parlamentsledamöter och ledamöter av liknande lagstiftande organ,

3. ledamöter i styrelsen för politiska partier,

4. domare i högsta domstol, konstitutionell domstol eller andra rättsliga organ på hög nivå vilkas beslut endast undantagsvis kan överklagas,

5. högre tjänstemän vid revisionsmyndigheter och ledamöter i centralbankers styrande organ,

6. ambassadörer, beskickningschefer samt höga officerare i försvarsmakten, och

7. personer som ingår i statsägda företags förvaltnings-, lednings- eller kontrollorgan.

Med viktig offentlig funktion i en internationell organisation avses funktioner som direktörer, biträdande direktörer, styrelseledamöter och innehavare av liknande poster.

Paragrafen innehåller bestämmelser om viktiga offentliga funktioner i en stat. Paragrafen genomför delvis artikel 3.9 i fjärde penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 6.

Ändringarna i paragrafen innebär ett förtydligande av gällande rätt. Uppräkningen av viktiga offentliga funktioner är uttömmande och avser svenska och internationella förhållanden. Uttrycket internationell organisation avser organisationer som har upprättats genom formella politiska överenskommelser mellan stater som har status som internationella fördrag, t.ex. FN och FN-anslutna organisationer samt Europarådet, NATO och WTO (se prop. 2014/15:80 s. 23).

3 kap. 26 § En verksamhetsutövare som tillhandahåller livförsäkringar eller andra investeringsrelaterade försäkringar ska

1. senast när försäkringsersättning betalas ut identifiera förmånstagaren och förmånstagarens verkliga huvudman och kontrollera identiteten på dessa samt vidta åtgärder för att avgöra om någon av dem är en person i politiskt utsatt ställning eller en familjemedlem eller känd medarbetare till en sådan person,

2. när den får kännedom om att en försäkring har överlåtits identifiera förvärvaren och förvärvarens verkliga huvudman och kontrollera identiteten på dessa samt vidta åtgärder för att avgöra om någon av dem är en person i politiskt utsatt ställning eller en familjemedlem eller känd medarbetare till en sådan person.

Paragrafen innehåller bestämmelser om kundkontroll i fråga om vissa försäkringar. Paragrafen genomför delvis artiklarna 13.5 och 21 i fjärde penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.

Ändringarna i paragrafen innebär ett förtydligande av gällande rätt.

27 § Om en person i politiskt utsatt ställning eller en familjemedlem eller känd medarbetare till en sådan person har identifierats enligt 26 § 1 och detta medför att risken för penningtvätt eller finansiering av terrorism som kan förknippas med kundrelationen bedöms som hög, ska verksamhetsutövaren

1. inhämta godkännande från behörig beslutsfattare innan försäkringsersättning betalas ut, och

2. tillämpa skärpt fortlöpande uppföljning av affärsförbindelsen enligt 13 § och övervaka aktiviteter och transaktioner enligt 4 kap. 1 § i förhöjd omfattning.

Paragrafen innehåller bestämmelser om åtgärder för kundkännedom avseende livförsäkringar och andra investeringsrelaterade försäkringar.

Ändringen är en följd av att det i 26 § införs en punktuppställning.

4 kap.

3 a § Polismyndigheten ska i de fall det är möjligt ge lämplig återkoppling

till verksamhetsutövarna om effektiviteten och uppföljningen av rapporter enligt 3 §.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om återkoppling som rör rapportering om misstänkt penningtvätt och finansiering av terrorism och innebär ett förtydligande av gällande rätt. Paragrafen genomför artikel 46.3 i fjärde penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 5.

Finanspolissektionen vid Polismyndigheten (Finanspolisen) är nationell finansunderrättelseenhet. En verksamhetsutövare ska rapportera misstänkt penningtvätt och finansiering av terrorism till Finanspolisen i vissa fall (3 §).

Det handlar om en bred och förebyggande ansats som syftar till att skapa och sprida kunskap och medvetenhet om penningtvätt och finansiering av terrorism bland verksamhetsutövarna. Det innebär att återkoppling inte behöver ske i varje enskilt fall.

Uppgifter som omfattas av sekretess enligt offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska inte spridas till verksamhetsutövarna.

18

Prop. 2019/20:55

Bilaga 1

DIREKTIV

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV (EU) 2015/849

av den 20 maj 2015

om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller

finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU)

nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och

kommissionens direktiv 2006/70/EG

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 114,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande (1),

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (2),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (3), och

av följande skäl:

(1)

Flöden av pengar från olaglig verksamhet kan skada den finansiella sektorns integritet, stabilitet och anseende och

utgöra ett hot mot såväl unionens inre marknad som internationell utveckling. Penningtvätt, finansiering av

terrorism och organiserad brottslighet är fortfarande betydande problem som bör angripas på unionsnivå. Som

ett komplement till att vidareutveckla den straffrättsliga ansatsen på unionsnivå är inriktade och proportionella

förebyggande åtgärder för att motverka att det finansiella systemet utnyttjas för penningtvätt och finansiering av

terrorism oumbärliga och kan ge kompletterande resultat.

(2)

Kreditinstitutens och de finansiella institutens sundhet, integritet och stabilitet samt tilltron till hela det finansiella

systemet kan allvarligt äventyras av att brottslingar och deras medhjälpare försöker dölja ursprunget till vinning

av brott eller slussa lagliga eller pengar från olaglig verksamhet till finansiering av terrorism. Personer som ägnar

sig åt penningtvätt och som finansierar terrorism kan för sina brottsliga handlingar försöka utnyttja den frihet för

kapitalrörelser och den frihet att tillhandahålla finansiella tjänster som hör till unionens integrerade finansiella

område. Därför är vissa samordningsåtgärder nödvändiga på unionsnivå. Samtidigt bör målsättningarna att

skydda samhället från brott och att skydda stabiliteten och integriteten i unionens finansiella system vägas mot

behovet av att skapa ett regelverk som låter bolag utöka sin affärsverksamhet utan att ådra sig oproportionerliga

kostnader för efterlevnad.

(3)

Detta direktiv är det fjärde direktivet som behandlar bekämpning av penningtvätt. I rådets direktiv

91/308/EEG (4) definieras penningtvätt ur narkotikabrottssynpunkt, och skyldigheter införs endast för den

5.6.2015

L 141/73

Europeiska unionens officiella tidning

SV

(1) EUT C 166, 12.6.2013, s. 2.

(2) EUT C 271, 19.9.2013, s. 31.

(3) Europaparlamentets ståndpunkt av den 11 mars 2014 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets ståndpunkt vid första behandlingen av

den 20 april 2015 (ännu ej offentliggjord i EUT). Europaparlamentets ståndpunkt av den 20 maj 2015 (ännu ej offentliggjord i EUT).

(4) Rådets direktiv 91/308/EEG av den 10 juni 1991 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för tvättning av

pengar (EGT L 166, 28.6.1991, s. 77).

Prop. 2019/20:55

Bilaga 1

19

finansiella sektorn. Genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/97/EG (1) utvidgas tillämpningsområdet

för direktiv 91/308/EEG i fråga om vilka brott, yrken och verksamheter som omfattas. Arbetsgruppen för

finansiella åtgärder (Financial Action Task Force, nedan kallad FATF) reviderade i juni 2003 sina rekommendationer

så att även finansiering av terrorism omfattas och fastställde mer detaljerade krav på identifiering och kontroll av

kunder, situationer där högre risk för penningtvätt eller finansiering av terrorism kan motivera skärpta åtgärder

liksom situationer där lägre risk kan motivera mildare kontroller. Dessa ändringar återspeglas i Europapar­

lamentets och rådets direktiv 2005/60/EG (2) samt kommissionens direktiv 2006/70/EG (3).

(4)

Penningtvätt och finansiering av terrorism bedrivs ofta internationellt. Att anta åtgärder enbart på nationell nivå

eller unionsnivå, utan att beakta internationell samordning och internationellt samarbete, skulle få mycket

begränsad verkan. De åtgärder som antagits av unionen på området bör därför vara förenliga med och minst lika

stränga som andra åtgärder som internationella forum vidtar. Unionens insatser bör även i fortsättningen särskilt

beakta rekommendationerna från FATF och instrumenten hos andra internationella organ som är verksamma i

kampen mot penningtvätt och finansiering av terrorism. För att bekämpningen av penningtvätt och finansiering

av terrorism ska kunna effektiviseras bör de relevanta unionsrättsakterna, där så är lämpligt, anpassas till de

internationella standarderna för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och spridning som

FATF antog februari 2012 (nedan kallade de reviderade FATF-rekommendationerna).

(5)

Vidare innebär missbruk av det finansiella systemet för att slussa olagliga eller till och med lagliga pengar till

terrorism en uppenbar risk för det finansiella systemets integritet, funktion, anseende och stabilitet. De

förebyggande åtgärderna som föreskrivs i detta direktiv bör därför rikta in sig mot hantering av pengar som

härrör från grova brott och insamling av pengar eller egendom för terrorismändamål.

(6)

Större kontantbetalningar kan mycket lätt användas för penningtvätt och finansiering av terrorism. För att öka

vaksamheten och minska riskerna med sådana kontantbetalningar bör personer som handlar med varor omfattas

av detta direktiv om de effektuerar eller mottar kontantbetalningar på minst 10 000 EUR. Medlemsstaterna bör

ha rätt att anta lägre tröskelvärden, ytterligare allmänna begränsningar av användningen av kontanter och

ytterligare strängare bestämmelser.

(7)

Användningen av instrument för elektroniska pengar betraktas i allt högre grad som en ersättning för

bankkonton vilket berättigar, utöver de åtgärder som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets direktiv

2009/110/EG (4), att låta dessa instrument omfattas av skyldigheterna avseende bekämpning av penningtvätt och

finansiering av terrorism. Under vissa omständigheter där risken bevisligen är låg bör medlemsstaterna dock

tillåtas att enligt strikta riskreducerande villkor undanta instrument för elektroniska pengar från vissa åtgärder för

kundkännedom, t.ex. identifiering och kontroll av kunden och den verkliga huvudmannen, men inte från

övervakning av transaktioner eller affärsförbindelser. De riskreducerande villkoren bör inbegripa ett krav på att

instrument för elektroniska pengar som är föremål för undantag uteslutande ska användas för att köpa varor eller

tjänster samt att det belopp som lagrats elektroniskt ska vara tillräckligt lågt för att hindra att reglerna om

bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism kringgås. Ett sådant undantag bör inte påverka

medlemsstaternas utrymme att efter eget skön tillåta ansvariga enheter att i enlighet med artikel 15 vidta

förenklade åtgärder för kundkännedom med avseende på andra instrument för elektroniska pengar som medför

lägre risker.

(8)

Vad gäller de ansvariga enheter som omfattas av detta direktiv, skulle fastighetsmäklare i tillämpliga fall kunna

anses inbegripa hyresförmedlare.

5.6.2015

L 141/74

Europeiska unionens officiella tidning

SV

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/97/EG av den 4 december 2001 om ändring av rådets direktiv 91/308/EEG om åtgärder

för att förhindra att det finansiella systemet används för tvättning av pengar (EGT L 344, 28.12.2001, s. 76).

(2) Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet

används för penningtvätt och finansiering av terrorism (EUT L 309, 25.11.2005, s. 15).

(3) Kommissionens direktiv 2006/70/EG av den 1 augusti 2006 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets direktiv

2005/60/EG med avseende på definitionen av ”person i politiskt utsatt ställning”, samt tekniska kriterier för att kunna tillämpa lägre krav

på kundkontroll och göra undantag på grund av finansiell verksamhet som drivs tillfälligt eller i mycket begränsad omfattning

(EUT L 214, 4.8.2006, s. 29).

(4) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/110/EG av den 16 september 2009 om rätten att starta och driva affärsverksamhet i

institut för elektroniska pengar samt om tillsyn av sådan verksamhet, om ändring av direktiven 2005/60/EG och 2006/48/EG och om

upphävande av direktiv 2000/46/EG (EUT L 267, 10.10.2009, s. 7).

20

Prop. 2019/20:55

Bilaga 1

(9)

Jurister enligt medlemsstaternas definitioner bör omfattas av detta direktiv om de deltar i finansiella transaktioner

eller företagstransaktioner, inbegripet skatterådgivning, där risken är som störst att dessa juristers tjänster

missbrukas för att tvätta pengar som härrör från vinning av brottslig handling eller för att finansiera terrorism.

Emellertid bör undantag göras från skyldigheten om rapportering av information som erhållits före, under eller

efter rättsliga förfaranden, eller vid utredningen av en klients rättsliga ställning. Juridisk rådgivning bör därför

fortfarande omfattas av skyldigheten om tystnadsplikt, förutom då juristen medverkar till penningtvätt eller

finansiering av terrorism, den juridiska rådgivningen ges i penningtvättssyfte eller i syfte att finansiera terrorism

eller juristen känner till att klienten begär juridisk rådgivning i penningtvättssyfte eller i syfte att finansiera

terrorism.

(10) Direkt jämförbara tjänster bör behandlas på samma sätt om de tillhandahålls av någon av de yrkeskategorier som

omfattas av detta direktiv. För att säkerställa förenligheten för de rättigheter som garanteras i Europeiska unionens

stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan) bör revisorer, externa revisorer och

skatterådgivare som i vissa medlemsstater får försvara eller företräda en klient inom ramen för ett rättsligt

förfarande eller bedöma en klients rättsliga situation, när det gäller den information som dessa erhåller vid

utförandet av sådana uppgifter inte omfattas av de rapporteringsskyldigheter som fastställs i detta direktiv.

(11) Det är viktigt att uttryckligen framhålla att skattebrott som rör direkta och indirekta skatter ingår i detta direktivs

breda definition av brottslig handling i enlighet med de reviderade FATF-rekommendationerna. Eftersom det i olika

medlemsstater kan vara olika skattebrott som betecknas som brottslig handling som är straffbar genom de

påföljder som avses i artikel 3.4 f i detta direktiv kan definitionerna av skattebrott i nationell rätt skilja sig åt.

Trots att ingen harmonisering av definitioner av skattebrott i medlemsstaternas nationella rätt eftersträvas, bör

medlemsstaterna, i så stor utsträckning som är möjlig enligt deras nationella rätt, tillåta informationsutbyte och

tillhandahållande av bistånd mellan finansunderrättelseenheter i EU (nedan kallade FIU).

(12) Det finns ett behov av att identifiera de fysiska personer som äger eller kontrollerar en juridisk enhet. För att

säkerställa faktisk öppenhet bör medlemsstaterna se till att så många olika juridiska enheter som möjligt som

registerats eller bildats genom andra mekanismer på deras territorium omfattas. Samtidigt som en viss aktieandel

eller ägarandel inte automatiskt leder till den verkliga huvudmannen bör den utgöra en faktor bland andra som

bör beaktas. Medlemsstaterna bör dock kunna besluta att en lägre andel kan utgöra en indikation på ägande eller

kontroll.

(13) Identifiering och kontroll av verkliga huvudmän bör när så är relevant utsträckas till juridiska enheter som äger

andra juridiska enheter, och ansvariga enheter bör försöka ta reda på vilken eller vilka fysiska personer som

genom ägande eller genom andra medel utövar kontroll över den juridiska enhet som är kund. Kontroll genom

andra medel kan bland annat inbegripa de kriterier för kontroll som används för utarbetande av konsoliderade

räkenskaper, t.ex. genom aktieägaravtal, utövande av bestämmande inflytande eller behörighet att utnämna

företagsledningen. Det kan finnas fall då ingen fysisk person kan identifieras som i sista hand äger eller utövar

kontroll över en juridisk enhet. I sådana undantagsfall kan ansvariga enheter, efter att ha uttömt alla andra

möjligheter till identifiering och under förutsättning att skäl till misstanke inte föreligger, betrakta den eller de

ledande befattningshavarna som den eller de verkliga huvudmännen.

(14) Behovet av korrekta och aktuella uppgifter om den verkliga huvudmannen är centralt vid spårandet av

brottslingar som annars kan dölja sin identitet bakom en företagsstruktur. Medlemsstaterna bör därför se till att

enheter som registrerats i deras territorium i enlighet med nationell rätt, utöver grundläggande information som

bolagets namn och adress och bevis på bolagets registrering och juridiska ägarskap, inhämtar och bevarar

tillräckliga, korrekta och aktuella uppgifter om verkligt huvudmannaskap. I syfte att öka öppenheten för att

motverka missbruk av juridiska enheter bör medlemsstaterna se till att uppgifter om verkligt huvudmannaskap

lagras i ett centralt register utanför bolaget, i full överensstämmelse med unionsrätten. Medlemsstaterna kan för

det ändamålet använda en central databas där information om verkligt huvudmannaskap samlas in, eller

bolagsregistret, eller ett annat centralt register. Medlemsstaterna kan besluta att ansvariga enheter ska ansvara för

att föra in uppgifterna i registret. Medlemsstaterna bör se till att de uppgifterna görs tillgängliga för de behöriga

myndigheterna och FIU och tillhandahålls de ansvariga enheterna när de sistnämnda vidtar åtgärder för

kundkännedom. Medlemsstaterna bör också se till att andra personer som kan styrka ett berättigat intresse med

avseende på penningtvätt, finansiering av terrorism och associerade förbrott – såsom korruption, skattebrott och

5.6.2015

L 141/75

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Prop. 2019/20:55

Bilaga 1

21

bedrägeri – beviljas tillgång till uppgifter om verkligt huvudmannaskap, i enlighet med uppgiftsskyddsbestäm­

melserna. De personer som kan styrka ett berättigat intresse bör ha tillgång till information om arten och

omfattningen av det förmånsintresse som innehas, bestående av dess ungefärliga vikt.

(15) I det syftet bör medlemsstaterna kunna, inom ramen för nationell rätt, tillåta en mer omfattande tillgång än den

som föreskrivs enligt detta direktiv.

(16) Snabb tillgång till uppgifter om verkligt huvudmannaskap bör säkerställas på ett sådant sätt att all risk undviks

för att upplysningar avslöjas till det berörda bolaget.

(17) För att säkerställa lika villkor mellan de olika typerna av juridiska former bör förvaltare också vara skyldiga att

inhämta, bevara och tillhandahålla uppgifter om verkligt huvudmannaskap till ansvariga enheter som vidtar

åtgärder för kundkännedom och att förmedla de uppgifterna till ett centralt register eller en central databas, och

de bör meddela ansvariga enheter sin status. Juridiska enheter såsom stiftelser och juridiska konstruktioner av

samma typ som truster bör vara underkastade likvärdiga krav.

(18) Detta direktiv bör även tillämpas på internetverksamhet som bedrivs av ansvariga enheter.

(19) Ny teknik erbjuder företag och kunder tids- och kostnadseffektiva lösningar och bör därför tas med i beräkningen

när risker bedöms. Behöriga myndigheter och ansvariga enheter bör vara proaktiva i kampen mot nya och

innovativa sätt att tvätta pengar.

(20) Unionens representanter i ledningsorganen för Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling

uppmuntras att tillämpa detta direktiv och att på bankens webbplats offentliggöra sin policy för bekämpning av

penningtvätt som innehåller detaljerade förfaranden som skulle ge verkan åt detta direktiv.

(21) Det är oroande att spelsektorns tjänster används för att tvätta vinning av brottslig handling. För att minska

riskerna med anknytning till speltjänster bör detta direktiv föreskriva en skyldighet för tillhandahållare av

speltjänster där riskerna är högre att vidta åtgärder för kundkännedom vid enskilda transaktioner som uppgår till

2 000 EUR eller mer. Medlemsstaterna bör se till att ansvariga enheter tillämpar samma tröskelvärde på

utbetalning av vinster, betalning av insatser, inbegripet köp eller inbyte av spelmarker, eller båda. Tillhandahållare

av speltjänster med fysiska lokaler såsom kasinon och spelhus bör säkerställa att åtgärder för kundkännedom, om

de vidtas vid inträdet i lokalerna, kan kopplas till kundens transaktioner i dessa lokaler. När det gäller

förhållanden där risken bevisligen är låg bör medlemsstaterna dock tillåtas att undanta vissa speltjänster från

några eller alla krav som föreskrivs i detta direktiv. En medlemsstats användning av undantag bör övervägas

endast under strängt begränsade och motiverade förhållanden och när riskerna för penningtvätt och finansiering

av terrorism är låga. Sådana undantag bör vara föremål för en särskild riskbedömning som även tar hänsyn till de

tillämpliga transaktionernas sårbarhet. De bör meddelas kommissionen. Medlemsstaterna bör i riskbedömningen

ange på vilket sätt de har beaktat eventuella relevanta resultat i de rapporter som kommissionen har utfärdat

inom ramen för den överstatliga riskbedömningen.

(22) Riskerna för penningtvätt och finansiering av terrorism är olika från fall till fall. Följaktligen bör en holistisk

riskbaserad metod användas. Den riskbaserade metoden är inte ett alternativ som ger medlemsstaterna och de

ansvariga enheterna alltför stor valfrihet. Den inbegriper användning av ett evidensbaserat beslutsfattande för att

mer effektivt kunna hantera de risker för penningtvätt och finansiering av terrorism som unionen och dess

aktörer står inför.

(23) Som grund för den riskbaserade metoden behöver medlemsstaterna och unionen identifiera, förstå och minska de

risker för penningtvätt och finansiering av terrorism som de möter. Vikten av en överstatlig metod för riskiden­

tifiering har erkänts på internationell nivå, och Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten,

EBA), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 (1), Europeiska tillsynsmyn­

digheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten, Eiopa), inrättad genom Europaparlamentets

och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 (2), och Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och

5.6.2015

L 141/76

Europeiska unionens officiella tidning

SV

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk

tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut

2009/78/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 12).

(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk

tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om

upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 48).

22

Prop. 2019/20:55

Bilaga 1

marknadsmyndigheten, Esma), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 (1),

bör få i uppdrag att lämna ett yttrande, genom sin gemensamma kommitté, om riskerna för unionens finansiella

sektor.

(24) Kommissionen har goda möjligheter att ha överblick över särskilda gränsöverskridande hot som kan påverka den

inre marknaden och som inte kan identifieras och effektivt bekämpas av de enskilda medlemsstaterna. Den bör

därför anförtros ansvaret att samordna bedömningen av de risker som har samband med gränsöverskridande

verksamhet. Medverkan av relevanta experter, t.ex. expertgruppen för frågor som rör penningtvätt och

finansiering av terrorism och företrädare för FIU, samt i förekommande fall andra organ på unionsnivå, är

avgörande för den processens effektivitet. Nationella riskbedömningar och erfarenheter är också en viktig

informationskälla för processen. En sådan bedömning av de gränsöverskridande riskerna genom kommissionens

försorg bör inte inbegripa behandling av personuppgifter. Under alla omständigheter bör uppgifterna vara helt

anonymiserade. Nationella och unionens tillsynsmyndigheter för uppgiftsskydd bör involveras endast om

bedömningen av risken för penningvätt och finansiering av terrorism påverkar enskilda personers integritet och

uppgiftsskydd.

(25) Resultaten av riskbedömningar bör vid behov göras tillgängliga för ansvariga enheter med nödvändig

skyndsamhet, så de kan identifiera, förstå, hantera och minska sina egna risker.

(26) För att i högre utsträckning identifiera, förstå, hantera och minska riskerna på unionsnivå bör medlemsstaterna

dessutom dela med sig av resultaten av sina riskbedömningar åt varandra, kommissionen och EBA, Eiopa och

Esma (nedan kallade de europeiska tillsynsmyndigheterna).

(27) När detta direktiv tillämpas bör särdragen och behoven beaktas hos ansvariga mindre enheter som omfattas av

dess tillämpningsområde och se till att de behandlas på ett sätt som motsvarar deras särskilda behov och

verksamhetens natur.

(28) För att skydda unionens finansiella systems och den inre marknadens funktion mot penningtvätt och finansiering

av terrorism bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens

funktionssätt (EUF-fördraget) delegeras till kommissionen för att identifiera de tredjeländers jurisdiktioner som har

strategiska brister i sina nationella system för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism (nedan

kallade högrisktredjeländer). Eftersom penningtvätt och finansiering av terrorism utgör hot av föränderlig art och

underlättas genom en ständig utveckling av tekniken och de medel som står till brottslingars förfogande krävs det

snabb och kontinuerlig anpassning av den rättsliga ramen vad beträffar högrisktredjeländer för att effektivt kunna

ta itu med befintliga risker och förhindra att nya uppstår. Kommissionen bör ta hänsyn till information från

internationella organisationer och normgivare på området för bekämpning av penningtvätt och finansiering av

terrorism, som offentliga uttalanden från FATF, ömsesidiga utvärderingar eller detaljerade bedömningsrapporter

eller publicerade uppföljningsrapporter, och i förekommande fall anpassa sina bedömningar till ändringarna i

dessa.

(29) Medlemsstaterna bör åtminstone föreskriva skärpta åtgärder för kundkännedom som ska vidtas av de ansvariga

enheterna när de har att göra med fysiska personer eller juridiska enheter som är etablerade i högrisktredjeländer

som identifierats av kommissionen. Det bör även vara förbjudet att förlita sig på tredje parter som är etablerade i

sådana högrisktredjeländer. Länder som inte finns upptagna på förteckningen bör inte automatiskt anses ha

effektiva system för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och riskkänsligheten hos fysiska

personer eller juridiska enheter som är etablerade i sådana länder bör bedömas.

(30) Risker är i sig varierande, och variabler kan själva eller i förening öka eller minska de potentiella riskerna, vilket

påverkar den lämpliga nivån på förebyggande åtgärder, exempelvis åtgärder för kundkännedom. Under vissa

omständigheter bör därför skärpta åtgärder för kundkännedom vidtas, medan det i andra fall kan vara lämpligt

med förenklade åtgärder.

(31) Det bör noteras att vissa situationer innebär en större risk för penningtvätt eller finansiering av terrorism. Även

om alla kunders identitet och affärsprofil bör fastställas finns det fall där det krävs särskilt noggranna kundidenti­

fierings- och kundkontrollförfaranden.

5.6.2015

L 141/77

Europeiska unionens officiella tidning

SV

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk

tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande

av kommissionens beslut 2009/77/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 84).

Prop. 2019/20:55

Bilaga 1

23

(32) Detta gäller särskilt vid förbindelser med enskilda som innehar eller har innehaft en viktig offentlig funktion,

inom unionen eller internationellt, särskilt personer från länder med utbredd korruption. Sådana förbindelser kan

göra att särskilt den finansiella sektorn avsevärt riskerar sitt anseende och utsätts för rättsliga risker. De

internationella insatserna mot korruption motiverar också att sådana personer uppmärksammas särskilt och att

skärpta åtgärder för kundkännedom vidtas gentemot personer som innehar eller har innehaft viktiga offentliga

funktioner nationellt eller utomlands och vad gäller ledande personer i internationella organisationer.

(33) Kraven som rör personer i politiskt utsatt ställning är av förebyggande och inte straffrättslig art och bör inte

tolkas som en stigmatisering av personer i politiskt utsatt ställning genom ett påstående om att de skulle vara

inblandade i brottsliga handlingar. Att vägra ingå en affärsförbindelse med en person enbart på grund av att

fastställandet att denna är en person i politiskt utsatt ställning strider mot detta direktivs och de reviderade

FATF-rekommendationernas bokstav och anda.

(34) Att företagsledningens godkännande inhämtas innan affärsförbindelser ingås behöver inte alltid innebära att

styrelsens godkännande inhämtas. Ett sådant godkännande bör kunna ges av någon med tillräckliga kunskaper

om institutets riskexponering mot penningtvätt och finansiering av terrorism och med tillräckligt ledande

ställning för att fatta beslut som påverkar dess riskexponering.

(35) För att undvika att upprepade kundidentifieringsförfaranden drabbar affärsverksamheten i form av förseningar

och ineffektivitet, är det med förbehåll för lämpliga skyddsåtgärder lämpligt att kunder som redan har identifierats

på annat håll får introduceras för ansvariga enheter. När en ansvarig enhet förlitar sig på tredje man bör det

slutgiltiga ansvaret för åtgärder för kundkännedom ligga på den ansvariga enhet till vilken kunden introduceras.

Den tredje man eller person som introducerat kunden bör också ha ett fortsatt eget ansvar för att följa detta

direktiv, inbegripet kravet att inrapportera misstänkta transaktioner och spara uppgifter, om denna har en

förbindelse med kunden som omfattas av detta direktiv.

(36) När det gäller agenturförhållanden eller utkontraktering genom avtal mellan ansvariga enheter och externa

personer som inte omfattas av detta direktiv kan skyldigheter att förhindra penningtvätt och finansiering av

terrorism bara härröra från avtalet mellan parterna och inte från detta direktiv, när det gäller dessa agenter eller

utkontrakterande tjänsteleverantörer som del av de ansvariga enheterna. Skyldigheten att efterleva detta direktiv

bör därför fortfarande primärt åligga den ansvariga enheten.

(37) För att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism har alla medlemsstater inrättat eller bör alla

medlemsstater inrätta operativt oberoende och självständiga FIU för att samla in och analysera mottagen

information, för beläggande av samband mellan misstänkta transaktioner och bakomliggande brottslig handling.

En operativt oberoende och självständig FIU bör innebära att FIU har behörighet och kapacitet att utföra sina

uppgifter fritt, inbegripet självständig beslutanderätt att analysera, begära och sprida specifik information.

Misstänkta transaktioner och annan information som är relevant för penningtvätt eller därmed associerade

förbrott och finansiering av terrorism bör rapporteras till FIU som bör fungera som en central nationell enhet för

mottagande, analys och förmedlande till behöriga myndigheter av analysresultaten. Alla misstänkta transaktioner,

även försök till transaktioner, bör rapporteras oberoende av det belopp transaktionen gäller. Rapporterad

information skulle också kunna inbegripa tröskelbaserad information.

(38) Genom undantag från det allmänna förbudet mot att utföra misstänkta transaktioner bör ansvariga enheter

kunna utföra misstänkta transaktioner innan de underrättar de behöriga myndigheterna, när sådant utförande inte

går att undvika eller ett undvikande sannolikt skulle motverka försök att efterforska dem som gynnas av ett fall

av misstänkt penningtvätt eller finansiering av terrorism. Detta bör dock inte påverka tillämpningen av de

internationella åtaganden som medlemsstaterna godkänt om att i enlighet med relevanta resolutioner från Förenta

nationernas säkerhetsråd utan dröjsmål frysa penningmedel och andra tillgångar tillhörande terrorister, terroris­

torganisationer eller andra personer som finansierar terrorism.

(39) För vissa ansvariga enheter bör medlemsstaterna ha möjlighet att utse ett lämpligt självreglerande organ till det

organ som primärt ska informeras i stället för FIU. I enlighet med rättspraxis från Europeiska domstolen för de

mänskliga rättigheterna är ett system med primär rapportering till ett självreglerande organ en viktig

skyddsåtgärd för att upprätthålla de grundläggande rättigheterna när det gäller rapporteringsskyldigheter för

advokater. Medlemsstaterna bör föreskriva hur tystnadsplikten, sekretessen och den personliga integriteten ska

skyddas.

(40) Om en medlemsstat beslutar att utse ett sådant självreglerande organ får den tillåta eller begära att det organet

inte vidarebefordrar några uppgifter till FIU som erhållits från personer som företräder det organet när sådan

5.6.2015

L 141/78

Europeiska unionens officiella tidning

SV

24

Prop. 2019/20:55

Bilaga 1

information har mottagits från, eller erhållits om en av deras klienter i samband med att de utreder kundens

rättsliga ställning, eller när de utför sin uppgift att försvara eller företräda den klienten i eller rörande rättsliga

förfaranden, inbegripet att tillhandahålla rådgivning om att inleda eller undvika sådana förfaranden, om sådana

uppgifter mottas eller inhämtas före, under, eller efter sådana förfaranden.

(41) Det finns ett antal fall där anställda som har rapporterat sina misstankar om penningtvätt och finansiering av

terrorism har utsatts för hot eller fientliga handlingar. Även om detta direktiv inte kan påverka medlemsstaternas

rättsliga förfaranden är det av största vikt att denna fråga hanteras för att säkerställa ett effektivt system för

bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism. Medlemsstaterna bör vara medvetna om problemet

och göra vad de kan för att skydda enskilda personer, inbegripet anställda och företrädare vid den ansvariga

enheten, från sådana hot eller fientliga handlingar och i enlighet med nationell rätt skydda sådana personer på

lämpligt sätt, särskilt med avseende på deras rätt till skydd av personuppgifter och deras rätt till effektivt rättsligt

skydd samt rätt att anlita ombud.

(42) Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG (1), i den form som det har införlivats i nationell rätt, är

tillämpligt på behandlingen av personuppgifter vid tillämpningen av detta direktiv. Europaparlamentets och rådets

förordning (EG) nr 45/2001 (2) är tillämplig när unionens institutioner och organ behandlar personuppgifter vid

tillämpning av detta direktiv. Samtliga medlemsstater erkänner att bekämpning av penningtvätt och finansiering

av terrorism är ett viktigt allmänintresse. Detta direktiv påverkar inte skyddet av personuppgifter som behandlas

inom ramen för polissamarbete och straffrättsligt samarbete, inklusive rådets rambeslut 2008/977/RIF (3), i den

form som genomförts i nationell rätt.

(43) Det är nödvändigt att anpassningen av detta direktiv till de reviderade FATF-rekommendationerna görs med fullt

iakttagande av unionsrätten, särskilt när det gäller unionens uppgiftsskyddsrätt och skyddet av de grundläggande

rättigheterna i enlighet med stadgan. Vissa aspekter av detta direktivs genomförande inbegriper insamling, analys,

lagring och utbyte av uppgifter. Sådan behandling av personuppgifter bör tillåtas samtidigt som de grundläggande

rättigheterna respekteras till fullo, endast för de syften som anges i detta direktiv och för den verksamhet som

krävs enligt detta direktiv såsom vidtagande av åtgärder för kundkännedom, fortlöpande övervakning,

undersökning och rapportering av ovanliga och misstänkta transaktioner, identifiering av den verkliga

huvudmannen bakom en juridisk person eller juridisk konstruktion, identifiering av en person i politiskt utsatt

ställning, informationsutbyte från behöriga myndigheters och från kreditinstituts och finansiella instituts och

andra ansvariga enheters sida. Ansvariga enheters insamling och efterföljande behandling av personuppgifter bör

begränsas till vad som är nödvändigt för iakttagande av kraven i detta direktiv, och personuppgifter bör inte

behandlas ytterligare på ett sätt som är oförenligt med det ändamålet. I synnerhet bör ytterligare behandling av

personuppgifter för kommersiella ändamål vara strängt förbjuden.

(44) De reviderade FATF-rekommendationerna visar att ansvariga enheter, för att till fullo kunna samarbeta och snabbt

kunna efterkomma begäranden om information från behöriga myndigheter för att förebygga, upptäcka eller

utreda penningtvätt och finansiering av terrorism, under minst fem år bör spara de nödvändiga uppgifter som

erhållits genom åtgärder för kundkännedom samt uppgifterna om transaktioner. För att undvika att skiljaktiga

metoder används och för att kraven avseende skydd av personuppgifter och rättslig säkerhet ska uppfyllas bör

den lagringstiden fastställas till fem år efter det att en affärsförbindelse har upphört eller efter det att en enstaka

transaktion har utförts. Om det emellertid efter en bedömning av nödvändighet och proportionalitet visar sig

nödvändigt för att förebygga, upptäcka eller utreda penningtvätt och finansiering av terrorism, bör

medlemsstaterna ha rätt att tillåta eller kräva att uppgifter lagras ytterligare för en period som inte överstiger fem

år och utan att det påverkar den nationella straffrätten om bevisning som är tillämpliga på pågående brottsut­

redningar och rättsliga förfaranden. Medlemsstaterna bör kräva att särskilda skyddsåtgärder vidtas för att

säkerställa skyddet för uppgifter och bör fastställa vilka personer, personkategorier eller myndigheter som bör ha

exklusiv tillgång till de lagrade uppgifterna.

(45) För att säkerställa en lämplig och effektiv rättskipning under den tid då detta direktiv införlivas i medlemsstaternas

nationella rättsordningar, och för att möjliggöra en smidig samverkan mellan detta direktiv och de nationella

rättegångsreglerna, bör upplysningar och handlingar som är relevanta för sådana rättsliga förfaranden för att

5.6.2015

L 141/79

Europeiska unionens officiella tidning

SV

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling

av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L 281, 23.11.1995, s. 31).

(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitu­

tionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, 12.1.2001,

s. 1).

(3) Rådets rambeslut 2008/977/RIF av den 27 november 2008 om skydd av personuppgifter som behandlas inom ramen för

polissamarbete och straffrättsligt samarbete (EUT L 350, 30.12.2008, s. 60).

Prop. 2019/20:55

Bilaga 1

25

förebygga, upptäcka eller utreda eventuell penningtvätt eller finansiering av terrorism som pågår i

medlemsstaterna den dag då detta direktiv träder i kraft lagras under fem år efter den dagen, och det bör vara

möjligt att förlänga den perioden med ytterligare fem år.

(46) Den registrerade har rätt att få tillgång till personuppgifter som behandlas inom ramen för detta direktiv.

Emellertid skulle effektiv bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism allvarligt undergrävas om den

registrerade fick tillgång till uppgifter med anknytning till en rapport om en misstänkt transaktion. Det kan

därför vara motiverat att den rätten undantas och begränsas i enlighet med artikel 13 i direktiv 95/46/EG och, i

relevanta fall, artikel 20 i förordning (EG) 45/2001. Den registrerade har rätt att begära att en sådan

tillsynsmyndighet som avses i artikel 28 i direktiv 95/46/EG eller, i tillämpliga fall, Europeiska datatillsynsmannen

kontrollerar om behandlingen är lagenlig och har rätt att söka rättslig prövning som avses i artikel 22 i det

direktivet. Den tillsynsmyndighet som avses i artikel 28 i direktiv 95/46/EG får också agera på eget initiativ. Utan

att det påverkar begränsningarna av rätten till tillgång bör tillsynsmyndigheten ha möjlighet att underrätta den

registrerade om att tillsynsmyndighetens alla nödvändiga kontroller har ägt rum, och om resultatet när det gäller

huruvida den berörda behandlingen är tillåten.

