SOU 2024:58
Ett nytt regelverk mot penningtvätt och finansiering av terrorism
Till statsrådet Niklas Wykman
Regeringen beslutade den 16 juni 2022 att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att lämna förslag till de författningsändringar som behövs för att anpassa svensk rätt till de ändringar i regelverket som blir resultatet av förhandlingarna inom EU om ändringar av regelverket om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism (dir. 2022:76). Enligt direktivet skulle uppdraget redovisas den 31 augusti 2024. Den 30 mars 2023 beslutade regeringen om tilläggsdirektiv för utredningen (dir. 2023:49).
Till särskild utredare förordnades från och med den 1 september 2022 dåvarande justitierådet och numera advokaten Helena Rosén Andersson.
Som sakkunniga i utredningen förordnades från och med den 14 november 2022 rättssakkunniga Marcus Wågman och Johanna Ring (då Johansson), Finansdepartementet och kanslirådet Max Stille, Justitiedepartementet. Max Stille entledigades den 1 mars 2023 och samma dag förordnades rättssakkunniga Moa Pettersson, Justitiedepartementet. Johanna Ring entledigades den 29 mars 2023 och förordnades åter igen den 1 mars 2024. Marcus Wågman entledigades den 22 augusti 2023 och samma dag förordnades departementssekreteraren Viktor Halonen, Finansdepartementet. Moa Pettersson entledigades den 7 september 2023 och samma dag förordnades kanslirådet Carola Choi, Justitiedepartementet.
Som experter i utredningen förordnades från och med den 14 november 2022 juristen Frida Berglund, Länsstyrelsen i Stockholms län, seniora åklagaren Andreas Bogseth, Ekobrottsmyndigheten, juristen Sara Ekstrand, Svenska Bankföreningen, advokaten Karin Faxén Ågrup, Mannheimer Swartling Advokatbyrå, verksjuristen Erik Jonsson, Bolagsverket, verksamhetsutvecklaren och strategiske analytikern Magnus Karlsson, Polismyndigheten, verksjuristen Sandra Lima, Säkerhetspolisen, juristen Jessica Otterstål, Revisors-
inspektionen, myndighetschefen Gunilla Paulsson, Fastighetsmäklarinspektionen, chefsjuristen Johan Röhr, Spelinspektionen, rättsliga experten Olof Sundin, Skatteverket och seniora juristen Mika Tuominen, Finansinspektionen. Sandra Lima entledigades den 1 mars 2023 och samma dag förordnades verksjuristen Charlotte Hakelius, Säkerhetspolisen. Mika Tuominen entledigades den 10 mars 2023 och den 29 mars 2023 förordnades seniora juristen Vidar Gothenby, Finansinspektionen. Frida Berglund entledigades den 29 mars 2023 och samma dag förordnades länsjuristen Ann-Charlotte Broman, Länsstyrelsen i Västra Götalands län. Den 28 april 2023 förordnades förbundsjuristen Johan Karlsson, Riksidrottsförbundet och ordföranden Hannah Kroksson, Forum som experter i utredningen. Charlotte Hakelius entledigades den 22 augusti 2023 och samma dag förordnades enhetschefen Daniel Schreiber, Säkerhetspolisen.
Som sekreterare i utredningen anställdes den 1 september 2022 juristen Lovisa Hedberg och den 1 oktober 2022 hovrättsassessorn Tobias Bremell.
Utredningen, som har antagit namnet 2022 års penningtvättsutredning, överlämnar nu sitt betänkande Ett nytt regelverk mot pen-
ningtvätt och finansiering av terrorism (SOU 2024:58). Med detta är
arbetet slutfört.
Stockholm i augusti 2024
Helena Rosén Andersson
Lovisa Hedberg Tobias Bremell
Sammanfattning
Inledning
Penningtvätt och finansiering av terrorism utgör ett hot mot det finansiella systemet och vårt demokratiska samhälle. För att kunna förebygga och förhindra dessa företeelser krävs det regler som innebär att företag, myndigheter och andra aktörer vidtar effektiva åtgärder för att motverka riskerna för penningtvätt och finansiering av terrorism.
Dagens penningtvättsreglering grundar sig till stor del på EU:s fjärde och femte penningtvättsdirektiv som i svensk rätt genomförs huvudsakligen i penningtvättslagen. Penningtvätt och finansiering av terrorism är globala problem och skillnader i lagstiftningen mellan länder kan utnyttjas av aktörer som agerar gränsöverskridande. Det nya lagstiftningspaketet från EU innebär att de tidigare direktiven ersätts av en förordning, penningtvättsförordningen, som medför en enhetlig lagstiftning inom EU. Lagstiftningspaketet innehåller ytterligare en förordning, Amla-förordningen, som innebär att den nya EU-myndigheten Amla inrättas för att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism. I den utsträckning medlemsstaterna alltjämt ska ha en flexibilitet i hur bestämmelserna ska genomföras har de placerats i ett direktiv, det sjätte penningtvättsdirektivet.
Utredningen har haft i uppdrag att anpassa och komplettera svensk rätt med anledning av de nya EU-förordningarna och att i svensk rätt genomföra det nya EU-direktivet. Utredningen har också fått vissa ytterligare uppdrag som inte följer av EU-rätten.
Eftersom förhandlingarna om lagstiftningspaketet drog ut på tiden har utredningen inte kunnat lämna förslag grundade på de slutliga rättsakterna. Utredningen har därför lämnat sina förslag baserat på ministerrådets förhandlingsmandat.
En ny penningtvättslag
Utredningen föreslår att den nuvarande penningtvättslagen och registerlagen ersätts med en ny gemensam lag, den nya penningtvättslagen. I den genomförs bestämmelserna i sjätte penningtvättsdirektivet. I lagen finns också kompletterande bestämmelser till penningtvättsförordningen och Amla-förordningen. Genom att samla regleringen i en och samma lag säkerställs att den svenska lagstiftningen får en ändamålsenlig utformning ur en materiell, språklig och redaktionell synvinkel.
Utökad informationstillgång och större befogenheter för finansunderrättelseenheten
Genom utredningens förslag får Finanspolisen, som är Sveriges finansunderrättelseenhet, bättre tillgång till information ur register och databaser samt från myndigheter och andra aktörer. Den utökade informationstillgången kommer förbättra möjligheterna att förebygga, förhindra och upptäcka penningtvätt eller finansiering av terrorism.
Dispositionsförbud innebär ett temporärt beslut på förbud att flytta eller på annat sätt disponera egendom. Beslut om dispositionsförbud fattas av Finanspolisen eller Säkerhetspolisen. Utredningens förslag innebär att den möjliga förbudstiden förlängs från två till tio dagar och att en ny typ av dispositionsförbud som avser affärsförbindelser införs. Vid ett sådant förbud får verksamhetsutövaren inte fullgöra de förpliktelser som denne har åtagit sig att utföra i förhållande till en kund. Skillnaden mot ett dispositionsförbud som avser transaktioner är att ett dispositionsförbud som avser affärsförbindelser kan avse alla verksamhetsutövarens produkter och tjänster.
Det införs också en möjlighet för finansunderrättelseenheten att, även om sekretess föreligger, lämna information till verksamhetsutövarna om personer som förknippas med en betydande risk för penningtvätt eller finansiering av terrorism. Finanspolisen kan redan i dag lämna uppgifter om typer av transaktioner eller aktiviteter och geografiska områden som kan utgöra en betydande risk för penningtvätt eller finansiering av terrorism till verksamhetsutövare. Detta utökas alltså till att även omfatta personer som förknippas med en betydande risk för penningtvätt eller finansiering av terrorism. Verksamhetsutövaren ska beakta informationen när den vidtar åtgärder för
kundkännedom. Informationen får användas i sex månader från mottagandet. Därefter får uppgiften användas om det finns stöd för att den fortfarande är relevant.
Verksamhetsutövare som ska omfattas av lagstiftningen
Genom penningtvättsförordningen kommer ytterligare verksamhetsutövare att omfattas av penningtvättsregelverket, exempelvis leverantörer av kryptotillgångstjänster. Utredningens förslag innebär dessutom att pantbanker, varuhandlare som hanterar kontanta betalningar över 5 000 euro och auktionsplattformar för handel med utsläppsrätter även fortsättningsvis ska omfattas av lagstiftningen. Detta utgör nationella val. Trots att det finns vissa risker för penningtvätt och finansiering av terrorism i andra branscher bedömer utredningen att kretsen av verksamhetsutövare inte behöver utvidgas ytterligare.
Kreditinstitut ska få tillgång till uppgifter i konto- och värdefackssystemet
Konto- och värdefackssystemet innehåller uppgifter om innehavaren till ett konto eller värdefack. Endast vissa myndigheter har i nuläget tillgång till konto- och värdefackssystemet. Utredningen har övervägt om verksamhetsutövare ska få tillgång till konto- och värdefacksystemet och kommit fram till att kreditinstitut har störst behov av uppgifterna i systemet. Övriga verksamhetsutövare bör inte ges tillgång. Genom utredningens förslag ges kreditinstitut tillgång till systemet för att förebygga, förhindra eller upptäcka penningtvätt, finansiering av terrorism eller annan finansiell brottslighet. I syfte att minska de risker som informationstillgången medför får kreditinstituten endast söka efter kontonummer. Detta räcker för att uppnå den avsedda effekten samtidigt som banksekretessen och skyddet för den personliga integriteten värnas. Kreditinstituten har möjlighet att få del av kontoinformationen enligt annan lagstiftning, men tillgången till konto- och värdefackssystemet kommer effektivisera och skynda på hanteringen.
Registret över verkliga huvudmän och ideella föreningar
Det nya regelverket innebär att alla juridiska personer som saknar verklig huvudman ska registrera sig och sin ledning i registret över verkliga huvudmän. Detta påverkar ideella föreningar som tidigare har varit undantagna från registreringskravet. Utredningen har bedömt att kravet på registrering av ledande befattningshavare i ideella föreningar inte strider mot regeringsformens förbud mot tvång att ge till känna sin åskådning i politiskt, religiöst, kulturellt eller annat sådant hänseende eller förbudet mot åsiktsregistrering. Eftersom registreringskravet följer av EU-reglering hade Sverige emellertid oavsett om det stred mot regeringsformen varit skyldiga att genomföra ändringen.
Utredningen lämnar också förslag på åtgärder för att uppgifterna i registret över verkliga huvudmän ska bli mer korrekta, adekvata och aktuella. En ny åtgärd är möjligheten för Bolagsverket att förelägga att den verkliga huvudmannen ska inställa sig personligen för att säkerställa dennes identitet. Detta omfattar även ledande befattningshavare i juridiska personer som saknar verklig huvudman. Bolagsverket får också förbättrade kontrollmöjligheter i övrigt, exempelvis att kunna göra platsundersökningar och att förelägga registreringsskyldiga att lämna upplysningar och ge tillgång till de handlingar som verket behöver.
Sanktionerna vid överträdelser av regleringen om registrering av verkliga huvudmän skärps. Utredningen föreslår att Bolagsverket ska kunna besluta om tvångslikvidation av aktiebolag och ekonomiska föreningar samt avregistrering av handelsbolag i de fall organisationerna inte följer Bolagsverkets förelägganden.
Sveriges advokatsamfunds penningtvättstillsyn ska övervakas av Justitiekanslern
Sveriges advokatsamfund (Advokatsamfundet) står i dag under tillsyn av Justitiekanslern i den mån samfundets verksamhet avser myndighetsutövning. När det gäller Advokatsamfundets tillsyn över penningtvättslagen får samfundet ingripa mot advokater och advokatbolag genom beslut om bland annat erinran eller varning. Beslut om sanktionsavgift och om tillfälligt förbud att ingå i ett advokatbolags led-
ning fattas dock av Länsstyrelsen i Stockholms län efter överlämnande från Advokatsamfundet.
Direktivet innebär att tillsyn som bedrivs av ett självreglerande organ, som Advokatsamfundet, behöver övervakas av en myndighet. Med utgångspunkt i hur tillsynen över Advokatsamfundet i dag är organiserad och för att värna rättsstatsprincipens krav på ett självständigt och oberoende advokatsamfund så föreslår utredningen att övervakningen ska utföras av Justitiekanslern. Justitiekanslern ska kontrollera att Advokatsamfundet sköter sin penningtvättstillsyn och kan meddela instruktioner till samfundet om myndigheten upptäcker brister.
Den nya EU-myndigheten Amla
Lagstiftningspaketet innebär att det inrättas en ny myndighet på EU-nivå, Amla. Amla kommer främst att ha uppgifter på tillsynsområdet, vilket kommer att regleras i Amla-förordningen. Förordningen kräver ingen ytterligare överföring av beslutanderätt till EU. Amla kommer ha direkt tillsyn över vissa utvalda verksamhetsutövare på finansmarknadsområdet. I den utsträckning som Amla utövar tillsyn över utvalda verksamhetsutövare så bortfaller Finansinspektionens skyldighet att utöva tillsyn. Finansinspektionen får dock ingripa mot en utvald verksamhetsutövare om Amla föreslår eller begär det. Amla kommer också att utöva indirekt tillsyn. Finansinspektionen ansvarar för ingripanden som myndigheten beslutat om på begäran av Amla.
Amla-förordningen innebär också ett samarbete och informationsutbyte mellan EU-myndigheten och tillsynsmyndigheter och finansunderrättelser inom EU vilket kommer att förbättra möjligheterna att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism.
Utredningen har kartlagt ansvarsfördelningen mellan svenska myndigheter och Amla och övervägt behovet av anpassningar av svensk rätt för att svenska myndigheter och anställda i myndigheterna ska kunna utföra sina uppgifter.
Utredningen har bedömt att dessa bestämmelser i Amla-förordningen inte kräver lagstiftningsåtgärder i svensk rätt.
Tillgången till uppgifter i penningtvättsregistret ska inte utökas
Penningtvättsregistret innehåller underrättelseinformation om misstänkt penningtvätt och finansiering av terrorism. Informationen består till stor del av uppgifter som verksamhetsutövare rapporterar enligt penningtvättslagen. För närvarande är det endast vissa tjänstemän inom Finanspolisen som har tillgång till uppgifterna i registret. Andra delar av Polismyndigheten och andra brottsbekämpande myndigheter kan få ut uppgifter från penningtvättsregistret genom att skicka förfrågningar till Finanspolisen. De har dock inte möjlighet att göra sökningar i penningtvättsregistret. Utredningen har övervägt om övriga delar av Polismyndigheten och andra brottskämpande myndigheter ska få tillgång till registret, men kommit fram till att tillgången till registret inte ska utökas. En åtkomst för myndigheterna till registret skulle visserligen förbättra deras effektivitet. Behoven är emellertid inte så stora att de överväger de nackdelar och faktiska och juridiska svårigheter som en direktåtkomst för myndigheterna till registret innebär.
Högre sanktionsavgifter och bättre möjligheter för tillsynsmyndigheterna att vidta åtgärder
För kreditinstitut och finansiella institut höjs de maximala sanktionsavgifterna från fem miljoner euro till tio miljoner euro. Tillsynsmyndigheterna får också förbättrade möjligheter att vidta åtgärder mot verksamhetsutövare som inte följer regelverket. Exempel på sådana möjligheter som införs är att tillsynsmyndigheterna kan begränsa verksamheten eller förelägga om vite i fler fall.
En kontantförbudsgräns inom EU
Penningtvättsförordningen innebär att det blir förbjudet för fysiska och juridiska personer att i sin näringsverksamhet ta emot eller göra kontanta betalningar som överskrider 10 000 euro. Näringsidkare som bedriver verksamhet där större kontanta betalningar förekommer ska registrera sig i Bolagsverkets register mot penningtvätt. Länsstyrelsen får besluta om sanktioner mot näringsidkare som bryter mot kontantförbudsgränsen. Vid krissituationer då betalningssystemen
inte fungerar får regeringen besluta om att upphäva kontantförbudsgränsen tillfälligt.
Konsekvenser
Den föreslagna lagstiftningen medför förbättrade kontrollmöjligheter och förutsättningar att samarbeta och utbyta information för myndigheterna. De nya reglerna om registrering av verkliga huvudmän kommer påverka den ideella sektorn och Bolagsverket. I syfte att minska de negativa konsekvenserna för ideella föreningar så föreslår utredningen att deras registrering ska vara avgiftsbefriad. Regleringen kommer emellertid medföra en ökad administrativ börda för ideella föreningar. För Bolagsverket innebär de nya reglerna att antalet anmälningar till registret över verkliga huvudmän kommer att öka kraftigt. Hanteringen av anmälningar, informationsinsatser, systemutveckling och ökade kontroller kommer att medföra ett behov av betydande anslag till Bolagsverket.
Vidare kommer sammankopplingen mellan EU-medlemsstaternas konto- och värdefackssystem och tillgången till systemet för kreditinstitut att kräva stora anslag till Skatteverket för systemutveckling. Anslutningskostnaden för kreditinstituten ska finansieras genom avgifter.
Ikraftträdande och övergångsbestämmelser
Penningtvättsförordningen kommer att träda i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning och börja tillämpas tre år efter ikraftträdandet. Amla-förordningen beräknas att träda i kraft och börja tillämpas inom kort. Några lagstiftningsåtgärder i svensk rätt för att förordningarna ska börja gälla krävs inte.
Den nya penningtvättslagen och övrig lagstiftning som genomför det sjätte penningtvättsdirektivet ska träda i kraft inom tre år från direktivets ikraftträdande.
De nya krav som ställs på verksamhetsutövarna med anledning av penningtvättsförordningen bör inte ges en retroaktiv tillämpning. Nuvarande bestämmelser ska därför gälla för överträdelser som har begåtts före ikraftträdandet.
Det införs också övergångsbestämmelser vad gäller regleringen om registrering av verklig huvudman. Bestämmelserna innebär att den som vid ikraftträdandet inte tidigare har omfattats av registreringsskyldighet eller som ska lämna ytterligare uppgifter enligt det nya regelverket ska göra en anmälan till registret utan onödigt dröjsmål efter det att den nya penningtvättslagen har trätt i kraft. Motsvarande anmälningsskyldighet ska också gälla för den som driver verksamhet som avser förvaltning av en trust eller liknande juridisk konstruktion.
Summary
Introduction
Money laundering and terrorist financing are a threat to the financial system and our democratic society. In order to be able to prevent and impede these phenomena, rules requiring businesses, public authorities and other actors to take effective measures to combat money laundering and terrorist financing risks are needed.
Current money laundering regulations are based largely on the EU’s fourth and fifth Directives on Anti-Money Laundering and Terrorist Financing, which have been primarily implemented in Swedish law through the Anti-Money Laundering Act. Money laundering and terrorist financing are global problems, and differences in legislation between countries can be exploited by actors that operate across borders. The EU’s new package of laws includes a new Anti-Money Laundering Regulation that establishes uniform legislation within the EU. The package also includes a regulation that sets up a new EU Anti-Money Laundering Authority (AMLA) to combat money laundering and terrorist financing. The provisions have been set out in a sixth Anti-Money Laundering Directive to the extent necessary for Member States to maintain flexibility in how they implement the provisions.
The Inquiry has been tasked with adapting and supplementing Swedish law to conform to the new EU Regulations and implement the new EU Directive in Swedish law. The Inquiry has also been given additional tasks that are not required by EU law.
Since negotiations on the legislative package were prolonged, the Inquiry has not been able to submit proposals based on the final legal acts. The Inquiry has therefore presented its proposals based on the Council’s negotiating mandate.
A new Anti-Money Laundering Act
The Inquiry proposes replacing the current Anti-Money Laundering Act and the Register Act with a single act: the new Anti-Money Laundering Act, in which the provisions of the sixth Anti-Money Laundering Directive would be implemented. The Act would also include provisions supplementing the Anti-Money Laundering Regulation and the AMLA Regulation. Compiling all the rules in a single act ensures that the Swedish legislation is purposefully formulated from a material, linguistic and editorial perspective.
Expanded access to information and greater authority for financial intelligence units.
The Inquiry’s proposals would give the Financial Intelligence Unit (FIU) better access to information from registers and databases, and from public authorities and other actors. This expanded access to information would improve possibilities of preventing, impeding and detecting money laundering or terrorist financing.
A disposal ban is a temporary decision that prohibits the transfer or disposal of property in another manner. Decisions on disposal bans are taken by the FIU or the Swedish Security Service. The Inquiry’s proposals would extend the possible ban period from two days to ten, and introduce a new type of disposal ban concerning business relationships. With such a ban in place, an operator would not be able to fulfil the obligations it has undertaken in relation to a customer. This differs from a disposal ban concerning transactions because a disposal ban concerning business relationships could apply to all products and services offered by the operator.
This also gives the FIU the ability to provide information to the operator about individuals associated with a substantial money laundering or terrorist financing risk, even if the information is classified as secret. The FIU can already provide information to operators about types of transactions or activities and geographic areas that may constitute a substantial money laundering or terrorist financing risk. This would thus be expanded to also include individuals associated with a substantial money laundering or terrorist financing risk. The operator would have to consider this information when taking customer due diligence measures. It would be possible to use the infor-
mation for a period of six months after receiving it. After that, the information could be used, provided that there was support indicating it was still relevant.
Operators to be covered by the legislation
Through the Anti-Money Laundering Regulation, additional operators such as crypto-assets service providers will be covered by the anti-money laundering regulatory framework. The Inquiry’s proposals also mean that pawnbrokers, retailers who handle cash payments exceeding EUR 5 000 and auctioning platforms for emissions trading would be covered by the legislation. This is a national choice. Although there are money laundering and terrorist financing risks in other sectors, the Inquiry does not consider it necessary to expand the group of operators covered.
Credit institutions should gain access to information in the account and safe deposit system
The account and safe deposit system contains information about account and safe deposit holders. Only certain authorities currently have access to this system. The Inquiry has considered whether operators should gain access to the account and safe deposit system and concluded that credit institutions have the greatest need for the information in the system, and that other operators should not be given access. Through the Inquiry’s proposals, credit institutions would gain access to the system in order to prevent, impede or detect money laundering, terrorist financing and other types of financial crime. With the aim of reducing the risks that access to information entails, the credit institutions would only be allowed to search for account numbers. This would be sufficient to achieve the intended effect while preserving bank secrecy and protecting personal integrity. Credit institutions are able to access account information under other legislation, but access to the account and safe deposit system would streamline and accelerate the processing.
The register of beneficial owners and non-profit organisations
The new regulatory framework means that all legal persons lacking a beneficial owner must register themselves and their management in the register of beneficial owners. This affects non-profit organisations that have been exempted from the registration requirement. The Inquiry has assessed that the requirement on registration of leading decision-makers in non-profit organisations does not contradict the Instrument of Government’s prohibition against coercion to divulge an opinion in a political, religious, cultural or other such respect, or the prohibition against the registration of opinions. Nevertheless, Sweden would have been obliged to implement the amendment regardless of whether it contradicted the Instrument of Government because the registration requirement follows from EU laws.
The Inquiry also proposes measures to ensure that information in the register of beneficial owners becomes more accurate, complete and current. One new measure is to empower the Swedish Companies Registration Office to instruct the beneficial owner to appear in person in order to verify their identity. This also includes senior management in legal persons lacking a beneficial owner. The Swedish Companies Registration Office would also gain better control mechanisms in general, enabling it to carry out measures such as on-site inspections and order parties subject to the registration requirement to submit information and provide access to the documentation that the Swedish Companies Registration Office needs.
The sanctions for violating the regulation requiring registration of beneficial owners would be more severe. The Inquiry proposes that the Swedish Companies Registration Office be empowered to decide on compulsory liquidation of limited companies and for-profit associations, and deregistration of trading partnerships if those organisations fail to comply with the orders of the Swedish Companies Registration Office.
Money laundering supervision by the Swedish Bar Association should be monitored by the Office of the Chancellor of Justice
As its activities concern the exercise of public authority, the Swedish Bar Association is currently under the supervision of the Office of the Chancellor of Justice. As regards the Swedish Bar Association’s
supervision of the Anti-Money Laundering Act, the Association may intervene against lawyers and law firms by deciding on measures such as admonitions or warnings. However, decisions on financial penalties and temporary bans on joining a law firm’s management are taken by the Stockholm County Administrative Board after referral by the Swedish Bar Association.
Under the Directive, the supervision conducted by a self-governing body such as the Swedish Bar Association must be monitored by a public authority. Based on the way the monitoring of the Swedish Bar Association is currently organised, and to preserve the requirement of an autonomous and independent bar association to ensure the rule of law, the Inquiry proposes that the monitoring be carried out by the Office of the Chancellor of Justice. The Office of the Chancellor of Justice should check to ensure that the Swedish Bar Association carries out its money laundering supervision and can communicate instructions to the Association if the Office of the Chancellor of Justice discovers shortcomings.
New EU Authority for Anti-Money Laundering and Countering the Financing of Terrorism (AMLA)
The legislative package establishes a new authority at EU level: the AMLA. The AMLA will primarily have a supervisory mandate, which will be regulated in the AMLA Regulation. The Regulation does not require the transfer of any additional decision-making powers to the EU. The AMLA will have direct supervision of certain operators in financial markets. Insofar as the AMLA exercises supervision of certain operators, the Swedish Financial Supervisory Authority’s obligation to carry out supervision of those operators ceases. However, the Swedish Financial Supervisory Authority may intervene against those operators if the AMLA proposes or requests this. The AMLA will also exercise indirect supervision. The Swedish Financial Supervisory Authority is responsible for carrying out the intervention that it decides on at the request of the AMLA.
The AMLA Regulation also establishes cooperation and exchange of information between the EU Authority and the national supervisory authorities and FIUs within the EU, which will improve possibilities of combatting money laundering and terrorist financing.
The Inquiry has mapped out the division of responsibility between Swedish authorities and the AMLA and considered the need for amendments to Swedish law to enable the Swedish authorities and their employees to be able to carry out their duties.
The Inquiry has assessed that the relevant provisions in the AMLA Regulation do not require legislative measures under Swedish law.
Access to information in the anti-money laundering register should not be expanded
The anti-money laundering register contains intelligence on suspected money laundering and terrorist financing. The information consists largely of details that operators report under the Anti-Money Laundering Act. Currently, only certain FIU employees have access to the information in the register. Other sections of the Swedish Police Authority and other law enforcement authorities can obtain information from the register by sending requests to the FIU. However, they are not able to perform searches in the register. The Inquiry has considered whether other sections of the Swedish Police Authority and other law enforcement authorities should gain access to the register but has concluded that access to the register should not be expanded. Although access to the register would certainly improve these authorities’ efficiency, the need is not great enough to outweigh the disadvantages and actual and legal difficulties that direct access to the register would entail for them.
Higher administrative fines and better possibilities for supervisory authorities to take measures
For credit institutions and financial institutions, the maximum administrative fine would increase from EUR 5 million to EUR 10 million. The supervisory authorities would also have greater authority to take measures against operators that do not comply with the regulatory framework. For example, the supervisory authorities would now be able to limit activities or issue fines in more cases.
Limit on cash payments within the EU
The Anti-Money Laundering Regulation will prohibit physical and legal persons from receiving or making cash payments exceeding EUR 10 000 in their commercial activities. Business operators who carry out activities involving larger cash payments must register in the Swedish Companies Registration Office’s anti-money laundering register. The county administrative board can decide on sanctions against business operators who fail to comply with the limit on cash payments. In crisis situations where payment systems do not work, the Government may decide to temporarily lift the limit on cash payments.
Impact
The proposed legislation would provide the authorities with better means of control and conditions for cooperation and exchange of information. The new rules on registration of beneficial owners will affect the non-profit sector and the Swedish Companies Registration Office. With the aim of reducing the negative consequences for non-profit organisations, the Inquiry proposes making their registration free of charge. This regulation will also entail an increased administrative burden for non-profit organisations. For the Swedish Companies Registration Office, the new rules entail a substantial increase in the number of registrations of beneficial owners in the register. Processing of registrations, information campaigns, system development and increased controls will necessitate a significant appropriation to the Swedish Companies Registration Office.
Moreover, interconnection with other EU Member States’ account and safe deposit systems and access to the Swedish system for credit institutions will necessitate a significant appropriation to the Swedish Tax Agency for system development. The cost of connection for credit institutions will be financed through fees.
Entry into force and transitional provisions
The Anti-Money Laundering Regulation will enter into force on the 20th day after its publication in the Official Journal of the European Union and begin to apply three years after entry into force. The AMLA Regulation is expected to enter into force and apply in the near future. No legislative measures in Swedish law are necessary for the Regulations to begin to apply.
The new Anti-Money Laundering Act and other legislation to implement the Sixth Anti-Money Laundering Directive must enter into force within three years of the Directive’s entry into force.
The new requirements on operators resulting from the Anti-Money Laundering Regulation should not apply retroactively. Current provisions will thus apply for infractions that have occurred prior to the entry into force.
Transitional provisions concerning the regulation on registration of beneficial owners will also be introduced. The provisions mean that those who are not covered by the registration obligation prior to the entry into force or who must provide additional information under the new regulatory framework must submit the information to the register without undue delay once the new Anti-Money Laundering Act has entered into force. A corresponding reporting obligation will also apply to those carrying out activities concerning management of a trust or similar legal arrangement.
1. Författningsförslag
1.1. Förslag till lag om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism
Härigenom föreskrivs1 följande.
1 kap. Tillämpningsområde och definitioner
Inledande bestämmelser
1 § Denna lag innehåller bestämmelser som genomför sjätte penningtvättsdirektivet och vissa ytterligare bestämmelser om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.
Utöver det som anges i första stycket innehåller lagen också bestämmelser som kompletterar Amla-förordningen och penningtvättsförordningen.
Tillämpningsområde
2 § I artikel 3 i penningtvättsförordningen anges vilka som är verksamhetsutövare enligt penningtvättsförordningen. Därutöver ska penningtvättsförordningen gälla för fysiska och juridiska personer som driver
1. yrkesmässig handel med varor, om det kan antas att det i verksamheten eller i en del av verksamheten genomförs eller kommer att genomföras transaktioner, enstaka eller sådana som förefaller ha samband, som innebär att ett utbetalt eller mottaget belopp i kontanter uppgår till motsvarande 5 000 euro eller mer,
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/xx av den xx om de mekanismer som medlemsstaterna ska inrätta för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism och om upphävande av direktiv (EU) 2015/849.
2. verksamhet enligt pantbankslagen (1995:1000), och
3. auktionsplattform för handel med utsläppsrätter som en reglerad marknad i enlighet med artikel 26.1 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2023/2830 av den 17 oktober 2023 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG genom fastställande av regler om tidsschema, administration och andra aspekter av auktionering av utsläppsrätter för växthusgaser.
Vissa speltjänster får undantas från tillämpning av penningtvättsförordningen och denna lag enligt föreskrifter som meddelas med stöd av 13 kap. 1 § 1.
Definitioner
3 § Termer och uttryck i denna lag har samma betydelse som i penningtvättsförordningen.
Därutöver har nedanstående termer och uttryck följande betydelse:
1. Amla-förordningen: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om inrättande av en myndighet för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och om ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010, (EU) nr 1095/2010,
2. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,
3. finansunderrättelseenhet: den enhet som avses i 4 kap. 3 §,
4. penningtvättsförordningen: Europaparlamentets och rådets för-
ordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism,
5. register över verkliga huvudmän: det register som avses i artikel 10 i sjätte penningtvättsdirektivet,
6. registreringsskyldig person: en fysisk eller juridisk person som avses i 7 kap. 4, 5 eller 7 §,
7. sjätte penningtvättsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/xx av den xx om de mekanismer som medlemsstaterna ska inrätta för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism och om upphävande av direktiv (EU) 2015/849, i den ursprungliga lydelsen,
8. verksamhetsutövare: fysiska eller juridiska personer som anges i 1 kap. 2 § och artikel 3 i penningtvättsförordningen som inte är undantagna enligt artikel 4, 5 eller 6 i den förordningen.
4 § I artiklarna 2.25 och 33 i penningtvättsförordningen finns bestämmelser om viktiga offentliga funktioner. Med svensk viktig offentlig funktion avses följande funktioner:
1. statschefen eller den som annars tjänstgör som riksföreståndare eller tillfällig riksföreståndare, riksdagens talman och statsråd,
2. ledamöter i riksdagen,
3. styrelseledamöter i politiska partier som är representerade i riksdagen,
4. justitieråd,
5. riksrevisorn,
6. ledamöter i Sveriges riksbanks fullmäktige och direktion,
7. ambassadörer och andra beskickningschefer,
8. myndighetschefen i Försvarsmakten, och
9. verkställande direktörer och styrelseledamöter i bolag som staten har ett direkt eller indirekt rättsligt bestämmande inflytande över.
2 kap. Begränsningar av stora kontantbetalningar
1 § Av artikel 59.1 i penningtvättsförordningen framgår att personer som handlar med varor eller tillhandahåller tjänster endast får godta eller göra en kontantbetalning upp till ett belopp på 10 000 euro eller motsvarande belopp i nationell eller utländsk valuta, oavsett om transaktionen utförs vid ett tillfälle eller flera tillfällen som förefaller ha samband.
Den som inte omfattas av 1 kap. 2 § 1 och som avser att driva verksamhet där det kan antas att det i verksamheten eller i en del av verksamheten genomförs eller kommer att genomföras transaktioner, enstaka eller sådana som förefaller ha samband, som innebär att ett utbetalt eller mottaget belopp i kontanter uppgår till motsvarande 5 000 euro eller mer, ska anmäla detta till Bolagsverket.
2 § Länsstyrelsen får ingripa vid överträdelse av förbudet i artikel 59.1 i penningtvättsförordningen. Vid ingripande ska bestämmelserna i 11 kap. 1–23 §§ tillämpas.
Personer som handlar med varor eller tillhandahåller tjänster och genomför kontanta transaktioner ska lämna de uppgifter till länsstyrelsen som behövs för tillsynen.
3 § Regeringen får besluta om att upphäva kontantförbudsgränsen enligt artikel 59.7 i penningtvättsförordningen.
3 kap. Gränsöverskridande verksamhet
1 § En verksamhetsutövare som avser att driva verksamhet i ett annat land inom EES ska underrätta tillsynsmyndigheten innan verksamheten påbörjas. Tillsynsmyndigheten ska därefter meddela den behöriga myndigheten i det andra landet.
2 § Om en verksamhetsutövare med huvudkontor i en annan stat inom EES är utgivare av elektroniska pengar, betaltjänstleverantör eller leverantör av kryptotillgångstjänster och tillhandahåller tjänster i Sverige, får Finansinspektionen besluta att verksamhetsutövaren ska utse en central kontaktpunkt i Sverige med ansvar för att säkerställa att bestämmelserna i denna lag följs.
Första stycket gäller inte om tjänsterna tillhandahålls genom en filial eller ett dotterföretag här i landet.
3 § Tillsynsmyndigheterna får hänskjuta sådana frågor som avses i artikel 33.5 i sjätte penningtvättsdirektivet till Myndigheten för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism för tvistlösning.
4 § Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en annan behörig myndighet inom EES till Myndigheten för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism för tvistlösning i de fall som framgår av artikel 34.5 i sjätte penningtvättsdirektivet.
4 kap. Kontrollfunktioner och rapportering
Kontrollfunktioner
1 § Av artikel 8.2 b iii i penningtvättsförordningen framgår att en oberoende granskningsfunktion ska pröva en verksamhetsutövares interna riktlinjer, förfaranden och kontroller som avses i artikel 8.2 a och b i och ii i samma förordning, när det är motiverat med hänsyn till verksamhetens storlek och art.
Om en verksamhetsutövare inte har inrättat en funktion för oberoende granskning ska verksamhetsutövaren uppdra åt en utomstående expert att göra den prövning av verksamhetsutövarens riktlinjer, förfaranden och kontroller som anges i första stycket.
2 § Om en verksamhetsutövare är skyldig att ha en funktion för regelefterlevnad eller internrevision enligt någon annan författning än penningtvättsförordningen, får den som har utsetts till att ansvara för en sådan funktion också utses till regelefterlevnadsansvarig enligt artikel 9.3 första stycket i penningtvättsförordningen eller att ansvara för funktionen för oberoende granskning enligt artikel 8.2 b iii i samma förordning.
Finansunderrättelseenhet
3 § För att fullgöra uppgiften att förebygga, förhindra eller upptäcka penningtvätt eller finansiering av terrorism ska det vid Polismyndigheten finnas en finansunderrättelseenhet.
Rapportering
4 § Om en tillsynsmyndighet vid inspektion eller på annat sätt har upptäckt en omständighet som kan antas ha samband med eller utgöra penningtvätt eller finansiering av terrorism, ska myndigheten utan dröjsmål underrätta finansunderrättelseenheten om detta.
En sådan underrättelse ska även göras av andra myndigheter som i sin verksamhet upptäcker sådana omständigheter som avses i första stycket, om det inte hindras av sekretess enligt offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).
Uppgiftsskyldighet
5 § Bestämmelserna i artikel 50.1a i penningtvättsförordningen ska tillämpas även på en begäran om uppgifter som görs av Säkerhetspolisen.
Därutöver ska följande fysiska eller juridiska personer på begäran av finansunderrättelseenheten eller Säkerhetspolisen utan dröjsmål lämna alla uppgifter som behövs för en utredning om penningtvätt eller finansiering av terrorism:
1. ett clearingbolag,
2. den som tillhandahåller finansiell infrastruktur som avser omedelbara betalningar, och
3. den som bedriver eller under de senaste fem åren har bedrivit penninginsamling för humanitärt, välgörande, kulturellt eller något annat allmännyttigt ändamål.
När uppgifter har lämnats enligt 4 §, ska även andra fysiska eller juridiska personer som avses i 1 kap. 2 § och artikel 3 i penningtvättsförordningen lämna de uppgifter för utredningen som finansunderrättelseenheten eller Säkerhetspolisen begär.
Tystnadsplikt
6 § Bestämmelserna om tystnadsplikt i artikel 54 i penningtvättsförordningen ska även gälla för verksamhetsutövare som lämnar uppgifter till Säkerhetspolisen enligt 5 §.
7 § Ett clearingbolag, den som tillhandahåller finansiell infrastruktur som avser omedelbara betalningar eller den som bedriver eller under de senaste fem åren har bedrivit penninginsamling för humanitärt, välgörande, kulturellt eller något annat allmännyttigt ändamål får inte för någon utomstående obehörigen röja att uppgifter har lämnats enligt 5 §. Detsamma gäller den som är verksam hos ett sådant företag.
8 § Bestämmelser om ansvar för den som bryter mot tystnadsplikten enligt 7 § och artikel 54 i penningtvättsförordningen finns i 20 kap. 3 § brottsbalken.
5 kap. Dispositionsförbud
Dispositionsförbud som avser transaktioner
1 § Finansunderrättelseenheten eller Säkerhetspolisen får besluta att en verksamhetsutövare inte får genomföra en transaktion eller en viss typ av transaktion, om det finns skäl att misstänka att transaktionen utgör ett led i penningtvätt eller finansiering av terrorism (dispositionsförbud).
Beslut om dispositionsförbud får meddelas endast om det är fara i dröjsmål och det skäligen kan befaras att egendom annars kommer att undanskaffas och skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som den innebär.
Ett dispositionsförbud som grundar sig på uppgifter som en verksamhetsutövare har lämnat till finansunderrättelseenheten enligt artikel 50.1 i penningtvättsförordningen ska beslutas så snart som möjligt.
2 § Ett beslut om dispositionsförbud enligt 1 § ska så snart som möjligt anmälas till åklagare, som skyndsamt ska pröva om åtgärden ska bestå.
Finns det inte längre skäl för åtgärden ska den hävas omedelbart. Åtgärden upphör att gälla när tio arbetsdagar har gått från finansunderrättelseenhetens eller Säkerhetspolisens beslut, om den inte har hävts dessförinnan.
Dispositionsförbud som avser affärsförbindelser
3 § Finansunderrättelseenheten får besluta att en verksamhetsutövare tillfälligt inte ska fullgöra förpliktelser som följer av en affärsförbindelse som har ingåtts med en kund, om det finns skäl att misstänka att affärsförbindelsen kommer att användas för penningtvätt eller finansiering av terrorism eller på något annat sätt är kopplad till sådan brottslighet (dispositionsförbud).
Beslut om dispositionsförbud får meddelas endast om det är fara i dröjsmål och skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som den innebär.
4 § Ett beslut om dispositionsförbud enligt 3 § ska så snart som möjligt anmälas till åklagare, som skyndsamt ska pröva om åtgärden ska bestå.
Finns det inte längre skäl för åtgärden ska den hävas omedelbart. Åtgärden upphör att gälla när fem arbetsdagar har gått från finansunderrättelseenhetens beslut, om åtgärden inte har hävts dessförinnan.
Dispositionsförbud på begäran av en utländsk finansunderrättelseenhet
5 § Om förutsättningarna enligt 1 eller 3 § är uppfyllda, får finansunderrättelseenheten fatta beslut om dispositionsförbud även på begäran av en utländsk finansunderrättelseenhet eller en motsvarande enhet i en stat utanför EES.
För ett dispositionsförbud som avses i första stycket tillämpas samma bestämmelser som för ett dispositionsförbud enligt 1 eller 3 §.
Underrättelse om dispositionsförbud
6 § En verksamhetsutövare ska omedelbart underrättas om att ett dispositionsförbud har beslutats eller hävts.
Den som har drabbats av ett beslut om dispositionsförbud ska underrättas om beslutet när det kan antas att syftet med en beslutad eller förutsedd åtgärd inte motverkas och den framtida utredningen inte skadas om uppgiften röjs. Beslut om underrättelse meddelas av åklagare. En underrättelse behöver inte lämnas, om den med hänsyn till omständigheterna uppenbart är utan betydelse.
Överklagande
7 § Beslut enligt detta kapitel får inte överklagas.
6 kap. Behandling av personuppgifter
Behandling av känsliga personuppgifter och personuppgifter om lagöverträdelser
1 § Sådana personuppgifter som avses i artikel 9.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (känsliga personuppgifter) och personuppgifter om fällande domar i brottmål samt överträdelser som avses i artikel 10 i den förordningen får endast behandlas av behöriga myndigheter om det är nödvändigt för ändamålen i sjätte penningtvättsdirektivet.
Information till den registrerade
2 § Besked om att personuppgifter behandlas enligt artikel 50.1 eller 50.1a i penningtvättsförordningen och om att sådana uppgifter bevaras enligt artikel 56 i samma förordning får inte lämnas ut till den registrerade.
Första stycket gäller också för personuppgifter som behandlas enligt 4 kap. 5 §.
Samkörning av register
3 § En verksamhetsutövares register med uppgifter om misstänkt penningtvätt eller finansiering av terrorism får inte samköras med motsvarande register hos någon annan.
4 § Förbudet i 3 § gäller inte samkörning av register med en filial till en verksamhetsutövare som är etablerad i ett land utanför EES, om kraven enligt 13.1 och 14.1 i penningtvättsförordningen är uppfyllda i fråga om filialen.
Förbudet i 3 § gäller inte heller samkörning av register som sker mellan verksamhetsutövare som ingår i samma koncern, om verksamhetsutövarna har hemvist i Sverige eller inom EES.
Om en verksamhetsutövare som avses i andra stycket har hemvist i ett land utanför EES gäller andra stycket om kraven enligt 13.1 och
14.1 i penningtvättsförordningen är uppfyllda i fråga om den verksamhetsutövaren.
Tystnadsplikt
5 § Den som är verksam hos en verksamhetsutövare får inte obehörigen röja att personuppgifter behandlas enligt 4 kap. 5 § eller artikel 50.1 i penningtvättsförordningen och att sådana uppgifter bevaras enligt artikel 56 i penningtvättsförordningen.
Ansvar enligt 20 kap. 3 § brottsbalken ska inte följa för den som bryter mot förbudet i första stycket.
Andra än verksamhetsutövare
6 § Besked om att personuppgifter behandlas enligt 4 kap. 5 § får inte lämnas ut till den registrerade av
1. ett clearingbolag, eller
2. den som tillhandahåller finansiell infrastruktur som avser omedelbara betalningar.
7 § Uppgift om att personuppgifter behandlas enligt 4 kap. 5 § får inte obehörigen röjas av någon som är verksam hos
1. ett clearingbolag, eller
2. den som tillhandahåller finansiell infrastruktur som avser omedelbara betalningar.
Ansvar enligt 20 kap. 3 § brottsbalken ska inte följa för den som bryter mot förbudet i första stycket.
7 kap. Registrering av verkliga huvudmän
Inledande bestämmelser
1 §
I artiklarna 42–49 i penningtvättsförordningen finns bestämmelser om registrering av verkliga huvudmän. Därutöver gäller vad som anges i 2–30 §§.
2 § Detta kapitel gäller inte för sådana juridiska personer som avses i artikel 45a i penningtvättsförordningen.
Registreringsmyndighet
3 § Bolagsverket ska föra ett register över verkliga huvudmän och andra uppgifter som anmäls enligt denna lag och penningtvättsförordningen.
Skyldighet att anmäla uppgifter för registrering
4 § En svensk juridisk person ska anmäla uppgifter enligt artiklarna 44 och 45.3 i penningtvättsförordningen till Bolagsverket för registrering i registret över verkliga huvudmän.
5 § En fysisk person med hemvist i Sverige som driver verksamhet som avser förvaltning av en trust eller en liknande juridisk konstruktion ska anmäla uppgifter enligt artikel 44 i penningtvättsförordningen till Bolagsverket för registrering i registret över verkliga huvudmän.
6 § Om flera personer driver verksamhet som avser förvaltning av en trust eller en liknande juridisk konstruktion och de är etablerade eller har hemvist i olika stater inom EES, ska ett intyg om registrering eller ett utdrag ur registret över verkliga huvudmän i en annan stat inom EES anses tillräckligt för att registreringsskyldigheten enligt 4 eller 5 § ska anses uppfylld.
7 § En juridisk person som har bildats i en stat utanför EES ska anmäla uppgifter enligt artiklarna 44, 45.3 och 47 i penningtvättsförordningen till Bolagsverket för registrering i registret över verkliga huvudmän, om den juridiska personen i Sverige förvärvar fast egendom, tilldelas ett upphandlingskontrakt eller inleder en affärsförbindelse med en verksamhetsutövare enligt artikel 48.1 d i samma förordning.
Första stycket gäller även för den som driver verksamhet som avser förvaltning av en trust eller en liknande juridisk konstruktion och som är etablerad eller har sin hemvist i en stat utanför EES.
8 § Om en fysisk eller juridisk person som avses i 7 § förvärvar fast egendom, tilldelas ett upphandlingskontrakt eller ingår affärsförbindelser med verksamhetsutövare enligt artikel 48.1 d i penningtvättsförordningen i flera stater inom EES, ska ett intyg om registrering eller ett utdrag ur registret över verkliga huvudmän i en annan stat inom EES anses tillräckligt för att registreringsskyldigheten ska anses uppfylld.
9 § En fysisk eller juridisk person som avses i 7 § får anmäla uppgifter enligt artikel 44 i penningtvättsförordningen till Bolagsverket för registrering i registret över verkliga huvudmän om denne har för avsikt att i Sverige förvärva fast egendom, delta i en upphandling eller inleda en affärsförbindelse med en verksamhetsutövare enligt artikel 48.1 d i penningtvättsförordningen.
Brister i anmälan
10 § Om den som har gjort en anmälan om registrering inte följer de krav som gäller för en anmälan, får Bolagsverket förelägga den registreringsskyldiga personen att yttra sig i frågan eller rätta till bristen inom en viss tid.
Om den som har gjort anmälan inte följer ett föreläggande enligt första stycket, får registrering vägras.
Utebliven anmälan
11 § Om en registreringsskyldig person inte har anmält uppgifter för registrering inom den tid som anges i artikel 45.1a eller 46.1b i penningtvättsförordningen, eller om registrering vägrats enligt 10 §, får Bolagsverket förelägga den registreringsskyldiga personen att lämna in en anmälan inom en viss tid.
Felaktiga uppgifter
12 § Om det kan antas att en uppgift i en anmälan om registrering eller i registret över verkliga huvudmän är felaktig, får Bolagsverket förelägga den registreringsskyldiga personen att rätta uppgiften eller visa att den inte är felaktig.
Om föreläggandet inte följs, får Bolagsverket besluta att uppgiften inte ska registreras eller att uppgiften ska tas bort från registret och förelägga den registreringsskyldiga personen att lämna in en ny anmälan.
Om Bolagsverket har tillförlitliga uppgifter om vem som är verklig huvudman får verket rätta uppgiften.
13 § Myndigheter som använder registret ska anmäla till Bolagsverket om det finns anledning att misstänka att uppgifterna i registret är felaktiga. Brottsbekämpande myndigheter som använder registret ska göra en sådan anmälan när det kan ske med hänsyn till utredning av brott.
En anmälan enligt första stycket ska också göras om en registreringsskyldig person inte har gjort en anmälan inom den tid som anges i artikel 45.1a eller 46.1b i penningtvättsförordningen.
Personlig inställelse
14 § Om det behövs för att säkerställa en verklig huvudmans identitet, får Bolagsverket förelägga den verkliga huvudmannen att inställa sig personligen.
Det som sägs om en verklig huvudman i första stycket gäller en ledande befattningshavare i en juridisk person som avses i artikel 45.2 i penningtvättsförordningen.
Om föreläggandet inte följs, får Bolagsverket besluta att registrering inte ska ske eller att en uppgift som har registrerats ska tas bort från registret.
Ett beslut om föreläggande enligt första stycket får förenas med vite.
Uppgiftsskyldighet
15 § Av artiklarna 45.1b och 46.3 i penningtvättsförordningen framgår att en verklig huvudman ska lämna de uppgifter och handlingar till en registreringsskyldig person som denne behöver för att kunna fullgöra sina skyldigheter enligt förordningen.
Den som förmodas vara verklig huvudman för en registreringsskyldig person ska på begäran av den registreringsskyldige lämna de uppgifter och handlingar som denne behöver för att kunna fullgöra sina skyldigheter enligt penningtvättsförordningen.
Bolagsverkets kontroller
16 § Bolagsverket ska kontrollera riktigheten i de uppgifter som anmäls för registrering eller som har registrerats i registret över verkliga huvudmän.
17 § Bolagsverket får förelägga en registreringsskyldig person att lämna de upplysningar och ge tillgång till de handlingar som verket behöver för sin verksamhet enligt denna lag.
Bolagsverket får när verket anser det nödvändigt genomföra en undersökning på plats hos en registreringsskyldig person.
Ett beslut om föreläggande enligt första stycket får förenas med vite.
18 § Om Bolagsverket vid en kontroll eller på annat sätt har upptäckt en omständighet som kan antas ha samband med penningtvätt eller finansiering av terrorism, ska myndigheten utan dröjsmål underrätta finansunderrättelseenheten om detta.
Ingripanden
19 § Om en registreringsskyldig person, en verklig huvudman eller den som förmodas vara verklig huvudman inte fullgör sina skyldigheter enligt denna lag eller artikel 45 eller 46 i penningtvättsförordningen, får Bolagsverket ingripa.
20 § Om en registreringsskyldig person inte följer ett föreläggande enligt 10, 11 eller 12 §, får Bolagsverket vid vite förelägga den registreringsskyldiga personen eller den verkställande direktören, en styrelseledamot eller en annan motsvarande befattningshavare att inom en viss tid göra en anmälan eller ge in uppgifter som den registreringsskyldiga personen är skyldig att lämna enligt denna lag.
21 § Om en registreringsskyldig person har åsidosatt sina skyldigheter enligt penningtvättsförordningen, får Bolagsverket förelägga den registreringsskyldiga personen att vidta rättelse.
Om en registreringsskyldig person inte följer ett föreläggande enligt första stycket får Bolagsverket vid vite förelägga den registreringsskyldiga personen eller den verkställande direktören, en styrelseledamot eller en annan motsvarande befattningshavare att inom en viss tid vidta rättelse.
Första och andra styckena gäller inte för överträdelser av artiklarna 45.1 andra stycket, 45.4, 46.2 eller 46.4 i penningtvättsförordningen. I fråga om sådana överträdelser gäller i stället 22 eller 23 §.
22 § Om en registreringsskyldig person inte lämnar ut uppgifter till en behörig myndighet enligt artikel 45.4 eller 46.4 i penningtvättsförordningen, ska Bolagsverket på begäran av myndigheten förelägga den registreringsskyldiga personen, den verkställande direktören, en styrelseledamot eller en annan motsvarande befattningshavare att vid vite lämna ut uppgifterna.
23 § Om en registreringsskyldig person inte lämnar ut uppgifter till en verksamhetsutövare enligt artikel 45.1 andra stycket eller 46.2 i penningtvättsförordningen, får Bolagsverket på begäran av verksamhetsutövaren förelägga den registreringsskyldiga personen, den verkställande direktören, en styrelseledamot eller en annan motsvarande befattningshavare att vid vite lämna ut uppgifterna.
24 § Ett vitesföreläggande enligt 20, 21, 22 eller 23 § får inte riktas mot en fysisk person som är underårig.
25 § Om en verklig huvudman eller den som förmodas vara verklig huvudman inte lämnar ut uppgifter eller handlingar till en registreringsskyldig person enligt 15 § eller artikel 45.1b eller 46.3 i penning-
tvättsförordningen, får Bolagsverket på begäran av den registreringsskyldiga personen förelägga den verkliga huvudmannen eller den som förmodas vara verklig huvudman att vid vite lämna ut uppgifterna eller handlingarna.
26 § Om en verklig huvudman utövar indirekt kontroll över en registreringsskyldig person, ska 25 § också tillämpas på en annan person i ägar- eller kontrollkedjan som inte lämnar ut uppgifter eller handlingar till en registreringsskyldig person enligt artikel 45.1b eller 46.3 i penningtvättsförordningen.
27 § Frågor om utdömande av vite enligt 14, 17, 20–23 och 25 §§ prövas av Bolagsverket.
I anslutning till att vite döms ut får Bolagsverket även förelägga nytt vite.
28 § I 17 a § handelsregisterlagen (1974:157), 25 kap. 11 § aktiebolagslagen (2005:551) och 17 kap. 11 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar finns bestämmelser om avregistrering och likvidation av registreringsskyldiga juridiska personer som inte har följt ett föreläggande enligt 10, 11 eller 12 §.
Överklagande
29 § Bolagsverkets beslut enligt denna lag får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Avgifter
30 § Bolagsverket får ta ut avgifter för hantering av ärenden enligt denna lag.
I fråga om ideella föreningar får avgift endast tas ut av föreningar som enligt 2 § andra stycket handelsregisterlagen (1974:157) är skyldiga att ansöka om registrering i handelsregistret.
8 kap. Samarbete och informationsutbyte
Uppgiftsskyldighet
1 § Finansinspektionen ska efter begäran lämna de uppgifter som finansunderrättelseenheten behöver för att kunna utföra sin uppgift att förebygga, förhindra eller upptäcka penningtvätt eller finansiering av terrorism. En sådan begäran ska behandlas med särskild skyndsamhet.
En uppgift ska inte lämnas om det finns en sekretessbestämmelse som är tillämplig på uppgiften och övervägande skäl talar för att det intresse som sekretessen ska skydda har företräde framför intresset av att uppgiften lämnas ut.
2 § Ekobrottsmyndigheten, Kustbevakningen, Polismyndigheten,
Skatteverket, Tullverket och Åklagarmyndigheten ska efter begäran lämna de uppgifter som finansunderrättelseenheten behöver för att kunna utföra sin uppgift att förebygga, förhindra eller upptäcka penningtvätt eller finansiering av terrorism.
En uppgift ska inte lämnas om det finns en sekretessbestämmelse som är tillämplig på uppgiften och övervägande skäl talar för att det intresse som sekretessen ska skydda har företräde framför intresset av att uppgiften lämnas ut.
Samverkan
3 § Samverkan enligt 4–6 §§ får ske för att förebygga, förhindra eller upptäcka penningtvätt och finansiering av terrorism. I samverkan får brottsbekämpande myndigheter och tillsynsmyndigheter delta.
Med brottsbekämpande myndigheter avses Ekobrottsmyndigheten, Polismyndigheten, Skatteverket, Säkerhetspolisen, Tullverket och Åklagarmyndigheten.
Med tillsynsmyndigheter avses myndigheter som utövar tillsyn enligt denna lag.
4 § Samverkan får ske endast för att förebygga, förhindra eller upptäcka sådan penningtvätt och finansiering av terrorism som till sin karaktär, komplexitet eller omfattning är allvarlig.
Samverkan ska anordnas så att den inte blir mer långtgående än vad som behövs med hänsyn till ändamålet för samverkan och så att det avsedda resultatet står i rimligt förhållande till de olägenheter som kan antas uppstå för enskilda som berörs av samverkan.
5 § En myndighet som deltar i samverkan ska trots sekretess lämna en uppgift till en annan myndighet om det behövs för den mottagande myndighetens deltagande i samverkan.
En uppgift ska inte lämnas om det finns en bestämmelse om sekretess som är tillämplig på uppgiften och om övervägande skäl talar för att det intresse som sekretessen ska skydda har företräde framför intresset av att uppgiften lämnas ut. En uppgift ska heller inte lämnas i den utsträckning uppgiftslämnandet skulle strida mot den i lag reglerade tystnadsplikten för advokater.
Åklagarmyndigheten och Ekobrottsmyndigheten, när den bedriver åklagarverksamhet, är inte skyldiga att lämna en uppgift enligt första stycket men får trots sekretess lämna en uppgift till en annan myndighet.
6 § Beslut om samverkan fattas av de myndigheter som deltar i samverkan.
Ett beslut om samverkan ska vara skriftligt. I beslutet ska följande anges:
1. föremålet för samverkan,
2. vilka som deltar i samverkan, och
3. den tid som samverkan ska gälla. När det inte längre finns skäl för samverkan ska den avslutas.
Samarbete och informationsutbyte med Myndigheten för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism
7 § Tillsynsmyndigheterna ska, i den utsträckning som följer av artikel 47 i sjätte penningtvättsdirektivet, i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med Myndigheten för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism.
Information till verksamhetsutövare
8 § Finansunderrättelseenheten får trots sekretess lämna uppgift om en fysisk eller juridisk person som kan förknippas med en betydande risk för penningtvätt eller finansiering av terrorism till en verksamhetsutövare, om det behövs för att förebygga, förhindra eller upptäcka penningtvätt eller finansiering av terrorism.
9 § En verksamhetsutövare ska vid fullgörandet av sina skyldigheter enligt artiklarna 15–21, 27, 28, 30–32 och 34–37 i penningtvättsförordningen beakta en uppgift som tagits emot från finansunderrättelseenheten om
1. typer av transaktioner eller aktiviteter och geografiska områden som kan utgöra en betydande risk för penningtvätt eller finansiering av terrorism, och
2. personer som kan förknippas med en betydande risk för penningtvätt eller finansiering av terrorism.
Uppgiften får läggas till grund för åtgärder för kundkännedom under sex månader från det att den togs emot från finansunderrättelseenheten. Efter att tidsfristen löpt ut får uppgiften läggas till grund för sådana åtgärder om det finns stöd för att uppgiften fortfarande är relevant.
10 § En verksamhetsutövare eller den som är verksam hos verksamhetsutövaren får inte för en kund eller utomstående obehörigen röja en uppgift som tagits emot från finansunderrättelseenheten enligt 9 § första stycket 2.
Bestämmelser om ansvar för den som bryter mot tystnadsplikten enligt första stycket finns i 20 kap. 3 § brottsbalken.
Villkor om användningsbegränsningar
11 § Om finansunderrättelseenheten har fått uppgifter från en finansunderrättelseenhet i en annan stat och det finns villkor som begränsar möjligheten att använda uppgifterna, ska finansunderrättelseenheten följa villkoren.
12 § Finansunderrättelseenheten får i enskilda fall ställa upp villkor som begränsar möjligheten att använda uppgifter som lämnas till en finansunderrättelseenhet i en annan medlemsstat.
Återkoppling till verksamhetsutövare
13 § Finansunderrättelseenheten ska minst årligen ge lämplig återkoppling till verksamhetsutövarna om rapporter enligt artikel 50.1 i penningtvättsförordningen.
Återkopplingen ska åtminstone omfatta
1. kvaliteten på rapporterna,
2. rapporternas aktualitet,
3. beskrivningen av det misstänkta brottet, och
4. inlämnad dokumentation. Finansunderrättelseenheten ska, i den utsträckning det är lämpligt, göra återkopplingen tillgänglig för tillsynsorganen om uppgifterna behövs för tillsynen.
9 kap. Skydd mot repressalier och skadestånd
Skydd mot repressalier
1 § En verksamhetsutövare får inte utsätta en anställd, en uppdragstagare eller någon annan som på liknande grund deltar i verksamheten för repressalier på grund av att denne har informerat om misstänkt penningtvätt eller finansiering av terrorism till finansunderrättelseenheten.
2 § Uppgift i en anmälan om en misstänkt överträdelse enligt artikel 11a i penningtvättsförordningen får inte obehörigen röjas, om uppgiften kan avslöja anmälarens identitet.
Ansvar enligt 20 kap. 3 § brottsbalken ska inte följa för den som bryter mot förbudet i första stycket.
I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).
Om det i lag finns bestämmelser som avviker från första eller andra stycket, gäller de bestämmelserna.
Skadestånd
3 § En verksamhetsutövare som bryter mot 1 § eller artikel 11a i penningtvättsförordningen ska betala ersättning för den skada som uppkommer. Skadeståndet kan avse både ersättning för den förlust som uppkommer och ersättning för den kränkning som lagbrottet innebär.
Ersättning som avser en förlust som uppkommit efter det att en anställning upphört får bestämmas till högst det belopp som anges i 39 § lagen (1982:80) om anställningsskydd.
Om det är skäligt får skadeståndet sättas ned eller helt falla bort.
4 § Om den som anser sig ha blivit utsatt för repressalier visar omständigheter som ger anledning att anta att han eller hon har blivit utsatt för repressalier, är det verksamhetsutövaren som ska visa att några repressalier inte har förekommit.
5 § Mål enligt 3 § som rör en anställd eller någon som fullgör praktik hos verksamhetsutövaren eller som utför arbete som inhyrd eller inlånad arbetskraft ska handläggas enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister. I sådana mål ska även den som fullgör praktik eller som utför arbete som inhyrd eller inlånad arbetskraft anses som arbetstagare. Den verksamhetsutövare hos vilken praktiken eller arbetet utförs ska anses som arbetsgivare. Detta gäller också när reglerna om tvisteförhandling i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet tillämpas.
Mål enligt 3 § som rör någon annan än den som avses i första stycket ska prövas av allmän domstol och handläggas enligt rättegångsbalkens bestämmelser om rättegången i tvistemål där förlikning om saken är tillåten.
6 § I mål som avses i 5 § första stycket ska följande bestämmelser i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet tillämpas:
– 64 § om tidsfrist för att påkalla förhandling, – 65 § om tidsfrist för att väcka talan, – 66 § om förlängd tidsfrist för den som inte företräds av en arbetstagarorganisation, och
– 68 § om förlorad talerätt på grund av preskription.
10 kap. Verkställighet
Handräckning
1 § Finansinspektionen får begära handräckning av Kronofogdemyndigheten för att en kontroll på plats enligt artikel 18 i Amla-förordningen ska kunna genomföras.
Vid handräckning gäller bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet, avhysning eller avlägsnande. Om Finansinspektionen begär det, ska Kronofogdemyndigheten inte i förväg underrätta den som kontrollen ska genomföras hos.
Äkthetskontroll
2 § Kronofogdemyndigheten är ansvarig myndighet för sådan äkthetskontroll som följer av artikel 24a.1 i Amla-förordningen.
Verkställighet av beslut om avgifter
3 § Beslut om avgifter eller viten enligt artikel 24a.1 eller 65.4 i Amlaförordningen får verkställas enligt utsökningsbalkens bestämmelser på samma sätt som en svensk dom som har fått laga kraft, om inte något annat följer av förordningen.
11 kap. Tillsyn och ingripanden
Tillämpningsområde
1 § Detta kapitel tillämpas i fråga om tillsyn över och ingripanden mot verksamhet som avses i 1 kap. 2 § 1 och 2 samt artikel 3.3 a, b, e, i och j i penningtvättsförordningen, dock inte verksamhet som advokat eller advokatbolag samt verksamhet som auktoriserad eller godkänd revisor eller registrerat revisionsbolag. Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om vilka myndigheter som utövar tillsyn enligt detta kapitel.
Bestämmelser om tillsyn över och ingripanden mot verksamhet som bedrivs av advokater och advokatbolag finns i 8 kap. rättegångsbalken och i 12 kap. denna lag.
Bestämmelser om tillsyn över och ingripanden mot annan verksamhet som avses i artikel 3 i penningtvättsförordningen finns i de lagar som reglerar dessa verksamhetsutövare.
Tillsyn
2 § Genom tillsynen kontrolleras att verksamheten drivs enligt denna lag, penningtvättsförordningen och föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.
3 § Den som avser att driva verksamhet som anges i 1 § första stycket ska anmäla detta till Bolagsverket. Sådan verksamhet får inte drivas om anmälan inte har gjorts.
Om en fysisk eller juridisk person som är antecknad i Bolagsverkets register anmäler att verksamheten har upphört eller om det på annat sätt framgår att så är fallet, ska verket ta bort personen ur registret.
4 § Tillsynsmyndigheten får förelägga den som driver verksamhet som anges i 1 § första stycket utan att ha anmält detta att göra anmälan. Är det osäkert om en verksamhet är anmälningspliktig enligt 3 §, får tillsynsmyndigheten förelägga personen att lämna de upplysningar om verksamheten som behövs för att bedöma om så är fallet.
5 § Tillsynsmyndigheten får förelägga den som driver verksamhet som omfattas av detta kapitel att lämna de upplysningar och ge tillgång till de handlingar som behövs för tillsynen.
Tillsynsmyndigheten får, när den anser det nödvändigt, genomföra en undersökning på plats hos en verksamhetsutövare som är föremål för tillsyn enligt detta kapitel.
6 § Den som i väsentlig utsträckning har åsidosatt skyldigheter i näringsverksamhet eller som har gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet får inte ägna sig åt verksamhet som är anmälningspliktig enligt 3 §.
Om verksamhetsutövaren är en juridisk person, gäller första stycket den som är verklig huvudman i den juridiska personen eller ingår i dess ledning.
Verksamhetsutövaren ska anmäla förändringar i ledningen till tillsynsmyndigheten.
Ingripanden
7 § Om ett föreläggande enligt 4 § eller 5 § första stycket inte följs, får tillsynsmyndigheten förelägga den fysiska eller juridiska personen att upphöra med verksamheten.
8 § Tillsynsmyndigheten ska förelägga en verksamhetsutövare som omfattas av ett förbud enligt 6 § första stycket att
1. upphöra med verksamheten, om verksamhetsutövaren är en fysisk person, eller
2. vidta rättelse och, om rättelse inte vidtas, upphöra med verksamheten, om verksamhetsutövaren är en juridisk person.
Tillsynsmyndigheten får förelägga verksamhetsutövaren eller den som omfattas av ett förbud enligt 6 § andra stycket att vidta de åtgärder som behövs för att personen inte längre ska vara verklig huvudman och, om åtgärder inte vidtas, förelägga verksamhetsutövaren att upphöra med verksamheten.
9 § Tillsynsmyndigheten får ingripa mot en verksamhetsutövare som överträder en bestämmelse i penningtvättsförordningen, denna lag eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.
10 § Vid en överträdelse som avses i 9 § får tillsynsmyndigheten ingripa mot en verksamhetsutövare genom att utfärda ett föreläggande att inom viss tid begränsa verksamheten i något avseende, minska riskerna i den eller vidta någon annan åtgärd för att komma till rätta med situationen, ett förbud att verkställa beslut eller en anmärkning.
Vid överträdelse som inte är ringa får tillsynsmyndigheten besluta om sanktionsavgift.
Om verksamhetsutövaren är en fysisk person får sanktionsavgift enligt första stycket beslutas endast om överträdelsen är allvarlig, upprepad eller systematisk och personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orsakat överträdelsen.
Om överträdelsen är allvarlig, upprepad eller systematisk får tillsynsmyndigheten förelägga verksamhetsutövaren att upphöra med verksamheten.
11 § Om verksamhetsutövaren är en juridisk person får tillsynsmyndigheten även ingripa mot någon som ingår i verksamhetsutövarens styrelse, är dess verkställande direktör eller på motsvarande sätt företräder verksamhetsutövaren, eller är ersättare för någon av dem, om verksamhetsutövaren har befunnits ansvarig för en överträdelse som avses i 9 §.
Ett ingripande får ske endast om verksamhetsutövarens överträdelse är allvarlig, upprepad eller systematisk och personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orsakat överträdelsen.
Ingripande sker genom
1. beslut att personen i fråga under en viss tid, lägst tre år och högst tio år, inte får upprätthålla en funktion som avses i första stycket hos verksamhetsutövare som anges i 1 § första stycket, eller
2. beslut om sanktionsavgift.
12 § Vid valet av ingripande ska tillsynsmyndigheten ta hänsyn till hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den har pågått. Särskild hänsyn ska tas till skador som har uppstått och graden av ansvar.
I försvårande riktning ska det beaktas om verksamhetsutövaren tidigare har begått en överträdelse eller om den fysiska personen i verksamhetsutövarens ledning tidigare orsakat en sådan överträdelse.
I förmildrande riktning ska det beaktas om
1. verksamhetsutövaren eller den fysiska personen i verksamhetsutövarens ledning i väsentlig utsträckning genom ett aktivt samarbete har underlättat tillsynsmyndighetens utredning, och
2. om verksamhetsutövaren snabbt upphört med överträdelsen eller den fysiska personen i verksamhetsutövarens ledning snabbt verkat för att överträdelsen ska upphöra, sedan den anmälts till eller påtalats av tillsynsmyndigheten.
Sanktionsavgift
13 § Sanktionsavgiften för en verksamhetsutövare som är en juridisk person ska som högst fastställas till det högsta av
1. två gånger den vinst som verksamhetsutövaren gjort till följd av överträdelsen, om beloppet går att fastställa, eller
2. ett belopp i kronor motsvarande en miljon euro. Sanktionsavgiften får inte bestämmas till ett lägre belopp än 5 000 kronor.
Avgiften tillfaller staten.
14 § Sanktionsavgiften för en fysisk person ska som högst fastställas till det högsta av
1. två gånger den vinst som den fysiska personen gjort till följd av överträdelsen, om beloppet går att fastställa, eller
2. ett belopp i kronor motsvarande en miljon euro. Avgiften tillfaller staten.
15 § När sanktionsavgiftens storlek fastställs, ska särskild hänsyn tas till sådana omständigheter som anges i 12 § samt till den juridiska eller fysiska personens finansiella ställning och, om det går att fastställa, den vinst som gjorts till följd av överträdelsen.
Sanktionsföreläggande
16 § Beslut om ingripande enligt 10 § tredje stycket och 11 § tas upp av tillsynsmyndigheten genom sanktionsföreläggande.
Ett sanktionsföreläggande innebär att den fysiska personen föreläggs att inom en viss tid godkänna en sanktion som är bestämd till tid eller belopp.
När föreläggandet har godkänts, gäller det som ett domstolsavgörande som fått laga kraft. Ett godkännande som görs efter den tid som angetts i föreläggandet är utan verkan.
17 § Ett sanktionsföreläggande ska innehålla uppgift om
1. den fysiska person som föreläggandet avser,
2. överträdelsen och de omständigheter som behövs för att känneteckna den,
3. de bestämmelser som är tillämpliga på överträdelsen, och
4. den sanktion som föreläggs personen. Föreläggandet ska också innehålla en upplysning om att ansökan om sanktion kan komma att ges in till domstol, om föreläggandet inte godkänns inom den tid som tillsynsmyndigheten anger.
18 § Om ett sanktionsföreläggande inte har godkänts inom angiven tid, får tillsynsmyndigheten ansöka hos domstol om att sanktion ska beslutas. En sådan ansökan ska göras hos den förvaltningsrätt som är behörig att pröva ett överklagande av tillsynsmyndighetens beslut om ingripande mot verksamhetsutövaren.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
19 § Ett sanktionsföreläggande enligt 16 § är utan verkan, om föreläggandet inte har delgetts den som det riktas mot inom två år från den tidpunkt då överträdelsen ägde rum. I ett sådant fall får inte heller någon sanktion enligt 18 § första stycket beslutas.
Verkställighet av beslut om sanktionsavgift
20 § Sanktionsavgiften ska betalas till tillsynsmyndigheten inom trettio dagar efter det att beslutet om den fått laga kraft eller sanktionsföreläggandet godkänts eller den längre tid som anges i beslutet eller föreläggandet.
21 § Om sanktionsavgiften inte betalas inom den tid som anges i 20 §, ska tillsynsmyndigheten lämna den obetalda avgiften för indrivning. Bestämmelser om indrivning av statliga fordringar finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske.
22 § En sanktionsavgift som har beslutats faller bort i den utsträckning verkställighet inte har skett inom fem år från det att beslutet fick laga kraft eller sanktionsföreläggandet godkändes.
Vite
23 § Föreläggande enligt detta kapitel får förenas med vite.
Överklagande
24 § Beslut om föreläggande att lämna uppgifter enligt 4 § andra meningen och 5 § första stycket samt beslut om att meddela ett sanktionsföreläggande enligt 16 § får inte överklagas.
Övriga beslut som meddelas enligt detta kapitel får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. I sådana ärenden får tillsynsmyndigheten bestämma att beslutet ska gälla omedelbart, dock inte i fråga om beslut om sanktionsavgift.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
12 kap. Särskilda bestämmelser om tillsyn över och ingripanden mot advokater
Advokater
1 § Vid tillämpningen av denna lag gäller för advokater de grundläggande bestämmelserna om tillsyn och ingripanden i 8 kap. rättegångsbalken och 4–10 och 14 §§ i detta kapitel.
Advokatbolag
2 § Sveriges advokatsamfunds styrelse och disciplinnämnd utövar tillsyn över att advokatbolag följer penningtvättsförordningen och denna lag.
Advokatbolag ska lämna samfundets styrelse och disciplinnämnd de uppgifter som behövs för tillsynen.
Om ett advokatbolag överträder en bestämmelse i penningtvättsförordningen eller denna lag får samfundets styrelse och disciplinnämnd ingripa mot advokatbolaget genom beslut om uttalande, erinran eller varning.
3 § Den som i väsentlig utsträckning har åsidosatt skyldigheter i näringsverksamhet eller som har gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet får inte ha ett kvalificerat innehav av andelar i ett advokatbolag eller ingå i dess ledning.
Med kvalificerat innehav avses detsamma som i 1 kap. 5 § 15 lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse.
Platsundersökning
4 § Sveriges advokatsamfunds styrelse och disciplinnämnd får, när det är nödvändigt för tillsynen över att advokater och advokatbolag följer denna lag och penningtvättsförordningen, genomföra en undersökning hos en advokat eller ett advokatbolag.
Omständigheter som ska beaktas vid val av ingripande
5 § Vid valet av ingripande vid en överträdelse av en bestämmelse i denna lag eller penningtvättsförordningen ska hänsyn tas till hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den har pågått. Särskild hänsyn ska tas till skador som har uppstått och graden av ansvar.
I försvårande riktning ska det beaktas om advokaten eller advokatbolaget tidigare har begått en överträdelse eller om personen i advokatbolagets ledning tidigare orsakat en sådan överträdelse.
I förmildrande riktning ska det beaktas om
1. advokaten, advokatbolaget eller personen i advokatbolagets ledning i väsentlig utsträckning genom ett aktivt samarbete har underlättat utredningen, och
2. advokaten eller advokatbolaget snabbt upphört med överträdelsen eller personen i advokatbolagets ledning snabbt verkat för att överträdelsen ska upphöra, sedan den anmälts till eller påtalats av Sveriges advokatsamfund.
Sanktionsavgift och tillfälligt förbud att ingå i advokatbolags ledning
6 § En varning enligt 8 kap. 7 § rättegångsbalken som avser en överträdelse av en bestämmelse i denna lag eller penningtvättsförordningen och en varning enligt 2 § tredje stycket får förenas med ett ingripande enligt 7 §.
Om Sveriges advokatsamfunds styrelse eller disciplinnämnd anser att det finns skäl att överväga ett sådant ingripande, ska ärendet överlämnas till Länsstyrelsen i Stockholms län, som beslutar i frågan.
Samfundets styrelse eller disciplinnämnd ska lämna de uppgifter till länsstyrelsen som behövs för prövningen.
7 § Om en advokat har meddelats en varning får ingripande ske mot advokaten genom beslut om sanktionsavgift.
Om ett advokatbolag har meddelats en varning får ingripande ske mot
1. advokatbolaget genom beslut om sanktionsavgift, och
2. en person som ingår i advokatbolagets styrelse, är dess verkställande direktör eller på motsvarande sätt företräder advokatbolaget, eller är ersättare för någon av dem, genom
a) beslut att personen i fråga under en viss tid, lägst tre år och högst tio år, inte får upprätthålla en sådan funktion hos ett advokatbolag, eller
b) beslut om sanktionsavgift. Ett ingripande enligt andra stycket 2 får endast ske om överträdelsen är allvarlig, upprepad eller systematisk och personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orsakat överträdelsen.
8 § En sanktionsavgift enligt 7 § ska som högst fastställas till det högsta av
1. två gånger den vinst som gjorts till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa, eller
2. ett belopp i kronor motsvarande en miljon euro. En sanktionsavgift enligt 7 § första stycket och andra stycket 1 får inte bestämmas till ett lägre belopp än 5 000 kronor.
Sanktionsavgiften tillfaller staten.
9 § När sanktionsavgiftens storlek fastställs, ska särskild hänsyn tas till sådana omständigheter som anges i 5 § samt till den berördes finansiella ställning och, om det går att fastställa, den vinst som gjorts till följd av överträdelsen.
10 § Beslut om ingripande enligt 7 § andra stycket 2 tas upp av Länsstyrelsen i Stockholms län genom sanktionsföreläggande enligt 7 kap. 16–19 §§.
I fråga om verkställighet av beslut om sanktionsavgift tillämpas 7 kap. 20–22 §§.
Det som sägs om tillsynsmyndigheten i de bestämmelserna ska i stället gälla länsstyrelsen.
Övervakningen av Sveriges advokatsamfunds penningtvättstillsyn
11 § Justitiekanslern ska övervaka Sveriges advokatsamfunds penningtvättstillsyn.
Samfundet ska lämna de uppgifter till Justitiekanslern som behövs för att kontrollera tillsynen.
Samfundet är inte skyldigt att lämna uppgifter som anförtrotts en advokat när den försvarar eller företräder en klient i fråga om ett rättsligt förfarande, inklusive rådgivning för att inleda eller undvika ett rättsligt förfarande. Detsamma gäller information som avser en klient och som advokaten har fått del av i samband med att den bedömer klientens rättsliga situation.
12 § Justitiekanslern får utfärda instruktioner till Sveriges advokatsamfund för att avhjälpa eller förhindra brister i tillsynen.
13 § Om Justitiekanslern vid utförandet av sitt uppdrag upptäcker en omständighet som kan antas ha samband med eller utgöra penningtvätt eller finansiering av terrorism, ska myndigheten utan dröjsmål underrätta finansunderrättelseenheten om detta.
Överklagande
14 § Beslut enligt 7 § av länsstyrelsen får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Beslut om att meddela ett sanktionsföreläggande får inte överklagas.
15 § Beslut enligt 12 § av Justitiekanslern får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
13 kap. Bemyndiganden
1 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. undantag för vissa speltjänster från tillämpning av denna lag eller penningtvättsförordningen eller bestämmelser i dem,
2. organisation, kompetens, befogenheter, funktion och oberoende för den centrala kontaktpunkten enligt 3 kap. 2 §,
3. krav på verksamhetsutövare att i sina interna riktlinjer och förfaranden beskriva hur verksamhetsutövaren bedömer misstänka transaktioner eller aktiviteter enligt artikel 50.2 i penningtvättsförordningen,
4. hur rapportering till finansunderrättelseenheten ska göras enligt artikel 50.1 i penningtvättsförordningen,
5. hur uppgifter ska lämnas enligt 4 kap. 5 § och artikel 50.1a i penningtvättsförordningen,
6. innehållet i och övriga krav på en anmälan av uppgifter enligt 7 kap. 4, 5, 7och 9 §§,
7. innehållet i och övriga egenskaper hos registret över verkliga huvudmän,
8. frågor om tillgång till registret över verkliga huvudmän och de sammankopplade registren över verkliga huvudmän,
9. sådana avgifter som avses i 7 kap. 29 §, 10. skyldighet för verksamhetsutövare som avses i 1 kap. 2 § samt artikel 3.1, 3.2 och 3.3 a–c, e och h–l i penningtvättsförordningen att periodiskt eller på begäran lämna uppgifter om sin verksamhet, sina kunder och andra förhållanden som är nödvändiga för att tillsynsmyndigheter ska kunna bedöma den risk som kan förknippas med de verksamhetsutövare som står under tillsyn.
Första stycket 10 ska inte gälla för verksamhet som advokat eller advokatbolag samt verksamhet som auktoriserad eller godkänd revisor eller registrerat revisionsbolag.
1. Denna lag träder i kraft den …
2. Genom lagen upphävs – lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, och – lagen (2017:631) om registrering av verkliga huvudmän.
3. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande för överträdelser som inträffat före ikraftträdandet.
4. Juridiska personer som har bildats före ikraftträdandet ska anmäla uppgifter enligt 7 kap. 4 § till Bolagsverket för registrering i registret över verkliga huvudmän utan onödigt dröjsmål efter det att lagen har trätt i kraft.
5. Den som driver verksamhet som avser förvaltning av en trust eller en liknande juridisk konstruktion som har bildats före ikraftträdandet ska anmäla uppgifter enligt 7 kap. 5 § till Bolagsverket för registrering i registret över verkliga huvudmän utan onödigt dröjsmål efter det att lagen har trätt i kraft.
1.2. Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken
Härigenom föreskrivs att 8 kap. 7 § rättegångsbalken ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
8 kap.
7 §1
En advokat, som i sin verksamhet uppsåtligen gör orätt eller som annars förfar oredligt, ska uteslutas ur advokatsamfundet. När det gäller en sådan advokat som avses i 2 a § ska registreringen upphävas. Är omständigheterna mildrande, får advokaten i stället tilldelas en varning.
En advokat som annars åsidosätter sina plikter som advokat får meddelas en varning eller erinran. Är omständigheterna synnerligen försvårande, får advokaten uteslutas ur samfundet eller, i fråga om en sådan advokat som avses i 2 a §, registreringen upphävas.
En advokat som tilldelas en varning får, om det finns särskilda skäl, även åläggas att utge en straffavgift till samfundet med lägst ettusen och högst femtiotusen kronor. Till den del en varning avser en överträdelse av en bestämmelse i 2–6 kap. lagen
(2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism gäller i stället för straffavgift
det som föreskrivs om sanktionsavgift i 7 a kap. 5–11 §§ den lagen.
En advokat som tilldelas en varning får, om det finns särskilda skäl, även åläggas att utge en straffavgift till samfundet med lägst ettusen och högst femtiotusen kronor. Till den del en varning avser en överträdelse av en bestämmelse i Europaparlamentets
och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism eller lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism gäller i stället för straff-
avgift det som föreskrivs om sanktionsavgift i 12 kap. 5–11 §§ den
lagen.
1 Senaste lydelse 2019:605.
Om det bedöms tillräckligt får disciplinnämnden, i stället för att tilldela en advokat erinran, göra ett uttalande om att advokatens åtgärd är felaktig eller olämplig.
En advokat är skyldig att genast träda ur samfundet om det inträffar en sådan omständighet som gör att han eller hon enligt 2 § femte eller sjätte stycket inte får antas till ledamot av samfundet, om inte styrelsen i fall som avses i 2 § sjätte stycket andra meningen medger undantag. Om advokaten inte träder ur samfundet, trots att han eller hon är skyldig att utträda, ska styrelsen förordna om hans eller hennes uteslutning. Detsamma gäller, om en advokat inte längre uppfyller hemvistkravet enligt 2 § första stycket 1 och styrelsen inte medger att han eller hon får stå kvar som ledamot av samfundet. Om en sådan advokat som är registrerad enligt 2 a § fråntas rätten att uppträda som advokat i den stat där han eller hon är auktoriserad, ska styrelsen upphäva registreringen.
I beslut varigenom någon uteslutits ur samfundet får förordnas att beslutet genast ska verkställas. Detsamma gäller ett beslut att upphäva en registrering.
Brott mot tystnadsplikt enligt 4 § första stycket andra meningen får inte åtalas av någon annan än Justitiekanslern. Åtal får väckas endast om det är påkallat från allmän synpunkt.
Denna lag träder i kraft den …
1.3. Förslag till lag om ändring i handelsregisterlagen (1974:157)
Härigenom föreskrivs1 i fråga om handelsregisterlagen (1974:157)
dels att 21 § ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas en ny paragraf, 17 a §, av följande lydelse.
17 a §
Registreringsmyndigheten får avregistrera ett handelsbolag från handelsregistret om bolaget inte har följt ett föreläggande enligt 7 kap. 10, 11 eller 12 § lagen ( 2027:000 ) om åtgärder mot penningtvätt eller finansiering av terrorism
I ett ärende enligt första stycket ska registreringsmyndigheten förelägga bolaget att ge in efterfrågade uppgifter eller handlingar till myndigheten inom en viss tid. Föreläggandet ska skickas till den adress som finns registrerad för bolaget i handelsregistret. Registreringsmyndigheten ska kungöra föreläggandet i Post- och Inrikes Tidningar minst en månad före utgången av den utsatta tiden.
När den utsatta tiden gått ut får registreringsmyndigheten avregistrera bolaget från registret. Avregistrering ska dock inte ske om grunden för avregistrering har upphört under ärendets handläggning hos registreringsmyndigheten.
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/xx av den xx om de mekanismer som medlemsstaterna ska inrätta för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism och om upphävande av direktiv (EU) 2015/849.
21 §2
Registreringsmyndighetens beslut att skriva av en ansökan eller anmälan om registrering eller att vägra registrering får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Detsamma gäller i fråga om beslut enligt 15 a eller 17 §. Ett beslut av registreringsmyndigheten att vägra registrering av ett företagsnamn överklagas dock till Patent- och marknadsdomstolen. Ett överklagande ska ha kommit in inom två månader från dagen för beslutet.
Registreringsmyndighetens beslut att skriva av en ansökan eller anmälan om registrering eller att vägra registrering får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Detsamma gäller i fråga om beslut enligt 15 a, 17 eller 17 a §. Ett beslut av registreringsmyndigheten att vägra registrering av ett företagsnamn överklagas dock till Patent- och marknadsdomstolen. Ett överklagande ska ha kommit in inom två månader från dagen för beslutet.
Denna lag träder i kraft den ...
2 Senaste lydelse 2018:1658.
1.4. Förslag till lag om ändring i sparbankslagen (1987:619)
Härigenom föreskrivs att 9 kap. 2 § sparbankslagen (1987:619) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
9 kap.
2 §1
En revisor, en lekmannarevisor eller en granskare i en sparbank är ersättningsskyldig enligt de grunder som anges i 1 §. Han eller hon ska även ersätta skada som uppsåtligen eller av oaktsamhet vållas av en medhjälpare. I de fall som avses i 4 a kap. 21 § första stycket 3 och 4 b kap. 19 § andra stycket denna lag samt
4 kap.3 och 6 §§ lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism svarar
dock revisorn, lekmannarevisorn eller granskaren endast för skada på grund av oriktiga uppgifter som han eller hon eller en medhjälpare har haft skälig anledning att anta var oriktiga.
En revisor, en lekmannarevisor eller en granskare i en sparbank är ersättningsskyldig enligt de grunder som anges i 1 §. Han eller hon ska även ersätta skada som uppsåtligen eller av oaktsamhet vållas av en medhjälpare. I de fall som avses i 4 a kap. 21 § första stycket 3 och 4 b kap. 19 § andra stycket denna lag samt
artikel 50.1 och 50.1a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism och 4 kap. 5 § lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism svarar dock revisorn, lek-
mannarevisorn eller granskaren endast för skada på grund av oriktiga uppgifter som han eller hon eller en medhjälpare har haft skälig anledning att anta var oriktiga.
Om ett registrerat revisionsbolag är revisor eller granskare, är det detta bolag och den för revisionen eller granskningen huvudansvarige som är ersättningsskyldiga.
1 Senaste lydelse 2017:632.
Denna lag träder i kraft den …
1.5. Förslag till lag om ändring i konkurslagen (1987:672)
Härigenom föreskrivs1 i fråga om konkurslagen (1987:672)
dels att nuvarande 7 kap. 16 a § ska betecknas 7 kap. 16 b §,
dels att det ska införas en ny paragraf, 7 kap. 16 a §, av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7 kap.
16 a §
Förvaltaren ska på begäran av den finansunderrättelseenhet som avses i 4 kap. 3 § lagen ( 2027:000 ) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism lämna upplysningar om boet och dess förvaltning om det av begäran framgår att uppgifterna behövs för att förebygga, förhindra eller upptäcka penningtvätt eller finansiering av terrorism. En sådan begäran ska behandlas med särskild skyndsamhet.
Denna lag träder i kraft den ...
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/xx av den xx om de mekanismer som medlemsstaterna ska inrätta för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism och om upphävande av direktiv (EU) 2015/849.
1.6. Förslag till lag om ändring i stiftelselagen (1994:1220)
Härigenom föreskrivs att 5 kap. 2 § stiftelselagen (1994:1220) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 kap.
2 §1
En revisor är ersättningsskyldig enligt de grunder som anges i 1 §. Revisorn ansvarar även för skada som uppsåtligen eller av oaktsamhet orsakas av revisorns medhjälpare. I fall som avses i 4 kap. 15 § andra stycket 2 denna lag och 4 kap. 3 och 6 §§ lagen
(2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism svarar dock revisorn endast
för skada på grund av oriktiga uppgifter som revisorn eller revisorns medhjälpare har haft skälig anledning att anta var oriktiga.
En revisor är ersättningsskyldig enligt de grunder som anges i 1 §. Revisorn ansvarar även för skada som uppsåtligen eller av oaktsamhet orsakas av revisorns medhjälpare. I fall som avses i 4 kap. 15 § andra stycket 2 denna lag och artikel 50.1 och 50.1a i
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism samt 4 kap. 5 § lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism svarar dock revisorn
endast för skada på grund av oriktiga uppgifter som revisorn eller revisorns medhjälpare har haft skälig anledning att anta var oriktiga.
Om ett revisionsbolag är revisor, är det bolaget och den som är huvudansvarig för revisionen som är ersättningsskyldiga.
Denna lag träder i kraft den …
1 Senaste lydelse 2017:635.
1.7. Förslag till lag om ändring i pantbankslagen (1995:1000)
Härigenom föreskrivs att 4, 24 a, 27 a och 35 §§pantbankslagen (1995:1000) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 §1
Tillstånd ska ges om företaget med hänsyn till organisation, ledning och ägare med bestämmande inflytande kan antas komma att bedriva en sund pantbanksverksamhet och i övrigt uppfylla kraven enligt bestämmelserna i denna lag, lagen (2017:630) om åtgärder
mot penningtvätt och finansiering av terrorism och föreskrifter som
har meddelats med stöd av den lagen.
Tillstånd ska ges om företaget med hänsyn till organisation, ledning och ägare med bestämmande inflytande kan antas komma att bedriva en sund pantbanksverksamhet och i övrigt uppfylla kraven enligt bestämmelserna i denna lag, Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism och lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism samt före-
skrifter som har meddelats med stöd av den lagen.
Tillstånd till ett utländskt företag får ges endast om företaget i det land där det har sitt säte bedriver pantbanksverksamhet och står under tillsyn av behörig myndighet
24 a §2
Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om vilka länsstyrelser som utövar tillsyn över att pantbanker följer lagen
( 2017:630 ) om åtgärder mot pen-
Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om vilka länsstyrelser som utövar tillsyn över att pantbanker följer Europaparla-
mentets och rådets förordning (EU)
1 Senaste lydelse 2017:636. 2 Senaste lydelse 2017:636.
ningtvätt och finansiering av terrorism och föreskrifter som har med-
delats med stöd av den lagen.
2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism och lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism samt föreskrifter som har
meddelats med stöd av den lagen.
Vid tillsyn enligt första stycket ska 7 kap. 5 § den lagen tillämpas.
Vid tillsyn enligt första stycket ska 11 kap. 5 § lagen om åtgärder
mot penningtvätt och finansiering av terrorism tillämpas.
27 a §3
Om någon omfattas av ett förbud enligt 25 a §, får länsstyrelsen förelägga pantbanken att göra rättelse och, om rättelse inte görs, förelägga pantbanken att upphöra med verksamheten. Om det är den som har ett kvalificerat innehav av andelar i pantbanken som inte uppfyller kravet i 25 a §, får länsstyrelsen förelägga denne att avyttra så stor del av aktierna eller andelarna att innehavet därefter inte är kvalificerat eller, om innehavaren är en juridisk person, att byta ut den diskvalificerade personen i dess ledning.
Vid ingripanden mot överträdelser av lagen (2017:630) om åt-
gärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism och föreskrif-
ter som meddelats med stöd av den lagen ska 7 kap. 8 och 10–23 §§
den lagen tillämpas.
Vid ingripanden mot överträdelser av Europaparlamentets och
rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism eller lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism samt föreskrifter som med-
delats med stöd av den lagen ska
11 kap. 7 och 9–22 §§ lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism tillämpas.
3 Senaste lydelse 2017:636.
35 §4
Länsstyrelsens beslut enligt 30 § andra stycket eller enligt
7 kap. 5 § första stycket lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller beslut om sanktions-
föreläggande får inte överklagas.
Länsstyrelsens beslut enligt 30 § andra stycket eller enligt
11 kap. 5 § första stycket lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller beslut om sanktions-
föreläggande får inte överklagas.
Andra beslut som länsstyrelsen meddelar enligt denna lag får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Denna lag träder i kraft den …
4 Senaste lydelse 2017:636.
1.8. Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1571) om insättningsgaranti
Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1995:1571) om insättningsgaranti ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 §1
Följande insättare, eller utländska motsvarigheter, kan inte få ersättning enligt garantin:
1. en bank,
2. ett kreditmarknadsföretag,
3. ett värdepappersbolag,
4. ett försäkringsföretag,
5. ett återförsäkringsföretag,
6. ett tjänstepensionsföretag,
7. en understödsförening,
8. ett finansiellt institut enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,
9. en värdepappersfond eller en alternativ investeringsfond, 10. en pensionsfond, 11. en region, en kommun eller en statlig myndighet, eller 12. en insättare som inte har identifierats enligt lagen (2017:630)
om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.
12. en insättare som inte har identifierats enligt Europaparla-
mentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism.
Denna lag träder i kraft den …
1 Senaste lydelse 2019:893.
1.9. Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1006) om valutaväxling och annan finansiell verksamhet
Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (1996:1006) om valutaväxling och annan finansiell verksamhet
dels att 1, 1 a, 2, 8, 12, 13 och 14 §§ ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas två nya paragrafer, 14 a och 17 a §§, av följ-
ande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §2
I denna lag avses med
1. valutaväxling: yrkesmässig handel med utländska sedlar och mynt samt resecheckar utställda i utländsk valuta,
2. annan finansiell verksamhet: yrkesmässig verksamhet som består i förvaltning av eller handel med virtuell valuta eller i att utföra en eller flera av de verksamheter som anges i 7 kap. 1 § andra stycket 2, 3 och 5–12 lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,
3 finansiellt institut: fysisk eller juridisk person som bedriver valutaväxling eller annan finansiell verksamhet, och
3. finansiellt institut: fysisk eller juridisk person som bedriver valutaväxling eller annan finansiell verksamhet,
4. kvalificerat innehav: detsamma som i 1 kap. 5 § 15 lagen om bank- och finansieringsrörelse.
4. kvalificerat innehav: detsamma som i 1 kap. 5 § 15 lagen om bank- och finansieringsrörelse,
och
5. utvald verksamhetsutövare: detsamma som i artikel 2.1.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om inrättande av en myndighet för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och om ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010, (EU) nr 1095/2010.
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/xx av den xx om de mekanismer som medlemsstaterna ska inrätta för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism och om upphävande av direktiv (EU) 2015/849. 2 Senaste lydelse 2023:824.
1 a §3
Bestämmelser om att finansiella institut ska medverka till att förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism finns i lagen
(2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.
Bestämmelser om att finansiella institut ska medverka till att förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism finns i Europa-
parlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism och lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.
2 §4
En fysisk eller juridisk person som avser att bedriva valutaväxling eller annan finansiell verksamhet ska ansöka om registrering av sin verksamhet hos Finansinspektionen. Ansökan behöver inte göras av
1. företag som avses i 1 kap.
2 § första stycket 1–3, 6, 8, 9 och 11–13 lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, och
En fysisk eller juridisk person som avser att bedriva valutaväxling eller annan finansiell verksamhet ska ansöka om registrering av sin verksamhet hos Finansinspektionen. Ansökan behöver inte göras av
1. företag som avses i arti-
kel 3.1, 3.2 och 3.3 k i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, och
2. fysiska eller juridiska personer som bedriver försäkringsdistribution enligt lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution.
Finansinspektionen ska registrera den som har kommit in med en ansökan, om
1. det finns skäl att anta att verksamheten kommer att bedrivas på ett sätt som är förenligt med
1. det finns skäl att anta att verksamheten kommer att bedrivas på ett sätt som är förenligt med
3 Senaste lydelse 2023:824. 4 Senaste lydelse 2023:824.
lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism och föreskrifter som har medde-
lats med stöd av den lagen, och
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism och lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism samt före-
skrifter som har meddelats med stöd av den lagen, och
2. kravet på ägare och ledning i 3 § första stycket är uppfyllt. Den som har blivit registrerad ska tas bort ur registret när ett beslut om föreläggande enligt 11, 12 eller 13 § att upphöra med verksamheten har fått laga kraft. Ett finansiellt institut ska också tas bort ur registret om det anmäler att det inte längre bedriver verksamhet som omfattas av lagen eller om det på något annat sätt framgår att registreringsplikt inte längre gäller.
8 §5
Finansinspektionen ska ha tillsyn över att finansiella institut följer denna lag samt lagen
(2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism och föreskrifter som har med-
delats med stöd av den lagen.
Finansinspektionen ska ha tillsyn över att finansiella institut följer denna lag och Europaparla-
mentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism och lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism samt föreskrifter som har
meddelats med stöd av den lagen.
Första stycket gäller dock inte i den utsträckning som Myndigheten för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism utövar tillsyn över en utvald verksamhetsutövare enligt artikel 5.2 i Europaparlamentets och rådets för-
5 Senaste lydelse 2023:824.
ordning (EU) 2024/xx av den xx om inrättande av en myndighet för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och om ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010, (EU) nr 1095/2010.
12 §6
Ett finansiellt institut ska lämna Finansinspektionen de upplysningar om verksamheten som inspektionen begär för tillsynen enligt lagen (2017:630) om åtgärder
mot penningtvätt och finansiering av terrorism.
Ett finansiellt institut ska lämna Finansinspektionen de upplysningar om verksamheten som inspektionen begär för tillsynen enligt Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism och lagen ( 2027:000 ) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.
Om institutet inte följer Finansinspektionens begäran enligt första stycket, får inspektionen förelägga institutet att lämna de begärda upplysningarna. Om föreläggandet inte följs, får inspektionen förelägga institutet att upphöra med verksamheten.
Om institutet har fått ett föreläggande enligt andra stycket, får Finansinspektionen besluta att institutet ska betala en sanktionsavgift.
13 §7
Vid en överträdelse av lagen
(2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller föreskrifter som har
meddelats med stöd av den lagen får Finansinspektionen förelägga det finansiella institutet att göra rättelse och, vid överträdelser som
Vid en överträdelse av Europa-
parlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism eller lagen ( 2027:000 ) om åtgärder mot penningtvätt och finan-
6 Senaste lydelse 2023:824. 7 Senaste lydelse 2023:824.
inte är ringa, besluta om sanktionsavgift.
siering av terrorism eller före-
skrifter som har meddelats med stöd av den lagen får Finansinspektionen förelägga det finansiella institutet att göra rättelse och, vid överträdelser som inte är ringa, besluta om sanktionsavgift.
Vid allvarliga, upprepade eller systematiska överträdelser får inspektionen förelägga institutet att upphöra med verksamheten.
14 §8
Om det finansiella institutet är en juridisk person får Finansinspektionen vid en överträdelse av lagen (2017:630) om åtgärder
mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller föreskrifter som
har meddelats med stöd av den lagen även ingripa mot en person som ingår i institutets styrelse eller är dess verkställande direktör eller på motsvarande sätt företräder institutet, eller är ersättare för någon av dem.
Om det finansiella institutet är en juridisk person får Finansinspektionen vid en överträdelse av Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism eller lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller föreskrifter som har
meddelats med stöd av den lagen även ingripa mot en person som ingår i institutets styrelse eller är dess verkställande direktör eller på motsvarande sätt företräder institutet, eller är ersättare för någon av dem.
Ingripande sker genom
1. beslut att personen i fråga under en viss tid, lägst tre år och högst tio år, inte får vara styrelseledamot eller verkställande direktör i ett finansiellt institut eller på motsvarande sätt företräda ett sådant institut, eller vara ersättare för någon av dem, eller
2. beslut om sanktionsavgift.
8 Senaste lydelse 2023:824.
14 a §
Finansinspektionen får ingripa mot en utvald verksamhetsutövare om Myndigheten för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism föreslår eller begär det enligt artikel 6.1 andra stycket, 20.2 i eller 21.9 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om inrättande av en myndighet för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och om ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010, (EU) nr 1095/2010.
17 a §
Vid överträdelser av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism eller lagen ( 2027:000 ) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen kan sanktionsavgiften, i stället för vad som anges i 17 § första stycket 3, bestämmas till högst ett belopp i kronor motsvarande tio miljoner euro.
1. Denna lag träder i kraft den …
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för överträdelser av lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism som inträffat före ikraftträdandet.
1.10. Förslag till lag om ändring i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige
Härigenom föreskrivs att 4 kap. 5 § lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 kap.
5 §1
En försäkringsgivare från tredjeland ska beviljas koncession och dess företrädare ska godkännas, om ansökan uppfyller de krav som ställs i 4 § och
1. den planerade verksamheten kan antas komma att uppfylla kraven i denna lag och andra författningar som reglerar verksamheten,
2. den som kommer att ha ett sådant kvalificerat innehav i en försäkringsgivare som avses i 1 kap.15 och 16 §§försäkringsrörelselagen (2010:2043) bedöms lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen av en försäkringsgivare, och
3. den som avses vara företrädare för försäkringsgivaren eller, i de fall där företrädaren är en juridisk person, vara dess ombud har tillräckliga insikter och erfarenheter för att delta i ledningen hos en försäkringsgivare och även i övrigt är lämplig för en sådan uppgift.
Vid bedömningen enligt första stycket 2 av om en innehavare är lämplig ska dennes anseende och kapitalstyrka beaktas. Det ska också beaktas om det finns skäl att anta att
1. innehavaren kommer att motverka att försäkringsgivarens verksamhet drivs på ett sätt som är förenligt med kraven i denna lag och andra författningar som reglerar verksamheten, eller
2. innehavet har samband med eller kan öka risken för
a) penningtvätt enligt 1 kap.
6 § lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, eller
a) penningtvätt enligt artikel 2.1
i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, eller
1 Senaste lydelse 2022:671.
b) finansiering av terrorism enligt 6 § terroristbrottslagen (2022:666) eller försök till sådant brott, avseende terroristbrott enligt 4 § samma lag.
Koncession får inte vägras av det skälet att det inte behövs någon ytterligare försäkringsgivare.
Koncession beviljas tills vidare eller, om det finns särskilda omständigheter, för bestämd tid, högst tio år, och därutöver till det löpande räkenskapsårets slut.
Koncession ska meddelas i enlighet med den indelning som anges i 2 kap.11 och 12 §§försäkringsrörelselagen.
Denna lag träder i kraft den ...
1.11. Förslag till lag om ändring i lagen (1998:620) om belastningsregister
Härigenom föreskrivs att 9 a § lagen (1998:620) om belastningsregister ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
9 a §1
Regeringen får meddela föreskrifter om att personuppgifter ur belastningsregistret ska lämnas ut om det begärs av Sveriges advokatsamfunds styrelse eller disciplinnämnd för tillsyn över att advokater och advokatbolag fullgör sina skyldigheter enligt
lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.
Regeringen får meddela föreskrifter om att personuppgifter ur belastningsregistret ska lämnas ut om det begärs av Sveriges advokatsamfunds styrelse eller disciplinnämnd för tillsyn över att advokater och advokatbolag fullgör sina skyldigheter enligt
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism och lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.
Denna lag träder i kraft den…
1 Senaste lydelse 2019:606.
1.12. Förslag till lag om ändring i lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument
Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument
dels att nuvarande 8 kap. 2 a och 4 §§ ska betecknas 8 kap. 2 b och
4 a §§,
dels att den nya 8 kap. 4 a § och 8 kap. 5 § ska ha följande lydelse,
dels att rubriken närmast före 8 kap. 4 § ska sättas närmast före
8 kap. 4 a §,
dels att det ska införas två nya paragrafer, 8 kap. 2 a och 4 §§, och
närmast före 8 kap. 4 § en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
8 kap.
2 a §
En svensk värdepapperscentral och ett kontoförande institut ska på begäran av den finansunderrättelseenhet som avses i 4 kap. 3 § lagen ( 2027:000 ) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism lämna ut uppgifter om enskildas förhållanden till företaget, om det av begäran framgår att uppgifterna behövs för att förebygga, förhindra eller upptäcka penningtvätt eller finansiering av terrorism. En sådan begäran ska behandlas med särskild skyndsamhet.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur uppgifterna ska lämnas.
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/xx av den xx om de mekanismer som medlemsstaterna ska inrätta för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism och om upphävande av direktiv (EU) 2015/849.
Tystnadsplikt
4 §
En svensk värdepapperscentral eller ett kontoförande institut eller den som är verksam hos de företagen får inte obehörigen röja för kunden eller för någon utomstående att finansunderrättelseenheten har gjort en begäran eller att uppgifter har lämnats enligt 2 a §.
Bestämmelser om ansvar för den som bryter mot tystnadsplikten enligt första stycket finns i 20 kap. 3 § brottsbalken .
4 §2
Den undersökningsledare eller åklagare som begär uppgifter enligt 2 a § får besluta att värdepapperscentralen eller det kontoförande institutet samt värdepapperscentralens eller institutets styrelseledamöter och anställda inte får röja för kunden eller för någon utomstående att uppgifter har lämnats enligt 2 a § eller att det pågår en förundersökning, ett ärende om rättslig hjälp i brottmål eller ett ärende om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder
4 a §
Den undersökningsledare eller åklagare som begär uppgifter enligt 2 b § får besluta att värdepapperscentralen eller det kontoförande institutet samt värdepapperscentralens eller institutets styrelseledamöter och anställda inte får röja för kunden eller för någon utomstående att uppgifter har lämnats enligt 2 b § eller att det pågår en förundersökning, ett ärende om rättslig hjälp i brottmål eller ett ärende om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder.
Ett sådant förbud får meddelas om det krävs för att en utredning om brott inte ska äventyras eller för att uppfylla en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige.
Förbudet ska vara tidsbegränsat, med möjlighet till förlängning, och får inte avse längre tid än vad som är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet. I ett ärende om rättslig hjälp i brottmål eller
2 Senaste lydelse 2017:1004.
om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder får dock förbudet tidsbegränsas endast om den stat eller mellanfolkliga domstol som ansökt om rättslig hjälp eller den utländska myndighet som har utfärdat utredningsordern samtycker till detta.
Om ett förbud inte längre är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet, ska undersökningsledaren eller åklagaren besluta att förbudet ska upphöra.
5 §
Till böter döms den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot ett meddelandeförbud enligt 4 §.
Till böter döms den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot ett meddelandeförbud enligt 4 a §.
Denna lag träder i kraft…
1.13. Förslag till lag om ändring i revisionslagen (1999:1079)
Härigenom föreskrivs att 37 § revisionslagen (1999:1079) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
37 §1
En revisor som när han eller hon fullgör sitt uppdrag uppsåtligen eller av oaktsamhet skadar företaget ska ersätta skadan. Detsamma gäller när skadan tillfogas någon annan genom överträdelse av denna lag eller tillämplig lag om årsredovisning. En revisor ska även ersätta skada som uppsåtligen eller av oaktsamhet vållas av revisorns medhjälpare. I fall som avses i 36 § andra stycket denna lag och 4 kap. 3 och 6 §§
lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism svarar dock revisorn en-
dast för skada på grund av oriktiga uppgifter som revisorn eller revisorns medhjälpare har haft skälig anledning att anta var oriktiga.
En revisor som när han eller hon fullgör sitt uppdrag uppsåtligen eller av oaktsamhet skadar företaget ska ersätta skadan. Detsamma gäller när skadan tillfogas någon annan genom överträdelse av denna lag eller tillämplig lag om årsredovisning. En revisor ska även ersätta skada som uppsåtligen eller av oaktsamhet vållas av revisorns medhjälpare. I fall som avses i 36 § andra stycket denna lag och artikel 50.1 och
50.1a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism och 4 kap. 5 § lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism svarar dock revisorn
endast för skada på grund av oriktiga uppgifter som revisorn eller revisorns medhjälpare har haft skälig anledning att anta var oriktiga.
1 Senaste lydelse 2017:642.
Om ett registrerat revisionsbolag är revisor, är det detta bolag och den för revisionen huvudansvarige som är ersättningsskyldiga.
Denna lag träder i kraft…
1.14. Förslag till lag om ändring i lagen (2000:224) om fastighetsregister
Härigenom föreskrivs1 att det i lagen (2000:224) om fastighetsregister ska införas en ny paragraf, 7 b §, och närmast före 7 b § en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Uppgiftsskyldighet
7 b §
På begäran av den finansunderrättelseenhet som avses i 4 kap. 3 § lagen ( 2027:000 ) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism ska uppgifter lämnas ut från fastighetsregistret i den utsträckning det behövs för att förebygga, förhindra eller upptäcka penningtvätt eller finansiering av terrorism. En sådan begäran ska behandlas med särskild skyndsamhet.
Denna lag träder i kraft den …
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/xx av den xx om de mekanismer som medlemsstaterna ska inrätta för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism och om upphävande av direktiv (EU) 2015/849.
1.15. Förslag till lag om ändring i revisorslagen (2001:883)
Härigenom föreskrivs1 att 3 a, 28 c, 32 b, 32 j, 32 k och 32 l revisorslagen (2001:883) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 a §2
Revisorsinspektionen ska utöva tillsyn över att revisorer och registrerade revisionsbolag fullgör sina skyldigheter enligt lagen
(2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.
Revisorsinspektionen ska utöva tillsyn över att revisorer och registrerade revisionsbolag fullgör sina skyldigheter enligt Europa-
parlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism och lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.
Inom ramen för denna tillsyn ska inspektionen pröva frågor om disciplinära åtgärder mot andra än revisorer som är företrädare för ett registrerat revisionsbolag eller ersättare för sådana företrädare.
28 c §3
Revisorsinspektionen får, om det finns skäl för det, göra en platsundersökning hos en revisor eller ett registrerat revisionsbolag.
En platsundersökning får endast göras vid tillsyn över
1. revision av företag av allmänt intresse, och
2. revisorers och registrerade revisionsbolags skyldigheter enligt
lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.
2. revisorers och registrerade revisionsbolags skyldigheter enligt
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/xx av den xx om de mekanismer som medlemsstaterna ska inrätta för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism och om upphävande av direktiv (EU) 2015/849. 2 Senaste lydelse 2017:643. 3 Ibid.
det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism och lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.
32 b §4
En sanktionsavgift för en fysisk person ska fastställas till högst en miljon kronor.
En sanktionsavgift för en juridisk person ska fastställas till högst två procent av företagets omsättning närmast föregående räkenskapsår. Om överträdelsen har skett under företagets första verksamhetsår eller om uppgifter om omsättningen saknas eller är bristfälliga, får den uppskattas.
En sanktionsavgift får inte fastställas till ett lägre belopp än femtusen kronor.
I 32 k § finns en särskild bestämmelse om sanktionsavgiftens högsta belopp vid en överträdelse av lagen (2017:630) om åtgärder
mot penningtvätt och finansiering av terrorism.
I 32 k § finns en särskild bestämmelse om sanktionsavgiftens högsta belopp vid en överträdelse av Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism eller lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.
32 j §5
Om ett registrerat revisionsbolag överträder lagen (2017:630)
om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, får Revi-
sorsinspektionen pröva om en disciplinär åtgärd ska vidtas mot en person som avses i 3 a § andra stycket.
Om ett registrerat revisionsbolag överträder Europaparlamen-
tets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism eller lagen ( 2027:000 ) om åtgärder mot
4 Senaste lydelse 2017:643. 5 Ibid.
penningtvätt och finansiering av terrorism, får Revisorsinspektionen
pröva om en disciplinär åtgärd ska vidtas mot en person som avses i 3 a § andra stycket.
En disciplinär åtgärd enligt första stycket får vidtas endast om överträdelsen är allvarlig, upprepad eller systematisk och personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orsakat överträdelsen.
En disciplinär åtgärd enligt första stycket ska avse
1. ett beslut om att personen i fråga under en viss tid, lägst tre år och högst tio år, inte får inneha en sådan befattning som avses i 3 a § andra stycket i ett registrerat revisionsbolag, eller
2. ett beslut om en sanktionsavgift.
32 k §6
Vid en överträdelse av lagen
(2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism ska en sanktionsavgift en-
ligt 32 a eller 32 j § som högst fastställas till det högsta av
Vid en överträdelse av Europa-
parlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism eller lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism ska en sanktions-
avgift enligt 32 a eller 32 j § som högst fastställas till det högsta av
1. två gånger den vinst som gjorts till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa, eller
2. ett belopp i kronor motsvarande en miljon euro.
32 l §
I fråga om en disciplinär åtgärd enligt 32 j § tillämpas bestämmelserna om sanktionsföreläggande i 7 kap. 17–20 §§ lagen
( 2017:630 ) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.
I fråga om en disciplinär åtgärd enligt 32 j § tillämpas bestämmelserna om sanktionsföreläggande och vite i 11 kap. 16–19
och 23 §§ lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.
6 Senaste lydelse 2017:643.
1. Denna lag träder i kraft …
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för överträdelser av lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism som inträffat före ikraftträdandet.
1.16. Förslag till lag om ändring i lagen (2004:46) om värdepappersfonder
Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (2004:46) om värdepappersfonder
dels att nuvarande 12 kap. 8 a § ska betecknas 12 kap. 8 b §,
dels att 1 kap. 1 §, 2 kap. 2 §, 4 kap. 4 §, 11 kap. 3 och 7 §§ och
12 kap. 1 a § ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas tre nya paragrafer, 10 kap. 1 a §, 12 kap. 1 c
och 8 a §§, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
1 §2
I denna lag betyder
1. alternativ investeringsfond: detsamma som i 1 kap. 2 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder,
2. behörig myndighet: utländsk myndighet som har behörighet att utöva tillsyn över fondföretag eller förvaltningsbolag,
3. derivatinstrument: optioner, terminer och swappar samt andra likartade finansiella instrument,
4. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,
5. egna medel: detsamma som i artikel 2.1 l i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag), i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/91/EU,
6. filial: ett avdelningskontor med självständig förvaltning, varvid även ett fondbolags, ett förvaltningsbolags eller ett fondföretags etablering av flera driftställen ska anses som en enda filial,
7. finansiellt instrument: överlåtbara värdepapper, fondandelar, penningmarknadsinstrument, derivatinstrument samt annan rättighet eller förpliktelse avsedd för handel på värdepappersmarknaden,
8. fondbolag: ett svenskt aktiebolag som har fått tillstånd enligt 4 § att driva fondverksamhet,
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/xx av den xx om de mekanismer som medlemsstaterna ska inrätta för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism och om upphävande av direktiv (EU) 2015/849. 2 Senaste lydelse 2022:1725.
9. fondföretag: ett utländskt företag
a) som i sitt hemland har tillstånd för verksamhet där det enda syftet är att göra kollektiva investeringar i sådana tillgångar som anges i 5 kap. 1 § andra stycket, med kapital från allmänheten,
b) som tillämpar principen om riskspridning, och
c) vars andelar på begäran av innehavarna återköps eller inlöses med medel ur företagets tillgångar,
10. fondföretags hemland: det land där fondföretaget har fått sådant tillstånd som avses i 9 a,
11. fondverksamhet: förvaltning av en värdepappersfond, försäljning och inlösen av andelar i fonden samt därmed sammanhängande administrativa åtgärder,
12. företagsgrupp: koncern enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26 juni 2013 om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer av företag, om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG och om upphävande av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/95/EU, eller grupp som enligt erkända internationella redovisningsregler ska lämna motsvarande redovisning,
13. förvaltningsbolag: ett utländskt företag som i sitt hemland har tillstånd att förvalta fondföretag,
14. förvaltningsbolags hemland: det land där bolaget har sitt säte, 15. förvaringsinstitut: en bank eller ett annat kreditinstitut som förvarar tillgångarna i en värdepappersfond och som sköter in- och utbetalningar avseende fonden,
16. kvalificerat innehav: ett direkt eller indirekt ägande i ett företag, om innehavet beräknat på det sätt som anges i 1 a § representerar 10 procent eller mer av kapitalet eller av samtliga röster eller annars möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av företaget,
17. matarfond: en värdepappersfond vars medel placeras i enlighet med tillstånd enligt 5 a kap. 6 §,
18. matarfondföretag: ett fondföretag som i sitt hemland har sådant tillstånd som avses i artikel 58 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG,
19. mottagarfond: en värdepappersfond som
a) har minst en matarfond eller ett matarfondföretag bland sina andelsägare,
b) inte är en matarfond, och
c) vars medel inte placeras i en matarfond eller ett matarfondföretag,
20. mottagarfondföretag: ett fondföretag som
a) i sitt hemland har sådant tillstånd som avses i artikel 5 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG,
b) har minst en matarfond eller ett matarfondföretag bland sina andelsägare,
c) inte är ett matarfondföretag, och
d) inte placerar medel i en matarfond eller ett matarfondföretag, 21. reglerad marknad: detsamma som i 1 kap. 4 b § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,
22. penningmarknadsinstrument: statsskuldväxlar, bankcertifikat samt sådana andra finansiella instrument som normalt omsätts på penningmarknaden, är likvida och har ett värde som vid varje tidpunkt exakt kan fastställas,
23. specialfond: detsamma som i 1 kap. 11 § 24 lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder,
24. startkapital: detsamma som i artikel 2.1 k i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG,
25. utvald verksamhetsutövare: detsamma som i artikel 2.1.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om inrättande av en myndighet för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och om ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010, (EU) nr 1095/2010, och
25. värdepappersfond: en fond
vars andelar kan lösas in på begäran av andelsägare och som består av finansiella tillgångar, om den bildats genom kapitaltillskott från allmänheten och ägs av dem som skjutit till kapital samt förvaltas enligt bestämmelserna i 5 kap. eller 5 a kap., och
26. värdepappersfond: en fond
vars andelar kan lösas in på begäran av andelsägare och som består av finansiella tillgångar, om den bildats genom kapitaltillskott från allmänheten och ägs av dem som skjutit till kapital samt förvaltas enligt bestämmelserna i 5 kap. eller 5 a kap., och
26. överlåtbart värdepapper: 27. överlåtbart värdepapper:
a) aktier och andra värdepapper som motsvarar aktier samt depåbevis för aktier,
b) obligationer och andra skuldförbindelser, med undantag av penningmarknadsinstrument, samt depåbevis för skuldförbindelser, och
c) värdepapper av annat slag som ger rätt att förvärva sådana överlåtbara värdepapper som anges i a och b genom teckning eller utbyte.
Överlåtbart värdepapper omfattar inte tekniker och instrument som avses i 5 kap. 1 § tredje stycket.
Med återköp eller inlösen av andelar enligt första stycket 9 och 25 jämställs att andelarna är upptagna till handel på en reglerad marknad, om det är säkerställt att andelarnas noterade värde inte i väsentlig mån avviker från det värde som avses i 4 kap. 10 § tredje stycket.
2 kap.
2 §3
Vid bedömningen enligt 1 § 3 av om en innehavare är lämplig ska dennes anseende och kapitalstyrka beaktas. Det ska också beaktas om det finns skäl att anta att
1. innehavaren kommer att motverka att fondbolagets verksamhet drivs på ett sätt som är förenligt med kraven i denna lag och andra författningar som reglerar bolagets verksamhet, eller
2. innehavet har samband med eller kan öka risken för
a) penningtvätt enligt 1 kap.
6 § lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, eller
a) penningtvätt enligt artikel 2.1
i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, eller
b) finansiering av terrorism enligt 6 § terroristbrottslagen (2022:666) eller försök till sådant brott, avseende terroristbrott enligt 4 § samma lag.
Om den som kommer att ha ett kvalificerat innehav i bolaget är ett blandat finansiellt holdingföretag ska det vid bedömningen av innehavarens anseende särskilt beaktas om dess ledning uppfyller de krav som ställs på ledningen i ett sådant företag enligt 5 kap. 16 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat.
3 Senaste lydelse 2022:673.
Om bolaget har eller kan förväntas komma att få nära förbindelser med någon annan, får tillstånd ges bara om förbindelserna inte hindrar en effektiv tillsyn av bolaget.
Om förvaringsinstitutet är en i Sverige etablerad filial till ett kreditinstitut med säte i ett annat land inom EES, får Finansinspektionen som ett villkor för tillståndet föreskriva att de tillgångar som ingår i en värdepappersfond ska förvaras här i landet. Detta gäller dock inte om tillgångarna ska förvaras hos ett utländskt förvaringsinstitut enligt 3 kap. 2 § tredje stycket.
4 kap.
4 §4
I syfte att effektivisera ett fondbolags verksamhet får bolaget uppdra åt någon annan att utföra visst arbete eller vissa funktioner som ingår i fondverksamheten eller motsvarande verksamhet som avser fondföretag som har sådant tillstånd som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG. Ett sådant uppdrag får inte vara av sådan omfattning eller karaktär att fondbolaget lämnar ifrån sig all verksamhet eller så stor del av verksamheten att fondbolaget inte längre har möjlighet att ta till vara andelsägarnas gemensamma intressen eller i övrigt inte kan uppfylla de skyldigheter som följer av denna lag. Ett lämnat uppdrag fråntar aldrig fondbolaget dess ansvar enligt denna lag.
Uppdragstagaren måste ha tillfredsställande sakkunskap och kompetens med hänsyn till uppdragets innehåll.
Fondbolaget ska i ett avtal med uppdragstagaren som avser förvaltningen av en värdepappersfond eller av ett fondföretag som har sådant tillstånd som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG eller därmed sammanhängande administration förbehålla sig rätten att övervaka den anförtrodda verksamheten, att ge de anvisningar som behövs för en sund förvaltning samt att med omedelbar verkan säga upp avtalet, om en sådan uppsägning är i andelsägarnas gemensamma intresse.
Första och andra styckena gäller inte uppdrag som omfattas av artikel 6 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet
4 Senaste lydelse 2013:563.
används för penningtvätt eller finansiering av terrorism.
10 kap.
1 a §
Bestämmelserna i 1 § gäller inte i den utsträckning som Myndigheten för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism utövar tillsyn över en utvald verksamhetsutövare enligt artikel 5.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om inrättande av en myndighet för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och om ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010, (EU) nr 1095/2010.
11 kap.
3 §5
Tillstånd ska ges till förvärv som avses i 1 §, om förvärvaren bedöms lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen av ett fondbolag och det kan antas att det tilltänkta förvärvet är ekonomiskt sunt. Hänsyn ska tas till förvärvarens sannolika påverkan på verksamheten i fondbolaget.
Vid bedömningen enligt första stycket ska förvärvarens anseende och kapitalstyrka beaktas. Det ska också beaktas
1. om den som till följd av förvärvet kommer att ingå i styrelsen för fondbolaget eller vara verkställande direktör i detta bolag eller vara ersättare för någon av dem, har tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av ett fondbolag och även i övrigt är lämplig för en sådan uppgift,
2. om det finns skäl att anta att förvärvaren kommer att motverka att fondbolagets verksamhet drivs på ett sätt som är förenligt med denna lag och andra författningar som reglerar bolagets verksamhet, och
5 Senaste lydelse 2022:673.
3. om det finns skäl att anta att förvärvet har samband med eller kan öka risken för
a) penningtvätt enligt 1 kap.
6 § lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, eller
a) penningtvätt enligt artikel 2.1
i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, eller
b) finansiering av terrorism enligt 6 § terroristbrottslagen (2022:666) eller försök till sådant brott, avseende terroristbrott enligt 4 § samma lag.
Om förvärvaren är ett blandat finansiellt holdingföretag, ska det vid bedömningen av förvärvarens anseende särskilt beaktas om dess ledning uppfyller de krav som ställs på ledningen i ett sådant företag enligt 5 kap. 16 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat.
Om förvärvet skulle leda till nära förbindelser mellan fondbolaget och någon annan, ska tillstånd ges bara om förbindelserna inte hindrar en effektiv tillsyn av bolaget.
7 §6
Finansinspektionen får besluta att ägaren till ett kvalificerat innehav av aktier vid stämman inte får företräda fler aktier än som motsvarar ett innehav som inte är kvalificerat
1. om ägaren motverkar eller kan antas komma att motverka att fondbolagets verksamhet drivs på ett sätt som är förenligt med kraven i denna lag och andra författningar som reglerar bolagets verksamhet,
2. om ägaren i väsentlig utsträckning har åsidosatt sina skyldigheter i näringsverksamhet eller i andra ekonomiska angelägenheter eller gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet,
3. om ägaren är ett blandat finansiellt holdingföretag och dess ledning inte uppfyller de krav som ställs på ledningen i ett sådant företag enligt 5 kap. 16 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat, eller
4. om det finns skäl att anta att innehavet har samband med eller kan öka risken för
6 Senaste lydelse 2022:673.
a) penningtvätt enligt 1 kap.
6 § lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, eller
a) penningtvätt enligt artikel 2.1
i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, eller
b) finansiering av terrorism enligt 6 § terroristbrottslagen (2022:666) eller försök till sådant brott, avseende terroristbrott enligt 4 § samma lag.
Om den som har ett kvalificerat innehav av aktier inte har ansökt om tillstånd till ett förvärv som avses i 1 §, får Finansinspektionen besluta att innehavaren vid stämman inte får företräda aktierna till den del de omfattas av ett krav på tillstånd.
Om någon i strid med ett beslut av Finansinspektionen har ett kvalificerat innehav av aktier, får innehavaren inte företräda aktierna vid stämman till den del innehavet står i strid med beslutet.
12 kap.
1 a §7
Finansinspektionen ska ingripa mot någon som ingår i ett fondbolags styrelse eller är dess verkställande direktör, eller ersättare för någon av dem, om fondbolaget
1. har fått tillstånd att driva fondverksamhet genom att lämna falska uppgifter eller på annat otillbörligt sätt,
2. tillhandahåller diskretionär portföljförvaltning i strid med 1 kap. 4 §,
3. påbörjar marknadsföring av en av bolaget förvaltad värdepappersfond i ett annat land inom EES innan en underrättelse om detta gjorts hos Finansinspektionen i enlighet med 2 kap. 15 c §,
4. inte uppfyller grundläggande krav på organisation och drift av verksamheten enligt 2 kap. 17 eller 17 f § eller föreskrifter som har meddelats med stöd av 13 kap. 1 § 11 avseende dessa bestämmelser,
5. åsidosätter sina skyldigheter eller på annat sätt överträder det som anges om uppdragsavtal i 4 kap. 4–6 §§ och 7 § första stycket,
6. påbörjar förvaltning och marknadsföring av en värdepappersfond utan att fondbestämmelserna godkänts enligt 4 kap. 9 §,
7 Senaste lydelse 2022:195.
7. vid upprepade tillfällen låter bli att upprätta eller tillhandahålla informationsbroschyr, faktablad, årsberättelse och halvårsberättelse i enlighet med 4 kap. 15–21 §§,
8. vid upprepade tillfällen placerar medel i en värdepappersfond i strid med det som anges i 5 kap. 1, 3–22, 24 eller 25 § eller föreskrifter som har meddelats med stöd av 13 kap. 1 § 20, 21, 23 och 24 avseende dessa bestämmelser,
9. inte uppfyller kraven på hantering av risker i 5 kap. 2 § första eller andra stycket eller i föreskrifter som har meddelats med stöd av 13 kap. 1 § 22 avseende dessa bestämmelser,
10. i strid med 11 kap. 5 § första stycket låter bli att till Finansinspektionen anmäla sådana förvärv och avyttringar som avses där,
11. i strid med 11 kap. 5 § tredje stycket låter bli att till Finansinspektionen anmäla namnen på de ägare som har ett kvalificerat innehav av aktier i bolaget samt storleken på innehavet, eller
12. har befunnits ansvarigt för en allvarlig, upprepad eller systematisk överträdelse av lagen
(2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen.
12. har befunnits ansvarigt för en allvarlig, upprepad eller systematisk överträdelse av Europapar-
lamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism eller lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller före-
skrifter som har meddelats med stöd av den lagen.
Om en sådan person som anges i första stycket omfattas av tillstånds- eller underrättelseskyldighet enligt 11 kap. 1 eller 4 § för förvärv eller avyttring av aktier i bolaget, ska första stycket 10 och 11 inte gälla för den personen i fråga om dessa aktier.
Ett ingripande enligt första stycket får ske endast om bolagets överträdelse är allvarlig och personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet har orsakat överträdelsen.
Ingripande sker genom
1. beslut att personen i fråga under en viss tid, lägst tre och högst tio år, eller, för upprepade allvarliga överträdelser, permanent inte får
vara styrelseledamot eller verkställande direktör i ett fondbolag, eller ersättare för någon av dem, eller
2. beslut om sanktionsavgift.
1 c §
Finansinspektionen får ingripa mot en utvald verksamhetsutövare om Myndigheten för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism föreslår eller begär det enligt artikel 6.1 andra stycket, 20.2 i eller 21.9 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om inrättande av en myndighet för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och om ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010, (EU) nr 1095/2010.
8 a §
Vid överträdelser av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism eller lagen ( 2027:000 ) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen kan sanktionsavgiften, i stället för vad som anges i 8 § första stycket 1, bestämmas till högst ett belopp i kronor motsvarande tio miljoner euro.
1. Denna lag träder i kraft den …
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för överträdelser av lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism som inträffat före ikraftträdandet.
1.17. Förslag till lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse
Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse
dels att nuvarande 13 kap. 2 a §, 15 kap. 1 b–d § och 15 kap. 8 a §
ska betecknas 13 kap. 2 b §, 15 kap. 1 c–e §§ och 15 kap. 8 b §
dels att 1 kap. 5 §, 3 kap. 2 §, 6 kap. 7 §, 14 kap. 2 och 6 §§ och
15 kap. 1 a och 15 a §§ ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas tre nya paragrafer, 13 kap. 2 a § och 15 kap.
1 b och 8 a §§, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
5 §2
I denna lag betyder
1. anknutet företag: ett svenskt eller utländskt företag vars huvudsakliga verksamhet består i att äga eller förvalta fast egendom, tillhandahålla datatjänster eller driva annan liknande verksamhet som har samband med den huvudsakliga verksamheten i ett eller flera kreditinstitut, värdepappersbolag eller motsvarande utländska företag,
2. bank: bankaktiebolag, sparbank och medlemsbank,
3. bankaktiebolag: ett aktiebolag som har fått tillstånd att driva bankrörelse,
4. behörig myndighet: en utländsk myndighet som har behörighet att utöva tillsyn över utländska kreditinstitut,
5. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,
6. filial: ett avdelningskontor med självständig förvaltning, varvid även ett utländskt kreditinstituts etablering av flera driftställen ska anses som en enda filial,
7. finansiellt institut: ett finansiellt institut enligt artikel 4.1.26 i tillsynsförordningen,
8. hemland: det land där ett företag har fått tillstånd till rörelse som avses i denna lag,
9. kapitalbas: detsamma som i artikel 72 i tillsynsförordningen,
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/xx av den xx om de mekanismer som medlemsstaterna ska inrätta för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism och om upphävande av direktiv (EU) 2015/849. 2 Senaste lydelse 2021:492.