(47) Detta direktiv omfattar inte personer som enbart omvandlar pappersdokument till elektronisk form på grundval

av ett kontrakt med ett kredit- eller finansiellt institut, och inte heller personer som enbart tillhandahåller kredit-

eller finansiella institut meddelandesystem eller andra stödsystem för vidarebefordring av medel eller clearing- och

avvecklingssystem.

(48) Penningtvätt och finansiering av terrorism är internationella problem och kampen mot dem bör vara global. I de

fall där unionens kreditinstitut och finansiella institut har filialer och dotterföretag i tredjeländer där kraven på det

området är mindre stränga än medlemsstaternas krav bör dessa, för att undvika att mycket olika normer

tillämpas inom institutet eller institutets koncern, på dessa filialer och dotterbolag tillämpa unionens normer eller,

om tillämpningen av sådana normer visar sig inte vara möjlig, underrätta de behöriga myndigheterna i sin

hemmedlemsstat.

(49) Där så är praktiskt genomförbart bör ansvariga enheter få återkoppling om hur användbara de rapporter om

misstänkta transaktioner som dessa lagt fram har varit och om hur de följts upp. För att möjliggöra detta, och för

att kunna granska effektiviteten hos deras system för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism,

bör medlemsstaterna upprätthålla relevant statistik på området och förbättra dess kvalitet. För att ytterligare

förbättra kvaliteten på och samstämmigheten hos statistiska uppgifter insamlade på unionsnivå bör

kommissionen fortlöpande övervaka situationen i hela unionen beträffande bekämpning av penningtvätt och

finansiering av terrorism och bör offentliggöra regelbundna översikter.

(50) När medlemsstaterna kräver att utgivare av elektroniska pengar och betaltjänstleverantörer som är etablerade i

deras territorium i annan form än filialer, och vars huvudkontor är beläget i en annan medlemsstat, utser en

central kontaktpunkt på deras territorium bör de kunna kräva att en sådan central kontaktpunkt, som agerar på

det utseende institutets vägnar, ser till att företagen följer reglerna för bekämpning av penningtvätt och

finansiering av terrorism. De bör även säkerställa att det kravet är proportionellt och inte går utöver vad som är

nödvändigt för att uppnå målet att reglerna för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism

efterföljs, inklusive genom att underlätta övervakningen.

(51) När det gäller valutaväxlingskontor, checkinlösningskontor, tjänsteleverantörer till truster eller bolag eller

tillhandahållare av speltjänster bör behöriga myndigheter se till att de personer som faktiskt direkt leder sådana

enheters verksamhet samt de verkliga huvudmännen för sådana enheter är lämpliga. Kriterierna för att avgöra om

en person är lämplig bör åtminstone avspegla behovet av att skydda dessa enheter från att missbrukas av sina

förvaltare eller verkliga huvudmän i kriminella syften.

(52) När en ansvarig enhet driver företag i en annan medlemsstat, inbegripet genom ett nätverk av agenter, bör den

behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten vara ansvarig för övervakningen av att den ansvariga enheten

tillämpar riktlinjer och förfaranden på gruppnivå rörande bekämpning av penningtvätt och finansiering av

terrorism. Detta skulle kunna inbegripa besök på plats hos företag som är baserade i en annan medlemsstat. Den

behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten bör samarbeta nära med den behöriga myndigheten i

värdmedlemsstaten och bör informera den senare om frågor som kan påverka deras bedömning av huruvida

företag uppfyller de regler rörande bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism som gäller i

värdmedlemsstaten.

5.6.2015

L 141/80

Europeiska unionens officiella tidning

SV

26

Prop. 2019/20:55

Bilaga 1

(53) När en ansvarig enhet driver företag i en annan medlemsstat, inbegripet genom ett nätverk av agenter eller

personer som distribuerar elektroniska pengar i enlighet med artikel 3.4 i direktiv 2009/110/EG, förblir den

behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten ansvarig för att se till att företaget uppfyller kraven i reglerna för

bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism, inbegripet, i förekommande fall, genom inspektioner

på plats och extern övervakning och genom lämpliga och proportionella åtgärder för att ta itu med allvarliga

överträdelser av dessa krav. Den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten bör samarbeta nära med den

behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten och informera den senare om frågor som kan påverka dess

bedömning av huruvida den ansvariga enheten uppfyller riktlinjer och processer på gruppnivå rörande

bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism. För att sätta stopp för sådana allvarliga överträdelser

av reglerna för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism som kräver omedelbara åtgärder bör

den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten kunna vidta lämpliga och proportionella tillfälliga korrigerande

åtgärder som i liknande fall är tillämpliga på ansvariga enheter som omfattas av dess behörighet, för att ta itu

med sådana allvarliga brister, när så är lämpligt med bistånd av eller i samarbete med den behöriga myndigheten i

hemmedlemsstaten.

(54) Samordning och samarbete mellan FIU är av största vikt, eftersom penningtvätt och finansiering av terrorism har

gränsöverskridande natur. För att förbättra sådan samordning och sådant samarbete, och särskilt för att se till att

rapporter om misstänkta transaktioner kommer FIU i den medlemsstat där de skulle vara till störst nytta till

handa, fastställs detaljerade regler i detta direktiv.

(55) Plattformen för EU:s finansunderrättelseenheter (nedan kallad EU FIU-plattformen), en informell grupp bestående

av företrädare för FIU och verksam sedan 2006, används för att underlätta samarbetet mellan FIU och diskutera

samarbetsrelaterade frågor såsom effektivt samarbete mellan FIU samt mellan FIU och tredjeländers finansunder­

rättelseenheter, gemensam analys av gränsöverskridande fall samt trender och faktorer som är relevanta för

bedömning av riskerna för penningtvätt och finansiering av terrorism på nationell och överstatlig nivå.

(56) För att hantera det faktum att penningtvätt och finansiering av terrorism har gränsöverskridande karaktär är det

särskilt viktigt att förbättra informationsutbytet mellan FIU i unionen. Medlemsstaterna bör uppmuntra

användning av säker utrustning för informationsutbyte, särskilt det decentraliserade datanätverket FIU.net eller

dess efterföljare (nedan kallat FIU.net) och den teknik FIU.net erbjuder. Det inledande informationsutbytet mellan

FIU som rör penningtvätt eller finansiering av terrorism för analysändamål och som inte vidarebehandlas eller

sprids bör tillåtas, om inte ett sådant informationsutbyte skulle strida mot de grundläggande principerna i

nationell rätt. De informationsutbyten om fall som FIU har identifierat som fall som eventuellt inbegriper

skattebrott bör inte påverka informationsutbytet på skatteområdet i enlighet med rådets direktiv 2011/16/EU (1)

eller i enlighet med internationella normer för informationsutbyte och administrativt samarbete i skattefrågor.

(57) För att fullständigt och snabbt kunna besvara förfrågningar från FIU behöver ansvariga enheter ha inrättat

effektiva system som gör det möjligt för dem att genom säkra och konfidentiella kanaler få fullständig och snabb

tillgång till information om de affärsförbindelser som de har eller har haft med bestämda personer. I enlighet med

unionsrätten och nationell rätt skulle medlemsstaterna till exempel kunna överväga att inrätta system för

bankregister eller elektroniska dataåtervinningssystem som skulle ge FIU tillgång till information om bankkonton,

utan att detta påverkar kravet på domstols godkännande i tillämpliga fall. Medlemsstaterna skulle också kunna

överväga att inrätta mekanismer för att säkerställa att behöriga myndigheter har infört förfaranden för att

identifiera tillgångar utan att meddela ägaren på förhand.

(58) Medlemsstaterna bör uppmuntra sina behöriga myndigheter att snabbt, konstruktivt och effektivt sörja för ett så

omfattande gränsöverskridande samarbete som möjligt vid tillämpningen av detta direktiv, utan att detta påverkar

tillämpningen av de regler eller förfaranden som är tillämpliga på straffrättsligt samarbete. Medlemsstaterna bör

särskilt se till att deras FIU fritt, spontant eller på begäran utbyter information med tredjeländers finansunderrät­

telseenheter, med hänsyn till unionsrätten och de principer som rör informationsutbyte som har utarbetats av

Egmontgruppen av finansunderrättelseenheterna.

(59) Bekämpningen av penningtvätt och finansiering av terrorism är så viktig att medlemsstaterna i sin nationella rätt

bör fastställa effektiva, proportionella och avskräckande administrativa sanktioner och åtgärder som ska tillämpas

om de nationella bestämmelser som införlivar detta direktiv inte efterlevs. Medlemsstaterna har för närvarande en

rad olika administrativa sanktioner och åtgärder som tillämpas när de viktigaste förebyggande bestämmelserna

överträds. Den mångfalden kan vara till förfång för bekämpningen av penningtvätt och finansiering av terrorism,

5.6.2015

L 141/81

Europeiska unionens officiella tidning

SV

(1) Rådets direktiv 2011/16/EU av den 15 februari 2011 om administrativt samarbete i fråga om beskattning och om upphävande av

direktiv 77/799/EEG (EUT L 64, 11.3.2011, s. 1).

Prop. 2019/20:55

Bilaga 1

27

och unionens motåtgärder riskerar att fragmenteras. Detta direktiv bör därför föreskriva en rad administrativa

sanktioner och åtgärder tillgängliga för medlemsstaterna åtminstone vid allvarliga, upprepade eller systematiska

överträdelser av kraven om åtgärder för kundkännedom, registerhållning, rapportering av misstänkta

transaktioner och interna kontroller av ansvariga enheter. Spännvidden av sanktionerna och åtgärderna bör vara

så stor att medlemsstaterna och behöriga myndigheter kan beakta skillnaderna mellan ansvariga enheter, särskilt

skillnaderna mellan kreditinstitut och finansiella institut och andra ansvariga enheter, när det gäller storlek,

egenskaper och verksamhetens natur. Vid införlivandet av detta direktiv bör medlemsstaterna se till att påförande

av administrativa sanktioner och åtgärder i enlighet med detta direktiv och av straffrättsliga påföljder i enlighet

med nationell rätt inte strider mot principen ne bis in idem.

(60) För att bedöma om personer som innehar en ledande befattning i eller på annat sätt kontrollerar ansvariga

enheter är lämpliga bör allt informationsutbyte om fällande domar i brottmål ske i enlighet med rådets rambeslut

2009/315/RIF (1) och rådets beslut 2009/316/RIF (2), i den form som de har införlivats i nationell rätt, och med

andra relevanta bestämmelser i nationell rätt.

(61) Tekniska standarder för tillsyn för finansiella tjänster bör säkerställa en konsekvent harmonisering och ett adekvat

skydd för insättare, investerare och konsumenter i hela unionen. Det skulle vara ändamålsenligt och lämpligt att

de europeiska tillsynsmyndigheterna med sin mycket specialiserade sakkunskap anförtros att utarbeta och för

kommissionen förelägga förslag till tekniska standarder för tillsyn som inte inbegriper politiska val.

(62) De förslag till tekniska standarder för tillsyn som de europeiska tillsynsmyndigheterna utarbetar enligt detta

direktiv bör kommissionen anta genom delegerade akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget och i enlighet

med artiklarna 10–14 i förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010.

(63) Givet de mycket omfattande ändringar som skulle behöva göras av direktiven 2005/60/EG och 2006/70/EG mot

bakgrund av det här direktivet, bör dessa slås samman och ersättas för klarhetens och enhetlighetens skull.

(64) Eftersom målet för detta direktiv, nämligen att skydda det finansiella systemet genom att förebygga, upptäcka och

utreda penningtvätt och finansiering av terrorism, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna,

eftersom enskilda åtgärder som vidtas av medlemsstaterna för att skydda sina finansiella system kan vara

oförenliga med en fungerande inre marknad och med vad som föreskrivs enligt rättsstatsprincipen och unionens

allmänna ordning, utan snarare, på grund av åtgärdernas omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på

unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om

Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad

som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(65) Detta direktiv är förenligt med de grundläggande rättigheter och de principer som erkänns i stadgan, framför allt

rätt till respekt för privatliv och familjeliv, rätt till skydd av personuppgifter, näringsfrihet, förbudet mot

diskriminering, rätten till ett effektivt rättsmedel och till en opartisk domstol samt presumtionen för oskuld och

rätten till försvar.

(66) I enlighet med artikel 21 i stadgan som förbjuder diskriminering ska medlemsstaterna säkerställa att detta direktiv

genomförs utan diskriminering vid riskbedömningar inom ramen för åtgärder för kundkännedom.

(67) I enlighet med den gemensamma politiska förklaringen från medlemsstaterna och kommissionen om förklarande

dokument av den 28 september 2011 (3) har medlemsstaterna åtagit sig att, i de fall detta är berättigat, låta

anmälan av införlivandeåtgärder åtföljas av ett eller flera dokument som förklarar förhållandet mellan de olika

delarna i direktivet och motsvarande delar i nationella instrument för införlivande. Med avseende på detta direktiv

anser lagstiftaren att översändandet av sådana dokument är berättigat.

(68) Europeiska datatillsynsmannen har hörts i enlighet med artikel 28.2 i förordning (EG) nr 45/2001 och avgav ett

yttrande den 4 juli 2013 (4).

5.6.2015

L 141/82

Europeiska unionens officiella tidning

SV

(1) Rådets rambeslut 2009/315/RIF av den 26 februari 2009 om organisationen av medlemsstaternas utbyte av uppgifter ur kriminal­

registret och uppgifternas innehåll (EUT L 93, 7.4.2009, s. 23).

(2) Rådets beslut 2009/316/RIF av den 6 april 2009 om inrättande av det europeiska informationssystemet för utbyte av uppgifter ur

kriminalregister (Ecris) i enlighet med artikel 11 i rambeslut 2009/315/RIF (EUT L 93, 7.4.2009, s. 33).

(3) EUT C 369, 17.12.2011, s. 14.

(4) EUT C 32, 4.2.2014, s. 9.

28

Prop. 2019/20:55

Bilaga 1

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

AVSNITT 1

Syfte, tillämpningsområde och definitioner

Artikel 1

1.

Detta direktiv syftar till att förhindra att unionens finansiella system används för penningtvätt och finansiering av

terrorism.

2.

Medlemsstaterna ska säkerställa att penningvätt och finansiering av terrorism förbjuds.

3.

Följande handlingar ska vid tillämpningen av detta direktiv anses som penningtvätt när de begås uppsåtligen:

a) Omvandling eller överföring av egendom, i vetskap om att egendomen härrör från brottslig handling eller från

medverkan till brottslig handling, i syfte att hemlighålla eller dölja egendomens olagliga ursprung eller för att hjälpa

någon som är delaktig i en sådan verksamhet att undandra sig de rättsliga följderna av sitt handlande.

b) Hemlighållande eller döljande av en viss egendoms rätta beskaffenhet eller ursprung, av dess belägenhet, av

förfogandet över den, av dess förflyttning, av de rättigheter som är knutna till den, eller av äganderätten till den, i

vetskap om att egendomen härrör från brottslig handling eller från medverkan till en sådan handling.

c) Förvärv, innehav eller brukande av egendom, i vetskap om, vid tiden för mottagandet, att egendomen härrörde från

brottslig handling eller från medverkan till en sådan handling.

d) Deltagande, sammanslutning för att utföra, försöka att utföra och medhjälp, underlättande och rådgivning vid

utförandet av någon av de handlingar som avses i leden a, b och c.

4.

Penningtvätt ska anses som sådan även om de handlingar som frambringat den egendom som ska tvättas begåtts

inom en annan medlemsstats territorium eller i ett tredjeland.

5.

I detta direktiv avses med finansiering av terrorism allt tillhandahållande eller insamling av medel, oavsett tillväga­

gångssätt, direkt eller indirekt, i uppsåt att de ska användas eller med vetskap om att de helt eller delvis kommer att

användas för att genomföra något av de brott som avses i artiklarna 1–4 i rådets rambeslut 2002/475/RIF (1).

6.

Vetskap, uppsåt eller ändamål som utgör rekvisit för de handlingar som avses i punkterna 3 och 5 får härledas ur

objektiva, faktiska omständigheter.

Artikel 2

1.

Detta direktiv ska tillämpas på följande ansvariga enheter:

1) Kreditinstitut.

2) Finansiella institut.

3) Följande fysiska eller juridiska personer vid utövandet av deras yrkesmässiga verksamhet:

a) Revisorer, externa revisorer och skatterådgivare.

b) Notarier och andra oberoende jurister, där de på en klients vägnar och för dennes räkning deltar i finansiella

transaktioner eller transaktioner avseende fast egendom eller bistår vid planering eller utförande av transaktioner

för dennes räkning i samband med

i) köp och försäljning av fast egendom eller företag,

ii) förvaltning av en klients pengar, värdepapper eller andra tillgångar,

iii) öppnande eller förvaltning av bank-, spar- eller värdepapperskonton,

5.6.2015

L 141/83

Europeiska unionens officiella tidning

SV

(1) Rådets rambeslut 2002/475/RIF av den 13 juni 2002 om bekämpande av terrorism (EGT L 164, 22.6.2002, s. 3).

Prop. 2019/20:55

Bilaga 1

29

iv) säkerställande av nödvändigt kapital för att bilda, driva eller leda bolag,

v) bildande, drift eller ledning av truster, bolag, stiftelser eller liknande strukturer.

c) Tjänsteleverantörer till truster eller bolag som inte redan omfattas av led a eller b.

d) Fastighetsmäklare.

e) Andra personer som handlar med varor, i den utsträckning som betalt eller mottaget belopp är minst

10 000 EUR i kontanter, oavsett om transaktionen utfördes vid ett tillfälle eller flera tillfällen som förefaller ha

samband.

f) Tillhandahållare av speltjänster.

2.

Med undantag för kasinon får medlemsstaterna efter en lämplig riskbedömning besluta att helt eller delvis undanta

vissa tillhandahållare av speltjänster från de nationella bestämmelser genom vilka detta direktiv införlivas, på grundval av

belägg för att sådana tjänster på grund av sin art och, i förekommande fall, driftsomfattning utgör en låg risk.

Medlemsstaterna ska, bland andra faktorer som de beaktar i sin riskbedömning, bedöma de tillämpliga transaktionernas

sårbarhet, även med hänsyn till det betalningssätt som används.

Medlemsstaterna ska i sin riskbedömning ange på vilket sätt de har beaktat eventuella relevanta resultat i de rapporter

som kommissionen har utfärdat enligt artikel 6.

Varje beslut som fattas av en medlemsstat enligt denna punkt ska meddelas kommissionen, tillsammans med en

motivering grundad på en specifik riskbedömning. Kommissionen ska underrätta de övriga medlemsstaterna om

beslutet.

3.

Medlemsstaterna får besluta att fysiska eller juridiska personer som endast tillfälligt eller i mycket begränsad

omfattning bedriver finansiell verksamhet, där risken för att penningtvätt eller finansiering av terrorism är mycket liten,

inte ska omfattas av detta direktiv, om samtliga följande kriterier är uppfyllda:

a) Den finansiella verksamheten är begränsad i absoluta termer.

b) Den finansiella verksamheten är begränsad när det gäller transaktioner.

c) Den finansiella verksamheten är inte sådana personers huvudverksamhet.

d) Den finansiella verksamheten är en biverksamhet och direkt knuten till sådana personers huvudverksamhet.

e) Sådana personers huvudverksamhet är inte en sådan verksamhet som avses i punkt 1.3 a–d eller f.

f) Den finansiella verksamheten avser endast sådana personers huvudverksamhets kunder och är inte allmänt tillgänglig

för allmänheten.

Första stycket ska inte tillämpas på personer som bedriver penningöverföring enligt definitionen i artikel 4.13 i

Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/64/EG (1).

4.

Vid tillämpningen av punkt 3 a ska medlemsstaterna kräva att den finansiella verksamhetens totala omsättning inte

överstiger ett tillräckligt lågt tröskelvärde. Det tröskelvärdet ska fastställas på nationell nivå och bero på typen av

finansiell verksamhet.

5.

Vid tillämpningen av punkt 3 b ska medlemsstaterna tillämpa ett högsta tröskelvärde per kund och transaktion,

oavsett om transaktionen utförs vid ett tillfälle eller flera tillfällen som förefaller ha samband. Detta tröskelvärde ska

fastställas på nationell nivå och bero på typen av finansiell verksamhet. Det ska vara tillräckligt lågt för att säkerställa att

de berörda transaktionstyperna är en opraktisk och ineffektiv metod för penningtvätt eller finansiering av terrorism och

det får inte överstiga 1 000 EUR.

6.

Vid tillämpningen av punkt 3 c ska medlemsstaterna kräva att den finansiella verksamhetens omsättning inte

överstiger 5 % av den berörda fysiska eller juridiska personens totala omsättning.

5.6.2015

L 141/84

Europeiska unionens officiella tidning

SV

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/64/EG av den 13 november 2007 om betaltjänster på den inre marknaden och om

ändring av direktiven 97/7/EG, 2002/65/EG, 2005/60/EG och 2006/48/EG samt upphävande av direktiv 97/5/EG (EUT L 319,

5.12.2007, s. 1).

30

Prop. 2019/20:55

Bilaga 1

7.

När vid tillämpningen av denna artikel risken för penningtvätt eller finansiering av terrorism bedöms ska

medlemsstaterna särskilt beakta finansiell verksamhet vars natur gör att sannolikheten för att den ska användas eller

missbrukas för penningtvätt eller för finansiering av terrorism blir särskilt stor.

8.

I beslut som fattas av medlemsstaterna enligt punkt 3 ska motiven på vilka de grundar sig anges. Medlemsstaterna

får besluta att återkalla sådana beslut när omständigheterna förändras. De ska anmäla sådana beslut till kommissionen.

Kommissionen ska underrätta de övriga medlemsstaterna om sådana beslut.

9.

Medlemsstaterna ska inrätta en riskbaserad övervakningsverksamhet eller vidta andra lämpliga åtgärder för att se

till att undantag som beviljas genom beslut enligt denna artikel inte missbrukas.

Artikel 3

I detta direktiv gäller följande definitioner:

1. kreditinstitut: ett kreditinstitut enligt definitionen i artikel 4.1.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU)

nr 575/2013 (1), inbegripet filialer till detta enligt definitionen i artikel 4.1.17 i den förordningen, som är belägna

inom unionen, oavsett om dess huvudkontor är beläget inom unionen eller i ett tredjeland.

2. finansiella institut:

a) ett företag som inte är kreditinstitut och som bedriver en eller flera av de verksamheter som anges i

punkterna 2–12, 14 och 15 i bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU (2), inbegripet

sådan verksamhet som bedrivs vid valutaväxlingskontor,

b) ett försäkringsföretag enligt definitionen i artikel 13.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG (3),

i den mån som det utför sådan livförsäkringsverksamhet som omfattas av det direktivet,

c) ett värdepappersföretag enligt definitionen i artikel 4.1.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv

2004/39/EG (4),

d) ett företag för kollektiva investeringar som saluför sina andelar eller aktier,

e) en försäkringsförmedlare enligt definitionen i artikel 2.5 i Europaparlamentets och rådets direktiv

2002/92/EG (5) där den förmedlar livsförsäkringar och andra investeringsrelaterade tjänster, med undantag för en

anknuten försäkringsförmedlare enligt definitionen i punkt 7 i den artikeln, och

f) filialer inom unionen till finansiella institut som avses i leden a–e, oavsett om deras huvudkontor är beläget i en

medlemsstat eller i ett tredje land.

3. egendom: alla slags tillgångar, fysiska eller icke fysiska, fasta eller lösa, materiella eller immateriella, samt juridiska

dokument eller instrument, även i elektronisk eller digital form, som styrker äganderätten till eller rättigheter knutna

till sådana tillgångar.

4. brottslig handling: alla former av kriminell inblandning i följande grova brott:

a) handlingar enligt artiklarna 1–4 i rambeslut 2002/475/RIF,

b) samtliga brott som avses i artikel 3.1 a i 1988 års FN-konvention mot olaglig hantering av narkotika och

psykotropa ämnen,

5.6.2015

L 141/85

Europeiska unionens officiella tidning

SV

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepap­

persföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 176, 27.6.2013, s. 1).

(2) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om

tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och

2006/49/EG (EUT L 176, 27.6.2013, s. 338).

(3) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och

återförsäkringsverksamhet (Solvens II) (EUT L 335, 17.12.2009, s. 1).

(4) Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av

rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv

93/22/EEG (EUT L 145, 30.4.2004, s. 1).

(5) Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/92/EG av den 9 december 2002 om försäkringsförmedling (EGT L 9, 15.1.2003, s. 3).

Prop. 2019/20:55

Bilaga 1

31

c) handlingar som utförs av kriminella organisationer enligt definitionen i artikel 1 i rådets gemensamma åtgärd

98/733/RIF (1),

d) bedrägerier som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen, åtminstone allvarliga fall, enligt definitionen i

artiklarna 1.1 och 2.1 i konventionen om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (2),

e) korruption, och

f) alla överträdelser, inbegripet skattebrott som rör direkta och indirekta skatter och enligt definitionen i

medlemsstaternas nationella rätt, som är belagda med frihetsstraff eller frihetsberövande åtgärd med en högsta

straffsats på mer än ett år eller, i medlemsstater som har en minimitröskel för brott i sitt rättssystem, alla brott

som är belagda med frihetsstraff eller frihetsberövande åtgärd med en lägsta straffsats på mer än sex månader.

5. självreglerande organ: ett organ som representerar medlemmar i en yrkesgrupp och har i uppgift att reglera dem,

utföra vissa funktioner av tillsyns- eller övervakningskaraktär och säkerställa att reglerna som rör dem följs.

6. verklig huvudman: fysiska personer som ytterst äger eller kontrollerar kunden och/eller den eller de fysiska personer

för vars räkning en transaktion eller en verksamhet utförs och som innefattar åtminstone följande:

a) När det gäller företagsenheter:

i) Fysiska personer som ytterst äger eller kontrollerar en juridisk enhet genom direkt eller indirekt ägande av en

tillräcklig andel av aktierna eller rösträtterna eller ägandeandelarna i den enheten, t.ex. genom innehav av

innehavaraktier, eller genom kontroll genom andra medel, dock ej bolag noterade på en reglerad marknad

som omfattas av informationsskyldighet enligt unionsrätten eller omfattas av motsvarande internationella

normer som säkerställer tillräcklig öppenhet beträffande information om ägande.

Ett aktieinnehav på 25 % + 1 aktie eller en ägandeandel på mer än 25 % i kunden som innehas av en fysisk

person ska vara en indikation på direkt ägande. Ett aktieinnehav på 25 % + 1 aktie eller en ägandeandel på

mer än 25 % i kunden som innehas av en företagsenhet, som står under en eller flera fysiska personers

kontroll, eller av flera företagsenheter, som står under samma fysiska persons eller personers kontroll, ska

vara en indikation på indirekt ägande. Detta ska inte påverka medlemsstaternas rätt att besluta att en lägre

andel kan utgöra en indikation på ägande eller kontroll. Kontroll genom andra medel får fastställas bland

annat i enlighet med kriterierna i artikel 22.1–22.5 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU (3).

ii) Om, när alla tänkbara medel har utnyttjats och under förutsättning att det inte föreligger grund för

misstankar, ingen person enligt led i har identifierats eller om det finns tvivel på att den eller de personer

som har identifierats är verkliga huvudmän, den eller de fysiska personer som innehar ledande befattningar;

ska de ansvariga enheterna dokumentera de åtgärder som vidtas för att identifiera det verkliga huvudman­

naskapet enligt led i och detta led.

b) När det gäller truster:

i) Instiftaren.

ii) Förvaltaren eller förvaltarna.

iii) Beskyddaren, om sådan finns.

iv) Förmånstagarna eller, om det ännu inte har fastställts vilka enskilda personer som är förmånstagare med

avseende på den juridiska konstruktionen eller enheten, de personer för vilka den juridiska konstruktionen

eller enheten främst har inrättats eller verkar.

v) Eventuella andra fysiska personer som ytterst utövar kontroll över trusten genom direkt eller indirekt ägande

eller genom andra medel.

5.6.2015

L 141/86

Europeiska unionens officiella tidning

SV

(1) Gemensam åtgärd 98/733/RIF av den 21 december 1998 beslutad av rådet på grundval av artikel K 3 i Fördraget om Europeiska unionen

om att göra deltagande i en kriminell organisation i Europeiska unionens medlemsstater till ett brott (EGT L 351, 29.12.1998, s. 1).

(2) EGT C 316, 27.11.1995, s. 49.

(3) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26 juni 2013 om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer

av företag, om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG och om upphävande av rådets direktiv 78/660/EEG

och 83/349/EEG (EUT L 182, 29.6.2013, s. 19).

32

Prop. 2019/20:55

Bilaga 1

c) När det gäller juridiska enheter såsom stiftelser och juridiska konstruktioner av samma typ som truster, den eller

de fysiska personer som innehar ställningar som är likvärda med eller liknar dem i led b.

7. tjänsteleverantör till truster eller bolag: alla personer som affärsmässigt tillhandahåller tredje man någon av följande

tjänster:

a) Bildande av bolag eller andra typer av juridiska personer.

b) I egenskap av, eller vidtagande av åtgärder för att någon annan ska agera som styrelseledamot eller bolagsrättsligt

ansvarig på ett bolag, partner i ett handelsbolag eller liknande ställning i andra juridiska personer, eller åtgärder

för att någon annan ska utöva en sådan funktion.

c) Tillhandahållande av säte, kontorsadress, postadress eller administrativ adress och andra anknutna tjänster till

aktiebolag, handelsbolag eller annan form av juridisk person eller konstruktion.

d) Förvaltning av en klassisk trust eller liknande juridisk konstruktion, eller åtgärder för att någon annan ska kunna

utöva en sådan funktion.

e) Funktion som nominell aktieägare för en annan person, som inte är ett bolag noterat på en reglerad marknad

som omfattas av informationsskyldighet i enlighet med unionsrätten eller omfattas av motsvarande

internationella normer, eller åtgärder för att någon annan ska kunna utöva en sådan funktion.

8. korrespondentförbindelse:

a) tillhandahållande av banktjänster från en bank som korrespondent till en annan bank som motpart, inbegripet

tillhandahållande av ett löpande konto eller annat passivkonto och härtill knutna tjänster, t.ex. likviditetsför­

valtning, internationella överföringar av medel, checkavräkning, payable-through-konton och valutatjänster,

b) förbindelserna mellan kreditinstitut och finansiella institut där liknande tjänster tillhandahålls av ett korrespon­

dentinstitut till ett motpartsinstitut, och inbegripet förbindelser som etablerats för värdepapperstransaktioner

eller överföring av medel.

9. person i politiskt utsatt ställning: en fysisk person som innehar eller har innehaft viktiga offentliga poster, bland annat

a) stats- och regeringschefer, ministrar samt ställföreträdande eller biträdande ministrar,

b) parlamentsledamöter eller ledamöter av liknande lagstiftande organ,

c) ledamöter av politiska partiers styrelser,

d) domare i högsta domstolen, författningsdomstolar eller andra rättsliga organ på hög nivå vars beslut inte kan

överklagas, utom under exceptionella omständigheter,

e) ledamöter i revisionsrätter eller i centralbankers styrelser,

f) ambassadörer, chargés d'affaires samt höga officerare inom försvarsmakten,

g) ledamöter i statsägda företags förvaltnings-, lednings- och tillsynsorgan,

h) direktörer, biträdande direktörer, styrelseledamöter och innehavare av liknande poster i en internationell

organisation.

Inga offentliga tjänster som avses i leden a–h ska anses omfatta tjänstemän på mellannivå eller lägre tjänstemän.

10. familjemedlemmar, bland annat:

a) make/maka, eller en person som likställs med make/maka, till en person i politiskt utsatt ställning,

b) barn och deras makar/makor, eller personer som likställs med make/maka till en person i politiskt utsatt

ställning,

c) föräldrar till en person i politiskt utsatt ställning.

5.6.2015

L 141/87

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Prop. 2019/20:55

Bilaga 1

33

11. kända medarbetare:

a) fysiska personer om vilka det är känt att de gemensamt är verkliga huvudmän till juridiska enheter eller juridiska

konstruktioner, eller har andra nära affärsförbindelser med en person i politiskt utsatt ställning,

b) fysiska personer som är den enda verkliga huvudmannen bakom juridiska enheter eller juridiska konstruktioner

om vilka det är känt att de i praktiken har inrättats till förmån en person i politiskt utsatt ställning.

12. företagsledning: en tjänsteman eller anställd som har tillräckliga kunskaper om institutets riskexponering mot

penningtvätt och finansiering av terrorism och som har tillräckliga befogenheter att fatta beslut som påverkar dess

riskexponering, och behöver inte i alla fall vara styrelseledamot.

13. affärsförbindelse: en affärsmässig, yrkesmässig eller handelsmässig förbindelse, som är förbunden med en ansvarig

enhets yrkesmässiga verksamhet och som när förbindelsen ingås förväntas ha en viss varaktighet.

14. speltjänster: en tjänst som innebär att penningvärden satsas på slumpspel, inbegripet spel med inslag av skicklighet,

exempelvis lotterier, kasinospel, pokerspel och vadhållning som tillhandahålls på en fysisk plats eller annars på

distans, på elektronisk eller annan teknisk väg för att underlätta kommunikation, och på enskild begäran av en

tjänstemottagare.

15) grupp (koncern): en grupp av företag som består av ett moderföretag, dess dotterföretag och enheter i vilka

moderföretaget eller dess dotterföretag har ägarintressen samt företag som står till varandra i ett sådant förhållande

som avses i artikel 22 i direktiv 2013/34/EU.

16. elektroniska pengar: elektroniska pengar enligt definitionen i artikel 2.2. i direktiv 2009/110/EG.

17. brevlådebank: ett kredit- eller finansiellt institut, eller ett institut som utför verksamhet som likställs med den som

utförs av kreditinstitut eller finansiella institut, som är registrerat i en jurisdiktion där det saknar en meningsfull

fysisk närvaro och ledning och inte är anknutet till en reglerad finansgrupp (koncern).

Artikel 4

1.

Medlemsstaterna ska, i enlighet med den riskbaserade metoden, se till att tillämpningsområdet för detta direktiv

helt eller delvis utvidgas till att omfatta andra yrken och företagskategorier än de ansvariga enheter som avses i artikel

2.1 och som bedriver verksamhet som med särskilt stor sannolikhet används för penningtvätt eller för finansiering av

terrorism.

2.

Om en medlemsstat utvidgar tillämpningsområdet för detta direktiv till att omfatta andra yrken eller företagska­

tegorier än dem som avses i artikel 2.1 ska den meddela kommissionen detta.

Artikel 5

För förebyggande av penningtvätt och finansiering av terrorism får medlemsstaterna, inom gränserna för unionsrätten,

införa eller behålla strängare regler på det område som omfattas av detta direktiv.

AVSNITT 2

Riskbedömning

Artikel 6

1.

Kommissionen ska göra en bedömning av de risker för penningtvätt och finansiering av terrorism som påverkar

den inre marknaden och berör gränsöverskridande verksamhet.

I detta syfte ska kommissionen senast den 26 juni 2017 utarbeta en rapport i vilken de riskerna identifieras, analyseras

och bedöms på unionsnivå. Därefter ska kommission uppdatera sin rapport vartannat år, eller vid behov oftare.

2.

Den rapport som avses i punkt 1 ska omfatta åtminstone följande:

a) De delar av den inre marknaden som är utsatta för störst risk.

5.6.2015

L 141/88

Europeiska unionens officiella tidning

SV

34

Prop. 2019/20:55

Bilaga 1

b) De risker som är förknippade med varje relevant sektor.

c) De metoder som brottslingar oftast använder för att tvätta vinster från olaglig verksamhet.

3.

Kommissionen ska göra den rapport som avses i punkt 1 tillgänglig för medlemsstaterna och ansvariga enheter för

att hjälpa dem med att identifiera, förstå, hantera och minska riskerna för penningtvätt och finansiering av terrorism och

så att andra berörda aktörer, inklusive nationella lagstiftare, Europaparlamentet, de europeiska tillsynsmyndigheterna och

företrädare för FIU, bättre kan förstå riskerna.

4.

Kommissionen ska utfärda rekommendationer till medlemsstaterna om lämpliga åtgärder för att ta itu med de

identifierade riskerna. Om medlemsstaterna beslutar att inte tillämpa rekommendationerna inom sina nationella system

för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism ska de anmäla detta till kommissionen och tillhandahålla

skälen för ett sådant beslut.

5.

Senast den 26 december 2016 ska de europeiska tillsynsmyndigheterna genom sin gemensamma kommitté lämna

ett yttrande om de risker för penningtvätt och finansiering av terrorism som påverkar unionens finansiella sektor (nedan

kallat gemensamt yttrande). Därefter ska de europeiska tillsynsmyndigheterna genom den gemensamma kommittén lämna

ett yttrande vartannat år.

6.

När den utför den bedömning som avses i punkt 1 ska kommissionen organisera arbetet på unionsnivå, beakta de

gemensamma yttranden som avses i punkt 5, samt engagera medlemsstaternas experter på området bekämpning av

penningtvätt och finansiering av terrorism, företrädare för FIU och, när så är lämpligt, andra organ på unionsnivå.

Kommissionen ska göra de gemensamma yttrandena tillgängliga för medlemsstaterna och ansvariga enheter för att bistå

dem att identifiera, hantera och minska riskerna för penningtvätt och finansiering av terrorism.

7.

Kommissionen ska vartannat år, eller vid behov oftare, till Europaparlamentet och rådet lämna en rapport om

resultaten av de regelbundna riskbedömningarna och om de åtgärder som vidtagits på grundval av dessa resultat.

Artikel 7

1.

Varje medlemsstat ska vidta lämpliga åtgärder för att identifiera, bedöma, förstå och minska de risker för

penningtvätt och finansiering av terrorism som de påverkas av, liksom eventuella farhågor kopplade till skyddet av

personuppgifter i detta sammanhang. Den ska uppdatera den riskbedömningen.

2.

Varje medlemsstat ska utse en myndighet eller inrätta en mekanism genom vilken de nationella åtgärderna mot de

risker som avses i punkt 1 samordnas. Myndighetens namn eller en beskrivning av mekanismen ska meddelas

kommissionen, de europeiska tillsynsmyndigheterna och övriga medlemsstater.

3.

När de gör de riskbedömningar som avses i punkt 1 i denna artikel ska medlemsstaterna använda resultaten i den

rapport som avses i artikel 6.1.

4.

Vad gäller de riskbedömningar som avses i punkt 1 ska varje medlemsstat

a) använda den till att förbättra sina åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, särskilt genom att

identifiera områden där ansvariga enheter ska vidta strängare åtgärder, i tillämpliga fall med angivande av vilka

åtgärder som ska vidtas,

b) där så är lämpligt identifiera sektorer eller områden med mindre eller större risk för penningtvätt och finansiering av

terrorism,

c) använda den som hjälp vid fördelning och prioritering av resurser för att bekämpa penningtvätt och finansiering av

terrorism,

d) använda den för att se till att lämpliga regler utarbetas för varje sektor eller område alltefter risken för penningtvätt

och finansiering av terrorism,

e) skyndsamt göra lämplig information tillgänglig för ansvariga enheter för att underlätta deras egna bedömningar av

risken för penningtvätt och finansiering av terrorism.

5.6.2015

L 141/89

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Prop. 2019/20:55

Bilaga 1

35

5.

Medlemsstaterna ska göra resultaten av sina riskbedömningar tillgängliga för kommissionen, de europeiska

tillsynsmyndigheterna och de övriga medlemsstaterna.

Artikel 8

1.

Medlemsstaterna ska se till att ansvariga enheter vidtar lämpliga åtgärder för att identifiera och bedöma riskerna

för penningtvätt och finansiering av terrorism, med beaktande av riskfaktorer inbegripet de som rör deras kunder, länder

eller geografiska områden, produkter, tjänster, transaktioner eller distributionskanaler. Dessa åtgärder ska stå i proportion

till de ansvariga enheternas typ och storlek.

2.

De riskbedömningar som avses i punkt 1 ska dokumenteras, uppdateras och göras tillgängliga för relevanta

behöriga myndigheter och berörda självreglerande organ. Behöriga myndigheter får besluta att enskilda dokumenterade

riskbedömningar inte krävs, när de specifika risker som är förenade med sektorn är uppenbara och väl kända.

3.

Medlemsstaterna ska se till att ansvariga enheter har riktlinjer, kontroller och förfaranden på plats för att minska

och effektivt hantera de risker för penningtvätt och finansiering av terrorism som identifierats på unionsnivå, på

medlemsstatsnivå och vid ansvariga enheter. Dessa riktlinjer, kontroller och förfaranden ska stå i proportion till de

ansvariga enheternas typ och storlek.

4.

De riktlinjer, kontroller och förfaranden som avses i punkt 3 ska omfatta följande:

a) Utveckling av interna riktlinjer, kontroller och förfaranden, inbegripet rutiner för modellriskhantering, åtgärder för

kundkännedom, rapportering, registerhållning, intern kontroll, efterlevnadskontroll inbegripet utnämning av en

efterlevnadsansvarig på ledningsnivå om det motiveras av verksamhetens storlek och natur samt bakgrundskontroll

av personal.

b) En oberoende granskningsfunktion för att granska de interna riktlinjer, kontroller och förfaranden som avses i led a,

om det motiveras av verksamhetens storlek och natur.

5.

Medlemsstaterna ska kräva att ansvariga enheter inhämtar sin lednings godkännande av de riktlinjer, kontroller och

förfaranden som de inför och övervakar och skärper vidtagna åtgärder, när så är lämpligt.

AVSNITT 3

Policy gentemot tredjeland

Artikel 9

1.

Tredjeländers jurisdiktioner med sådana strategiska brister i sina nationella system för bekämpning av penningtvätt

och finansiering av terrorism som utgör ett betydande hot mot unionens finansiella system (nedan kallade högrisktred­

jeländer) ska identifieras för att skydda en väl fungerande inre marknad.

2.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 64 för att identifiera högrisktred­

jeländer, med beaktande av strategiska brister, särskilt med avseende på

a) tredjelandets rättsliga och institutionella ram för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism, framför

allt

i) kriminalisering av penningtvätt och finansiering av terrorism,

ii) åtgärder som rör kundkännedom,

iii) krav som rör registerhållning,

iv) krav som rör rapportering av misstänkta transaktioner,

b) tredjelandets behöriga myndigheters befogenheter och förfaranden för bekämpning av penningtvätt och finansiering

av terrorism,

c) effektiviteten hos systemet för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism vid tredjelandets insatser för

att ta itu med riskerna för penningtvätt eller finansiering av terrorism.

5.6.2015

L 141/90

Europeiska unionens officiella tidning

SV

36

Prop. 2019/20:55

Bilaga 1

3.

De delegerade akter som avses i punkt 2 ska antas inom en månad efter identifieringen av de strategiska brister

som avses i den punkten.

4.

Kommissionen ska, där så är lämpligt vid upprättandet av delegerade akter som avses i punkt 2, ta hänsyn till

relevanta utvärderingar, bedömningar eller rapporter från internationella organisationer och normgivare med

befogenheter på området förebyggande av penningtvätt och bekämpning av finansiering av terrorism när det gäller de

risker som enskilda tredjeländer utgör.

KAPITEL II

ÅTGÄRDER FÖR KUNDKÄNNEDOM

AVSNITT 1

Allmänna bestämmelser

Artikel 10

1.

Medlemsstaterna ska förbjuda sina kreditinstitut och finansiella institut att föra anonyma konton eller utfärda

anonyma motböcker. Medlemsstaterna ska i alla händelser kräva att ägarna och förmånstagarna till befintliga anonyma

konton eller anonyma motböcker så snart som möjligt, och under alla förhållanden innan kontona eller motböckerna

nyttjas, omfattas av åtgärder för kundkännedom.

2.

Medlemsstaterna ska vidta åtgärder för att förebygga missbruk av innehavaraktier och teckningsoptioner för

innehavaraktier.

Artikel 11

Medlemsstaterna ska se till att ansvariga enheter vidtar åtgärder för kundkännedom under följande omständigheter:

a) När en affärsförbindelse ingås.

b) Vid utförandet av enstaka transaktioner som

i) uppgår till minst 15 000 EUR, oavsett om den transaktionen utförs vid ett enda tillfälle eller flera tillfällen som

förefaller ha samband, eller

ii) utgör en överföring av medel enligt definitionen i artikel 3.9 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU)

2015/847 (1) som överstiger 1 000 EUR.

c) När det gäller personer som handlar med varor, vid enstaka transaktioner om minst 10 000 EUR i kontanter, oavsett

om transaktionen utförs vid ett enda tillfälle eller flera tillfällen som förefaller ha samband.

d) För tillhandahållare av speltjänster: vid utbetalning av vinster, betalning av insatser, eller båda, vid transaktioner om

minst 2 000 EUR, oavsett om transaktionen utförs vid ett enda tillfälle eller flera tillfällen som förefaller ha samband.

e) När det finns misstankar om penningtvätt eller finansiering av terrorism, oavsett eventuella undantag eller

tröskelbelopp.

f) När det råder osäkerhet om hur tillförlitliga eller tillräckliga tidigare erhållna kundidentifieringsuppgifter är.

Artikel 12

1.

Genom undantag från artikel 13.1 första stycket a, b och c och artikel 14 och på grundval av en lämplig

riskbedömning som visar på en låg risk får medlemsstaterna tillåta ansvariga enheter att inte vidta vissa åtgärder för

kundkännedom i fråga om elektroniska pengar, där samtliga följande riskreducerande villkor är uppfyllda:

a) Betalningsinstrumentet kan inte återuppladdas eller har en månatlig gräns för betalningstransaktioner på 250 EUR

som endast kan användas i den medlemsstaten.

b) Det högsta belopp som lagras elektroniskt överstiger inte 250 EUR.

5.6.2015

L 141/91

Europeiska unionens officiella tidning

SV

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/847 av den 20 maj 2015 om uppgifter som ska åtfölja överföringar av medel och

om upphävande av förordning (EG) nr 1781/2006 (se sidan 1 i detta nummer av EUT).

Prop. 2019/20:55

Bilaga 1

37

c) Betalningsinstrumentet används uteslutande för inköp av varor eller tjänster.

d) Betalningsinstrumentet kan inte finansieras med anonyma elektroniska pengar.

e) Utgivaren övervakar transaktionen eller affärsförbindelsen så noga att denne kan upptäcka ovanliga eller misstänkta

transaktioner.

Vid tillämpningen av första stycket b får en medlemsstat höja det högsta beloppet på 500 EUR för betalningsinstrument

som endast kan användas i den medlemsstaten.

2.

Medlemsstaterna ska se till att undantaget i punkt 1 inte är tillämpligt vid kontantinlösen eller kontantuttag av de

elektroniska pengarnas penningvärde om detta överstiger 100 EUR.

Artikel 13

1.

Åtgärder för kundkännedom ska omfatta följande:

a) Identifiering av kunden och kontroll av dennes identitet utifrån handlingar, uppgifter eller information som erhållits

från en tillförlitlig och oberoende källa.

b) Identifiering av den verkliga huvudmannen och rimliga åtgärder för styrkande av den personens identitet, så att den

ansvariga enheten anser sig ha full vetskap om vem den verkliga huvudmannen är, inbegripet rimliga åtgärder för att

förstå kundens ägar- och kontrollstruktur i fallet juridiska personer, truster, bolag, stiftelser och liknande juridiska

konstruktioner.

c) Bedömning och i förekommande fall inhämtande av information om affärsförbindelsens syfte och avsedda natur.

d) Fortlöpande övervakning av affärsförbindelsen, inbegripet granskning av transaktioner under förbindelsens hela

existens för att säkerställa att de transaktioner som utförs motsvarar den ansvariga enhetens kundkännedom,

verksamheten och riskprofilen, vid behov även medlens ursprung och säkerställande av att handlingarna, uppgifterna

eller informationen uppdateras.

Ansvariga enheter ska också, när de utför de åtgärder som avses i första stycket a och b, kontrollera att en person som

påstår sig handla på kundens vägnar verkligen är bemyndigad att göra det och identifiera den personen och kontrollera

dennes identitet.

2.

Medlemsstaterna ska se till att ansvariga enheter vidtar varje åtgärd för kundkännedom som föreskrivs i punkt 1.

Ansvariga enheter får dock själva reglera sådana åtgärders omfattning utifrån en riskkänslighetsanalys.

3.

Medlemsstaterna ska kräva att ansvariga enheter vid bedömningen av riskerna för penningtvätt och finansiering av

terrorism åtminstone beaktar de variabler som anges i bilaga I.

4.

Medlemsstaterna ska se till att ansvariga enheter för de behöriga myndigheterna eller självreglerande organen kan

visa att åtgärderna är lämpliga med hänsyn till de identifierade riskerna för penningtvätt och finansiering av terrorism.

5.

För livförsäkringsverksamhet eller annan investeringsrelaterad försäkringsverksamhet ska medlemsstaterna se till

att, utöver de åtgärder för kundkännedom som krävs med avseende på kunden och den verkliga huvudmannen, ska

kreditinstitut och finansiella institut vidta följande åtgärder för kundkännedom i fråga om livförsäkringars och andra

investeringsrelaterade försäkringars förmånstagare, så snart som dessa har identifierats eller utpekats:

a) När det gäller förmånstagare som identifieras som specifikt namngivna personer eller juridiska konstruktioner:

fastställande av personens namn.

b) När det gäller förmånstagare som utpekas genom egenskaper eller klass eller på annat sätt: inhämtande av tillräcklig

information om dessa förmånstagare, så att kreditinstitutet eller det finansiella institutet anser sig kunna avgöra

förmånstagarens identitet vid utbetalningstillfället.

5.6.2015

L 141/92

Europeiska unionens officiella tidning

SV

38

Prop. 2019/20:55

Bilaga 1

Vad gäller leden a och b i första stycket ska kontrollen av förmånstagarnas identitet ske vid utbetalningstillfället. Vid

överlåtelse, helt eller delvis, av livförsäkring eller annan investeringsrelaterad försäkring till tredje part ska kreditinstitut

och finansiella institut med kännedom om överlåtelsen fastställa den verkliga huvudmannens identitet när försäkringens

värde övergår till den personen eller den juridiska konstruktionen.

6.

När det gäller trusters eller liknande juridiska konstruktioners förmånstagare som utpekas genom särskilda

egenskaper eller klass ska en ansvarig enhet inhämta tillräcklig information om förmånstagaren så att den ansvariga

enheten anser sig kunna fastställa dennes identitet vid utbetalningstillfället eller när förmånstagaren hävdar sina

förvärvade rättigheter.

Artikel 14

1.

Medlemsstaterna ska kräva att kontroll av kundens och den verkliga huvudmannens identitet sker innan en

affärsförbindelse ingås eller en transaktion utförs.

2.

Genom undantag från punkt 1 får medlemsstaterna tillåta att kontroll av kundens och den verkliga huvudmannens

identitet slutförs när affärsförbindelsen ingås, om detta är nödvändigt för att inte störa den normala affärsverksamheten

och om risken för penningtvätt eller finansiering av terrorism är liten. I sådana situationer ska dessa förfaranden

slutföras snarast möjligt efter inledande kontakt.

3.

Genom avvikelse från punkt 1 får medlemsstaterna tillåta att ett konto öppnas hos ett kreditinstitut eller finansiellt

institut, inbegripet konton som möjliggör transaktioner i överlåtbara värdepapper, om det finns tillräckliga

skyddsåtgärder för att transaktioner inte kan utföras av kunden eller för kundens räkning innan de krav på

kundkännedom som fastställs i artikel 13.1 första stycket a och b har uppfyllts.

4.

Om en ansvarig enhet inte kan uppfylla de krav på kundkännedom som fastställs i artikel 13.1 första stycket a, b

eller c ska medlemsstaterna kräva att vederbörande inte utför en transaktion via bankkonto, ingår en affärsförbindelse

eller utför transaktionen, och att denne ska avbryta affärsförbindelsen och överväga att rapportera en misstänkt

transaktion när det gäller denna kund till FIU i enlighet med artikel 33.

Medlemsstaterna ska undantagsvis inte tillämpa första stycket på notarier, andra oberoende jurister, revisorer, externa

revisorer och skatterådgivare endast i den strikta utsträckning dessa personer utreder sin klients rättsliga ställning,

försvarar eller företräder denne i eller rörande rättsliga förfaranden, inbegripet att tillhandahålla rådgivning om att inleda

eller undvika förfaranden.

5.

Medlemsstaterna ska kräva att ansvariga enheter inte bara vidtar åtgärder för kundkännedom gentemot alla nya

kunder utan även vid lämpliga tidpunkter gentemot befintliga kunder, efter en riskkänslighetsanalys, bland annat när en

kunds relevanta omständigheter förändras.

AVSNITT 2

Förenklade åtgärder för kundkännedom

Artikel 15

1.

Om en medlemsstat eller en ansvarig enhet konstaterar att riskerna är lägre på vissa områden får medlemsstaten

tillåta att ansvariga enheter vidtar förenklade åtgärder för kundkännedom.

2.

Innan de vidtar förenklade åtgärder för kundkännedom ska ansvariga enheter förvissa sig om att affärsförbindelsen

eller transaktionen har lägre risk.

3.

Medlemsstaterna ska se till att ansvariga enheter övervakar transaktionerna och affärsförbindelserna så noga att de

kan upptäcka ovanliga eller misstänkta transaktioner.

Artikel 16

Vid bedömningen av riskerna för penningtvätt och finansiering av terrorism för olika typer av kunder, geografiska

områden och särskilda produkter, tjänster, transaktioner eller distributionskanaler ska medlemsstater och ansvariga

enheter åtminstone beakta de faktorer för potentiella situationer med lägre risk som anges i bilaga II.

5.6.2015

L 141/93

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Prop. 2019/20:55

Bilaga 1

39

Artikel 17

Senast den 26 juni 2017 ska de europeiska tillsynsmyndigheterna för behöriga myndigheter och kreditinstitut och

finansiella institut utfärda riktlinjer i enlighet med artikel 16 i förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010

och (EU) nr 1095/2010 om de riskfaktorer som ska beaktas och åtgärder som ska vidtas i situationer där förenklade

åtgärder för kundkännedom är lämpliga. Särskild hänsyn ska tas till företagets typ och storlek, och där så är lämpligt och

proportionerligt ska särskilda åtgärder fastställas.

AVSNITT 3

Skärpta åtgärder för kundkännedom

Artikel 18

1.

I de fall som avses i artiklarna 19–24 ska medlemsstaterna när de har att göra med fysiska personer eller juridiska

enheter som är etablerade i tredjeländer som av kommissionen identifierats som högrisktredjeländer, samt även i andra

fall av större risker som medlemsstaterna eller ansvariga enheter konstaterat, kräva att de ansvariga enheterna vidtar

skärpta åtgärder för kundkännedom för att hantera och minska sådana risker på lämpligt sätt.

Skärpta åtgärder för kundkännedom behöver inte med automatik åberopas för filialer eller majoritetsägda dotterföretag

till ansvariga enheter som är etablerade i unionen, belägna i högrisktredjeländer, när dessa filialer eller majoritetsägda

dotterföretag helt och hållet följer koncernens riktlinjer och rutiner i enlighet med artikel 45. Medlemsstaterna ska se till

att dessa fall hanteras av de ansvariga enheterna med användning av en riskbaserad metod.

2.

Medlemsstaterna ska kräva att ansvariga enheter i möjligaste mån granskar bakgrunden till och syftet med alla

komplexa och ovanligt stora transaktioner, och alla ovanliga transaktionsmönster som inte förefaller ha något

ekonomiskt eller lagligt syfte. Ansvariga enheter ska särskilt skärpa övervakningen av affärsförbindelsen för att avgöra

om dessa transaktioner eller aktiviteter framstår som misstänkta.

3.

Vid bedömningen av riskerna för penningtvätt och finansiering av terrorism ska medlemsstater och ansvariga

enheter åtminstone beakta situationer med potentiellt högre risk enligt bilaga III.

4.

Senast den 26 juni 2017 ska de europeiska tillsynsmyndigheterna för behöriga myndigheter och kreditinstitut och

finansiella institut utfärda riktlinjer i enlighet med artikel 16 i förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010

och (EU) nr 1095/2010 om de riskfaktorer som ska beaktas och åtgärder som ska vidtas i situationer där skärpta

åtgärder för kundkännedom är lämpliga. Särskild hänsyn ska tas till företagets typ och storlek, och där så är lämpligt och

proportionerligt ska särskilda åtgärder fastställas.

Artikel 19

När det gäller gränsöverskridande korrespondentförbindelser med ett motpartsinstitut i ett tredjeland ska

medlemsstaterna, utöver de åtgärder för kundkännedom som fastställs i artikel 13, kräva att deras kreditinstitut och

finansiella institut

a) samlar in så mycket information om motpartsinstitutet att de har full insikt i dess affärsverksamhet och utifrån

offentligt tillgänglig information kan bedöma dess anseende och övervakningens kvalitet,

b) gör en bedömning av motpartsinstitutets kontroller för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism,

c) inhämtar godkännande från sin ledning innan de ingår nya korrespondentförbindelser,

d) dokumenterar varje instituts respektive ansvar,

e) för payable-through-konton försäkrar sig om att motpartsinstitutet har kontrollerat kundens identitet och löpande

vidtagit åtgärder för kundkännedom med avseende på de kunder som har direkt tillgång till korrespondentinstitutets

konton och att det på begäran kan tillhandahålla korrespondentinstitutet relevanta kundkännedomsuppgifter.

5.6.2015

L 141/94

Europeiska unionens officiella tidning

SV

40

Prop. 2019/20:55

Bilaga 1

Artikel 20

När det gäller transaktioner eller affärsförbindelser med personer i politiskt utsatt ställning, ska medlemsstaterna utöver

de åtgärder för kundkännedom som fastställs i artikel 13 kräva att ansvariga enheter

a) har lämpliga riskhanteringssystem på plats, inklusive riskbaserade förfaranden, för att kunna avgöra om kunden eller

kundens verkliga huvudman är en person i politiskt utsatt ställning,

b) tillämpar följande åtgärder vid affärsförbindelser med personer i politiskt utsatt ställning:

i) Inhämtar sin lednings godkännande av att affärsförbindelser med sådana personer ingås eller fortlöper.

ii) Vidtar lämpliga åtgärder för att fastställa varifrån förmögenheten och medlen härstammar som förknippas med

affärsförbindelser eller transaktioner med sådana personer.

iii) Bedriver löpande skärpt övervakning av de affärsförbindelserna.

Artikel 21

Medlemsstaterna ska kräva att ansvariga enheter vidtar rimliga åtgärder för att avgöra om livförsäkringars eller andra

investeringsrelaterade försäkringars förmånstagare och/eller vid behov förmånstagarens verkliga huvudman är personer i

politiskt utsatt ställning. Dessa åtgärder ska vidtas senast då försäkringen helt eller delvis utbetalas eller överlåts. Om

högre risker konstaterats, ska medlemsstaterna utöver att tillämpa de åtgärder för kundkännedom som fastställs i

artikel 13 kräva att ansvariga enheter

a) informerar sin ledning innan försäkringsbeloppet utbetalas,

b) skärper kontrollen av hela affärsförbindelsen med försäkringstagaren.

Artikel 22

Om en person i politiskt utsatt ställning inte längre har en viktig offentlig funktion i en medlemsstat eller ett tredjeland

eller i en internationell organisation ska ansvariga enheter, åtminstone under 12 månader, vara skyldiga att beakta om

personen fortfarande utgör en risk och tillämpa motsvarande lämpliga riskkänslighetsåtgärder tills personen inte längre

anses utgöra någon specifik risk för personer i politiskt utsatt ställning.

Artikel 23

Åtgärderna enligt artiklarna 20 och 21 ska också tillämpas på familjemedlemmar och kända nära medarbetare till

personer i politiskt utsatt ställning.

Artikel 24

Medlemsstaterna ska förbjuda kreditinstitut och finansiella institut att ingå eller upprätthålla korrespondentförbindelser

med brevlådebanker. De ska kräva att dessa institut vidtar lämpliga åtgärder för att se till att de inte ingår eller fortsätter

att upprätthålla korrespondentförbindelser med ett kreditinstitut eller finansiellt institut som är känt för att tillåta att

dess konton används av brevlådebanker.

AVSNITT 4

Utförande av tredje part

Artikel 25

Medlemsstaterna får tillåta ansvariga enheter att anlita tredje part för att uppfylla de krav på kundkännedom som

föreskrivs i artikel 13.1 första stycket a, b och c. Det slutliga ansvaret för att uppfylla dessa krav ska dock ligga hos den

ansvariga enhet som anlitar denna tredje part.

5.6.2015

L 141/95

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Prop. 2019/20:55

Bilaga 1

41

Artikel 26

1.

Vid tillämpning av detta avsnitt avses med tredje part en ansvarig enhet som är förtecknad i artikel 2, en sådan

ansvarig enhets medlemsorganisationer eller branschorganisationer eller något annat institut eller någon annan person i

en medlemsstat eller ett tredjeland

a) som tillämpar sådana krav på åtgärder för kundkännedom och på registerhållning som överensstämmer med kraven i

detta direktiv, och

b) vars iakttagande av kraven i direktivet övervakas i överensstämmelse med kapitel VI avsnitt 2.

2.

Medlemsstaterna ska förbjuda ansvariga enheter att anlita tredje parter som är etablerade i högrisktredjeländer.

Medlemsstaterna får från det förbudet undanta filialer och majoritetsägda dotterföretag till ansvariga enheter som är

etablerade i unionen om dessa filialer och majoritetsägda dotterföretag helt och hållet följer koncernens riktlinjer och

rutiner i enlighet med artikel 45.

Artikel 27

1.

Medlemsstaterna ska se till att ansvariga enheter från anlitad tredje part erhåller nödvändiga uppgifter om kraven

på kundkännedom som fastställs i artikel 13.1 första stycket a, b och c.

2.

Medlemsstaterna ska se till att de ansvariga enheter som kunden hänvisas till vidtar lämpliga åtgärder för att se till

att tredje part omedelbart på begäran överlämnar relevanta kopior av identifierings- och kontrolluppgifter och andra

relevanta handlingar om kundens eller den verkliga huvudmannens identitet.

Artikel 28

Medlemsstaterna ska se till att den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten (för koncernens riktlinjer och

förfaranden) samt den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten (för filialer och dotterföretag) kan anse att en ansvarig

enhet följer de bestämmelser som antas i enlighet med artiklarna 26 och 27 genom sitt koncernprogram, om alla

följande villkor är uppfyllda:

a) Den ansvariga enheten förlitar sig på de uppgifter som lämnats av en tredje part som ingår i samma koncern.

b) Koncernen vidtar åtgärder för kundkännedom, följer bestämmelser om registerhållning och har program mot

penningtvätt och finansiering av terrorism i enlighet med detta direktiv eller likvärdiga bestämmelser.

c) Det effektiva genomförandet av de krav som avses i led b övervakas på koncernnivå av en behörig myndighet i

hemmedlemsstaten eller av tredjelandet.

Artikel 29

Detta avsnitt ska inte tillämpas på utkontraktering eller agenturförhållanden, där den utkontrakterande tjänsteleve­

rantören eller agenten enligt avtalet ska anses ingå i den ansvariga enheten.

KAPITEL III

UPPGIFTER OM VERKLIGT HUVUDMANNASKAP

Artikel 30

1.

Medlemsstaterna ska se till att de bolag och andra juridiska enheter som är registrerade på deras territorium är

skyldiga att inhämta och förfoga över adekvata, korrekta och aktuella uppgifter om sitt verkliga huvudmannaskap,

inbegripet uppgifter om sina förmånsintressen.

Medlemsstaterna ska se till att dessa enheter är skyldiga att, utöver uppgifter om sin lagliga ägare, tillhandahålla

ansvariga enheter uppgifter om verkliga huvudmän, när de ansvariga enheterna vidtar åtgärder för kundkännedom i

enlighet med kapitel II.

5.6.2015

L 141/96

Europeiska unionens officiella tidning

SV

42

Prop. 2019/20:55

Bilaga 1

2.

Medlemsstaterna ska kräva att behöriga myndigheter och FIU med nödvändig skyndsamhet i tid kan få tillgång till

de uppgifter som avses i punkt 1.

3.

Medlemsstaterna ska se till att uppgifterna som avses i punkt 1 återfinns i ett centralt register i varje medlemsstat,

exempelvis ett handelsregister, ett sådant bolagsregister som avses i artikel 3 i Europaparlamentets och rådets direktiv

2009/101/EG (1), eller ett offentligt register. Medlemsstaterna ska informera kommissionen om egenskaperna hos dessa

nationella mekanismer. De uppgifter om verkligt huvudmannaskap som återfinns i den databasen får samlas in i enlighet

med nationella system.

4.

Medlemsstaterna ska kräva att de uppgifter som återfinns i det centrala register som avses i punkt 3 är adekvata,

korrekta och aktuella.

5.

Medlemsstaterna ska se till att uppgifterna om verkligt huvudmannaskap är tillgängliga i samtliga fall för

a) behöriga myndigheter och FIU utan inskränkning,

b) ansvariga enheter, inom ramen för åtgärder för kundkännedom i enlighet med kapitel II,

c) varje person eller organisation som kan styrka ett berättigat intresse.

De personer eller organisationer som avses i c ska ha tillgång till åtminstone den verkliga huvudmannens namn,

födelsemånad och födelseår, medborgarskap och bosättningsland, samt arten och omfattning av det förmånsintresse som

innehas av den verkliga huvudmannen.

Vid tillämpningen av denna punkt ska tillgången till uppgifterna om verkligt huvudmannaskap vara förenlig med

uppgiftsskyddsbestämmelserna och kan tillgången kopplas till ett krav på registrering online och erläggande av en avgift.

De avgifter som tas ut för att lämna ut uppgifterna ska inte överstiga de administrativa kostnaderna för utlämnandet.

6.

Det centrala registret som avses i punkt 3 ska se till att behöriga myndigheter och FIU kan få snabb och

obegränsad tillgång utan att den berörda enheten varnas. Det ska också ge ansvariga enheter snabb tillgång när de utför

åtgärder för kundkännedom.

7.

Medlemsstaterna ska se till att behöriga myndigheter och FIU med nödvändig skyndsamhet kan tillhandahålla

behöriga myndigheter och FIU i andra medlemsstater de uppgifter som avses i punkterna 1 och 3.

8.

Medlemsstaterna ska kräva att ansvariga enheter inte uteslutande förlitar sig på det centrala register som avses i

punkt 3 för att uppfylla kraven avseende åtgärder för kundkännedom i enlighet med kapitel II. Vid fullgörandet av dessa

krav ska en riskbaserad metod användas.

9.

Medlemsstaterna får i enskilda fall under exceptionella omständigheter föreskriva ett undantag från den tillgång till

alla uppgifter eller vissa av uppgifterna om verkligt huvudmannaskap som avses i punkt 5 b och c när tillgången skulle

utsätta den verkliga huvudmannen för en risk för bedrägeri, kidnappning, utpressning, våld eller hotelser eller om den

verkliga huvudmannen är minderårig eller på annat sätt saknar rättslig handlingsförmåga. Undantag som beviljas enligt

denna punkt ska inte tillämpas på kreditinstitut och finansiella institut och de ansvariga enheter som avses i

artikel 2.1.3 b som är offentliga tjänstemän.

10.

Senast den 26 juni 2019 ska kommissionen till Europaparlamentet och rådet lämna en rapport med en

bedömning av villkoren och de tekniska specifikationerna och förfarandena för att säkerställa en säker och effektiv

sammankoppling av de centrala registren som avses i punkt 3 via den centrala europeiska plattform som inrättats

genom artikel 4a.1 i direktiv 2009/101/EG. Rapporten ska vid behov åtföljas av ett lagstiftningsförslag.

Artikel 31

1.

Medlemsstaterna ska kräva att förvaltare av truster (express) som regleras av deras rätt ska inhämta och förfoga över

adekvata, korrekta och aktuella uppgifter om trustens verkliga huvudmannaskap. I dessa uppgifter ska ingå

identiteten hos

a) trustens instiftare,

b) förvaltare,

c) beskyddare (om tillämpligt),

5.6.2015

L 141/97

Europeiska unionens officiella tidning

SV

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/101/EG av den 16 september 2009 om samordning av de skyddsåtgärder som krävs i

medlemsstaterna av de i artikel 48 andra stycket i fördraget avsedda bolagen i bolagsmännens och tredje mans intressen, i syfte att göra

skyddsåtgärderna likvärdiga inom gemenskapen (EUT L 258, 1.10.2009, s. 11).

Prop. 2019/20:55

Bilaga 1

43

d) förmånstagarna eller förmånstagarkategorierna, och

e) alla andra fysiska personer som utövar faktisk kontroll över trusten.

2.

Medlemsstaterna ska se till att förvaltare lämnar uppgift om sin status och tillhandahåller de uppgifter som avses i

punkt 1 till ansvariga enheter med nödvändig skyndsamhet, om de som förvaltare har en affärsförbindelse eller utför

enstaka transaktioner som överstiger den tröskel som anges i artikel 11 b, c och d.

3.

Medlemsstaterna ska kräva att behöriga myndigheter och FIU med nödvändig skyndsamhet kan få tillgång till de

uppgifter som avses i punkt 1.

4.

Medlemsstaterna ska kräva att uppgifterna som avses i punkt 1 återfinns i ett centralt register när trusten får

skattemässiga konsekvenser. Det centrala registret ska se till att behöriga myndigheter och FIU kan få snabb och

obegränsad tillgång utan att parterna i den berörda trusten varnas. Det får också ge ansvariga enheter snabb tillgång

inom ramen för åtgärder för kundkännedom i enlighet med kapitel II. Medlemsstaterna ska informera kommissionen om

egenskaperna hos dessa nationella mekanismer.

5.

Medlemsstaterna ska kräva att de uppgifter som återfinns i det centrala register som avses i punkt 4 är adekvata,

korrekta och aktuella.

6.

Medlemsstaterna ska se till att ansvariga enheter inte uteslutande förlitar sig på det centrala register som avses i

punkt 4 för att uppfylla kraven avseende åtgärder för kundkännedom som föreskrivs i kapitel II. Vid uppfyllandet av

dessa krav ska en riskbaserad metod användas.

7.

Medlemsstaterna ska se till att behöriga myndigheter och FIU med nödvändig skyndsamhet kan tillhandahålla

behöriga myndigheter och FIU i andra medlemsstater de uppgifter som avses i punkterna 1 och 4.

8.

Medlemsstaterna ska se till att de åtgärder som föreskrivs i denna artikel tillämpas på andra typer av juridiska

konstruktioner med trustliknande struktur eller funktioner.

9.

Senast den 26 juni 2019 ska kommissionen till Europaparlamentet och rådet lämna en rapport med en

bedömning av villkoren och de tekniska specifikationerna och förfarandena för att säkerställa säker och effektiv

sammankoppling av de centrala registren. Den rapporten ska vid behov åtföljas av ett lagstiftningsförslag.

KAPITEL IV

RAPPORTERINGSSKYLDIGHETER

AVSNITT 1

Allmänna bestämmelser

Artikel 32

1.

Alla medlemsstater ska inrätta en FIU för att förebygga, upptäcka och effektivt bekämpa penningtvätt och

finansiering av terrorism.

2.

Medlemsstaterna ska skriftligen underrätta kommissionen om namn på och adress till de myndigheter som utsetts

till FIU.

3.

Varje FIU ska vara operativt oberoende och självständig, vilket innebär att FIU ska ha behörighet och kapacitet att

utföra sina uppgifter fritt, inklusive att kunna fatta självständiga beslut om att analysera, begära och sprida specifik

information. FIU ska som central nationell enhet ansvara för att ta emot och analysera rapporter om misstänkta

transaktioner och annan information som är relevant för penningtvätt, därmed associerade förbrott eller finansiering av

terrorism. FIU ska ansvara för att till behöriga myndigheter sprida resultaten av sina analyser och andra relevanta

uppgifter, när det finns skäl att misstänka penningtvätt, därmed associerade förbrott eller finansiering av terrorism. FIU

ska kunna erhålla ytterligare uppgifter från ansvariga enheter.

Medlemsstaterna ska tillhandahålla sina FIU tillräckliga finansiella, personella och tekniska resurser för att kunna fullgöra

sina uppdrag.

5.6.2015

L 141/98

Europeiska unionens officiella tidning

SV

44

Prop. 2019/20:55

Bilaga 1

4.

Medlemsstaterna ska se till att deras FIU med nödvändig skyndsamhet har direkt eller indirekt tillgång till de

finansiella och administrativa uppgifter samt brottsbekämpningsuppgifter som de behöver för att kunna fullgöra sina

uppdrag. Om behöriga myndigheter i respektive medlemsstat begär uppgifter, ska FIU kunna lämna svar, om en sådan

begäran om uppgifter motiveras av farhågor om penningtvätt, därmed associerade förbrott eller finansiering av

terrorism. Det är FIU som ska besluta om genomförande av en analys eller spridande av uppgifter.

5.

FIU har ingen skyldighet att tillmötesgå en begäran om uppgifter om det finns objektiva grunder att anta att

utlämnande av sådana uppgifter skulle inverka negativt på pågående undersökningar eller analyser, eller om uppgifts­

lämnandet i undantagsfall skulle vara klart oproportionerligt mot en fysisk eller juridisk persons legitima intressen eller

också irrelevant för det ändamål för vilket det har begärts.

6.

Medlemsstaterna ska kräva att behöriga myndigheter lämnar återkoppling till FIU om användningen av de

uppgifter som lämnats i enlighet med denna artikel och om resultatet av de undersökningar eller inspektioner som

genomförts på grundval av de uppgifterna.

7.

Medlemsstaterna ska se till att FIU har befogenheter att direkt eller indirekt vidta brådskande åtgärder om det finns

en misstanke om att en transaktion är kopplad till penningtvätt eller finansiering av terrorism, och uppskjuta eller vägra

samtycka till en transaktion som är under utförande för att kunna analysera den, styrka misstankarna och sprida

resultaten av analysen till behöriga myndigheter. FIU ska ha befogenheter att direkt eller indirekt vidta sådana åtgärder

på begäran av en FIU från en annan medlemsstat för de perioder och på de villkor som anges i den nationella rätt som

omfattar den FIU som mottar begäran.

8.

FIU:s analys ska bestå av följande:

a) En operativ analys som är inriktad på enskilda fall och särskilda mål eller på lämpliga utvalda uppgifter, beroende på

de mottagna uppgifternas typ och volym och den förväntade användningen av uppgifterna efter spridningen.

b) En strategisk analys av trender och mönster i penningtvätt och finansiering av terrorism.

Artikel 33

1.