10. kreditinstitut: bank och kreditmarknadsföretag, 11. kapitaltäckningsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiven 2006/48/EG och 2006/49/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2034,
12. kreditmarknadsbolag: ett aktiebolag som har fått tillstånd att driva finansieringsrörelse,
13. kreditmarknadsförening: en ekonomisk förening som har fått tillstånd att driva finansieringsrörelse,
14. kreditmarknadsföretag: kreditmarknadsbolag och kreditmarknadsförening,
15. kvalificerat innehav: ett direkt eller indirekt ägande i ett företag, om innehavet beräknat på det sätt som anges i 5 a § representerar 10 procent eller mer av kapitalet eller av samtliga röster eller annars möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av företaget,
16. medlemsbank: en ekonomisk förening som har fått tillstånd att driva bankrörelse,
17. sparbank: ett företag som avses i sparbankslagen (1987:619), 18. startkapital: det kapital som för kreditinstitut avses i artikel 4.51 i tillsynsförordningen,
19. utländskt bankföretag: ett utländskt företag som i hemlandet har tillstånd att driva bankrörelse,
20. utländskt kreditföretag: ett utländskt företag som i hemlandet har tillstånd att driva finansieringsrörelse,
21. utländskt kreditinstitut: ett utländskt bankföretag och ett utländskt kreditföretag,
22. betydande filial: en filial som är betydande enligt artikel 51.1 i kapitaltäckningsdirektivet,
23. blandat finansiellt holdingföretag: ett holdingföretag enligt artikel 4.1.21 i tillsynsförordningen,
24. blandat finansiellt moderholdingföretag inom EES: ett inom EES etablerat blandat finansiellt holdingföretag som inte självt är ett dotterföretag till ett
a) kreditinstitut, värdepappersbolag eller EES-institut, eller
b) annat blandat finansiellt holdingföretag eller ett finansiellt holdingföretag som är etablerat i något land inom EES,
25. EES-institut: ett utländskt kreditinstitut eller ett utländskt värdepappersföretag som är hemmahörande i något annat land inom EES än Sverige, 26. finansiellt holdingföretag: ett holdingföretag enligt artikel 4.1.20 i tillsynsförordningen, 27. finansiellt moderholdingföretag inom EES: ett inom EES etablerat finansiellt holdingföretag som inte självt är ett dotterföretag till ett
a) kreditinstitut, värdepappersbolag eller EES-institut, eller
b) annat finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som är etablerat i något land inom EES,
28. holdingföretag med blandad verksamhet: holdingföretag enligt artikel 4.1.22 i tillsynsförordningen,
29. koncern:
a) i 6 a, 6 b och 15 b kap., detsamma som i 2 kap. 1 § lagen (2015:1016) om resolution,
b) i övriga kapitel, detsamma som i 1 kap.11 och 12 §§aktiebolagslagen (2005:551), varvid det som sägs om moderbolag tilllämpas även på andra juridiska personer än aktiebolag,
30. koncernåterhämtningsplan: en plan som upprättas av ett moderföretag inom EES i syfte att identifiera åtgärder som de företag i en koncern som omfattas av gruppbaserad tillsyn avser att vidta för att bevara eller återställa koncernens eller ett i koncernen ingående kreditinstituts eller utländskt kreditinstituts finansiella ställning och livskraft efter en betydande försämring av den finansiella situationen,
31. krishanteringsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/ 2010 och (EU) nr 648/2012, i den ursprungliga lydelsen,
32. moderföretag inom EES: ett moderinstitut inom EES, ett finansiellt moderholdingföretag inom EES eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom EES,
33 moderinstitut inom EES: ett kreditinstitut, värdepappersbolag eller EES-institut som är ett moderföretag och som inte självt är ett dotterföretag till ett
a) annat kreditinstitut, värdepappersbolag eller EES-institut, eller
b) finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som är etablerat i något land inom EES,
34. samordnande tillsynsmyndighet: en behörig myndighet som ansvarar för att utöva gruppbaserad tillsyn av moderinstitut inom EES och av institut som kontrolleras av finansiella moderholdingföretag inom EES eller blandade finansiella moderholdingföretag inom EES,
35. tillsynsförordningen: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012,
36. utländskt värdepappersföre-
tag: ett utländskt företag som i
hemlandet har tillstånd att driva värdepappersrörelse, och
36. utländskt värdepappersföre-
tag: ett utländskt företag som i
hemlandet har tillstånd att driva värdepappersrörelse,
37. utvald verksamhetsutövare: detsamma som i artikel 2.1.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om inrättande av en myndighet för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och om ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010, (EU) nr 1095/2010, och
37. återhämtningsplan: en plan
som upprättas av ett kreditinstitut i syfte att identifiera åtgärder som institutet avser att vidta för att bevara eller återställa sin finansiella ställning och livskraft efter en betydande försämring av den finansiella situationen.
38. återhämtningsplan: en plan
som upprättas av ett kreditinstitut i syfte att identifiera åtgärder som institutet avser att vidta för att bevara eller återställa sin finansiella ställning och livskraft efter en betydande försämring av den finansiella situationen.
3 kap.
2 §3
Ett svenskt företag ska ges tillstånd att driva bankrörelse eller finansieringsrörelse, om
1. bolagsordningen, stadgarna eller reglementet stämmer överens med denna lag och andra författningar och i övrigt innehåller de sär-
3 Senaste lydelse 2022:674.
skilda bestämmelser som behövs med hänsyn till omfattningen och arten av den planerade verksamheten,
2. det finns skäl att anta att den planerade rörelsen kommer att drivas enligt bestämmelserna i denna lag och andra författningar som reglerar företagets verksamhet,
3. den som har eller kan förväntas komma att få ett kvalificerat innehav i företaget bedöms lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen av ett kreditinstitut,
4. den som ska ingå i styrelsen för företaget eller vara verkställande direktör i det, eller vara ersättare för någon av dem, har tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av ett kreditinstitut och även i övrigt är lämplig för en sådan uppgift, och
5. styrelsen i sin helhet har tillräckliga kunskaper och erfarenheter för att leda företaget.
Vid bedömningen enligt första stycket 3 av om en innehavare är lämplig ska dennes anseende och kapitalstyrka beaktas. Det ska också beaktas om det finns skäl att anta att
1. innehavaren kommer att motverka att kreditinstitutets verksamhet drivs på ett sätt som är förenligt med kraven i denna lag och andra författningar som reglerar företagets verksamhet, eller
2. innehavet har samband med eller kan öka risken för
a) penningtvätt enligt 1 kap.
6 § lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, eller
a) penningtvätt enligt artikel 2.1
i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, eller
b) finansiering av terrorism enligt 6 § terroristbrottslagen (2022:666) eller försök till sådant brott, avseende terroristbrott enligt 4 § samma lag.
Om den som kommer att ha ett kvalificerat innehav i företaget är ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag, ska det vid bedömningen av innehavarens anseende särskilt beaktas om dess ledning uppfyller de krav som ställs på ledningen i ett sådant företag enligt 3 kap. 5 § lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag respektive 5 kap. 16 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat.
Om företaget har eller kan förväntas komma att få nära förbindelser med någon annan, får tillstånd ges bara om förbindelserna inte hindrar en effektiv tillsyn av företaget.
6 kap.
7 §4
Om ett kreditinstitut vill uppdra åt någon annan att utföra någon av de tjänster som avses i 7 kap. 1 §, ska institutet anmäla detta till Finansinspektionen och ge in uppdragsavtalet. Ett sådant uppdrag får ges om
1. institutet svarar för den anförtrodda verksamheten mot kunden,
2. verksamheten drivs av uppdragstagaren under kontrollerade och säkerhetsmässigt betryggande former, och
3. uppdraget inte har sådan omfattning att institutet inte kan uppfylla de skyldigheter som följer av denna lag eller andra författningar som reglerar institutets verksamhet.
Första stycket gäller inte uppdrag åt någon annan att driva värdepappersrörelse. I fråga om värdepappersrörelse gäller i stället 8 kap. 22 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden.
Första stycket gäller inte uppdrag som omfattas av artikel 6 a i
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism eller uppdrag åt
någon annan att driva värdepappersrörelse. I fråga om värdepappersrörelse gäller i stället 8 kap. 22 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden.
13 kap.
2 a §
Bestämmelserna i 2 § gäller inte i den utsträckning som Myndigheten för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism utövar tillsyn över en utvald verksamhetsutövare enligt artikel 5.2 i
4 Senaste lydelse 2017:691.
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om inrättande av en myndighet för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och om ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010, (EU) nr 1095/2010.
14 kap.
2 §5
Tillstånd ska ges till förvärv som avses i 1 §, om förvärvaren bedöms lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen av ett kreditinstitut och det kan antas att det tilltänkta förvärvet är ekonomiskt sunt. Hänsyn ska tas till förvärvarens sannolika påverkan på verksamheten i kreditinstitutet.
Vid bedömningen enligt första stycket ska förvärvarens anseende och kapitalstyrka beaktas. Det ska också beaktas
1. om den som till följd av förvärvet kommer att ingå i styrelsen för kreditinstitutet eller vara verkställande direktör i det, eller vara ersättare för någon av dem, har tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av ett kreditinstitut och även i övrigt är lämplig för en sådan uppgift samt om styrelsen i sin helhet har tillräckliga kunskaper och erfarenheter för att leda institutet,
2. om det finns skäl att anta att förvärvaren kommer att motverka att kreditinstitutets rörelse drivs på ett sätt som är förenligt med denna lag och andra författningar som reglerar institutets verksamhet, och
3. om det finns skäl att anta att förvärvet har samband med eller kan öka risken för
a) penningtvätt enligt 1 kap.
6 § lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, eller
a) penningtvätt enligt artikel 2.1
i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, eller
b) finansiering av terrorism enligt 6 § terroristbrottslagen (2022:666) eller försök till sådant brott, avseende terroristbrott enligt 4 § samma lag.
5 Senaste lydelse 2022:674.
Om förvärvaren är ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag ska det vid bedömningen av förvärvarens anseende särskilt beaktas om dess ledning uppfyller de krav som ställs på ledningen i ett sådant företag enligt 3 kap. 5 § lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag respektive 5 kap. 16 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat.
Om förvärvet skulle leda till nära förbindelser mellan kreditinstitutet och någon annan, får tillstånd ges bara om förbindelserna inte hindrar en effektiv tillsyn av institutet.
6 §6
Finansinspektionen får besluta att den som har ett kvalificerat innehav av aktier eller andelar i ett kreditinstitut vid stämman inte får företräda fler aktier eller andelar än som motsvarar ett innehav som inte är kvalificerat
1. om innehavaren motverkar eller kan antas komma att motverka att kreditinstitutets verksamhet drivs på ett sätt som är förenligt med kraven i denna lag och andra författningar som reglerar institutets verksamhet,
2. om innehavaren i väsentlig utsträckning har åsidosatt sina skyldigheter i näringsverksamhet eller i andra ekonomiska angelägenheter eller gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet,
3. om innehavaren är ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag och dess ledning inte uppfyller de krav som ställs på ledningen i ett sådant företag enligt 3 kap. 5 § lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag respektive 5 kap. 16 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat, eller
4. om det finns skäl att anta att innehavet har samband med eller kan öka risken för
a) penningtvätt enligt 1 kap.
6 § lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, eller
a) penningtvätt enligt artikel 2.1
i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, eller
6 Senaste lydelse 2022:674.
b) finansiering av terrorism enligt 6 § terroristbrottslagen (2022:666) eller försök till sådant brott, avseende terroristbrott enligt 4 § samma lag.
Om den som har ett kvalificerat innehav av aktier eller andelar inte har ansökt om tillstånd till ett förvärv som avses i 1 §, får Finansinspektionen besluta att innehavaren vid stämman inte får företräda aktierna eller andelarna till den del de omfattas av ett krav på tillstånd.
Om någon i strid med ett beslut av Finansinspektionen har ett kvalificerat innehav av aktier eller andelar, får innehavaren inte företräda aktierna eller andelarna vid stämman till den del innehavet står i strid med beslutet.
15 kap.
1 a §7
Finansinspektionen ska ingripa mot någon som ingår i ett kreditinstituts styrelse eller är dess verkställande direktör, eller ersättare för någon av dem, om kreditinstitutet
1. har fått tillstånd att driva bank- eller finansieringsrörelse genom att lämna falska uppgifter eller på annat otillbörligt sätt,
2. i strid med 14 kap. 4 § första stycket låter bli att till Finansinspektionen anmäla sådana förvärv och avyttringar som avses där,
3. i strid med 14 kap. 4 § tredje stycket låter bli att till Finansinspektionen anmäla namnen på de ägare som har ett kvalificerat innehav av aktier eller andelar i institutet samt storleken på innehaven,
4. inte uppfyller kraven i 6 kap. 1–3 c, 4, 4 a, 4 c eller 5 § eller i föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 1 § 5,
5. låter bli att lämna information till Finansinspektionen eller lämnar ofullständig eller felaktig information om efterlevnaden av skyldigheten att uppfylla kapitalbaskraven enligt artikel 92 i tillsynsförordningen, i strid med artikel 430.1 i den förordningen,
6. låter bli att rapportera eller lämnar ofullständig eller felaktig information till Finansinspektionen när det gäller data som avses i artikel 430a i tillsynsförordningen,
7. låter bli att lämna information till Finansinspektionen eller lämnar ofullständig eller felaktig information om en stor exponering i strid med artikel 394.1 i tillsynsförordningen,
7 Senaste lydelse 2022:804.
8. låter bli att lämna information till Finansinspektionen eller lämnar ofullständig eller felaktig information om likviditet i strid med artikel 415.1 och 415.2 i tillsynsförordningen,
9. låter bli att lämna uppgifter till Finansinspektionen eller lämnar ofullständig eller felaktig information om sin bruttosoliditet i strid med artikel 430.1 och 430.2 i tillsynsförordningen,
10. vid upprepade tillfällen eller systematiskt låter bli att hålla likvida tillgångar i strid med artikel 412 i tillsynsförordningen,
11. utsätter sig för en exponering som överskrider gränserna enligt artikel 395 i tillsynsförordningen,
12. är exponerat för kreditrisken i en värdepapperiseringsposition utan att uppfylla villkoren i artikel 405 i tillsynsförordningen,
13. låter bli att lämna information eller lämnar ofullständig eller felaktig information i strid med någon av artiklarna 431.1–431.3 och 451.1 i tillsynsförordningen,
14. gör betalningar till innehavare av instrument som ingår i institutets kapitalbas i strid med 8 kap.3 och 4 §§ lagen (2014:966) om kapitalbuffertar eller artikel 28, 51 eller 63 i tillsynsförordningen, när dessa artiklar förbjuder sådana betalningar till innehavare av instrument som ingår i kapitalbasen,
15. har befunnits ansvarigt för en allvarlig, upprepad eller systematisk överträdelse av lagen
(2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller föreskrifter som har
meddelats med stöd av den lagen,
15. har befunnits ansvarigt för en allvarlig, upprepad eller systematisk överträdelse av Europa-
parlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism eller lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller före-
skrifter som har meddelats med stöd av den lagen,
16. har befunnits ansvarigt för en allvarlig, upprepad eller systematisk överträdelse av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/847 av den 20 maj 2015 om uppgifter som ska åtfölja överföringar av medel och om upphävande av förordning (EG) nr 1781/2006,
17. har tillåtit en styrelseledamot, verkställande direktören eller ersättare för någon av dem att åta sig ett sådant uppdrag i institutet
eller kvarstå i institutet trots att kraven i 3 kap. 2 § första stycket 4 eller 5, 10 kap. 8 a–8 c §§ eller 12 kap. 6 a–6 c §§ eller i föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 1 § 3 inte är uppfyllda,
18. i strid med 6 a kap. 1 eller 2 § låter bli att upprätta eller lämna in en återhämtningsplan eller en koncernåterhämtningsplan,
19. i strid med 6 b kap. 11 § låter bli att anmäla att koncerninternt finansiellt stöd ska lämnas,
20. i strid med 13 kap. 4 a och 5 a §§ låter bli att underrätta Finansinspektionen om institutet fallerar eller sannolikt kommer att fallera,
21. inte uppfyller kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder enligt 4 kap. lagen (2015:1016) om resolution eller i strid med 28 kap. 1 § samma lag låter bli att lämna begärda upplysningar till Riksgäldskontoret,
22. är ett moderföretag enligt artikel 4.1.15 i tillsynsförordningen och inte uppfyller kraven i del tre, fyra, sex eller sju i den förordningen eller 2 kap. 1 eller 2 § lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag på grupp- eller undergruppsnivå,
23. omfattas av tillståndsplikt enligt lagen (2003:1223) om utgivning av säkerställda obligationer och
a) har fått tillstånd att ge ut säkerställda obligationer genom att lämna falska uppgifter eller på något annat otillbörligt sätt,
b) driver verksamhet med säkerställda obligationer utan tillstånd,
c) ger ut säkerställda obligationer som inte uppfyller 3 kap. 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 10, 11 eller 15 § eller 16 § andra stycket lagen om utgivning av säkerställda obligationer,
d) låter bli att lämna information eller lämnar ofullständig eller felaktig information i strid med 3 kap. 16 § första stycket lagen om utgivning av säkerställda obligationer, eller
e) vid upprepade tillfällen eller systematiskt låter bli att hålla likvida tillgångar i en sådan likviditetsbuffert som avses i 3 kap. 9 a § lagen om utgivning av säkerställda obligationer, eller
24 låter bli att lämna uppgifter om sin verksamhet med säkerställda obligationer till Finansinspektionen eller lämnar ofullständiga eller felaktiga uppgifter i strid med 13 kap. 3 §.
Om en sådan person som anges i första stycket omfattas av tillstånds- eller underrättelseskyldighet enligt 14 kap. 1 eller 3 § för förvärv eller avyttring av aktier eller andelar i institutet, ska första stycket 2 och 3 inte gälla för den personen i fråga om dessa aktier eller andelar.
Ett ingripande enligt första stycket får ske endast om institutets överträdelse är allvarlig och personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orsakat överträdelsen.
Ingripande sker genom
1. beslut att personen i fråga under en viss tid, lägst tre år och högst tio år, inte får vara styrelseledamot eller verkställande direktör i ett kreditinstitut, eller ersättare för någon av dem, eller
2. beslut om sanktionsavgift.
1 b §
Finansinspektionen får ingripa mot en utvald verksamhetsutövare om Myndigheten för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism föreslår eller begär det enligt artikel 6.1 andra stycket, 20.2 i eller 21.9 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om inrättande av en myndighet för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och om ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010, (EU) nr 1095/2010.
8 a §
Vid överträdelser av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism eller lagen ( 2027:000 ) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen kan sanktionsavgiften, i stället för vad som anges i 8 § första
stycket 3, bestämmas till högst ett belopp i kronor motsvarande tio miljoner euro.
15 a §8
I stället för det som föreskrivs i 15 § gäller följande om ett utländskt kreditinstitut som driver verksamhet i Sverige enligt 4 kap. 1 eller 3 § inte driver sin verksamhet i enlighet med bestämmelserna i lagen (2017:630) om
åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller i
föreskrifter som meddelats med stöd av den lagen.
I stället för det som föreskrivs i 15 § gäller följande om ett utländskt kreditinstitut som driver verksamhet i Sverige enligt 4 kap. 1 eller 3 § inte driver sin verksamhet i enlighet med bestämmelserna i Europaparlamentets och
rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism eller lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller i föreskrifter som med-
delats med stöd av den lagen.
Finansinspektionen får förelägga kreditinstitutet att göra rättelse. Om institutet inte följer föreläggandet, ska inspektionen underrätta den behöriga myndigheten i institutets hemland.
Om rättelse därefter inte sker, får inspektionen förbjuda institutet att påbörja fler transaktioner i Sverige. Innan ett förbud meddelas ska inspektionen underrätta den behöriga myndigheten i institutets hemland.
1. Denna lag träder i kraft den …
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för överträdelser av lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism som inträffat före ikraftträdandet.
8 Senaste lydelse 2019:1248.
1.18. Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (2005:551)
Härigenom föreskrivs att 9 kap. 42 §, 25 kap.11, 24 och 26 §§ och 29 kap. 2 §aktiebolagslagen (2005:551) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
9 kap.
42 §1
En revisor ska vidta de åtgärder som anges i 43 och 44 §§, om han eller hon finner att det kan misstänkas att en styrelseledamot eller den verkställande direktören inom ramen för bolagets verksamhet har gjort sig skyldig till brott enligt någon av följande bestämmelser:
1. 9 kap.1, 3 och 9 §§, 10 kap.1, 3, 4 och 5 §§ samt 11 kap.1, 2, 4 och 5 §§brottsbalken,
2. 2, 4, 5 och 10 §§skattebrottslagen (1971:69), och
3. 3–5 §§ och, om brottet inte är ringa, 7 § lagen (2014:307) om straff för penningtvättsbrott.
En revisor ska även vidta de åtgärder som anges i 43 och 44 §§, om han eller hon finner att det kan misstänkas att någon inom ramen för bolagets verksamhet har gjort sig skyldig till brott enligt 10 kap.5 a–5 e §§brottsbalken.
Om revisorn finner att en misstanke av det slag som avses i första eller andra stycket bör föranleda honom eller henne att lämna uppgifter enligt 4 kap. 3
och 6 §§ lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, ska dock
åtgärder enligt 43 och 44 §§ inte vidtas.
Om revisorn finner att en misstanke av det slag som avses i första eller andra stycket bör föranleda honom eller henne att lämna uppgifter enligt artikel 50.1
och 50.1a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism och 4 kap. 5 § lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, ska dock
åtgärder enligt 43 och 44 §§ inte vidtas.
1 Senaste lydelse 2017:649.
25 kap.
11 §2
Bolagsverket ska besluta att bolaget ska gå i likvidation, om
1. bolaget inte på föreskrivet sätt har kommit in med anmälan till Bolagsverket om sådan behörig styrelse, verkställande direktör, särskild delgivningsmottagare eller revisor som ska finnas enligt denna lag,
2. bolaget inte till Bolagsverket har kommit in med årsredovisning, revisionsberättelse och granskningsberättelse enligt 8 kap. 3 § första stycket årsredovisningslagen (1995:1554) eller, i förekommande fall, koncernredovisning, koncernrevisionsberättelse och granskningsberättelse för koncernen enligt 8 kap. 16 § samma lag inom elva månader från räkenskapsårets utgång,
3. bolaget efter beslut om att aktiekapitalet ska vara bestämt i kronor i stället för i euro har ett registrerat aktiekapital eller minimikapital som inte står i överensstämmelse med 1 kap. 5 § eller, i fråga om publika aktiebolag, 14 § och bolaget inte inom sex månader från det att beslutet fick verkan har anmält nödvändiga beslut om ändring i bolagsordningen och om ökning av aktiekapitalet för registrering, eller
4. bolaget på grund av bestämmelserna i 19 kap. 6 eller 16 § är skyldigt att minska aktiekapitalet till ett belopp som understiger lägsta tillåtna aktiekapital enligt 1 kap. 5 § eller, i fråga om publika aktiebolag, 14 §.
Bolagsverket får besluta att ett bolag ska gå i likvidation om bolaget inte har följt ett föreläggande enligt 7 kap. 10, 11 eller 12 § lagen ( 2027:000 ) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.
Beslut om likvidation ska dock inte meddelas, om likvidationsgrunden har upphört under ärendets handläggning hos Bolagsverket och avgift som har påförts enligt 26 § har betalats.
En fråga om likvidation enligt första stycket prövas av Bolagsverket självmant eller på ansökan av styrelsen, en styrelseledamot, den verkställande direktören, en
En fråga om likvidation enligt första stycket prövas av Bolagsverket självmant eller på ansökan av styrelsen, en styrelseledamot, den verkställande direktören, en
2 Senaste lydelse 2024:350.
aktieägare, en borgenär eller, i sådana fall som avses i första stycket 1, någon annan vars rätt är beroende av att det finns någon som kan företräda bolaget.
aktieägare, en borgenär eller, i sådana fall som avses i första stycket 1, någon annan vars rätt är beroende av att det finns någon som kan företräda bolaget. En fråga
om likvidation enligt andra stycket prövas av Bolagsverket självmant.
Beslutet om likvidation gäller omedelbart.
24 §3
I ett ärende enligt 11 § ska Bolagsverket förelägga bolaget samt aktieägare och borgenärer som vill yttra sig i ärendet att komma in med ett skriftligt yttrande eller efterfrågade handlingar till verket inom en viss tid. Föreläggandet ska delges bolaget, om det kan ske på annat sätt än enligt 38 och 47–51 §§delgivningslagen (2010:1932). Bolagsverket ska kungöra föreläggandet i Post- och Inrikes Tidningar minst en månad före utgången av den utsatta tiden.
Ett föreläggande enligt första stycket ska endast riktas mot bolaget om ärendet avser likvidation enligt 11 § andra stycket.
26 §
Om Bolagsverket självmant meddelar bolaget ett likvidationsföreläggande som grundar sig på 11 § första stycket 1, skall bolaget förpliktas att betala en särskild avgift för kostnaderna i likvidationsärendet.
Om Bolagsverket självmant meddelar bolaget ett likvidationsföreläggande som grundar sig på 11 § första stycket 1 eller andra
stycket, ska bolaget förpliktas att
betala en särskild avgift för kostnaderna i likvidationsärendet.
Bolaget får förpliktas att betala en avgift enligt första stycket endast om Bolagsverket senast sex veckor innan föreläggandet meddelades har skickat en påminnelse till bolaget på dess senast anmälda postadress om den brist som föreläggandet avser. Påminnelsen skall
Bolaget får förpliktas att betala en avgift enligt första stycket endast om Bolagsverket senast sex veckor innan föreläggandet meddelades har skickat en påminnelse till bolaget på dess senast anmälda postadress om den brist som föreläggandet avser. Påminnelsen ska
3 Senaste lydelse 2010:1977.
innehålla en upplysning om att bolaget kan bli skyldigt att betala en avgift om bristen inte avhjälps.
innehålla en upplysning om att bolaget kan bli skyldigt att betala en avgift om bristen inte avhjälps.
Om det kommer fram i likvidationsärendet att det inte fanns grund för tvångslikvidation när föreläggandet meddelades, skall avgiftsbeslutet upphävas.
Om det kommer fram i likvidationsärendet att det inte fanns grund för tvångslikvidation när föreläggandet meddelades, ska avgiftsbeslutet upphävas.
Regeringen får meddela föreskrifter om avgiftens storlek.
29 kap.
2 §4
En revisor, lekmannarevisor eller särskild granskare är ersättningsskyldig enligt de grunder som anges i 1 §. Han eller hon ska även ersätta skada som uppsåtligen eller av oaktsamhet vållas av hans eller hennes medhjälpare. I de fall som avses i 9 kap. 44 § och 46 § andra stycket samt 10 kap. 18 § andra stycket denna lag samt 4 kap. 3 och 6 §§ lagen
(2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism svarar dock revisorn, lek-
mannarevisorn eller den särskilda granskaren endast för skada på grund av oriktiga uppgifter som han eller hon eller en medhjälpare har haft skälig anledning att anta var oriktiga.
En revisor, lekmannarevisor eller särskild granskare är ersättningsskyldig enligt de grunder som anges i 1 §. Han eller hon ska även ersätta skada som uppsåtligen eller av oaktsamhet vållas av hans eller hennes medhjälpare. I de fall som avses i 9 kap. 44 § och 46 § andra stycket samt 10 kap. 18 § andra stycket denna lag samt artikel 50.1 och 50.1a i
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism och 4 kap. 5 § lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism svarar dock revisorn, lek-
mannarevisorn eller den särskilda granskaren endast för skada på grund av oriktiga uppgifter som han eller hon eller en medhjälpare har haft skälig anledning att anta var oriktiga.
4 Senaste lydelse 2019:1249.
Om ett registrerat revisionsbolag är revisor eller särskild granskare, är det detta bolag och den som är huvudansvarig för revisionen eller granskningen som är ersättningsskyldiga.
Denna lag träder i kraft …
1.19. Förslag till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden
Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden
dels att nuvarande 23 kap. 1 a § och 25 kap. 9 a § ska betecknas
23 kap. 1 b § och 25 kap. 9 b §,
dels att 1 kap. 4 §, 3 kap. 2 §, 8 kap. 22 §, 12 kap. 3 §, 24 kap. 3 och
7 §§ och 25 kap. 1 d och 12 §§ ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas tre nya paragrafer, 23 kap. 1 a § och 25 kap.
1 j och 9 a §§, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
4 §2
I denna lag betyder
certifikat: certifikat enligt definitionen i artikel 2.1.27 i förord-
ningen om marknader för finansiella instrument,
depåbevis: värdepapper som kan bli föremål för handel på kapital-
marknaden i ett land och som representerar äganderätt till värdepapper som är utgivna eller utfärdade av en emittent som är etablerad i ett annat land samtidigt som de kan tas upp till handel på en reglerad marknad och handlas oberoende av de värdepapper som är utgivna eller utfärdade av emittenten i det andra landet,
finansiella derivatinstrument: sådana derivatinstrument som kan
hänföras till någon av följande kategorier:
1. optioner, terminskontrakt (futures), swappar, räntesäkringsavtal och varje annat derivatkontrakt som avser värdepapper, valutor, räntor eller avkastningar, utsläppsrätter, eller andra derivatinstrument, finansiella index eller finansiella mått som kan avvecklas fysiskt eller kontant,
2. optioner, terminskontrakt (futures och forwards), swappar och varje annat derivatkontrakt som avser råvaror, som måste avvecklas kontant eller kan avvecklas kontant på en av parternas begäran, på
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/xx av den xx om de mekanismer som medlemsstaterna ska inrätta för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism och om upphävande av direktiv (EU) 2015/849. 2 Senaste lydelse 2023:94.
grund av ett annat skäl än utebliven betalning eller någon annan händelse som leder till att kontraktet upphör,
3. optioner, terminskontrakt (futures), swappar och varje annat derivatkontrakt som avser råvaror som kan avvecklas fysiskt förutsatt att de handlas på en reglerad marknad eller en handelsplattform, med undantag för grossistenergiprodukter som handlas på en OTF-plattform och som måste avvecklas fysiskt,
4. optioner, terminskontrakt (futures och forwards), swappar och varje annat derivatkontrakt som
– avser råvaror, – kan avvecklas fysiskt, – inte omnämns i 3 och som inte är för kommersiella ändamål, och – som anses ha egenskaper som andra derivat avseende finansiella instrument,
5. derivatinstrument för överföring av kreditrisk,
6. finansiella kontrakt avseende prisdifferenser, och
7. optioner, terminskontrakt (futures), swappar, räntesäkringsavtal och varje annat derivatkontrakt som avser klimatvariationer, fraktavgifter eller inflationstakten eller någon annan officiell ekonomisk statistik, som måste avvecklas kontant eller kan avvecklas kontant på en av parternas begäran, på grund av ett annat skäl än utebliven betalning eller någon annan händelse som leder till att kontraktet upphör, samt varje annat derivatkontrakt som
– avser tillgångar, rättigheter, skyldigheter, index och åtgärder som inte tidigare omnämnts i denna punkt, och
– anses ha egenskaper som andra derivat avseende finansiella instrument, med utgångspunkt från bland annat om det handlas på en reglerad marknad eller en handelsplattform,
finansiella instrument: överlåtbara värdepapper, penningmarknads-
instrument, andelar i företag för kollektiva investeringar, finansiella derivatinstrument och utsläppsrätter, inbegripet sådana instrument som emitteras genom teknik för distribuerade liggare,
jordbruksråvaruderivat: derivatkontrakt som avser
1. de produkter som förtecknas i bilaga I, delarna I-XX och XXIV/1, till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007, eller
2. de produkter som förtecknas i bilaga I till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1379/2013 av den 11 december 2013 om den gemensamma marknadsordningen för fiskeri- och vattenbruksprodukter, om ändring av rådets förordningar (EG) nr 1184/2006 och (EG) nr 1224/2009 och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 104/2000,
penningmarknadsinstrument: statsskuldväxlar, inlåningsbevis, före-
tagscertifikat och andra instrument som normalt omsätts på penningmarknaden, dock inte betalningsmedel,
råvaruderivat: detsamma som i artikel 2.1.30 i förordningen om
marknader för finansiella instrument,
statspapper: ett skuldinstrument som emitteras av en statlig emittent,
utsläppsrätter: sådana utsläppsrätter som består av enheter som
erkänts med avseende på kraven i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 421/2014,
utvald verksamhetsutövare: detsamma som i artikel 2.1.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om inrättande av en myndighet för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och om ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010, (EU) nr 1095/2010,
överlåtbara värdepapper: sådana värdepapper utom betalningsmedel
som kan bli föremål för handel på kapitalmarknaden, exempelvis
1. aktier i aktiebolag och motsvarande andelsrätter i andra typer av företag samt depåbevis för aktier,
2. obligationer och andra skuldförbindelser inklusive depåbevis för sådana värdepapper, och
3. andra värdepapper som ger rätt att överlåta eller förvärva sådana överlåtbara värdepapper som anges i 1 och 2, eller som resulterar i en kontantavveckling som beräknas utifrån kurser på överlåtbara värdepapper, valutor, räntor eller avkastningar, råvaror eller andra index eller mått.
Ytterligare bestämmelser om vad som omfattas av definitionerna i första stycket finns i kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/565 av den 25 april 2016 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU vad gäller organisatoriska krav och villkor för verksamheten i värdepappersföretag, och definitioner för tillämpning av det direktivet (den delegerade förordningen till MiFID II).
3 kap.
2 §3
Vid bedömningen enligt 1 § första stycket 4 av om en innehavare är lämplig ska dennes anseende och kapitalstyrka beaktas. Det ska också beaktas om det finns skäl att anta att
1. innehavaren kommer att motverka att värdepappersbolagets verksamhet drivs på ett sätt som är förenligt med kraven i denna lag och andra författningar som reglerar företagets verksamhet, eller
2. innehavet har samband med eller kan öka risken för
a) penningtvätt enligt 1 kap.
6 § lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, eller
a) penningtvätt enligt artikel 2.1
i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, eller
b) finansiering av terrorism enligt 6 § terroristbrottslagen (2022:666) eller försök till sådant brott, avseende terroristbrott enligt 4 § samma lag.
Om den som kommer att ha ett kvalificerat innehav i bolaget är ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag ska det vid bedömningen av innehavarens anseende särskilt beaktas om dess ledning uppfyller de krav som ställs på ledningen i ett sådant företag enligt 3 kap. 5 § lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag respektive 5 kap. 16 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat.
Om bolaget har eller kan förväntas komma att få nära förbindelser med någon annan, får tillstånd ges bara om förbindelserna inte hindrar en effektiv tillsyn av värdepappersbolaget.
3 Senaste lydelse 2022:676.
8 kap.
22 §4
Ett värdepappersinstitut får uppdra åt någon annan att utföra ett visst arbete och vissa funktioner som är av väsentlig betydelse för verksamheten, om institutet svarar för att
1. verksamheten drivs av uppdragstagaren under kontrollerade och säkerhetsmässigt betryggande former, och
2. uppdraget inte väsentligt försämrar kvaliteten på institutets internkontroll och Finansinspektionens möjligheter att övervaka att institutet följer de regler som gäller för verksamheten.
Om ett uppdragsavtal enligt första stycket innebär en väsentlig förändring av förutsättningarna för värdepappersinstitutets tillstånd att driva värdepappersrörelse,
skall institutet anmäla detta till
Finansinspektionen och samtidigt lämna en redogörelse för uppdragets omfattning.
Om ett uppdragsavtal enligt första stycket innebär en väsentlig förändring av förutsättningarna för värdepappersinstitutets tillstånd att driva värdepappersrörelse,
ska institutet anmäla detta till
Finansinspektionen och samtidigt lämna en redogörelse för uppdragets omfattning.
Första och andra styckena gäller inte uppdrag som omfattas av artikel 6 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism.
12 kap.
3 §5
Vid bedömningen enligt 2 § 3 av om en innehavare är lämplig ska dennes anseende och kapitalstyrka beaktas. Det ska också beaktas om det finns skäl att anta att
1. innehavaren kommer att motverka att börsens verksamhet drivs på ett sätt som är förenligt med kraven i denna lag och andra författningar som reglerar företagets verksamhet, eller
2. innehavet har samband med eller kan öka risken för
4 Senaste lydelse 2017:679. 5 Senaste lydelse 2022:676.
a) penningtvätt enligt 1 kap.
6 § lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, eller
a) penningtvätt enligt artikel 2.1
i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, eller
b) finansiering av terrorism enligt 6 § terroristbrottslagen (2022:666) eller försök till sådant brott, avseende terroristbrott enligt 4 § samma lag.
23 kap.
1 a §
Bestämmelserna i 1 § gäller inte i den utsträckning som Myndigheten för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism utövar tillsyn över en utvald verksamhetsutövare enligt artikel 5.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om inrättande av en myndighet för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och om ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010, (EU) nr 1095/2010.
24 kap.
3 §6
Tillstånd ska ges till förvärv som avses i 1 §, om förvärvaren bedöms lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen av ett värdepappersbolag, en börs eller en clearingorganisation och det kan antas att det tilltänkta förvärvet är ekonomiskt sunt. Hänsyn ska tas till förvärvarens sannolika påverkan på verksamheten i värdepappersbolaget, börsen eller clearingorganisationen.
Vid bedömningen enligt första stycket ska förvärvarens anseende och kapitalstyrka beaktas. Det ska också beaktas
6 Senaste lydelse 2022:676.
1. om den som till följd av förvärvet kommer att ingå i styrelsen för värdepappersbolaget, börsen eller clearingorganisationen eller vara verkställande direktör i detta företag, eller vara ersättare för någon av dem, har tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av ett värdepappersbolag, en börs eller en clearingorganisation och även i övrigt är lämplig för en sådan uppgift samt om styrelsen i sin helhet har tillräckliga kunskaper och erfarenheter för att leda företaget,
2. om det finns skäl att anta att förvärvaren kommer att motverka att värdepappersbolagets, börsens eller clearingorganisationens rörelse drivs på ett sätt som är förenligt med denna lag och andra författningar som reglerar företagets verksamhet, och
3. om det finns skäl att anta att förvärvet har samband med eller kan öka risken för
a) penningtvätt enligt 1 kap.
6 § lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, eller
a) penningtvätt enligt artikel 2.1
i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, eller
b) finansiering av terrorism enligt 6 § terroristbrottslagen (2022:666) eller försök till sådant brott, avseende terroristbrott enligt 4 § samma lag.
Om det är fråga om ett värdepappersbolag och förvärvaren är ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag ska det vid bedömningen av förvärvarens anseende särskilt beaktas om dess ledning uppfyller de krav som ställs på ledningen i ett sådant företag enligt 3 kap. 5 § lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag respektive 5 kap. 16 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat.
Om förvärvet av aktier i ett värdepappersbolag skulle leda till nära förbindelser mellan bolaget och någon annan, ska tillstånd ges bara om förbindelserna inte hindrar en effektiv tillsyn av bolaget.
7 §7
Finansinspektionen får besluta att ägaren till ett kvalificerat innehav av aktier eller andelar vid stämman inte får företräda fler aktier eller andelar än som motsvarar ett innehav som inte är kvalificerat
7 Senaste lydelse 2022:676.
1. om ägaren motverkar eller kan antas komma att motverka att värdepappersbolagets, börsens eller clearingorganisationens verksamhet drivs på ett sätt som är förenligt med kraven i denna lag och andra författningar som reglerar företagets verksamhet,
2. om ägaren i väsentlig utsträckning har åsidosatt sina skyldigheter i näringsverksamhet eller i andra ekonomiska angelägenheter eller gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet,
3. om ägaren, när det är fråga om ett värdepappersbolag, är ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag och dess ledning inte uppfyller de krav som ställs på ledningen i ett sådant företag enligt 3 kap. 5 § lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag respektive 5 kap. 16 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat, eller
4. om det finns skäl att anta att innehavet har samband med eller kan öka risken för
a) penningtvätt enligt 1 kap.
6 § lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, eller
a) penningtvätt enligt artikel 2.1
i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, eller
b) finansiering av terrorism enligt 6 § terroristbrottslagen (2022:666) eller försök till sådant brott, avseende terroristbrott enligt 4 § samma lag.
Om den som har ett kvalificerat innehav av aktier eller andelar inte har ansökt om tillstånd till ett förvärv som avses i 1 §, får Finansinspektionen besluta att innehavaren vid stämman inte får företräda aktierna eller andelarna till den del de omfattas av ett krav på tillstånd.
Om någon i strid med ett beslut av Finansinspektionen har ett kvalificerat innehav av aktier eller andelar, får innehavaren inte företräda aktierna eller andelarna vid stämman till den del innehavet står i strid med beslutet.
25 kap.
1 d §8
Finansinspektionen ska, utöver i de fall som anges i 1 a och 1 b §§, ingripa mot någon som ingår i ett värdepappersbolags styrelse eller är dess verkställande direktör, eller ersättare för någon av dem, om värdepappersbolaget
1. har fått tillstånd att driva värdepappersrörelse genom att lämna falska uppgifter eller på annat otillbörligt sätt,
2. inte uppfyller kraven i 3 kap. 5 § första stycket eller har tillåtit en styrelseledamot, verkställande direktören eller ersättare för någon av dem att åta sig ett sådant uppdrag i bolaget eller kvarstå i bolaget trots att kraven i 3 kap. 1 § första stycket 5 eller 6 eller någon av 8 kap. 8 b–8 d §§ eller i föreskrifter som meddelats med stöd av 3 kap. 12 § 2 inte är uppfyllda,
3. åsidosatt sina skyldigheter enligt 5 kap. 4 §,
4. inte uppfyller kraven i någon av 8 kap. 3–6, 8 eller 8 f §§ eller i föreskrifter som meddelats med stöd av 8 kap. 35 § 1,
5. strid med 8 a kap. 2 eller 3 § låter bli att upprätta eller lämna in en återhämtningsplan eller en koncernåterhämtningsplan,
6. i strid med 8 b kap. 11 § låter bli att anmäla att koncerninternt finansiellt stöd ska lämnas,
7. i strid med 23 kap. 3 c § låter bli att underrätta Finansinspektionen om att värdepappersbolaget fallerar eller sannolikt kommer att fallera,
8. i strid med 24 kap. 5 § första stycket låter bli att till Finansinspektionen anmäla sådana förvärv och avyttringar som avses där,
9. i strid med 24 kap. 5 § tredje stycket låter bli att till Finansinspektionen anmäla namnen på de ägare som har ett kvalificerat innehav av aktier i bolaget samt storleken på innehaven,
10. gör betalningar till innehavare av instrument som ingår i bolagets kapitalbas i strid med artikel 28, 52 eller 63 i tillsynsförordningen, när dessa artiklar förbjuder sådana betalningar till innehavare av instrument som ingår i kapitalbasen,
11. inte uppfyller kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder enligt 4 kap. lagen (2015:1016) om resolution eller i strid med 28 kap. 1 § samma lag låter bli att lämna begärda upplysningar till Riksgäldskontoret,
8 Senaste lydelse 2021:503.
12. har befunnits ansvarigt för en allvarlig, upprepad eller systematisk överträdelse av lagen
(2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, eller föreskrifter som med-
delats med stöd av den lagen,
12. har befunnits ansvarigt för en allvarlig, upprepad eller systematisk överträdelse av Europa-
parlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism eller lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, eller föreskrifter som
meddelats med stöd av den lagen,
13. låter bli att lämna information till Finansinspektionen eller lämnar ofullständig eller felaktig information om efterlevnaden av skyldigheten att uppfylla kapitalbaskraven enligt artikel 11 i värdepappersbolagsförordningen, i strid med artikel 54.1 b i den förordningen,
14. låter bli att lämna information till Finansinspektionen eller lämnar ofullständig eller felaktig information om koncentrationsrisker, i strid med artikel 54 i värdepappersbolagsförordningen,
15. utsätter sig för en koncentrationsrisk som överstiger gränserna i artikel 37 i värdepappersbolagsförordningen,
16. vid upprepade tillfällen eller systematiskt, i strid med artikel 43 i värdepappersbolagsförordningen, låter bli att hålla likvida tillgångar, eller
17. låter bli att lämna information eller lämnar ofullständig eller felaktig information, i strid med bestämmelserna i del 6 i värdepappersbolagsförordningen.
Om en sådan person som avses i första stycket omfattas av tillstånds- eller underrättelseskyldighet enligt 24 kap. 1 eller 4 § för förvärv eller avyttring av aktier eller andelar i bolaget, ska första stycket 8 och 9 inte gälla för den personen i fråga om dessa aktier eller andelar.
Ett ingripande enligt första stycket får göras endast om bolagets överträdelse är allvarlig och personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orsakat överträdelsen.
Ingripande görs genom
1. beslut att personen i fråga under en viss tid, lägst tre och högst tio år, eller, för upprepade allvarliga överträdelser enligt första stycket 1, 2, 3, 8 eller 9, permanent inte får vara styrelseledamot eller verk-
ställande direktör i ett värdepappersbolag, eller ersättare för någon av dem, eller
2. beslut om sanktionsavgift.
1 j §
Finansinspektionen får ingripa mot en utvald verksamhetsutövare om Myndigheten för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism föreslår eller begär det enligt artikel 6.1 andra stycket, 20.2 i eller 21.9 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om inrättande av en myndighet för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och om ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010, (EU) nr 1095/ 2010.
9 a §
Vid överträdelser av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism eller lagen ( 2027:000 ) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen kan sanktionsavgiften, i stället för vad som anges i 9 § första stycket 1, bestämmas till högst ett belopp i kronor motsvarande tio miljoner euro.
12 §9
Finansinspektionen får förelägga ett utländskt värdepappersföretag som hör hemma inom EES och som driver verksamhet från filial i Sverige, att göra rättelse om det överträder någon av följande bestämmelser eller föreskrifter som hänför sig till någon av dem:
– 8 kap. 15–20, 32 och 33 §§, – 9 kap. 1, 10–12, 14–30 och 31–39 §§, – 13 kap. 9 §, och – lagen (2017:630) om åtgär-
der mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller föreskrifter som meddelats med stöd av den lagen.
– 13 kap. 9 §, – Europaparla-
mentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism och
– lagen (2027:000) om åtgärder
mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller föreskrifter som
meddelats med stöd av den lagen.
Ett föreläggande ska också utfärdas om företaget åsidosätter sina skyldigheter enligt någon av artiklarna 14–26 i förordningen om marknader för finansiella instrument.
Om företaget inte följer föreläggandet, ska Finansinspektionen underrätta den behöriga myndigheten i företagets hemland.
Om rättelse inte sker, får Finansinspektionen förbjuda värdepappersföretaget att påbörja nya transaktioner i Sverige. Innan förbud meddelas ska inspektionen underrätta den behöriga myndigheten i företagets hemland. Europeiska kommissionen och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten ska omedelbart informeras när ett förbud meddelas.
1. Denna lag träder i kraft den …
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för överträdelser av lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism som inträffat före ikraftträdandet.
9 Senaste lydelse 2021:968.
1.20. Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)
Härigenom föreskrivs1 i fråga om offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)
dels att 9 kap. 2 §, 10 kap. 5 c §, 15 kap. 1 a §, 21 kap. 4 §, 27 kap.
8 §, 30 kap. 12 f, 16 och 23 a §§, 31 kap. 26 §, 34 kap. 5 §, 35 kap. 9 §, 36 kap. 4 § och 37 kap. 2 § ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas två nya paragrafer,10 kap. 5 d § och 31 kap.
11 b §, och närmast före 31 kap. 11 b § en ny rubrik av följande lydelse av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
9 kap.
2 §2
Bestämmelser som begränsar möjligheten att använda vissa uppgifter som en svensk myndighet har fått från en myndighet i en annan stat finns i
1. lagen (1990:314) om ömsesidig handräckning i skatteärenden,
2. lagen (2017:496) om internationellt polisiärt samarbete,
3. lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål,
4. lagen (2000:1219) om internationellt tullsamarbete,
5. lagen (2003:1174) om vissa former av internationellt samarbete i brottsutredningar,
6. lagen (2011:1537) om bistånd med indrivning av skatter och avgifter inom Europeiska unionen,
7. lagen (1998:620) om belastningsregister,
8. lagen (2012:843) om administrativt samarbete inom Europeiska unionen i fråga om beskattning,
9. lagen (2015:63) om utbyte av upplysningar med anledning av FATCA-avtalet,
10. lagen (2015:912) om automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton,
11. lagen (2017:182) om automatiskt utbyte av land-för-land-rapporter på skatteområdet,
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/xx av den xx om de mekanismer som medlemsstaterna ska inrätta för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism och om upphävande av direktiv (EU) 2015/849. 2 Senaste lydelse 2023:298.
12. lagen (2017:1000) om en europeisk utredningsorder, 13. brottsdatalagen (2018:1177), 14. lagen (2022:613) om finansiell information i brottsbekämpningen, och
14. lagen (2022:613) om finansiell information i brottsbekämpningen,
15. lagen (2022:1682) om automatiskt utbyte av upplysningar om inkomster genom digitala plattformar.
15. lagen (2022:1682) om automatiskt utbyte av upplysningar om inkomster genom digitala plattformar, och
16. lagen (2027:000) om åtgär-
der mot penningtvätt och finansiering av terrorism.
10 kap.
5 c §3
Sekretess hindrar inte att en uppgift lämnas till en enskild eller
en myndighet enligt 4 a kap. 3 § lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.
Sekretess hindrar inte att en uppgift lämnas till en myndighet enligt 8 kap. 4–7 §§ lagen
(2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.
5 d §
Sekretess hindrar inte att en uppgift lämnas till en enskild enligt 8 kap. 8 § lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.
15 kap.
1 a §4
Sekretess gäller för uppgift som en myndighet har fått från ett utländskt organ på grund av en bindande EU-rättsakt eller ett av EU ingånget eller av riksdagen godkänt avtal med en annan stat eller med en mellanfolklig organisation, om det kan antas att Sveriges möjlighet att delta i det internationella samarbete som avses i rättsakten eller avtalet försämras om uppgiften röjs.
3 Senaste lydelse 2022:1538. 4 Senaste lydelse 2022:1538.
Motsvarande sekretess gäller för uppgift som en myndighet har inhämtat i syfte att överlämna den till ett utländskt organ i enlighet med en sådan rättsakt eller ett sådant avtal som avses i första stycket.
Om sekretess gäller enligt första eller andra stycket, får de sekretessbrytande bestämmelserna i 10 kap. 5 c §, 15–27 §§ och 28 § första stycket inte tillämpas.
Om sekretess gäller enligt första eller andra stycket, får de sekretessbrytande bestämmelserna i 10 kap. 5 c §, 5 d §, 15–27 §§ och 28 § första stycket inte tillämpas.
För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst fyrtio år. Om det finns särskilda skäl, får dock regeringen meddela föreskrifter om att sekretessen ska gälla under längre tid.
21 kap.
4 §5
Sekretessen enligt 3 § första stycket och 3 a § första stycket hindrar inte att uppgift om en enskild lämnas till förvaltaren i den enskildes konkurs.
Om en myndighet med stöd av första stycket lämnar uppgift till en konkursförvaltare, får myndigheten vid utlämnandet göra ett förbehåll som inskränker konkursförvaltarens rätt att lämna uppgiften vidare eller utnyttja den. Ett sådant förbehåll får inte innebära ett förbud att utnyttja uppgiften om den behövs för att förvaltaren ska kunna fullgöra sina skyldigheter med anledning av konkursen.
Om en myndighet med stöd av första stycket lämnar uppgift till en konkursförvaltare, får myndigheten vid utlämnandet göra ett förbehåll som inskränker konkursförvaltarens rätt att lämna uppgiften vidare eller utnyttja den. Ett sådant förbehåll får inte innebära ett förbud att utnyttja uppgiften om den behövs för att förvaltaren ska kunna fullgöra sina skyldigheter med anledning av konkursen eller hindra ett sådant
uppgiftslämnande som avses i 7 kap. 16 a § konkurslagen (1987:672) .
5 Senaste lydelse 2018:691.
27 kap.
8 §
Sekretessen enligt 1–4 §§ hindrar inte att uppgift i ärende om revision lämnas till en förvaltare i den enskildes konkurs.
Sekretessen enligt 2–4 §§ hindrar inte att uppgift i ärende enligt lagen (2007:324) om Skatteverkets hantering av vissa borgenärsuppgifter lämnas till en förvaltare i den enskildes konkurs.
Om en myndighet med stöd av första eller andra stycket lämnar en uppgift till en konkursförvaltare, får myndigheten vid utlämnandet göra ett förbehåll som inskränker konkursförvaltarens rätt att lämna uppgiften vidare eller att utnyttja den. Ett sådant förbehåll får inte innebära ett förbud att utnyttja uppgiften om den behövs för att förvaltaren ska kunna fullgöra sina skyldigheter med anledning av konkursen.
Om en myndighet med stöd av första eller andra stycket lämnar en uppgift till en konkursförvaltare, får myndigheten vid utlämnandet göra ett förbehåll som inskränker konkursförvaltarens rätt att lämna uppgiften vidare eller att utnyttja den. Ett sådant förbehåll får inte innebära ett förbud att utnyttja uppgiften om den behövs för att förvaltaren ska kunna fullgöra sina skyldigheter med anledning av konkursen eller
hindra ett sådant uppgiftslämnande som avses i 7 kap. 16 a § konkurslagen (1987:672) .
30 kap.
12 f §6
Sekretess enligt 12 a § andra stycket och 12 c § andra stycket hindrar inte att en uppgift lämnas ut till en konkursförvaltare eller en likvidator enligt vad som föreskrivs i 28 kap. 6 § lagen (2015:1016) om resolution och 5 kap. 6 § lagen (2022:739) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om återhämtning och resolution av centrala motparter.
Om Riksgäldskontoret med stöd av första stycket lämnar en uppgift till en konkursförvaltare eller en likvidator, får myndigheten vid utlämnandet göra ett förbehåll som inskränker konkurs-
Om Riksgäldskontoret med stöd av första stycket lämnar en uppgift till en konkursförvaltare eller en likvidator, får myndigheten vid utlämnandet göra ett förbehåll som inskränker konkurs-
6 Senaste lydelse 2022:744.
förvaltarens eller likvidatorns rätt att lämna uppgiften vidare eller utnyttja den. Ett sådant förbehåll får inte innebära ett förbud att utnyttja uppgiften om den behövs för att konkursförvaltaren eller likvidatorn ska kunna fullgöra sina skyldigheter med anledning av konkursen eller likvidationen.
förvaltarens eller likvidatorns rätt att lämna uppgiften vidare eller utnyttja den. Ett sådant förbehåll får inte innebära ett förbud att utnyttja uppgiften om den behövs för att konkursförvaltaren eller likvidatorn ska kunna fullgöra sina skyldigheter med anledning av konkursen eller likvidationen eller hindra ett sådant
uppgiftslämnande som avses i 7 kap. 16 a § konkurslagen (1987:672) .
16 §7
Sekretess gäller i ärende om någons inträde i Advokatsamfundet, om disciplinärt ingripande mot en advokat eller om en advokats uteslutning ur samfundet för uppgift om hans eller hennes ekonomiska ställning eller om annans personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den som uppgiften rör lider skada eller men om uppgiften röjs. Detsamma gäller i ärende enligt
7 a kap. lagen (2017:630) om åtgär-
der mot penningtvätt och finansiering av terrorism.
Sekretess gäller i ärende om någons inträde i Advokatsamfundet, om disciplinärt ingripande mot en advokat eller om en advokats uteslutning ur samfundet för uppgift om hans eller hennes ekonomiska ställning eller om annans personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den som uppgiften rör lider skada eller men om uppgiften röjs. Detsamma gäller i ärende enligt
12 kap. lagen (2027:000) om åtgär-
der mot penningtvätt och finansiering av terrorism.
För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst femtio år.
23 a §8
Sekretess gäller i en statlig myndighets verksamhet som består i tillsyn över efterlevnaden av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/847 av den
Sekretess gäller i en statlig myndighets verksamhet som består i tillsyn över efterlevnaden av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/847 av den
7 Senaste lydelse 2019:607. 8 Senaste lydelse 2017:651.
20 maj 2015 om uppgifter som ska åtfölja överföringar av medel och om upphävande av förordning (EG) nr 1781/2006 och
lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism och föreskrifter som har
meddelats med stöd av lagen för uppgift i en anmälan eller utsaga om överträdelse av bestämmelse som gäller för den som myndighetens verksamhet avser, om uppgiften kan avslöja anmälarens identitet.
20 maj 2015 om uppgifter som ska åtfölja överföringar av medel och om upphävande av förordning (EG) nr 1781/2006 och
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism och lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism samt före-
skrifter som har meddelats med stöd av lagen för uppgift i en anmälan eller utsaga om överträdelse av bestämmelse som gäller för den som myndighetens verksamhet avser, om uppgiften kan avslöja anmälarens identitet.
För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst femtio år.
31 kap.
Register över verkliga huvudmän
11 b §
Sekretess ska gälla hos Bolagsverket för uppgift i en anmälan enligt artikel 16a i penningtvättsförordningen om en enskilds förhållanden till den som har gjort anmälan.
För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.
26 §9
Den tystnadsplikt som följer av 1 § första stycket, 2, 12 och 20–22 §§ och den tystnadsplikt som följer av ett förbehåll som har gjorts med stöd av 14 § andra meningen, 19 § andra meningen eller 25 § andra meningen inskränker rätten enligt 1 kap.1 och 7 §§tryckfrihetsförordningen och 1 kap.1 och 10 §§yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra uppgifter.
Den tystnadsplikt som följer av 1 § första stycket, 2, 11 b, 12 och 20–22 §§ och den tystnadsplikt som följer av ett förbehåll som har gjorts med stöd av 14 § andra meningen, 19 § andra meningen eller 25 § andra meningen inskränker rätten enligt 1 kap.1 och 7 §§tryckfrihetsförordningen och 1 kap.1 och 10 §§yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra uppgifter.
Den tystnadsplikt som följer av 3 och 4 §§ begränsar rätten att meddela och offentliggöra uppgifter, när det är fråga om uppgift som hänför sig till affärsmässig utlåningsverksamhet.
Den tystnadsplikt som följer av 15 § begränsar rätten att meddela och offentliggöra uppgifter, när det är fråga om uppgift om en enskilds personliga förhållanden vars röjande kan vålla allvarligt men.
34 kap.
5 §
Sekretessen enligt 1–3 §§ hindrar inte att uppgifter om en enskild lämnas till förvaltare i den enskildes konkurs.
Om en myndighet med stöd av första stycket lämnar uppgift till en konkursförvaltare, får myndigheten vid utlämnandet göra förbehåll som inskränker konkursförvaltarens rätt att lämna uppgiften vidare eller att utnyttja den. Ett sådant förbehåll får inte innebära ett förbud att utnyttja uppgiften om den behövs för att förvaltaren ska kunna fullgöra sina skyldigheter med anledning av konkursen.
Om en myndighet med stöd av första stycket lämnar uppgift till en konkursförvaltare, får myndigheten vid utlämnandet göra förbehåll som inskränker konkursförvaltarens rätt att lämna uppgiften vidare eller att utnyttja den. Ett sådant förbehåll får inte innebära ett förbud att utnyttja uppgiften om den behövs för att förvaltaren ska kunna fullgöra sina skyldigheter med anledning av konkursen eller hindra ett sådant
9 Senaste lydelse 2018:1919.
uppgiftslämnande som avses i 7 kap. 16 a § konkurslagen (1987:672) .
35 kap.
9 §
Sekretessen enligt 1 § första stycket 1 hindrar inte att uppgift lämnas till en konkursförvaltare, om uppgiften kan antas ha betydelse för konkursutredningen.
Om en myndighet med stöd av första stycket lämnar uppgift till en konkursförvaltare, får myndigheten vid utlämnandet göra förbehåll som inskränker konkursförvaltarens rätt att lämna uppgiften vidare eller att utnyttja den. Ett sådant förbehåll får inte innebära ett förbud att utnyttja uppgiften om den behövs för att förvaltaren ska kunna fullgöra sina skyldigheter med anledning av konkursen.
Om en myndighet med stöd av första stycket lämnar uppgift till en konkursförvaltare, får myndigheten vid utlämnandet göra förbehåll som inskränker konkursförvaltarens rätt att lämna uppgiften vidare eller att utnyttja den. Ett sådant förbehåll får inte innebära ett förbud att utnyttja uppgiften om den behövs för att förvaltaren ska kunna fullgöra sina skyldigheter med anledning av konkursen eller hindra ett sådant
uppgiftslämnande som avses i 7 kap. 16 a § konkurslagen (1987:672) .
36 kap.
4 §10
Sekretess gäller hos domstol för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider avsevärd skada eller betydande men om uppgiften röjs och uppgiften förekommer i
1. mål om kollektivavtal, och
2. mål om tillämpningen av – lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet, – lagen (1982:80) om anställningsskydd, – 6 kap.7–12 §§skollagen (2010:800), – 31–33 §§ lagen (1994:260) om offentlig anställning, – 4–11 §§ lagen (1994:261) om fullmaktsanställning, – 16, 16 a och 17 §§föräldraledighetslagen (1995:584),
10 Senaste lydelse 2022:1297.
– 3–7 §§ lagen (2002:293) om förbud mot diskriminering av deltidsarbetande arbetstagare och arbetstagare med tidsbegränsad anställning,
– 2 och 5 kap. diskrimineringslagen (2008:567), – 6 a kap. lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism,
– 9 kap. lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism,
– lagen (2021:890) om skydd för personer som rapporterar om missförhållanden,
– 9 och 10 §§ lagen (1988:1465) om ledighet för närståendevård, eller
– 3 och 4 §§ lagen (1998:209) om rätt till ledighet av trängande familjeskäl.
För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.
37 kap.
2 §11
Sekretess gäller, i den utsträckning riksdagen har godkänt ett avtal om detta med en annan stat eller med en mellanfolklig organisation, för uppgifter som avses i 1 § och 21 kap. 5 § och som en myndighet fått enligt avtalet.
De sekretessbrytande bestämmelserna i 10 kap. 5 c §, 15–27 §§ och 28 § första stycket får inte tillämpas i strid med avtalet.
De sekretessbrytande bestämmelserna i 10 kap. 5 c § 5 d §, 15– 27 §§ och 28 § första stycket får inte tillämpas i strid med avtalet.
För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst femtio år.
Denna lag träder i kraft …
11 Senaste lydelse 2022:1538.
1.21. Förslag till lag om ändring i lagen (2010:751) om betaltjänster
Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (2010:751) om betaltjänster
dels att 1 kap. 4 §, 2 kap. 7 §, 3 kap. 13, 17 och 28 §§, 4 a kap. 1 §
och 8 kap. 8 a, 15 a, 23 a och 23 b §§ ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas två nya paragrafer, 8 kap. 1 a och 8 b §§, av
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
4 §2
I denna lag betyder
autentisering: ett förfarande där en betaltjänstanvändares person-
liga behörighetsfunktioner används och genom vilket en betaltjänstleverantör kan kontrollera betaltjänstanvändarens identitet eller ett betalningsinstruments giltighet,
autogiro: en betaltjänst för debitering av en betalares betalkonto,
där initiativet till en betalningstransaktion tas av betalningsmottagaren på grundval av betalarens samtycke till mottagaren, mottagarens betaltjänstleverantör eller betalarens egen betaltjänstleverantör,
bankdag: en dag på vilken en betaltjänstleverantör har öppet för
verksamhet i den utsträckning som krävs för genomförande av en betalningstransaktion,
betalare: en fysisk eller juridisk person som är antingen betal-
kontoinnehavare och som godkänner en betalningsorder från detta betalkonto, eller en fysisk eller juridisk person som lämnar en betalningsorder,
betalkonto: ett konto som innehas i en eller flera betaltjänstanvän-
dares namn och som är avsett för genomförandet av betalningstransaktioner,
betalkontodirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/
92/EU av den 23 juli 2014 om jämförbarhet för avgifter som avser betalkonto, byte av betalkonto och tillgång till betalkonto med grundläggande funktioner, i den ursprungliga lydelsen,
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/xx av den xx om de mekanismer som medlemsstaterna ska inrätta för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism och om upphävande av direktiv (EU) 2015/849. 2 Senaste lydelse 2022:499.
betalningsinstitut: ett aktiebolag eller en ekonomisk förening som
har fått tillstånd att tillhandahålla betaltjänster enligt 2 kap.,
betalningsinitieringstjänst: en tjänst för att på begäran av betal-
tjänstanvändaren initiera en betalningsorder från ett betalkonto hos en annan betaltjänstleverantör,
betalningsinstrument: ett kontokort eller något annat personligt
instrument eller en personlig rutin som enligt avtal används för att initiera en betalningsorder,
betalningsmottagare: en fysisk eller juridisk person som är den av-
sedda mottagaren av medel vid en betalningstransaktion,
betalningsorder: varje instruktion som en betalare eller betalningsmottagare ger sin betaltjänstleverantör om att en betalningstransaktion ska genomföras,
betalningssystem: ett generellt betalsystem enligt 1 kap.3 § andra
stycket lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,
betalningstransaktion: insättning, uttag eller överföring av medel som initieras av betalaren eller betalningsmottagaren, oberoende av eventuella underliggande förpliktelser mellan betalaren och betalningsmottagaren,
betaltjänstanvändare: en fysisk eller juridisk person som utnyttjar
en betaltjänst,
betaltjänstdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv (EU)
2015/2366 av den 25 november 2015 om betaltjänster på den inre marknaden, om ändring av direktiven 2002/65/EG, 2009/110/EG och 2013/36/EU samt förordning (EU) nr 1093/2010 och om upphävande av direktiv 2007/64/EG, i den ursprungliga lydelsen,
debitera: att medel dras från ett konto, elektroniskt kommunikationsnät: detsamma som i 1 kap. 7 § lagen
(2022:482) om elektronisk kommunikation,
elektronisk kommunikationstjänst: detsamma som i 1 kap. 7 § lagen
om elektronisk kommunikation,
filial: ett avdelningskontor med självständig förvaltning, varvid
även ett utländskt betalningsinstituts etablering av flera driftställen ska anses som en enda filial,
grupp: en grupp av företag som är knutna till varandra genom ett
sådant förhållande som avses i 1 kap. 4, 5 eller 5 a § årsredovisningslagen (1995:1554) eller en grupp av företag som avses i artiklarna 4–7 i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 241/2014 av den 7 januari 2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) nr 575/2013 med avseende på tekniska tillsynsstandarder för kapitalbaskrav på institut och som är knutna till varandra genom ett sådant förhållande som avses i artikel 10.1 eller artikel 113.6 eller 113.7 i tillsynsförordningen,
hemland: det land där ett företag har fått tillstånd att driva sådan
verksamhet som avses i denna lag,
inlösen av transaktionsbelopp: en betaltjänst där en betaltjänst-
leverantör accepterar och behandlar betalningsmottagarens betalningstransaktioner för att sedan överföra medel till betalningsmottagaren,
kapitalbas: detsamma som i 1 kap. 5 § 9 lagen om bank- och finan-
sieringsrörelse,
kontobaserad betalning: en betaltjänst för kreditering av en be-
talningsmottagares betalkonto med en betalningstransaktion från en betalares betalkonto, som utförs av en betaltjänstleverantör som har tillgång till betalarens betalkonto, på grundval av en instruktion som lämnats av betalaren,
kontoförvaltande betaltjänstleverantör: en betaltjänstleverantör som
tillhandahåller och förvaltar ett betalkonto,
kontoinformationstjänst: en onlinetjänst för att tillhandahålla sam-
manställd information om ett eller flera betalkonton som betaltjänstanvändaren har hos en eller flera andra betaltjänstleverantörer,
konsument: en fysisk person som handlar huvudsakligen för ända-
mål som faller utanför näringsverksamhet,
kreditera: att medel tillförs ett konto, kreditinstitut: detsamma som i 1 kap. 5 § 10 lagen om bank- och
finansieringsrörelse,
kvalificerat innehav: detsamma som i 1 kap. 5 § 15 lagen om bank-
och finansieringsrörelse,
känslig betalningsuppgift: en personlig behörighetsfunktion eller
annan uppgift som kan användas för svikliga förfaranden, dock inte kontoinnehavarens namn och kontonummer i sådan verksamhet som drivs av en leverantör av betalningsinitieringstjänster eller en leverantör av kontoinformationstjänster,
lagligen bosatt inom EES: en fysisk person som har rätt att bosätta
sig inom EES i enlighet med unionsrätten eller nationell rätt, inbegripet personer utan fast adress och personer som söker asyl inom ramen för Genèvekonventionen av den 28 juli 1951 angående flyktingars rättsliga ställning, protokollet till denna av den 31 januari 1967 och andra relevanta internationella fördrag,
medel: sedlar och mynt, kontotillgodohavanden samt elektroniska
pengar enligt lagen (2011:755) om elektroniska pengar,
obehörig transaktion: en transaktion som genomförs utan samtycke från kontohavaren eller någon annan som enligt kontoavtalet är behörig att använda kontot,
penningöverföring: en betaltjänst där medel tas emot från en be-
talare, utan att något betalkonto öppnas i betalarens eller betalningsmottagarens namn, uteslutande i syfte att överföra motsvarande belopp till en mottagare eller en annan betaltjänstleverantör som agerar på mottagarens vägnar, eller där dessa medel tas emot på mottagarens vägnar och ställs till mottagarens förfogande,
personlig behörighetsfunktion: en personligt anpassad funktion som
betaltjänstleverantören tillhandahåller betaltjänstanvändaren för autentiseringsändamål,
ramavtal: ett avtal om betaltjänster som reglerar genomförandet
av kommande enskilda och successiva betalningstransaktioner och som kan innehålla skyldigheter och villkor för att öppna ett betalkonto,
referensväxelkurs: den växelkurs som ligger till grund för beräk-
ningen av eventuell valutaväxling och görs tillgänglig av betaltjänstleverantören eller härrör från en offentligt tillgänglig källa,
referensräntesats: den räntesats som ligger till grund för beräk-
ningen av eventuell tillämplig ränta och som härrör från en offentligt tillgänglig källa som kan kontrolleras av båda parterna i ett avtal om betaltjänster,
registrerad betaltjänstleverantör: en betaltjänstleverantör som undan-
tagits från krav på tillstånd enligt 2 kap. 3 §,
stark kundautentisering: en autentisering som grundas på använd-
ning av två eller flera komponenter, kategoriserade som kunskap (något som bara användaren vet), innehav (något som bara användaren har) och unik egenskap (något som användaren är), som är fristående från varandra så att det förhållandet att någon har kommit över en av komponenterna inte äventyrar de andra komponenternas tillförlitlighet, och som är utformad för att skydda autentiseringsuppgifterna mot obehörig åtkomst,
startkapital: detsamma som i 1 kap. 5 § 18 lagen om bank- och
finansieringsrörelse,
säker kommunikation: sådan kommunikation som uppfyller kraven
i de tekniska standarder som antagits av Europeiska kommissionen i enlighet med artikel 98 i betaltjänstdirektivet,
tillsynsförordningen: Europaparlamentets och rådets förordning
(EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012,
unik identifikationskod: en kombination av bokstäver, siffror eller
symboler som tillhandahållits av en betaltjänstleverantör, och som en betaltjänstanvändare ska uppge för att otvetydigt identifiera en annan betaltjänstanvändare eller dennes betalkonto,
utgivning av betalningsinstrument: en betaltjänst hos en betaltjänst-
leverantör om att tillhandahålla betalaren ett betalningsinstrument för att initiera och behandla betalarens betalningstransaktioner,
utländskt kreditinstitut: detsamma som i 1 kap. 5 § 21 lagen om
bank- och finansieringsrörelse,
utvald verksamhetsutövare: detsamma som i artikel 2.1.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om inrättande av en myndighet för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och om ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010, (EU) nr 1095/2010,
valuteringsdag: den referenstidpunkt som används av en betal-
tjänstleverantör för att beräkna räntan på de medel som debiterats eller krediterats ett betalkonto.
2 kap.
7 §3
Vid bedömningen enligt 3 § första stycket 4 och 6 § 3 av om en innehavare är lämplig ska dennes anseende och kapitalstyrka beaktas. Det ska också beaktas om det finns skäl att anta att
1. innehavaren kommer att motverka att betaltjänstverksamheten drivs på ett sätt som är förenligt med kraven i denna lag och andra författningar som reglerar företagets verksamhet,
2. innehavet har samband med eller kan öka risken för
a) penningtvätt enligt 1 kap.
6 § lagen ( 2017:630 ) om åtgärder
a) penningtvätt enligt artikel 2.1
i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den
3 Senaste lydelse 2022:682.
mot penningtvätt och finansiering av terrorism, eller
xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, eller
b) finansiering av terrorism enligt 6 § terroristbrottslagen (2022:666) eller försök till sådant brott, avseende terroristbrott enligt 4 § samma lag
Om företaget har eller kan förväntas komma att få nära förbindelser med någon annan, får tillstånd enligt 1 § ges bara om förbindelserna inte hindrar en effektiv tillsyn av företaget.
3 kap.
13 §4
Bestämmelser om skyldighet för fysiska eller juridiska personer som tillhandahåller betaltjänster att medverka till att förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism finns i lagen (2017:630) om
åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism. Av den lagen framgår att bestämmelserna inte gäller för registrerade betaltjänstleverantörer som endast tillhandahåller kontoinformationstjänster.
Bestämmelser om skyldighet för fysiska eller juridiska personer som tillhandahåller betaltjänster att medverka till att förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism finns i Europaparlamen-
tets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism och lagen ( 2027:000 ) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.
17 §5
Om ett betalningsinstitut eller en registrerad betaltjänstleverantör vill tillhandahålla betaltjänster genom ombud, ska betalningsinstitutet eller den registrerade betaltjänstleverantören anmäla ombudet för registrering hos Finansinspektionen. En sådan anmälan behöver inte göras när det gäller kontoinformationstjänster.
Anmälan ska innehålla
1. ombudets namn, adress och personnummer eller motsvarande samt ombudets unika identifikationskod eller identifikationsnummer om sådana uppgifter finns,
4 Senaste lydelse 2018:175. 5 Senaste lydelse […].
2. om ombudet är en juridisk person, dessutom namn, personnummer eller motsvarande samt adress för var och en som ingår i ombudets styrelse eller är dess verkställande direktör,
3. uppgifter som visar att de personer som avses i 2 är lämpliga för en sådan uppgift eller, om ombudet är en fysisk person, att han eller hon är lämplig att tillhandahålla betaltjänster,
4. ombudets interna regler för hur ombudet ska leva upp till de krav som anges i lagen (2017:630)
om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, och
4. ombudets interna regler för hur ombudet ska leva upp till de krav som anges i Europaparlamen-
tets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism och lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, och
5. uppgifter om vilka betaltjänster ombudet har i uppdrag att tillhandahålla.
Om anmälan uppfyller kraven i andra stycket ska Finansinspektionen registrera ombudet i det register som inspektionen för enligt 8 kap. 5 §. Beslut i fråga om registrering ska fattas inom två månader från det att anmälan togs emot.
Ombudet får inte tillhandahålla betaltjänster innan registrering enligt tredje stycket har gjorts.
28 §6
Ett betalningsinstitut eller en registrerad betaltjänstleverantör får uppdra åt någon annan att utföra ett visst arbete eller vissa operativa funktioner som ingår i dess verksamhet med betaltjänster. Betalningsinstitutet eller den registrerade betaltjänstleverantören ska anmäla sådana uppdragsavtal till Finansinspektionen. En sådan anmälan behöver inte göras när det gäller kontoinformationstjänster.
Uppdrag åt någon annan att utföra sådana funktioner som är av väsentlig betydelse för betaltjänstverksamheten får bara ges om betalningsinstitutet eller den registrerade betaltjänstleverantören ansvarar för att
6 Senaste lydelse 2018:175.
1. verksamheten drivs av uppdragstagaren under kontrollerade och säkerhetsmässigt betryggande former, och
2. uppdraget inte väsentligt försämrar kvaliteten på betalningsinstitutets eller den registrerade betaltjänstleverantörens internkontroll och Finansinspektionens möjligheter att övervaka att betalningsinstitutet eller den registrerade betaltjänstleverantören följer de regler som gäller för verksamheten.
Första och andra styckena gäller inte uppdrag som omfattas av artikel 6 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism.
4 a kap.
1 §7
Ett kreditinstitut får inte vägra en konsument som är lagligen bosatt inom EES att öppna ett betalkonto med sådana grundläggande funktioner enligt 2 § som institutet tillhandahåller andra konsumenter.
Första stycket gäller inte om det skulle strida mot lagen
(2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller om det finns särskilda
skäl mot att tillhandahålla konsumenten ett betalkonto.
Första stycket gäller inte om det skulle strida mot Europa-
parlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism eller om det finns sär-
skilda skäl mot att tillhandahålla konsumenten ett betalkonto.
8 kap.
1 a §
Bestämmelserna i 1 § gäller inte i den utsträckning som Myndigheten för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism
7 Senaste lydelse 2019:407.
utövar tillsyn över en utvald verksamhetsutövare enligt artikel 5.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om inrättande av en myndighet för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och om ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010, (EU) nr 1095/2010.
8 a §8
Finansinspektionen ska ingripa mot någon som ingår i betalningsinstitutets styrelse eller är dess verkställande direktör, eller ersättare för någon av dem, om institutet har befunnits ansvarigt för en överträdelse av lagen
(2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller föreskrifter som har
meddelats med stöd av den lagen eller en överträdelse av förordning (EU) 2015/847.
Finansinspektionen ska ingripa mot någon som ingår i betalningsinstitutets styrelse eller är dess verkställande direktör, eller ersättare för någon av dem, om institutet har befunnits ansvarigt för en överträdelse av Europa-
parlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism eller lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller före-
skrifter som har meddelats med stöd av den lagen eller en överträdelse av förordning (EU) 2015/847.
Ett ingripande enligt första stycket får ske endast om överträdelsen är allvarlig, upprepad eller systematisk och personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orsakat överträdelsen.
Ingripande sker genom
1. beslut att personen i fråga under en viss tid, lägst tre och högst tio år, inte får upprätthålla en funktion som avses i första stycket hos ett betalningsinstitut, eller
2. beslut om sanktionsavgift.
8 Senaste lydelse 2017:652.
8 b §
Finansinspektionen får ingripa mot en utvald verksamhetsutövare om Myndigheten för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism föreslår eller begär det enligt artikel 6.1 andra stycket, 20.2 i eller 21.9 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om inrättande av en myndighet för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och om ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010, (EU) nr 1095/2010.
15 a §9
När det är fråga om en överträdelse av lagen (2017:630) om
åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller
föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen eller en överträdelse av förordning (EU) 2015/847, ska den sanktionsavgift som kan beslutas enligt 14 § uppgå till lägst 5 000 kronor och som högst fastställas till det högsta av
När det är fråga om en överträdelse av Europaparlamentets
och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism eller lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller föreskrifter som
har meddelats med stöd av den lagen eller en överträdelse av förordning (EU) 2015/847, ska den sanktionsavgift som kan beslutas enligt 14 § uppgå till lägst 5 000 kronor och som högst fastställas till det högsta av
1. tio procent av betalningsinstitutets omsättning närmast föregående räkenskapsår eller, i förekommande fall, motsvarande omsättning på koncernnivå,
9 Senaste lydelse 2017:652.
2. två gånger den vinst som institutet gjort till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa, eller
3. ett belopp i kronor motsvarande fem miljoner euro.
3. ett belopp i kronor motsvarande tio miljoner euro.
Avgiften får inte vara så stor att institutet därefter inte uppfyller kraven i 3 kap. 2 §.
23 a §10
Vid en överträdelse av lagen
(2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller föreskrifter som
har meddelats med stöd av den lagen eller en överträdelse av förordning (EU) 2015/847, som inte är ringa, får Finansinspektionen ingripa mot en registrerad betaltjänstleverantör som är en juridisk person genom beslut om sanktionsavgift som bestäms i enlighet med 15 a §.
Vid en överträdelse av Europa-
parlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism eller lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller före-
skrifter som har meddelats med stöd av den lagen eller en överträdelse av förordning (EU) 2015/847, som inte är ringa, får Finansinspektionen ingripa mot en registrerad betaltjänstleverantör som är en juridisk person genom beslut om sanktionsavgift som bestäms i enlighet med 15 a §.
Om den registrerade betaltjänstleverantören är en fysisk person, får sanktionsavgift beslutas endast om överträdelsen är allvarlig, upprepad eller systematisk och personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orsakat överträdelsen.
Avgiften tillfaller staten.
23 b §11
Finansinspektionen ska ingripa mot en person som ingår i en registrerad betaltjänstleverantörs styrelse eller är dess verkställande di-
Finansinspektionen ska ingripa mot en person som ingår i en registrerad betaltjänstleverantörs styrelse eller är dess verkställande di-
10 Senaste lydelse 2017:652. 11 Senaste lydelse 2017:652.
rektör eller på motsvarande sätt företräder betaltjänstleverantören, eller är ersättare för någon av dem, om den registrerade betaltjänstleverantören har befunnits ansvarig för en överträdelse av lagen
(2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller föreskrifter som har
meddelats med stöd av den lagen eller en överträdelse av förordning (EU) 2015/847.
rektör eller på motsvarande sätt företräder betaltjänstleverantören, eller är ersättare för någon av dem, om den registrerade betaltjänstleverantören har befunnits ansvarig för en överträdelse av
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism eller lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller före-
skrifter som har meddelats med stöd av den lagen eller en överträdelse av förordning (EU) 2015/847.
Ett ingripande enligt första stycket får ske endast om överträdelsen är allvarlig, upprepad eller systematisk och personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orsakat överträdelsen.
Ingripande sker genom
1. beslut att personen i fråga under en viss tid, lägst tre och högst tio år, inte får upprätthålla en funktion som avses i första stycket hos en registrerad betaltjänstleverantör, eller
2. beslut om sanktionsavgift.
1. Denna lag träder i kraft den …
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för överträdelser av lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism som inträffat före ikraftträdandet.
1.22. Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043)
Härigenom föreskrivs1 i fråga om försäkringsrörelselagen (2010:2043)
dels att 1 kap. 12 §, 15 kap. 5 och 14 §§, 18 kap. 1 a och 17 a §§ ska
ha följande lydelse,
dels att det ska införas tre nya paragrafer, 10 kap. 22 a §, 17 kap.
2 a § och 18 kap. 1 b §, och närmast före 18 kap. 1 b § en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
12 §2
I denna lag betyder
1. behörig myndighet: en utländsk myndighet som har behörighet att utöva tillsyn över en utländsk försäkringsgivare eller över ett försäkringsföretag,
2. blandat finansiellt holdingföretag: ett sådant företag som avses i 1 kap. 3 § 4 lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat,
3. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,
4. EES-försäkringsgivare: en utländsk försäkringsgivare vars hemland hör till EES och som omfattas av Solvens II-direktivet,
5. externt kreditvärderingsinstitut: ett kreditvärderingsinstitut som har fått tillstånd eller blivit certifierat enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kreditvärderingsinstitut eller en centralbank som utfärdar kreditvärderingar som inte omfattas av den förordningen,
6. försäkringsholdingföretag: ett moderföretag som inte är ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare, ett försäkringsföretag från tredjeland eller ett blandat finansiellt holdingföretag och vars huvudsakliga verksamhet är att förvärva och förvalta andelar i dotterföretag som uteslutande eller huvudsakligen är försäkringsföretag, EES-försäkringsgivare eller försäkringsgivare från tredjeland,
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/xx av den xx om de mekanismer som medlemsstaterna ska inrätta för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism och om upphävande av direktiv (EU) 2015/849. 2 Senaste lydelse 2021:461.
7. försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet: ett moderföretag som inte är ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare, en försäkringsgivare från tredjeland, ett blandat finansiellt holdingföretag eller ett försäkringsholdingföretag och som har minst ett dotterföretag som är försäkringsföretag,
8. försäkringsgivare från tredjeland: en utländsk försäkringsgivare vars hemland inte hör till EES och som skulle omfattas av Solvens II-direktivet om dess hemland hörde till EES,
9. grupptillsynsmyndighet: den myndighet som enligt 19 kap. 6 § ansvarar för grupptillsynen,
10. Solvens II-direktivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2177, 11. specialföretag: ett aktiebolag eller en ekonomisk förening som, utan att vara ett försäkringsföretag eller en utländsk försäkringsgivare, övertar försäkringsrisker från ett försäkringsföretag eller en EES-försäkringsgivare och som till fullo finansierar sin exponering för riskerna genom inkomster från emissioner av skuldebrev eller någon annan liknande form av finansiering, för vilken rätten till återbetalning är underordnad företagens skyldigheter enligt avtal om riskövertagande, 12. tillsynskollegium: en permanent men flexibel struktur för samarbete, samordning och beslutsfattande mellan Finansinspektionen och en eller flera behöriga myndigheter eller mellan flera behöriga myndigheter vid tillsynen över en grupp enligt 19 kap., och
12. tillsynskollegium: en permanent men flexibel struktur för samarbete, samordning och beslutsfattande mellan Finansinspektionen och en eller flera behöriga myndigheter eller mellan flera behöriga myndigheter vid tillsynen över en grupp enligt 19 kap.,
13. tjänstepensionsföretag: ett företag som har tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet enligt lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag.
13. tjänstepensionsföretag: ett företag som har tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet enligt lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag, och
14. utvald verksamhetsutövare: detsamma som i artikel 2.1.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx
om inrättande av en myndighet för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och om ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010, (EU) nr 1095/2010.
10 kap.
22 a §
Bestämmelserna i 19–22 §§ gäller inte uppdrag som omfattas av artikel 6 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism.
15 kap.
5 §3
Vid bedömningen enligt 4 § ska följande beaktas:
1. förvärvarens anseende och kapitalstyrka,
2. om den som till följd av förvärvet kommer att ingå i styrelsen för försäkringsaktiebolaget eller vara verkställande direktör i det, eller vara ersättare för någon av dem, har tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av ett försäkringsaktiebolag och även i övrigt är lämplig för en sådan uppgift,
3. om det finns skäl att anta att förvärvaren kommer att motverka att försäkringsaktiebolagets verksamhet drivs på ett sätt som är förenligt med denna lag och andra författningar som reglerar bolagets verksamhet, och
4. om det finns skäl att anta att förvärvet har samband med eller kan öka risken för
a) penningtvätt enligt 1 kap.
6 § lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, eller
a) penningtvätt enligt artikel 2.1
i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet an-
3 Senaste lydelse 2022:683.
vänds för penningtvätt eller finansiering av terrorism, eller
b) finansiering av terrorism enligt 6 § terroristbrottslagen (2022:666) eller försök till sådant brott, avseende terroristbrott enligt 4 § samma lag.
14 §4
Finansinspektionen får besluta att ägaren till ett kvalificerat innehav av aktier vid stämman inte får företräda fler aktier än som motsvarar ett innehav som inte är kvalificerat
1. om ägaren motverkar eller kan antas komma att motverka att försäkringsaktiebolagets verksamhet drivs på ett sätt som är förenligt med kraven i denna lag och andra författningar som reglerar bolagets verksamhet,
2. om ägaren i väsentlig mån har åsidosatt skyldigheter i näringsverksamhet eller i andra ekonomiska angelägenheter eller gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet,
3. om ägaren är ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag och dess ledning inte uppfyller de krav som ställs på ledningen i ett sådant företag enligt 19 kap. 63 § första stycket denna lag respektive 5 kap. 16 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat, eller
4. om det finns skäl att anta att innehavet har samband med eller kan öka risken för
a) penningtvätt enligt 1 kap.
6 § lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, eller
a) penningtvätt enligt artikel 2.1
i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, eller
b) finansiering av terrorism enligt 6 § terroristbrottslagen (2022:666) eller försök till sådant brott, avseende terroristbrott enligt 4 § samma lag.
Om ägaren till ett kvalificerat innehav av aktier inte har ansökt om tillstånd till ett förvärv som avses i 1 eller 2 §, får Finansinspektionen besluta att ägaren vid stämman inte får företräda aktierna till den del de omfattas av ett krav på tillstånd.
4 Senaste lydelse 2022:683.
Om någon i strid med ett beslut av Finansinspektionen har ett kvalificerat innehav av aktier, får innehavaren inte företräda aktierna vid stämman till den del innehavet står i strid med beslutet.
17 kap.
2 a §
Bestämmelserna i 2 § gäller inte i den utsträckning som Myndigheten för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism utövar tillsyn över en utvald verksamhetsutövare enligt artikel 5.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om inrättande av en myndighet för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och om ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010, (EU) nr 1095/2010.
18 kap.
1 a §5
Finansinspektionen ska ingripa mot någon som ingår i försäkringsföretagets styrelse eller är dess verkställande direktör, eller ersättare för någon av dem, om företaget har befunnits ansvarigt för en överträdelse av lagen (2017:630)
om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller före-
skrifter som har meddelats med stöd av den lagen.
Finansinspektionen ska ingripa mot någon som ingår i försäkringsföretagets styrelse eller är dess verkställande direktör, eller ersättare för någon av dem, om företaget har befunnits ansvarigt för en överträdelse av Europaparlamen-
tets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism eller lagen ( 2027:000 ) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av
5 Senaste lydelse 2017:653.
terrorism eller föreskrifter som har
meddelats med stöd av den lagen.
Ett ingripande enligt första stycket får ske endast om överträdelsen är allvarlig, upprepad eller systematisk och personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orsakat överträdelsen.
När Finansinspektionen får ingripa
1 b §
Finansinspektionen får ingripa mot en utvald verksamhetsutövare om Myndigheten för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism föreslår eller begär det enligt artikel 6.1 andra stycket, 20.2 i eller 21.9 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om inrättande av en myndighet för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och om ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010, (EU) nr 1095/2010.
17 a §6
När det är fråga om en överträdelse av lagen (2017:630) om
åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller
föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen, ska den sanktionsavgift som kan beslutas enligt 16 § första stycket uppgå till lägst 5 000 kronor och som högst fastställas till det högsta av
När det är fråga om en överträdelse av Europaparlamentets
och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism eller lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller föreskrifter som
har meddelats med stöd av den lagen, ska den sanktionsavgift som
6 Senaste lydelse 2017:653.
kan beslutas enligt 16 § första stycket uppgå till lägst 5 000 kronor och som högst fastställas till det högsta av
1. tio procent av försäkringsföretagets omsättning närmast föregående räkenskapsår eller, i förekommande fall, motsvarande omsättning på koncernnivå,
2. två gånger den vinst som försäkringsföretaget gjort till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa, eller
3. ett belopp i kronor motsvarande fem miljoner euro.
3. ett belopp i kronor motsvarande tio miljoner euro.
Avgiften får inte vara så stor att försäkringsföretaget därefter inte uppfyller kraven enligt 4 kap. 1 §.
1. Denna lag träder i kraft …
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för överträdelser av lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism som inträffat före ikraftträdandet.
1.23. Förslag till lag om ändring i lagen (2011:755) om elektroniska pengar
Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (2011:755) om elektroniska pengar
dels att 1 kap. 2 §, 2 kap. 7 §, 3 kap. 13, 18 och 29 §§ och 5 kap.
8 a, 15 a, 23 a och 23 b §§ ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas två nya paragrafer, 5 kap. 1 a och 23 e §§,
och närmast före 5 kap. 23 § en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
2 §
I denna lag betyder
1. betalningsinstrument: ett kontokort eller något annat personligt instrument eller en personlig rutin som används för att initiera en betalningsorder,
2. elektroniska pengar: ett elektroniskt förvarat penningvärde som
a) representerar en fordran på utgivaren,
b) ges ut i utbyte mot medel i syfte att genomföra betalningstransaktioner enligt lagen (2010:751) om betaltjänster, och
c) godtas som betalningsmedel av andra än utgivaren,
3. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,
4. filial: ett avdelningskontor med självständig förvaltning, varvid även ett utländskt institut för elektroniska pengars etablering av flera driftställen ska anses som en enda filial,
5. grupp: detsamma som i 1 kap. 7 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat,
6. hemland: det land där ett företag har fått tillstånd att driva sådan verksamhet som avses i denna lag,
7. institut för elektroniska pengar: ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening som har fått tillstånd att ge ut elektroniska pengar enligt denna lag,
8. konsument: en fysisk person som handlar huvudsakligen för ändamål som faller utanför näringsverksamhet,
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/xx av den xx om de mekanismer som medlemsstaterna ska inrätta för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism och om upphävande av direktiv (EU) 2015/849.
9. kvalificerat innehav: detsamma som i 1 kap. 5 § 14 lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,
10. startkapital: detsamma som i 1 kap. 5 § 17 lagen om bank- och finansieringsrörelse,
11. utgivare av elektroniska
pengar: institut för elektroniska
pengar, registrerade utgivare, den som ger ut elektroniska pengar och är undantagen från tillståndsplikt enligt 2 kap. 2 § och företag som enligt 3 kap. 28 § fått tillstånd att ge ut elektroniska pengar.
11. utgivare av elektroniska
pengar: institut för elektroniska
pengar, registrerade utgivare, den som ger ut elektroniska pengar och är undantagen från tillståndsplikt enligt 2 kap. 2 § och företag som enligt 3 kap. 28 § fått tillstånd att ge ut elektroniska pengar,
12. utvald verksamhetsutövare:
detsamma som i artikel 2.1.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om inrättande av en myndighet för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och om ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010, (EU) nr 1095/2010.
2 kap.
7 §2
Vid bedömningen enligt 3 § 3 och 6 § första stycket 3 av om en innehavare är lämplig ska dennes anseende och kapitalstyrka beaktas. Det ska också beaktas om det finns skäl att anta att
1. innehavaren kommer att motverka att verksamheten med utgivning av elektroniska pengar drivs på ett sätt som är förenligt med kraven i denna lag och andra författningar som reglerar företagets verksamhet,
2. innehavet har samband med eller kan öka risken för
a) penningtvätt enligt 1 kap.
6 § lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, eller
a) penningtvätt enligt artikel 2.1
i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används
2 Senaste lydelse 2022:684.
för penningtvätt eller finansiering av terrorism, eller
b) finansiering av terrorism enligt 6 § terroristbrottslagen (2022:666) eller försök till sådant brott, avseende terroristbrott enligt 4 § samma lag.
Om företaget har eller kan förväntas komma att få nära förbindelser med någon annan, får tillstånd enligt 1 § ges bara om förbindelserna inte hindrar en effektiv tillsyn av företaget.
3 kap.
13 §3
Bestämmelser om skyldighet för den som ger ut elektroniska pengar att medverka till att förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism finns i lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.
Bestämmelser om skyldighet för den som ger ut elektroniska pengar att medverka till att förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism finns i Europa-
parlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism och lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.
18 §4
Om ett institut för elektroniska pengar eller en registrerad utgivare vill tillhandahålla betaltjänster genom ombud, ska institutet eller utgivaren anmäla ombudet för registrering hos Finansinspektionen. En sådan anmälan behöver inte göras när det gäller kontoinformationstjänster.
Anmälan ska innehålla
1. ombudets namn och adress samt ombudets unika identifikationskod eller identifikationsnummer om sådana uppgifter finns,
2. om ombudet är en juridisk person, dessutom namn, personnummer eller motsvarande samt adress för var och en som ingår i ombudets styrelse eller är dess verkställande direktör,
3 Senaste lydelse 2017:655. 4 Senaste lydelse 2018:176.
3. uppgifter som visar att de personer som avses i 2 är lämpliga för en sådan uppgift eller, om ombudet är en fysisk person, att han eller hon är lämplig att tillhandahålla betaltjänster,
4. ombudets interna regler för hur ombudet ska leva upp till de krav som anges i lagen (2017:630)
om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, och
4. ombudets interna regler för hur ombudet ska leva upp till de krav som anges i Europaparla-
mentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism och lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, och
5. uppgifter om vilka betaltjänster ombudet har i uppdrag att tillhandahålla.
Om anmälan uppfyller kraven i andra stycket ska Finansinspektionen registrera ombudet i det register som inspektionen för enligt 5 kap. 5 §. Beslut i fråga om registrering ska fattas inom två månader från det att anmälan togs emot.
Ombudet får inte tillhandahålla betaltjänster innan registrering enligt tredje stycket har gjorts.
Institut för elektroniska pengar och registrerade utgivare ska försäkra sig om att ombud som agerar för deras räkning informerar betaltjänstanvändarna om detta förhållande. Detta gäller inte för kontoinformationstjänster.
29 §5
Ett institut för elektroniska pengar eller en registrerad utgivare får uppdra åt någon annan att utföra ett visst arbete eller vissa operativa funktioner som ingår i dess verksamhet med utgivning av elektroniska pengar eller tillhandahållande av betaltjänster. Institutet eller utgivaren ska anmäla sådana uppdragsavtal till Finansinspektionen. En sådan anmälan behöver inte göras när det gäller kontoinformationstjänster.
Uppdrag åt någon annan att utföra sådana funktioner som är av väsentlig betydelse för verksamheten med utgivning av elektroniska
5 Senaste lydelse 2018:176.
pengar eller tillhandahållande av betaltjänster får bara ges om institutet eller utgivaren ansvarar för att
1. verksamheten drivs av uppdragstagaren under kontrollerade och säkerhetsmässigt betryggande former, och
2. uppdraget inte väsentligt försämrar kvaliteten på institutets eller utgivarens internkontroll och Finansinspektionens möjligheter att övervaka att institutet eller utgivaren följer de regler som gäller för verksamheten.
Första och andra styckena gäller inte uppdrag som omfattas av artikel 6 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism.
5 kap.
1 a §
Bestämmelserna i 1 § gäller inte i den utsträckning som Myndigheten för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism utövar tillsyn över en utvald verksamhetsutövare enligt artikel 5.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om inrättande av en myndighet för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och om ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010, (EU) nr 1095/2010.
8 a §6
Finansinspektionen ska ingripa mot någon som ingår i styrelsen för institutet för elektroniska
Finansinspektionen ska ingripa mot någon som ingår i styrelsen för institutet för elektroniska
6 Senaste lydelse 2017:655.
pengar eller är dess verkställande direktör, eller ersättare för någon av dem, om institutet har befunnits ansvarigt för en överträdelse av lagen (2017:630) om
åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller före-
skrifter som har meddelats med stöd av den lagen eller en överträdelse av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/847 av den 20 maj 2015 om uppgifter som ska åtfölja överföringar av medel och om upphävande av förordning (EG) nr 1781/2006.
pengar eller är dess verkställande direktör, eller ersättare för någon av dem, om institutet har befunnits ansvarigt för en överträdelse av Europaparlamentets och
rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism eller lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller föreskrifter som
har meddelats med stöd av den lagen eller en överträdelse av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/847 av den 20 maj 2015 om uppgifter som ska åtfölja överföringar av medel och om upphävande av förordning (EG) nr 1781/2006.
Ett ingripande enligt första stycket får ske endast om överträdelsen är allvarlig, upprepad eller systematisk och personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orsakat överträdelsen.
Ingripande sker genom
1. beslut att personen i fråga under en viss tid, lägst tre och högst tio år, inte får upprätthålla en funktion som avses i första stycket hos en utgivare av elektroniska pengar, eller
2. beslut om sanktionsavgift.
15 a §7
När det är fråga om överträdelse av lagen (2017:630) om åtgär-
der mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller föreskrifter
som har meddelats med stöd av den lagen eller en överträdelse av förordning (EU) 2015/847 ska
När det är fråga om överträdelse av Europaparlamentets och
rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism eller
7 Senaste lydelse 2017:655.
sanktionsavgiften som kan beslutas enligt 14 § uppgå till lägst 5 000 kronor och som högst fastställas till det högsta av
lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller föreskrifter som
har meddelats med stöd av den lagen eller en överträdelse av förordning (EU) 2015/847 ska sanktionsavgiften som kan beslutas enligt 14 § uppgå till lägst 5 000 kronor och som högst fastställas till det högsta av
1. tio procent av institutets omsättning närmast föregående räkenskapsår eller, i förekommande fall, motsvarande omsättning på koncernnivå,
2. två gånger den vinst som institutet gjort till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa, eller
3. ett belopp i kronor motsvarande fem miljoner euro.
3. ett belopp i kronor motsvarande tio miljoner euro.
Avgiften får inte vara så stor att institutet därefter inte uppfyller kraven i 3 kap. 2 §.
23 a §8
Vid en överträdelse av lagen
(2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller föreskrifter som har
meddelats med stöd av den lagen eller en överträdelse av förordning (EU) 2015/847, som inte är ringa, får Finansinspektionen ingripa mot en registrerad utgivare av elektroniska pengar genom beslut om sanktionsavgift som bestäms i enlighet med 15 a §.
Vid en överträdelse av Europa-
parlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism eller lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller
föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen eller en överträdelse av förordning (EU) 2015/847, som inte är ringa, får Finansinspektionen ingripa mot en registrerad utgivare av elektroniska pengar genom beslut om
8 Senaste lydelse 2017:655.
sanktionsavgift som bestäms i enlighet med 15 a §.
Avgiften tillfaller staten.
23 b §9
Finansinspektionen ska ingripa mot en person som ingår i den registrerade utgivarens styrelse eller är dess verkställande direktör, eller är ersättare för någon av dem, om den registrerade utgivaren har befunnits ansvarig för överträdelse av lagen (2017:630)
om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller
föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen eller en överträdelse av förordning (EU) 2015/847.
Finansinspektionen ska ingripa mot en person som ingår i den registrerade utgivarens styrelse eller är dess verkställande direktör, eller är ersättare för någon av dem, om den registrerade utgivaren har befunnits ansvarig för överträdelse av Europaparlamentets
och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism eller lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller föreskrifter som har
meddelats med stöd av den lagen eller en överträdelse av förordning (EU) 2015/847.
Ett ingripande enligt första stycket får ske endast om överträdelsen är allvarlig, systematisk eller upprepad och personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orsakat överträdelsen.
Ingripande sker genom
1. beslut att personen i fråga under en viss tid, lägst tre och högst tio år, inte får upprätthålla en funktion som avses i första stycket hos en utgivare av elektroniska pengar, eller
2. beslut om sanktionsavgift.
9 Senaste lydelse 2017:655.
Ingripande mot en utvald verksamhetsutövare
23 e §
Finansinspektionen får ingripa mot en utvald verksamhetsutövare om Myndigheten för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism föreslår eller begär det enligt artikel 6.1 andra stycket, 20.2 i eller 21.9 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om inrättande av en myndighet för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och om ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010, (EU) nr 1095/2010.
1. Denna lag träder i kraft …
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för överträdelser av lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism som inträffat före ikraftträdandet.
1.24. Förslag till lag om ändring i lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet
Härigenom föreskrivs att 11 kap. 1 § lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet ska ha följande lydelse.
11 kap.
1 §1
En upphandlande myndighet eller enhet ska utesluta en leverantör från att delta i en upphandling, om myndigheten eller enheten får kännedom om att leverantören enligt en lagakraftvunnen dom är dömd för brott som innefattar
1. sådan brottslighet som avses i artikel 2 i rådets rambeslut 2008/841/RIF av den 24 oktober 2008 om kampen mot organiserad brottslighet,
2. bestickning enligt definitionen i artikel 3 i rådets akt av den 26 maj 1997 om utarbetande på grundval av artikel K 3.2 c i fördraget om Europeiska unionen av konventionen om kamp mot korruption som tjänstemän i Europeiska gemenskaperna eller Europeiska unionens medlemsstater är delaktiga i, respektive artikel 2.1 i rådets rambeslut 2003/568/RIF av den 22 juli 2003 om kampen mot korruption inom den privata sektorn,
3. bedrägeri i den mening som avses i artikel 1 i konventionen som utarbetats på grundval av artikel K.3 i fördraget om Europeiska unionen, om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen,
4. penningtvätt och finansiering av terrorism enligt defini-
tionen i artikel 1 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets
4. penningtvätt och finansiering av terrorism enligt defini-
tionerna i artikel 2.1 och 2.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, eller
1 Senaste lydelse 2018:1316.
och rådets direktiv 2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG, i den ursprungliga lydelsen, eller
5. terroristbrott eller brott med anknytning till terroristverksamhet såsom de definieras i artiklarna 3 och 5–12 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/541 av den 15 mars 2017 om bekämpande av terrorism, om ersättande av rådets rambeslut 2002/475/RIF och om ändring av rådets beslut 2005/671/RIF, i den ursprungliga lydelsen, eller anstiftan, medhjälp och försök att begå brott i den mening som avses i artikel 14 i det direktivet.
Är leverantören en juridisk person, ska leverantören uteslutas om en företrädare för den juridiska personen har dömts för brottet. Om det finns grundad anledning anta att en leverantör ska uteslutas med stöd av första stycket, får myndigheten eller enheten begära att leverantören visar att det inte finns någon grund för uteslutning.
Om det finns särskilda skäl, får en upphandlande myndighet eller enhet avstå från att utesluta en leverantör som dömts för brottslighet enligt första stycket.
Denna lag träder i kraft den …
1.25. Förslag till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244)
Härigenom föreskrivs att 39 kap. 14 § och 51 kap. 2 §skatteförfarandelagen (2011:1244) ska ha följande lydelse.
39 kap.
14 §1
En beskattningsbar person som omsätter investeringsguld som avses i 1 kap. 18 § mervärdesskattelagen (1994:200) i Sverige eller till ett annat EU-land ska vid en transaktion som uppgår till ett belopp motsvarande 10 000 kronor eller mer dokumentera nödvändiga identifikationsuppgifter för köparen.
Första stycket gäller även för en transaktion som understiger 10 000 kronor men som kan antas ha samband med en annan transaktion och tillsammans med denna uppgår till minst detta belopp. Om summan inte är känd vid tidpunkten för en transaktion, ska nödvändiga identifikationsuppgifter dokumenteras så snart summan av transaktionerna uppgår till minst 10 000 kronor.
Bestämmelserna i 3 kap. 4 §
första stycket, 8 och 14–16 §§ lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism ska även tillämpas vid trans-
aktioner som avses i första och andra styckena.
Bestämmelserna i
artik-
larna 15.1, 16.1, 16.2, 16.4, 27 och 28.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism ska även
tillämpas vid transaktioner som avses i första och andra styckena.
51 kap.
2 §2
Vid bedömningen av om det är oskäligt att ta ut en dokumentationsavgift med fullt belopp ska Skatteverket även beakta om bristen på dokumentation helt
Vid bedömningen av om det är oskäligt att ta ut en dokumentationsavgift med fullt belopp ska Skatteverket även beakta om bristen på dokumentation helt
1 Senaste lydelse 2017:657. 2 Senaste lydelse 2018:2034.
eller delvis har lett till ett ingripande på grund av att bestämmelserna i 5 kap. 3 § lagen (2017:630)
om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism inte har
följts.
eller delvis har lett till ett ingripande på grund av att bestämmelserna i artikel 56 i Europaparla-
mentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism inte
har följts.
Denna lag träder i kraft den …
1.26. Förslag till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder
Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder
dels att 14 kap. 12 a § ska betecknas 14 kap. 12 b §,
dels att 1 kap. 11 §, 8 kap. 14 §, 14 kap. 1 a, 9 a och 12 §§ ska ha
följande lydelse,
dels att det ska införas tre nya paragrafer, 13 kap. 1 a § och 14 kap.
1 b och 12 a §§, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
11 §2
I denna lag betyder
1. arbetstagarrepresentanter: detsamma som i artikel 2 e i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/14/EG av den 11 mars 2002 om inrättande av en allmän ram för information till och samråd med arbetstagare i Europeiska gemenskapen, i den ursprungliga lydelsen,
2. direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder: Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2034,
3. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,
4. emittent: ett företag som har sitt stadgeenliga säte i ett land inom EES och vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad,
5. etablerad:
a) för en alternativ investeringsfond: där fonden har tillstånd eller är registrerad eller, om fonden varken har tillstånd eller är registrerad, där dess stadgeenliga säte eller huvudkontor finns, eller, om fonden inte har något stadgeenligt säte eller huvudkontor, det land till vilket fonden har starkast anknytning,
b) för en AIF-förvaltare: där dess stadgeenliga säte finns,
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/xx av den xx om de mekanismer som medlemsstaterna ska inrätta för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism och om upphävande av direktiv (EU) 2015/849. 2 Senaste lydelse 2022:196.
c) för ett förvaringsinstitut: där dess stadgeenliga säte eller en filial finns,
6. filial: avdelningskontor med självständig förvaltning, varvid även en AIF-förvaltares etablering av flera driftställen i ett annat land inom EES än hemlandet eller i ett land utanför EES ska anses som en enda filial,
7. finansiell hävstång: en metod genom vilken en AIF-förvaltare ökar exponeringen för en förvaltad alternativ investeringsfond genom lån av kontanter eller värdepapper, eller med användning av derivatinstrument eller på något annat sätt,
8. finansiella instrument: detsamma som i 1 kap. 4 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,
9. fondföretag: detsamma som i 1 kap. 1 § första stycket 9 lagen (2004:46) om värdepappersfonder,
10. holdingbolag: ett företag med aktieinnehav i ett eller flera andra företag, vars affärsidé är att fullfölja en eller flera affärsstrategier genom sina dotterföretag, närstående företag eller ägarintressen för att bidra till deras värde på lång sikt, och som är ett företag som antingen
a) handlar för egen räkning och vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad, eller
b) har etablerats inte huvudsakligen för att generera avkastning åt sina investerare genom avyttring av sina dotterföretag eller närstående företag, vilket framgår av företagets årsredovisning eller andra offentliga handlingar,
11. kapitalbas: detsamma som i artikel 72 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012,
12. kommissionens delegerade förordning: kommissionens delegerade förordning (EU) nr 231/2013 av den 19 december 2012 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU vad gäller undantag, allmänna verksamhetsvillkor, förvaringsinstitut, finansiell hävstång, öppenhet och tillsyn,
13. kvalificerat innehav: ett direkt eller indirekt ägande i en AIFförvaltare, om innehavet beräknat på det sätt som anges i 1 kap. 1 a § lagen om värdepappersfonder representerar tio procent eller mer av kapitalet eller av samtliga röster eller annars möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av förvaltaren,
14. marknadsföring: direkt eller indirekt erbjudande eller placering, på AIF-förvaltarens initiativ eller för AIF-förvaltarens räkning, av andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond som denne förvaltar och som riktar sig till investerare med hemvist eller stadgeenligt säte inom EES,
15. matarfond till en alternativ investeringsfond: en alternativ investeringsfond som
a) placerar minst 85 procent av sina tillgångar i andelar eller aktier i en annan alternativ investeringsfond (mottagarfond till en alternativ investeringsfond), eller
b) placerar minst 85 procent av sina tillgångar i fler än en mottagarfond till en alternativ investeringsfond förutsatt att dessa fonder har identiska investeringsstrategier, eller
c) på annat sätt har en exponering på minst 85 procent av sina tillgångar mot en sådan mottagarfond till en alternativ investeringsfond,
16. moderföretag och dotterföretag: detsamma som i 1 kap. 4 § årsredovisningslagen (1995:1554),
17. mottagarfond till en alternativ investeringsfond: en alternativ investeringsfond i vilken en annan alternativ investeringsfond investerar eller mot vilken denna fond har en exponering i enlighet med 15,
18. nära förbindelser: detsamma som i 1 kap. 2 § lagen om värdepappersfonder, med den skillnaden att det som anges om fondbolag i stället ska tillämpas på AIF-förvaltare,
19. onoterat företag: ett företag som har sitt stadgeenliga säte i ett land inom EES och vars aktier inte är upptagna till handel på en reglerad marknad,
20. primärmäklare: kreditinstitut, värdepappersbolag, värdepappersföretag eller annan lagreglerad enhet som står under fortlöpande tillsyn, vilka erbjuder professionella investerare tjänster för att främst finansiera eller som motpart utföra transaktioner med finansiella instrument, och som även kan tillhandahålla andra tjänster, såsom clearing, avveckling, depåtjänster, värdepapperslån, skräddarsydda tekniska lösningar och stödtjänster,
21. professionell investerare: en investerare som avses i 9 kap. 4 eller 5 § lagen om värdepappersmarknaden,
22. reglerad marknad: detsamma som i 1 kap. 4 b § lagen om värdepappersmarknaden,
23. sonderande marknadsföring: direkt eller indirekt tillhandahållande av information eller kommunikation om investeringsstrategier eller investeringsidéer från en svensk eller utländsk EES-baserad AIF-förvaltare, eller på förvaltarens vägnar, till potentiella professionella investerare med hemvist eller säte inom EES, i syfte att pröva deras intresse för en EES-baserad alternativ investeringsfond som ännu inte är etablerad eller som är etablerad men ännu inte anmälts för marknadsföring i det land inom EES där de potentiella investerarna har sin hemvist eller sitt säte på det sätt som avses i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder,
24. specialfond: en alternativ investeringsfond som förvaltas enligt denna lag och uppfyller de särskilda villkoren i 12 kap.,
25. specialföretag för värdepapperisering: ett företag vars enda syfte är att genomföra en eller flera värdepapperiseringstransaktioner i den mening som avses i artikel 1.2 i Europeiska centralbankens förordning (EU) 1075/2013 av den 18 oktober 2013 om statistik över tillgångar och skulder hos finansiella bolag som ägnar sig åt värdepapperiseringstransaktioner, och annan lämplig verksamhet för att uppnå detta mål,
26. startkapital: detsamma som i 1 kap. 5 § 18 lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,
27. särskild vinstandel: en andel av en alternativ investeringsfonds vinst som tillfaller AIFförvaltaren som ersättning för förvaltningen, exklusive eventuell andel av fondens vinst som tillfaller förvaltaren som avkastning på en investering som gjorts i fonden av förvaltaren, och
27. särskild vinstandel: en andel av en alternativ investeringsfonds vinst som tillfaller AIFförvaltaren som ersättning för förvaltningen, exklusive eventuell andel av fondens vinst som tillfaller förvaltaren som avkastning på en investering som gjorts i fonden av förvaltaren,
28. utvald verksamhetsutövare: detsamma som i artikel 2.1.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om inrättande av en myndighet för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och om ändring av förordningarna (EU)
nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010, (EU) nr 1095/2010, och
28. värdepappersfond: detsamma
som 1 kap. 1 § första stycket 25 lagen om värdepappersfonder.
29. värdepappersfond: detsamma
som 1 kap. 1 § första stycket 25 lagen om värdepappersfonder.
8 kap.
14 §
En AIF-förvaltare får genom delegering uppdra åt någon annan att utföra en uppgift eller en funktion (uppdragsavtal), om
1. uppdragsavtalet och AIF-förvaltarens delegeringsstruktur i övrigt kan motiveras på objektiva grunder,
2. uppdragstagaren är kvalificerad för uppgiften eller funktionen och förfogar över tillräckliga resurser för att utföra den,
3. uppdragsavtalet inte hindrar
a) förvaltaren från att handla i investerarnas intresse, eller
b) Finansinspektionens tillsyn över förvaltaren, och
4. AIF-förvaltaren kan övervaka den delegerade uppgiften eller funktionen och ge de anvisningar som behövs för en sund förvaltning samt med omedelbar verkan säga upp uppdragsavtalet, om det är i investerarnas gemensamma intresse. Delegering får inte ske i sådan omfattning att AIF-förvaltaren i praktiken inte längre kan anses fungera som förvaltare av den alternativa investeringsfonden. AIF-förvaltaren ska underrätta Finansinspektionen om uppdragsavtalet innan uppdragstagaren börjar utföra de uppgifter eller funktioner som avtalet avser.
Första–tredje styckena och 18 § gäller inte uppdrag som omfattas av artikel 6 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism.
13 kap.
1 a §
Bestämmelserna i 1 § gäller inte i den utsträckning som Myndigheten för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism utövar tillsyn över en utvald verksamhetsutövare enligt artikel 5.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om inrättande av en myndighet för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och om ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010, (EU) nr 1095/2010.
14 kap.
1 a §3
Finansinspektionen ska ingripa mot någon som ingår i en AIFförvaltares ledning eller styrelse eller är förvaltarens verkställande direktör eller motsvarande, eller är ersättare för någon av dem, om förvaltaren har befunnits ansvarig för en överträdelse av lagen
(2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller föreskrifter som har
meddelats med stöd av den lagen.
Finansinspektionen ska ingripa mot någon som ingår i en AIFförvaltares ledning eller styrelse eller är förvaltarens verkställande direktör eller motsvarande, eller är ersättare för någon av dem, om förvaltaren har befunnits ansvarig för en överträdelse av Europa-
parlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism eller lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller före-
skrifter som har meddelats med stöd av den lagen.
3 Senaste lydelse 2017:658.
Ett ingripande enligt första stycket får ske endast om AIF-förvaltarens överträdelse är allvarlig, upprepad eller systematisk och personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orsakat överträdelsen.
Ingripande sker genom
1. beslut att personen i fråga under en viss tid, lägst tre och högst tio år, inte får upprätthålla en funktion som avses i första stycket i en AIF-förvaltare, eller
2. beslut om sanktionsavgift.
1 b §
Finansinspektionen får ingripa mot en utvald verksamhetsutövare om Myndigheten för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism föreslår eller begär det enligt artikel 6.1 andra stycket, 20.2 i eller 21.9 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om inrättande av en myndighet för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och om ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010, (EU) nr 1095/2010.
9 a §4
Finansinspektionen ska ingripa mot någon som ingår i ledningen eller styrelsen eller är verkställande direktör eller motsvarande i en AIF-förvaltare som är registrerad enligt 2 kap., eller är ersättare för någon av dem, om förvaltaren har befunnits ansvarig för en överträdelse av lagen (2017:630)
om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller före-
Finansinspektionen ska ingripa mot någon som ingår i ledningen eller styrelsen eller är verkställande direktör eller motsvarande i en AIF-förvaltare som är registrerad enligt 2 kap., eller är ersättare för någon av dem, om förvaltaren har befunnits ansvarig för en överträdelse av Europaparlamentets
och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för
4 Senaste lydelse 2017:658.
skrifter som har meddelats med stöd av den lagen.
att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism eller lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller föreskrifter som har
meddelats med stöd av den lagen.
Ett ingripande enligt första stycket får ske endast om AIF-förvaltarens överträdelse är allvarlig, upprepad eller systematisk och personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orsakat överträdelsen.
Ingripande sker genom
1. beslut att personen i fråga under en viss tid, lägst tre och högst tio år, inte får upprätthålla en funktion som avses i första stycket i en AIF-förvaltare, eller
2. beslut om sanktionsavgift.
12 §5
Sanktionsavgiften ska fastställas till högst det högsta av
1. ett belopp motsvarande fem miljoner euro,
2. tio procent av AIF-förvaltarens omsättning närmast föregående räkenskapsår eller, i före-
kommande fall när det är fråga om överträdelse av lagen ( 2017:630 ) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen, motsvarande omsättning på koncernnivå, eller
2. tio procent av AIF-förvaltarens omsättning närmast föregående räkenskapsår eller,
3. två gånger den vinst som förvaltaren gjort till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa.
Sanktionsavgiften får inte bestämmas till ett lägre belopp än 5 000 kronor. Om överträdelsen har skett under förvaltarens första verksamhetsår eller om uppgifter om omsättningen annars saknas eller är bristfälliga, får omsättningen uppskattas.
5 Senaste lydelse 2017:658.
12 a §
När det är fråga om en överträdelse av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism eller lagen ( 2027:000 ) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen gäller i stället för 12 § att sanktionsavgiften ska uppgå till lägst 5 000 kronor och som högst fastställas till det högsta av
1. ett belopp motsvarande tio miljoner euro,
2. tio procent av AIF-förvaltarens omsättning närmast föregående räkenskapsår eller, i förekommande fall, motsvarande omsättning på koncernnivå, eller
3. två gånger den vinst som förvaltaren gjort till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa.
1. Denna lag träder i kraft …
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för överträdelser av lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism som inträffat före ikraftträdandet.
1.27. Förslag till lag om ändring i lagen (2014:275) om viss verksamhet med konsumentkrediter
Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (2014:275) om viss verksamhet med konsumentkrediter
dels att nuvarande 20 b § och 20 c § ska benämnas 20 c § och
20 d §,
dels att 3, 7, 14, 16, 20 a och 26 a §§ ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas två nya paragrafer, 3 a och 20 b §§, av
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 §2
Bestämmelser om skyldighet för företag som driver verksamhet med konsumentkrediter att medverka till att förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism finns i lagen (2017:630)
om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.
Bestämmelser om skyldighet för företag som driver verksamhet med konsumentkrediter att medverka till att förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism finns i Europaparlamen-
tets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism och lagen ( 2027:000 ) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.
3 a §
Med utvald verksamhetsutövare avses detsamma som i artikel 2.1.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om inrättande av en myndighet för bekämpning av penningtvätt och
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/xx av den xx om de mekanismer som medlemsstaterna ska inrätta för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism och om upphävande av direktiv (EU) 2015/849. 2 Senaste lydelse 2017:659.
finansiering av terrorism och om ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010, (EU) nr 1095/2010.
7 §3
Vid bedömningen enligt 6 § 3 av om en innehavare är lämplig ska innehavarens anseende beaktas. Det ska också beaktas om det finns skäl att anta att
1. innehavaren kommer att motverka att företagets verksamhet drivs på ett sätt som är förenligt med kraven i denna lag och andra författningar som reglerar företagets verksamhet, eller
2. innehavet har samband med eller kan öka risken för
a) penningtvätt som avses i
1 kap. 6 § lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, eller
a) penningtvätt som avses i
artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, eller
b) finansiering av terrorism enligt 6 § terroristbrottslagen (2022:666) eller försök till sådant brott, avseende terroristbrott enligt 4 § samma lag.
Om företaget har eller kan förväntas komma att få nära förbindelser med någon annan, får tillstånd ges bara om förbindelserna inte hindrar en effektiv tillsyn av företaget.
14 §
Ett företag som driver verksamhet enligt denna lag får uppdra åt någon annan att utföra ett visst arbete eller vissa operativa funktioner som ingår i denna verksamhet. Företaget ska anmäla sådana uppdragsavtal till Finansinspektionen.
Uppdrag åt någon annan att utföra sådana funktioner som är av väsentlig betydelse för verksamheten får ges bara om företaget ansvarar för att
1. verksamheten drivs av uppdragstagaren under kontrollerade och säkerhetsmässigt betryggande former, och
3 Senaste lydelse 2022:686.
2. uppdraget inte väsentligt försämrar kvaliteten på verksamhetens internkontroll och Finansinspektionens möjligheter att övervaka att företaget följer de regler som gäller för den.
Första och andra styckena gäller inte uppdrag som omfattas av artikel 6 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism.
16 §4
Finansinspektionen har tillsyn över företag som driver verksamhet enligt denna lag. Tillsynen omfattar att företagets verksamhet drivs enligt
1. denna lag,
2. andra författningar som reglerar verksamheten,
3. företagets bolagsordning eller stadgar, och
4. företagets interna instruktioner som har sin grund i författningar som reglerar verksamheten.
Första stycket gäller dock inte i den utsträckning som Myndigheten för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism utövar tillsyn över en utvald verksamhetsutövare enligt artikel 5.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om inrättande av en myndighet för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och om ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010, (EU) nr 1095/2010.
4 Senaste lydelse 2022:1730.
20 a §5
Finansinspektionen ska ingripa mot någon som ingår i företagets styrelse eller är dess verkställande direktör, eller ersättare för någon av dem, om företaget har befunnits ansvarigt för överträdelse av
lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller föreskrifter som
meddelats med stöd av den lagen.
Finansinspektionen ska ingripa mot någon som ingår i företagets styrelse eller är dess verkställande direktör, eller ersättare för någon av dem, om företaget har befunnits ansvarigt för överträdelse av
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism eller lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller före-
skrifter som meddelats med stöd av den lagen.
Ett ingripande enligt första stycket får ske endast om överträdelsen är allvarlig, upprepad eller systematisk och personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orsakat överträdelsen.
Ingripande sker genom
1. beslut att personen i fråga under en viss tid, lägst tre och högst tio år, inte får upprätthålla en funktion som avses i första stycket hos ett företag, eller
2. beslut om sanktionsavgift.
20 b §
Finansinspektionen får ingripa mot en utvald verksamhetsutövare om Myndigheten för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism föreslår eller begär det enligt artikel 6.1 andra stycket, 20.2 i eller 21.9 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om inrättande av en myndighet för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och om
5 Senaste lydelse 2017:659.
ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010, (EU) nr 1095/2010.
26 a §6
När det är fråga om en överträdelse av lagen (2017:630) om
åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller före-
skrifter som har meddelats med stöd av den lagen gäller i stället för 26 § att sanktionsavgiften ska uppgå till lägst 5 000 kronor och som högst fastställas till det högsta av
När det är fråga om en överträdelse av Europaparlamentets och
rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism eller lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller föreskrifter som har
meddelats med stöd av den lagen gäller i stället för 26 § att sanktionsavgiften ska uppgå till lägst 5 000 kronor och som högst fastställas till det högsta av
1. tio procent av företagets omsättning närmast föregående räkenskapsår eller, i förekommande fall, motsvarande omsättning på koncernnivå,
2. två gånger den vinst som företaget gjort till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa, eller
3. ett belopp i kronor motsvarande fem miljoner euro.
3. ett belopp i kronor motsvarande tio miljoner euro.
1. Denna lag träder i kraft den …
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för överträdelser av lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism som inträffat före ikraftträdandet.
6 Senaste lydelse 2017:659.
1.28. Förslag till lag om ändring i lagen (2014:307) om straff för penningtvättsbrott
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (2014:307) om straff för penningtvättsbrott ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §1
Denna lag innehåller straffrättsliga bestämmelser om penningtvätt. I lagen (2017:630) om åtgärder
mot penningtvätt och finansiering av terrorism finns bestämmelser
om åtgärder som den som bedriver finansiell verksamhet och annan näringsverksamhet är skyldig att vidta för att förhindra att verksamheten utnyttjas för penningtvätt eller finansiering av terrorism.
I Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism och lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism finns bestämmelser om åt-
gärder som den som bedriver finansiell verksamhet och annan näringsverksamhet är skyldig att vidta för att förhindra att verksamheten utnyttjas för penningtvätt eller finansiering av terrorism.
Denna lag träder i kraft…
1 Senaste lydelse 2017:660.
1.29. Förslag till lag om ändring i lagen (2015:62) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet
Härigenom föreskrivs att 4 kap. 4 §, 6 kap.2–4 §§ och 7 kap. 3 § i lagen (2015:62) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 kap.
4 §1
Om det rapporteringsskyldiga finansiella institutets elektroniskt sökbara databaser typiskt sett inte är tillräckliga för att bedöma om sådana omständigheter som anges i 1 § första stycket 1 och 3–7 föreligger, ska sådana uppgifter också eftersökas i gällande huvudkundregister, när det gäller granskning av konton vars saldo eller värde uppgick till mer än 1 000 000 US-dollar den 30 juni 2014 eller vid utgången av 2015 eller ett senare kalenderår.
Om sådan information inte finns i det gällande huvudkundregistret, ska uppgifterna också eftersökas bland följande handlingar med koppling till kontot som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har inhämtat under de senaste fem åren och som inte är elektroniskt sökbara:
1. den senast inhämtade styrkande dokumentation som avses i 8 kap. 6 § med avseende på kontot,
2. det senaste avtalet eller den senaste av annan dokumentation avseende öppnande av kontot,
3. den senaste dokumentationen som inhämtats med stöd av
lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller för att uppfylla
annan lagstiftning,
3. den senaste dokumentationen som inhämtats med stöd av
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism eller för att uppfylla
annan lagstiftning,
1 Senaste lydelse 2017:661.
4. gällande fullmakter eller handlingar avseende underteckningsrätt, och
5. gällande stående instruktioner att överföra medel. Granskningen enligt första och andra styckena behöver bara göras en gång för varje konto.
6 kap.
2 §2
För att fastställa om en enhet är en specificerad amerikansk person, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet granska den information som inhämtats för att kunna upprätthålla kontakterna med kontohavaren eller på grund av bestämmelser i lagen
(2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller i annan författning.
Om det finns skäl att anta att kontohavaren är en amerikansk person, ska kontohavaren anses vara en specificerad amerikansk person om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inte
För att fastställa om en enhet är en specificerad amerikansk person, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet granska den information som inhämtats för att kunna upprätthålla kontakterna med kontohavaren eller på grund av bestämmelser i Europa-
parlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism eller i annan författning.
Om det finns skäl att anta att kontohavaren är en amerikansk person, ska kontohavaren anses vara en specificerad amerikansk person om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inte
1. inhämtar ett intygande från kontohavaren om att kontohavaren inte är en specificerad amerikansk person, eller
2. utifrån den övriga information som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har tillgång till eller information som är allmänt tillgänglig kan fastställa att kontohavaren inte är en specificerad amerikansk person.
Det finns skäl att anta att kontohavaren är en amerikansk person enligt första stycket om det finns
1. uppgift om att kontohavaren bildats i USA eller i enlighet med amerikansk lagstiftning,
2 Senaste lydelse 2018:2035.
2. uppgift om att kontohavaren har en amerikansk adress, eller
3. annan uppgift som talar för att kontohavaren är en amerikansk person.
3 §3
För att fastställa om en enhet som inte är en amerikansk person är ett finansiellt institut, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet granska den information som inhämtats för att kunna upprätthålla kontakterna med kontohavaren eller på grund av bestämmelser i lagen (2017:630)
om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller i
annan författning. Om det finns skäl att anta att kontohavaren är ett finansiellt institut eller om kontohavarens identifieringsnummer som internationell förmedlare finns med i den amerikanska federala skattemyndighetens lista över icke-amerikanska finansiella institut, ska kontohavaren anses vara ett finansiellt institut.
För att fastställa om en enhet som inte är en amerikansk person är ett finansiellt institut, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet granska den information som inhämtats för att kunna upprätthålla kontakterna med kontohavaren eller på grund av bestämmelser i Europaparla-
mentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism eller
i annan författning. Om det finns skäl att anta att kontohavaren är ett finansiellt institut eller om kontohavarens identifieringsnummer som internationell förmedlare finns med i den amerikanska federala skattemyndighetens lista över icke-amerikanska finansiella institut, ska kontohavaren anses vara ett finansiellt institut.
För att fastställa om en enhet är en passiv icke-finansiell enhet, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inhämta ett intygande om detta från kontohavaren. Ett sådant intygande behöver dock inte inhämtas, om det utifrån den information som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har tillgång till eller information som är allmänt tillgänglig kan antas att kontohavaren är en aktiv icke-finansiell enhet.
3 Senaste lydelse 2017:661.
4 §4
För att fastställa vilka personer som är personer med bestämmande inflytande i en enhet, får det rapporteringsskyldiga finansiella institutet förlita sig på den information som inhämtats på grund av bestämmelser i lagen
(2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism. För att fastställa om en
person med bestämmande inflytande är medborgare eller har hemvist i USA, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet
För att fastställa vilka personer som är personer med bestämmande inflytande i en enhet, får det rapporteringsskyldiga finansiella institutet förlita sig på den information som inhämtats på grund av bestämmelser i Europa-
parlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism. För att fastställa om en
person med bestämmande inflytande är medborgare eller har hemvist i USA, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet
1. när det gäller konton vars saldo eller värde uppgår till 1 000 000 US-dollar eller mindre, granska den information som inhämtats på grund av bestämmelser i lagen om åtgärder mot pen-
ningtvätt och finansiering av terrorism, och
1. när det gäller konton vars saldo eller värde uppgår till 1 000 000 US-dollar eller mindre, granska den information som inhämtats på grund av bestämmelser i Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, och
2. när det gäller andra konton än som avses i 1, inhämta ett intygande från kontohavaren eller personerna med bestämmande inflytande.
4 Senaste lydelse 2017:661.
7 kap.
3 §5
För att fastställa vilka personer som är personer med bestämmande inflytande i en enhet, får det rapporteringsskyldiga finansiella institutet förlita sig på den information som inhämtats på grund av bestämmelser i lagen
(2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.
För att fastställa vilka personer som är personer med bestämmande inflytande i en enhet, får det rapporteringsskyldiga finansiella institutet förlita sig på den information som inhämtats på grund av bestämmelser i Europa-
parlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism.
För att fastställa om en person med bestämmande inflytande är medborgare eller har hemvist i USA, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet innan ett konto öppnas inhämta ett intygande från kontohavaren eller från personerna med bestämmande inflytande.
Om det av intygandet framgår att en eller flera personer med bestämmande inflytande är medborgare eller har hemvist i USA, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inhämta ett intygande från kontohavaren eller personerna med bestämmande inflytande som innehåller dennes eller deras skatteregistreringsnummer, om dessa inte anges redan i det intygande som inhämtats enligt andra stycket.
Denna lag träder i kraft den …
5 Senaste lydelse 2018:2035.
1.30. Förslag till lag om ändring i lagen (2015:911) om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton
Härigenom föreskrivs att 4 kap. 6 §, 5 kap. 5 §, 6 kap.2 och 4 §§, 7 kap.4 och 6 §§ och 8 kap. 7 § lagen (2015:911) om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 kap.
6 §1
Om det rapporteringsskyldiga finansiella institutets elektroniskt sökbara databaser typiskt sett inte är tillräckliga för att bedöma om sådana omständigheter som anges i 2 § första stycket 1–6 föreligger, ska sådana uppgifter också eftersökas i gällande huvudkundregister, när det gäller granskning av högvärdekonton som innehas av fysiska personer.
Om sådan information inte finns i det gällande huvudkundregistret, ska uppgifterna också eftersökas bland följande handlingar med koppling till kontot som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har inhämtat under de senaste fem åren och som inte är elektroniskt sökbara:
1. den senast inhämtade styrkande dokumentation som avses i 8 kap. 7 § med avseende på kontot,
2. det senaste avtalet eller den senaste av annan dokumentation avseende öppnande av kontot,
3. den senaste dokumentation som inhämtats med stöd av lagen
(2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller för att uppfylla annan
lagstiftning,
3. den senaste dokumentation som inhämtats med stöd av
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism eller för att uppfylla
annan lagstiftning,
1 Senaste lydelse 2017:662.
4. gällande fullmakter eller handlingar avseende underteckningsrätt, och
5 gällande stående instruktioner att överföra medel avseende andra konton än inlåningskonton.
5 kap.
5 §2
Ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut får tillämpa bestämmelserna i 4 kap. vid granskning av ett nytt konto som innehas av en fysisk person i stället för bestämmelserna i detta kapitel, om
1. kontohavaren hos det rapporteringsskyldiga finansiella institutet eller hos en till detta närstående enhet i Sverige även har ett eller flera befintliga konton,
2. det nya och de befintliga kontonas saldon eller värden räknas samman vid beräkning av saldo eller värde enligt 4–8 kap.,
3. det rapporteringsskyldiga finansiella institutet uppfyller kraven enligt lagen (2017:630) om
åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism avseende
kontohavaren genom de åtgärder som vidtagits avseende kontohavaren med anledning av det eller de befintliga konton som avses i 1, och
3. det rapporteringsskyldiga finansiella institutet uppfyller kraven enligt Europaparlamentets och
rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism avseende
kontohavaren genom de åtgärder som vidtagits avseende kontohavaren med anledning av det eller de befintliga konton som avses i 1, och
4. öppnandet av det nya kontot inte medför att kontohavaren måste tillhandahålla nya, ytterligare eller ändrade kunduppgifter av andra skäl än att det rapporteringsskyldiga finansiella institutet ska uppfylla kraven enligt denna lag.
Om ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut i enlighet med första stycket tillämpar bestämmelserna i 4 kap. vid granskningen av ett nytt konto och ett av de konton som avses i första stycket är ett rapporteringspliktigt konto, ska samtliga sådana konton som avses i första stycket anses vara rapporteringspliktiga, om något annat inte anges i 2 kap. 20 §.
2 Senaste lydelse 2017:662.
Intyganden och annan dokumentation som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inhämtar eller har tillgång till enligt 4 kap. med avseende på ett sådant konto som avses i första stycket, får användas vid granskningen av samtliga sådana konton som avses i första stycket.
6 kap.
2 §3
För att utreda om en enhet har hemvist i en annan stat eller jurisdiktion, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet granska den information som inhämtats för att kunna upprätthålla kontakterna med kontohavaren eller på grund av bestämmelser i lagen (2017:630) om
åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller i
annan författning. Om det finns skäl att anta att kontohavaren har hemvist i en annan stat eller jurisdiktion, ska kontohavaren anses ha hemvist i den staten eller jurisdiktionen om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inte
För att utreda om en enhet har hemvist i en annan stat eller jurisdiktion, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet granska den information som inhämtats för att kunna upprätthålla kontakterna med kontohavaren eller på grund av bestämmelser i Europaparlamentets och
rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism eller i
annan författning. Om det finns skäl att anta att kontohavaren har hemvist i en annan stat eller jurisdiktion, ska kontohavaren anses ha hemvist i den staten eller jurisdiktionen om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inte
1. inhämtar ett intygande från kontohavaren om att kontohavaren inte har hemvist i denna stat eller jurisdiktion, eller
2. utifrån den övriga information som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har tillgång till eller information som är allmänt tillgänglig kan fastställa att kontohavaren inte har hemvist i denna stat eller jurisdiktion.
Det finns skäl att anta att kontohavaren har hemvist i en annan stat eller jurisdiktion enligt första stycket om det finns
3 Senaste lydelse 2018:2036.
1. uppgift om att kontohavaren bildats i en annan stat eller jurisdiktion eller i enlighet med lagstiftningen där,
2. uppgift om att kontohavaren har en adress i en annan stat eller jurisdiktion, eller
3. annan uppgift som talar för att kontohavaren har hemvist i en annan stat eller jurisdiktion.
4 §4
För att fastställa vilka personer som är personer med bestämmande inflytande över en enhet, får det rapporteringsskyldiga finansiella institutet förlita sig på den information som inhämtats på grund av bestämmelser i lagen (2017:630) om åtgärder
mot penningtvätt och finansiering av terrorism.
För att fastställa vilka personer som är personer med bestämmande inflytande över en enhet, får det rapporteringsskyldiga finansiella institutet förlita sig på den information som inhämtats på grund av bestämmelser i Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism.
För att fastställa om en person med bestämmande inflytande har hemvist i en annan stat eller jurisdiktion, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet
1. när det gäller konton vars saldo eller värde uppgår till 1 000 000 US-dollar eller mindre, granska den information som inhämtats på grund av bestämmelser i lagen om åtgärder mot penning-
tvätt och finansiering av terrorism,
och
1. när det gäller konton vars saldo eller värde uppgår till 1 000 000 US-dollar eller mindre, granska den information som inhämtats på grund av bestämmelser i Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, och
2 när det gäller andra konton än som avses i 1, inhämta ett intygande från kontohavaren eller personerna med bestämmande inflytande.
4 Senast lydelse 2017:662.
7 kap.
4 §5
För att fastställa vilka personer som är personer med bestämmande inflytande över en enhet, får det rapporteringsskyldiga finansiella institutet förlita sig på den information som inhämtats på grund av bestämmelser i lagen
(2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.
För att fastställa vilka personer som är personer med bestämmande inflytande över en enhet, får det rapporteringsskyldiga finansiella institutet förlita sig på den information som inhämtats på grund av bestämmelser i
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism.
För att fastställa om en person med bestämmande inflytande har hemvist i en annan stat eller jurisdiktion, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet innan ett konto öppnas inhämta ett intygande från kontohavaren eller från personerna med bestämmande inflytande.
Om det av intygandet framgår att en eller flera personer med bestämmande inflytande har hemvist i en annan stat eller jurisdiktion, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet innan kontot öppnas även inhämta ett intygande från kontohavaren eller personerna med bestämmande inflytande som innehåller dennes eller deras skatteregistreringsnummer, om dessa inte anges redan i det intygande som inhämtats enligt andra stycket.
6 §6
Ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut får tillämpa bestämmelserna i 6 kap. vid granskning av ett nytt konto som innehas av en enhet i stället för bestämmelserna i detta kapitel, om
1. kontohavaren hos det rapporteringsskyldiga finansiella institutet eller hos en till detta närstående enhet i Sverige även har ett eller flera befintliga konton,
2. det nya och de befintliga kontonas saldon eller värden räknas samman vid beräkning av saldo eller värde enligt 4–8 kap.,
5 Senaste lydelse 2018:2036. 6 Senaste lydelse 2017:662.
3. det rapporteringsskyldiga finansiella institutet uppfyller kraven enligt lagen (2017:630) om
åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism avseende
kontohavaren genom de åtgärder som vidtagits avseende kontohavaren med anledning av det eller de befintliga konton som avses i 1, och
3. det rapporteringsskyldiga finansiella institutet uppfyller kraven enligt Europaparlamentets och
rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism avseende
kontohavaren genom de åtgärder som vidtagits avseende kontohavaren med anledning av det eller de befintliga konton som avses i 1, och
4. öppnandet av det nya kontot inte medför att kontohavaren måste tillhandahålla nya, ytterligare eller ändrade kunduppgifter av andra skäl än att det rapporteringsskyldiga finansiella institutet ska uppfylla kraven enligt denna lag.
Om ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut i enlighet med första stycket tillämpar bestämmelserna i 6 kap. vid granskningen av ett nytt konto och ett av de konton som avses i första stycket är ett rapporteringspliktigt konto, ska samtliga sådana konton som avses i första stycket anses vara rapporteringspliktiga, om något annat inte anges i 2 kap. 20 §.
Intyganden och annan dokumentation som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inhämtar eller har tillgång till enligt 6 kap. 2–5 §§ med avseende på ett sådant konto som avses i första stycket, får användas vid granskningen av samtliga sådana konton som avses i första stycket.
8 kap.
7 §7
Vid tillämpning av 4–7 kap., ska som styrkande dokumentation räknas
1. ett intyg om bosättning utfärdat av ett behörigt myndighetsorgan i den stat eller jurisdiktion där betalningsmottagaren uppger sig vara bosatt,
7 Senaste lydelse 2017:662.
2. när det gäller en fysisk person, en giltig identifikationshandling utfärdad av ett behörigt myndighetsorgan som innehåller uppgift om personens namn och typiskt sett används för identifiering,
3. när det gäller en enhet, officiell dokumentation utfärdad av ett behörigt myndighetsorgan som innehåller uppgift om den juridiska personens namn samt adressen till dess huvudkontor i den stat eller jurisdiktion där den uppger sig vara hemmahörande eller i den stat eller jurisdiktion enligt vars lagstiftning den har upprättats,
4. årsredovisningshandlingar, kreditupplysning, konkursansökan eller rapport från Finansinspektionen.
När det är fråga om befintliga konton som innehas av enheter, ska som styrkande dokumentation även räknas klassificeringar i det rapporteringsskyldiga finansiella institutets arkiv med avseende på kontohavaren. Klassificeringarna ska ha fastställts på grundval av ett standardiserat system för branschkoder i överensstämmelse med det rapporteringsskyldiga finansiella institutets normala förfaranden för att granska den information som inhämtats för att upprätthålla kontakterna med kontohavaren eller på grund av bestämmelser i lagen
(2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller i annan författning.
Detta gäller dock endast om det standardiserade systemet för branschkoder genomfördes av det rapporteringsskyldiga finansiella institutet före den 1 januari 2016.
När det är fråga om befintliga konton som innehas av enheter, ska som styrkande dokumentation även räknas klassificeringar i det rapporteringsskyldiga finansiella institutets arkiv med avseende på kontohavaren. Klassificeringarna ska ha fastställts på grundval av ett standardiserat system för branschkoder i överensstämmelse med det rapporteringsskyldiga finansiella institutets normala förfaranden för att granska den information som inhämtats för att upprätthålla kontakterna med kontohavaren eller på grund av bestämmelser i
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism eller i annan författning.
Detta gäller dock endast om det standardiserade systemet för branschkoder genomfördes av det rapporteringsskyldiga finansiella institutet före den 1 januari 2016.
Denna lag träder i kraft den …
1.31. Förslag till lag om ändring i utlänningsdatalagen (2016:27)
Härigenom föreskrivs1 att 20 § utlänningsdatalagen (2016:27) ska ha följande lydelse.
20 §2
Polismyndigheten har rätt att ta del av personuppgifter som Migrationsverket behandlar enligt 11 eller 15 § vid direktåtkomst enligt 19 §. Säkerhetspolisen och utlandsmyndigheterna har motsvarande rätt att vid direktåtkomst ta del av uppgifter som Migrationsverket behandlar enligt 11 §.
Migrationsverket ska på begäran av Polismyndigheten, Säkerhetspolisen eller en utlandsmyndighet lämna ut personuppgifter som verket behandlar enligt 11 § 1 eller 2. Migrationsverket ska också på begäran av Polismyndigheten lämna ut personuppgifter som verket behandlar enligt 15 § andra stycket 1, 2, 5 eller 6.
Om det finns skäl för det ska Migrationsverket på eget initiativ lämna uppgifter som avses i andra stycket andra meningen till Polismyndigheten.
En begäran av den finansunderrättelseenhet som avses i 4 kap. 3 § lagen ( 2027:000 ) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism att ta del av uppgifter enligt andra stycket ska hanteras med särskild skyndsamhet, om uppgifterna behövs för att finansunderrättelseenheten ska kunna utföra sin uppgift att förebygga, förhindra eller upptäcka penningtvätt eller finansiering av terrorism.
Denna lag träder i kraft den …
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/xx av den xx om de mekanismer som medlemsstaterna ska inrätta för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism och om upphävande av direktiv (EU) 2015/849. 2 Senaste lydelse 2021:391.
1.32. Förslag till lag om ändring i lagen (2016:1024) om verksamhet med bostadskrediter
Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (2016:1024) om verksamhet med bostadskrediter
dels att 1 kap. 4 och 7 §§, 2 kap. 3 §, 4 kap. 13 §, 5 kap. 2 § och
6 kap. 14 § ska ha följande lydelse
dels att det ska införas två nya paragrafer, 6 kap. 3 a och 7 a §§, av
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
4 §2
Bestämmelser om skyldighet för företag som driver verksamhet med kreditgivning, kreditförmedling och rådgivning i fråga om bostadskrediter att medverka till att förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism finns i
lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.
Bestämmelser om skyldighet för företag som driver verksamhet med kreditgivning, kreditförmedling och rådgivning i fråga om bostadskrediter att medverka till att förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism finns i
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism och lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.
7 §
I denna lag avses med
1. behörig myndighet: en utländsk myndighet eller ett annat utländskt organ som har utsetts av ett annat land enligt bolånedirektivet,
2. bolånedirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/17/EU av den 4 februari 2014 om konsumentkreditavtal som avser bostadsfastighet och om ändring av direktiven 2008/48/EG
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/xx av den xx om de mekanismer som medlemsstaterna ska inrätta för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism och om upphävande av direktiv (EU) 2015/849. 2 Senaste lydelse 2017:663.
och 2013/36/EU och förordning (EU) nr 1093/2010, i den ursprungliga lydelsen,
3. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,
4. filial: ett avdelningskontor med självständig förvaltning, varvid även en utländsk kreditgivares eller kreditförmedlares etablering av flera driftställen ska anses som en enda filial,
5. hemland: det land där en kreditförmedlare är upptagen i ett register över kreditförmedlare enligt bolånedirektivet,
6. kreditgivare: den som lämnar bostadskredit,
7. kvalificerat innehav: ett direkt eller indirekt ägande i ett företag, om innehavet, beräknat på det sätt som anges i 1 kap. 5 a § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, representerar tio procent eller mer av kapitalet eller av samtliga röster eller annars möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av företaget,
8. rådgivning: personliga rekommendationer till en konsument om bostadskreditavtal,
9. utländsk kreditförmedlare från
ett land inom EES: en fysisk eller
juridisk person som är upptagen i ett register över kreditförmedlare i ett annat land inom EES enligt bolånedirektivet.
9. utländsk kreditförmedlare från
ett land inom EES: en fysisk eller
juridisk person som är upptagen i ett register över kreditförmedlare i ett annat land inom EES enligt bolånedirektivet,
10. utvald verksamhetsutövare:
detsamma som i artikel 2.1.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om inrättande av en myndighet för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och om ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010, (EU) nr 1095/2010.
2 kap.
3 §3
Vid bedömningen enligt 2 § första stycket 3 av om en innehavare är lämplig ska innehavarens anseende beaktas. Det ska också beaktas om det finns skäl att anta att
3 Senaste lydelse 2022:689.
1. innehavaren kommer att motverka att företagets verksamhet drivs på ett sätt som är förenligt med kraven i denna lag och andra författningar som reglerar företagets verksamhet, eller
2. innehavet har samband med eller kan öka risken för
a) penningtvätt som avses i
1 kap. 6 § lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, eller
a) penningtvätt som avses i
artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, eller
b) finansiering av terrorism enligt 6 § terroristbrottslagen (2022:666) eller försök till sådant brott, avseende terroristbrott enligt 4 § samma lag.
4 kap.
13 §
Kreditgivare och kreditförmedlare som driver verksamhet enligt denna lag får uppdra åt någon annan att utföra ett visst arbete eller vissa operativa funktioner som ingår i verksamheten. En kreditförmedlare får dock ge ett sådant uppdrag endast till en annan kreditförmedlare som har rätt att förmedla bostadskrediter. Uppdragsgivaren ska anmäla detta till Finansinspektionen.
Uppdrag åt någon annan att utföra sådant som är av väsentlig betydelse för verksamheten får ges bara om uppdragsgivaren ansvarar för att
1. verksamheten drivs av uppdragstagaren under kontrollerade och säkerhetsmässigt betryggande former, och
2. uppdraget inte väsentligt försämrar kvaliteten på verksamhetens internkontroll och Finansinspektionens möjligheter att övervaka att uppdragsgivaren följer de regler som gäller för den.
Första och andra styckena gäller inte uppdrag som omfattas av artikel 6 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism.
5 kap.
2 §
Finansinspektionen har tillsyn över kreditgivare och kreditförmedlare. Tillsynen omfattar att verksamheten drivs enligt
1. denna lag,
2. andra författningar som reglerar verksamheten,
3. företagets bolagsordning eller stadgar, och
4. interna instruktioner som har sin grund i författningar som reglerar företagets verksamhet.
För utländska kreditgivare och kreditförmedlare omfattar tillsynen dock inte företagets bolagsordning eller stadgar.
Första stycket gäller inte i den utsträckning som Myndigheten för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism utövar tillsyn över en utvald verksamhetsutövare enligt artikel 5.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om inrättande av en myndighet för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och om ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010, (EU) nr 1095/2010.
6 kap.
3 a §
Finansinspektionen får ingripa mot en utvald verksamhetsutövare om Myndigheten för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism föreslår eller begär det enligt artikel 6.1 andra stycket, 20.2 i eller 21.9 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om inrättande av en myndighet för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism
och om ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010, (EU) nr 1095/2010.
7 a §
Vid överträdelser av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism eller lagen ( 2027:000 ) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen kan sanktionsavgiften, i stället för vad som anges i 7 § första stycket, bestämmas till högst ett belopp i kronor motsvarande tio miljoner euro.
14 §4
Finansinspektionen får förelägga en utländsk kreditförmedlare från ett land inom EES som förmedlar bostadskrediter från en filial i Sverige att göra rättelse, om kreditförmedlaren överträder
– 4 kap. 1, 2, 7, 8, 9 eller 10 §, – föreskrifter som meddelats med stöd av 7 kap. 1 § 5 eller 6, – 5 a §, 6 §, 12 a § första stycket, 13 a §, 50 § eller 54 §konsumentkreditlagen (2010:1846), eller
– lagen (2017:630) om åtgärder
mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.
– 5 a §, 6 §, 12 a § första stycket, 13 a §, 50 § eller 54 §konsumentkreditlagen (2010:1846),
– Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, eller
– lagen (2027:000) om åtgärder
mot penningtvätt och finansiering
4 Senaste lydelse 2019:1253.
av terrorism eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.
Om kreditförmedlaren inte följer föreläggandet, ska Finansinspektionen underrätta den behöriga myndigheten i kreditförmedlarens hemland.
Om rättelse inte sker, får Finansinspektionen förbjuda kreditförmedlaren att fortsätta förmedla bostadskrediter i Sverige. Innan förbud meddelas ska inspektionen underrätta den behöriga myndigheten i kreditförmedlarens hemland. Europeiska kommissionen ska omedelbart informeras när ett förbud meddelas.
1. Denna lag träder i kraft …
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för överträdelser av lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism som inträffat före ikraftträdandet.
1.33. Förslag till lag om ändring i lagen (2016:1145) om offentlig upphandling
Härigenom föreskrivs att 13 kap. 1 § lagen (2016:1145) om offentlig upphandling ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
13 kap.
1 §1
En upphandlande myndighet ska utesluta en leverantör från att delta i en upphandling, om myndigheten genom kontroll enligt 15 kap. eller på annat sätt får kännedom om att leverantören enligt en dom som fått laga kraft är dömd för brott som innefattar
1. sådan brottslighet som avses i artikel 2 i rådets rambeslut 2008/841/RIF av den 24 oktober 2008 om kampen mot organiserad brottslighet,
2. bestickning enligt definitionen i artikel 3 i rådets akt av den 26 maj 1997 om utarbetande på grundval av artikel K 3.2 c i fördraget om Europeiska unionen av konventionen om kamp mot korruption som tjänstemän i Europeiska gemenskaperna eller Europeiska unionens medlemsstater är delaktiga i, korruption enligt artikel 2.1 i rådets rambeslut 2003/568/RIF av den 22 juli 2003 om kampen mot korruption inom den privata sektorn, eller korruption enligt nationella bestämmelser,
3. bedrägeri i den mening som avses i artikel 1 i konventionen som utarbetats på grundval av artikel K.3 i fördraget om Europeiska unionen, om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen,
4. penningtvätt eller finansiering av terrorism enligt definitio-
nen i artikel 1 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och rådets förord-
4. penningtvätt eller finansiering av terrorism enligt definitio-
nerna i artikel 2.1 och 2.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism,
1 Senaste lydelse 2018:1317.
ning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG, i den ursprungliga lydelsen,
5. terroristbrott eller brott med anknytning till terroristverksamhet såsom de definieras i artiklarna 3 och 5–12 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/541 av den 15 mars 2017 om bekämpande av terrorism, om ersättande av rådets rambeslut 2002/475/RIF och om ändring av rådets beslut 2005/671/RIF, i den ursprungliga lydelsen, eller anstiftan, medhjälp och försök att begå brott i den mening som avses i artikel 14 i det direktivet, eller
6. människohandel enligt definitionen i artikel 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/36/EU av den 5 april 2011 om förebyggande och bekämpande av människohandel, om skydd av dess offer och om ersättande av rådets rambeslut 2002/629/RIF, i den ursprungliga lydelsen.
Är leverantören en juridisk person, ska leverantören uteslutas om en person som ingår i leverantörens förvaltnings-, lednings- eller kontrollorgan har dömts för brottet. Detsamma gäller om den som har dömts för brottet är behörig att företräda, fatta beslut om eller kontrollera leverantören.
Denna lag träder i kraft den …
1.34. Förslag till lag om ändring i lagen (2016:1146) om upphandling inom försörjningssektorerna
Härigenom föreskrivs att 13 kap. 1 § lagen (2016:1146) om upphandling inom försörjningssektorerna ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
13 kap.
1 §1
En upphandlande enhet som är en upphandlande myndighet ska utesluta en leverantör från att delta i ett kvalificeringssystem eller en upphandling, om enheten genom en kontroll enligt 14 kap. 3 § eller på annat sätt får kännedom om att leverantören enligt en dom som fått laga kraft är dömd för brott som innefattar
1. sådan brottslighet som avses i artikel 2 i rådets rambeslut 2008/841/RIF av den 24 oktober 2008 om kampen mot organiserad brottslighet,
2. bestickning enligt definitionen i artikel 3 i rådets akt av den 26 maj 1997 om utarbetande på grundval av artikel K 3.2 c i fördraget om Europeiska unionen av konventionen om kamp mot korruption som tjänstemän i Europeiska gemenskaperna eller Europeiska unionens medlemsstater är delaktiga i, korruption enligt artikel 2.1 i rådets rambeslut 2003/568/RIF av den 22 juli 2003 om kampen mot korruption inom den privata sektorn, eller korruption enligt nationella bestämmelser,
3. bedrägeri i den mening som avses i artikel 1 i konventionen som utarbetats på grundval av artikel K.3 i fördraget om Europeiska unionen, om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen,
4. penningtvätt eller finansiering av terrorism enligt defini-
tionen i artikel 1 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europa-
4. penningtvätt eller finansiering av terrorism enligt defini-
tionerna i artikel 2.1 och 2.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism,
1 Senaste lydelse 2021:1111.
parlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG, i den ursprungliga lydelsen,
5. terroristbrott eller brott med anknytning till terroristverksamhet såsom de definieras i artiklarna 3 och 5–12 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/541 av den 15 mars 2017 om bekämpande av terrorism, om ersättande av rådets rambeslut 2002/475/RIF och om ändring av rådets beslut 2005/671/RIF, i den ursprungliga lydelsen, eller anstiftan, medhjälp och försök att begå brott i den mening som avses i artikel 14 i det direktivet, eller
6. människohandel enligt definitionen i artikel 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/36/EU av den 5 april 2011 om förebyggande och bekämpande av människohandel, om skydd av dess offer och om ersättande av rådets rambeslut 2002/629/RIF, i den ursprungliga lydelsen.
Är leverantören en juridisk person, ska leverantören uteslutas om en person som ingår i leverantörens förvaltnings-, lednings- eller kontrollorgan har dömts för brottet. Detsamma gäller om den som har dömts för brottet är behörig att företräda, fatta beslut om eller kontrollera leverantören.
Denna lag träder i kraft den …
1.35. Förslag till lag om ändring i lagen (2016:1147) om upphandling av koncessioner
Härigenom föreskrivs att 11 kap. 1 § lagen (2016:1147) om upphandling av koncessioner ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
11 kap.
1 §1
En upphandlande myndighet eller en sådan upphandlande enhet som avses i 1 kap. 20 § första stycket 1 ska utesluta en leverantör från att delta i en upphandling, om myndigheten eller enheten genom kontroll eller på annat sätt får kännedom om att leverantören enligt en dom som fått laga kraft är dömd för brott som innefattar
1. sådan brottslighet som avses i artikel 2 i rådets rambeslut 2008/841/RIF av den 24 oktober 2008 om kampen mot organiserad brottslighet,
2. bestickning enligt definitionen i artikel 3 i rådets akt av den 26 maj 1997 om utarbetande på grundval av artikel K 3.2 c i fördraget om Europeiska unionen av konventionen om kamp mot korruption som tjänstemän i Europeiska gemenskaperna eller Europeiska unionens medlemsstater är delaktiga i, korruption enligt artikel 2.1 i rådets rambeslut 2003/568/RIF av den 22 juli 2003 om kampen mot korruption inom den privata sektorn, eller korruption enligt nationella bestämmelser,
3. bedrägeri i den mening som avses i artikel 1 i konventionen som utarbetats på grundval av artikel K.3 i fördraget om Europeiska unionen, om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen,
4. penningtvätt eller finansiering av terrorism enligt definitio-
nen i artikel 1 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europa-
4. penningtvätt eller finansiering av terrorism enligt definitio-
nerna i artikel 2.1 och 2.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx
om åtgärder för att förhindra att
det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism,
1 Senaste lydelse 2018:1319.
parlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG, i den ursprungliga lydelsen,
5. terroristbrott eller brott med anknytning till terroristverksamhet såsom de definieras i artiklarna 3 och 5–12 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/541 av den 15 mars 2017 om bekämpande av terrorism, om ersättande av rådets rambeslut 2002/475/RIF och om ändring av rådets beslut 2005/671/RIF, i den ursprungliga lydelsen, eller anstiftan, medhjälp och försök att begå brott i den mening som avses i artikel 14 i det direktivet, eller
6. människohandel enligt definitionen i artikel 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/36/EU av den 5 april 2011 om förebyggande och bekämpande av människohandel, om skydd av dess offer och om ersättande av rådets rambeslut 2002/629/RIF, i den ursprungliga lydelsen.
Är leverantören en juridisk person, ska leverantören uteslutas om en person som ingår i leverantörens förvaltnings-, lednings- eller kontrollorgan har dömts för brottet. Detsamma gäller om den som har dömts för brottet är behörig att företräda, fatta beslut om eller kontrollera leverantören.
Denna lag träder i kraft …
1.36. Förslag till lag om ändring i lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar
Härigenom föreskrivs att 8 kap. 45 §, 17 kap.11, 12 och 14 §§ och 21 kap. 2 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
8 kap.
45 §
En revisor som är en auktoriserad eller godkänd revisor eller ett registrerat revisionsbolag ska vidta de åtgärder som anges i 46 och 47 §§, om revisorn finner att det kan misstänkas att en styrelseledamot eller en verkställande direktör inom ramen för föreningens verksamhet har gjort sig skyldig till brott enligt någon av följande bestämmelser:
1. 9 kap.1, 3 och 9 §§, 10 kap.1 och 3–5 §§ och 11 kap.1, 2, 4 och 5 §§brottsbalken,
2. 2, 4, 5 och 10 §§skattebrottslagen (1971:69), och
3. 3–5 §§ och, om brottet inte är ringa, 7 § lagen (2014:307) om straff för penningtvättsbrott.
Revisorn ska även vidta de åtgärder som anges i 46 och 47 §§, om revisorn finner att det kan misstänkas att någon inom ramen för föreningens verksamhet har gjort sig skyldig till brott enligt 10 kap.5 a–5 e §§brottsbalken.
Om revisorn finner att en misstanke av det slag som avses i första eller andra stycket bör föranleda att uppgifter lämnas enligt
4 kap.3 och 6 §§ lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, ska dock
åtgärder enligt 46 och 47 §§ inte vidtas.
Om revisorn finner att en misstanke av det slag som avses i första eller andra stycket bör föranleda att uppgifter lämnas enligt
artikel 50.1 och 50.1a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism och 4 kap. 5 § lagen ( 2027:000 ) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av ter-
rorism, ska dock åtgärder enligt
46 och 47 §§ inte vidtas.
17 kap.
11 §
Bolagsverket ska besluta att en förening ska gå i likvidation, om
1. föreningen inte på föreskrivet sätt har lämnat in en anmälan till Bolagsverket om en sådan behörig styrelse, särskild delgivningsmottagare eller revisor som ska finnas enligt denna lag,
2. föreningen enligt 8 kap. 3 eller 16 § årsredovisningslagen (1995:1554) är skyldig att självmant lämna in årsredovisning och revisionsberättelse och i förekommande fall koncernredovisning och koncernrevisionsberättelse till Bolagsverket men inte har gjort det inom elva månader från det att räkenskapsåret gick ut, eller
3. Bolagsverket enligt 8 kap. 3 eller 16 § årsredovisningslagen har förelagt föreningen att lämna in årsredovisning, revisionsberättelse, koncernredovisning eller koncernrevisionsberättelse till verket men föreningen inte har gjort det inom tre månader från det att den utsatta tiden gick ut.
Bolagsverket får besluta att en förening ska gå i likvidation om föreningen inte har följt ett föreläggande enligt 7 kap. 10, 11 eller 12 § lagen ( 2027:000 ) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.
Ett beslut om likvidation ska dock inte meddelas om likvidationsgrunden har upphört under ärendets handläggning hos Bolagsverket.
En fråga om likvidation enligt första stycket ska prövas av Bolagsverket självmant eller på ansökan av styrelsen, en styrelseledamot, en verkställande direktör, en medlem, en innehavare av förlagsandelar, en borgenär eller, i ett sådant fall som avses i första stycket 1, någon annan vars rätt är beroende av att det finns någon som kan företräda föreningen.
En fråga om likvidation enligt första stycket ska prövas av Bolagsverket självmant eller på ansökan av styrelsen, en styrelseledamot, en verkställande direktör, en medlem, en innehavare av förlagsandelar, en borgenär eller, i ett sådant fall som avses i första stycket 1, någon annan vars rätt är beroende av att det finns någon som kan företräda föreningen.
En fråga om likvidation enligt andra stycket ska prövas av Bolagsverket självmant.
12 §
I ett ärende enligt 11 § ska Bolagsverket förelägga föreningen och de medlemmar, innehavare av förlagsandelar och borgenärer som vill yttra sig i ärendet att lämna in ett skriftligt yttrande eller efterfrågade handlingar till verket inom en viss tid (likvidationsföreläggande).
Ett föreläggande enligt första stycket ska endast riktas mot föreningen om ärendet avser likvidation enligt 11 § andra stycket.
Föreläggandet ska delges föreningen om det kan göras på något annat sätt än enligt 38 och 47–51 §§delgivningslagen (2010:1932). Bolagsverket ska kungöra föreläggandet i Post- och Inrikes Tidningar minst en månad före utgången av den utsatta tiden.
14 §
Om Bolagsverket självmant meddelar ett likvidationsföreläggande som grundar sig på 11 § första stycket 1, ska verket besluta att föreningen ska betala en särskild avgift för kostnaderna i likvidationsförfarandet.
Om Bolagsverket självmant meddelar ett likvidationsföreläggande som grundar sig på 11 § första stycket 1 eller andra stycket, ska verket besluta att föreningen ska betala en särskild avgift för kostnaderna i likvidationsförfarandet.
Ett sådant avgiftsbeslut får fattas endast om Bolagsverket senast sex veckor innan likvidationsföreläggandet meddelades har skickat en påminnelse till föreningens senast anmälda postadress om den brist som föreläggandet avser. Påminnelsen ska innehålla en upplysning om att föreningen kan bli skyldig att betala en avgift om bristen inte avhjälps.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om avgiftens storlek.
21 kap.
2 §
En revisor eller en särskild granskare är ersättningsskyldig enligt de grunder som anges i 1 §. Han eller hon ska även ersätta skada som hans eller hennes medhjälpare uppsåtligen eller av oaktsamhet orsakar. I de fall som avses i 8 kap. 47 § och 50 § andra stycket denna lag och 4 kap. 3
och 6 §§ lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism ansvarar dock
revisorn eller den särskilda granskaren endast för skada på grund av oriktiga uppgifter som han eller hon eller en medhjälpare har haft skälig anledning att anta var oriktiga.
En revisor eller en särskild granskare är ersättningsskyldig enligt de grunder som anges i 1 §. Han eller hon ska även ersätta skada som hans eller hennes medhjälpare uppsåtligen eller av oaktsamhet orsakar. I de fall som avses i 8 kap. 47 § och 50 § andra stycket denna lag och artikel 50.1
och 50.1a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism och 4 kap. 5 § lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism ansvarar
dock revisorn eller den särskilda granskaren endast för skada på grund av oriktiga uppgifter som han eller hon eller en medhjälpare har haft skälig anledning att anta var oriktiga.
Om ett revisionsbolag är revisor eller särskild granskare, är det detta bolag och den som är huvudansvarig för revisionen eller den särskilda granskningen som är ersättningsskyldiga. Om en sammanslutning eller ett revisionsorgan som avses i 8 kap. 22 § är revisor eller särskild granskare, är det den som har utfört revisionen eller den särskilda granskningen och den som har utsett honom eller henne som är ersättningsskyldiga.
Denna lag träder i kraft den …
1.37. Förslag till lag om ändring i spellagen (2018:1138)
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 6 §, 6 kap. 8 och 9 §§, 11 kap. 2 och 6 §§, 18 kap. 2, 16, 17, 21 och 21 a §§ ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
6 §
Bestämmelser om vissa skyldigheter för den som driver verksamhet enligt denna lag finns i
lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.
Bestämmelser om vissa skyldigheter för den som driver verksamhet enligt denna lag finns i
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism och lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.
Vissa bestämmelser om skatt på spel finns i lagen (2018:1139) om skatt på spel.
6 kap.
8 §
Vid prövningen av licens att tillhandahålla lokalt poolspel på hästar enligt 1 § gäller inte kraven enligt 4 kap. 1–3 §§, om inte annat följer av andra stycket. En sådan licens meddelas för ett specifikt antal tävlingsdagar per år.
För den som omfattas av
lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, ska dock kraven i 4 kap.
2 § 4 och 5 samt 3 § andra stycket tillämpas vid licensprövningen.
För den som omfattas av
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism och lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, ska dock
kraven i 4 kap. 2 § 4 och 5 samt 3 § andra stycket tillämpas vid licensprövningen.
9 §
En sådan juridisk person som avses i 2 §, och som är verksam huvudsakligen inom en enda kommun, får utan licens, men efter registrering hos en kommun, tillhandahålla sådana lotterier som får omfattas av en licens enligt 1 § med undantag för bingo och lokalt poolspel på hästar, om
1. lotteriet tillhandahålls bara inom den eller de kommuner där den juridiska personen är verksam,
2. lotteriet inte tillhandahålls från en fast försäljningsplats genom ett serviceföretag,
3. vinstandelen anges på lottsedlarna, lottlistorna eller på den plats där lotteriet tillhandahålls, och
4. det för lotteriet finns en utsedd kontaktperson. För den som omfattas av
lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, ska kraven i 4 kap. 2 §
4 och 5 samt 3 § andra stycket tillämpas vid registreringen. Förändringar i den krets av personer som anges i 4 kap. 3 § ska anmälas till kommunen senast 14 dagar efter det att förändringen har skett.
För den som omfattas av
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism och lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, ska kra-
ven i 4 kap. 2 § 4 och 5 samt 3 § andra stycket tillämpas vid registreringen. Förändringar i den krets av personer som anges i 4 kap. 3 § ska anmälas till kommunen senast 14 dagar efter det att förändringen har skett.
11 kap.
2 §
För att en licenshavare som omfattas av lagen (2017:630) om
åtgärder mot penningtvätt och
För att en licenshavare som omfattas av Europaparlamentets
och rådets förordning (EU)
finansiering av terrorism ska få
tillhandahålla spel genom spelombud, måste spelombudet vara registrerat hos spelmyndigheten. Licenshavaren ska ansöka om registrering av spelombudet hos myndigheten.
2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism och lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism ska få tillhandahålla spel
genom spelombud, måste spelombudet vara registrerat hos spelmyndigheten. Licenshavaren ska ansöka om registrering av spelombudet hos myndigheten.
6 §
En licenshavare får uppdra åt någon annan att utföra arbete eller operativa funktioner i licenshavarens verksamhet enligt denna lag. Ett sådant uppdrag får ges om licenshavaren ansvarar för
1. den anförtrodda verksamheten mot spelaren,
2. att verksamheten drivs av uppdragstagaren under kontrollerade och säkerhetsmässigt betryggande former, och
3. att uppdraget inte försämrar spelmyndighetens möjligheter att övervaka att licenshavaren följer de regler som gäller för verksamheten.
Första stycket gäller inte uppdrag som omfattas av artikel 6 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism.
18 kap.
2 §1
Spelmyndigheten har också tillsyn över att spelverksamhet som bedrivs med licens eller registrering enligt denna lag följer
lagen ( 2017:630 ) om åtgärder
Spelmyndigheten har också tillsyn över att spelverksamhet som bedrivs med licens eller registrering enligt denna lag följer
Europaparlamentets och rådets för-
1 Senaste lydelse 2022:1674.
mot penningtvätt och finansiering av terrorism.
ordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism och lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.
16 §
Om den som är registrerad att tillhandahålla spel enligt 6 kap. 9 § omfattas av lagen (2017:630)
om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism och om
kraven i 4 kap. 2 § 4 eller 5 inte längre är uppfyllda, får kommunen förelägga den registrerade att vidta rättelse. Om rättelse inte görs får kommunen förelägga den registrerade att upphöra med verksamheten. Om bristen avser den som har ett kvalificerat innehav enligt 4 kap. 3 § tredje stycket, får kommunen förelägga innehavaren att avyttra så stor del av andelarna att innehavet därefter inte är kvalificerat eller, om innehavaren är en juridisk person, entlediga den diskvalificerade personen i styrelsen eller ledningen.
Om den som är registrerad att tillhandahålla spel enligt 6 kap. 9 § omfattas av Europaparla-
mentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism och lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism och om kraven i
4 kap. 2 § 4 eller 5 inte längre är uppfyllda, får kommunen förelägga den registrerade att vidta rättelse. Om rättelse inte görs får kommunen förelägga den registrerade att upphöra med verksamheten. Om bristen avser den som har ett kvalificerat innehav enligt 4 kap. 3 § tredje stycket, får kommunen förelägga innehavaren att avyttra så stor del av andelarna att innehavet därefter inte är kvalificerat eller, om innehavaren är en juridisk person, entlediga den diskvalificerade personen i styrelsen eller ledningen.
17 §
Spelmyndigheten får ingripa mot den som tillhandahåller spel och som överträder en bestämmelse i lagen (2017:630) om åtgär-
der mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller föreskrifter
som har meddelats med stöd av den lagen.
Spelmyndigheten får ingripa mot den som tillhandahåller spel och som överträder en bestämmelse i Europaparlamentets och
rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism eller lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller föreskrifter som har
meddelats med stöd av den lagen.
21 §
Vid ingripande enligt 18– 20 §§ ska 7 kap. 13–24 §§ lagen
(2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism tillämpas.
Vid ingripande enligt 18– 20 §§ ska 11 kap. 12–23 §§ lagen
(2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism tillämpas.
21 a §
En sanktionsavgift vid ingripande enligt 18–20 §§ ska uppgå till lägst 5 000 kronor och som högst till det högsta av
1. tio procent av tillhandahållarens omsättning det närmast föregående räkenskapsåret beräknat i enlighet med vad som anges i 19 kap. 13 § andra och tredje styckena,
2. två gånger den vinst som tillhandahållaren gjort till följd av överträdelsen, om beloppet går att fastställa, eller
3. ett belopp i kronor motsvarande en miljon euro. När sanktionsavgiftens storlek fastställs, ska särskild hänsyn tas till sådana omständigheter som anges i 7 kap. 13 och 16 §§ lagen
( 2017:630 ) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.
När sanktionsavgiftens storlek fastställs, ska särskild hänsyn tas till sådana omständigheter som anges i 11 kap. 12 och 15 §§ lagen
(2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.
Avgiften tillfaller staten.
Denna lag träder i kraft …
1.38. Förslag till lag om ändring i lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution
Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution
dels att 1 kap. 9 § och 9 kap. 2 och 15 §§ ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas tre nya paragrafer, 8 kap. 4 a § och 9 kap.
3 a och 14 a §§, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
9 §2
I denna lag betyder
1. anknuten försäkringsförmedlare: en försäkringsförmedlare som har träffat avtal med ett eller flera försäkringsföretag om att distribuera försäkringsprodukter, om dessa produkter inte konkurrerar med varandra och avtalet innebär att försäkringsföretaget är ansvarigt för ren förmögenhetsskada enligt 4 kap. 16 §,
2. anknuten sidoverksam försäkringsförmedlare: en sidoverksam försäkringsförmedlare som har träffat avtal med ett eller flera försäkringsföretag eller försäkringsförmedlare om att distribuera sådana försäkringsprodukter som anges i 20 b och c, om avtalet innebär att försäkringsföretaget eller försäkringsförmedlaren är ansvarig för ren förmögenhetsskada enligt 4 kap. 16 §,
3. behörig myndighet: en utländsk myndighet eller annat utländskt organ som har behörighet att besluta om tillstånd för eller registrering av försäkringsförmedlare eller att utöva tillsyn över försäkringsförmedlare,
4. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,
5. EES-försäkringsförmedlare: en utländsk försäkringsförmedlare vars hemland är ett annat land inom EES och som omfattas av försäkringsdistributionsdirektivet,
6. ersättning: en provision, avgift eller annan betalning, inbegripet en ekonomisk ersättning av något slag eller eventuell annan finansiell
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/xx av den xx om de mekanismer som medlemsstaterna ska inrätta för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism och om upphävande av direktiv (EU) 2015/849. 2 Senaste lydelse 2021:499.
eller icke-finansiell förmån eller ett incitament, som erbjuds eller betalas ut med avseende på försäkringsdistribution,
7. filial: en försäkringsförmedlares agentur eller filial som ligger i ett annat land inom EES än hemlandet,
8. försäkringsbaserad investeringsprodukt: en försäkring med ett förfallo- eller återköpsvärde som helt eller delvis är direkt eller indirekt exponerat mot marknadsvolatilitet, med undantag för
a) skadeförsäkring,
b) livförsäkring där ersättning enligt avtalet endast betalas ut vid dödsfall eller vid invaliditet till följd av skada, sjukdom eller funktionsnedsättning, och
c) pensionsförsäkring,
9. försäkringsdistributionsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/97 av den 20 januari 2016 om försäkringsdistribution, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/411,
10. försäkringsdistributör: en försäkringsförmedlare eller ett försäkringsföretag,
11. försäkringsförmedlare: en fysisk eller juridisk person, med undantag för försäkringsföretag eller deras anställda, som mot ersättning bedriver försäkringsdistribution,
12. försäkringsförmedlare från tredjeland: en försäkringsförmedlare vars hemland inte omfattas av försäkringsdistributionsdirektivet,
13. hemland:
a) om försäkringsförmedlaren är en fysisk person, det land där förmedlaren har sin hemvist,
b) om försäkringsförmedlaren är en juridisk person, det land där förmedlarens säte ligger, eller, om förmedlaren enligt nationell rätt inte har något säte, det land där förmedlarens huvudkontor ligger,
14. kvalificerat innehav: ett direkt eller indirekt ägande i ett företag, om innehavet representerar tio procent eller mer av kapitalet eller av samtliga röster eller annars möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av företaget,
15. nära förbindelser: det som avses i 1 kap. 14 § försäkringsrörelselagen (2010:2043), med den skillnaden att det som anges där om försäkringsföretag i stället ska avse försäkringsförmedlare,
16. pensionsförsäkring: försäkringsavtal som har som främsta syfte att ge inkomst vid pensionering och som berättigar den försäkrade till vissa ersättningar,
17. professionell kund: en kund som avses i 1 kap. 4 b § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,
18. rådgivning grundad på en opartisk och personlig analys: sådan rådgivning som avses i 4 kap. 2 §,
19. rådgivning: tillhandahållande av en personlig rekommendation till en kund, antingen på kundens begäran eller på initiativ av försäkringsdistributören, i fråga om ett eller flera försäkringsavtal,
20. sidoverksam försäkringsförmedlare: en försäkringsförmedlare – utom kreditinstitut och värdepappersföretag enligt definitionen i artikel 4.1.1 och 4.1.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 – som bedriver försäkringsdistribution som sidoverksamhet, under förutsättning att samtliga följande villkor är uppfyllda:
a) den har inte försäkringsdistribution som huvudsaklig yrkesverksamhet,
b) den distribuerar bara vissa försäkringsprodukter som kompletterar en vara eller en tjänst, och
c) de berörda försäkringsprodukterna omfattar inte livförsäkring eller ansvarsförsäkring, utom när sådant skydd kompletterar den vara eller tjänst som förmedlaren bedriver som huvudsaklig yrkesverksamhet,
21. skadeförsäkring: en försäkring som är hänförlig till någon av de försäkringsklasser som anges i 2 kap. 11 § försäkringsrörelselagen,
22. stora risker: det som avses i 3 kap. 16 § andra och tredje styckena försäkringsrörelselagen,
23. tjänstepensionsförsäkring: en livförsäkring som har samband med yrkesutövning och där utbetalning av försäkringsbelopp (engångsbelopp eller periodiska utbetalningar) beror av att en eller flera personer uppnår eller förväntas uppnå en viss ålder samt försäkringar som meddelas som tillägg till sådana försäkringar,
24. svensk fysisk person och svensk juridisk person: en fysisk eller juridisk person vars hemland är Sverige,
25. utvald verksamhetsutövare: detsamma som i artikel 2.1.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om inrättande av en myndighet för bekämpning av penningtvätt och
finansiering av terrorism och om ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010, (EU) nr 1095/2010,
25. varaktigt medium: ett medel
som
26. varaktigt medium: ett medel
som
a) gör det möjligt för kunden att bevara information som riktas till kunden personligen, på ett sätt som är tillgängligt för användning i framtiden under en tid som är lämplig med hänsyn till vad som är avsikten med informationen, och
b) tillåter oförändrad återgivning av den bevarade informationen, och
26. värdland: det land inom
EES där en försäkringsförmedlare har en permanent närvaro eller ett etableringsställe eller tillhandahåller tjänster, och som inte är förmedlarens hemland.
27. värdland: det land inom
EES där en försäkringsförmedlare har en permanent närvaro eller ett etableringsställe eller tillhandahåller tjänster, och som inte är förmedlarens hemland.
8 kap.
4 a §
Bestämmelserna i 3 och 4 §§ gäller inte i den utsträckning som Myndigheten för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism utövar tillsyn över en utvald verksamhetsutövare enligt artikel 5.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om inrättande av en myndighet för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och om ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010, (EU) nr 1095/2010.
9 kap.
2 §
Finansinspektionen ska besluta att ingripa mot någon som ingår i en svensk försäkringsförmedlares styrelse, är dess verkställande direktör eller på motsvarande sätt företräder försäkringsförmedlaren, eller är ersättare för någon av dem, om försäkringsförmedlaren
1. bedriver försäkringsdistribution i Sverige och inte uppfyller kraven på tillstånd eller registrering i 2 kap.,
2. har fått tillstånd att bedriva försäkringsdistribution genom att lämna falska uppgifter eller på annat otillbörligt sätt,
3. för distribution av försäkringar använder någon som inte har rätt att bedriva försäkringsdistribution eller att distribuera sådana försäkringar som distributionen avser,
4. har åsidosatt sina skyldigheter enligt någon av 4 kap. 1–3, 5–11 eller 13 §§, 5 kap. 1–8, 10–16 eller 18–21 §§, 6 kap. 1–6 eller 8–15 §§ eller 7 kap. 1 §, eller
5. har befunnits ansvarig för en överträdelse av lagen (2017:630)
om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller före-
skrifter som meddelats med stöd av den lagen.
5. har befunnits ansvarig för en överträdelse av Europaparla-
mentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism eller lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller föreskrifter som
meddelats med stöd av den lagen.
Ett ingripande sker genom ett beslut om
1. att personen i fråga under en viss tid, dock lägst tre år och högst tio år, inte får upprätthålla en funktion som avses i första stycket hos en försäkringsdistributör, eller
2. sanktionsavgift.
3 a §
Finansinspektionen får ingripa mot en utvald verksamhetsutövare om Myndigheten för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism föreslår eller begär det en-
ligt artikel 6.1 andra stycket, 20.2 i eller 21.9 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om inrättande av en myndighet för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och om ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010, (EU) nr 1095/2010
14 a §
Vid överträdelser av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism eller lagen ( 2027:000 ) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen kan sanktionsavgiften, i stället för vad som anges i 14 § första stycket 3, bestämmas till högst ett belopp i kronor motsvarande tio miljoner euro.
15 §
Vid ingripande mot en försäkringsförmedlare som är en fysisk person och vid ingripande enligt 2, 3, 30 eller 31 § ska sanktionsavgiften som högst fastställas till det högsta av
1. två gånger den vinst som den fysiska personen gjort till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa, eller
2. ett belopp som per den 23 februari 2016 i kronor motsvarade 700 000 euro.
Vid överträdelser av lagen
(2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism och föreskrifter som med-
Vid överträdelser av Europa-
parlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det
delats med stöd av den lagen kan sanktionsavgiften, i stället för vad som anges i första stycket 2, bestämmas till högst ett belopp som per den 25 juni 2015 i kronor motsvarade fem miljoner euro.
finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism eller lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism och före-
skrifter som meddelats med stöd av den lagen kan sanktionsavgiften, i stället för vad som anges i första stycket 2, bestämmas till högst ett belopp som per den 25 juni 2015 i kronor motsvarade fem miljoner euro.
Avgiften tillfaller staten.
1. Denna lag träder i kraft den …
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för överträdelser av lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism som inträffat före ikraftträdandet.
1.39. Förslag till lag om ändring i lagen (2020:272) om konto- och värdefackssystem
Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (2020:272) om konto- och värdefackssystem
dels att nuvarande 3 b § ska betecknas 3 c §,
dels att 1, 2, 5 och 8 §§ ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas en ny paragraf, 3 b §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §
Skatteverket ska tillhandahålla en teknisk plattform som ger myndigheter tillgång till uppgifter om innehavare av konton och värdefack hos institut (konto- och värdefackssystem). Uppgifterna ska vara direkt och omedelbart tillgängliga för sökning genom konto- och värdefackssystemet.
Skatteverket ska tillhandahålla en teknisk plattform som ger myndigheter och kreditinstitut tillgång till uppgifter om innehavare av konton och värdefack hos institut (konto- och värdefackssystem). Uppgifterna ska vara direkt och omedelbart tillgängliga för sökning genom konto- och värdefackssystemet
Med institut avses
1. kreditinstitut och utländska kreditinstitut som driver verksamhet från filial i Sverige, och
2. värdepappersbolag och utländska värdepappersföretag som driver verksamhet från filial i Sverige och som har tillstånd att ta emot kunders medel på konto.
2 §
Konto- och värdefackssystemet ska, i fråga om
1. fysiska personer, ge tillgång till uppgifter om namn och person- eller samordningsnummer eller, om sådant nummer saknas,
födelsedatum för samtliga inne-
1. fysiska personer, ge tillgång till uppgifter om namn och person- eller samordningsnummer eller, om sådant nummer saknas,
födelsedatum, födelseort, medbor-
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/xx av den xx om de mekanismer som medlemsstaterna ska inrätta för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism och om upphävande av direktiv (EU) 2015/849.
havare av ett konto eller värdefack
och, i förekommande fall, motsvarande uppgifter om företrädare för innehavare,
garskap och stadigvarande bostadsort för samtliga innehavare
av ett konto eller värdefack och, i förekommande fall, motsvarande uppgifter om företrädare för innehavare samt uppgifter om när det
förhållandet uppkom och, i förekommande fall, avslutades,
2. juridiska personer, ge tillgång till uppgifter om företagsnamn, särskilt företagsnamn och i förekommande fall organisationsnummer för samtliga innehavare av ett konto eller värdefack samt namn och person- eller samordningsnummer eller, om sådant nummer saknas, födelsedatum för innehavares verkliga huvudmän och fullmaktshavare,
2. juridiska personer, ge tillgång till uppgifter om företagsnamn, särskilt företagsnamn och i förekommande fall organisationsnummer, eller, om sådant
nummer saknas, uppgifter om juridisk form och adress till säte eller registrerat kontor, för samtliga
innehavare av ett konto eller värdefack samt namn och person- eller samordningsnummer eller, om sådant nummer saknas, födelsedatum för innehavares verkliga huvudmän och fullmaktshavare samt uppgifter om när det
förhållandet uppkom och, i förkommande fall, avslutades,
3. konton, ge tillgång till uppgifter om Iban-nummer eller, om sådant nummer saknas, annat nummer som identifierar kontot samt datum för kontots öppnande och avslutande, och
4. värdefack, ge tillgång till uppgifter om hyresperiodens varaktighet.
Ett institut ska se till att uppgifterna enligt första stycket är direkt och omedelbart tillgängliga för sökning i konto- och värdefackssystemet fram till dess att fem år har gått från det att tjänsten avslutades.
3 b §
Ett kreditinstitut har för att kunna förebygga, upptäcka och förhindra penningtvätt, finansiering av terrorism eller annan
finansiell brottslighet rätt att få del av uppgifter genom konto- och värdefackssystemet för att identifiera innehavaren av ett konto som omfattas av en transaktion mellan kreditinstitutet och ett annat kreditinstitut. Vid sökning får endast kontonummer användas som sökbegrepp.
Med kreditinstitut enligt första stycket avses kreditinstitut och utländska kreditinstitut som driver verksamhet från filial i Sverige.
5 §
Skatteverket får behandla personuppgifter i konto- och värdefackssystemet om det är nödvändigt för att
1. de myndigheter som anges i 3 och 3 a §§ ska kunna göra sökningar i systemet för de ändamål som anges i de paragraferna, eller
1. de myndigheter och kredit-
institut som anges i 3, 3 a och 3 b §§ ska kunna göra sökningar
i systemet för de ändamål som anges i de paragraferna, eller
2. föra loggar enligt 7 §.
8 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. hur institut ska ge tillgång till uppgifter i konto- och värdefackssystemet, och
1. hur institut ska ge tillgång till uppgifter i konto- och värdefackssystemet,
2. hur myndigheter ska få tillgång till uppgifter i konto- och värdefackssystemet.
2. hur myndigheter och kredit-
institut ska få tillgång till upp-
gifter i konto- och värdefackssystemet, och
3. avgifter för kreditinstitutens tillgång till uppgifter i konto- och värdefackssystemet.
Denna lag träder i kraft den …
1.40. Förslag till lag om ändring i lagen (2020:434) om rapporteringspliktiga arrangemang
Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (2020:434) om rapporteringspliktiga arrangemang ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
6 §
Med verklig huvudman avses detsamma som i 1 kap. 3–7 §§
lagen (2017:631) om registrering av verkliga huvudmän.
Med verklig huvudman avses detsamma som i artikel 2.22 i
Europaparlamentets och rådets förordning 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism.
Denna lag träder i kraft den …
1.41. Förslag till lag om ändring i fastighetsmäklarlagen (2021:516)
Härigenom föreskrivs1 att 1 kap. 6 § och 4 kap.1, 4, 7 och 14 §§fastighetsmäklarlagen (2021:516) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
6 §
Bestämmelser om vissa skyldigheter för fastighetsmäklare och fastighetsmäklarföretag finns i lagen (2017:630) om åtgärder
mot penningtvätt och finansiering av terrorism.
Bestämmelser om vissa skyldigheter för fastighetsmäklare och fastighetsmäklarföretag finns i Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism och lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.
4 kap.
1 §
Fastighetsmäklarinspektionen har tillsyn över de fastighetsmäklare och fastighetsmäklarföretag som är registrerade enligt 2 kap. Genom tillsynen kontrolleras att den verksamhet som kräver registrering bedrivs enligt denna lag samt lagen (2017:630)
om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism och före-
skrifter som har meddelats med stöd av den lagen.
Fastighetsmäklarinspektionen har tillsyn över de fastighetsmäklare och fastighetsmäklarföretag som är registrerade enligt 2 kap. Genom tillsynen kontrolleras att den verksamhet som kräver registrering bedrivs enligt denna lag samt Europaparla-
mentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/xx av den xx om de mekanismer som medlemsstaterna ska inrätta för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism och om upphävande av direktiv (EU) 2015/849.
terrorism och lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism och före-
skrifter som har meddelats med stöd av den lagen.
4 §
Fastighetsmäklarinspektionen ska återkalla registreringen för en fastighetsmäklare eller ett fastighetsmäklarföretag som
1. inte längre uppfyller villkoren för registrering i 2 kap. 8 § 2–6 respektive 9 § 2 eller 4,
2. trots påminnelse inte betalar årlig avgift,
3. handlar i strid mot sina skyldigheter enligt denna lag, eller
4. överträder en bestämmelse i lagen (2017:630) om åtgärder
mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller föreskrifter som
har meddelats med stöd av den lagen.
4. överträder en bestämmelse i Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism eller lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller före-
skrifter som har meddelats med stöd av den lagen.
Om det kan anses tillräckligt, får Fastighetsmäklarinspektionen i stället för att återkalla registreringen ge en varning eller erinran eller, vid en överträdelse enligt första stycket 4, utfärda ett före-
läggande att göra rättelse. Om för-
seelsen är ringa, får inspektionen avstå från att ge en påföljd.
Om det kan anses tillräckligt, får Fastighetsmäklarinspektionen i stället för att återkalla registreringen ge en varning eller erinran eller, vid en överträdelse enligt första stycket 4, utfärda ett för-
eläggande att inom viss tid begränsa verksamheten i något avseende, minska riskerna i den eller vidta någon annan åtgärd för att komma till rätta med situationen, utfärda ett förbud att verkställa beslut eller en anmärkning. Ett föreläggande får förenas med vite.
Om förseelsen är ringa, får inspektionen avstå från att ge en påföljd.
Vid tillämpningen av andra stycket ska, om det är fråga om en överträdelse enligt första stycket 4, de omständigheter som anges i 8 § beaktas.
7 §
Om ett registrerat fastighetsmäklarföretag överträder en bestämmelse i lagen (2017:630) om
åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller före-
skrifter som har meddelats med stöd av den lagen, får Fastighetsmäklarinspektionen besluta om ingripande mot en person som ingår i mäklarföretagets ledning.
Om ett registrerat fastighetsmäklarföretag överträder en bestämmelse i Europaparlamentets
och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism eller lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller föreskrifter som
har meddelats med stöd av den lagen, får Fastighetsmäklainspektionen besluta om ingripande mot en person som ingår i mäklarföretagets ledning.
Ingripande enligt första stycket får bara beslutas om överträdelsen är allvarlig, upprepad eller systematisk och personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet har orsakat överträdelsen.
Ingripandet ska avse
1. att personen i fråga inte får inneha en sådan befattning som avses i första stycket i ett registrerat fastighetsmäklarföretag under lägst tre år och högst tio år, eller
2. sanktionsavgift.
14 §
I fråga om verkställighet av sanktionsavgift tillämpas 7 kap.
21–23 §§ lagen (2017:630) om åt-
gärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.
I fråga om verkställighet av sanktionsavgift tillämpas 11 kap.
20–22 §§ lagen (2027:000) om åt-
gärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.
En sanktionsavgift enligt 6 eller 7 § tillfaller staten.
1. Denna lag träder i kraft…
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för överträdelser av lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism som inträffat före ikraftträdandet.
1.42. Förslag till lag om ändring i lagen (2021:899) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om gräsrotsfinansiering
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1 § och 3 kap. 1 § lagen (2021:899) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om gräsrotsfinansiering ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap.
1 §
Finansinspektionen har tillsyn över att leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster följer bestämmelserna i EU-förordningen samt lagen (2017:630) om åtgär-
der mot penningtvätt och finansiering av terrorism och föreskrif-
ter som meddelats med stöd av den lagen.
Finansinspektionen har tillsyn över att leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster följer bestämmelserna i EU-förordningen samt Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism och lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism och före-
skrifter som meddelats med stöd av den lagen.
3 kap.
1 §
Finansinspektionen ska ingripa mot en leverantör av gräsrotsfinansieringstjänster som har auktoriserats enligt artikel 12 i EUförordningen och som
1. har åsidosatt sina skyldigheter enligt någon av artiklarna 3–5, 6.1–6.6, 7.1–7.4, 8.1–8.6, 9.1, 9.2, 10, 11, 13.2, 15.2, 15.3, 16.1, 18.1, 18.4, 19.1–19.6, 20.1, 20.2, 21.1–21.7, 22, 23.2-23.13, 24–26 och 27.1–27.3 i EU-förordningen,
2. inte har följt ett föreläggande enligt 2 kap. 2 § eller som inte har gett tillträde till verksamhetslokaler enligt 2 kap. 3 §, eller
3. har åsidosatt sina skyldigheter enligt lagen (2017:630) om
åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller före-
skrifter som meddelats med stöd av den lagen.
3. har åsidosatt sina skyldigheter enligt Europaparlamentets
och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism eller lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller före-
skrifter som meddelats med stöd av den lagen.
Finansinspektionen ska ingripa mot den som tillhandahåller gräsrotsfinansieringstjänster utan auktorisation enligt artikel 12 i EUförordningen.
Denna lag träder i kraft den …
1.43. Förslag till lag om ändring i lagen (2022:197) om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 11 § i lagen (2022:197) om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
11 §1
I denna lag betyder
1. arbetstagarrepresentanter: detsamma som i artikel 2 e i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/14/EG av den 11 mars 2002 om inrättande av en allmän ram för information till och samråd med arbetstagare i Europeiska gemenskapen, i den ursprungliga lydelsen,
2. direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder: Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2034,
3. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,
4. emittent: ett företag som har sitt stadgeenliga säte i ett land inom EES
och vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad,
5. etablerad:
a) för en alternativ investeringsfond: där fonden har tillstånd eller är registrerad eller, om fonden varken har tillstånd eller är registrerad, där dess stadgeenliga säte eller huvudkontor finns, eller, om fonden inte har något stadgeenligt säte eller huvudkontor, det land till vilket fonden har starkast anknytning,
b) för en AIF-förvaltare: där dess stadgeenliga säte finns,
c) för ett förvaringsinstitut: där dess stadgeenliga säte eller en filial finns,
6. filial: avdelningskontor med självständig förvaltning, varvid även en AIF-förvaltares etablering av flera driftställen i ett annat land
1 Senaste lydelse 2022:196.
inom EES än hemlandet eller i ett land utanför EES ska anses som en enda filial,
7. finansiell hävstång: en metod genom vilken en AIF-förvaltare ökar exponeringen för en förvaltad alternativ investeringsfond genom lån av kontanter eller värdepapper, eller med användning av derivatinstrument eller på något annat sätt,
8. finansiella instrument: detsamma som i 1 kap. 4 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,
9. fondföretag: detsamma som i 1 kap. 1 § första stycket 9 lagen (2004:46) om värdepappersfonder,
10. holdingbolag: ett företag med aktieinnehav i ett eller flera andra företag, vars affärsidé är att fullfölja en eller flera affärsstrategier genom sina dotterföretag, närstående företag eller ägarintressen för att bidra till deras värde på lång sikt, och som är ett företag som antingen
a) handlar för egen räkning och vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad, eller
b) har etablerats inte huvudsakligen för att generera avkastning åt sina investerare genom avyttring av sina dotterföretag eller närstående företag, vilket framgår av företagets årsredovisning eller andra offentliga handlingar,
11. kapitalbas: detsamma som i artikel 72 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012,
12. kommissionens delegerade förordning: kommissionens delegerade förordning (EU) nr 231/2013 av den 19 december 2012 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU vad gäller undantag, allmänna verksamhetsvillkor, förvaringsinstitut, finansiell hävstång, öppenhet och tillsyn,
13. kvalificerat innehav: ett direkt eller indirekt ägande i en AIFförvaltare, om innehavet beräknat på det sätt som anges i 1 kap. 1 a § lagen om värdepappersfonder representerar tio procent eller mer av kapitalet eller av samtliga röster eller annars möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av förvaltaren,
14. marknadsföring: direkt eller indirekt erbjudande eller placering, på AIF-förvaltarens initiativ eller för AIF-förvaltarens räkning, av andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond som denne
förvaltar och som riktar sig till investerare med hemvist eller stadgeenligt säte inom EES,
15. matarfond till en alternativ investeringsfond: en alternativ investeringsfond som
a) placerar minst 85 procent av sina tillgångar i andelar eller aktier i en annan alternativ investeringsfond (mottagarfond till en alternativ investeringsfond), eller
b) placerar minst 85 procent av sina tillgångar i fler än en mottagarfond till en alternativ investeringsfond förutsatt att dessa fonder har identiska investeringsstrategier, eller
c) på annat sätt har en exponering på minst 85 procent av sina tillgångar mot en sådan mottagarfond till en alternativ investeringsfond,
16. moderföretag och dotterföretag: detsamma som i 1 kap. 4 § årsredovisningslagen (1995:1554),
17. mottagarfond till en alternativ investeringsfond: en alternativ investeringsfond i vilken en annan alternativ investeringsfond investerar eller mot vilken denna fond har en exponering i enlighet med 15,
18. nära förbindelser: detsamma som i 1 kap. 2 § lagen om värdepappersfonder, med den skillnaden att det som anges om fondbolag i stället ska tillämpas på AIF-förvaltare,
19. onoterat företag: ett företag som har sitt stadgeenliga säte i ett land inom EES och vars aktier inte är upptagna till handel på en reglerad marknad,
20. primärmäklare: kreditinstitut, värdepappersbolag, värdepappersföretag eller annan lagreglerad enhet som står under fortlöpande tillsyn, vilka erbjuder professionella investerare tjänster för att främst finansiera eller som motpart utföra transaktioner med finansiella instrument, och som även kan tillhandahålla andra tjänster, såsom clearing, avveckling, depåtjänster, värdepapperslån, skräddarsydda tekniska lösningar och stödtjänster,
21. professionell investerare: en investerare som avses i 9 kap. 4 eller 5 § lagen om värdepappersmarknaden,
22. reglerad marknad: detsamma som i 1 kap. 4 b § lagen om värdepappersmarknaden,
23. sonderande marknadsföring: direkt eller indirekt tillhandahållande av information eller kommunikation om investeringsstrategier eller investeringsidéer från en AIF-förvaltare, eller på förvaltarens vägnar, till potentiella professionella investerare med hemvist eller säte inom EES, i syfte att pröva deras intresse för en alternativ
investeringsfond som ännu inte är etablerad eller som är etablerad men ännu inte anmälts för marknadsföring i det land inom EES där de potentiella investerarna har sin hemvist eller sitt säte på det sätt som avses i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder,
24. specialfond: en alternativ investeringsfond som förvaltas enligt denna lag och uppfyller de särskilda villkoren i 12 kap.,
25. specialföretag för värdepapperisering: ett företag vars enda syfte är att genomföra en eller flera värdepapperiseringstransaktioner i den mening som avses i artikel 1.2 i Europeiska centralbankens förordning (EU) 1075/2013 av den 18 oktober 2013 om statistik över tillgångar och skulder hos finansiella bolag som ägnar sig åt värdepapperiseringstransaktioner, och annan lämplig verksamhet för att uppnå detta mål,
26. startkapital: detsamma som i 1 kap. 5 § 18 lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,
27. särskild vinstandel: en andel av en alternativ investeringsfonds vinst som tillfaller AIFförvaltaren som ersättning för förvaltningen, exklusive eventuell andel av fondens vinst som tillfaller förvaltaren som avkastning på en investering som gjorts i fonden av förvaltaren, och
27. särskild vinstandel: en an-
del av en alternativ investeringsfonds vinst som tillfaller AIFförvaltaren som ersättning för förvaltningen, exklusive eventuell andel av fondens vinst som tillfaller förvaltaren som avkastning på en investering som gjorts i fonden av förvaltaren,
28. utvald verksamhetsutövare: detsamma som i artikel 2.1.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om inrättande av en myndighet för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och om ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010, (EU) nr 1095/2010, och
28. värdepappersfond: detsamma
som 1 kap. 1 § första stycket 25 lagen om värdepappersfonder.
29. värdepappersfond: detsamma
som 1 kap. 1 § första stycket 25 lagen om värdepappersfonder.
Denna lag träder i kraft den …
1.44. Förslag till lag om ändring i lagen (2022:613) om finansiell information i brottsbekämpningen
Härigenom föreskrivs att 2, 4 och 5 §§ lagen (2022:613) om finansiell information i brottsbekämpningen ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 §
I denna lag avses med
allvarliga brott: de former av brottslighet som anges i bilaga I till
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/794 av den 11 maj 2016 om Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol) och om ersättande och upphävande av rådets beslut 2009/371/RIF, 2009/934/RIF, 2009/935/RIF, 2009/936/RIF och 2009/968/RIF,
finansiell analys: resultaten av
de operativa och strategiska analyser som har utförts av en finansunderrättelseenhet i fullgörandet av uppgifter i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den
20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG, i den ursprungliga lydelsen,
finansiell analys: resultaten av
de operativa och strategiska analyser som har utförts av en finansunderrättelseenhet i fullgörandet av uppgifter i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/xx av den xx
om de mekanismer som medlemsstaterna ska inrätta för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism och om upphävande av direktiv (EU) 2015/849,
finansiell information: all information eller data som innehas av en
finansunderrättelseenhet för att förebygga, förhindra, upptäcka, utreda eller lagföra penningtvätt och finansiering av terrorism,
finansunderrättelseenhet: den en-
het som har utpekats i 4 kap. 5 §
finansunderrättelseenhet: den en-
het som avses i 4 kap. 3 § lagen
lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism,
(2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism,
utländsk behörig myndighet: en myndighet som har utsetts av en annan stat som behörig enligt artikel 3.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1153, i den ursprungliga lydelsen.
4 §
Finansunderrättelseenheten ska lämna en uppgift efter en begäran enligt 3 §, om det behövs i den behöriga myndighetens verksamhet för att förebygga, förhindra, upptäcka, utreda eller lagföra allvarliga brott.
Finansunderrättelseenheten ska lämna en uppgift efter en begäran enligt 3 §, om det behövs i den behöriga myndighetens verksamhet för att förebygga, förhindra, upptäcka, utreda eller lagföra allvarliga brott eller brott som
kan föregå brott som avses i artikel 3 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/1673 av den 23 oktober 2018 om bekämpande av penningtvätt genom straffrättsliga bestämmelser.
En uppgift ska inte lämnas om det finns en sekretessbestämmelse som är tillämplig på uppgiften och övervägande skäl talar för att det intresse som sekretessen ska skydda har företräde framför intresset av att uppgiften lämnas ut.
5 §
En behörig myndighet får, på begäran av en utländsk behörig myndighet, lämna ut finansiell information eller finansiell analys som myndigheten har fått från finansunderrättelseenheten, om sådan information eller analys är nödvändig för att förebygga, förhindra, upptäcka, utreda eller lagföra
– penningtvätt enligt artikel 3 i Europaparlamentets och rådets
direktiv (EU) 2018/1673 av den 23 oktober 2018 om bekämpande av penningtvätt genom straffrättsliga bestämmelser,
– penningtvätt enligt artikel 3 i direktiv (EU) 2018/1673,
– brott som avses i artikel 2.1 i direktiv (EU) 2018/1673, eller
– finansiering av terrorism enligt artikel 11 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/541 av den 15 mars 2017 om bekämpande av terrorism, om ersättande av rådets rambeslut 2002/475/RIF och om ändring av rådets beslut 2005/671/RIF.
Denna lag träder i kraft den …
1.45. Förslag till lag om ändring i lagen (2024:114) om clearing och avveckling av betalningar
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 4 § lagen (2024:114) om clearing och avveckling av betalningar ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap.
4 §
Vid bedömningen enligt 3 § 3 av om en innehavare är lämplig ska dennes anseende och kapitalstyrka beaktas. Det ska också beaktas om det finns skäl att anta att
1. innehavaren kommer att motverka att verksamheten bedrivs på ett sätt som är förenligt med denna lag och andra författningar, eller
2. innehavet har samband med eller kan öka risken för
a) penningtvätt enligt 1 kap.
6 § lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, eller
a) penningtvätt enligt artikel 2.1
i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, eller
b) finansiering av terrorism enligt 6 § terroristbrottslagen (2022:666) eller försök till sådant brott, avseende terroristbrott enligt 4 § samma lag.
Denna lag träder i kraft den …
2. Inledning
2.1. Uppdraget
Utredningen ska enligt kommittédirektiven (dir. 2022:76) lämna förslag till de författningsändringar som behövs för att anpassa svensk rätt till de ändringar i regelverket om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism som blir resultatet av förhandlingarna inom EU. Utredningen ska särskilt ta ställning till
- vilka verksamhetsutövare som bör omfattas av det nya regelverket,
- om verksamhetsutövare bör få tillgång till konto- och värdefacksystemet,
- hur uppgifterna i registret över verkliga huvudmän kan bli mer korrekta, adekvata och aktuella,
- vilken myndighet som ska övervaka Sveriges advokatsamfunds penningtvättstillsyn vid tillämpning av det nya regelverket,
- behovet av anpassningar av svensk rätt för att svenska myndigheter och anställda i myndigheterna ska kunna fullgöra sina uppgifter i förhållande till den nya EU-myndigheten Amla, och
- om tillgången till uppgifter i penningtvättsregistret för brottsbekämpande myndigheter bör utökas.
Enligt tilläggsdirektiven (dir. 2023:49) är utredningens uppdrag följande. Det nya regelverket innebär att alla juridiska personer som saknar verklig huvudman ska registrera sig och sin ledning i registret över verkliga huvudmän, vilket är en nyordning som kan medföra en omfattande administrativ börda för ideella sektorn och Bolagsverket. För att utredningen ska kunna fullgöra sitt uppdrag behöver denna
händelseutveckling beaktas, inte minst mot bakgrund av den ideella sektorns särart. Utredningen ska därför
- analysera hur förslaget förhåller sig till regeringsformens förbud mot tvång att ge till känna sin åskådning i politiskt, religiöst, kulturellt eller annat sådant hänseende men också dess förbud mot åsiktsregistrering (2 kap. 2 och 3 §§) och säkerställa att förslaget inte tillämpas i strid med dessa förbud, och
- ta ställning till vilka ingripanden vid överträdelser av skyldigheten för olika slag av juridiska personer att anmäla uppgifter för registrering som är effektiva, proportionerliga och avskräckande, inte minst mot bakgrund av den administrativa och kostnadsmässiga bördan för de juridiska personerna som registrering kan medföra.
Utredningen ska särskilt analysera förslagens konsekvenser för Bolagsverket och den ideella sektorn.
Utredningen ska redovisa sitt uppdrag senast den 31 augusti 2024.
2.2. Utredningens arbete och förutsättningarna för arbetet
Utredningens arbete påbörjades i september 2022 och har inom sekretariatet bedrivits på sedvanligt sätt. Utredningen har sammanträtt vid sammanlagt nio tillfällen. Däremellan har fortlöpande samråd ägt rum mellan den särskilda utredaren, sekretariatet och experterna.
I kommittédirektiven anges att information och synpunkter ska inhämtas från de myndigheter, självreglerande organ och intresseorganisationer som berörs. Samråd med berörda myndigheter, självreglerande organ och intresseorganisationer har till stor del skett med de som har varit representerade i expertgruppen. Utredningen har också fört diskussioner med myndigheter och organisationer utanför expertgruppen såsom Arbetsgivarverket, Fondbolagens förening, Giva Sverige, Integritetsskyddsmyndigheten, Justitiekanslern, Migrationsverket, Sveriges Advokatsamfund, Transportstyrelsen och Tullverket. Utredningen har också noggrant följt förhandlingarna av rättsakterna inom EU och beaktat annat pågående arbete som bedrivits inom Regeringskansliet.
EU-förhandlingarna om lagstiftningspaketet förväntades enligt kommittédirektiven att vara klara under våren 2023. Förhandlingarna inom EU tog emellertid längre tid än förväntat och rättsakterna publicerades först den 19 juni 2024, endast tre veckor innan utredningen behövde lämna betänkandet för layout och tryck. Utredningen har därför inte kunnat lämna förslag utifrån de antagna EU-rättsakterna. I samråd med Finansdepartementet har utredningen därför beslutat att lämna utredningens förslag baserade på ministerrådets förhandlingsmandat.
2.3. Betänkandets disposition
Betänkandet är indelat i 22 kapitel. I kapitel 1 finns författningsförslagen. Kapitel 2 är detta inledningskapitel. Kapitel 3 och 4 utgör bakgrundskapitel. I kapitel 3 beskrivs den gällande regleringen av penningtvätt och finansiering av terrorism och i kapitel 4 redogörs för innehållet i EU:s lagstiftningspaket på ett övergripande sätt.
I kapitel 5–16 finns utredningens överväganden och förslag med anledning av genomförandet av det sjätte penningtvättsdirektivet och de särskilda utredningsuppdragen beträffande registret över verkliga huvudmän, konto- och värdefackssystemet, penningtvättsregistret och övervakningen av självreglerande organ.
Kapitel 17 och 18 rör anpassningar i förhållande till penningtvättsförordningen och Amla-förordningen. I kapitel 19 behandlar utredningen övrig reglering som inte styrs av EU-rätten.
I kapitel 20 redovisas utredningens överväganden avseende ikraftträdande- och övergångsbestämmelser och i kapitel 21 redovisar utredningen sin konsekvensanalys. Författningskommentarerna finns i kapitel 22.
3. Bakgrund
3.1. Inledning
Penningtvätt och finansiering av terrorism är globala och allvarliga hot mot det finansiella systemet, och i förlängningen även mot ekonomin och den allmänna säkerheten. Dessa brott undergräver demokratin och kan till exempel få effekter på den finansiella stabiliteten och påverka marknadspriserna. Stabiliteten i det finansiella systemet bygger på att allmänheten och marknaden har förtroende för det. Förtroendet kan snabbt skadas om de aktörer som deltar i systemet förknippas med penningtvätt eller används för att finansiera terrorister eller terroristorganisationer.
Gemensamt för penningtvätt och finansiering av terrorism är att det finansiella systemet utnyttjas för brottsliga ändamål. Detta är också anledningen till att åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism ofta behandlas i ett sammanhang.
Bekämpningen av penningtvätt och finansiering av terrorism sker på flera nivåer – globalt, inom EU och nationellt – och är ett av delmålen i FN:s handlingsplan Agenda 2030 (mål 16.4). I Sverige arbetar en rad myndigheter mot penningtvätt och finansiering av terrorism, både brottsbekämpande myndigheter och tillsynsmyndigheter. Även delar av den privata sektorn är involverad i arbetet.
Det är av stor vikt att det vidtas effektiva och ändamålsenliga åtgärder för att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism. I första hand för att förhindra brottslighet, men också för att skydda stabiliteten i det finansiella systemet.
3.2. Vad är penningtvätt?
Ekonomisk vinning är en av de viktigaste drivkrafterna för den organiserade brottsligheten. Narkotikabrott, bedrägeri och skattebrott är exempel på brott som skapar vinster. Penningtvätt syftar till att på olika sätt dölja brottsvinsternas ursprung: de ”tvättas” för att kunna användas i den legala ekonomin.
Det finns många olika sätt att tvätta pengar på. Allt från enstaka åtgärder till systematiska och komplicerade upplägg som sker i flera led. Antalet åtgärder som krävs ökar vanligtvis med storleken på det belopp som ska tvättas.
Ett vanligt sätt att tvätta pengar är att utnyttja det finansiella systemet för att föra in pengar i den legala ekonomin. Exempelvis kan pengarna genom olika transaktioner flyttas runt i det finansiella systemet för att sedan användas för konsumtion eller investeringar. Ett annat sätt att tvätta pengar är att ställa ut falska fakturor. Det sker till exempel för att dölja skattebrott. Penningtvätt kan även ske genom fastighetsaffärer, exempelvis genom under- eller övervärdering av fastighetsvärdet. Vid undervärdering kan en del av köpeskillingen betalas separat med svarta pengar. Övervärdering kan ge köparen möjlighet att ta ett större lån som sedan betalas med brottspengar.1
Olika sektorer i samhället kan utnyttjas för penningtvätt beroende på vilka åtgärder som krävs för att dölja brottsvinsternas ursprung och försvåra möjligheten att spåra tillgångarna. Penningtvätt sker vidare över landsgränserna. Det förekommer att pengar överförs till länder som saknar robusta regelverk för att bekämpa penningtvätt och vars finansiella system således lättare kan utnyttjas för penningtvätt.
Alla brott som skapar brottsvinster eller annan ekonomisk vinning är möjliga förbrott till penningtvätt. Det gäller även så kallade undandragandebrott som skattebrott och tullbrott. Stora brottsvinster kommer från ekonomisk brottslighet som skattebrott och är till stor del hänförliga till oredovisade skatter och avgifter gällande arbetskraft inom främst bygg-, städ- och transportsektorn.2 Välfärds-
1 Polismyndigheten, Nationell riskbedömning av penningtvätt och finansiering av terrorism
i Sverige 2020/2021, s. 82.
2 Polismyndigheten, Nationell riskbedömning av penningtvätt och finansiering av terrorism
i Sverige 2020/2021, s. 15.
brott, narkotikabrott, punktskattebrott och bedrägeri är andra förbrott som tenderar att skapa stora vinster.3
3.3. Vad är finansiering av terrorism?
Till skillnad från penningtvätt, som har till syfte att dölja var brottsvinsterna kommer från, handlar finansiering av terrorism i stället om att dölja vad tillgångarna ska användas till. Terroristbrott kan finansieras med såväl legala som illegala medel och det krävs således inte något förbrott. Små medel räcker för att orsaka stor skada. Internationella erfarenheter visar att det inte krävs något stort kapital för att finansiera planering, förberedelse och utförande av ett terroristattentat.4
Finansiering av terrorism innebär att pengar eller annan egendom samlas in, tas emot eller tillhandahålls i syfte att egendomen ska användas för terroristbrott eller vissa andra allvarliga brott. Brott föreligger också om egendomen samlas in, tas emot eller tillhandahålls med vetskap om att den är avsedd att användas på något av dessa sätt.5
Vid finansiering av terrorism utnyttjas, i likhet med penningtvätt, det finansiella systemet för brottslig verksamhet. Insamling av pengar kan exempelvis ske genom insättning på konton som tillhör privatpersoner, föreningar, stiftelser eller företag.6 För överföring av pengar från Sverige till terroristorganisationer utomlands utnyttjas tillståndspliktiga finansiella verksamheter. Framför allt utnyttjas de verksamheter som drivs av kreditinstitut och betaltjänstförmedlare.7 Det förekommer också att pengar förmedlas av personer och grupperingar som saknar sådana tillstånd som krävs för betalningsförmedling enligt lagen (2010:751) om betaltjänster, så kallade oregistrerade betaltjänstförmedlare. Ett sådant exempel är hawala,8 se avsnitt 3.4.2. Kurirverksamhet är ett annat sätt att förmedla pengar till terrorist-
3 Polismyndigheten, Nationell riskbedömning av penningtvätt och finansiering av terrorism
i Sverige 2020/2021, s. 15.
4 Polismyndigheten, Nationell riskbedömning av penningtvätt och finansiering av terrorism
i Sverige 2020/2021, s. 3 och 21.
5 Se 6 § terroristbrottslagen (2022:666). 6 Polismyndigheten, Nationell riskbedömning av penningtvätt och finansiering av terrorism
i Sverige 2020/2021, s. 21.
7 Polismyndigheten, Nationell riskbedömning av penningtvätt och finansiering av terrorism
i Sverige 2020/2021, s. 22.
8 Ibid.
organisationer. Det innebär att kontanter fysiskt transporteras över en gräns, vilket sker med hjälp av mellanhänder i andra länder.9
Insamling och penningöverföring kan ske snabbt, enkelt och utan större kostnader. Det krävs inte några särskilda resurser i form av speciell kunskap, avancerade verktyg eller upplägg. Däremot bedöms internationella kontakter vara en betydelsefull faktor för att pengarna slutligen ska nå den avsedda mottagaren.10
3.4. Förekomsten av penningtvätt och finansiering av terrorism i Sverige
3.4.1. Inledning
Det finns inga säkra uppskattningar om hur mycket pengar som tvättas i Sverige varje år, men sannolikt rör det sig om mångmiljardbelopp.11 Enligt Polismyndigheten är den ekonomiska brottsligheten i Sverige betydande, penningtvätten är utbredd i samhället och förbrotten till penningtvätt i hög grad varierande. Finansiering av terrorism förekommer inte lika ofta men är likväl ett allvarligt samhällsproblem, i synnerhet som små medel kan orsaka stor skada.12
Finanspolissektionen vid Polismyndigheten (Finanspolisen) är Sveriges finansunderrättelseenhet (4 kap. 5 § penningtvättslagen och 32 § förordningen [2022:1718] med instruktion för Polismyndigheten). Till Finanspolisens viktigaste uppgifter hör att ta emot och analysera rapporter om misstänkta transaktioner och aktiviteter från verksamhetsutövarna. Under 2023 tog Finanspolisen emot 56 136 rapporter om misstänkt penningtvätt eller finansiering av terrorism, vilket är en ökning med 24 procent jämfört med året innan.13
9 Polismyndigheten, Nationell riskbedömning av penningtvätt och finansiering av terrorism
i Sverige 2020/2021, s. 22.
10 Polismyndigheten, Nationell riskbedömning av penningtvätt och finansiering av terrorism
i Sverige 2020/2021, s. 23.
11 Polismyndigheten, Nationell riskbedömning av penningtvätt och finansiering av terrorism
i Sverige 2019, s. 8.
12 Polismyndigheten, Nationell riskbedömning av penningtvätt och finansiering av terrorism
i Sverige 2020/2021, s. 6 och 15.
13 Polismyndigheten, Finanspolisens årsrapport 2023, s. 8.
3.4.2. Risken för penningtvätt och finansiering av terrorism i olika sektorer
Samordningsfunktionen för åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism har bland annat i uppdrag att löpande bedöma riskerna för penningtvätt och finansiering av terrorism i Sverige (se avsnitt 3.7.5). I samordningsfunktionens uppdrag ingår också att sammanställa och offentliggöra nationella riskbedömningar. Dessa riskbedömningar presenteras i en årlig rapport.
I 2020/2021 års nationella riskbedömning har samordningsfunktionen bedömt risken för penningtvätt och finansiering av terrorism i olika branscher och sektorer. När det gäller verksamheter som står under Finansinspektionens tillsyn är enligt rapporten risken för penningtvätt högst i sektorerna bank och finansiella institut. Som framhålls i rapporten tillhandahåller bankerna den grundläggande finansiella infrastrukturen och i princip alla pengar som tvättas behöver passera banksystemet i något skede. Banksektorn är enligt rapporten också den sektor där penningtvätt riskerar att ge störst konsekvenser. Även finansiella institut löper enligt rapporten stor risk att utnyttjas för penningtvätt, framför allt växlingskontor och den oregistrerade handeln med virtuella valutor.14
Bland länsstyrelsernas tillsynsobjekt är varuhandeln den sektor där risken för penningtvätt bedöms vara högst. Ytterligare sektorer där risken för penningtvätt bedöms vara hög är bolagsbildare, företagsmäklare, trustförvaltare och spelbolag. 15
Enligt 2020/2021 års riskbedömning är risken för att verksamheter utnyttjas för finansiering av terrorism störst i sektorerna bank, betalningsinstitut och betaltjänstförmedlare. Andra sektorer som enligt rapporten riskerar att utnyttjas för finansiering av terrorism är utgivare av elektroniska pengar, konsumentkrediter och annan finansiell verksamhet samt den svenska spelmarknaden.16
Den nationella riskbedömningen för 2022 är avgränsad till att behandla värdeöverföringar i alternativa betalningssystem där värdeutjämning sker i efterhand. Dessa värdeöverföringar brukar benämnas hawala. Enligt rapporten är det hög risk för att hawala och andra lik-
14 Polismyndigheten, Nationell riskbedömning av penningtvätt och finansiering av terrorism
i Sverige 2020/2021, s. 3.
15 Polismyndigheten, Nationell riskbedömning av penningtvätt och finansiering av terrorism
i Sverige 2020/2021, s. 6.
16 Polismyndigheten, Nationell riskbedömning av penningtvätt och finansiering av terrorism
i Sverige 2020/2021, s. 7.
nande alternativa betalningssystem utnyttjas för penningtvätt och finansiering av terrorism.17
3.5. Internationellt arbete för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism
3.5.1. Fatf
Fatf (Financial Action Task Force) är en mellanstatlig organisation som tar fram internationella standarder för bekämpning av penningtvätt, finansiering av terrorism och numera även finansiering av spridning av massförstörelsevapen. Fatf har antagit 40 rekommendationer, vilka har reviderats under årens lopp. Dessa rekommendationer ligger till grund för EU:s reglering om bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism.
Fatf bildades 1989 av G7-länderna och har för närvarande 39 medlemmar från olika delar av världen. Sverige har varit med från starten. Två av medlemmarna är organisationer (Europeiska kommissionen och Gulfstaternas samarbetsråd). Dessutom finns det nio associerade medlemmar samt ett antal observatörer och observatörsorganisationer. Bland de associerade medlemmarna kan nämnas expertkommittén för utvärdering av åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism (Moneyval) som är ett permanent övervakningsorgan inom Europarådet. Genom de associerade medlemmarna får Fatf:s rekommendationer spridning till över 200 jurisdiktioner.
Rekommendationerna ställer krav på medlemsländernas rättsliga system och är av både straffrättslig och administrativ karaktär. Förutom kriminalisering av penningtvätt och finansiering av terrorism är medlemsländerna skyldiga att ha administrativa regelverk som styr det förebyggande arbetet på området. De legala systemen förutsätts även i övrigt vara uppbyggda på ett sådant sätt att riskerna för penningtvätt och finansiering av terrorism minimeras. Genom återkommande utvärderingar kontrollerar Fatf att medlemsländerna följer rekommendationerna.
Fatf publicerar kontinuerligt uttalanden om länder som uppvisar allvarliga strategiska brister i sina system för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism.
17 Polismyndigheten, Nationell riskbedömning 2022 – Hawala, s. 3.
3.6. EU-regleringen om bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism
3.6.1. Penningtvättsdirektiven
EU-regleringen om bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism ställer krav på att fysiska och juridiska personer som bedriver verksamhet som riskerar att utnyttjas för penningtvätt eller finansiering av terrorism, ska vidta åtgärder för att förebygga, förhindra och upptäcka att deras verksamheter utnyttjas. Regleringen ställer också krav på tillsynsmyndigheternas arbete och att det i varje medlemsstat ska finnas en särskild finansunderrättelseenhet.
Det första penningtvättsdirektivet antogs redan 1991. EU har därefter antagit ytterligare fyra direktiv på området. Regelverket har således reviderats ett antal gånger och har därigenom förbättrats och förstärkts. Genom EU-paketet kommer ytterligare ett direktiv och två förordningar att antas.
De många revideringarna har sin bakgrund i händelser runt om i världen som har visat att det funnits behov av att ytterligare stärka regleringen. Exempelvis omfattades från början inte åtgärder mot finansiering av terrorism. En av de största regleringsändringarna var införandet av ett riskbaserat förhållningssätt, vilket är centralt i nu gällande reglering.
Kretsen av verksamhetsutövare som omfattas av regleringen har utökats flera gånger och kraven på verksamhetsutövarna har ökat. Det har även införts strängare sanktioner vid brister i efterlevnaden av regleringen och regler som förbättrat möjligheterna för tillsynsmyndigheterna och finansunderrättelseenheterna att samarbeta.
EU:s reglering om bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism bygger huvudsakligen på Fatf:s rekommendationer. När Fatf:s rekommendationer har uppdaterats har EU-rätten anpassats efter detta. På vissa områden går EU-rätten numera längre än Fatf:s rekommendationer.
3.7. Nuvarande svensk reglering
3.7.1. Inledning
Den svenska regleringen om bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism grundar sig i huvudsak på EU-rätten. Den administrativa regleringen finns i framför allt penningtvättslagen, registerlagen och lagen (2020:272) om konto- och värdefackssystem. Denna lagstiftning genomför fjärde penningtvättsdirektivet i svensk rätt. Lagstiftningen kompletteras av ett antal förordningar och myndighetsföreskrifter.
Bestämmelser med anknytning till nämnda lagstiftning finns också i ett antal rörelselagar, det vill säga sådana lagar som reglerar viss verksamhet. Därutöver finns det även straffrättslig reglering på området.
3.7.2. Regleringens struktur
Penningtvättslagen är riskbaserad och syftar till att förhindra att finansiell verksamhet och annan näringsverksamhet utnyttjas för penningtvätt eller finansiering av terrorism (1 kap. 1 §).
Lagen tillämpas på verksamhetsutövare som har yrken eller driver verksamhet där det finns en särskild risk för att verksamhetsutövaren utnyttjas för penningtvätt eller finansiering av terrorism (1 kap. 2–5 §§). Till verksamhetsutövarna hör olika typer av finansiella företag, till exempel banker, värdepappersbolag, försäkringsbolag, betalningsinstitut, fondbolag och AIF-förvaltare. Andra verksamhetsutövare som inte driver finansiell verksamhet är bland annat fastighetsmäklare, tillhandahållare av spel, revisorer, pantbanker samt advokater och advokatbolag.
Verksamhetsutövare ska förebygga, upptäcka och förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism på olika sätt. Exempelvis ska verksamhetsutövare bedöma hur de produkter och tjänster som tillhandahålls i verksamheten kan utnyttjas för penningtvätt eller finansiering av terrorism och hur stor risken är för att detta sker (2 kap. 1 §). Verksamhetsutövare ska också göra en riskbedömning av sina kunder, det vill säga bedöma den risk för penningtvätt eller finansiering av terrorism som kan förknippas med kundrelationen (2 kap. 3 §).
Penningtvättslagen innehåller också bestämmelser om interna rutiner och riktlinjer. Verksamhetsutövare ska ha rutiner och riktlinjer avseende bland annat åtgärder för kundkännedom, övervakning och rapportering, behandling av personuppgifter samt intern kontroll (2 kap. 8–10 §§ och 6 kap. 1 §).
För att kunna bedöma en kunds risk måste verksamhetsutövare ha kännedom om kunden. Vid etableringen av en affärsförbindelse, och vid vissa enstaka transaktioner, ska en verksamhetsutövare därför vidta åtgärder för kundkännedom (3 kap. 4 §). Verksamhetsutövaren ska identifiera kunden, kontrollera kundens identitet och utreda om kunden har en verklig huvudman (3 kap. 7 och 8 §§). Därutöver ska verksamhetsutövaren dels bedöma om kunden eller kundens verkliga huvudman är en person i politiskt utsatt ställning, dels kontrollera om kunden är etablerad i ett land utanför EES som av kommissionen har identifierats som ett högrisktredjeland (3 kap. 10 och 11 §§). En verksamhetsutövare ska också hämta in information om affärsförbindelsens syfte och art (3 kap. 12 §).
I vissa situationer råder förbud mot att etablera affärsförbindelser och att utföra transaktioner. Om en verksamhetsutövare inte har tillräcklig kännedom om sin kund får verksamhetsutövaren varken etablera eller upprätthålla en affärsförbindelse eller utföra en enstaka transaktion (3 kap. 1 §). Vid misstanke om att verksamhetsutövarens produkter eller tjänster kommer att användas för penningtvätt eller finansiering av terrorism får en affärsförbindelse inte etableras (3 kap. 2 §). Verksamhetsutövaren får inte heller utföra en transaktion om det på skälig grund kan misstänkas att den utgör ett led i penningtvätt eller finansiering av terrorism (3 kap. 3 §).
Penningtvättslagen innehåller också bestämmelser om övervakning och rapportering. En verksamhetsutövare ska övervaka pågående affärsförbindelser och bedöma enstaka transaktioner i syfte att upptäcka aktiviteter och transaktioner som avviker från vad verksamhetsutövaren har anledning att räkna med, eller som utan att avvika kan antas ingå som ett led i penningtvätt eller finansiering av terrorism (4 kap. 1 §). Om avvikelser eller misstänkta aktiviteter eller transaktioner uppmärksammas ska verksamhetsutövaren genom skärpta åtgärder för kundkännedom och andra nödvändiga åtgärder bedöma om det finns skälig grund att misstänka att det är fråga om penningtvätt eller finansiering av terrorism eller att egendom annars härrör från brottslig handling (4 kap. 2 §).
Om verksamhetsutövaren har skälig grund att misstänka penningtvätt eller finansiering av terrorism eller att egendom annars härrör från brottslig handling ska verksamhetsutövaren utan dröjsmål rapportera uppgifter om alla omständigheter som kan tyda på detta till Polismyndigheten (4 kap. 3 §). Även tillsynsmyndigheter har en underrättelseskyldighet. Om en tillsynsmyndighet vid inspektion eller på annat sätt har upptäckt en omständighet som kan antas ha samband med, eller utgöra penningtvätt eller finansiering av terrorism, ska myndigheten utan dröjsmål underrätta Polismyndigheten om detta (4 kap. 4 §).
Registerlagen
Syftet med registerlagen är att förhindra att juridiska personer eller truster utnyttjas för penningtvätt eller finansiering av terrorism (1 kap. 1 §).
I registerlagen ställs krav på registrering av verkliga huvudmän i juridiska personer och truster. Registret syftar till att ge information om vem eller vilka som äger eller på annat sätt kontrollerar en juridisk person eller en trust. Sådan information kan bidra till att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism. I stort sett alla juridiska och vissa fysiska personer är skyldiga att ha tillförlitliga uppgifter om vem som är deras verkliga huvudman (2 kap. 1 och 7 §§). De är också skyldiga att tillhandahålla dessa uppgifter till andra och att anmäla dem för registrering (2 kap. 2, 3 och 7 §§). Bolagsverket ska föra ett register över verkliga huvudmän och andra uppgifter som anmäls enligt registerlagen (3 kap. 1 §).
Lagen om konto- och värdefackssystem
Genom lagen om konto- och värdefackssystem effektiviseras myndigheternas tillgång till uppgifter om identiteten på innehavare av konton och värdefack.
Lagen innehåller bestämmelser om en teknisk plattform, ett konto- och värdefackssystem, som Skatteverket ska tillhandahålla. Systemet ger vissa myndigheter tillgång till uppgifter om innehavare av konton och värdefack hos institut, bland annat myndigheter som arbetar mot penningtvätt och finansiering av terrorism (1, 3 och 3 a §§). Insti-
tuten ska se till att uppgifterna är direkt och omedelbart tillgängliga för sökning genom systemet (1 §).
Förordningar, myndighetsföreskrifter och självreglering
Lagarna ovan kompletteras av 2009 års förordning, registerförordningen och förordningen (2020:521) om konto- och värdefackssystem.
Kompletterande reglering finns även i myndighetsföreskrifter. Exempelvis har tillsynsmyndigheterna – Finansinspektionen, Spelinspektionen, Fastighetsmäklarinspektionen, Revisorsinspektionen samt länsstyrelserna i Stockholms, Västra Götalands och Skåne län – bemyndigats att meddela föreskrifter som kompletterar penningtvättslagen (18 § 2009 års förordning samt 29 § förordningen [1995:665] om revisorer). Föreskrifterna innehåller detaljerade bestämmelser om hur verksamhetsutövare ska gå till väga för att uppfylla kraven i penningtvättslagen.
Flera branschspecifika organ har tagit fram egna riktlinjer och vägledningar om hur kraven på verksamhetsutövarna kan uppfyllas. Bland dessa kan till exempel nämnas de vägledningar som Sveriges advokatsamfund och Svenska institutet mot penningtvätt (Simpt) har tagit fram.
Straffrättslig reglering
I lagen (2014:307) om straff för penningtvättsbrott finns straffrättsliga bestämmelser om penningtvätt. Penningtvättsbrottet täcker ett brett spektrum av åtgärder som syftar till att antingen dölja att pengar eller annan egendom härrör från brott eller brottslig verksamhet, eller främja möjligheterna för någon att tillgodogöra sig egendomen eller värdet av den (3 §). Med ”någon” avses vem som helst, det vill säga gärningen omfattar även den som tvättar vinster från egen brottslighet, så kallad självtvätt. Straffansvar gäller även för den som i näringsverksamhet, eller såsom led i en verksamhet som bedrivs vanemässigt eller annars i större omfattning, medverkar till åtgärder som skäligen kan antas vara vidtagna i syfte att tvätta pengar, så kallad näringspenningtvätt (7 §). Vidare gäller straffansvar för försök, förberedelse eller stämpling till penningtvättsbrott, grovt penningtvättsbrott eller näringspenningtvätt som inte är ringa (8 §).
Straffet för penningtvättsbrott och näringspenningtvätt är fängelse i högst två år (3 § andra stycket och 7 andra stycket §). Är brottet ringa, är straffet böter eller fängelse i högst sex månader (6 § och 7 § tredje stycket). För grovt brott är straffet fängelse i lägst sex månader och högst sex år (5 § och 7 § andra stycket).
När det gäller finansiering av terrorism finns straffrättsliga bestämmelser i terroristbrottslagen (2022:666). Det är straffbart att samla in, ta emot eller tillhandahålla pengar eller annan egendom i avsikt att egendomen ska användas, eller med vetskap om att egendomen är avsedd att användas, för terroristbrott och viss annan brottslighet eller av vissa personer eller sammanslutningar (6 §). Finansiering kan avse överföring av kontanta medel men också handla om att täcka kostnader som har direkt samband med brottet.18 För ansvar krävs inte uppsåt att finansiera en viss bestämd gärning. Det är tillräckligt att det föreligger uppsåt till att ett brott förr eller senare ska komma till stånd.19
Straffet för finansiering av terrorism är fängelse i högst tre år (6 § andra stycket). Om brottet är grovt är straffet fängelse i lägst ett och högst sex år (6 § tredje stycket). Ringa fall utgör inte brott (6 § fjärde stycket).
3.7.3. Tillsyn och ingripanden
Bestämmelser om tillsyn och ingripanden vid överträdelser av den administrativa regleringen finns både i penningtvättslagen och rörelselagarna. För verksamhetsutövare som inte omfattas av någon särskild rörelselag finns bestämmelser om tillsyn och ingripanden i penningtvättslagen (7 kap.). Dessa verksamhetsutövare står under tillsyn av länsstyrelserna i Stockholms, Västra Götalands och Skåne län.
Penningtvättslagen innehåller också särskilda bestämmelser om tillsyn och ingripanden mot advokater och advokatbolag (7 a kap.). Bestämmelser om tillsyn och ingripanden mot advokater finns även i rättegångsbalken (8 kap.). Sveriges advokatsamfund utövar tillsyn över att advokater och advokatbolag följer penningtvättslagen.
För verksamhetsutövare som omfattas av en särskild rörelselag finns bestämmelser om tillsyn och ingripanden i den lagen. Exempel
18Prop. 2021/22:133 s. 185. 19Prop. 2021/22:133 s. 186.
på rörelselagar är lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, lagen (1996:1006) om valutaväxling och annan finansiell verksamhet, lagen (2010:751) om betaltjänster samt lagen (2011:755) om elektroniska pengar. Även spellagen (2018:1138), revisorslagen (2001:883) och fastighetsmäklarlagen (2021:516) kan nämnas.
Finansinspektionen utövar tillsyn över de finansiella företagen. När det gäller fastighetsmäklare och fastighetsmäklarföretag är det Fastighetsmäklarinspektionen som utövar tillsyn. Spelinspektionen utövar tillsyn över verksamhetsutövare som driver verksamhet med licens eller registrering enligt spellagen. Tillsynen över godkända och auktoriserade revisorer samt registrerade revisionsbolag utövas av Revisorsinspektionen.
Genom tillsynen kontrolleras att en verksamhetsutövare har organiserat sin verksamhet på ett sätt som gör att verksamhetsutövaren kan förebygga, förhindra och upptäcka penningtvätt i enlighet med kraven i penningtvättslagen. Tillsynen syftar i första hand inte till att utreda om en verksamhetsutövares verksamhet utnyttjats för penningtvätt eller finansiering av terrorism. Detta är i stället en uppgift för de brottsbekämpande myndigheterna. Om en tillsynsmyndighet upptäcker omständigheter som kan antas ha samband med eller utgöra penningtvätt eller finansiering av terrorism ska dock myndigheten utan dröjsmål underrätta Polismyndigheten om detta (4 kap. 4 § penningtvättslagen).
Ingripande mot en verksamhetsutövare kan ske till exempel för att denne har gjort en bristfällig riskbedömning eller saknar adekvata rutiner och riktlinjer i något avseende, även om det inte finns någonting som tyder på att verksamheten har utnyttjats för penningtvätt eller finansiering av terrorism. Ett ingripande kan bland annat ske genom att verksamhetsutövare föreläggs att göra rättelse eller genom ett beslut om sanktionsavgift. För de verksamhetsutövare vars verksamhet kräver tillstånd kan tillsynsmyndigheten även besluta om återkallelse av tillståndet. Tillsynsmyndigheterna gör också så kallade lämplighetsprövningar av om företrädare för verksamhetsutövare är lämpliga att driva en viss verksamhet som står under tillsyn.
Det kan i sammanhanget nämnas att Finansinspektionen har beslutat om kraftfulla sanktioner för kreditinstitut på grund av brister i arbetet med att motverka penningtvättsrisker. Swedbank AB fick i mars 2020 en varning och sanktionsavgift på fyra miljarder kronor för allvarliga brister i arbetet med att motverka penningtvättsrisker
(FI Dnr 18-21044 och 19-7504). I juni samma år fick Skandinaviska Enskilda Banken AB en anmärkning och en miljard kronor i sanktionsavgift för brister i arbetet med att motverka penningtvättsrisker (FI Dnr 19-8698).
Även andra tillsynsmyndigheter, till exempel länsstyrelserna och Spelinspektionen, har beslutat om kraftfulla sanktioner på sina tillsynsområden.20
3.7.4. Brottsbekämpande myndigheter
Brottsbekämpande myndigheter – framför allt Polismyndigheten, Ekobrottsmyndigheten och Åklagarmyndigheten – arbetar mot penningtvätt och finansiering av terrorism. Även Säkerhetspolisen har i uppdrag att förebygga, förhindra och upptäcka terroristbrott och andra brott mot Sveriges säkerhet, däribland finansiering av terrorism. Finanspolisen har en särskild roll i arbetet på grund av sin ställning som Sveriges finansunderrättelseenhet (se avsnitten 11.1 och 11.2). Även Skatteverket och Tullverket har vissa brottsbekämpande uppgifter på området. Däremot har Kustbevakningen, som också är en brottsbekämpande myndighet, i princip inget ansvar för bekämpning av brottslighet av detta slag.
3.7.5. Samordningsfunktionen för åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism
Inom Polismyndigheten ska det finnas en samordningsfunktion för åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism (13 § 2009 års förordning). Samordningsfunktionen består av representanter för Bolagsverket, Brottsförebyggande rådet, Ekobrottsmyndigheten, Fastighetsmäklarinspektionen, Finansinspektionen, Kronofogdemyndigheten, Spelinspektionen, Polismyndigheten, Revisorsinspektionen, Skatteverket, Säkerhetspolisen, Tullverket, Åklagarmyndigheten samt länsstyrelserna i Stockholms, Västra Götalands och Skåne län. Sveriges advokatsamfund ska ges möjlighet att delta.
Samordningsfunktionen ska löpande identifiera, kartlägga och analysera risker och metoder för penningtvätt och finansiering av terro-
20 Se till exempel Länsstyrelsen i Stockholms beslut den 21 mars 2022, dnr 209-45240-2019 och Spelinspektionens beslut den 17 november 2022, dnr 21Si2318.
rism samt sammanställa årliga nationella riskbedömningar. Till samordningsfunktionens uppgifter hör också att ge information till verksamhetsutövare, som är utformad så att den kan bidra till verksamhetsutövarnas allmänna riskbedömning, riskklassificering av kunder samt övervakning och rapportering av misstänkta aktiviteter och transaktioner. Samordningsfunktionen ska också fungera som ett forum för informationsutbyte och kunskapsöverföring mellan tillsynsmyndigheterna (14 § 2009 års förordning).
4. EU:s lagstiftningspaket om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism
4.1. Bakgrund
I maj 2020 lade kommissionen fram en handlingsplan för en övergripande EU-politik för att förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism. Kommissionen konstaterar i handlingsplanen att EU har ett starkt rättsligt ramverk för att förhindra och bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism. Dock anser kommissionen att det finns stora skillnader i hur regelverket tillämpas och allvarliga brister i kontrollen av efterlevnaden av regelverket som måste åtgärdas.1
De åtgärder som kommissionen anser nödvändiga för att få till stånd en samlad EU-politik för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism är bland annat bättre tillämpning av nuvarande regler, ett mer detaljerat och harmoniserat regelverk, en stark och enhetlig tillsyn där vissa tillsynsuppgifter överlåts åt ett EU-organ, sammankoppling av centrala bankkontoregister samt starkare mekanismer för att samordna och stödja det arbete som utförs av finansunderrättelseenheterna.2
Kommissionen åtar sig i handlingsplanen att vidta åtgärder för att stärka EU:s reglering om bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och fastslår följande sex så kallade pelare som är prioriterade områden:
1 Meddelande från kommissionen om en handlingsplan för en övergripande EU-politik för att för-
hindra penningtvätt och finansiering av terrorism, (C/2020/2800), s.1 och 2.
2 Meddelande från kommissionen om en handlingsplan för en övergripande EU-politik för att för-
hindra penningtvätt och finansiering av terrorism, (C/2020/2800), s.2.
1. Säkerställa en effektiv tillämpning av EU:s nuvarande reglering om bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism.
2. Fastställa en enhetlig EU-reglering om bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism.
3. Få till stånd en tillsyn över bekämpningen av penningtvätt och finansiering av terrorism på EU-nivå.
4. Inrätta en stöd- och samordningsmekanism för finansunderrättelseenheter.
5. Kontrollera efterlevnaden av EU:s straffrättsliga bestämmelser och utbyta information på EU-nivå.
6. Stärka den internationella dimensionen av EU:s reglering om bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism.
Pelarna 1, 5 och 6 i handlingsplanen håller enligt kommissionen på att genomföras medan de andra pelarna kräver lagstiftningsåtgärder. Det är mot den bakgrunden som EU:s lagstiftningspaket om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism har tagits fram. Lagstiftningspaketet omfattar bland annat penningtvättsförordningen, sjätte penningtvättsdirektivet och Amla-förordningen. Syftet med lagstiftningspaketet är att genomföra kommissionens handlingsplan genom att införa en ny och mer enhetlig reglering och ett institutionellt ramverk för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism i EU.3
4.2. Penningtvättsförordningen
Penningtvättsförordningen ersätter större delen av fjärde penningtvättsdirektivet. Något förenklat kan sägas att de bestämmelser i fjärde penningtvättsdirektivet som innehåller skyldigheter för verksamhetsutövarna förs över till penningtvättsförordningen (skäl 2). Därutöver görs ett antal innehållsmässiga ändringar för att stärka regleringen om bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism.
3 Se till exempel kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism COM (2021) 420 s. 1.
I det följande ges en översiktlig beskrivning av innehållet i penningtvättsförordningen. Framför allt beskrivs vad som är nytt jämfört med fjärde penningtvättsdirektivet.
Tillämpningsområde och definitioner
Tillämpningsområdet för penningtvättsförordningen är i huvudsak detsamma som för fjärde penningtvättsdirektivet, men vissa ändringar görs.
För att säkerställa lika villkor mellan aktörer som tillhandahåller samma typ av tjänster utvidgas tillämpningsområdet till att också omfatta kreditgivare som erbjuder hypotekslån eller konsumentkrediter och som inte är kreditinstitut eller finansiella institut, samt förmedlare av hypotekslån och konsumentkrediter. Därutöver utvidgas tilllämpningsområdet till att också omfatta vissa leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster samt aktörer som för tredjelandsmedborgares räkning medverkar i system för uppehållstillstånd för investerare. I syfte att anpassa regleringen till Fatf:s rekommendationer utvidgas tillämpningsområdet även när det gäller leverantörer av kryptotillgångstjänster.
Med undantag för personer som handlar med ädla metaller och ädelstenar ska personer som handlar med varor inte längre omfattas av de bestämmelser som innehåller skyldigheter för verksamhetsutövare. I stället införs bestämmelser om begränsningar av stora kontantbetalningar.
De flesta definitionerna i fjärde penningtvättsdirektivet förs över till penningtvättsförordningen med vissa justeringar. Förordningen innehåller också ett antal nya definitioner.
Interna riktlinjer, förfaranden och kontroller
Kraven på verksamhetsutövarna att ha interna riktlinjer, förfaranden och kontroller på plats för att säkerställa att de följer regleringen om bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism förtydligas jämfört med motsvarande krav i fjärde penningtvättsdirektivet. Verksamhetsutövarna ska utse både en så kallad efterlevnadschef, som ska ansvara för att säkerställa att penningtvättsförordningen efterlevs, och en regelefterlevnadsansvarig som ska ansvara för riktlinjerna,
förfarandena och kontrollerna i det dagliga arbetet. De särskilda krav på interna riktlinjer, förfaranden och kontroller som gäller för koncerner förtydligas och kompletteras med tekniska standarder för tillsyn.
Kundkännedom
Merparten av bestämmelserna om kundkännedom i fjärde penningtvättsdirektivet förs över till penningtvättsförordningen. Dock görs ett antal förtydliganden och preciseringar.
Penningtvättsförordningen innehåller exempelvis mer detaljerade bestämmelser om identifiering och kontroll av kundernas och de verkliga huvudmännens identitet. Vidare klargörs villkoren för användning av medel för elektronisk identifiering. Förordningen innehåller också mer detaljerade bestämmelser om förenklade åtgärder för kundkännedom. När det gäller utförandet av enstaka transaktioner sänks gränsen för när kundkännedomsåtgärder ska vidtas från 15 000 euro till 10 000 euro.
Penningtvättsförordningen innehåller också vissa nationella valmöjligheter. Om en medlemsstat i en nationell eller sektorspecifik riskbedömning identifierar hög risk för penningtvätt eller finansiering av terrorism, får medlemsstaten kräva att verksamhetsutövarna vidtar skärpta åtgärder för kundkännedom på det området. Om det är lämpligt får medlemsstaterna även specificera vilka åtgärder som verksamhetsutövarna ska vidta.
Policy i förhållande till tredjeländer
I likhet med fjärde penningtvättsdirektivet innehåller penningtvättsförordningen bestämmelser om förhållandet till tredjeländer, det vill säga länder utanför EU. Bestämmelserna har ändrats jämfört med motsvarande bestämmelser i fjärde penningtvättsdirektivet.
Kommissionen ska i tekniska standarder för tillsyn identifiera högrisktredjeländer. Därutöver ska kommissionen i tekniska standarder för genomförande specificera dels de skärpta åtgärder för kundkännedom som verksamhetsutövare ska vidta i förhållande till kunder i högrisktredjeländer, dels de åtgärder som verksamhetsutövare och medlemsstater ska vidta för att minska risker hänförliga till högrisktredjeländer.
Personer i politiskt utsatt ställning
Bestämmelserna om personer i politiskt utsatt ställning i penningtvättsförordningen har i stort sett samma innehåll som motsvarande bestämmelser i fjärde penningtvättsdirektivet. I förordningen preciseras vilka åtgärder som ska vidtas mot personer som upphör att ha en viktig offentlig funktion och under vilken tid sådana åtgärder ska vidtas.
Åtgärder utförda av utomstående och delegering
Penningtvättsförordningen innehåller liksom fjärde penningtvättsdirektivet bestämmelser om åtgärder för kundkännedom som får utföras av utomstående. En verksamhetsutövare får förlita sig på de åtgärder för kundkännedom som utförts av en utomstående. Det är verksamhetsutövaren som ansvarar för att regleringen efterlevs, vilket tydliggörs i förordningen.
En verksamhetsutövare får också uppdra åt någon annan att utföra uppgifter som det ankommer på verksamhetsutövaren att fullgöra enligt penningtvättsförordningen, så kallad delegering. Förordningen innehåller detaljerade regler om delegering.
Verkligt huvudmannaskap
Både penningtvättsförordningen och sjätte penningtvättsdirektivet innehåller bestämmelser om verkligt huvudmannaskap. Regleringen i penningtvättsförordningen är mer detaljerad än motsvarande reglering i fjärde penningtvättsdirektivet och innehåller också en del nyheter.
I penningtvättsförordningen finns bestämmelser om bland annat identifiering av verkliga huvudmän samt skyldigheter för juridiska personer och vissa fysiska personer att ha tillförlitliga uppgifter om vem som är deras verkliga huvudman och att anmäla uppgifterna för registrering i registret över verkliga huvudmän. Om en juridisk person saknar en verklig huvudman ska den juridiska personen anmäla sina ledande befattningshavare för registrering.
Förordningen innehåller detaljerade bestämmelser om hur en verklig huvudman ska identifieras, vilka uppgifter om verkligt huvudmanna-
skap som en registreringsskyldig ska ha, när en anmälan om registrering ska göras, när ändrade förhållanden ska anmälas samt hur ofta uppgifterna om verkligt huvudmannaskap ska ses över och uppdateras.
Rapporteringsskyldighet
Verksamhetsutövare är skyldiga att rapportera misstänkt penningtvätt eller finansiering av terrorism till finansunderrättelseenheten. Penningtvättsförordningens bestämmelser om rapporteringsskyldighet har i huvudsak samma innehåll som motsvarande bestämmelser i fjärde penningtvättsdirektivet. I förordningen tydliggörs hur misstänkta transaktioner och aktiviteter ska identifieras.
Personuppgiftsbehandling
Dataskyddsförordningen är tillämplig på behandling av personuppgifter som sker i enlighet med penningtvättsförordningen.
Penningtvättsförordningen innehåller villkor och krav på skyddsåtgärder vid behandling av särskilda kategorier av personuppgifter. Motsvarande bestämmelser saknas i fjärde penningtvättsdirektivet. I förordningen finns också bestämmelser om under vilka omständigheter som verksamhetsutövare får utbyta personuppgifter som har samlats in i samband med fullgörandet av skyldigheterna avseende kundkännedom. Även dessa bestämmelser saknar motsvarighet i fjärde penningtvättsdirektivet.
Bevarande av uppgifter och handlingar
Penningtvättsförordningens bestämmelser om bevarande av uppgifter och handlingar har i huvudsak samma innehåll som motsvarande bestämmelser i fjärde penningtvättsdirektivet. Den tid som uppgifter och handlingar ska bevaras ökar dock från fem till tio år.
Penningtvättsförordningen innehåller en nationell valmöjlighet. I de fall där det, när penningtvättsförordningen ska börja tillämpas, i en medlemsstat pågår rättsliga förfaranden som rör förebyggande, upptäckt, utredning eller lagföring av misstänkt penningtvätt eller finansiering av terrorism, och en verksamhetsutövare har uppgifter
eller handlingar som rör dessa förfaranden, får medlemsstaterna tillåta eller kräva att sådana uppgifter eller handlingar bevaras i ytterligare tio år. En motsvarande valmöjlighet finns i fjärde penningtvättsdirektivet med den skillnaden att bevarandetiden får förlängas med fem år.
Förbudsregler
Penningtvättsförordningen innehåller i likhet med fjärde penningtvättsdirektivet förbudsregler. Exempelvis får kreditinstitut, finansiella institut och leverantörer av kryptotillgångstjänster inte föra anonyma konton, utfärda anonyma motböcker eller tillhandahålla anonyma bankfack eller kryptotillgångsplånböcker. Förbudsreglerna i penningtvättsförordningen är mer omfattande än motsvarande regler i fjärde penningtvättsdirektivet.
Penningtvättsförordningen innehåller även bestämmelser om begränsningar av stora kontantbetalningar. Personer som handlar med varor eller tjänster får endast ta emot eller göra en kontantbetalning upp till ett belopp om 10 000 euro eller motsvarande belopp i nationell eller utländsk valuta. Detta gäller oavsett om transaktionen utförs vid ett eller flera tillfällen som förefaller ha samband. Medlemsstaterna får besluta om lägre nivåer efter samråd med Europeiska centralbanken. Om det redan finns fastställda nivåer i nationell rätt som understiger de nivåer som anges i förordningen ska de nationella nivåerna fortsätta att gälla. Medlemsstaterna får tillfälligt häva kontantförbudsgränsen vid krissituationer som får till följd att det nationella betalningssystemet är ur drift.
4.3. Sjätte penningtvättsdirektivet
Sjätte penningtvättsdirektivet innehåller bestämmelser som i allt väsentligt gäller organisationen av de institutionella systemen för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism. På detta område har medlemsstaterna getts flexibilitet när det gäller hur bestämmelserna ska genomföras i nationell rätt.
Sjätte penningtvättsdirektivet innehåller, i likhet med penningtvättsförordningen, till övervägande del bestämmelser som förs över från fjärde penningtvättsdirektivet. Många av bestämmelserna ändras
dock i syfte att skapa större enhetlighet mellan tillsynsmyndigheternas och finansunderrättelseenheternas arbetssätt samt för att förbättra samarbetet mellan behöriga myndigheter.
I det följande ges en översiktlig beskrivning av innehållet i sjätte penningtvättsdirektivet. Framför allt beskrivs vad som är nytt jämfört med fjärde penningtvättsdirektivet.
Tillämpningsområde
Direktivet innehåller en möjlighet för medlemsstaterna att utöka tillämpningsområdet för penningtvättsförordningen till att omfatta ytterligare verksamhetsutövare. Förordningen får tillämpas på sådana enheter som, utöver verksamhetsutövare, tillhör en sektor som medlemsstaten bedömer är utsatt för penningtvätt eller finansiering av terrorism. En motsvarande möjlighet finns i fjärde penningtvättsdirektivet.
En nyhet är den process som ska föregå införandet av en sådan reglering i nationell rätt. Bland annat får kommissionen efter samråd med Amla yttra sig över åtgärden, bland annat om åtgärden är lämplig för att motverka de risker som identifierats.
Riskbedömningar och statistik
Direktivets bestämmelser om kommissionens överstatliga riskbedömningar och medlemsstaternas nationella riskbedömningar har i huvudsak samma innehåll som i fjärde penningtvättsdirektivet. Båda riskbedömningarna ska göras vart fjärde år, vilket en ändring jämfört med tidigare.
Medlemsstaterna ska föra omfattande statistik över frågor som har betydelse för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och en gång om året överlämna statistiken till kommissionen. Omfattningen av statistiken utökas något jämfört med motsvarande bestämmelser i fjärde penningtvättsdirektivet.
Verkligt huvudmannaskap
Bestämmelserna om verkligt huvudmannaskap i sjätte penningtvättsdirektivet har till stor del samma innehåll som motsvarande bestämmelser i fjärde penningtvättsdirektivet. Det görs dock en del ändringar.
En nyhet är att den enhet som ansvarar för registret över verkliga huvudmän ska ges befogenhet att begära in de uppgifter och handlingar som behövs för att de verkliga huvudmännen ska kunna identifieras och för att riktigheten i de uppgifter som anmäls för registrering ska kunna kontrolleras. Medlemsstaterna ska också se till att det finns en enhet som ges befogenhet att kontrollera uppgifterna i registret för att säkerställa att uppgifterna är korrekta, adekvata och aktuella och får i detta syfte ge enheten befogenhet att utföra platsundersökningar hos en registreringsskyldig.
En annan förändring jämfört med fjärde penningtvättsdirektivet är att allmänhetens tillgång till registret begränsas. Förutom myndigheter och verksamhetsutövare ska endast personer som har ett berättigat intresse kunna ges tillgång till registret.
Konto- och värdefackssystemet
Medlemsstaterna är skyldiga att inrätta centraliserade automatiserade mekanismer, till exempel ett centralt register, som gör det möjligt att fastställa identiteten hos fysiska och juridiska personer som har eller kontrollerar vissa bank- eller betalkonton och värdefack. Sjätte penningtvättsdirektivets bestämmelser om vilka uppgifter som ska finnas i mekanismen och vilka myndigheter som ska ha tillgång till dem överensstämmer i huvudsak med motsvarande bestämmelser i fjärde penningtvättsdirektivet.
En nyhet är att det ska det bildas en gemensam europeisk åtkomstpunkt för att koppla samman de nationella mekanismerna. Åtkomstpunkten ska utvecklas och drivas av kommissionen. Medlemsstaterna ska säkerställa att endast de uppgifter som direktivet kräver ska finnas i mekanismen görs tillgängliga genom den gemensamma åtkomstpunkten.
Fastighetsregister
Sjätte penningtvättsdirektivets bestämmelser om behöriga myndigheters tillgång till information om ägare av fast egendom har till stor del samma innehåll som motsvarande bestämmelser i fjärde penningtvättsdirektivet. Behöriga myndigheter ska ges tillgång till information som gör det möjligt att identifiera fysiska och juridiska personer som äger fast egendom, till exempel genom tillgång till fastighetsregister. En nyhet i sjätte penningtvättsdirektivet är att myndigheterna också ska ha tillgång till information som gör det möjligt att identifiera och analysera transaktioner som avser fast egendom.
Finansunderrättelseenheter
För att effektivt bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism ska det i varje medlemsstat finnas en finansunderrättelseenhet som bland annat ska ta emot och analysera rapporter om misstänkta transaktioner och aktiviteter som lämnas av verksamhetsutövarna. Liksom fjärde penningtvättsdirektivet innehåller sjätte penningtvättsdirektivet bestämmelser om finansunderrättelseenhetens befogenheter samt om samarbete och informationsutbyte mellan finansunderrättelseenheter och behöriga myndigheter. Bestämmelserna har till stor del samma innehåll, men det görs vissa ändringar och förtydliganden i sjätte penningtvättsdirektivet.
En nyhet är att finansunderrättelseenheten ska ges befogenhet att besluta om dispositionsförbud som avser affärsförbindelser. Någon motsvarande befogenhet finns inte i fjärde penningtvättsdirektivet. Dessutom införs bestämmelser om giltighetstiden för ett dispositionsförbud. En annan nyhet är att finansunderrättelseenheten ska ges möjlighet att lämna uppgifter om fysiska och juridiska personer som kan förknippas med en betydande risk för penningtvätt eller finansiering av terrorism till verksamhetsutövare.
Kraven på finansunderrättelseenheternas operativa oberoende, resurser och säkerhet förtydligas. Det preciseras också vilka uppgifter som myndigheter och andra organisationer förfogar över som finansunderrättelseenheten ska ges tillgång till.
Vad gäller samarbetet mellan finansunderrättelseenheter finns i sjätte penningtvättsdirektivet bestämmelser om att finansunderrättelseenheterna ska använda kommunikationsnätverket FIU.net när
de utbyter information med varandra. Det införs också tidsfrister för när en finansunderrättelseenhet ska svara på en begäran om information från en annan finansunderrättelseenhet samt rutiner för gemensamma analyser.
Samarbete
Bestämmelserna om samarbete och informationsutbyte mellan tillsynsmyndigheter, finansunderrättelseenheter och andra behöriga myndigheter har utvidgats i sjätte penningtvättsdirektivet. Exempelvis ska myndigheterna numera även samarbeta och utbyta information med Amla. Finansiella tillsynsmyndigheter ska även samarbeta med resolutionsmyndigheter och sådana organ som administrerar insättningsgarantisystem. Myndigheterna har också mer omfattande skyldigheter att samarbeta beträffande kreditinstitut och revisorer.
Tillsyn
Medlemsstaterna ska utse tillsynsmyndigheter som ska utöva tillsyn över att verksamhetsutövarna följer regleringen om bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism. Liksom fjärde penningtvättsdirektivet innehåller sjätte penningtvättsdirektivet bestämmelser om tillsynsmyndigheternas uppgifter, befogenheter och ansvarsområden samt samarbete och utbyte av information med andra tillsynsmyndigheter, finansunderrättelseenheter och tillsynsmyndigheter i tredjeländer.
I sjätte penningtvättsdirektivet görs vissa förtydliganden och preciseringar vad gäller tillsynen. Bland annat förtydligas och specificeras tillsynsmyndigheternas uppgifter och befogenheter. Det förtydligas även hur tillsynsmyndigheterna ska samarbeta och utbyta information med varandra och finansunderrättelseenheter.
Sjätte penningtvättsdirektivet innehåller också särskilda bestämmelser som rör tillsynen över kreditinstitut och finansiella institut som saknar motsvarighet i fjärde penningtvättsdirektivet. Exempelvis ska det inrättas tillsynskollegier för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism för vissa kreditinstitut och finansiella institut som driver gränsöverskridande verksamhet.
Självreglerande organ
Medlemsstaterna får tillåta självreglerande organ att utöva tillsyn över vissa verksamhetsutövare, till exempel revisorer, advokater och fastighetsmäklare. I sjätte penningtvättsdirektivet ställs krav på att ett självreglerande organs tillsynsaktiviteter ska övervakas av en myndighet. Den övervakande myndigheten ska bland annat kontrollera att det självreglerande organet uppfyller kraven för att få utöva tillsyn, utfärda riktlinjer samt säkerställa att det självreglerande organet utför sitt uppdrag. Motsvarande bestämmelser saknas i fjärde penningtvättsdirektivet.
Sanktioner
Sjätte penningtvättsdirektivets bestämmelser om sanktioner och administrativa åtgärder har i huvudsak samma innehåll som motsvarande bestämmelser i fjärde penningtvättsdirektivet. I sjätte penningtvättsdirektivet preciseras vilka administrativa åtgärder som tillsynsmyndigheterna ska kunna vidta vid överträdelser som inte är tillräckligt allvarliga för att leda till en sanktion. Den maximala sanktionsavgift som kan beslutas för ett kreditinstitut eller finansiellt institut, och som inte beräknas med utgångspunkt i den totala årsomsättningen, höjs från fem miljoner euro till tio miljoner euro.
4.4. Amla-förordningen
Genom Amla-förordningen inrättas en ny myndighet på EU-nivå som har till uppgift att förhindra att EU:s finansiella system utnyttjas för penningtvätt och finansiering av terrorism. Inrättandet av Amla har ansetts avgörande för att säkerställa en effektiv och korrekt tillsyn över verksamhetsutövare som driver verksamhet som är förenad med hög risk att utnyttjas för penningtvätt eller finansiering av terrorism, men också för att stärka det gemensamma tillsynsarbetet och samarbetet mellan finansunderrättelseenheterna (skäl 3 i Amlaförordningen). Amla blir en grundpelare i ett integrerat tillsynssystem för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism. Tillsynssystemet kommer bestå av Amla och de nationella tillsynsmyndigheterna.
I det följande ges en översiktlig beskrivning av innehållet i Amlaförordningen.
Uppgifter och befogenheter
Amla kommer att ha uppgifter på en rad olika områden som rör såväl verksamhetsutövare som tillsynsmyndigheter och finansunderrättelseenheter. Uppgifterna kan delas in i fem områden:
- direkt tillsyn över så kallade utvalda verksamhetsutövare (i förordningen benämnda utvalda ansvariga enheter),
- indirekt tillsyn över så kallade icke utvalda verksamhetsutövare (i förordningen benämnda icke utvalda ansvariga enheter),
- tillsyn över den icke finansiella sektorn,
- samordnings- och stödmekanism för finansunderrättelseenheter, samt
- framtagande av förslag till tekniska tillsyns- och genomförandestandarder, riktlinjer och rekommendationer.
För att kunna utföra sina uppgifter har Amla långtgående befogenheter. Exempelvis får myndigheten ingripa mot utvalda verksamhetsutövare som överträder regleringen om bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism genom att besluta om sanktionsavgifter och viten. Myndigheten har också rätt att begära information från tillsynsmyndigheter och finansunderrättelseenheter och får även kräva bistånd på annat sätt.
Direkt tillsyn över utvalda verksamhetsutövare
Amla ska ha direkt tillsyn över vissa verksamhetsutövare inom den finansiella sektorn. Verksamhetsutövarna väljs ut av Amla utifrån särskilda kriterier i Amla-förordningen. Verksamhetsutövarna ska dels driva verksamhet i flera medlemsstater, dels ska risken för att verksamheten riskerar att utnyttjas för penningtvätt eller finansiering av terrorism vara hög.
För varje utvald verksamhetsutövare ska det utses en gemensam tillsynsgrupp som ska bestå av personal från både Amla och de till-
synsmyndigheter som ansvarar för tillsynen på nationell nivå. Amla får bedriva alla former av utredningar avseende en utvald verksamhetsutövare och får till exempel göra platsundersökningar.
Amla har särskilda tillsynsbefogenheter. Myndigheten får till exempel kräva att en utvald verksamhetsutövare avyttrar viss verksamhet om risken för att verksamheten utnyttjas för penningtvätt eller finansiering av terrorism bedöms vara alltför stor. Myndigheten får även besluta om sanktioner för utvalda verksamhetsutövare som överträder regleringen om bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism.
Indirekt tillsyn över icke utvalda verksamhetsutövare
Amla ska göra regelbundna bedömningar av de finansiella tillsynsmyndigheternas verksamheter. Resultatet av bedömningarna ska presenteras i en rapport som i förekommande fall också ska ange åtgärder som de berörda myndigheterna ska vidta. Dessa åtgärder får antas i form av riktlinjer eller rekommendationer som tillsynsmyndigheterna ska göra sitt yttersta för att följa.
Amla får under vissa omständigheter begära att en tillsynsmyndighet ska vidta åtgärder eller fatta beslut i förhållande till en icke utvald verksamhetsutövare. Myndigheten kan till exempel begära att en tillsynsmyndighet ska besluta att en icke utvald verksamhetsutövare ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att fullgöra sina skyldigheter enligt regleringen om bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism. Om en tillsynsmyndighet inte rättar sig efter en begäran från Amla får kommissionen besluta att Amla ska ta över den direkta tillsynen från tillsynsmyndigheten.
Tillsyn över icke-finansiell sektor
Amla ska regelbundet göra inbördes utvärderingar av de verksamheter som bedrivs av tillsynsmyndigheter som inte är verksamma på finansmarknadsområdet. Resultatet av utvärderingarna ska, i likhet med bedömningarna av de finansiella tillsynsmyndigheternas verksamheter, presenteras i en rapport som också ska ange åtgärder som de berörda myndigheterna ska vidta. Dessa åtgärder får antas i form
av riktlinjer eller rekommendationer som tillsynsmyndigheterna ska göra sitt yttersta för att följa.
Om det har uppmärksammats brister i den nationella tillsynen får Amla utfärda rekommendationer till den berörda tillsynsmyndigheten. Rekommendationerna ska ange vilka åtgärder som myndigheten måste vidta för att myndigheten ska anses följa regleringen.