Medlemsstaterna ska kräva att ansvariga enheter, och i tillämpliga fall deras styrelseledamöter och anställda, utan

dröjsmål samarbetar fullt ut genom att

a) självmant underrätta FIU, inbegripet genom att lämna in en rapport, i de fall den ansvariga enheten vet, misstänker

eller har rimliga skäl att misstänka att medel, oberoende av vilket belopp det gäller, utgör vinning av brottslig

handling eller har koppling till finansiering av terrorism, och genom att skyndsamt besvara FIU:s begäran om

ytterligare uppgifter i sådana fall,

b) på FIU:s begäran direkt eller indirekt ge den all nödvändig information i enlighet med de förfaranden som inrättats

genom tillämplig rätt.

Alla misstänkta transaktioner, även försök till transaktioner, ska rapporteras.

2.

Den person som utsetts i enlighet med artikel 8.4 a ska vidarebefordra de uppgifter som avses i punkt 1 i denna

artikel till FIU i den medlemsstat där den ansvariga enhet som vidarebefordrar informationen är etablerad.

Artikel 34

1.

När det gäller de ansvariga enheter som avses i artikel 2.1.3 a, b och d, får medlemsstaterna genom undantag från

artikel 33.1 utse ett lämpligt självreglerande branschorgan till den myndighet som ska ta emot informationen enligt

artikel 33.1.

Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 2 ska det utsedda självreglerande organet enligt första stycket i denna

punkt skyndsamt och i obearbetat skick överlämna uppgifterna till FIU.

5.6.2015

L 141/99

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Prop. 2019/20:55

Bilaga 1

45

2.

Medlemsstaterna ska inte tillämpa de skyldigheter som föreskrivs i artikel 33.1 på notarier, andra oberoende

jurister, revisorer, externa revisorer och skatterådgivare, endast i den strikta utsträckning som ett sådant undantag gäller

information som dessa får eller erhåller från en klient i samband med att de utreder dennes rättsliga ställning, försvarar

eller företräder denne i eller rörande rättsliga förfaranden, inbegripet att tillhandahålla rådgivning om att inleda eller

undvika förfaranden, om sådana uppgifter fås eller inhämtas före, under eller efter sådana förfaranden.

Artikel 35

1.

Medlemsstaterna ska kräva att ansvariga enheter avstår från att utföra sådana transaktioner som de vet eller

misstänker har samband med vinning av brottslig handling eller med finansiering av terrorism, tills de har avslutat de

nödvändiga åtgärderna i enlighet med artikel 33.1 första stycket a och följt alla ytterligare specifika instruktioner från

FIU eller de behöriga myndigheterna i enlighet med rätten i den relevanta medlemsstaten.

2.

I de fall där det är omöjligt att avstå från att utföra sådana transaktioner som avses i punkt 1, eller där att utföra

dem sannolikt motverkar försök att efterforska de som gynnas av en misstänkt transaktion, ska de berörda ansvariga

enheterna omedelbart efteråt informera FIU.

Artikel 36

1.

Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna utan dröjsmål informerar FIU, om de vid sina kontroller

av de ansvariga enheterna som avses i artikel 48 eller på annat sätt upptäcker omständigheter som kan ha samband med

penningtvätt eller finansiering av terrorism.

2.

Medlemsstaterna ska se till att tillsynsorgan som enligt bestämmelse i lag eller annan författning ska övervaka

aktiehandeln, valutahandeln och den finansiella derivatmarknaden underrättar FIU om de upptäcker omständigheter som

kan ha samband med penningtvätt eller finansiering av terrorism.

Artikel 37

Om en ansvarig enhet, eller en anställd eller en styrelseledamot vid en sådan ansvarig enhet i god tro röjer uppgifter i

enlighet med artiklarna 33 och 34 ska detta inte innebära en överträdelse av någon regel om tystnadsplikt som följer av

avtal, lag eller annan författning och ska detta inte medföra ansvar för den ansvariga enheten eller dess styrelseledamöter

eller anställda, även under omständigheter där de inte var medvetna om de exakta bakomliggande brottsliga

handlingarna och oavsett om någon olaglig verksamhet faktiskt förekom.

Artikel 38

Medlemsstaterna ska se till att enskilda personer, inbegripet anställda och företrädare vid den ansvariga enheten, som

rapporterar misstänkt penningtvätt eller finansiering av terrorism internt eller till FIU skyddas från att utsättas för hot

eller fientliga handlingar och i synnerhet från ogynnsamma eller diskriminerande anställningsåtgärder.

AVSNITT 2

Förbud mot röjande av uppgifter

Artikel 39

1.

Ansvariga enheter samt deras styrelseledamöter och anställda får inte för berörd kund eller annan tredje person

röja att uppgifter vidarebefordras, kommer att vidarebefordras eller har vidarebefordrats i enlighet med artiklarna 33

eller 34, eller att en analys avseende penningtvätt eller finansiering av terrorism pågår eller kan komma att utföras.

2.

Det förbud som fastställs i punkt 1 får inte omfatta röjande av uppgifter till de behöriga myndigheterna, inbegripet

de självreglerande organen, eller att uppgifter röjs i brottsbekämpande syfte.

3.

Det förbud som fastställs i punkt 1 får inte hindra att uppgifter röjs mellan kreditinstitut och finansiella institut

eller mellan dessa institut och deras filialer och majoritetsägda dotterföretag belägna i tredjeländer, förutsatt att dessa

filialer och majoritetsägda dotterföretag helt och hållet följer koncernens riktlinjer och rutiner, inbegripet rutiner för

informationsutbyte inom koncernen, i enlighet med artikel 45 och att koncernens riktlinjer och rutiner uppfyller de krav

som fastställs i detta direktiv.

5.6.2015

L 141/100

Europeiska unionens officiella tidning

SV

46

Prop. 2019/20:55

Bilaga 1

4.

Det förbud som fastställs i punkt 1 får inte hindra att uppgifter lämnas mellan sådana ansvariga enheter som avses

i artikel 2.1.3 a och b, eller enheter från tredjeländer som tillämpar krav som är likvärdiga med dem som fastställs i

detta direktiv, och som bedriver sin yrkesverksamhet som anställda eller annat inom samma juridiska person eller en

större struktur som personen tillhör och som har gemensamt ägande, gemensam ledning eller efterlevnadskontroll.

5.

För sådana ansvariga enheter som avses i artikel 2.1.1, 2.1.2 och 2.1.3 a och b får det förbud som anges i punkt 1

i den här artikeln, i fall som avser samma kund och samma transaktion som omfattar två eller fler ansvariga enheter,

inte hindra att uppgifter lämnas mellan berörda ansvariga enheter, förutsatt att de kommer från en medlemsstat, eller är

enheter i ett tredjeland som tillämpar krav som är likvärdiga med dem som fastställs i detta direktiv, tillhör samma

yrkeskategori och omfattas av skyldigheter i fråga om tystnadsplikt och skydd av personuppgifter.

6.

Om de ansvariga enheter som avses i artikel 2.1.3 a och b försöker avråda en klient från att begå olagligheter, får

detta inte betraktas som röjande av uppgifter i den mening som avses i punkt 1 i den här artikeln.

KAPITEL V

UPPGIFTSSKYDD, LAGRING AV HANDLINGAR OCH STATISTIK

Artikel 40

1.

Medlemsstaterna ska kräva att ansvariga enheter lagrar följande handlingar och uppgifter i enlighet med nationell

rätt för att FIU eller andra behöriga myndigheter ska kunna förebygga, upptäcka och utreda möjlig penningtvätt eller

finansiering av terrorism:

a) När det gäller åtgärder för kundkännedom: en kopia av de dokument och uppgifter som är nödvändiga för att

uppfylla kraven som fastställs i fråga om åtgärder för kundkännedom i kapitel II, för en period på fem år efter det att

affärsförbindelsen med kunden har upphört eller efter den dag då en enstaka transaktion utfördes.

b) Styrkande handlingar och registreringar av transaktioner i form av originalhandlingar eller i rättsliga förfaranden

godkända kopior enligt tillämplig nationell rätt, vilka behövs för att identifiera transaktioner, för en period på fem år

efter det att affärsförbindelsen med kunden har upphört eller efter den dag då en enstaka transaktion utfördes.

Efter utgången av de lagringstider som avses i första stycket, ska medlemsstaterna se till att ansvariga enheter förstör

personuppgifter, såvida inte annat föreskrivs i nationell rätt, vilket ska avgöra under vilka omständigheter ansvariga

enheter därefter får eller ska lagra uppgifter. Medlemsstaterna får tillåta eller kräva att uppgifterna lagras längre, efter att

ha gjort en grundlig bedömning av huruvida en sådan ytterligare lagring är nödvändig och proportionell och bedömer

att den är nödvändig för att förebygga, upptäcka eller utreda penningtvätt eller finansiering av terrorism. Den ytterligare

lagringstiden ska inte överstiga en period på ytterligare fem år.

2.

I de fall där det den 25 juni 2015 i en medlemsstat pågår rättsliga förfaranden som rör förebyggande, upptäckt,

utredning eller lagföring av misstänkt penningtvätt eller finansiering av terrorism, och en ansvarig enhet innehar

information eller handlingar som rör dessa pågående förfaranden, får den ansvariga enheten lagra den informationen

eller dessa handlingar i enlighet med nationell rätt för en period på fem år från och med den 25 juni 2015.

Medlemsstaterna får, utan att det påverkar nationell straffrätt, tillåta eller kräva att sådana uppgifter eller handlingar

lagras i ytterligare fem år, om det har fastställts att en sådan ytterligare lagringstid är nödvändig och proportionerlig för

att förebygga, upptäcka, utreda eller lagföra misstänkt penningtvätt eller finansiering av terrorism.

Artikel 41

1.

Behandling av personuppgifter enligt detta direktiv omfattas av direktiv 95/46/EG, införlivat med nationell rätt.

Personuppgifter som behandlas enligt detta direktiv av kommissionen eller av de europeiska tillsynsmyndigheterna

omfattas också av förordning (EG) nr 45/2001.

5.6.2015

L 141/101

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Prop. 2019/20:55

Bilaga 1

47

2.

Personuppgifter ska behandlas av ansvariga enheter på grundval av detta direktiv endast i syfte att förebygga sådan

penningtvätt och finansiering av terrorism som avses i artikel 1 och får inte senare behandlas på ett sätt som är

oförenligt med dessa syften. Behandling av personuppgifter på grundval av detta direktiv för något annat ändamål,

exempelvis kommersiella ändamål, ska vara förbjuden.

3.

Ansvariga enheter ska ge nya klienter den information som krävs enligt artikel 10 i direktiv 95/46/EG innan en

affärsförbindelse ingås eller en enstaka transaktion utförs. Den informationen ska särskilt innehålla ett allmänt

meddelande om de ansvariga enheternas rättsliga skyldigheter enligt det här direktivet för att behandla personuppgifter

för att förebygga sådan penningtvätt och finansiering av terrorism som avses i artikel 1 i det här direktivet.

4.

Vid tillämpningen av det förbud om röjande av uppgifter som anges i artikel 39.1 ska medlemsstaterna anta

lagstiftningsåtgärder genom vilka den registrerades rätt att få tillgång till personuppgifter som rör honom eller henne

begränsas helt eller delvis, i den mån som en sådan partiell eller fullständig begränsning utgör en nödvändig och

proportionerlig åtgärd i ett demokratiskt samhälle med vederbörlig hänsyn till den berörda personens legitima intressen

för att

a) göra det möjligt för den ansvariga enheten eller behöriga nationella myndigheten att på ett korrekt sätt fullgöra sitt

uppdrag vid tillämpning av detta direktiv, eller

b) inte hindra officiella eller rättsliga utredningar, analyser, förundersökningar eller förfaranden vid tillämpning av detta

direktiv och för att se till att förebyggandet, utredningen och upptäckten av penningtvätt och finansiering av

terrorism inte äventyras.

Artikel 42

Medlemsstaterna ska kräva att deras ansvariga enheter inför system för att till fullo och snabbt kunna besvara

förfrågningar från FIU eller andra myndigheter, i enlighet med sin nationella rätt, om huruvida de har eller under en

femårsperiod som föregår den förfrågan har haft en affärsförbindelse med specificerade personer och om denna

förbindelses natur, genom säkra kanaler och på ett sätt som säkerställer att förfrågningarna behandlas konfidentiellt.

Artikel 43

Behandling av personuppgifter på grundval av detta direktiv för att förebygga sådan penningtvätt och finansiering av

terrorism som avses i artikel 1 ska betraktas som något som är i det allmännas intresse enligt direktiv 95/46/EG.

Artikel 44

1.

Medlemsstaterna ska för att bidra till utarbetandet av riskbedömningar enligt artikel 7 se till att de kan se över

effektiviteten hos sina system för bekämpning av penningtvätt eller finansiering av terrorism, genom att föra omfattande

statistik över frågor av betydelse för dessa systems effektivitet.

2.

Statistiken som avses i punkt 1 ska omfatta följande:

a) Uppgifter om storlek och betydelse när det gäller de olika sektorer som omfattas av detta direktiv, inklusive antalet

enheter och personer samt varje sektors ekonomiska betydelse.

b) Uppgifter om rapportering, utredningar och rättsliga faser i det nationella systemet för bekämpning av penningtvätt

och finansiering av terrorism, inklusive antalet rapporter om misstänkta transaktioner som lämnats till FIU,

uppföljningen av dessa rapporter och på årsbasis antalet fall som utretts, antalet personer som åtalats, antalet

personer som dömts för penningtvätt eller finansiering av terrorism, typ av förbrott, där sådana uppgifter finns

tillgängliga, samt värdet i euro på egendom som har frysts, beslagtagits eller förverkats.

c) Om tillgängligt, uppgifter om antalet och procentandelen rapporter som leder till vidare utredning, tillsammans med

årsrapporten till ansvariga enheter om hur användbara deras rapporter har varit och om hur de följts upp.

d) Uppgifter om antalet gränsöverskridande begäranden om uppgifter som har gjorts, tagits emot, avslagits och helt

eller delvis besvarats av FIU.

3.

Medlemsstaterna ska se till att en konsoliderad översyn av deras statistik offentliggörs.

4.

Medlemsstaterna ska vidarebefordra statistiken som avses i punkt 2 till kommissionen.

5.6.2015

L 141/102

Europeiska unionens officiella tidning

SV

48

Prop. 2019/20:55

Bilaga 1

KAPITEL VI

RIKTLINJER, RUTINER OCH TILLSYN

AVSNITT 1

Interna rutiner, utbildning och återkoppling

Artikel 45

1.

Medlemsstaterna ska kräva att ansvariga enheter inom en koncern genomför koncernens riktlinjer och rutiner,

inbegripet dataskyddsriktlinjer samt riktlinjer och rutiner för informationsutbyte inom koncernen för att bekämpa

penningtvätt och finansiering av terrorism. Dessa riktlinjer och rutiner ska genomföras effektivt inom filialer och

majoritetsägda dotterföretag i medlemsstater och tredjeländer.

2.

Medlemsstaterna ska kräva att ansvariga enheter som driver företag i en annan medlemsstat ser till att dessa

företag iakttar denna medlemsstats nationella bestämmelser med avseende på införlivandet av detta direktiv.

3.

Om ansvariga enheter har filialer eller majoritetsägda dotterföretag i tredjeländer där minimikraven för

bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism är mindre stränga än i medlemsstaten ska medlemsstaten se

till att dessa enheters filialer och majoritetsägda dotterföretag i tredjeländer uppfyller medlemsstatens krav, inbegripet

avseende uppgiftsskydd, om tredjelandets rätt så tillåter.

4.

Medlemsstaterna och de europeiska tillsynsmyndigheterna ska underrätta varandra om fall där tredjelandets rätt

inte tillåter att den politik och de förfaranden som krävs enligt punkt 1 genomförs. I dessa fall får samordnade åtgärder

vidtas för att finna en lösning.

5.

Om ett tredjelands rätt inte tillåter genomförandet av den politik och de förfaranden som krävs enligt punkt 1 ska

medlemsstaterna kräva att ansvariga enheter säkerställer att filialer och majoritetsägda dotterföretag i det tredjelandet

vidtar ytterligare åtgärder för att effektivt hantera risken för penningtvätt eller finansiering av terrorism, och att de

informerar hemmedlemsstatens behöriga myndigheter. Om de ytterligare åtgärderna inte är tillräckliga ska

hemmedlemsstatens behöriga myndigheter vidta ytterligare tillsynsåtgärder, bland annat kräva av koncernen att den inte

ingår eller att den avbryter affärsförbindelser och att den inte utför transaktioner och, om så är nödvändigt, begära att

koncernen avvecklar sin verksamhet i tredjelandet.

6.

De europeiska tillsynsmyndigheterna ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn och ange typen av

sådana ytterligare åtgärder som avses i punkt 5 och de minimiåtgärder som ska vidtas av kreditinstitut och finansiella

institut, om rätten i ett tredjeland inte tillåter genomförandet av de åtgärder som krävs enligt punkterna 1 och 3.

De europeiska tillsynsmyndigheterna ska till kommissionen lämna de förslag till tekniska standarder för tillsyn som avses

i första stycket senast den 26 december 2016.

7.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarderna för tillsyn enligt punkt 6 i denna artikel i

enlighet med artiklarna 10–14 i förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010.

8.

Medlemsstaterna ska se till att informationsutbytet inom koncernen tillåts. Information om misstankar om att

medel utgör vinning av brottslig handling eller har koppling till finansiering av terrorism som rapporteras till FIU ska

utbytas inom koncernen, såvida inte FIU anger något annat.

9.

Medlemsstaterna får kräva att utgivare av elektroniska pengar enligt definitionen i artikel 2.3 i direktiv

2009/110/EG och betaltjänstleverantörer enligt definitionen i artikel 4.9 i direktiv 2007/64/EG som är etablerade på

deras territorier i annan form än filialer och vars huvudkontor är beläget i en annan medlemsstat utser en central

kontaktpunkt på deras territorium för att på den utnämnande institutionens vägnar säkerställa att reglerna om

bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism efterlevs samt för att underlätta de behöriga myndigheternas

tillsyn, bland annat genom att på begäran förse de behöriga myndigheterna med handlingar och information.

5.6.2015

L 141/103

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Prop. 2019/20:55

Bilaga 1

49

10.

De europeiska tillsynsmyndigheterna ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn om kriterierna för

avgörande av när det är lämpligt att inrätta en central kontaktpunkt enligt punkt 9 och vilka funktioner denna bör ha.

De europeiska tillsynsmyndigheterna ska till kommissionen lämna det förslag till tekniska standarder för tillsyn som

avses i första stycket senast den 26 juni 2017.

11.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i punkt 10 i den här

artikeln i enlighet med artiklarna 10–14 i förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010 och (EU)

nr 1095/2010.

Artikel 46

1.

Medlemsstaterna ska kräva att ansvariga enheter vidtar åtgärder som står i proportion till deras risker, typ och

storlek, så att deras anställda är medvetna om gällande bestämmelser som antagits i enlighet med detta direktiv,

inbegripet relevanta krav på skydd av personuppgifter.

Åtgärderna ska inbegripa att de anställda deltar i särskilda fortlöpande utbildningsprogram för att hjälpa dem att känna

igen transaktioner som kan vara kopplade till penningtvätt eller finansiering av terrorism samt ge dem vägledning om

hur de ska handla i sådana fall.

Om en fysisk person som tillhör någon av de kategorier som avses i artikel 2.1.3 bedriver yrkesverksamhet som anställd

hos en juridisk person ska skyldigheterna enligt detta avsnitt gälla den juridiska och inte den fysiska personen.

2.

Medlemsstaterna ska se till att ansvariga enheter har tillgång till aktuell information om tillvägagångssätt för

personer som ägnar sig åt penningtvätt och finansierar terrorism samt om uppgifter som gör det möjligt att upptäcka

misstänkta transaktioner.

3.

Medlemsstaterna ska se till att det i de fall det är möjligt lämnas lämplig feedback till de ansvariga enheterna

avseende effektiviteten och uppföljningen av rapporter om misstänkt penningtvätt eller finansiering av terrorism.

4.

Medlemsstaterna ska kräva att de ansvariga enheterna i tillämpliga fall identifierar den styrelseledamot som ska

ansvara för det genomförande av lagar och andra författningar som krävs för att följa detta direktiv.

AVSNITT 2

Tillsyn

Artikel 47

1.

Medlemsstaterna ska föreskriva att valutaväxlings- och checkinlösningskontor samt tjänsteleverantörer till truster

eller bolag ska ha tillstånd eller vara registrerade och att tillhandahållare av speltjänster ska regleras.

2.

Medlemsstaterna ska kräva att de behöriga myndigheterna ser till att de personer som har en ledande befattning

inom de enheter som avses i punkt 1, eller är deras verkliga huvudmän, är lämpade.

3.

När det gäller sådana ansvariga enheter som avses i artikel 2.1.3 a, b och d ska medlemsstaterna se till att de

behöriga myndigheterna vidtar nödvändiga åtgärder för att hindra att brottslingar som dömts inom relevanta områden

eller deras medhjälpare har en ledande befattning inom eller är verkliga huvudmän bakom dessa ansvariga enheter.

Artikel 48

1.

Medlemsstaterna ska kräva att de behöriga myndigheterna effektivt övervakar och vidtar de åtgärder som är

nödvändiga för att säkerställa att detta direktiv efterlevs.

2.

Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna har tillräckliga befogenheter, exempelvis att kräva att det

lämnas uppgifter som är relevanta för övervakning av efterlevnaden och för utförande av kontroller, samt har tillräckliga

ekonomiska, personella och tekniska resurser för att fullgöra sitt uppdrag. Medlemsstaterna ska se till att dessa

myndigheters personal håller hög yrkesmässig standard, bland annat när det gäller konfidentialitet och uppgiftsskydd,

samt har stor integritet och rätt kompetens.

5.6.2015

L 141/104

Europeiska unionens officiella tidning

SV

50

Prop. 2019/20:55

Bilaga 1

3.

För kreditinstitut, finansiella institut och tillhandahållare av speltjänster ska de behöriga myndigheterna ha

förstärkta tillsynsbefogenheter.

4.

Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där den ansvariga enheten driver

företag kontrollerar att dessa företag iakttar denna medlemsstats nationella bestämmelser vid införlivandet av detta

direktiv. När det gäller de företag som avses i artikel 45.9 kan sådan kontroll inbegripa vidtagande av lämpliga och

proportionella åtgärder för att rätta till allvarliga brister som kräver omedelbart avhjälpande. Dessa åtgärder ska vara

tillfälliga och avbrytas när de identifierade bristerna rättas till, inbegripet med stöd från eller i samarbete med de

behöriga myndigheterna i den ansvariga enhetens hemmedlemsstat, i enlighet med artikel 45.2.

5.

Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där den ansvariga enheten driver

företag ska samarbeta med de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där den ansvariga enheten har sitt säte, för att

säkerställa effektiv övervakning av kraven i detta direktiv.

6.

Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna då de tillämpar en riskbaserad tillsynsmetod

a) har en klar uppfattning om riskerna för penningtvätt och finansiering av terrorism i sin medlemsstat,

b) har intern och extern tillgång till all relevant information om de specifika nationella och internationella risker som är

kopplade till de ansvariga enheternas kunder, produkter och tjänster,

c) baserar den interna och externa tillsynens frekvens och intensitet på de ansvariga enheternas riskprofil och på risker

för penningtvätt och finansiering av terrorism i den medlemsstaten.

7.

Bedömningen av ansvariga enheters riskprofil för penningtvätt och finansiering av terrorism, inklusive riskerna för

bristande efterlevnad, ska ses över regelbundet och vid viktiga händelser inom eller förändringar av deras ledning och

verksamhet.

8.

Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna beaktar den ansvariga enhetens manöverutrymme och

på ett lämpligt sätt granskar de riskbedömningar som ligger till grund för detta, samt huruvida denna enhets interna

riktlinjer, kontroller och förfaranden är tillräckliga och genomförs.

9.

För de ansvariga enheter som avses i artikel 2.1.3 a, b och d får medlemsstaterna tillåta att uppgifterna i punkt 1 i

den här artikeln utförs av självreglerande organ, under förutsättning att dessa självreglerande organ överensstämmer med

punkt 2 i den här artikeln.

10.

Senast den 26 juni 2017 ska de europeiska tillsynsmyndigheterna i enlighet med artikel 16 i förordningarna (EU)

nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010 utfärda riktlinjer åt de behöriga myndigheterna om de

utmärkande dragen för en riskbaserad tillsynsmetod och vilka åtgärder som ska vidtas vid tillsyn som grundar sig på en

riskbaserad metod. Särskild hänsyn ska tas till företagets typ och storlek, och där så är lämpligt och proportionerligt ska

särskilda åtgärder föreskrivas.

AVSNITT 3

Samarbete

Underavsnitt I

Nationellt samarbete

Artikel 49

Medlemsstaterna ska se till att beslutsfattare, FIU, tillsynsmyndigheter och andra behöriga myndigheter som arbetar med

bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism har effektiva samarbets- och samordningsmekanismer för att

på nationell nivå utveckla och genomföra politik och åtgärder för bekämpning av penningtvätt och finansiering av

terrorism, bland annat så att de kan fullgöra sin skyldighet enligt artikel 7.

5.6.2015

L 141/105

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Prop. 2019/20:55

Bilaga 1

51

Underavsnitt II

Samarbete med de europeiska tillsynsmyndigheterna

Artikel 50

De behöriga myndigheterna ska förse de europeiska tillsynsmyndigheterna med alla uppgifter de behöver för att tillåta

dem att utföra sina uppgifter enligt detta direktiv.

Underavsnitt III

Samarbete mellan FIU och kommissionen

Artikel 51

Kommissionen kan lämna den hjälp som behövs för att underlätta samordningen, bland annat informationsutbytet

mellan FIU i unionen. Den får regelbundet sammankalla möten inom EU:s FIU-plattform bestående av företrädare för

medlemsstaternas FIU, så att samarbete mellan FIU kan underlättas, åsikter kan utbytas och råd kan ges om genomföran­

defrågor som är relevanta för FIU och rapporterande enheter samt om samarbetsrelaterade frågor såsom effektivt

FIU-samarbete, identifiering av misstänkta transaktioner med en gränsöverskridande dimension, standardisering av

rapporteringsformat genom nätverket FIU.net eller dess efterföljare, gemensam analys av gränsöverskridande ärenden

och identifiering av trender och faktorer av relevans för bedömning av riskerna för penningtvätt och terrorismfi­

nansiering på både nationell och överstatlig nivå.

Artikel 52

Medlemsstaterna ska se till att FIU i största möjliga utsträckning samarbetar med varandra, oavsett organisatorisk

ställning.

Artikel 53

1.

Medlemsstaterna ska se till att FIU spontant eller på begäran utbyter alla uppgifter som kan vara relevanta för deras

bearbetning eller analys av information med koppling till penningtvätt eller finansiering av terrorism och berörda fysiska

eller juridiska personer, även om typen av förbrott som det kan röra sig om inte är känd vid tidpunkten för utbytet.

En begäran om upplysningar ska innehålla relevanta fakta, bakgrundsinformation, motiven till begäran och information

om hur de begärda uppgifterna ska användas. Olika utbytesmekanismer får tillämpas om FIU så har beslutat sinsemellan,

särskilt vad gäller utbyten via FIU.net eller dess efterföljare.

När en FIU får in en rapport enligt artikel 33.1 första stycket a ska den, om rapporten berör en annan medlemsstat,

omgående vidarebefordra denna till FIU i den medlemsstaten.

2.

Medlemsstaterna ska se till att den FIU som begäran ställs till är skyldig att använda samtliga tillgängliga

befogenheter som den normalt skulle ha använt på nationellt plan för inhämtande och analys av information, när den

besvarar en begäran om uppgifter enligt punkt 1 från en annan FIU. Den FIU som begäran ställs till ska svara med

nödvändig skyndsamhet.

När en FIU önskar erhålla ytterligare information från en ansvarig enhet som är etablerad i en annan medlemsstat som

verkar på dess territorium ska begäran riktas till FIU i den medlemsstat på vars territorium den ansvariga enheten är

etablerad. Denna FIU ska skyndsamt förmedla begäranden och svar.

3.

En FIU får endast i undantagsfall vägra att utbyta information, om utbytet skulle kunna strida mot de

grundläggande principerna i dess nationella rätt. Dessa undantagsfall ska specificeras på ett sådant sätt att missbruk och

onödiga begränsningar av det fria utbytet av information för analysändamål förhindras.

5.6.2015

L 141/106

Europeiska unionens officiella tidning

SV

52

Prop. 2019/20:55

Bilaga 1

Artikel 54

Upplysningar och handlingar som mottas enligt artiklarna 52 och 53 ska användas för att utföra FIU:s uppgifter som

föreskrivs i detta direktiv. Vid utbytet av upplysningar och handlingar enligt artiklarna 52 och 53 får vidarebefordrande

FIU uppställa restriktioner och villkor för användningen av de upplysningarna. Mottagande FIU ska iaktta dessa

restriktioner och villkor.

Artikel 55

1.

Medlemsstaterna ska se till att de upplysningar som utbyts enligt artiklarna 52 och 53 endast används för det

ändamål för vilket de begärdes eller lämnades ut och att all spridning av de upplysningarna av mottagande FIU till annan

myndighet, annat organ eller annan avdelning, samt all användning av dessa upplysningar för andra ändamål än de som

ursprungligen godkänts måste godkännas på förhand av den FIU som lämnar upplysningarna.

2.

Medlemsstaterna ska se till att anmodade FIU omgående och så långt det är möjligt lämnar förhandsgodkännande

till spridning av upplysningarna till behöriga myndigheter. Anmodade FIU får inte vägra att lämna sitt godkännande till

sådan spridning såvida inte detta skulle falla utanför tillämpningsområdet för dess bestämmelser om bekämpning av

penningtvätt och finansiering av terrorism, skulle kunna försvåra en brottsutredning, uppenbart skulle vara

oproportionerligt i förhållande till en fysisk eller juridisk persons eller den anmodade FIU:s medlemsstats legitima

intressen, eller av annan anledning skulle strida mot de grundläggande principerna i den nationella rätten i den

medlemsstaten. Varje vägran att lämna godkännande ska vederbörligen förklaras.

Artikel 56

1.

Medlemsstaterna ska kräva att deras FIU använder skyddade kommunikationskanaler sinsemellan och uppmuntra

användningen av FIU.net eller dess efterföljare.

2.

Medlemsstaterna ska se till att deras FIU samarbetar vid tillämpningen av den senaste tekniken i enlighet med

nationell rätt för att utföra uppgifterna enligt detta direktiv. Denna teknik ska, genom att säkra fullgott skydd av

personuppgifter, ge FIU möjlighet att anonymt jämföra sina uppgifter med andra FIU, för att spåra personer av intresse

för FIU i andra medlemsstater och fastställa deras inkomster och medel.

Artikel 57

Skillnader i definitioner av skattebrott i nationell rätt får inte begränsa FIU:s förmåga att i största möjliga utsträckning

enligt nationell rätt utbyta information eller ge stöd åt en annan FIU.

AVSNITT 4

Sanktioner

Artikel 58

1.

Medlemsstaterna ska se till att ansvariga enheter kan hållas ansvariga för överträdelser av de nationella

bestämmelser som införlivar detta direktiv i enlighet med den här artikeln och artiklarna 59–61. Alla eventuella

sanktioner eller åtgärder ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.

2.

Utan att det påverkar medlemsstaternas rätt att föreskriva och påföra överträdare straffrättsliga påföljder ska

medlemsstaterna fastställa regler om administrativa sanktioner och åtgärder och se till att deras behöriga myndigheter får

påföra överträdare sådana sanktioner och föreskriva sådana åtgärder vid överträdelser av de nationella bestämmelser

varigenom detta direktiv införlivas samt se till att dessa tillämpas.

Medlemsstater kan besluta att inte fastställa regler för administrativa sanktioner eller åtgärder för överträdelser som

omfattas av straffrättsliga påföljder i deras nationella rätt. I det fallet ska medlemsstaterna meddela kommissionen de

relevanta straffrättsliga bestämmelserna.

5.6.2015

L 141/107

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Prop. 2019/20:55

Bilaga 1

53

3.

Om skyldigheter gäller juridiska personer i händelse av överträdelse av de nationella bestämmelser varigenom detta

direktiv införlivas ska medlemsstaterna se till att sanktioner och åtgärder kan tillämpas på ledningen och andra fysiska

personer som enligt nationell rätt bär ansvar för överträdelsen.

4.

Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna har alla de tillsyns- och undersökningsbefogenheter som

de behöver för att kunna fullgöra sitt uppdrag.

5.

De behöriga myndigheterna ska på något av följande sätt utöva sina befogenheter att påföra administrativa

sanktioner och föreskriva åtgärder i enlighet med detta direktiv och nationell rätt:

a) Direkt.

b) I samarbete med andra myndigheter.

c) På eget ansvar genom delegering till sådana andra myndigheter.

d) Genom hänvändelse till de behöriga rättsliga myndigheterna.

När de behöriga myndigheterna utövar sina befogenheter att påföra överträdare administrativa sanktioner och föreskriva

åtgärder ska de föra ett nära samarbete för att se till att dessa administrativa sanktioner eller åtgärder ger önskat resultat,

och de ska samordna sina åtgärder när de hanterar gränsöverskridande fall.

Artikel 59

1.

Medlemsstaterna ska se till att denna artikel åtminstone tillämpas på sådana överträdelser hos ansvariga enheter

som är allvarliga, upprepade, systematiska, eller en kombination härav, av de krav som anges i

a) artiklarna 10–24 (åtgärder för kundkännedom),

b) artiklarna 33, 34 och 35 (rapportering av misstänkta transaktioner),

c) artikel 40 (registerhållning), och

d) artiklarna 45 och 46 (interna kontroller).

2.

I de fall som avses i punkt 1 ska medlemsstaterna se till att de administrativa sanktioner och åtgärder som kan

tillämpas åtminstone inbegriper följande:

a) Ett offentligt meddelande vari den fysiska eller juridiska personen liksom överträdelsens karaktär anges.

b) En anmodan om att den fysiska eller juridiska personen ska upphöra med sitt agerande och inte upprepa detta.

c) Återkallande eller tillfällig indragning av auktorisering, om en ansvarig enhet är föremål för en auktorisation.

d) Ett tillfälligt förbud för personer med ledningsansvar inom en ansvarig enhet eller andra fysiska personer som hålls

ansvariga för överträdelsen att utöva ledningsfunktioner inom ansvariga enheter.

e) Maximala administrativa sanktionsavgifter på minst två gånger den vinst som har erhållits genom överträdelsen, om

det går att fastställa denna vinst, eller minst 1 000 000 EUR.

3.

Medlemsstaterna ska genom undantag från punkt 2 e se till att också följande sanktioner kan tillämpas, om den

berörda ansvariga enheten är ett kreditinstitut eller finansiellt institut:

a) Om det rör sig om en juridisk person, maximala sanktionsavgifter på minst 5 000 000 EUR eller 10 % av den totala

årsomsättningen enligt den senaste tillgängliga redovisning som godkänts av ledningen; om den ansvariga enheten är

ett moderföretag eller ett dotterföretag till ett moderföretag som är skyldigt att upprätta en koncernredovisning i

enlighet med artikel 22 i direktiv 2013/34/EU ska den relevanta totala årsomsättningen vara den totala

årsomsättningen eller motsvarande typ av inkomst i enlighet med de relevanta redovisningsdirektiven enligt den

senaste tillgängliga koncernredovisning som godkänts av ledningen för det yttersta moderföretaget.

5.6.2015

L 141/108

Europeiska unionens officiella tidning

SV

54

Prop. 2019/20:55

Bilaga 1

b) Om det rör sig om en fysisk person, maximala sanktionsavgifter på minst 5 000 000 EUR eller, i medlemsstater som

inte har euron som valuta, motsvarande värde i nationell valuta den 25 juni 2015.

4.

Medlemsstaterna får ge behöriga myndigheter befogenhet att påföra ytterligare typer av administrativa sanktioner

utöver dem som anges i punkt 2 a–d eller påföra administrativa sanktionsavgifter som överstiger de belopp som avses i

punkterna 2 e och 3.

Artikel 60

1.

Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna på sin officiella webbplats offentliggör beslut som inte

kan överklagas om administrativa sanktioner eller åtgärder till följd av överträdelser av de nationella bestämmelser som

införlivar detta direktiv omedelbart efter det att den person som påförts en sanktion har informerats om beslutet.

Offentliggörandet ska åtminstone innehålla information om vilken typ och art av överträdelse det rör sig om och vilka

personer som är ansvariga. Medlemsstaterna ska inte vara skyldiga att tillämpa detta stycke på beslut om föreskrivande

av åtgärder av utredningskaraktär.

Om den behöriga myndigheten anser att ett offentliggörande av identiteten hos de ansvariga personer som avses i första

stycket eller personuppgifterna för sådana personer är oproportionellt, mot bakgrund av en bedömning av proportio­

naliteten i offentliggörandet av sådana uppgifter i det enskilda fallet, eller om offentliggörandet äventyrar finansmark­

nadernas stabilitet eller en pågående utredning, ska de behöriga myndigheterna

a) skjuta upp offentliggörandet av beslutet om påförande av en administrativ sanktion eller föreskrivande av åtgärden

tills det inte längre finns någon anledning att inte offentliggöra det,

b) offentliggöra beslutet om påförande av en administrativ sanktion eller föreskrivande av åtgärden på anonym grund i

enlighet med nationell rätt, om ett sådant offentliggörande på anonym grund säkerställer ett effektivt skydd av

personuppgifterna i fråga; vid ett beslut om att offentliggöra en administrativ sanktion eller åtgärd på anonym grund

får offentliggörandet av de relevanta uppgifterna skjutas upp under en rimlig tidsperiod, om det antas att anledningen

till att offentliggörandet ska ske på anonym grund kommer att upphöra att vara giltig under denna tidsperiod,

c) över huvud taget inte offentliggöra beslutet om påförande av en administrativ sanktion eller föreskrivande av en

åtgärd om de alternativ som anges i leden a och b inte anses tillräckliga för att säkerställa att

i) finansmarknadernas stabilitet inte äventyras, eller att

ii) offentliggörandet av beslutet är proportionellt vad gäller åtgärder som bedöms vara mindre betydelsefulla.

2.

Om medlemsstaterna tillåter offentliggörandet av beslut som kan överklagas ska de behöriga myndigheterna

omedelbart på sin officiella webbplats också offentliggöra sådan information och eventuell senare information om

resultatet av överklagandet. Dessutom ska alla beslut om ogiltigförklarande av ett tidigare beslut om påförande av en

administrativ sanktion eller föreskrivande av en åtgärd offentliggöras.

3.

De behöriga myndigheterna ska se till att alla offentliggöranden som görs i enlighet med denna artikel ligger kvar

på deras officiella webbplats i fem år efter offentliggörandet. Personuppgifter i offentliggörandet ska dock endast finnas

på den behöriga myndighetens officiella webbplats under den tidsperiod som är nödvändig i enlighet med tillämpliga

regler om uppgiftsskydd.

4.

När de behöriga myndigheterna fastställer typen av och nivån på administrativa sanktioner eller åtgärder, ska

medlemsstaterna se till att de beaktar alla relevanta omständigheter, däribland följande, i tillämpliga fall:

a) Överträdelsens allvarlighetsgrad och varaktighet.

b) Den ansvariga fysiska eller juridiska personens ansvar.

c) Den finansiella ställningen för den fysiska eller juridiska person som hålls ansvarig, med till exempel den totala

omsättningen för den juridiska person som hålls ansvarig eller årsinkomsten för den fysiska person som hålls

ansvarig som indikation.

d) Den vinst som den fysiska eller juridiska person som hålls ansvarig har erhållit genom överträdelsen, i den mån den

kan fastställas.

e) Förluster för tredje man som överträdelsen vållat, i den mån dessa kan fastställas.

5.6.2015

L 141/109

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Prop. 2019/20:55

Bilaga 1

55

f) Den vilja att samarbeta med den behöriga myndigheten som den fysiska eller juridiska person som hålls ansvarig

visar.

g) Tidigare överträdelser som begåtts av den fysiska eller juridiska person som hålls ansvarig.

5.

Medlemsstaterna ska se till att juridiska personer kan ställas till svars för de överträdelser som avses i artikel 59.1

och som begås till deras förmån av någon som agerar antingen enskilt eller som en del av den juridiska personens

organisation och som har en ledande ställning i denna, grundad på

a) befogenhet att företräda den juridiska personen,

b) befogenhet att besluta för den juridiska personens räkning, eller

c) befogenhet att utöva kontroll inom den juridiska personen.

6.

Medlemsstaterna ska också se till att juridiska personer kan ställas till ansvar när brister i den tillsyn eller kontroll

som ska utföras av en sådan person som avses i punkt 5 i denna artikel har gjort det möjligt för en person som är

underställd den juridiska personen att till dennes förmån begå överträdelser enligt artikel 59.1.

Artikel 61

1.

Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna etablerar effektiva och tillförlitliga mekanismer för att

uppmuntra rapportering till de behöriga myndigheterna om potentiella eller faktiska överträdelser av de nationella

bestämmelser varigenom detta direktiv införlivas.

2.

De mekanismer som avses i punkt 1 ska åtminstone omfatta följande:

a) Särskilda förfaranden för mottagande av rapporter om överträdelser och uppföljning av dem.

b) Tillbörligt skydd för anställda eller personer i jämförbar ställning inom ansvariga enheter som anmäler överträdelser

begångna inom den ansvariga enheten.

c) Tillbörligt skydd för den tilltalade personen.

d) Skydd av personuppgifter avseende både den person som rapporterar en överträdelse och den fysiska person som

påstås bära ansvaret för den, i enlighet med principerna i direktiv 95/46/EG.

e) Tydliga regler som under alla omständigheter ser till att konfidentialiteten för den person som anmäler överträdelser

begångna inom den ansvariga enheten garanteras, såvida inte offentliggörande krävs i enlighet med nationell rätt i

samband med ytterligare utredningar eller efterföljande rättsliga förfaranden.

3.

Medlemsstaterna ska kräva att ansvariga enheter inrättar lämpliga rutiner, så att deras anställda eller personer i

jämförbar ställning kan rapportera överträdelser internt genom en särskild, självständig och anonym kanal som står i

proportion till den berörda ansvariga enhetens typ och storlek.

Artikel 62

1.

Medlemsstaterna ska se till att deras behöriga myndigheter informerar de europeiska tillsynsmyndigheterna om alla

administrativa sanktioner och åtgärder som i enlighet med artiklarna 58 och 59 påförts kreditinstitut och finansiella

institut, inbegripet eventuella överklaganden med anledning av dessa samt resultatet därav.

2.

Medlemsstaterna ska se till att deras behöriga myndigheter i enlighet med sin nationella rätt kontrollerar huruvida

det i kriminalregistret finns uppgift om att den berörda personen har en relevant fällande dom mot sig. Allt utbyte av

information för dessa ändamål ska ske i enlighet med beslut 2009/316/RIF och rambeslut 2009/315/RIF i den form

som de har genomförts i nationell rätt.

3.

De europeiska tillsynsmyndigheterna ska ha en webbplats med länkar till varje behörig myndighets

offentliggörande av administrativa sanktioner och åtgärder som i enlighet med artikel 60 påförts kreditinstitut och

finansiella institut samt visa under vilken tidsperiod varje medlemsstat offentliggör administrativa sanktioner och

åtgärder.

5.6.2015

L 141/110

Europeiska unionens officiella tidning

SV

56

Prop. 2019/20:55

Bilaga 1

KAPITEL VII

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 63

Artikel 25.2 d i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 (1) ska ersättas med följande:

”d) Den centrala motparten är etablerad eller auktoriserad i ett tredjeland som av kommissionen i enlighet med

Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 (*) inte anses ha strategiska brister i sitt nationella system

för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism som utgör betydande hot mot unionens

finansiella system.

(*) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om förhindrande av att det

finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets

och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv

2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG (EUT L 141, 5.6.2015, s. 73).”

Artikel 64

1.

Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna

artikel.

2.

Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 9 ska ges till kommissionen tills vidare från och med

den 25 juni 2015.

3.

Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 9 får när som helst återkallas av Europaparlamentet

eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla.

Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet

angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.

Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5.

En delegerad akt som antas enligt artikel 9 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har

gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av en månad från den dag då akten delgavs Europapar­

lamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat

kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med en månad på Europaparlamentets

eller rådets initiativ.

Artikel 65

Senast den 26 juni 2019 ska kommissionen ta fram en rapport om direktivets genomförande och lämna den till

Europaparlamentet och rådet.

Artikel 66

Direktiven 2005/60/EG och 2006/70/EG ska upphöra att gälla från och med den 26 juni 2017.

Hänvisningar till de upphävda direktiven ska anses som hänvisningar till det här direktivet och ska läsas i enlighet med

den jämförelsetabell som anges i bilaga IV.

Artikel 67

1.

Medlemsstaterna ska sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa

detta direktiv senast den 26 juni 2017. De ska genast överlämna texten till dessa bestämmelser till kommissionen.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan

hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

2.

Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som

de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

5.6.2015

L 141/111

Europeiska unionens officiella tidning

SV

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktions­

register (EUT L 201, 27.7.2012, s. 1).

Prop. 2019/20:55

Bilaga 1

57

Artikel 68

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 69

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Strasbourg den 20 maj 2015.

På Europaparlamentets vägnar

M. SCHULZ

Ordförande

På rådets vägnar

Z. KALNIŅA-LUKAŠEVICA

Ordförande

5.6.2015

L 141/112

Europeiska unionens officiella tidning

SV

58

Prop. 2019/20:55

Bilaga 1

BILAGA I

Följande är en icke uttömmande förteckning över riskvariabler som ansvariga enheter ska beakta när de fastställer i

vilken omfattning de ska vidta åtgärder för kundkännedom i enlighet med artikel 13.3:

i) Syftet med ett konto eller en förbindelse.

ii) Hur stora tillgångar som en kund deponerar eller transaktionernas storlek.

iii) Affärsförbindelsens regelbundenhet eller varaktighet.

5.6.2015

L 141/113

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Prop. 2019/20:55

Bilaga 1

59

BILAGA II

Följande är en icke uttömmande förteckning över faktorer och typer av indikatorer på potentiellt lägre risk enligt

artikel 16:

1. Kundriskfaktorer:

a) Offentliga bolag noterade på en fondbörs och med krav på uppgiftslämning (enligt fondbörsbestämmelser,

lagstiftning eller annat tvingande sätt), som innebär krav på adekvat öppen redovisning av verkligt

huvudmannaskap.

b) Offentliga förvaltningar eller företag.

c) Kunder som är etablerade i geografiska områden med lägre risk enligt punkt 3.

2. Riskfaktorer för produkter, tjänster, transaktioner eller distributionskanaler:

a) Livförsäkringar med låg premie.

b) Pensionsförsäkringar, om förtida återköp inte är möjligt och försäkringen inte får användas som säkerhet.

c) Pensionsordningar, pensionskassor eller liknande system som innebär pensionsförmåner för anställda, där

inbetalning sker i form av löneavdrag och systemet inte tillåter överlåtelse av rättigheter.

d) Finansiella produkter eller tjänster som innebär väl definierade och begränsade tjänster för vissa typer av kunder,

för förbättrad ekonomisk integration.

e) Produkter där riskerna för penningtvätt och finansiering av terrorism styrs av andra faktorer, som ekonomiska

begränsningar eller insyn i ägandet (exempelvis vissa typer av elektroniska pengar).

3. Geografiska riskfaktorer:

a) Medlemsstater.

b) Tredjeländer med effektiva system för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism.

c) Tredjeländer som enligt trovärdiga källor har låg korruption eller annan brottslig handling.

d) Tredjeländer som på grundval av trovärdiga källor såsom ömsesidiga utvärderingar, detaljerade bedömnings­

rapporter eller offentliggjorda uppföljningsrapporter har krav för bekämpning av penningtvätt och finansiering av

terrorism som överensstämmer med de reviderade FATF-rekommendationerna och som effektivt genomför dessa

krav.

5.6.2015

L 141/114

Europeiska unionens officiella tidning

SV

60

Prop. 2019/20:55

Bilaga 1

BILAGA III

Följande är en icke uttömmande förteckning över faktorer och typer av indikatorer på potentiellt högre risk enligt

artikel 18.3:

1. Kundriskfaktorer:

a) Affärsförbindelsen försiggår under ovanliga omständigheter.

b) Kunder etablerade i geografiska områden med högre risk enligt punkt 3.

c) Juridiska personer eller konstruktioner som är personliga lösningar på tillgångsförvaltning.

d) Bolag som har nominella aktieägare eller andelar utställda på innehavaren.

e) Kontantintensiva företag.

f) Bolagets ägarstruktur framstår som ovanlig eller alltför komplicerad för dess verksamhet.

2. Riskfaktorer för produkter, tjänster, transaktioner eller distributionskanaler:

a) Bankverksamhet inriktad på privatpersoner.

b) Produkter eller transaktioner som kan gynna anonymitet.

c) Indirekta affärsförbindelser eller transaktioner utan vissa skyddsåtgärder såsom elektroniska underskrifter.

d) Betalningar från en tredje man som är okänd eller oberoende.

e) Nya produkter och nya affärsmetoder, inklusive nya leveranssystem och användning av ny teknik eller teknik

under utveckling för både nya och befintliga produkter.

3. Geografiska riskfaktorer:

a) Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 9, länder som enligt trovärdiga källor, exempelvis ömsesidiga

utvärderingar, detaljerade bedömningsrapporter eller offentliggjorda uppföljningsrapporter, har fastställts sakna

effektiva system för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism.

b) Länder som enligt trovärdiga källor har betydande korruption eller annan brottslig handling.

c) Länder som är föremål för sanktioner, embargon eller liknande åtgärder från exempelvis unionens eller Förenta

nationernas sida.

d) Länder som finansierar eller stödjer terroristverksamhet eller med utpekade terroristorganisationer verksamma i

landet.

5.6.2015

L 141/115

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Prop. 2019/20:55

Bilaga 1

61

BILAGA IV

Jämförelsetabell

Detta direktiv

Direktiv 2005/60/EG

Direktiv 2006/70/EG

Artikel 1

Artikel 3

Artikel 5

Artikel 6

Artikel 7

Artikel 1

Artikel 1

Artikel 2

Artikel 2

Artikel 2.3–2.9

Artikel 4

Artikel 3

Artikel 3

Artikel 3.9, 3.10 och 3.11

Artikel 2.1, 2.2 och 2.3

Artikel 4

Artikel 4

Artikel 5

Artikel 5

Artiklarna 6–8

Artikel 10

Artikel 6

Artikel 11

Artikel 7

Artikel 13

Artikel 8

Artikel 14

Artikel 9

Artikel 11 d

Artikel 10.1

Artikel 10.2

Artiklarna 15, 16 och 17

Artikel 11

Artikel 12

Artiklarna 18–24

Artikel 13

Artikel 22

Artikel 2.4

Artikel 25

Artikel 14

Artikel 15

Artikel 26

Artikel 16

Artikel 17

Artikel 27

Artikel 18

Artikel 28

Artikel 29

Artikel 19

Artikel 30

Artikel 31

Artikel 20

Artikel 32

Artikel 21

Artikel 33

Artikel 22

5.6.2015

L 141/116

Europeiska unionens officiella tidning

SV

62

Prop. 2019/20:55

Bilaga 1

Detta direktiv

Direktiv 2005/60/EG

Direktiv 2006/70/EG

Artikel 34

Artikel 23

Artikel 35

Artikel 24

Artikel 36

Artikel 25

Artikel 37

Artikel 26

Artikel 38

Artikel 27

Artikel 39

Artikel 28

Artikel 29

Artikel 40

Artikel 30

Artikel 45

Artikel 31

Artikel 42

Artikel 32

Artikel 44

Artikel 33

Artikel 45

Artikel 34

Artikel 46

Artikel 35

Artikel 47

Artikel 36

Artikel 48

Artikel 37

Artikel 49

Artikel 50

Artikel 37a

Artikel 51

Artikel 38

Artiklarna 52–57

Artiklarna 58–61

Artikel 39

Artikel 40

Artikel 41

Artikel 41a

Artikel 41b

Artikel 65

Artikel 42

Artikel 43

Artikel 66

Artikel 44

Artikel 67

Artikel 45

Artikel 68

Artikel 46

Artikel 69

Artikel 47

5.6.2015

L 141/117

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Prop. 2019/20:55

Bilaga 2

63

DIREKTIV

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV (EU) 2018/843

av den 30 maj 2018

om ändring av direktiv (EU) 2015/849 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet

används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, och om ändring av direktiven 2009/138/EG

och 2013/36/EU

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 114,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande ( 1 ),

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande ( 2 ),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet ( 3 ), och

av följande skäl:

(1)

Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 (

4

) utgör det huvudsakliga rättsliga instrumentet för att

förhindra att unionens finansiella system används för penningtvätt och finansiering av terrorism. I det direktivet,

som hade tidsfrist för införlivande den 26 juni 2017, anges en effektiv och övergripande rättslig ram för att

hantera insamling av pengar eller egendom för terrorismändamål genom att medlemsstaterna åläggs att kartlägga,

förstå och minska riskerna med anknytning till penningtvätt och finansiering av terrorism.

(2)

Den senaste tidens terroristattacker har visat nya tendenser, bland annat i fråga om hur terroristgrupper finansierar

och bedriver sin verksamhet. Vissa moderna tekniska tjänster blir allt populärare som alternativa finansiella system,

eftersom de fortfarande inte omfattas av unionsrätten eller åtnjuter undantag från rättsliga krav, som kanske inte

längre är motiverade. För att hålla jämna steg med utvecklingen bör ytterligare åtgärder vidtas för att säkerställa

ökad transparens avseende finansiella transaktioner, företag och andra juridiska enheter samt truster och juridiska

konstruktioner med trustliknande struktur eller funktioner (nedan kallade liknande juridiska konstruktioner), i syfte att

förbättra det befintliga förebyggande ramverket och på ett mer effektivt sätt bekämpa finansiering av terrorism. Det

är viktigt att notera att de vidtagna åtgärderna bör stå i proportion till riskerna.

(3)

Förenta nationerna (FN), Interpol och Europol har i många år rapporterat om att organiserad brottslighet och

terrorism i allt högre grad sammanfaller. Kopplingen mellan organiserad brottslighet och terrorism och förbindel­

serna mellan kriminella grupper och terroristgrupper utgör ett ökande säkerhetshot mot unionen. Att förhindra att

det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism är en integrerad del av varje strategi

för att hantera det hotet.

SV

19.6.2018

Europeiska unionens officiella tidning

L 156/43

( 1 ) EUT C 459, 9.12.2016, s. 3.

( 2 ) EUT C 34, 2.2.2017, s. 121.

( 3 ) Europaparlamentets ståndpunkt av den 19 april 2018 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 14 maj 2018.

( 4 ) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet

används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012

och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG (EUT L 141,

5.6.2015, s. 73).

64

Prop. 2019/20:55

Bilaga 2

(4)

Det har visserligen skett betydande förbättringar när det gäller antagande och genomförande av standarderna från

arbetsgruppen för finansiella åtgärder (FATF) och stödjande av arbetet i Organisationen för ekonomiskt samarbete

och utveckling (OECD) om transparens från medlemsstaternas sida under de senaste åren, men det finns ändå ett

klart behov av att ytterligare öka transparensen i unionens ekonomiska och finansiella system. Förhindrandet av

penningtvätt och finansiering av terrorism kan inte vara effektivt om inte detta system motarbetar brottslingar som

söker skydd för sina tillgångar genom icke-transparenta strukturer. Unionens finansiella systems integritet är

beroende av transparens i företag och andra juridiska enheter, truster och liknande juridiska konstruktioner. Detta

direktiv syftar inte bara till att avslöja och utreda penningtvätt utan också till att förhindra att penningtvätt sker.

Ökad transparens skulle kunna vara en kraftfull avskräckande faktor.

(5)

Även om syftena med direktiv (EU) 2015/849 bör eftersträvas och eventuella ändringar av det bör överensstämma

med unionens pågående insatser på området för bekämpning av terrorism och finansiering av terrorism, bör

sådana ändringar göras med vederbörlig hänsyn till den grundläggande rättigheten till skydd av personuppgifter,

samt efterlevnad och tillämpning av proportionalitetsprincipen. I meddelandet från kommissionen till Europapar­

lamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén med titeln Europeiska

säkerhetsagendan angavs behovet av åtgärder för att ta itu med finansiering av terrorism på ett effektivare och

mer omfattande sätt, och det framhävdes att infiltrering av finansmarknaderna möjliggör finansiering av terrorism.

I Europeiska rådets slutsatser av den 17–18 december 2015 betonades också behovet av att skyndsamt vidta

ytterligare åtgärder mot finansiering av terrorism på alla områden.

(6)

I kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet om en handlingsplan för förstärkning av kampen mot

finansiering av terrorism betonas behovet av att anpassa sig till nya hot och att ändra direktiv (EU) 2015/849 i

enlighet med detta.

(7)

Unionens åtgärder bör också korrekt återspegla utvecklingen och åtaganden på internationell nivå. Därför bör

hänsyn tas till FN:s säkerhetsråds resolution 2195(2014) om hot mot den internationella freden och säkerheten

och FN:s säkerhetsråds resolutioner 2199(2015) och 2253(2015) om hot mot den internationella freden och

säkerheten till följd av terroristhandlingar. Dessa resolutioner handlar om kopplingarna mellan terrorism och

internationell organiserad brottslighet, om att förhindra terroristgrupper från att få tillgång till internationella

finansiella institut respektive om utvidgning av ramverket för sanktioner till att omfatta Islamiska staten i Irak

och Levanten.

(8)

Leverantörer som erbjuder växlingstjänster mellan virtuella valutor och fiatvalutor (det vill säga ett lands mynt och

sedlar som förklarats vara lagliga betalningsmedel och elektroniska pengar som accepteras som betalningsmedel i

det utfärdande landet), samt tillhandahållare av plånböcker för virtuella valutor, omfattas inte av någon unions­

skyldighet att identifiera misstänkta aktiviteter. Terroristgrupper kan därför ha möjlighet att överföra pengar till

unionens finansiella system eller inom nätverk för virtuella valutor genom att dölja överföringar eller genom att

utnyttja en viss grad av anonymitet på dessa plattformar. Det är därför nödvändigt att utvidga tillämpningsområdet

för direktiv (EU) 2015/849 till att även omfatta leverantörer som erbjuder växlingstjänster mellan virtuella valutor

och fiatvalutor och tillhandahållare av plånböcker för virtuella valutor. När det gäller bekämpning av penningtvätt

och finansiering av terrorism bör behöriga myndigheter, genom ansvariga enheter, kunna övervaka användningen

av virtuella valutor. Sådan övervakning skulle ge ett balanserat och proportionellt tillvägagångssätt och säkra de

tekniska framsteg och den höga grad av transparens som har uppnåtts när det gäller alternativ finansiering och

socialt företagande.

(9)

De virtuella valutornas anonymitet gör att de kan missbrukas för brottsliga ändamål. Att inkludera leverantörer

som erbjuder växlingstjänster mellan virtuella valutor och fiatvalutor och tillhandahållare av plånböcker för

virtuella valutor kommer inte helt att lösa anonymitetsproblemet med överföringar i virtuella valutor, eftersom

en stor del av den virtuella valutamiljön kommer att förbli anonym då användarna även kan handla utan sådana

leverantörer och tillhandahållare. För att bekämpa de risker som är förknippade med anonymitet, bör nationella

finansunderrättelseenheter (FIU) kunna erhålla information som gör det möjligt för dem att knyta virtuella valuta­

adresser till en virtuell valutas ägare. Dessutom bör möjligheten att tillåta användarna att självdeklarera till de

utsedda myndigheterna på frivillig basis utvärderas ytterligare.

SV

L 156/44

Europeiska unionens officiella tidning

19.6.2018

Prop. 2019/20:55

Bilaga 2

65

(10)

Virtuella valutor bör inte förväxlas med elektroniska pengar enligt definitionen i artikel 2.2 i Europaparlamentets

och rådets direktiv 2009/110/EG (

1

), med det bredare konceptet medel enligt definitionen i artikel 4.25 i Europa­

parlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2366 ( 2 ), med penningvärde som lagrats på instrument som omfattas

av undantag enligt artikel 3 k och 3 l i direktiv (EU) 2015/2366 eller med spelinterna valutor som endast kan

användas inom en särskild spelmiljö. Även om virtuella valutor ofta kan användas som betalningsmedel kan de

också användas för andra ändamål och ha en bredare tillämpning, till exempel som betalningsmedel, för investe­

ringsändamål, för värdebevarande produkter eller för användning på onlinekasinon. Målet med detta direktiv är att

alla potentiella användningar av virtuella valutor ska omfattas.

(11)

Lokala valutor, även kallade komplementvalutor, som används i mycket begränsade nätverk såsom en stad eller en

region, och mellan ett litet antal användare, bör inte anses vara virtuella valutor.

(12)

Affärsförbindelser eller transaktioner som involverar högrisktredjeländer bör begränsas när betydande brister i

systemen för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism i berörda tredjeländer har fastställts,

om inte lämpliga ytterligare riskreducerande åtgärder eller motåtgärder vidtas. När medlemsstater har att göra

med sådana högriskfall och med sådana affärsförbindelser eller transaktioner, bör de kräva att de ansvariga

enheterna vidtar skärpta åtgärder för kundkännedom för att hantera och minska dessa risker. Varje medlemsstat

beslutar således på nationell nivå vilken typ av skärpta åtgärder för kundkännedom som ska vidtas med avseende

på högrisktredjeländer. De olika tillvägagångssätten i medlemsstaterna skapar svagheter i fråga om hanteringen av

affärsförbindelser som involverar länder som av kommissionen identifierats som högrisktredjeländer. Det är viktigt

att göra kommissionens förteckning över högrisktredjeländer effektivare genom att införa en harmoniserad be­

handling av dessa länder på unionsnivå. Den harmoniserade behandlingen bör främst inriktas på skärpta åtgärder

för kundkännedom där sådana åtgärder inte redan krävs enligt nationell rätt. Medlemsstater bör, i enlighet med

internationella skyldigheter, ha rätt att kräva att ansvariga enheter i tillämpliga fall tillämpar ytterligare riskredu­

cerande åtgärder som komplement till de skärpta åtgärderna för kundkännedom, i enlighet med en riskbaserad

metod och med beaktande av de särskilda omständigheterna för affärsförbindelserna eller transaktionerna. Inter­

nationella organisationer och normgivare med befogenheter på området förhindrande av penningtvätt och be­

kämpning av finansiering av terrorism kan uppmana till att tillämpa lämpliga motåtgärder för att skydda det

internationella finansiella systemet mot de pågående och väsentliga riskerna med avseende på penningtvätt och

finansiering av terrorism från vissa länder.Dessutom bör medlemsstaterna kräva att ansvariga enheter tillämpar

ytterligare riskreducerande åtgärder i fråga om högrisktredjeländer som identifierats av kommissionen genom att

beakta sådana begäranden om motåtgärder och rekommendationer, såsom de som framförs av FATF, och åtagan­

den som följer av internationella avtal.

(13)

Med tanke på hur föränderliga hoten och sårbarheten med avseende på penningtvätt och finansiering av terrorism

är, bör unionen anta en integrerad strategi för kontroll av att systemen för nationell bekämpning av penningtvätt

och finansiering av terrorism uppfyller kraven på unionsnivå, genom att ta hänsyn till en bedömning av de

nationella systemens effektivitet. I syfte att övervaka det korrekta införlivandet av unionskraven i de nationella

systemen för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism, det effektiva genomförandet av de kraven

och förmågan hos dessa system att uppnå ett effektivt förebyggande ramverk bör kommissionen grunda sin

bedömning på de nationella systemen för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism, oaktat de

bedömningar som genomförs av internationella organisationer och normgivande organ med befogenheter på

området förhindrande av penningtvätt och finansiering av terrorism, såsom FATF eller expertkommittén för

utvärdering av åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism (Moneyval).

(14)

Förbetalda kort för allmänna ändamål har legitima användningsområden och utgör ett instrument som bidrar till

social och ekonomisk delaktighet. Anonyma förbetalda kort är emellertid lätta att använda för finansiering av

terroristattacker och logistik. Det är därför viktigt att neka terrorister denna källa till finansiering av deras verk­

samhet, genom att ytterligare minska de ramar och maximibelopp inom vilka ansvariga enheter har rätt att inte

tillämpa vissa åtgärder för kundkännedom som föreskrivs i direktiv (EU) 2015/849. Det är därför visserligen viktigt

att ta hänsyn till konsumenternas behov av att kunna använda förbetalda instrument för allmänna ändamål och att

SV

19.6.2018

Europeiska unionens officiella tidning

L 156/45

( 1 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/110/EG av den 16 september 2009 om rätten att starta och driva affärsverksamhet i

institut för elektroniska pengar samt om tillsyn av sådan verksamhet, om ändring av direktiven 2005/60/EG och 2006/48/EG och

om upphävande av direktiv 2000/46/EG (EUT L 267, 10.10.2009, s. 7).

( 2 ) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2366 av den 25 november 2015 om betaltjänster på den inre marknaden, om

ändring av direktiven 2002/65/EG, 2009/110/EG och 2013/36/EU samt förordning (EU) nr 1093/2010 och om upphävande av

direktiv 2007/64/EG (EUT L 337, 23.12.2015, s. 35).

66

Prop. 2019/20:55

Bilaga 2

inte förhindra användningen av sådana instrument för att främja social och ekonomisk delaktighet, men det är

viktigt att sänka den nuvarande tröskeln för anonyma förbetalda kort för allmänna ändamål och att identifiera

kunden vid betalningstransaktioner på distans när transaktionsbeloppet överstiger 50 EUR.

(15)

Även om användningen av anonyma förbetalda kort som utfärdas i unionen i huvudsak är begränsad till unionens

territorium är så inte alltid fallet med liknande kort som utfärdats i tredjeländer. Det är därför viktigt att se till att

anonyma förbetalda kort som utfärdats utanför unionen kan användas i unionen endast om de kan anses uppfylla

krav som är likvärdiga med dem som fastställs i unionsrätten. Den regeln bör genomföras i full överensstämmelse

med unionens skyldigheter i fråga om internationell handel, särskilt bestämmelserna i allmänna tjänstehandels­

avtalet.

(16)

FIU spelar en viktig roll när det gäller att identifiera terroristnätverks finansiella verksamheter, särskilt över

gränserna, och för att upptäcka deras finansiärer. Finansiell underrättelseinformation kan vara av avgörande vikt

för att uppdaga främjande av terroristbrott och terroristorganisationernas nätverk och planer. På grund av att det

inte finns några bindande internationella standarder uppvisar FIU stora skillnader vad gäller deras funktioner,

befogenheter och ansvarsområden. Medlemsstaterna bör sträva efter ett effektivare och mer samordnat upplägg

för att sköta finansiella utredningar som berör terrorism, även sådana som gäller olaglig användning av virtuella

valutor. Dagens skillnader bör dock inte inverka på en FIU:s verksamhet, särskilt dess förmåga att utveckla

förebyggande analyser till stöd för alla de myndigheter som ansvarar för underrättelseverksamhet, utredande,

lagförande och dömande verksamhet och internationellt samarbete. När FIU utför sina uppgifter bör de ha tillgång

till information och kunna utbyta den utan hinder, bland annat genom lämpligt samarbete med brottsbekämpande

myndigheter. I alla fall av misstänkta brott, särskilt i fall som rör finansiering av terrorism, bör informationsflödet

vara direkt och snabbt, utan onödiga dröjsmål. Det är därför viktigt att ytterligare stärka FIU:s ändamålsenlighet

och effektivitet genom att klargöra deras befogenheter och hur samarbetet mellan dem ska se ut.

(17)

FIU bör från varje ansvarig enhet kunna erhålla all nödvändig information om enhetens uppgifter. Fri tillgång till

information är avgörande för att penningflödena ska kunna spåras och att kriminella nätverk och flöden upptäcks

på ett tidigt stadium. FIU:s behov av att få ytterligare information från ansvariga enheter på grundval av misstankar

om penningtvätt eller finansiering av terrorism kan utlösas av en tidigare rapport om en misstänkt transaktion som

rapporterats till FIU, men kan också utlösas genom andra kanaler såsom FIU:s egen analys, information som

tillhandahålls av behöriga myndigheter eller uppgifter som innehas av en annan FIU. FIU bör inom ramen för sina

uppgifter därför kunna erhålla information från en ansvarig enhet, även utan någon föregående rapport. Detta

omfattar inte ospecificerade begäranden om information från ansvariga enheter inom ramen för FIU:s analys utan

endast begäranden om information som grundas på tillräckligt specificerade villkor. En FIU bör även kunna erhålla

sådan information på begäran från en annan FIU i unionen och utbyta informationen med den anmodande FIU.

(18)

Syftet med FIU är att samla in och analysera mottagen information för att belägga kopplingarna mellan misstänkta

transaktioner och bakomliggande brottslig verksamhet, för att förhindra och bekämpa penningtvätt och finan­

siering av terrorism och att sprida resultaten av sin analys och ytterligare information till behöriga myndigheter när

det finns skäl att misstänka penningtvätt, därmed associerade förbrott eller finansiering av terrorism. En FIU bör

inte avstå från eller vägra utbyte av information med en annan FIU, spontant eller på begäran, på grund av till

exempel brist på identifiering av associerade förbrott, aspekter av nationell straffrätt och skillnader mellan rek­

visiten för associerade förbrott eller avsaknad av en hänvisning till särskilda associerade förbrott. På samma sätt bör

en FIU ge sitt samtycke till en annan FIU i förväg för att vidarebefordra information till behöriga myndigheter,

oberoende av typen av möjligt associerat förbrott, så att spridningsfunktionen kan utföras på ett effektivt sätt. FIU

har rapporterat svårigheter när det gäller att utbyta information som beror på skillnader mellan nationella rekvisit

för vissa associerade förbrott, såsom skattebrott, som inte harmoniserats genom unionsrätt. Sådana skillnader bör

inte försvåra det ömsesidiga utbytet, spridningen till behöriga myndigheter och användningen av denna infor­

mation enligt vad som fastställs i detta direktiv. FIU bör snabbt, konstruktivt och effektivt säkerställa ett så

omfattande internationellt samarbete som möjligt med tredjeländers FIU i fråga om penningtvätt, associerade

förbrott och finansiering av terrorism i enlighet med FATF-rekommendationerna och Egmontgruppens principer

för informationsutbyte mellan finansunderrättelseenheter.

SV

L 156/46

Europeiska unionens officiella tidning

19.6.2018

Prop. 2019/20:55

Bilaga 2

67

(19)

Information av tillsynskaraktär med anknytning till kreditinstitut och finansiella institut, exempelvis information

avseende lämpligheten hos direktörer och aktieägare, de interna kontrollmekanismerna, styrelseformerna eller

regelefterlevnadskontroll och riskhantering, är ofta oumbärlig för en adekvat tillsyn över sådana institut med

avseende på bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism. På liknande sätt är information om

bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism även viktig för tillsynen över dessa institut med

avseende på andra områden. Utbyte av konfidentiell information och samarbete mellan kreditinstitutens och de

finansiella institutens behöriga tillsynsmyndigheter för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism

och myndigheter som på andra områden utövar tillsyn över kreditinstitut och finansiella institut bör därför inte

hindras av rättslig osäkerhet som kan uppstå till följd av avsaknaden av uttryckliga bestämmelser inom detta

område. Förtydligande av den rättsliga ramen är ännu viktigare eftersom tillsynen i flera fall har anförtrotts

tillsynsmyndigheter som inte ansvarar för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism, såsom

Europeiska centralbanken (ECB).

(20)

Fördröjd tillgång till information för FIU och andra behöriga myndigheter avseende identiteten hos innehavare av

bank- och betalkonton och bankfack, särskilt anonyma sådana, gör det svårare att spåra överföringar av medel med

anknytning till terrorism. Nationella uppgifter som gör det möjligt att identifiera bank- och betalkonton och

bankfack tillhörande en viss person är fragmenterade och därför inte tillgängliga för FIU och andra behöriga

myndigheter med nödvändig skyndsamhet. Det är därför viktigt att införa centraliserade automatiserade meka­

nismer, såsom register eller datasöksystem, i alla medlemsstater som ett effektivt sätt att få snabb tillgång till

uppgifter om identiteten hos innehavare av bank- och betalkonton och bankfack, deras fullmaktshavare och deras

verkliga huvudmän. Vid tillämpningen av bestämmelserna om tillgång är det lämpligt att befintliga mekanismer

används, förutsatt att nationella FIU kan få tillgång till de uppgifter med avseende på vilka de gör utredningar på

ett omedelbart och ofiltrerat sätt. Medlemsstaterna bör överväga att låta andra uppgifter som bedöms nödvändiga

och proportionella ingå i dessa mekanismer för att på ett mer effektivt sätt minska risker med avseende på

penningtvätt och finansiering av terrorism. Full konfidentialitet bör säkerställas avseende sådana utredningar och

begäranden om därtill kopplad information av FIU och andra behöriga myndigheter än de myndigheter som

ansvarar för lagföring.

(21)

I syfte att respektera den personliga integriteten och att skydda personuppgifter bör ett minimum av uppgifter som

är absolut nödvändiga för genomförandet av utredningar rörande bekämpning av penningtvätt och finansiering av

terrorism finnas i centraliserade automatiserade mekanismer för bank- och betalkonton, såsom register eller

datasöksystem. Det bör vara möjligt för medlemsstaterna att bestämma vilka uppgifter som det är ändamålsenligt

och proportionellt att samla in, med beaktande av befintliga system och rättsliga traditioner så de verkliga

huvudmännen kan identifieras på ett meningsfullt sätt. Vid införlivandet av de bestämmelser som rör dessa

mekanismer bör medlemsstaterna fastställa lagringsperioder som motsvarar lagringsperioderna för den dokumen­

tation och information som erhålls inom ramen för tillämpningen av åtgärder för kundkännedom. Det bör vara

möjligt för medlemsstaterna att förlänga lagringstiden generellt genom lag, utan att kräva beslut i enskilda fall. Den

ytterligare lagringstiden bör inte överstiga en period på ytterligare fem år. Den perioden bör inte påverka till­

lämpningen av nationell rätt med andra datalagringskrav som möjliggör beslut i enskilda fall för att underlätta

straffrättsliga eller administrativa förfaranden. Tillgång till dessa mekanismer bör beviljas på grundval av principen

om behovsenlig behörighet.

(22)

Korrekt identifiering och kontroll av personuppgifter för fysiska och juridiska personer är avgörande för bekämp­

ning av penningtvätt eller av finansiering av terrorism. Den senaste tekniska utvecklingen inom digitalisering av

transaktioner och betalningar möjliggör säker elektronisk identifiering eller identifiering på distans. Dessa identi­

fieringsmöjligheter som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 910/2014 ( 1 ) bör beaktas, i

synnerhet när det gäller anmälda system för elektronisk identifiering och metoder som säkerställer gränsöver­

skridande rättsligt erkännande, som erbjuder säkra verktyg på hög nivå och utgör ett riktmärke mot vilket

identifieringsmetoder som inrättats på nationell nivå kan kontrolleras. Dessutom kan andra säkra processer för

elektronisk identifiering eller identifiering på distans som reglerats, erkänts, godkänts eller godtagits på nationell

nivå av den nationella behöriga myndigheten beaktas. När så är lämpligt bör erkännande av elektroniska dokument

och betrodda tjänster enligt förordning (EU) nr 910/2014 också beaktas vid identifieringsprocessen. Principen om

teknisk neutralitet bör beaktas vid tillämpningen av detta direktiv.