Samordnings- och stödmekanism för finansunderrättelseenheter
Finansunderrättelseenheterna kommer under vissa omständigheter att göra gemensamma analyser av misstänkta transaktioner och misstänkt verksamhet som sker över landsgränserna. Amla ska samordna och delta vid de gemensamma analyserna och även tillhandahålla nödvändiga resurser i form av bland annat verktyg och operativt stöd. Myndigheten ska även ansvara för och administrera kommunikationsnätverket FIU.net som finansunderrättelseenheterna ska använda när de utbyter information med varandra.
Tekniska standarder
Amla ska ges befogenhet att ta fram förslag till tekniska tillsyns- och genomförandestandarder på ett flertal områden. Sådana bemyndigandena finns inte bara i Amla-förordningen utan också i penningtvättsförordningen och sjätte penningtvättsdirektivet. I Amla-förordningen regleras processen för antagandet av tekniska standarder. Amla ska även utfärda riktlinjer och rekommendationer på vissa områden.
Amlas organisation
Amla ska ha två styrande organ: en direktion som består av fem heltidsanställda ledamöter och myndighetens ordförande samt en styrelse som består av företrädare för medlemsstaterna. För att kunna hantera myndighetens olika uppgifter ska styrelsen ha två alternativa sammansättningar. En sammansättning för tillsyn som består av chefer för de myndigheter som ansvarar för tillsynen över verksamhetsutövarna och en sammansättning för finansunderrättelseenheterna som består av chefer för finansunderrättelseenheterna. Styrelsen ska
besluta om förslag till tekniska tillsyns- och genomförandestandarder, riktlinjer samt rekommendationer.
Direktionen är Amlas styrande organ. Den ska att fatta alla beslut som riktar sig till utvalda verksamhetsutövare och tillsynsmyndigheter. Direktionen ska också fatta beslut i frågor som rör myndighetens administration och budget.
Amla ska ha en ordförande och en verkställande direktör. Ordföranden ska företräda myndigheten och ansvara för att förbereda styrelsens och direktionens arbete. Den verkställande direktören ska ansvara för ledningen av myndighetens dagliga arbete.
Dessutom ska det inrättas en administrativ omprövningsnämnd som ska ha till uppgift att hantera överklaganden av myndighetens beslut som riktar sig till utvalda verksamhetsutövare.
Myndighetens personal och samarbete
EU:s tjänsteföreskrifter4 ska gälla för Amlas personal i alla de frågor som inte regleras i Amla-förordningen. Styrelsens och direktionens ledamöter samt myndighetens personal ska omfattas av tystnadsplikt.
Amla ska samarbeta med såväl EU-organ som berörda nationella myndigheter, till exempel tillsynsmyndigheter, resolutionsmyndigheter, organ som administrerar insättnings-garantisystem och myndigheter i tredjeländer.
4 Förordning nr 31 (EEG), nr 11 (EKSG) om tjänsteföreskrifter för tjänstemän och anställningsvillkor för övriga anställda i Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen.
5. Författningstekniska frågor och allmänna överväganden
5.1. Inledning
När EU-förordningar som penningtvättsförordningen och Amlaförordningen träder i kraft är de omedelbart tillämpliga i samtliga medlemsstater. Det krävs således inga genomförandeåtgärder för att förordningarna ska få giltighet som svenska lagar. Några sådana åtgärder får inte heller vidtas. Emellertid måste anpassningar av svensk rätt ske för att säkerställa att nationell rätt inte innebär dubbelreglering eller står i konflikt med förordningarna. Vid konflikt har EU-rätten företräde.
I detta kapitel framgår utredningens bedömning av vilka anpassningar av nationell rätt som kommer krävas för genomförandet av EU-paketet.
5.2. En ny lag om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism
Utredningens förslag: Penningtvättslagen och registerlagen i sina
nuvarande former ska upphävas. Lagarna ersätts med en gemensam lag där bestämmelserna samlas och med en ny struktur och redaktionell utformning.
I svensk rätt har det fjärde penningtvättsdirektivet genomförts bland annat genom bestämmelserna i penningtvättslagen, registerlagen och lagen om konto- och värdefackssystem. De bestämmelser som i dagsläget finns i fjärde penningtvättsdirektivet kommer framöver att finnas i dels den nya penningtvättsförordningen, dels i det nya direktivet.
För att framöver kunna säkerställa att svensk rätt får en ändamålsenlig utformning ur en materiell, språklig och redaktionell synvinkel bör nuvarande penningtvätts- och registerlagen upphävas och regleringen samlas i en och samma lag. Att behålla lagarna i sina nuvarande former och endast upphäva de bestämmelser som ersätts av penningtvättsförordningen framstår inte som lämpligt. Utredningen kommer redogöra för de svenska regleringar som bör behållas eller som behöver flyttas över till den nya penningtvättslagen. I den mån bestämmelser i penningtvättslagen ersätts av bestämmelser i penningtvättsförordningen kommer dessa inte beröras av utredningen.
Lagstiftningens främsta målgrupp är de fysiska och juridiska personer, verksamhetsutövarna, som omfattas av lagen. Verksamhetsutövarna kommer i huvudsak att tillämpa penningtvättsförordningen, men beroende på i vilken utsträckning Sverige använder sig av de nationella valmöjligheter förordningen erbjuder så kan även vissa bestämmelser placeras i den nya lagen. Det är därför viktigt att regleringen utformas på sådant sätt att verksamhetsutövarna enkelt kan tillgodogöra sig de krav som ställs på dem. Ett ytterligare sätt att förenkla tillämpningen är att införa upplysningsbestämmelser i den nya lagen, vilket utredningen föreslår i vissa delar.
Sammantaget bedömer utredningen alltså att penningtvättslagen och registerlagen ska upphävas i sin helhet och att de bestämmelser som kompletterar förordningen ska samlas i en ny gemensam lag med en ny struktur och redaktionell utformning. Lagen om konto- och värdefackssystem påverkas inte i lika stor utsträckning och kan därför behållas i sin nuvarande form.
5.3. Behovet av anpassningar och kompletterande lagstiftning till EU-förordningarna
5.3.1. Terminologin i svensk rätt
Termer och uttryck i EU-förordningarna kan skilja sig från vad vi normalt använder i svensk lagtext. Terminologin i svensk rätt på penningtvättsområdet bör dock så långt det är möjligt överensstämma med terminologin i EU:s rättsakter. Skälen till detta är följande. Eftersom förordningarna ska gälla omedelbart skulle det komplicera tillämpningen om kompletterande bestämmelser i svensk rätt avvek från förordningarnas terminologi. Även förändringstakten i europeiska lag-
stiftningen talar för använda sig av de EU-rättsliga termerna också i svensk rätt. De senaste åren har stora förändringar skett på området och rättsakterna uppdateras relativt frekvent. Den svenska lagstiftningen bör därför sträva efter att terminologiskt efterlikna den europeiska, eftersom det underlättar anpassning och tolkning vid förändringar på europeisk nivå. För verksamhetsutövarna blir det därutöver mer enhetligt och tillgängligt om samma termer återkommer i såväl förordning som övrig svensk rätt på området.
5.3.2. Anpassningar och kompletteringar i förhållande till penningtvättsförordningen
Som redogjorts för ovan föreslås att nuvarande penningtvättslagen och registerlagen upphävs. Många av bestämmelserna i fjärde penningtvättsdirektivet som genomfördes genom nämnda lagar kommer att finnas i penningtvättsförordningen. Det kommer dock alltjämt finnas ett behov av en lag med kompletterande bestämmelser till förordningen i den mån Sverige utnyttjar nationella valmöjligheter, för upplysningsbestämmelser eller andra tillkommande regleringar och för de bestämmelser som sjätte penningtvättsdirektivet för med sig när det införs i svensk rätt. Hur detta ska ske kommer att redogöras för utförligare i respektive avsnitt.
5.3.3. Anpassningar och kompletteringar i förhållande till Amla-förordningen
Lagstiftningspaketet innebär att en ny EU-myndighet, Amla, inrättas. Amla föreslås bland annat ges befogenhet att utöva direkt tillsyn över vissa verksamhetsutövare på finansmarknadsområdet och ha möjlighet att, efter beslut av kommissionen, kunna ta över den direkta tillsynen från nationella tillsynsmyndigheter i de fall den är otillräcklig. Amla ska även samordna och utvärdera de nationella tillsynsmyndigheterna samt ha kompetens att agera i enskilda fall vid brister. Genom Amla kommer också ett gemensamt format utvecklas för att rapportera misstänkta transaktioner och myndigheten kommer att svara för driften av en plattform för säker kommunikation mellan nationella finansunderrättelseenheter.
Amla kommer således ha ett samarbete med nationella tillsynsmyndigheter, utbyta information och ha möjlighet att använda sig av nationella myndigheters anställda i sin verksamhet. Mot bakgrund av detta kan det krävas nationella bestämmelser för att svenska myndigheter och anställda i dessa ska kunna utföra sina arbetsuppgifter i förhållande till Amla. Det finns även ett behov av att kartlägga ansvarsfördelningen mellan svenska myndigheter och Amla, vilket kan föranleda kompletterande lagstiftning. För närmare överväganden i dessa delar, se kapitel 18.
5.4. Utgångspunkter i kommittédirektiven
EU-paketet ger i vissa avseenden medlemsstaterna utrymme för att i nationell rätt ställa upp mer långtgående krav eller anpassa bestämmelser till nationella förhållanden. Det kan till exempel gälla att anta en lägre förbudsgräns för varuhandlare än 10 000 euro vid kontantbetalningar eller att besluta att fler verksamheter ska omfattas av regelverket.
Av kommittédirektiven framgår att utredningen vid sådana överväganden ska slå vakt om den nuvarande svenska regleringen och beakta svenska förhållanden. I den mån det finns valmöjligheter kommer därför denna utgångspunkt genomsyra utredningens förslag.
Det framgår vidare att regelverket även fortsättningsvis ska vara riskbaserat och proportionerligt. Det är viktigt att försäkra sig om att det nya regelverket inte leder till försämrade förutsättningar att vidta åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism. Utredningen kommer särskilt beakta den aspekten vid utformningen av förslagen.
5.5. Hänvisningar till EU-rättsakter
Utredningens förslag: Hänvisningarna till EU-förordningar i de
bestämmelser som föreslås ska vara dynamiska, dvs. avse förordningarna i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. Hänvisningar till EU-direktiv ska vara statiska, dvs. avse direktivet i den vid en viss tidpunkt gällande lydelsen.
Flera av förslagen i utredningen innebär att det införs hänvisningar till penningtvättsförordningen och Amla-förordningen samt till det sjätte penningtvättsdirektivet. Hänvisningar till EU-rättsakter kan antingen göras dynamiska eller statiska. Med dynamisk hänvisning menas att hänvisningen avser EU-rättsakten i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen medan en statisk hänvisning avser EU-rättsakten vid en viss angiven lydelse.
Eftersom ändringar i förordningarna omedelbart ska få genomslag bör hänvisningar till dessa vara dynamiska. Ändringar i direktiv kräver överväganden från lagstiftarens sida om lagändringar. Det framstår mot denna bakgrund lämpligt att hänvisningar till direktivet görs statiska.
5.6. Följdändringar
Utredningens förslag: Hänvisningar i ett antal lagar till bestäm-
melser i den nuvarande penningtvättslagen och registerlagen ska ersättas med hänvisningar till motsvarande bestämmelser i den nya penningtvättslagen eller penningtvättsförordningen.
Hänvisningar till fjärde penningtvättsdirektivet ska ersättas med hänvisningar till sjätte penningtvättsdirektivet och penningtvättsförordningen.
Utredningens förslag till ny penningtvättslag innehåller bestämmelser som helt eller delvis motsvarar de som finns i den nuvarande penningtvättslagen och registerlagen, dock med vissa materiella, redaktionella och språkliga ändringar. Vidare innehåller den nya penningtvättslagen vissa nya bestämmelser och rubriker. Ett betydande antal bestämmelser i den nuvarande penningtvättslagen och registerlagen kommer fortsättningsvis att motsvaras av bestämmelser i penningtvättsförordningen. Detta medför ett behov av följdändringar i ett stort antal författningar, på så sätt att befintliga hänvisningar till bestämmelser i den nuvarande penningtvättslagen och registerlagen ersätts med hänvisningar till motsvarande bestämmelser i den nya lagen eller penningtvättsförordningen.
I ett antal lagar finns bestämmelser som hänvisar till penningtvättslagen i dess helhet. I dessa fall bör det göras en ren följdändring
och alltså hänvisas till den nya penningtvättslagen och penningtvättsförordningen.
Följdändringar som innebär en materiell ändring behandlas i respektive kapitel i betänkandet.
6. Definitioner och tillämpningsområde
6.1. Inledning
För att motverka att det finansiella systemet och verksamheter utnyttjas i penningtvätts- eller terrorismfinansieringssyfte är det viktigt att lagstiftningen omfattar de ageranden som orsakar detta. Det ställer krav på tydliga och välreglerade definitioner av vad som utgör penningtvätt och finansiering av terrorism. För att brottsligheten ska kunna förhindras är det också viktigt att regelverket innefattar rätt krets av verksamhetsutövare.
I detta avsnitt beskriver utredningen definitionerna av penningtvätt och finansiering av terrorism i nuvarande lagstiftning och hur penningtvättsförordningen och sjätte penningtvättsdirektivet påverkar dessa. Utredningen redogör utredningen vidare för genomförandet i svensk rätt av direktivets definitioner. Utredningen redovisar också sina överväganden och förslag beträffande lagstiftningens tillämpningsområde.
6.2. Definitionen av penningtvätt
6.2.1. Den gällande definitionen överensstämmer till stor del med penningtvättsförordningens definition
Penningtvätt definieras i 1 kap. 6 § penningtvättslagen som åtgärder med avseende på pengar eller annan egendom som härrör från brott eller brottslig verksamhet som
1. kan dölja egendomens samband med brott eller brottslig verk-
samhet,
2. kan främja möjligheterna för någon att tillgodogöra sig egendomen
eller dess värde,
3. kan främja möjligheterna för någon att undandra sig rättsliga på-
följder, eller
4. innebär att någon förvärvar, innehar, hävdar rätt till eller brukar
egendomen.
Med penningtvätt jämställs också åtgärder med egendom som typiskt sett är ägnade att dölja att någon avser att berika sig eller någon annan genom en framtida brottslig handling.
I första stycket anges de objektiva omständigheter som utgör penningtvätt. Syftet med det andra stycket är att verksamhetsutövare ska förebygga och reagera på typiska penningtvättsåtgärder även om det inte är klarlagt att egendomen har varit föremål för brott.1
Penningtvätt definieras i penningtvättsförordningen med hänvisning till artikel 3.1 och 3.5 i direktiv (EU) 2018/1673 (artikel 2.1). Definitionen i nuvarande penningtvättslagen är baserad på ett tidigare direktiv.2 Ändringarna av definitionen i direktiv (EU) 2018/1673 var dock marginella och föranledde inga ändringar av definitionen i svensk rätt.3 Det kan konstateras att någon motsvarighet till 1 kap. 6 § andra stycket penningtvättslagen inte finns i penningtvättsförordningen. Penningtvätt kommer alltså i fortsättningen inte att innefatta åtgärder med egendom som typiskt sett är ägnade att dölja att någon avser att berika sig eller någon annan genom en framtida brottslig handling.
6.3. Definitionen av finansiering av terrorism
6.3.1. Den gällande definitionen överensstämmer med penningtvättsförordningens definition
Den nu gällande definitionen av finansiering av terrorism är sådan insamling eller sådant mottagande eller tillhandahållande av pengar eller annan egendom som avses i 6 § terroristbrottslagen (2022:666) (1 kap. 7 § penningtvättslagen). Definitionen träffar därmed den som samlar in, tar emot eller tillhandahåller pengar eller annan egendom i av-
1Prop. 2016/17:173 s. 183. 2 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism. 3Prop. 2021/22:251.
sikt att egendomen ska användas eller med vetskap om att den är avsedd att användas
1. för att begå eller på annat sätt medverka till
a) terroristbrott eller försök, förberedelse eller stämpling till ter-
roristbrott, eller
b) särskilt allvarlig brottslighet eller brott som avses i 5 § eller
någon av 7–10 §§, eller
2. av
a) en person som begår eller på annat sätt medverkar till terro-
ristbrott eller särskilt allvarlig brottslighet eller gör sig skyldig till försök, förberedelse eller stämpling till terroristbrott eller särskilt allvarlig brottslighet,
b) en terroristorganisation, eller
c) en sammanslutning av personer som begår eller på annat sätt
medverkar till särskilt allvarlig brottslighet eller gör sig skyldiga till försök, förberedelse eller stämpling till särskilt allvarlig brottslighet.
Genom terroristbrottslagen, som trädde i kraft 2022, utvidgades definitionen av finansiering av terrorism jämfört med den tidigare gällande lagen (2002:444) om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall. Eftersom penningtvättslagens definition av finansiering av terrorism bygger på en hänvisning till terroristbrottslagen utvidgades penningtvättslagen samtidigt och i samma mån. Finansiering kan avse kontanta överföringar men också att täcka kostnader som har direkt samband med brottet, till exempel utlägg i samband med terroristresor.4 Kravet på avsikt eller vetskap vad gäller egendomens användning innebär att finansiären för straffansvar måste ha i vart fall insiktsuppsåt. Likgiltighetsuppsåt är inte tillräckligt.5
Även terroristbrottslagen bygger på EU-direktiv. I EU:s penningtvättsförordning hänvisas till artikel 11 i direktiv (EU) 2017/541 (artikel 2.2), som utgjorde grunden till definitionen av finansiering av terrorism enligt terroristbrottslagen. Penningtvättsförordningen
4Prop. 2021/22:133 s. 185. 5Prop. 2021/22:133 s. 186.
medför därmed inte några nyheter gällande definitionen av finansiering av terrorism.
6.4. Definitioner i penningtvättsförordningen och sjätte penningtvättsdirektivet
Utredningens förslag: Det ska införas definitioner av EES, pen-
ningtvättsförordningen, sjätte penningtvättsdirektivet och verksamhetsutövare.
Penningtvättsförordningen innehåller ett stort antal definitioner som också gäller för direktivet (artikel 2 i penningtvättsförordningen och artikel 2 första stycket i sjätte penningtvättsdirektivet). Därutöver innehåller direktivet ytterligare definitioner (artikel 2).
Det fjärde penningtvättsdirektivets definitioner har införlivats i svensk rätt genom 1 kap.8–10 §§penningtvättslagen. De flesta av de befintliga definitionerna ser likadana ut i det nya regelverket, men med vissa förtydliganden. Därutöver mer än fördubblas antalet företeelser som definieras genom penningtvättsförordningen och sjätte penningtvättsdirektivet. En del av nyheterna är föranledda av definitioner hänförliga till nya tillämpningsområden eller andra nya regleringar medan vissa syftar till att i övrigt säkerställa en enhetlig tillämpning inom EU. Överväganden behöver göras kring de definitioner i sjätte penningtvättsdirektivet som ska införas i svensk rätt.
Penningtvättsförordningen, sjätte penningtvättsdirektivet och EES är begrepp som ska definieras i den nya penningtvättslagen för att underlätta tillämpningen av regelverket. Av de definitioner som anges i sjätte penningtvättsdirektivet är det också nödvändigt att definiera verksamhetsutövare. Övriga definitioner i artikel 2 i sjätte penningtvättsdirektivet ska inte införas i den nya penningtvättslagen, då det inte behövs för tillämpningen av lagens bestämmelser.
6.5. Personer i politiskt utsatt ställning
6.5.1. Nuvarande reglering
Verksamhetsutövare ska vidta skärpta åtgärder för kundkännedom i förhållande till personer i politiskt utsatt ställning (eng. politically exposed persons, PEP) och till kända medarbetare och familjemedlemmar till personer i politiskt utsatt ställning. En person i politiskt utsatt ställning anses genom sin position och sitt inflytande inneha en ställning som i sig utgör en risk för korruption och i förlängningen penningtvätt. Bestämmelserna har sin grund i regler från Fatf och omfattar omkring 180 länder. Detta innebär att reglerna delvis är utformade för länder och regioner med stora problem med korruption. Vem som är en person i politiskt utsatt ställning definieras i penningtvättslagen som en fysisk person som har eller har haft en viktig offentlig funktion i en stat eller i en internationell organisation. Med viktig offentlig funktion i en stat avses funktioner som – stats- eller regeringschefer, ministrar samt vice och biträdande
ministrar, – parlamentsledamöter och ledamöter av liknande lagstiftande organ, – ledamöter i styrelsen för politiska partier, – domare i högsta domstol, konstitutionell domstol eller andra rätts-
liga organ på hög nivå vilkas beslut endast undantagsvis kan överklagas, – högre tjänstemän vid revisionsmyndigheter och ledamöter i central-
bankers styrande organ, – ambassadörer, beskickningschefer samt höga officerare i försvars-
makten, och – personer som ingår i statsägda företags förvaltnings-, lednings-
eller kontrollorgan.
Med viktig offentlig funktion i en internationell organisation avses funktioner som direktörer, biträdande direktörer, styrelseledamöter och innehavare av liknande poster. Med internationell organisation avses sådana organisationer som har upprättats genom formella politiska överenskommelser mellan stater som har status som internationella fördrag. Verksamhetsutövare ska vidta skärpta kundkännedoms-
åtgärder även i förhållande till familjemedlemmar och kända medarbetare till en person i politiskt utsatt ställning. Med familjemedlem avses make, registrerad partner, sambo, barn och deras makar, registrerade partner eller sambor samt föräldrar. Med känd medarbetare avses – en fysisk person som, enligt vad som är känt eller finns anledning
att förmoda, gemensamt med en person i politiskt utsatt ställning är verklig huvudman till en juridisk person eller juridisk konstruktion eller som på annat sätt har eller har haft nära förbindelser med en person i politiskt utsatt ställning, och – en fysisk person som ensam är verklig huvudman till en juridisk
person eller juridisk konstruktion som, enligt vad som är känt eller finns anledning att förmoda, egentligen har upprättats till förmån för en person i politiskt utsatt ställning.
Med nära förbindelser avses nära affärsförbindelser och andra förbindelser som kan medföra att den kända medarbetaren kan förknippas med förhöjd risk för penningtvätt eller finansiering av terrorism. Definitionerna av viktig offentlig funktion i en stat och i en internationell organisation, nära medarbetare och familjemedlem är hämtade från EU:s penningtvättsdirektiv och har angetts på motsvarande sätt i 1 kap.9 och 10 §§penningtvättslagen.
6.5.2. En förteckning över svenska viktiga offentliga funktioner
Utredningens bedömning: Penningtvättsförordningens krav på
att medlemsstaterna ska utfärda en förteckning över viktiga offentliga funktioner behöver genomföras genom att dessa funktioner anges i lag.
Som har redovisats ovan motsvarar uppräkningen av viktiga offentliga funktioner i penningtvättslagen den uppräkning som finns i fjärde penningtvättsdirektivet. Uppräkningen i direktivet av viktiga offentliga funktioner i en stat är dock, till skillnad från den i penningtvättslagen, exemplifierande. När direktivet genomfördes i svensk rätt gjordes bedömningen att det inte hindrar att definitionen i den en-
skilda medlemsstaten görs uttömmande.6 Det innebär att verksamhetsutövare får bedöma om en person kan anses vara en person i politiskt utsatt ställning eller familjemedlem eller känd medarbetare till en person i politiskt utsatt ställning mot uppräkningen i penningtvättslagen. För att säkerställa att verksamhetsutövare vidtar de åtgärder de ska i förhållande till personer i politiskt utsatt ställning bör det också vara lätt för verksamhetsutövare att identifiera de nationella funktioner som omfattas av penningtvättslagen. Nuvarande ordning är i det avseendet otillfredsställande.
I artikel 33 i penningtvättsförordningen anges att varje medlemsstat ska utfärda och uppdatera en förteckning som anger exakt vilka funktioner som i enlighet med nationella lagar och andra författningar betecknas som viktiga offentliga funktioner för tillämpningen av bestämmelsen om personer i politiskt utsatt ställning (artikel 2.25). Medlemsstaterna ska också kräva att varje internationell organisation som är ackrediterad inom deras territorium utfärdar och uppdaterar en förteckning över viktiga offentliga funktioner för tillämpningen av artikel 2.25. Förteckningarna ska anmälas till kommissionen och Amla. Motsvarande bestämmelser finns i fjärde penningtvättsdirektivet (artikel 20a). Vid genomförandet av det konstaterade regeringen att kraven i fråga om förteckningar över viktiga offentliga funktioner tillgodoses av uppräkningen av viktiga funktioner i den nya penningtvättslagen.7 Utredningen bedömer att genomförandet av artikel 33 i penningtvättsförordningen bör ske genom att de viktiga offentliga funktionerna anges i lag. Till skillnad från nuvarande bestämmelse i penningtvättslagen ska det också framgå vad de olika offentliga funktionerna innebär i svensk rätt.
6Prop. 2016/17:173 s. 191 f. 7Prop. 2019/20:55 s. 10 och 11.
6.5.3. De offentliga funktioner som ska omfattas av begreppet
Utredningens förslag: Med svensk viktig offentlig funktion i en
stat ska avses följande funktioner:
1. statschefen eller den som annars tjänstgör som riksföreståndare
eller tillfällig riksföreståndare, riksdagens talman och statsråd,
2. ledamöter i riksdagen,
3. styrelseledamöter i politiska partier som är representerade i
riksdagen,
4. justitieråd,
5. riksrevisorn,
6. ledamöter i Riksbankens fullmäktige och direktion,
7. ambassadörer och andra beskickningschefer samt myndighets-
chefen i Försvarsmakten, och
8. verkställande direktörer och styrelseledamöter i bolag som sta-
ten har ett direkt eller indirekt rättsligt bestämmande inflytande över.
Utredningens bedömning: Vad som är viktiga funktioner i inter-
nationella organisationer som är ackrediterade i Sverige behöver inte förtydligas i lag.
Möjligheten att definiera ytterligare framstående offentliga funktioner bör inte utnyttjas.
I ett tidigare lagstiftningsärende har regeringen uttalat att det dåvarande penningtvättsdirektivets lista på viktiga offentliga funktioner genomgående tar sikte på de högsta nivåerna i ett land och att inga tjänstemän på mellannivå eller lägre omfattas.8 Uttalandet är i linje med Fatf:s rekommendationer och penningtvättsförordningen och bör också ligga till grund för vilka svenska funktioner som nu ska räknas upp i lagen. Det handlar alltså om funktioner och ämbeten vars maktställning skulle kunna missbrukas på ett särskilt allvarligt sätt.
Enligt direktivet ska stats- och regeringschefer anses inneha en viktig offentlig funktion. I Sverige är konungen eller en drottning som
enligt successionsordningen innehar Sveriges tron rikets statschef (5 kap. 1 § regeringsformen). Om konungen eller en drottning som är statschef är förhindrad att fullgöra sina uppgifter, inträder enligt gällande tronföljd medlem av konungahuset, som inte är förhindrad, för att som tillfällig riksföreståndare fullgöra statschefens uppgifter (5 kap. 4 §). Om konungahuset utslocknar väljer riksdagen en riksföreståndare som ska fullgöra statschefens uppgifter tills vidare. Riksdagen väljer samtidigt en vice riksföreståndare (5 kap. 5 §). Riksdagen kan välja någon att efter regeringens förordnande tjänstgöra som tillfällig riksföreståndare när ingen med behörighet enligt 4 eller 5 § kan tjänstgöra. Talmannen eller, om han eller hon har förhinder, vice talman tjänstgör efter regeringens förordnande som tillfällig riksföreståndare, när ingen annan behörig kan tjänstgöra (5 kap. 7 §). Talmannen ersätter även i andra sammanhang statschefen vid dennes förfall (6 kap. 6 § regeringsformen, 3 kap. 6 § riksdagsordningen). Sammanfattningsvis görs bedömningen att statschefen, talmannen eller den som annars tjänstgör som riksföreståndare eller tillfällig riksföreståndare bör anses vara personer i politiskt utsatt ställning. Dessutom bör statsministern som regeringschef inkluderas (6 kap. 1 § regeringsformen).
När det gäller ministrar samt ställföreträdande eller biträdande ministrar motsvaras uttrycket ”minister” i Sverige av statsministern och övriga statsråd i regeringen (6 kap. 1 § samma lag). Ett statsråd kan vara en biträdande minister.
Med parlamentsledamöter eller ledamöter av liknande lagstiftande organ bör avses ledamöter i riksdagen. Däremot bör inte ledamöter i andra förtroendevalda organ, t.ex. Sametinget eller fullmäktige i kommuner och regioner, omfattas. I linje med den bedömningen bör med ledamöter av politiska partiers styrelser avses styrelseledamöter i sådana politiska partier som är representerade i riksdagen.9 Politiska partier är ideella föreningar vars sammansättning och organisation inte regleras i lag. Det finns alltså inget krav på att ett politiskt parti ska ha en styrelse. I praktiken finns det dock likheter mellan politiska partier med representation i riksdagen och andra associationsformer, framför allt ideella föreningar. De leds av en eller flera partiledare, har ett högsta beslutande organ – ofta benämnd stämma, årsmöte eller partikongress – där medlemmarna, antingen själva eller genom ombud, kan utöva sin rätt att besluta i partiets angelägenheter samt
9 Jfr prop. 2016/17:173 s. 509.
ett organ som är underställt stämman och som leder partiets verksamhet och inriktning mellan stämmorna. Det senare organet kallas ofta för partistyrelse och kan i princip sägas motsvara styrelsen i andra föreningar. Ledamöter i partistyrelser bör anses inneha en viktig offentlig funktion. Hos några partier förekommer det även andra organ, t.ex. partiråd eller verkställande utskott. Funktionen och sammansättningen hos dessa organ kan variera. I den mån ett sådant organ fullgör uppgifter som i andra föreningar normalt sett ankommer på föreningens styrelse, t.ex. att utöva ledningen av ett partis verksamhet, bör även ledamöter i dessa organ anses ingå i ett politiskt partis styrelse.
När det gäller domare i högsta domstolar, författningsdomstolar eller andra rättsliga organ på hög nivå vars beslut inte kan överklagas, utom under exceptionella omständigheter är de högsta domstolarna i Sverige Högsta domstolen och Högsta förvaltningsdomstolen, som båda regleras i regeringsformen (11 kap 1, 8 och 13 §§). Det finns andra domstolar eller avdelningar i domstolar vars avgöranden regelmässigt inte kan överklagas, t.ex. Arbetsdomstolen eller mark- och miljööverdomstolen i Svea hovrätt. De har dock inte samma konstitutionella status och skydd som de två högsta domstolarna och de högsta domstolarna kan under vissa förutsättningar bevilja resning i avgjorda ärenden hos andra, lägre domstolar (11 kap. 13 §). Mot den bakgrunden bör endast justitieråd anses vara person i politiskt utsatt ställning i penningtvättsförordningens mening.
I fråga om ledamöter i revisionsrätter eller i centralbankers styrelser bör dessa omfatta de svenska motsvarigheterna, dvs. riksrevisorn (2 § lagen [2002:1023] med instruktion för Riksrevisionen) och ledamöter i Riksbankens fullmäktige och direktion (9 kap. 13 § regeringsformen).
I fråga om ambassadörer och chargés d'affaires får avsikten med direktivets bestämmelse antas vara att fånga upp de diplomatiska poster med högst rang som företräder ett land. Detta är i regel chefen för en beskickning eller en delegation vid en internationell organisation. I Sverige har chefen för en beskickning eller delegation titel som just ambassadör eller chargé d’affaires (endast vissa beskickningar), 2 § förordningen (2014:115) med instruktion för utrikesrepresentationen. Ambassadörer och andra beskickningschefer bör därför anses vara personer i politiskt utsatt ställning.
När det sedan gäller höga officerare inom försvarsmakten kan det konstateras att strecksatsen, i ett svenskt perspektiv, tar sikte på befattningshavare vid en myndighet under regeringen, Försvarsmakten. Sverige har en förvaltningstradition med självständiga myndigheter och myndigheter under regeringen leds antingen av en myndighetschef (enrådsmyndighet), en styrelse (styrelsemyndighet) eller en nämnd (nämndmyndighet). Försvarsmakten är en enrådsmyndighet vars organisation till stor del bestäms av myndigheten själv (14 § förordningen [2007:1266] med instruktion för Försvarsmakten). Myndighetschefen benämns överbefälhavare och är för närvarande general. Myndighetschefen ansvarar för att besluta en arbetsordning och i den de närmare föreskrifter som behövs om bl.a. myndighetens organisation och handläggning av ärenden. Myndighetschefen ska som utgångspunkt avgöra ärenden som har principiell karaktär eller större betydelse (4 § myndighetsförordningen [2007:515]). Mot den ovan angivna bakgrunden bör endast myndighetschefen anses vara person i politiskt utsatt ställning enligt lagen.
Ledamöter i statsägda företags förvaltnings-, lednings- och tillsynsorgan bör inkludera verkställande direktörer och styrelseledamöter i statsägda bolag. I Sverige äger staten helt eller delvis 43 bolag.10 De flesta bolag är helägda, men det finns några bolag där staten har en mindre ägarandel. Enligt utredningens bedömning bör det avgörande för om ledningen i ett bolag ska anses som personer i politiskt utsatt ställning eller inte vara om staten har ett bestämmande inflytande över den juridiska personen. Ett bestämmande inflytande kan utövas genom ägande till mer än 50 procent eller befogenhet att på annat sätt diktera beslut i alla förekommande frågor, t.ex. genom att kunna utse majoriteten i företagets styrelse.11 Om staten inte har ett bestämmande inflytande i ett företag får risken för den typ av korruption som bestämmelserna om personer i politiskt utsatt ställning avser att motverka anses vara mindre. Företaget kommer då dessutom vara skyldigt att anmäla sin verkliga huvudman till Bolagsverkets register över verkliga huvudmän (jfr 1 kap. 2 § registerlagen).
När det gäller den förteckning över viktiga funktioner i internationella organisationer som ska tillhandahållas kommissionen är penningtvättsförordningen formulerad på ett annorlunda sätt. Enligt penningtvättsförordningen är det de internationella organisationer
10 2023 års redogörelse för företag med statligt ägande, skr. 2022/23:140. 11 Jfr prop. 2016/17:173 s. 450 och 562.
som är ackrediterade inom medlemsstatens territorium – och alltså inte medlemsstaten – som ska utfärda och uppdatera en förteckning över relevanta funktioner.
Det finns cirka tio internationella organisationer med säte eller huvudkontor i Sverige. Organisationernas förhållande till svenska staten regleras i s.k. värdlandsavtal, som bl.a. anger organisationernas ställning, immunitet och privilegier. I regel anges även i avtalen vilka funktioner som ingår i organisationernas ledning och organisationerna anmäler också dessa uppgifter till Utrikesdepartementet. De uppgifter som krävs enligt penningtvättsförordningen finns alltså redan tillgängliga i Regeringskansliet och är också lätta att ta reda på för verksamhetsutövare. Det finns mot den bakgrunden inte något behov av att i lagen ta in en uppräkning över viktiga funktioner i dessa organisationer.
Penningtvättsförordningen ger medlemsstaterna möjlighet att tillföra ytterligare framstående offentliga funktioner än de som anges i förordningen (artikel 2.25 viii). Utredningen har övervägt om exempelvis vissa myndighetschefer bör anges i den nya penningtvättslagen. Det finns emellertid ett stort antal myndigheter av varierande storlek i Sverige. Att ange några av dessa skulle leda till avgränsningsproblem. Den nuvarande penningtvättslagen anger inte heller några andra myndighetschefer än de som följer av den ordinarie listan (1 kap. 9 § penningtvättslagen). Utredningen bedömer mot denna bakgrund att möjligheten att ange ytterligare framstående offentliga funktioner inte bör utnyttjas.
6.6. Tillämpningsområde
6.6.1. Den nuvarande regleringen
Tillämpningsområdet regleras i 1 kap.2–5 §§penningtvättslagen. Där framgår vilka verksamhetsutövare och vilka tjänster som omfattas. Bestämmelserna är en följd av kraven i det fjärde penningtvättsdirektivet. Direktivet ställde därutöver krav på medlemsstaterna att överväga om ytterligare verksamheter skulle omfattas av lagstiftningen.12Drygt 20 verksamhetstyper omfattas av den nuvarande regleringen
12 Artikel 4 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849.
och det är exempelvis banker och andra finansiella företag, advokat- och revisorsverksamhet, spelföretag och konsthandlare.
Sverige valde att utöka lagens tillämpningsområde något i förhållande till direktivet genom att även innefatta all pantbanksverksamhet och auktionsplattformar för handel med utsläppsrätter. En annan skillnad mellan svensk rätt och direktivet är att det vid kontantbetalningar i handel med varor tillämpas en gräns om 5 000 euro i stället för de i direktiven föreskrivna 10 000 euro.
I svensk rätt har också möjligheten att undanta vissa speltjänster från lagstiftningens tillämpningsområde utnyttjats. Det infördes däremot inget undantag för finansiell verksamhet i begränsad omfattning.
6.6.2. Tillämpningsområdet utvidgas i penningtvättsförordningen
Tillämpningsområdet i artikel 3 penningtvättsförordningen motsvarar till stor del vad som gäller enligt det fjärde penningtvättsdirektivet. Några ändringar har dock gjorts och kommer att beskrivas i det följande.
Tillämpningsområdet utvidgas till att innefatta leverantörer av kryptotillgångstjänster och leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster som inte omfattas av förordning (EU) 2020/1503. Det har skett en stor teknisk utveckling inom dessa områden de senaste åren och tekniken medger nya produkter och system för värdeöverföringar. Dessa tjänster är särskilt sårbara för att utnyttjas för illegala pengaförflyttningar i det dolda. Det finns därför ett stort behov av att låta tillämpningsområdet omfatta de verksamhetsutövarna och en sådan utveckling ligger också i linje med de senaste Fatf-standarderna.
Andra förändringar är att kreditgivare och förmedlare av hypotekslån och konsumentkrediter som inte är kredit- eller finansinstitut tillkommer som verksamhetsutövare för att garantera lika villkor mellan aktörer som erbjuder samma tjänster. Detta motsvarar nuvarande reglering beträffande verksamhetsutövare som bedriver verksamhet med bostadskrediter och konsumentkrediter (1 kap. 2 § 11 och 12 penningtvättslagen). Även tredjepartsfinansieringsförmedlare tillkommer. Det förekommer att tredjelandsmedborgare får uppehållstillstånd i medlemsstater som motprestation för att de gör investeringar i landet. Aktörer som för tredjelandsmedborgares räkning är delaktiga i system för uppehållstillstånd för investerare kommer
genom förordningen också att omfattas av penningtvättsregelverket. Sådana verksamhetsutövare finns i dagsläget inte i Sverige.
Samtliga dessa områden har identifierats som riskområden för penningtvätt och finansiering av terrorism och behöver därför regleras.
Personer som handlar med varor har tidigare haft en skyldighet att bland annat rapportera kontanttransaktioner som överstiger 10 000 euro, i Sverige 5 000 euro vid misstanke om penningtvätt eller terrorismfinansiering. Detta krav tas bort genom förordningen. I stället införs en unionsgräns för stora kontanttransaktioner på 10 000 euro. För personer som handlar med ädla metaller och ädelstenar bedöms riskerna för penningtvätt och finansiering av terrorism dock vara så stora att de omfattas och att den tidigare beloppsgränsen tas bort.
Skälet till att kravet vid varuhandel tas bort är att det har inneburit en administrativ börda för företagen samtidigt som regleringen har varit ineffektiv. Det har funnits en dålig förståelse för och tillämpning av kravet, brist på tillsyn och endast ett begränsat antal transaktioner har rapporterats till finansunderrättelseenheterna.
6.6.3. Reglering av vilka som är verksamhetsutövare och myndigheter som är tillsynsmyndigheter
Utredningens bedömning: Tillsynsmyndigheter för tillkommande
verksamhetsutövare bör regleras i föreskrifter på lägre nivå än lag.
Vilka aktörer som är verksamhetsutövare framgår av penningtvättsförordningen och bör inte ytterligare regleras i den nya penningtvättslagen annat än om det är fråga om svenska nationella val.
Penningtvättsförordningen är direkt tillämplig och varken ska eller får genomföras i eller omvandlas till nationell rätt. I artikel 3 i penningtvättsförordningen anges vilka verksamhetsutövare som omfattas av den. I penningtvättsförordningen finns också övriga bestämmelser som verksamhetsutövarna ska tillämpa. Det framstår mot denna bakgrund som naturligt att inte införa några svenska bestämmelser om vilka typer av verksamheter som omfattas av förordningen. Detta även om artikel 3 i penningtvättsförordningen hade kunnat vara mer lättillgängligt skriven. I den mån utredningen föreslår att det ska införas svenska regleringar som går utöver EU-rätten behöver verksamhetsutövare dock anges i den nya penningtvättslagen.
Sammantaget bedömer utredningen alltså att vilka aktörer som är verksamhetsutövare ska framgå av penningtvättsförordningen och inte bör regleras ytterligare i den nya penningtvättslagen annat än om det är fråga om svenska nationella val.
Verksamhetsutövarna ska stå under tillsyn. Vilken myndighet som ska utöva tillsyn över respektive kategori av verksamhetsutövare behöver alltjämt regleras. Utredningen avser inte att föreslå några förändringar beträffande vilka myndigheter som utövar tillsyn över befintliga verksamhetsutövare. Det tillkommer dock, som tidigare redovisat, vissa nya verksamhetsutövare genom penningtvättsförordningen. Vilka myndigheter som ska vara tillsynsmyndigheter anges i både lag, exempelvis beträffande verksamheter som står under Finansinspektionens tillsyn, och i förordning, som för verksamheter som står under länsstyrelsernas tillsyn. Förändringar i kretsen av tillsynsmyndigheter kan behöva ske snabbt för att följa med den utveckling som sker på penningtvätts- och terrorismfinansieringsområdet. Det framstår därför som lämpligt att tillkommande verksamhetsutövare regleras i föreskrifter på lägre nivå än lag.
Utredningen bedömer således att tillsynsmyndigheter för tillkommande verksamhetsutövare bör regleras i föreskrifter på lägre nivå än lag.
6.6.4. Identifiering av riskutsatta sektorer på nationell nivå
Som ovan nämnts innebär penningtvättsförordningen att tillämpningsområdet för penningtvätts- och terrorismfinansieringslagstiftningen utvidgas något. Utöver vad som gäller enligt förordningen har Sverige, i likhet med övriga medlemsstater, möjlighet att därutöver utöka tilllämpningsområdet till att omfatta ytterligare verksamhetsutövare. Denna möjlighet kan användas efter att en riskbedömning har gjorts och medlemsstaten identifierat risk för penningtvätt och finansiering av terrorism inom ytterligare sektorer (artikel 3 och 8 i sjätte penningtvättsdirektivet). Detta har i Sverige skett genom Polismyndighetens rapport Nationell riskbedömning av penningtvätt och finansiering av terrorism i Sverige 2020/2021. Bakom bedömningarna står, förutom Polismyndigheten, ytterligare 15 myndigheter och Sveriges advokatsamfund.
Mot bakgrund av rapporten och hur befintlig lagstiftning har fungerat finns det alltså skäl att överväga om svensk rätt bör behålla de undantag som redan finns genom att tidigare direktiv genomförts i nuvarande lagstiftning och om ytterligare undantag bör göras. I kommande avsnitt följer utredningens resonemang kring detta.
6.7. Verksamhetsutövare som omfattas av nuvarande reglering bör behållas
6.7.1. Pantbanker
Utredningens förslag: Penningtvättslagstiftningen ska även fort-
sättningsvis omfatta verksamhet som bedrivs enligt pantbankslagen.
Att låta penningtvättslagstiftningen avse all pantbanksverksamhet utgör ett av få områden där den svenska regleringen har varit mer omfattande än den EU-rättsliga. Även utan den specifikt svenska regleringen hade viss verksamhet ändå omfattats, transaktioner där kontanthandel över beloppsgränsen sker.
Skälen för att låta pantbanksverksamhet omfattas har främst varit att pantsättning kan utnyttjas för penningtvätt. Det skulle då också kunna säkerställas att penningtvättslagstiftningen träffade all finansieringsverksamhet likvärdigt.
Penningtvätt genom pantbanker kan exempelvis gå till så att personer pantsätter illegalt åtkomna föremål, såsom klockor eller ädelstenar, och i utbyte får pengar som framstår som legala. Ett annat sätt är att använda kontanter med brottsligt ursprung för att köpa pantsatta varor.13
Pantbankernas sårbarhet för penningtvätt bedöms som medel på en fyrgradig skala från låg-hög, trots att sektorn är lättillgänglig för penningtvätt. Skälen till detta är att verksamheten är reglerad och att lånebeloppen generellt är låga.14
Utredningen bedömer, trots att pantbanksverksamheten inte är så svårt utsatt för penningtvätt, att de skäl som gjordes gällande vid införandet av den svenska regleringen alltjämt har bärighet. Utred-
13 Polismyndighetens rapport Nationell riskbedömning av penningtvätt och finansiering av terrorism i Sverige 2020/2021 s. 88. 14 Polismyndighetens rapport Nationell riskbedömning av penningtvätt och finansiering av terrorism i Sverige 2020/2021, s. 88.
ningen föreslår därför att även fortsättningsvis ha kvar den svenska regleringen och att den införs i den nya penningtvättslagen.
6.7.2. Auktionsplattformar för handel med utsläppsrätter
Utredningens förslag: Auktionsplattformar för handel med ut-
släppsrätter ska alltjämt omfattas av penningtvättslagstiftningen.
Utöver vad som gällt enligt fjärde penningtvättsdirektivet har Sverige valt att låta penningtvättslagstiftningen vara tillämplig på auktionsplattformar för handel med utsläppsrätter (1 kap. 5 § penningtvättslagen). Anledningen till detta är att regeringen ansett det nödvändigt för att uppfylla kraven enligt förordning (EU) nr 1031/2010.15 Den förordningen om auktionering av utsläppsrätter för växthusgaser har inte ändrats. Det finns därmed fortfarande ett behov av att låta sådana auktionsplattformar omfattas av penningtvättsregelverket i svensk rätt. Utredningen gör därför bedömningen att en bestämmelse för auktionsplattformarna ska införas i den nya penningtvättslagen.
6.7.3. Kontant varuhandel
Utredningens förslag: Penningtvättslagstiftningen ska även fort-
sättningsvis omfatta kontant varuhandel där beloppet uppgår till motsvarande 5 000 euro eller mer.
I det fjärde penningtvättsdirektivet har personer som handlat med varor, om betalt eller mottaget belopp har uppgått till minst 10 000 euro i kontanter, omfattats av regelverket. Regleringen i direktivet var ett minimikrav och Sverige valde att gå ännu längre vid genomförandet av direktivet i svensk rätt. I svensk rätt har beloppsgränsen för varuhandlare vid kontanta betalningar varit minst 5 000 euro (1 kap. 2 § penningtvättslagen).
Skälet till att lagstiftaren valde att skärpa den svenska regleringen var att riskerna bedömdes som stora att brottsvinster tvättades genom till exempel köp av guld, bilar eller exklusiva smycken. Lagstiftaren
konstaterade också att det i Sverige är vanligt att större betalningar genomfördes utan kontanter och att utvecklingen i landet har gått snabbare än i övriga europeiska länder. Mot denna bakgrund bedömde lagstiftaren att en gräns om 5 000 euro var väl underbyggd. Att låta alla kontantbetalningar omfattas, utan beloppsgräns, diskuterades i 2015 års penningtvättsutredning men avfärdades av det skälet att det skulle slå oproportionerligt hårt mot verksamheter med kontanthantering i mindre omfattning som inte är föremål för penningtvätt eller finansiering av terrorism.16
Som tidigare har redovisats har bestämmelsen i fjärde penningtvättsdirektivet gällande varuhandlare inte förts över till penningtvättsförordningen. I stället har det införts en begränsning av stora kontantbetalningar (artikel 59 i penningtvättsförordningen). Begränsningen gäller både för handel med varor och med tjänster och för såväl mottagande som utförande av kontantbetalningar.
Kontant varuhandel är ett område som är förknippat med hög risk för penningtvätt. Även om det, som ovan redovisat, inkommit få misstankerapporter från kontanta varuhandlare är detta enligt utredningens bedömning inte ett tungt vägande skäl till att ta bort nuvarande reglering. Behovet av tillsyn i det här verksamhetsområdet är alltjämt stort och en omfattande penningtvätt sker exempelvis genom handel med exklusiva varor. Utredningen ska därtill sträva efter att bibehålla nuvarande svensk reglering och beakta svenska förhållanden. Utredningen föreslår därför att penningtvättslagens bestämmelse om varuhandlare förs över till den nya penningtvättslagen.
6.7.4. Tröskelvärdet för kontantbetalningar
Utredningens förslag: Regeringen ska ha möjlighet att tillfälligt
lyfta kontantförbudsgränsen i händelse av krissituationer som omöjliggör betalningar nationellt.
Utredningens bedömning: Möjligheten att föreskriva om en lägre
kontantförbudsgräns än den penningtvättsförordningen anger bör inte utnyttjas.
I artikel 59 i penningtvättsförordningen har det införts en begränsning av stora kontantbetalningar. Begränsningen gäller både för handel med varor och med tjänster och för såväl mottagande som utförande av kontantbetalningar. Medlemsstaterna har möjlighet att anta lägre gränser än 10 000 euro efter samråd med Europeiska centralbanken (ECB). Samrådet består i att höra ECB i enlighet med artikel 2.1 i rådets beslut 98/415/EG då rättsreglerna ligger inom ECB:s behörighetsområde enligt fördraget. Att ECB ska höras är hänförligt till att euron är lagligt betalningsmedel i de flesta EU-länder och att ECB ger ut euron. Dessa lägre gränser ska sedan anmälas till kommissionen inom tre månader efter det att åtgärden införts på nationell nivå (artikel 59.2). Fråga uppkommer således om det finns skäl att i svensk rätt anta en lägre förbudsgräns än vad penningtvättsförordningen föreskriver.
Enligt 4 kap. 12 § lagen (2022:1568) om Sveriges riksbank är kontanter (och beredskapspengar) lagliga betalningsmedel. Innebörden av lagligt betalningsmedel är att var och en är skyldig att ta emot sedlar och mynt som betalning.17 Skyldigheten kan dock avtalas bort i civilrättsliga förhållanden eller vissa offentligrättsliga förhållanden av civilrättslig karaktär (se HFD 2015 ref 49). Det kan också göras undantag från skyldigheten i författning (se t.ex. 62 kap. 2 § skatteförfarandelagen [2011:1244]). Utgångspunkten är således att kontanta betalningar ska vara möjliga. Även om kontantanvändningen i Sverige minskar alltmer kan det finnas ett behov av att göra större betalningar, särskilt om krissituationer som drabbar betalningssystemet inträffar. Utredningen bedömer att skälen för att sänka kontantförbudsgränsen inte så är så starka att det är motiverat att utnyttja möjligheten som penningtvättsförordningen föreskriver. Sanktioner kopplade till överträdelser av kontantförbudet behandlar utredningen i avsnitt 16.8.
Av artikel 59.7 framgår att medlemsstaterna tillfälligt får lyfta kontantförbudsgränsen vid force majeure-situationer som resulterar i att det nationella betalningssystemet ligger nere. För att så ska kunna ske behöver en svensk reglering införas där en myndighet ges rätt att fatta ett sådant beslut. Med hänsyn rådande omvärldsläge och eventuella framtida kriser bedömer utredningen att det är nödvändigt att utnyttja den möjlighet som penningtvättsförordningen medger. Kon-
tantförbudsgränsen får endast lyftas tillfälligt och undantaget ska motiveras till kommissionen.
Utredningen behöver också ta ställning till vilken myndighet som ska ges beslutanderätten. Exempelvis hade Riksbanken utifrån sitt uppdrag enligt 5 kap. riksbankslagen eller Finansinspektionen utifrån sitt sektorsansvar enligt förordningen om (2022:524) om statliga myndigheters beredskap kunnat vara lämpliga. Utredningen bedömer dock att en kris som innefattar att de nationella betalningssystemen helt ligger nere är på en sådan nivå att beslut bör fattas av regeringen. Utredningen föreslår därför att regeringen ska ha möjlighet att tillfälligt lyfta kontantförbudsgränsen i händelse av krissituationer som omöjliggör betalningar nationellt.
6.7.5. Undantaget för vissa speltjänster
Utredningens förslag: De spelformer som varken kräver licens
eller registrering enligt spellagen (2018:1138) ska fortsätta vara undantagna från penningtvättslagstiftningens tillämpningsområde. Från tillämpningsområdet undantas som tidigare även spel på varuspelsautomater.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag för vissa speltjänster från tilllämpning av penningtvättsförordningen eller bestämmelser i den.
Spel är generellt en sektor där risken för penningtvätt bedöms som hög.18 Utgångspunkten är därför att speltjänster omfattas av penningtvättslagstiftningen.
I fjärde penningtvättsdirektivet gavs medlemsstaterna dock möjligheten att undanta vissa speltjänster vid införlivandet av direktivet. En förutsättning för att det skulle få ske var att det fanns belägg för att tjänsterna på grund av sin art, och i förekommande fall, driftomsättning utgjorde en låg risk.
Penningtvättsförordningen ger samma möjlighet till undantag som fjärde penningtvättsdirektivet har gjort (artikel 4). Riskbedömningen av speltjänster ska göras i följande tre delar (artikel 4.2). Sårbarheten för penningtvätt och finansiering av terrorism samt begränsande
18 Polismyndighetens rapport Penningtvätt på spelmarknaden s. 18.
faktorer hos speltjänsterna, de risker som transaktionernas storlek och de betalningsmetoder som används medför och det geografiska område där speltjänsterna tillhandahålls. I penningtvättsförordningen har den sistnämnda bedömningsgrunden om det geografiska området där speltjänsterna tillhandahålls tillkommit. Därutöver ska hänsyn också tas till resultatet av den överstatliga riskbedömning kommissionen gjort i enlighet med artikel 7 i penningtvättsdirektivet (artikel 4.2 andra stycket i penningtvättsförordningen).
Av förordningen följer också att medlemsstaterna ska inrätta en riskbaserad övervakningsverksamhet eller vidta andra lämpliga åtgärder för att säkerställa att undantag som beviljas för vissa speltjänster inte missbrukas (artikel 4.3). Ett motsvarande krav fanns i fjärde penningtvättsdirektivet (artikel 2.9) och föranledde inga lagstiftningsåtgärder då det direktivet genomfördes i svensk rätt.
Utredningen bedömer att Spelinspektionens tillsyn över de tillhandahållare av speltjänster som omfattas av undantaget är tillräcklig för att beivra missbruk och att det inte krävs några lagstiftningsåtgärder för att uppfylla artikelns krav.
I svensk rätt genomfördes undantaget genom att låta lagstiftningen omfatta spelverksamhet som bedrivs med licens eller registrering enligt spellagen (1 kap. 2 § penningtvättslagen). Därigenom undantogs spelverksamhet som saknar licens eller registrering. Även varuspelsautomater undantogs från tillämpningsområdet. Varuspel är spel där vinst betalas ut i varor och inte kan lösas in i pengar. Ett exempel på en varuspelsautomat är kranautomater som finns på många tivolin, där man med en gripklo kan ta upp sin vinst.
Regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, gavs därutöver möjlighet att meddela föreskrifter om undantag för vissa speltjänster (8 kap. 1 § penningtvättslagen). Regeringen har gett Spelinspektionen denna uppgift (20 § 2009 års förordning).
Exempel på spelverksamhet som inte kräver licens eller registrering är så kallade massmedialotterier som korsordstävlingar och liknande samt småskaliga lotterier anordnade av ideella föreningar. Dessa spelformer bedöms vara så kringskurna av spellagens bestämmelser att risken för penningtvätt eller finansiering av terrorism bedöms som försumbar. Det är också verksamhet med låg driftsomsättning.
Utredningen gör därför bedömningen att det är motiverat att behålla nuvarande undantagsreglering även vid införandet av penningtvättsförordningen. På samma sätt resonerar utredningen i fråga om
spel på varuspelsautomater. Även dessa bör därför undantas. Föreskriftsrätten på området bör alltjämt vara möjlig för regeringen, eller den myndighet regeringen bemyndigar.
Sammantaget gör utredningen bedömningen att undantagsregleringen på spelområdet bör fortsätta gälla efter penningtvättsförordningens genomförande. Bestämmelser med den innebörden bör därför införas i den nya penningtvättslagen.
6.7.6. Undantaget för tillfällig eller begränsad finansiell verksamhet
Utredningens bedömning: De möjligheter till undantag för den
som bedriver finansiell verksamhet tillfälligt eller i mycket begränsad omfattning som penningtvättsförordningen erbjuder bör inte genomföras i svensk rätt.
I likhet med vad som föreskrevs i fjärde penningtvättsdirektivet finns det en möjlighet i penningtvättsförordningen (artikel 5) att undanta verksamhetsutövare som bedriver finansiell verksamhet tillfälligt eller i mycket begränsad omfattning. Detta förutsätter också att risken för penningtvätt eller finansiering av terrorism är mycket liten. Verksamheten ska vara begränsad både i absoluta termer och sett till antalet transaktioner. Den finansiella verksamheten ska vara en biverksamhet till och ha direkt samband med verksamhetsutövarens huvudverksamhet. Den får också bara erbjudas till huvudverksamhetens kunder. Som typexempel kan nämnas ett hotell som erbjuder sina gäster valutaväxling i liten skala.
Vid genomförandet av fjärde penningtvättsdirektivet bedömde lagstiftaren att det var svårt att fastslå att någon finansiell verksamhet som skulle kunna vara aktuell för undantaget hade mycket låg risk för penningtvätt eller finansiering av terrorism. Det saknades även i övrigt bärande skäl för att införa ett undantag.
Utredningen delar den bedömning som lagstiftaren tidigare gjort. Något undantag för tillfällig eller mycket begränsad finansiell verksamhet bör alltså inte införas.
6.7.7. Förhandsanmälan vid undantag
I den mån medlemsstaterna vill göra undantag gällande speltjänster eller finansiella verksamheter (artiklarna 4–5 penningtvättsförordningen) ska detta anmälas till kommissionen (artikel 6 penningtvättsförordningen). Anmälan ska enligt nämnda artiklar innehålla en motivering till undantaget, baserad på relevant riskbedömning. Kommissionen beslutar därefter om undantaget kan medges. Vidare ska undantagsregleringar omprövas regelbundet och under alla förhållanden i samband med att den nationella riskbedömningen genomförs. Anmälan till kommissionen bör enligt utredningens bedömning göras av regeringen.
Om medlemsstaterna vill behålla undantag som medgetts enligt fjärde penningtvättsdirektivet ska dessa anmälas till kommissionen inom tre månader från penningtvättsförordningens ikraftträdande (artikel 6.4). Ett exempel på ett sådant undantag är undantaget för vissa speltjänster som Sverige har. Anmälan bör göras av regeringen.
6.7.8. Förfarandet vid nya bestämmelser om ytterligare verksamhetsutövare
Om en medlemsstat vill att kraven i penningtvättsförordningen ska omfatta ytterligare verksamhetsutövare än vad som anges i förordningen ska vissa förfaranden iakttas enligt förordningen. För nya regler krävs att medlemsstaten underrättar kommissionen och bifogar en motivering av sin riskbedömning, påverkan på den inre marknaden, en beskrivning av vilka delar av penningtvättsförordningen som ska tillämpas på dessa verksamhetsutövare och författningstext till de nationella bestämmelser som avses antas (artikel 3.2 i sjätte penningtvättsdirektivet). Därefter ska kommissionen avge ett detaljerat yttrande om lämplighet och proportionalitet samt om kommissionen har avsikt att föreslå regler på unionsnivå (artikel 3.4).
Om medlemsstaten vill behålla nationella bestämmelser om ytterligare verksamhetsutövare från det fjärde penningtvättsdirektivet, som i Sverige gällande pantbanker och auktionsplattformar (se ovan avsnitt 6.7.1 och 6.7.2), gäller artikel 3.7. Av artikeln framgår att medlemsstaten ska underrätta kommissionen senast sex månader efter införlivandet av direktivet och bifoga en motivering till varför det finns risk för penningtvätt och terrorismfinansiering inom dessa sek-
torer. Kommissionen ska därefter avge ett detaljerat yttrande enligt artikel 3.4.
Skillnaden i förfarandet mellan att införa helt nya bestämmelser och att behålla befintliga särregleringar är således att det för de sistnämnda inte finns något krav på att bifoga författningstext. Utredningen gör bedömningen att det inte finns något hinder mot att införa nya bestämmelser eller att föra över befintliga till den nya penningtvättslagen i väntan på kommissionens yttrande.
Underrättelserna till kommissionen bör göras av regeringen, då regeringen styr riket och företräder Sverige internationellt (1 kap. 6 § och 10 kap.regeringsformen).
6.7.9. Ytterligare verksamhetsutövare bör inte omfattas
Utredningens bedömning: Ytterligare verksamhetsutövare än de
redan befintliga bör inte omfattas av penningtvättslagstiftningen.
Utredningens förslag: Skyldigheten att lämna uppgifter på be-
gäran av Polismyndigheten och Säkerhetspolisen ska även fortsättningsvis gälla den som bedriver penninginsamling för humanitärt, välgörande, kulturellt eller annat allmännyttigt ändamål.
Ett av utredningens uppdrag är att bedöma om lagstiftningen bör tillämpas för ytterligare verksamhetsutövare. Vid bedömningen bör den risk som verksamheten medför relaterad till penningtvätt och finansiering av terrorism få avgörande betydelse. Samtidigt måste hänsyn också tas till att ett av syftena med förordningen är att skapa en enhetlig penningtvättslagstiftning i medlemsstaterna och att regleringarna inte betungar verksamhetsutövare mer än vad som är nödvändigt.
Fördelen med att medlemsstaterna kan utnyttja nationella valmöjligheter är att de kan beakta nationella förhållanden och därmed säkerställa en effektiv reglering av verksamheter som bedöms riskfyllda i varje medlemsland. Nackdelen är att en alltför omfattande nationell reglering skulle leda till tillämpningsproblem, exempelvis för aktörer som bedriver verksamhet i flera EU-länder. Kommissionen utövar också kontroll och prövar de nationella val som medlems-
staterna vill införa. Detta är en relativt omfattande procedur (artikel 3 i sjätte penningtvättsdirektivet).
Möjligheten att utvidga tillämpningsområdet följer av artikel 3 i sjätte penningtvättsdirektivet. Om medlemsstaterna efter sin nationella riskbedömning bedömer att det finns risk för penningtvätt och finansiering av terrorism för verksamhetsutövare inom andra sektorer kan medlemsstaterna besluta att kraven i penningtvättsförordningen även ska gälla för dessa (artikel 3.1). Den närmare gången för hur det går till vid införandet av nya bestämmelser och kontakterna med kommissionen, se avsnitt 6.7.7.
I rapporten Nationell riskbedömning av penningtvätt och finansiering av terrorism 2020/2021 lyfter Polismyndigheten behovet av att regelverket behöver omfatta ytterligare verksamhetsutövare. I rapporten nämns verksamhetsutövare inom elektroniska id-tjänster, elektroniska överföringstjänster och gireringstjänster, varuhandel med kryptovalutor och vissa verksamheter inom fintech-sektorn. I rapporten påtalas dessutom riskerna inom kontanthandel med tjänster, som påminner om kontanthandel med varor, och stiftelser samt insamlingsrörelser.
Elektroniska och finansteknologiska verksamheter samt kontanthandel med tjänster
Utvecklingen inom elektroniska och finansteknologiska området går snabbt. Utbudet av och intresset för till exempel kryptotillgångar har ökat kraftigt de senaste åren. De har varit svåra att kontrollera för de brottsbekämpande myndigheterna och har därmed dragit till sig intresse från kriminella aktörer som ägnar sig åt penningtvätt och terrorismfinansiering. Detta har noterats av kommissionen. En rad EUregleringar har därför tillkommit för att få bukt med problemet. Däribland direktiv (EU) 2018/843 som har utvidgat tillämpningsområdet för ramen för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism till att omfatta två typer av leverantörer av kryptotillgångstjänster. Leverantörer som erbjuder växlingstjänster mellan virtuella valutor och fiatvalutor och tillhandahållare av plånböcker för virtuella valutor. Ytterligare lagstiftning, Micaförordningen19, träder snart i kraft
19 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1114 av den 31 maj 2023 om marknader för kryptotillgångar och om ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 1095/2010 samt direktiven 2013/36/EU och (EU) 2019/1937.
och kommer att reglera kraven för att få tillstånd att tillhandahålla kryptotillgångstjänster på den inre marknaden. Leverantörer av kryptotillgångstjänster omfattas vidare av penningtvättsförordningen. Det kommer därtill vara förbjudet att tillhandahålla eller förvara anonyma kryptotillgångsplånböcker (artikel 58.1).
Mot bakgrund av detta och den kommande EU-lagstiftningen på området bedömer utredningen att det inte är nödvändigt att särskilt reglera varuhandel med kryptovalutor eller kryptovalutor som betalningsmedel, även om dessa företeelser innebär en hög risk för penningtvätt.
Beträffande övriga verksamhetsutövare som identifieras i Polismyndighetens rapport som till exempel elektroniska id-tjänster, elektroniska överföringstjänster och gireringstjänster och vissa verksamheter inom fintech-sektorn är det i dag svårt att bedöma hur stora riskerna är och hur stora riskerna kommer vara i framtiden inom dessa områden. Detta talar i nuläget mot att låta de omfattas av penningtvättsregelverket.
Varuhandlare särbehandlas inte längre genom penningtvättsförordningen utan det gäller i stället ett generellt förbud mot kontantbetalningar överstigande visst belopp. Utredningen gör därför bedömningen att det inte finns något behov att särskilt reglera kontanthandel med tjänster.
Insamlingsverksamhet och stiftelser
Insamlingsverksamhet har i tidigare, i 2015 års penningtvättsutredning, varit föremål för överväganden om huruvida verksamheten ska omfattas av penningtvättslagstiftningens tillämpningsområde.20
Redan i 2014 års nationella strategi mot penningtvätt och finansiering av terrorism var insamlingsverksamhet ett särskilt fokusområde. Detta motiverades i strategin med att sådan verksamhet var förenad med stor risk för finansiering av terrorism. Internationellt har Fatf indikerat att insamlingssektorn drar till sig kriminella aktörer för att tvätta pengar och finansiera terrorism. Insamlingsorganisationerna kan utnyttjas både medvetet och omedvetet.21 Vid medvetet utnyttjande är det tydligt för donatorerna att deras gåvor finansierar terro-
20SOU 2016:8 s. 167–169. 21 Polismyndighetens rapport Nationell riskbedömning av penningtvätt och finansiering av terrorism i Sverige 2020/2021, s. 33.
ristverksamhet medan det vid omedvetet utnyttjande utåt framstår som om pengarna exempelvis är avsedda för stöd i kris- och konfliktområden när de i själva verket går till terrorister.
Insamlingsverksamhet bedrivs vanligen i stiftelseform och i ideella föreningar. Den låga kontrollen inom dessa associationsformer är en bidragande orsak till att organisationerna utnyttjas för penningtvätt och finansiering av terrorism. Andra orsaker är att de åtnjuter allmänhetens förtroende, att det förekommer mycket kontantbetalningar och att verksamheterna ofta är gränsöverskridande. Tillsynen över dessa verksamheter och kontrollen i form av registrering eller rapportering har varit begränsad.
Under senare år har myndigheternas möjlighet till tillsyn förbättrats och den kommer förbättras ytterligare genom kravet på att registrera verklig huvudman i penningtvättsförordningen, se kapitel 8. Enligt nuvarande reglering är en verksamhetsutövare och den som bedriver eller under de senaste fem åren har bedrivit penninginsamling för humanitärt, välgörande, kulturellt eller något annat allmännyttigt ändamål skyldig att på begäran lämna de uppgifter som behövs för en utredning om penningtvätt eller finansiering av terrorism till Polismyndigheten och Säkerhetspolisen (se 4 kap.3 och 6 §§penningtvättslagen). Denna lagreglering går utöver vad som har krävts enligt EU-rätten. Utredningen bedömer att regleringen är nödvändig för att säkerställa tillsynen över insamlingsrörelserna. Utredningen föreslår därför att motsvarande bestämmelser införs i den nya penningtvättslagen. Utredningen behandlar clearingbolag och tillhandahållare av finansiell infrastruktur som avser omedelbara betalningar i avsnitt 19.2.
Möjligheten att kontrollera insamlingsorganisationernas verksamhet är således större än för några år sedan. Om organisationerna omfattades av penningtvättsregelverkets tillämpningsområde skulle visserligen kontrollmöjligheterna förbättras ytterligare. Samtidigt skulle det förhållandet att penningtvättsregelverket blir tillämpligt medföra en ökad administrativ börda för skötsamma insamlingsorganisationer som verkar för välgörande ändamål och göra det svårare för dem att bedriva sin verksamhet. Det får också beaktas att utredningen i möjligaste mån ska sträva efter att bibehålla nuvarande svensk reglering. Sammantaget gör utredningen bedömningen att skälen för att definiera insamlingsorganisationer som verksamhetsutövare enligt penningtvättsförordningen inte är så starka, med hänsyn till nackdelarna, att det finns anledning att ändra den nuvarande ordningen. Utredningen
bedömer därför att tillämpningsområdet för verksamhetsutövare inte bör utvidgas i denna del.
Stiftelser är i sig en konstruktion som den nationella riskbedömningen tar upp som ett riskobjekt. En stiftelse omfattas inte av penningtvättsregelverket om det inte är så att stiftelsen bedriver en sådan verksamhet som faller inom katalogen av verksamhetsutövare i penningtvättsförordningen. Det är dock sällsynt att stiftelser bedriver den typen av verksamhet.22 Den övervägande majoriteten av stiftelserna faller alltså utanför lagstiftningens tillämpningsområde. Problemen med stiftelserna jämfört med andra associationsformer är sammankopplade med att det är svårt för de brottsbekämpande myndigheterna att få information om en stiftelse och dess företrädare. Vilka som anses utöva den yttersta kontrollen över en stiftelse framgår av 1 kap. 6 § registerlagen. För stiftelser som bedriver insamlingsverksamhet gäller vidare 4 kap. 6 § penningtvättslagen. Dessa bestämmelser upphävs genom utredningens förslag men utredningen föreslår att motsvarande bestämmelser i den nya penningtvättslagen beträffande insamlingsverksamhet. För regleringen av verkliga huvudmän i stiftelser, se avsnitt 8.6.
Länsstyrelserna är ansvariga för regional registrering av stiftelserna inom sina områden. Registret är dock inte komplett och registrering är ingen förutsättning för att stiftelsen ska få rättskapacitet. Det innehåller inte heller information om styrelseledamöters in- och utträde och kan således inte användas för att utläsa vem som är ansvarig. Många stiftelser registrerar sig dock eftersom det är ett krav för att få ett organisationsnummer hos Skatteverket. Organisationsnumret underlättar för att bedriva verksamhet och exempelvis få ett bankkonto.
En stor del av problematiken med stiftelser handlar således om myndigheternas möjligheter att kunna inhämta information. Utredningen bedömer emellertid inte att problemen är så stora att det motiverar att låta alla stiftelser, oavsett vilket område de verkar inom, omfattas av lagstiftningens tillämpningsområde.
Mot denna bakgrund gör utredningen bedömningen att det saknas skäl att utvidga tillämpningsområdet till att även omfatta stiftelser som inte bedriver verksamhet som i dag omfattas av penningtvättsregelverket.
22 Polismyndighetens rapport Nationell riskbedömning av penningtvätt och finansiering av terrorism i Sverige 2020/2021, s. 32.
6.8. Krav som rör vissa tjänsteföretag
Utredningens bedömning: Befintlig lagstiftning uppfyller kraven
i sjätte penningtvättsdirektivets bestämmelser om tjänsteföretag.
I sjätte penningdirektivet ställs regleringskrav på medlemsstaterna att införa i sin nationella lagstiftning för vissa sektorer. Det gäller krav på antingen tillstånd eller registrering för valutaväxlings- och checkinlösningskontor och tjänsteleverantörer till truster och bolag samt att tillhandahållare av speltjänster måste regleras (artikel 4). Motsvarande krav fanns i fjärde penningtvättsdirektivet.
Enligt Polismyndighetens rapport Penningtvätt via växlingskontor har valutaväxling en central funktion för kriminellas omsättning och tvätt av brottsvinster. Rapporten har bland annat föranlett ändringar i lagen (1996:1006) om valutaväxling och annan finansiell verksamhet som skärper regleringen för valutaväxlare och andra finansiella institut.
Ändringarna innebär att den som bedriver valutaväxling och annan finansiell verksamhet ska registrera sig även om verksamheten inte bedrivs i väsentlig omfattning eller är den huvudsakliga (2 §). Det har också införts ett lämplighetskrav för den som bedriver, leder eller äger sådan verksamhet (3 §). Finansinspektionen får vidare besluta om sanktionsavgifter för den som bedriver registreringspliktig verksamhet utan att ansöka om registrering, inte uppfyller de krav som ställs på verksamheten eller inte lämnar begärda upplysningar till inspektionen (10–13 §§). Lagstiftningen har alltså stärkts ytterligare i förhållande till direktivets krav på tillstånd eller registrering för valutaväxlare.
Vid genomförandet av fjärde penningtvättsdirektivet i svensk rätt bedömdes de befintliga reglerna, efter vissa mindre ändringar, vara tillräckliga för att uppfylla kraven beträffande valutaväxlings- och checkinlösningsföretag, tjänsteleverantör till truster och bolag samt speltjänstföretag.23
Utredningen gör bedömningen att kraven på tjänsteföretag enligt sjätte penningtvättsdirektivet inte medför något behov av ytterligare lagstiftning, med beaktande av ändringarna i valutaväxlingslagen som
skedde under år 2023. Ytterligare ändringar i valutaväxlingslagen föreslås träda i kraft den 1 juli 2025.24
6.9. Kontaktpunkter
Utredningens förslag: Om en verksamhetsutövare med huvud-
kontor i en annan stat inom EES tillhandahåller betaltjänster, levererar kryptotjänsttillgångar eller ger ut elektroniska pengar i Sverige ska Finansinspektionen kunna besluta att verksamhetsutövaren ska utse en central kontaktpunkt i Sverige, förutsatt att tjänsterna inte tillhandahålls genom en filial eller ett dotterföretag i landet.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om den centrala kontaktpunktens organisation, kompetens, befogenheter, oberoende och funktion.
Kommissionen har identifierat särskild sårbarhet vad gäller penningtvätt vid utgivning av elektroniska pengar och tillhandahållande av betal- och kryptotillgångstjänster. Med hänsyn till detta har det i sjätte penningtvättsdirektivet angetts att det bör vara möjligt för medlemsstaterna att kräva att leverantörer av sådana tjänster som är etablerade på deras territorier i annan form än filialer och vars huvudkontor är beläget i en annan medlemsstat utser en central kontaktpunkt (artikel 5 i sjätte penningtvättsdirektivet).
Motsvarande regel fanns i fjärde penningtvättsdirektivet (artikel 45.9) med den skillnaden att leverantörer av kryptotjänsttillgångar har lagts till i sjätte penningtvättsdirektivet. Kontaktpunkten ska, som företrädare för enheten med gränsöverskridande verksamhet, säkerställa att reglerna för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism följs och underlätta för tillsynsmyndigheterna att utöva tillsyn. Detta ska ske bland annat genom att kontaktpunkten på begäran förser tillsynsmyndigheterna med dokument och information.
I svensk rätt genomfördes fjärde penningtvättsdirektivet i denna del genom bestämmelser i 6 kap. 3 och 8 kap.1 §§penningtvättslagen.
Utredningen bedömer, i likhet med lagstiftarens tidigare bedömning, att det finns ett behov av att kunna besluta om centrala kontakt-
24 Fi2024/00365 Åtgärder mot missbruk av alternativa betalningssystem.
punkter. Utredningen gör därför bedömningen att det bör införas motsvarande bestämmelser som de nuvarande i den nya penningtvättslagen. Utredningen föreslår dock att även leverantörer av kryptotjänsttillgångar omfattas av det skälet att det krävs för att genomföra det sjätte penningtvättsdirektivet.
Amla ska utarbeta tekniska standarder för tillsyn vad gäller i vilka fall det är lämpligt att inrätta en central kontaktpunkt, de närmare kriterierna för det samt kontaktpunktens uppgifter. Dessa standarder ska sedan överlämnas till kommissionen för antagande (artikel 5.2 och 5.3). Bestämmelserna riktar sig till Amla och medför därför inga lagstiftningsåtgärder.
7. Riskbedömning och statistik
7.1. Inledning
Riskbedömning och statistik har ett nära samband. Riskbedömningarna ska vara vägledande för att utforma ett effektivt system för att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism. Riskbedömningarna bygger i sin tur till stor del på statistik.
Enligt sjätte penningtvättsdirektivet och även Fatfs rekommendationer ska medlemsstaterna därför föra omfattande statistik. För att statistiken ska hålla god kvalitet och att samma statistiska uppgifter ska samlas in i hela unionen regleras detta i direktivet. I detta avsnitt redogörs för sjätte penningtvättsdirektivets krav på riskbedömningar och statistik samt de överväganden och förslag som kraven medför.
7.2. Överstatlig riskbedömning
Kommissionen ansvarar för att göra en bedömning av de risker för penningtvätt och finansiering av terrorism som påverkar den inre marknaden och berör gränsöverskridande verksamhet, den överstatliga riskbedömningen (artikel 7 i sjätte penningtvättsdirektivet).
Tidigare skulle den överstatliga riskbedömningen ske minst vartannat år, men genom sjätte penningtvättsdirektivet har tidsintervallet för bedömningarna utökats till vart fjärde år. Kommissionen anser att riskbedömningarna har skett för ofta och vart fjärde år är också i linje med Fatfs rekommendationer. I övrigt kvarstår de krav som gällde enligt fjärde penningtvättsdirektivet i stort sett oförändrade.
Bedömningarna ska bygga på uppgifter från Amla framlagda i ett yttrande och också innehålla rekommendationer till medlemsstaterna om vilka åtgärder som bör genomföras mot de risker som har identifierats. Rapporten ska bland annat omfatta en beskrivning av de
områden och sektorer som är utsatta för penningtvätt och finansiering av terrorism, arten och nivån av risk i dessa och de metoder som oftast används för penningtvätt.
Rekommendationerna utfärdas i syfte att ge medlemsstaterna lämpliga åtgärder för att handskas med de identifierade riskerna. Om medlemsstaterna väljer att inte tillämpa rekommendationerna ska de anmäla det och skälen för beslutet till kommissionen. Artikel 7 riktar sig till kommissionen och föranleder således inga lagstiftningsåtgärder i svensk rätt.
7.3. Nationell riskbedömning
7.3.1. De nuvarande reglerna
Sverige genomförde artiklarna i det fjärde penningtvättsdirektivet om nationella riskbedömningar och om inrättandet av en samordningsmekanism för sådana på förordningsnivå. Inom Polismyndigheten finns det en samordningsfunktion för åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism. Samordningsfunktionen består av representanter för Bolagsverket, Brottsförebyggande rådet (Brå), Ekobrottsmyndigheten, Fastighetsmäklarinspektionen, Finansinspektionen, Kronofogdemyndigheten, Spelinspektionen, Polismyndigheten, Revisorsinspektionen, Skatteverket, Säkerhetspolisen, Tullverket, Åklagarmyndigheten samt länsstyrelserna i Stockholms, Västra Götalands och Skåne län. Sveriges advokatsamfund har också möjlighet att delta (13 § 2009 års förordning).
Enligt 14 § 2009 års förordning ska samordningsfunktionen
1. löpande identifiera, kartlägga och analysera riskerna och metoderna
för penningtvätt och finansiering av terrorism i Sverige samt sammanställa, årligen eller efter nya eller förändrade risker, uppdatera och i lämplig utsträckning offentliggöra nationella riskbedömningar för penningtvätt respektive finansiering av terrorism,
2. ge information till verksamhetsutövare, som är utformad så att
den kan bidra till verksamhetsutövarnas allmänna riskbedömning, riskklassificering av kunder samt övervakning och rapportering av misstänkta aktiviteter och transaktioner,
3. fungera som ett forum för informationsutbyte och kunskaps-
överföring för de myndigheter som utövar tillsyn över verksamhetsutövare, bland annat när det gäller metoder för tillsyn och regelgivning, och
4. sammanställa, offentliggöra och till Europeiska kommissionen ge
in statistik som har tillhandahållits enligt 15 a § i förordningen.
Myndigheterna som ingår ska till samordningsfunktionen lämna den statistik på området som myndigheten har tillgänglig (15 a §). Vid genomförandet av de nationella riskbedömningarna ska samordningsfunktionen beakta den överstatliga riskbedömning som kommissionen gör.
Skälet till att Sverige genomförde direktivets artiklar om inrättandet av en samordningsmekanism på förordningsnivå var att regeringen bedömde det lämpligt att det fanns en flexibilitet att kunna justera aspekter som exempelvis mandat, organisation och dimensionering i takt med att verksamheten och förutsättningarna utvecklades.1 Såväl inrättandet som samordningsfunktionens närmare utformning regleras således i förordning.
7.3.2. Genomförandet av reglerna i sjätte penningtvättsdirektivet
Utredningens bedömning: Sjätte penningtvättsdirektivets bestäm-
melser om att inrätta en mekanism för att samordna arbetet med att genomföra nationella riskbedömningar och att etablera effektiva samarbets- och samordningsmekanismer för att på nationell nivå utveckla och genomföra politik och åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism föranleder inga lagstiftningsåtgärder.
Ändringen vad gäller tidsintervallet för nationella riskbedömningar bör genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag.
Reglerna i artikel 8 i sjätte penningtvättsdirektivet beträffande nationella riskbedömningar överensstämmer i allt väsentligt med motsvarande bestämmelser i fjärde penningtvättsdirektivet. Riskbedöm-
ningarna utökas till viss del, bland annat genom att omfatta att förhindra att riktade ekonomiska sanktioner som rör finansiering av spridning av massförstörelsevapen inte verkställs eller kringgås (artikel 8.4 d). Medlemsstaternas uppdrag förtydligas något och tidsperioden för de nationella riskbedömningarna ändras, liksom de överstatliga, till att ske minst vart fjärde år. Kravet på att inrätta en samordningsmekanism gäller även i sjätte penningtvättsdirektivet (artiklarna 8 och 45.1).
På det stora hela innebär det nya direktivets krav således att implementera regler som motsvarar de som redan gäller i svensk rätt. Utredningen bedömer att de skäl som fördes fram i det tidigare lagstiftningsärendet för att genomföra reglerna på förordningsnivå alltjämt är starka. Metoderna för penningtvätt förändras ständigt och söker sig till nya sektorer. Genom att ha en samordningsfunktion som snabbt kan anpassas i fråga om deltagande myndigheter, mandat och uppdrag kan förändringar pareras och funktionen hållas effektiv och relevant. Direktivets regler om nationella riskbedömningar och samordningsmekanismen tillgodoses i allt väsentligt av nuvarande bestämmelser, se 13–15 a §§ 2009 års förordning, och det krävs därför inga lagstiftningsåtgärder annat än i fråga om tidsintervallet för riskbedömningarna.
Utredningen bedömer att det även fortsättningsvis ska regleras på lägre nivå än lag. Sådana föreskrifter faller enligt utredningens uppfattning inom regeringens restkompetens enligt 8 kap. 7 § regeringsformen. Därmed behöver det inte införas någon bestämmelse om föreskriftsrätt för regeringen.
7.4. Statistik
7.4.1. Nuvarande ordning
Av artikel 44 i fjärde penningtvättsdirektivet följer att medlemsstaterna ska föra omfattande statistik över frågor som har betydelse för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism. Statistiken ska omfatta uppgifter om storlek och betydelse när det gäller de olika sektorer som omfattas av direktivet, uppgifter om rapportering, utredningar och rättsliga faser i det nationella systemet för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism (inklusive antalet rapporter om misstänkta transaktioner som lämnats till finansunder-
rättelseenheten och uppföljningen av dessa). Statistiken ska också omfatta uppgifter om antalet gränsöverskridande förfrågningar om information som har gjorts, tagits emot, avslagits och helt eller delvis besvarats av finansunderrättelseenheten (artikel 44.2). Genom det femte penningtvättsdirektivet utökades statistikinhämtningen till att också omfatta antalet personalresurser som anslagits till tillsynsmyndigheter och finansunderrättelseenheterna för inrättandet av dessa samt antalet tillsynsåtgärder och överträdelser som kunnat konstateras vid dem. En konsoliderad översyn av statistiken ska sedan offentliggöras och statistiken ska vidarebefordras till kommissionen (artikel 44.3 och 44.4).
Mycket av den statistik som förs är kriminalstatistik. Brå ansvarar för den officiella kriminalstatistiken medan Domstolsverket ansvarar för domstolsstatistiken. Kriminalstatistiken rymmer uppgifter om anmälda brott, uppklarade brott, personer misstänkta och lagförda för brott, kriminalvård samt återfall i brott. Statistiken innehåller relevanta uppgifter i förhållande till penningtvätt och terrorismfinansiering, exempelvis uppgifter om brott mot lagen (2014:307) om straff för penningtvättsbrott och terroristbrottslagen (2022:666). Av statistik från domstolarna ges information om beslagtagen och förverkad egendom samt egendom som belagts med kvarstad.
Brå arbetar fortlöpande med att utveckla och förbättra statistikens relevans och tillförlitlighet. År 2019 släppte Brå exempelvis rapporten Penningtvättsbrott – En uppföljning av lagens tillämpning (2019:17). Inom rättsväsendet finns också ett digitalt informationsutbyte inom Rättsväsendets informationsförsörjning (RIF). RIF sammanlänkar bland annat Sveriges Domstolar, Polismyndigheten, Åklagarmyndigheten, Skatteverket och Brå och möjliggör ett elektroniskt informationsflöde myndigheterna emellan. Brå har i uppdrag att använda sig av de förutsättningar RIF ger för att utveckla ny statistik.
Finanspolisen för statistik över uppgifter om antalet gränsöverskridande förfrågningar om uppgifter som har gjorts, tagits emot, avslagits och helt eller delvis besvarats av finansunderrättelseenheten. Statistik om personalresurser och tillsynsåtgärder finns också tillgängliga hos ansvariga myndigheter.
Vid genomförandet av fjärde och femte penningtvättsdirektivet bedömde lagstiftaren att det inte fanns behov av att införa några bestämmelser för att uppfylla direktivens krav på statistik.
7.4.2. Statistikkrav i sjätte penningtvättsdirektivet
Utredningens bedömning: Sjätte penningtvättsdirektivets bestäm-
melser om att sammanställa statistik och ge in den till kommissionen och Amla bör genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag.
Lagstiftningsåtgärder är i övrigt inte nödvändiga för att genomföra direktivets bestämmelser om statistik.
Kraven i artikel 9 i sjätte penningtvättsdirektivet motsvarar till stora delar vad som gällt enligt tidigare direktiv, men medlemsstaterna ska också föra ytterligare statistik på följande områden.
- Antalet internationella begäranden om uppgifter om ömsesidig rättshjälp, verkliga huvudmän och bankkonton som skickats och mottagits.
- Antal och typ av överträdelser gällande skyldigheterna om verkligt huvudmannaskap i penningtvättsförordningen samt administrativa åtgärder eller sanktioner som vidtagits.
Som ovan redovisat pågår arbetet med att förbättra statistiken inom flera myndigheter. Syftet med direktivets krav på statistik är att skapa förutsättningar för att effektivt kunna bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism. Med hänsyn till att direktivets krav till stora delar sammanfaller med vad som gällt sedan tidigare så utförs mycket av statistikinhämtningen redan. De tillkommande delarna är mindre omfattande och kan hanteras av ansvariga myndigheter utan att lagstiftningsåtgärder krävs.
Direktivet ställer också krav på att medlemsstaterna ska säkerställa att statistiken som avses i artikel 9.2 samlas in och överlämnas till kommissionen varje år (artikel 9.3). Statistiken ska i vissa delar även överlämnas till Amla, vilket är en förändring jämfört med fjärde penningtvättsdirektivet. Uppgiften ligger i dag på samordningsfunktionen för åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism (14 § 2009 års förordning). Via de deltagande myndigheterna får samordningsfunktionen tillgång till och kan sammanställa den relevanta statistiken som ska överlämnas till kommissionen. Det framstår som ändamålsenligt att samordningsfunktionen även fortsättningsvis har den uppgiften, med det tillägget att det uppdraget också innefattar att överlämna statistik till Amla.
Utredningen bedömer att statistiköverlämnandet även fortsättningsvis ska regleras på lägre nivå än lag. Sådana föreskrifter faller enligt utredningens uppfattning inom regeringens restkompetens enligt 8 kap. 7 § regeringsformen. Därmed behöver det inte införas någon bestämmelse om föreskriftsrätt för regeringen.
Direktivet innehåller vidare statistikbestämmelser som riktar sig till Amla och kommissionen (artikel 9.4–9.6). De behandlar bland annat att Amla ska anta ett yttrande riktat till kommissionen om de metoder som medlemsstaterna använt för insamling av statistiken och att kommissionen ges befogenhet att anta genomförandeakter om fastställande av metoder för sådan insamling. Kommissionen kommer vartannat år att offentliggöra en rapport som sammanfattar och förklarar den statistik som medlemsstaterna fört.
8. Register över verkliga huvudmän
8.1. Inledning
Nuvarande reglering om verkligt huvudmannaskap finns i registerlagen och registerförordningen. Genom dessa författningar genomförs delar av fjärde penningtvättsdirektivet i svensk rätt (artiklarna 30 och 31).
Bestämmelser om verkligt huvudmannaskap finns både i penningtvättsförordningen och sjätte penningtvättsdirektivet. I penningtvättsförordningen regleras skyldigheterna för enskilda. I stort sett alla juridiska personer och vissa fysiska personer är skyldiga att ha tillförlitliga uppgifter om vem som är deras verkliga huvudman, att tillhandahålla uppgifterna till andra och att anmäla dessa för registrering. Direktivet innehåller framför allt bestämmelser om register över verkliga huvudmän. EU-paketets reglering om verkligt huvudmannaskap har till stor del förts över från fjärde penningtvättsdirektivet, men innehåller också en del nyheter. Bland annat begränsas kretsen av personer som ska ha tillgång till uppgifter i registret.
I kapitlet lämnar utredningen förslag dels till genomförande i svensk rätt av direktivets bestämmelser om verkligt huvudmannaskap (artiklarna 10–13), dels till kompletterande reglering till penningtvättsförordningens bestämmelser om verkligt huvudmannaskap (artiklarna 42–49). Kapitlet innehåller också utredningens överväganden om hur uppgifterna i registret över verkliga huvudmän kan bli mer korrekta, adekvata och aktuella.
Förordningar och direktiv som beslutas av EU:s institutioner är bindande för medlemsstaterna. Sverige är därför skyldigt att genomföra direktiv och följa förordningar även om regleringen står i strid med svensk lag. EU-paketets reglering om att alla juridiska personer som saknar en verklig huvudman ska registrera sig och sina ledande befattningshavare i registret över verkliga huvudmän aktualiserar ett
flertal frågeställningar kring några av de politiska opinionsfriheterna i regeringsformen. I kapitlet analyserar utredningen hur regleringen förhåller sig till regeringsformens förbud mot att tvingas ge till känna sin åskådning i politiskt, religiöst, kulturellt eller annat sådant hänseende och dess förbud mot åsiktsregistrering.
8.2. Tillämpningsområdet
8.2.1. Tillämpningsområdet för regleringen om verkligt huvudmannaskap utvidgas
Tillämpningsområdet enligt registerlagen
Registerlagen gäller som utgångspunkt för juridiska personer samt fysiska personer som driver verksamhet som avser förvaltning av en trust eller en liknande juridisk konstruktion (1 kap. 2 §). Från tillämpningsområdet undantas staten, regioner, kommuner, kommunalförbund och juridiska personer som staten, regioner, kommuner eller kommunalförbund har ett rättsligt bestämmande inflytande över. Även aktiebolag vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad och dotterföretag till sådana bolag, dödsbon samt konkursbon undantas från tillämpningsområdet (1 kap. 2 § andra stycket).
För en ideell förening, eller en annan juridisk person som inte omfattas av ett krav på registrering av grundläggande information om den juridiska personen, gäller skyldigheten att ha tillförlitliga uppgifter om vem som är dess verkliga huvudman, att tillhandahålla uppgifterna till andra och anmäla dessa för registrering först när en uppgift om verklig huvudman lämnas till en verksamhetsutövare med anledning av åtgärder för kundkännedom. En uppgift om att en verklig huvudman saknas behöver dock inte anmälas för registrering (2 kap. 4 §).
Med verklig huvudman avses en fysisk person som, ensam eller tillsammans med någon annan, ytterst äger eller kontrollerar en juridisk person, eller en fysisk person till vars förmån någon annan handlar (1 kap. 3 §). Ideella föreningar kommer endast i undantagsfall att ha en verklig huvudman eftersom det i regel följer av stadgarna i en sådan förening att varje medlem har en röst. Alla medlemmar har då samma möjligheter till kontroll och inflytande i föreningen. De flesta ideella föreningar behöver således inte anmäla uppgifter till registret över verkliga huvudmän enligt nuvarande reglering. Om föreningen
bedriver insamlingsverksamhet ska dock uppgifter om föreningens styrelseledamöter eller motsvarande befattningshavare och firmatecknare anmälas för registrering (2 kap. 5 §).
En ideell förening som har ett politiskt, religiöst, kulturellt eller annat sådant ändamål eller ett trossamfund som inte har registrerats i handelsregistret enligt handelsregisterlagen (1974:157) är inte skyldig att i anmälan ange uppgifter om fysiska personer som är medlemmar i den juridiska personen, om en sådan anmälan medför att medlemmens åskådning i något av dessa avseenden blir känd (2 kap. 6 §). Bestämmelsen har motiverats med att kravet på registrering av verkliga huvudmän bör utformas med viss återhållsamhet mot bakgrund av 2 kap. 2 § regeringsformen som anger att ingen av det allmänna får tvingas att ge till känna sin åskådning i politiskt, religiöst, kulturellt eller annat sådant hänseende.1
Undantag enligt den nya EU-regleringen
Regleringen om verkligt huvudmannaskap kommer även fortsättningsvis att gälla för juridiska personer samt fysiska personer som driver verksamhet som avser förvaltning av en trust eller en liknande juridisk konstruktion (artiklarna 45 och 46 i penningtvättsförordningen). Från tillämpningsområdet görs vissa undantag som framgår av penningtvättsförordningen (artikel 45a). Förordningens undantag motsvarar delvis registerlagens undantag för vissa organ inom eller med anknytning till offentlig sektor (artikel 45a b) och för aktiebolag vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad (artikel 45a a). Registerlagens undantag för dödsbon och konkursbon saknar dock helt motsvarighet i förordningen.
Penningtvättsförordningen är direkt tillämplig. Något utrymme för medlemsstaterna att föreskriva ytterligare undantag från tillämpningsområdet för regleringen om verkligt huvudmannaskap lämnas inte. Det finns därför inte rättsliga förutsättningar för att införa bestämmelser som motsvarar undantagen i registerlagen i den del de saknar motsvarighet i penningtvättsförordningen i den nya penningtvättslagen.
Fler ideella organisationer ska anmäla uppgifter för registrering i registret över verkliga huvudmän
Om ingen person har identifierats som verklig huvudman ska en juridisk person anmäla sina ledande befattningshavare (eng. senior management officials) för registrering i registret över verkliga huvudmän. Detsamma gäller om det från den juridiska personens sida råder betydande och välgrundat tvivel om huruvida den eller de personer som har identifierats är den eller de verkliga huvudmännen (artikel 45.2 och 45.3 penningtvättsförordningen). Det som i fortsättningen sägs om juridiska personer som saknar en verklig huvudman avser också om det från den juridiska personens sida råder betydande och välgrundat tvivel om huruvida den eller de personer som har identifierats är den eller de verkliga huvudmännen.
Något undantag från registreringsskyldigheten för till exempel företrädare för ideella föreningar eller registrerade trossamfund görs inte. I praktiken innebär detta att ideella föreningar och registrerade trossamfund, som i regel saknar en verklig huvudman, i fortsättningen kommer att behöva registrera sig och sina ledande befattningshavare i registret över verkliga huvudmän.
I penningtvättsförordningen definieras ledande befattningshavare som dels fysiska personer som är verkställande styrelseledamöter (eng. executive members of the board of directors), dels fysiska personer som utövar verkställande funktioner i ett företag och som ansvarar för den dagliga ledningen av företaget i förhållande till styrelsen (artikel 45.3 andra stycket). För svensk del motsvaras det sistnämnda närmast av verkställande direktör eller motsvarande befattning.
Med verkställande styrelseledamöter avses vanligtvis styrelseledamöter som deltar i den dagliga ledningen av företaget. Sådana ledamöter ingår ofta i företagets ledningsgrupp och är således anställda i företaget. Motsatsen till detta, icke verkställande styrelseledamöter (eng. non-executive members of the board of directors), avser styrelseledamöter som inte deltar i den dagliga ledningen av företaget. Dessa två olika typer av styrelseledamöter förekommer i andra rättsordningar. Eftersom det saknas en tydlig motsvarighet för svensk del är det inte helt klart hur definitionen av ledande befattningshavare ska tillämpas på svenska juridiska personer. Därtill hör att definitionen i huvudsak utgår från hur associationsformer som aktiebolag är orga-
niserade. Definitionen är därför inte helt enkel att tillämpa på ideella organisationer som ideella föreningar och registrerade trossamfund.
Det finns inte någon civilrättslig reglering för ideella föreningar. Därmed finns det inte heller någon reglering om styrelse och verkställande direktör i en sådan förening. Av rättspraxis följer dock att en ideell förening ska ha en styrelse, se avsnitt 8.2.2. Vissa större ideella föreningar har funktioner som liknar de som tillkommer en verkställande direktör i ett aktiebolag, till exempel generalsekreterare. Av lagen (1998:1593) om trossamfund följer att ett registrerat trossamfund ska ha en styrelse eller motsvarande organ (7 § första stycket 2).
Den eller de personer som utifrån penningtvättsförordningens definition ska anses som ledande befattningshavare i en ideell förening eller ett registrerat trossamfund bör vara den eller de personer i organisationens ledning som kan anses utöva mest kontroll över verksamheten, eftersom sådana personer genom sin ställning har störst likheter med en verklig huvudman enligt definitionen i penningtvättsförordningen. Styrelsens ordförande, eller en person som innehar en befattning som motsvarar en verkställande direktör, har sannolikt mer kontroll över en organisation som är organiserad på ett sådant sätt att alla medlemmar har samma möjligheter till kontroll och inflytande i organisationen, jämfört med en juridisk person där det finns en eller flera personer som kontrollerar den juridiska personen genom ägande (artikel 42.2 i penningtvättsförordningen).2
I de allra flesta ideella organisationer är det bara styrelsens ordförande som har en sådan operativ roll som är en förutsättning för att en person ska betraktas som ledande befattningshavare enligt definitionen i penningtvättsförordningen. Av detta följer att det i de flesta ideella organisationer torde vara ordföranden i styrelsen eller motsvarande organ som ska registreras i registret över verkliga huvudmän. I större ideella föreningar kan registrering också behöva ske av personer som innehar en funktion som motsvarar den verkställande direktören i ett aktiebolag, till exempel generalsekreterare. Vem eller vilka som ska anses som ledande befattningshavare får dock avgöras av förhållandena i det enskilda fallet.
2 Jfr prop. 2016/17:173 s. 243 och 525.
8.2.2. Särskilt om den ideella sektorn
Den ideella sektorns särdrag
En ideell förening har ett ideellt ändamål eller bedriver ideell verksamhet. Ett ideellt ändamål kan vara att verka för medlemmarnas rättigheter, intressen eller för allmännyttiga ändamål. De ideella föreningarnas främsta särdrag är att de inte driver verksamhet med vinstintresse. Eventuella ekonomiska överskott går tillbaka till verksamheten. En ideell förening får således inte ha till ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom att driva ekonomisk verksamhet. En ideell förening kan dock driva ekonomisk verksamhet för att främja sitt ideella ändamål.
Ideella föreningar är fristående organisationer som styrs av medlemmarna. Medlemmarna har rätt att delta i förvaltningen av föreningens angelägenheter och vid en föreningsstämma har varje medlem i regel rätt att närvara, yttra sig och delta i omröstning. Normalt sett väger allas röster lika. De demokratiska styrelseformerna kan därför sägas vara ett organisatoriskt särdrag för de ideella föreningarna. Till det organisatoriska särdraget hör också att föreningarna inte har några ägare i traditionell bemärkelse eftersom ideella föreningar bygger på medlemskap.
Ett annat särdrag för ideella föreningar är att de präglas av frivillighet. Det är frivilligt att gå med i en ideell förening. Mindre ideella föreningar är ofta beroende av resurser i form av frivilliga oavlönade insatser. Många ideella föreningar har dock även anställd personal.
Öppenhet är också något som är utmärkande för ideella föreningar. En grundläggande princip är att personer som delar föreningens intresse ska ha möjlighet att bli medlem och delta i föreningens verksamhet. För allmännyttiga ideella föreningar – som kan vara skattebefriade för en del inkomster – finns ett särskilt öppenhetskrav. En sådan förening får inte vägra någon inträde som medlem om det inte finns särskilda skäl för det med hänsyn till arten eller omfattningen av dess verksamhet, syfte eller annat (7 kap. 10 § inkomstskattelagen [1999:1229]).
Ideella föreningars rättskapacitet
Som framgår av avsnitt 8.2.1 finns det ingen särskild civilrättslig lagstiftning som reglerar ideella föreningar. Inte heller finns det i lagstiftningen någon definition av begreppet ideell förening. De krav som ställs för att en ideell förening ska anses ha bildats och blivit en juridisk person grundar sig på rättspraxis.
En ideell förening kan bildas formlöst genom att ett antal personer sluter sig samman för att tills vidare eller för viss tid samverka för ett gemensamt mål. Antalet personer som krävs för att bilda en förening har inte varit föremål för prövning i domstol. Vägledning kan dock ges av lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar (föreningslagen) som föreskriver att det krävs minst tre medlemmar för att bilda en förening (1 kap. 3 §).3
Av rättspraxis följer att en ideell förening ska anses vara en juridisk person och ha rättskapacitet när den har antagit stadgar av viss fullständighet och valt en styrelse som kan företräda föreningen mot tredje man. Stadgarna ska innehålla föreningens namn, ändamål och bestämmelser om hur beslut i föreningens angelägenheter ska åstadkommas.4
Ideella föreningar kan registreras i olika myndighetsregister men registrering är, till skillnad mot vad som gäller för ekonomiska föreningar, inte en förutsättning för att föreningen ska ha rättskapacitet (jämför 2 kap. 4 § föreningslagen).
8.3. Den nya EU-regleringens förhållande till regeringsformen
8.3.1. EU-rätten har företräde framför nationell rätt
Penningtvättsförordningens reglering om att juridiska personer som saknar en verklig huvudman ska registrera sig och sina ledande befattningshavare i registret över verkliga huvudmän aktualiserar ett flertal frågeställningar kring några av de politiska opinionsfriheterna och förbudet mot åsiktsregistrering i regeringsformen.
EU-rätten har företräde framför nationell rätt, vilket innebär att svensk lag inte får tillämpas om den strider mot EU:s bindande rätts-
3 Jfr NJA 1958 s. 438 och NJA 2008 s. 255 och NJA 2013 s. 223. 4NJA 1973 s. 341, NJA 1987 s. 394 och NJA 2022 s. 592.
akter. Det är medlemsstaterna som ansvarar för att genomföra EU:s reglering och kommissionens uppgift att bevaka att det görs. Om Sverige inte följer EU:s bindande rättsakter kan kommissionen väcka talan i EU-domstolen mot Sverige om fördragsbrott.
Sverige är således skyldigt att genomföra sjätte penningtvättsdirektivet och att tillämpa penningtvättsförordningen även om regleringen står i strid med regeringsformen. Av principen om EU-rättens företräde följer då att EU-regleringen ska tillämpas i stället för regeringsformen.
Med detta konstaterande övergår utredningen till att bedöma regleringens förenlighet med regeringsformen.
8.3.2. Den nya EU-regleringen står i överensstämmelse med regeringsformen
Utredningens bedömning: Penningtvättsförordningens krav på
registrering av ledande befattningshavare i en juridisk person som saknar en verklig huvudman innebär inte att det allmänna tvingar någon enskild att ge till känna sin åskådning i politiskt, religiöst, kulturellt eller annat sådant hänseende.
Regleringen innebär inte heller att någon enskild utan samtycke antecknas i ett allmänt register enbart på grund av sin politiska åskådning.
Opinionsfriheterna i regeringsformen
I regeringsformen slås fast att den svenska demokratin bygger på bland annat principen om fri åsiktsbildning (1 kap. 1 § andra stycket). Bland de grundläggande fri- och rättigheter som regleras i regeringsformen har opinionsfriheterna ett särskilt nära samband med det demokratiska styrelseskicket eftersom det främsta syftet med dessa är att slå vakt om den fria åsiktsbildningen (2 kap. 1–3 §§).
Opinionsfriheterna delas vanligtvis in i två kategorier: positiva och negativa opinionsfriheter. Till de positiva opinionsfriheterna hör bland annat yttrandefriheten och föreningsfriheten (2 kap. 1 § regeringsformen). De negativa opinionsfriheterna innefattar bland annat ett skydd för enskilda mot att, i förhållande till det allmänna,
tvingas ge till känna sin åskådning i politiskt, religiöst, kulturellt eller annat sådant hänseende (2 kap. 2 § regeringsformen) samt mot att utan samtycke antecknas i ett allmänt register enbart på grund av sin politiska åskådning, så kallad åsiktsregistrering (2 kap. 3 § regeringsformen). Skyddet gäller vid såväl tillämpning av lag som vid sådan normgivning som avser meddelande av offentligrättsliga föreskrifter. Dessa fri- och rättigheter är absoluta – de kan inte begränsas annat än genom grundlagsändring.
År 1976 genomfördes en reform som innebar att grundlagsskyddet för de grundläggande fri- och rättigheterna stärktes. I det lagstiftningsärendet gjordes vissa uttalanden om vad som kan anses vara en inskränkning i en grundlagsskyddad rättighet. Det framhölls bland annat att det ligger i sakens natur att grundlagsskyddet för en viss rättighet inte sträcker sig längre än vad som följer av det syfte som från demokratisk utgångspunkt bär upp rättigheten i fråga.5 I förarbetena uttalas vidare att det är uppenbart att en föreskrift som över huvud taget inte avser det område som skyddas av regeringsformens rättighetsreglering aldrig kan anses som en rättighetsbegränsning, även om den skulle ha betydelse för möjligheterna att faktiskt utnyttja någon av de grundlagsskyddade fri- och rättigheterna. Av förarbetena framgår också att inte alla föreskrifter som avser förhållandet mellan enskilda och det allmänna, som i ett visst fall kan upplevas som en inskränkning i den enskildes möjligheter att utöva en viss grundlagsskyddad rättighet, ska anses innebära en rättighetsbegränsning. En föreskrift innebär en begränsning endast om det av föreskriften uttryckligen eller underförstått framgår att en rättighetsbegränsning är åsyftad eller ingår som ett naturligt led i regleringen.6
Den snäva syn på rättighetsbegränsningar som framkommer i förarbetena har i senare lagstiftningsärenden om begränsningar av vissa rättigheter vidgats något. I förarbetena till lagen (2005:900) om förbud mot maskering i vissa fall togs nämligen också hänsyn till de tänkbara effekterna av regleringen. Det innebar att de föreskrifter som var aktuella ansågs utgöra en begränsning av demonstrationsfriheten och mötesfriheten.7
5Prop. 1975/76:209 s. 139. 6Prop. 1975/76:209 s. 153 och 154. 7Prop. 2005/06:11 s. 30. Se även prop. 2013/14:70 s. 91 och 92.
Den nya EU-regleringen innebär inte tvång att avslöja sin åskådning i politiskt, religiöst, kulturellt eller annat sådant hänseende
Ideella föreningar kommer endast i undantagsfall att ha en verklig huvudman eftersom det i regel följer av stadgarna i en sådan förening att varje medlem har en röst. Alla medlemmar har då samma möjligheter till kontroll och inflytande i föreningen. I en ideell förening kommer det därför som huvudregel att vara styrelseordföranden eller någon annan företrädare för föreningen som i egenskap av ledande befattningshavare ska registreras i registret över verkliga huvudmän, se avsnitt 8.2.1. Detsamma gäller för registrerade trossamfund.
Den som ingår i styrelsen eller ett motsvarande organ i en organisation som har ett politiskt, religiöst, kulturellt eller annat sådant ändamål kan i de flesta fall kunna förutsättas ha en åskådning som sammanfaller med organisationens ändamål, även om det nödvändigtvis inte behöver vara fallet. I exempelvis större ideella föreningar som har funktioner som motsvarar dem som tillkommer en verkställande direktör, såsom generalsekreterare, är det inte självklart att personen har en åskådning som sammanfaller med organisationens ändamål.
Frågan är hur penningtvättsförordningens krav på registrering av ledande befattningshavare i en juridisk person som saknar en verklig huvudman förhåller sig till regeringsformens förbud mot att tvingas ge till känna sin åskådning.
Ingen enskild får av det allmänna tvingas att ge till känna sin åskådning i politiskt, religiöst, kulturellt eller annat sådant hänseende (2 kap. 2 § regeringsformen). I förarbetena framhålls att skyddet för friheten att hålla inne med sina åsikter självfallet också omfattar sådana faktiska uppgifter som innebär att någons åsikter avslöjas, exempelvis en uppgift om tillhörighet till ett politiskt parti.8 Som framgår ovan är skyddet mot att tvingas uppge sin åskådning absolut, det vill säga det kan inte begränsas på annat sätt än genom ändring i grundlag.
Vid bedömningen av hur regleringen om registrering av ledande befattningshavare i en juridisk person som saknar en verklig huvudman förhåller sig till skyddet mot att tvingas uppge sin åskådning är det av avgörande betydelse om regleringen innebär ett tvång för någon att avslöja sin åskådning. Detta är nämligen en förutsättning för att det ska röra sig om en rättighetsinskränkning.
Utredningen understryker att syftet med regleringen om registrering av ledande befattningshavare i en juridisk person som saknar en verklig huvudman inte är att det allmänna ska få kännedom om vilka åsikter enskilda har. Registret över verkliga huvudmän syftar till att ge information om vem eller vilka som står bakom en juridisk person. Sådan information kan bidra till att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism. Någon rättighetsbegränsning är således inte åsyftad med regleringen, varken uttryckligen eller underförstått.9
Av rättspraxis följer att en ideell förening ska ha utsett en styrelse för att anses som en juridisk person, se avsnitt 8.2.2. För registrerade trossamfund finns ett lagkrav på att samfundet ska ha en styrelse eller ett motsvarande organ. Styrelsens uppdrag är bland annat att i egenskap av organisationens verkställande organ företräda organisationen utåt, bland annat i förhållande till myndigheter. De personer som har åtagit sig rollen som styrelseledamot eller motsvarande befattning i ett registrerat trossamfund får enligt utredningens uppfattning därför i egenskap av företrädare för organisationen anses ha gett sig själva till känna, och därmed i vissa fall också sin åskådning i politiskt, religiöst, kulturellt eller annat sådant hänseende. Detsamma gäller en funktion som motsvarar den som tillkommer en verkställande direktör i ett aktiebolag, till exempel generalsekreterare. Det står var och fritt att åta sig ett uppdrag som styrelseledamot eller en funktion som motsvarar en verkställande direktör i en organisation med ett sådant ändamål.
Den nya regleringen kan få till följd av att enskilda väljer att inte åta sig styrelseuppdrag i en organisation som har ett politiskt, religiöst, kulturellt eller annat sådant ändamål. Det kan göra det svårare för organisationerna att få ihop en styrelse, vilket kan få en negativ inverkan på föreningslivet. Dessa tänkbara effekter av regleringen kan dock inte anses innebära att det uppstår en konflikt med regeringsformens förbud mot att tvingas ge till känna sin åskådning.
Enligt lagen (2018:90) om insyn i finansiering av partier är partier skyldiga att redovisa en enskild bidragsgivares identitet om det eller de bidrag som har lämnats av bidragsgivaren sammantaget överstiger ett visst angivet tröskelvärde (21 §). I förarbetena till lagen behandlades frågan om regleringen innebar ett tvång att uppge politisk åskådning. Regeringen påtalade att en offentligrättslig lagstiftning av det aktuella slaget bör kunna jämföras med vissa andra situationer där
9 Jfr prop. 1975/76:209 s. 153 och 154 och prop. 2013/14:70 s. 101.
enskilda frivilligt deltar i ett partis verksamhet och där kopplingen till det politiska partiet kan komma att avslöjas. Regeringen framhöll att tillämpning av bland annat skattelagstiftningen innebär att det i ärenden hos till exempel Skatteverket och andra statliga förvaltningsmyndigheter förekommer uppgifter om vilka enskilda som i sådana avseenden har koppling till ett parti. Regeringen konstaterade att detta inte anses utgöra någon begränsning av den fria åsiktsbildningen trots att det är tänkbart att lagstiftningen indirekt skulle kunna ge utrymme för antaganden om en viss persons politiska åskådning eller inverka på enskildas benägenhet att ta på sig uppdrag för en politisk organisation.10
Samma resonemang kan föras beträffande regleringen om registrering av ledande befattningshavare i en juridisk person som saknar en verklig huvudman. Exempelvis skattelagstiftningen och lagen (1974:174) om identitetsbeteckning för juridiska personer m.fl. innebär att det i ärenden hos Skatteverket och andra myndigheter förekommer uppgifter om enskilda som har koppling till en organisation som har ett politiskt, religiöst, kulturellt eller annat sådant ändamål. I nämnda ärenden förekommer i vart fall uppgifter om enskilda som företräder organisationerna. Som framhålls av regeringen i förarbetena till lagen om insyn i finansiering av partier anses inte offentligrättslig reglering av sådant slag utgöra någon rättighetsbegränsning.
När det gäller registrerade trossamfund ska en ansökan om registrering undertecknas av samtliga personer som ingår i samfundets styrelse eller motsvarande organ (3 § förordningen [1999:731] om registrering av trossamfund). Till ansökan ska bifogas en kopia av protokoll eller annan handling som visar vilka som har valts att ingå i styrelsen eller motsvarande organ och vilka som annars är behöriga att företräda trossamfundet (5 § förordningen om registrering av trossamfund). Nuvarande reglering innebär således att uppgifter om ledningen i ett registrerat trossamfund förekommer i ärenden hos Kammarkollegiet som är registreringsmyndighet.
Sammanfattningsvis kan regleringen om registrering av ledande befattningshavare i juridiska personer som saknar en verklig huvudman inte anses präglas av några inslag av tvång som är riktat mot enskilda personer i den mening som avses i regeringsformen. En skyldighet att tvingas uppge sin åskådning i politiskt, religiöst, kulturellt
eller annat sådant hänseende kan inte heller sägas ingå som ett naturligt led i regleringen.11
Mot denna bakgrund anser utredningen att regleringen om registrering av ledande befattningshavare i juridiska personer som saknar en verklig huvudman, och de tänkbara effekterna av regleringen, inte kan anses begränsa skyddet för enskilda mot att tvingas ge till känna sin åskådning i politiskt, religiöst, kulturellt eller annat sådant hänseende. Regleringen kan därmed inte anses stå i strid med 2 kap. 2 § regeringsformen.
Den nya EU-regleringen innebär inte någon otillåten åsiktsregistrering
Enligt 2 kap. 3 § regeringsformen får ingen svensk medborgare utan samtycke antecknas i ett allmänt register enbart på grund av sin politiska åskådning. I likhet med skyddet mot att tvingas ge till känna sin åskådning i vissa hänseenden, är skyddet mot åsiktsregistrering absolut. Det kan således endast begränsas genom ändringar i grundlag.
Förbudet mot åsiktsregistrering omfattar registreringar som sker i allmänna register enbart på grund av en medborgares politiska åsikter. Avsikten med regleringen är att förhindra att det allmänna inrättar register i vilka enskilda registreras med uppgift om sin politiska åskådning när sådana uppgifter saknar någon form av samband med registrering som sker på helt andra grunder. Regleringen utgör däremot inte något hinder mot att anteckningar om exempelvis partitillhörighet tillförs ett register över personer som på andra grunder än enbart sin politiska åskådning kan betraktas som säkerhetsrisker. Grunden för anteckningen är i sådant fall att den registrerade med hänsyn till samtliga förekommande omständigheter anses utgöra en sådan risk.12 Förbudet hindrar inte heller att till exempel en uppgift om politisk åskådning registreras i en brottsutredning som rör ett brott som motiverats av gärningsmannens politiska åskådning eftersom sådana uppgifter kan ha betydelse för brottsrubricering och straffmätning.13
I förarbetena till lagen om insyn i finansiering av partier behandlades även frågan om förbudet mot åsiktsregistrering utgjorde ett hin-
11 Jfr prop. 1975:76:209 s. 153 och 154 samt prop. 2013/14:70 s. 101. 12Prop. 1975/76:209 s. 118. 13Prop. 2013/14:70 s. 104.
der mot den föreslagna regleringen, det vill säga att partier under vissa omständigheter är skyldiga att redovisa en enskild bidragsgivares identitet. Regeringen ansåg att varken förbudet mot åsiktsregistrering, eller de konstitutionella grunder som bär upp bestämmelsen, kunde anses lägga hinder i vägen för att införa ett krav på redovisning av partiernas finansiering. Enligt regeringen måste det beaktas att syftet med registreringen är att möjliggöra insyn för väljarna i partiernas finansiering för att avslöja eventuella intressekonflikter och för att motverka risken för otillbörlig påverkan och korruption. Att denna registrering i och för sig kan leda till att bidragsgivarnas politiska tillhörighet avslöjas innebar enligt regeringen inte att registreringen kunde anses ske enbart på grund av den enskildes politiska åskådning.14
Syftet med regleringen om registrering av ledande befattningshavare i en juridisk person som saknar en verklig huvudman är inte att samla in och registrera uppgifter om enskilda personers politiska åskådning. Som framgår av föregående avsnitt är syftet med registret över verkliga huvudmän att ge information om vem eller vilka som står bakom en juridisk person. Sådan information kan bidra till att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism. Att registreringen i och för sig kan leda till att en persons politiska tillhörighet avslöjas innebär inte, på motsvarande sätt som förs fram i förarbetena till lagen om insyn i finansiering av partier, att registreringen kan anses ske enbart på grund av den enskildes politiska åskådning.
Mot denna bakgrund anser utredningen att regleringen om registrering av ledande befattningshavare i en juridisk person som saknar en verklig huvudman inte står i strid med förbudet mot åsiktsregistrering i 2 kap. 3 § regeringsformen.
Om det finns en verklig huvudman
I artikel 42 i penningtvättsförordningen finns bestämmelser om vem som är att anse som verklig huvudman i en företagsenhet eller en annan juridisk person. När det gäller företagsenheter ska den fysiska person som har ett ägarintresse eller som kontrollerar företagsenheten på ett annat sätt anses vara verklig huvudman (artikel 42.1). Med ägarintresse avses ett direkt eller indirekt ägande av mer än 25 pro-
cent av aktierna, rösträtterna eller annat ägarintresse i företagsenheten (artikel 42.2).
När det gäller andra juridiska personer än företagsenheter som har rättskapacitet enligt nationell rätt ska den verkliga huvudmannen anses vara den eller de personer som utövar kontroll över den juridiska personen, om det med hänsyn till den juridiska personens form och struktur inte är lämpligt eller möjligt att ta hänsyn till ägarintresse (artikel 42.6). Med kontroll över en juridisk person avses möjligheten att utöva ett betydande inflytande eller att se till att den juridiska personen fattar vissa beslut (artikel 42.3).
Ideella föreningar kommer endast i undantagsfall att ha en verklig huvudman eftersom det i regel följer av stadgarna i en sådan förening att varje medlem har en röst. Alla medlemmar har då samma möjligheter till kontroll och inflytande i föreningen. Det bör således vara ovanligt att någon medlem kontrollerar mer än 25 procent av rösterna på föreningsstämman eller att en person kan anses kontrollera föreningen på något annat sätt som föreskrivs i penningtvättsförordningen. En sådan situation kan dock uppstå om en ideell förening har färre än fyra medlemmar.
Som framgår av avsnitt 8.2.1 finns det ingen civilrättslig reglering för ideella föreningar. I stället får ledning hämtas i föreningens stadgar, god föreningssed, rättspraxis, grundläggande rättsprinciper samt i paralleller från andra regelområden.15 Av rättspraxis framgår att en analogi med vissa bestämmelser i föreningslagen kan bli aktuell.16
Av 1 kap. 3 § föreningslagen framgår att det krävs minst tre medlemmar för att bilda en ekonomisk förening. I 7 kap. 1 § samma lag anges att en ekonomisk förening ska ha en styrelse med tre eller flera ledamöter. Detta bör ses som vägledande även för ideella föreningar.
Som framgår ovan anser utredningen att registrering av ledande befattningshavare i en ideell förening inte innebär att det allmänna tvingar någon enskild att ge till känna sin åskådning i politiskt, religiöst, kulturellt eller annat sådant hänseende. Det gäller även om personerna registreras i egenskap av verkliga huvudmän. Avgörande för bedömningen är att personerna ingår i ledningen och därmed företräder föreningen utåt, bland annat i förhållande till myndigheter.
Den enda situation i vilken en medlem i en ideell förening behöver registreras i registret över verkliga huvudmän utan att också före-
15NJA 2013 s. 223. 16 Jfr NJA 1958 s. 438, NJA 2008 s. 255 och NJA 2013 s. 223.
träda den ideella föreningen är om föreningen har endast tre medlemmar och inte samtliga medlemmar ingår i styrelsen. Den eller de medlemmar som inte ingår i styrelsen skulle då behöva registreras som verkliga huvudmän utan att samtidigt företräda föreningen.
Utredningen förutsätter att minst tre styrelseledamöter är det som är normalt förekommande i en ideell förening, även om det inte är något rättsligt krav. Det bör vara ovanligt att en ideell förening som har endast tre medlemmar har styrelseledamöter som inte är medlemmar. I en ideell förening med endast tre medlemmar bör därför samtliga medlemmar som utgångspunkt ingå i styrelsen. Därmed bör det i praktiken inte vara särskilt sannolikt att en medlem i en ideell förening registreras som verklig huvudman utan att också företräda föreningen.
8.4. Den nya penningtvättslagen behöver kopplas samman med penningtvättsförordningen
Utredningens förslag: Det ska i den nya penningtvättslagen upp-
lysas om att det i penningtvättsförordningen finns ytterligare bestämmelser om verkligt huvudmannaskap.
Det ska införas en definition av register över verkliga huvudmän.
Det finns behov av en upplysningsbestämmelse
Bestämmelser om verkligt huvudmannaskap finns i både penningtvättsförordningen och sjätte penningtvättsdirektivet. Av förordningen framgår bland annat vem som är att anse som verklig huvudman för en juridisk person eller en trust eller en liknande juridisk konstruktion (artiklarna 42–43a). I förordningen regleras också skyldigheterna för juridiska personer och personer som driver verksamhet som avser förvaltning av en trust eller en liknande juridisk konstruktion att ha adekvata, korrekta och aktuella uppgifter om verkligt huvudmannaskap, att tillhandahålla uppgifterna till verksamhetsutövare och behöriga myndigheter samt att anmäla uppgifterna för registrering (artiklarna 45 och 46).
Den svenska reglering som genomför direktivets bestämmelser om verkligt huvudmannaskap kommer att finnas i den nya penning-
tvättslagen. I syfte att underlätta tillämpningen bör det i den nya penningtvättslagen införas en bestämmelse som upplyser om att det i penningtvättsförordningen finns ytterligare bestämmelser om verkligt huvudmannaskap.
Det bör införas en definition av register över verkliga huvudmän
Skyldigheten för juridiska personer och personer som driver verksamhet som avser förvaltning av en trust eller en liknande juridisk konstruktion att anmäla uppgifter för registrering i registret över verkliga huvudmän regleras i penningtvättsförordningen (artiklarna 45.1a, 46.1b och 47). I förordningen anges att anmälan ska göras till det register som avses i artikel 10 i sjätte penningtvättsdirektivet.
Förordningen innehåller också krav på verksamhetsutövare att anmäla uppgifter om avvikelser mellan de uppgifter om verkliga huvudmän som de har tillgång till och uppgifterna i registret. Enligt förordningen ska anmälan göras till den enhet som ansvarar för registret enligt artikel 10 i direktivet (artikel 16a).
För att skapa en tydlig sammankoppling mellan penningtvättsförordningen och den svenska reglering som genomför sjätte penningtvättsdirektivet bör register över verkliga huvudmän definieras som det register som avses i artikel 10 i sjätte penningtvättsdirektivet. En bestämmelse med den innebörden bör tas in i den nya penningtvättslagen.
8.5. Registreringsmyndighet
Utredningens förslag: Registerlagens bestämmelser om att Bolags-
verket är registreringsmyndighet ska föras över till den nya penningtvättslagen.
Utredningens bedömning: Sjätte penningtvättsdirektivets bestäm-
melser om sammankoppling av de centrala registren över verkliga huvudmän kräver inga lagstiftningsåtgärder.
Bolagsverket är registreringsmyndighet
Enligt artikel 10.1 första stycket i sjätte penningtvättsdirektivet ska medlemsstaterna se till att uppgifter om verkligt huvudmannaskap finns i ett centralt register. Delvis motsvarande bestämmelser finns i artikel 30.3 i fjärde penningtvättsdirektivet.
Av 3 kap. 1 § registerlagen framgår att Bolagsverket ansvarar för att föra registret över verkliga huvudmän.17 Det finns inte anledning att ändra på den ordning som gäller för närvarande. Registerlagens bestämmelser om att Bolagsverket är registreringsmyndighet bör därför föras över till den nya penningtvättslagen.
Registret ska vara sammankopplat med den centrala europeiska plattformen
Enligt artikel 10.11 i direktivet ska de centrala registren över verkliga huvudmän sammankopplas via den centrala europeiska plattform som inrättats genom artikel 22.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1132 av den 14 juni 2017 om vissa aspekter av bolagsrätt (kodifiering). Kommissionen ska enligt artikel 15.1 i sjätte penningtvättsdirektivet vid behov anta genomförandeakter med tekniska specifikationer och förfaranden som krävs för att medlemsstaternas centrala register över verkliga huvudmän ska kunna sammankopplas.
Motsvarande bestämmelser finns i artiklarna 30.10 och 31.9 i fjärde penningtvättsdirektivet. Från svensk sida har någon sammankoppling av registren ännu inte skett. Det finns för närvarande inte heller någon tidsplan för när sammankoppling ska ske.
Artiklarna 10.11 och 15.1 i sjätte penningtvättsdirektivet kräver inga lagstiftningsåtgärder. Bolagsverket ansvarar för att utveckla, förvalta och hantera driften av systemet för sammankopplingar till EU:s register och e-juridikportal.18 Bolagsverket är dock beroende av att kommissionen antar de genomförandeakter med tekniska specifikationer och förfaranden som avses i artikel 15.1 för att komma vidare i arbetet med att sammankoppla registren.
17 Se även prop. 2016/17:172 s. 475 f. 18Prop. 2023/24:2 s. 27.
8.6. Anmälningsskyldiga
Utredningens förslag: Svenska juridiska personer ska anmäla upp-
gifter enligt artiklarna 44 och 45.3 i penningtvättsförordningen till Bolagsverket för registrering i registret över verkliga huvudmän.
Vissa organ inom eller med anknytning till offentlig sektor och företag vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad ska om vissa villkor är uppfyllda undantas från registreringsskyldighet.
En fysisk person med hemvist i Sverige som driver verksamhet som avser förvaltning av en trust eller en liknande juridisk konstruktion ska anmäla uppgifter enligt artikel 44 i penningtvättsförordningen till Bolagsverket för registrering i registret över verkliga huvudmän.
Om flera personer driver verksamhet som avser förvaltning av en trust eller en liknande juridisk konstruktion och de är etablerade eller har sin hemvist i olika medlemsstater, ska ett intyg om registrering eller ett utdrag ur registret över verkliga huvudmän i en medlemsstat anses tillräckligt för att registreringsskyldigheten ska anses uppfylld.
En juridisk person som har bildats i en stat utanför EES ska anmäla uppgifter enligt artiklarna 44, 45.3 och 47 i penningtvättsförordningen till Bolagsverket för registrering i registret över verkliga huvudmän, om den juridiska personen i Sverige förvärvar fast egendom, tilldelas ett upphandlingskontrakt eller inleder en affärsförbindelse med en verksamhetsutövare enligt artikel 48.1 d i förordningen. Detsamma gäller för den som driver verksamhet som avser förvaltning av en trust eller en liknande juridisk konstruktion och som är etablerad eller har sin hemvist i en stat utanför EES.
Om en sådan person förvärvar fast egendom, tilldelas upphandlingskontrakt eller ingår affärsförbindelser med verksamhetsutövare i flera medlemsstater, ska ett intyg om registrering eller ett utdrag ur registret över verkliga huvudmän i en medlemsstat anses tillräckligt för att registreringsskyldigheten ska anses uppfylld.
En juridisk person som har bildats i en stat utanför EES får anmäla uppgifter enligt artikel 44 i penningtvättsförordningen till Bolagsverket för registrering i registret över verkliga huvudmän om den juridiska personen har för avsikt att i Sverige förvärva fast
egendom, delta i en upphandling eller inleda en affärsförbindelse med en verksamhetsutövare enligt artikel 48.1 d i penningtvättsförordningen. Detsamma gäller för den som driver verksamhet som avser förvaltning av en trust eller en liknande juridisk konstruktion och som är etablerad eller har sin hemvist i en stat utanför EES.
Det ska införas en definition av registreringsskyldig person. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om innehållet i och övriga krav på en anmälan av uppgifter enligt artiklarna 44, 45.3 och 47 i penningtvättsförordningen.
Utredningens bedömning: Nominella aktieägare och nominella
styrelseledamöter i den mening som avses i penningtvättsförordningen förekommer inte i Sverige.
Anmälningsskyldiga i en stat inom EES
Enligt artikel 10.1 första stycket första meningen i sjätte penningtvättsdirektivet ska medlemsstaterna se till att de uppgifter som avses i artiklarna 44, 45.3 och 47 i penningtvättsförordningen finns i ett centralt register i den medlemsstat där den juridiska enheten har bildats eller där förvaltaren av en trust eller en person som har en likvärdig ställning i en liknande juridisk konstruktion är etablerad eller har sin hemvist. Medlemsstaterna ska enligt artikel 10.2 i direktivet se till att juridiska personer och förvaltare av truster och personer som har en likvärdig ställning i en liknande juridisk konstruktion är skyldiga att förse den eller de enheter som ansvarar för det centrala registret i medlemsstaten med de uppgifter som anges i artiklarna 44, 45.3 och 47 i penningtvättsförordningen. Uppgifterna ska anmälas utan onödigt dröjsmål efter att en juridisk person eller en trust eller en liknande juridisk konstruktion har bildats (artiklarna 45.1a och 46.1b i penningtvättsförordningen).
Av artikel 44 i penningtvättsförordningen framgår vilka uppgifter som juridiska personer samt förvaltare av truster och personer som har en likvärdig ställning i en liknande juridisk konstruktion ska anmäla till det centrala registret över verkliga huvudmän. I artikel 45.3 regleras vilka uppgifter en juridisk person som saknar en verklig
huvudman ska anmäla till registret. Av artikel 47 följer vilka uppgifter om nominella aktieägare och nominella styrelseledamöter som en juridisk person ska anmäla till registret. Vad som avses med nominella aktieägare och nominella styrelseledamöter behandlas närmare nedan. Enligt utredningens bedömning förekommer inte nominella aktieägare och nominella styrelseledamöter i Sverige. För en svensk juridisk person blir därför inte bestämmelserna i artikel 47 tillämpliga.
För svensk del innebär detta att juridiska personer som har bildats i Sverige ska anmäla uppgifter enligt artiklarna 44 och 45.3 till Bolagsverket för registrering i registret över verkliga huvudmän. För att i svensk rätt genomföra artikel 10.1 första stycket första meningen och 10.2 i direktivet bör en bestämmelse med den innebörden tas in i den nya penningtvättslagen.
Registerlagen, som genomför artiklarna 30 och 31 i fjärde penningtvättsdirektivet, gäller även för utländska juridiska personer som driver verksamhet i Sverige (1 kap. 2 § första stycket 2). I förarbetena till registerlagen uttalar regeringen, med hänvisning till artikel 30.1 i den engelska språkversionen av fjärde penningtvättsdirektivet, att direktivet bör förstås så att kraven avseende verkligt huvudmannaskap som huvudregel ska tillämpas på alla juridiska personer som har bildats eller är verksamma i Sverige.19 I nämnda artikel anges att medlemsstaterna ska se till att ”corporate and other legal entities incorporated within their territory” ska hålla uppgifter om verkligt huvudmannaskap.
Uttrycket ”incorporated” används även i motsvarande bestämmelser i sjätte penningtvättsdirektivet (artikel 10.1 första stycket) och bör i det sammanhang som det förekommer översättas till ”bildats”. Juridiska personer som har bildats i en annan medlemsstat och som driver verksamhet i Sverige ska registrera sig i hemmedlemsstaten. Enligt utredningens uppfattning kan direktivet därför inte ges en tolkning som innebär att även utländska juridiska personer som driver verksamhet i Sverige ska registrera sig här i landet. Det finns inte heller något annat i direktivet som talar i den riktningen.
När det gäller juridiska personer som har bildats i en stat utanför EES och som ingår vissa i direktivet angivna avtal i en medlemsstat ska dock registrering ske i den medlemsstaten (artikel 10.1a). Detta behandlas närmare nedan.
Vad därefter gäller förvaltare av truster så ställer direktivet krav på att registrering ska ske i den medlemsstat där förvaltaren är etablerad eller har sin hemvist (artikel 10.1 första stycket). Detsamma gäller för en person som har en likvärdig ställning i en liknande juridisk konstruktion. Den som driver verksamhet som avser förvaltning av en trust eller en liknande juridisk konstruktion kan vara såväl en fysisk som en juridisk person. En fysisk person som driver sådan verksamhet omfattas därför också av registreringsskyldighet eftersom både penningtvättsförordningen och direktivet riktar skyldigheter mot den som driver verksamheten. Skyldigheterna kan inte riktas mot en trust eller en liknande juridisk konstruktion eftersom dessa inte är juridiska personer.20
För att i svensk rätt genomföra artikel 10.1 första stycket första meningen och 10.2 i direktivet bör det i den nya penningtvättslagen tas in en bestämmelse som anger att en fysisk person med hemvist i Sverige som driver verksamhet som avser förvaltning av en trust eller en liknande juridisk konstruktion ska anmäla uppgifter enligt artikel 44 till Bolagsverket för registrering i registret över verkliga huvudmän.
Om flera personer driver verksamhet som avser förvaltning av en trust eller en liknande juridisk konstruktion och de är etablerade eller har sin hemvist i olika medlemsstater, ska enligt artikel 10.1 andra stycket i direktivet ett intyg om registrering eller ett utdrag ur registret över verkliga huvudmän i en medlemsstat anses tillräckligt för att registreringsskyldigheten ska anses uppfylld. För att i svensk rätt genomföra direktivet bör en motsvarande bestämmelse tas in i den nya penningtvättslagen.
Undantag från registreringsskyldighet
Enligt artikel 10.1 första stycket andra meningen i direktivet ska kravet på att medlemsstaterna ska se till att uppgifter om verkligt huvudmannaskap finns i det centrala registret inte tillämpas för sådana enheter som avses i artikel 43c i penningtvättsförordningen. Hänvisningen till artikel 43c tycks vara felaktig. Någon sådan artikel finns nämligen inte i rådets förhandlingsmandat. Vid en jämförelse med
20 Jfr prop. 2016/173:173 s. 448.
det antagna direktivet förefaller hänvisningen avse artikel 45a i penningtvättsförordningen.21
Av artikel 45a a i penningtvättsförordningen framgår att förordningens bestämmelser om bland annat anmälningsskyldighet inte gäller för vissa företag vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad. En förutsättning för att ett sådant företag ska undantas från anmälningsskyldighet är att företaget omfattas av informationskrav enligt EU-rätten eller motsvarande internationella normer. Därutöver gäller vissa ytterligare villkor för att företaget ska undantas. Av artikel 45a b framgår vidare att vissa organ inom eller med anknytning till offentlig sektor undantas från anmälningsskyldighet.
För att i svensk rätt genomföra artikel 10.1 första stycket andra meningen i direktivet bör sådana företag som avses i artikel 45a i penningtvättsförordningen undantas från bestämmelserna om registreringsskyldighet i den nya penningtvättslagen.
Särskilt om nominella aktieägare och nominella styrelseledamöter
Enligt artikel 47 i penningtvättsförordningen har nominella aktieägare och nominella styrelseledamöter en uppgiftsskyldighet i förhållande till en juridisk person. Den juridiska personen har i sin tur en skyldighet att anmäla uppgifterna om nominella aktieägare och nominella styrelseledamöter till registret över verkliga huvudmän.
Förordningen innehåller inte någon definition av begreppen nominell aktieägare och nominell styrelseledamot. Däremot definieras begreppet ”formellt arrangemang för nominella företrädare” (artikel 2.24). Med ett sådant arrangemang avses ett avtal eller motsvarande arrangemang, mellan en nominerad och en nominerande part, där den nominerande parten är en fysisk eller juridisk person som instruerar en nominerad part att agera för dennes räkning i en viss roll, inbegripet som styrelseledamot eller aktieägare. Den nominerade parten är en fysisk eller juridisk person som tar emot instruktioner av den nominerande parten att agera för dennes räkning.
I skäl 74 i förordningen anges att arrangemang för nominella företrädare kan göra det möjligt att dölja de verkliga huvudmännens iden-
21 Artikel 10.1 första stycket andra meningen i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1640 av den 31 maj 2024 om de mekanismer som medlemsstaterna ska inrätta för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av direktiv (EU) 2019/1937 och om ändring och upphävande av direktiv (EU) 2015/849.
titet eftersom en nominerad part kan agera som aktieägare eller styrelseledamot i en juridisk person utan att nödvändigtvis uppge vem som har nominerat denne. Sådana arrangemang kan dölja det verkliga huvudmannaskapet och kontrollstrukturen i situationer där de verkliga huvudmännen inte vill avslöja sin identitet eller sin roll i dessa juridiska personer. För att undvika att sådana arrangemang missbrukas och för att förhindra att kriminella gömmer sig bakom personer som agerar på deras vägnar har det ansetts finnas behov av ett öppenhetskrav.
I svensk rätt finns ingen reglering om nominella aktieägare eller nominella styrelseledamöter. Med nominell aktieägare avses vanligtvis en fysisk eller juridisk person som registreras som ägare till aktier i den verkliga ägarens ställe. En nominell aktieägare får inte utöva en aktieägares rätt i bolaget eftersom de rättigheter som är knutna till aktierna inte har överförts till denne; rättigheterna tillkommer den verkliga ägaren. Den nominella aktieägaren kan således inte förfoga över aktierna, rösta på bolagsstämman, ta emot utdelning eller utöva andra rättigheter som är knutna till aktierna.
I de rättsordningar där nominella aktieägare förekommer är det inte möjligt att få veta vem som är den verkliga ägaren till de aktier som står registrerade på den nominella aktieägaren. Det kan jämföras med svenska förvaltarregistrerade aktier där en förvaltare står registrerad som ägare till aktierna samtidigt som det förs ett register över de verkliga aktieägarna. På begäran av värdepapperscentralen (Euroclear Sweden AB) ska en förvaltare lämna ut uppgifter om de aktieägare vars aktier den förvaltar (3 kap. 12 § lagen [1998:1479] om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument). Förvaltaren utövar inte några av de rättigheter som tillkommer en aktieägare. Om en aktieägare som har sina aktier förvaltarregistrerade vill utöva rösträtt för aktierna kan denne tillfälligt låta sig införas i aktieboken, så kallad rösträttsregistrering (5 kap. 15 § ABL). Mot denna bakgrund bör nominella aktieägare inte förekomma i Sverige.22
Nominella styrelseledamöter bör inte heller kunna komma i fråga för svensk del. I ett aktiebolag utses styrelseledamöterna av bolagsstämman (8 kap. 8 § ABL). I ekonomiska föreningar väljs styrelsen som huvudregel av föreningsstämman. I stadgarna får det dock bestämmas att en eller flera styrelseledamöter ska utses på något annat sätt (7 kap. 6 § föreningslagen). I en stiftelse är det den eller de fysiska
22 Se även SOU 2007:23 s. 99 och 100, prop. 2008/09:70 s. 62 och 182 samt Lagrådets yttrande över lagrådsremissen Genomförande av tredje penningtvättsdirektivet s. 5.
personer som har åtagit sig att förvalta stiftelsens egendom i enlighet med stiftelseförordnandet som bildar styrelse för stiftelsen (2 kap. 2 § andra stycket stiftelselagen [1994:1220]). För ideella föreningar finns ingen civilrättslig reglering, men normalt sett utses styrelsen i en ideell förening på samma sätt som i en ekonomisk förening, det vill säga av föreningsstämman.
Det får anses vara en grundläggande associationsrättslig princip att styrelseledamöterna i en juridisk person ska agera i och ta tillvara den juridiska personens intressen, och därmed i förlängningen aktieägarnas eller medlemmarnas intressen, det vill säga styrelseledamöterna har en lojalitetsplikt. I detta ligger att en styrelseledamot inte får gynna sina egna eller någon annans intressen på den juridiska personens bekostnad. Av aktiebolagslagen följer vidare att styrelsen, eller någon annan ställföreträdare för bolaget, inte får företa en rättshandling eller någon annan åtgärd som är ägnad att ge en otillbörlig fördel åt en aktieägare eller någon annan, till nackdel för bolaget eller någon annan aktieägare (8 kap. 41 §). En motsvarande bestämmelse finns i föreningslagen (7 kap. 42 §). Ett sådant handlade som regleras i ett formellt arrangemang för nominella företrädare enligt definitionen i penningtvättsförordningen bör därmed strida mot lojalitetsplikten. Nominella styrelseledamöter i den mening som avses i förordningen bör därför inte förekomma i Sverige.
Detta innebär att utredningen vid framtagandet av förslagen till genomförande av direktivet och sanktioner vid överträdelser av penningtvättsförordningen har utgått från att det för svensk del inte kan finnas nominella aktieägare eller nominella styrelseledamöter i den mening som avses i förordningen.
Anmälningsskyldiga i en stat utanför EES
Av artikel 10.1a första stycket i direktivet följer att juridiska personer som har bildats i en stat utanför EES ska registreras i det centrala registret över verkliga huvudmän i den medlemsstat där den juridiska personen förvärvar fast egendom, tilldelas ett kontrakt efter en upphandling av varor, tjänster eller koncessioner eller inleder en affärsförbindelse med en verksamhetsutövare enligt artikel 48.1 d i penningtvättsförordningen. Av sistnämnda artikel framgår att registrering inte behöver ske om affärsförbindelsen ingås med en verksamhetsutövare
som är verksam inom en sektor som förknippas med låg risk för penningtvätt och finansiering av terrorism och affärsförbindelsen, eller en transaktion med koppling till denna, inte överstiger 250 000 euro eller motsvarande belopp i nationell valuta. Motsvarande bestämmelser gäller för en förvaltare av en trust eller en person med likvärdig ställning i en liknande juridisk konstruktion som är etablerad eller har sin hemvist i en stat utanför EES.
För svensk del innebär detta att juridiska personer som har bildats i en stat utanför EES ska anmäla uppgifter enligt artiklarna 44, 45.3 och 47 i penningtvättsförordningen till Bolagsverket för registrering i registret över verkliga huvudmän, om den juridiska personen i Sverige förvärvar fast egendom, tilldelas upphandlingskontrakt eller ingår en affärsförbindelse med en verksamhetsutövare enligt artikel 48.1 d i penningtvättsförordningen. Eftersom nominella aktieägare och nominella styrelseledamöter kan förekomma i utländska rättsordningar föreslår utredningen att sådana juridiska personer även ska anmäla uppgifter enligt artikel 47 i förordningen. En motsvarande anmälningsskyldighet ska gälla för den som driver verksamhet som avser förvaltning av en trust eller en liknande juridisk konstruktion och som är etablerad eller har sin hemvist i en stat utanför EES. Bestämmelser med den innebörden bör införas i den nya penningtvättslagen.
Om en juridisk person som har bildats i en stat utanför EES förvärvar fast egendom, tilldelas ett upphandlingskontrakt eller ingår flera affärsförbindelser med verksamhetsutövare i olika medlemsstater ska enligt artikel 10.1a andra stycket i direktivet ett intyg om registrering eller ett utdrag ur registret över verkliga huvudmän i en medlemsstat anses tillräckligt för att registreringsskyldigheten ska anses uppfylld. Detsamma gäller för den som driver verksamhet som avser förvaltning av en trust eller en liknande juridisk konstruktion och som är etablerad eller har sin hemvist i en stat utanför EES. Även detta bör framgå av den nya penningtvättslagen.
Av artikel 48.1a i penningtvättsförordningen följer att medlemsstaterna ska tillåta att juridiska personer som har bildats i en stat utanför EES anmäler uppgifter enligt artikel 44 till registret över verkliga huvudmän om de avser att förvärva fast egendom i medlemsstaten, delta i en upphandling av varor, tjänster eller koncessioner eller inleda en affärsförbindelse med en verksamhetsutövare. Samma rätt ska tillkomma förvaltare av truster eller personer som har en likvärdig ställning i en liknande juridisk konstruktion som är etablerade eller
har sin hemvist i en stat utanför EES eller som driver verksamhet som avser förvaltning av en trust eller en liknande juridisk konstruktion utanför EES. Bestämmelser med den innebörden bör tas in i den nya penningtvättslagen.
Det bör införas en definition av registreringsskyldig person
I de föregående avsnitten föreslår utredningen att juridiska personer samt fysiska personer som driver verksamhet som avser förvaltning av en trust eller en liknande juridisk konstruktion ska anmäla uppgifter till Bolagsverket för registrering i registret över verkliga huvudmän. Detsamma gäller för vissa fysiska och juridiska personer som har sin hemvist eller som har bildats i en stat utanför EES och som ingår vissa avtal i Sverige.
För att den föreslagna regleringen ska bli överskådlig och enkel att tillämpa bör samlingsbegreppet registreringsskyldig person användas för de fysiska och juridiska personer som är skyldiga att anmäla uppgifter till Bolagsverket för registrering. Det bör i den nya penningtvättslagen införas en definition som anger detta.
Anmälan till registret
Enligt artikel 10.1b i direktivet får de uppgifter som ska finnas i det centrala registret över verkliga huvudmän samlas in i enlighet med nationella system. Detta kan uppfattas som att medlemsstaterna själva får bestämma hur uppgifterna ska tillföras registret. Exempelvis anges i skäl 19 att medlemsstaterna får besluta att verksamhetsutövare ska ansvara för att förse registret med vissa uppgifter. Motsvarande bestämmelser finns i artikel 30.3 i fjärde penningtvättsdirektivet, se även skäl 14.
Det är inte helt klart hur artikel 10.1b i direktivet förhåller sig till artikel 45.1a i penningtvättsförordningen som anger att det är den juridiska personen som ska anmäla uppgifterna till registret. I artikel 46.1b finns en motsvarande skyldighet för personer som driver verksamhet som avser förvaltning av en trust eller en liknande juridisk konstruktion. Dessa bestämmelser ger enligt utredningens uppfattning inte utrymme för att låta någon annan göra anmälan till registret. Som framhålls i förarbetena till registerlagen är vidare den juridiska per-
sonen bäst lämpad att utreda frågan om vem som är dess verkliga huvudman och att uppdatera anmälan när förhållandena ändras.23Detsamma gäller beträffande de personer som driver verksamhet som avser förvaltning av en trust eller en liknande juridisk person.
I avsnitten ovan föreslår utredningen bestämmelser om vilka juridiska personer och personer som driver verksamhet som avser förvaltning av en trust eller en liknande juridisk konstruktion som ska anmäla uppgifter till Bolagsverket för registrering i registret över verkliga huvudmän. När en anmälan ska ske, och när ändrade förhållanden ska anmälas, framgår direkt av förordningen (artiklarna 45.1a och 46.1b). Några bestämmelser om detta ska därför inte införas i svensk rätt.
Artikel 10.1b i direktivet ger utrymme för medlemsstaterna att i nationell rätt föreskriva hur uppgifter ska anmälas för registrering i det centrala registret över verkliga huvudmän. Medlemsstaterna bör även kunna reglera vad en anmälan ska innehålla eftersom det har karaktär av verkställighetsföreskrifter.
Bestämmelser om hur en anmälan ska göras och vad den ska innehålla finns för närvarande i registerförordningen (2 kap.). För att behålla systematiken i nuvarande reglering bör en motsvarande reglering avseende en anmälan av uppgifter enligt penningtvättsförordningen ske i föreskrifter på lägre nivå än lag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför bemyndigas att meddela föreskrifter om innehållet i och övriga krav på en anmälan av uppgifter enligt artiklarna 44, 45.3 och 47 i penningtvättsförordningen. En bestämmelse med den innebörden bör införas i den nya penningtvättslagen.
8.7. Registrets innehåll
Utredningens förslag: Regeringen eller den myndighet som reger-
ingen bestämmer ska få meddela föreskrifter om innehållet i och övriga egenskaper hos registret över verkliga huvudmän.
Utredningens bedömning: Sjätte penningtvättsdirektivets bestäm-
melser om gallring bör genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag.
Registrets innehåll
Enligt artikel 10.1 första stycket första meningen i sjätte penningtvättsdirektivet ska medlemsstaterna se till att de uppgifter om verkliga huvudmän och andra uppgifter som ska anmälas för registrering enligt artiklarna 44, 45.3 och 47 i penningtvättsförordningen ska finnas i det centrala registret över verkliga huvudmän. I artikel 44 regleras vilka uppgifter som ska anmälas av juridiska personer och personer som driver verksamhet som avser förvaltning av en trust eller en liknande juridisk konstruktion. Artikel 45.3 anger de uppgifter som en juridisk person som saknar en verklig huvudman ska anmäla. Av artikel 47 framgår vilka uppgifter om nominella aktieägare och nominella styrelseledamöter som en juridisk person ska anmäla till registret. I artikel 10.3 i direktivet finns ytterligare bestämmelser om vad registret ska innehålla när det gäller juridiska personer som saknar en verklig huvudman. Dessa bestämmelser motsvarar vad en juridisk person som saknar en verklig huvudman ska anmäla till registret enligt artikel 45.3 i förordningen.
För att i svensk rätt genomföra artikel 10.1 första stycket första meningen och 10.3 i direktivet behöver det införas en reglering om vilka uppgifter som registret över verkliga huvudmän ska innehålla. För närvarande regleras detta i registerförordningen (3 kap. 2 §). För att bibehålla systematiken i nuvarande reglering bör bestämmelserna i artikel 10.1 första stycket första meningen och 10.3 om vad registret ska innehålla genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag. Registerlagens bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om vad registret ska innehålla (3 kap. 12 § 2) bör därför föras över till den nya penningtvättslagen.
Gallring
De uppgifter som ska finnas i det centrala registret över verkliga huvudmän i en medlemsstat ska enligt artikel 10.12 i direktivet vara tillgängliga via de nationella registren och genom systemet för sammankoppling av register i åtminstone fem år, men inte i mer än tio år efter det att grunderna för registreringen har upphört att existera, den juridiska personen har strukits ur registret eller en juridisk konstruktion har upphört. Bestämmelserna får anses avse när uppgifter ska gallras ur registret.
Motsvarande bestämmelser finns i artikel 30.10 tredje stycket och 31.9 fjärde stycket i fjärde penningtvättsdirektivet.
Bestämmelser om gallring finns i registerförordningen. En uppgift som har blivit inaktuell på grund av en senare registrering eller på grund av att den juridiska personen eller trusten eller den liknande juridiska konstruktionen har upphört ska gallras efter fem år (5 kap. 4 §).
För att behålla systematiken i nuvarande reglering bör direktivets bestämmelser om gallring genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag. Föreskrifter med den innebörden ryms inom regeringens restkompetens enligt 8 kap. 7 § regeringsformen. Det krävs därför inte något föreskriftsbemyndigande för regeringen.
8.8. Uppgifterna i registret ska vara korrekta, adekvata och aktuella
8.8.1. Sjätte penningtvättsdirektivet
Enligt artikel 10.5 i sjätte penningtvättsdirektivet ska medlemsstaterna kräva att uppgifterna i det centrala registret över verkliga huvudmän är korrekta, adekvata och aktuella. I detta syfte ska medlemsstaterna införa regler för att effektivt avhjälpa avvikelser i den information som finns i registret.
Delvis motsvarande bestämmelser finns i artiklarna 30.4 och 31.5 i fjärde penningtvättsdirektivet som i svensk rätt har genomförts i 3 kap. 2–6, 8 och 9 §§ registerlagen. I 3 kap. 2–4 §§ finns bestämmelser om de förelägganden som Bolagsverket får meddela om det finns brister i en anmälan om registrering, om en anmälan uteblir eller om det kan antas att en uppgift i en anmälan eller i registret är felaktig. Bestämmelserna i 3 kap. 5 § innebär en skyldighet för verksamhetsutövare och myndigheter som använder registret att anmäla till Bolagsverket om det finns anledning att misstänka att uppgifterna i registret är felaktiga. I 3 kap. 6 och 8 §§ finns bestämmelser om vitesförelägganden och utdömande av vite.
8.8.2. Det finns vissa brister i registret
För att registret över verkliga huvudmän ska fylla sitt syfte är det viktigt att uppgifterna i registret är korrekta, adekvata och aktuella. Enligt Bolagsverket finns det skäl att anta att majoriteten av uppgifterna i registret är riktiga och att de visar de verkliga förhållandena.24 Bolagsverket har dock pekat på att det finns vissa brister i registret. Exempelvis saknas vissa uppgifter om verkliga huvudmän i registret. Detta kan bland annat bero på att vissa personer väljer att inte göra någon anmälan eftersom de inte vill offentliggöra vem som är verklig huvudman. Registret kan också innehålla felaktiga uppgifter om vem som är verklig huvudman. Anledningen till detta kan vara att en registreringsskyldig har glömt att anmäla ändrade förhållanden. Det kan också bero på att en så kallad målvakt har anmälts som verklig huvudman.25Avsaknaden av ett krav på att en verklig huvudman som inte är folkbokförd i Sverige ska styrka sin identitet i anmälan kan enligt Bolagsverket också ha lett till att det finns falska identiteter registrerade i registret.26
Enligt Bolagsverket förekommer också kvalitetsbrister i redan registrerade uppgifter som kan bero på att regleringen inte är tillräckligt tydlig. Som exempel nämns hur indirekt ägande ska redovisas samt hur närståendes kontroll ska registreras.27 En svårighet med att åtgärda eventuella otydligheter i regleringen är att en stor del av regleringen fortsättningsvis kommer att finnas i penningtvättsförordningen. Förordningen innehåller exempelvis bestämmelser som juridiska personer ska tillämpa för att identifiera sina verkliga huvudmän.
På andra områden finns större möjligheter att införa svensk reglering som säkerställer att uppgifterna i registret är korrekta, adekvata och aktuella. I avsnitten 8.8.3–8.8.7 lämnar utredningen förslag till reglering om bland annat hur felaktiga uppgifter i en anmälan och i registret kan avhjälpas för att uppgifterna i registret ska bli mer korrekta, adekvata och aktuella.
24 Bolagsverket, Slutrapport regeringsuppdrag Registret över verkliga huvudmän, AD 1173/2020, s. 3. 25 Bolagsverket, Slutrapport regeringsuppdrag Registret över verkliga huvudmän, AD 1173/2020, s. 4. 26 Bolagsverket, Slutrapport regeringsuppdrag Registret över verkliga huvudmän, AD 1173/2020, s. 5. 27 Bolagsverket, Slutrapport regeringsuppdrag Registret över verkliga huvudmän, AD 1173/2020, s. 4.
8.8.3. Brister i och utebliven anmälan
Utredningens förslag: Om den som har gjort en anmälan om re-
gistrering inte följer de krav som gäller för en anmälan, får Bolagsverket förelägga den registreringsskyldige att yttra sig i frågan eller rätta till bristen inom viss tid. Om den som har gjort anmälan inte följer ett föreläggande får registrering vägras.
Om en registreringsskyldig inte har anmält uppgifter för registrering inom de frister som gäller för anmälan, eller om registrering vägras på grund av att ett föreläggande om att yttra sig eller rätta till bristen inte följs, får Bolagsverket förelägga den registreringsskyldige att lämna in en anmälan inom viss tid.
Sjätte penningtvättsdirektivet
Enligt artikel 10.5 i direktivet ska medlemsstaterna införa regler för att effektivt avhjälpa avvikelser i den information som finns i registret. Språkligt sett innebär avvikelser att en jämförelse görs med något. Exempelvis föreligger en avvikelse om de uppgifter som finns registrerade i registret inte stämmer överens med de uppgifter om verkligt huvudmannaskap som finns tillgängliga för en verksamhetsutövare i samband med att denne vidtar åtgärder för kundkännedom. En sådan avvikelse ska en verksamhetsutövare anmäla till den enhet som ansvarar för det centrala registret över verkliga huvudmän (artikel 16a i penningtvättsförordningen).
Utredningen anser att begreppet avvikelser inte bör ges en så snäv innebörd. Med hänsyn till vikten av att uppgifterna i registret är korrekta, adekvata och aktuella är det mer ändamålsenligt att låta begreppet även innefatta att uppgifter inte har registrerats trots att de borde det. De åtgärder som införs för att avhjälpa avvikelser i registret bör således inte begränsas till åtgärder som innebär att felaktiga uppgifter rättas utan bör även omfatta åtgärder som syftar till att en anmälan om registrering görs och att brister i en anmälan avhjälps. En sådan tolkning är i linje med direktivets krav på att medlemsstaterna ska kräva att uppgifterna i registret är korrekta, adekvata och aktuella.
Föreläggande om att avhjälpa brister i eller komma in med en anmälan
Registerlagens bestämmelser om brister i en anmälan och utebliven anmälan har införts för att uppfylla fjärde penningtvättsdirektivets krav på att uppgifterna i registret över verkliga huvudmän ska vara korrekta, adekvata och aktuella.28
Om den som har gjort en anmälan om registrering inte följer de krav som gäller för en anmälan får Bolagsverket förelägga den registreringsskyldige att yttra sig i frågan eller rätta till bristen inom en viss tid (3 kap. 2 § registerlagen). Sådana brister kan avse formella krav på anmälan, till exempel att anmälan inte har undertecknats av en behörig person eller att det till anmälan inte har fogats sådana handlingar som efterfrågats. Om den som har gjort anmälan inte följer ett föreläggande, får registrering vägras.
Om en registreringsskyldig inte har anmält uppgifter för registrering inom den tid som anges i registerlagen, eller om registrering har vägrats på grund av att ett föreläggande om rättelse inte har följts, får Bolagsverket förelägga den registreringsskyldige att lämna in en anmälan inom viss tid (3 kap. 3 § registerlagen). Bolagsverket är inte skyldigt att meddela ett formellt föreläggande när brister uppmärksammas, utan har en valmöjlighet. Om verket anser att en brist i stället kan läkas genom ett telefonsamtal eller genom underrättelse är det möjligt.29
Registerlagens bestämmelser om Bolagsverkets befogenhet att meddela föreläggande om att avhjälpa brister i eller inkomma med en anmälan om registrering syftar till att verket ska kunna säkerställa att uppgifterna i registret är korrekta, adekvata och aktuella.30 Motsvarande bestämmelser bör tas in den nya penningtvättslagen.
Bolagsverket bör även fortsättningsvis kunna avstå från att meddela ett formellt föreläggande när brister uppmärksammas om bristen kan åtgärdas på ett annat sätt. Det gäller särskilt när tillämpningsområdet utvidgas till att omfatta juridiska personer som inte har varit registreringsskyldiga tidigare. En utebliven anmälan kan i dessa fall många gånger sannolikt bero på okunskap om den nya regleringen och inte på uppsåtlig underlåtenhet.
28Prop. 2016/17:173 s. 477. 29Prop. 2016/17:173 s. 477. 30Prop. 2016/17:173 s. 479.
8.8.4. Felaktiga uppgifter
Utredningens förslag: Om det kan antas att en uppgift i en an-
mälan om registrering eller i registret över verkliga huvudmän är felaktig, får Bolagsverket förelägga den registreringsskyldige att rätta uppgiften eller visa att den inte är felaktig.
Om föreläggandet inte följs, får Bolagsverket besluta att uppgiften inte ska registreras eller att uppgiften ska tas bort från registret och förelägga den registreringsskyldige att lämna in en ny anmälan.
Om Bolagsverket har tillförlitliga uppgifter om vem som är verklig huvudman får verket rätta uppgiften.
Av registerlagen framgår att Bolagsverket får förelägga en registreringsskyldig att rätta en uppgift i en anmälan om registrering eller i registret över verkliga huvudmän om uppgiften kan antas vara felaktig, eller visa att uppgiften inte är felaktig (3 kap. 4 § första stycket). Bestämmelsen har införts för att uppfylla fjärde penningtvättsdirektivets krav på att uppgifterna i registret ska vara korrekta, adekvata och aktuella.31
Följer den registreringsskyldige inte ett föreläggande får Bolagsverket besluta att uppgiften inte ska registreras eller att uppgiften ska tas bort från registret och förelägga den registreringsskyldige att lämna in en nya anmälan (3 kap. 4 § andra stycket). Om det kan antas att en uppgift i registret är felaktig ska det framgå av registret (3 kap. 10 § registerförordningen).
Bolagsverket kan således enligt nuvarande reglering ingripa i de fall myndigheten får anledning att misstänka att uppgifterna i registret är felaktiga. Om ett föreläggande inte följs får Bolagsverket besluta att uppgiften inte ska registreras eller att uppgiften ska tas bort från registret och förelägga den registreringsskyldige att lämna in en ny anmälan. Bestämmelsen innebär inte att Bolagsverket ska rätta felaktiga uppgifter, till exempel att registrera en annan uppgift än den som har registrerats i registret.32
Bestämmelserna om Bolagsverkets befogenhet att förelägga en registreringsskyldig att rätta en felaktig uppgift syftar, i likhet med de förelägganden som behandlas i avsnitt 8.8.3, till att Bolagsverket ska
31Prop. 2016/17:173 s. 478. 32Prop. 2018/19:150 s. 84.
kunna säkerställa att uppgifterna i registret är korrekta, adekvata och aktuella.33 Motsvarande bestämmelser bör införas i den nya penningtvättslagen.
Utgångspunkten bör också i fortsättningen vara att det är den registreringsskyldige som ska se till att uppgifterna i registret är korrekta. Exempelvis bör skyldigheten att ersätta en borttagen uppgift i registret med en ny uppgift, i likhet med vad som gäller enligt nuvarande reglering, som huvudregel falla på den registreringsskyldige. Om Bolagsverket har tillförlitliga uppgifter om vem som är verklig huvudman bör dock myndigheten själv kunna ändra uppgifterna i registret.
8.8.5. Kontroll av en verklig huvudmans identitet
Utredningens förslag: Om det behövs för att säkerställa en verk-
lig huvudmans identitet, får Bolagsverket förelägga den verkliga huvudmannen att inställa sig personligen.
För en juridisk person som saknar en verklig huvudman ska det som sägs om verklig huvudman gälla ledande befattningshavare.
Om föreläggandet inte följs, får Bolagsverket besluta att registrering inte ska ske eller att en uppgift som har registrerats ska tas bort från registret.
Bolagsverket har som ett särskilt problem uppmärksammat att falska identiteter används för registrering av verkliga huvudmän. Det gäller framför allt personer som inte är folkbokförda i Sverige.34 I nuvarande reglering finns inte något krav på kontroll av en verklig huvudmans identitet.
En kontroll av en persons identitet syftar till att utreda om personen är den han eller hon utger sig för att vara. Kontrollen består dels av att göra en kontroll av att vissa uppgivna personuppgifter verkligen utgör en identitet och att uppgifterna inte är falska, dels att kontrollera om en viss fysisk person stämmer överens med de angivna personuppgifterna. Det förstnämnda kan ske genom slagning i register medan den sistnämnda kontrollen kan göras genom en jämförelse mellan en person och en identitetshandling.
33Prop. 2016/17:173 s. 479. 34 Bolagsverket, Slutrapport regeringsuppdrag Registret över verkliga huvudmän, AD 1173/2020, s. 5 och 13.
I artikel 44 i penningtvättsförordningen anges vilka uppgifter om den verkliga huvudmannen som ska anmälas till det centrala registret över verkliga huvudmän. Motsvarande uppgifter ska anmälas om ledande befattningshavare om en juridisk person saknar en verklig huvudman (artikel 45.3 b). Bland annat ska uppgift lämnas om personnummer eller motsvarande identitetsbeteckning eller numret på en identitetshandling. Till sistnämnda uppgift ska fogas en generell beskrivning av källan för ett sådant nummer, till exempel en passhandling eller en nationell identitetshandling. Det ställs dock inte något krav på att en kopia av passhandlingen eller den nationella identitetshandlingen ska ges in tillsammans med anmälan.
I avsnitt 8.10.2 föreslår utredningen en ny reglering som innebär att en registreringsskyldig ska lämna Bolagsverket de upplysningar och handlingar som verket begär för sin verksamhet enligt den nya penningtvättslagen. Bolagsverket kan med stöd av de bestämmelserna vid behov begära in en kopia av en passhandling eller en nationell identitetshandling. Någon reglering om att det till en anmälan ska fogas en kopia av en passhandling eller en annan identitetshandling som avser den anmälda huvudmannen eller den ledande befattningshavaren behövs därför inte.
I de flesta fall bör de uppgifter som lämnas till Bolagsverket vid en anmälan om registrering i registret över verkliga huvudmän, tillsammans med de upplysningar och handlingar som Bolagsverket kan begära in, vara tillräckligt för att Bolagsverket ska kunna säkerställa den verkliga huvudmannens eller den ledande befattningshavarens identitet. Det kan dock finnas situationer då det behövs en säkrare grund för bedömningen. Så kan vara fallet när det finns misstankar om att den verkliga huvudmannen eller den ledande befattningshavaren använder sig av en falsk identitet eller agerar målvakt. Personlig inställelse för den verkliga huvudmannen eller den ledande befattningshavaren skulle i en sådan situation kunna säkerställa att inte felaktiga uppgifter registreras i registret över verkliga huvudmän.
Personlig inställelse anses vara av central betydelse för att få en säkrare identitetskontroll och används i flera andra sammanhang för detta syfte. Exempelvis ska den som ska lämna en anmälan om inflyttning från utlandet inställa sig personligen hos Skatteverket för identitetskontroll. Detsamma gäller den som är avregistrerad som försvunnen och ska folkbokföras (26 a § folkbokföringslagen [1991:481]) och den som ska styrka sin identitet i samband med tilldelning av sam-
ordningsnummer (2 kap. 2 § lagen [2022:1697] om samordningsnummer).
Utredningen om bolaget som brottsverktyg (dir. 2021:115) föreslår i betänkandet ”Bolag och brott – några åtgärder mot oseriösa företag” (SOU 2023:34) att Bolagsverket ska kunna förelägga om personlig inställelse i registreringsärenden när det behövs för att säkerställa anmälarens eller den anmäldes identitet eller behörighet att företräda företaget. Förslaget är avsett att bidra till att förhindra att registrering sker av stulna, kapade eller fiktiva identiteter. Förslaget omfattar dock inte ärenden om registrering i registret över verkliga huvudmän.
En möjlighet för Bolagsverket att förelägga om personlig inställelse i ärenden om registrering i registret över verkliga huvudmän skulle på motsvarande sätt kunna förhindra att registrering sker av stulna, kapade eller fiktiva identiteter i det registret, vilket i större utsträckning skulle förhindra registreringar som inte stämmer överens med verkliga förhållanden. Det skulle i sin tur göra uppgifterna i registret mer korrekta, adekvata och aktuella. Likaså skulle förutsättningarna för att upptäcka misstänkta målvakter öka. En reglering om personlig inställelse kan också förväntas ha viss preventiv verkan. Bolagsverket bör därför ha möjlighet att förelägga om personlig inställelse i ärenden om registrering i registret över verkliga huvudmän.
Det kan uppstå situationer där Bolagsverket vid kontroller av riktigheten av uppgifterna i registret upptäcker omständigheter som tyder på att en stulen, kapad eller fiktiv identitet har registrerats i registret. Det är angeläget att Bolagsverket även i en sådan situation kan förelägga om personlig inställelse för att säkerställa den verkliga huvudmannens eller den ledande befattningshavarens identitet. En möjlighet för Bolagsverket att förelägga om personlig inställelse bör därför inte begränsas till att endast gälla i ärenden om registrering utan bör också gälla efter att en uppgift om verklig huvudman eller ledande befattningshavare har registrerats.
Som påpekas av Utredningen om bolaget som brottsverktyg kan det dock givetvis också vid en personlig inställelse uppstå situationer då det är mycket svårt att säkerställa en viss persons identitet och att skilja skickligt förfalskade handlingar från äkta.35 Någon garanti för att registrering av felaktiga uppgifter inte sker efter personlig inställelse finns således inte, men risken för detta bör minska avsevärt.
Mot denna bakgrund bör det i den nya penningtvättslagen införas en bestämmelse som ger Bolagsverket möjlighet att förelägga en person som har anmälts eller registrerats som verklig huvudman eller ledande befattningshavare att inställa sig personligen. Ett sådant föreläggande bör endast få beslutas om personlig inställelse behövs för att säkerställa en verklig huvudmans eller en ledande befattningshavares identitet. Detta bör framgå av bestämmelsen.
En personlig inställelse bör i grunden avse en kontroll av identitet. Den ska således inte, i likhet med vad som förs fram av Utredningen om bolaget som brottsverktyg beträffande förslaget om personlig inställelse vid registreringsärenden, utgöra ett förhör för att närmare försöka efterforska eventuella brottsliga avsikter. Vissa grundläggande kontrollfrågor bör dock kunna ställas.
Om den som har förelagts att närvara inte inställer sig, bör Bolagsverket kunna besluta att registrering inte ska ske eller att en redan registrerad uppgift ska tas bort från registret. Bolagsverket kan då förelägga den registreringsskyldige att komma in med en ny anmälan.
Som framhålls av Utredningen om bolaget som brottsverktyg kan personlig inställelse upplevas som en inte obetydlig olägenhet för den enskilde och även medföra en viss ökad arbetsbörda för Bolagsverket.36 Personlig inställelse är dock inte avsett att användas regelmässigt, utan endast när det finns skäl att misstänka att den verkliga huvudmannens eller den ledande befattningshavarens identitetshandlingar är förfalskade eller att den person som anmälts som verklig huvudman eller ledande befattningshavare agerar målvakt. Personlig inställelse ska således endast kunna krävas när det behövs för säkerställa en verklig huvudmans eller en ledande befattningshavares identitet och endast i de situationer där utredningen i övrigt inte utgör ett tillräckligt underlag för beslut, eller om andra mindre ingripande utredningsmetoder inte kan användas.
Den misstanke som kan utgöra skäl för att besluta om ett föreläggande bör som utgångspunkt grunda sig både på information som Bolagsverket har tillgång till i det aktuella ärendet och information som finns i andra registreringsärenden hos verket. Misstanken kan också grunda sig på information som Bolagsverket har tagit emot från brottsbekämpande myndigheter, till exempel att någon har blivit dömd för brott mot målvaktsförbudet i aktiebolagslagen. Bedömningen av
om personlig inställelse ska krävas i det enskilda fallet får göras av Bolagsverket som handläggande myndighet.37
I likhet med vad som förs fram av Utredningen om bolaget som brottsverktyg beträffande personlig inställelse i registreringsärenden bör ett föreläggande om personlig inställelse inte hindra att en verklig huvudman eller en ledande befattningshavare kan få delta på distans, om detta i det enskilda fallet skulle vara ett lämpligt alternativ. Det är då framför allt ett deltagande genom ljud- och bildöverföring som kan vara aktuellt. Som skäl för att godta deltagande på distans bör särskilt de kostnader eller olägenheter som skulle uppkomma vid en inställelse på myndighetsorten beaktas. Ett deltagande på distans skulle exempelvis kunna bli aktuellt om den verkliga huvudmannen eller den ledande befattningshavaren är bosatt utomlands. En förutsättning för ett deltagande på distans måste dock vara att det eftersträvade syftet med kontrollerna kan uppnås i tillräcklig grad genom närvaro via videokonferens. I annat fall behöver den berörda personen vara på plats.38
På motsvarande sätt som föreslås av Utredningen om bolaget som brottsverktyg beträffande personlig inställelse i registreringsärenden bör för förfarandet i övrigt tillämpliga bestämmelser i förvaltningslagen gälla. Av 27 § förvaltningslagen (2017:900) framgår att en myndighet som får uppgifter på något annat sätt än genom en handling snarast ska dokumentera dem, om de kan ha betydelse för ett beslut i ärendet. De uppgifter som lämnas vid en personlig inställelse ska alltså dokumenteras och föras till ärendet.
8.8.6. Årlig bekräftelse
Utredningens bedömning: Det bör inte införas något krav på att
en registreringsskyldig årligen ska bekräfta att de uppgifter som registrerats i registret över verkliga huvudmän är korrekta.
Utredningen har övervägt om det bör införas ett krav på att registreringsskyldiga årligen ska bekräfta att de uppgifter som har registrerats i registret över verkliga huvudmän är korrekta. Ett sådant krav
37 Jfr SOU 2023:34 s. 281. 38 Jfr SOU 2023:34 s. 282.
kan nämligen bidra till att uppgifterna i registret blir mer korrekta, adekvata och aktuella.
Regeringen har i ett tidigare lagstiftningsärende bedömt att den ökade administration som ett krav på en årlig anmälan skulle innebära för Bolagsverket och de juridiska personer som träffas av regleringen inte vägs upp av den nytta som en årlig anmälan skulle innebära.39
Det är ofrånkomligen så att ett krav på årlig bekräftelse skulle innebära en ökad administration, både för Bolagsverket och de registreringsskyldiga. Av betydelse i sammanhanget är också att penningtvättsförordningen innehåller bestämmelser om hur registreringsskyldiga ska följa upp sitt huvudmannaskap och tidsfrister för när ändringar senast ska anmälas för registrering. Registreringsskyldiga ska regelbundet kontrollera att de har aktuell information om verkligt huvudmannaskap. En sådan kontroll ska utföras minst årligen (artiklarna 45.1a och 46.1b). Ändringar av tidigare lämnande uppgifter ska anmälas för registrering utan onödigt dröjsmål. Om en uppgift om vem som är verklig huvudman ändras ska anmälan göras senast 28 dagar efter ändringen (artiklarna 45.1a och 46.1b). I artikeln anges inte uttryckligen att motsvarande tidsfrist gäller för en anmälan om att en uppgift om vem som är ledande befattningshavare en juridisk person som saknar en verklig huvudman ändras. Den avsedda innebörden får dock anses vara att bestämmelsen också ska gälla för ändringar av ledande befattningshavare i en juridisk person som saknar en verklig huvudman.
Det följer således direkt av penningtvättsförordningen att en registreringsskyldig minst årligen ska följa upp sitt huvudmannaskap och att ändringar ska anmälas för registrering utan dröjsmål. Ett krav på att registreringsskyldiga årligen ska bekräfta att de uppgifter som har registrerats i registret är korrekta skulle således ha en liten praktisk effekt. Något sådant krav bör därför inte införas.
8.8.7. Anmälan om felaktiga uppgifter i registret
Utredningens förslag: Myndigheter som använder registret över
verkliga huvudmän och ska anmäla till Bolagsverket om det finns anledning att misstänka att uppgifterna i registret är felaktiga. Brottsbekämpande myndigheter som använder registret ska göra en sådan anmälan när det kan ske med hänsyn till utredning av brott.
En anmälan ska också göras om en registreringsskyldig inte har gjort en anmälan om registrering inom den tid som anges i penningtvättsförordningen.
Utredningens bedömning: Sjätte penningtvättsdirektivets bestäm-
melser om att registret över verkliga huvudmän ska innehålla ett särskilt omnämnande om behöriga myndigheter eller verksamhetsutövare har anmält avvikelser bör genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag.
Myndigheters skyldighet att anmäla avvikelser
Enligt artikel 10.5 b i sjätte penningtvättsdirektivet ska medlemsstaterna kräva att behöriga myndigheter, om så är lämpligt och i den utsträckning detta krav inte i onödan inkräktar på deras funktioner, ska anmäla till den enhet som ansvarar för det centrala registret över verkliga huvudmän eventuella avvikelser som de upptäcker mellan de uppgifter som finns i registret och de uppgifter som finns tillgängliga för dem.
Motsvarande bestämmelser finns i artiklarna 30.4 och 31.5 i fjärde penningtvättsdirektivet som i svensk rätt har genomförts i 3 kap. 5 § registerlagen. Enligt den bestämmelsen ska myndigheter som använder registret anmäla till Bolagsverket om det finns anledning att misstänka att uppgifterna i registret är felaktiga och om en registreringsskyldig inte har gjort en anmälan inom den tid som anges i lagen.
I artikel 2.31 i penningtvättsförordningen definieras behörig myndighet som
a) en finansunderrättelseenhet,
b) en tillsynsmyndighet,
c) en offentlig myndighet som har till uppgift att utreda eller lagföra
penningtvätt, dess förbrott eller finansiering av terrorism, eller som har till uppgift att spåra, beslagta eller frysa och förverka tillgångar som härrör från brott, och
d) en offentlig myndighet med specifikt ansvar för att bekämpa pen-
ningtvätt eller finansiering av terrorism.
Definitionerna i penningtvättsförordningen gäller också för sjätte penningtvättsdirektivet (artikel 2 första stycket i direktivet). Direktivets krav på vilka myndigheter som ska anmäla avvikelser till den enhet som ansvarar för det centrala registret över verkliga huvudmän är således begränsat till dessa myndigheter.
Av betydelse i sammanhanget är vilka myndigheter som ska ges tillgång till registret enligt direktivet. Rimligtvis bör de myndigheter som ska ges tillgång till registret sammanfalla med de myndigheter som ska anmäla avvikelser i registret. I artikel 11.2 i direktivet regleras vilka myndigheter som ska ha tillgång till de sammankopplade registren över verkliga huvudmän. De myndigheter som anges där sammanfaller i allt väsentligt med de myndigheter som utgör behöriga myndigheter enligt direktivet och som således ska vara skyldiga att anmäla avvikelser i registret. Utöver dessa myndigheter anges att skattemyndigheter ska ges tillgång till registren. Även självreglerande organ ska ges tillgång till registren när de utför tillsynsuppgifter. Motsvarande bestämmelser i fjärde penningtvättsdirektivet har i stort sett samma lydelse (artiklarna 30.6 andra stycket och 31.4 tredje stycket).
Enligt utredningens uppfattning är det mest ändamålsenliga att de myndigheter som ska ges tillgång till de sammankopplade registren också åläggs en skyldighet att anmäla avvikelser i registret över verkliga huvudmän till Bolagsverket. Med hänsyn till direktivets krav på att medlemsstaterna ska införa regler som effektivt avhjälper avvikelser i informationen i registret anser utredningen att en bestämmelse med den innebörden är förenlig med direktivet. En sådan utvidgad anmälningsskyldighet bidrar till att uppgifterna i registret blir mer korrekta, adekvata och aktuella.
Mot denna bakgrund bör det i den nya penningtvättslagen införas en bestämmelse som anger att myndigheter som använder registret över verkliga huvudmän ska anmäla till Bolagsverket om det finns anledning att misstänka att uppgifterna i registret är felaktiga. Brotts-
bekämpande myndigheter bör inte vara skyldiga att göra anmälan förrän det kan ske med hänsyn till en utredning om brott. Denna inskränkning i myndigheternas skyldighet att anmäla misstänkt felaktiga uppgifter bedöms förenlig med direktivet, särskilt med hänsyn till att myndigheter enligt direktivet endast ska åläggas en anmälningsskyldighet om så är lämpligt och i den utsträckning kravet inte i onödan inkräktar på deras funktioner.40
Som framgår av avsnitt 8.8.3 anser utredningen att en avvikelse i informationen i registret även bör innefatta att någon anmälan om registrering inte har gjorts. Av bestämmelsen bör därför också framgå att anmälningsskyldigheten även omfattar att en registreringsskyldig inte har gjort en anmälan om registrering inom den tid som anges i artiklarna 45.1a och 46.1b i penningtvättsförordningen.
Genom den föreslagna regleringen genomförs artikel 10.5 första stycket och 10.5 b i svensk rätt.
Verksamhetsutövares skyldighet att anmäla avvikelser
I artikel 18 i penningtvättsförordningen anges vilka uppgifter som en verksamhetsutövare ska hämta in i syfte att identifiera en verklig huvudman. En verksamhetsutövare får i regel inte enbart förlita sig på uppgifterna i registret över verkliga huvudmän, utan kan behöva gå längre än så i sina efterforskningar (artikel 18.5). Detta innebär att en verksamhetsutövare som vidtar åtgärder för kundkännedom kommer att bilda sig en egen uppfattning om vem som är verklig huvudman. I de allra flesta fall kommer verksamhetsutövarens uppfattning att stämma överens med de uppgifter som finns registrerade i registret över verkliga huvudmän. I de fall uppgifterna inte stämmer överens ska verksamhetsutövaren enligt artikel 16a i penningtvättsförordningen anmäla avvikelsen till den enhet som ansvarar för det centrala registret över verkliga huvudmän, det vill säga Bolagsverket för svensk del. Detta bör inbegripa om en kontroll mot registret visar att en registreringsskyldig inte har gjort en anmälan inom den tid som anges i penningtvättsförordningen.41
En verksamhetsutövare ska anmäla en avvikelse utan dröjsmål och senast 14 kalenderdagar efter att den upptäcktes. Anmälan ska inne-
40 Jfr prop. 2018/19:150 s. 84. 41 Jfr prop. 2016/17:173 s. 481.
hålla uppgifter som ger stöd för att det föreligger en avvikelse och uppgifter som är relevanta för att avhjälpa avvikelsen.
Anmälningsskyldigheten gäller inte för uppgifter som notarier, advokater, andra oberoende jurister, revisorer och skatterådgivare tagit emot från en klient för att utreda klientens rättsliga ställning, eller för att försvara eller företräda denne i fråga om rättsliga förfaranden, inklusive rådgivning om att inleda eller undvika rättsliga förfaranden.
Delvis motsvarande bestämmelser finns i artiklarna 30.4 och 31.5 i fjärde penningtvättsdirektivet som i svensk rätt har genomförts i 3 kap. 5 § registerlagen.
Uppgifter som en verksamhetsutövare ska anmäla till Bolagsverket enligt artikel 16a i penningtvättförordningen kan komma att omfattas av tystnadsplikt. I avsnitt 10.4 finns en redovisning av bestämmelser om tystnadsplikt som är tillämpliga för olika verksamhetsutövare. Bestämmelserna är i huvudsak utformade som ett förbud för verksamhetsutövare att obehörigen röja vissa uppgifter. Tystnadsplikt hindrar således inte ett röjande som är behörigt, som när en verksamhetsutövare måste röja en uppgift för att uppfylla en i författning angiven uppgiftsskyldighet.42 Eftersom verksamhetsutövare är skyldiga att lämna uppgifter till Bolagsverket enligt artikel 16a i penningtvättsförordningen innebär ett sådant uppgiftslämnande inte ett obehörigt röjande. En verksamhetsutövare kan således utan hinder av tystnadsplikten lämna sådana uppgifter till Bolagsverket.
Det ska framgå av registret om det kan antas att en uppgift i registret är felaktig
Enligt artikel 10.7 i direktivet ska medlemsstaterna se till att den enhet som ansvarar för det centrala registret över verkliga huvudmän vidtar lämpliga åtgärder för att de avvikelser som behöriga myndigheter och verksamhetsutövare har anmält ska upphöra. I detta inbegrips att den ansvariga enheten ändrar uppgifterna i registret om enheten kan identifiera och verifiera uppgifterna om verkligt huvudmannaskap. Delvis motsvarande bestämmelser finns i artiklarna 30.4 och 31.5 i fjärde penningtvättsdirektivet som i svensk rätt bland annat har genomförts i 3 kap. 4 § registerlagen.
42 Se till exempel prop. 2021/22:251 s. 126.
Direktivets krav i denna del tillgodoses av de föreslagna bestämmelserna om åtgärder som Bolagsverket får vidta om det kan antas att uppgifter i registret är felaktiga, se avsnitt 8.8.4.
Om det har anmälts avvikelser ska det centrala registret enligt artikel 10.7 i direktivet innehålla ett särskilt omnämnande som ska vara synligt för åtminstone behöriga myndigheter och verksamhetsutövare. I nuvarande reglering finns motsvarande bestämmelser i 3 kap. 10 § registerförordningen. I den paragrafen anges att det ska framgå av registret om det kan antas att en uppgift i registret är felaktig.
Om Bolagsverket har tagit bort uppgifter ur registret visas i dag en markering som anger att verket har skäl att misstänka att uppgifterna är felaktiga och att uppgifterna därför inte visas. När det gäller registreringsskyldiga som inte har anmält uppgifter för registrering visas en markering som anger att Bolagsverket anser att den registreringsskyldige borde göra en anmälan om registrering, men att någon anmälan inte ännu har registrerats. Dessa markeringar avser inte bara misstänkt felaktiga uppgifter som har anmälts av myndigheter eller verksamhetsutövare utan också misstänkt felaktiga uppgifter som Bolagsverket har upptäckt genom verkets egna kontroller.
För att behålla systematiken i nuvarande reglering bör direktivets bestämmelser om särskilt omnämnande av anmälda avvikelser i registret genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag. Sådana föreskrifter ryms enligt utredningens uppfattning inom regeringens restkompetens enligt 8 kap. 7 § regeringsformen. Därmed behöver det inte införas någon bestämmelse om föreskriftsrätt för regeringen.
8.8.8. Det bör införas en ny sekretessbestämmelse
Utredningens förslag: Sekretess ska gälla hos Bolagsverket för upp-
gift i en anmälan enligt artikel 16a i penningtvättsförordningen om en enskilds förhållande till den som har gjort anmälan.
För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.
Sekretessen ska ha företräde framför meddelarfriheten.
Behovet av en ny sekretessbestämmelse
Som framgår av avsnitt 8.8.7 är verksamhetsutövare skyldiga att göra en anmälan till Bolagsverket om de uppgifter om en kunds verkliga huvudman som är tillgängliga för dem inte stämmer överens med de uppgifter som finns registrerade i registret över verkliga huvudmän, vilket följer av artikel 16a i penningtvättsförordningen.
För verksamhetsutövarna gäller regler om tystnadsplikt, se avsnitt 10.4. Tystnadsplikten omfattar i allt väsentligt uppgifter om enskildas förhållanden till verksamhetsutövaren. Enskilda betyder i detta sammanhang en fysisk eller juridisk person, som i förhållande till verksamhetsutövaren anses som kund.43
De uppgifter som en verksamhetsutövare kan bli skyldig att lämna till Bolagsverket enligt artikel 16a i penningtvättsförordningen kommer med all sannolikhet att innefatta uppgifter om verksamhetsutövarens kunder. Det är således uppgifter som omfattas av verksamhetsutövarens tystnadsplikt. I avsnitt 8.8.7 bedömer utredningen att ett sådant uppgiftslämnande inte kan anses som ett obehörigt röjande. Det är dock angeläget att dessa uppgifter inte blir kända när de överlämnas till Bolagsverket. Utredningen bedömer att det inte finns några tillämpliga bestämmelser om sekretess för sådana uppgifter hos Bolagsverket. Det bör därför införas en ny bestämmelse om sekretess.
Sekretessens föremål och styrka
Enligt penningtvättsförordningen ska anmälan till Bolagsverket innehålla uppgifter som ger stöd för att det föreligger en avvikelse mellan de uppgifter som finns tillgängliga för verksamhetsutövaren och de uppgifter som finns registrerade i registret över verkliga huvudmän. Utöver detta ska anmälan innehålla uppgifter som är relevanta för att avhjälpa avvikelsen. Som konstateras ovan innebär detta med all sannolikhet att anmälan kommer att innehålla uppgifter om verksamhetsutövarens kund. Däremot går det inte att på förhand närmare avgöra vilka uppgifter som en verksamhetsutövare kommer att behöva lämna för att fullgöra anmälningsskyldigheten. Att uttömmande närmare ange vilka slags uppgifter som kan komma att omfattas av sekretess enligt den nya sekretessbestämmelsen låter sig därför inte göras. Det väsentliga är att uppgifterna hos Bolagsverket omfattas av
43 Se till exempel prop. 2002/03:139 s. 477 och 478.
ett sekretesskydd som är likvärdigt med det som gäller hos verksamhetsutövaren. Utredningen anser därför att föremålet för sekretessen bör vara uppgift i en anmälan enligt artikel 16a i penningtvättsförordningen om en enskilds förhållande till den verksamhetsutövare som har gjort anmälan.
Styrkan i en sekretess kan inte bestämmas enbart med hänsyn till uppgifternas skyddsvärde. En sekretessregels utformning ska vara ett resultat av en avvägning mellan insyns- och sekretessintressena.44När skälen för att införa en sekretessbestämmelse anses väga tyngre än insynsintresset kommer avvägningen mellan skyddsintresset och allmänhetens intresse av insyn normalt till uttryck genom att sekretessbestämmelsen förses med ett skaderekvisit. Skaderekvisitet säkerställer att inte mer sekretess åstadkoms än vad som är oundgängligen nödvändigt för att skydda det intresse som föranlett bestämmelsen. Om insynsintresset anses väga tyngst införs en presumtion för offentlighet, det vill säga bestämmelsen förses med ett rakt skaderekvisit. I de fall sekretessintresset anses väga tyngst införs en presumtion för sekretess, det vill säga bestämmelsen förses med ett omvänt skaderekvisit. I vissa fall förses bestämmelsen inte med något skaderekvisit alls. Då är sekretessen absolut.
Syftet med tystnadsplikten hos verksamhetsutövarna är att tillgodose kundernas integritetsintresse. Det kan antas att kunder i regel har ett intresse av att deras personliga integritet och ekonomiska intressen respekteras genom att den information som till exempel en bank eller ett annat finansiellt företag har om deras privata och ekonomiska angelägenheter inte sprids.45
Vid bedömningen av sekretessens styrka finns det enligt utredningens uppfattning anledning att se över vilket sekretesskydd uppgifter som omfattas av verksamhetsutövarnas tystnadsplikt får när de lämnas till andra myndigheter på grund av en författningsreglerad uppgiftsskyldighet. Exempelvis kan sådana uppgifter behöva lämnas till tillsynsmyndigheterna. I verksamhet som rör tillsyn över verksamhetsutövare gäller normalt sett absolut sekretess för uppgift om personliga och ekonomiska förhållanden för den som har trätt i affärsförbindelse med den som ett tillsynsärende avser, till exempel verksamhetsutövarnas kunder. Detta framgår av 30 kap. 4 § första stycket 2 och 23 § första stycket 2 OSL samt 9 § OSF och punkterna 21, 103,
44 Jfr prop. 1979/80:2 Del A s. 75 f. 45 Se till exempel prop. 2002/03:139 s. 480.
104 och 145 i bilagan till OSF. Utredningen finner inte skäl att göra någon annan avvägning mellan intressena av sekretess och allmänhetens insyn än den som gjorts för dessa bestämmelser. Sekretessen bör därför vara absolut för uppgift om enskildas förhållanden till en verksamhetsutövare som lämnas i en anmälan enligt artikel 16a i penningtvättsförordningen.
Sekretesstid
Uppgifterna som omfattas av den föreslagna bestämmelsen kommer i allt väsentligt att vara av samma slag som de uppgifter som skyddas enligt 30 kap. 4 § första stycket 2 och 23 § första stycket 2 OSL. Utredningen anser därför att motsvarande sekretesstid bör gälla. Detta innebär att sekretess för uppgift i allmän handling ska gälla i högst 20 år.
Rätten att meddela och offentliggöra uppgifter
Sekretess innebär såväl handlingssekretess som tystnadsplikt. Den rätt att meddela och offentliggöra uppgifter som följer av tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen har som huvudregel företräde framför tystnadsplikten. Nämnda rätt har dock aldrig företräde framför handlingssekretessen. I ett antal fall har även bestämmelser om tystnadsplikt företräde framför rätten att meddela och offentliggöra uppgifter. I dessa fall är således rätten att meddela och offentliggöra uppgifter helt inskränkt.
Vissa av dessa situationer är reglerade direkt i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Där anges också att det inte är tillåtet att med stöd av rätten att meddela och offentliggöra uppgifter uppsåtligen åsidosätta en tystnadsplikt i de fall som anges i en särskild lag. Den särskilda lag som avses är offentlighets- och sekretesslagen.
Utgångspunkten är att stor återhållsamhet ska iakttas vid prövningen av om undantag från rätten att meddela och offentliggöra uppgifter bör göras i ett särskilt fall. Den enskilda sekretessbestämmelsens konstruktion kan ge viss vägledning. När det är fråga om bestämmelser om absolut sekretess kan det finnas större anledning att överväga
undantag från rätten att meddela och offentliggöra uppgifter än i andra fall.46
Av 30 kap. 30 § OSL framgår att den tystnadsplikt som följer av 30 kap. 4 § första stycket 2 och 23 § första stycket 2 OSL inskränker rätten att meddela och offentliggöra uppgifter. Det innebär att sekretessen hos till exempel Finansinspektionen i verksamhet som består i tillsyn för uppgift om ekonomiska eller personliga förhållanden för annan som har trätt i affärsförbindelse eller liknande förbindelse med den som myndighetens verksamhet avser har företräde framför meddelarfriheten.
När det gäller den föreslagna sekretessbestämmelsen anser utredningen att undantag från meddelarfriheten bör göras i samma utsträckning som när sekretess gäller enligt 30 kap. 4 § första stycket 2 och 23 § första stycket 2 OSL. Sekretessen i de bestämmelserna har samma styrka som i den bestämmelse som utredningen föreslår och föremålet för sekretessen sammanfaller i hög utsträckning. Den tystnadsplikt som följer av den nya bestämmelsen bör således inskränka meddelarfriheten.
8.9. Tillgången till uppgifter i registret
8.9.1. Tillgången till uppgifter i registret ska begränsas
Utredningens förslag: Regeringen eller den myndighet som reger-
ingen bestämmer ska få meddela föreskrifter om frågor om tillgång till det nationella och de sammankopplade registren över verkliga huvudmän.
Utredningens bedömning: Sjätte penningtvättsdirektivets bestäm-
melser om allmänhetens tillgång till uppgifter i de sammankopplade registren över verkliga huvudmän kräver inte att det införs bestämmelser om sekretess för uppgifter om verkligt huvudmannaskap.
46Prop. 1979/80:2 Del A s. 111.
Behöriga myndigheters, självreglerande organs och verksamhetsutövares tillgång till uppgifter i registret
Enligt artikel 11.1 i direktivet ska medlemsstaterna se till att behöriga myndigheter har snabb, obegränsad och fri tillgång till den information som finns i de sammankopplade centrala registren över verkliga huvudmän, utan att den berörda enheten eller juridiska konstruktionen varnas. Vad som avses med behöriga myndigheter framgår av avsnitt 8.8.7.
Tillgång till de sammankopplade centrala registren över verkliga huvudmän ska enligt artikel 11.2 i direktivet ges till finansunderrättelseenheter, tillsynsmyndigheter, myndigheter som ansvarar för att bekämpa penningtvätt eller finansiering av terrorism och skattemyndigheter. Även myndigheter som har till uppgift att utreda och lagföra penningtvätt, förbrott till penningtvätt och finansiering av terrorism samt att spåra och beslagta eller frysa och förverka tillgångar som härrör från brott ska ha tillgång till de sammankopplade registren. Av artikel 18.1 b xi och xii framgår vidare att finansunderrättelseenheten ska ha omedelbar och direkt tillgång till fullständiga uppgifter i både det nationella och de sammankopplade registren över verkliga huvudmän. Självreglerande organ ska ges tillgång till de sammankopplade registren när de utför tillsynsuppgifter (artikel 11.2).
Enligt artikel 11.3 i direktivet ska medlemsstaterna se till att verksamhetsutövare har snabb tillgång till uppgifterna i de sammankopplade centrala registren över verkliga huvudmän när de vidtar åtgärder för kundkännedom. Medlemsstaterna får välja att göra uppgifterna tillgängliga för verksamhetsutövare mot betalning av en avgift som inte får överskrida de administrativa kostnaderna för att göra uppgifterna tillgängliga, inbegripet kostnader för underhåll och utveckling av registret.
Motsvarande bestämmelser finns i artiklarna 30.5 första stycket, 30.5a, 30.6, 31.3, 31.4 första och fjärde styckena samt 31.4a i fjärde penningtvättsdirektivet. De bestämmelserna har i svensk rätt genomförts i 3 kap. 3 § och 4 kap. 3 § registerförordningen.
Av registerförordningen framgår att registret över verkliga huvudmän ska ge offentlighet åt den information som ingår i registret (3 kap. 3 §). Ändamålet med registret är att tillhandahålla uppgifter för verksamhet som myndigheter bedriver, åtgärder för kundkännedom enligt penningtvättslagen, enskild verksamhet när informationen utgör
underlag för prövningar och beslut samt information till allmänheten om verkliga huvudmän som införts i registret. Bolagsverket får för dessa ändamål medge direktåtkomst till registret (3 kap. 5 §).
Alla myndigheter och verksamhetsutövare har i dagsläget tillgång till uppgifterna i registret över verkliga huvudmän via Bolagsverkets webbplats. Det finns inte någon begränsning i vilka uppgifter som myndigheter och verksamhetsutövare kan ges tillgång till. Uppgifterna lämnas i princip omgående.
För att behålla systematiken i nuvarande reglering bör artiklarna 11.1–11.3, 18 b xi och 18 xii i direktivet genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag. Ett föreskriftsbemyndigande som motsvarar bemyndigandet i 3 kap. 12 § 3 registerlagen bör därför tas in i den nya penningtvättslagen. Bemyndigandet bör utvidgas till att även avse tillgången till de sammankopplade registren över verkliga huvudmän. Vilka myndigheter som ska ha tillgång till registren får därmed regleras i föreskrifter på lägre nivå än lag. Detsamma gäller verksamhetsutövares och Sveriges advokatsamfunds tillgång till registren. Möjligheten att ta ut avgifter för att göra uppgifter i de sammankopplade registren tillgängliga för verksamhetsutövare behandlas i avsnitt 8.14.
Allmänhetens tillgång till uppgifter i registret
Sjätte penningtvättsdirektivet
Enligt artikel 12.1 första stycket i direktivet ska medlemsstaterna se till att varje fysisk eller juridisk person som kan styrka ett berättigat intresse har tillgång till vissa uppgifter i de sammankopplade registren över verkliga huvudmän. De uppgifter som ska göras tillgängliga är den verkliga huvudmannens alla namn och efternamn, födelsemånad och födelseår, bosättningsland och medborgarskap samt art och omfattning av den verkliga huvudmannens intresse i den juridiska personen eller trusten eller den liknande juridiska konstruktionen. För en juridisk person som saknar en verklig huvudman ska i allt väsentligt motsvarande uppgifter om den juridiska personens ledande befattningshavare göras tillgängliga.
Artikel 12.1 andra stycket innehåller en uppräkning av fysiska och juridiska personer som ska anses ha ett berättigat intresse av att ha tillgång till uppgifterna. Det är journalister, organisationer i det civila samhället som har anknytning till förebyggande och bekämpning
av penningtvätt och finansiering av terrorism, personer som sannolikt kommer att göra transaktioner med en juridisk person samt finansiella institut och myndigheter i den utsträckning de arbetar med förebyggande och bekämpning av penningtvätt, förbrott till penningtvätt eller finansiering av terrorism, och de inte har tillgång till registren enligt artikel 11 i direktivet. Användningen av ordet ”inbegripa” (eng. include) i artikeln får anses innebära att uppräkningen inte är uttömmande.
Enligt artikel 12.2 i direktivet får medlemsstaterna välja att göra uppgifter i de sammankopplade registren tillgängliga för allmänheten på villkor att autentisering sker med hjälp av medel för elektronisk identifiering och relevanta betrodda tjänster som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 910/2014 av den 23 juli 2014 om elektronisk identifiering och betrodda tjänster för elektroniska transaktioner på den inre marknaden och om upphävande av direktiv 1999/93/EG, eller mot betalning av en avgift som inte får överskrida de administrativa kostnaderna för att göra uppgifterna tillgängliga, inbegripet kostnader för underhåll och utveckling av registret.
Delvis motsvarande bestämmelser finns i artiklarna 30.5 första stycket c och 31.4 första stycket c i fjärde penningtvättsdirektivet. I artikel 30.5 första stycket c, som behandlar uppgifter om verkligt huvudmannaskap i juridiska personer, ställs inte något krav på att en person ska kunna styrka ett berättigat intresse för att få tillgång till uppgifter i registret.
EU-domstolen har ogiltigförklarat bestämmelsen om allmänhetens tillgång till uppgifter om verkligt huvudmannaskap i nuvarande EU-reglering
Enligt artikel 30.5 första stycket c i fjärde penningtvättsdirektivet i den ursprungliga lydelsen skulle uppgifter om verkligt huvudmannaskap i juridiska personer göras tillgängliga i samtliga fall för varje person eller organisation som kan styrka ett berättigat intresse. I femte penningtvättsdirektivet slopades kravet på berättigat intresse. I artikel 30.5 första stycket c i lydelsen enligt femte penningtvättsdirektivet anges att medlemsstaterna ska se till att uppgifterna om verkligt huvudmannaskap är tillgängliga i samtliga fall för allmänheten (artikel 1.15 c).
EU-domstolen har i en dom beslutat att bestämmelsen om allmänhetens tillgång till uppgifter om verkligt huvudmannaskap i femte penningtvättsdirektivet är ogiltig i den del den har ändrat artikel 30.5 första stycket c i fjärde penningtvättsdirektivet.47
Enligt domstolen utgör allmänhetens tillgång till uppgifter om verkligt huvudmannaskap ett ingrepp i de grundläggande rättigheterna till respekt för privatlivet och till skydd av personuppgifter, vilka fastställs i artiklarna 7 och 8 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (punkt 44). Ett sådant tillgängliggörande av uppgifter för allmänheten gör det enligt domstolen möjligt för ett potentiellt obegränsat antal personer att få information om en verklig huvudmans materiella och finansiella situation. De potentiella konsekvenserna för de registrerade av ett eventuellt missbruk av deras personuppgifter förvärras enligt domstolen av det faktum att dessa uppgifter, när de väl har gjorts tillgängliga för allmänheten, inte bara är fritt tillgängliga, utan också kan lagras och spridas (punkterna 42 och 43).
Domstolen konstaterar att EU-lagstiftaren genom att föreskriva att uppgifter om verkligt huvudmannaskap ska göras tillgängliga för allmänheten avser att förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism genom att med hjälp av ökad öppenhet skapa en miljö som mindre sannolikt utnyttjas för dessa ändamål. Domstolen finner att lagstiftaren sålunda eftersträvar ett mål av allmänt intresse som kan motivera ett ingrepp, även ett allvarligt sådant, i de grundläggande rättigheter som fastställs i artiklarna 7 och 8 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, och att allmänhetens tillgång till uppgifter om verkligt huvudmannaskap kan bidra till att uppnå detta mål (punkterna 58 och 59).
Domstolen anser dock att det ingrepp i dessa rättigheter som allmänhetens tillgång till uppgifter om verkligt huvudmannaskap innebär varken är begränsat till vad som är absolut nödvändigt eller proportionerligt i förhållande till det eftersträvade målet (punkterna 76, 85 och 86). Mot denna bakgrund beslutade domstolen att femte penningtvättsdirektivets bestämmelse om att uppgifter om verkligt huvudmannaskap alltid ska vara tillgängliga för allmänheten är ogiltig.
Sjätte penningtvättsdirektivets bestämmelser om allmänhetens tillgång till uppgifter i de sammankopplade registren över verkliga huvudmän motsvarar i huvudsak bestämmelserna om allmänhetens tillgång
47 Dom WM och Sovim SA, C-37/20 och C-601/20, EU:C:2022:912.
till uppgifter om verkligt huvudmannaskap i fjärde penningtvättsdirektivet i den ursprungliga lydelsen. Som framgår ovan innehåller sjätte penningtvättsdirektivet en uppräkning av personer som ska anses ha ett berättigat intresse av att få tillgång till uppgifter i registren. Denna uppräkning motsvarar i allt väsentligt de personer som EU-domstolen uttalar ska anses ha ett berättigat intresse av att få tillgång till uppgifter om verkligt huvudmannaskap (punkt 74 i domen). Sjätte penningtvättsdirektivet har således anpassats efter EU-domstolens dom.
Även Bolagsverket har gjort vissa anpassningar med anledning av domen. Myndigheten har sett över och uppdaterat villkoren i sina elektroniska tjänster. En person som vill få tillgång till uppgifter i registret över verkliga huvudmän måste, förutom att identifiera sig med exempelvis BankID, även ange vad uppgifterna ska användas till. Uppgifterna får bara användas för sådana ändamål som är förenliga med EU-domstolens dom.
Förhållandet till offentlighetsprincipen
Enligt offentlighetsprincipen har var och en rätt att ta del av allmänna handlingar. Den som begär ut en allmän handling som får lämnas ut ska genast, eller så snart det är möjligt, få ta del av handlingen på stället (2 kap. 15 § första stycket tryckfrihetsförordningen). Rätten att ta del av allmän handling innefattar också att få tillgång till en handling genom en avskrift eller kopia (2 kap. 16 § första stycket tryckfrihetsförordningen). Den som har fått del av en allmän handling får som huvudregel använda den fritt för valfritt ändamål. Det innebär att en myndighet i allmänhet inte får förena ett utlämnande av en allmän handling enligt offentlighetsprincipen med villkor om hur handlingen får användas.
Direktivet innehåller inte något uttryckligt krav på att uppgifterna i registret över verkliga huvudmän ska omfattas av sekretess, vilket är en förutsättning för att en allmän handling inte ska lämnas ut. Frågan är om direktivets bestämmelser om att personer som kan styrka ett berättigat intresse ska ha tillgång till uppgifter i de sammankopplade registren över verkliga huvudmän innebär att sådana uppgifter inte får lämnas ut till någon annan, bortsett från de myndigheter och verksamhetsutövare som ska ha tillgång till registren enligt
artikel 11 i direktivet. I så fall behöver det införas en ny sekretessbestämmelse.
För att besvara denna fråga behöver det analyseras vad direktivets bestämmelse om allmänhetens tillgång till uppgifter i de sammankopplade registren innebär. Bestämmelsen har följande lydelse: ”Member states shall ensure that any natural or legal person that can demonstrate a legitimate interest has access to the following information held in the interconnected central registers referred to in Article 10: […]”. Direktivet ställer således krav på medlemsstaterna att se till att personer som kan styrka ett berättigat intresse ska ha tillgång till vissa uppgifter som finns i de sammankopplade registren. Direktivet innehåller däremot inte något uttryckligt förbud mot att uppgifter i registren lämnas ut till andra.
Bestämmelsen behöver tolkas i ljuset av EU-domstolens beslut om att femte penningtvättsdirektivets bestämmelse om allmänhetens tillgång till uppgifter om verkligt huvudmannaskap är ogiltig. Enligt utredningens uppfattning gör domstolen flera uttalanden som tyder på att domstolens ställningstagande grundar sig på att uppgifterna om verkligt huvudmannaskap görs allmänt tillgängliga på elektronisk väg och utan att den enskilde behöver framställa en begäran om att få ta del av uppgifter i varje enskilt fall.
Exempelvis uttalar EU-domstolen att det ligger i sakens natur att ett sådant tillgängliggörande av uppgifter som avses i femte penningtvättsdirektivet innebär att informationen är tillgänglig för ett poten-
tiellt obegränsat antal personer, vilket innebär att en sådan behandling
av personuppgifter även kan göra det möjligt för personer att fritt få
tillgång till denna information, av skäl som inte har något att göra med
bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism. Denna möjlighet är enligt domstolen ännu mer lättillgänglig när de aktuella
uppgifterna finns tillgängliga på internet, vilket var fallet i det ärende
som domstolen prövade. Domstolen uttalar vidare att de potentiella följderna för de berörda personerna av ett potentiellt missbruk av deras personuppgifter förvärras av att dessa uppgifter, när de väl gjorts
tillgängliga för allmänheten, inte bara kan konsulteras fritt utan även lagras och spridas och att det vid en sådan successiv behandling blir
ännu svårare, eller till och med omöjligt, för de berörda personerna att på ett effektivt sätt försvara sig mot missbruk (punkterna 42 och 43 i domen).
Mot denna bakgrund kan varken EU-domstolens dom eller direktivets bestämmelser om allmänhetens tillgång till uppgifter i de sammankopplade registren enligt utredningens mening uppfattas som ett förbud mot att andra personer än de som anges i direktivet får ta del av uppgifter om verkligt huvudmannaskap. Därmed finns det inte något behov av att införa en bestämmelse om sekretess för uppgifter i registret över verkliga huvudmän för att uppfylla kraven i direktivet. Domen har emellertid betydelse för hur uppgifter om verkligt huvudmannaskap får göras tillgängliga för allmänheten. Enligt registerförordningen får Bolagsverket ge allmänheten direktåtkomst till registret över verkliga huvudmän (3 kap. 3 § 4 och 5 §), vilket inte bör vara förenligt med den nya EU-regleringen och EU-domstolens dom. Detta får beaktas inom ramen för arbetet med regleringen på förordningsnivå.
Uppgifter i registret över verkliga huvudmän kan således även fortsättningsvis begäras ut med stöd av offentlighetsprincipen. En myndighet är inte skyldig att i större utsträckning än vad som följer av lag lämna ut en upptagning för automatiserad behandling i annan form än utskrift, det så kallade utskriftsundantaget (2 kap. 16 § första stycket tryckfrihetsförordningen). Syftet med utskriftsundantaget är att förhindra att utlämnade uppgifter behandlas automatiserat på ett sätt som kan medföra otillbörligt intrång i enskildas personliga integritet.48
Det finns ingen lagreglerad skyldighet för Bolagsverket att lämna ut uppgifter i registret över verkliga huvudmän i elektronisk form. Utskriftsundantaget innebär dock inte något förbud för myndigheter att lämna ut allmänna handlingar i elektronisk form. Ett elektroniskt utlämnande får ske om det är lämpligt, under förutsättning att det inte finns andra bestämmelser som hindrar ett sådant utlämnande.49Exempelvis kan säkerhetsbestämmelserna i dataskyddsförordningen utgöra ett hinder mot att uppgifter lämnas ut i elektronisk form (artiklarna 5.1 f och 32). Av registerförordningen framgår vidare att Bolagsverket ska se till att det inte uppkommer något otillbörligt intrång i de registrerades personliga integritet eller några risker från säkerhetssynpunkt. För dessa syften får myndigheten i enskilda fall ställa upp villkor för behandlingen av personuppgifter (3 kap. 4 §). Det
48Prop. 1973:33 s. 85 och 113. 49Prop. 2001/02:70 s. 29 f. och 39.
ankommer på Bolagsverket att bedöma om ett utlämnande av uppgifter i registret över verkliga huvudmän kan ske i elektronisk form.
Direktivet medger, som ett led i bedömningen av om en person ska anses ha ett berättigat intresse av att få tillgång till uppgifter i de sammankopplade registren över verkliga huvudmän, att uppgifterna görs tillgängliga först efter att personen identifierat sig med elektroniska medel (artikel 12.2).
Enligt tryckfrihetsförordningen gäller ett så kallat efterforskningsförbud (2 kap. 18 § tryckfrihetsförordningen). Efterforskningsförbudet innebär att en myndighet inte i större utsträckning än vad som behövs för att kunna pröva om det finns hinder mot att en handling får lämnas ut får efterforska vem som begär ut handlingen eller vilket syfte han eller hon har med sin begäran. Efterforskningsförbudet gäller alltså vid en prövning av om en allmän handling får lämnas ut eller inte. Införandet av ett eventuellt krav på att den som vill få tillgång till uppgifter i de sammankopplade registren över verkliga huvudmän ska identifiera sig sker som ett led i bedömningen av om denne ska anses ha ett berättigat intresse av att få tillgång till uppgifterna. I detta ligger enligt utredningens uppfattning – mot bakgrund av EUdomstolens dom – att uppgifterna tillgängliggörs genom exempelvis direktåtkomst och att det således inte sker någon prövning av om uppgifterna ska lämnas ut i varje enskilt fall. Det är alltså fråga om två olika prövningar. Efterforskningsförbudet utgör således inget hinder mot att införa ett krav på identifiering vid ett tillgängliggörande av uppgifter enligt artikel 12 i direktivet.
Genomförande av direktivet i svensk rätt
Allmänhetens tillgång till uppgifter i registret över verkliga huvudmän regleras för närvarande i registerförordningen (3 kap. 3 och 5 §§). För att behålla systematiken i nuvarande reglering bör bestämmelserna i artikel 12 i direktivet genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag. Det föreskriftsbemyndigande som utredningen föreslår i fråga om myndigheters och verksamhetsutövares tillgång till uppgifter i registren täcker även in allmänhetens tillgång till sådana uppgifter.
Vilka fysiska och juridiska personer som ska anses ha ett berättigat intresse av att få tillgång till uppgifter i de sammankopplade registren, vilka uppgifter de ska ges tillgång till och under vilka förutsätt-
ningar de ska ges tillgång till uppgifterna får därmed regleras i föreskrifter på lägre nivå än lag. Möjligheten att ta ut avgifter för att göra uppgifter i de sammankopplade registren tillgängliga för allmänheten behandlas i avsnitt 8.14.
8.9.2. Undantag från tillgången till uppgifter i registren
Utredningens bedömning: Bestämmelserna om sekretess för vissa
uppgifter om förföljda personer i offentlighets- och sekretesslagen uppfyller sjätte penningtvättsdirektivets krav för att en medlemsstat i nationell rätt ska få göra undantag från tillgången till uppgifter i de sammankopplade registren över verkliga huvudmän.
Det bör inte införas några ytterligare undantag från tillgången till uppgifter i de sammankopplade registren.
Direktivets bestämmelser om överklagande, statistik och rapportering till kommissionen i fråga om undantag från tillgången till uppgifter i de sammankopplade registren kräver inga lagstiftningsåtgärder.
Direktivet tillåter att det görs undantag från tillgången till uppgifter i registren
I artikel 13 i sjätte penningtvättsdirektivet ges medlemsstaterna möjlighet att under vissa förutsättningar föreskriva om undantag från rätten att få tillgång till uppgifter i de sammankopplade registren över verkliga huvudmän. Myndigheter ska dock alltid ha tillgång till uppgifterna.
Undantag får göras om den verkliga huvudmannen är minderårig eller på annat sätt saknar rättslig handlingsförmåga eller om tillgången till uppgifter skulle utsätta den verkliga huvudmannen för oproportionerliga risker för bedrägeri, kidnappning, utpressning, våld eller hot. I artikeln anges inte uttryckligen att bestämmelserna på motsvarande sätt också gäller för ledande befattningshavare i en juridisk person som saknar en verklig huvudman. Den avsedda innebörden får dock anses vara att det som anges om en verklig huvudman också ska gälla för en ledande befattningshavare i en juridisk person som saknar en verklig huvudman. I annat fall skulle en ledande befatt-
ningshavare i en juridisk person som saknar en verklig huvudman hamna i en mindre skyddad ställning än en verklig huvudman. Det kan inte ha varit avsikten.
Enligt direktivet ska medlemsstaterna se till att undantag beviljas efter en detaljerad bedömning av omständigheternas exceptionella karaktär. Rätten till en administrativ omprövning av beslutet om undantag och till ett effektivt rättsmedel ska garanteras. En medlemsstat som har beviljat undantag ska årligen publicera statistik över antalet beviljade undantag och angivna skäl, och rapportera in uppgifterna till kommissionen. Undantag som beviljas får inte tillämpas på notarier, advokater och andra oberoende jurister som är offentliga tjänstemän.
Motsvarande bestämmelser finns i artiklarna 30.9 och 31.7a i fjärde penningtvättsdirektivet. Vid genomförandet av fjärde penningtvättsdirektivet utnyttjades inte möjligheten att göra undantag från tillgången till uppgifter i registret över verkliga huvudmän. I samband med att femte penningtvättsdirektivet genomfördes föreslogs i promemorian ”Genomförande av 2018 års ändringsdirektiv till EU:s fjärde penningtvättsdirektiv” att vissa uppgifter om verkligt huvudmannaskap, i huvudsak namn och personnummer, skulle omfattas av sekretess i vissa fall i syfte att skydda förföljda personer. Som skäl för förslaget angavs att det kommit signaler om att det finns rädsla för att anmäla verkligt huvudmannaskap för personer som har skyddade personuppgifter, eftersom uppgifter om den juridiska personen skulle kunna användas för att kontakta och i värsta fall lokalisera den som har skyddade personuppgifter. I promemorian ifrågasattes om det är rimligt att en person med skyddade personuppgifter inte, utan risk för att omständigheter som de skyddade personuppgifterna avser att värna om avslöjas, ska kunna äga eller driva en verksamhet på ett sådant sätt att denne är att betrakta som verklig huvudman enligt registerlagen. En sådan situation riskerar enligt promemorian att stå i strid med näringsfriheten och äganderätten enligt regeringsformen.50
I den efterföljande propositionen konstaterade regeringen att den i promemorian föreslagna sekretessbestämmelsen gick utöver den sekretess som gäller för vissa uppgifter om förföljda personer enligt 21 kap. 3 § första stycket OSL. Regeringen framhöll att uppgifter i till exempel aktiebolagsregistret och föreningsregistret, som i viss
50 Promemorian Genomförande av 2018 års ändringsdirektiv till EU:s fjärde penningtvättsdirektiv, Fi2018/03025/B, s. 156 och 157.
utsträckning får antas motsvara uppgift om verklig huvudman i registret över verkliga huvudmän, inte över huvud taget omfattas av sekretess. Enligt regeringen hade det inte framkommit tillräckliga skäl för att utvidga sekretessen till uppgifter om namn och personnummer på verkliga huvudmän i registret över verkliga huvudmän.51 Regeringen lämnade därför inte ett sådant förslag.
Sekretess till skydd för vissa uppgifter om förföljda personer
Enligt nuvarande reglering ska en verklig huvudmans fullständiga namn, medborgarskap, bosättningsland, personnummer eller samordningsnummer eller, om sådant saknas, födelsedatum registreras i registret över verkliga huvudmän (3 kap. 2 § registerförordningen). En nyhet i penningtvättsförordningen är att även den verkliga huvudmannens bostadsadress ska registreras (artikel 44 a). För en juridisk person som saknar en verklig huvudman ska motsvarande uppgifter om ledande befattningshavare registreras.
Uppgifter om bostadsadress kan under vissa förutsättningar omfattas av sekretess enligt 21 kap. 3 § första stycket OSL. Enligt nämnda paragraf gäller sekretess för uppgift om bland annat en enskilds bostadsadress eller annan jämförbar uppgift som kan lämna upplysning om var den enskilde bor stadigvarande eller tillfälligt, den enskildes telefonnummer, e-postadress eller annan jämförbar uppgift som kan användas för att komma i kontakt med denne samt för motsvarande uppgifter om den enskildes anhöriga, om det av särskild anledning kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne kan komma att utsättas för hot eller våld eller lida annat allvarligt men om uppgiften röjs. Sekretessen gäller hos alla myndigheter och organ som tillämpar offentlighets- och sekretesslagen.
Från sekretessen görs vissa undantag. Sekretess gäller inte för uppgift i aktiebolagsregistret eller handelsregistret eller, i den utsträckning regeringen meddelar föreskrifter om det, i annat liknande register (21 kap. 3 § andra stycket OSL). Regeringen har föreskrivit om undantag från sekretessen för uppgift i bland annat bankregistret, europabolagsregistret, europakooperativregistret, filialregistret, föreningsregistret, försäkringsregistret och försäkringsförmedlarregistret som alla förs av Bolagsverket (5 § OSF). Bestämmelserna i 21 kap. 3 §
första stycket OSL kan dock tillämpas på sådana adressuppgifter som anges i en anmälan till Bolagsverket eftersom en sådan anmälan kan återkallas eller kompletteras med andra adressuppgifter som kan föras in i det aktuella registret.
En fråga som utredningen har att ta ställning till är om bestämmelserna i 21 kap. 3 § första stycket OSL uppfyller direktivets krav för att en medlemsstat ska få göra undantag från tillgången till uppgifter om verkligt huvudmannaskap i nationell rätt eller om uppgifter i registret över verkliga huvudmän behöver undantas från tillämpningsområdet för 21 kap. 3 § första stycket OSL på motsvarande sätt som gäller för vissa andra register.
En grund för att föreskriva om undantag från tillgången till uppgifter om verkligt huvudmannaskap är att en sådan tillgång till uppgifter skulle innebära att den verkliga huvudmannen utsätts för oproportionerliga risker för bedrägeri, kidnappning, utpressning, våld eller hot. Undantag får göras från fall till fall. Medlemsstaterna ska se till att undantag beviljas efter en detaljerad bedömning av omständigheternas exceptionella karaktär (artikel 13).
Bestämmelserna i 21 kap. 3 § första stycket OSL innehåller ett kvalificerat rakt skaderekvisit, det vill säga det gäller en extra stark presumtion för att uppgifterna är offentliga. En uppgift om bostadsadress i registret över verkliga huvudmän bör därmed endast undantagsvis kunna sekretessbeläggas med stöd av 21 kap. 3 § första stycket OSL. En förutsättning för att en uppgift ska omfattas av sekretess enligt nämnda bestämmelse är bland annat att den enskilde kan komma att utsättas för hot eller våld eller lida annat allvarligt men om uppgiften röjs. Sekretessbedömningen görs utifrån omständigheterna i varje enskilt fall. Sammantaget innebär detta enligt utredningens uppfattning att de krav som direktivet ställer upp för att en medlemsstat ska få göra undantag från tillgången till uppgifter om verkligt huvudmannaskap i nationell rätt är uppfyllda.
Utredningen har övervägt om det finns andra skäl för att undanta uppgifter i registret över verkliga huvudmän från tillämpningsområdet för 21 kap. 3 § första stycket OSL.
Syftet med att uppgifter om näringsidkare, bolag och föreningar samt deras ställföreträdare förs in i olika register är enligt förarbetena att personer som vill ingå avtal med dessa eller myndigheter som behöver få kontakt med en näringsidkare eller en företrädare för ett
bolag eller en förening på ett lätt sätt ska få tillgång till uppgifter som kan användas för att nå personerna i fråga.52
De uppgifter som kan komma att omfattas av sekretess enligt 21 kap. 3 § första stycket OSL i registret över verkliga huvudmän är som framgår ovan en verklig huvudmans eller en ledande befattningshavares bostadsadress. Det bör sällan bli aktuellt för en person eller myndighet att komma i kontakt med en registreringsskyldig med hjälp av bostadsadressen till den verkliga huvudmannen. De skäl som motiverar att uppgifter i aktiebolagsregistret och andra bolagsregister ska undantas från tillämpningsområdet för 21 kap. 3 § första stycket OSL gör sig således inte gällande med samma styrka beträffande uppgifter i registret över verkliga huvudmän. Det finns enligt utredningens mening därför inte anledning att undanta uppgifter i registret över verkliga huvudmän från tillämpningsområdet för 21 kap. 3 § första stycket OSL på motsvarande sätt som görs för uppgifter i olika bolagsregister.
Undantag från tillgången till uppgifter i de sammankopplade registren över verkliga huvudmän får endast avse uppgifter som verksamhetsutövare och allmänheten ska ha tillgång till (artikel 13 som hänvisar till artiklarna 11.3 och 12.1). Allmänhetens tillgång till uppgifter enligt artikel 12.1 i direktivet innefattar inte uppgifter om bostadsadress. Däremot kan en sådan uppgift begäras ut med stöd av offentlighetsprincipen.
Myndigheter ska således ha tillgång till alla uppgifter i registren. Eftersom uppgifter om bostadsadress kan komma att omfattas av sekretess enligt 21 kap. 3 § första stycket OSL behöver det införas en uppgiftsskyldighet för Bolagsverket i förhållande till de myndigheter som direktivet föreskriver ska ha tillgång till uppgifter i registren. En sådan uppgift kan då lämnas ut till en annan myndighet med stöd av 10 kap. 28 § OSL. Föreskrifter om uppgiftsskyldighet för en myndighet under regeringen ryms enligt utredningens uppfattning inom ramen för regeringens restkompetens enligt 8 kap. 7 § regeringsformen, se avsnitt 10.2.3. Därmed behöver det inte införas någon bestämmelse om föreskriftsrätt för regeringen.
Uppgifter om underåriga personer
En underårig person kan inte vara grundare av ett aktiebolag eller styrelseledamot eller verkställande direktör i ett sådant bolag (2 kap. 2 § samt 8 kap. 11 och 31 §§ ABL). Däremot kan en underårig person förvärva och äga aktier i ett redan bildat aktiebolag i sådan omfattning att den underårige är att betrakta som verklig huvudman enligt penningtvättsförordningen. Den som har fyllt 16 men inte 18 år får vidare vara enskild näringsidkare eller bolagsman i ett handelsbolag om förmyndarna och överförmyndaren ger sitt tillstånd (13 kap. 13 § föräldrabalken). Det förekommer således att underåriga registreras i bolagsregistren.
Enligt artikel 13 i direktivet får medlemsstaterna i nationell rätt helt eller delvis undanta uppgifter om underåriga från verksamhetsutövares och allmänhetens tillgång till uppgifter i de sammankopplade registren över verkliga huvudmän. För ett sådant undantag ställs det inte upp något krav på att tillgången till sådana uppgifter skulle utsätta den verkliga huvudmannen för oproportionerliga risker i form av bedrägeri, kidnappning, utpressning, våld eller hot. Däremot ställs det krav på att ett sådant undantag ska beslutas från fall till fall.
Utredningen har övervägt om det bör införas en bestämmelse om sekretess för underårigas personuppgifter i registret över verkliga huvudmän. De personuppgifter som ska registreras i registret över verkliga huvudmän motsvaras i stor utsträckning av de uppgifter som ska registreras i bolagsregistren och folkbokföringen, till exempel namn, adress, födelseort, medborgarskap och personnummer (artikel 44 i penningtvättsförordningen). I bolagsregistren är uppgifterna alltid offentliga. Även för uppgifter i folkbokföringen är presumtionen offentlighet. Endast om det av särskild anledning kan antas att ett utlämnande skulle leda till skada eller men kan uppgifter i folkbokföringen sekretessbeläggas (22 kap. 1 § OSL). En sådan särskild anledning kan enligt förarbetena vara att en adress har blivit spärrad på grund av befarad personförföljelse.53
I samband med att fjärde penningtvättsdirektivet genomfördes i svensk rätt påtalade Forum i sitt remissvar att organisationen befarar att registrering av exempelvis barn kommer att ske i registret över verkliga huvudmän. Mot bakgrund av att uppgifterna i andra register hos Bolagsverket är offentliga bedömde regeringen att det inte bör
53Prop. 1979/30:2 Del A s. 211.
införas några sekretessbestämmelser. Regeringen bedömde det inte som sannolikt att ett barn skulle bedömas vara den fysiska person som ytterst äger eller kontrollerar en juridisk person och registreras som verklig huvudman.54
Om en juridisk person saknar en verklig huvudman ska den juridiska personens ledande befattningshavare registreras i registret över verkliga huvudmän. Som framgår av tidigare avsnitt saknar en ideell förening i regel en verklig huvudman. Det finns ingen civilrättslig reglering för ideella föreningar. Underåriga personer kan således ingå i styrelsen i en sådan förening. Många ideella föreningar är ungdomsföreningar som helt eller delvis har en styrelse som består av underåriga personer, till exempel idrottsföreningar och elevkårer på skolor. Det kan därför förutsättas att underåriga kommer att registreras i registret över verkliga huvudmän.
Utredningen har kommit fram till att uppgifter om namn, adress, födelseort, medborgarskap, personnummer och liknande uppgifter generellt sett inte kan anses så känsliga att de bör skyddas av sekretess. Att det gäller underårigas personuppgifter ändrar inte på den bedömningen. Det finns enligt utredningens uppfattning därför inte något behov av att införa en ny bestämmelse om sekretess för underårigas personuppgifter i registret över verkliga huvudmän. Däremot finns det anledning att sträva efter att begränsa spridningen av underårigas personuppgifter i så stor utsträckning som möjligt. Ett sätt att begränsa spridningen är att inte tillåta direktåtkomst till sådana uppgifter för personer i allmänheten som kan anses ha ett berättigat intresse av att få tillgång till uppgifter i registret. Med en sådan ordning säkerställs enligt utredningens uppfattning att underårigas personuppgifter inte sprids mer än nödvändigt.
Utredningen föreslår i avsnitt 8.9.1 att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om frågor om tillgång till det nationella och de sammankopplade registren över verkliga huvudmän. Detta föreskriftsbemyndigande täcker in vilka uppgifter som ska få lämnas ut genom direktåtkomst. Föreskrifter med den innebörden kan regeringen enligt utredningens uppfattning även meddela med stöd av restkompetensen i 8 kap. 7 § regeringsformen. Omfattningen av en direktåtkomst bör därmed regleras i föreskrifter på lägre nivå än lag.
54Prop. 2016/17:173 s. 473 och 474.
Det finns inte något behov av ytterligare undantag
Utgångspunkten i svensk lagstiftning är att personuppgifter av det slag som nu är i fråga är offentliga. Det har i utredningen inte framkommit skäl för att ytterligare begränsa tillgången till uppgifter i de sammankopplade registren över verkliga huvudmän utöver vad som följer av 21 kap. 3 § OSL. Därtill hör att det av kommittédirektiven framgår att utredningen ska sträva efter att slå vakt om den nuvarande svenska regleringen i den utsträckning EU-paketet ger medlemsstaterna valmöjligheter. Möjligheten att göra undantag från tillgången till uppgifter i de sammankopplade registren bör därför inte utnyttjas utöver 21 kap. 3 § OSL.
Överklagande, rapportering och statistik
Ett beslut av Bolagsverket att inte lämna ut uppgifter om verkligt huvudmannaskap får överklagas enligt 6 kap. 7 § OSL. Kraven i artikel 13 i direktivet om rätten till en administrativ omprövning av ett beslut om att göra undantag från skyldigheten att ge tillgång till de uppgifter som ska finnas i registret över verkliga huvudmän uppfylls därmed genom befintliga överklagandemöjligheter.
Direktivets bestämmelser om att medlemsstaterna årligen ska publicera statistik över antalet beviljade undantag och angivna skäl samt anmäla uppgifterna till kommissionen kräver inte några lagstiftningsåtgärder. Regeringen kan i föreskrifter som meddelas med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen eller genom ett särskilt beslut uppdra åt Bolagsverket att publicera sådan statistik och ombesörja anmälan till kommissionen.
8.10. Förbättrade kontrollmöjligheter
8.10.1. Bolagsverket ska kontrollera uppgifterna i registret över verkliga huvudmän
Utredningens förslag: Bolagsverket ska kontrollera riktigheten i
de uppgifter som anmäls för registrering eller som har registrerats i registret över verkliga huvudmän.
Bolagsverket får när verket anser det nödvändigt genomföra en undersökning på plats hos en registreringsskyldig.
Nuvarande reglering om Bolagsverkets kontrollerande roll
I registerlagen föreskrivs inte någon skyldighet för Bolagsverket att självmant kontrollera att uppgifterna i registret över verkliga huvudmän är korrekta.55 Utgångspunkten är i stället att det är den registreringsskyldige som ska se till att uppgifterna är korrekta.56 Om Bolagsverket får kännedom om omständigheter som gör att det kan antas att uppgifterna i registret är felaktiga, exempelvis genom en anmälan av en myndighet eller en verksamhetsutövare enligt 3 kap. 5 § registerlagen, får Bolagsverket förelägga den registreringsskyldige att rätta uppgifterna eller visa att de är korrekta. Av förarbetena till registerlagen framgår att rekvisitet ”kan antas” innebär att det inte krävs att Bolagsverket har någon ingående kännedom om omständigheterna. I regel torde det enligt förarbetena räcka med att någon utomstående som utrett frågan om den registreringsskyldiges verkliga huvudman påtalar att uppgifterna kan vara felaktiga och anger omständigheter som talar för detta.57
Att Bolagsverket har vissa kontrollerande uppgifter följer av förvaltningslagen. Handläggningen av ärenden enligt registerlagen sker i enlighet med bestämmelserna i denna lag. Enligt 23 § ska en myndighet se till att ett ärende blir utrett i den omfattning som dess beskaffenhet kräver. Bestämmelsen innebär att det är myndigheten som har det yttersta ansvaret för att underlaget i ett ärende är sådant att det leder till ett materiellt riktigt beslut. Kraven på omfattningen av myndighetens utredningsåtgärder kan variera med hänsyn till ärendets karaktär.58 Utredningsansvaret bör enligt utredningens uppfattning åtminstone innefatta att Bolagsverket ska verka för att uppgifterna i registret är korrekta och överensstämmer med de verkliga förhållandena samt att det sker vissa kontroller av de anmälda uppgifterna.
Detta är också något som följer av förordningen (2007:1110) med instruktion för Bolagsverket. I 5 a § anges att verket genom kontrollåtgärder och samverkan med andra myndigheter ska minimera riskerna för att verkets rutiner utnyttjas för ekonomisk brottslighet och aktivt verka för att uppgifterna i verkets register är korrekta och överensstämmer med verkliga förhållanden.
55 Se även prop. 2016/17:173 s. 572. 56Prop. 2018/19:150 s. 84. 57Prop. 2016/17:173 s. 572. 58Prop. 2016/17:180 s. 308.
Sjätte penningtvättsdirektivet
Enligt artikel 10.8 i sjätte penningtvättsdirektivet ska medlemsstaterna se till att en eller flera enheter har befogenhet att utföra kontroller av uppgifterna i det centrala registret över verkliga huvudmän i syfte att fastställa en enhets verkliga huvudmannaskap och för att kontrollera att de uppgifter som anmälts för registrering är korrekta, adekvata och aktuella. Medlemsstaterna får för detta syfte ge den eller de enheter som utför kontrollerna befogenhet att göra platsundersökningar i en juridisk persons affärslokal eller på dess registrerade adress (eng. registered office). Befogenheten att kontrollera uppgifter eller dokument i registret och att göra platsundersökningar får inte begränsas, hindras eller uteslutas.
Motsvarande bestämmelser saknas i fjärde penningtvättsdirektivet.
Genomförande av direktivet i svensk rätt
I direktivet anges inte uttryckligen att den enhet som ansvarar för registret eller att någon annan ska utföra kontroller. Bestämmelsen om kontroller är i stället utformad som en skyldighet för medlemsstaterna att se till att en eller flera enheter har befogenhet att utföra kontroller. I detta ligger enligt utredningens uppfattning också att enheten ska utföra sådana kontroller. Bestämmelsen bör vidare läsas i ljuset av artikel 10.5 i direktivet som anger att medlemsstaterna ska se till att uppgifterna i det centrala registret över verkliga huvudmän är korrekta, adekvata och aktuella.
Enligt utredningens uppfattning kan direktivets bestämmelser om kontroller inte anses tillgodoses av gällande rätt. För att i svensk rätt genomföra artikel 10.8 i direktivet behöver det därför införas en reglering om kontroller av uppgifterna om verkligt huvudmannaskap. Utredningen anser att Bolagsverket i sin roll som registreringsmyndighet är mest lämpad att utföra kontrollerna. Mot denna bakgrund bör det i den nya penningtvättslagen införas en bestämmelse som anger att Bolagsverket ska kontrollera riktigheten i de uppgifter som anmäls för registrering eller som registrerats i registret över verkliga huvudmän.
Det är angeläget att Bolagsverket har tillräckliga verktyg för att kunna utföra kontrollerna. Direktivets möjlighet att låta den kontrollerande enheten göra platsundersökningar bör därför utnyttjas. Det
bör av den nya penningtvättslagen därför också framgå att Bolagsverket får göra platsundersökningar.
En platsundersökning får enligt direktivet göras i den juridiska personens affärslokal eller där den juridiska personen har registrerad adress (eng. registered office). Det engelska uttrycket ”registered office” brukar normalt sett översättas med säte. För svensk del är sätet den ort i Sverige den där styrelsen finns, det vill säga där bolags- eller föreningsstämman ska hållas. När det handlar om platsundersökningar blir därför inte sätet relevant. En rimlig tolkning är i stället är det som avses är den plats där den juridiska personen har registrerad adress, till exempel sitt huvudkontor.
Det kan förutsättas att alla juridiska personer inte har en affärslokal eller en registrerad adress. Det är exempelvis inte ovanligt att ideella föreningar och mindre företag driver verksamheten helt eller delvis från någons privatbostad. För ideella föreningar och andra juridiska personer som inte omfattas av ett krav på registrering av grundläggande information om den juridiska personen finns inte heller något generellt krav på att registrera en adress. En juridisk person kan vidare registrera en postbox som särskild postadress.
Med hänsyn till det ingrepp som en platsundersökning i en privatbostad innebär i den enskildes integritet är det inte givet, men inte heller uteslutet, att direktivets bestämmelser omfattar platsundersökningar i privatbostäder. Om privatbostäder undantas från befogenheten att göra platsundersökningar skulle det vara enkelt för juridiska personer som vill undvika kontroll att driva verksamheten i privatbostaden. Kontrollen skulle då riskera att förlora i effektivitet med hänsyn till att vissa verksamheter drivs helt eller delvis i privatbostäder.
Direktivets ordalydelse talar dock inte för en tolkning som innebär att platsundersökningar ska få göras i privatbostäder. En jämförelse kan till exempel göras med bestämmelserna om tillträdesrätt i marknadskontrollförordningen (artikel 14.4 e).59 Där anges att marknadskontrollmyndigheten ska ha befogenhet att få tillträde till lokaler, mark eller transportmedel som den berörda ekonomiska aktören använder för ändamål som har samband med den ekonomiska aktörens näringsverksamhet, affärsverksamhet, hantverk eller yrke, i syfte att identifiera bristande överensstämmelse och erhålla bevis. Enligt orda-
59 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1020 av den 20 juni 2019 om marknadskontroll och överensstämmelse för produkter och om ändring av direktiv 2004/42/EG och förordningarna (EG) nr 765/2008 och (EU) nr 305/2011.
lydelsen i marknadskontrollförordningen är det således tillräckligt att lokalerna, marken eller transportmedlen används för ändamål som
har samband med en ekonomisk aktörs verksamhet för att en plats-
undersökning ska kunna göras. Det kan konstateras att EU-lagstiftaren i den förordningen på ett tydligt sätt gett uttryck för att platsundersökning får ske även i andra lokaler än den ekonomiska aktörens affärslokal eller på dess registrerade adress.
Det antagna sjätte penningtvättsdirektivet innehåller en särreglering för platsundersökningar som sker hos förvaltaren av en trust eller en person som har en likvärdig ställning om denne är en verksamhetsutövare som avses i artikel 3.3 a, b eller c i penningtvättsförordningen, till exempel en revisor eller advokat.60 Enligt artikel 10.11 andra stycket a i det antagna direktivet får en platsundersökning ske i en sådan verksamhetsutövares affärslokal eller säte. I direktivet anges dock uttryckligen att med avseende på fysiska personer krävs ett förhandstillstånd från rättsliga myndigheter för att en platsundersökning ska få göras om affärslokalen eller sätet är detsamma som den fysiska personens privatbostad. Detta talar enligt utredningens uppfattning för att det inte är tillåtet att göra platsundersökningar i privatbostäder i andra fall än när det är uttryckligen reglerat. Om privatbostäder ska omfattas av direktivets bestämmelser om platsundersökningar hos andra juridiska personer än de som omfattas av särregleringen får dock utvisas av myndigheternas tillämpning och av rättspraxis.
Registret över verkliga huvudmän innehåller hundratusentals poster. I och med att även ideella föreningar i fortsättningen ska registrera sig och sina ledande befattningshavare i registret kommer antalet poster dessutom att öka kraftigt. Bolagsverkets utvidgade kontrollerande roll innebär inte att alla uppgifter ska kontrolleras. Kontroller bör ske när en myndighet eller verksamhetsutövare anmäler att det finns anledning att misstänka att uppgifterna är felaktiga eller om Bolagsverket på annat sätt får liknande information utifrån, exempelvis uppgifter om målvakter eller falska identiteter. I ett registreringsärende bör Bolagsverket göra fördjupade kontroller exempelvis om verket inte har fått in tillräckligt underlag för att fastställa identiteten på en verklig huvudman eller om det finns omständigheter som generellt sett innebär en ökad risk för att de anmälda uppgifterna är fel-
60 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1640 av den 31 maj 2024 om de mekanismer som medlemsstaterna ska inrätta för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av direktiv (EU) 2019/1937 och om ändring och upphävande av direktiv (EU) 2015/849.
aktiga. Kontroller kan också ske genom så kallade stickprovsundersökningar, det vill säga att det med viss regelbundenhet görs ett slumpvist urval av ärenden som undersöks närmare. Vilka kontroller som ska göras ankommer det på Bolagsverket att avgöra, bland annat utifrån vad som är rimligt och ändamålsenligt.
8.10.2. Skyldighet att lämna upplysningar
Utredningens förslag: Bolagsverket får förelägga en registrerings-
skyldig att lämna de upplysningar och ge tillgång till de handlingar som verket behöver för sin verksamhet enligt den nya penningtvättslagen.
Enligt artikel 10.2 andra stycket i sjätte penningtvättsdirektivet ska medlemsstaterna se till att den enhet som ansvarar för det centrala registret över verkliga huvudmän har befogenhet att begära de uppgifter och handlingar som behövs för att kunna identifiera de verkliga huvudmännen och verifiera de uppgifter som anmäls för registrering, inklusive styrelsens resolutioner och mötesprotokoll, avtal om partnerskap, trustavtal, fullmakter eller andra avtal och annan dokumentation. Någon motsvarande bestämmelse finns inte i fjärde penningtvättsdirektivet.
Bestämmelsen innebär att Bolagsverket ska kunna begära in upplysningar och handlingar från en registreringsskyldig för att kunna utreda vem som är verklig huvudman och för att kontrollera riktigheten i de uppgifter som ges in i ett registreringsärende. Ett sådant behov kan exempelvis uppstå om en verksamhetsutövare har anmält att de uppgifter om en verklig huvudman som är tillgängliga för verksamhetsutövaren avviker från de uppgifter som finns registrerade i registret över verkliga huvudmän (artikel 16a i penningtvättsförordningen). Bolagsverket kan också behöva begära in upplysningar och handlingar från en registreringsskyldig i samband med att verket kontrollerar uppgifter i registret.
För att i svensk rätt genomföra artikel 10.2 andra stycket i direktivet bör det i den nya penningtvättslagen införas en bestämmelse som anger att Bolagsverket får förelägga en registreringsskyldig att lämna de upplysningar och ge tillgång till de handlingar som verket behöver för sin verksamhet enligt den lagen.
8.10.3. Bolagsverkets underrättelseskyldighet
Utredningens förslag: Om Bolagsverket vid en kontroll eller på
annat sätt har upptäckt en omständighet som kan antas ha samband med penningtvätt eller finansiering av terrorism, ska myndigheten utan dröjsmål underrätta finansunderrättelseenheten om detta.
Enligt artikel 10.10 i sjätte penningtvättsdirektivet ska medlemsstaterna se till att de enheter som kontrollerar uppgifter i det centrala registret över verkliga huvudmän utan dröjsmål informerar finansunderrättelseenheten om de vid sina kontroller, eller på annat sätt, upptäcker omständigheter som kan ha samband med penningtvätt eller finansiering av terrorism. Fjärde penningtvättsdirektivet saknar motsvarande bestämmelser.
Det är viktigt att myndigheter och andra aktörer underrättar finansunderrättelseenheten om misstänkt penningtvätt och finansiering av terrorism. Sådan information är en viktig pusselbit i finansunderrättelseenhetens analysarbete. Bolagsverket kan genom bland annat sina kontroller och de uppgifter om misstänkta felaktigheter i registret som anmäls av myndigheter och verksamhetsutövare upptäcka omständigheter som kan antas ha samband med penningtvätt eller finansiering av terrorism.
För att i svensk rätt genomföra artikel 10.10 i direktivet bör det i den nya penningtvättslagen införas en bestämmelse som anger att Bolagsverket utan dröjsmål ska underrätta finansunderrättelseenheten om myndigheten vid en kontroll eller på annat sätt har upptäckt en omständighet som kan antas ha samband med penningtvätt eller finansiering av terrorism.
8.11. Sanktioner
8.11.1. Penningtvättsförordningen och sjätte penningtvättsdirektivet
Enligt artikel 49.1 i penningtvättsförordningen ska medlemsstaterna fastställa regler om sanktioner vid överträdelser av artiklarna 45–47 i förordningen och vidta nödvändiga åtgärder för att se till att de genomförs. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och av-
skräckande. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om dessa regler senast sex månader efter penningtvättsförordningens ikraftträdande tillsammans med deras rättsliga grund. Kommissionen ska utan dröjsmål underrättas om eventuella ändringar som påverkar reglerna.
Av artikel 10.9 i sjätte penningtvättsdirektivet framgår vidare att medlemsstaterna ska se till att det finns en eller flera enheter som har befogenhet att besluta om effektiva, proportionella och avskräckande åtgärder eller sanktioner om en registreringsskyldig underlåter att tillhandahålla registret över verkliga huvudmän med korrekta, adekvata och aktuella uppgifter om verkligt huvudmannaskap.
Delvis motsvarande bestämmelser finns i artikel 30.1 första stycket andra meningen och 31.1 tredje stycket i fjärde penningtvättsdirektivet.
8.11.2. Nuvarande reglering om sanktioner
Bolagsverket får meddela föreläggande om en registreringsskyldig har åsidosatt sina skyldigheter enligt registerlagen. Om en registreringsskyldig inte följer de krav som gäller för en anmälan, får Bolagsverket förelägga denne att yttra sig i frågan eller rätta till bristen (3 kap. 2 § registerlagen). Har en registreringsskyldig inte anmält uppgifter för registrering i rätt tid, eller har registrering vägrats på grund av att anmälan är bristfällig, får Bolagsverket förelägga denne att lämna in en anmälan inom viss tid (3 kap. 3 § registerlagen). Om det kan antas att uppgifter i en anmälan eller i registret över verkliga huvudmän är felaktiga, får Bolagsverket förelägga den registreringsskyldige att rätta uppgifterna eller visa att de inte är felaktiga (3 kap. 4 § registerlagen). Följer den registreringsskyldige inte ett föreläggande får Bolagsverket vid vite förelägga denne eller en person i ledningen att inom viss tid göra en anmälan eller ge in uppgifter som den registreringsskyldige är skyldig att lämna (3 kap. 6 § registerlagen).
Om en registreringsskyldig inte lämnar ut uppgifter om verkligt huvudmannaskap som begärts av en myndighet, ska Bolagsverket på begäran av myndigheten förelägga den registreringsskyldige eller en person i ledningen att vid vite lämna ut uppgifterna. Bolagsverket får även på begäran av en registreringsskyldig förelägga den verkliga huvudmannen att vid vite tillhandahålla den registreringsskyldige vissa uppgifter (3 kap. 7 §registerlagen).
Bolagsverket beslutar om utdömande av förelagt vite (3 kap. 8 § registerlagen).
Fjärde penningtvättsdirektivets bestämmelser om sanktioner infördes genom femte penningtvättsdirektivet. I samband med genomförandet av femte penningtvättsdirektivet i svensk rätt uttalade regeringen att syftet med direktivets bestämmelser om åtgärder eller sanktioner är att säkerställa möjligheten att kunna vidta åtgärder för att förmå den som omfattas av fjärde penningtvättsdirektivet att uppfylla sina skyldigheter. Regeringen konstaterade att Bolagsverket redan hade möjlighet att vid vite förelägga aktörer som omfattas av lagen att uppfylla sina skyldigheter och att Bolagsverket också får döma ut det förelagda vitet. Regeringen ansåg att utdömande av vite är en kännbar och proportionerlig påföljd som är tillräcklig för att uppfylla femte penningtvättsdirektivets krav på att överträdelser ska omfattas av effektiva, proportionella och avskräckande åtgärder eller sanktioner.61
8.11.3. Nuvarande sanktioner har kritiserats för att vara otillräckliga
Bolaget som brottsverktyg
Det har blivit alltmer vanligt att företag används för brottsliga ändamål av oseriösa aktörer. I ett sådant fall kan själva syftet med företaget vara att bryta mot regelverken för att tjäna eller tvätta pengar. För den organiserade brottsligheten har företag blivit ett viktigt brottsverktyg, bland annat när det gäller penningtvätt. Med hjälp av företag är det exempelvis möjligt att konstruera komplicerade strukturer och upplägg där pengar kan flyttas mellan olika personer. Det är inte ovanligt att ett brottsupplägg innefattar flera företag.
Det är enkelt och inte särskilt kostsamt att starta ett aktiebolag eller handelsbolag som kan utnyttjas för penningtvätt eller finansiering av terrorism. Som regel anmäls målvakter, bulvaner eller falska identiteter som styrelseledamöter och verkliga huvudmän. Syftet är att dölja vilka som i själva verket kontrollerar och verkar i företaget. Målvakten är den som syns utåt och som finns antecknad i bolagsregistren. I samma syfte verkar en bulvan, som agerar i eget namn men för annans räkning. Ett företag kan på så sätt göra det möjligt att hålla gärningspersonerna anonyma och dölja en olaglig verksamhet.
Det förekommer även att andra typer av juridiska personer utnyttjas för penningtvätt eller finansiering av terrorism, till exempel ideella föreningar. I likhet med aktiebolag och handelsbolag är det enkelt och förenat med låga kostnader att bilda en ideell förening. Skatteverket gör endast en formell prövning i ärenden om tilldelning av organisationsnummer. Föreningens företrädare registreras inte.
När juridiska personer används som brottsverktyg är brottsligheten mer inbäddad i den legala samhällssfären jämfört med till exempel narkotikabrottsligheten. Att kriminella inom organiserad brottslighet har förmåga att använda juridiska personer som brottsverktyg och agera i samhällets legala sfär har bedömts särskilt allvarligt.62
Kritik mot nuvarande reglering om sanktioner
Ekobrottsmyndigheten påtalade i sitt remissvar över promemorian ”Genomförande av 2018 års ändringsdirektiv till EU:s fjärde penningtvättsdirektiv” att möjligheten att döma ut vite gentemot juridiska personer och vissa fysiska personer är en otillräcklig sanktion. När juridiska personer används som brottsverktyg är de verkliga huvudmännen enligt Ekobrottsmyndigheten regelmässigt andra personer än de företagen uppger. Eftersom sådana företag endast används som ett verktyg för att begå ekonomisk brottslighet menar Ekobrottsmyndigheten att det normalt sett saknas avsikt att betala ett eventuellt vite. En betydligt mer effektiv sanktion vore enligt Ekobrottsmyndigheten att i dessa situationer likställa bristande eller uppenbart felaktiga uppgifter om verklig huvudman med situationen då ett aktiebolags styrelse inte är fulltalig. Bolagsverket skulle då kunna tvångslikvidera ett aktiebolag som används som brottsverktyg på det sätt som framgår av aktiebolagslagen. En sådan ordning skulle enligt Ekobrottsmyndigheten vara betydligt mer effektiv och ändamålsenlig för att försvåra och förhindra ekonomisk brottslighet, i synnerhet om sanktionen vidtas skyndsamt när förutsättningar för ingripande föreligger.63
Vid riksdagsbehandlingen av den efterföljande propositionen instämde finansutskottet i Ekobrottsmyndighetens kritik att vite kan vara en otillräcklig sanktionsåtgärd för att komma till rätta med problemet. Utskottet uttalade att regeringen borde undersöka möjlig-
62 Polismyndigheten, Myndighetsgemensam lägesbild organiserad brottslighet 2021, s. 27. 63 Ekobrottsmyndigheten, Yttrande över departementspromemorian Genomförande av 2018 års
ändringsdirektiv till EU:s fjärde penningtvättsdirektiv (Fi2018/03025/B), EBM2018-741.
heterna att införa ytterligare sanktioner vid överträdelser av registerlagen och återkomma till riksdagen i denna fråga.64
I regleringsbrevet för 2020 fick Bolagsverket i uppdrag att göra en bedömning av hur effektivt registret över verkliga huvudmän är i nuläget och vad som skulle krävas för att öka effektiviteten i och användningsområdet för registret. Bolagsverket skulle i sitt uppdrag beakta vad som framkommit av riksdagens tillkännagivande till regeringen om ingripanden mot överträdelser av registerlagen. Uppdraget redovisades i en rapport i maj 2020.65
Bolagsverket anser att nuvarande sanktioner i form av vite är kostsamma och ineffektiva och föreslår att vite ska slopas som sanktion och ersättas av en möjlighet att besluta om tvångslikvidation eller avregistrering. I likhet med Ekobrottsmyndigheten föreslår Bolagsverket att myndigheten ska kunna besluta att ett aktiebolag ska gå i likvidation om bolaget inte följer ett föreläggande att anmäla eller ge in uppgifter för registrering i registret över verkliga huvudmän.
Beträffande handelsbolag och kommanditbolag, för vilka regler om tvångslikvidation saknas, föreslår Bolagsverket att verket ska ges möjlighet att avregistrera ett sådant bolag från handelsregistret om bolaget inte har kommit in med någon anmälan om verklig huvudman eller om den anmälde huvudmannen är uppenbart felaktig. Enligt nuvarande reglering får Bolagsverket besluta om avregistrering av ett handelsbolag eller kommanditbolag som sedan minst ett år tillbaka saknar bolagsman eller endast har en bolagsman kvar, och där likvidation inte har registrerats.
8.11.4. En ny reglering om ingripanden
Utredningens förslag: Om en registreringsskyldig eller en verk-
lig huvudman inte fullgör sina skyldigheter enligt penningtvättsförordningen eller den nya penningtvättslagen får Bolagsverket ingripa.
Utredningens bedömning: Regleringen om ingripanden bör ut-
formas på ett sätt som möjliggör flexibilitet och att hänsyn kan tas till omständigheterna i det enskilda fallet.
64 Bet. 2019/20:FiU15 Skärpta åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism. 65 Bolagsverket, Slutrapport regeringsuppdrag Registret över verkliga huvudmän, AD 1173/2020.
Bolagsverket ska kunna ingripa vid överträdelser
Som framgår av tidigare avsnitt får Bolagsverket ingripa vid överträdelser av registerlagen.
Utredningen föreslår att Bolagsverket ska kontrollera riktigheten i de uppgifter som anmäls för registrering eller som har registrerats i registret över verkliga huvudmän. I detta syfte ska myndigheten få göra platsundersökningar samt förelägga en registreringsskyldig att lämna upplysningar och handlingar till verket. Dessutom föreslår utredningen att Bolagsverket ska kunna förelägga en registreringsskyldig att vidta vissa andra åtgärder, till exempel att ge in en anmälan om registrering eller rätta felaktiga uppgifter. Bolagsverket bör därför vara den myndighet som har befogenhet att ingripa vid överträdelser av regleringen om verkligt huvudmannaskap, både penningtvättsförordningen och den nationella reglering som genomför sjätte penningtvättsdirektivet. Detta bör framgå av den nya penningtvättslagen.
Utgångspunkter för regleringen om ingripanden
En sanktion ska, förutom att vara effektiv och avskräckande, också vara proportionerlig. Vad som framför allt är en proportionerlig sanktion kommer att skilja sig åt mellan olika registreringsskyldiga. En sanktion som är proportionerlig i förhållande till en liten ideell förening kommer inte att vara det i förhållande till ett stort affärsdrivande företag. Regleringen om ingripanden bör därför inte utformas på ett sätt som innebär att Bolagsverket är anvisad att besluta om en viss sanktion vid en överträdelse. Regleringen bör i stället utformas på ett sätt som möjliggör flexibilitet och att hänsyn kan tas till omständigheterna i det enskilda fallet. Samtidigt måste regleringen vara förutsebar och enkel att tillämpa för Bolagsverket.
I avsnitten 8.11.5–8.11.9 redovisar utredningen förslag till reglering om olika sanktioner vid överträdelser av penningtvättsförordningen och den nya penningtvättslagen.
8.11.5. Föreläggande att vidta rättelse
Utredningens förslag: Om en registreringsskyldig har åsidosatt
sina skyldigheter enligt artikel 45 eller 46 i penningtvättsförordningen får Bolagsverket förelägga den registreringsskyldige att göra rättelse.
Föreläggande vid utebliven anmälan och felaktiga uppgifter
Av artikel 10.9 i sjätte penningtvättsdirektivet följer att ingripande ska kunna ske om en registreringsskyldig underlåter att tillhandahålla registret över verkliga huvudmän med korrekta, adekvata och aktuella uppgifter om verkligt huvudmannaskap. Även penningtvättsförordningens bestämmelser om ingripanden avser överträdelser av bland annat skyldigheten att anmäla uppgifter till registret över verkliga huvudmän (artiklarna 45.1a, 45.3, 46.1b, 47 första stycket och 49).
Detta innebär enligt utredningens uppfattning att ingripande ska kunna ske om en registreringsskyldig underlåter att anmäla uppgifter till registret, om den som har gjort en anmälan om registrering inte följer de krav som gäller för en anmälan eller om en uppgift i en anmälan om registrering eller i registret över verkliga huvudmän är felaktig. Enligt nuvarande reglering får Bolagsverket förelägga en registreringsskyldig att vidta åtgärder för att komma till rätta med en sådan situation (3 kap. 2–4 och 9 §§ registerlagen). I avsnitten 8.8.3 och 8.8.4 föreslår utredningen att motsvarande bestämmelser ska införas i den nya penningtvättslagen.
Föreläggande vid andra överträdelser av penningtvättsförordningen
Av artikel 49 i penningtvättsförordningen framgår att ingripande ska kunna ske om bestämmelserna i artiklarna 45–47 åsidosätts. Bestämmelserna innehåller skyldigheter för registreringsskyldiga, verkliga huvudmän samt nominella aktieägare och nominella styrelseledamöter. Bland annat regleras vilka uppgifter om verkligt huvudmannaskap som en registreringsskyldig ska ha och hur ofta denne ska kontrollera att uppgifterna är aktuella. Bestämmelserna innehåller också krav på en registreringsskyldig att under vissa omständigheter lämna uppgifter om verkligt huvudmannaskap till verksamhetsutövare och behöriga
myndigheter. Därutöver föreskrivs en uppgiftsskyldighet för verkliga huvudmän samt nominella aktieägare och nominella styrelseledamöter i förhållande till en registreringsskyldig.
Delvis motsvarande bestämmelser om ingripande finns i 3 kap. 7 § registerlagen. Enligt de bestämmelserna får Bolagsverket ingripa dels om en registreringsskyldig inte lämnar uppgifter som har begärts av en myndighet, dels om en verklig huvudman inte lämnar uppgifter som har begärts av en registreringsskyldig. Artikel 49 i penningtvättsförordningen innebär således att ingripande ska kunna ske i fler situationer än vad som följer av nuvarande reglering.
Att registreringsskyldiga och verkliga huvudmän fullgör sina skyldigheter enligt penningtvättsförordningen är en förutsättning för att uppgifterna i registret över verkliga huvudmän ska vara korrekta, adekvata och aktuella. Bolagsverket bör därför kunna förelägga den som åsidosätter även andra skyldigheter enligt penningtvättsförordningen än anmälningsskyldigheten att göra rättelse. En bestämmelse med den innebörden bör införas i den nya penningtvättslagen.
Nominella aktieägares och nominella styrelseledamöters skyldigheter framgår av artikel 47 i penningtvättsförordningen. I avsnitt 8.6. bedömer utredningen att nominella aktieägare och nominella styrelseledamöter inte förekommer i Sverige. Den föreslagna bestämmelsen om föreläggande bör därför inte omfatta överträdelser av artikel 47 i förordningen.
8.11.6. Vitesföreläggande
Utredningens förslag: Om en registreringsskyldig inte lämnar ut
uppgifter om verkligt huvudmannaskap till en behörig myndighet enligt artikel 45.4 eller 46.4 i penningtvättsförordningen, ska Bolagsverket på begäran av myndigheten förelägga den registreringsskyldige att vid vite lämna ut uppgifterna.
Om en registreringsskyldig inte lämnar ut uppgifter till en verksamhetsutövare enligt artikel 45.1 andra stycket eller 46.2 i penningtvättsförordningen, får Bolagsverket på begäran av verksamhetsutövaren förelägga den registreringsskyldige att vid vite lämna ut uppgifterna.
Om den registreringsskyldige är en juridisk person får ett vitesföreläggande även riktas till den verkställande direktören, en styrelse-
ledamot eller en motsvarande befattningshavare. Ett vitesföreläggande får dock inte riktas till en fysisk person som är underårig.
Om en verklig huvudman inte lämnar ut uppgifter eller handlingar till en registreringsskyldig enligt artikel 45.1b eller 46.3 i penningtvättsförordningen, får Bolagsverket på begäran av den registreringsskyldige förelägga den verkliga huvudmannen att vid vite lämna ut uppgifterna eller handlingarna.
Om en verklig huvudman utövar indirekt kontroll över en registreringsskyldig, får Bolagsverket på begäran av den registreringsskyldige förelägga varje annan person i ägar- eller kontrollkedjan att vid vite fullgöra sin uppgiftsskyldighet enligt artikel 45.1b eller 46.3 i penningtvättsförordningen.
Den som förmodas vara verklig huvudman för en registreringsskyldig ska på begäran av den registreringsskyldige lämna de uppgifter och handlingar som denne behöver för att kunna fullgöra sina skyldigheter enligt penningtvättsförordningen. Det ska upplysas om att penningtvättsförordningen innehåller motsvarande bestämmelser om uppgiftsskyldighet för verkliga huvudmän.
Om den som förmodas vara verklig huvudman inte lämnar uppgifterna eller handlingarna, får Bolagsverket på begäran av den registreringsskyldige förelägga den som förmodas vara verklig huvudman att vid vite lämna ut uppgifterna eller handlingarna.
Bolagsverkets övriga förelägganden enligt den nya penningtvättslagen får förenas med vite.
Frågor om utdömande av vite prövas av Bolagsverket. I anslutning till att vite döms ut får Bolagsverket även förelägga nytt vite.
Bolagsverket bör även fortsättningsvis kunna meddela vitesförelägganden
Enligt nuvarande reglering får Bolagsverket förelägga en registreringsskyldig att vid vite fullgöra sina skyldigheter enligt registerlagen. Vite utgör ett påtryckningsmedel. Det döms ut först om den registreringsskyldige inte vidtar rättelse. Vite är därmed ett mer handlingsdirigerande styrmedel än till exempel sanktionsavgift och straff. En vitesföreläggande får därmed som utgångspunkt anses vara ett effektivt sätt att förmå de registreringsskyldiga att uppfylla sina skyldigheter enligt penningtvättsförordningen och den nya penningtvätts-
lagen, vilket i sin tur bidrar till att uppgifterna i registret är korrekta, adekvata och aktuella.
När vite föreläggs ska det enligt 3 § lagen (1985:206) om viten (viteslagen) fastställas till ett belopp som med hänsyn till vad som är känt om mottagarens ekonomiska förhållanden och till omständigheterna i övrigt kan antas förmå denne att följa föreläggandet. Vid meddelande av ett vitesföreläggande finns således goda möjligheter att ta hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet och därigenom säkerställa att åtgärden är proportionerlig.
Den absoluta majoriteten av alla juridiska personer bildas och används för legitima och vällovliga syften och det finns i regel en strävan efter att följa lagar och regler. I de allra flesta fall som Bolagsverket har anledning att förelägga en registreringsskyldig att göra rättelse bör det därför vara tillräckligt att meddela ett föreläggande. Enligt utredningens uppfattning kommer därför utdömande av vite i de flesta situationer att var en kännbar åtgärd som uppfyller penningtvättsförordningens och direktivets krav på effektiva, proportionerliga och avskräckande sanktioner. Att sanktionen blir proportionerlig och avskräckande i det enskilda fallet säkerställs genom storleken på vitet.
Mot denna bakgrund bör Bolagsverket även fortsättningsvis kunna meddela vitesförelägganden. Om det däremot kan antas att en juridisk person används som brottsverktyg kan det finnas anledning att tillgripa mer ingripande sanktioner, se avsnitten 8.11.7–8.11.9.
Vitesförelägganden som riktar sig till en registreringsskyldig
Utredningen föreslår i avsnitten 8.8.3–8.8.4, 8.10.2 och 8.11.5 att Bolagsverket ska kunna meddela förelägganden som riktar sig till en registreringsskyldig, bland annat att en registreringsskyldig ska komma in med en anmälan om registrering, rätta uppgifter som kan antas vara felaktiga samt lämna upplysningar och handlingar som Bolagsverket behöver för sin verksamhet enligt den nya penningtvättslagen. Alla Bolagsverkets förelägganden som riktar sig till en registreringsskyldig bör kunna förenas med vite. Detsamma gäller föreläggande om personlig inställelse för en verklig huvudman eller en ledande befattningshavare (avsnitt 8.8.5). Detta bör framgå av den nya penningtvättslagen.
Enligt penningtvättsförordningen ska en registreringsskyldig efter begäran lämna uppgifter om verkligt huvudmannaskap till en behörig myndighet (artiklarna 45.4 och 46.4). Motsvarande bestämmelser finns i 2 kap. 2 § första stycket registerlagen. Om en registreringsskyldig inte lämnar ut dokumentation till en myndighet enligt nämnda paragraf, ska Bolagsverket enligt 3 kap. 7 § första stycket registerlagen på begäran av myndigheten förelägga den registreringsskyldige att vid vite lämna ut dokumentationen.