SV

19.6.2018

Europeiska unionens officiella tidning

L 156/47

( 1 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 910/2014 av den 23 juli 2014 om elektronisk identifiering och betrodda tjänster

för elektroniska transaktioner på den inre marknaden och om upphävande av direktiv 1999/93/EG (EUT L 257, 28.8.2014, s. 73).

68

Prop. 2019/20:55

Bilaga 2

(23)

För att identifiera personer i politiskt utsatt ställning i unionen bör medlemsstaterna utfärda förteckningar som

anger de särskilda funktioner som i enlighet med nationella lagar och andra författningar betraktas som viktiga

offentliga funktioner. Medlemsstaterna bör begära av var och en av de internationella organisationer som är

ackrediterade på deras territorier att de utfärdar en förteckning över viktiga offentliga funktioner inom den

internationella organisationen och håller dessa förteckningar uppdaterade.

(24)

Metoden för granskning av befintliga kunder inom det nuvarande ramverket är riskbaserad. Med tanke på den

högre risk för penningtvätt, finansiering av terrorism och associerade förbrott som uppkommer i samband med

vissa mellanhandsstrukturer är det emellertid möjligt att denna metod inte alltid medger att risker upptäcks och

bedöms i tid. Det är därför viktigt att se till att vissa klart angivna kategorier av befintliga kunder också övervakas

på ett regelbundet sätt.

(25)

Medlemsstaterna är för närvarande skyldiga att se till att de företag och andra juridiska enheter som är etablerade

på deras territorium inhämtar och förfogar över adekvata, korrekta och aktuella uppgifter om sitt verkliga huvud­

mannaskap. Behovet av korrekta och uppdaterade uppgifter om den verkliga huvudmannen är centralt vid spå­

randet av brottslingar som annars kan ha möjlighet att dölja sin identitet bakom en företagsstruktur. Det globalt

sammanlänkade finansiella systemet gör det möjligt att dölja pengar och att förflytta dem runt om i världen, och

såväl de som ägnar sig åt penningtvätt och finansierar terrorism som andra brottslingar har i allt större utsträck­

ning utnyttjat denna möjlighet.

(26)

Den specifika faktor som avgör vilken medlemsstat som ansvarar för övervakning och registrering av uppgifter om

verkligt huvudmannaskap för truster och liknande juridiska konstruktioner bör klargöras. Skillnader i medlems­

staternas rättssystem leder till att vissa truster och liknande juridiska konstruktioner inte övervakas eller registreras

någonstans i unionen. Uppgifter om verkligt huvudmannaskap för truster och liknande juridiska konstruktioner

bör registreras där trustförvaltare och personer som innehar likvärdiga ställningar i liknande juridiska konstruk­

tioner är etablerade eller bosatta. För att säkerställa en effektiv övervakning och registrering av uppgifter om

verkligt huvudmannaskap avseende truster och liknande juridiska konstruktioner krävs dessutom samarbete mellan

medlemsstaterna. Genom att sammankoppla medlemsstaternas register över verkliga huvudmän för truster och

liknande juridiska konstruktioner skulle denna information bli tillgänglig, och det skulle också säkerställas att

flerfaldig registrering av samma truster och liknande juridiska konstruktioner undviks inom unionen.

(27)

Regler som gäller för truster och liknande juridiska konstruktioner i fråga om tillgång till uppgifter om deras

verkliga huvudmannaskap bör vara jämförbara med motsvarande bestämmelser som gäller företag och andra

juridiska enheter. På grund av de många olika typer av truster som för närvarande förekommer i unionen, liksom

en ännu större variation av liknande juridiska konstruktioner, bör beslutet om huruvida en trust eller en liknande

juridisk konstruktion är att jämföra med företag och andra juridiska enheter fattas av medlemsstaterna. Syftet med

den nationella rätt som införlivar de bestämmelserna bör vara att förhindra användningen av truster eller liknande

juridiska konstruktioner för penningtvätt, finansiering av terrorism eller associerade förbrott.

(28)

Med tanke på de olika särdragen hos truster och liknande juridiska konstruktioner, bör medlemsstaterna kunna,

inom ramen för nationell rätt och i enlighet med regler för skydd av personuppgifter, fastställa nivån av trans­

parens avseende truster och liknande juridiska konstruktioner som inte är jämförbara med företag och andra

juridiska enheter. Riskerna för att det ska handla om penningtvätt och finansiering av terrorism kan variera utifrån

egenskaperna hos typen av trust eller liknande juridisk konstruktion, och förståelsen av dessa risker kan utvecklas

över tiden, till exempel till följd av de nationella och supranationella riskbedömningarna. Därför bör det vara

möjligt för medlemsstaterna att föreskriva mer omfattande tillgång till uppgifter om verkligt huvudmannaskap

avseende truster och liknande juridiska konstruktioner, om sådan tillgång utgör en nödvändig och proportionell

åtgärd för att uppnå det legitima målet att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller

finansiering av terrorism. När medlemsstaterna fastställer transparensnivån för uppgifter om verkligt huvudmannas­

kap för dessa truster eller liknande juridiska konstruktioner, bör de ta vederbörlig hänsyn till skyddet av enskilda

personers grundläggande rättigheter, särskilt rätten till personlig integritet och skyddet av personuppgifter. Tillgång

till uppgifter om verkligt huvudmannaskap avseende truster och liknande juridiska konstruktioner bör beviljas alla

personer som kan visa ett berättigat intresse. Tillgång bör också beviljas varje person som har ingivit en skriftlig

begäran avseende en trust eller en liknande juridisk konstruktion som innehar eller äger en kontrollpost i något

företag eller någon annan juridisk enhet med säte utanför unionen, genom direkt eller indirekt ägande, inbegripet

SV

L 156/48

Europeiska unionens officiella tidning

19.6.2018

Prop. 2019/20:55

Bilaga 2

69

genom innehavaraktier, eller genom kontroll på annat sätt. Kriterierna och villkoren för beviljande av tillgång till

uppgifter om verkligt huvudmannaskap avseende truster och liknande juridiska konstruktioner bör vara tillräckligt

precisa och i linje med målen för detta direktiv. Det bör vara möjligt för medlemsstaterna att avslå en skriftlig

begäran om det finns rimliga skäl att misstänka att den skriftliga begäran inte är i linje med målen för detta

direktiv.

(29)

För att säkerställa rättslig säkerhet och lika spelregler är det mycket viktigt att tydligt ange vilka juridiska kon­

struktioner etablerade inom unionen som bör anses likna truster på grund av konstruktionens funktioner eller

struktur. Varje medlemsstat bör därför vara skyldig att identifiera truster, om de erkänns i nationell rätt, och

liknande juridiska konstruktioner som kan inrättas enligt dess nationella rättsliga ram eller tradition och som har

trustliknande struktur eller funktioner, exempelvis möjligheten att separera eller bryta kopplingen mellan den

lagliga äganderätten och det verkliga huvudmannaskapet för tillgångarna. Medlemsstaterna bör därför därefter

till kommissionen anmäla kategorierna av, beskrivningen av egenskaperna hos, namnet på och i tillämpliga fall

den rättsliga grunden för dessa truster och liknande juridiska konstruktioner, i syfte att de ska offentliggöras i

Europeiska unionens officiella tidning så att de kan identifieras av andra medlemsstater. Det bör beaktas att truster och

liknande juridiska konstruktioner kan ha olika rättsliga egenskaper på olika håll i unionen. Om egenskaperna hos

trusten eller den juridiska konstruktionen i fråga om struktur eller funktioner är jämförbara med egenskaperna hos

företag och andra juridiska enheter skulle offentlig tillgång till uppgifter om verkligt huvudmannaskap bidra till att

bekämpa missbruk av truster och liknande juridiska konstruktioner, på samma sätt som offentlig tillgång kan bidra

till att förhindra missbruk av företag och andra juridiska enheter för penningtvätt och finansiering av terrorism.

(30)

Offentlig tillgång till uppgifter om verkligt huvudmannaskap innebär också att civilsamhället, inbegripet media eller

det civila samhällets organisationer, får större möjlighet att granska uppgifterna och bidrar till att bevara för­

troendet för affärstransaktioners och det finansiella systemets integritet. Offentlig tillgång kan bidra till att bekämpa

missbruk av företag och andra juridiska enheter och juridiska konstruktioner för penningtvätt eller finansiering av

terrorism, både genom att underlätta utredningar och genom ökad tilltro, eftersom de verkliga huvudmännens

identitet är känd för alla som kan utföra transaktioner med dem. Det underlättar dessutom en snabb och effektiv

tillgång till uppgifter för finansiella institut och myndigheter, inklusive myndigheter i tredjeländer, som deltar i

kampen mot sådana brott. Tillgången till uppgifterna skulle också underlätta utredningar om penningtvätt, as­

socierade förbrott och finansiering av terrorism.

(31)

Förtroendet för finansmarknaderna hos investerare och allmänheten är till stor del beroende av ett tillförlitligt

system för offentlig tillgång till information som skapar transparens om det verkliga huvudmannaskapet och

företagens kontrollstrukturer. Detta gäller i synnerhet för system för företagsstyrning som kännetecknas av ett

koncentrerat ägarskap, till exempel i unionen. Å ena sidan kan stora investerare med betydande rösträtt och

kapitalandelar främja långsiktig tillväxt och långsiktiga företagsresultat. Å andra sidan kan kontrollerande verkliga

huvudmän med stora röstandelar ha incitament att styra företagens tillgångar och möjligheter för personlig vinning

på bekostnad av minoritetsinvesterare. Den potentiella ökningen av förtroendet för finansmarknader bör ses som

en positiv sidoeffekt och inte som syftet med att öka transparensen, vilket är att skapa förhållanden som i mindre

utsträckning kan användas för penningtvätt och finansiering av terrorism.

(32)

Investerares och allmänhetens förtroende för finansmarknaderna är till stor del beroende av ett tillförlitligt system

för offentlig tillgång till information som skapar transparens om det verkliga huvudmannaskapet och kontroll­

strukturerna för företag och andra juridiska enheter samt för vissa typer av truster och liknande juridiska kon­

struktioner. Medlemsstaterna bör därför ge tillgång till uppgifter om verkligt huvudmannaskap på ett tillräckligt

konsekvent och samordnat sätt genom att fastställa tydliga regler för offentlig tillgång, så att tredje parter kan

bedöma, i hela unionen, vilka som är de verkliga huvudmännen för företag och andra juridiska enheter samt för

vissa typer av truster och liknande juridiska konstruktioner.

(33)

Medlemsstaterna bör därför ge tillgång till uppgifter om verkligt huvudmannaskap avseende företag och andra

juridiska enheter på ett tillräckligt konsekvent och samordnat sätt med hjälp av de centrala registren för uppgifter

om verkligt huvudmannaskap genom att fastställa tydliga regler för offentlig tillgång, så att tredje parter över hela

unionen har möjlighet att ta reda på vilka som är de verkliga huvudmännen för företag och andra juridiska

enheter. Det är viktigt att också fastställa en enhetlig rättslig ram som säkerställer bättre tillgång till uppgifter om

verkligt huvudmannaskap för truster och liknande juridiska konstruktioner, när de väl är registrerade i unionen.

Regler som tillämpas på truster och liknande juridiska konstruktioner i fråga om tillgång till uppgifter om deras

verkliga huvudmannaskap bör vara jämförbara med motsvarande regler som tillämpas på företag och andra

juridiska enheter.

SV

19.6.2018

Europeiska unionens officiella tidning

L 156/49

70

Prop. 2019/20:55

Bilaga 2

(34)

I samtliga fall, med avseende på såväl företag och andra juridiska enheter som truster och liknande juridiska

konstruktioner, bör en rimlig balans eftersträvas, i synnerhet mellan allmänhetens intresse för förhindrande av

penningtvätt och finansiering av terrorism och den registrerades grundläggande rättigheter. Den uppsättning upp­

gifter som ska göras offentligt tillgänglig bör vara begränsad, tydligt och uttömmande definierad och av allmän

karaktär, för att minimera den potentiella skadan för de verkliga huvudmännen. Samtidigt bör de uppgifter som

görs offentligt tillgängliga inte väsentligt skilja sig från de uppgifter som för närvarande samlas in. För att begränsa

intrånget i rätten till respekt för privatlivet i allmänhet, och i rätten till skydd för personuppgifter i synnerhet, bör

uppgifterna huvudsakligen hänföra sig till statusen hos verkliga huvudmän för företag och andra juridiska enheter

och för truster och liknande juridiska konstruktioner, och bör endast avse det område för ekonomisk verksamhet

inom vilket de verkliga huvudmännen är verksamma. I fall då den ledande befattningshavaren har identifierats som

den verkliga huvudmannen enbart ex officio, och inte på grund av ägarintresse eller kontroll genom andra medel,

bör detta tydligt anges i registren. När det gäller uppgifter om verkligt huvudmannaskap kan medlemsstaterna

föreskriva att uppgifter om medborgarskap ska ingå i det centrala registret, särskilt för icke-infödda verkliga

huvudmän. För att underlätta registerförfarandena, och eftersom de allra flesta verkliga huvudmän kommer att

vara medborgare i den stat som upprätthåller det centrala registret, får medlemsstaterna presumera att en verklig

huvudman är medborgare i landet när ingen uppgift om motsatsen läggs in.

(35)

Den skärpta offentliga kontrollen kommer att bidra till att förhindra missbruk av juridiska enheter och juridiska

konstruktioner, inbegripet skatteflykt. Därför är det av avgörande betydelse att uppgifterna om verkligt huvud­

mannaskap förblir tillgängliga via de nationella registren och genom systemet för sammankoppling av register

under minst fem år efter det att skälen för att registrera uppgifter om verkligt huvudmannaskap avseende trusten

eller den liknande juridiska konstruktionen har upphört att existera. Medlemsstaterna bör dock ha möjlighet att i

sin lagstiftning föreskriva behandling av uppgifterna om verkligt huvudmannaskap, inbegripet personuppgifter för

andra ändamål om sådan behandling svarar mot ett mål av allmänintresse och utgör en nödvändig och pro­

portionell åtgärd i ett demokratiskt samhälle med hänsyn till det legitima mål som eftersträvas.

(36)

Med syfte att säkerställa en proportionell och välavvägd hantering och att garantera rätten till privatliv och skydd

av personuppgifter bör medlemsstaterna dessutom ha möjlighet att föreskriva undantag från offentliggörandet

genom registren för uppgifter om verkligt huvudmannaskap och från tillgången till sådana uppgifter, under

exceptionella omständigheter, om uppgifterna skulle utsätta den verkliga huvudmannen för en oproportionell

risk för bedrägeri, kidnappning, utpressning av olika slag, trakasserier, våld eller hotelser. Det bör också vara

möjligt för medlemsstaterna att kräva onlineregistrering i syfte att identifiera alla personer som begär uppgifter från

registret, samt betalning av en avgift för att få tillgång till uppgifterna i registret.

(37)

Den sammankoppling av medlemsstaternas centrala register med uppgifter om verkligt huvudmannaskap genom

den centrala europeiska plattform som inrättats genom Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1132 ( 1 )

förutsätter en samordning av nationella system med olika tekniska särdrag. Detta innebär antagande av tekniska

åtgärder och specifikationer som måste ta hänsyn till skillnader mellan olika register. För att säkerställa enhetliga

villkor för genomförandet av detta direktiv bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter för att hantera

dessa tekniska och operativa frågor. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med det granskningsförfarande som

avses i artikel 5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 ( 2 ). Medlemsstaternas deltagande i

driften av hela systemet bör under alla omständigheter säkerställas med hjälp av en regelbunden dialog mellan

kommissionen och medlemsstaternas företrädare i frågor som rör driften av systemet och dess framtida utveckling.

(38)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 (

3

) är tillämplig på behandling av personuppgifter enligt

detta direktiv. Därför bör fysiska personer vars personuppgifter finns i nationella register som uppgifter om verkligt

huvudmannaskap informeras i enlighet med detta. Dessutom bör endast personuppgifter som är aktuella och

motsvarar de verkliga huvudmännen göras tillgängliga, och huvudmännen bör informeras om sina rättigheter

SV

L 156/50

Europeiska unionens officiella tidning

19.6.2018

( 1 ) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1132 av den 14 juni 2017 om vissa aspekter av bolagsrätt (EUT L 169, 30.6.2017,

s. 46).

( 2 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och

principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).

( 3 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på

behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän

dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).

Prop. 2019/20:55

Bilaga 2

71

enligt unionens nuvarande rättsliga ram för uppgiftsskydd som fastställs i förordning (EU) 2016/679 och Euro­

paparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680 (

1

), och om de förfaranden som är tillämpliga för utövandet av

dessa rättigheter. För att förhindra missbruk av uppgifter som registren innehåller och för att balansera den verkliga

huvudmannens rättigheter, kan medlemsstaterna därutöver anse att det är det lämpligt att överväga att också den

verkliga huvudmannen får tillgång till uppgifter om den person som begär uppgifter, tillsammans med den rättsliga

grunden för begäran.

(39)

Om FIU och de behöriga myndigheternas rapportering av avvikelser skulle äventyra en pågående undersökning,

bör FIU eller de behöriga myndigheterna skjuta upp rapporteringen av avvikelsen tills den tidpunkt då orsakerna

till att inte rapportera inte längre föreligger. Dessutom bör FIU och behöriga myndigheter inte rapportera en

avvikelse om detta skulle stå i strid med en konfidentialitetsbestämmelse i nationell rätt eller utgöra en straffbar

informationsläcka.

(40)

Detta direktiv påverkar inte skyddet av personuppgifter som behandlas av behöriga myndigheter enligt direktiv

(EU) 2016/680.

(41)

Tillgång till uppgifter och definitionen av berättigat intresse bör regleras av lagen i den medlemsstat där förvaltaren

av en trust eller en person som innehar en likvärdig ställning i en liknande juridisk konstruktion är etablerad eller

bosatt. Om förvaltaren av trusten eller personen som innehar en likvärdig ställning i en liknande juridisk kon­

struktion inte är etablerad eller bosatt i en medlemsstat bör tillgången till uppgifter och definitionen av berättigat

intresse regleras av lagen i den medlemsstat där uppgifterna om verkligt huvudmannaskap för trusten eller den

liknande juridiska konstruktionen registreras i enlighet med bestämmelserna i detta direktiv.

(42)

Medlemsstaterna bör i sin nationella rätt definiera begreppet berättigat intresse, både som ett allmänt begrepp och

som ett kriterium för tillgång till uppgifter om verkligt huvudmannaskap. Dessa definitioner bör i synnerhet inte

begränsa begreppet berättigat intresse till fall av pågående administrativa eller rättsliga förfaranden, och bör göra

det möjligt att beakta det förebyggande arbetet på området för bekämpning av penningtvätt, finansiering av

terrorism och associerade förbrott som genomförs av icke-statliga organisationer och undersökande journalister,

där så är lämpligt. När sammankopplingen av medlemsstaternas register över verkligt huvudmannaskap väl är på

plats bör både nationell och gränsöverskridande tillgång till varje medlemsstats register beviljas på grundval av

definitionen av berättigat intresse i den medlemsstat där uppgifterna om verkligt huvudmannaskap avseende

trusten eller den liknande juridiska konstruktionen har registrerats i enlighet med bestämmelserna i detta direktiv,

genom ett beslut som fattas av de relevanta myndigheterna i den medlemsstaten. Det bör också vara möjligt för

medlemsstaterna att med avseende på sina register över verkligt huvudmannaskap fastställa mekanismer för

överklagande av beslut som beviljar eller nekar tillgång till uppgifter om verkligt huvudmannaskap. I syfte att

säkerställa samstämmiga och effektiva former för registrering och informationsutbyte bör medlemsstaterna se till

att deras myndigheter med ansvar för registret som upprättats för uppgifterna om verkligt huvudmannaskap

avseende truster och liknande juridiska konstruktioner samarbetar med motsvarande myndigheter i andra med­

lemsstater, och delar information om truster och liknande juridiska konstruktioner som regleras av lagen i en

medlemsstat och förvaltas i en annan medlemsstat.

(43)

Gränsöverskridande korrespondentförbindelser med ett tredjelands motpartsinstitut kännetecknas av sin fortlö­

pande och upprepade karaktär. Medlemsstaterna bör därför, samtidigt som de kräver att skärpta åtgärder för

kundkännedom antas i detta särskilda sammanhang, beakta att korrespondentförbindelser inte omfattar trans­

aktioner av engångskaraktär eller enbart utbyte av meddelandekapacitet. Dessutom kan intensiteten i de åtgärder

som fastställs i detta direktiv, med erkännande av att inte alla gränsöverskridande korrespondentbanktjänster

medför samma risker för penningtvätt och finansiering av terrorism, fastställas genom tillämpning av principerna

i den riskbaserade metoden och föregriper inte nivån på risken för penningtvätt och finansiering av terrorism som

är förknippad med det finansiella motpartsinstitutet.

(44)

Det är viktigt att se till att regler för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism genomförs korrekt

av ansvariga enheter. I detta sammanhang bör medlemsstaterna stärka rollen för de myndigheter som fungerar som

behöriga myndigheter och har specifikt ansvar för att bekämpa penningtvätt eller finansiering av terrorism,

inbegripet FIU, de myndigheter som har till uppgift att utreda eller lagföra penningtvätt, därmed associerade

förbrott och finansiering av terrorism, att spåra och beslagta eller frysa och förverka tillgångar som härrör från

SV

19.6.2018

Europeiska unionens officiella tidning

L 156/51

( 1 ) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på

behöriga myndigheters behandling av personuppgifter för att förebygga, förhindra, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa

straffrättsliga påföljder, och det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av rådets rambeslut 2008/977/RIF (EUT L 119,

4.5.2016, s. 89).

72

Prop. 2019/20:55

Bilaga 2

brott, myndigheter som erhåller rapporter om gränsöverskridande förflyttningar av valuta och överlåtbara inne­

havarpapper, och de myndigheter som har ansvar för tillsyn eller övervakning som syftar till att se till att ansvariga

enheter uppfyller sina skyldigheter. Medlemsstaterna bör stärka rollen för andra relevanta myndigheter, däribland

korruptionsbekämpande myndigheter och skattemyndigheter.

(45)

Medlemsstaterna bör säkerställa en effektiv och oberoende tillsyn över alla ansvariga enheter, helst genom myn­

digheter via en separat och oberoende nationell reglerings- eller tillsynsmyndighet.

(46)

Brottslingar flyttar vinster från olaglig verksamhet via flera finansiella mellanhänder för att undgå upptäckt. Det är

därför viktigt att tillåta kreditinstitut och finansiella institut att utbyta information inte bara inom koncernen utan

även med andra kreditinstitut och finansiella institut, med vederbörlig hänsyn till regler för skydd av person­

uppgifter i nationell rätt.

(47)

Behöriga myndigheter som utövar tillsyn över att ansvariga enheter efterlever detta direktiv bör ha möjlighet att

samarbeta och utbyta konfidentiell information, oavsett deras respektive karaktär eller ställning. För detta ändamål

bör sådana behöriga myndigheter ha en lämplig rättslig grund för utbyte av konfidentiell information, och sam­

arbetet mellan de behöriga tillsynsmyndigheterna för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism

och andra tillsynsmyndigheter bör därför inte oavsiktligt hindras av rättslig osäkerhet som kan bero på att det inte

finns några uttryckliga bestämmelser på detta område. Tillsynen av det effektiva genomförandet av koncernpolicy

för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism bör ske i enlighet med de principer och metoder för

den gruppbaserade tillsyn som fastställs i relevant europeisk sektorslagstiftning.

(48)

Informationsutbytet och tillhandahållandet av bistånd mellan behöriga myndigheter i medlemsstaterna är av

avgörande betydelse vid tillämpningen av detta direktiv. Medlemsstaterna får därför inte förbjuda eller föreskriva

orimliga eller onödigt restriktiva villkor för detta informationsutbyte och bistånd mellan behöriga myndigheter.

(49)

I enlighet med den gemensamma politiska förklaringen från medlemsstaterna och kommissionen om förklarande

dokument ( 1 ) av den 28 september 2011 har medlemsstaterna åtagit sig att, när det är motiverat, låta anmälan av

införlivandeåtgärder åtföljas av ett eller flera dokument som förklarar förhållandet mellan de olika delarna i

direktivet och motsvarande delar i de nationella instrumenten för införlivande. Lagstiftaren anser att det är

motiverat att sådana dokument översänds avseende detta direktiv.

(50)

Eftersom målet för detta direktiv, nämligen att skydda det finansiella systemet genom att förhindra, upptäcka och

utreda penningtvätt och finansiering av terrorism, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna,

eftersom enskilda åtgärder som vidtas av medlemsstaterna för att skydda sina finansiella system kan vara oförenliga

med en fungerande inre marknad och med vad som föreskrivs enligt rättsstatsprincipen och unionens allmänna

ordning, utan snarare, på grund av åtgärdernas omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan

unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I

enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för

att uppnå detta mål.

(51)

Detta direktiv respekterar de grundläggande rättigheterna och iakttar de principer som erkänns i Europeiska

unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan), särskilt rätten till respekt för privat-

och familjeliv (artikel 7 i stadgan), rätten till skydd av personuppgifter (artikel 8 i stadgan) och näringsfriheten

(artikel 16 i stadgan).

(52)

När kommissionen utarbetar en rapport om utvärdering av genomförandet av detta direktiv bör den ta vederbörlig

hänsyn till de grundläggande rättigheter och principer som erkänns i stadgan.

(53)

Med tanke på det brådskande behovet av att genomföra åtgärder i syfte att stärka unionens system för att förhindra

penningtvätt och finansiering av terrorism, och på medlemsstaternas åtaganden att snabbt gå vidare med inför­

livandet av direktiv (EU) 2015/849, bör ändringarna till det direktivet vara införlivade senast den 10 januari 2020.

Medlemsstaterna bör upprätta register över verkligt huvudmannaskap för företag och andra juridiska enheter senast

den 10 januari 2020 och för truster och liknande juridiska konstruktioner senast den 10 mars 2020. Centrala

register bör vara sammankopplade via den centrala europeiska plattformen senast den 10 mars 2021. Medlems­

staterna bör upprätta centraliserade automatiserade mekanismer som tillåter identifiering av innehavare av bank-

och betalkonton och bankfack senast den 10 september 2020.

SV

L 156/52

Europeiska unionens officiella tidning

19.6.2018

( 1 ) EUT C 369, 17.12.2011, s. 14.

Prop. 2019/20:55

Bilaga 2

73

(54)

Europeiska datatillsynsmannen har hörts i enlighet med artikel 28.2 i Europaparlamentets och rådets förordning

(EG) nr 45/2001 (

1

) och avgav ett yttrande den 2 februari 2017 (

2

).

(55)

Direktiv (EU) 2015/849 bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Ändringar av direktiv (EU) 2015/849

Direktiv (EU) 2015/849 ska ändras på följande sätt:

1. Artikel 2.1.3 ska ändras på följande sätt:

a) Led a ska ersättas med följande:

”a) Revisorer, externa revisorer och skatterådgivare samt varje annan person som åtar sig att tillhandahålla –

antingen direkt eller genom någon som personen i fråga är kopplad till – materiellt bistånd, stöd eller

rådgivning i skattefrågor som huvudsaklig affärs- eller yrkesverksamhet.”

b) Led d ska ersättas med följande:

”d) Fastighetsmäklare, inbegripet när de agerar som mellanhänder vid uthyrning av fast egendom, men endast i

fråga om transaktioner för vilka månadshyran uppgår till 10 000 EUR eller mer.”

c) Följande led ska läggas till:

”g) Leverantörer som erbjuder växlingstjänster mellan virtuella valutor och fiatvalutor.

h) Tillhandahållare av plånböcker för virtuella valutor.

i) Personer som handlar med eller agerar som mellanhänder vid handel med konstverk, även när detta utförs av

konstgallerier och auktionshus, där värdet av en transaktion eller en serie av förbundna transaktioner uppgår

till 10 000 EUR eller mer.

j) Personer som förvarar, handlar med eller agerar som mellanhänder vid handel med konstverk när detta utförs

av frihamnar, där värdet av en transaktion eller en serie av förbundna transaktioner uppgår till 10 000 EUR

eller mer.”

2. Artikel 3 ska ändras på följande sätt:

a) Led 4 ska ändras på följande sätt:

i) Led a ska ersättas med följande:

”a) terroristbrott, brott med anknytning till en terroristgrupp och brott med anknytning till terroristverksamhet

enligt avdelningarna II och III i direktiv (EU) 2017/541 (*),

___________

(*) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/541 av den 15 mars 2017 om bekämpande av terro­

rism, om ersättande av rådets rambeslut 2002/475/RIF och om ändring av rådets beslut 2005/671/RIF

(EUT L 88, 31.3.2017, s. 6).”

ii) Led c ska ersättas med följande:

”c) handlingar som utförs av kriminella organisationer enligt definitionen i artikel 1.1 i rådets rambeslut

2008/841/RIF (*),

___________

(*) Rådets rambeslut 2008/841/RIF av den 24 oktober 2008 om kampen mot organiserad brottslighet

(EUT L 300, 11.11.2008, s. 42).”

SV

19.6.2018

Europeiska unionens officiella tidning

L 156/53

( 1 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskaps­

institutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8,

12.1.2001, s. 1).

( 2 ) EUT C 85, 18.3.2017, s. 3.

74

Prop. 2019/20:55

Bilaga 2

b) I punkt 6 ska led b ersättas med följande:

”b) När det gäller truster, alla följande personer:

i) Instiftaren eller instiftarna.

ii) Förvaltaren eller förvaltarna.

iii) Beskyddaren eller beskyddarna, om sådana finns.

iv) Förmånstagarna eller, om det ännu inte har fastställts vilka enskilda personer som är förmånstagare med

avseende på den juridiska konstruktionen eller enheten, den kategori av personer för vilka den juridiska

konstruktionen eller enheten främst har inrättats eller verkar.

v) Eventuella andra fysiska personer som ytterst utövar kontroll över trusten genom direkt eller indirekt

ägande eller genom andra medel.”

c) Led 16 ska ersättas med följande:

”16. elektroniska pengar: elektroniska pengar enligt definitionen i artikel 2.2 i direktiv 2009/110/EG, men med

undantag av penningvärde enligt artikel 1.4 och 1.5 i det direktivet.”

d) Följande led ska läggas till:

”18. virtuella valutor: en digital värderepresentation som inte emitterats eller garanterats av en centralbank eller en

offentlig myndighet, som inte nödvändigtvis är kopplad till en rättsligt etablerad valuta och som inte har

rättslig status som valuta eller pengar, men som godtas av fysiska eller juridiska personer såsom betalnings­

medel och som kan överföras, lagras och handlas elektroniskt.

19. tillhandahållare av plånböcker för virtuella valutor: en enhet som erbjuder tjänster för att säkra privata krypte­

ringsnycklar för sina kunders räkning, i syfte att inneha, förvara och överföra virtuella valutor.”

3. Artikel 6 ska ändras på följande sätt:

a) I punkt 2 ska leden b och c ersättas med följande:

”b) De risker som är förknippade med varje relevant sektor, inbegripet i förekommande fall Eurostats beräkningar

av de monetära volymerna av penningtvätt för var och en av dessa sektorer.

c) De metoder som brottslingar oftast använder för att tvätta vinster från olaglig verksamhet, inbegripet, i

förekommande fall, de som särskilt används i transaktioner mellan medlemsstater och tredjeländer, oberoende

av om ett tredjeland har identifierats som ett högrisktredjeland enligt artikel 9.2.”

b) Punkt 3 ska ersättas med följande:

”3. Kommissionen ska göra den rapport som avses i punkt 1 tillgänglig för medlemsstaterna och ansvariga

enheter för att hjälpa dem med att identifiera, förstå, hantera och minska riskerna för penningtvätt och finan­

siering av terrorism och så att andra berörda aktörer, inklusive nationella lagstiftare, Europaparlamentet, de

europeiska tillsynsmyndigheterna och företrädare för FIU, bättre kan förstå riskerna. Rapporter ska offentliggöras

senast sex månader efter att de har gjorts tillgänglig för medlemsstaterna, utom för de rapportdelar som innehåller

säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter.”

4. Artikel 7 ska ändras på följande sätt:

a) I punkt 4 ska följande led läggas till:

”f) redovisa den institutionella strukturen och de allmänna förfarandena i sina system för bekämpning av pen­

ningtvätt och finansiering av terrorism, vilket bland annat omfattar FIU, skattemyndigheter och åklagare, samt

de tilldelade personella och finansiella resurserna i den mån denna information finns tillgänglig,

g) redovisa nationella insatser och resurser (arbetskraft och budget) som anslås för att bekämpa penningtvätt och

finansiering av terrorism.”

SV

L 156/54

Europeiska unionens officiella tidning

19.6.2018

Prop. 2019/20:55

Bilaga 2

75

b) Punkt 5 ska ersättas med följande:

”5. Medlemsstaterna ska göra resultaten av sina riskbedömningar, inbegripet uppdateringar, tillgängliga för

kommissionen, de europeiska tillsynsmyndigheterna och de övriga medlemsstaterna. Andra medlemsstater får

tillhandahålla relevant ytterligare information, när så är lämpligt, till den medlemsstat som utför riskbedömningen.

En sammanfattning av bedömningen ska göras allmänt tillgänglig. Denna sammanfattning får inte innehålla

säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter.”

5. Artikel 9 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 2 ska ersättas med följande:

”2. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 64 för att identifiera hög­

risktredjeländer, med beaktande av strategiska brister, särskilt på följande områden:

a) Tredjelandets rättsliga och institutionella ram för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism,

framför allt

i) kriminalisering av penningtvätt och finansiering av terrorism,

ii) åtgärder som rör kundkännedom,

iii) krav som rör registerhållning,

iv) krav som rör rapportering av misstänkta transaktioner,

v) tillgång till korrekt och aktuell information om det verkliga huvudmannaskapet för juridiska personer och

konstruktioner för behöriga myndigheter.

b) Tredjelandets behöriga myndigheters befogenheter och förfaranden för bekämpning av penningtvätt och finan­

siering av terrorism, inbegripet lämpliga effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner, samt tredjelan­

dets metoder för samarbete och informationsutbyte med medlemsstaternas behöriga myndigheter.

c) Effektiviteten hos tredjelandets system för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism när det

gäller hantering av riskerna för penningtvätt eller finansiering av terrorism.”

b) Punkt 4 ska ersättas med följande:

”4. Kommissionen ska vid upprättandet av de delegerade akter som avses i punkt 2 ta hänsyn till relevanta

utvärderingar, bedömningar eller rapporter från internationella organisationer och normgivare med befogenheter

på området för förhindrande av penningtvätt och bekämpning av finansiering av terrorism.”

6. Artikel 10.1 ska ersättas med följande:

”1. Medlemsstaterna ska förbjuda sina kreditinstitut och finansiella institut att föra anonyma konton, utfärda

anonyma motböcker eller tillhandahålla anonyma bankfack. Medlemsstaterna ska i alla händelser kräva att ägarna

och förmånstagarna till befintliga anonyma konton, anonyma motböcker eller anonyma bankfack omfattas av

åtgärder för kundkännedom senast den 10 januari 2019, och under alla förhållanden innan sådana konton, mot­

böcker eller bankfack nyttjas.”

7. Artikel 12 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 1 ska ändras på följande sätt:

i) I första stycket ska leden a och b ersättas med följande:

”a) Betalningsinstrumentet kan inte återuppladdas eller har en månatlig gräns för betalningstransaktioner på

150 EUR som endast kan användas i den medlemsstaten.

b) Det högsta belopp som lagras elektroniskt överstiger inte 150 EUR.”

ii) Andra stycket ska utgå.

SV

19.6.2018

Europeiska unionens officiella tidning

L 156/55

76

Prop. 2019/20:55

Bilaga 2

b) Punkt 2 ska ersättas med följande:

”2. Medlemsstaterna ska se till att undantaget i punkt 1 i denna artikel inte är tillämpligt vid kontantinlösen

eller kontantuttag av de elektroniska pengarnas penningvärde om detta överstiger 50 EUR, eller i fråga om

betalningstransaktioner på distans enligt definitionen i artikel 4.6 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU)

2015/2366 (*) om betalningsbeloppet överstiger 50 EUR per transaktion.

___________

(*) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2366 av den 25 november 2015 om betaltjänster på den

inre marknaden, om ändring av direktiven 2002/65/EG, 2009/110/EG och 2013/36/EU samt förordning (EU)

nr 1093/2010 och om upphävande av direktiv 2007/64/EG (EUT L 337, 23.12.2015, s. 35).”

c) Följande punkt ska läggas till:

”3. Medlemsstaterna ska se till att kreditinstitut och finansiella institut i egenskap av förvärvare endast godtar

betalningar med anonyma förbetalda kort som utfärdats i ett tredjeland om dessa kort uppfyller krav motsvarande

dem som anges i punkterna 1 och 2.

Medlemsstaterna får besluta att på sitt territorium inte godta betalningar som genomförs med hjälp av anonyma

förbetalda kort.”

8. Artikel 13.1 ska ändras på följande sätt:

a) Led a ska ersättas med följande:

”a) Identifiering av kunden och kontroll av dennes identitet utifrån handlingar, uppgifter eller information som

erhållits från en tillförlitlig och oberoende källa, inklusive, i förekommande fall, medel för elektronisk iden­

tifiering, betrodda tjänster enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 910/2014 (*) eller andra

säkra identifieringsprocesser på distans eller på elektronisk väg, som reglerats, erkänts, godkänts eller godtagits

av relevanta nationella myndigheter.

___________

(*) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 910/2014 av den 23 juli 2014 om elektronisk identifiering

och betrodda tjänster för elektroniska transaktioner på den inre marknaden och om upphävande av direktiv

1999/93/EG (EUT L 257, 28.8.2014, s. 73).”

b) I slutet av led b ska följande mening läggas till:

”Om den verkliga huvudmannen identifierats som den ledande befattningshavare som avses i artikel 3.6 a ii ska

ansvariga enheter vidta de rimliga åtgärder som krävs för att kontrollera identiteten på den fysiska person som

innehar ställningen som ledande befattningshavare och ska dokumentera de åtgärder som vidtagits samt eventuella

svårigheter som uppstått under kontrollprocessen.”

9. Artikel 14 ska ändras på följande sätt:

a) I punkt 1 ska följande mening läggas till:

”När en ny affärsförbindelse ingås med ett företag eller annan juridisk enhet, eller en trust eller en juridisk

konstruktion med trustliknande struktur eller funktioner (nedan kallad liknande juridisk konstruktion) som är

föremål för registrering av uppgifter om verkligt huvudmannaskap enligt artikel 30 eller 31, ska de ansvariga

enheterna samla in bevis på registrering eller ett utdrag från registret.”

b) Punkt 5 ska ersättas med följande:

”5. Medlemsstaterna ska kräva att ansvariga enheter inte bara vidtar åtgärder för kundkännedom gentemot alla

nya kunder utan även vid lämpliga tidpunkter gentemot befintliga kunder, efter en riskkänslighetsanalys, eller när

en kunds relevanta omständigheter förändras eller om den ansvariga enheten har en rättslig skyldighet att under

det berörda kalenderåret kontakta kunden för att granska alla relevanta uppgifter om den verkliga huvudmannen

eller de verkliga huvudmännen, eller om den ansvariga enheten har haft denna skyldighet enligt rådets direktiv

2011/16/EU (*).

___________

(*) Rådets direktiv 2011/16/EU av den 15 februari 2011 om administrativt samarbete i fråga om beskattning och

om upphävande av direktiv 77/799/EEG (EUT L 64, 11.3.2011, s. 1).”

SV

L 156/56

Europeiska unionens officiella tidning

19.6.2018

Prop. 2019/20:55

Bilaga 2

77

10. Artikel 18 ska ändras på följande sätt:

a) I punkt 1 ska första stycket ersättas med följande:

”I de fall som avses i artiklarna 18a–24 och i andra fall av högre risk som medlemsstaterna eller ansvariga enheter

konstaterat, ska medlemsstaterna kräva att de ansvariga enheterna vidtar skärpta åtgärder för kundkännedom för

att hantera och minska sådana risker på lämpligt sätt.”

b) Punkt 2 ska ersättas med följande:

”2. Medlemsstaterna ska kräva att ansvariga enheter så långt det är rimligen möjligt granskar bakgrunden till

och syftet med alla transaktioner som uppfyller åtminstone ett av följande villkor:

i) De är komplexa transaktioner.

ii) De är ovanligt stora transaktioner.

iii) De genomförs enligt ett ovanligt transaktionsmönster.

iv) De förefaller inte ha något tydligt ekonomiskt eller lagligt syfte.

Ansvariga enheter ska särskilt skärpa omfattningen och karaktären på övervakningen av affärsförbindelsen för att

avgöra om dessa transaktioner eller aktiviteter framstår som misstänkta.”

11. Följande artikel ska införas:

”Artikel 18a

1. När det gäller affärsförbindelser eller transaktioner som involverar högrisktredjeländer som identifierats enligt

artikel 9.2, ska medlemsstaterna kräva att de ansvariga enheterna tillämpar följande skärpta åtgärder för kundkän­

nedom:

a) Inhämta ytterligare information om kunden och den verkliga huvudmannen eller de verkliga huvudmännen.

b) Inhämta ytterligare information om affärsförbindelsens avsedda natur.

c) Inhämta information om varifrån kundens och den verkliga huvudmannen eller de verkliga huvudmännens medel

och förmögenhet kommer.

d) Inhämta information om skälen till planerade eller genomförda transaktioner.

e) Inhämta godkännande från företagsledningen att inleda eller fortsätta en affärsförbindelse.

f) Förstärka övervakningen av affärsförbindelserna genom att öka antalet kontroller och förbättra tidpunkterna för

deras genomförande samt välja ut de transaktionsmönster som bör analyseras ytterligare.

Medlemsstaterna får kräva att ansvariga enheter i tillämpliga fall säkerställer att den första betalningen genomförs

genom ett konto i kundens namn hos ett kreditinstitut som omfattas av standarder för åtgärder för kundkännedom

som inte är mindre robusta än de som fastställs i detta direktiv.

2. Utöver de åtgärder som anges i punkt 1 och i enlighet med unionens internationella åtaganden ska medlems­

staterna kräva att ansvariga enheter i tillämpliga fall tillämpar en eller flera ytterligare riskreducerande åtgärder på

personer och juridiska enheter som utför transaktioner som involverar högrisktredjeländer som identifierats enligt

artikel 9.2. Dessa åtgärder ska bestå av en eller flera av följande:

a) Tillämpning av ytterligare skärpta åtgärder för kundkännedom.

b) Införande av relevanta förbättrade mekanismer för rapportering, eller systematisk rapportering, av finansiella

transaktioner.

c) Begränsning av affärsförbindelser eller transaktioner med fysiska personer eller juridiska enheter från de tredje­

länder som identifierats som högriskländer enligt artikel 9.2.

SV

19.6.2018

Europeiska unionens officiella tidning

L 156/57

78

Prop. 2019/20:55

Bilaga 2

3. Utöver de åtgärder som anges i punkt 1 ska medlemsstaterna i tillämpliga fall tillämpa en eller flera av följande

åtgärder när det gäller högrisktredjeländer som identifierats enligt artikel 9.2 i enlighet med unionens internationella

åtaganden:

a) Vägra upprättandet av dotterbolag, filialer eller representationskontor för ansvariga enheter från det berörda

landet, eller på annat sätt ta hänsyn till att den relevanta ansvariga enheten är från ett land som inte har

tillfredsställande system för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism.

b) Förbjuda ansvariga enheter att upprätta filialer eller representationskontor i det berörda landet, eller på annat sätt

ta hänsyn till att relevant filial eller representationskontor skulle befinna sig i ett land som inte har tillfredsstäl­

lande system för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism.

c) Kräva förstärkt tillsynsgranskning eller skärpta krav på extern revision för filialer och dotterbolag för ansvariga

enheter belägna i det berörda landet.

d) Kräva skärpta krav på extern revision av finanskoncerner när det gäller samtliga deras filialer och dotterbolag i det

berörda landet.

e) Kräva att kreditinstitut och finansiella institut undersöker, ändrar eller, om nödvändigt, avbryter korrespondent­

förbindelser med motpartsinstitut i det berörda landet.

4. När medlemsstaterna antar eller tillämpar de åtgärder som avses i punkterna 2 och 3 ska de på lämpligt sätt

beakta relevanta utvärderingar, bedömningar eller rapporter från internationella organisationer och normgivare med

befogenheter på området förhindrande av penningtvätt och bekämpning av finansiering av terrorism när det gäller de

risker som enskilda tredjeländer utgör.

5. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen innan de antar eller tillämpar de åtgärder som anges i punkterna

2 och 3.”

12. I artikel 19 ska inledningen ersättas med följande:

”När det gäller gränsöverskridande korrespondentförbindelser som involverar utförande av betalningar med ett

motpartsinstitut i ett tredjeland ska medlemsstaterna, utöver de åtgärder för kundkännedom som fastställs i arti­

kel 13, kräva att deras kreditinstitut och finansiella institut vid ingående av en affärsförbindelse”

13. Följande artikel ska införas:

”Artikel 20a

1. Varje medlemsstat ska utfärda och uppdatera en förteckning som anger exakt vilka funktioner som enligt

nationella lagar och andra författningar betecknas som viktiga offentliga funktioner för tillämpning av artikel 3.9.

Medlemsstaterna ska kräva att varje internationell organisation som är ackrediterad inom deras territorium utfärdar

och uppdaterar en förteckning över viktiga offentliga funktioner vid den internationella organisationen för till­

lämpning av artikel 3.9. Dessa förteckningar ska sändas till kommissionen och får offentliggöras.

2. Kommissionen ska sammanställa och uppdatera förteckningen över vilka exakta funktioner som betecknas som

viktiga offentliga funktioner vid unionens institutioner och organ. Denna förteckning ska även innehålla alla funk­

tioner som kan komma att anförtros åt företrädare för tredjeländer och för internationella organ som har ackredi­

terats på unionsnivå.

3. Kommissionen ska på grundval av de förteckningar som föreskrivs i punkterna 1 och 2 i denna artikel

sammanställa en enda förteckning över alla viktiga offentliga funktioner för tillämpning av artikel 3.9. Denna

enda förteckning ska offentliggöras.

4. De funktioner som ingår i den förteckning som avses i punkt 3 i denna artikel ska hanteras i enlighet med de

villkor som anges i artikel 41.2.”

14. Artikel 27.2 ska ersättas med följande:

”2. Medlemsstaterna ska se till att ansvariga enheter som kunden hänvisas till vidtar lämpliga åtgärder för att se till

att tredje part omedelbart på begäran tillhandahåller relevanta kopior av identifierings- och kontrolluppgifter, in­

klusive, om det finns tillgängligt, uppgifter som erhållits med hjälp av medel för elektronisk identifiering, relevanta

betrodda tjänster enligt förordning (EU) nr 910/2014 eller andra säkra identifieringsprocesser på distans eller på

elektronisk väg som reglerats, erkänts, godkänts eller godtagits av relevanta nationella myndigheter.”

SV

L 156/58

Europeiska unionens officiella tidning

19.6.2018

Prop. 2019/20:55

Bilaga 2

79

15. Artikel 30 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 1 ska ändras på följande sätt:

i) Första stycket ska ersättas med följande:

”Medlemsstaterna ska se till att de företag och andra juridiska enheter som är registrerade på deras territorium

är skyldiga att inhämta och förfoga över adekvata, korrekta och aktuella uppgifter om sitt verkliga huvud­

mannaskap, inbegripet uppgifter om sina förmånsintressen. Medlemsstaterna ska se till att överträdelser av

denna artikel omfattas av effektiva, proportionella och avskräckande åtgärder eller sanktioner.”

ii) Följande stycke ska läggas till:

”Medlemsstaterna ska kräva att huvudmännen för företag eller andra juridiska enheter, inbegripet genom aktier,

rösträtter, ägarintressen, innehavaraktier eller kontroll på andra sätt, tillhandahåller dessa enheter alla de upp­

gifter som krävs för att företaget eller den andra juridiska enheten ska uppfylla kraven i första stycket.”

b) Punkt 4 ska ersättas med följande:

”4. Medlemsstaterna ska kräva att de uppgifter som finns i det centrala register som avses i punkt 3 är

adekvata, korrekta och aktuella, och ska införa mekanismer för detta. Sådana mekanismer ska innehålla krav

på att ansvariga enheter och, om så är lämpligt och i den mån som detta krav inte i onödan inkräktar på de

behöriga myndigheternas funktioner, behöriga myndigheter, ska rapportera eventuella avvikelser som de hittar

mellan de uppgifter om verkligt huvudmannaskap som finns tillgängliga i de centrala registren och de uppgifter

om verkligt huvudmannaskap som är tillgängliga för dem. I fall av rapporterade avvikelser ska medlemsstaterna se

till att lämpliga åtgärder vidtas för att avhjälpa dessa avvikelser med nödvändig skyndsamhet och, om så är

lämpligt, att ett särskilt omnämnande tas med det i centrala registret under tiden.”

c) Punkt 5 ska ersättas med följande:

”5. Medlemsstaterna ska se till att uppgifterna om verkligt huvudmannaskap är tillgängliga i samtliga fall för

a) behöriga myndigheter och FIU utan inskränkning,

b) ansvariga enheter, inom ramen för åtgärder för kundkännedom i enlighet med kapitel II,

c) allmänheten.

De personer som avses i led c ska ha tillåtelse att få tillgång till åtminstone den verkliga huvudmannens namn,

födelsemånad och födelseår, bosättningsland och medborgarskap, samt arten och omfattning av det förmåns­

intresse som innehas av den verkliga huvudmannen.

Medlemsstaterna får, enligt villkor som ska fastställas i nationell rätt, ge tillgång till ytterligare information som

gör det möjligt att identifiera den verkliga huvudmannen. Denna ytterligare information ska inkludera åtminstone

födelsedatum eller kontaktuppgifter, i enlighet med regler för skydd av personuppgifter.”

d) Följande punkt ska införas:

”5a. Medlemsstaterna får välja att göra de uppgifter som finns i deras nationella register enligt punkt 3

tillgängliga på villkor att registrering sker online och att en avgift erläggs som inte får överstiga de administrativa

kostnaderna för att göra uppgifterna tillgängliga, inklusive kostnader för underhåll och utveckling av registret.”

e) Punkt 6 ska ersättas med följande:

”6. Medlemsstaterna ska säkerställa att behöriga myndigheter och FIU har snabb och obegränsad tillgång till

alla uppgifter som finns i det centrala register som avses i punkt 3 utan att den berörda enheten varnas.

Medlemsstaterna ska också ge ansvariga enheter snabb tillgång när de vidtar åtgärder för kundkännedom i

enlighet med kapitel II.

SV

19.6.2018

Europeiska unionens officiella tidning

L 156/59

80

Prop. 2019/20:55

Bilaga 2

Behöriga myndigheter som ges tillgång till det centrala register som avses i punkt 3 ska vara de myndigheter som

har specifikt ansvar för att bekämpa penningtvätt eller finansiering av terrorism, samt skattemyndigheter, tillsyns­

myndigheter för ansvariga enheter och myndigheter som har till uppgift att utreda eller lagföra penningtvätt,

associerade förbrott och finansiering av terrorism, att spåra och beslagta eller frysa och förverka tillgångar som

härrör från brott.”

f) Punkt 7 ska ersättas med följande:

”7. Medlemsstaterna ska se till att behöriga myndigheter och FIU med nödvändig skyndsamhet och utan

kostnad kan tillhandahålla behöriga myndigheter och FIU i andra medlemsstater de uppgifter som avses i

punkterna 1 och 3.”

g) Punkterna 9 och 10 ska ersättas med följande:

”9. Under exceptionella omständigheter som fastställs i nationell rätt får medlemsstaterna, om den tillgång som

avses i punkt 5 första stycket b och c skulle utsätta den verkliga huvudmannen för en oproportionell risk, risk för

bedrägeri, kidnappning, utpressning av olika slag, trakasserier, våld eller hotelser, eller om den verkliga huvud­

mannen är minderårig eller på annat sätt saknar rättshandlingsförmåga, föreskriva ett undantag från sådan tillgång

till alla eller vissa av uppgifterna om verkligt huvudmannaskap i det enskilda fallet. Medlemsstaterna ska se till att

dessa undantag beviljas efter en detaljerad bedömning av omständigheternas exceptionella karaktär. Rätten till en

administrativ omprövning av beslutet om undantag och till ett effektivt rättsmedel ska garanteras. En medlemsstat

som har beviljat undantag ska årligen publicera statistik över antalet beviljade undantag och angivna skäl, och

rapportera in uppgifterna till kommissionen.

Undantag som beviljas enligt första stycket i denna punkt får inte tillämpas på kreditinstitut och finansiella institut

eller på de ansvariga enheter som avses i artikel 2.1.3 b och som är offentliga tjänstemän.

10. Medlemsstaterna ska se till att de centrala register som avses i punkt 3 i denna artikel är sammankopplade

via den centrala europeiska plattform som inrättats genom artikel 22.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv

(EU) 2017/1132 (*). Uppkopplingen av medlemsstaternas centrala register till plattformen ska inrättas i enlighet

med de tekniska specifikationer och förfaranden som fastställts genom genomförandeakter som antagits av

kommissionen i enlighet med artikel 24 i direktiv (EU) 2017/1132 och artikel 31a i det här direktivet.

Medlemsstaterna ska se till att de uppgifter som avses i punkt 1 i denna artikel är tillgängliga genom systemet för

sammankoppling av register som inrättats genom artikel 22.1 i direktiv (EU) 2017/1132 i enlighet med medlems­

staternas nationella rätt för genomförande av punkterna 5, 5a och 6 i den här artikeln.

De uppgifter som avses i punkt 1 ska vara tillgängliga via de nationella registren och genom systemet för

sammankoppling av register i åtminstone fem år och inte mer än tio år efter det att företaget eller den andra

juridiska enheten har strukits ur registret. Medlemsstaterna ska samarbeta med varandra och med kommissionen i

syfte att genomföra olika typer av tillgång i enlighet med denna artikel.

___________

(*) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1132 av den 14 juni 2017 om vissa aspekter av bolagsrätt

(EUT L 169, 30.6.2017, s. 46).”

16. Artikel 31 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. Medlemsstaterna ska se till att denna artikel gäller för truster och andra typer av juridiska konstruktioner,

såsom bland annat fiducie, vissa typer av Treuhand eller fideicomiso, när sådana konstruktioner har trustliknande

struktur eller funktioner. Medlemsstaterna ska identifiera särdragen för att avgöra om juridiska konstruktioner har

trustliknande struktur eller funktioner avseende sådana juridiska konstruktioner som regleras av deras rätt.

Varje medlemsstat ska kräva att förvaltare av klassiska truster som förvaltas i den berörda medlemsstaten inhämtar

och förfogar över adekvata, korrekta och aktuella uppgifter om trustens verkliga huvudmannaskap. I dessa upp­

gifter ska ingå identiteten hos

a) instiftaren eller instiftarna,

SV

L 156/60

Europeiska unionens officiella tidning

19.6.2018

Prop. 2019/20:55

Bilaga 2

81

b) förvaltaren eller förvaltarna,

c) beskyddaren eller beskyddarna (om sådana finns),

d) förmånstagarna eller förmånstagarkategorin,

e) eventuella andra fysiska personer som utövar faktisk kontroll över trusten.

Medlemsstaterna ska se till att överträdelser av denna artikel omfattas av effektiva, proportionella och avskräc­

kande åtgärder eller sanktioner.”

b) Punkt 2 ska ersättas med följande:

”2. Medlemsstaterna ska se till att förvaltare, eller personer som innehar likvärdiga ställningar i liknande

juridiska konstruktioner enligt punkt 1 i denna artikel, lämnar uppgift om sin status och tillhandahåller de

uppgifter som avses i punkt 1 i denna artikel till ansvariga enheter med nödvändig skyndsamhet, om de, i

egenskap av förvaltare eller person som innehar en likvärdig ställning i en liknande juridisk konstruktion, har

en affärsförbindelse eller utför enstaka transaktioner som överstiger de tröskelvärden som anges i artikel 11 b, c

och d.”

c) Följande punkt ska införas:

”3a. Medlemsstaterna ska kräva att uppgifterna om verkligt huvudmannaskap för klassiska truster och liknande

juridiska konstruktioner som avses i punkt 1 finns i ett centralt register för verkligt huvudmannaskap som

upprättats av den medlemsstat där förvaltaren av trusten eller den person som innehar en likvärdig ställning i

en liknande juridisk konstruktion har sitt säte eller är bosatt.

Om sätet eller bosättningsorten för förvaltaren av trusten eller den person som innehar en likvärdig ställning i en

liknande juridisk konstruktion har är utanför unionen, ska de uppgifter som avses i punkt 1 finnas i ett centralt

register som inrättats av den medlemsstat där förvaltaren av trusten eller den person som innehar en likvärdig

ställning i en liknande juridisk konstruktion ingår en affärsförbindelse eller förvärvar fastigheter i trustens eller den

liknande juridiska konstruktionens namn.

Om förvaltarna av en trust eller de personer som innehar en likvärdig ställning i en liknande juridisk konstruktion

har sitt säte eller bosättningsort i olika medlemsstater, eller om förvaltaren av trusten eller den person som

innehar en likvärdig ställning i en liknande juridisk konstruktion ingår flera affärsförbindelser i trustens eller den

liknande juridiska konstruktionens namn i olika medlemsstater, får ett intyg om registrering eller ett utdrag med

de uppgifter om verkligt huvudmannaskap som en medlemsstat har i ett register betraktas som tillräckligt för att

registreringsskyldigheten ska vara uppfylld.”

d) Punkt 4 ska ersättas med följande:

”4. Medlemsstaterna ska se till att uppgifterna om verkligt huvudmannaskap avseende en trust eller en liknande

juridisk konstruktion är tillgängliga i samtliga fall för

a) behöriga myndigheter och FIU utan inskränkning,

b) ansvariga enheter, inom ramen för åtgärder för kundkännedom i enlighet med kapitel II,

c) varje fysisk eller juridisk person som kan styrka ett berättigat intresse,

d) varje fysisk eller juridisk person som har ingivit en skriftlig begäran avseende en trust eller en liknande juridisk

konstruktion som innehar eller äger en kontrollpost i något annat företag eller någon annan juridisk enhet än

de som avses i artikel 30.1, genom direkt eller indirekt ägande, inbegripet genom innehavaraktier eller genom

kontroll på annat sätt.

De uppgifter som är tillgängliga för fysiska eller juridiska personer som avses i första stycket c och d ska bestå av

den verkliga huvudmannens namn, födelsemånad och födelseår, bosättningsland och medborgarskap, samt arten

och omfattningen av det förmånsintresse som innehas.

Medlemsstaterna får, enligt villkor som ska fastställas i nationell rätt, föreskriva tillgång till ytterligare uppgifter

som gör det möjligt att identifiera den verkliga huvudmannen. Sådana ytterligare uppgifter ska inkludera åtmin­

stone födelsedatum eller kontaktuppgifter, i enlighet med regler för skydd av personuppgifter. Medlemsstaterna får

medge bredare tillgång till de uppgifter som finns i registret i enlighet med sin nationella rätt.

SV

19.6.2018

Europeiska unionens officiella tidning

L 156/61

82

Prop. 2019/20:55

Bilaga 2

Behöriga myndigheter som ges tillgång till det centrala register som avses i punkt 3a ska vara de myndigheter som

har specifikt ansvar för att bekämpa penningtvätt eller finansiering av terrorism, samt skattemyndigheter, tillsyns­

myndigheter för ansvariga enheter och myndigheter som har till uppgift att utreda eller lagföra penningtvätt,

associerade förbrott och finansiering av terrorism, att spåra och beslagta eller frysa och förverka tillgångar som

härrör från brott.”

e) Följande punkt ska införas:

”4a. Medlemsstater får välja att göra de uppgifter som finns i deras nationella register enligt punkt 3a till­

gängliga på villkor att det görs en registrering online och erläggs en avgift som inte får överstiga de administrativa

kostnaderna för att göra uppgifterna tillgängliga, inklusive kostnader för underhåll och utveckling av registret.”

f) Punkt 5 ska ersättas med följande:

”5. Medlemsstaterna ska kräva att de uppgifter som finns i det centrala register som avses i punkt 3a är

adekvata, korrekta och aktuella, och ska införa mekanismer för detta. Sådana mekanismer ska innehålla krav på

att ansvariga enheter och, om så är lämpligt och i den mån som detta krav inte i onödan inkräktar på deras

funktioner, behöriga myndigheter, ska rapportera eventuella avvikelser som de hittar mellan de uppgifter om

verkligt huvudmannaskap som finns tillgängliga i de centrala registren och de uppgifter om verkligt huvud­

mannaskap som är tillgängliga för dem. I fall av rapporterade avvikelser ska medlemsstaterna se till att lämpliga

åtgärder vidtas för att avhjälpa dessa avvikelser med nödvändig skyndsamhet och, om så är lämpligt, att ett

särskilt omnämnande tas med i det centrala registret under tiden.”

g) Punkt 7 ska ersättas med följande:

”7. Medlemsstaterna ska se till att behöriga myndigheter och FIU med nödvändig skyndsamhet och utan

kostnad kan tillhandahålla behöriga myndigheter och FIU i andra medlemsstater de uppgifter som avses i

punkterna 1 och 3.”

h) Följande punkt ska införas:

”7a. Under exceptionella omständigheter som ska fastställas i nationell rätt får medlemsstaterna, om den

tillgång som avses i punkt 4 första stycket b, c och d skulle utsätta den verkliga huvudmannen för en opro­

portionell risk, risk för bedrägeri, kidnappning, utpressning av olika slag, trakasserier, våld eller hotelser, eller om

den verkliga huvudmannen är minderårig eller på annat sätt saknar rättshandlingsförmåga, föreskriva ett undantag

från sådan tillgång till alla eller vissa av uppgifterna om verkligt huvudmannaskap i det enskilda fallet. Medlems­

staterna ska se till att de undantagen beviljas efter en detaljerad bedömning av omständigheternas exceptionella

karaktär. Rätten till en administrativ omprövning av beslutet om undantag och till ett effektivt rättsmedel ska

garanteras. En medlemsstat som har beviljat undantag ska årligen publicera statistik över antalet beviljade un­

dantag och angivna skäl, och rapportera in uppgifterna till kommissionen.

Undantag som beviljas enligt första stycket ska inte tillämpas på kreditinstitut och finansiella institut och de

ansvariga enheter som avses i artikel 2.1.3 b och som är offentliga tjänstemän.

Om en medlemsstat beslutar att inrätta ett undantag i enlighet med första stycket, får den inte begränsa de

behöriga myndigheternas och FIU:s tillgång till uppgifter.”

i) Punkt 8 ska utgå.

j) Punkt 9 ska ersättas med följande:

”9. Medlemsstaterna ska se till att de centrala register som avses i punkt 3a i denna artikel är sammankopplade

via den centrala europeiska plattform som inrättats genom artikel 22.1 i direktiv (EU) 2017/1132. Uppkopplingen

av medlemsstaternas centrala register till plattformen ska inrättas i enlighet med de tekniska specifikationer och

förfaranden som fastställts genom genomförandeakter som antagits av kommissionen i enlighet med artikel 24 i

direktiv (EU) 2017/1132 och artikel 31a i det här direktivet.

Medlemsstaterna ska se till att de uppgifter som avses i punkt 1 i denna artikel är tillgängliga genom systemet för

sammankoppling av register som inrättats genom artikel 22.2 i direktiv (EU) 2017/1132 i enlighet med medlems­

staternas nationella rätt för genomförande av punkterna 4 och 5 i den här artikeln.

SV

L 156/62

Europeiska unionens officiella tidning

19.6.2018

Prop. 2019/20:55

Bilaga 2

83

Medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att se till att endast sådana uppgifter som anges i punkt 1 som är

aktuella och motsvarar det verkliga huvudmannaskapet görs tillgängliga genom deras nationella register och

genom systemet för sammankoppling av register, och tillgången till sådana uppgifter ska vara förenlig med regler

för skydd av personuppgifter.

De uppgifter som avses i punkt 1 ska vara tillgängliga via de nationella registren och genom systemet för

sammankoppling av register i åtminstone fem år och inte mer än tio år efter det att skälen för att registrera

uppgifterna om verkligt huvudmannaskap enligt punkt 3a har upphört att existera. Medlemsstaterna ska sam­

arbeta med kommissionen i syfte att genomföra de olika typerna av tillgång i enlighet med punkterna 4 och 4a.”

k) Följande punkt ska läggas till:

”10. Medlemsstaterna ska till kommissionen anmäla kategorier, beskrivning av egenskaper, namn och i före­

kommande fall rättslig grund för de truster och liknande juridiska konstruktioner som avses i punkt 1 senast den

10 juli 2019. Kommissionen ska offentliggöra den konsoliderade förteckningen över sådana truster och liknande

juridiska konstruktioner i Europeiska unionens officiella tidning senast den 10 september 2019.

Senast den 26 juni 2020 ska kommissionen lägga fram en rapport till Europaparlamentet och rådet där det

framgår huruvida alla truster och liknande juridiska konstruktioner enligt punkt 1 som regleras av medlems­

staternas rätt har identifierats i vederbörlig ordning och blivit föremål för de krav som fastställts i detta direktiv.

Om så är lämpligt ska kommissionen vidta nödvändiga åtgärder på grundval av slutsatserna i den rapporten.”

17. Följande artikel ska införas:

”Artikel 31a

Genomförandeakter

Vid behov och utöver de genomförandeakter som antagits av kommissionen i enlighet med artikel 24 i direktiv (EU)

2017/1132 och i enlighet med artiklarna 30 och 31 i det här direktivet, ska kommissionen genom genomföran­

deakter anta de tekniska specifikationer och förfaranden som krävs för att sammankoppla medlemsstaternas centrala

register enligt artiklarna 30.10 och 31.9, med beaktande av följande:

a) Den tekniska specifikation som anger den uppsättning tekniska uppgifter som krävs för att plattformen ska kunna

fylla sin funktion och metoden för lagring, användning och skydd av sådana uppgifter.

b) De gemensamma kriterier enligt vilka uppgifter om verkligt huvudmannaskap är tillgängliga genom systemet för

sammankoppling av register, beroende på omfattningen av den tillgång som medlemsstaterna beviljar.

c) De tekniska detaljerna om hur uppgifterna om de verkliga huvudmännen ska göras tillgängliga.

d) De tekniska villkoren för tillgängligheten av de tjänster som tillhandahålls genom systemet för sammankoppling

av register.

e) De tekniska formerna för hur de olika typerna av tillgång till uppgifter om verkligt huvudmannaskap ska

genomföras på grundval av artiklarna 30.5 och 31.4.

f) Betalningsvillkoren när tillgång till uppgifter om verkligt huvudmannaskap är belagd med en avgift enligt artik­

larna 30.5a och 31.4a, med beaktande av tillgängliga betalningssätt, såsom betalningstransaktioner på distans.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 64a.2.

I sina genomförandeakter ska kommissionen sträva efter att återanvända beprövade tekniker och befintliga rutiner.

Kommissionen ska säkerställa att de system som ska utvecklas inte innebär kostnader som överstiger vad som är

absolut nödvändigt för att genomföra detta direktiv. Kommissionens genomförandeakter ska präglas av transparens

och utbyte av erfarenheter och information mellan kommissionen och medlemsstaterna.”

SV

19.6.2018

Europeiska unionens officiella tidning

L 156/63

84

Prop. 2019/20:55

Bilaga 2

18. I artikel 32 ska följande punkt läggas till:

”9. Utan att det påverkar artikel 34.2 ska varje FIU, inom ramen för sina uppgifter, från varje ansvarig enhet

kunna begära, inhämta och använda information för det ändamål som anges i punkt 1 i den här artikeln, även om

ingen rapport först lämnats in enligt artikel 33.1 a eller 34.1.”

19. Följande artikel ska införas:

”Artikel 32a

1. Medlemsstaterna ska införa centraliserade automatiserade mekanismer, till exempel centrala register eller cen­

trala elektroniska datasöksystem, som gör det möjligt att med nödvändig skyndsamhet fastställa identiteten hos

fysiska eller juridiska personer som innehar eller kontrollerar betalkonton och bankkonton som identifieras med

IBAN-nummer, enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 260/2012 (*), och bankfack

som innehas av ett kreditinstitut inom deras territorium. Medlemsstaterna ska informera kommissionen om egen­

skaperna hos dessa nationella mekanismer.

2. Medlemsstaterna ska se till att de uppgifter som finns i de centrala mekanismer som avses i punkt 1 i denna

artikel är direkt tillgängliga på ett omedelbart och ofiltrerat sätt för nationella FIU. Uppgifterna ska också vara

tillgängliga för nationella behöriga myndigheter för att de ska kunna fullgöra sina skyldigheter enligt detta direktiv.

Medlemsstaterna ska se till att varje FIU med nödvändig skyndsamhet kan tillhandahålla uppgifter som finns i de

centraliserade mekanismer som avses i punkt 1 i denna artikel till andra FIU, i enlighet med artikel 53.

3. Följande uppgifter ska finnas tillgängliga och vara sökbara via de centraliserade mekanismer som avses i

punkt 1:

— För innehavaren av kundkontot och alla personer som förmodas agera i kundens namn: namn, kompletterat med

antingen övriga identifieringsuppgifter som krävs enligt nationella bestämmelser som införlivar artikel 13.1 a eller

ett unikt identifieringsnummer.

— För den verkliga huvudmannen för innehavaren av kundkontot: namn, kompletterat med antingen övriga

identifieringsuppgifter som krävs enligt nationella bestämmelser som införlivar artikel 13.1 b eller ett unikt

identifieringsnummer.

— För bank- eller betalkontot: IBAN-nummer och datumet för kontots öppnande och avslutande.

— För bankfacket: hyrestagarens namn, kompletterat med antingen övriga identifieringsuppgifter som krävs enligt

nationella bestämmelser som införlivar artikel 13.1 eller ett unikt identifieringsnummer och hyresperiodens

varaktighet.

4. Medlemsstaterna kan överväga att kräva att andra uppgifter som anses vara viktiga för FIU och behöriga

myndigheter när de fullgör sina skyldigheter enligt detta direktiv finns tillgängliga och sökbara via de centraliserade

mekanismerna.

5.

Senast den 26 juni 2020 ska kommissionen till Europaparlamentet och rådet lämna en rapport med en

bedömning av villkoren och de tekniska specifikationerna och förfarandena för att säkerställa säker och effektiv

sammankoppling av de centraliserade automatiserade mekanismerna. Den rapporten ska om så är lämpligt åtföljas av

ett lagstiftningsförslag.

___________

(*) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 260/2012 av den 14 mars 2012 om antagande av tekniska

och affärsmässiga krav för betalningar och autogireringar i euro och om ändring av förordning (EG) nr 924/2009

(EUT L 94, 30.3.2012, s. 22).”

20. Följande artikel ska införas:

”Artikel 32b

1. Medlemsstaterna ska ge FIU och behöriga myndigheter tillgång till information som gör det möjligt att med

nödvändig skyndsamhet identifiera alla fysiska eller juridiska personer som äger fast egendom, bland annat genom

register eller elektroniska datasöksystem, om sådana register eller system finns tillgängliga.

2. Senast den 31 december 2020 ska kommissionen till Europaparlamentet och rådet lämna en rapport med en

bedömning av nödvändigheten och proportionaliteten i att harmonisera uppgifterna i registren och en bedömning av

behovet av sammankoppling av dessa register. Den rapporten ska om så är lämpligt åtföljas av ett lagstiftningsför­

slag.”

SV

L 156/64

Europeiska unionens officiella tidning

19.6.2018

Prop. 2019/20:55

Bilaga 2

85

21. I artikel 33.1 ska led b ersättas med följande:

”b) på FIU:s begäran direkt ge den all nödvändig information.”

22. I artikel 34 ska följande punkt läggas till:

”3. Självreglerande organ som utsetts av medlemsstaterna ska offentliggöra en årsrapport med uppgifter avseende

a) vidtagna åtgärder enligt artiklarna 58, 59 och 60,

b) antalet mottagna rapporter om överträdelser enligt artikel 61, om tillämpligt,

c) antalet rapporter som inkommit till det självreglerande organ som avses i punkt 1 och antalet rapporter som

vidarebefordrats av det självreglerande organet till FIU, om tillämpligt,

d) om tillämpligt, antal och beskrivning av åtgärder som vidtagits enligt artiklarna 47 och 48 för att övervaka

ansvariga enheters fullgörande av sina skyldigheter enligt

i) artiklarna 10–24 (åtgärder för kundkännedom),

ii) artiklarna 33, 34 och 35 (rapportering av misstänkta transaktioner),

iii) artikel 40 (registerhållning), och

iv) artiklarna 45 och 46 (interna kontroller).”

23. Artikel 38 ska ersättas med följande:

”Artikel 38

1. Medlemsstaterna ska se till att enskilda personer, inbegripet anställda och företrädare vid den ansvariga enheten

som rapporterar misstänkt penningtvätt eller finansiering av terrorism internt eller till FIU, skyddas rättsligt från att

utsättas för hot, hämnd eller fientliga handlingar, och i synnerhet från ogynnsamma eller diskriminerande anställ­

ningsåtgärder.

2. Medlemsstaterna ska se till att enskilda personer som utsätts för hot, hämnd eller fientliga handlingar eller

ogynnsamma eller diskriminerande anställningsåtgärder efter att ha rapporterat misstänkt penningtvätt eller finan­

siering av terrorism internt eller till FIU har rätt att på ett säkert sätt inkomma med klagomål till respektive behörig

myndighet. Utan att det påverkar konfidentialiteten för de uppgifter som FIU samlat in, ska medlemsstaterna även se

till att sådana enskilda personer har rätt till ett effektivt rättsmedel för att tillvarata sina rättigheter enligt denna

punkt.”

24. Artikel 39.3 ska ersättas med följande:

”3. Det förbud som fastställs i punkt 1 i denna artikel får inte förhindra att uppgifter lämnas mellan kreditinstitut

och finansiella institut från medlemsstaterna, förutsatt att de tillhör samma koncern, eller mellan dessa enheter och

deras filialer och majoritetsägda dotterbolag belägna i tredjeländer, förutsatt att dessa filialer och majoritetsägda

dotterbolag helt och hållet följer koncernens riktlinjer och rutiner, inbegripet rutiner för informationsutbyte inom

koncernen, i enlighet med artikel 45, och att koncernens riktlinjer och rutiner uppfyller de krav som fastställs i detta

direktiv.”

25. Artikel 40.1 ska ändras på följande sätt:

a) Led a ska ersättas med följande:

”a) När det gäller åtgärder för kundkännedom: en kopia av de dokument och uppgifter som är nödvändiga för att

uppfylla kraven som fastställs i fråga om åtgärder för kundkännedom i kapitel II, inklusive, om det finns

tillgängligt, uppgifter som erhållits med hjälp av medel för elektronisk identifiering, relevanta betrodda tjänster

som fastställs i förordning (EU) nr 910/2014 eller andra säkra identifieringsprocesser på distans eller på

elektronisk väg som reglerats, erkänts, godkänts eller godtagits av relevanta nationella myndigheter, för en

period på fem år efter det att affärsförbindelsen med kunden har upphört eller efter den dag då en enstaka

transaktion utfördes.”