En förutsättning för att Bolagsverket ska kunna ingripa om en registreringsskyldig inte fullgör sin uppgiftsskyldighet i förhållande till en behörig myndighet enligt penningtvättsförordningen är att verket får kännedom om att uppgifterna inte har lämnats. Sannolikt har en registreringsskyldig som vägrar att lämna ut uppgifter om verkligt huvudmannaskap till en behörig myndighet inte heller anmält uppgifterna för registrering. Det kan dock inte uteslutas att det förekommer situationer då en registreringsskyldig har fullgjort sin registreringsskyldighet, men vägrar att lämna ut uppgifter som begärs av en myndighet. Detta torde dock inte vara särskilt vanligt förekommande.66
I samband med att registerlagen infördes övervägde regeringen om den myndighet som begär att få ut dokumentation från en registreringsskyldig bör ges befogenhet att meddela ett vitesföreläggande. Regeringen bedömde dock att Bolagsverket bör ha befogenhet att ingripa även i en sådan situation. Som skäl angavs bland annat att det bör undvikas att flera myndigheter meddelar vitesförelägganden som i allt väsentligt avser samma fråga. En ordning som innebär att Bolagsverket får ingripa även i dessa situationer skulle enligt regeringen också medföra att Bolagsverket får kännedom om att en registreringsskyldig inte har anmält uppgifter för registrering.67 Bolagsverket har inte någon möjlighet att välja om ett vitesföreläggande ska meddelas eller inte i en situation då en myndighet begär verkets biträde enligt 3 kap. 7 § första stycket registerlagen, vilket uttrycks med att Bolagsverket
ska meddela ett sådant föreläggande om rekvisiten i bestämmelsen är
uppfyllda.68
Det finns enligt utredningens uppfattning inte något skäl för att ändra på den ordning som gäller för närvarande. Bolagsverket bör
66 Jfr prop. 2016/17:173 s. 464. 67Prop. 2016/17:173 s. 464 och 465. 68 Prop. 2016/17 :173 s. 573.
således vara skyldigt att förelägga en registreringsskyldig vid vite att fullgöra sin uppgiftsskyldighet i förhållande till en behörig myndighet enligt artikel 45.4 eller 46.4 i penningtvättsförordningen, om det begärs av myndigheten. Bestämmelser med den innebörden bör därför införas i den nya penningtvättslagen.
Registreringsskyldiga har även en uppgiftsskyldighet i förhållande till verksamhetsutövare. Enligt artiklarna 45.1 andra stycket och 46.2 i penningtvättsförordningen ska en registreringsskyldig lämna uppgifter om verkligt huvudmannaskap till en verksamhetsutövare som genomför åtgärder för kundkännedom. Motsvarande bestämmelser finns i 2 kap. 2 § andra stycket registerlagen.
Vid införandet av registerlagen ansåg regeringen att det inte fanns något behov av att införa någon särskild sanktion om en registreringsskyldig vägrar att tillhandahålla dokumentation på begäran av en verksamhetsutövare som genomför åtgärder för kundkännedom. Regeringen framhöll att en sådan vägran i regel bör medföra att verksamhetsutövaren, med hänsyn till kraven på kundkännedom i penningtvättslagen, är förhindrad att ingå en affärsförbindelse eller utföra en enstaka transaktion med den registreringsskyldige. Detta ansågs vara ett tillräckligt påtryckningsmedel för att säkerställa att verksamhetsutövare får del av registreringsskyldigas dokumentation om verkligt huvudmannaskap.69
Av artikel 49 i penningtvättsförordningen framgår att medlemsstaterna är skyldiga att införa reglering om sanktioner vid överträdelser av artiklarna 45–47 i förordningen. För att uppfylla förordningens krav behöver det därför införas sanktioner som blir tillämpliga om en registreringsskyldig inte fullgör sin uppgiftsskyldighet i förhållande till en verksamhetsutövare.
Regleringen bör utformas på i huvudsak motsvarande sätt som föreslås om en registreringsskyldig inte fullgör sin uppgiftsskyldighet i förhållande till en behörig myndighet. Bolagsverket bör dock inte vara skyldigt att meddela ett vitesföreläggande på begäran av en verksamhetsutövare.
Mot denna bakgrund bör det i den nya penningtvättslagen införas en bestämmelse som anger att Bolagsverket får förelägga en registreringsskyldig vid vite att fullgöra sin uppgiftsskyldighet i förhållande till en verksamhetsutövare enligt artikel 45.1 andra stycket eller 46.2 i penningtvättsförordningen, om det begärs av verksamhetsutövaren.
Enligt nuvarande reglering kan ett vitesföreläggande riktas både till en registreringsskyldig och en fysisk person som har rätt att företräda den registreringsskyldige (3 kap. 6 och 7 §§ registerlagen). Syftet med denna ordning är att uppnå en hög grad av effektivitet i hanteringen. Bestämmelser med motsvarande innebörd bör införas i den nya penningtvättslagen.
Vitesförelägganden som riktar sig mot andra än en registreringsskyldig
Verkliga huvudmän
Enligt penningtvättsförordningen har verkliga huvudmän en uppgiftsskyldighet i förhållande till en registreringsskyldig. Av artiklarna 45.1b och 46.3 i penningtvättsförordningen framgår att en verklig huvudman ska lämna de uppgifter och den dokumentation som en registreringsskyldig behöver för att kunna uppfylla förordningens krav på verkligt huvudmannaskap. Motsvarande bestämmelser finns i 2 kap. 2 § tredje stycket registerlagen. Om en verklig huvudman inte tillhandahåller uppgifter enligt nämnda paragraf, får Bolagsverket på begäran av den registreringsskyldige förelägga den verkliga huvudmannen att vid vite tillhandahålla uppgifterna (3 kap. 7 § andra stycket registerlagen).
En nyhet i penningtvättsförordningen är att uppgiftsskyldigheten utökas till att gälla för fler personer. Om en verklig huvudman indirekt utövar kontroll över en registreringsskyldig har varje person i ägar- eller kontrollkedjan en uppgiftsskyldighet i förhållande till den registreringsskyldige (artikel 45.1b andra meningen och 46.3 andra meningen).
Enligt utredningens uppfattning finns det inte skäl att ändra på den ordning som gäller för närvarande. Däremot behöver en anpassning ske till penningtvättsförordningens reglering om vilka personer som ska omfattas av uppgiftsskyldigheten. Mot denna bakgrund bör det i den nya penningtvättslagen införas en bestämmelse som anger att Bolagsverket får förelägga en verklig huvudman vid vite att fullgöra sin uppgiftsskyldighet enligt artikel 45.1b eller 46.3 i penningtvättsförordningen. Av bestämmelsen bör också framgå att om en verklig huvudman utövar indirekt kontroll över en registreringsskyldig person får Bolagsverket även förelägga varje annan person i
ägar- eller kontrollkedjan vid vite att fullgöra sin uppgiftsskyldighet enligt samma artiklar. Bolagsverket bör kunna meddela sådana förelägganden om det begärs av den registreringsskyldige. Även detta bör framgå av den nya penningtvättslagen.
Den som förmodas vara verklig huvudman bör också vara skyldig att lämna uppgifter till en registreringsskyldig
En förutsättning för att en registreringsskyldig ska kunna fullgöra sina skyldigheter enligt penningtvättsförordningen är att den registreringsskyldige får tillgång till information som gör det möjligt att utreda vem som är verklig huvudman. Som framgår ovan innehåller penningtvättsförordningen bestämmelser som anger att en verklig huvudman ska lämna de uppgifter och handlingar till en registreringsskyldig som denne behöver för att kunna fullgöra sina skyldigheter enligt förordningen (artiklarna 45.1b och 46.3). I de flesta fall är det sannolikt för att kunna utreda vem som är verklig huvudman som en registreringsskyldig behöver ha tillgång till sådana uppgifter eller handlingar. I en sådan situation är det inte klarlagt vem som är verklig huvudman och penningtvättsförordningens bestämmelser om uppgiftsskyldighet för verkliga huvudmän blir inte tillämpliga. För att en registreringsskyldig ska kunna identifiera vem som är verklig huvudman behöver den registreringsskyldige kunna vända sig till den som
förmodas vara verklig huvudman för att få tillgång till nödvändiga upp-
gifter och handlingar.
För att penningtvättsförordningens bestämmelser om verkligt huvudmannaskap ska få genomslag i Sverige – särskilt bestämmelserna om att registreringsskyldiga ska ha korrekta, adekvata och aktuella uppgifter om verkligt huvudmannaskap och att dessa uppgifter ska anmälas för registrering – är det enligt utredningens uppfattning nödvändigt att införa en kompletterande reglering om uppgiftsskyldighet för den som förmodas vara verklig huvudman. Uppgiftsskyldigheten bör motsvara den uppgiftsskyldighet som gäller för verkliga huvudmän enligt artiklarna 45.1b och 46.3 i förordningen.
Mot denna bakgrund föreslår utredningen att det i den nya penningtvättslagen införs en bestämmelse som anger att den som förmodas vara verklig huvudman för en registreringsskyldig på begäran av den registreringsskyldige ska lämna de uppgifter och handlingar som denne behöver för att kunna fullgöra sina skyldigheter enligt pen-
ningtvättsförordningen. Det bör i anslutning till denna bestämmelse upplysas om att penningtvättsförordningen innehåller en motsvarande bestämmelse om uppgiftsskyldighet för verkliga huvudmän.
Om den som förmodas vara verklig huvudman inte lämnar uppgifterna eller handlingarna, bör Bolagsverket på begäran av den registreringsskyldige kunna förelägga den som förmodas vara verklig huvudman att vid vite tillhandahålla uppgifterna eller handlingarna. En bestämmelse med den innebörden bör införas i den nya penningtvättslagen. En sådan reglering är i linje med penningtvättsförordningen.
Ett vitesföreläggande bör inte kunna riktas mot en underårig
Enligt penningtvättsförordningen ska juridiska personer som saknar en verklig huvudman anmäla sig och sina ledande befattningshavare för registrering i registret över verkliga huvudmän. Det är vanligt förekommande att ideella föreningar har styrelseledamöter som är underåriga. I exempelvis elevkårer och idrottsföreningar på skolor består styrelsen oftast helt eller delvis av underåriga personer.
Enligt utredningens förslag ska ett vitesföreläggande kunna riktas både mot den registreringsskyldige och en fysisk person som har rätt att företräda den registreringsskyldige, till exempel en styrelseledamot. Detta innebär som utgångspunkt att en underårig kan bli mottagare av ett vitesföreläggande.
Enligt 2 § andra stycket viteslagen får vite inte föreläggas om adressaten kan antas sakna faktisk eller rättslig möjlighet att följa föreläggandet. Exempelvis innehåller rättegångsbalken ett förbud mot att vid vite kalla en person som är under 15 år till ett domstolssammanträde (9 kap. 9 § första stycket). En sådan bestämmelse har ansetts nödvändig för att rättegångsbalken ska vara förenlig med 2 § viteslagen. Av förarbetena framgår vidare att vitessanktionen kan anses ha så stora likheter med straff att det inte bör komma i fråga att döma ut ett vite mot den som är under 15 år och således inte är straffmyndig.70 När det gäller personer som har fyllt 15 men inte 18 år ska en kallelse till ett domstolssammanträde inte förenas med vite om det finns anledning att anta att den underårige inte kan infinna sig utan medverkan av vårdnadshavare eller annan som svarar för hans eller hennes fostran (9 kap. 9 § första stycket rättegångsbalken).
När det gäller regleringen om verkligt huvudmannaskap bör en underårig som utgångspunkt ha möjlighet att följa ett föreläggande som meddelas av Bolagsverket. Ett sådant föreläggande kommer sannolikt i de flesta fall att innebära att den underårige ska göra en anmälan om registrering. Utredningen anser dock att ett vitesföreläggande som riktar sig mot en underårig är oproportionerligt. Som framhålls i förarbetena till rättegångsbalken bör det vidare aldrig komma i fråga att döma ut ett vite mot en underårig som inte har fyllt 15 år.
De ideella föreningar som har styrelseledamöter som är underåriga driver i regel en verksamhet där risken för penningtvätt och finansiering av terrorism är mycket låg och de hanterar normalt sett små medel. Bolagsverket måste likväl kunna ingripa mot en sådan förening om regelverket åsidosätts. Utredningen bedömer att en sådan förening i de allra flesta fall kommer att rätta sig efter ett föreläggande från Bolagsverket. I en situation där föreningen inte vidtar rättelse bör ett vitesföreläggande endast kunna riktas mot föreningen eller en styrelseledamot som har fyllt 18 år. En bestämmelse med den innebörden bör tas in den nya penningtvättslagen.
Utdömande av vite
Enligt nuvarande reglering är det Bolagsverket som prövar frågor om utdömande av vite. I anslutning till att vite döms ut får Bolagsverket även förelägga nytt vite (3 kap. 8 § registerlagen). Motsvarande bestämmelser bör tas in i den nya penningtvättslagen.
För ett vitesföreläggande i övrigt gäller bestämmelserna i viteslagen.
8.11.7. Tvångslikvidation av aktiebolag
Utredningens förslag: Det ska införas en ny likvidationsgrund i
aktiebolagslagen. Bolagsverket ska kunna besluta om likvidation av ett aktiebolag som inte har följt ett föreläggande att inom en viss tid
1. på föreskrivet sätt göra en anmälan om registrering i registret
över verkliga huvudmän, eller
2. ge in uppgifter som bolaget är skyldigt att lämna enligt pen-
ningtvättsförordningen eller den nya penningtvättslagen.
En fråga om likvidation ska prövas av Bolagsverket självmant. Ett likvidationsföreläggande ska endast kunna riktas mot bolaget.
Bolaget ska betala en särskild avgift för kostnaderna i likvidationsärendet.
Det ska i den nya penningtvättslagen upplysas om att det i aktiebolagslagen finns bestämmelser om likvidation av ett aktiebolag som inte har följt ett sådant föreläggande som anges i punkten 1 eller 2 ovan.
Aktiebolagslagens reglering om tvångslikvidation
Nuvarande reglering om Bolagsverkets beslut om tvångslikvidation av aktiebolag finns i 25 kap. 11 § ABL. Verket får exempelvis besluta om tvångslikvidation om ett bolag inte på föreskrivet sätt har lämnat in en anmälan om behörig styrelse, verkställande direktör, särskild delgivningsmottagare eller revisor. En fråga om likvidation prövas av Bolagsverket självmant eller på ansökan av styrelsen, en styrelseledamot, den verkställande direktören, en aktieägare, en borgenär eller, i vissa fall, någon annan vars rätt är beroende av att det finns någon som kan företräda bolaget.
I ett ärende om tvångslikvidation ska Bolagsverket förelägga bolaget samt aktieägare och borgenärer som vill yttra sig i ärendet att lämna in ett skriftligt yttrande eller efterfrågade handlingar till verket inom en viss tid. Föreläggandet ska delges bolaget, om det kan ske på annat sätt än enligt 38 och 47–51 §§delgivningslagen (2010:1932).
Bolagsverket ska kungöra föreläggandet i Post- och Inrikes Tidningar minst en månad före utgången av den utsatta tiden (25 kap. 24 § ABL).
Verkets beslut om likvidation gäller omedelbart. Ett sådant beslut ska dock inte meddelas om likvidationsgrunden har upphört under ärendets handläggning (25 kap. 11 § andra och fjärde styckena ABL).
Om Bolagsverket självmant meddelar bolaget ett likvidationsföreläggande som grundar sig på att bolaget inte på föreskrivet sätt har kommit in med en anmälan om behörig styrelse, verkställande direktör, särskild delgivningsmottagare eller revisor, ska bolaget betala en särskild avgift för kostnaderna i likvidationsärendet (25 kap. 26 § ABL). Även om bolaget undanröjer likvidationsgrunden innan svarstidens slut ska den särskilda avgiften betalas för att ett likvidationsbeslut inte ska fattas (25 kap. 11 § andra stycket ABL). Under vissa omständigheter kan ett avgiftsbeslut upphävas eller ett bolag befrias från avgift (25 kap. 26 § tredje stycket och 27 § ABL).
Bolagsverket bör kunna besluta om tvångslikvidation om ett bolag inte följer ett föreläggande att göra rättelse
Det är angeläget att stoppa eller försvåra för kriminella att utöva brottslig verksamhet genom användande av bolag. Tvångslikvidation kan vara ett sätt att åstadkomma detta. En möjlighet för Bolagsverket att besluta om tvångslikvidation av ett aktiebolag som inte uppfyller kraven i regleringen om verkligt huvudmannaskap är enligt utredningens uppfattning, och som har framförts av både Bolagsverket och Ekobrottsmyndigheten, en mer effektiv och avskräckande sanktion än utdömande av vite i en situation där bolaget används för brottsliga ändamål. Om ett bolag tvingas att gå i likvidation kan det inte längre användas som brottsverktyg. Att införa tvångslikvidation som sanktion vid överträdelser av regleringen om verkligt huvudmannaskap kan även bidra till att minska intresset hos kriminella att använda bolag som brottsverktyg.
Utredningen anser därför att Bolagsverket bör kunna besluta om tvångslikvidation av ett aktiebolag som åsidosätter regleringen om verkligt huvudmannaskap. Tvångslikvidation är dock en ingripande åtgärd och bör därför endast komma i fråga i vissa fall. Åtgärden bör kunna tillgripas om ett bolag inte har följt ett föreläggande att göra en anmälan om registrering i registret över verkliga huvudmän på föreskrivet sätt, eller ge in uppgifter som bolaget är skyldigt att lämna
enligt penningtvättsförordningen eller den nya penningtvättslagen. Det är framför allt i dessa situationer som en underlåtenhet att uppfylla kraven kan syfta till att dölja vem som är verklig huvudman. För andra överträdelser av regleringen bör vitesföreläggande användas som sanktion.
Utredningen föreslår därför att det införs en ny likvidationsgrund i 25 kap. 11 § ABL som innebär att Bolagsverket får besluta att ett aktiebolag ska gå i likvidation om bolaget inte har följt ett föreläggande att inom en viss tid 1) på föreskrivet sätt göra en anmälan om registrering i registret över verkliga huvudmän, eller 2) ge in uppgifter som bolaget är skyldigt att lämna enligt penningtvättsförordningen eller den nya penningtvättslagen. Till skillnad från vad som gäller beträffande övriga likvidationsgrunder ska således Bolagsverket inte vara skyldigt att fatta ett sådant beslut. En fråga om likvidation som grundar sig på den nya likvidationsgrunden bör vidare endast kunna prövas av Bolagsverket självmant.
Den nya likvidationsgrund som utredningen föreslår har stora likheter med likvidationsgrunden i 25 kap. 11 § första stycket 1 ABL, det vill säga att bolaget inte på föreskrivet sätt har lämnat in en anmälan till Bolagsverket om behörig styrelse, verkställande direktör, särskild delgivningsmottagare eller revisor. Om Bolagsverket självmant meddelar ett likvidationsföreläggande som grundar sig på nämnda bestämmelse ska bolaget betala en särskild avgift för kostnaderna i likvidationsärendet (25 kap. 26 § första stycket ABL). Bestämmelserna om avgift bör gälla också för ett likvidationsärende som har inletts med stöd av den nya likvidationsgrund som utredningen föreslår.
Utredningens förslag innebär att Bolagsverket endast bör kunna besluta om tvångslikvidation vid vissa överträdelser av regleringen om verkligt huvudmannaskap. Bolaget har möjlighet att vidta rättelse under handläggningen av ärendet och kan därigenom undvika tvångslikvidation. Genom att utforma regleringen på nu föreslaget sätt anser utredningen att tvångslikvidation är en proportionerlig åtgärd vid överträdelser av regleringen om verkligt huvudmannaskap.
Det bör i den nya penningtvättslagen införas en bestämmelse som upplyser om att det i aktiebolagslagen finns bestämmelser om likvidation av ett aktiebolag som inte har följt ett sådant föreläggande som nu är i fråga.
8.11.8. Tvångslikvidation av ekonomiska föreningar
Utredningens förslag: Det ska införas en ny likvidationsgrund i
föreningslagen. Bolagsverket ska kunna besluta om likvidation av en ekonomisk förening som inte har följt ett föreläggande att inom en viss tid
1. på föreskrivet sätt göra en anmälan om registrering i registret
över verkliga huvudmän, eller
2. ge in uppgifter som föreningen är skyldig att lämna enligt pen-
ningtvättsförordningen eller den nya penningtvättslagen.
Ett likvidationsföreläggande ska endast kunna riktas mot föreningen.
Föreningen ska betala en särskild avgift för kostnaderna i likvidationsärendet.
Det ska i den nya penningtvättslagen upplysas om att det i föreningslagen finns bestämmelser om likvidation av en förening som inte har följt ett sådant föreläggande som anges i punkten 1 eller 2 ovan.
Föreningslagens reglering om tvångslikvidation
Nuvarande reglering om Bolagsverkets beslut om tvångslikvidation av ekonomiska föreningar är utformad på i huvudsak samma sätt som motsvarande reglering i aktiebolagslagen. I 17 kap. 11 § föreningslagen anges likvidationsgrunderna. Verket får till exempel besluta om tvångslikvidation om en förening inte på föreskrivet sätt har lämnat in en anmälan om behörig styrelse, särskild delgivningsmottagare eller revisor. En fråga om likvidation prövas av Bolagsverket självmant eller på ansökan av styrelsen, en styrelseledamot, en verkställande direktör, en medlem, en innehavare av förlagsandelar, en borgenär eller, i vissa fall, någon annan vars rätt är beroende av att det finns någon som kan företräda föreningen.
I ett ärende om tvångslikvidation ska Bolagsverket förelägga föreningen och de medlemmar, innehavare av förlagsandelar och borgenärer som vill yttra sig i ärendet att lämna in ett skriftligt yttrande eller efterfrågade handlingar till verket inom en viss tid. Föreläggan-
det ska delges föreningen, om det kan ske på annat sätt än enligt 38 och 47–51 §§delgivningslagen. Bolagsverket ska kungöra föreläggandet i Post- och Inrikes Tidningar minst en månad före utgången av den utsatta tiden (17 kap. 12 § föreningslagen).
Verkets beslut om likvidation gäller omedelbart (17 kap. 13 § föreningslagen). Ett sådant beslut ska dock inte meddelas om likvidationsgrunden har upphört under ärendets handläggning (17 kap. 11 § andra stycket föreningslagen).
Om Bolagsverket självmant meddelar ett likvidationsföreläggande som grundar sig på att föreningen inte på föreskrivet sätt har lämnat in en anmälan om behörig styrelse, särskild delgivningsmottagare eller revisor, ska verket besluta att föreningen ska betala en särskild avgift för kostnaderna i likvidationsärendet (17 kap. 14 § föreningslagen). Under vissa omständigheter kan ett avgiftsbeslut upphävas eller en förening befrias från avgift (17 kap. 15 § första och andra styckena föreningslagen).
Bolagsverket bör kunna besluta om tvångslikvidation om en ekonomisk förening inte följer ett föreläggande att göra rättelse
Det förekommer att ekonomiska föreningar, bland annat bostadsrättsföreningar, utnyttjas i brottsupplägg som involverar penningtvätt. Av samma skäl som förs fram i avsnitt 8.11.7 för att ett aktiebolag som åsidosätter regleringen om verkligt huvudmannaskap bör kunna tvångslikvideras, bör en ekonomisk förening som åsidosätter regleringen också kunna göra det.
Tvångslikvidation bör kunna tillgripas under motsvarande omständigheter som föreslås beträffande aktiebolag, det vill säga om en ekonomisk förening inte har följt ett föreläggande att inom en viss tid på föreskrivet sätt göra en anmälan om registrering i registret över verkliga huvudmän, eller ge in uppgifter som föreningen är skyldig att lämna enligt penningtvättsförordningen eller den nya penningtvättslagen. Det är som påtalas i avsnitt 8.11.7 framför allt i dessa situationer som en underlåtenhet att uppfylla kraven kan syfta till att dölja vem som är verklig huvudman. För andra överträdelser av regleringen bör vitesföreläggande användas som sanktion.
Mot denna bakgrund föreslår utredningen att det införs en ny likvidationsgrund i 17 kap. 11 § föreningslagen som innebär att Bolagsverket får besluta att en ekonomisk förening ska gå i likvidation om
föreningen inte har följt ett föreläggande att inom en viss tid 1) på föreskrivet sätt göra en anmälan om registrering i registret över verkliga huvudmän, eller 2) ge in uppgifter som föreningen är skyldig att lämna enligt penningtvättsförordningen eller den nya penningtvättslagen. Bolagsverket ska således inte vara skyldigt att fatta ett sådant beslut. En fråga om likvidation som grundar sig på den nya likvidationsgrunden bör endast kunna prövas av Bolagsverket självmant.
Den nya likvidationsgrund som utredningen föreslår har stora likheter med likvidationsgrunden i 17 kap. 11 § första stycket 1 föreningslagen, det vill säga att föreningen inte på föreskrivet sätt har kommit in med anmälan till Bolagsverket om behörig styrelse, särskild delgivningsmottagare eller revisor. Om Bolagsverket självmant meddelar ett likvidationsföreläggande som grundar sig på nämnda bestämmelse ska föreningen betala en särskild avgift för kostnaderna i likvidationsärendet (11 kap. 14 § första stycket föreningslagen). Bestämmelserna om avgift bör gälla också för ett likvidationsärende som har inletts med stöd av den nya likvidationsgrund som utredningen föreslår.
Utredningens förslag innebär, i likhet med förslaget om tvångslikvidation av aktiebolag, att Bolagsverket endast bör kunna besluta om tvångslikvidation av en ekonomisk förening vid vissa överträdelser av regleringen om verkligt huvudmannaskap. Föreningen har möjlighet att göra rättelse under handläggningen av ärendet och kan därigenom undvika tvångslikvidation. Genom att utforma regleringen på nu föreslaget sätt anser utredningen, i likhet med vad som förs fram i avsnitt 8.11.7, att tvångslikvidation är en proportionerlig åtgärd vid överträdelser av regleringen om verkligt huvudmannaskap.
Det bör i den nya penningtvättslagen införas en bestämmelse som upplyser om att det i föreningslagen finns bestämmelser om likvidation av en ekonomisk förening som inte har följt ett sådant föreläggande som nu är i fråga.
8.11.9. Avregistrering från handelsregistret
Utredningens förslag: Registreringsmyndigheten får avregistrera
ett handelsbolag från handelsregistret om bolaget inte har följt ett föreläggande att inom en viss tid
1. på föreskrivet sätt göra en anmälan om registrering i registret
över verkliga huvudmän, eller
2. ge in uppgifter som bolaget är skyldigt att lämna enligt pen-
ningtvättsförordningen eller den nya penningtvättslagen.
I ett ärende om avregistrering ska registreringsmyndigheten förelägga bolaget att ge in efterfrågade uppgifter eller handlingar till myndigheten inom en viss tid. Föreläggandet ska skickas till den adress som finns registrerad för bolaget i handelsregistret. Registreringsmyndigheten ska kungöra föreläggandet i Post- och Inrikes Tidningar minst en månad före utgången av den utsatta tiden.
När den utsatta tiden har gått ut ska registreringsmyndigheten avregistrera bolaget från registret. Avregistrering ska dock inte ske om grunden för avregistrering har upphört under ärendets handläggning hos registreringsmyndigheten.
Handelsregisterlagens bestämmelser om överklagande ska gälla även för ett beslut om avregistrering som sker till följd av att ett handelsbolag inte har följt ett sådant föreläggande som anges i punkten 1 eller 2 ovan.
Det ska i den nya penningtvättslagen upplysas om att det i handelsregisterlagen finns bestämmelser om avregistrering av ett handelsbolag som inte har följt ett sådant föreläggande.
Handelsregisterlagens reglering om avregistrering av näringsidkare
I 17 § handelsregisterlagen finns bestämmelser om avregistrering av näringsidkare från handelsregistret. Exempelvis ska en näringsidkare avregistreras från registret om näringsidkaren är ett handelsbolag och antalet registrerade bolagsmän sedan minst ett år är färre än två och någon uppgift om likvidation inte har registrerats.
Bolagsverket är registreringsmyndighet (1 §). Innan avregistrering sker ska registreringsmyndigheten undersöka om näringsidkaren fort-
farande utövar någon verksamhet. Undersökningen ska ske genom att registreringsmyndigheten skickar ett brev till den adress som finns registrerad för näringsidkaren i registret samt genom kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar. Om det ännu två månader efter kungörandet i Post- och Inrikes Tidningar inte framgår att verksamheten fortfarande utövas eller att näringsidkaren avser att återuppta den, ska registreringsmyndigheten genast avregistrera näringsidkaren från registret.
Avregistrering ska genom registreringsmyndighetens försorg utan dröjsmål kungöras i Post- och Inrikes Tidningar (18 § första stycket).
Bolagsverket bör kunna avregistrera ett handelsbolag som inte följer ett föreläggande att göra rättelse
Även handelsbolag utnyttjas för brottsliga ändamål som exempelvis penningtvätt, se avsnitt 8.11.3. För denna associationsform finns ingen reglering om tvångslikvidation motsvarande den som gäller för aktiebolag och ekonomiska föreningar. Däremot kan som framgår ovan Bolagsverket under vissa omständigheter besluta att ett sådant bolag ska avregistreras från handelsregistret.
Av samma skäl som förs fram i avsnitt 8.11.7 för att ett aktiebolag som åsidosätter regleringen om verkligt huvudmannaskap bör kunna likvideras, bör ett handelsbolag som åsidosätter regleringen kunna avregistreras från handelsregistret. En avregistrering innebär visserligen inte att handelsbolaget upphör att existera på det sätt som sker vid en likvidation. I praktiken bör dock en avregistrering förhindra att bolaget drivs vidare. Exempelvis bör en avregistrering påverka möjligheten för bolaget att få tillgång till banktjänster.
Avregistrering från handelsregistret är därför enligt utredningens uppfattning en mer effektiv och avskräckande sanktion vid överträdelser av regleringen om verkligt huvudmannaskap än utdömande av vite i en situation där bolaget används för brottsliga ändamål.
Utredningen anser därför att Bolagsverket bör kunna besluta att ett handelsbolag som åsidosätter regleringen om verkligt huvudmannaskap ska kunna avregistreras från handelsregistret. I likhet med tvångslikvidation är avregistrering en ingripande åtgärd och bör därför endast komma i fråga i vissa fall. Åtgärden bör kunna tillgripas i samma situationer som föreslås beträffande tvångslikvidation av aktiebolag och ekonomiska föreningar, det vill säga om ett bolag inte har följt
ett föreläggande att på föreskrivet sätt göra en anmälan om registrering i registret över verkliga huvudmän eller ge in uppgifter som bolaget är skyldigt att lämna till Bolagsverket. Det är som påtalas i avsnitten 8.11.7 och 8.11.8 framför allt i dessa situationer som en underlåtenhet att uppfylla kraven kan syfta till att dölja vem som är verklig huvudman. För andra överträdelser av regleringen bör vitesföreläggande användas som sanktion.
Mot denna bakgrund föreslår utredningen att det i handelsregisterlagen införs bestämmelser som innebär att Bolagsverket får avregistrera ett handelsbolag från handelsregistret om bolaget inte har följt ett föreläggande att inom en viss tid 1) på föreskrivet sätt göra en anmälan om registrering i registret över verkliga huvudmän, eller 2) ge in de uppgifter som bolaget är skyldigt att lämna enligt penningtvättsförordningen eller den nya penningtvättslagen.
Handelsregisterlagens reglering om avregistrering av näringsidkare är utformad med utgångspunkt i att näringsidkaren inte längre bedriver någon verksamhet. Bolagsverket ska under vissa i lagen angivna omständigheter undersöka om en i handelsregistret registrerad näringsidkare fortfarande utövar någon verksamhet genom att skicka ett brev till den adress som finns registrerad för näringsidkaren i registret samt genom kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar. Handelsregisterlagens bestämmelser om handläggningen av ett ärende om avregistrering passar därför mindre väl för handläggningen av ett ärende om avregistrering som har sin grund i att ett handelsbolag inte har följt ett föreläggande som har meddelats av Bolagsverket med stöd av den nya penningtvättslagen. Det bör i handelsregisterlagen därför införas särskilda bestämmelser för handläggningen av ett sådant ärende.
Bestämmelserna bör utformas efter förebild av den reglering som gäller för handläggningen av ett ärende om tvångslikvidation av aktiebolag och ekonomiska föreningar på grund av Bolagsverkets beslut. Av bestämmelserna bör framgå att Bolagsverket i ett ärende om avregistrering ska förelägga bolaget att ge in efterfrågade uppgifter eller handlingar till verket inom en viss tid. Föreläggandet ska skickas till den adress som finns registrerad i handelsregisterlagen. Av bestämmelserna bör vidare framgå att Bolagsverket ska kungöra föreläggandet i Post- och Inrikes Tidningar minst en månad före utgången av den utsatta tiden och att verket när den utsatta tiden har gått ut ska avregistrera bolaget från registret. Avregistrering bör dock
inte kunna ske om grunden för avregistrering har upphört under ärendets handläggning hos Bolagsverket.
Handelsregisterlagens bestämmelser om överklagande bör göras tillämpliga även på ett beslut om avregistrering som grundar sig på att ett handelsbolag inte har följt ett sådant föreläggande om rättelse som nu är i fråga (21 §).
Utredningens förslag innebär, i likhet med förslagen om tvångslikvidation av aktiebolag och ekonomiska föreningar, att Bolagsverket endast ska kunna besluta om avregistrering av ett handelsbolag från handelsregistret vid vissa överträdelser av regleringen om verkligt huvudmannaskap. Bolaget har möjlighet att göra rättelse under handläggningen av ärendet och kan därigenom undvika avregistrering. Genom att utforma regleringen på nu föreslaget sätt anser utredningen att avregistrering från handelsregistret är en proportionerlig åtgärd vid överträdelser av regleringen om verkligt huvudmannaskap.
Det bör i den nya penningtvättslagen införas en bestämmelse som upplyser om att det i handelsregisterlagen finns bestämmelser om avregistrering av ett handelsbolag som inte har följt ett sådant föreläggande om rättelse som nu är i fråga.
8.11.10. Sanktionsavgifter, förseningsavgifter och straff
Utredningens bedömning: Överträdelser av regleringen om verk-
ligt huvudmannaskap bör inte kunna sanktioneras med sanktionsavgifter, förseningsavgifter eller straff.
Sanktionsavgifter
En sanktionsavgift är till skillnad från ett vitesföreläggande i huvudsak en tillbakaverkande sanktion som är handlingsdirigerande genom att verka avskräckande. Om sanktionsavgiften riskerar att innebära en kostnad som är större än den besparing som görs genom att regleringen inte följs, skapar avgiften ett incitament att undvika överträdelser.
I samband med genomförandet av fjärde penningtvättsdirektivet i svensk rätt föreslog 2015 års penningtvättsutredning i betänkandet ”Ytterligare åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism”
att överträdelser av regleringen om verkligt huvudmannaskap ska kunna bestraffas med sanktionsavgifter.71 Regeringen bedömde dock i den efterföljande propositionen att det inte förelåg något behov av sanktionsavgifter vid sidan av möjligheten till vitesförelägganden.72
Den kritik som har förts fram beträffande Bolagsverkets nuvarande möjligheter att ingripa har sin grund i att det har blivit allt vanligare att bolag används som brottsverktyg. Vitesföreläggande har då inte ansetts effektivt eftersom det i dessa situationer normalt sett saknas avsikt att betala ett eventuellt vite, se avsnitt 8.11.3. Om sanktionen är ett vite eller en sanktionsavgift bör sakna betydelse i detta sammanhang. En sanktionsavgift bör därmed inte vara en mer avskräckande och effektiv sanktion än ett vitesföreläggande. Utredningen anser därför, i likhet med regeringen, att det inte finns något behov av sanktionsavgifter vid sidan av möjligheten till vitesförelägganden.
Förseningsavgifter
Utredningen har även övervägt om det bör införas förseningsavgifter för registreringsskyldiga som inte gör en anmälan om registrering eller ger in uppgifter som dessa är skyldiga att lämna enligt penningtvättsförordningen eller den nya penningtvättslagen inom föreskriven tid.
Förseningsavgifter är en förhållandevis vanlig sanktion. Exempelvis innehåller årsredovisningslagen (1995:1554) bestämmelser om förseningsavgifter för aktiebolag som inte lämnar in bestyrkta kopior av årsredovisning och revisionsberättelse inom en viss tid (8 kap. 5–12 §§). Ett aktiebolag ska betala en förseningsavgift om inte årsredovisning och revisionsberättelse ges in till Bolagsverket inom sju månader från räkenskapsårets slut (8 kap. 6 §). Ett annat exempel är skatteförfarandelagen (2011:1244) som innehåller bestämmelser om förseningsavgift för den som ska lämna bland annat skattedeklaration eller inkomstdeklaration och som inte har gjort det i rätt tid (48 kap. 1–7 §§). Exempelvis ska en fysisk person betala en förseningsavgift om inte inkomstdeklarationen ges in till Skatteverket senast den 2 maj året efter utgången av beskattningsåret (32 kap. 1 §). I dessa situationer finns det således i lag en tydligt angiven tidpunkt
71SOU 2016:8 s. 585. 72Prop. 2016/17:173 s. 479.
för när de aktuella handlingarna ska ges in, vilket är en förutsättning för att berörda myndigheter ska kunna besluta om förseningsavgift.
Enligt penningtvättsförordningen ska uppgifter om verkligt huvudmannaskap anmälas till registret över verkliga huvudmän utan onödigt dröjsmål efter att en juridisk person eller en trust eller en liknande juridisk konstruktion har bildats (artiklarna 45.1a och 46.1b). Även ändringar av tidigare lämnande uppgifter ska anmälas utan onödigt dröjsmål. Om en uppgift om vem som är verklig huvudman ändras ska anmälan göras senast 28 dagar efter ändringen (artiklarna 45.1a och 46.1b). I övrigt är det inte närmare preciserat vad som utgör ett onödigt dröjsmål.
Bolagsverket har bara tillgång till uppgifter om när ett aktiebolag, en ekonomisk förening eller ett handelsbolag bildas, men inte när det sker ett byte av verklig huvudman i en sådan juridisk person. För andra juridiska personer har verket varken tillgång till uppgifter om när den juridiska personen bildas eller när det sker ett byte av en verklig huvudman. Detsamma gäller för samt truster och liknande juridiska konstruktioner. För att kunna fastställa denna tidpunkt krävs i regel utredning från Bolagsverkets sida. Förseningsavgift lämpar sig därför mindre väl som sanktion vid överträdelser av penningtvättsförordningens bestämmelser om när en anmälan om registrering eller ändrade förhållanden ska ske. En sådan förseningsavgift är vidare enligt utredningens uppfattning, på samma sätt som en sanktionsavgift, inte en mer effektiv och avskräckande sanktion än ett vitesföreläggande i en situation där en juridisk person används för brottsliga ändamål.
Därtill hör att den nya regleringen om verkligt huvudmannaskap träffar juridiska personer som inte tidigare har varit registreringsskyldiga, bland annat ideella föreningar. Även med stora informationsinsatser kommer det att vara svårt att nå ut till alla ideella föreningar med information om den nya regleringen. Det gäller i synnerhet mindre ideella föreningar. Att under de omständigheterna påföra en förseningsavgift för att anmälan om registrering inte gjorts inom föreskriven tid är enligt utredningens uppfattning inte proportionerligt eftersom underlåtenheten att göra en anmälan i de flesta fall sannolikt kommer att bero på okunskap om kraven i den nya regleringen. I det avseendet framstår vitesföreläggande både som en mer effektiv och proportionerlig sanktion. Då får den registreringsskyldige möj-
lighet att göra rättelse utan att drabbas av den kostnad som en förseningsavgift innebär.
Mot denna bakgrund föreslår utredningen inte några bestämmelser om förseningsavgift.
Straffsanktion
Ett annat sätt att ingripa mot en registreringsskyldig som har åsidosatt regleringen om verkligt huvudmannaskap är att införa en straffsanktion. I exempelvis 30 kap. 1 § ABL finns regler om straff för den som inte uppfyller kravet på förande och tillhandahållande av aktiebok. Detta krav har vissa likheter med kravet på att ha uppgifter om verkligt huvudmannaskap och att lämna ut dessa uppgifter till myndigheter.
I samband med genomförandet av fjärde penningtvättsdirektivet i svensk rätt övervägde regeringen olika sanktioner för överträdelser av regleringen om hållande och utlämnande av dokumentation om verkligt huvudmannaskap till myndigheter. Regeringen bedömde att en straffsanktion sannolikt inte är det mest effektiva sättet att förmå en registreringsskyldig att lämna ut dokumentationen om verkligt huvudmannaskap till myndigheter. Denna bedömning grundades bland annat på att det inte kan bli aktuellt med särskilt höga straff för en förseelse av aktuellt slag. Den normala påföljden torde i regel stanna vid dagsböter. Regeringen konstaterade att en sådan bot inte kan göras proportionerlig mot exempelvis den förpliktade juridiska personens ekonomiska ställning eller liknande förhållanden.73
Regeringen ansåg också att det bör vara möjligt att rikta påtryckningar mot både den registreringsskyldige och dess företrädare att lämna ut dokumentationen om verkligt huvudmannaskap. Mot denna bakgrund föreslog regeringen att det bör vara möjligt att vid vite förelägga den juridiska personen eller dess företrädare att lämna ut dokumentationen om verkligt huvudmannaskap till en myndighet. Någon straffsanktion föreslogs således inte.74
Utredningen gör samma bedömning som regeringen tidigare har gjort. En straffsanktion för enskilda i form av dagsböter är sannolikt inte effektiv och avskräckande i en situation där den juridiska personen
73Prop. 2016/17:173 s. 464. 74Prop. 2016/17:173 s. 464.
används för brottsliga ändamål. I en sådan situation bör i stället tvångslikvidation eller avregistrering kunna tillgripas, se avsnitten 8.11.7– 8.11.9. I andra situationer bör vite vara den mest effektiva åtgärden för att förmå den registreringsskyldige att fullgöra sina skyldigheter enligt regleringen om verkligt huvudmannaskap. Utredningen föreslår därför inte någon straffsanktion.
8.11.11. Verkställighet av sanktioner mot registreringsskyldiga som är etablerade utanför EES
Utredningens bedömning: Möjligheten för Bolagsverket att be-
sluta att förelagt vite ska dömas ut tillgodoser penningtvättsförordningens krav på att medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att se till att det centrala registret över verkliga huvudmän innehåller uppgifter som ska anmälas av registreringsskyldiga som har bildats eller har sin hemvist utanför EES.
Av artikel 49.2 i penningtvättsförordningen följer att medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att se till att uppgifter om verkligt huvudmannaskap som ska anmälas av registreringsskyldiga som är hemmahörande utanför EES finns i det centrala registret över verkliga huvudmän, med avseende på nationella begränsningar av möjligheten att genomdriva sanktioner mot sådana personer.
Juridiska personer som har bildats i en stat utanför EES och personer som driver verksamhet som avser förvaltning av en trust eller en liknande juridisk konstruktion som är etablerade eller har sin hemvist i en stat utanför EES som i Sverige förvärvar fast egendom, tilldelas ett upphandlingskontrakt eller, under vissa förutsättningar, inleder en affärsförbindelse med en verksamhetsutövare ska anmäla uppgifter till Bolagsverket för registrering i registret över verkliga huvudmän, se avsnitt 8.6. Den föreslagna regleringen om ingripanden gäller även i förhållande till registreringsskyldiga som är hemmahörande utanför EES. För en sådan registreringsskyldig kan endast vitesföreläggande komma i fråga.
När det gäller möjligheten att verkställa ett beslut om utdömande av vite som riktar sig till en utländsk registreringsskyldig kan konstateras att en stat, i avsaknad av samtycke, inte får utöva sin makt i någon form på en annan stats territorium. Det finns dock inget hin-
der för maktutövning i förhållande till utländska rättssubjekts agerande inom den egna statens territorium. Det är därmed möjligt att kräva att en utländsk registreringsskyldig, på grund av att denne i Sverige förvärvar fast egendom, tilldelas ett upphandlingskontrakt eller inleder en affärsförbindelse med en verksamhetsutövare, följer det regelverk om registrering av verkliga huvudmän som är kopplat till sådana handlingar.75
När det gäller Sveriges exekutiva jurisdiktion i förhållande till utländska rättssubjekt finns viss möjlighet att begära handräckning för verkställighet av offentligrättsliga fordringar med stöd av EU-rätten och internationella överenskommelser. Den exekutiva jurisdiktionen är dock enligt huvudregeln begränsad till det egna territoriet. Det kommer därför inte vara möjligt att verkställa beslut om utdömande av vite mot en utländsk registreringsskyldig som saknar utmätningsbara tillgångar i Sverige.76
En utländsk registreringsskyldig kommer i vart fall att ha utmätningsbara tillgångar i Sverige om registreringsskyldigheten grundar sig på ett förvärv av fast egendom här i landet. Även i situationer där registreringsskyldigheten grundar sig på att den registreringsskyldige har tilldelats ett upphandlingskontrakt eller inlett en affärsförbindelse med en verksamhetsutövare kan denne ha utmätningsbara tillgångar i Sverige, till exempel medel på konto. Det kommer därför finnas möjlighet att verkställa ett beslut om utdömande av vite som riktar sig till en utländsk registreringsskyldig, även om det inte kommer att vara möjligt i samtliga fall. Det kan inte heller uteslutas att ett vite i vissa fall kan komma att betalas frivilligt av en utländsk registreringsskyldig som har åsidosatt regleringen av oaktsamhet eller okunskap, och som är mån om sitt rykte och varumärke.
Mot denna bakgrund anser utredningen att det inte krävs några ytterligare lagstiftningsåtgärder för att uppfylla kraven i artikel 49.2 i penningtvättsförordningen.
75 Se prop. 2022/23:116 s. 124 och 125. 76 Se prop. 2022/23:116 s. 124 och 125.
8.11.12. Underrättelser till kommissionen
Utredningens bedömning: Penningtvättsförordningens krav på
att medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om den nationella reglering om sanktioner som införs till följd av förordningen kräver inga lagstiftningsåtgärder.
Enligt artikel 49.1 andra stycket i penningtvättsförordningen ska medlemsstaterna senast sex månader efter förordningens ikraftträdande underrätta kommissionen om den reglering om sanktioner som införs för överträdelser av förordningens bestämmelser om verkligt huvudmannaskap (artiklarna 45–47). Medlemsstaterna ska vidare utan dröjsmål underrätta kommissionen om eventuella ändringar som påverkar regleringen.
Förordningens bestämmelser om underrättelser till kommissionen kräver inga lagstiftningsåtgärder. Regeringen företräder Sverige i förhållande till andra länder och i internationella organisationer, till exempel EU. Det bör därför som utgångspunkt ankomma på regeringen att fullgöra de skyldigheter gentemot kommissionen som anges i nämnda artikel, se även avsnitt 8.13.
8.12. Personuppgiftsbehandling
8.12.1. Utgångspunkter
Utredningens förslag till reglering om verkligt huvudmannaskap har till stor del sin motsvarighet i registerlagen. Lagstiftaren får anses ha bedömt att nuvarande reglering är förenlig med skyddet för den personliga integriteten och att det finns författningsstöd för den personuppgiftsbehandling som regleringen ger upphov till.77 Utredningen gör därför inte någon bedömning av om det finns författningsstöd för den personuppgiftsbehandling som kan följa med utredningens förslag såtillvida det finns motsvarande reglering i registerlagen.
En nyhet i sjätte penningtvättsdirektivet är att en eller flera enheter ska ges befogenhet att utföra kontroller av uppgifterna i det centrala registret över verkliga huvudmän. I avsnitt 8.10 lämnar utredningen förslag till reglering om Bolagsverkets kontroller av upp-
77 Se prop. 2017/18:142.
gifter som anmäls för registrering eller som har registrerats i registret över verkliga huvudmän. Utredningen föreslår vidare i avsnitt 8.8.5 att Bolagsverket under vissa omständigheter ska kunna besluta om personlig inställelse för en verklig huvudman eller, om en juridisk person saknar en verklig huvudman, en ledande befattningshavare. Den personuppgiftsbehandling som kan följa med dessa förslag behandlas i avsnitt 8.12.2.
Den nya regleringen om verkligt huvudmannaskap kan få till följd att Bolagsverket behöver behandla känsliga personuppgifter. Utredningen har därför analyserat om det finns författningsstöd för den behandling av känsliga personuppgifter som den nya regleringen kan ge upphov till. Detta behandlas i avsnitt 8.12.3.
8.12.2. Bolagsverkets personuppgiftsbehandling vid kontroller
Utredningens bedömning: Det finns författningsstöd för den
personuppgiftsbehandling som krävs för Bolagsverkets kontrollarbete och för att verket ska kunna fullgöra den föreslagna underrättelseskyldigheten i förhållande till finansunderrättelseenheten.
Det finns rättsligt stöd för Bolagsverket att behandla personuppgifter för kontrolländamål
Utredningens förslag om Bolagsverkets kontroller innebär att vissa personuppgifter kommer att behandlas. I de kontroller som Bolagsverket behöver göra kan det exempelvis ingå att göra slagningar eller avstämningar i myndighetens olika register. Det kan också ingå att hämta in uppgifter från den registreringsskyldige. Personuppgifter kan också komma att behandlas inom ramen för kontrollarbetet till följd av att Bolagsverket har fått information om misstänkt felaktiga registreringar från andra myndigheter eller verksamhetsutövare. Därtill kan personuppgifter komma att behandlas till följd av förslaget om att Bolagsverket ska underrätta finansunderrättelseenheten om omständigheter som kan antas ha samband med penningtvätt eller finansiering av terrorism som verket har upptäckt vid en kontroll eller på annat sätt.
Regleringen om behandling av personuppgifter behandlas i avsnitt 14.2.1. Som redovisas där kräver reglerna att behandling av personuppgifter ska vara nödvändig i förhållande till den rättsliga grund som behandlingen stöder sig på och att behandlingen ska följa vissa principer. Att behandlingen ska vara nödvändig innebär inte att det måste vara omöjligt att utföra en uppgift utan att behandla personuppgifter, utan det är tillräckligt att personuppgiftsbehandlingen bidrar till effektivitetsvinster.78
Enligt artikel 6.1 e i dataskyddsförordningen är en rättslig grund att behandlingen är nödvändig för att fullgöra en uppgift av allmänt intresse. Alla uppgifter som riksdag eller regering har gett i uppdrag åt statliga myndigheter att utföra är av allmänt intresse.79 I normalfallet utgör en myndighets uppdrag enligt författning, instruktion eller regleringsbrev en rättslig grund för behandling av personuppgifter enligt artikel 6.1 e i dataskyddsförordningen.80
Av förordningen med instruktion för Bolagsverket framgår att verket genom kontrollåtgärder och samverkan med andra myndigheter ska minimera riskerna för att verkets rutiner utnyttjas för ekonomisk brottslighet och aktivt verka för att uppgifterna i verkets register är korrekta och överensstämmer med verkliga förhållanden (5 a §).
I syfte att säkerställa att de uppgifter som finns i registret över verkliga huvudmän är korrekta och överensstämmer med verkliga förhållanden samt för att motverka att Bolagsverkets rutiner utnyttjas för ekonomisk brottslighet och att företag används som brottsverktyg, behöver Bolagsverket kontrollera uppgifter som anmäls för registrering och som finns registrerade i registret över verkliga huvudmän. Det är därför nödvändigt för Bolagsverket att behandla personuppgifter inom ramen för kontrollarbetet för att kunna fullgöra sitt uppdrag enligt myndighetens instruktion. Dessutom är bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism en uppgift av allmänt intresse. Det finns därmed en rättslig grund för den personuppgiftsbehandling som Bolagsverket behöver utföra inom ramen för kontrollarbetet (artikel 6.1 e i dataskyddsförordningen) och den fastställs i Bolagsverkets instruktion (artikel 6.3).
De rättsliga grunderna är i viss mån överlappande. Flera rättsliga grunder kan därför vara tillämpliga avseende en och samma behand-
78Prop. 2017/18:105 s. 46 f. 79Prop. 2017/18:105, s. 56. 80Prop. 2017/18:105, s. 53 f.
ling. Enligt artikel 6.1 c i dataskyddsförordningen är en rättslig grund att behandlingen är nödvändig för att fullgöra en rättslig förpliktelse som åvilar den som är personuppgiftsansvarig (artikel 6.1 c i dataskyddsförordningen). Begreppet omfattar i första hand offentligrättsliga förpliktelser. Av 2 kap. 1 § lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning (dataskyddslagen) följer att en förpliktelse utgör en rättslig grund för behandling av personuppgifter om förpliktelsen följer av lag eller annan författning, av kollektivavtal eller av beslut som har meddelats med stöd av lag eller annan författning.
Utredningens förslag innebär att Bolagsverket åläggs en skyldighet att kontrollera uppgifter i ansökningar om registrering och i registret över verkliga huvudmän (avsnitt 8.10.1). I ett registreringsärende ingår vidare kontroller i utredningsskyldigheten enligt förvaltningslagen. Utredningens förslag innebär också att Bolagsverket är skyldigt att underrätta finansunderrättelseenheten om verket vid en kontroll eller på annat sätt upptäcker omständigheter som kan antas ha samband med penningtvätt eller finansiering av terrorism (avsnitt 8.10.3). För att Bolagsverket ska kunna uppfylla kravet på kontroller och fullgöra underrättelseskyldigheten till finansunderrättelseenheten är det nödvändigt att verket behandlar personuppgifter. Den personuppgiftsbehandling som utredningens förslag ger upphov till har således även stöd i grunden rättslig förpliktelse.
Bolagsverkets behandling av personuppgifter för kontrolländamål är proportionerlig
De personuppgifter som Bolagsverket kommer att behandla inom ramen för kontrollarbetet och vid fullgörandet av underrättelseskyldigheten till finansunderrättelseenheten är begränsade till sin omfattning och kommer normalt sett inte att vara av känslig karaktär. Vid exempelvis personlig inställelse handlar det i huvudsak om att göra en identitetskontroll. Personuppgifter om lagöverträdelser kan komma att behandlas om myndigheten tar emot sådana uppgifter från brottsbekämpande myndigheter, till exempel uppgifter om att någon har blivit dömd för ett brott.
Som framgår ovan syftar Bolagsverkets kontroller till att säkerställa att uppgifterna i registret över verkliga huvudmän är korrekta och överensstämmer med verkliga förhållanden samt att motverka
att verkets rutiner utnyttjas för ekonomisk brottslighet och att företag används som brottsverktyg. Det är viktigt för allmänhetens förtroende och för det brottsförebyggande arbetet att oriktiga registreringar förhindras. Bolagsverkets skyldighet att underrätta finansunderrättelseenheten om omständigheter som kan antas ha samband med penningtvätt eller finansiering av terrorism som verket har upptäckt vid en kontroll eller på annat sätt bidrar till att öka effektiviteten i finansunderrättelseenhetens arbete med att förebygga, förhindra och upptäcka penningtvätt eller finansiering av terrorism. Sammanfattningsvis får den behandling av personuppgifter som Bolagsverkets kontroller ger upphov till anses vara proportionerlig.
Särskilt om förslaget om personlig inställelse
Den föreslagna regleringen om kontroll av en verklig huvudmans eller en ledande befattningshavares identitet genom personlig inställelse grundar sig inte direkt på direktivet och är således inte en reglering som är nödvändig för att genomföra direktivet. När det gäller den personuppgiftsbehandling som följer med förslaget om personlig inställelse behöver det därför göras en avvägning mellan behovet av personuppgiftsbehandlingen och den enskildes rätt till skydd för den personliga integriteten.
Personlig inställelse är en del i Bolagsverkets handläggning av registreringsärenden och kontrollarbete. Personuppgifterna kommer således att behandlas inom ramen för dessa ärenden. Själva förfarandet med personlig inställelse kan upplevas som en olägenhet för den enskilde. Som framgår av avsnitt 8.8.5 är dock personlig inställelse inte tänkt att användas regelmässigt utan endast när det finns skäl att misstänka att den verkliga huvudmannens eller den ledande befattningshavarens identitetshandlingar är förfalskade eller att den person som har anmälts agerar målvakt. Personlig inställelse ska således endast kunna krävas när det behövs för att säkerställa en verklig huvudmans eller en ledande befattningshavares identitet och endast i de situationer där utredningen i övrigt inte utgör ett tillräckligt underlag för ett beslut, eller om andra mindre ingripande utredningsmetoder inte kan användas. Åtgärden kommer att förbättra förutsättningarna för att uppgifterna i registret över verkliga huvudmän är korrekta och stämmer överens med verkliga förhållanden.
Sammantaget får det integritetsintrång som förslaget om personlig inställelse innebär vid en intresseavvägning accepteras och anses vara godtagbart.
8.12.3. Behandling av känsliga personuppgifter
Utredningens bedömning: Det finns författningsstöd för den be-
handling av känsliga personuppgifter som kraven på registrering i registret över verkliga huvudmän kan ge upphov till.
Dataskyddsförordningen innehåller ett förbud mot behandling av känsliga personuppgifter
Enligt artikel 9.1 i dataskyddsförordningen är det förbjudet att behandla känsliga personuppgifter, det vill säga personuppgifter som avslöjar ras eller etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse eller medlemskap i fackförening samt genetiska uppgifter, biometriska uppgifter för att entydigt identifiera en fysisk person, uppgifter om hälsa och uppgifter om en fysisk persons sexualliv eller sexuella läggning. Från bestämmelsen görs vissa undantag som behandlas närmare nedan. Undantagen är direkt tillämpliga. Något utrymme för medlemsstaterna att föreskriva ytterligare undantag från förbudet lämnas inte.
Registerlagen undantar känsliga personuppgifter från anmälningsskyldigheten
Enligt 2 kap. 6 § första stycket registerlagen är ideella föreningar och vissa andra juridiska personer som har ett politiskt, religiöst, kulturellt eller annat sådant ändamål inte skyldiga att i en anmälan om registrering ange uppgifter om fysiska personer som är medlemmar i den juridiska personen, om en sådan anmälan medför att medlemmens åskådning i något av dessa avseenden blir känd. I paragrafens andra stycke anges att undantaget också gäller om en anmälan annars avslöjar personuppgifter som avses i artikel 9.1 i dataskyddsförordningen. Med hänvisning i andra stycket till sådana personuppgifter som annars avses i artikel 9.1 menas sådana uppgifter utöver dem som
redan nämnts i första stycket. På så vis omfattar paragrafen samtliga typer av uppgifter som anges i artikel 9.1.81
Penningtvättsförordningen innehåller inte något undantag från skyldigheten att anmäla uppgifter om verkligt huvudmannaskap om det medför att känsliga personuppgifter avslöjas. Något utrymme för medlemsstaterna att föreskriva om sådana undantag i nationell rätt lämnas inte heller. Det kan därför antas att den nya regleringens krav på registrering får till följd att känsliga personuppgifter kommer att behandlas av Bolagsverket. Frågan är om det finns författningsstöd för den behandling av känsliga personuppgifter som den nya regleringen kan ge upphov till.
Undantag från förbudet mot behandling av känsliga personuppgifter
Dataskyddsförordningen innehåller vissa undantag från förbudet mot behandling av känsliga personuppgifter (artikel 9). Av artikel 9.2 g i förordningen framgår att förbudet inte gäller om behandlingen är nödvändig av hänsyn till ett viktigt allmänt intresse, på grundval av EU-rätten eller medlemsstaternas nationella rätt, vilken ska stå i proportion till det eftersträvade syftet, vara förenligt med det väsentliga innehållet i rätten till dataskydd och innehålla bestämmelser om lämpliga och särskilda åtgärder för att säkerställa den registrerades grundläggande rättigheter och intressen.
Enligt 3 kap. 3 § dataskyddslagen, som kompletterar dataskyddsförordningen, får känsliga personuppgifter behandlas av en myndighet med stöd av artikel 9.2 g i dataskyddsförordningen
1. om uppgifterna har lämnats till myndigheten och behandlingen
krävs enligt lag,
2. om behandlingen är nödvändig för handläggningen av ett ärende,
eller
3. i annat fall, om behandlingen är nödvändig med hänsyn till ett
viktigt allmänt intresse och inte innebär ett otillbörligt intrång i den registrerades personliga integritet.
En första förutsättning för att undantaget i artikel 9.2 g ska vara tilllämpligt är att behandlingen är nödvändig med hänsyn till ett viktigt allmänt intresse. I förarbetena till dataskyddslagen uttalar regeringen att det torde stå klart att verksamhet som innefattar myndighetsutövning utgör ett viktigt allmänt intresse. När det gäller myndigheters behandling måste det enligt regeringens mening också anses utgöra ett viktigt allmänt intresse att svenska myndigheter, även utanför området för myndighetsutövning, kan bedriva den verksamhet som tydligt faller inom ramen för deras befogenheter på ett korrekt, rättssäkert och effektivt sätt.82
En andra förutsättning för att undantaget i artikel 9.2 g ska vara tillämpligt är att behandlingen sker på grundval av EU-rätten eller medlemsstaternas nationella rätt, vilken ska stå i proportion till det eftersträvade syftet. I förarbetena till dataskyddslagen uttalar regeringen att detta innebär att den rättsliga grunden för behandlingen typiskt sett kommer att vara någon av dem som avses i artikel 6.1 c eller e, det vill säga en rättslig förpliktelse, en uppgift av allmänt intresse eller myndighetsutövning som har stöd i rättsordningen.83
Särskilda krav på det rättsliga stödet
För att behandling av känsliga personuppgifter ska få ske ställs dock särskilda krav på det rättsliga stödet. Detta måste vara förenligt med det väsentliga innehållet i rätten till dataskydd och innehålla bestämmelser om lämpliga och särskilda åtgärder för att säkerställa den registrerades grundläggande intressen.
Vad som utgör det väsentliga innehållet i rätten till dataskydd definieras inte i dataskyddsförordningen. I förarbetena till dataskyddslagen uttalar regeringen att det är svårt att föreställa sig en rättslig grund för behandling av personuppgifter som uppfyller kraven i artikel 6 i dataskyddsförordningen, men som ändå inte är förenlig med det väsentliga innehållet i rätten till dataskydd. Om grunden för behandlingen inte är förenlig med det väsentliga innehållet i rätten till dataskydd torde den inte utgöra en godtagbar rättslig grund för behandling av personuppgifter över huvud taget. Enligt regeringen kan det därför ifrågasättas om tillägget i artikel 9.2 g utgör ett krav som
82Prop. 2017/18:105 s. 83. 83Prop. 2017/18:105 s. 84.
går utöver de krav som gäller enligt artikel 6 och som måste vara uppfyllda vid all behandling av personuppgifter i allmänt intresse. Däremot tillkommer enligt artikel 9.2 g ett krav på att gällande rätt innehåller bestämmelser om lämpliga och särskilda åtgärder för att säkerställa den registrerades grundläggande intressen.84
Sökbegränsningar
En sökning som avslöjar och sammanställer känsliga personuppgifter är en åtgärd som i sig innebär en integritetskränkning. Företeelsen ligger nära det som ursprungligen har motiverat förbudet mot behandling av känsliga personuppgifter, nämligen möjligheten att kartlägga personer på grundval av exempelvis etnicitet eller politiska åsikter. Mot den bakgrunden har det införts en bestämmelse om sökförbud i dataskyddslagen (3 kap. 3 § andra stycket). Med en sökbegränsning ansågs ett skydd av just de intressen som bestämmelserna om känsliga personuppgifter ska värna uppnås.85
Det finns författningsstöd för Bolagsverkets behandling av känsliga personuppgifter
Den rättsliga grunden för Bolagsverkets behandling av personuppgifter i ett ärende om registrering i registret över verkliga huvudmän kan vara både rättslig förpliktelse (artikel 6.1 c) och en uppgift av allmänt intresse (6.1 e). Verkets hantering av registreringsärenden innefattar myndighetsutövning. Behandlingen av de uppgifter som ska anmälas till verket för registrering är nödvändig för handläggningen av registreringsärendet. Bolagsverkets behandling av känsliga personuppgifter i ett registreringsärende har således stöd i 3 kap. 3 § första stycket dataskyddslagen.
Vad gäller dataskyddsförordningens krav på att den EU-rätt eller nationella rätt som behandlingen grundar sig på ska innehålla bestämmelser om lämpliga och särskilda åtgärder för att säkerställa den registrerades grundläggande intressen konstaterar utredningen att både dataskyddslagen och registerförordningen innehåller bestämmelser om sökbegränsningar. Enligt dataskyddslagen är det förbjudet att ut-
84Prop. 2017/18:105 s. 84. 85Prop. 2017/18:105 s. 90.
föra sökningar i syfte att få fram ett urval av personer grundat på känsliga personuppgifter (3 kap. 3 § andra stycket). Registerförordningen innehåller ett förbud mot att använda känsliga personuppgifter som sökbegrepp (3 kap. 9 §). Vidare framgår av registerförordningen att Bolagsverket ska se till att det inte uppkommer något otillbörligt intrång i de registrerades personliga integritet eller några risker från säkerhetssynpunkt. För dessa syften får myndigheten i enskilda fall ställa upp villkor för behandlingen av personuppgifter (3 kap. 4 §).
Sammantaget innebär detta enligt utredningens mening att det finns författningsstöd för den behandling av känsliga personuppgifter som den nya regleringens krav på registrering kan ge upphov till.
8.13. Underrättelser till kommissionen
Utredningens bedömning: Penningtvättsförordningens och sjätte
penningtvättsdirektivets bestämmelser om underrättelser till kommissionen kräver inga lagstiftningsåtgärder.
Medlemsstaterna ska enligt både penningtvättsförordningen och sjätte penningtvättsdirektivet underrätta kommissionen om vissa nationella förhållanden som rör regleringen om verkligt huvudmannaskap.
Enligt artikel 11.4 i direktivet ska medlemsstaterna senast tre månader efter direktivets genomförande till kommissionen översända en förteckning över behöriga myndigheter, självreglerande organ och kategorier av verksamhetsutövare som har getts tillgång till registren över verkliga huvudmän. Medlemsstaterna ska också underrätta kommissionen om vilka uppgifter i registren som har gjorts tillgängliga för verksamhetsutövare och allmänheten. Kommissionen ska göra uppgifterna om behöriga myndigheters och verksamhetsutövares tillgång till registren tillgängliga för övriga medlemsstater.
De underrättelser som medlemsstaterna ska översända till kommissionen enligt penningtvättsförordningen utgörs i huvudsak av förteckningar över olika typer av juridiska personer samt truster och liknande juridiska konstruktioner som omfattas av regleringen om verkligt huvudmannaskap.
Enligt artikel 42.7 i penningtvättsförordningen ska medlemsstaterna översända en förteckning över de typer av juridiska personer som
finns enligt nationell lagstiftning som har verkliga huvudmän som har identifierats enligt artikel 42.1 och 42.6. I artikeln preciseras vilka uppgifter underrättelsen ska innehålla.
Av artiklarna 42a.3 och 43.2a i penningtvättsförordningen framgår att medlemsstaterna ska översända förteckningar över dels juridiska personer som liknar truster som har verkliga huvudmän som har identifierats enligt artikel 42a.1, dels truster eller liknande juridiska konstruktioner som har verkliga huvudmän som har identifierats enligt artikel 43.1. Det bör noteras att truster och liknande juridiska konstruktioner inte finns i svensk rätt.
Därutöver ska medlemsstaterna enligt artikel 43a.3 underrätta kommissionen om vilka kategorier av juridiska personer, truster eller liknande juridiska konstruktioner som har identifierats enligt artikel 43a.2, det vill säga vars förmånstagare ännu har inte fastställts, tillsammans med en motivering baserad på en särskild riskbedömning.
De förteckningar och övriga uppgifter som medlemsstaterna ska lämna till kommissionen ska som huvudregel översändas senast tre månader efter att förordningen ska börja tillämpas. För uppgifterna enligt artikel 43a.3 anges inte någon tidsfrist. Kommissionen ska underrätta övriga medlemsstater om den information som har tagits emot.
Penningtvättsförordningens och direktivets artiklar om medlemsstaternas underrättelser till kommissionen kräver inga lagstiftningsåtgärder. Regeringen företräder Sverige i förhållande till andra länder och i internationella organisationer, till exempel EU. Det bör därför som utgångspunkt ankomma på regeringen att fullgöra de skyldigheter gentemot kommissionen som anges i nämnda artiklar. Regeringen kan uppdra åt någon av dess myndigheter att fullgöra underrättelseskyldigheten, antingen genom att meddela föreskrifter med den innebörden med stöd av restkompetensen enligt 8 kap. 7 § regeringsformen eller genom att besluta om ett särskilt uppdrag.
8.14. Avgifter
Utredningens förslag: Bolagsverket får ta ut avgifter för handlägg-
ningen av anmälningar om registrering enligt den nya penningtvättslagen. Avgift får dock inte tas ut för handläggningen av en sådan anmälan som görs av en ideell förening som inte är skyldig att ansöka om registrering i handelsregistret.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgifter för handläggningen av anmälningar om registrering.
Utredningens bedömning: Avgifter för prövning av en begäran
om utlämnande av uppgifter i registret bör regleras på förordningsnivå.
Sjätte penningtvättsdirektivet
Enligt artiklarna 11.3 och 12.2 i direktivet får medlemsstaterna välja att göra uppgifter i de sammankopplade registren över verkliga huvudmän tillgängliga för verksamhetsutövare och allmänheten mot betalning av en avgift som inte får överstiga kostnaden för underhåll eller utveckling av registret. Någon motsvarande bestämmelse finns inte när det gäller myndigheters tillgång till uppgifter i registren.
Direktivet innehåller inte några bestämmelser som reglerar medlemsstaternas möjligheter att införa avgifter för handläggningen av anmälningar om registrering. Detta får anses innebära att sådana avgifter är tillåtna.86
Nuvarande reglering om avgifter
Bolagsverket får ta ut avgifter för hantering av ärenden enligt registerlagen (3 kap. 11 §). Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer har bemyndigats att meddela föreskrifter om sådana avgifter (3 kap. 12 § 4).
Registerförordningen innehåller bestämmelser om avgifter för Bolagsverkets handläggning av en anmälan om registrering (4 kap. 1
86 Jfr prop. 2016/17:173 s. 481.
och 2 §§). Av förordningen framgår vidare att Bolagsverket fastställer avgifter för prövning av begäran om utlämnande av uppgifter i registret (4 kap. 3 §).
Avgifter för registrering bör tas ut även fortsättningsvis, men inte av ideella föreningar som inte bedriver näringsverksamhet
Bolagsverket är i allt väsentligt en avgiftsfinansierad myndighet. Endast en mindre del av verkets utgifter finansieras genom anslag.
De register som Bolagsverket ansvarar för innehåller i huvudsak företagsinformation och finansieras genom avgifter. Vid införandet av registret över verkliga huvudmän bedömde regeringen att det inte fanns några tungt vägande skäl som talade för att driften av registret skulle finansieras på något annat sätt än övriga register.87
Det finns som utgångspunkt inte anledning att ändra på den ordning som gäller för närvarande. Med anledning av den nya EUregleringen bör det dock enligt utredningens uppfattning göras vissa förändringar i finansieringen av driften av registret.
Penningtvättsförordningen innebär att alla ideella föreningar ska anmäla uppgifter för registrering i registret över verkliga huvudmän. Ideella föreningar omfattas för närvarande som huvudregel inte av något krav på registrering av grundläggande information om den juridiska personen på det sätt som gäller för exempelvis aktiebolag och handelsbolag. Endast ideella föreningar som är skyldiga att upprätta en årsredovisning ska ansöka om registrering i handelsregistret (2 § andra stycket handelsregisterlagen). Även stiftelser omfattas av krav på registrering av viss grundläggande information om stiftelsen (10 kap.1 och 2 §§stiftelselagen). Trossamfund som ansöker om registrering enligt lagen om trossamfund ska också lämna viss information för registreringen (8 §).
I dagsläget uppgår avgiften för Bolagsverkets handläggning av ett ärende om registrering i registret över verkliga huvudmän till 250 kronor (4 kap. 1 § registerförordningen). Samma avgift gäller för handläggningen av ett ärende om ändrade förhållanden.
En anmälan om registrering ska enligt nuvarande reglering överföras elektroniskt till Bolagsverket (2 kap. 1 § registerförordningen). Om det finns särskilda skäl får Bolagsverket efter ansökan besluta om
87Prop. 2016/17:173 s. 481 och 482.
undantag från kravet på elektronisk anmälan. För Bolagsverkets prövning av ansökan om undantag ska en avgift betalas med 400 kronor. Vidare ska en avgift om 400 kronor betalas för Bolagsverkets handläggning av en anmälan om registrering som inte överförs elektroniskt (4 kap. 2 § registerförordningen).
En anmälan om registrering ska ges in elektroniskt via Bolagsverkets e-tjänster för en sådan anmälan (2 § Bolagsverkets föreskrifter [BOLFS 2017:2] om registrering av verkliga huvudmän). Anmälningar i elektronisk form ska undertecknas med en sådan avancerad elektronisk underskrift som avses i artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 910/2014 (3 § Bolagsverkets föreskrifter om registrering av verkliga huvudmän).
I synnerhet ungdomsföreningar kan ha svårt att uppfylla kravet på elektronisk överföring av anmälan eftersom en sådan överföring förutsätter att den person som företräder föreningen har tillgång till bankID eller en liknande elektronisk identifiering. För en sådan förening kan således avgifterna för registrering komma att uppgå till 800 kronor. En registreringsskyldig kan dock uppdra åt ett ombud att göra en anmälan som överförs elektroniskt (2 kap. 4 § registerförordningen). Ombudet har då möjlighet att underteckna anmälan med en avancerad elektronisk underskrift. I ett sådant fall kommer avgiften för registrering endast att uppgå till 250 kronor.
Avgifterna för Bolagsverkets handläggning kan innebära betydande kostnader för framför allt mindre ideella föreningar som i regel har små inkomster och i vilka det ofta sker förändringar av ledande befattningshavare som måste anmälas för registrering. Detta kan få en negativ påverkan på förutsättningarna för att bilda och driva en sådan förening.
Det är angeläget att sådana konsekvenser motverkas. Utredningen anser därför att ideella föreningar bör undantas från skyldigheten att betala avgift för handläggningen av ärenden om registrering i registret över verkliga huvudmän. De kostnader som dessa ärenden ger upphov till bör i stället finansieras genom förvaltningsanslag, se avsnitt 21.6.2. Avgift bör dock betalas av ideella föreningar som är skyldiga att upprätta en årsredovisning och som således ska ansöka om registrering i handelsregistret (2 § andra stycket handelsregisterlagen). För sådana föreningar finns inte skäl att göra undantag från avgiftsskyldigheten.
Bolagsverket bör således få ta ut avgifter för handläggningen av anmälningar om registrering i registret över verkliga huvudmän, dock inte för handläggningen av sådana anmälningar som ges in av ideella föreningar som inte är skyldiga att ansöka om registrering i handelsregistret. Detta bör framgå av den nya penningtvättslagen. Det bör även införas ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmelser att meddela föreskrifter om avgifterna.
Avgifter för prövning av begäran om utlämnande av uppgifter i registret
Möjligheten att ta ut avgifter för att göra uppgifter i de sammankopplade registren över verkliga huvudmän tillgängliga för verksamhetsutövare och allmänheten bör utnyttjas (artiklarna 11.3 och 12.2). Avsaknaden av motsvarande bestämmelser när det gäller myndigheters tillgång till uppgifter i registren kan enligt utredningens mening inte uppfattas på annat sätt att sådana avgifter inte är tillåtna enligt direktivet.
Av registerförordningen framgår att Bolagsverket fastställer avgift för prövning av begäran om utlämnande av uppgifter i registret över verkliga huvudmän och om verksamhetsutövares direktåtkomst till registret. Avgiften får inte överstiga Bolagsverkets kostnader för åtgärden (4 kap. 3 §).
Bestämmelser om myndigheters rätt att ta ut avgifter för bland annat kopior och utskrifter av allmänna handlingar samt upptagning för automatisk databehandling finns vidare i avgiftsförordningen (1992:191). Avgiftsförordningen ska tillämpas om inte något annat följer av en annan förordning eller av ett särskilt beslut av regeringen (2 §). Förordningen med instruktion för Bolagsverket innehåller vissa bestämmelser som avviker från avgiftsförordningen. Enligt 13 § ska verket ska ta ut avgifter för kopior av allmänna handlingar och för utskrifter av upptagningar för automatisk databehandling, även om en beställning omfattar färre än tio sidor (jämför 16 § avgiftsförordningen). Verket ska även ta ut avgifter av staten för bland annat kopior av allmänna handlingar och utskrifter av upptagningar för automatisk databehandling (jämför 21 § första stycket avgiftsförordningen).
Registerförordningen och förordningen med instruktion för Bolagsverket innehåller redan bestämmelser om avgifter för utlämnande av uppgifter i registret över verkliga huvudmän. De anpass-
ningar av regleringen som behöver göras för att regleringen ska vara förenlig med direktivet får således ske på förordningsnivå.
8.15. Överklagande
Utredningens förslag: Bolagsverkets beslut enligt den nya pen-
ningtvättslagen får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Bolagsverkets beslut enligt registerlagen får överklagas till allmän förvaltningsdomstol (3 kap. 10 §). Det gäller såväl beslut om vitesföreläggande och om utdömande av vite som andra beslut, till exempel beslut om föreläggande som inte förenas med vite.88
Det finns inte skäl att frångå den ordning som gäller för närvarande. De beslut som Bolagsverket kan fatta enligt den nya penningtvättslagen bör därför kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Besluten är av sådan karaktär att, i likhet med nuvarande reglering, prövningstillstånd bör krävas vid ett överklagande till kammarrätten.
88 Se prop. 2018/19:150 s. 84 och 85.
9. Konto- och värdefackssystemet
9.1. Inledning
I syfte att spåra överföringar av medel med anknytning till penningtvätt och finansiering av terrorism är det viktigt att kunna identifiera innehavaren av ett bank- och betalkonto eller bankfack. Varje medlemsstat har därför en centraliserad automatiserad mekanism för att möjliggöra identifikation av konto- och värdefacksinnehavare, i Sverige konto- och värdefackssystemet.
Kommissionen har ansett att finansunderrättelseenheterna och de behöriga myndigheterna har en ojämn tillgång till information i medlemsstaterna och att de har saknat gemensamma verktyg, vilket i sin tur har begränsat förutsättningarna för samarbete. Eftersom det inte har funnits någon rättslig grund har det hittills heller inte varit möjligt att koppla samman medlemsstaternas bankkontoregister och datasöksystem. En följd av detta har blivit att nationella uppgifter som gör det möjligt att identifiera bank- och betalkonton och bankfack tillhörande en viss person varit fragmenterade och därför inte tillgängliga för finansunderrättelseenheter och andra behöriga myndigheter i andra länder inom rimlig tid.
Sjätte penningtvättsdirektivet innehåller därför bestämmelser som ska sammankoppla medlemsstaternas centraliserade automatiserade mekanismer, såsom register eller datasöksystem, som på ett effektivt sätt ska ge snabb tillgång till uppgifter om identiteten hos innehavare av bank- och betalkonton och bankfack, deras fullmaktshavare och deras verkliga huvudmän, oavsett i vilken av medlemsstaterna som kontot eller bankfacket finns.
Det är endast Skatteverket, Kronofogdemyndigheten och brottsbekämpande myndigheter som har tillgång till det svenska konto- och värdefackssystemet. Av kommittédirektiven framgår att utred-
ningen ska överväga om även verksamhetsutövare enligt penningtvättsregelverket ska ges tillgång till systemet.
I detta kapitel behandlar utredningen sjätte penningtvättsdirektivets bestämmelser om konto- och värdefack och frågan om tillgången till systemet kan och bör utvidgas. En utökad tillgång medför också integritetsfrågor att ta hänsyn till.
9.2. Konto- och värdefackssystemet
Lagen (2020:272) om konto- och värdefackssystem bygger på två EU-direktiv, femte penningtvättsdirektivet och direktivet om finansiell information1. Från början gav konto- och värdefackssystemet bara tillgång till information som myndigheterna ändå kunde hämta in på annat sätt. Informationstillgången utvidgades sedan genom direktivet om finansiell information.
Genom lagen om konto- och värdefackssystem fick vissa myndigheter lagreglerad tillgång, genom direkt och omedelbar sökning, till uppgifter om innehavare av konton och värdefack på den tekniska plattform som tillhandahålls av Skatteverket. Skatteverket har tillgång till uppgifter i systemet för att utföra revision och kontrollverksamhet samt för internationellt samarbete i skatteärenden och Kronofogdemyndigheten har tillgång för att utreda om någon har egendom som kan tas i anspråk, för att utöva tillsyn över näringsförbud och, i likhet med Skatteverket, för att fullfölja vissa internationella åtaganden (3 a §). Därutöver har brottsbekämpande myndigheter som Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten, Tullverket, Kustbevakningen och Skatteverket rätt till tillgång till systemet under vissa förutsättningar (3 §).
Konto- och värdefackssystemet innehåller uppgifter om innehavare av konton och värdefack hos institut. Med institut avses både kreditinstitut och värdepappersbolag, även utländska sådana som driver verksamhet från filial i Sverige, som har tillstånd att ta emot kunders medel på konto. I fråga om fysiska personer innehåller systemet uppgift om samtliga innehavares namn och person- eller samordningsnummer. Om sådant nummer saknas ska i stället födelsedatum finnas
1 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1153 av den 20 juni 2019 om fastställande av bestämmelser för att underlätta användning av finansiell information och andra uppgifter för att förebygga, upptäcka, utreda eller lagföra vissa brott och om upphävande av rådets beslut 2000/642/RIF.
tillgängligt. Detta gäller även i förekommande fall motsvarande uppgifter för företrädare för en innehavare.
I fråga om juridiska personer ger systemet tillgång till, för samtliga innehavare av ett konto eller värdefack, uppgifter om företagsnamn, särskilt företagsnamn och i förekommande fall organisationsnummer samt uppgifter om fullmaktshavare och verklig huvudman. Beträffande konton ger systemet tillgång till uppgift om Iban-nummer (International Bank Account Number) eller, om sådant nummer saknas, annat nummer som identifierar kontot samt datum för kontots öppnande och avslutande. För värdefack finns uppgift om hyresperiodens varaktighet. Dessa uppgifter är tillgängliga fram till dess att fem år gått efter tjänstens avslutande (2 §). Skatteverket är systemansvarig myndighet för konto- och värdefackssystemet.
Konto- och värdefackssystemet identifierar således innehavare av konton och värdefack men omfattar inte information om insättningar eller transaktioner på ett konto. Systemet har utformats som ett datasöksystem med elektroniska gränssnitt, såsom API-lösningar. Det innebär att uppgifterna inte samlas och lagras på samma sätt som i ett register, dit uppgifter lämnas med vissa intervaller. I stället görs uppgifterna tillgängliga av instituten när myndigheterna gör sökningar. Myndigheternas förfrågningar hanteras i stor utsträckning helt automatiserat och ska ge nästintill realtidsinformation om innehav av konton och värdefack. Den frågeställande myndigheten får genom gränssnittet tillgång till de efterfrågade uppgifterna. På detta sätt har principerna om integritet och konfidentialitet, uppgiftsminimering, lagringsminimering och korrekthet tagits tillvara vid utformande av konto- och värdefackssystemet.
9.3. Sjätte penningtvättsdirektivets bestämmelser om register över bankkonton och elektroniska datasöksystem
Utredningens förslag: Bestämmelserna i lagen om konto- och
värdefackssystem om innehavare av konto och värdefack ska, i tillägg till nuvarande reglering, för fysiska personer som saknar personnummer eller samordningsnummer innehålla uppgifter om innehavarens födelseort, medborgarskap och stadigvarande bostadsort. För juridiska personer som saknar organisationsnummer
ska, i tillägg till nuvarande reglering, uppgifter om juridisk form och adress till säte eller registrerat kontor finnas tillgängliga. För företrädare, fullmaktshavare och verkliga huvudmän ska systemet vidare innehålla uppgifter om när det förhållandet uppkom och, i förekommande fall, när det avslutades.
Utredningens bedömning: Möjligheten att under exceptionella
omständigheter neka finansunderrättelseenheter tillgång till information i konto- och värdefackssystemet bör inte utnyttjas.
Fjärde penningtvättsdirektivets bestämmelser om centraliserade automatiserade mekanismer som möjliggör identifiering av innehavare till bank- och betalkonton och bankfack, artikel 32 a 1–4, genomförs i svensk rätt genom lagen om konto- och värdefackssystem. Bestämmelserna har huvudsakligen sin motsvarighet i artikel 14.1–14.4 i sjätte penningtvättsdirektivet. Av bestämmelserna framgår att medlemsstaterna ska ha en central automatiserad mekanism, vilka som ska ha tillgång till den och vilka uppgifter den ska innehålla. I svensk rätt genomförs detta genom 1–8 §§ lagen om konto- och värdefackssystem.
Utredningen bedömer att lagen om konto- och värdefackssystem tillgodoser kraven i sjätte penningtvättsdirektivets artikel 14.1–14.4 i allt väsentligt. Sjätte penningtvättsdirektivet medför dock ytterligare krav på vilka uppgifter om innehavarna till konton och bankfack som ska tillhandahållas. Vilka uppgifter som medlemsstaterna är skyldiga att tillgängliggöra framgår av artikel 14.3 i direktivet som i sin tur hänvisar till artikel 18.1 i penningtvättsförordningen. Vid en jämförelse mellan den artikeln och lagen om konto- och värdefackssystem i fråga om vilka uppgifter som ska finnas tillgängliga i systemet framgår att den svenska lagen behöver kompletteras i vissa avseenden.
Den nya EU-rättsliga regleringen kräver nämligen för fysiska personer som saknar personnummer eller samordningsnummer att uppgifter om födelseort, medborgarskap och stadigvarande bostadsort finns. För juridiska personer som saknar organisationsnummer ska information om juridisk form och adress till säte eller registrerat kontor framgå. Därtill ska det för företrädare och verkliga huvudmän framgå från vilket datum de blev det och, i förekommande fall, när de upphörde att vara det. Dessa uppgifter är inte tillgängliga enligt den nuvarande lagstiftningen.
Utredningen föreslår därför att 2 § lagen om konto- och värdefackssystem kompletteras med att systemet ska ge tillgång även till nyss nämnda uppgifter om fysiska respektive juridiska personer.
Ett alternativ för fysiska och juridiska personer som saknar identifieringsnummer, så som personnummer eller organisationsnummer, skulle kunna vara personens Tax Identification Number (TIN). Vid införandet av lagen om konto- och värdefackssystem bedömde regeringen att det saknades beredningsunderlag för att överväga om TIN skulle göras tillgängligt i systemet.2 TIN omnämns i penningtvättsförordningens artiklar 18 och 44 som en identifieringsuppgift. Direktivet ställer emellertid relativt omfattande krav på vilka uppgifter som ska finnas tillgängliga om personnummer eller organisationsnummer saknas. Endast en persons TIN skulle då inte vara tillräckligt för att läka den bristen, eftersom det saknas en enhetlig standard för dessa nummer. Utredningen anser därför inte att ett TIN-nummer är tillräckligt särskiljande. Mot denna bakgrund bedömer utredningen att det inte framstår som motiverat att använda TIN som identifieringsnummer.
Artikel 14.2 a innehåller en valmöjlighet för medlemsstaterna. Den anger att medlemsstaterna får neka finansunderrättelseenheterna tillgång till information i konto- och värdefackssystemet under exceptionella omständigheter. Sådana omständigheter föreligger om tillgången till information skulle ha en negativ inverkan på pågående utredningar eller om informationstillgången skulle vara klart oproportionerlig i förhållande till en fysisk persons legitima intressen med hänsyn till de ändamål för vilka tillgång har begärts. Konto- och värdefackssystemet innehåller begränsad information om innehavaren till ett konto eller värdefack och ingen information om exempelvis kontots aktiviteter eller transaktioner. Utredningen bedömer risken som låg för att den informationen, om den lämnades till en finansunderrättelseenhet, skulle ha negativ påverkan på pågående utredningar. På motsvarande sätt bedömer utredningen risken som låg för att informationstillgången för finansunderrättelseenheter skulle kunna anses som klart oproportionerlig.
Mot denna bakgrund bedömer utredningen att valmöjligheten att neka finansunderrättelseenheter tillgång till information i konto- och värdefackssystemet under exceptionella omständigheter inte bör utnyttjas.
I artikel 14 i sjätte penningtvättsdirektivet finns fyra punkter som saknar motsvarighet i det nuvarande direktivet (artikel 14.5–14.8). Bakgrunden till dessa är den gemensamma åtkomstpunkt som ska finnas och som ska koppla samman medlemsstaternas centraliserade automatiserade mekanismer. Genom sammankopplingen av medlemsstaternas mekanismer ska de nationella finansunderrättelseenheterna snabbt kunna få fram gränsöverskridande information om vilka som innehar bank- och betalkonton och bankfack i andra medlemsstater. Detta kommer att stärka deras förmåga att på ett verkningsfullt sätt göra finansiella analyser och samarbeta med motsvarande enheter i andra medlemsstater. Med direkt gränsöverskridande tillgång till uppgifter om bank- och betalkonton och bankfack kan finansunderrättelseenheterna ta fram finansiella analyser på relativt kort tid för att eventuell penningtvätt eller terrorismfinansiering ska kunna upptäckas samt säkerställa att brottsbekämpande åtgärder snabbt kan vidtas.
Kommissionen ska utveckla och driva åtkomstpunkten samt fastställa de tekniska specifikationerna och förfarandena för kopplingen till den (artikel 14.5). Medlemsstaterna ska säkerställa att de tillgängliggör de uppgifter som avses i artikel 14.3 genom den gemensamma åtkomstpunkten. Endast de uppgifter som artikel 14.3 kräver ska göras tillgängliga för sökning genom den gemensamma åtkomstpunkten. Övriga uppgifter som medlemsstaterna anser vara viktiga för sina finansunderrättelseenheter och behöriga myndigheter ska inte finnas tillgängliga och sökbara (artikel 14.6).
Nationella finansunderrättelseenheter ska ha omedelbar tillgång till uppgifter om bank- och betalkonton samt bankfack i andra medlemsstater och medlemsstaterna ska samarbeta med kommissionen för att så ska ske (artikel 14.7). Medlemsstaterna ska också införa tekniska och organisatoriska åtgärder för att garantera säkerheten enligt högt ställda standarder för att finansunderrättelseenheterna ska kunna utöva sina befogenheter att få tillgång till och söka bland de uppgifter som finns tillgängliga via den gemensamma åtkomstpunkten (artikel 14.8).
Artikel 14.5 riktar sig till kommissionen och några svenska lagstiftningsåtgärder är inte aktuella beträffande den. Gällande artikel 14.6 gör utredningen följande överväganden. Det finns personliga integritetsskäl för att begränsa tillgången till uppgifter som den gränsöverskridande centrala åtkomstpunkten för bankkontoregister innebär. Av sjätte penningtvättsdirektivet följer att den information som tillhandahålls ska begränsas till minsta möjliga för att det ska gå att
identifiera den fysiska eller juridiska person som innehar eller kontrollerar betal- och bankkonton, identifierade genom Iban-nummer, och bankfack. Beträffande Iban anges att om sådant nummer saknas, så ska annars det unika nummer som identifierar kontot framgå (eng. unique account identifyer). Utredningen bedömer att det är likvärdigt med vad som anges i 2 § 3 lagen om konto- och värdefackssystem, som anger att annat nummer som identifierar kontot ska framgå om Iban-nummer saknas.
Om det svenska systemet innehåller ytterligare uppgifter än de sjätte penningtvättsdirektivet erfordrar som ska göras tillgängliga och sökbara ska dessa inte vara åtkomliga för andra medlemsstater. Systemet behöver i sådana fall ge olika svar beroende på om sökningen görs från Sverige eller från andra medlemsstater. Artikel 14.6 i sjätte penningtvättsdirektivet och rätten till åtkomst till det svenska konto- och värdefackssystemet för andra medlemsstaters finansunderrättelseenheter via den gemensamma åtkomstpunkten som ska utvecklas och drivas av kommissionen samt motsvarande rätt för svenska finansunderrättelseenheten ska regleras i lagen om konto- och värdefackssystem. Vidare förutsätts också en reglering om loggning vid gränsöverskridande sökningar. Av artikel 14.7 framgår att implementeringen av finansunderrättelseenheters åtkomst till information hos andra medlemsstater via den gemensamma åtkomstpunkten ska genomföras efter samarbete mellan medlemsstaterna och med kommissionen. Utredningen gör därför bedömningen att denna reglering bör bli föremål för fortsatt beredning under det följande lagstiftningsarbetet i avvaktan på att det på ett mer tydligt sätt framgår hur den gemensamma åtkomstpunkten ska vara beskaffad och hur åtkomsten till medlemsstaternas mekanismer ska regleras.
Medlemsstaterna ska enligt artikel 14.8 vidta tekniska och organisatoriska åtgärder för att säkerställa att uppgifterna är säkra enligt högt ställda standarder. För Finanspolisen, som är finansunderrättelseenhet, gäller brottsdatalagen, brottsdataförordningen och polisens brottsdatalag. I brottsdatalagen säkerställs såväl tekniska och organisatoriska åtgärder för datasäkerhet som behörighetsbegränsningar utifrån behov. Dessa bestämmelser kompletteras även av regler i brottsdataförordningen. Vid tilldelning av behörighet för åtkomst till personuppgifter ska exempelvis enligt 3 kap. 5 § brottsdataförordningen, utöver behovet av uppgifterna, utbildning och erfarenhet särskilt beaktas.
Utredningen bedömer att bestämmelserna i brottsdatalagen, brottsdataförordningen och polisens brottsdatalag uppfyller kraven i artikel 14.8 och att några lagstiftningsåtgärder därför inte är nödvändiga. För en utförligare genomgång av dessa regler, se kapitel 14.
9.4. Genomförandeakter för sammankoppling av register
Alla medlemsstater har i dag nationella mekanismer (register eller elektroniska datasökssystem) med information om bank- och betalkonton samt bankfack. Systemen är uppbyggda på olika sätt tekniskt. För att mekanismerna ska kunna sammankopplas genom den gemensamma åtkomstpunkten för bankkontoregister måste samordning ske. Tekniska åtgärder och specifikationer, där hänsyn tas till skillnaderna mellan de nationella centraliserade automatiserade mekanismerna, bör därför utarbetas.
Av artikel 15 i sjätte penningtvättsdirektivet framgår att kommissionen har getts befogenhet att fastställa tekniska specifikationer och förfaranden som krävs för att sammankoppla medlemsstaternas centrala register. Detta ska ske genom genomförandeakter inom EU.
Kommissionen ska vid fastställandet av dessa bland annat beakta tekniska specifikationer, gemensamma kriterier, tekniska detaljer, villkor och former (artikel 15.1 och 15.2). Vid antagandet av genomförandeakterna ska kommissionen beakta beprövade tekniker och befintliga rutiner samt säkerställa att utveckling och drift blir kostnadseffektiv (artikel 15.3).
Artikel 15 riktar sig till kommissionen och föranleder därför inga lagstiftningsåtgärder.
9.5. Tillgången till konto- och värdefackssystemet
9.5.1. Tidigare ställningstaganden
Konto- och värdefackssystemet är relativt nytt och det är för närvarande bara vissa myndigheter som har getts tillgång till det. I samband med det senaste lagstiftningsärendet, genom vilket fler brottsbekämpande myndigheter fick tillgång till systemet berördes frågan om även andra aktörer, så som vissa verksamhetsutövare skulle ges tillgång
till systemet. Utredningen om stärkta åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism (SOU 2021:42) konstaterade i betänkandet med samma namn att systemet innehåller uppgifter som omfattas av tystnadsplikt hos de kreditinstitut och värdepappersbolag som tillhandahåller uppgifter till systemet och att det bara är tillgängligt för ett begränsat antal myndigheter och endast för vissa specifika syften, bland annat brottsbekämpning. Den utredningen ansåg att verksamhetsutövare enligt penningtvättslagen har en speciell roll för att motverka penningtvätt och finansiering av terrorism. Utredningen konstaterade vidare att den rollen i viss mån har inneburit en förskjutning av myndigheternas skyldigheter till dessa aktörer, till exempel genom skyldigheten att övervaka kunderna. Det skulle enligt den utredningen kunna motivera en tillgång även för dessa aktörer. En tillgång skulle dock endast ge information om verksamhetsutövare som en person redan är kund hos. Tillgången skulle därför inte kunna användas för att varna verksamhetsutövare som personen i framtiden försöker bli kund hos. Myndigheter ges vidare endast tillgång till konto- och värdefackssystemet i den utsträckning som de även annars har rätt att ta del av uppgifterna direkt hos kreditinstituten och värdepappersbolagen. Utredningen konstaterade att aktuella verksamhetsutövare p.g.a. bestämmelser om tystnadsplikt inte har rätt att fråga om var en person är kund. Det skulle därmed enligt den utredningen strida mot systemets grundläggande struktur att ge verksamhetsutövare tillgång för aktuella syften. Sammantaget bedömde utredningen att en sådan tillgång inte var lämplig.3
Regeringen uttalade i propositionen i samma lagstiftningsärende att en tillgång till systemet för verksamhetsutövare skulle underlätta för dem att utföra åtgärder för kundkännedom och övervaka pågående affärsförbindelser och bedöma enstaka transaktioner. Samtidigt konstaterade regeringen att det finns ett mycket stort antal verksamhetsutövare av olika art och beskaffenhet i Sverige – t.ex. advokater, fastighetsmäklare, de som bedriver spelverksamhet och revisorer – och att en sådan ordning väcker frågor om skyddet för kunders personliga integritet som inte rymdes inom ramen för lagstiftningsärendet.4 Av det skälet föreslog regeringen inte att andra aktörer än vissa myndigheter, så som vissa verksamhetsutövare, skulle få tillgång till konto- och värdefackssystemet.
3SOU 2021:42 s. 328. 4Prop. 2021/22:251 s. 87.
9.5.2. Verksamhetsutövarnas förutsättningar och behov av tillgång
Utredningens bedömning: Kreditinstitut har bäst förutsättningar
och störst behov av tillgång till konto- och värdefackssystemet.
Övriga verksamhetsutövare bör för närvarande inte ges tillgång till konto- och värdefackssystemet.
Allmänna utgångspunkter
Penningtvättslagstiftningen innebär att ett mycket stort antal verksamhetsutövare, cirka 20 000, ska bedöma den risk som kan förknippas med kundrelationen, utföra åtgärder för kundkännedom och övervaka pågående affärsförbindelser och bedöma enstaka transaktioner samt rapportera misstänkt penningtvätt eller finansiering av terrorism till Finanspolisen. Verksamhetsutövarna omfattar ett stort antal verksamhetsslag, från stora internationella företag – t.ex. kreditinstitut med gränsöverskridande verksamhet – till små företag såsom enskilda firmor (t.ex. olika former av juridisk eller ekonomisk rådgivning, med eller utan auktorisation) samt personer som tillhandahåller varor – t.ex. klockor, bilar, konstverk – mot kontant betalning som överstiger vissa beloppsgränser.
Däremellan finns verksamhetsutövare av de mest skilda slag – cirka 2 500 finansiella företag av olika slag (betaltjänstleverantörer, fondförvaltare, försäkringsföretag, konsumentkreditinstitut, bostadskreditinstitut, finansiella institut, t.ex. fysiska och juridiska personer som driver valutaväxling, och värdepappersbolag). Det finns också aktörer som driver olika former av spelverksamhet, från kasinon till spel på internet.
Alla typer av verksamhetsutövare riskerar att utnyttjas för penningtvätt eller finansiering av terrorism, vilket skulle kunna motivera att en vid krets av verksamhetsutövare ges tillgång till systemet. Det finns dock andra hänsyn som måste beaktas vid en eventuell utvidgning av tillgången till systemet.
Förutsättningarna för den verksamhet som bedrivs av respektive verksamhetsutövare skiljer sig påtagligt åt i flera viktiga avseenden. Vissa verksamhetsutövare omfattas av särskild och i vissa fall mycket omfattande rörelselagstiftning där tillstånd krävs för att verksam-
heten över huvud taget ska få bedrivas. Dessa verksamheter står under tillsyn i den ordinarie verksamheten, dvs. även i andra avseenden än beträffande penningtvättslagstiftningen. Det motsatta förhållandet gäller för flertalet verksamhetsutövare, dvs. det mycket stora antal verksamhetsutövare (cirka 15 000 fysiska eller juridiska personer) som vid tillämpning av penningtvättslagen står under tillsyn av de tre länsstyrelserna. Behovet av att kontrollera vem som är innehavare till ett konto eller värdefack skiljer sig också åt. Allt detta har betydelse vid bedömningen av vilka verksamhetsutövare som ska ges tillgång till systemet.
Kreditinstitut
Med kreditinstitut avses företag som driver bankrörelse (banker) och företag som driver finansieringsrörelse (kreditmarknadsföretag). Gemensamt för kreditinstituten är att de driver verksamhet i vilken en kund kan sätta in pengar på ett konto och göra olika slag av betalningstransaktioner på kontot. Det ligger i sakens natur att risken för penningtvätt och finansiering av terrorism är mycket stor i detta slag av verksamhet. Till skillnad från kreditmarknadsföretag tillhandahåller banker betalningsförmedling via generella betalsystem. Av det skälet är det i Sverige bara banker som tillhandahåller konton med Iban-nummer. Kreditinstitut tillhandahåller också värdefackstjänster (7 kap. 1 § andra stycket 11 lagen [2004:297] om bank- och finansieringsrörelse).
Kreditinstituten tillhandahåller tjänster i form av betalningar, sparande och krediter och i stort sett samtliga företag och privatpersoner är beroende av att banksystemet fungerar. I princip alla upplägg för att tvätta pengar behöver också förr eller senare involvera kreditinstitut.
Enligt Finanspolisens årsrapport för 2022 lämnades 75 procent av rapporter om misstänkt penningtvätt och finansiering av terrorism av banker.5 Liknande siffror återfinns i tidigare årsrapporter. Statistiken illustrerar att kreditinstitut har en särställning vid tillämpning av penningtvättslagen. Till följd av den höga risken för att utnyttjas för penningtvätt har kreditinstitut byggt upp omfattande rutiner och sofistikerade möjligheter för att övervaka sina kunder och deras
5 Finanspolisens årsrapport 2022 s. 6.
transaktioner i syfte att motverka penningtvätt. Det är även så att brister i kreditinstituts arbete mot penningtvätt och finansiering av terrorism riskerar att få allvarligare konsekvenser för samhället i stort än brister hos övriga verksamhetsutövare. Det beror på att kreditinstituten har en central roll i det finansiella systemet. Återkommande problem med penningtvätt i sektorn riskerar att påverka förtroendet för det svenska finansiella systemet.
En utvidgad tillgång till konto- och värdefackssystemet förutsätter att verksamhetsutövaren kan hantera uppgifterna på ett säkert sätt. Uppgifter i kreditinstitutens verksamhet omfattas i regel av tystnadsplikt. Många kreditinstitut omfattas vidare av särskilda krav i fråga om informationssäkerhet. Utöver de krav som följer av penningtvättslagstiftningen innehåller rörelseregleringen för kreditinstitut omfattande regler om institutens interna styrning och kontroll. Ett kreditinstitut ska bl.a. identifiera, mäta, styra, internt rapportera och ha kontroll över de risker som dess rörelse är förknippad med. Institutet ska se till att det har en tillfredsställande intern kontroll (6 kap. 2 § lagen om bank- och finansieringsrörelse).
En tillgång till konto- och värdefackssystemet skulle ge kreditinstituten möjlighet att identifiera innehavare till konton och värdefack hos andra institut, vid en transaktion till annan bank, vilket skulle underlätta arbetet vid misstänkt penningtvätt. Det är viktigt att detta inte leder till att kunder hos verksamhetsutövarna nekas tillgång till produkter och tjänster om det inte finns fog för det. För kreditinstitut finns det regler som syftar till att trygga kunder och konsumenters tillgång till det finansiella systemet, s.k. kontraheringsplikter.
Ett svenskt kreditinstitut får inte vägra en konsument som är lagligen bosatt inom EES att öppna ett betalkonto med grundläggande funktioner om det inte skulle strida mot penningtvättslagen eller om det annars finns särskilda skäl mot att tillhandahålla konsumenten ett betalkonto (4 a kap. 1 § lagen [2010:751] om betaltjänster). Ett sådant konto brukar benämnas som ett transaktions- eller lönekonto. Exempel på särskilda skäl som talar mot ett tillhandahållande är om konsumenten använt eller kan antas komma att använda ett betalkonto för olagliga ändamål eller om konsumenten tidigare missskött sig gentemot kreditinstitutet.6 För utländska kreditinstitut
som driver verksamhet från filial i Sverige gäller motsvarande regler i hemlandet.7
Ett svenskt kreditinstitut eller ett utländskt kreditinstitut som driver verksamhet från filial i Sverige är vidare skyldigt att ta emot insättningar av var och en, om det inte finns särskilda skäl mot det (11 d § lagen [1995:1571] om insättningsgaranti). Med en insättning avses ett tillgodohavande som avser inlåning på ett konto. Ett sådant konto brukar benämnas som ett inlåningskonto. Vad som kan utgöra skäl att neka insättningar enligt lagen om insättningsgaranti motsvarar i princip det som kan utgöra skäl att neka ett betalkonto med grundläggande funktioner.8
För konsumenter som redan har ett betalkonto med grundläggande funktioner innehåller betaltjänstlagen också begränsningar i rätten att säga upp ett sådant konto (4 a kap. 9 §). Om ett kreditinstitut avslår eller säger upp ett avtal om betalkonto med grundläggande funktioner ska institutet underrätta konsumenten om detta och om vart han eller hon kan vända sig för att framföra klagomål eller få beslutet rättsligt prövat. Om det är möjligt ska också skälen för uppsägningen framgå av underrättelsen (4 a kap. 3 och 9 §§). Bestämmelserna innebär att kunder till kreditinstitut tillförsäkras ett skydd mot godtycke från institutens sida. Ett institut får neka eller avsluta tjänster endast om det finns starka skäl för det. Kunden har i så fall en möjlighet att få sin sak rättsligt prövad i allmän domstol och Finansinspektionen har därtill tillsyn över hur bestämmelserna tillämpas. Motsvarande regler finns inte för övriga verksamhetsutövare med undantag för försäkringsbolagen där det finns viss kontraheringsplikt och de advokatetiska reglerna som ger visst skydd mot att kundrelationer avslutas.
Värt att notera är också att kreditinstituten redan i dag hanterar uppgifter motsvarande de som finns i konto- och värdefackssystemet i och med att det bland annat är kreditinstituten som tillhandahåller uppgifterna till systemet. Att koppla på samtliga verksamhetsutövare skulle innebära stora praktiska och budgetära utmaningar.
Utredningen bedömer sammanfattningsvis att kreditinstituten har bäst förutsättningar och störst behov av tillgång till konto- och värdefackssystemet.
7 Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/92/EU av den 23 juli 2014 om jämförbarhet för avgifter som avser betalkonto, byte av betalkonto och tillgång till betalkonto med grundläggande funktioner. 8Prop. 2002/03:139 s. 262, jfr prop. 2016/17:129 s. 35.
Övriga verksamhetsutövare
Som ovan nämnts omfattar penningtvättslagstiftningen ett stort antal verksamhetsutövare. Det är finansiella institut, fastighetsmäklare, anordnare av speltjänster, pantbanker, varuhandlare, revisorer, advokater med mera. Även deras arbete med att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism skulle kunna underlättas av att de fick tillgång till konto- och värdefackssystemet. Dessa aktörers verksamhet är i många fall, förutom penningtvättslagstiftningen, föremål för olika rörelseregleringar och annan lagstiftning. Det finns som ovan redovisat stora skillnader i regelverkens omfattning, tillsynen i andra avseenden än i förhållande till penningtvätt och behovet av tillgång till konto- och värdefackssystemet. Det står klart att vissa av verksamhetsutövarna skulle ha god nytta av tillgång till systemet, exempelvis finansiella institut vid kreditgivning. Regleringen av övriga verksamhetsutövare varierar dock stort medan kreditinstitutens verksamhet är reglerad i detalj. Det mest avgörande är emellertid att övriga verksamhetsutövare inte har ett lika stort behov av tillgång till konto- och värdefackssystemet som kreditinstituten. Eftersom systemet fram tills nu varit förbehållet endast myndigheter för vissa ändamål bör en utvidgning ske med försiktighet.
Utredningen gör därför den sammantagna bedömningen att övriga verksamhetsutövare i nuläget inte bör ges tillgång till konto- och värdefackssystemet.
9.6. Internationell utblick
Det ingår i utredningens uppdrag att, med utgångspunkt i erfarenheter från andra länder med motsvarande system, överväga om vissa verksamhetsutövare bör ges tillgång till uppgifter i konto- och värdefackssystemet. Jämförelsen har begränsats till Danmark, Finland och Norge. Information om ländernas lagstiftning har inhämtats via skriftligt material och kontakter med finans- och justitiedepartementen i respektive land.
9.6.1. Danmark
I Danmark genomförs bestämmelserna om konto- och bankfacksregister i bekendtgørelse om en central automatisk mekanisme for oplysninger om betalingskonti, bankkonti og deponeringsbokse (BEK nr 1330 af 09/09/2020). Det finns också vissa bestämmelser i hvidvaskloven.9 Den danska regleringen skiljer sig från den svenska i en del avseenden. Det är verksamhetsutövarna som sköter och tillhandahåller systemet, till vilket de rapporterar informationen (2 §). Endast hvidvasksekretariatet (penningtvättsmyndigheten) har tillgång till systemet (4 §). Erhvervsministeren (näringsministern) kan vidare fastställa detaljerade regler för systemet (30 a § hvidvaskloven).
Framöver överväger Danmark att även ge skattemyndigheten tillgång. Verksamhetsutövarna har inte tillgång till systemet och det finns inget arbete som pågår med att så ska ske framöver.
9.6.2. Finland
I Finland genomförs bestämmelserna om konto- och bankfacksregister i lagen om ett övervakningssystem för bank- och betalkonton (571/2019). Den lagen överensstämmer i stora delar med den svenska lagen om konto- och värdefackssystem. Några skillnader mot den svenska regleringen kan dock noteras. En sådan är att Försvarsmakten har tillgång för förebyggande, avslöjande och utredning av brott och för militär underrättelseverksamhet (3 § 8). En annan skillnad är att tillhandahållare av virtuella valutor är skyldiga att lämna uppgifter till systemet (6 §).
Det finns en förstudie om att foga uppgifter om kontotransaktioner till systemet, men någon lagändring är inte beslutad. Det pågår också lagstiftningsarbete med att förbättra informationsutbyte i den nationella verksamheten för att förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism. Endast myndigheter har tillgång till systemet och det finns inga planer på att utvidga tillgången till andra aktörer.
9 Bekendtgørelse af lov om forebyggende foranstaltninger mod hvidvask og finansiering af terrorisme (LBK nr 380 af 02/04/2020).
9.6.3. Norge
I Norge finns ett system som påminner om konto- och värdefackssystemet och heter konto og adresseringsregister (KAR). KAR är avsett för verksamhetsutövare och ger möjlighet att verifiera bland annat vem som är innehavare till ett konto och i vilka banker en person har konton i. Systemet är förenligt med banksekretessen i Norge och uppgifterna kan således inhämtas utan samtycke. Syftet med systemet är att kunna säkerställa att betalningar går till rätt konto. Det medför också förbättrade möjligheter att motverka bedrägerier och penningtvätt. KAR drivs i privat regi av Finans Norge (Branschorganisation för finansnäringen i Norge) och Bits (Bankernas och finansnäringens infrastrukturföretag).
9.6.4. Övriga länder
Utredningen har begränsat genomgången till att omfatta ovan nämnda nordiska grannländer. Det kan dock noteras att det förekommer att EU-länder ger tillgång till bank- och kontofacksregister till banker eller andra kreditinstitut. Sådan reglering finns i Bulgarien, Frankrike och Lettland.
9.7. Det är förenligt med direktivet att utvidga tillgången även till verksamhetsutövare
Utredningens bedömning: Det är förenligt med sjätte penning-
tvättsdirektivet att utvidga tillgången till konto- och värdefackssystemet även till verksamhetsutövare.
I avsnitt 9.3 redogörs det för sjätte penningtvättsdirektivets krav i fråga om ett register över bankkonton och elektroniska datasöksystem enligt artikel 14 i sjätte penningtvättsdirektivet. Direktivet innebär inga hinder mot att systemet skulle kunna vara mer omfattande än vad direktivet kräver. Det skulle exempelvis kunna omfatta fler uppgifter om innehavarna än de som framgår av bestämmelsen. Det kommer till uttryck i artikel 14.4 som anger att medlemsstaterna kan kräva att andra uppgifter som anses vara viktiga finns tillgängliga
och sökbara. Därutöver skulle systemet kunna användas för fler ändamål och ge andra aktörer tillgång till det. En sådan utvidgning skulle kunna innebära att systemet kan få ytterligare användning.
En utvidgning av systemet kräver dock att den inte strider mot övrig reglering i direktivet. Regleringen i artikel 14 utesluter inte på något sätt att verksamhetsutövare skulle kunna få tillgång till systemet. Det gör inte heller övriga bestämmelser i direktivet. Syftet med att ge verksamhetsutövare tillgång till uppgifter i systemet är att stärka bekämpandet av penningtvätt och finansiering av terrorism. Bestämmelser med det innehållet skulle innebära mer långtgående regler än vad direktivet kräver, men detta är enligt utredningens bedömning möjligt att genomföra. För personuppgiftsrelaterade överväganden hänvisas till avsnitt 9.9.
Utredningen bedömer således att det är förenligt med sjätte penningtvättsdirektivet att utvidga tillgången till konto- och värdefackssystemet även till verksamhetsutövare.
9.8. Tillgången till konto- och värdefackssystemet bör utvidgas
Utredningens bedömning: Kreditinstitut bör ges tillgång till
konto- och värdefackssystemet för att förebygga, förhindra eller upptäcka penningtvätt, finansiering av terrorism eller annan finansiell brottslighet.
Det är för övriga ändamål inte nödvändigt att ge kreditinstitut tillgång till konto- och värdefackssystemet.
En utgångspunkt som gällde vid införandet av konto- och värdefackssystemet var att det endast skulle ge tillgång till uppgifter som myndigheterna hade tillgång till på annat sätt. Detta bör beaktas även när det är aktuellt att utvidga systemet till kreditinstitut. Med kreditinstitut avser utredningen kreditinstitut och utländska kreditinstitut som driver verksamhet från filial i Sverige. I kommittédirektiven nämns kreditgivning som ett ändamål som skulle kunna vara föremål för kreditinstitutens tillgång till systemet. Vid kontakter med Svenska Bankföreningen (Bankföreningen) framträder dock inget behov för bankerna i själva kreditgivningssituationen utan först när krediten blir föremål för bedrägeri och penningtvätt. Mot denna bakgrund
bedömer utredningen att tillgång till konto- och värdefackssystemet inte ska ges för kreditgivningsändamål.
Bankföreningen lyfter däremot vissa andra områden som kommer beröras nedan. Bankerna önskar få tillgång till systemet för att ta del av information om samma kund och samma transaktion, fullgöra sina skyldigheter enligt förordningen om uppgifter som ska åtfölja överföringar av medel10, genomföra informationsutbyte om bedrägerier och för att identifiera målvaktskonton.
I nuvarande lagstiftning har bankerna möjlighet att utbyta information med varandra om uppgifterna rör samma kund och samma transaktion (4 kap. 9 § penningtvättslagen). Eftersom överföringar mellan banker sällan rör samma kund har bestämmelsen dock fått en begränsad betydelse och användning. Genom penningtvättsförordningen försvinner kravet på ”samma kund” och det kommer vara tillräckligt att det är fråga om samma transaktion vid misstänkt penningtvätt (artikel 54.5). Möjligheterna till informationsutbyte kommer således att förbättras.
Även vid misstänkta bedrägerier har bankerna möjlighet att utbyta information, förutsatt att informationen först lämnas till polis och åklagare (6 kap. 5 § betaltjänstlagen). Bedrägerier är ett mycket vanligt förbrott till penningtvätt och står för cirka 75 procent av förbrotten vid åtal för penningtvättsbrott.11 Vid såväl bedrägerier som penningtvättsbrott sker ofta överföringar mellan banker i rask takt för att undkomma upptäckt och för att kunna tillgodogöra sig medlen. För att motverka och förhindra brottsligheten, genom att exempelvis stoppa en överföring, är tidsaspekten väldigt kritisk. Bankerna har ett behov av att snabbt kunna få adekvat information och en tillgång till konto- och värdefackssystemet skulle då kunna få stor betydelse. Informationsinhämtningen hade kunnat ske tidigare i transaktionskedjan och bedrägerier och efterföljande penningtvätt hade då kunnat förhindras. Informationsunderlaget för kundkännedomen och för att bedöma om en transaktion utgör bedrägeri eller penningtvätt hade också förbättrats. Informationen i sig kommer bankerna framöver ändå att ha möjlighet att få del av genom annan lagstiftning, för vilken redogjorts för ovan. Vikten av snabb infor-
10 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/847 av den 20 maj 2015 om uppgifter som ska åtfölja överföringar av medel och om upphävande av förordning (EG) nr 1781/2006. 11 Nationell riskbedömning av penningtvätt och finansiering av terrorism i Sverige 2020/2021 s. 18.
mationsinhämtning är enligt utredningens mening dock ett så tungt vägande skäl att tillgång till konto- och värdefackssystemet bör tillåtas.
Enligt förordningen om uppgifter som ska åtfölja överföringar av medel ska en betalning åtföljas av viss information om både betalaren och betalningsmottagaren. Om del av den informationen saknas ska den mottagande banken kontakta den avsändande banken och begära komplettering. Informationen används i bankernas egna utredningar om penningtvätt och finansiering av terrorism, vid misstankerapportering till Finanspolisen och vid svar på förfrågningar från Finanspolisen och Säkerhetspolisen. Om informationen, i stället för hos den avsändande banken, skulle kunna inhämtas direkt från konto- och värdefackssystemet skulle denna procedur kunna hanteras snabbare. Utifrån att bankerna redan får tillgång till informationen och att det skulle underlätta deras arbete mot penningtvätt och finansiering av terrorism så bedömer utredningen att kreditinstitut bör få tillgång till konto- och värdefackssystemet även för detta syfte.
Sammanfattningsvis gör utredningen bedömningen att möjligheten att använda sig av konto- och värdefackssystemet bör ha sin utgångspunkt i att kreditinstitutet har möjlighet att få del av informationen i konto- och värdefackssystemet enligt annan lagstiftning. Kreditinstitut bör därför kunna ställa frågor i konto- och värdefackssystemet för att förebygga, förhindra eller upptäcka penningtvätt, finansiering av terrorism eller annan finansiell brottslighet. I annan finansiell brottslighet innefattas bedrägerier.
Det finns personer som i stor utsträckning lånar ut sina konton för bedrägeri- eller penningtvättsupplägg, så kallade målvakter. Bankerna får information om sådana personer från Polismyndigheten. Genom kontroll mot konto- och värdefackssystemet skulle banken kunna se i vilka andra banker målvakten har konto och meddela dessa. Bankerna skulle också få möjlighet att göra kontroller av transaktioner med sådana målvaktskonton som mottagare. I dagsläget har bankerna inte tillgång till den informationen. Det talar emot att ge tillgång via konto- och värdefackssystemet. En sådan tillgång skulle också kunna strida mot tystnadsplikten i penningtvättsförordningen. Utredningen bedömer därför att tillgång till konto- och värdefackssystemet inte ska ges för identifikation av målvaktskonton.
9.9. Uppgifter som ska få hämtas ur systemet
Utredningens bedömning: Sökningar bör endast ske för att iden-
tifiera innehavaren av ett konto som omfattas av en transaktion mellan kreditinstitutet och ett annat kreditinstitut.
Vid sökning i systemet får endast kontonummer anges som sökbegrepp.
Som huvudregel gäller att en myndighet, om det väl finns rätt att söka i konto- och värdefackssystemet, har tillgång till alla uppgifter som systemet innehåller om en fysisk eller juridisk person. En sökning på en fysisk persons personnummer ger därför i normalfallet uppgifter om personens alla innehav av konton och värdefack i olika institut och uppgifter om verkligt huvudmannaskap. Uppgifterna om verkligt huvudmannaskap kan bestå i ett annat kreditinstituts bedömning och skilja sig från vad som är angivet i Bolagsverkets register.
För att banker ska få tillgång till information om att någon innehar konto i en annan bank krävs enligt penningtvättsförordningen att det skett en transaktion bankerna emellan. Annars är informationen skyddad av banksekretess. Att ge information om konton i andra banker där det inte skett någon transaktion skulle då strida mot banksekretessen. Möjligheten att söka i systemet bör därför vara begränsad till situationer då innehavaren av ett konto som omfattas av en transaktion mellan kreditinstitutet och ett annat kreditinstitut behöver identifieras.
För att undvika att kreditinstituten får del av information som är skyddad av banksekretess bör institutens rätt att söka i systemet begränsas i jämförelse med den som gäller för myndigheterna. Detta kan göras genom att tydligt ange att kreditinstituten bara får använda sig av vissa sökbegrepp. Utredningen bedömer att kontonummer är ett lämpligt sökbegrepp. Sökningar bör endast ske för att identifiera innehavaren av ett konto som omfattas av en transaktion mellan kreditinstitutet och ett annat kreditinstitut. Däremot ska uppgifter om företrädare, fullmaktshavare eller verklig huvudman inte vara tillgängliga vid en sökning. Genom att begränsa sökningarna på detta sätt garanteras att kreditinstituten inte får överskottsinformation och att sökningarna avser ett konto som varit föremål för en transaktion kreditinstituten emellan.
9.10. Intresseavvägningen
Utredningens bedömning: De samhällsintressen som talar för
att utöka tillgången till uppgifter i konto- och värdefackssystemet för kreditinstitut väger tyngre än de integritetsskäl som talar mot en sådan utökad tillgång.
Utredningen har kommit fram till att det finns ett behov av att utvidga tillgången till konto- och värdefackssystemet till att omfatta kreditinstitut. Utvidgningen medför att en avvägning måste göras mellan de samhällsintressen som talar för att införa bestämmelser som ger kreditinstituten tillgång mot de integritetsskäl som talar emot. En viktig utgångspunkt vid denna bedömning är dock att kreditinstituten redan genom annan lagstiftning kan få tillgång till den information som konto- och värdefackssystemet kommer att ge. De integritetsrisker som förslaget medför är alltså enbart förknippade med den risk som det medför att informationen också kan hämtas in via konto- och värdefackssystemet. Sådana risker kan exempelvis bestå i att konsekvenser av en cyberattack blir större i ett centraliserat system. Eftersom informationen redan i dag finns i systemet bedömer utredningen inte att kreditinstitutens tillgång till det ökar sådana risker nämnvärt. Den största risken hänför sig till att tillgången till konto- och värdefackssystemet kommer göra att kreditinstituten utnyttjar möjligheten att ta del av information oftare. Om fler frågor ställs skulle det också kunna leda till att fler anställda inom kreditinstituten får tillgång till informationen.
Kreditinstituten, som är privata aktörer, omfattas av EU:s dataskyddsförordning. I dataskyddslagen och kompletteringsförordningen finns kompletterande bestämmelser som är tillämpliga. Den rättsliga grunden till personuppgiftsbehandlingen består i kreditinstitutens möjlighet att ta del av uppgifterna enligt annan lagstiftning, se avsnitt 9.8.
För uppgifter som rör personnummer och samordningsnummer finns det ett särskilt skydd genom 3 kap. 10 och 11 §§ dataskyddslagen (se också artikel 87 i dataskyddsförordningen). Personnummer och samordningsnummer får behandlas utan samtycke endast när det är klart motiverat med hänsyn till ändamålet med behandlingen, vikten av en säker identifiering eller något annat beaktansvärt skäl. Bestämmelsen innebär att en intresseavvägning mellan behovet av
behandlingen och de integritetsrisker som den innebär ska göras. Omständigheter som bör tillmätas betydelse vid intresseavvägningen är exempelvis om det eftersträvade syftet med behandlingen kan uppnås på annat sätt, behandlingens omfattning och om den förutsätter samkörning av register.12
Allmänt kan sägas att omständigheter av särskild vikt vid bedömningen av graden av integritetsintrång vid informationsutbyte är uppgifternas art, för vilka ändamål som uppgifterna behandlas, mängden uppgifter, hur uppgifterna används och sprids samt möjligheten att lagra uppgifterna.
Uppgifterna i konto- och värdefackssystemet består av namn, personnummer, kontonummer samt vissa övriga uppgifter i syfte att identifiera vem som är innehavare av ett konto eller värdefack. Det ska här återigen betonas att systemet inte innehåller någon information om t.ex. behållningen på ett bankkonto, transaktionshistorik eller liknande uppgifter. Uppgifterna är inte av påtagligt integritetskänslig natur, även om personnummer och samordningsnummer som ovan redovisat har ett särskilt skydd. Antalet uppgifter om varje person i systemet är relativt få och av samma typ. Skatteverket är skyldigt att se till att det förs loggar över de personuppgifter som behandlas (7 § lagen om konto- och värdefackssystem). Kreditinstitut omfattas vidare av tystnadsplikt som förbjuder anställda att röja information om institutets kunder (1 kap. 10 § lagen om bank- och finansieringsrörelse). Regler om tystnadsplikt finns också i penningtvättslagen (4 kap. 9 §, 4 a kap. 5 § och 5 kap. 11 §). Det finns utöver tillämplig lagstiftning också i fråga om kreditinstitut en vana av och rutiner för att hantera integritetskänsliga personuppgifter. Bland de integritetsrisker som kan konstateras är att uppgifterna i systemet kommer att bli tillgängliga för en större krets personer, att det är fråga om uppgifter som omfattas av banksekretess och tystnadsplikt samt att den registrerade inte kan motsätta sig eller få information om behandlingen.
Mot det integritetsintrång som ett ökat utbyte av uppgifter kan innebära måste man alltså ställa vikten av att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism. Vid den avvägningen har regeringen konstaterat att det finns ett mycket starkt samhälleligt intresse av att bekämpa sådan brottslighet.13 Penningtvätt medför att kriminella aktö-
12 Prop 2017/18:105 s. 199. 13Prop. 2021/22:251 s. 37.
rer kan omsätta och tillgodogöra sig vinster från brott och har ofta ett nära samband med organiserad och allvarlig brottslighet. Terroriströrelser ska vidare inte ska ha möjlighet att finansiera sin verksamhet med hjälp av verksamhetsutövares tjänster. Förtroendet för det finansiella systemet kan dessutom snabbt skadas om dess institutioner förknippas med illegala tillgångar och penningtvätt eller finansiering av terrorism, vilket i sin tur påverkar den finansiella stabiliteten.
Som ovan redovisats spelar kreditinstituten en central roll i bekämpandet av penningtvätt och finansiering av terrorism. Kreditinstitutens kundkännedomsåtgärder och övervakning är av avgörande betydelse för att förebygga, upptäcka och bekämpa penningtvätt och terrorismfinansiering. En tillgång till konto- och värdefackssystemet skulle medföra en klar förbättring av förutsättningarna för deras arbete. Det skulle då kunna användas vid misstanke om exempelvis penningtvätt. Avsikten är inte att systemet generellt ska få användas som ett led i att uppnå kundkännedom, utan endast när förutsättningarna för sådana sökningar är uppfyllda.
Inskränkningar av den personliga integriteten till förmån för att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism är i sig godtagbart, vilket framgått i tidigare lagstiftningsärenden.14
Behandlingen av personuppgifter bör minimeras i möjligaste mån och avse väl avgränsade ändamål. Förslaget innehåller därför begränsningar för i vilken utsträckning och för vilka ändamål kreditinstituten ska ges tillgång till systemet. Av vikt i det här sammanhanget är också att kreditinstituten har en hög informationssäkerhet och en välutvecklad organisation kring personuppgiftsfrågor. Uppgifter om enskildas förhållanden omfattas därtill, som tidigare nämnt, av tystnadsplikt. Förutsättningarna för kreditinstitut att hantera de personuppgifter som systemet innehåller är därför mycket goda. Utredningen har vidare bedömt att kreditinstituten ska vara skyldiga att säkerställa att det förs loggar över deras personuppgiftsbehandling i konto- och värdefackssystemet, se avsnitt 9.11.
Sammantaget gör utredningen bedömningen att de samhällsintressen som talar för att utvidga tillgången till konto- och värdefackssystemet till kreditinstitut väger tyngre än de integritetsskäl som talar emot en sådan utvidgad tillgång till konto- och värdefackssystemet till kreditinstitut.
9.11. Reglering om en utökad tillgång till konto- och värdefackssystemet
Utredningens förslag: Kreditinstitut ska ges tillgång till konto-
och värdefackssystemet för att förebygga, förhindra eller upptäcka penningtvätt, finansiering av terrorism eller annan finansiell brottslighet. Kreditinstituten får tillgång för att identifiera innehavaren av ett konto som omfattas av en transaktion mellan kreditinstitutet och ett annat kreditinstitut. Vid sökning får endast kontonummer anges som sökbegrepp.
Skatteverket ska ha rätt att behandla personuppgifter om det är nödvändigt för att kreditinstitut ska kunna göra sökningar i systemet för det ändamål som anges i paragrafen.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgifter för kreditinstitutens tillgång till konto- och värdefackssystemet.
Utredningens bedömning: Kreditinstitutens skyldighet att föra
loggar över personuppgiftsbehandlingen bör regleras i föreskrifter på lägre nivå än lag.
Det bör vara frivilligt för kreditinstituten att ansluta sig som frågeställare i systemet.
Det bör framgå av lag vilka organisationer som är behöriga att göra sökningar i systemet och för vilka ändamål. Eftersom konto- och värdefackssystemet reglerats i en egen lag som redan innehåller bestämmelser om åtkomst, för liknande ändamål, framstår det som lämpligt att de nya bestämmelser som behövs tas in i den lagen. Det medför ett sammanhållet regelverk för åtkomst till systemet, där även vissa bestämmelser om personuppgiftsbehandling finns.
Utredningen föreslår därför att det ska införas en ny bestämmelse i lagen om konto- och värdefackssystem som ger kreditinstitut rätt att ta del av uppgifter genom systemet för att förebygga, förhindra eller upptäcka penningtvätt, finansiering av terrorism eller annan finansiell brottslighet. Kreditinstituten ska få tillgång för att identifiera innehavaren av ett konto som omfattas av en transaktion mellan kreditinstitutet och ett annat kreditinstitut. Vid sökning i systemet får endast kontonummer anges som sökbegrepp.
I 5 § lagen om konto- och värdefackssystem anges att Skatteverket får behandla personuppgifter i systemet om det är nödvändigt för myndigheternas sökningar enligt de ändamål som anges i lagen. Skatteverket bör också kunna behandla personuppgifter för sökningar av kreditinstitut. Utredningen föreslår därför att Skatteverkets rätt att behandla personuppgifter även ska gälla om det är nödvändigt för sökningar av ett kreditinstitut.
I syfte att begränsa risken för personuppgiftsintrång bör en reglering om förande av loggar införas. En motsvarande reglering finns redan för de brottsbekämpande myndigheter som har tillgång till systemet (4 § förordningen [2020:521] om konto- och värdefackssystem). Skyldigheten för Kronofogdemyndigheten och Skatteverkets beskattningsverksamhet att föra loggar framgår av 5 § Skatteverkets föreskrifter om konto- och värdefackssystem (SKVFS 2021:15). Utredningen bedömer att tillkommande bestämmelser också bör regleras i föreskrifter på lägre nivå än lag för att bibehålla systematiken. Sådana föreskrifter faller enligt utredningens uppfattning inom regeringens restkompetens enligt 8 kap. 7 § regeringsformen. Därmed behöver det inte införas någon bestämmelse om föreskriftsrätt för regeringen.
För kreditinstituten är det obligatoriskt att ansluta sig till systemet och göra de uppgifter som lagen föreskriver tillgängliga. Att ansluta sig som frågeställare i systemet bör dock vara frivilligt för kreditinstituten. Utvidgningen av konto- och värdefackssystemet är förenad med kostnader både för Skatteverket och kreditinstituten. Utredningen bedömer att Skatteverkets kostnader för utvidgningen delvis bör finansieras med avgifter från kreditinstituten. För att detta ska kunna ske krävs det ett bemyndigande om att ta ut avgifter. Utredningen föreslår därför att det i lagen om konto- och värdefackssystem införs en bestämmelse som ger regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer möjlighet att meddela föreskrifter om avgifter för kreditinstitutens tillgång till konto- och värdefackssystemet. Utredningen redogör närmare för sina överväganden i fråga om kostnader och finansiering i avsnitt 21.6.8.
10. Finansunderrättelseenheten
10.1. Finansunderrättelseenhetens roll, organisation och ansvar
10.1.1. Polismyndigheten är finansunderrättelseenhet
Utredningens förslag: För att fullgöra uppgiften att förebygga,
förhindra eller upptäcka penningtvätt eller finansiering av terrorism ska det vid Polismyndigheten finnas en finansunderrättelseenhet.
Det ska införas en definition av finansunderrättelseenhet.
Enligt artikel 17.1 i sjätte penningtvättsdirektivet ska alla medlemsstater inrätta en finansunderrättelseenhet för att förebygga, upptäcka och effektivt bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism. Motsvarande bestämmelser finns i artikel 32.1 i fjärde penningtvättsdirektivet.
I Sverige är Polismyndigheten finansunderrättelseenhet. Det framgår av 4 kap. 5 § penningtvättslagen som anger att Polismyndigheten är finansunderrättelseenhet vid tillämpningen av artikel 32.1 i fjärde penningtvättsdirektivet och artikel 55.2 i kommissionens förordning (EU) nr 1031/2010 av den 12 november 2010 om tidsschema, administration och andra aspekter av auktionering av utsläppsrätter för växthusgaser i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen.
Artikel 55.2 i kommissionens förordning (EU) nr 1031/2010 behandlar auktionsplattformars samarbetsskyldighet med finansunderrättelseenheten vid auktionering av utsläppsrättigheter för växthusgaser. I förordningen pekas finansunderrättelseenheten ut genom en hänvisning till fjärde penningtvättsdirektivet.
Kommissionens förordning (EU) nr 1031/2010 har upphävts och ersatts av kommissionens delegerade förordning (EU) 2023/2830 av den 17 oktober 2023 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG genom fastställande av regler om tidsschema, administration och andra aspekter av auktionering av utsläppsrätter för växthusgaser. Artikel 55.2 i kommissionens förordning (EU) nr 1031/2010 motsvaras av artikel 46.2 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2023/2830.