SV

19.6.2018

Europeiska unionens officiella tidning

L 156/65

86

Prop. 2019/20:55

Bilaga 2

b) Följande stycke ska läggas till:

”Den lagringstid som avses i denna punkt, inbegripet den ytterligare lagringstiden som inte ska överstiga en period

på ytterligare fem år, ska också tillämpas för de uppgifter som är tillgängliga via de centraliserade mekanismer

som avses i artikel 32a.”

26. Artikel 43 ska ersättas med följande:

”Artikel 43

Behandling av personuppgifter på grundval av detta direktiv för att förhindra sådan penningtvätt och finansiering av

terrorism som avses i artikel 1 ska betraktas som en fråga om allmänt intresse enligt Europaparlamentets och rådets

förordning (EU) 2016/679 (*).

___________

(*) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer

med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande

av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).”

27. Artikel 44 ska ersättas med följande:

”Artikel 44

1. Medlemsstaterna ska, för att bidra till utarbetandet av riskbedömningar enligt artikel 7, se till att de kan se över

effektiviteten hos sina system för bekämpning av penningtvätt eller finansiering av terrorism, genom att föra

omfattande statistik över frågor av betydelse för dessa systems effektivitet.

2. Den statistik som avses i punkt 1 ska omfatta följande:

a) Uppgifter om storlek och betydelse när det gäller de olika sektorer som omfattas av detta direktiv, inklusive

antalet fysiska personer och enheter samt varje sektors ekonomiska betydelse.

b) Uppgifter om rapportering, utredningar och rättsliga faser i det nationella systemet för bekämpning av penning­

tvätt och finansiering av terrorism, inklusive antalet rapporter om misstänkta transaktioner som lämnats till FIU,

uppföljningen av dessa rapporter och, på årsbasis, antalet fall som utretts, antalet personer som åtalats, antalet

personer som dömts för penningtvätt eller finansiering av terrorism, typ av förbrott, där sådana uppgifter finns

tillgängliga, samt värdet i euro på egendom som har frysts, beslagtagits eller förverkats.

c) Om tillgängligt, uppgifter om antalet och procentandelen rapporter som leder till vidare utredning, tillsammans

med årsrapporten till ansvariga enheter om hur användbara deras rapporter har varit och om hur de följts upp.

d) Uppgifter om antalet gränsöverskridande begäranden om uppgifter som har gjorts, tagits emot, avslagits och helt

eller delvis besvarats av FIU, enligt specificerad redovisning per land som skickat eller mottagit begäran.

e) Personella resurser som anslagits till de behöriga myndigheter som ansvarar för tillsyn av bekämpningen av

penningtvätt och finansiering av terrorism samt personella resurser som anslagits till FIU för att fullgöra de

uppgifter som anges i artikel 32.

f) Antalet tillsynsåtgärder på plats och på distans, antalet överträdelser som konstaterats på grundval av tillsyns­

åtgärder och sanktioner/administrativa åtgärder som tillämpats av tillsynsmyndigheterna.

3. Medlemsstaterna ska se till att en konsoliderad översyn av deras statistik offentliggörs på årlig basis.

4.

Medlemsstaterna ska varje år vidarebefordra den statistik som avses i punkt 2 till kommissionen. Kommissionen

ska offentliggöra en årsrapport som sammanfattar och förklarar statistiken enligt punkt 2 och som ska göras

tillgänglig på dess webbplats.”

SV

L 156/66

Europeiska unionens officiella tidning

19.6.2018

Prop. 2019/20:55

Bilaga 2

87

28. Artikel 45.4 ska ersättas med följande:

”4. Medlemsstaterna och de europeiska tillsynsmyndigheterna ska underrätta varandra om fall där ett tredjelands

rätt inte tillåter att de riktlinjer och rutiner som krävs enligt punkt 1 genomförs. I dessa fall får samordnade åtgärder

vidtas för att finna en lösning. Vid bedömningen av vilka tredjeländer som inte tillåter genomförandet av de riktlinjer

och rutiner som krävs enligt punkt 1 ska medlemsstaterna och de europeiska tillsynsmyndigheterna beakta eventuella

rättsliga hinder som kan stå i vägen för ett korrekt genomförande av dessa riktlinjer och rutiner, inklusive sekretess,

uppgiftsskydd och andra begränsningar för utbyte av information som kan vara relevanta för detta ändamål.”

29. Artikel 47.1 ska ersättas med följande:

”1. Medlemsstaterna ska se till att leverantörer av växlingstjänster mellan virtuella valutor och fiatvalutor och

tillhandahållare av plånböcker för virtuella valutor är registrerade, att valutaväxlings- och checkinlösningskontor samt

tjänsteleverantörer till truster eller bolag har tillstånd eller är registrerade och att tillhandahållare av speltjänster

regleras.”

30. Artikel 48 ska ändras på följande sätt:

a) Följande punkt ska införas:

”1a. För att underlätta och främja ett effektivt samarbete, särskilt informationsutbyte, ska medlemsstaterna till

kommissionen överlämna en förteckning över de behöriga myndigheterna för de ansvariga enheter som för­

tecknas i artikel 2.1, inklusive deras kontaktuppgifter. Medlemsstaterna ska se till att den information som till­

handahålls kommissionen hålls uppdaterad.

Kommissionen ska på sin webbplats offentliggöra en förteckning över dessa myndigheter och deras kontaktupp­

gifter. Myndigheterna i registret ska, inom ramen för sina befogenheter, fungera som kontaktpunkt för mot­

svarande behöriga myndigheter i de andra medlemsstaterna. Medlemsstaternas finansiella tillsynsmyndigheter ska

också fungera som kontaktpunkt för de europeiska tillsynsmyndigheterna.

I syfte att säkerställa en korrekt tillämpning av detta direktiv ska medlemsstaterna kräva att alla ansvariga enheter

är föremål för lämplig tillsyn, vilket inkluderar befogenheter att genomföra tillsyn på plats och på distans, samt

vidta lämpliga och proportionella administrativa åtgärder för att avhjälpa situationen vid överträdelser.”

b) Punkt 2 ska ersättas med följande:

”2. Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna har tillräckliga befogenheter, inbegripet befo­

genhet att kräva att det lämnas uppgifter som är relevanta för övervakning av efterlevnaden och för utförande av

kontroller, samt att de har tillräckliga ekonomiska, personella och tekniska resurser för att fullgöra sitt uppdrag.

Medlemsstaterna ska säkerställa att dessa myndigheters personal har stor integritet och rätt kompetens och håller

hög yrkesmässig standard, inbegripet när det gäller konfidentialitet, uppgiftsskydd och standarder för att hantera

intressekonflikter.”

c) Punkt 4 ska ersättas med följande:

”4. Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där den ansvariga enheten

driver företag utövar tillsyn över att dessa företag iakttar den medlemsstatens nationella bestämmelser för inför­

livande av detta direktiv.

I de fall då kreditinstitut och finansiella institut ingår i en koncern ska medlemsstaterna se till att, för de ändamål

som anges i första stycket, de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där ett moderföretag är etablerat

samarbetar med de behöriga myndigheterna i de medlemsstater där de företag som ingår i koncernen är etable­

rade.

När det gäller de företag som avses i artikel 45.9 får sådan tillsyn som avses i första stycket i denna punkt

inbegripa vidtagande av lämpliga och proportionella åtgärder för att rätta till allvarliga brister som kräver

omedelbart avhjälpande. Dessa åtgärder ska vara tillfälliga och avbrytas när de identifierade bristerna rättats till,

inbegripet med bistånd från eller i samarbete med de behöriga myndigheterna i den ansvariga enhetens hem­

medlemsstat, i enlighet med artikel 45.2.”

SV

19.6.2018

Europeiska unionens officiella tidning

L 156/67

88

Prop. 2019/20:55

Bilaga 2

d) I punkt 5 ska följande stycke läggas till:

”I de fall då kreditinstitut och finansiella institut ingår i en koncern ska medlemsstaterna se till att de behöriga

myndigheterna i den medlemsstat där ett moderföretag är etablerat utövar tillsyn över det effektiva genomförandet

av koncernens riktlinjer och rutiner enligt artikel 45.1. För detta ändamål ska medlemsstaterna se till att de

behöriga myndigheterna i den medlemsstat där kreditinstitut och finansiella institut som ingår i koncernen är

etablerade samarbetar med de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där moderföretaget är etablerat.”

31. Artikel 49 ska ersättas med följande:

”Artikel 49

Medlemsstaterna ska se till att beslutsfattare, FIU, tillsynsmyndigheter och andra behöriga myndigheter som arbetar

med bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism, samt skattemyndigheter och brottsbekämpande

myndigheter när de agerar inom ramen för detta direktiv, har effektiva samarbets- och samordningsmekanismer

för att på nationell nivå utveckla och genomföra politik och åtgärder för bekämpning av penningtvätt och finan­

siering av terrorism, bland annat så att de kan fullgöra sin skyldighet enligt artikel 7.”

32. I kapitel VI avsnitt 3 ska följande underavsnitt införas:

”U n d e r a v s n i t t I I a

S a m a r b e t e m e l l a n m e d l e m s s t a t e r n a s b e h ö r i g a m y n d i g h e t e r

Artikel 50a

Medlemsstaterna får inte förbjuda, eller föreskriva orimliga eller onödigt restriktiva villkor för, informationsutbyte

eller bistånd mellan behöriga myndigheter vid tillämpningen av detta direktiv. Medlemsstaterna ska särskilt se till att

behöriga myndigheter inte avslår en begäran om bistånd på följande grunder:

a) Begäran bedöms även omfatta skattefrågor.

b) Nationell rätt kräver att ansvariga enheter ska bevara sekretessen eller konfidentialiteten, utom i de fall när de

relevanta uppgifter som begärs är skyddade av lagstadgad tystnadsplikt eller andra lagstadgade yrkesmässiga

privilegier i enlighet med vad som beskrivs i artikel 34.2.

c) En utredning, undersökning eller ett förfarande pågår i den anmodade medlemsstaten, såvida inte biståndet skulle

hindra utredningen, undersökningen eller förfarandet.

d) Den motsvarande anmodande behöriga myndigheten skiljer sig till sin karaktär eller ställning från den anmodade

behöriga myndigheten.”

33. Artikel 53 ska ändras på följande sätt:

a) I punkt 1 ska första stycket ersättas med följande:

”1. Medlemsstaterna ska se till att FIU spontant eller på begäran utbyter all information som kan vara relevant

för deras bearbetning eller analys av information med koppling till penningtvätt eller finansiering av terrorism och

berörda fysiska eller juridiska personer, oberoende av typen av associerade förbrott och även om typen av

associerade förbrott inte är känd vid tidpunkten för utbytet.”

b) I punkt 2 andra stycket ska andra meningen ersättas med följande:

”Denna FIU ska erhålla information i enlighet med artikel 33.1 och skyndsamt förmedla svar.”

34. I artikel 54 ska följande stycke läggas till:

”Medlemsstaterna ska se till att FIU utser åtminstone en kontaktperson eller kontaktpunkt som ansvarar för att ta

emot begäranden om information från FIU i andra medlemsstater.”

35. Artikel 55.2 ska ersättas med följande:

”2. Medlemsstaterna ska se till att den anmodade FIU omgående och så långt det är möjligt lämnar förhands­

godkännande till spridning av upplysningarna till behöriga myndigheter, oberoende av typen av associerade förbrott.

Den anmodade FIU får inte vägra att lämna sitt godkännande till sådan spridning såvida inte detta skulle falla utanför

tillämpningsområdet för dess bestämmelser om bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism eller skulle

kunna försvåra en utredning eller av annan anledning skulle strida mot de grundläggande principerna i den nationella

SV

L 156/68

Europeiska unionens officiella tidning

19.6.2018

Prop. 2019/20:55

Bilaga 2

89

rätten i den medlemsstaten. Varje vägran att lämna godkännande ska vederbörligen förklaras. Dessa undantagsfall ska

specificeras på ett sådant sätt att missbruk och onödiga begränsningar av spridningen av upplysningar till behöriga

myndigheter förhindras.”

36. Artikel 57 ska ersättas med följande:

”Artikel 57

Skillnader i definitioner i nationell rätt av förbrott enligt artikel 3.4 får inte begränsa FIU:s förmåga att bistå en annan

FIU och får inte begränsa utbyte, spridning och användning av information enligt artiklarna 53, 54 och 55.”

37. I kapitel VI avsnitt 3 ska följande underavsnitt läggas till:

”U n d e r a v s n i t t I I I a

S a m a r b e t e m e l l a n b e h ö r i g a m y n d i g h e t e r s o m u t ö v a r t i l l s y n ö v e r k r e d i t i n s t i ­

t u t o c h f i n a n s i e l l a i n s t i t u t o c h a n d r a m y n d i g h e t e r s o m o m f a t t a s a v t y s t n a d s ­

p l i k t

Artikel 57a

1. Medlemsstaterna ska kräva att alla personer som arbetar eller har arbetat vid behöriga myndigheter som utövar

tillsyn över kreditinstituts och finansiella instituts efterlevnad av detta direktiv, liksom revisorer eller experter som

agerar på sådana behöriga myndigheters vägnar, omfattas av tystnadsplikt.

Utan att det påverkar fall som omfattas av straffrätt får konfidentiell information som de personer som avses i första

stycket erhåller i tjänsten enligt detta direktiv röjas endast i sammandrag eller i sammanställning på ett sätt som gör

att det är omöjligt att identifiera enskilda kreditinstitut och finansiella institut.

2. Vad som sägs i punkt 1 får inte utgöra hinder för utbyte av information mellan

a) behöriga myndigheter som utövar tillsyn över kreditinstitut och finansiella institut inom en medlemsstat i enlighet

med detta direktiv eller andra lagstiftningsakter som avser tillsyn av kreditinstitut och finansiella institut,

b) behöriga myndigheter som utövar tillsyn över kreditinstitut och finansiella institut i olika medlemsstater i enlighet

med detta direktiv eller andra lagstiftningsakter som avser tillsyn av kreditinstitut och finansiella institut, in­

begripet Europeiska centralbanken (ECB) när den agerar i enlighet med rådets förordning (EU) nr 1024/2013 (*).

För sådant informationsutbyte ska villkoren för tystnadsplikt enligt punkt 1 tillämpas.

Senast den 10 januari 2019 ska de behöriga myndigheter som utövar tillsyn över kreditinstitut och finansiella institut

i enlighet med detta direktiv, och ECB, när den agerar enligt artikel 27.2 i förordning (EU) nr 1024/2013 och

artikel 56 första stycket g i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU (**), med stöd av de europeiska

tillsynsmyndigheterna, ingå en överenskommelse om de praktiska formerna för informationsutbyte.

3.

Behöriga myndigheter som utövar tillsyn över kreditinstitut och finansiella institut och som mottar konfidentiell

information enligt punkt 1 ska endast använda denna information

a) för att fullgöra sina skyldigheter enligt detta direktiv eller enligt andra lagstiftningsakter inom ramen för bekämp­

ning av penningtvätt och finansiering av terrorism, tillsynsreglering och tillsyn över kreditinstitut och finansiella

institut, inbegripet påförande av sanktioner,

b) vid överklagande av ett beslut som fattats av den behöriga myndighet som utövar tillsyn över kreditinstitut och

finansiella institut, inbegripet domstolsförfaranden,

c) vid domstolsförfaranden som har inletts enligt särskilda bestämmelser i unionsrätt antagen på området för detta

direktiv eller på området för tillsynsreglering och tillsyn över kreditinstitut och finansiella institut.

SV

19.6.2018

Europeiska unionens officiella tidning

L 156/69

90

Prop. 2019/20:55

Bilaga 2

4. Medlemsstaterna ska se till att behöriga myndigheter som utövar tillsyn över kreditinstitut och finansiella

institut vid tillämpningen av detta direktiv i största möjliga utsträckning samarbetar med varandra, oavsett deras

respektive karaktär eller ställning. Sådant samarbete innefattar också förmågan att inom ramen för den anmodade

behöriga myndighetens befogenheter utföra utredningar på en anmodande behörig myndighets vägnar, och det

påföljande utbytet av information som erhållits genom sådana utredningar.

5. Medlemsstaterna får tillåta sina nationella behöriga myndigheter som utövar tillsyn över kreditinstitut och

finansiella institut att ingå samarbetsavtal för samarbete och utbyte av konfidentiell information med motsvarande

behöriga myndigheter i tredjeländer. Sådana samarbetsavtal ska ingås på ömsesidig grund och enbart om utlämnad

information omfattas av en garanti om krav på tystnadsplikt som är åtminstone likvärdig med den som avses i punkt

1. Konfidentiell information som utbyts enligt dessa samarbetsavtal ska användas för ändamålet att utföra dessa

myndigheters tillsynsuppdrag.

Om den information som utbyts har sitt ursprung i en annan medlemsstat får den inte lämnas ut utan uttryckligt

medgivande från den behöriga myndighet som har delat med sig av den och, i lämpliga fall, endast för de ändamål

för vilka den myndigheten har medgett att den lämnas ut.

Artikel 57b

1. Utan hinder av artikel 57a.1 och 57a.3 och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 34.2 får medlems­

staterna tillåta informationsutbyte mellan behöriga myndigheter inom samma medlemsstat eller i olika medlems­

stater, mellan behöriga myndigheter och myndigheter med ansvar för tillsyn över enheter inom finanssektorn och

fysiska eller juridiska personer vid utövandet av deras yrkesmässiga verksamhet enligt vad som avses i artikel 2.1.3

och myndigheter som enligt lag har ansvar för tillsynen över finansmarknader inom ramen för deras respektive

tillsynsfunktioner.

Den information som mottagits ska i samtliga fall omfattas av krav på tystnadsplikt som är åtminstone likvärdiga

med dem som avses i artikel 57a.1.

2. Utan hinder av artikel 57a.1 och 57a.3 får medlemsstaterna, med stöd av bestämmelser i nationell rätt, tillåta

att viss information lämnas ut till andra nationella myndigheter som enligt lag har ansvar för tillsyn över finans­

marknaderna, eller med specifikt ansvar för att bekämpa eller utreda penningtvätt, därmed associerade förbrott eller

finansiering av terrorism.

Konfidentiell information som utbyts enligt denna punkt ska dock enbart användas för berörda myndigheters rätts­

liga uppgifter. Personer med tillgång till sådan information ska omfattas av krav på tystnadsplikt som är åtminstone

likvärdiga med dem som avses i artikel 57a.1.

3. Medlemsstaterna får tillåta att viss information som rör tillsyn över att kreditinstituten efterlever detta direktiv

lämnas ut till parlamentariska undersökningskommittéer, revisionsrätter och andra enheter med ansvar för under­

sökningar i den egna medlemsstaten, på följande villkor:

a) Enheterna har ett klart definierat mandat enligt nationell rätt att undersöka eller granska agerandet hos myndig­

heter med ansvar för tillsyn över dessa kreditinstitut eller för lagstiftning om sådan tillsyn.

b) Informationen är strikt nödvändig för fullgörandet av det mandat som avses i led a.

c) De personer som har tillgång till informationen är enligt nationell rätt föremål för krav avseende tystnadsplikt

som är åtminstone likvärdiga med dem som avses i artikel 57a.1.

d) Information som har sitt ursprung i en annan medlemsstat får inte lämnas ut utan uttryckligt medgivande från de

behöriga myndigheter som har lämnat ut den, och endast för de ändamål för vilka de myndigheterna har medgett

att den lämnas ut.

___________

(*) Rådets förordning (EU) nr 1024/2013 av den 15 oktober 2013 om tilldelning av särskilda uppgifter till

Europeiska centralbanken i fråga om politiken för tillsyn över kreditinstitut (EUT L 287, 29.10.2013, s. 63).

(**) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i

kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och

om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (EUT L 176, 27.6.2013, s. 338).”

SV

L 156/70

Europeiska unionens officiella tidning

19.6.2018

Prop. 2019/20:55

Bilaga 2

91

38. I artikel 58.2 ska följande stycke läggas till:

”Medlemsstaterna ska även se till att deras behöriga myndigheter, när de identifierar överträdelser som omfattas av

straffrättsliga påföljder, informerar de brottsbekämpande myndigheterna med nödvändig skyndsamhet.”

39. Artikel 61 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna, och i tillämpliga fall de självreglerande organen,

etablerar effektiva och tillförlitliga mekanismer för att uppmuntra rapportering till de behöriga myndigheterna,

och i tillämpliga fall de självreglerande organen, om potentiella eller faktiska överträdelser av de nationella

bestämmelser varigenom detta direktiv införlivas.

För det ändamålet ska de tillhandahålla en eller flera säkra kommunikationskanaler för personer som gör den

rapportering som avses i första stycket. Sådana kanaler ska säkerställa att identiteten på de personer som till­

handahåller information endast är känd för de behöriga myndigheterna, och i tillämpliga fall de självreglerande

organen.”

b) I punkt 3 ska följande stycken läggas till:

”Medlemsstaterna ska se till att enskilda personer, inbegripet anställda och företrädare vid den ansvariga enhet

som rapporterar misstänkt penningtvätt eller finansiering av terrorism internt eller till FIU, skyddas rättsligt från

att utsättas för hot, hämnd eller fientliga handlingar, och i synnerhet från ogynnsamma eller diskriminerande

anställningsåtgärder.

Medlemsstaterna ska se till att enskilda personer som utsätts för hot, fientliga handlingar eller ogynnsamma eller

diskriminerande anställningsåtgärder efter att ha rapporterat misstänkt penningtvätt eller finansiering av terrorism

internt eller till FIU har rätt att på ett säkert sätt inkomma med klagomål till respektive behörig myndighet. Utan

att det påverkar konfidentialiteten för de uppgifter som FIU samlat in, ska medlemsstaterna även se till att sådana

enskilda personer har rätt till ett effektivt rättsmedel för att tillvarata sina rättigheter enligt denna punkt.”

40. Följande artikel ska införas:

”Artikel 64a

1. Kommissionen ska biträdas av den kommitté för förebyggande av penningtvätt och finansiering av terrorism

(nedan kallad kommittén) som avses i artikel 23 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/847 (*). Denna

kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011 (**).

2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

___________

(*) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/847 av den 20 maj 2015 om uppgifter som ska åtfölja

överföringar av medel och om upphävande av förordning (EG) nr 1781/2006 (EUT L 141, 5.6.2015, s. 1).

(**) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av

allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomföran­

debefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).”

41. Artikel 65 ska ersättas med följande:

”Artikel 65

1. Senast den 11 januari 2022 och därefter vart tredje år ska kommissionen utarbeta en rapport om genom­

förandet av detta direktiv och lägga fram den för Europaparlamentet och rådet.

Rapporten ska särskilt innehålla följande:

a) En redogörelse för särskilda åtgärder som antagits och mekanismer som inrättats på unionsnivå och medlems­

statsnivå för att förebygga och hantera framväxande problem och nya utvecklingstendenser som utgör ett hot mot

unionens finansiella system.

b) Uppföljningsåtgärder som vidtagits på unionsnivå och medlemsstatsnivå på grundval av farhågor som kommit till

deras kännedom, inklusive klagomål som rör nationell rätt som försvårar behöriga myndigheters och självregle­

rande organs tillsyns- och utredningsbefogenheter.

SV

19.6.2018

Europeiska unionens officiella tidning

L 156/71

92

Prop. 2019/20:55

Bilaga 2

c) En redogörelse för tillgängligheten till relevant information för de behöriga myndigheterna och FIU i medlems­

staterna, för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism.

d) En redogörelse för det internationella samarbetet och informationsutbytet mellan de behöriga myndigheterna och

FIU.

e) En redogörelse för åtgärder från kommissionens sida som är nödvändiga för att kontrollera att medlemsstaterna

vidtar åtgärder i enlighet med detta direktiv och för att bedöma framväxande problem och nya utvecklings­

tendenser i medlemsstaterna.

f) En analys av möjligheterna att vidta särskilda åtgärder och mekanismer på unionsnivå och medlemsstatsnivå som

rör möjligheterna att samla in och få tillgång till uppgifter om verkligt huvudmannaskap för företag och andra

juridiska enheter som är registrerade utanför unionen och av proportionaliteten i de åtgärder som avses i

artikel 20 b.

g) En utvärdering av hur de grundläggande rättigheterna och de principer som erkänns i Europeiska unionens stadga

om de grundläggande rättigheterna har följts.

Den första rapporten, som ska offentliggöras senast den 11 januari 2022, ska vid behov åtföljas av lämpliga lag­

stiftningsförslag, inbegripet, där så är lämpligt, avseende virtuella valutor, befogenhet att upprätta och underhålla en

central databas för registrering av användarnas identitet och plånboksadresser som är tillgänglig för FIU, liksom

formulär för självdeklaration för användare av virtuella valutor, och att förbättra samarbetet mellan medlemsstaternas

kontor för återvinning av tillgångar samt en riskbaserad modell för de åtgärder som avses i artikel 20 b.

2. Senast den 1 juni 2019 ska kommissionen utvärdera ramen för FIU:s samarbete med tredjeländer och hinder

och möjligheter när det gäller att förbättra samarbetet mellan FIU i unionen, inbegripet möjligheten att inrätta en

mekanism för samordning och stöd.

3. Kommissionen ska, om lämpligt, lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet för att bedöma

huruvida det är nödvändigt och proportionellt att sänka procentsatsen för identifiering av verkligt huvudmannaskap

för juridiska enheter, mot bakgrund av eventuella rekommendationer som utfärdats i detta avseende av internatio­

nella organisationer och normgivare med befogenheter på området för förhindrande av penningtvätt och bekämp­

ning av finansiering av terrorism som en följd av en ny bedömning, och lägga fram ett lagstiftningsförslag, om så är

lämpligt.”

42. Artikel 67.1 ska ersättas med följande:

”1.

Medlemsstaterna ska senast den 26 juni 2017 sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som

är nödvändiga för att följa detta direktiv.

Medlemsstaterna ska tillämpa artikel 12.3 från och med den 10 juli 2020.

Medlemsstaterna ska inrätta de register som avses i artikel 30 senast den 10 januari 2020 och de register som avses i

artikel 31 senast den 10 mars 2020 och de centraliserade automatiserade mekanismer som avses i artikel 32a senast

den 10 september 2020.

Kommissionen ska säkerställa den sammankoppling av register som avses i artiklarna 30 och 31 i samarbete med

medlemsstaterna senast den 10 mars 2021.

Medlemsstaterna ska genast överlämna texten till de bestämmelser som avses i denna punkt till kommissionen.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en

sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat

själv utfärda.”

43. I bilaga II punkt 3 ska inledningen ersättas med följande:

”3. Geografiska riskfaktorer – registrering, etablering, bosättning i:”

44. Bilaga III ska ändras på följande sätt:

a) I punkt 1 ska följande led läggas till:

”g) Kunden är en tredjelandsmedborgare som ansöker om uppehållstillstånd eller medborgarskap i medlemsstaten

i utbyte mot kapitalöverföringar, köp av egendom eller statsobligationer, eller investeringar i företagsenheter i

den medlemsstaten.”

SV

L 156/72

Europeiska unionens officiella tidning

19.6.2018

Prop. 2019/20:55

Bilaga 2

93

b) Punkt 2 ska ändras på följande sätt:

i) Led c ska ersättas med följande:

”c) Indirekta affärsförbindelser eller transaktioner utan vissa skyddsåtgärder såsom medel för elektronisk iden­

tifiering eller betrodda tjänster enligt förordning (EU) nr 910/2014 eller andra säkra identifieringsprocesser

på distans eller på elektronisk väg som reglerats, erkänts, godkänts eller godtagits av relevanta nationella

myndigheter.”

ii) Följande led ska läggas till:

”f) Transaktioner avseende olja, vapen, ädelmetaller, tobaksprodukter, kulturella artefakter och andra föremål

av arkeologisk, historisk, kulturell och religiös betydelse eller av sällsynt vetenskapligt värde, samt elfenben

och skyddade arter.”

Artikel 2

Ändring av direktiv 2009/138/EG

I artikel 68.1 b i direktiv 2009/138/EG ska följande led läggas till:

”iv) Myndigheter som ansvarar för tillsyn över att de ansvariga enheter som nämns i artikel 2.1.1 och 2.1.2 i Europa­

parlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 (*) efterlever det direktivet.

___________

(*) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det

finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och

rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG

och rådets och kommissionens direktiv 2006/70/EG (EUT L 141, 5.6.2015, s. 73).”

Artikel 3

Ändring av direktiv 2013/36/EU

I artikel 56 första stycket i direktiv 2013/36/EU ska följande led läggas till:

”g) myndigheter som ansvarar för tillsyn över att de ansvariga enheter som förtecknas i artikel 2.1.1 och 2.1.2 i

Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 (*) efterlever det direktivet.

___________

(*) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det

finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och

rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG

och rådets och kommissionens direktiv 2006/70/EG (EUT L 141, 5.6.2015, s. 73).”

Artikel 4

Införlivande

1.

Medlemsstaterna ska senast den 10 januari 2020 sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är

nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska genast överlämna texten till dessa bestämmelser till kommissionen.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan

hänvisning när de offentliggörs.

2. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell rätt som de antar

inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 5

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

SV

19.6.2018

Europeiska unionens officiella tidning

L 156/73

94

Prop. 2019/20:55

Bilaga 2

Artikel 6

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Strasbourg den 30 maj 2018.

På Europaparlamentets vägnar

A. TAJANI

Ordförande

På rådets vägnar

L. PAVLOVA

Ordförande

SV

L 156/74

Europeiska unionens officiella tidning

19.6.2018

Sammanfattning av promemorian

Europeiska kommissionen har ifrågasatt om några artiklar i det s.k. fjärde penningtvättsdirektivet fullt ut har genomförts i svensk rätt. I promemorian görs därför vissa förtydliganden av regelverket om åtgärder för att motverka penningtvätt och finansiering av terrorism.

Det föreslås i huvudsak att – definitionen av viktig offentlig funktion i penningtvättslagen ska ut-

ökas och utöver parlamentsledamöter, omfatta ledamöter av liknande lagstiftande organ i en stat, och direktörer, biträdande direktörer, styrelseledamöter och innehavare av liknande poster i en internationell organisation. – det i penningtvättslagen ska förtydligas att vissa kundkännedomsåtgär-

der ska vidtas när en livförsäkring eller annan investeringsrelaterad försäkring helt eller delvis överlåts till tredje part, – det i penningtvättsförordningen ska förtydligas att Finanspolissektio-

nen vid Polismyndigheten ska göra analyser av penningtvätt och finansiering av terrorism och sprida dessa till tillsynsmyndigheterna samt att tillsynsmyndigheterna ska ge återkoppling som rör analyserna, – det i penningtvättförordningen ska förtydligas att Finanspolissektionen

ska samarbeta och utbyta information med andra finansunderrättelseenheter, och – det i penningtvättsförordningen ska förtydligas att en myndighet –

samordningsfunktionen för åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism inom Polismyndigheten – på grundval av de uppgifter som lämnas av de myndigheter som deltar i samordningsfunktionen ska sammanställa, offentliggöra och ge in viss statistik till Europeiska kommissionen.

I syfte att skapa och sprida kunskap och medvetenhet om penningtvätt och finansiering av terrorism bland verksamhetsutövarna, föreslås dessutom i promemorian att det i penningtvättslagen ska förtydligas att Finanspolissektionen så långt det är möjligt ska ge återkoppling till en verksamhetsutövare som har gjort en rapport om misstänkt penningtvätt och finansiering av terrorism.

Författningsändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2020.

Promemorians lagförslag

Förslag till lag om ändring i lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism

Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism

dels att 1 kap. 8 och 9 §§ och 3 kap. 26 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 4 kap. 3 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

8 §

I denna lag avses med

1. affärsförbindelse: en affärsmässig förbindelse som när den etableras förväntas ha en viss varaktighet,

2. brevlådebank: ett utländskt institut som är registrerat inom en jurisdiktion inom vilken institutet saknar verklig etablering och ledning och där institutet inte heller ingår i en finansiell grupp som omfattas av tillsyn,

3. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

4. kund: den som har trätt eller står i begrepp att träda i avtalsförbindelse med sådan verksamhetsutövare som avses i denna lag,

5. person i politiskt utsatt ställning:

a) fysisk person som har eller har haft en viktig offentlig funktion i en stat, och

b) fysisk person som har eller har haft en funktion i ledningen i en internationell organisation,

5. person i politiskt utsatt ställning: fysisk person som har eller har haft en viktig offentlig funktion i en stat eller i en internationell organisation,

6. verklig huvudman: detsamma som i 1 kap.37 §§ lagen (2017:631) om registrering av verkliga huvudmän,

7. koncern: moderföretag och dotterföretag: detsamma som i 1 kap. 4 § årsredovisningslagen (1995:1554), och

7. koncern: moderföretag och dotterföretag: detsamma som i 1 kap. 4 § årsredovisningslagen (1995:1554),

8. verksamhetsutövare: en fysisk eller juridisk person som utför verksamhet som omfattas av denna lag.

8. verksamhetsutövare: en fysisk eller juridisk person som utför verksamhet som omfattas av denna lag, och

9. behörig beslutsfattare: styrelseledamot, verkställande direktör

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG, i den ursprungliga lydelsen och i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/843.

eller annan befattningshavare som har tillräckliga kunskaper om verksamhetsutövarens riskexponering mot penningtvätt och finansiering av terrorism och som har tillräckliga befogenheter att fatta beslut som påverkar dess riskexponering.

9 §

Med viktig offentlig funktion i 8 § 5 a avses funktioner som

Med viktig offentlig funktion i en stat avses funktioner som

1. stats- eller regeringschefer, ministrar samt vice och biträdande ministrar,

2. parlamentsledamöter,

2. parlamentsledamöter och ledamöter av liknande lagstiftande organ,

3. ledamöter i styrelsen för politiska partier,

4. domare i högsta domstol, konstitutionell domstol eller andra rättsliga organ på hög nivå vilkas beslut endast undantagsvis kan överklagas,

5. högre tjänstemän vid revisionsmyndigheter och ledamöter i centralbankers styrande organ,

6. ambassadörer, beskickningschefer samt höga officerare i försvarsmakten, och

7. personer som ingår i statsägda företags förvaltnings-, lednings- eller kontrollorgan.

Med viktig offentlig funktion i en internationell organisation avses funktioner som direktörer, biträdande direktörer, styrelseledamöter och innehavare av liknande poster

3 kap.

26 §

En verksamhetsutövare som tillhandahåller livförsäkringar eller andra investeringsrelaterade försäkringar ska identifiera förmånstagaren. Om förmånstagaren utpekas på annat sätt än med namn, ska verksamhetsutövaren säkerställa att förmånstagaren kan identifieras senast vid utbetalningstillfället.

En verksamhetsutövare som tillhandahåller livförsäkringar eller andra investeringsrelaterade försäkringar ska

1. senast när försäkringsersättning betalas ut identifiera förmånstagaren och förmånstagarens verkliga huvudman och kontrollera identiteten på dessa samt vidta åtgärder för att avgöra om någon av dem är en person i politiskt utsatt ställning eller en familjemedlem eller känd medarbetare till en sådan person,

2. senast när en försäkring överlåts identifiera förvärvaren och för-

Verksamhetsutövaren ska bedöma om förmånstagaren eller dennes verkliga huvudman är en person i politiskt utsatt ställning eller en familjemedlem eller känd medarbetare till en sådan person.

Senast när försäkringsersättning första gången betalas ut ska verksamhetsutövaren kontrollera förmånstagarens identitet och vidta åtgärder enligt andra stycket.

värvarens verkliga huvudman och kontrollera identiteten på dessa samt vidta åtgärder för att avgöra om någon av dem är en person i politiskt utsatt ställning eller en familjemedlem eller känd medarbetare till en sådan person.

4 kap.

3 a §

Polismyndigheten ska så långt det är möjligt ge återkoppling till en verksamhetsutövare om verkningarna av en rapport enligt 3 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.

Förteckning över remissinstanserna

Efter remiss har yttranden kommit in från Bolagsverket, Brottsförebyggande rådet, Ekobrottsmyndigheten, Fastighetsmäklarinspektionen, Finansinspektionen, Kronofogdemyndigheten, Länsstyrelsen i Skåne län, Länsstyrelsen i Västra Götalands län, Polismyndigheten, Skatteverket, Sparbankernas Riksförbund, Svensk Försäkring, Svenska Bankföreningen, Sveriges advokatsamfund, Säkerhetspolisen, Tullverket och Åklagarmyndigheten.

Följande remissinstanser har inte svarat eller angett att de avstår från att lämna några synpunkter: Bildupphovsrätt i Sverige, Bukowskis Auktioner AB, Länsstyrelsen i Stockholms län, Näringslivets Regelnämnd, Regelrådet, Revisorsinspektionen, Spelinspektionen, Stockholms Auktionsverk, Svenska Galleriförbundet och Uppsala Auktionskammare.

Lagrådets yttrande

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2019-11-21

Närvarande: F.d. justitierådet Eskil Nord samt justitieråden

Kerstin Calissendorff och Inga-Lill Askersjö

Återkoppling vid rapportering om misstänkt penningtvätt och finansiering av terrorism och vissa andra frågor

Enligt en lagrådsremiss den 14 november 2019 har regeringen (Finansdepartementet) beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.

Förslaget har inför Lagrådet föredragits av rättssakkunniga Hanna Oljelund.

Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.

Finansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 11 december 2019

Närvarande: statsminister Löfven, ordförande, och statsråden Johansson, Baylan, Hallengren, Bolund, Ygeman, Eriksson, Linde, Ekström, Eneroth, Dahlgren, Nilsson, Ernkrans, Lindhagen, Lind, Hallberg, Nordmark, Micko

Föredragande: statsrådet Bolund

Regeringen beslutar proposition Återkoppling vid rapportering om misstänkt penningtvätt och finansiering av terrorism och vissa andra frågor