Av 32 § förordningen (2022:1718) med instruktion för Polismyndigheten framgår att det är Finanspolissektionen som bedriver den verksamhet som regleras i artikel 32.1 i fjärde penningtvättsdirektivet och artikel 55.2 i förordning (EU) nr 1031/2010, det vill säga utgör finansunderrättelseenhet (i det följande benämnd Finanspolisen).
För att i svensk rätt genomföra artikel 17.1 i sjätte penningtvättsdirektivet bör det i den nya penningtvättslagen införas en bestämmelse som anger att det vid Polismyndigheten ska finnas en finansunderrättelseenhet som fullgör uppgiften att förebygga, förhindra eller upptäcka penningtvätt eller finansiering av terrorism. För att regleringen ska bli enkel att tillämpa bör det också införas en definition av finansunderrättelseenhet som hänvisar till den föreslagna bestämmelsen.
10.1.2. Finansunderrättelseenhetens oberoende och resurser
Utredningens bedömning: Sjätte penningtvättsdirektivets krav
på finansunderrättelseenhetens oberoende och resurser kräver inga lagstiftningsåtgärder.
Finansunderrättelseenheten ska vara oberoende
Enligt artikel 17.4 i sjätte penningtvättsdirektivet ska Finansunderrättelseenheten vara operativt oberoende och självständig. Den ska ha behörighet och kapacitet att utföra sina uppgifter fritt och kunna fatta självständiga beslut, inklusive att kunna fatta självständiga beslut om att analysera, begära och sprida specifik information. Motsvarande bestämmelser finns i artikel 32.3 i fjärde penningtvättsdirektivet.
Bestämmelserna om finansunderrättelseenhetens oberoende har förtydligats i sjätte penningtvättsdirektivet. Finansunderrättelseenheten ska vara fri från otillbörlig politisk och statlig påverkan eller inblandning. Finansunderrättelseenheten ska också vara fri från otillbörlig påverkan eller inblandning från näringslivet. När en finansunderrättelseenhet existerar inom en annan myndighets befintliga struktur ska finansunderrättelseenhetens kärnfunktioner vara operativt avskilda från värdmyndighetens andra funktioner.
I samband med genomförandet av fjärde penningtvättsdirektivet i svensk rätt bedömde regeringen att befintlig reglering uppfyllde direktivets krav på finansunderrättelseenhetens oberoende och självständighet och hänvisade bland annat till svenska förvaltningsmyndigheters självständighet. Regeringen framhöll även att Finanspolisen, i egenskap av Sveriges finansunderrättelseenhet, är utsedd att vara en självständig funktion inom Polismyndigheten.1
Grunden för den svenska modellen för myndigheternas roll i det statliga förvaltningssystemet finns i regeringsformen. Myndigheterna har befogenheter att självständigt och utan regeringens och riksdagens ingripande hantera det dagliga arbetet. I 12 kap. 2 § regeringsformen finns ett förbud för bland annat regeringen och riksdagen att bestämma hur en myndighet ska besluta i ett ärende som rör myndighetsutövning mot enskild.
Mot denna bakgrund anser utredningen, i likhet med regeringen, att befintlig reglering tillgodoser direktivets generella krav på att finansunderrättelseenheten ska vara operativt oberoende och självständig, och också kravet på att finansunderrättelseenheten ska vara fri från politisk och statlig påverkan eller inblandning.
Vad gäller kravet på att finansunderrättelseenheten ska vara fri från otillbörlig påverkan eller inblandning av näringslivet konstaterar utredningen följande. I regeringsformen finns krav på att förvaltningsmyndigheter ska iaktta saklighet och opartiskhet i sin verksamhet (1 kap. 9 §). Dessa krav preciseras i andra författningar. I exempelvis förvaltningslagen (2017:900) finns bestämmelser om jäv (16–18 §§). Dessa bestämmelser syftar till att hindra en jävig handläggare från att ta del i handläggningen av ett ärende. Därutöver finns straffrättsliga regler om olika former av mutbrott (10 kap.5 a–5 e §§brottsbalken). Det är förenat med straffansvar att ge eller ta emot en otillbörlig förmån.
Mot denna bakgrund bedömer utredningen att nuvarande reglering uppfyller direktivets krav på att finansunderrättelseenheten ska vara fri från otillbörlig påverkan eller inblandning från näringslivet.
Vad därefter gäller kravet på att finansunderrättelseenhetens kärnfunktioner ska vara oberoende och operativt åtskilda värdmyndighetens andra funktioner konstaterar utredningen följande. Enligt 8 kap. 2 § OSL gäller sekretess mellan olika verksamhetsgrenar inom en myndighet om de är självständiga i förhållande till varandra. Frågan om det föreligger en sekretessgräns mellan olika verksamheter inom en myndighet har behandlats i förarbetena till offentlighets- och sekretesslagen. Av förarbetena framgår att det är fråga om olika verksamhetsgrenar, om det finns olika delar av en myndighets verksamhet som har att tillämpa sinsemellan helt olika set av sekretessbestämmelser. Om verksamheterna bedöms utgöra olika verksamhetsgrenar, måste det därefter göras en bedömning av om de också har organiserats på ett sådant sätt att de förhåller sig självständiga till varandra. Det är bara om båda dessa kriterier är uppfyllda som det uppstår en sekretessgräns inom en myndighet.2
Finanspolisens verksamhet är en del av den brottsbekämpande verksamhet som bedrivs av Polismyndigheten. Sekretessen i den brottsbekämpande verksamheten regleras i bland annat 18 kap. 1 och 2 §§ OSL (förundersökningar och underrättelseverksamhet m.m.) samt i 35 kap. 1 och 2 §§ OSL (sekretess till skydd för enskild i verksamhet som syftar till att förebygga eller beivra brott). Finanspolisen och andra delar av Polismyndigheten har således inte att tillämpa olika set av sekretessbestämmelser. Det innebär att Finanspolisen inte är en sådan självständig verksamhetsgren som avses i 8 kap. 2 § OSL.
Frågan är om det finns behov av en sekretessgräns inom Polismyndigheten mellan Finanspolisen och Polismyndighetens övriga verksamhet för att direktivets krav ska vara uppfyllda vad gäller att finansunderrättelseenhetens kärnfunktioner ska vara oberoende och operativt avskilda från värdmyndighetens andra funktioner.
Finanspolisen är en självständig funktion inom Polismyndigheten och en egen organisatorisk enhet som är fristående från övriga enheter inom Polismyndigheten. Enheten har en egen chef. Det finns som framgår ovan ingen sekretessgräns mellan Finanspolisen och övriga delar av Polismyndigheten. Däremot är det endast tjänstemän vid Finanspolisen som får ha tillgång till uppgifter i penningtvätts-
registret som innehåller Finanspolisens underrättelseinformation (2 § första stycket polisens brottsdataförordning). Det är Finanspolisen som utifrån gällande regelverk avgör om andra delar av Polismyndigheten ska få tillgång till uppgifter i registret. I praktiken kan detta sägas få samma effekt som en sekretessgräns.
Mot denna bakgrund anser utredningen att direktivets krav på att finansunderrättelseenhetens kärnfunktioner ska vara oberoende och operativt avskilda från Polismyndighetens andra funktioner är uppfyllda utan att det behöver införas särskilda sekretessregler för Finanspolisen.
Finansunderrättelseenheten ska ha tillräckliga resurser
Enligt artikel 17.5 i sjätte penningtvättsdirektivet ska finansunderrättelseenheten tilldelas tillräckliga finansiella, personella och tekniska resurser för att kunna utföra sina uppgifter. Motsvarande bestämmelser finns i artikel 32.3 andra stycket i fjärde penningtvättsdirektivet.
I likhet med bestämmelserna om finansunderrättelseenhetens oberoende har bestämmelserna om resurser förtydligats i sjätte penningtvättsdirektivet. Finansunderrättelseenheten ska enligt direktivet kunna få och använda de resurser som den behöver för att utföra sina funktioner. Av direktivet framgår vidare att finansunderrättelseenhetens personal ska ha stor integritet och rätt kompetens samt hålla hög yrkesmässig standard, bland annat när det gäller sekretess och dataskydd.
Att finansunderrättelseenheten ska tilldelas tillräckliga resurser för att kunna utföra sina uppgifter, och ska kunna använda de resurserna, ankommer på riksdagen och regeringen att säkerställa genom Polismyndighetens anslag och regleringsbrev.
När det gäller de kompetenskrav på finansunderrättelseenhetens personal som ställs upp i direktivet ligger det i sakens natur att personalen ska ha särskild kompetens och särskilda kunskaper för att finansunderrättelseenheten ska kunna utföra sina uppgifter. Detta får Polismyndigheten säkerställa vid rekrytering av personal till funktionen. Det kan i sammanhanget nämnas att det av lagen (1994:260) om offentlig anställning framgår att avseende bara ska fästas vid sakliga grunder vid anställning, såsom förtjänst och skicklighet och att skickligheten ska sättas främst, om det inte finns särskilda skäl för något annat (4 §). Utredningen måste därför kunna förutsätta att
Polismyndigheten säkerställer att rekrytering av personal till funktioner inom finansunderrättelseenheten sker utifrån behovet av att personalen har särskild kompetens och särskild kunskap för finansunderrättelseenhetens verksamhet och att lagen om offentlig anställning tillämpas vid rekryteringarna.
Mot denna bakgrund bedömer utredningen att direktivets bestämmelser om finansunderrättelseenhetens resurser och personalens kompetens inte kräver några lagstiftningsåtgärder.
10.1.3. Finansunderrättelseenhetens ansvar
Utredningens bedömning: Sjätte penningtvättsdirektivets krav
på finansunderrättelseenhetens analyser bör genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag.
Direktivets övriga bestämmelser om finansunderrättelseenhetens ansvar kräver inte några författningsändringar.
Finansunderrättelseenheten ansvarar för att ta emot information om misstänkta transaktioner
Enligt artikel 17.2 i sjätte penningtvättsdirektivet ska finansunderrättelseenheten vara den enda centrala nationella enhet som ansvarar för att ta emot och analysera rapporter om misstänkta transaktioner som lämnas av verksamhetsutövare enligt artiklarna 50 och 59.4 b i penningtvättsförordningen samt annan information som är relevant för penningtvätt, förbrott till penningtvätt eller finansiering av terrorism. Motsvarande bestämmelser finns i artikel 32.3 i fjärde penningtvättsdirektivet.
Enligt artikel 50.1 i penningtvättsförordningen ska en verksamhetsutövare som känner till, misstänker eller har rimliga skäl att misstänka att medel, transaktioner eller aktiviteter har koppling till finansiering av terrorism, egendom som härrör från brottslig handling eller brottslighet som ger upphov till ekonomisk vinning, utan dröjsmål rapportera detta till finansunderrättelseenheten. Rapporteringsskyldigheten gäller även försök till sådana transaktioner eller aktiviteter. Enligt artikel 59.4 b i förordningen får medlemsstaterna kräva att kreditinstitut, institut för elektroniska pengar och betaltjänst-
leverantörer till finansunderrättelseenheten rapporterar betalningar eller insättningar som överskrider gränsen för stora kontantbetalningar som görs i institutens lokaler. I den antagna förordningen är dock detta inte en valmöjlighet för medlemsstaterna utan en skyldighet för instituten som följer direkt av förordningen (artikel 80.4 andra stycket).3
Eftersom penningtvättsförordningen är direkt tillämplig behöver det enligt utredningens uppfattning inte införas någon bestämmelse som anger att finansunderrättelseenheten ska vara den enda centrala nationella enhet som ansvarar för att ta emot och analysera rapporter om misstänkta transaktioner samt rapporter om betalningar eller insättningar som överskrider gränsen för stora kontantbetalningar som lämnas av verksamhetsutövarna. Det följer direkt av förordningen att den rapportering som avses ska ske till finansunderrättelseenheten.
När det gäller annan information som är relevant för penningtvätt, förbrott till penningtvätt eller finansiering av terrorism lämnas sådan information till finansunderrättelseenheten främst av andra brottsbekämpande myndigheter, tillsynsmyndigheter, utländska finansunderrättelseenheter och andra internationella aktörer. Detta informationsutbyte är i stor utsträckning reglerat i EU-rätten och svensk rätt.
Mot den bakgrunden finns det enligt utredningens uppfattning inte heller behov av någon bestämmelse som anger att finansunderrättelseenheten ska ansvara för att ta emot och analysera annan information som är relevant för penningtvätt, förbrott till penningtvätt eller finansiering av terrorism utöver verksamhetsutövarnas rapporter. Någon bestämmelse om detta har inte heller införts i samband med genomförandet av fjärde penningtvättsdirektivet i svensk rätt.
Finansunderrättelseenhetens analyser
Enligt artikel 17.3 första stycket i sjätte penningtvättsdirektivet ska finansunderrättelseenheten ansvara för att sprida sina analyser och andra relevanta uppgifter till behöriga myndigheter när det finns skäl att misstänka penningtvätt, förbrott till penningtvätt eller finansiering av terrorism. Säker kommunikation ska tillämpas vid spridningen av analyserna.
3 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1624 av den 31 maj 2024 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism.
Finansunderrättelseenhetens finansiella analys ska enligt artikel 17.3 andra stycket i direktivet bestå av både en operativ och en strategisk analys. Den operativa analysen ska vara inriktad på enskilda fall och särskilda mål eller på lämplig utvald information. Den strategiska analysen ska avse trender och mönster i penningtvätt och finansiering av terrorism. Motsvarande bestämmelser finns i artikel 32.3 första stycket och 32.8 i fjärde penningtvättsdirektivet. Fjärde penningtvättsdirektivet innehåller dock inte krav på säker kommunikation.
Enligt artikel 17.3 tredje stycket i direktivet ska Amla utfärda riktlinjer om den operativa och strategiska analysens karaktär, egenskaper och mål.
I svensk rätt finns bestämmelser om finansunderrättelseenhetens analyser i 17 d § 1 2009 års förordning. I den bestämmelsen anges att Finanspolisen ska göra analyser för att förebygga, upptäcka och effektivt bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism samt sprida dessa och andra relevanta uppgifter till tillsynsmyndigheterna i den utsträckning som följer av artikel 32 i fjärde penningtvättsdirektivet. De krav på finansunderrättelseenhetens analyser och spridningen av dessa som ställs upp i sjätte penningtvättsdirektivet tillgodoses således i stor utsträckning av gällande rätt.
Regleringen om finansunderrättelseenhetens analyser bör även fortsättningsvis ske i föreskrifter på lägre nivå än lag. Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen göra de ändringar i 17 d § 1 2009 års förordning som krävs för att genomföra artikel 17.3 i svensk rätt. Därmed behöver det inte införas någon bestämmelse om föreskriftsrätt för regeringen.
Artikel 17.3 första stycket i direktivet innehåller också en bestämmelse om att finansunderrättelseenheten ska kunna erhålla ytterligare uppgifter från verksamhetsutövarna. En motsvarande bestämmelse finns i artikel 32.3 första stycket i fjärde penningtvättsdirektivet.
Enligt artikel 50.1a i penningtvättsförordningen ska en verksamhetsutövare på finansunderrättelseenhetens begäran lämna all nödvändig information. En sådan begäran ska besvaras utan dröjsmål, inom den tid som finansunderrättelseenheten bestämmer. Det ankommer på tillsynsmyndigheterna att i enlighet med de föreslagna bestämmelserna om tillsyn och sanktioner säkerställa att verksamhetsutövarna uppfyller denna uppgiftsskyldighet. Mot denna bakgrund krävs det enligt utredningens uppfattning inte några författningsändringar för att i svensk rätt genomföra artikel 17.3 första stycket i
direktivet i fråga om kravet på att finansunderrättelseenheten ska kunna erhålla ytterligare uppgifter från verksamhetsutövarna.
10.1.4. Krav på säkerhet och konfidentialitet
Utredningens bedömning: Sjätte penningtvättsdirektivets krav
på att finansunderrättelseenheten ska ha regler om säkerhet för information bör genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag.
Direktivets krav på att finansunderrättelseenheten ska ha regler om konfidentialitet tillgodoses av gällande rätt.
Enligt artikel 17.6 i sjätte penningtvättsdirektivet ska medlemsstaterna säkerställa att finansunderrättelseenheterna har infört regler för informationens säkerhet och konfidentiella behandling. Motsvarande bestämmelser saknas i fjärde penningtvättsdirektivet.
Svensk rätt ger ingen möjlighet för myndigheter att anta egna regler om sekretess eller tystnadsplikt, eftersom sekretessregleringen i det allmännas verksamhet är förbehållen riksdagens och regeringens normgivning. Sekretessen i det allmännas verksamhet gäller enligt 8 kap. 1 § OSL mot enskilda och andra myndigheter. För de uppgifter som förekommer i Finanspolisens verksamhet gäller sekretess enligt bland annat 18 kap. 2 § och 35 kap. 1 § OSL. Direktivets krav på att finansunderrättelseenheten ska ha regler om konfidentialitet tillgodoses därför av offentlighets- och sekretessregleringen. Därtill hör att endast tjänstemän vid Finanspolisen har tillgång uppgifter i penningtvättsregistret som innehåller Finanspolisens underrättelseinformation (2 § första stycket polisens brottsdataförordning).
Vad därefter gäller kravet på säkerhet ligger det närmast till hands att tolka detta som att det avser informationssäkerhet. Informationssäkerhet är en naturlig del i myndigheternas säkerhetsarbete och det är vanligt förekommande med interna regelverk om informationssäkerhet. Direktivet kräver enligt utredningens uppfattning inte att finansunderrättelseenheten ska ha ett eget internt regelverk om informationssäkerhet, utan det är tillräckligt att Finanspolisen omfattas av ett sådant regelverk.
Direktivets bestämmelser om att finansunderrättelseenheten ska ha regler om säkerhet för information bör genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag. Sådana föreskrifter faller enligt utredningens upp-
fattning inom regeringens restkompetens enligt 8 kap. 7 § regeringsformen. Därmed behöver det inte införas någon bestämmelse om föreskriftsrätt för regeringen.
10.2. Finansunderrättelseenhetens tillgång till information
10.2.1. Inledning
Enligt artikel 18.1 första stycket i sjätte penningtvättsdirektivet ska medlemsstaterna säkerställa att deras finansunderrättelseenhet med nödvändig skyndsamhet har tillgång till den information som enheten behöver för att kunna utföra sina uppgifter. Den information som finansunderrättelseenheten minst ska ha tillgång till enligt direktivet kan delas in i tre kategorier: finansiell information (artikel 18.1 a), administrativ information (18.1 b) och information i verksamhet som avser brottsbekämpning (18.1 c).
Sjätte penningtvättsdirektivets bestämmelser om finansunderrättelseenhetens tillgång till information är både omfattande och detaljerade, till skillnad från motsvarande bestämmelser i fjärde penningtvättsdirektivet (artikel 32.4). I de bestämmelserna anges att medlemsstaterna ska se till att deras finansunderrättelseenhet med nödvändig skyndsamhet har direkt eller indirekt tillgång till de finansiella och administrativa uppgifter samt uppgifter i verksamhet som avser brottsbekämpning som de behöver för att kunna fullgöra sina uppdrag. Någon direkt motsvarighet till denna artikel finns inte i svensk rätt.
I avsnitten 10.2.4–10.2.27 lämnar utredningen förslag till genomförande av artikel 18 i direktivet i svensk rätt, dock inte artikel 18.1 b xi om uppgifter i register över verkliga huvudmän och artikel 18.1 b xii om uppgifter som är tillgängliga genom de sammankopplade registren över verkliga huvudmän. Dessa bestämmelser behandlas i avsnitt 8.9.1.
10.2.2. Betydelsen av vissa uttryck i direktivet
Den information som finansunderrättelseenheten ska ha tillgång till avser som utgångspunkt information som finns i olika databaser eller register. Om informationen inte finns i databaser eller register ska medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att se till att finansunderrättelseenheten kan få tillgång till informationen på annat sätt (artikel 18.2).
Som huvudregel ska finansunderrättelseenheten ha omedelbar (eng. immediate), fullständig (eng. unfiltered) och direkt (eng. direct) tillgång till informationen. För viss information gäller undantag från dessa krav. Exempelvis får finansunderrättelseenheten ges indirekt tillgång till information i verksamhet som avser brottsbekämpning (18.1 c).
Uttrycket ”direkt tillgång” i direktivet skulle kunna uppfattas som det som i svensk rätt brukar kallas direktåtkomst, och som vanligen avser möjligheten att på egen hand söka efter information i någon annans databas eller register utan att kunna påverka innehållet i databasen eller registret (jämför skäl 47). Uppgifter som görs tillgängliga för direktåtkomst anses förvarade hos den mottagande myndigheten (2 kap. 6 § första stycket tryckfrihetsförordningen). Om uttrycket ”direkt tillgång” likställs med direktåtkomst innebär det att Finanspolisen ska ha direktåtkomst till ett stort antal databaser och register hos andra myndigheter och att uppgifterna i dessa databaser och register kommer att förvaras hos Finanspolisen. Detta skapar en stor mängd överskottsinformation, det vill säga uppgifter som inte behövs, som också kan begäras ut hos Finanspolisen. Uppgifterna kan också få ett sämre sekretesskydd hos Finanspolisen. Möjligheten till direktåtkomst ökar riskerna för intrång i den personliga integriteten eftersom det typiskt sett innebär att uppgifter blir tillgängliga för fler personer och att den utlämnande myndighetens möjligheter att kontrollera hur uppgifterna används minskar.
Detta kan inte anses vara den avsedda innebörden av direktivets bestämmelser om att Finanspolisen ska ha direkt tillgång till den i direktivet angivna informationen. Utredningen bedömer att uttrycket ”direkt tillgång” i direktivet för svensk del i stället avser att finansunderrättelseenheten ska ges rättsliga möjligheter att begära och få ut uppgifter från den myndighet eller annan organisation där informationen finns. En rimlig tolkning av uttrycket ”omedelbar tillgång”
är då att en begäran av finansunderrättelseenheten att få ut uppgifter ska hanteras med största skyndsamhet.
Vad därefter gäller uttrycket ”fullständig tillgång” bedömer utredningen att det innebär att finansunderrättelseenheten ska ha tillgång till uppgifterna i fråga utan hinder av sekretess eller tystnadsplikt.
Betydelsen av uttrycket ”indirekt tillgång” behandlas i avsnitt 10.2.27.
10.2.3. Utgångspunkter
Utredningens förslag: Sjätte penningtvättsdirektivets bestämmel-
ser om finansunderrättelseenhetens tillgång till information ska i de fall andra myndigheter förfogar över informationen som huvudregel genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag. I vissa fall ska dock regleringen ske på lagnivå.
I de fall enskilda förfogar över den information som finansunderrättelseenheten ska ha tillgång till enligt direktivet ska regleringen ske på lagnivå.
Utredningens bedömning: För att säkerställa att finansunder-
rättelseenheten får tillgång till de uppgifter som direktivet föreskriver är det nödvändigt att införa sådana sekretessbrytande bestämmelser om uppgiftsskyldighet som avses i 10 kap. 28 § OSL.
Utlämnande av uppgifter till en annan myndighet
Den information som finansunderrättelseenheten ska ha tillgång till enligt direktivet finns för svensk del huvudsakligen hos andra myndigheter än Polismyndigheten. För vissa av uppgifterna gäller sekretess. Enligt 6 kap. 5 § OSL ska en myndighet på begäran av en annan myndighet lämna uppgift som den förfogar över, om inte uppgiften är sekretessbelagd eller det skulle hindra arbetets behöriga gång. Bestämmelsen omfattar inte bara allmänna handlingar utan varje uppgift som myndigheten förfogar över.
I offentlighets- och sekretesslagen finns sekretessbrytande bestämmelser som innebär att en myndighet under vissa omständigheter får lämna ut en sekretessbelagd uppgift till en annan myndighet. Ett
exempel på en sådan bestämmelse är generalklausulen i 10 kap. 27 § OSL. Enligt den paragrafen får en sekretessbelagd uppgift lämnas till en myndighet, om det är uppenbart att intresset av att uppgiften lämnas har företräde framför det intresse som sekretessen ska skydda.
Om en myndighet inkommer med en begäran om utlämnande av uppgifter som får lämnas ut enligt en sekretessbrytande bestämmelse, och ett uppgiftslämnande inte skulle hindra arbetets behöriga gång, är den myndighet som förfogar över uppgifterna skyldig att lämna ut uppgifterna enligt 6 kap. 5 § OSL.4 Det är emellertid den myndighet som förfogar över uppgifterna som ska avgöra om förutsättningar föreligger för att tillämpa den sekretessbrytande bestämmelsen.
För att säkerställa att finansunderrättelseenheten får tillgång till de uppgifter som direktivet föreskriver anser utredningen att det är nödvändigt att införa sådana sekretessbrytande bestämmelser om uppgiftsskyldighet som avses i 10 kap. 28 § OSL. Enligt den bestämmelsen hindrar inte sekretess att en uppgift lämnas till en annan myndighet, om uppgiftsskyldighet följer av lag eller förordning. En uppgiftsskyldighet innebär således att berörda myndigheter ska lämna ut uppgifter till finansunderrättelseenheten utan att göra en sekretessprövning. För enskilda aktörer, det vill säga organisationer som inte är myndigheter, innebär en uppgiftsskyldighet att ett utlämnande inte anses vara ett obehörigt röjande av uppgifter i strid med reglerna om tystnadsplikt.
Lagar eller andra föreskrifter
Utredningen har övervägt om en reglering om uppgiftsskyldighet för myndigheter och enskilda aktörer bör införas genom lag eller föreskrifter på lägre nivå än lag.
Enligt 8 kap. 2 § första stycket 2 regeringsformen ska föreskrifter meddelas genom lag om de avser förhållandet mellan enskilda och det allmänna, under förutsättning att föreskrifterna gäller skyldigheter för enskilda eller i övrigt avser ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden. Riksdagen kan, med vissa undantag, bemyndiga regeringen att meddela föreskrifter på det området (8 kap. 3 § regeringsformen).
4 Se prop. 2011/12:171 s. 25 f. och 2020/21:163 s. 44 och 64 f samt Lenberg m.fl., Offentlighets- och sekretesslag (2009:400), 6 kap. 5 §, Norstedts Juridik 2024-06-25 (JUNO).
Regeringen har i 8 kap. 7 § regeringsformen även en normgivningskompetens som är oberoende av delegering. Regeringen får meddela föreskrifter om verkställighet av lag (8 kap. 7 § första stycket 1) och föreskrifter som inte enligt grundlag ska meddelas av riksdagen (8 kap. 7 § första stycket 2), den så kallade restkompetensen. Restkompetensen omfattar till exempel instruktioner och andra föreskrifter som riktar sig till statliga myndigheter.5 Föreskrifter som beslutas med stöd av restkompetensen får dock inte avse riksdagens myndigheter (8 kap. 7 § andra stycket).
Föreskrifter om uppgiftsskyldighet för en myndighet under regeringen ryms således enligt utredningens uppfattning inom regeringens restkompetens. Utredningen anser därför att direktivets bestämmelser om finansunderrättelseenhetens tillgång till information som utgångspunkt bör genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag när det gäller uppgifter som myndigheter under regeringen förfogar över. För att behålla systematiken i nuvarande reglering föreslår dock utredningen i vissa fall att regleringen bör ske på lagnivå.
En reglering om uppgiftsskyldighet för enskilda i förhållande till finansunderrättelseenheten bör enligt utredningens uppfattning införas på lagnivå, även om regeringsformen tillåter att en sådan föreskriftsrätt delegeras till regeringen. Skälet för detta är främst att behålla systematiken i nuvarande reglering.
10.2.4. Information i konto- och värdefackssystemet
Utredningens bedömning: Sjätte penningtvättsdirektivets krav
på att finansunderrättelseenheten ska ha tillgång till informationen i de nationella centrala automatiserade mekanismerna över bankkonton och värdefack tillgodoses av gällande rätt.
Sjätte penningtvättsdirektivet
Enligt artikel 18.1 a i i direktivet ska finansunderrättelseenheten ha omedelbar och direkt tillgång till fullständig information i de nationella centrala automatiserade mekanismerna enligt artikel 14 i direktivet. För svensk del motsvaras det av konto- och värdefackssystemet
5 Jermsten, Regeringsformen, 8 kap. 7 §, Karnov 2024-06-25 (JUNO).
som är en teknisk plattform som tillhandahålls av Skatteverket och som ger myndigheter tillgång till uppgifter om innehavare av konton och värdefack hos institut.
Genomförande av direktivet i svensk rätt
Bestämmelserna i artikel 14 i direktivet genomförs i svensk rätt i lagen (2020:272) om konto- och värdefackssystem, se avsnitt 9.3. Av 3 § 2 nämnda lag framgår att Polismyndigheten har rätt att ta del av uppgifter genom konto- och värdefackssystemet om uppgifterna behövs i verksamhet för att förebygga, förhindra eller upptäcka sådan brottslighet som anges i bilaga I till Europolförordningen. Uppräkningen i bilagan innefattar bland annat terrorism och penningtvätt. Uppgifterna om innehavare av konton och värdefack ska enligt 1 § lagen om konto- och värdefackssystem vara direkt och omedelbart tillgängliga för sökning genom konto- och värdefackssystemet.
Kraven i artikel 18.1 a i i direktivet tillgodoses således av 1 § och 3 § 2 i lagen om konto- och värdefackssystem.
10.2.5. Information om elektroniska överföringar
Utredningens bedömning: Sjätte penningtvättsdirektivets krav
på att finansunderrättelseenheten ska ha tillgång till information om elektroniska överföringar kräver inga lagstiftningsåtgärder.
Sjätte penningtvättsdirektivet
Enligt artikel 18.1 a ii i direktivet ska finansunderrättelseenheten ha omedelbar tillgång till fullständig information om elektroniska överföringar (eng. wire transfers). Till skillnad från vad som gäller merparten av den information som finansunderrättelseenheten ska ha tillgång till enligt direktivet, ställs det inte upp något krav på att finansunderrättelseenheten ska ha direkt tillgång till information om elektroniska överföringar.
Genomförande av direktivet i svensk rätt
I det här sammanhanget ligger det enligt utredningens uppfattning närmast till hands att tolka uttrycket elektroniska överföringar som att det avser kontoöverföringar. Information om elektroniska överföringar finns således hos verksamhetsutövarna, till exempel banker.
I artikel 50.1a i penningtvättsförordningen finns bestämmelser om den så kallade frågerätten. En verksamhetsutövare ska på finansunderrättelseenhetens begäran lämna all nödvändig information. En sådan begäran ska besvaras utan dröjsmål, inom den tid som finansunderrättelseenheten bestämmer.
Finansunderrättelseenheten kan således med stöd av artikel 50.1a i penningtvättsförordningen få tillgång till fullständig information om elektroniska överföringar inom den tid som föreskrivs i direktivet. Det ankommer på Finansinspektionen att i enlighet med de föreslagna bestämmelserna om tillsyn och sanktioner säkerställa att verksamhetsutövarna uppfyller denna uppgiftsskyldighet i förhållande till finansunderrättelseenheten. Mot denna bakgrund krävs det enligt utredningens uppfattning inga lagstiftningsåtgärder för att i svensk rätt genomföra artikel 18.1 a ii i direktivet.
10.2.6. Information om hypotekslån och andra lån
Utredningens bedömning: Sjätte penningtvättsdirektivets krav
på att finansunderrättelseenheten ska ha tillgång till information om hypotekslån och lån kräver inga lagstiftningsåtgärder.
Sjätte penningtvättsdirektivet
Enligt artikel 18.1 a iv i direktivet ska finansunderrättelseenheten ha omedelbar och direkt tillgång till fullständig information om hypotekslån och lån (eng. mortgages and loans).
Genomförande av direktivet i svensk rätt
Finansiella företag som bedriver verksamhet som innefattar kreditgivning är som huvudregel reglerade och står under Finansinspektionens tillsyn, till exempel kreditinstitut. Även företag som inte har kreditgivning som en del av sin verksamhet kan under vissa omständigheter lämna krediter till andra företag. Exempel på sådana krediter är kommersiella lån och koncernlån. För aktiebolag gäller dock det så kallade låneförbudet som innebär ett förbud för aktiebolag att lämna lån till aktieägare och närstående (21 kap. 1 § ABL). Därutöver kan privatpersoner låna ut pengar till andra privatpersoner. Det saknas uttryckliga regler som reglerar lån mellan privatpersoner.
Direktivets bestämmelser om att finansunderrättelseenheten ska ha tillgång till information om hypotekslån och lån måste tolkas mot bakgrund av den vida krets av företag och privatpersoner som kan lämna lån. En rimlig avgränsning av rätten till information om hypotekslån och andra lån är sådan information som finns hos finansiella företag vars verksamhet innefattar kreditgivning. Det gäller således företag som står under Finansinspektionens tillsyn eller som är skyldiga att registrera sin verksamhet hos inspektionen. Alla företag som lämnar krediter till konsumenter måste ha ett tillstånd från Finansinspektionen, till exempel banker, kreditmarknadsbolag och konsumentkreditinstitut. Finansiella institut kan dock bedriva annan finansiell verksamhet som innefattar kreditgivning till näringsidkare. Sådana institut omfattas inte av tillståndsplikt men är skyldiga att registrera sig hos Finansinspektionen (1 § 2 och 2 § första stycket lagen om valutaväxling och annan finansiell verksamhet).
De finansiella företag som driver verksamhet som innefattar kreditgivning i form av lån som omfattas av tillståndsplikt eller registreringsskyldighet hos Finansinspektionen är verksamhetsutövare i den mening som avses i penningtvättsregelverket. På motsvarande sätt som när det gäller information om elektroniska överföringar kan således finansunderrättelseenheten med stöd av artikel 50.1a i penningtvättsförordningen få tillgång till fullständig information om hypotekslån och andra lån inom den tid som föreskrivs i direktivet direkt från verksamhetsutövarna. Det ankommer på Finansinspektionen att i enlighet med de föreslagna bestämmelserna om tillsyn och sanktioner säkerställa att verksamhetsutövarna uppfyller denna uppgiftsskyldighet i förhållande till finansunderrättelseenheten. Mot denna bakgrund
krävs det enligt utredningens uppfattning inga lagstiftningsåtgärder för att i svensk rätt genomföra artikel 18.1 a iv i direktivet.
10.2.7. Databaser för nationell valuta och valutaväxling
Utredningens bedömning: Sjätte penningtvättsdirektivets krav
på att finansunderrättelseenheten ska ha tillgång till information som finns i databaser för nationell valuta och valutaväxling kräver inga lagstiftningsåtgärder.
Sjätte penningtvättsdirektivet
Enligt artikel 18.1 a v i direktivet ska finansunderrättelseenheten ha omedelbar och direkt tillgång till fullständig information som finns i databaser för nationell valuta och valutaväxling.
Genomförande av direktivet i svensk rätt
I utredningen har inte framkommit att det för svensk del finns några databaser för nationell valuta (svenska kronor) och valutaväxling. Den enda databas som rör valuta som utredningen har kunnat finna är Sveriges riksbanks databas med räntor och valutakurser. Informationen i databasen är offentlig och direkt tillgänglig via myndighetens webbplats.
Med valutaväxling avses yrkesmässig handel med utländska sedlar och mynt samt resecheckar utställda i utländsk valuta (1 § lagen [1996:1006] om valutaväxling och annan finansiell verksamhet). Den som bedriver valutaväxling omfattas av penningtvättsregleringen. På motsvarande sätt som gäller finansunderrättelseenhetens tillgång till information om elektroniska överföringar (avsnitt 10.2.5) samt hypotekslån och andra lån (avsnitt 10.2.6) har således finansunderrättelseenheten möjlighet att med stöd av artikel 50.1a i penningtvättsförordningen begära uppgifter som rör valutaväxling från verksamhetsutövarna.
Mot denna bakgrund krävs det enligt utredningens uppfattning inga lagstiftningsåtgärder för att i svensk rätt genomföra artikel 18.1 a v i direktivet.
10.2.8. Information om värdepapper
Utredningens förslag: En svensk värdepapperscentral och ett
kontoförande institut ska på finansunderrättelseenhetens begäran lämna ut uppgifter om enskildas förhållanden till företaget, om det av begäran framgår att uppgifterna behövs för att förebygga, förhindra eller upptäcka penningtvätt eller finansiering av terrorism. En sådan begäran ska behandlas med särskild skyndsamhet.
En svensk värdepapperscentral och ett kontoförande institut, och verksamma vid dessa företag, ska inte obehörigen få röja för kunder eller för någon utomstående att finansunderrättelseenheten har gjort en begäran om uppgifter eller att uppgifter har lämnats.
Det ska upplysas om att bestämmelser om ansvar för den som bryter mot tystnadsplikten finns i brottsbalken.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om hur uppgifterna ska lämnas.
Sjätte penningtvättsdirektivet
Enligt artikel 18.1 a vi i direktivet ska finansunderrättelseenheten ha omedelbar och direkt tillgång till fullständig information om värdepapper (eng. securities). Utgångspunkten för bestämmelserna om finansunderrättelseenhetens tillgång till information är att informationen finns i register eller databaser (artikel 18.2). Det som för svensk del närmast motsvarar information om värdepapper är därför enligt utredningens uppfattning information om kontoförda finansiella instrument.
Kontoföringslagen
Bestämmelser om kontoföring av finansiella instrument finns i lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument (kontoföringslagen).
Med kontoföring avses registrering i avstämningsregister av äganderätt och särskild rätt till sådana aktier och andra finansiella instrument för vilka aktiebrev, skuldebrev eller annan motsvarande skriftlig handling inte har utfärdats eller, där sådan handling har utfärdats, det genom förvaring eller på annat likvärdigt sätt har säkerställts att handlingen inte kommer i omlopp (1 kap. 3 § kontoföringslagen).
Det är värdepapperscentralerna som ansvarar för kontoföring av finansiella instrument (1 kap. 4 § kontoföringslagen). I Sverige finns endast en värdepapperscentral, Euroclear Sweden AB.
Värdepapperscentralen ansvarar inte ensam för kundrelationerna med de individuella kontohavarna. Detta ansvar delas i stället med kontoförande institut, vilka utses av värdepapperscentralen (1 kap. 3 § och 3 kap. 1 § kontoföringslagen). Kontoförande institut får under vissa förutsättningar vidta registreringsåtgärder i ett avstämningsregister (1 kap. 3 § och 3 kap. 2 § kontoföringslagen).
Enligt 8 kap. 2 a § kontoföringslagen är en svensk värdepapperscentral och ett kontoförande institut skyldiga att lämna ut uppgifter om enskildas förhållanden till företaget, om det under en utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål begärs av undersökningsledaren eller om det begärs av åklagare i ett ärende om rättslig hjälp i brottmål, på framställning av en annan stat eller en mellanfolklig domstol, eller i ett ärende om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder. Uppgifterna ska lämnas ut utan dröjsmål och i elektronisk form.
Genomförande av direktivet i svensk rätt
Bestämmelserna i 8 kap. 2 a § kontoföringslagen blir inte tillämpliga i finansunderrättelseenhetens verksamhet. För att i svensk rätt genomföra artikel 18.1 a vi i direktivet bör det därför i kontoföringslagen införas en ny bestämmelse om uppgiftsskyldighet för värdepapperscentraler och kontoförande institut i förhållande till finansunderrättelseenheten. Ett utlämnande av uppgifter enligt den föreslagna bestämmelsen bör begränsas till sådana uppgifter som finansunderrättelseenheten behöver för att förebygga, förhindra eller upptäcka penningtvätt eller finansiering av terrorism. Av bestämmelsen bör därför framgå att en svensk värdepapperscentral och ett kontoförande institut på finansunderrättelseenhetens begäran ska lämna uppgifter om enskildas förhållanden till företaget, om det av begäran framgår att uppgifterna behövs för att förebygga, förhindra eller upptäcka penningtvätt eller finansiering av terrorism. För att uppfylla direktivets krav på att finansunderrättelseenheten ska ha omedelbar tillgång till uppgifterna bör det även införas en bestämmelse som anger att en sådan begäran ska behandlas med särskild skyndsamhet.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer (Polismyndigheten) bör få meddela föreskrifter om hur värdepapperscentralen eller ett kontoförande institut ska lämna uppgifterna.
Tystnadsplikt för uppgift om finansunderrättelseenhetens begäran och att uppgifter har lämnats
Det är av stor vikt att en värdepapperscentral eller ett kontoförande institut som ska lämna uppgifter till finansunderrättelseenheten inte röjer för kunder eller utomstående att en begäran har tagits emot eller att uppgifter har lämnats. Ett röjande av att finansunderrättelseenheten har begärt uppgifter om en person kan äventyra det fortsatta underrättelsearbetet och kan även påverka resultatet av åtgärder i en kommande förundersökning. Utan ett förbud mot röjande kan det antas att finansunderrättelseenheten avstår från att begära uppgifter för att säkerställa att inte inblandade personer förvarnas.6
Ett förbud mot röjande kan utformas antingen som ett meddelandeförbud eller en tystnadsplikt. Både ett meddelandeförbud och en tystnadsplikt innebär en sådan inskränkning i yttrandefriheten som enligt regeringsformen får göras genom lag med hänsyn till vissa särskilt angivna ändamål, däribland rikets säkerhet, enskildas anseende, privatlivets helgd och förebyggandet och beivrandet av brott. I övrigt får begränsningar av yttrandefriheten och informationsfriheten endast göras om särskilt viktiga skäl föranleder det. En förutsättning för att en begränsning får göras är att den tillgodoser ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle. En begränsning får dock aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den (2 kap.20, 21 och 23 §§regeringsformen).
Ett meddelandeförbud innebär i regel att den undersökningsledare eller åklagare som har begärt att företaget ska lämna uppgifter får besluta att företaget, samt dess styrelseledamöter och anställda, inte får röja för kunden eller för någon utomstående att uppgifter har lämnats eller att vissa andra åtgärder har vidtagits. I 8 kap. 4 § kontoföringslagen finns en bestämmelse om meddelandeförbud som är kopplad till den uppgiftsskyldighet som en värdepapperscentral och ett kontoförande institut har enligt 8 kap. 2 a §. Ett sådant förbud får meddelas om det krävs för att en utredning om brott inte ska
6 Se SOU 2023:69 s. 625 och 626.
äventyras eller för att uppfylla en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige. Bestämmelsen är förenad med en särskild ansvarsregel (8 kap. 5 §). Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot ett sådant förbud döms till böter.
En tystnadsplikt utformas i stället i regel på så sätt att ett företag, eller den som är verksam hos företaget, inte obehörigen får röja för en kund eller någon utomstående att uppgifter har lämnats eller att vissa andra angivna åtgärder har vidtagits, se till exempel 4 a kap. 5 § penningtvättslagen. Till skillnad från ett meddelandeförbud krävs alltså inte något särskilt beslut av åklagare eller undersökningsledare för att förbudet mot röjande ska gälla. Inte heller krävs någon särskild ansvarsbestämmelse eftersom brott mot tystnadsplikt regleras i 20 kap. 3 § brottsbalken.
Den uppgiftsskyldighet som utredningen föreslår gäller endast om uppgiften behövs i finansunderrättelseenhetens verksamhet för att förebygga, förhindra eller upptäcka penningtvätt eller finansiering av terrorism. Det ligger i sakens natur att personer i en brottslig verksamhet inte ska känna till att det har inletts ett underrättelseärende. Detta innebär en skillnad jämfört med en förundersökning då den misstänkte och försvararen har rätt att fortlöpande ta del av det som har förekommit vid förundersökningen, i den mån det kan ske utan men för utredningen (23 kap. 18 § andra stycket rättegångsbalken). En ordning med meddelandeförbud skulle därför sannolikt innebära att finansunderrättelseenheten skulle behöva besluta om ett förbud i alla de ärenden där en begäran kan komma att göras. Detta skulle medföra en omfattande administration för finansunderrättelseenheten. Förbudet mot röjande bör därför utformas som en tystnadsplikt.7
Tystnadsplikten bör omfatta uppgift om att en begäran har gjorts och att uppgifter har lämnats i enlighet med begäran. Sådana uppgifter bör typiskt sett vara ägnade att påverka underrättelsearbetet negativt om uppgifterna röjs.8 Vidare bör tystnadsplikten omfatta både företaget och de som är verksamma där. Motsvarande tystnadsplikt i artikel 54 i penningtvättsförordningen och 4 a kap. 5 § penningtvättslagen har en liknande räckvidd.
Mot denna bakgrund bör det i kontoföringslagen införas en bestämmelse som anger att en svensk värdepapperscentral och ett kontoförande institut, och verksamma vid dessa företag, inte obehörigen
7 Se SOU 2023:69 s. 625 f. 8 Se SOU 2023:69 s. 628.
får röja för kunder eller för någon utomstående att finansunderrättelseenheten har gjort en begäran om uppgifter eller att uppgifter har lämnats.
Tystnadsplikten hindrar inte ett röjande som är behörigt, som när en värdepapperscentral eller ett kontoförande institut måste röja en uppgift för att uppfylla en i författning angiven uppgiftsskyldighet. Vidare bör en uppgift som lämnas till en tillsynsmyndighet för att användas i myndighetens tillsyn inte anses obehörigen röjd, se även avsnitt 10.4.
Den begränsning av yttrandefriheten som den föreslagna tystnadsplikten innebär går enligt utredningens uppfattning inte utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism och är även i övrigt förenlig med det skydd för yttrandefriheten som regeringsformen innebär.
Det bör i kontoföringslagen också tas in en upplysning om att brott mot den föreslagna tystnadsplikten kan medföra ansvar enligt 20 kap. 3 § brottsbalken.
10.2.9. Skatteuppgifter
Utredningens bedömning: Sjätte penningtvättsdirektivets krav
på att finansunderrättelseenheten ska ha tillgång till skatteuppgifter bör genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag.
Sjätte penningtvättsdirektivet
Enligt artikel 18.1 b i i direktivet ska finansunderrättelseenheten ha omedelbar tillgång till fullständiga skatteuppgifter (eng. ”fiscal data”), inbegripet uppgifter som finns hos skattemyndigheter. Eftersom utgångspunkten i direktivet är att uppgifterna ska finnas i databaser eller register är det som ligger närmast till hands för svensk del uppgifter som finns i beskattningsdatabasen (se artikel 18.2).
Regleringen om beskattningsdatabasen
Vilka uppgifter som får behandlas i beskattningsdatabasen regleras i lagen (2001:181) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet (2 kap. 3 §). Exempelvis får uppgifter om underlag för fastställande av skatter och avgifter, bestämmande av skatter och avgifter, underlag för fastighetstaxering samt revision och annan kontroll av skatter och avgifter behandlas i databasen.
I förordningen (2001:588) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet finns bestämmelser om utlämnande av uppgifter i beskattningsdatabasen till andra myndigheter. Enligt 8 l § ska uppgifter från beskattningsdatabasen efter begäran lämnas ut till bland annat Polismyndigheten, i den utsträckning det behövs för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet eller utreda eller lagföra brott. De uppgifter som kan lämnas ut med stöd av denna bestämmelse begränsas dock till vissa uppgifter i en sådan arbetsgivardeklaration eller förenklad arbetsgivardeklaration som avses i 26 kap. skatteförfarandelagen (2011:1244).
Sekretess
Offentlighets- och sekretesslagen innehåller bestämmelser om skattesekretess. Sekretess gäller annat i verksamhet som avser bestämmande av skatt eller fastställande av underlag för bestämmande av skatt eller som avser fastighetstaxering för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden (27 kap. 1 § första stycket OSL).
Sekretess gäller vidare i verksamhet som avser förande av eller uttag ur beskattningsdatabasen enligt lagen om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden som har tillförts databasen (27 kap. 1 § andra stycket 1 OSL).
Genomförande av direktivet i svensk rätt
Det är inte helt klart vad som avses med uttrycket skatteuppgifter i direktivet. På engelska benämns det ”fiscal data”. Det som ligger närmast till hands vid en tolkning är enligt utredningens uppfattning att uttrycket avser uppgifter som ligger till grund för fastställande av
skatt. Sådana uppgifter finns i beskattningsdatabasen. Uppgifterna omfattas av sekretess.
Som framgår ovan ska Skatteverket efter begäran lämna ut vissa uppgifter i en arbetsgivardeklaration till Polismyndigheten (8 l § förordningen om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet). Någon skyldighet att lämna ut andra uppgifter som ligger till grund för fastställande av skatt finns inte. Nuvarande reglering tillgodoser därför inte direktivets krav på att finansunderrättelseenheten ska ha tillgång till fullständiga skatteuppgifter. Inte heller uppfylls kravet på att finansunderrättelseenheten ska ha omedelbar tillgång till uppgifterna.
För att i svensk rätt genomföra artikel 18.1 b i i direktivet bör det därför införas en ny reglering om utlämnande av uppgifter om underlag för fastställande av skatter till finansunderrättelseenheten.
Regleringen bör ske i föreskrifter på lägre nivå än lag. Sådana föreskrifter faller enligt utredningens uppfattning inom regeringens restkompetens enligt 8 kap. 7 § regeringsformen, se avsnitt 10.2.3. Därmed behöver det inte införas någon bestämmelse om föreskriftsrätt för regeringen.
10.2.10. Fastighetsregister
Utredningens förslag: På begäran av finansunderrättelseenheten
ska uppgifter lämnas ut från fastighetsregistret i den utsträckning det behövs för att förebygga, förhindra eller upptäcka penningtvätt eller finansiering av terrorism. En sådan begäran ska behandlas med särskild skyndsamhet.
Utredningens bedömning: Sjätte penningtvättsdirektivets bestäm-
melser om att finansunderrättelseenheten och vissa brottsbekämpande myndigheter ska ha tillgång till uppgifter om ägare av fast egendom och fastighetstransaktioner kräver inga lagstiftningsåtgärder.
Sjätte penningtvättsdirektivet
Enligt artikel 18.1 b ii i direktivet ska finansunderrättelseenheten ha omedelbar och direkt tillgång till fullständiga uppgifter i nationella fastighetsregister eller elektroniska datasöksystem (eng. national real estate registers or electronic data retrieval systems and land and cadastral registers). För svensk del motsvaras det närmast av fastighetsregistret.
Medlemsstaterna ska enligt artikel 16.1 i direktivet ge behöriga myndigheter tillgång till information som gör det möjligt att med nödvändig skyndsamhet identifiera varje fysisk eller juridisk person som äger fast egendom, bland annat genom register eller elektroniska datasöksystem, om sådana register eller system finns tillgängliga.
Behöriga myndigheter ska enligt direktivet också ska ha tillgång till information som möjliggör identifiering och analys av transaktioner som omfattar fast egendom, bland annat dess ekonomiska värde och detaljer om de fysiska eller juridiska personer som är inblandade i dessa transaktioner. I förekommande fall ska myndigheterna ges tillgång till uppgifter om huruvida de fysiska eller juridiska personerna äger, säljer eller förvärvar fast egendom för en juridisk konstruktions räkning.
Finansunderrättelseenheten ska beviljas direkt, fullständig och omedelbar tillgång till sådana uppgifter om fastighetstransaktioner som avses i artikel 16.1.
Enligt artikel 16.2 i direktivet ska medlemsstaterna underrätta kommissionen om vilka myndigheter som har getts tillgång till sådana register och system som avses i artikel 16.1.
Regleringen om fastighetsregister
Fastighetsregistret är Sveriges offentliga register över hur marken i landet är indelad och vem som äger vad. Lantmäteriet ansvarar för driften och förvaltningen av registret (2 § förordningen [2000:308] om fastighetsregister). Syftet med registret är att ge offentlighet åt information om fastigheter.
Fastighetsregistret regleras i lagen (2000:224) om fastighetsregister och förordningen om fastighetsregister. Förutsättningarna för utlämnande av personuppgifter i fastighetsregistret regleras i lagen om fastighetsregister. Lagen innehåller, tillsammans med förordningen
om fastighetsregister, också bestämmelser om bland annat registrets innehåll.
Lantmäteriet kan medge direktåtkomst till fastighetsregistret (7 § lagen om fastighetsregister). Direktåtkomst får dock inte medges så att det är möjligt att använda namn, personnummer eller del av personnummer som sökbegrepp.
Sekretess
Med hänsyn till fastighetsregistrets syfte ligger det i sakens natur att uppgifterna i registret i huvudsak är offentliga. Vissa uppgifter i registret kan dock omfattas av sekretess.
Av 22 kap. 1 § första stycket 1 OSL framgår att sekretess gäller för uppgift om en enskilds personliga förhållanden, om det av särskild anledning kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider men om uppgiften röjs och uppgiften förekommer i verksamhet som avser folkbokföringen eller annan liknande registrering av befolkningen och, i den utsträckning regeringen meddelar föreskrifter om det, i annan verksamhet som avser registrering av en betydande del av befolkningen. Av 6 § OSF framgår att bestämmelsen i 22 kap. 1 § OSL gäller i verksamhet som bland annat avser fastighetsregister.
I 15 kap. OSL finns bestämmelser om sekretess till skydd för rikets säkerhet. Sekretesskyddet för försvarsrelaterade uppgifter, den så kallade försvarssekretessen, regleras i 15 kap. 2 §. Enligt den bestämmelsen gäller sekretess för en uppgift som rör verksamhet för att försvara landet eller planläggning eller annan förberedelse av sådan verksamhet eller som i övrigt rör totalförsvaret, om det kan antas att det skadar landets försvar eller på något annat sätt vållar fara för rikets säkerhet om uppgiften röjs. Försvarssekretess kan gälla för uppgifter vid alla myndigheter, däribland uppgifter i fastighetsregistret.9
Sekretess kan även gälla för vissa uppgifter om förföljda personer enligt 21 kap. 3 § OSL. Sekretessen gäller dock inte för uppgift om beteckning på fastighet eller tomträtt.
Genomförande av direktivet i svensk rätt
Finansunderrättelseenhetens tillgång till information i fastighetsregister
Uppgifter i fastighetsregistret kan omfattas av sekretess. Nuvarande reglering tillgodoser därför inte direktivets krav på att finansunderrättelseenheten ska ha direkt tillgång till fullständiga uppgifter i nationella fastighetsregister eller elektroniska datasöksystem
Under vissa omständigheter får Lantmäteriet medge direktåtkomst till fastighetsregistret. Direktåtkomst kan vara ett sätt att uppfylla direktivets krav på att finansunderrättelseenheten ska ha omedelbar tillgång till de uppgifter som nu är i fråga. Direktåtkomst till fastighetsregistret får dock inte medges så att det är möjligt att använda namn, personnummer eller del av personnummer som sökbegrepp. Därmed kan inte heller kravet på att finansunderrättelseenheten ska ha omedelbar tillgång till uppgifterna anses tillgodoses av nuvarande reglering.
För att i svensk rätt genomföra artikel 18.1 b ii i direktivet bör det därför införas en ny reglering om uppgiftsskyldighet för Lantmäteriet i förhållande till finansunderrättelseenheten. Bestämmelserna om finansunderrättelseenhetens tillgång till uppgifter om vem som äger fast egendom i artikel 16.1 täcks in av artikel 18.1 b ii eftersom det är en uppgift som finns i fastighetsregistret.
Utredningen bedömer att föreskrifter om uppgiftsskyldighet för en myndighet under regeringen faller inom regeringens restkompetens enligt 8 kap. 7 § regeringsformen, se avsnitt 10.2.3. I förordningen om fastighetsregister finns bestämmelser om framför allt innehållet i de olika delarna av fastighetsregistret. I lagen om fastighetsregister regleras bland annat förutsättningarna för direktåtkomst till fastighetsregistret, urval och bearbetningar av personuppgifter som Lantmäteriet gör för någon annans räkning samt utlämnande av uppgifter på upptagning för automatiserad behandling. För att behålla systematiken i nuvarande reglering bör den nya regleringen om Lantmäteriets uppgiftsskyldighet införas i lagen om fastighetsregister.
Det bör därför i lagen om fastighetsregister införas en bestämmelse som innebär att uppgifter i fastighetsregistret ska lämnas ut till finansunderrättelsen efter begäran, i den utsträckning det behövs för att förebygga, förhindra eller upptäcka penningtvätt eller finansiering av terrorism. För att uppfylla direktivets krav på att finansunderrättelseenheten ska ha omedelbar tillgång till uppgifterna bör
det av bestämmelsen också framgå att en sådan begäran ska behandlas med särskild skyndsamhet.
Finansunderrättelseenhetens tillgång till information om fastighetstransaktioner
Av artikel 16.1 i direktivet framgår att finansunderrättelseenheten ska ha tillgång till vissa uppgifter om fastighetstransaktioner. Bestämmelsen omfattar uppgifter som möjliggör identifiering och analys av fastighetstransaktioner, bland annat dess ekonomiska värde samt detaljer om fysiska och juridiska personer som är inblandade i dessa transaktioner. Finansunderrättelseenheten ska också ha tillgång till information om huruvida de fysiska eller juridiska personer som äger, säljer eller förvärvar fast egendom gör det för en juridisk konstruktions räkning, om sådan information finns tillgänglig.
Viss information om fastighetstransaktioner finns i fastighetsregistret, till exempel uppgift om förvärvare och köpeskilling (44 § förordningen om fastighetsregister). Det finns inte någon annan databas eller annat register som innehåller sådan information. Däremot kan sådan information finnas tillgänglig hos vissa verksamhetsutövare, till exempel den bank som köparen av en fastighet har gett i uppdrag att genomföra betalningen av fastigheten och den fastighetsmäklare som har bistått säljaren vid försäljningen.
Enligt artikel 50.1a i penningtvättsförordningen ska en verksamhetsutövare på finansunderrättelseenhetens begäran lämna all nödvändig information. En sådan begäran ska besvaras utan dröjsmål, inom den tid som finansunderrättelseenheten bestämmer. Finansunderrättelseenheten kan således med stöd av artikel 50.1a i penningtvättsförordningen få tillgång till uppgifter om fastighetstransaktioner som finns hos verksamhetsutövare. Mot den bakgrunden krävs det enligt utredningens uppfattning inga lagstiftningsåtgärder för att i svensk rätt genomföra artikel 16.1 i direktivet i fråga om uppgifter om fastighetstransaktioner som finansunderrättelseenheten ska ha tillgång till.
Behöriga myndigheters tillgång till information om fastighetstransaktioner
Med behöriga myndigheter avses finansunderrättelseenheten, tillsynsmyndigheter, myndigheter som har till uppgift att utreda eller lagföra penningtvätt, förbrott till penningtvätt eller finansiering av terrorism, eller som har till uppgift att spåra, beslagta eller frysa och förverka tillgångar som härrör från brott samt myndigheter med specifikt ansvar för att bekämpa penningtvätt eller finansiering av terrorism (artikel 2 första stycket i direktivet och artikel 2.31 i penningtvättsförordningen).
Andra behöriga myndigheter än finansunderrättelseenheten ska ha tillgång till samma information om ägare av fast egendom och fastighetstransaktioner som finansunderrättelseenheten ska ha (artikel 16.1 första stycket). I direktivet ställs dock inte krav på att sådana myndigheter ska ha direkt, fullständig och omedelbar tillgång till sådan information (jämför artikel 16.1 andra stycket).
De svenska brottsbekämpande myndigheter som har till uppgift att utreda och lagföra penningtvätt, förbrott till penningtvätt eller finansiering av terrorism, och som också kan sägas ha ett specifikt ansvar för att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism, kan få tillgång till uppgifter om ägare av fast egendom genom fastighetsregistret. När det gäller uppgifter om fastighetstransaktioner som verksamhetsutövare förfogar över är verksamhetsutövare skyldiga att lämna uppgifter som begärs av en undersökningsledare under en förundersökning, vilket följer av rättegångsbalken och vissa rörelselagar på finansmarknadsområdet (se till exempel 1 kap. 11 § lagen om bank- och finansieringsrörelse). Det krävs därför inte några lagstiftningsåtgärder för att i svensk rätt genomföra artikel 16.1 i direktivet i fråga om brottsbekämpande myndigheters tillgång till uppgifter om ägare av fast egendom och fastighetstransaktioner.
Tillsynsmyndigheternas tillgång till sådana uppgifter som nu är i fråga och bestämmelserna i artikel 16.2 behandlas i avsnitt 15.9.
10.2.11. Folkbokföringsregister
Utredningens bedömning: Sjätte penningtvättsdirektivets krav
på att finansunderrättelseenheten ska ha tillgång till information i medborgar- och befolkningsregister bör genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag.
Sjätte penningtvättsdirektivet
Enligt artikel 18.1 b iii i direktivet ska finansunderrättelseenheten ha omedelbar och direkt tillgång till fullständiga uppgifter i medborgar- och befolkningsregister över fysiska personer. För svensk del motsvaras det närmast av folkbokföringsdatabasen.
Regleringen om folkbokföringsdatabasen
Folkbokföringen är den grundläggande registreringen av befolkningen i Sverige. Uppgifterna i folkbokföringen ska spegla befolkningens bosättning, identitet och familjerättsliga förhållanden så att olika samhällsfunktioner får ett korrekt underlag för beslut och åtgärder. Folkbokföringen styrs av regleringen i folkbokföringslagen (1991:481) och folkbokföringsförordningen (1991:749).
Skatteverket ansvarar för frågor om folkbokföring (2 § förordningen [2017:154] med instruktion för Skatteverket). Registreringen av personuppgifter görs i folkbokföringsdatabasen. Regleringen om folkbokföringsdatabasen finns i lagen (2001:182) om behandling av personuppgifter i Skatteverkets folkbokföringsverksamhet och förordningen (2001:589) om behandling av personuppgifter i Skatteverkets folkbokföringsverksamhet.
I folkbokföringsdatabasen får bland annat behandlas uppgifter om person- eller samordningsnummer, namn, födelseort, adress, medborgarskap, civilstånd samt make, barn, föräldrar och vårdnadshavare (2 kap. 3 § lagen om behandling av personuppgifter i Skatteverkets folkbokföringsverksamhet).
En myndighet får ha direktåtkomst till vissa uppgifter i folkbokföringsdatabasen. (8 § samma lag). I övrigt innehåller regleringen om folkbokföringsdatabasen inte några särskilda bestämmelser om utlämnande av uppgifter till myndigheter.
Sekretess
De uppgifter som registreras i folkbokföringsdatabasen är som huvudregel offentliga. Vissa uppgifter i databasen kan dock omfattas av sekretess.
Av 22 kap. 1 § första stycket 1 OSL framgår att sekretess gäller för uppgift om en enskilds personliga förhållanden, om det av särskild anledning kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider men om uppgiften röjs och uppgiften förekommer i verksamhet som avser folkbokföringen.
Sekretess kan även gälla för vissa uppgifter om förföljda personer enligt 21 kap. 3 § OSL.
Genomförande i svensk rätt
Uppgifter i folkbokföringsdatabasen kan omfattas av sekretess. Nuvarande reglering tillgodoser därför inte direktivets krav på att finansunderrättelseenheten ska ha direkt tillgång till fullständiga uppgifter i medborgar- och befolkningsregister över fysiska personer.
Skatteverket får medge myndigheter direktåtkomst till folkbokföringsdatabasen. Direktåtkomst kan vara ett sätt uppfylla direktivets krav på att finansunderrättelseenheten ska ha omedelbar tillgång till de uppgifter som nu är i fråga. En myndighet får ha direktåtkomst till uppgifter i folkbokföringsdatabasen om myndigheten behöver uppgifterna för att fullgöra sitt uppdrag och får behandla dem. För vissa uppgifter får dock direktåtkomst inte medges alls. Direktåtkomst får inte heller medges om det är olämpligt ur integritetssynpunkt (2 kap. 8 § andra stycket lagen om behandling av personuppgifter i Skatteverkets folkbokföringsverksamhet). Därmed kan inte heller kravet på att finansunderrättelseenheten ska ha omedelbar tillgång till uppgifterna anses tillgodoses av nuvarande reglering.
För att i svensk rätt genomföra artikel 18.1 b iii i direktivet bör det därför införas en ny reglering om utlämnande av uppgifter i folkbokföringsdatabasen till finansunderrättelseenheten.
Regleringen bör ske i föreskrifter på lägre nivå än lag. Sådana föreskrifter faller enligt utredningens uppfattning inom regeringens restkompetens enligt 8 kap. 7 § regeringsformen, se avsnitt 10.2.3. Därmed behöver det inte införas någon bestämmelse om föreskriftsrätt för regeringen.
10.2.12. Passregister
Utredningens bedömning: Sjätte penningtvättsdirektivets krav
på att finansunderrättelseenheten ska ha tillgång till information som finns i passregister tillgodoses av gällande rätt.
Sjätte penningtvättsdirektivet
Enligt artikel 18.1 b iv i direktivet ska finansunderrättelseenheten ha omedelbar och direkt tillgång till fullständiga uppgifter i nationella register över pass och visum. Bestämmelserna avser med andra ord uppgifter om resehandlingar och visum. Vad gäller resehandlingar motsvaras det för svensk del närmast av passregistret och registret över nationella identitetskort. Något svenskt register över visum finns inte. Däremot finns sådana uppgifter i det EU-gemensamma informationssystemet för viseringar, se avsnitt 10.2.13. Uppgifter om nationella viseringar finns också i den centrala utlänningsdatabasen, se avsnitt 10.2.21.
Genomförande av direktivet i svensk rätt
I Sverige är pass och nationellt identitetskort de giltiga resehandlingarna. Pass kan användas vid samtliga resor. Nationellt identitetskort kan användas vid resa inom EU/Schengen.
I passlagen (1978:302) och passförordningen (1979:664) finns bestämmelser om pass för svenska medborgare. Polismyndigheten är passmyndighet. Av 23 § passförordningen framgår att Polismyndigheten ska föra ett passregister.
Polismyndigheten kan i egenskap av passmyndighet även utfärda nationella identitetskort (1 § förordningen [2005:661] om nationellt identitetskort). Polismyndigheten ska även föra ett register över nationella identitetskort (14 § förordningen om nationellt identitetskort).
Finansunderrättelseenheten har redan i dagsläget tillgång till fullständiga uppgifter i passregistret och registret över nationella identitetskort. Kravet på finansunderrättelseenhetens tillgång till information i passregister i artikel 18.1 b iv i direktivet tillgodoses således av gällande rätt.
10.2.13. Databaser över gränsöverskridande resor
Utredningens bedömning: Sjätte penningtvättsdirektivets krav
på att finansunderrättelseenheten ska ha tillgång till information i databaser över gränsöverskridande resor bör med avseende på informationssystemet för viseringar, in- och utresesystemet samt systemet för reseuppgifter och resetillstånd genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag. Med avseende på Schengens informationssystem och flygpassageraruppgifter i PNR-databasen tillgodoses kraven av gällande rätt.
Sjätte penningtvättsdirektivet
Enligt artikel 18.1 b v i direktivet ska finansunderrättelseenheten ha omedelbar tillgång till uppgifter i databaser över gränsöverskridande resor. Detta motsvaras närmast av informationssystemet för viseringar, in- och utresesystemet, systemet för reseuppgifter och resetillstånd, Schengens informationssystem samt PNR-databasen.
Informationssystemet för viseringar
VIS-förordningen och VIS-rådsbeslutet
År 2004 inrättades informationssystemet för viseringar (VIS) som ett system för utbyte av viseringsuppgifter mellan medlemsstaterna.10 Därefter antogs VIS-förordningen som reglerar utbytet av uppgifter mellan medlemsstaterna om viseringar för kortare vistelser.11
VIS-förordningen innehåller en så kallad broklausul som reglerar brottsbekämpande myndigheters tillgång till uppgifter i VIS. Denna klausul utgör grunden för det så kallade VIS-rådsbeslutet.12 I VISrådsbeslutet fastställs de villkor som ska gälla för att brottsbekämp-
10 Systemet har inrättats genom rådets beslut 2004/512/EG om inrättande av informationssystemet för viseringar (VIS). 11 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 767/2008 av den 9 juli 2008 om informationssystemet för viseringar (VIS) och utbytet mellan medlemsstaterna av uppgifter om viseringar för kortare vistelse (VIS-förordningen). 12 Rådets beslut 2008/633/RIF av den 23 juni 2008 om åtkomst till informationssystemet för viseringar (VIS) för sökningar för medlemsstaternas utsedda myndigheter och för Europol i syfte att förhindra, upptäcka och utreda terroristbrott och andra grova brott.
ande myndigheter ska få tillgång till uppgifter i VIS i syfte att förebygga, upptäcka och utreda terroristbrott och andra grova brott.
Enligt artikel 3 i VIS-rådsbeslutet ska medlemsstaterna utse de myndigheter som ska kunna få åtkomst till uppgifter i VIS. Medlemsstaterna ska också utse en eller flera centrala åtkomstpunkter genom vilken eller vilka åtkomsten ska ske.
Den svenska regleringen om informationsutbyte enligt VIS-rådsbeslutet finns i lagen (2017:496) om internationellt polisiärt samarbete (9 kap.) och förordningen (2017:504) om internationellt polisiärt samarbete (7 kap.).
Polismyndigheten är central åtkomstpunkt enligt VIS-rådsbeslutet (7 kap. 1 § andra stycket förordningen om internationellt polisiärt samarbete och punkt 1 e i bilagan till förordningen med instruktion för Polismyndigheten).
Myndigheter som är behöriga att begära sökning i VIS är Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Ekobrottsmyndigheten i den polisverksamhet som bedrivs vid myndigheten, Tullverket och Kustbevakningen (7 kap. 1 § förordningen om internationellt polisiärt samarbete). Myndigheterna får inte göra egna sökningar i VIS utan måste alltså framställa en begäran till den centrala åtkomstpunkten – Polismyndigheten – som genom direktåtkomst får göra sökningar i VIS. Inom Polismyndigheten är det endast särskilt utsedda tjänstemän som är behöriga att göra sökningar i VIS (7 kap. 4 § andra stycket förordningen om internationellt polisiärt samarbete).
En sökning i VIS får göras om det i enskilda fall finns skäl att anta att uppgifter i systemet väsentligen kan komma att bidra till att utreda ett sådant terroristbrott eller annat grovt brott som omfattas av definitionerna i artikel 2.1 i VIS-rådsbeslutet. Detsamma gäller om det i enskilda fall finns skäl att anta att uppgifter i systemet väsentligen kan komma att bidra till att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet som innefattar ett sådant brott (9 kap. 1 § lagen om internationellt polisiärt samarbete).
Med terroristbrott avses brott som enligt nationell rätt motsvarar eller är likvärdigt med brott enligt artiklarna 1–4 i rådets rambeslut 2002/475/RIF av den 13 juni 2002 om bekämpande av terrorism. Detta rambeslut har upphävts och ersatts av terrorismdirektivet. Hänvisningar till rambeslutet ska avse hänvisningar till terrorismdirektivet (artikel 27). Finansiering av terrorism regleras i artikel 11 i nämnda direktiv.
Med grova brott avses de former av brottslighet som motsvarar eller är likvärdiga med de former av brottslighet som förtecknas i artikel 2.2 i rådets rambeslut 2002/584/RIF. I förteckningen ingår bland annat penningtvätt.
Endast en eller flera särskilt utsedda enheter vid Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Ekobrottsmyndigheten, Tullverket och Kustbevakningen är behöriga att framställa en begäran om sökning i VIS (7 kap. 1 § tredje stycket förordningen om internationellt polisiärt samarbete). Det ankommer på de berörda myndigheterna att bestämma vilken eller vilka enheter som ska vara behöriga att framställa en sådan begäran.
En begäran om sökning i VIS ska vara motiverad och skriftlig samt ges in till den centrala åtkomstpunkten. Den centrala åtkomstpunkten ska kontrollera att villkoren för sökning är uppfyllda innan den gör en sökning (7 kap. 2 § första stycket förordningen om internationellt polisiärt samarbete). I brådskande fall får en begäran om sökning framställas muntligen. Den centrala åtkomstpunkten får i ett sådant fall göra en sökning i VIS utan att först kontrollera att villkoren för sökning är uppfyllda. Kontrollen ska i så fall utföras så snart som möjligt efter sökningen (7 kap. 2 § andra stycket förordningen om internationellt polisiärt samarbete).
Den reviderade VIS-förordningen
I juli 2021 antogs en EU-förordning i syfte att reformera VIS (ändringsförordningen).13 Förordningen innebär omfattande ändringar av VISförordningen. Bland annat integreras VIS-rådsbeslutet i förordningen och åtkomsten till VIS för brottsbekämpande myndigheter förbättras. I samband med att ändringarna i VIS-förordningen börjar tillämpas kommer VIS-rådsbeslutet att upphävas. De brottsbekämpande myndigheternas tillgång till VIS kommer då i stället att följa direkt av VIS-förordningen.
I departementspromemorian Anpassning av svensk rätt till den reviderade VIS-förordningen (Ds 2023:30) lämnas förslag till nöd-
13 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1134 av den 7 juli 2021 om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 767/2008, (EG) nr 810/2009, (EU) 2016/399, (EU) 2017/2226, (EU) 2018/1240, (EU) 2018/1860, (EU) 2018/1861, (EU) 2019/817 och (EU) 2019/1896 och om upphävande av rådets beslut 2004/512/EG och 2008/633/RIF, i syfte att reformera Informationssystemet för viseringar.
vändiga anpassningar av svensk rätt till VIS-förordningen. Bland annat föreslås att bestämmelserna om uppgiftsutbyte enligt VIS-rådsbeslutet i 9 kap. lagen om internationellt polisiärt samarbete och 7 kap. förordningen om internationellt polisiärt samarbete ska upphävas. Förslaget innebär också att det införs ett nytt kapitel om uppgiftsutbyte enligt VIS-förordningen i förordningen om internationellt polisiärt samarbete.
Författningsändringarna föreslås träda i kraft den dag som den reviderade VIS-förordningen börjar tillämpas fullt ut. Merparten av bestämmelserna ska börja tillämpas först när VIS tas i drift enligt ändringsförordningen, vilket ska ske det datum som kommissionen bestämmer. Kommissionen har ännu meddelat något datum för driftsdatum av reviderade VIS. Enligt den nuvarande tidsplanen, som är osäker, ska systemet tas i drift under år 2026. Eftersom detta datum ännu inte är fastställt föreslås lagändringarna träda i kraft den dag som regeringen bestämmer.14
Eftersom det i dagsläget inte står klart när den reviderade VISförordningen ska börja tillämpas utgår utredningen i sin bedömning från nuvarande reglering om informationssystemet för viseringar.
Genomförande av direktivet i svensk rätt
Det är endast Polismyndigheten i sitt uppdrag som central åtkomstpunkt som kan ges direktåtkomst till VIS. Finanspolisen kan således inte ges möjlighet att göra egna sökningar i VIS. Som framgår ovan kan däremot Polismyndigheten utse Finanspolisen till en sådan enhet som ska vara behörig att framställa en begäran om sökning i VIS.
För att i svensk rätt genomföra artikel 18.1 b v i direktivet med avseende på VIS bedömer utredningen att det krävs en reglering om att Finanspolisen ska vara behörig att framställa en begäran om sökning i VIS. En sådan reglering kan införas i föreskrifter på lägre nivå än lag. Enligt utredningens bedömning faller innehållet i regleringen inom regeringens restkompetens enligt 8 kap. 7 § regeringsformen, se avsnitt 10.2.3. Därmed behöver det inte införas någon bestämmelse om föreskriftsrätt för regeringen. Med avseende på VIS bör därigenom direktivets krav på att finansunderrättelseenheten ska ha tillgång till uppgifter i databaser över gränsöverskridande resor vara uppfyllt.
Eftersom bestämmelserna om förfarandet för åtkomst till VIS grundar sig på VIS-rådsbeslutet är det inte möjligt att införa svenska bestämmelser som anger att Finanspolisen ska få tillgång till uppgifterna i systemet inom en viss tid på det sätt som föreskrivs i direktivet (omedelbart) eller till andra uppgifter än de som åtkomst får ges till enligt VIS-rådsbeslutet (jfr artikel 5.3). I brådskande fall, när det är tillräckligt med en muntlig begäran och då den centrala åtkomstpunkten inte behöver kontrollera att villkoren för en sökning i VIS är uppfyllda innan den gör sökningen, bör dock uppgifterna kunna tillhandhållas Finanspolisen omedelbart.
In- och utresesystemet
In- och utreseförordningen
In- och utresesystemet är ett system för elektronisk registrering av uppgifter om in- och utresa samt uppgifter om nekad inresa för tredjelandsmedborgare som passerar de yttre gränserna för kortare vistelser. Systemet inrättas genom in- och utreseförordningen.15 Syftet med systemet är att förbättra och effektivisera in- och utresekontrollerna vid de yttre gränserna och att bidra till bättre möjligheter att identifiera personer som inte uppfyller villkoren för inresa eller vistelse inom medlemsstaternas territorium.
In- och utreseförordningen trädde i kraft den 29 december 2017. Vissa av bestämmelserna i förordningen började tillämpas den dag förordningen trädde i kraft men merparten av bestämmelserna ska börja tillämpas först när systemet tas i drift, vilket ska ske under hösten 2024.
In- och utresesystemet ska kunna användas av de brottsbekämpande myndigheterna för att förstärka den inre säkerheten samt i kampen mot terrorism och andra grova brott. Med terroristbrott avses ett brott enligt nationell rätt som motsvarar eller är likvärdigt med ett av de brott som avses i terrorismdirektivet. Som framgår ovan regleras finansiering av terrorism i artikel 11 i nämnda direktiv.
15 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2226 av den 30 november 2017 om inrättande av ett in- och utresesystem för registrering av in- och utreseuppgifter och av uppgifter om nekad inresa för tredjelandsmedborgare som passerar medlemsstaternas yttre gränser, om fastställande av villkoren för åtkomst till in- och utresesystemet för brottsbekämpande ändamål och om ändring av konventionen om tillämpning av Schengenavtalet och förordningarna (EG) nr 767/2008 och (EU) nr 1077/2011.
Begreppet grovt brott definieras som ett brott som motsvarar eller är likvärdigt med ett av de brott som avses i artikel 2.2 i rambeslut 2002/584/RIF om det enligt nationell rätt kan bestraffas med fängelse eller annan frihetsberövande åtgärd i minst tre år (artikel 3.1.25 i in- och utreseförordningen). Kravet innebär enligt svensk rätt att brott i flera fall måste bedömas som grova för att de ska omfattas av tillämpningsområdet även om de i och för sig finns förtecknade i listan i artikel 2.2 i rambeslutet. Så är exempelvis fallet med penningtvättsbrott och näringspenningtvätt. I svensk rätt är straffet för penningtvättsbrott och näringspenningtvätt fängelse i högst två år. För grovt brott är straffet fängelse i lägst sex månader och högst sex år.
In- och utreseförordningen innehåller bestämmelser om förfarandet för åtkomst till in- och utresesystemet för brottsbekämpande ändamål (artikel 31). I förordningen regleras även villkoren för myndigheters åtkomst till uppgifter i systemet och till vilka uppgifter som de kan ges åtkomst (artikel 32). Som villkor gäller att åtkomsten rör sökningar som är nödvändiga för att förebygga, förhindra, upptäcka eller utreda terroristbrott eller andra grova brott. Vidare krävs att åtkomsten är nödvändig och proportionell i ett särskilt fall och att det finns bevis för eller rimliga skäl att anta att inhämtande av uppgifter i in- och utresesystemet kommer att bidra till att brotten i fråga förebyggs, förhindras, upptäcks eller utreds. Därutöver gäller ytterligare villkor vid vissa sökningar.
Medlemsstaterna ska utse de myndigheter som ska ha rätt att hämta in uppgifter i in- och utresesystemet för brottsbekämpande ändamål samt en eller flera centrala åtkomstpunkter som ska ha åtkomst till in- och utresesystemet (artikel 29.1 och 29.3). Medlemsstaterna ska föra en förteckning över de operativa enheter inom de utsedda myndigheterna som har behörighet att begära åtkomst till uppgifter i in- och utresesystemet genom den eller de centrala åtkomstpunkterna (artikel 29.5).
För svensk del har Polismyndigheten utsetts till central åtkomstpunkt (punkt 1 n i bilagan till förordningen med instruktion för Polismyndigheten). För att anpassa svensk rätt till in- och utresesystemet har ändringar även gjorts i bland annat utlänningslagen (2005:716), utlänningsdatalagen (2016:27) och polisens brottsdatalag. Dessa lagändringar har dock ännu inte trätt i kraft. De träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
Några regler om vilka myndigheter som ska ha rätt att hämta in uppgifter i in- och utresesystemet för brottsbekämpande ändamål har ännu inte införts i svensk rätt. I departementspromemorian Anpassning av svensk rätt till EU:s nya in- och utresesystem (Ds 2021:9) föreslås att Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Ekobrottsmyndigheten i den polisverksamhet som bedrivs vid myndigheten, Tullverket, Kustbevakningen, Skatteverket och Försvarsmakten ska ha behörighet att begära åtkomst för sökning i in- och utresesystemet i brottsbekämpande syfte och att endast en eller flera särskilt utsedda enheter vid myndigheterna ska vara behöriga att begära åtkomst för sökning. Enligt promemorian bör uppgiften att utse en eller flera operativa enheter ankomma på varje behörig myndighet, vilket bör framgå av förordning.16
En utsedd myndighet och den centrala åtkomstpunkten får ingå i samma organisation, men den centrala åtkomstpunkten ska agera helt oberoende av den utsedda myndigheten när den fullgör sina uppgifter enligt in- och utreseförordningen (artikel 29.3 i in- och utreseförordningen). Endast vederbörligen bemyndigad personal vid den eller de centrala åtkomstpunkterna ska ha åtkomstbehörighet till in- och utresesystemet (artikel 29.6 i förordningen).
En begäran om sökning i in- och utresesystemet ska vara elektronisk eller skriftlig och innehålla en motivering. Den centrala åtkomstpunkten ska kontrollera om villkoren för åtkomst är uppfyllda innan begäran behandlas (artikel 31.1 i in- och utreseförordningen). I ett brådskande fall där det är nödvändigt att avvärja en överhängande fara för en persons liv som är kopplad till ett terroristbrott eller ett annat grovt brott, ska den centrala åtkomstpunkten behandla begäran omedelbart och ska först i efterhand kontrollera att alla villkor för åtkomst är uppfyllda (artikel 31.2 i förordningen).
Genomförande av direktivet i svensk rätt
Som framgår ovan är det endast Polismyndigheten som i sitt uppdrag som central åtkomstpunkt kan ges direktåtkomst till in- och utresesystemet. Under förutsättning att de förordningsändringar som föreslås i departementspromemorian genomförs kan Finanspolisen utses till en sådan operativ enhet inom en utsedd myndighet (Polismyndig-
heten) som ska ha behörighet att begära sökning i in- och utresesystemet genom den centrala åtkomstpunkten.
För att i svensk rätt genomföra artikel 18.1 b v i direktivet bedömer utredningen att det krävs en reglering om att Finanspolisen ska vara behörig att framställa en begäran om sökning i in- och utresesystemet. En sådan reglering kan införas i föreskrifter på lägre nivå än lag. Enligt utredningens bedömning faller innehållet i regleringen inom regeringens restkompetens enligt 8 kap. 7 § regeringsformen, se avsnitt 10.3.2. Därmed behöver det inte införas någon bestämmelse om föreskriftsrätt för regeringen. Med avseende på in- och utresesystemet bör därigenom direktivets krav på att finansunderrättelseenheten ska ha tillgång till uppgifter i databaser över gränsöverskridande resor anses uppfyllt.
Eftersom förfarandet för att ta del av uppgifter i in- och utresesystemet regleras i en EU-förordning är det inte möjligt att införa svenska regler som anger att Finanspolisen ska få tillgång till uppgifter i systemet inom en viss tid på det sätt som föreskrivs i direktivet (omedelbart). Enligt in- och utreseförordningen ska dock den särskilda åtkomstpunkten i vissa brådskande fall behandla en begäran om sökning omedelbart (artikel 31.2).
Systemet för reseuppgifter och resetillstånd
Etias-förordningen
Genom Etias-förordningen inrättas ett EU-gemensamt system för reseuppgifter och resetillstånd, i det följande benämnt Etias (vilket är en förkortning av European travel information and authorisation system).17 Systemet gäller för tredjelandsmedborgare som är undantagna från kravet på visering för kortare vistelse för att passera de yttre gränserna.
Systemet syftar till att möjliggöra en bedömning av om en tredjelandsmedborgares vistelse på medlemsstaternas territorium skulle innebära en säkerhetsrisk, risk för olaglig invandring eller hög epidemirisk. Systemet syftar därutöver bland annat till att förbättra och effektivisera in- och utresekontrollerna vid de yttre gränserna. Det ska
17 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1240 om inrättande av ett EUsystem för reseuppgifter och resetillstånd (Etias) och om ändring av förordningarna (EU) nr 1077/2011, (EU) nr 515/2014, (EU) 2016/399, (EU) 2016/1624 och (EU) 2017/2226.
även kunna användas av de brottsbekämpande myndigheterna för att förstärka den inre säkerheten samt i kampen mot terrorism och andra grova brott.
Etias-förordningen antogs den 12 september 2018 och trädde i kraft den 9 oktober samma år. Vissa av bestämmelserna i förordningen började tillämpas den dag förordningen trädde i kraft men merparten av bestämmelserna ska börja tillämpas först när systemet tas i drift. Kommissionen ska fastställa driftsdatum när vissa villkor är uppfyllda.
När det gäller brottsbekämpande ändamål kan åtkomst till uppgifter i Etias centrala system ges om det är nödvändigt för att förebygga, förhindra, upptäcka eller utreda terroristbrott eller andra grova brott (artikel 52.1 i Etias-förordningen). Med terroristbrott och grova brott avses detsamma som i in- och utreseförordningen, se avsnittet ovan (artikel 3.1.15 och 3.1.16 i Etias-förordningen).
Etias-förordningen innehåller bestämmelser om förfarandet för åtkomst till Etias centrala system för brottsbekämpande ändamål (artikel 51). I förordningen regleras även villkoren för myndigheters åtkomst till uppgifter i systemet och till vilka uppgifter som de kan ges åtkomst (artikel 52). I likhet med in- och utresesystemet gäller som villkor att åtkomsten rör sökningar som är nödvändiga för att förebygga, förhindra, upptäcka eller utreda terroristbrott eller andra grova brott. Vidare krävs att åtkomsten är nödvändig och proportionell i ett särskilt fall och att det finns bevis för eller rimliga skäl att anta att inhämtande av uppgifter i Etias centrala system kommer att bidra till att brotten i fråga förebyggs, förhindras, upptäcks eller utreds.
I likhet med VIS-förordningen samt in- och utreseförordningen ska medlemsstaterna utse de myndigheter som har rätt att begära sökning i Etias centrala system för brottsbekämpande ändamål och en eller flera centrala åtkomstpunkter som ska tillhandahålla åtkomsten för de utsedda myndigheterna (artikel 50.1 och 50.2 i Etias-förordningen). Medlemsstaterna ska föra en förteckning över de operativa enheter inom de utsedda myndigheterna som har tillstånd att begära sökning i uppgifter som lagras i Etias centrala system genom de centrala åtkomstpunkterna (artikel 50.3 i förordningen).
För att anpassa svensk rätt till Etias har ändringar gjorts i bland annat utlänningslagen, utlänningsdatalagen och polisens brottsdatalag. Dessa lagändringar har dock ännu inte trätt i kraft. De träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
Några regler om vilka myndigheter som ska ha rätt att hämta in uppgifter i Etias centrala system för brottsbekämpande ändamål och vilken myndighet som ska utses till central åtkomstpunkt har ännu inte införts i svensk rätt. I departementspromemorian Anpassning av svensk rätt till EU:s nya system för reseuppgifter och resetillstånd (Ds 2021:19) föreslås att Polismyndigheten ska vara central åtkomstpunkt samt att Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Ekobrottsmyndigheten i den polisverksamhet som bedrivs vid myndigheten, Tullverket, Kustbevakningen, Skatteverket och Försvarsmakten ska ha behörighet att begära sökning i Etias centrala system för brottsbekämpande ändamål. Enligt promemorian bör uppgiften att utse en eller flera operativa enheter som ska ha behörighet att begära sökning i Etias ankomma på varje behörig myndighet, vilket bör framgå av förordning.18
På motsvarande sätt som gäller för in- och utresesystemet får en utsedd myndighet och den centrala åtkomstpunkten ingå i samma organisation, men den centrala åtkomstpunkten ska agera helt oberoende av den utsedda myndigheten när den fullgör sina uppgifter enligt Etias-förordningen (artikel 50.2 andra stycket i Etias-förordningen). Endast vederbörligen bemyndigad personal vid de centrala åtkomstpunkterna ska ha åtkomstbehörighet till Etias centrala system (artikel 50.4 i förordningen).
En begäran om sökning i Etias ska, liksom en begäran om sökning i in- och utresesystemet, vara elektronisk eller skriftlig och innehålla en motivering. Den centrala åtkomstpunkten ska kontrollera om villkoren för åtkomst är uppfyllda innan begäran behandlas (artikel 51.1 och 51.2 i Etias-förordningen). I ett brådskande fall där det är nödvändigt att avvärja en överhängande fara för en persons liv som är kopplad till ett terroristbrott eller ett annat grovt brott, ska den centrala åtkomstpunkten behandla begäran omedelbart och ska först i efterhand kontrollera att alla villkor för åtkomst är uppfyllda (artikel 51.4 i förordningen).
Genomförande av direktivet i svensk rätt
Under förutsättning att de förordningsändringar som föreslås i departementspromemorian genomförs kan Finanspolisen utses till en sådan operativ enhet inom en utsedd myndighet (Polismyndigheten) som ska ha behörighet att begära sökning i Etias.
För att i svensk rätt genomföra artikel 18.1 b v i direktivet bedömer utredningen att det krävs en reglering om att Finanspolisen ska vara behörig att framställa en begäran om sökning i det centrala systemet i Etias. En sådan reglering bör införas i föreskrifter på lägre nivå än lag. Enligt utredningens bedömning faller innehållet i regleringen inom regeringens restkompetens enligt 8 kap. 7 § regeringsformen, se avsnitt 10.3.2. Därmed behöver det inte införas någon bestämmelse om föreskriftsrätt för regeringen. Med avseende på Etias bör därigenom direktivets krav på att finansunderrättelseenheten ska ha tillgång till uppgifter i databaser över gränsöverskridande resor vara uppfyllt.
Eftersom förfarandet för att ta del av uppgifter i Etias regleras i en EU-förordning är det inte möjligt att införa svenska regler om att Finanspolisen ska få tillgång till uppgifter i Etias inom en viss tid på det sätt som föreskrivs i direktivet (omedelbart). Enligt Etias-förordningen ska dock den särskilda åtkomstpunkten i vissa brådskande fall behandla en begäran om sökning omedelbart (artikel 51.4).
EU:s regelverk om Schengens informationssystem
SIS-förordningarna
Schengens informationssystem (SIS) är ett system som Schengenländerna använder för att utbyta information med varandra inom ramen för polissamarbete, straffrättsligt samarbete och migrationskontroll. I november 2018 antogs tre nya EU-förordningar om SIS: återvändandeförordningen19, gränsförordningen20 och polisförord-
19 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1860 av den 28 november 2018 om användning av Schengens informationssystem för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna. 20 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1861 av den 28 november 2018 om inrättande, drift och användning av Schengens informationssystem (SIS) på området in- och utresekontroller, om ändring av konventionen om tillämpning av Schengenavtalet och om ändring och upphävande av förordning (EG) nr 1987/2006.
ningen21. Dessa tre förordningar (SIS-förordningarna) ersätter EU:s tidigare regelverk om SIS (SIS II). Den nya versionen av SIS togs i drift i mars 2023.
SIS består dels av ett centralt datasystem, dels av nationella datasystem i de deltagande medlemsstaterna. De nationella datasystemen står i direkt förbindelse med det centrala datasystemet och innehåller en kopia av den information som vid varje tidpunkt finns i detta. Medlemsstaterna använder sitt nationella system för sökning mot centrala SIS eller mot den nationella kopian. Det är även i den nationella kopian som medlemsstaterna för in, uppdaterar och raderar registreringar i SIS.
Polismyndigheten är ansvarig för den svenska nationella delen av SIS. Myndigheten ska föra ett register som ska vara den svenska nationella delen av SIS (4 § lagen [2021:1187] med kompletterande bestämmelser till EU:s förordningar om Schengens informationssystem).
I SIS-förordningarna finns bestämmelser om nationella behöriga myndigheter med åtkomsträtt till uppgifter i SIS (artiklarna 44–47 i polisförordningen, artikel 34 i gränsförordningen och artikel 17.1 i återvändandeförordningen). I svenska kompletterande bestämmelser har pekats ut vilka svenska myndigheter som ska ha sådan åtkomst till systemet och för vilka syften (11 § förordningen [2021:1188] med kompletterande bestämmelser till EU:s förordningar om Schengens informationssystem). Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, åklagarmyndigheter, Tullverket, Kustbevakningen och Skatteverket ska ha åtkomst till uppgifter som förts in i SIS och rätt att söka i sådana uppgifter direkt eller i en kopia när de vidtar åtgärder i sin verksamhet för att förebygga, förhindra, avslöja, utreda eller lagföra terroristbrott eller andra grova brott (11 § 3 förordningen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordningar om Schengens informationssystem).
21 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1862 av den 28 november 2018 om inrättande, drift och användning av Schengens informationssystem (SIS) på området polissamarbete och straffrättsligt samarbete, om ändring och upphävande av rådets beslut 2007/533 /RIF och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1986/2006 och kommissionens beslut 2010/261/EU.
Genomförande av direktivet i svensk rätt
När det gäller tillgången till uppgifter i SIS framgår av redovisningen ovan att direktivets krav på att finansunderrättelseenheten ska ha omedelbar tillgång till uppgifter i databaser över gränsöverskridande resor tillgodoses av bestämmelserna i 11 § 3 förordningen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordningar om Schengens informationssystem.
Flygpassageraruppgifter
Regleringen om flygpassageraruppgifter i brottsbekämpningen
I syfte att bekämpa terrorism och annan allvarlig brottslighet har myndigheter i flera länder i allt större utsträckning börjat samla in och analysera PNR-uppgifter. PNR är en förkortning av den engelska benämningen Passenger Name Record och avser uppgifter som passagerare lämnar vid bokning av flygresor och vid incheckning, till exempel namn, resedatum, resväg, bagageinformation och betalningssätt. PNR-uppgifterna kan till exempel användas för att sålla ut tidigare okända passagerare som skulle kunna vara intressanta för myndigheterna att kontrollera. Uppgifterna kan även användas i samband med brottsutredningar eller för att analysera och fastställa misstänkta rese- och beteendemönster.22
PNR-direktivet utgör ett unionsgemensamt regelverk för insamling och användning av PNR-uppgifter i viss brottsbekämpande verksamhet.23 Direktivet har i svensk rätt genomförts i lagen (2018:1180) om flygpassageraruppgifter i brottsbekämpningen (PNR-lagen). Lagen innehåller bestämmelser om lufttrafikföretags skyldigheter att överföra PNR-uppgifter till enheten för passagerarinformation vid Polismyndigheten och om behandling av PNR-uppgifter i verksamhet för att förebygga, förhindra, upptäcka, utreda eller lagföra terroristbrottslighet eller annan allvarlig brottslighet. Lagen ska både tillgodose behovet av tillgång till PNR-uppgifter i sådan verksamhet och skydda människor mot att deras personliga integritet kränks vid behandlingen av uppgifterna.
22Prop. 2017/18:234 s. 24. 23 Europaparlamentet och rådet direktiv (EU) 2016/681 om användning av passageraruppgiftssamlingar (PNR-uppgifter) för att förebygga, förhindra, upptäcka, utreda och lagföra terroristbrott och grov brottslighet.
PNR-uppgifter som överförts från lufttrafikföretagen ska bevaras i en databas vid enheten för passagerarinformation vid Polismyndigheten (3 kap. 1 § PNR-lagen). Endast den som tjänstgör vid enheten för passagerarinformation och den som fullgör uppgifter enligt lagen får ha tillgång till PNR-information som behandlas vid enheten (3 kap. 7 § PNR-lagen). Med PNR-information avses, förutom PNR-uppgifter, resultatet av enheten för passagerarinformations behandling av sådana uppgifter.
PNR-information ska under vissa omständigheter överföras till behöriga myndigheter (4 kap. 1 § PNR-lagen). Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Ekobrottsmyndigheten, Tullverket och Försvarsmakten är behöriga myndigheter enligt PNR-lagen (3 § förordningen [2018:1181] om flygpassageraruppgifter i brottsbekämpningen). Enheten för passagerarinformation ska så snart som möjligt överföra PNR-information till en behörig myndighet för att besvara en begäran om att ta del av sådan information (4 kap. 1 § första stycket 2 PNR-lagen). En överföring får endast ske om det av begäran framgår att PNR-informationen ska användas i syfte att förebygga, förhindra, upptäcka, utreda eller lagföra terroristbrottslighet eller annan allvarlig brottslighet (4 kap. 6 § PNR-lagen).
Med terroristbrottslighet avses brott enligt artiklarna 3–12 och 14 i terrorismdirektivet (1 kap. 1 § tredje stycket PNR-lagen). Finansiering av terrorism regleras i artikel 11. Någon kvalifikation i fråga om straffets svårhetsgrad anges inte när det gäller terroristbrottslighet.
Med annan allvarlig brottslighet avses de brott som anges i bilaga II till PNR-direktivet och för vilka det i Sverige eller andra medlemsstater är föreskrivet fängelse i tre år eller mer (1 kap. 1 § fjärde stycket PNR-lagen). Kravet innebär att brott i flera fall måste bedömas som grova för att de ska omfattas av tillämpningsområdet även om de i och för sig finns förtecknade i listan. Så är exempelvis fallet med penningtvättsbrott och näringspenningtvätt. I svensk rätt är straffet för penningtvättsbrott och näringspenningtvätt fängelse i högst två år. För grovt brott är straffet fängelse i lägst sex månader och högst sex år.
Genomförande av direktivet i svensk rätt
Finanspolisen har enligt PNR-lagen redan möjlighet att begära PNRinformation från enheten för passagerarinformation vid Polismyndigheten i syfte att förebygga, förhindra eller upptäcka penningtvätt eller finansiering av terrorism. Enheten är skyldig att så snart som möjligt överföra uppgifterna till Finanspolisen (4 kap. 1 § första stycket 2 PNR-lagen).
När det gäller penningtvättsbrott och näringspenningtvätt omfattas dock, som framgår ovan, endast grova brott av lagens tillämpningsområde. Eftersom lagen grundar sig på EU-rätten är det inte möjligt att i svensk rätt utvidga tillämpningsområdet till att även omfatta penningtvättsbrott och näringspenningtvätt av normalgraden.
Direktivets krav på att finansunderrättelseenheten ska ha omedelbar tillgång till uppgifter i databaser över gränsöverskridande resor får när det gäller PNR-information anses tillgodoses av 4 kap. 1 § första stycket 2 PNR-lagen.
10.2.14. Bolagsregister
Utredningens bedömning: Sjätte penningtvättsdirektivets krav
på att finansunderrättelseenheten ska ha tillgång till uppgifter i kommersiella databaser och register över ideella organisationer samt information om företags årsredovisning kräver inga lagstiftningsåtgärder.
Sjätte penningtvättsdirektivet
Enligt artikel 18.1 b vi i direktivet ska finansunderrättelseenheten ha omedelbar och direkt tillgång till fullständiga uppgifter i kommersiella databaser, inbegripet företags- och handelsregister samt databaser över personer i politiskt utsatt ställning. Av artikel 18.1 b xiii framgår vidare att finansunderrättelseenheten ska ha omedelbar och direkt tillgång till fullständiga uppgifter i register över ideella organisationer. Enligt artikel 18.1 b xvi ska finansunderrättelseenheten även ha omedelbar och direkt tillgång till fullständig information om företags årsredovisning.
För svensk del motsvaras detta närmast av uppgifter i aktiebolagsregistret, bankregistret, europabolagsregistret, europakooperativregistret, filialregistret, föreningsregistret, försäkringsförmedlarregistret, försäkringsregistret och handelsregistret som alla som förs av Bolagsverket. Eftersom stiftelser kan driva näringsverksamhet bör även uppgifter som finns i stiftelseregister som förs av länsstyrelserna träffas av regleringen. Däremot finns för svensk del inte något samlat register över ideella organisationer. Det finns inte heller någon reglering om databaser över personer i politiskt utsatt ställning.
Aktiebolagsregistret
Bolagsverket ska föra ett aktiebolagsregister för registrering enligt aktiebolagslagen eller annan författning (27 kap. 1 § ABL). Registret förs med hjälp av automatiserad behandling och ska hållas tillgängligt hos Bolagsverket. Syftet med registret är att ge offentlighet åt den information som ingår i registret (2 kap. 1 § första stycket aktiebolagsförordning [2005:559]).
I aktiebolagsförordningen regleras vilka uppgifter som ska antecknas i registret. Registret ska även innehålla vissa handlingar, bland annat årsredovisningar, revisionsberättelser, koncernredovisningar, koncernrevisionsberättelser och delårsrapporter (2 kap. 15 a §).
Bankregistret
Bolagsverket ska föra ett bankregister för banker och utländska banker med filial i Sverige (13 kap. 1 § lagen [2004:297] om bank- och finansieringsrörelse och 4 kap. 1 § förordningen [2004:329] om bank- och finansieringsrörelse). Bankregistret förs med hjälp av automatiserad behandling och ska hållas tillgängligt hos Bolagsverket (4 kap. 2 § förordningen om bank- och finansieringsrörelse). Syftet med registret är att ge offentlighet åt den information som ingår i registret (4 kap. 3 § första stycket förordningen om bank- och finansieringsrörelse).
I registret skrivs de uppgifter in som enligt lagen om bank- och finansieringsrörelse, aktiebolagslagen, sparbankslagen (1987:619), lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar (föreningslagen), lagen (1992:160) om utländska filialer m.m. eller andra författningar ska anmälas för registrering eller i övrigt ska tas in i registret (13 kap. 1 §
första stycket lagen om bank- och finansieringsrörelse). För bankaktiebolag ska registret innehålla bland annat års- och koncernredovisningar, revisions- och koncernrevisionsberättelser samt delårsrapporter (20 a § förordningen om bank- och finansieringsrörelse).
Europabolagsregistret
Bolagsverket ska föra europabolagsregistret som är ett register över europabolag (7 § första stycket lagen [2004:575] om europabolag). I fråga om registrering i europabolagsregistret tillämpas bestämmelserna i aktiebolagslagen och andra författningar om registrering i aktiebolagsregistret eller, om europabolaget driver bankrörelse, bankregistret. Om europabolaget är ett försäkringsföretag eller ett tjänstepensionsföretag tillämpas i stället bestämmelserna i aktiebolagslagen och andra författningar om registrering i försäkringsregistret.
Europakooperativregistret
Bolagsverket ska även föra europakooperativsregistret som är ett register över europakooperativ (10 § första stycket lagen [2006:595] om europakooperativ). I fråga om registrering i europakooperativsregistret tillämpas bestämmelserna i aktiebolagslagen och andra författningar om registrering i aktiebolagsregistret eller, om europakooperativet är ett försäkringsföretag eller ett tjänstepensionsföretag, försäkringsregistret.
Filialregistret
Bolagsverket ansvarar för registreringsärenden som gäller utländska filialer och ska föra ett filialregister. Registret förs med hjälp av automatiserad behandling och ska hållas tillgängligt hos Bolagsverket (13 § förordningen [1992:308] om utländska filialer och 1 § 1 förordningen [2007:1110] med instruktion för Bolagsverket). Syftet med registret är att ge offentlighet åt den information som ingår i registret (13 a § förordningen om utländska filialer).
I förordningen om utländska filialer regleras vilka uppgifter som ska föras in i filialregistret.
Föreningsregistret
Bolagsverket ska föra ett föreningsregister för registrering enligt föreningslagen eller annan författning (19 kap. 1 § föreningslagen). Föreningsregistret förs med hjälp av automatiserad behandling och ska hållas tillgängligt hos Bolagsverket (3 kap. 7 § förordningen [2018:759] om ekonomiska föreningar). Syftet med registret är att ge offentlighet åt den information som ingår i registret (3 kap. 1 § förordningen om ekonomiska föreningar). I förordningen om ekonomiska föreningar regleras vilka uppgifter som ska föras in eller antecknas i registret.
Försäkringsförmedlarregistret
Registrering av försäkringsförmedlare görs i försäkringsförmedlarregistret som förs av Bolagsverket (8 kap. 1 § första stycket lagen [2018:1219] om försäkringsdistribution och 5 kap. 1 § första stycket förordningen [2018:1231] om försäkringsdistribution). Registret förs med hjälp av automatiserad behandling och ska hållas tillgängligt hos Bolagsverket (5 kap. 1 § första stycket förordningen om försäkringsdistribution). Syftet med registret är att ge offentlighet åt den information som ingår i registret (5 kap. 2 § förordning om försäkringsdistribution).
I försäkringsförmedlarregistret skrivs de uppgifter in som enligt lag eller andra författningar ska tas in i register (8 kap. 1 § första stycket lagen om försäkringsdistribution).
Försäkringsregistret
Bolagsverket ska föra ett försäkringsregister för försäkringsföretag och tjänstepensionsföretag (17 kap. 1 § försäkringsrörelselagen [2010:2043], 14 kap. 2 § lagen [2019:742] om tjänstepensionsföretag, 4 kap. 1 § försäkringsrörelseförordningen [2011:257] och 1 kap. 3 § förordningen [2019:809] om tjänstepensionsföretag). Försäkringsregistret förs med hjälp av automatiserad behandling (2 § första stycket försäkringsrörelseförordningen). Syftet med registret är att ge offentlighet åt den information som ingår i registret (4 kap. 5 § försäkringsrörelseförordningen).
I försäkringsregistret skrivs de uppgifter in som enligt försäkringsrörelselagen, lagen om tjänstepensionsföretag aktiebolagslagen, föreningslagen eller andra författningar ska anmälas för registrering (17 kap. 1 § försäkringsrörelselagen och 14 kap. 2 § lagen om tjänstepensionsföretag). Försäkringsregistret ska bland annat innehålla års- och koncernredovisningar, revisions- och koncernrevisionsberättelser samt delårsrapporter (19, 25 och 29 §§ försäkringsrörelseförordningen).
Handelsregistret
Handelsregistret förs av Bolagsverket. Registret förs med hjälp av automatiserad behandling och ska hållas tillgängligt hos Bolagsverket. Syftet med handelsregistret är att ge offentlighet åt den information som ingår i registret (1 § handelsregisterlagen [1974:157] samt 1 och 1 a § handelsregisterförordningen [1974:188]).
Näringsidkare som kan registreras i registret är enskilda personer som utövar eller avser att utöva näringsverksamhet (enskilda näringsidkare), handelsbolag, ideella föreningar som utövar eller avser att utöva näringsverksamhet, registrerade trossamfund som utövar eller avser att utöva näringsverksamhet och bolagsmän i enkla bolag, om bolagsmännen utövar eller avser att utöva näringsverksamhet i bolaget. De näringsidkare som enligt bokföringslagen (1999:1078) är skyldiga att upprätta en årsredovisning är skyldiga ansöka om registrering (2 § handelsregisterlagen). Vilka uppgifter som ska registreras i handelsregistret framgår av handelsregisterlagen (4 §).
Stiftelseregister
Registrering av stiftelser görs i de stiftelseregister som förs av registreringsmyndigheterna. Registreringsmyndighet för en stiftelse är den länsstyrelse som regeringen har bestämt är tillsynsmyndighet i länet (10 kap. 1 § stiftelselagen [1994:1220]).
Stiftelseregistren förs med hjälp av automatiserad behandling. Syftet med registren är att ge offentlighet åt den information som ingår i registren. Registren får innehålla de uppgifter som framgår av 10 kap. stiftelselagen eller 31 b § lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. (2 och 2 a §§ stiftelseförordningen [1995:1280]).
Ideella föreningar
Ideella föreningar omfattas som utgångspunkt inte av någon registreringsskyldighet och det finns inte heller något samlat register över sådana föreningar. Däremot förekommer det att ideella föreningar registreras i olika register.
Ideella föreningar som har tilldelats organisationsnummer registreras hos Skatteverket (5 § lagen [1974:174] om identitetsbeteckning för juridiska personer m.fl.). För att en ideell förening ska få tillgång till banktjänster krävs i regel att föreningen har ett organisationsnummer. Ett stort antal ideella föreningar finns därför registrerade hos Skatteverket.
Handelsregistret innehåller uppgifter om ideella föreningar som driver näringsverksamhet. Registreringen är som huvudregel frivillig. Ideella föreningar som är skyldiga att upprätta en årsredovisning enligt bokföringslagen ska dock ansöka om registrering i handelsregistret (2 § andra stycket handelsregisterlagen).
Ideella föreningar kan även registreras i registret över idéburna organisationer som förs av Kammarkollegiet (lagen [2022:900] om registrering av idéburna organisationer). En sådan registrering är frivillig.
Sekretess
Som framgår av redovisningen ovan är som huvudregel syftet med de beskrivna registren att ge offentlighet åt den information som finns i registren.
I 21 kap. 3 § första stycket OSL finns bestämmelser om sekretess för vissa uppgifter om förföljda personer. Sekretess gäller för uppgift om en enskilds bostadsadress eller annan jämförbar uppgift som kan lämna upplysning om var den enskilde bor stadigvarande eller tillfälligt, den enskildes telefonnummer, e-postadress eller annan jämförbar uppgift som kan användas för att komma i kontakt med denne samt för motsvarande uppgifter om den enskildes anhöriga, om det av särskild anledning kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne kan komma att utsättas för hot eller våld eller lida annat allvarligt men om uppgiften röjs.
Sekretessen enligt 21 kap. 3 § första stycket OSL gäller dock inte för uppgifter i aktiebolagsregistret eller handelsregistret eller, i den ut-
sträckning regeringen meddelar föreskrifter om det, i annat liknande register (21 kap. 3 § andra stycket OSL). Av 5 § OSF framgår att sekretess enligt 21 kap. 3 § första stycket OSL inte gäller för uppgifter i bland annat bankregistret, europabolagsregistret, europakooperativregistret, filialregistret, föreningsregistret, försäkringsförmedlarregistret, försäkringsregistret och de stiftelseregister som förs av länsstyrelserna.
Utredningen bedömer att det inte finns någon annan sekretessbestämmelse som blir tillämplig på uppgifterna i registren. Uppgifterna är således offentliga.
Genomförande av direktivet i svensk rätt
Som framgår ovan bedömer utredningen att kommersiella databaser i den mening som avses i artikel 18 b vi i direktivet för svensk del motsvaras av aktiebolagsregistret, bankregistret, europabolagsregistret, europakooperativregistret, filialregistret, föreningsregistret, försäkringsförmedlarregistret, försäkringsregistret, handelsregistret och stiftelseregistren. Vissa av registren innehåller företags årsredovisningar. Databaser över personer i politiskt utsatt ställning behandlas i nästföljande avsnitt.
Enligt 6 kap. 5 § OSL ska en myndighet på begäran av en annan myndighet lämna uppgift som den förfogar över, i den mån hinder inte möter på grund av bestämmelse om sekretess eller av hänsyn till arbetets behöriga gång. Uppgifterna i nu aktuella register är offentliga. Finanspolisen kan således få tillgång till fullständiga uppgifter i registren enligt nuvarande reglering.
Utlämnande av uppgifter ur Bolagsverkets register kan ske på olika sätt, bland annat genom direktåtkomst eller annat elektroniskt informationsutbyte som grundas på överenskommelser mellan Bolagsverket och myndigheter. Exempelvis kan myndigheter få tillgång till grunddata genom att Bolagsverket distribuerar registret genom en filöverföring. Uppgifter i länsstyrelsernas stiftelseregister kan lämnas ut genom bland annat direktåtkomst.
Sammanfattningsvis innebär detta att kraven i artikel 18.1 b vi och 18.1 b xiii i direktivet på att finansunderrättelseenheten ska ha direkt och omedelbar tillgång till fullständiga uppgifter i kommersi-
ella databaser och information om företags årsredovisningar tillgodoses av gällande rätt.
Uppgifter som inte finns i databaser eller register
Som framgår ovan finns det för svensk del inte något samlat register över ideella föreningar. Det finns inte heller någon reglering om databaser eller register över personer i politiskt utsatt ställning.
Om den information som finansunderrättelseenheten ska ha tillgång till enligt direktivet inte lagras i en databas eller finns i ett register ska medlemsstaterna enligt artikel 18.2 i direktivet vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att finansunderrättelseenheten kan få tillgång till informationen på annat sätt. En rimlig utgångspunkt är att det avser information som finns hos en myndighet eller en annan organisation till följd av befintlig reglering. Den avsedda innebörden kan inte vara att medlemsstaterna ska införa reglering om att en myndighet eller en annan organisation ska ha information av visst slag som den inte redan förfogar över.
Finanspolisen kan få tillgång till uppgifter om ideella föreningar genom registret över tilldelade organisationsnummer, handelsregistret och registret över idéburna organisationer. Uppgifter om registrerade trossamfund kan Finanspolisen få genom registret över trossamfund. Uppgifterna i registren är som utgångspunkt offentliga. De myndigheter som för registren är således skyldiga att efter Finanspolisens begäran lämna ut uppgifterna enligt 6 kap. 5 § OSL.
Finanspolisen kan även få tillgång till uppgifter om ideella föreningar genom registret över verkliga huvudmän. Ideella föreningar saknar i regel en verklig huvudman och ska därför enligt artikel 45.3 i penningtvättsförordningen registrera sig och sina ledande befattningshavare i registret över verkliga huvudmän. Enligt artikel 18.1 b xi och xii i direktivet ska finansunderrättelseenheten ha direkt och omedelbar tillgång till fullständiga uppgifter i det nationella och de sammankopplade registren över verkliga huvudmän. Utredningens förslag till genomförande av denna artikel behandlas i avsnitt 8.9.1.
Mot denna bakgrund anser utredningen att det inte krävs några lagstiftningsåtgärder för att uppfylla kravet på att medlemsstaterna ska säkerställa att finansunderrättelseenheten har tillgång till uppgifter om ideella organisationer (artikel 18 b xiii och 18.2).
Vad därefter gäller kravet på att finansunderrättelseenheten ska ha tillgång till uppgifter om personer i politiskt utsatt ställning finns ingen svensk reglering som innebär att någon myndighet förfogar över sådana uppgifter.
En verksamhetsutövare måste bedöma om en kund eller en kunds verkliga huvudman är en person i politiskt utsatt ställning för att fullgöra sina skyldigheter avseende kundkännedom (artikel 16.1 da i penningtvättsförordningen). Finanspolisen kan med stöd av artikel 50.1a i penningtvättsförordningen begära att en verksamhetsutövare lämnar ut uppgifter om kunder eller kunders verkliga huvudmän som verksamhetsutövaren har bedömt är personer i politiskt utsatt ställning.
I övrigt innehåller svensk rätt inga krav på vare sig myndigheter eller andra organisationer att ha uppgifter om personer i politiskt utsatt ställning. Däremot finns det företag som har till affärsidé att tillhandahålla särskilda databaser som kan vara till hjälp för att identifiera personer i politiskt utsatt ställning. Sådana företag driver inte tillståndspliktig verksamhet och omfattas inte heller av något krav på registrering. Den avsedda innebörden av artikel 18.2 i direktivet kan enligt utredningens uppfattning inte vara att finansunderrättelseenheten genom reglering ska ges tillgång till ett sådant företags databaser.
Mot denna bakgrund anser utredningen att det inte krävs några lagstiftningsåtgärder för att uppfylla kravet på att medlemsstaterna ska säkerställa att finansunderrättelseenheten har tillgång till uppgifter om personer i politiskt utsatt ställning (artikel 18.1 b vi i fråga om databaser över personer i politiskt utsatt ställning och 18.2).
10.2.15. Vägtrafikregister, luftfartygsregister och fartygsregister
Utredningens bedömning: Sjätte penningtvättsdirektivets krav
på att finansunderrättelseenheten ska ha tillgång till information i nationella register över motorfordon, luftfartyg och fartyg bör genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag.
Sjätte penningtvättsregistret
Enligt artikel 18.1 b vii i direktivet ska finansunderrättelseenheten ha omedelbar och direkt tillgång till fullständig information i nationella register över motorfordon, luftfartyg och fartyg. För svensk del motsvaras det närmast av vägtrafikregistret, luftfartygsregistret och fartygsregistret.
Vägtrafikregister
Regleringen om vägtrafikregister
Vägtrafikregistret utgör ett samlat trafikadministrativt system som fungerar som en viktig samhällsresurs för hela vägtrafiksektorn. Ett av syftena med registret är att bistå enskilda, företag och offentliga organ med uppgifter som dessa aktörer i stor utsträckning är beroende av i sin dagliga verksamhet.
Transportstyrelsen är registreringsmyndighet för vägtrafikregistret (2 kap. 1 § vägtrafikdatalagen [2019:369], 1 kap. 6 § vägtrafikdataförordningen [2019:382] och 5 § 6 förordningen [2008:1300] med instruktion för Transportstyrelsen). Vilka uppgifter som ska registreras i vägtrafikregistret framgår av vägtrafikdatalagen (2 kap. 1 §) och vägtrafikförordningen (2 kap. 1 §).
Vägtrafikdataförordningen innehåller bestämmelser som ger Polismyndigheten rätt att få tillgång till vissa uppgifter i vägtrafikregistret. Transportstyrelsen ska på Polismyndighetens begäran utan dröjsmål lämna ut uppgifter om trängselskatt som gäller passager av en betalstation eller kontrollpunkt om det av begäran framgår att uppgifterna i ett brådskande fall behövs för att förhindra eller på annat sätt ingripa mot en handling som kan utgöra terroristbrott enligt 4 § terroristbrottslagen (2022:666) eller försök, förberedelse eller stämpling till eller underlåtenhet att avslöja eller förhindra sådant brott (5 kap. 3 a §). Transportstyrelsen ska vidare på Polismyndighetens begäran tillhandahålla en särskild sammanställning av uppgifter om körkort (5 kap. 5 §). Därutöver ska Transportstyrelsen på Polismyndighetens begäran lämna ut en uppgift om riskvärde (5 kap. 13 a §). Transportstyrelsen också på Polismyndighetens begäran lämna ut en personuppgift i vägtrafikregistret i form av en fotografisk bild av en enskild (5 kap. 14 §).
Tillgång till uppgifterna i vägtrafikregistret kan ges på ett flertal olika sätt. Bland annat kan uppgifter lämnas ut genom direktåtkomst (4 kap. 13–23 §§ vägtrafikdataförordningen), särskilda informationstjänster och annat elektroniskt informationsutbyte som grundas på överenskommelser mellan Transportstyrelsen och myndigheter eller bolag.24
Sekretess
Uppgifter i vägtrafikregistret kan omfattas av sekretess enligt bland annat 18 kap. 10 § OSL (körkorts referensnummer), 22 kap. 1 § OSL och 6 § OSF (folkbokföring och liknande registrering), 27 kap. 1 § och 6 § andra stycket OSL (verksamhet som avser bestämmande av skatt), 29 kap. 5 a § OSL (verksamhet som avser infrastrukturavgift) samt 35 kap. 4 § första stycket 3 OSL (belastningsuppgifter). I propositionen Behandling av personuppgifter samt registrering och användning av fordon på vägtrafikområdet finns en mer utförlig redovisning av tillämpliga sekretessbestämmelser.25
Genomförande av direktivet i svensk rätt
Uppgifter i vägtrafikregistret kan omfattas av sekretess. Enligt nuvarande reglering har Polismyndigheten endast rätt att ta del av vissa uppgifter i registret som kan omfattas av sekretess. Nuvarande reglering tillgodoser därför inte direktivets krav på att finansunderrättelseenheten ska ha tillgång till fullständiga uppgifter i nationella register över motorfordon.
Transportstyrelsen får medge direktåtkomst till uppgifter i vägtrafikregistret. Direktåtkomst kan vara ett sätt att uppfylla direktivets krav på att finansunderrättelseenheten ska ha omedelbar tillgång till uppgifter i register över motorfordon. Enligt nuvarande reglering får dock direktåtkomst endast medges till vissa uppgifter i vägtrafikregistret (3 kap. 4 § vägtrafikdatalagen). Därmed kan inte heller kravet på att finansunderrättelseenheten ska ha omedelbar tillgång till uppgifterna anses tillgodoses av nuvarande reglering.
24Prop. 2018/19:33 s. 52 f. 25Prop. 2018/19:33 s. 150 f.
För att i svensk rätt genomföra artikel 18.1 b vii i direktivet med avseende på register över motorfordon bör det därför införas en ny reglering om utlämnande av uppgifter i vägtrafikregistret till finansunderrättelseenheten.
Regleringen bör ske i föreskrifter på lägre nivå än lag. Sådana föreskrifter faller enligt utredningens bedömning inom regeringens restkompetens enligt 8 kap. 7 § regeringsformen, se avsnitt 10.3.2. Därmed behöver det inte införas någon bestämmelse om föreskriftsrätt för regeringen.
Luftfartygsregister
Regleringen om luftfartygsregister
Transportstyrelsen för register över luftfartyg, benämnt luftfartygsregistret (2 kap. 1 § luftfartslagen [2010:500] och 5 § 2 förordningen med instruktion för Transportstyrelsen). I registret ska föras in uppgifter om motordrivna luftfartyg och segelflygplan. Detsamma gäller andra luftfartyg som ska användas till luftfart utom svenskt område. Registrering i luftfartygsregistret är en förutsättning för att ett luftfartyg ska få användas vid luftfart.
Registret används i huvudsak för olika offentliga ändamål. Ytterligare regler om registrering i luftfartsregistret, bland annat vilka uppgifter om varje luftfartyg som ska föras in i registret, finns i förordningen (1986:172) om luftfartygsregistret m.m.
Sekretess
Uppgifterna i luftfartygsregistret är i huvudsak offentliga. Vissa sekretessbestämmelser som gäller för alla myndigheter kan dock bli tilllämpliga på uppgifter i registret, till exempel 21 kap. 3 § OSL (sekretess för vissa uppgifter om förföljda personer) och 21 kap. 7 § OSL (behandling i strid med dataskyddsregleringen).
Genomförande av direktivet i svensk rätt
Regleringen om luftfartygsregister innehåller inte några bestämmelser om utlämnande av uppgifter till myndigheter och enskilda på det sätt som regleringen om vägtrafikregister gör. Som framgår ovan kan vissa sekretessbestämmelser som gäller för alla myndigheter bli tilllämpliga, men det bör vara ovanligt att uppgifter i luftfartygsregistret omfattas av sekretess. För att uppfylla direktivets krav på att finansunderrättelseenheten ska ha tillgång till fullständig information i nationella register över luftfartyg behöver det dock enligt utredningens uppfattning införas en uppgiftsskyldighet för Transportstyrelsen i förhållande till finansunderrättelseenheten som bryter sekretessen enligt 21 kap. 3 § OSL. Nuvarande reglering uppfyller inte heller kravet på att finansunderrättelseenheten ska ha omedelbar tillgång till uppgifterna.
För att i svensk rätt genomföra artikel 18.1 b vii i direktivet med avseende på register över luftfartyg bör det därför införas en ny reglering om utlämnande av uppgifter i registret över luftfartyg till finansunderrättelseenheten.
Regleringen bör ske i föreskrifter på lägre nivå än lag. Sådana föreskrifter faller enligt utredningens uppfattning inom regeringens restkompetens enligt 8 kap. 7 § regeringsformen, se avsnitt 10.3.2. Därmed behöver det inte införas någon bestämmelse om föreskriftsrätt för regeringen.
Fartygsregistret
Fartygsregistret är inrättat för registrering av skepp, skeppsbyggen och båtar. Transportstyrelsen är registreringsmyndighet (1 kap. 2 § sjölagen [1994:1009], 1 kap. 1 § fartygsregisterförordningen [1975:927] och 5 § 3 förordningen med instruktion för Transportstyrelsen). Syftet med fartygsregistret är att ge offentlighet åt den information som ingår i registret (1 kap. 2 a § sjölagen).
I fartygsregisterförordningen regleras vilka uppgifter som ska föras in i fartygsregistret. Uppgifter ur registret lämnas i form av registerutdrag (5 kap. 26 §).
Transportstyrelsen får ge en myndighet eller någon annan direktåtkomst till fartygsregistret för de ändamål registret har i fråga om personuppgifter (1 kap. 2 och 4 §§ fartygsregisterförordningen).
Sekretess
Uppgifterna i fartygsregistret är i huvudsak offentliga. I likhet med luftfartygsregistret kan dock vissa sekretessbestämmelser som gäller för alla myndigheter bli tillämpliga på uppgifter i registret, till exempel 21 kap. 3 § OSL (sekretess för vissa uppgifter om förföljda personer) och 21 kap. 7 § OSL (behandling i strid med dataskyddsregleringen).
Genomförande av direktivet i svensk rätt
Som framgår ovan kan vissa sekretessbestämmelser som gäller för alla myndigheter bli tillämpliga på uppgifter i fartygsregistret, men i likhet med luftfartygsregistret bör det vara ovanligt att uppgifter i registret omfattas av sekretess. För att uppfylla direktivets krav på att finansunderrättelseenheten ska ha tillgång till fullständig information i nationella register över fartyg behöver det dock enligt utredningens uppfattning införas en uppgiftsskyldighet för Transportstyrelsen i förhållande till finansunderrättelseenheten som bryter sekretessen enligt 21 kap. 3 § OSL.
Transportstyrelsen får medge direktåtkomst till uppgifter i fartygsregistret för de ändamål registret har, bland annat för ändamålet att tillhandahålla uppgifter för verksamhet som staten ansvarar för enligt lag eller annan författning som för att kunna utföras förutsätter tillgång till den information som finns i registret (1 kap. 2 § 1 c och 4 § fartygsregisterförordningen). Direktåtkomst kan vara ett sätt att uppfylla direktivets krav på att finansunderrättelseenheten ska ha omedelbar tillgång till uppgifter i nationella register över fartyg. Fartygsregisterförordningen innehåller inte några begränsningar av vilka uppgifter som får tillhandahållas genom direktåtkomst. Därmed behöver det inte införas någon reglering för att uppfylla direktivets krav på att finansunderrättelseenheten ska ha omedelbar tillgång till uppgifterna.
För att i svensk rätt genomföra artikel 18.1 b vii i direktivet med avseende på nationella register över fartyg bör det införas en ny reglering om utlämnande av uppgifter i fartygsregistret till finansunderrättelseenheten. En sådan reglering bör ske i föreskrifter på lägre nivå än lag. Sådana föreskrifter faller enligt utredningens uppfattning inom regeringens restkompetens enligt 8 kap. 7 § regeringsformen, se av-
snitt 10.3.2. Därmed behöver det inte införas någon bestämmelse om föreskriftsrätt för regeringen.
10.2.16. Socialförsäkringsregister
Utredningens bedömning: Sjätte penningtvättsdirektivets krav
på att finansunderrättelseenheten ska ha tillgång till uppgifter i socialförsäkringsregister bör genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag.
Sjätte penningtvättsdirektivet
Enligt artikel 18.1 b viii i direktivet ska finansunderrättelseenheten ha omedelbar och direkt tillgång till fullständiga uppgifter i nationella socialförsäkringsregister.
Svensk rätt innehåller inte någon reglering om socialförsäkringsregister. Däremot behandlar Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten uppgifter om socialförsäkringsförmåner i sina verksamheter.
Regleringen om behandling av personuppgifter i verksamhet som avser socialförsäkringsförmåner
Försäkringskassan administrerar en stor del av den svenska socialförsäkringen och hanterar därutöver ett antal andra bidrag och ersättningar. Pensionsmyndigheten har i uppdrag att administrera och betala ut pensioner och andra förmåner som administreras av myndigheten.
I 114 kap. socialförsäkringsbalken finns bestämmelser som ska tillämpas vid Försäkringskassans och Pensionsmyndighetens behandling av personuppgifter i verksamhet som gäller förmåner enligt socialförsäkringsbalken (2 §). Med sådana förmåner avses familjeförmåner, förmåner vid sjukdom eller arbetsskada, särskilda förmåner vid funktionshinder, förmåner vid ålderdom, förmåner till efterlevande och bostadsstöd. Bestämmelserna ska också tillämpas vid behandling av personuppgifter i verksamhet som avser andra förmåner och ersättningar som enligt lag eller förordning eller särskilt beslut av regeringen handläggs av Försäkringskassan eller Pensionsmyndigheten.
Direktåtkomst till personuppgifter i verksamhet som avser socialförsäkringsförmåner är tillåten endast i den utsträckning som anges i lag eller förordning (114 kap. 14 § socialförsäkringsbalken och 4–6 §§ förordningen [2024:14] om behandling av personuppgifter vid Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten).
Sekretess
Sekretess gäller hos Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten för bland annat uppgift om en enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider men om uppgiften röjs, och uppgiften förekommer i ett ärende (28 kap. 1 § OSL).
I Försäkringskassans och Pensionsmyndighetens verksamheter gäller även de generellt tillämpliga sekretessbestämmelserna i 21 kap. OSL.
Genomförande av direktivet i svensk rätt
Personuppgifter som behandlas i Försäkringskassans och Pensionsmyndighetens verksamheter som avser socialförsäkringsförmåner kan ingå i register (114 kap. 2 § andra stycket socialförsäkringsbalken), men som konstateras ovan finns det inte någon reglering om socialförsäkringsregister i svensk rätt. Om den information som finansunderrättelseenheten ska ha tillgång till enligt direktivet inte lagras i databaser eller register ska medlemsstaterna enligt artikel 18.2 i direktivet vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att finansunderrättelseenheten får tillgång till informationen på annat sätt.
I Försäkringskassans och Pensionsmyndighetens verksamheter som avser socialförsäkringsförmåner gäller sekretess för bland annat vissa uppgifter om enskilds personliga förhållanden. Myndigheterna har enligt nuvarande reglering endast en begränsad uppgiftsskyldighet i förhållande till Polismyndigheten (se till exempel 2 § lagen om [2016:774] uppgiftsskyldighet vid samverkan mot viss organiserad brottslighet och 2 § förordningen [2016:775] om uppgiftsskyldighet vid samverkan mot viss organiserad brottslighet). Nuvarande reglering tillgodoser därför inte direktivets krav på att medlemsstaterna
ska säkerställa att finansunderrättelseenheten ska ha tillgång till information om socialförsäkringsförmåner.
För att i svensk rätt genomföra artikel 18.1 b viii och 18.2 i direktivet bör det därför införas en ny reglering om utlämnande av personuppgifter som behandlas i Försäkringskassans och Pensionsmyndighetens verksamheter som avser socialförsäkringsförmåner till finansunderrättelseenheten. Regleringen bör ske i föreskrifter på lägre nivå än lag. Sådana föreskrifter faller enligt utredningens uppfattning inom regeringens restkompetens enligt 8 kap. 7 § regeringsformen, se avsnitt 10.3.2. Därmed behöver det inte införas någon bestämmelse om föreskriftsrätt för regeringen.
10.2.17. Uppgifter i tullverksamhet
Utredningens bedömning: Sjätte penningtvättsdirektivets krav
på att finansunderrättelseenheten ska ha tillgång till uppgifter i tullverksamhet bör genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag.
Sjätte penningtvättsdirektivet
Enligt artikel 18.1 b ix i direktivet ska finansunderrättelseenheten ha omedelbar tillgång till fullständiga uppgifter i tullverksamhet (eng. customs data), inbegripet uppgifter om in- och utförsel av kontanta medel.
För svensk del motsvaras det närmast av uppgifter i tulldatabasen och tullinformationssystemet samt av andra uppgifter som behandlas i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet. Utlämnande av uppgifter om in- och utförsel av kontanta medel regleras i kontantkontrollförordningen.
Tulldatabasen
Regleringen om tulldatabasen
Tulldatabasen är en samling uppgifter som med hjälp av automatiserad behandling används gemensamt i Tullverkets verksamhet för de ändamål som anges i lagen (2001:185) om behandling av uppgifter
i Tullverkets verksamhet (2 kap. 1 §). I databasen får uppgifter behandlas om personer som omfattas av Tullverkets verksamhet enligt 1 kap. 4 § 1–3 samma lag, till exempel bestämmande, redovisning, betalning och återbetalning av tull, annan skatt och avgifter samt tillsyn, kontroll, uppföljning och planering av verksamheten (2 kap. 2 § samma lag). Uppgifter om andra personer får behandlas om det behövs för handläggningen av ett ärende.
Vilka uppgifter som får behandlas i tulldatabasen framgår av 2 kap. 3 § lagen om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet och föreskrifter som meddelas av Tullverket (1 kap. 2 § förordningen [2001:646] om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet).
Kronofogdemyndigheten, Skatteverket och en enskild får medges direktåtkomst till tulldatabasen i den utsträckning som följer av 2 kap. 7 och 8 §§ lagen om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet.
Sekretess
Enligt 27 kap. 1 § första stycket OSL gäller sekretess i verksamhet av visst slag på skatteområdet för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden. Sekretessen är absolut. Av 27 kap. 1 § tredje stycket OSL framgår att med skatt menas i 27 kap. OSL även tull och annan indirekt skatt.
Enligt 27 kap. 3 § första stycket OSL gäller sekretessen enligt 27 kap. 1 § OSL för uppgift hos Tullverket. Sekretessens styrka är här begränsad till ett omvänt skaderekvisit, det vill säga sekretess gäller om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde lider skada eller men. Motsvarande sekretess gäller enligt paragrafens andra stycke i en myndighets verksamhet som avser förande av eller uttag ur tulldatabasen enligt lagen om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet för uppgift som har tillförts databasen. Denna bestämmelse är tillämplig både hos Tullverket och hos de myndigheter som har direktåtkomst till uppgifter i databasen.
Genomförande av direktivet i svensk rätt
Uppgifter i tulldatabasen kan omfattas av sekretess. Tullverket har inte någon uppgiftsskyldighet i förhållande till Polismyndigheten i fråga om uppgifter i tulldatabasen. Nuvarande reglering tillgodoser
därför inte direktivets krav på att finansunderrättelseenheten ska ha omedelbar tillgång till fullständiga uppgifter i tullverksamhet i fråga om tulldatabasen.
För att i svensk rätt genomföra artikel 18.1 b ix i direktivet bör det därför införas en ny reglering om utlämnande av uppgifter i tulldatabasen till finansunderrättelseenheten. En sådan reglering bör ske i föreskrifter på lägre nivå än lag. Sådana föreskrifter faller enligt utredningens uppfattning inom regeringens restkompetens enligt 8 kap. 7 § regeringsformen, se avsnitt 10.3.2. Därmed behöver det inte införas någon bestämmelse om föreskriftsrätt för regeringen.
Tullinformationssystemet
Regleringen om tullinformationssystemet
Tullinformationssystemet (TIS) är en gemensam internationell databas som syftar till att underlätta informationsutbytet mellan EU:s medlemsstater i syfte att effektivisera bekämpningen av brott inom tullområdet. Systemet grundar sig på dels rådets förordning (EG) nr 515/97 om ömsesidigt bistånd mellan medlemsstaternas administrativa myndigheter och om samarbete mellan dessa och kommissionen för att säkerställa en korrekt tillämpning av tull- och jordbrukslagstiftningen (rådsförordningen), dels rådets beslut 2009/917/RIF av den 30 november 2009 om användning av informationsteknik för tulländamål (rådsbeslutet).
TIS består av två databaser – TIS-EU för verksamheten under Effektiv handel (icke brottsbekämpande verksamhet) och TIS-MS för den brottsbekämpande verksamheten. TIS-EU ska hjälpa tullmyndigheterna och andra behöriga myndigheter att utbyta information för att bekämpa brott mot EU:s gemensamma tull- och jordbrukslagstiftning medan TIS-MS ska underlätta informationsutbyte för att bekämpa brott mot medlemsstaternas nationella tullagstiftning.26 Tullinformationssystemet innehåller också en särskild databas kallad FIDE med information om pågående och avslutade tullutredningar.
Förordningen (2016:904) om tullinformationssystemet innehåller kompletterande bestämmelser till rådsförordningen avseende svenska myndigheters användning av TIS samt genomför rådsbeslutet (1 §).
Tillgång till uppgifter i TIS får ges till de nationella myndigheter som medlemsstaterna har utsett. Dessa myndigheter ska vara tullmyndigheter men kan också vara andra nationella myndigheter som har sådana uppgifter och befogenheter att ingripa mot den berörda brottsligheten att de behöver ha tillgång till TIS (artikel 29.1 och 29.2 i rådsförordningen samt artikel 7 i rådsbeslutet). En förteckning över de myndigheter som har utsetts ska skickas till kommissionen och förteckningen ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning (artikel 29.2 i rådsförordningen).
För svensk del är det Tullverket som får föra in uppgifter i TIS i enlighet med rådsförordningen och rådsbeslutet (3 § förordningen om tullinformationssystemet). Tullverket är också behörig myndighet enligt rådsbeslutet (4 § förordningen om tullinformationssystemet). Uppgifter ur TIS-EU får användas av Ekobrottsmyndigheten, Kustbevakningen, Läkemedelsverket, Polismyndigheten, Statens jordbruksverk och Tullverket i den utsträckning myndigheten har befogenhet att vidta åtgärder för att förebygga, utreda och beivra överträdelser av EU:s tull- eller jordbrukslagstiftning (5 §). Uppgifter ur TIS-MS får användas av Ekobrottsmyndigheten, Kustbevakningen, Läkemedelsverket, Polismyndigheten, Skatteverket och Tullverket i den utsträckning myndigheten har befogenhet att vidta åtgärder för att förebygga, utreda och beivra överträdelser av nationell lagstiftning (6 §). Myndigheterna får ha direktåtkomst till TIS i den utsträckning som följer av 7–9 §§ förordningen om tullinformationssystemet.
Genomförande av direktivet i svensk rätt
Som framgår av det ovanstående har Polismyndigheten enligt nuvarande reglering redan tillgång till uppgifter i TIS. EU-rätten gör det inte möjligt att utvidga Polismyndighetens tillgång till TIS för att kunna fullgöra andra uppgifter än de som anges i rådsförordningen och rådsbeslutet (förebygga, utreda och beivra aktiviteter som strider mot tull- eller jordbrukslagstiftningen eller nationell tullagstiftning). Mot den bakgrunden anser utredningen att det inte skulle vara förenligt med EU-rätten att i svensk rätt införa en reglering som ger Polismyndigheten tillgång till uppgifter i TIS för några andra syften än de som anges i nuvarande reglering.
Kontroller av kontanta medel som förs in i eller ut ur unionen
Regleringen om kontroller av kontanta medel som förs in eller ut ur EU
Kontantkontrollförordningen innehåller bestämmelser om bland annat skyldighet att redovisa kontanta medel som förs in eller ut ur EU. Syftet med förordningen är att föreskriva ett system för kontroller av kontanta medel som förs in i eller ut ur EU, för att komplettera den rättsliga ram för förebyggande och förhindrande av penningtvätt och finansiering av terrorism som fastställs i fjärde penningtvättsdirektivet (artikel 1).27
Med uttrycket kontanta medel avses kontanter, överlåtbara innehavarinstrument, råvaror som används som mycket likvida värdebevarare och förbetalda kort (artikel 2.1 a i kontantkontrollförordningen).
Skyldigheten att anmäla ledsagade kontanta medel framgår av artikel 3.1 i förordningen. En bärare som medför kontanta medel till ett värde av minst 10 000 euro ska anmäla dessa till de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där de reser in i eller ut ur EU och göra de kontanta medlen tillgängliga för kontroll.
Skyldigheten att redovisa oledsagade kontanta medel framgår av artikel 4.1. Om oledsagade kontanta medel till ett värde av minst 10 000 euro förs in i eller ut ur EU får de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där de kontanta medlen förs in i eller ut ur EU kräva att avsändaren eller mottagaren av de kontanta medlen, eller en företrädare, allt efter omständigheterna, lämnar en redovisning, inom en fast tidsfrist på 30 dagar. De behöriga myndigheterna får tillfälligt kvarhålla de kontanta medlen tills avsändaren, mottagaren eller en företrädare lämnar redovisningen.
De behöriga myndigheterna ska enligt artikel 9.1 registrera den information som erhålls i enlighet med artikel 3 (skyldighet att anmäla ledsagade kontanta medel), artikel 4 (skyldighet att redovisa oledsagade kontanta medel), artikel 5.3 (om skyldigheten att anmäla kontanta medel enligt artikel 3 eller 4 inte har fullgjorts) eller artikel 6 (belopp under tröskelvärdet som misstänks ha anknytning till brottslig handling) och översända den till finansunderrättelseenheten i den medlemsstat där informationen erhölls.
27 Hänvisningar till fjärde penningtvättsdirektivet ska anses som hänvisningar till penningtvättsförordningen och sjätte penningtvättsdirektivet, se artikel 64 i penningtvättsförordningen.
Tullverket är behörig myndighet vid tillämpning av kontantkontrollsförordningen, liksom Polismyndigheten och Kustbevakningen, när dessa myndigheter medverkar i Tullverkets kontrollverksamhet.28
Genomförande av direktivet i svensk rätt
Det följer direkt av kontantkontrollförordningen att Tullverket ska rapportera uppgifter om kontanta medel som förs in eller ut ur EU till finansunderrättelseenheten, det vill säga till Finanspolisen (artikel 9.1). Enligt utredningens uppfattning tillgodoser de reglerna direktivets krav på finansunderrättelseenhetens tillgång till uppgifter om in- och utförsel av kontanta medel.
Uppgifter i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet
Regleringen om personuppgiftsbehandling i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet
I lagen (2018:1694) om Tullverkets behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område finns bestämmelser om gemensamt tillgängliga uppgifter. Uttrycket gemensamt tillgängliga uppgifter täcker inte enbart register i traditionell bemärkelse utan alla uppgiftssamlingar i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet avsedda för en obestämd krets av personer.29
Personuppgifter som får göras gemensamt tillgängliga är 1) uppgifter som kan antas ha samband med misstänkt brottslig verksamhet, om den misstänkta verksamheten innefattar brott för vilket det är föreskrivet fängelse i ett år eller mer, eller sker systematiskt, 2) uppgifter som behövs för övervakningen av en person som kan antas komma att begå brott för vilket det är föreskrivet fängelse i två år eller mer, och är allvarligt kriminellt belastad, 3) uppgifter som förekommer i ett ärende om utredning av eller lagföring för brott, 4) uppgifter som förekommer i ett ärende om uppbörd, 5) uppgifter som har rapporterats till Tullverkets ledningscentraler, samt 6) uppgifter som behandlas i syfte att fullgöra internationella åtaganden, om det krävs för att den aktuella förpliktelsen ska kunna fullgöras (3 kap. 2 §).
28Prop. 2020/21:184 s. 23. 29Prop. 2016/17:91 s. 116.
Polismyndigheten får för ett syfte som anges i 1 kap. 2 § brottsdatalagen (2018:1177) medges direktåtkomst till personuppgifter som har gjorts gemensamt tillgängliga (3 kap. 7 §). Ett sådant syfte är att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet.
Genomförande av direktivet i svensk rätt
Med utgångspunkt i finansunderrättelseenhetens uppgifter och ansvar enligt sjätte penningtvättsdirektivet bör de uppgifter som får göras gemensamt tillgängliga enligt lagen om Tullverkets behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område i hög grad motsvara de uppgifter i tullverksamhet som finansunderrättelseenheten ska ha tillgång till enligt direktivet. Eftersom Finanspolisen kan medges direktåtkomst till uppgifterna uppfylls direktivets krav på finansunderrättelseenheten ska ha omedelbar tillgång till uppgifterna. Kraven i artikel 18.1 ix i tillgodoses således av gällande rätt när det gäller uppgifter som Tullverket behandlar i den brottsbekämpande verksamheten.
10.2.18. Vapenregister
Utredningens bedömning: Sjätte penningtvättsdirektivets krav
på att finansunderrättelseenheten ska ha tillgång till information som finns i nationella vapenregister tillgodoses av gällande rätt.
Sjätte penningtvättsdirektivet
Enligt artikel 18.1 b x i direktivet ska finansunderrättelseenheten ha omedelbar och direkt tillgång till fullständiga uppgifter i nationella vapenregister. För svensk del motsvaras det närmast av de register som regleras i 1 a kap. vapenlagen (1996:67).
Regleringen om vapenregister
Polismyndigheten ska enligt 1 a kap. 7 § vapenlagen med hjälp av automatiserad behandling föra separata register över 1) personer eller organisationer som har meddelats tillstånd att inneha skjutvapen eller
ammunition m.m. (vapeninnehavarregistret), 2) skjutvapen som en person eller organisation har fått tillstånd att inneha, skjutvapen som har upphittats eller skjutvapen som har anmälts stulna eller försvunna (vapenregistret), 3) personer eller organisationer som har meddelats tillstånd att driva handel med skjutvapen m.m. (vapenhandlarregistret och vapenmäklarregistret) samt 4) sammanslutningar som har auktoriserats enligt vapenlagen (registret över auktoriserade sammanslutningar för jakt- eller målskytte). I vapenförordningen (1996:70) finns ytterligare bestämmelser om registrens innehåll (1 a kap. 1 §).
Vapenregistren ska ha till ändamål att underlätta handläggningen av frågor om tillstånd enligt vapenlagen samt ge information om sådana uppgifter som behövs för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet eller för att utreda eller beivra brott med anknytning till skjutvapen (1 a kap. 8 § vapenlagen).
Hos Polismyndigheten får uppgifter i vapenregister ges till 1) anställda som handlägger vapenärenden, 2) anställda som arbetar vid myndighetens ledningscentraler och 3) de särskilt angivna tjänstemän vid myndigheten som avses i 3 kap. 6 § andra stycket polisens brottsdatalag (1 a kap. 4 § vapenförordningen).
Bestämmelserna i 3 kap. 6 § andra stycket polisens brottsdatalag gäller för sökningar som görs av särskilt utvalda tjänstemän
1. när de utför beredningsuppgifter i underrättelseverksamhet och
arbetet befinner sig i ett inledande skede,
2. i syfte att i underrättelseverksamhet bearbeta och analysera person-
uppgifter som har gjorts gemensamt tillgängliga med stöd av 3 kap. 2 § första stycket 1 eller 2 polisens brottsdatalag och som enbart dessa tjänstemän har tillgång till,
3. i syfte att utreda brott för vilket det är föreskrivet fängelse i fyra
år eller mer, eller
4. i syfte att samordna utredningar om brott som kan vara syste-
matiska och för vilka det är föreskrivet fängelse i två år eller mer.
Anställda hos Finanspolisen tillhör de särskilt angivna tjänstemän som avses i 3 kap. 6 § andra stycket polisens brottsdatalag.
Genomförande i svensk rätt
Som framgår ovan har Finanspolisen direkt tillgång till fullständiga uppgifter i vapenregistren enligt vapenlagen och vapenförordningen. Direktivets krav på att finansunderrättelseenheten ska ha tillgång till uppgifter i vapenregister tillgodoses således av gällande rätt.
10.2.19. Information hos finansiella tillsynsorgan
Utredningens förslag: Finansinspektionen ska på begäran lämna
de uppgifter som finansunderrättelseenheten behöver för att kunna utföra sin uppgift att förebygga, förhindra eller upptäcka penningtvätt eller finansiering av terrorism. En sådan begäran ska behandlas med särskild skyndsamhet.
En uppgift ska inte lämnas om det finns en sekretessbestämmelse som är tillämplig på uppgiften och övervägande skäl talar för att det intresse som sekretessen ska skydda har företräde framför intresset av att uppgiften lämnas ut.
Sjätte penningtvättsdirektivet
Enligt artikel 18.1 b xiv i direktivet ska finansunderrättelseenheten ha omedelbar tillgång till fullständig information som innehas av finansiella tillsynsorgan, i enlighet med artiklarna 45 och 50.2 i direktivet. För svensk del är Finansinspektionen finansiell tillsynsmyndighet.
Sekretess
I avsnitt 18.8 finns en redovisning av de sekretessbestämmelser som blir tillämpliga i Finansinspektionens verksamhet.
Genomförande av direktivet i svensk rätt
Bestämmelserna i artikel 18.1 b xiv i direktivet kan enligt utredningens uppfattning inte tolkas som att finansunderrättelseenheten ska ha omedelbar tillgång till alla uppgifter som finns hos finansiella tillsynsorgan. En rimlig tolkning är i stället att hänvisningen till artiklarna 45 och 50.2 i direktivet sätter gränserna för vilka uppgifter som omfattas av bestämmelserna.
Enligt artikel 45.1 i direktivet har behöriga myndigheter, vilket för svensk del omfattar såväl Finanspolisen som Finansinspektionen, en generell samarbetsskyldighet i förhållande till varandra för att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism. Medlemsstaterna får enligt artikel 45.3 inte förbjuda eller föreskriva orimligt eller onödigt restriktiva villkor för informationsutbyte eller bistånd mellan behöriga myndigheter. Av artikel 50.2 b framgår att sekretess inte ska hindra utbyte av information mellan finansiella tillsynsorgan och finansunderrättelseenheten. Mot den bakgrunden får artikel 18.1 b xiv anses innebära att finansunderrättelseenheten ska ha tillgång till de uppgifter hos finansiella tillsynsorgan som finansunderrättelseenheten behöver för att kunna utföra sina uppgifter med avseende på bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism.
Medlemsstaterna får enligt direktivet i undantagsfall tillåta att finansunderrättelseenheten inte ges tillgång till begärd information om tillgången till informationen skulle ha en negativ inverkan på pågående utredningar eller om tillgången till information skulle vara klart oproportionerlig i förhållande till en fysisk persons legitima intresse med avseende på det ändamål för vilket informationen har begärts (artikel 18.2a i direktivet). Denna möjlighet bör utnyttjas när det gäller uppgifter som finns hos Finansinspektionen, se även avsnitt 10.2.27.
I Finansinspektionens verksamhet gäller sekretess för vissa uppgifter. Nuvarande reglering tillgodoser därför inte direktivets krav på finansunderrättelseenhetens tillgång till information som innehas av finansiella tillsynsorgan. Inte heller kravet på att finansunderrättelse-
enheten ska ha omedelbar tillgång till uppgifterna tillgodoses av nuvarande reglering.
För att i svensk rätt genomföra artikel 18.1 b xiv i direktivet bör det därför införas en ny reglering om uppgiftsskyldighet för Finansinspektionen i förhållande till finansunderrättelseenheten. Denna uppgiftsskyldighet är inte begränsad till uppgifter i en viss databas eller register eller uppgifter av ett speciellt slag, utan avser alla uppgifter som Finansinspektionen förfogar över som finansunderrättelseenheten behöver för att förebygga, förhindra eller upptäcka penningtvätt eller finansiering av terrorism. I så motto liknar den föreslagna uppgiftsskyldigheten den uppgiftsskyldighet som myndigheter har i förhållande till varandra inom ramen för samverkan enligt lagen om uppgiftsskyldighet vid samverkan mot viss organiserad brottslighet (2 §) och finansunderrättelseenhetens uppgiftsskyldighet i förhållande till vissa brottsbekämpande myndigheter enligt lagen om finansiell information i brottsbekämpningen (4 §). En liknande uppgiftsskyldighet finns även för deltagare inom ramen för samverkan enligt penningtvättslagen (4 a kap. 3 §). De lagarna innehåller även ett undantag från uppgiftsskyldigheten som i allt väsentligt motsvarar det undantag från finansunderrättelseenhetens tillgång till information som får införas enligt 18.2a i sjätte penningtvättsdirektivet. Undantaget i lagen om finansiell information i brottsbekämpningen genomför artikel 7.2 i direktivet om finansiell information som har i princip har samma lydelse som undantaget i sjätte penningtvättsdirektivet. Mot denna bakgrund finns det enligt utredningens uppfattning skäl att reglera Finansinspektionens uppgiftsskyldighet i förhållande till finansunderrättelseenheten på lagnivå, trots att föreskrifter om uppgiftsskyldighet för en myndighet under regeringen faller inom regeringens restkompetens enligt 8 kap. 7 § regeringsformen, se avsnitt 10.2.3.
Mot denna bakgrund bör det i den nya penningtvättslagen införas en bestämmelse som anger att Finansinspektionen på begäran ska lämna ut de uppgifter som finansunderrättelseenheten behöver för att kunna utföra sin uppgift att förebygga, förhindra eller upptäcka penningtvätt eller finansiering av terrorism. För att uppfylla direktivets krav på att finansunderrättelseenheten ska ha omedelbar tillgång till uppgifterna bör det av bestämmelsen framgå att en sådan begäran ska behandlas med särskild skyndsamhet. Det bör av den nya penningtvättslagen även framgå att en uppgift inte behöver lämnas om det finns en sekretessbestämmelse som är tillämplig på upp-
giften och övervägande skäl talar för att det intresse som sekretessen ska skydda har företräde framför intresset av att uppgiften lämnas ut. Det motsvarar i huvudsak begränsningen som finns i 2 § andra stycket lagen om uppgiftsskyldighet vid samverkan mot viss organiserad brottslighet, 4 § andra stycket lagen om finansiell information i brottsbekämpningen och 4 a kap. 3 § andra stycket penningtvättslagen.
10.2.20. Handel med utsläppsrätter
Utredningens bedömning: Sjätte penningtvättsdirektivets krav
på att finansunderrättelseenheten ska ha tillgång till information som finns i databaser som lagrar uppgifter om handel med utsläppsrätter för koldioxid tillgodoses av gällande rätt.
Sjätte penningtvättsdirektivet
Enligt artikel 18.1 b xv i direktivet ska finansunderrättelseenheten ha omedelbar och direkt tillgång till fullständiga uppgifter i databaser som lagrar uppgifter om handel med utsläppsrätter för koldioxid enligt kommissionens förordning (EU) 389/2013.30 Detta får antas avse det så kallade unionsregistret som har inrättats enligt nämnda förordning.
Utsläppshandelsdirektivet
Genom utsläppshandelsdirektivet inrättades ett system för handel med utsläppsrätter inom EU.31 Det totala antalet utsläppsrätter inom utsläppshandelssystemet är begränsat och antalet nya utsläppsrätter som utfärdas sänks från år till år. På så sätt begränsas den mängd utsläpp av växthusgaser som sammantaget får släppas ut från de verksam-
30 Kommissionens förordning (EU) nr 389/2013 av den 2 maj 2013 om upprättande av ett unionsregister i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG och Europaparlamentets och rådets beslut nr 280/2004/EG och nr 406/2009/EG samt om upphävande av kommissionens förordningar (EU) nr 920/2010 och (EU) nr 1193/2011. 31 Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växt husgaser inom unionen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG.
heter som omfattas av systemet. Tanken är att utbud och efterfrågan ska reglera priset och att den gradvisa minskningen leder till att det blir mindre kostsamt att minska utsläppen än att införskaffa fler utsläppsrätter.
Verksamhetsutövare kan erhålla utsläppsrätter på i huvudsak tre olika sätt: genom gratis tilldelning, auktionering eller förvärv på den öppna marknaden.
Förordningen om inrättandet av unionsregistret
Sedan den 1 januari 2012 hålls utsläppsrätter i ett gemensamt register för EU som kallas för unionsregistret, vilket har inrättats genom kommissionens förordning (EU) 389/2013. Unionsregistret är i praktiken en elektronisk plattform för att hantera uppgifter om bland annat upprättande av konton, utfärdande av tilldelade utsläppsrätter, köp och försäljning av utsläppsrätter samt överlämnande av utsläppsrätter. De verksamhetsutövare eller privatpersoner som vill handla med utsläppsrätter kan ansöka hos den nationella administratören om att öppna ett konto i registret.
Utsläppshandeln har delats in i handelsperioder. Från och med den fjärde handelsperioden, som inleddes den 1 januari 2021, ersattes förordning (EU) 389/2013 av kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/1122 vad gäller unionsregistrets funktion (registerförordningen).32 Förordning (EU) 389/2013 ska dock fortsätta att gälla till och med den 1 januari 2026 för alla åtgärder som krävs i förhållande till handelsperioden 2013–2020 (artikel 88 i registerförordningen).
Svensk reglering om kontoföring i unionsregistret
De svenska bestämmelserna om kontoföring i unionsregistret finns i lagen (2020:1173) om vissa utsläpp av växthusgaser och förordningen (2020:1180) om vissa utsläpp av växthusgaser som kompletterar EUförordningar som har antagits med stöd av utsläppshandelsdirektivet, till exempel registerförordningen. Statens energimyndighet är nationell administratör enligt registerförordningen, så kallad kontoförings-
32 Kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/1122 av den 12 mars 2019 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG vad gäller unionsregistrets funktion.
myndighet (19 § andra stycket lagen om vissa utsläpp av växthusgaser och 2 kap. 4 § förordningen om vissa utsläpp av växthusgaser).
Registerförordningen innehåller en uppgiftsskyldighet för nationella administratörer i förhållande till finansunderrättelseenheten
Enligt artikel 67.3 i registerförordningen ska den nationella administratören, samt dess verksamhetsledare och anställda, samarbeta fullt ut med den finansunderrättelseenhet som avses i artikel 32 i fjärde penningtvättsdirektivet genom att snarast
a) på eget initiativ informera finansunderrättelseenhet när de känner
till, misstänker eller har rimliga skäl att misstänka att det förekommer, har förekommit, eller gjorts försök till penningtvätt, finansiering av terrorism eller andra brottsliga handlingar,
b) på begäran ge finansunderrättelseenheten all nödvändig information
enligt de förfaranden som inrättats genom tillämplig lagstiftning.
Hänvisningar till fjärde penningtvättsdirektivet ska anses som hänvisningar till penningtvättsförordningen och sjätte penningtvättsdirektivet, se artikel 64 i penningtvättsförordningen.
Bestämmelser som motsvarar artikel 67.3 i registerförordningen finns även i artikel 98 i förordning (EU) 389/2013.
Genomförande av direktivet i svensk rätt
Det följer direkt av registerförordningen att den nationella administratören, för svensk del Statens energimyndighet, efter begäran snarast ska ge finansunderrättelseenheten all nödvändig information. Detta inbegriper uppgifter som finns i unionsregistret.
Enligt 31 kap. 11 § OSL gäller sekretess i verksamhet som avser förande av det unionsregister för utsläppsrätter som avses i lagen om vissa utsläpp av växthusgaser för uppgift som lämnar eller bidrar till upplysning om ställningen på ett konto i registret, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att kontoinnehavaren lider skada. Enligt 10 kap. 28 § OSL hindrar inte sekretess att en uppgift lämnas till en annan myndighet, om uppgiftsskyldighet följer av lag eller förordning. En föreskrift i en EU-förordning är att jämställa med en
föreskrift i lag eller förordning.33 Nuvarande reglering gör det således möjligt för Statens energimyndighet att fullgöra sin uppgiftsskyldighet i förhållande till finansunderrättelseenheten enligt registerförordningen.
Mot denna bakgrund anser utredningen att bestämmelserna om nationella administratörers uppgiftsskyldighet i förhållande till finansunderrättelseenheten i registerförordningen och 10 kap. 28 § OSL tillgodoser direktivets krav på att finansunderrättelseenheten ska ha omedelbar och direkt tillgång till fullständig information i databaser som lagrar uppgifter om handel med utsläppsrätter för koldioxid.
10.2.21. Nationella register över migration
Utredningens förslag: En begäran av finansunderrättelseenheten
att få tillgång till uppgifter i den centrala utlänningsdatabasen eller Migrationsverkets register över fingeravtryck och fotografier ska hanteras med särskild skyndsamhet, om uppgifterna behövs för att finansunderrättelseenheten ska kunna utföra sin uppgift att förebygga, förhindra eller upptäcka penningtvätt eller finansiering av terrorism.
Utredningens bedömning: Sjätte penningtvättsdirektivets krav
på att finansunderrättelseenheten ska ha tillgång till information som finns i nationella register över migration och immigration tillgodoses av gällande rätt.
Sjätte penningtvättsdirektivet
Enligt artikel 18.1 b xvii i direktivet ska finansunderrättelseenheten ha omedelbar och direkt tillgång till fullständig information i nationella register över migration och immigration. För svensk del motsvaras det närmast av centrala utlänningsdatabasen och Migrationsverkets register över fingeravtryck och fotografier.
33 Jfr prop. 2016/17:78 s.49.
Centrala utlänningsdatabasen och Migrationsverkets register över fingeravtryck och fotografier
Centrala utlänningsdatabasen (CUD) är den centrala databasen inom Migrationsverket. CUD innehåller samtliga Migrationsverkets enheters ärendehantering av bland annat tillståndsärenden, medborgarskapsärenden, diarieföring, asylprövningar, flyktingmottagning, bidragshantering och kommunplaceringar. CUD innehåller en mängd personuppgifter, även känsliga sådana. Det rör sig inte bara om uppgifter avseende de utlänningar som har sökt eller söker svenskt medborgarskap eller tillstånd att besöka, bo, arbeta eller studera i Sverige, utan även de som ansökt om till exempel uppehålls- eller arbetstillstånd men som fått avslag på sina ansökningar. Även utlänningar som avvisats vid gränsen, tagits i förvar eller dömts till utvisning från Sverige är registrerade.34
Polismyndigheten har åtkomst till viss information i CUD. Informationen används vid Polismyndighetens verksamhet som avser in- och utresekontroll, utlännings vistelse i och avlägsnande från Sverige samt Schengenviseringar.35
Till skillnad från vissa andra register och databaser, till exempel tulldatabasen, finns ingen särreglering av CUD. För Migrationsverkets behandling av personuppgifter i CUD gäller bland annat utlänningsdatalagen och utlänningsdataförordningen.
Migrationsverkets personuppgiftsbehandling avseende fingeravtryck och fotografier är dock särreglerad. Av 15 § utlänningsdatalagen framgår att Migrationsverket får föra separata register över fingeravtryck och fotografier som tas med stöd av 9 kap. 8 § utlänningslagen (2005:716). Enligt den bestämmelsen får Migrationsverket eller Polismyndigheten fotografera en utlänning och, om utlänningen fyllt 14 år, ta hans eller hennes fingeravtryck bland annat om utlänningen inte kan styrka sin identitet när han eller hon kommer till Sverige, om utlänningen ansöker om uppehållstillstånd som flykting eller som annan skyddsbehövande eller om det finns grund att besluta om förvar. Registrens uppgifter om fingeravtryck eller fotografier får endast användas i vissa särskilt utpekade verksamheter eller situationer (15 § andra stycket utlänningsdatalagen).
34Prop. 2015/16:65 s. 29 och 30. 35Prop. 2015/16:65 s. 30.
Polismyndigheten får medges direktåtkomst till personuppgifter hos Migrationsverket (19 § första stycket 1 utlänningsdatalagen). Polismyndighetens direktåtkomst ska dock begränsas till sådana personuppgifter som myndigheten behöver för de ändamål som anges i 11 § 1–4 samt 15 § andra stycket 2 och 6 utlänningsdatalagen (9 § utlänningsdataförordningen). Dessa ändamål har anknytning till verksamhet enligt utlännings- och medborgarskapslagstiftningen, till exempel kontroll av utlänning i samband med in- och utresa, kontroll under vistelsen i Sverige, utförande av arbetsuppgifter som gäller mottagande och bosättning av asylsökande och andra utlänningar samt ärenden om avvisning och utvisning.
Migrationsverket är vidare skyldig att på Polismyndighetens begäran lämna ut personuppgifter som verket behandlar enligt 11 § 1 eller 2 och 15 § andra stycket 1, 2, 5 eller 6 utlänningsdatalagen (20 § andra stycket utlänningsdatalagen). Jämfört med de uppgifter som Migrationsverket får tillhandahålla Polismyndigheten vid direktåtkomst omfattar denna uppgiftsskyldighet färre uppgifter som behandlas med stöd av 11 § utlänningsdatalagen, men något fler som behandlas med stöd av 15 § (register över fingeravtryck och fotografier).
Sekretess
Enligt 21 kap. 5 § första stycket OSL gäller sekretess för uppgift som rör en utlänning, om det kan antas att röjande av uppgiften skulle medföra fara för att någon utsätts för övergrepp eller lider annat allvarligt men som föranleds av förhållandet mellan utlänningen och en utländsk stat eller myndighet eller organisation av utlänningar. Sekretessen gäller alltså med ett så kallat rakt skaderekvisit, det vill säga presumtionen är att uppgifterna är offentliga.
Enligt 37 kap. 1 § första stycket OSL gäller sekretess i verksamhet för kontroll över utlänningar och i ärende om svenskt medborgarskap för uppgift om en enskilds personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till denne lider men. Sekretessen gäller i detta fall med ett omvänt skaderekvisit och presumtionen är således att uppgifterna inte är offentliga.
Uppgift i ärende om arbetstillstånd för utlänning omfattas av sekretess enligt 28 kap. 15 § första stycket OSL. Sekretess gäller även enligt
26 kap. 1 § OSL i ärenden om bistånd åt asylsökanden och andra utlänningar.
Genomförande av direktivet i svensk rätt
Uppgifter som finns hos Migrationsverket kan omfattas av sekretess. Migrationsverket har enligt nuvarande reglering en uppgiftsskyldighet i förhållande till Polismyndigheten. Migrationsverkets tillhandahållande av uppgifter i form av direktåtkomst är dock begränsad till vissa i utlänningsdatalagen särskilt angivna ändamål som har anknytning till utlännings- och medborgarskapslagstiftningen. Finansunderrättelseenheten bör därmed inte kunna medges direktåtkomst till dessa uppgifter i syfte att fullgöra sina uppgifter med avseende på bekämpning av penningtvätt eller finansiering av terrorism.
Bestämmelserna om Migrationsverkets uppgiftsskyldighet i förhållande till Polismyndigheten i 20 § andra stycket utlänningsdatalagen ställer däremot inte upp något krav på att uppgifterna behövs för ett visst ändamål. Bestämmelserna innebär att Migrationsverket har en omfattande uppgiftsskyldighet i förhållande till finansunderrättelseenheten. Utredningen bedömer att uppgiftsskyldigheten omfattar de uppgifter i CUD och Migrationsverkets register över fingeravtryck och fotografier som finansunderrättelseenheten kan behöva för att kunna utföra sin uppgift att förebygga, förhindra eller upptäcka penningtvätt eller finansiering av terrorism. Mot den bakgrunden anser utredningen att direktivets krav på att finansunderrättelseenheten ska ha tillgång till fullständiga uppgifter i register över migration och immigration tillgodoses av gällande rätt.
Däremot uppfylls inte direktivets krav på att finansunderrättelseenheten ska ha omedelbar tillgång till uppgifterna. För att genomföra direktivet bör det därför införas en bestämmelse i utlänningsdatalagen som anger att en begäran av finansunderrättelseenheten att ta del av uppgifter enligt 20 § andra stycket utlänningsdatalagen ska hanteras med särskild skyndsamhet, om uppgifterna behövs för att finansunderrättelseenheten ska kunna utföra sin uppgift att förebygga, förhindra eller upptäcka penningtvätt eller finansiering av terrorism.
10.2.22. Handelsdomstolar
Utredningens bedömning: Sjätte penningtvättsdirektivets krav
på att finansunderrättelseenheten ska ha tillgång till information som finns hos handelsdomstolar kräver inga lagstiftningsåtgärder.
Sjätte penningtvättsdirektivet
Enligt artikel 18.1 b xviii i direktivet ska finansunderrättelseenheten ha omedelbar och direkt tillgång till fullständig information som finns hos handelsdomstolar.
Genomförande av direktivet i svensk rätt
Handelsdomstolar är en form av specialdomstolar som enbart prövar mål och ärenden inom de rättsligt avgränsade områden som de ansvarar för. I Sverige finns inte några handelsdomstolar, men det förekommer i andra länder. Direktivets bestämmelser om att finansunderrättelseenheten ska ha tillgång till information som finns hos handelsdomstolar blir därför inte tillämpliga för svensk del. Några lagstiftningsåtgärder för att genomföra artikel 18.1 b xviii i svensk rätt krävs därför inte.
De mål som prövas av handelsdomstolar motsvaras för svensk del i huvudsak av dispositiva tvistemål som prövas av allmän domstol samt mål som prövas av patent- och marknadsdomstolen. Uppgifter i sådana mål är som huvudregel offentliga. För vissa uppgifter gäller dock sekretess, se till exempel 36 kap. 2 § OSL. Enligt den bestämmelsen gäller sekretess hos domstol i mål eller ärende i domstolens rättskipande eller rättsvårdande verksamhet för uppgift om en myndighets eller en enskilds affärs- eller driftförhållanden, uppfinningar eller forskningsresultat, om det kan antas att den som uppgiften rör lider avsevärd skada om uppgiften röjs. Uppgifter som omfattas av sekretess enligt 36 kap. 2 § OSL bör kunna lämnas ut till finansunderrättelseenheten med stöd av exempelvis generalklausulen i 10 kap. 27 § OSL.
10.2.23. Insolvensdatabaser
Utredningens bedömning: Sjätte penningtvättsdirektivets krav
på att finansunderrättelseenheten ska ha tillgång till information som finns i insolvensdatabaser tillgodoses av gällande rätt.
Sjätte penningtvättsdirektivet
Enligt artikel 18.1 b xix i direktivet ska finansunderrättelseenheten ha omedelbar och direkt tillgång till fullständig information i insolvensdatabaser. För svensk del motsvaras detta närmast av insolvensregistret.
Regleringen om insolvensregistret
Enligt 2015 års insolvensförordning36 ska medlemsstaterna upprätta nationella insolvensregister där uppgifter om insolvensförfaranden offentliggörs. I registren ska vissa uppgifter om de nationella insolvensförfaranden som förordningen tillämpas på föras in. Syftet med insolvensregister är att ge offentlighet åt uppgifter i registren.
Svenska bestämmelser om insolvensregister finns i lagen (2017:473) med kompletterande bestämmelser till 2015 års insolvensförordning. Av lagen framgår att Bolagsverket ska föra ett insolvensregister över konkurser och ett insolvensregister över företagsrekonstruktioner. Kronofogdemyndigheten ska föra ett insolvensregister över skuldsaneringar och F-skuldsaneringar (13 § andra stycket). I insolvensregistren ska beslut om att inleda ett insolvensförfarande och andra uppgifter om förfarandet registreras (14 §). Insolvensregistren får användas för att göra uppgifterna i registren tillgängliga i enlighet med 2015 års insolvensförordning och för att i övrigt lämna upplysningar om insolvensförfaranden till den som begär det (15 § första stycket). Vilka uppgifter som ska registreras i insolvensregistren framgår av artikel 24.2 i 2015 års insolvensförordning och 9–11 §§ förordningen (2017:485) med kompletterande bestämmelser till 2015 års insolvensförordning.
Medlemsstaterna ska enligt 2015 års insolvensförordning tillgängliggöra föreskriven information i insolvensregistren kostnadsfritt via
36 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/848 av den 20 maj 2015 om insolvensförfaranden (omarbetning).
systemet för sammankoppling av insolvensregister (artikel 27.1). Detta innebär att informationen ska vara sökbar på den europeiska e-juridikportalen. För svensk del ansvarar Bolagsverket för att göra uppgifter i insolvensregistren tillgängliga på den europeiska e-juridikportalen (14 § förordningen med kompletterande bestämmelser till 2015 års insolvensregister).
Sekretess
Uppgifterna i insolvensregistren är offentliga. Som huvudregel gäller sekretess enligt 21 kap. 3 § första stycket OSL för vissa uppgifter om förföljda personer oavsett i vilket sammanhang uppgifterna förekommer. Av 5 § OSF framgår dock att uppgifter i insolvensregister är undantagna från tillämpningsområdet för 21 kap. 3 § första stycket OSL.
Genomförande av direktivet i svensk rätt
Uppgifterna i insolvensregistren är offentliga samt tillgängliga och sökbara på den europeiska e-juridikportalen. Finansunderrättelseenheten kan således redan enligt gällande rätt få omedelbar tillgång till fullständig information i registren.
Finansunderrättelseenheten kan även vända sig direkt till Bolagsverket och Kronofogdemyndigheten och begära ut uppgifter ur registren. Enligt 6 kap. 5 § OSL ska en myndighet på begäran av en annan myndighet lämna uppgift som den förfogar över, i den mån hinder inte möter på grund av bestämmelse om sekretess eller av hänsyn till arbetets behöriga gång.
Detta innebär att bestämmelserna i artikel 18.1 b om att finansunderrättelseenheten ska ha omedelbar och direkt tillgång till fullständig information i insolvensregister tillgodoses av gällande rätt.
10.2.24. Information hos konkursförvaltare
Utredningens förslag: På finansunderrättelseenhetens begäran
ska en konkursförvaltare lämna upplysningar om konkursboet och dess förvaltning om det av begäran framgår att uppgifterna behövs för att förebygga, förhindra eller upptäcka penningtvätt eller finansiering av terrorism. En sådan begäran ska behandlas med särskild skyndsamhet.
Ett förbehåll för en konkursförvaltare att utnyttja eller lämna vidare en sekretessbelagd uppgift får inte innebära ett förbud för förvaltaren att lämna uppgiften vidare till finansunderrättelseenheten.
Sjätte penningtvättsdirektivet
Enligt artikel 18.1 b xx i direktivet ska finansunderrättelseenheten ha omedelbar och direkt tillgång till fullständig information som finns hos konkursförvaltare (eng. insolvency practitioners).
Konkursregleringen
Bestämmelser om konkurser och konkursförvaltare finns i konkurslagen (1987:672) och konkursförordningen (1987:916). Förvaltningen av ett konkursbo handhas av en eller flera förvaltare.
En konkursförvaltare är skyldig att på begäran lämna upplysningar om boet och dess förvaltning till rätten, borgenärer, granskningsmän, gäldenären eller tillsynsmyndigheten (7 kap. 9 § konkurslagen). Kronofogdemyndigheten är tillsynsmyndighet.
Sekretess
Konkursförvaltare är inga myndigheter och omfattas således inte av tryckfrihetsförordningens eller offentlighets- och sekretesslagens bestämmelser om offentlighet och sekretess. Undantag gäller för verksamhet i en konkurs som rör bekräftelse av bouppteckning. För handlingar som hör till sådan verksamhet gäller det som föreskrivs i tryck-
frihetsförordningen om rätt att ta del av handlingar hos myndighet (2 kap. 4 § OSL och bilagan till offentlighets- och sekretesslagen).
Genomförande av direktivet i svensk rätt
I praktiken är det oftast advokater som utses till konkursförvaltare. Advokater är verksamhetsutövare enligt penningtvättsregleringen och har enligt artikel 50.1a i penningtvättsförordningen en uppgiftsskyldighet i förhållande till finansunderrättelseenheten. All advokatverksamhet omfattas dock inte av penningtvättsregleringen utan endast sådana tjänster som anges i artikel 3.3 b i penningtvättsförordningen. Det handlar i huvudsak om tjänster som rör finansiella transaktioner samt företags- och fastighetstransaktioner. En advokat har således inte någon uppgiftsskyldighet i förhållande till finansunderrättelseenheten i ett uppdrag som konkursförvaltare.
Den uppgiftsskyldighet som en konkursförvaltare har enligt nuvarande reglering gäller i huvudsak i förhållande till dem som berörs av en konkurs, se 7 kap. 9 § konkurslagen. Nuvarande reglering tillgodoser således inte direktivets krav på finansunderrättelseenhetens tillgång till uppgifter som finns hos en konkursförvaltare.
För att i svensk rätt genomföra artikel 18.1 b xx i direktivet bör det därför införas en ny bestämmelse om uppgiftsskyldighet i konkurslagen. Av bestämmelsen bör framgå att en konkursförvaltare på finansunderrättelseenhetens begäran ska lämna upplysningar om konkursboet och dess förvaltning, om det av begäran framgår att uppgifterna behövs för att förebygga, förhindra eller upptäcka penningtvätt eller finansiering av terrorism. För att uppfylla direktivets krav på att finansunderrättelseenheten ska ha omedelbar tillgång till uppgifterna bör det även införas en bestämmelse om att en sådan begäran ska behandlas med särskild skyndsamhet.
Enligt bestämmelser i offentlighets- och sekretesslagen får en myndighet som med stöd av en sekretessbrytande bestämmelse lämnar en sekretessbelagd uppgift till en konkursförvaltare vid utlämnandet göra ett förbehåll som inskränker konkursförvaltarens rätt att lämna uppgiften vidare eller utnyttja den (21 kap. 4 §, 27 kap. 8 §, 30 kap. 12 f §, 34 kap. 5 § och 35 kap. 9 § OSL). Ett sådant förbehåll får inte innebära ett förbud att utnyttja uppgiften om den behövs för att förvaltaren ska kunna fullgöra sina skyldigheter med anledning
av konkursen. För att uppfylla direktivets krav på att finansunderrättelseenheten ska ha tillgång till fullständiga uppgifter som finns hos en konkursförvaltare bör ett sådant förbehåll inte heller få innebära ett förbud för förvaltaren att lämna uppgiften vidare till finansunderrättelseenheten. Utredningen föreslår därför att en ändring med den innebörden görs i de berörda bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen.
10.2.25. Information hos brottsbekämpande myndigheter
Utredningens förslag: Ekobrottsmyndigheten, Kustbevakningen,
andra delar av Polismyndigheten än finansunderrättelseenheten, Skatteverket, Tullverket och Åklagarmyndigheten ska på begäran lämna ut de uppgifter som finansunderrättelseenheten behöver för att kunna utföra sin uppgift att förebygga, förhindra eller upptäcka penningtvätt eller finansiering av terrorism.
En uppgift ska inte lämnas om det finns en sekretessbestämmelse som är tillämplig på uppgiften och övervägande skäl talar för att det intresse som sekretessen ska skydda har företräde framför intresset av att uppgiften lämnas ut.
Utredningens bedömning: Sjätte penningtvättsdirektivets bestäm-
melser om finansunderrättelseenhetens tillgång till information som finns hos brottsbekämpande myndigheter kräver inga lagstiftningsåtgärder i fråga om uppgifter som Säkerhetspolisen förfogar över.
Sjätte penningtvättsdirektivet
Enligt artikel 18.1 c första stycket i direktivet ska finansunderrättelseenheten ha direkt eller indirekt tillgång till all slags information eller data som
1. behöriga myndigheter redan förfogar över inom ramen för deras
verksamhet gällande förebyggande, upptäckt, utredning eller lagföring av brott, och
2. offentliga myndigheter eller privata aktörer förfogar över inom
ramen för deras verksamhet gällande förebyggande, upptäckt, utredning eller lagföring av brott och som är tillgänglig för behöriga myndigheter utan att de behöver vidta tvångsåtgärder enligt nationell rätt.
Med behörig myndighet avses enligt artikel 2 första stycket i direktivet och artikel 2.31 i penningtvättsförordningen
a) en finansunderrättelseenhet,
b) en tillsynsmyndighet,
c) en offentlig myndighet som har till uppgift att utreda eller lagföra
penningtvätt, förbrott till penningtvätt eller finansiering av terrorism, eller som har till uppgift att spåra, beslagta eller frysa och förverka tillgångar som härrör från brott,
d) en offentlig myndighet med specifikt ansvar för att bekämpa pen-
ningtvätt eller finansiering av terrorism.
Till skillnad från den information som finansunderrättelseenheten ska ha tillgång till enligt artikel 18.1 a (finansiell information) och 18.1 b (administrativ information) ställer direktivet inte upp något krav på att finansunderrättelseenheten ska ha omedelbar tillgång till den information som nu är i fråga.
Sekretess
De uppgifter som finansunderrättelseenheten ska ha tillgång till enligt artikel 18.1 c i direktivet är i huvudsak uppgifter som brottsbekämpande myndigheter förfogar över. Sådana uppgifter omfattas i stor utsträckning av sekretess. Exempelvis kan sekretess gälla enligt 15 kap. 1 § OSL (utrikessekretess), 15 kap. 1 a § OSL (sekretess i det internationella samarbetet), 18 kap. 1 § OSL (förundersökningssekretess), 18 kap. 2 § OSL (sekretess i underrättelseverksamhet) och 35 kap. 1–5 §§ OSL (sekretess till skydd för enskild i verksamhet som syftar till att förebygga eller beivra brott).
Nuvarande reglering om brottsbekämpande myndigheters samverkan och informationsutbyte
Alla myndigheter är skyldiga att samarbeta och bistå varandra i den utsträckning det kan ske. Detta är en allmän princip som kommer till uttryck i bland annat 8 § första stycket förvaltningslagen. Regleringen motiveras av att det är väsentligt att alla myndigheters samlade ansträngningar riktas mot det gemensamma målet att erbjuda samhällsmedborgarna goda levnadsvillkor. Det förutsätter att en myndighet inte ser sin uppgift som strikt isolerad från vad en annan myndighet sysslar med utan att båda gör vad de kan för att underlätta för varandra.37 Denna samverkansskyldighet är generell men inte obegränsad. Inte heller innebär den en sådan uppgiftsskyldighet som bryter sekretessen mellan myndigheter.
Som framgår av tidigare avsnitt ska en myndighet på begäran av en annan myndighet lämna uppgift som den förfogar över, om inte uppgiften är sekretessbelagd eller det skulle hindra arbetets gång (6 kap. 5 § OSL). Denna uppgiftsskyldighet omfattar varje uppgift som en myndighet förfogar över och inte bara uppgifter ur allmänna handlingar.
Polisverksamheten anses till sin natur vara sådan att den ofta förutsätter samarbete med andra myndigheter för att resultatet ska bli framgångsrikt. I polislagen (1984:387) finns flera bestämmelser om samarbete mellan Polismyndigheten och andra myndigheter (6 §). Förordningen med instruktion för Polismyndigheten innehåller också generella bestämmelser om Polismyndighetens samarbete med andra myndigheter och organ inom rättsväsendet (19–27 §§). För Säkerhetspolisens del finns generella bestämmelser om myndighetens samarbete med Polismyndigheten i förordningen (2022:1719) med instruktion för Säkerhetspolisen (11–15 §§).
I penningtvättslagen finns reglering om särskilt beslutad samverkan för att förebygga, förhindra eller upptäcka penningtvätt och finansiering av terrorism (4 a kap.). De som får delta i samverkan är 1) brottsbekämpande myndigheter, Finansinspektionen och verksamhetsutövare som är kreditinstitut, eller 2) brottsbekämpande myndigheter och tillsynsmyndigheter. Med brottsbekämpande myndigheter avses Ekobrottsmyndigheten, Polismyndigheten, Skatteverket, Säkerhetspolisen, Tullverket och Åklagarmyndigheten (4 a kap. 1 § penning-
tvättslagen). Den som deltar i samverkan ska, trots sekretess eller tystnadsplikt, lämna en uppgift till en annan deltagare om det behövs för mottagarens deltagande i samverkan. En uppgift ska inte lämnas om det finns en bestämmelse om sekretess eller tystnadsplikt som är tillämplig på uppgiften och om övervägande skäl talar för att det intresse som sekretessen eller tystnadsplikten ska skydda har företräde framför intresset av att uppgiften lämnas ut. Åklagarmyndigheten och Ekobrottsmyndigheten, när den bedriver åklagarverksamhet, är inte skyldiga att lämna en uppgift men får trots sekretess lämna en uppgift till en annan myndighet eller enskild (4 a kap. 3 § penningtvättslagen och 10 kap. 5 c § OSL). Penningtvättsförordningen kräver vissa anpassningar av regleringen om samverkan, se avsnitt 19.3.2. Samverkan mellan myndigheter kvarstår dock oförändrad.
I lagen om uppgiftsskyldighet vid samverkan mot viss organiserad brottslighet finns också viss reglering om särskilt beslutad samverkan mellan myndigheter för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet som är av allvarlig eller omfattande karaktär och bedrivs i organiserad form eller systematiskt av en grupp individer. En myndighet ska i vissa fall lämna uppgift till en annan myndighet om det behövs för den mottagande myndighetens deltagande i samverkan (2 §). I förordningen om uppgiftsskyldighet vid samverkan mot viss organiserad brottslighet anges vilka myndigheter som är skyldiga att lämna uppgifter enligt nyss nämnda lag (2 §). Det gäller bland annat Ekobrottsmyndigheten när den bedriver polisiär verksamhet, Kustbevakningen, Polismyndigheten, Skatteverket, Säkerhetspolisen och Tullverket.
Därutöver kan brottsbekämpande myndigheter i enskilda fall lämna uppgifter som omfattas av sekretess till en annan myndighet med stöd av sekretessbrytande bestämmelser i offentlighets- och sekretesslagen.
Sekretess enligt 35 kap. 1 § OSL till skydd för enskild i verksamhet som syftar till att förebygga eller beivra brott hindrar inte att en uppgift lämnas ut enligt vad som föreskrivs i de brottsbekämpande myndigheternas registerförfattningar (35 kap. 10 § 4 OSL). Enligt de författningarna har Polismyndigheten rätt att ta del av uppgifter som har gjorts gemensamt tillgängliga hos respektive myndighet (2 kap. 8 § polisens brottsdatalag, 2 kap. 8 § lagen om Tullverkets behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område, 2 kap. 7 § lagen [2018:1695] om Kustbevakningens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område, 2 kap. 8 § lagen [2018:1696] om Skatte-
verkets behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område, 2 kap. 6 § lagen [2018:1697] om åklagarväsendets behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område och 2 kap. 17 § lagen om Säkerhetspolisens behandling av personuppgifter).
Därutöver finns stöd för brottsbekämpande myndigheter att lämna ut sekretessbelagda uppgifter till en annan myndighet i 10 kap. OSL.
Sekretess hindrar inte att en uppgift lämnas till en annan myndighet, om det är nödvändigt för att den utlämnande myndigheten ska kunna fullgöra sin verksamhet (10 kap. 2 § OSL). Sekretess hindrar inte heller att en uppgift som angår misstanke om ett begånget brott lämnas till en åklagarmyndighet, Polismyndigheten, Säkerhetspolisen eller någon annan myndighet som har till uppgift att ingripa mot brottet, om fängelse är föreskrivet för brottet och detta kan antas föranleda någon annan påföljd än böter (10 kap. 24 § OSL). En myndighet kan också lämna sekretessbelagda uppgifter till en annan myndighet med stöd av generalklausulen (10 kap. 27 § OSL). Enligt den paragrafen får en sekretessbelagd uppgift lämnas till en myndighet, om det är uppenbart att intresset av att uppgiften lämnas har företräde framför det intresse som sekretessen ska skydda.
Genomförande av direktivet i svensk rätt
Brottsbekämpande myndigheter
Finansunderrättelseenheten ska enligt direktivet ha tillgång till all slags information och data som behöriga myndigheter förfogar över inom ramen för deras verksamhet gällande förebyggande, upptäckt, utredning och lagföring av brott. Vilka svenska brottsbekämpande myndigheter som omfattas får avgöras av definitionen av behörig myndighet (artikel 2.31 i penningtvättsförordningen). Enligt denna definition omfattas brottsbekämpande myndigheter som har till uppgift att utreda eller lagföra penningtvätt, förbrott till penningtvätt eller finansiering av terrorism, eller som har till uppgift att spåra, beslagta eller frysa och förverka tillgångar som härrör från brott samt myndigheter med specifikt ansvar för att bekämpa penningtvätt eller finansiering av terrorism (artikel 2 första stycket i direktivet och artikel 2.31 i penningtvättsförordningen).
De brottsbekämpande myndigheter som omfattas för svensk del är enligt utredningens uppfattning Ekobrottsmyndigheten, Polismyndig-
heten, Skatteverket, Säkerhetspolisen och Åklagarmyndigheten. Även Kustbevakningen och Tullverket bör omfattas eftersom den del av definitionen som avser myndigheter som har till uppgift att spåra, beslagta eller frysa och förverka tillgångar som härrör från brott inte innehåller någon kvalifikation när det gäller typ av brott. Dessutom ingår brott som kan vara förbrott till penningtvätt i den brottskatalog som Tullverket får utreda.
Icke brottsbekämpande myndigheter och andra aktörer
Enligt artikel 18.1 c första stycket ii i direktivet ska finansunderrättelseenheten också ha tillgång till all slags information och data som andra myndigheter än brottsbekämpande myndigheter, till exempel tillsynsmyndigheter, och privata aktörer förfogar över inom ramen för deras verksamhet gällande förebyggande, upptäckt, utredning och lagföring av brott. När det gäller myndigheter som inte är behöriga myndigheter och privata aktörer ställs det krav på att informationen, för att omfattas av bestämmelsen, ska vara tillgänglig för behöriga myndigheter utan att de behöver vidta tvångsåtgärder.
Det är inte helt klart vad detta innebär för svensk del eftersom det handlar om verksamhet som typiskt sett bedrivs av brottsbekämpande myndigheter. Som exempel på information som omfattas av bestämmelserna anges i direktivet kriminalregister, information om utredningar, frysning eller beslag av tillgångar, information om andra utredningsåtgärder eller interimistiska åtgärder samt information om fällande domar och förverkade av tillgångar (artikel 18.1 c andra stycket i direktivet). För svensk del är detta uppgifter som brottsbekämpande myndigheter förfogar över, även om andra myndigheter också kan ha tillgång till sådana uppgifter, till exempel uppgifter i belastningsregistret (2 § första stycket 4 lagen [1998:620] om belastningsregister).
Bestämmelserna om finansunderrättelseenhetens tillgång till information och data som andra myndigheter än brottsbekämpande myndigheter och privata aktörer förfogar över inom ramen för deras verksamhet gällande förebyggande, upptäckt, utredning och lagföring av brott kan också tolkas som att de avser indirekt tillgång till information (se avsnitt 10.2.27). Direktivet kräver nämligen inte att finansunderrättelseenheten ska ha direkt tillgång till den information som omfattas av artikel 18.1 c.
Utredningen gör bedömningen att den information som omfattas av artikel 18.1 c första stycket ii i direktivet för svensk del är sådan information som brottsbekämpande myndigheter förfogar över. Utredningens utgångspunkt är att finansunderrättelseenheten ska ha direkt tillgång till informationen, det vill säga finansunderrättelseenheten ska kunna vända sig direkt till de brottsbekämpande myndigheterna för att få ta del av informationen. Mot denna bakgrund anser utredningen att bestämmelserna om finansunderrättelseenhetens tillgång till information som andra myndigheter än brottsbekämpande myndigheter och privata aktörer förfogar över enligt artikel 18.1 c första stycket ii inte blir tillämpliga för svensk del.
Det bör införas en uppgiftsskyldighet för brottsbekämpande myndigheter i förhållande till finansunderrättelseenheten
Som framgår av redovisningen ovan finns en omfattande reglering om samverkan och informationsutbyte mellan brottsbekämpande myndigheter. Därtill innehåller offentlighets- och sekretesslagen en uppsättning sekretessbrytande bestämmelser som gör det möjligt för brottsbekämpande myndigheter att lämna sekretessbelagda uppgifter till finansunderrättelseenheten. Nuvarande reglering ger således brottsbekämpande myndigheter goda möjligheter att lämna uppgifter till finansunderrättelseenheten i den utsträckning som föreskrivs i direktivet.
De brottsbekämpande myndigheternas skyldighet att lämna uppgifter till finansunderrättelseenheten (Polismyndigheten) är dock begränsad till särskilda samverkansformer och till uppgifter som har gjorts gemensamt tillgängliga. Om finansunderrättelseenheten inkommer med en begäran om utlämnande av uppgifter som får lämnas ut enligt en sekretessbrytande bestämmelse, kan den myndighet som förfogar över uppgifterna bli skyldig att lämna ut dem enligt 6 kap. 5 § OSL, om ett uppgiftslämnande inte skulle hindra arbetets behöriga gång. Det är dock den myndighet som förfogar över uppgiften som ska avgöra om förutsättningar föreligger att tillämpa den sekretessbrytande bestämmelsen.
För att i svensk rätt genomföra artikel 18.1 c i direktivet anser därför utredningen att det bör införas en uppgiftsskyldighet för Ekobrottsmyndigheten, Kustbevakningen, Skatteverket, Tullverket och Åklagarmyndigheten i förhållande till finansunderrättelseenheten.
Även Polismyndigheten bör omfattas av uppgiftsskyldigheten eftersom det finns reglering som innebär att endast vissa tjänstemän hos Polismyndigheten får ha tillgång till vissa uppgifter (se till exempel 2 § andra stycket förordningen om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område). Uppgiftsskyldigheten bör begränsas till uppgifter som finansunderrättelseenheten behöver för att förebygga, förhindra eller upptäcka penningtvätt eller finansiering av terrorism. Regleringen bör placeras på lagnivå av samma skäl som regleringen om Finansinspektionens uppgiftsskyldighet i förhållande till finansunderrättelseenheten, se avsnitt 10.2.19.
Mot denna bakgrund bör det i den nya penningtvättslagen införas en bestämmelse som anger att Ekobrottsmyndigheten, Kustbevakningen, andra delar av Polismyndigheten än finansunderrättelseenheten, Skatteverket, Tullverket och Åklagarmyndigheten på begäran ska lämna de uppgifter som finansunderrättelseenheten behöver för att kunna utföra sin uppgift att förebygga, förhindra eller upptäcka penningtvätt eller finansiering av terrorism.
Undantag från uppgiftsskyldigheten
Medlemsstaterna får enligt direktivet i undantagsfall tillåta att finansunderrättelseenheten inte ges tillgång till begärd information om tillgången till informationen skulle ha en negativ inverkan på pågående utredningar eller om tillgången till information skulle vara klart oproportionerlig i förhållande till en fysisk persons legitima intresse med avseende på det ändamål för vilket informationen har begärts (artikel 18.2a i direktivet). Denna möjlighet bör utnyttjas när det gäller information som finns hos Ekobrottsmyndigheten, Kustbevakningen, Polismyndigheten, Skatteverket, Tullverket och Åklagarmyndigheten, se även avsnitt 10.2.27.
Det bör därför införas en bestämmelse som anger att en uppgift inte behöver lämnas om det finns en sekretessbestämmelse som är tillämplig på uppgiften och övervägande skäl talar för att det intresse som sekretessen ska skydda har företräde framför intresset av att uppgiften lämnas ut. Det motsvarar i huvudsak begränsningen som finns i 2 § andra stycket lagen om uppgiftsskyldighet vid samverkan mot viss organiserad brottslighet, 4 § andra stycket lagen om finansiell
information i brottsbekämpningen och 4 a kap. 3 § andra stycket penningtvättslagen.
Uppgifter som Säkerhetspolisen förfogar över
Av artikel 4.2 i fördraget om Europeiska unionen framgår att nationell säkerhet faller utanför EU:s kompetensområde.
Säkerhetspolisen har i uppdrag att skydda Sveriges demokratiska system, medborgarnas fri- och rättigheter och den nationella säkerheten. Säkerhetspolisens verksamhet rör därmed i princip uteslutande nationell säkerhet. Till Säkerhetspolisens huvuduppgifter hör att förebygga, förhindra och upptäcka brottslig verksamhet som innefattar brott mot rikets säkerhet och terrorbrott samt att utreda och beivra sådana brott. Säkerhetspolisen ansvarar vidare för personskyddet av den centrala statsledningen. Nu nämnda uppgifter hör till nationell säkerhet. Säkerhetspolisen har även andra uppgifter som hör till nationell säkerhet eller har ett mycket nära samband med sådan verksamhet.38
Eftersom nationell säkerhet faller utanför EU:s kompetensområde omfattar inte direktivets bestämmelser om finansunderrättelseenhetens tillgång till information som finns hos brottsbekämpande myndigheter sådana uppgifter som rör nationell säkerhet och som Säkerhetspolisen förfogar över.
Säkerhetspolisens bedriver även viss brottsbekämpande verksamhet som inte rör nationell säkerhet. Säkerhetspolisen ska enligt 13 § förordningen med instruktion för Säkerhetspolisen bistå Polismyndigheten vid polisverksamhet som leds av Polismyndigheten om Polismyndigheten i ett enskilt fall begär det och det inte finns särskilda skäl mot det, eller om Säkerhetspolisen och Polismyndigheten kommer överens om det. Enligt 27 § förordningen med instruktion för Polismyndigheten får chefen för nationella operativa avdelningen i samråd med biträdande säkerhetspolischefen, trots den arbetsfördelning som annars gäller mellan myndigheterna, i ett enskilt fall bestämma att en förundersökning eller annan liknande uppgift i den brottsbekämpande verksamheten ska lämnas över till Säkerhetspolisen för fortsatt handläggning. Syftet med bestämmelsen är bland annat att jävssituationer ska kunna undvikas.39
38Prop. 2018/19:163 s. 47 och 48. 39Prop. 2013/14:110 s. 400 och 2017/18:232 s. 105.
Finansunderrättelseenheten torde inte ha behov av uppgifter som förekommer i Säkerhetspolisens brottsbekämpande verksamhet som inte rör nationell säkerhet för att kunna utföra sin uppgift att förebygga, förhindra eller upptäcka penningtvätt eller finansiering av terrorism. Artikel 18.1 c kräver därför inte några lagstiftningsåtgärder i fråga om uppgifter som Säkerhetspolisen förfogar över i myndighetens brottsbekämpande verksamhet som inte rör nationell säkerhet.
Däremot kan finansunderrättelseenheten ha behov av uppgifter som Säkerhetspolisen förfogar över i sin verksamhet som rör nationell säkerhet och som således faller utanför EU:s kompetensområde. För uppgiftslämnande mellan Polismyndigheten och Säkerhetspolisen finns en särskild sekretessbrytande bestämmelse i 35 kap. 10 a § OSL. Enligt den paragrafen hindrar inte sekretessen enligt 35 kap. 1 § OSL att uppgift om en enskild lämnas mellan Polismyndigheten och Säkerhetspolisen, om den mottagande myndigheten behöver uppgiften i sin brottsbekämpande verksamhet.
Som framgår ovan är en myndighet enligt 6 kap. 5 § OSL skyldig att lämna ut en uppgift som begärs av en annan myndighet om det finns en tillämplig sekretessbrytande bestämmelse och ett uppgiftslämnande inte skulle hindra arbetets behöriga gång. Detta innebär att Säkerhetspolisen ska lämna ut en uppgift om en enskild som begärs av finansunderrättelseenheten om uppgiften behövs i finansunderrättelseenhetens verksamhet att förebygga, förhindra eller upptäcka penningtvätt eller finansiering av terrorism. En tillämpning av 6 kap. 5 och 35 kap. 10 a §§ OSL får därmed i praktiken samma effekt som en uppgiftsskyldighet.
10.2.26. Information hos verksamhetsutövare
Utredningens bedömning: Sjätte penningtvättsdirektivets krav
på att finansunderrättelseenheten ska kunna begära, ta emot och använda information från verksamhetsutövare kräver inga lagstiftningsåtgärder.
Sjätte penningtvättsdirektivet
Enligt artikel 18.4 i direktivet ska finansunderrättelseenheten från varje verksamhetsutövare kunna begära, ta emot och använda information för att utföra sina uppgifter, även om verksamhetsutövaren inte först har lämnat en rapport om misstänkt penningtvätt eller finansiering av terrorism.
Notarier, advokater, andra oberoende jurister, revisorer, externa revisorer och skatterådgivare ska dock inte vara skyldiga att lämna begärd information om det gäller information som dessa får från eller mottar om en klient i samband med att de utreder dennes rättsliga ställning, försvarar eller företräder denne i eller rörande rättsliga förfaranden, vilket framgår av en hänvisning till artikel 51.2 i penningtvättsförordningen.
Genomförande av direktivet i svensk rätt
Enligt artikel 50.1a i penningtvättsförordningen ska en verksamhetsutövare på finansunderrättelseenhetens begäran utan dröjsmål lämna all nödvändig information. Från uppgiftsskyldigheten undantas sådan information som avses i artikel 51.2 i penningtvättsförordningen. Verksamhetsutövarnas uppgiftsskyldighet, och undantagen från denna, följer således direkt av penningtvättsförordningen. Svensk rätt hindrar inte finansunderrättelseenheten från att begära, ta emot eller använda information som har begärts från verksamhetsutövarna på det sätt som föreskrivs i penningtvättsförordningen och sjätte penningtvättsdirektivet. Enligt utredningens uppfattning kräver därför inte artikel 18.4 i direktivet några lagstiftningsåtgärder.
Det ankommer på tillsynsmyndigheterna att i enlighet med de föreslagna bestämmelserna om tillsyn och sanktioner säkerställa att verksamhetsutövarna uppfyller uppgiftsskyldigheten i förhållande till finansunderrättelseenheten.
10.2.27. Övriga bestämmelser om finansunderrättelseenhetens tillgång till information
Utredningens bedömning: Sjätte penningtvättsdirektivets bestäm-
melser om indirekt tillgång till information och finansunderrättelseenhetens tillgång till information som inte lagras i databaser eller register kräver inga lagstiftningsåtgärder.
Valmöjligheten att tillåta att finansunderrättelseenheten inte får tillgång till begärd information bör inte utnyttjas förutom när det gäller information som finns hos Finansinspektionen och brottsbekämpande myndigheter.
Indirekt tillgång till information
Direktivet ställer inte krav på att finansunderrättelseenheten ska ha direkt tillgång till all den information som anges i artikel 18. När det gäller uppgifter om elektroniska överföringar (artikel 18.1 a ii), skatteuppgifter (artikel 18.1 b i), uppgifter om gränsöverskridande resor (artikel 18.1 b v), uppgifter i tullverksamhet (artikel 18.1 b ix), uppgifter som finns hos finansiella tillsynsmyndigheter (artikel 18.1 b xiv) och uppgifter som finns hos konkursförvaltare (artikel 18.1 b xx) är det tillräckligt att finansunderrättelseenheten ges indirekt tillgång till uppgifterna. Samma sak gäller för uppgifter i myndigheters och privata aktörers verksamhet som består i att förebygga, upptäcka, utreda eller lagföra brott (artikel 18.1 c). Det ligger enligt utredningens uppfattning närmast till hands att tolka indirekt tillgång till information som att finansunderrättelseenheten kan vända sig till en annan myndighet eller organisation än den som informationen finns hos, men som har eller kan få tillgång till den, och hos den myndigheten begära att få ta del av informationen. Som exempel kan nämnas uppgifter som finns i de informationssystem för gränsöverskridande resor som behandlas i avsnitt 10.2.13. Myndigheter kan endast få tillgång till sådan information genom att begära att den centrala åtkomstpunkten gör en sökning i informationssystemet.
I de fall finansunderrättelseenheten ges indirekt tillgång till information, följer det av artikel 18.3 i direktivet att den myndighet från vilken uppgifterna begärs utan dröjsmål ska förse finansunderrättelseenheten med informationen. I brådskande fall ska myndig-
heten besvara begäran inom den tid som finansunderrättelseenheten bestämmer. Direktivet tillåter att finansunderrättelseenheten ges direkt tillgång till information i de fall direktivet föreskriver att det är tillräckligt att informationen görs tillgänglig indirekt.
Enligt utredningens förslag till reglering som genomför artikel 18.1 i svensk rätt ska finansunderrättelseenheten som huvudregel ges direkt tillgång till informationen, även i de fall direktivet tillåter att informationen tillhandahålls indirekt. När det gäller tillgången till uppgifter i databaser över gränsöverskridande resor sätter dock som framgår ovan EU-rätten vissa begränsningar. Utredningens förslag är utformat utifrån dessa begränsningar och innebär att finansunderrättelsen ges indirekt tillgång till dessa uppgifter, se avsnitt 10.2.13. Mot denna bakgrund kräver enligt utredningens uppfattning artikel 18.3 i direktivet inte några lagstiftningsåtgärder.
Finansunderrättelseenhetens tillgång till information som inte lagras i databaser eller register
Om den information som finansunderrättelseenheten ska ha tillgång till enligt artikel 18.1 i sjätte penningtvättsdirektivet inte lagras i databaser eller register ska medlemsstaterna enligt artikel 18.2 vidta nödvändiga åtgärder för att se till att finansunderrättelseenheten kan få tillgång till informationen på annat sätt.
För svensk del finns den information som finansunderrättelseenheten ska ha tillgång till enligt direktivet i huvudsak i olika databaser och register. I vissa fall finns informationen tillgänglig i ett annat slag av strukturerad samling eller behandlas automatiserat på annat sätt. Utredningen föreslår att det ska införas reglering om uppgiftsskyldighet i förhållande till finansunderrättelseenheten för de myndigheter och organisationer som förfogar över informationen oavsett hur informationen lagras, se avsnitten 10.2.4–10.2.26. Mot den bakgrunden krävs enligt utredningens uppfattning inga ytterligare lagstiftningsåtgärder för att genomföra artikel 18.2 i direktivet i svensk rätt.
Möjligheten att tillåta att finansunderrättelseenheten inte får tillgång till begärd information bör endast utnyttjas i vissa fall
Medlemsstaterna får i undantagsfall tillåta att finansunderrättelseenheten inte får tillgång till begärd information om ett utlämnande av informationen skulle ha en negativ inverkan på pågående utredningar eller vara klart oproportionerligt i förhållande till en fysisk persons legitima intresse med avseende på det ändamål för vilket informationen har begärts (artikel 18.2a i direktivet).
Utredningen anser att denna valmöjlighet bör utnyttjas när det gäller uppgifter som finns hos Finansinspektionen och de brottsbekämpande myndigheterna, se avsnitten 10.2.19 och 10.2.25. Valmöjligheten bör enligt utredningens uppfattning inte utnyttjas när det gäller annan information som finansunderrättelseenheten ska ha tillgång till enligt direktivet. Den information som avses är i huvudsak begränsad till uppgifter i olika databaser och register. En del av dessa uppgifter omfattas av sekretess. Det handlar i huvudsak om sekretess till skydd för den enskilde. Grunden för att neka finansunderrättelseenheten information med hänsyn till att ett utlämnande av uppgifterna kan ha en negativ inverkan på pågående utredningar bör därför sällan bli aktuell i dessa fall.
Vad därefter gäller den andra grunden för att neka finansunderrättelseenheten information, att ett utlämnande av uppgiften skulle vara klart oproportionerligt mot en fysisk persons legitima intresse med avseende på det ändamål för vilket uppgifterna begärs ut, gör utredningen följande bedömning.
Enligt utredningens förslag och bedömningar bör finansunderrättelseenheten endast ges tillgång till uppgifter om det behövs för att finansunderrättelseenheten ska kunna förebygga, förhindra eller upptäcka penningtvätt eller finansiering av terrorism, vilket är i linje med direktivet (se artikel 18.1 första stycket). Som regeringen har konstaterat i flera lagstiftningsärenden på senare tid finns det ett mycket starkt samhälleligt intresse av att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism. Ett effektivt brottsbekämpande arbete förutsätter att brottsbekämpande myndigheter har goda möjligheter att samla in och bearbeta information av olika slag, vilket i sig innebär vissa integritetsintrång. Mot denna bakgrund bedömer utredningen att ett utlämnande av uppgifter till finansunderrättelseenheten enligt den reglering som föreslås för att genomföra direktivet inte kan anses
vara klart oproportionerlig mot en fysisk persons legitima intressen med avseende på det ändamål för vilket uppgifterna begärs, det vill säga för att förebygga, förhindra eller upptäcka penningtvätt eller finansiering av terrorism.
Sammanfattningsvis finns det enligt utredningens uppfattning inte skäl att utnyttja valmöjligheten att tillåta att finansunderrättelseenheten inte får tillgång till begärd information förutom när det gäller information som finns hos Finansinspektionen och de brottsbekämpande myndigheterna där ett utlämnande skulle kunna ha en negativ inverkan på pågående utredningar.
10.2.28. Pågående lagstiftningsärenden
Utredningen om förbättrade möjligheter att utbyta information med brottsbekämpande myndigheter har i betänkandet Ökat informationsflöde till brottsbekämpningen – En ny huvudregel (SOU 2023:69) föreslagit en uppgiftsskyldighet för bland annat Finansinspektionen, Försäkringskassan, Lantmäteriet, Migrationsverket, Pensionsmyndigheten, Skatteverket och Transportstyrelsen. Enligt förslaget ska en uppgift lämnas om den begärs av en brottsbekämpande myndighet, bland annat Polismyndigheten, och behövs i den brottsbekämpande verksamheten. Denna utredning har också föreslagit en uppgiftsskyldighet för en svensk värdepapperscentral och kontoförande institut i förhållande till brottsbekämpande myndigheter. Enligt det förslaget ska uppgifter om enskildas förhållanden till företaget lämnas ut om det av begäran framgår att uppgifterna behövs i ett enskilt fall i myndighetens verksamhet för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet som innefattar brott för vilket det i straffskalan ingår fängelse i ett år eller mer.
Fastighetsregisterlagsutredningen har i betänkandet Ett säkrare och mer tillgängligt fastighetsregister (SOU 2024:7) lämnat förslag som gör det möjligt för Polismyndigheten att genom direktåtkomst söka på personnummer i fastighetsregistret.
Om förslagen ovan leder till lagstiftning ändras förutsättningarna för utredningens förslag och bedömningar. Då kan behovet av de lagförslag som utredningen lämnar i avsnitten 10.2.8, 10.2.10 och 10.2.19 och behovet av den reglering som utredningen bedömer kan
genomföras på förordningsnivå i avsnitten 10.2.9, 10.2.11, 10.2.15 och 10.2.16, helt eller delvis bortfalla.
10.2.29. Sekretess
Utredningens bedömning: Det behövs inga nya bestämmelser
om sekretess till skydd för uppgifter som lämnas ut till finansunderrättelseenheten enligt de föreslagna bestämmelserna om uppgiftsskyldighet. Detsamma gäller för utlämnande av uppgifter som utredningen bedömer kan regleras på lägre nivå än lag.
En viktig fråga när det gäller de föreslagna bestämmelserna om uppgiftsskyldighet är om de uppgifter som ska lämnas ut omfattas av sekretess hos finansunderrättelseenheten.
Offentlighets- och sekretesslagen bygger på en ordning där sekretess som gäller för en uppgift hos en myndighet inte automatiskt följer med om uppgiften lämnas till en annan myndighet. Detta har främst motiverats med att behovet av sekretess inte enbart kan bestämmas med hänsyn till sekretessintresset, utan behovet måste också vägas mot intresset av insyn i myndigheternas arbete, vilket kan skilja sig åt från myndighet till myndighet.40 Samma uppgift kan därför ha ett mer eller mindre starkt skydd beroende på vilken myndighet som innehar uppgiften, både när det gäller sekretessens omfattning och dess styrka.
Ett utlämnande av uppgifter enligt de föreslagna bestämmelserna om uppgiftsskyldighet förutsätter att finansunderrättelseenheten har behov av uppgifterna för att förebygga, förhindra eller upptäcka penningtvätt eller finansiering av terrorism, det vill säga att uppgifterna behövs i underrättelseverksamheten. Det kan därför antas att de flesta uppgifter kommer att omfattas av sekretess enligt 18 kap. 2 § OSL hos finansunderrättelseenheten. Trots att bestämmelsen om sekretess för uppgifter i underrättelseverksamhet inte syftar till att skydda enskildas intressen får en tillämpning av bestämmelsen ändå till effekt att uppgifter om enskilda indirekt skyddas, om uppgifterna hänför sig till underrättelseverksamhet och det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder mot-
40Prop. 1979/80:2 Del A s. 75 f.
verkas eller den framtida verksamheten skadas. Uppgifter om enskilds personliga och ekonomiska förhållanden hos finansunderrättelseenheten omfattas vidare i regel av sekretess enligt 35 kap. 1 § första stycket 4 och 5 OSL.
För vissa uppgifter som förvaras hos finansunderrättelseenheten kan även andra sekretessbestämmelser bli tillämpliga. Exempelvis gäller bestämmelserna om sekretess för vissa uppgifter om förföljda personer i 21 kap. 3 § OSL hos alla myndigheter. Om uppgifter som omfattas av sekretess får ett starkare skydd enligt en annan sekretessbestämmelse som också är tillämplig hos finansunderrättelseenheten ska den senare bestämmelsen tillämpas.41 För uppgifter som omfattas av sekretess enligt 18 kap. 2 § OSL gäller ett omvänt skaderekvisit. De bestämmelserna ger således ett starkare skydd än bestämmelserna i 21 kap. 3 § OSL som innehåller ett kvalificerat rakt skaderekvisit, det vill säga det gäller en extra stark presumtion för att uppgifterna är offentliga.
Sammantaget gör utredningen bedömningen att de uppgifter som ska lämnas ut enligt de föreslagna bestämmelserna om uppgiftsskyldighet kommer att omfattas av sekretess hos finansunderrättelseenheten. Detsamma gäller för uppgifter som lämnas ut enligt en reglering som genomför direktivets bestämmelser om finansunderrättelseenhetens tillgång till information på lägre nivå än lag. Det finns därför inte ett behov av att införa nya bestämmelser om sekretess till skydd för allmänna intressen eller för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden.
10.2.30. Skyddet för den personliga integriteten
Utredningens bedömning: De föreslagna bestämmelserna om upp-
giftsskyldighet är förenliga med skyddet för den personliga integriteten. Detsamma gäller för utlämnande av uppgifter som utredningen bedömer kan regleras på lägre nivå än lag.
När det införs bestämmelser som anger att personuppgifter ska eller får lämnas ut, ska det göras en avvägning mellan intresset av att personuppgiften lämnas ut och intresset av att skydda enskilda perso-
41Prop. 1979/80:2 Del A s. 70 och 2008/09:150 s. 286 och 316. Se även 7 kap. 3 § OSL.
ners integritet. En reglering om uppgiftsskyldighet innebär ett ökat intrång i den enskildes personliga integritet. Utredningen bedömer att de föreslagna bestämmelserna om uppgiftsskyldighet får till följd att fler personuppgifter kommer att lämnas ut till finansunderrättelseenheten än i dagsläget, vilket innebär en ökad spridning av personuppgifter.
De föreslagna bestämmelserna om uppgiftsskyldighet syftar till att stärka och effektivisera finansunderrättelseenhetens arbete med att förebygga, förhindra och upptäcka penningtvätt och finansiering av terrorism. Det finns ett mycket starkt samhälleligt intresse av att bekämpa sådan brottslighet. En aspekt på integritet som regeringen har lyft fram i tidigare lagstiftningsärenden är att medborgare kan kräva att staten vidtar effektiva åtgärder för att skydda deras säkerhet. I detta ligger att staten måste anstränga sig för att se till att brott förebyggs, förhindras och utreds och att gärningsmän ställs tills svars för sina brottsliga handlingar. En väl fungerande samhällsorganisation kommer således att medföra vissa intrång i enskildas personliga integritet. Ett effektivt brottsbekämpande arbete förutsätter att brottsbekämpande myndigheter har goda möjligheter att samla in och bearbeta information av olika slag, vilket i sig innebär vissa integritetsintrång.42
De föreslagna bestämmelserna om uppgiftsskyldighet är begränsade till att endast avse sådana uppgifter som finansunderrättelseenheten behöver för att förebygga, förhindra eller upptäcka penningtvätt eller finansiering av terrorism. Personuppgifter kommer endast att lämnas ut efter begäran, vilket innebär att risken för att fler uppgifter sprids än vad som behövs för finansunderrättelseenhetens verksamhet motverkas. Det innebär att det inte är möjligt att vanemässigt lämna ut uppgifter. Antalet personuppgifter som kan lämnas ut med stöd av de föreslagna bestämmelserna är således genom utformningen av förslagen begränsade och får bara behandlas om de behövs i Finansunderrättelseenhetens verksamhet.
De föreslagna bestämmelserna om uppgiftsskyldighet kommer att avse både offentliga uppgifter och uppgifter som är sekretessbelagda enligt offentlighets- och sekretesslagen. Utredningen bedömer att de sekretessbelagda uppgifter som kan lämnas ut med stöd av de föreslagna bestämmelserna kommer att omfattas av ett tillfredsställande sekretesskydd hos finansunderrättelseenheten, se avsnitt 10.2.29.
42Prop. 2021/22:251 s. 36 och 37.
Den utlämnande myndigheten eller organisationen är personuppgiftsansvarig för den personuppgiftsbehandling som utförs vid ett utlämnande av uppgifter. Med det följer ett ansvar för att dataskyddsregleringen följs. Personuppgiftsansvarig måste även kunna visa att behandlingen av personuppgifter är författningsenlig och att den registrerades rättigheter skyddas genom att vidta lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder. Det ansvar som följer av det personuppgiftsansvar som utlämnande myndighet eller annan organisation respektive finansunderrättelseenheten omfattas av innebär att skyddet mot omotiverat intrång i den personliga integriteten upprätthålls, även vid en ökad spridning av personuppgifter.
Sammantaget får det integritetsintrång som de föreslagna bestämmelserna om uppgiftsskyldighet innebär vid en intresseavvägning accepteras och anses vara godtagbart. Det intrång som ett uppgiftslämnande innebär står i proportion till nyttan med informationsutbytet och till behovet av att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism. Detsamma gäller för en reglering som genomför direktivets bestämmelser om finansunderrättelseenhetens tillgång till information på lägre nivå än lag.
Utredningen understryker att finansunderrättelseenhetens rätt att få tillgång till de uppgifter som omfattas av de föreslagna bestämmelserna om uppgiftsskyldighet följer av EU-rätten. Bindande regler med den innebörden är därför nödvändiga för att genomföra direktivet i svensk rätt. Utredningen ser inte några alternativa vägar att nå samma resultat som är mindre integritetskänsliga.
10.2.31. Personuppgiftsbehandling
Utredningens bedömning: Det finns författningsstöd för den
behandling av personuppgifter som krävs för att de föreslagna uppgiftsskyldigheterna ska kunna fullgöras. Detsamma gäller för den behandling av personuppgifter som krävs för att fullgöra en uppgiftsskyldighet som utredningen bedömer kan regleras på lägre nivå än lag. Det finns även författningsstöd för den behandling av personuppgifter som krävs för att finansunderrättelseenheten ska kunna behandla de mottagna uppgifterna i sin verksamhet.
Det finns en rättslig grund för den behandling av personuppgifter som sker i samband med fullgörandet av uppgiftsskyldigheten
I avsnitt 14.2.1 redogör utredningen för regleringen om behandling av personuppgifter. Som framgår där kräver regleringen att personuppgiftsbehandlingen ska ha en rättslig grund och att behandlingen ska följa vissa grundläggande principer.
De föreslagna bestämmelserna om uppgiftsskyldighet innebär att myndigheter och vissa andra organisationer efter begäran ska lämna uppgifter till finansunderrättelseenheten. Vid fullgörandet av dessa uppgiftsskyldigheter, och vid finansunderrättelseenhetens mottagande av uppgifterna, kommer personuppgifter att behandlas.
För brottsbekämpande myndigheter anges den rättsliga grunden direkt i dataskyddsdirektivet, brottsdatalagen och tillhörande registerförfattningar. Enligt brottsdatalagen får brottsbekämpande myndigheter behandla personuppgifter om det är nödvändigt för att de ska kunna utföra sina uppgifter att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet, utreda eller lagföra brott, verkställa straffrättsliga påföljder eller upprätthålla allmän ordning och säkerhet (2 kap. 1 §). Myndigheternas registerförfattningar innehåller dock vissa avvikelser från bestämmelserna om rättslig grund i brottsdatalagen, se till exempel 2 kap. 1 § polisens brottsdatalag.
Enligt de föreslagna bestämmelserna om uppgiftsskyldighet ska uppgifter lämnas ut till finansunderrättelseenheten om det behövs för att förebygga, förhindra eller upptäcka penningtvätt eller finansiering av terrorism. Det finns därmed en rättslig grund för finansunderrättelseenhetens behandling av de personuppgifter som tas emot till följd av de föreslagna uppgiftsskyldigheterna.
Vad därefter gäller den personuppgiftsbehandling som sker när brottsbekämpande myndigheter lämnar ut uppgifter till finansunderrättelseenheten följer det av brottsdatalagen att den utlämnande myndigheten inte behöver pröva om det finns en rättslig grund för den nya behandlingen som utlämnandet innebär om en uppgiftsskyldighet följer av lag eller annan författning. Detta behandlas närmare nedan.
För de myndigheter och andra organisationer som omfattas av dataskyddsförordningen gäller att varje behandling av personuppgifter ska vila på en rättslig grund och behandlingen av personuppgifter ska vara nödvändig i förhållande till den rättsliga grunden (artikel 6). De
rättsliga grunderna är i viss mån överlappande. Flera rättsliga grunder kan därför vara tillämpliga avseende en och samma behandling.
En rättslig grund är att behandlingen är nödvändig för att fullgöra en rättslig förpliktelse som åvilar den som är personuppgiftsansvarig (artikel 6.1 c i dataskyddsförordningen). En annan rättslig grund är att behandlingen är nödvändig för att fullgöra en uppgift av allmänt intresse (artikel 6.1.e). En rättslig förpliktelse och en uppgift av allmänt intresse ska fastställas i enlighet med EU-rätten eller en medlemsstats nationella rätt som den personuppgiftsansvarige omfattas av (artikel 6.3 i dataskyddsförordningen). Detta innebär inte ett krav på att själva behandlingen av personuppgifter måste regleras. Det är i stället den rättsliga förpliktelsen och uppgiften av allmänt intresse som ska ha stöd i rättsordningen.43
Syftet med behandlingen ska fastställas i den rättsliga grunden eller, i fråga om en uppgift av allmänt intresse, vara nödvändigt för att utföra en uppgift av allmänt intresse. EU-rätten eller medlemsstaternas nationella rätt ska uppfylla ett mål av allmänt intresse och vara proportionerlig mot det legitima mål som eftersträvas (artikel 6.3 andra stycket i EU:s dataskyddsförordning).
I 2 kap.1 och 2 §§ lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning (dataskyddslagen) anges förutsättningarna för att en rättslig förpliktelse (artikel 6.1 c) respektive en uppgift av allmänt intresse (artikel 6.1 e) ska utgöra grund för behandling av personuppgifter. Personuppgifter får behandlas med stöd av artikel 6.1 c i dataskyddsförordningen, om behandlingen är nödvändig för att den personuppgiftsansvarige ska kunna fullgöra en rättslig förpliktelse som följer av lag eller annan författning, av kollektivavtal eller av beslut som har meddelats med stöd av lag eller annan författning (2 kap. 1 § dataskyddslagen). Förpliktelsen måste vara fastställd i enlighet med gällande rätt men behöver inte framgå direkt av en författning. För att en behandling av personuppgifter ska vara tillåten enligt artikel 6.1 c måste den också vara nödvändig för att fullgöra den rättsliga förpliktelsen. Detta innebär inte ett krav på att behandlingsåtgärden ska vara oundgänglig. Behandlingen kan anses nödvändig om behandlingen leder till effektivitetsvinster.44
De förpliktelser som nu är i fråga – de föreslagna uppgiftsskyldigheterna – bygger på EU-rätten och kommer att framgå av lag eller
43Prop. 2017/18:105 s. 49. 44Prop. 2017/18:105 s. 189.
förordning. Personuppgiftsbehandlingen som sker i samband med fullgörandet av uppgiftsskyldigheterna är nödvändig för att fullgöra uppgiftsskyldigheterna och får tydliga ramar genom utformningen av de föreslagna bestämmelserna. Därmed finns det som utgångspunkt en rättslig grund för den personuppgiftsbehandling som sker till följd av ett fullgörande av uppgiftsskyldigheterna.
Att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism har dessutom ansetts utgöra en uppgift av allmänt intresse (artikel 6.1 e i dataskyddsförordningen). Personuppgifter får behandlas med stöd av artikel 6.1 e i dataskyddsförordningen, om behandlingen är nödvändig för att utföra en uppgift av allmänt intresse som följer av lag eller annan författning, av kollektivavtal eller av beslut som har meddelats med stöd av lag eller annan författning eller som ett led i den personuppgiftsansvariges myndighetsutövning enligt lag eller annan författning (2 kap. 2 § dataskyddslagen). Därmed kan även den rättsliga grunden uppgift av allmänt intresse bli tillämplig på den personuppgiftsbehandling som sker till följd av ett fullgörande av uppgiftsskyldigheterna.
För de myndigheter och andra organisationer som omfattas av dataskyddsförordningen bedömer således utredningen att den rättsliga grunden för den personuppgiftsbehandling som sker vid fullgörandet av uppgiftsskyldigheterna är fastställd i enlighet med artikel 6.3 i dataskyddsförordningen. De myndigheter och andra organisationer som omfattas av de föreslagna uppgiftsskyldigheterna har således stöd i gällande rätt för den personuppgiftsbehandling som krävs för att fullgöra uppgiftsskyldigheterna.
Behandling av personuppgifter för nya ändamål vid fullgörandet av uppgiftsskyldigheten
Utöver att det ska finnas en rättslig grund för behandlingen sätter dataskyddslagstiftningen vissa gränser för behandling som sker för andra ändamål än det som uppgifterna ursprungligen samlades in för, något som kan förekomma vid fullgörandet av de föreslagna uppgiftsskyldigheterna. Regelverket innebär att personuppgifter bara får samlas in för särskilda, uttryckligt angivna och berättigade ändamål. Uppgifter som behandlas för ett godtagbart ändamål får därefter inte behandlas på ett sätt som är oförenligt med detta ändamål (finalitetsprincipen).
I registerförfattningarna anges ofta de ändamål för vilka personuppgifterna får behandlas. Lagstiftaren har i dessa fall således tagit över uppgiften att bestämma ändamålen och har alltså gjort detta i den personuppgiftsansvariges ställe. Ändamålsregleringen i en registerförfattning kan vara sådan att den uttömmande anger de ändamål för vilka uppgifterna får behandlas. Detta framgår ofta genom att det i författningen anges att personuppgifterna ”endast” får behandlas för vissa angivna ändamål. Vidarebehandling för andra ändamål är då inte tillåten. I andra fall anger ändamålsbestämmelserna en yttre ram inom vilken uppgifterna får behandlas. I sådana fall är det finalitetsprincipen som ytterst sätter gränsen för vad som kan anses vara en tillåten behandling, det vill säga den som är personuppgiftsansvarig måste göra en kontroll av huruvida en senare behandling är förenlig med de ändamål för vilka uppgifterna först samlades in.
I brottsdatalagen och de registerförfattningar som kompletterar den anges i vilka fall en behandling av personuppgifter för nya ändamål kan tillåtas när uppgifterna behandlas inom brottsdatalagens tillämpningsområde. Innan personuppgifter får behandlas för ett nytt ändamål ska det säkerställas att det finns en rättslig grund för den nya behandlingen och att det är nödvändigt och proportionerligt att personuppgifterna behandlas för det nya ändamålet (2 kap. 4 § första stycket brottsdatalagen). När uppgifter lämnas vidare till en annan myndighet gäller bestämmelsen bara om ändamålet för den behandlingen ligger inom brottsdatalagens tillämpningsområde. Innan personuppgifter som behandlas med stöd av brottsdatalagen behandlas för ett ändamål utanför lagens tillämpningsområde ska det säkerställas att det är nödvändigt och proportionerligt att personuppgifterna behandlas för det nya ändamålet (2 kap. 22 § brottsdatalagen). Det rör sig då om en ny behandling.45
I den utsträckning en skyldighet att lämna uppgifter följer av lag eller förordning behöver det inte göras någon prövning av om en ny behandling är nödvändig och proportionerlig, oavsett om den fortsatta behandlingen sker inom eller utanför brottsdatalagens tillämpningsområde (2 kap. 4 § andra stycket och 22 § andra stycket brottsdatalagen). I förarbetena till brottsdatalagen uttalar regeringen att när det i lag eller förordning föreskrivs att uppgifter ska lämnas har lagstiftaren tagit ställning till att det dels är så viktigt att det ska införas en skyldighet att lämna information, dels att eventuell sekretess ska
brytas. Lagstiftaren får då också anses ha tagit ställning till att uppgiftslämnandet är nödvändigt och proportionerligt. I sådana fall ska det därför inte göras en prövning av om behandlingen av personuppgifterna för det nya ändamålet är nödvändig och proportionerlig.46 Detta innebär att myndigheter som tillämpar brottsdatalagen i allmänhet inte behöver göra någon bedömning av om ett utlämnande av uppgifter som sker som en följd av de föreslagna bestämmelserna om uppgiftsskyldighet är nödvändigt och proportionerligt.
För behandling av personuppgifter som inte omfattas av brottsdatalagens tillämpningsområde ska i stället dataskyddsförordningen tillämpas vid bedömningen av om ett vidarelämnande av uppgifter är tillåtet. Det gäller myndigheter som inte bedriver brottsbekämpande verksamhet och vissa andra organisationer som omfattas av de föreslagna bestämmelserna om uppgiftsskyldighet.
I HFD 2021 ref. 10 har Högsta förvaltningsdomstolen ansett att motsvarande synsätt som i lagstiftningsärendet gällande brottsdatalagen kan anläggas beträffande förhållandet mellan uppgiftsskyldigheten i 6 kap. 5 § OSL och finalitetsprincipen enligt dataskyddsförordningen. Utöver sekretessprövningen ska den personuppgiftsansvariga myndigheten enligt Högsta förvaltningsdomstolen således inte göra någon kontroll av förenligheten med finalitetsprincipen i samband med lämnande av uppgifter enligt 6 kap. 5 § OSL.
De nu föreslagna bestämmelserna om uppgiftsskyldighet innebär som utgångspunkt att berörda myndigheter ska lämna ut uppgifter till finansunderrättelseenheten utan att göra en sekretessprövning (10 kap. 28 § OSL). Samma resonemang som förs i förarbetena till brottsdatalagen kan enligt utredningens uppfattning föras även beträffande den nu föreslagna regleringen. Eftersom uppgiftsskyldigheten kommer att framgå av lag eller förordning är det lagstiftaren som tar ställning till både att det är så viktigt att informationen lämnas och att eventuell sekretess ska brytas. Härigenom får lagstiftaren anses ha tagit ställning till att ett uppgiftslämnande är förenligt med det eller de ändamål för vilka uppgifterna samlades in.
Sammanfattningsvis finns det enligt utredningens uppfattning ett tillräckligt författningsstöd både för den behandling av personuppgifter som kan komma att ske till följd av fullgörandet av de föreslagna uppgiftsskyldigheterna och för finansunderrättelseenhetens behandling av de mottagna uppgifterna i sin verksamhet. Detsamma
gäller för uppgifter som lämnas ut enligt en reglering som genomför direktivets bestämmelser om finansunderrättelseenhetens tillgång till information på förordningsnivå.
Utlämnande av känsliga personuppgifter och personuppgifter om lagöverträdelser
För vissa särskilt integritetskänsliga uppgifter ställer regelverket upp ytterligare krav för behandlingen. Det gäller dels så kallade känsliga personuppgifter, dels personuppgifter om lagöverträdelser.
Med känsliga personuppgifter avses uppgifter som avslöjar ras, etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse eller medlemskap i fackförening eller som rör hälsa, sexualliv eller sexuell läggning. Utredningen bedömer att sådana personuppgifter endast i begränsad omfattning kommer att behandlas som en följd av den föreslagna regleringen om uppgiftsskyldighet eller den uppgiftsskyldighet som utredningen bedömer kan regleras på lägre nivå än lag. I arbetet med att förebygga, förhindra eller upptäcka finansiering av terrorism kan finansunderrättelseenheten exempelvis ha behov av uppgifter om etniskt ursprung, politiska åsikter eller religiös övertygelse. Finansunderrättelseenheten kan även ha behov av uppgifter om exempelvis etniskt ursprung i arbetet med att förebygga, förhindra eller upptäcka penningtvätt.
Utgångspunkten i brottsdatalagen är att behandling av känsliga personuppgifter inte är tillåten. Om uppgifter om en person behandlas får de dock kompletteras med sådana uppgifter när det är absolut nödvändigt för ändamålet med behandlingen (2 kap. 11 §). Biometriska och genetiska uppgifter får behandlas endast om det är särskilt föreskrivet om det är absolut nödvändigt för ändamålet med behandlingen (2 kap. 12 §). I de registerförfattningar som kompletterar brottsdatalagen finns det också särskilda föreskrifter om behandlingen av känsliga personuppgifter.
Också i de fall behandlingen av känsliga personuppgifter ska bedömas med utgångspunkt i dataskyddsförordningen är huvudregeln att känsliga personuppgifter inte får behandlas (artikel 9.1). Förbudet gäller inte om behandlingen är nödvändig av hänsyn till ett viktigt allmänt intresse, på grundval av EU-rätten eller medlemsstaternas nationella rätt, vilken ska stå i proportion till det eftersträvade syftet, vara förenligt med det väsentliga innehållet i rätten till dataskydd och inne-
hålla bestämmelser om lämpliga och särskilda åtgärder för att säkerställa den registrerades grundläggande rättigheter och intressen (artikel 9.2 g). Myndigheter får behandla känsliga personuppgifter om uppgifterna har lämnats till myndigheten och behandlingen krävs enligt lag, behandlingen är nödvändig för handläggningen av ett ärende eller, i annat fall, om behandlingen är nödvändig med hänsyn till ett viktigt allmänt intresse och inte innebär ett otillbörligt intrång i den registrerades personliga integritet (3 kap. 3 § dataskyddslagen). Det finns avvikande bestämmelser i myndigheters registerförfattningar och vissa andra författningar som innehåller bestämmelser om personuppgiftsbehandling som ytterligare preciserar eller avgränsar möjligheten att behandla känsliga personuppgifter.
Vad därefter gäller personuppgifter om lagöverträdelser bedömer utredningen att sådana uppgifter kan komma att behandlas till följd av de föreslagna bestämmelserna om uppgiftsskyldighet, särskilt när uppgifter lämnas ut från andra brottsbekämpande myndigheter. Finansunderrättelseenhetens arbete med att förebygga, förhindra eller upptäcka penningtvätt kan ha samband nästan alla typer av brottslighet eftersom penningtvätt omfattar åtgärder som syftar till att dölja eller omsätta vinning från brottslig verksamhet, oavsett brott.
Uppgifter om lagöverträdelser får behandlas av främst brottsbekämpande myndigheter. Av brottsdatalagen framgår att brottsbekämpande myndigheter får behandla personuppgifter om det är nödvändigt för att myndigheterna ska kunna utföra sina uppgifter att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet, utreda eller lagföra brott, verkställa straffrättsliga påföljder eller upprätthålla allmän ordning och säkerhet (2 kap. 1 § brottsdatalagen). Ytterligare bestämmelser om brottsbekämpande myndigheters behandling av personuppgifter finns i myndigheternas registerförfattningar och i andra författningar, till exempel lagen om belastningsregister.
För de myndigheter och andra organisationer som omfattas av dataskyddsförordningen finns särskilda regler om behandling av personuppgifter om lagöverträdelser. I artikel 10 i förordningen anges att behandling av personuppgifter som rör fällande domar i brottmål och lagöverträdelser som innefattar brott eller därmed sammanhängande säkerhetsåtgärder endast får utföras under kontroll av en myndighet eller då behandling är tillåten enligt EU-rätten eller medlemsstaternas nationella rätt, där lämpliga skyddsåtgärder för de registrerades rättigheter och friheter fastställs.
Myndigheter får behandla personuppgifter om lagöverträdelser (3 kap. 8 § dataskyddslagen). Även när det gäller sådana personuppgifter kan det finnas avvikande bestämmelser i sektorspecifika lagar.
Sammanfattningsvis innebär detta att myndigheter och andra organisationer har rätt att behandla känsliga personuppgifter och personuppgifter om lagöverträdelser under särskilt angivna förutsättningar enligt nuvarande reglering. Därmed finns det enligt utredningens uppfattning författningsstöd för den behandling av känsliga personuppgifter och personuppgifter om lagöverträdelser som kan komma att ske till följd av de föreslagna bestämmelserna om uppgiftsskyldighet. Detsamma gäller för uppgifter som lämnas ut enligt en reglering som genomför direktivets bestämmelser om finansunderrättelseenhetens tillgång till information på förordningsnivå.
10.3. Dispositionsförbud
10.3.1. Dispositionsförbud som avser transaktioner
Utredningens förslag: Finansunderrättelseenheten eller Säkerhets-
polisen får besluta att en verksamhetsutövare inte får genomföra en transaktion eller en viss typ av transaktion, om det finns skäl att misstänka att transaktionen utgör ett led i penningtvätt eller finansiering av terrorism (dispositionsförbud).
Beslut om dispositionsförbud får meddelas endast om det är fara i dröjsmål och det skäligen kan befaras att egendom annars kommer att undanskaffas och skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som den innebär.
Ett dispositionsförbud som grundar sig på uppgifter om misstänkt penningtvätt eller finansiering av terrorism som har rapporterats av en verksamhetsutövare, ska beslutas så snart som möjligt.
Dispositionsförbudet upphör att gälla när tio arbetsdagar har gått från finansunderrättelseenhetens eller Säkerhetspolisens beslut, om förbudet inte har hävts dessförinnan.
Sjätte penningtvättsdirektivet
Enligt artikel 20.1 i direktivet ska medlemsstaterna se till att finansunderrättelseenheten vid misstanke om att en transaktion är kopplad till penningtvätt eller finansiering av terrorism, har befogenheter att direkt eller indirekt vidta brådskande åtgärder och avbryta eller vägra samtycka till en transaktion eller vissa slag av transaktioner om det finns risk för att medel som härrör från brott skaffas undan eller att finansiering av terrorism kan ske om transaktionerna genomförs (dispositionsförbud). Detsamma gäller för transaktioner som misstänks vara sammankopplade med en transaktion som tidigare omfattats av ett dispositionsförbud.
Ett dispositionsförbud ska föreläggas verksamhetsutövaren i syfte att finansunderrättelseenheten ska kunna utföra analyser, styrka misstankarna och för att sprida resultaten av analyserna till relevanta behöriga myndigheter så att tillbörliga åtgärder kan vidtas. När det gäller dispositionsförbud som grundar sig på en verksamhetsutövares rapportering enligt artikel 52 i penningtvättsförordningen ska ett beslut fattas så snart som möjligt.
Medlemsstaterna ska bestämma under hur lång tid ett dispositionsförbud får gälla med hänsyn till nationella skyddsåtgärder. Denna tidsperiod får inte understiga 10 arbetsdagar eller överstiga 60 arbetsdagar. Medlemsstaterna ska se till att finansunderrättelseenheten har befogenhet att när som helst häva dispositionsförbudet. Om förutsättningarna för ett dispositionsförbud inte längre är uppfyllda ska förbudet hävas omedelbart.
Fjärde penningtvättsdirektivet innehåller delvis motsvarande bestämmelser (artikel 32.7).
Beslut om dispositionsförbud fattas av finansunderrättelseenheten
Ett dispositionsförbud är ett kortvarigt förstadium till ett straffprocessuellt tvångsmedel. Syftet med åtgärden är att kunna ingripa redan innan det föreligger en brottsmisstanke som är tillräcklig för att inleda förundersökning, vilket är en förutsättning för att få besluta om tvångsmedel enligt rättegångsbalken.
I 4 kap. 11 § penningtvättslagen finns bestämmelser om dispositionsförbud. I paragrafens första och andra stycken ges Polismyndig-
heten och Säkerhetspolisen befogenheter som i stor utsträckning motsvarar kraven i artikel 20.1 i sjätte penningtvättsdirektivet. Enligt nuvarande reglering är det Polismyndigheten (Finanspolisen) och Säkerhetspolisen som fattar beslut om dispositionsförbud.
Som framhålls i förarbetena till nuvarande reglering om dispositionsförbud ligger det i sakens natur att det finns en risk för att egendom inom de finansiella systemen, på grund av egendomens lättrörlighet inom dessa system, försvinner om det inte är möjligt att ingripa omgående. I motsvarande situationer får föremål tas i beslag och lös egendom i förvar genom beslut av polis, varefter åtgärden ska underställas åklagare för prövning av om den ska bestå. Vid beslag kan även undersökningsledaren göra denna prövning. Mot den bakgrunden ansåg regeringen att beslut om dispositionsförbud bör fattas av Finanspolisen.1
Det finns enligt utredningens uppfattning inte anledning att ändra på den ordning som gäller för närvarande. Finanspolisen bör därför även fortsättningsvis vara beslutsfattare.
Möjligheten för Säkerhetspolisen att fatta beslut om dispositionsförbud är en svensk reglering som har införts vid sidan av EU-rätten. Nuvarande reglering innebär att Säkerhetspolisen har samma befogenhet som Finanspolisen att besluta om dispositionsförbud som grundas på misstanke som har uppkommit till följd av verksamhetsutövares rapportering om misstänkt finansiering av terrorism eller genom egna utredningsåtgärder. Utredningen bedömer att denna ordning bör behållas.
En ny reglering om dispositionsförbud som avser transaktioner
Enligt artikel 20.1 i direktivet ska finansunderrättelseenheten ha befogenhet att besluta om dispositionsförbud avseende en transaktion eller transaktioner av ett visst slag, om det finns risk för att medel som härrör från brott skaffas undan eller att finansiering av terrorism kan ske om transaktionerna genomförs. Ett dispositionsförbud får även avse transaktioner som misstänks vara sammankopplade med en tidigare transaktion som har omfattats av ett dispositionsförbud.
Motsvarande bestämmelser i fjärde penningtvättsdirektivet är inte lika detaljerade (artikel 32.7). De tillägg som har gjorts i artikel 20.1
1Prop. 2013/14:121 s. 78 och 79.
i sjätte penningtvättsdirektivet jämfört med motsvarande bestämmelser i fjärde penningtvättsdirektivet får enligt utredningens uppfattning närmast betraktas som förtydliganden och inte någon ändring i sak.
Nuvarande reglering om dispositionsförbud finns i 4 kap.11–13 §§penningtvättslagen. Enligt 4 kap. 11 § första stycket penningtvättslagen får Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen besluta om dispositionsförbud om det finns skäl att misstänka att egendom i form av pengar, fordran eller någon annan rättighet är föremål för penningtvätt eller avsedd för finansiering av terrorism och egendomen finns hos en verksamhetsutövare. I paragrafens andra stycke anges att ett beslut om dispositionsförbud får meddelas endast om det är fara i dröjsmål och det skäligen kan befaras att egendomen annars kommer att undanskaffas och skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som den innebär.
I sjätte penningtvättsdirektivet regleras två olika typer av dispositionsförbud: förbud som avser transaktioner, som i allt väsentligt motsvarar regleringen i fjärde penningtvättsdirektivet, och förbud som avser affärsförbindelser, som är en nyhet i sjätte penningtvättsdirektivet (se avsnitt 10.3.2). Förbudstiden skiljer sig åt mellan dessa två olika typer av förbud. Det finns därför skäl att utforma regleringen om dispositionsförbud på ett sätt som är mer i linje med direktivets ordalydelse än vad nuvarande reglering är. Det blir därigenom en tydligare uppdelning mellan de olika typerna av dispositionsförbud. Det bör i sammanhanget betonas att en transaktion inte är begränsad till kontobehållning utan även kan avse annan egendom, till exempel kontanter, värdepapper och fastigheter. I praktiken bör det dock i de flesta fall bli fråga om kontobehållningar.
Mot denna bakgrund föreslår utredningen att det i den nya penningtvättslagen införs bestämmelser som anger att finansunderrättelseenheten eller Säkerhetspolisen får besluta att en verksamhetsutövare inte får genomföra en transaktion eller en viss typ av transaktion, om det finns skäl att misstänka att transaktionen utgör ett led i penningtvätt eller finansiering av terrorism.
Bestämmelserna i 4 kap. 11 § andra stycket penningtvättslagen, som innehåller ytterligare förutsättningar för ett beslut om dispositionsförbud, bör föras över oförändrade till den nya penningtvättslagen.
Dispositionsförbud som grundar sig på verksamhetsutövares rapportering
Om en verksamhetsutövare har rapporterat en misstänkt transaktion till finansunderrättelseenheten får verksamhetsutövaren enligt artikel 52 i penningtvättsförordningen som huvudregel inte genomföra transaktionen. Transaktionen får som tidigast genomföras när finansunderrättelseenheten har informerat verksamhetsutövaren om att den inte behöver avstå från att genomföra transaktionen, eller när tre arbetsdagar har passerat efter dagen för rapporteringen och transaktionen inte har förbjudits av finansunderrättelseenheten enligt artikel 20 i direktivet eller av en åklagarmyndighet i enlighet med tilllämplig lag. I praktiken sker dock de flesta rapporteringar efter att en transaktion har genomförts.
Enligt artikel 20.1 i direktivet ska ett dispositionsförbud beslutas så snart som möjligt i situationer som omfattas av artikel 52 i penningtvättsförordningen. För att i svensk rätt genomföra direktivet bör en bestämmelse med den innebörden införas i den nya penningtvättslagen.
Egendom som inte har varit föremål för brottslig handling
När fjärde penningtvättsdirektivet genomfördes i svensk rätt utvidgades begreppet penningtvätt till att även avse åtgärder med egendom som typiskt sett är ägnade att dölja att någon avser att berika sig eller någon annan genom en framtida brottslig handling. Det är en reglering som går utöver fjärde penningtvättsdirektivet. Som en konsekvens av utvidgningen av begreppet penningtvätt infördes en bestämmelse som innebär att beslut om dispositionsförbud med anledning av misstänkt penningtvätt endast får avse sådan egendom som härrör från brott eller brottslig verksamhet (4 kap. 13 § penningtvättslagen). Det ansågs nämligen inte komma i fråga att meddela dispositionsförbud avseende egendom som ännu inte varit föremål för en brottslig handling.2
Begreppet penningtvätt kommer fortsättningsvis att definieras i penningtvättsförordningen (artikel 2.1). Den definitionen omfattar endast egendom som har varit föremål för brottslig handling. Det finns därför inte skäl att behålla regleringen om egendom som undantas från ett dispositionsförbud.
Förbudstiden
Av 4 kap. 12 § andra stycket penningtvättslagen framgår att ett dispositionsförbud upphör att gälla när två arbetsdagar har gått från Polismyndighetens eller Säkerhetspolisens beslut, om det inte har hävts före det. Den korta förbudstiden har motiverats av den låga misstankegrad som räcker för ett beslut om dispositionsförbud. Tiden ska enligt förarbetena inte vara längre än att polis och åklagare hinner utföra ändamålsenliga utredningsåtgärder och få fram ett tillräckligt underlag för ett eventuellt beslut om att inleda förundersökning och besluta om straffprocessuella tvångsmedel.3
Fjärde penningtvättsdirektivet ställer inte upp några krav när det gäller giltighetstiden för ett dispositionsförbud. Sådana bestämmelser finns däremot i sjätte penningtvättsdirektivet. Medlemsstaterna ska, med hänsyn till nationella skyddsåtgärder, fastställa under hur lång tid ett dispositionsförbud ska gälla. Denna tidsperiod får inte understiga 10 arbetsdagar eller överstiga 60 arbetsdagar. Nuvarande bestämmelser om giltighetstiden för ett dispositionsförbud är således inte förenliga med direktivet.
Liksom vid tvångsmedelsanvändning bör utgångspunkten vara att ett dispositionsförbuds varaktighet ska begränsas i möjligaste mån utan att syftet med åtgärden går förlorat. Ett sådant förbud innebär inskränkningar i den enskildes möjligheter att förfoga över sin egendom. Förbudet kan få ekonomiska konsekvenser för såväl den enskilde som andra som är beroende av att en viss transaktion genomförs eller att ett belopp kan disponeras. Ju kortare tid förbudet gäller, desto mindre är risken för att den enskilde drabbas av skada. Även den låga misstankegrad som föreslås räcka för ett beslut om dispositionsförbud talar för att förbudstiden bör vara kort.4
Mot den enskildes intressen står intresset av att polis och åklagare ska hinna utförliga ändamålsenliga utredningsåtgärder och få fram ett tillräckligt underlag för ett eventuellt beslut om att inleda förundersökning och besluta om straffprocessuella tvångsmedel.5 Med beaktande av de intressen som gör sig gällande – och med hänsyn till att förbudstiden enligt nuvarande reglering är två arbetsdagar – anser utredningen att giltighetstiden för ett dispositionsförbud som avser
3Prop. 2013/14:121 s. 83. 4 Jfr prop. 2013/14 :121 s. 83. 5 Jfr prop. 2013/14:121 s. 83 och 84.
transaktioner bör bestämmas till den kortast möjliga enligt direktivet, det vill säga 10 arbetsdagar.
10.3.2. Dispositionsförbud som avser affärsförbindelser
Utredningens förslag: Finansunderrättelseenheten får besluta att
en verksamhetsutövare tillfälligt inte ska fullgöra förpliktelser som följer av en affärsförbindelse som har ingåtts med en kund, om det finns skäl att misstänka att affärsförbindelsen kommer att användas för penningtvätt eller finansiering av terrorism eller på något annat sätt är kopplad till sådan brottslighet (dispositionsförbud).
Beslut om dispositionsförbud får meddelas endast om det är fara i dröjsmål och skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som den innebär.
Dispositionsförbudet upphör att gälla när fem arbetsdagar har gått från finansunderrättelseenhetens beslut, om förbudet inte har hävts dessförinnan.
Sjätte penningtvättsdirektivet
Medlemsstaterna ska enligt artikel 20.2 i direktivet se till att finansunderrättelseenheten har befogenhet att direkt eller indirekt vidta brådskande åtgärder om det kan misstänkas att en affärsförbindelse kan komma att användas för penningtvätt eller finansiering av terrorism, eller annars har koppling till sådan brottslighet. Finansunderrättelseenheten ska kunna stoppa användningen av affärsförbindelsen (eng. suspend the use of that relationship) i syfte att utföra analyser, styrka misstankarna och sprida resultaten av analyserna till behöriga myndigheter så att tillbörliga åtgärder kan vidtas.
Begreppet affärsförbindelse definieras som en affärsmässig, yrkesmässig eller handelsmässig förbindelse som är förbunden med en verksamhetsutövares yrkesmässiga verksamhet, som ingås mellan en verksamhetsutövare och en kund och som när förbindelsen ingås förväntas ha, eller som därefter får, ett inslag av upprepning eller varaktighet (artikel 2.1 i sjätte penningtvättsdirektivet och artikel 2.1.16 i penningtvättsförordningen).
Medlemsstaterna ska bestämma under hur lång tid ett dispositionsförbud som avser affärsförbindelser får gälla med hänsyn till nationella skyddsåtgärder. Denna tidsperiod får inte understiga 5 arbetsdagar eller överstiga 60 arbetsdagar. Medlemsstaterna ska se till att finansunderrättelseenheten har befogenhet att när som helst häva dispositionsförbudet. Om förutsättningarna för ett dispositionsförbud inte längre är uppfyllda ska förbudet hävas omedelbart.
Några motsvarande bestämmelser finns inte i fjärde penningtvättsdirektivet.
Vad som omfattas av ett beslut om dispositionsförbud som avser affärsförbindelser
Det är inte helt klart vad det innebär att finansunderrättelseenheten ska kunna stoppa användningen av en affärsförbindelse. Vid en tolkning ligger det enligt utredningens uppfattning närmast till hands att anse att det som avses är ett förbud för verksamhetsutövaren att fullgöra förpliktelser som verksamhetsutövaren har åtagit sig att utföra i förhållande till en kund inom ramen för en affärsförbindelse. Det framgår uttryckligen av definitionen av affärsförbindelse att det inte krävs något skriftligt avtal för att en affärsförbindelse ska anses ha etablerats. En affärsförbindelse måste inte nödvändigtvis uppkomma den första gången som kunden och verksamhetsutövaren har kontakt med varandra. En affärsförbindelse kan även uppstå genom parternas konkludenta handlade. Det vanligaste bör dock vara att affärsförbindelsen formaliseras på något sätt.6
Skillnaden mot ett dispositionsförbud som avser transaktioner är att ett dispositionsförbud som avser affärsförbindelser kan avse alla verksamhetsutövarens produkter och tjänster. Ett dispositionsförbud som avser affärsförbindelser är således betydligt mer omfattande, och därmed också mer ingripande för den enskilde, än ett dispositionsförbud som avser transaktioner.
Vad som kan omfattas av ett dispositionsförbud som avser affärsförbindelser kommer att skilja sig åt mellan verksamhetsutövarna beroende på vilken verksamhet som bedrivs.
När det gäller banker ingås normalt sett flera avtal om olika produkter och tjänster inom ramen för en och samma affärsförbindelse.
6 Jfr prop. 2016/17:173 s. 188 och 189.
Det kan till exempel gälla avtal om bankkonton, betal- och kreditkort, bolån och andra krediter, förmedling av betaltjänster som Swish samt tillgång till och signering genom BankID. Om kunden är en juridisk person kan affärsförbindelsen även omfatta avtal om hantering av löneutbetalningar, ekonomisystem, koncerngemensamma konton samt andra företagsspecifika tjänster av olika slag.
För en bankkund kan ett dispositionsförbud som avser affärsförbindelser få långtgående konsekvenser. Det kan leda till att kunden snabbt hamnar i finansiella svårigheter och inte kan göra nödvändiga inköp eller fullgöra betalningsförpliktelser. För en företagskund kan ett sådant förbud få till följd att kunden inte kan betala ut löner eller fullgöra betalningsförpliktelser. Det kan i sin tur få långsiktiga konsekvenser i form av skadat förtroende. Ett dispositionsförbud kan även drabba tredje man, som i exemplet med att löner inte betalas ut.
För kunder till andra finansiella företag än banker, till exempel värdepappersbolag och fondförvaltare, kan ett dispositionsförbud som avser affärsförbindelser få till följd att kunden inte kan köpa eller sälja värdepapper. Om förbudet avser hela affärsförbindelsen kan all handel i en kunds värdepappersdepå stoppas. För kunder till försäkringsbolag som driver livförsäkringsrörelse kan ett dispositionsförbud leda till att kunden inte kan ändra förmånstagare eller att ersättning från försäkringen inte kan betalas ut. Beträffande kreditgivare som driver verksamhet som avser bostadskrediter kan ett dispositionsförbud innebära att ett köp eller en försäljning av fast egendom stoppas.
Fastighetsmäklare ingår i regel avtal med sina kunder om antingen förmedling av en bostad eller så kallade skrivuppdrag. Ett skrivuppdrag innebär att mäklaren upprättar köpehandlingar åt en kund utan att ha förmedlat bostaden. Bostadsköp genomförs normalt sett snabbt när köparen och säljaren väl är överens. Ett dispositionsförbud som avser affärsförbindelser kan därför få till följd att köpprocessen stoppas. Det kan i sin leda till att handpenning betalas för sent eller att köparen inte fullföljer köpet. Ett dispositionsförbud som avser affärsförbindelser kan således få långtgående konsekvenser både för fastighetsmäklarens kund och för köparen.
För verksamhetsutövare som omfattas av spellagen (2018:1138) och som tillhandahåller så kallade online-spel kan ett dispositionsförbud som avser affärsförbindelser innebära att spelkontot ”fryses”, vilket innebär att verksamhetsutövaren inte får ta emot insatser för deltagande i spel eller genomföra utbetalningar av vinster från det
spelkonto som omfattas av förbudet. För annan spelverksamhet, som till exempel kasinospel på kasinon, finns inget krav på spelkonto. I en sådan situation aktualiseras frågan när en affärsförbindelse kan anses uppstå. Det framgår av definitionen av begreppet affärsförbindelse att förbindelsen ska ha viss varaktighet. Enligt Spelinspektionen kan en kunds införskaffande av ett medlemskort eller ett medlemskap hos en licenshavare tyda på att en affärsförbindelse har etablerats.7 Om det kan konstateras att en affärsförbindelse har etablerats torde ett dispositionsförbud, där spelplatsen tillfälligt åläggs att inte fullgöra sina förpliktelser gentemot en kund, innebära att kunden nekas tillträde till spelplatsen.
När det gäller revisorers verksamhet torde ett dispositionsförbud som avser affärsförbindelser sällan få långtgående konsekvenser. Ett sådant förbud kan exempelvis leda till att en revisionsberättelse, ett revisorsintyg eller en granskningsrapport inte lämnas in i rätt tid. För en kund kan det också få till följd att årsredovisningen inte ges in i rätt tid.
Beträffande vissa typer av revisorsintyg, exempelvis intyg över en apportemission, kan dock konsekvenserna av ett dispositionsförbud bli påtagliga. Revisorn ska i dessa fall intyga att egendomen faktiskt har överlämnats från aktietecknare till bolaget. Ett dispositionsförbud skulle i en sådan situation kunna ”låsa” affärshändelsen precis när intyget ska ges in. Det kan få till följd att hela affären stoppas.
När det gäller advokatverksamhet kan ett dispositionsförbud som avser affärsförbindelser exempelvis innebära att en advokat är förhindrad att upprätta avtal eller andra handlingar åt en klient. Eftersom endast vissa tjänster som tillhandahålls av advokater omfattas av penningtvättsregleringens tillämpningsområde kan det uppstå situationer där en advokat utför flera uppdrag för en och samma klient, men bara ett uppdrag avser tjänster som faller inom penningtvättsregleringens tillämpningsområde. En advokat kan till exempel bistå en klient vid en fastighetsförsäljning, vilket omfattas av tillämpningsområdet, och samtidigt företräda denne i en familjerättslig tvist, som faller utanför tillämpningsområdet. För advokaters del bör ett dispositionsförbud endast kunna avse sådana tjänster som omfattas av penningtvättsregleringens tillämpningsområde. Detsamma bör gälla för andra verksamhetsutövare som tillhandahåller tjänster som endast delvis omfattas av penningtvättsregleringen.
7 Spelinspektionen, Kortfattad information om penningtvättslagen, s. 8.
Gemensamt för verksamhetsutövarna är att ett dispositionsförbud kan leda till att kunden avslutar affärsförbindelsen om verksamhetsutövaren inte kan fullgöra sina förpliktelser. När det gäller mindre verksamhetsutövare, som i regel är mer beroende av varje enskild kundrelation än vad exempelvis en bank är, kan det innebära ett kännbart ekonomiskt bortfall.
En ny reglering om dispositionsförbud som avser affärsförbindelser
För att i svensk rätt genomföra artikel 20.2 i direktivet bör det i den nya penningtvättslagen införas bestämmelser som anger att finansunderrättelseenheten tillfälligt får besluta att en verksamhetsutövare inte ska fullgöra förpliktelser som följer av en affärsförbindelse som har ingåtts med en kund, om det finns skäl att misstänka att affärsförbindelsen kommer att användas för penningtvätt eller finansiering av terrorism eller på något annat är kopplad till sådan brottslighet. För att säkerställa att regleringen blir proportionerlig bör ett sådant förbud, i likhet med ett dispositionsförbud som avser transaktioner, endast få meddelas om det är fara i dröjsmål och skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som den innebär. Även detta bör framgå av den nya penningtvättslagen.
Ett beslut om dispositionsförbud som avser affärsförbindelser kan avgränsas på olika sätt och det är därför av vikt att det av beslutet uttryckligen framgår vilka förpliktelser som omfattas av förbudet.
Förbudstiden
Ett dispositionsförbud som avser affärsförbindelser kan som framgår ovan få långtgående konsekvenser för verksamhetsutövarnas kunder, men också för andra som drabbas av ett sådant förbud, till exempel motparter till kunderna. Mot denna bakgrund bör tidsgränsen för ett dispositionsförbud som avser affärsförbindelser bestämmas till den kortast möjliga enligt direktivet. Ett sådant dispositionsförbud bör därför gälla i högst fem arbetsdagar. Bestämmelser med den innebörden bör införas i den nya penningtvättslagen.
10.3.3. Dispositionsförbud på begäran av en utländsk finansunderrättelseenhet
Utredningens förslag: Om förutsättningarna för ett dispositions-
förbud är uppfyllda får finansunderrättelseenheten fatta beslut om dispositionsförbud även på begäran av en utländsk finansunderrättelseenhet eller en motsvarande enhet i ett tredjeland.
För ett sådant förbud ska samma regler gälla som för ett dispositionsförbud som finansunderrättelseenheten fattar på eget initiativ.
Om förutsättningarna för ett dispositionsförbud är uppfyllda ska finansunderrättelseenheten enligt artikel 20.4 i direktivet ha befogenhet att besluta om ett sådant förbud även på begäran av en finansunderrättelseenhet i en annan medlemsstat. Motsvarande bestämmelser finns i fjärde penningtvättsdirektivet (artikel 32.7).
En nyhet i sjätte penningtvättsdirektivet är att finansunderrättelseenheten också ska ha befogenhet att besluta om dispositionsförbud på begäran av en motsvarande enhet i ett tredjeland, under förutsättning att det kan säkerställas att enheten i det tredjelandet kan besluta om motsvarande åtgärder på finansunderrättelseenhetens begäran.
För ett beslut om dispositionsförbud som fattas på begäran av en utländsk finansunderrättelseenhet, eller en motsvarande enhet i ett tredjeland, gäller samma regler som för ett beslut som finansunderrättelseenheten fattar på eget initiativ.
I 4 kap. 11 § tredje stycket penningtvättslagen anges att Polismyndigheten får fatta beslut om dispositionsförbud även på begäran av en utländsk finansunderrättelseenhet, om förutsättningarna för ett sådant beslut är uppfyllda. De bestämmelserna tillgodoser direktivets krav på att finansunderrättelseenheten ska ha befogenhet att fatta beslut om dispositionsförbud på begäran av en utländsk finansunderrättelseenhet. Bestämmelserna i 4 kap. 11 § tredje stycket penningtvättslagen bör därför föras över till den nya penningtvättslagen. För att i svensk rätt genomföra artikel 20.4 i direktivet bör det i bestämmelsen läggas till att ett sådant beslut även får fattas på begäran av en motsvarande enhet i ett tredjeland. Av bestämmelsen bör också framgå att samma regler ska gälla för ett beslut som finansunderrättelseenheten fattar efter begäran av en utländsk finansunderrättelseenhet eller en motsvarande enhet i ett tredjeland, som för ett beslut som finansunderrättelseenheten fattar på eget initiativ.
10.3.4. Åklagares prövning av ett beslut om dispositionsförbud
Utredningens förslag: Ett beslut om dispositionsförbud ska så
snart som möjligt anmälas till åklagare, som skyndsamt ska pröva om åtgärden ska bestå.
Enligt nuvarande reglering ska ett beslut om dispositionsförbud så snart som möjligt anmälas till åklagare, som skyndsamt ska pröva om åtgärden ska bestå (4 kap. 12 § första stycket penningtvättslagen).
Som konstateras i förarbetena till nuvarande reglering deltar åklagare normalt sett inte i den verksamhet som bedrivs i skedet före en förundersökning. Som skäl för regleringen angav regeringen att i de fall den misstanke som föranlett ett beslut om dispositionsförbud var välgrundad, kommer beslutet att följas av en förundersökning och ett beslut om ett straffprocessuellt tvångsmedel. Regeringen påpekade vidare att ett beslut om dispositionsförbud i tid ligger mycket nära ett eventuellt beslut om att inleda förundersökning. Mot den bakgrunden – och då ett beslut om dispositionsförbud av rättssäkerhetsskäl bör kunna överprövas – ansåg regeringen att ett beslut om dispositionsförbud bör underställas åklagare för prövning av om åtgärden ska bestå.8
Dessa skäl gör sig alltjämt gällande. Det finns enligt utredningens uppfattning således inte anledning att ändra på den ordning som gäller för närvarande. Ett beslut om dispositionsförbud bör därför även fortsättningsvis så snart som möjligt anmälas till åklagare som skyndsamt ska pröva om åtgärden ska bestå. En bestämmelse med den innebörden bör införas i den nya penningtvättslagen.
10.3.5. När ett dispositionsförbud ska hävas
Utredningens förslag: Finns det inte längre skäl för ett disposi-
tionsförbud ska det hävas omedelbart.
Medlemsstaterna ska enligt artikel 20.1 och 20.2 tredje stycket i direktivet säkerställa att finansunderrättelseenheten när som helst kan häva ett dispositionsförbud. Ett dispositionsförbud ska hävas omedelbart om det inte längre finns förutsättningar för det.
Den första bestämmelsen riktar sig till medlemsstaterna och den andra till finansunderrättelseenheten. En rimlig tolkning av den första bestämmelsen är att medlemsstaterna ska säkerställa att nationell rätt inte hindrar finansunderrättelseenheten från att när som helst under ett dispositionsförbuds giltighetstid häva förbudet om förutsättningarna för hävning är uppfyllda. För svensk del innehåller exempelvis förvaltningslagen bestämmelser som anger under vilka förutsättningar en myndighet får ändra ett beslut som den har meddelat som första instans (37–39 §§). Dessa bestämmelser blir dock inte tillämpliga i Polismyndighetens brottsbekämpande verksamhet (3 § förvaltningslagen). Den andra bestämmelsen reglerar under vilka omständigheter ett dispositionsförbud ska hävas.
I 4 kap. 12 § andra stycket första meningen penningtvättslagen anges att ett dispositionsförbud ska hävas när det inte längre finns skäl för åtgärden. De bestämmelserna uppfyller enligt utredningens uppfattning direktivets krav på när ett dispositionsförbud ska hävas. Bestämmelserna i 4 kap. 12 § andra stycket första meningen penningtvättslagen bör därför föras över till den nya penningtvättslagen. För att vara i linje med direktivet bör det dock förtydligas att ett dispositionsförbud, under dessa omständigheter, ska hävas omedelbart.
I direktivet anges att finansunderrättelseenheten när som helst ska kunna häva ett dispositionsförbud. Efter att åklagare har fastställt ett beslut om dispositionsförbud övergår dock möjligheten att häva dispositionsförbudet till åklagaren. Om finansunderrättelseenheten vid den fortsatta utredningen, efter att ett beslut om dispositionsförbud har fastställts av åklagaren, får del av uppgifter som innebär att det inte längre finns anledning att misstänka penningtvätt eller finansiering av terrorism, måste uppgifterna genast förmedlas vidare till åklagaren som då får göra en ny bedömning.
10.3.6. Underrättelse om beslut om dispositionsförbud
Utredningens förslag: En verksamhetsutövare ska omedelbart
underrättas om att ett dispositionsförbud har beslutats eller hävts.
Den som har drabbats av ett beslut om dispositionsförbud ska underrättas om beslutet när det kan antas att syftet med en beslutad eller förutsedd åtgärd inte motverkas och den framtida utredningen inte skadas om uppgiften röjs. Beslut om underrättelse meddelas av åklagare. En underrättelse behöver inte lämnas, om den med hänsyn till omständigheterna uppenbart är utan betydelse.
Enligt 4 kap. 12 § tredje stycket penningtvättslagen ska en verksamhetsutövare omedelbart underrättas om att ett dispositionsförbud har beslutats eller hävts. Dessa bestämmelser bör föras över oförändrade till den nya penningtvättslagen.
Av 4 kap. 12 § fjärde stycket samma lag framgår att den som har drabbats av ett beslut om dispositionsförbud ska underrättas om beslutet när det kan antas att syftet med en beslutad eller förutsedd åtgärd inte motverkas och den framtida utredningen inte skadas om uppgiften röjs. Beslut om underrättelse meddelas av åklagare. En underrättelse behöver inte lämnas, om den med hänsyn till omständigheterna uppenbart är utan betydelse.
Som huvudregel gäller att den som blir föremål för myndighetsutövning ska underrättas om detta. Senast genom underrättelsen får den enskilde kännedom om åtgärden och kan i efterhand angripa lagligheten av denna samt i förekommande fall begära skadestånd. Rättegångsbalken innehåller också regler om att underrättelse ska ske efter en vidtagen tvångsåtgärd, till exempel i fråga om beslag (27 kap. 11 § rättegångsbalken). När en sådan underrättelse ska ske skiljer sig åt mellan olika situationer.
Vad gäller frågan om när en underrättelse ska lämnas till den som drabbats av ett dispositionsförbud framhålls i förarbetena till nuvarande reglering att ett dispositionsförbud innebär ett tidsbegränsat ingrepp i en enskilds möjlighet att förfoga över viss egendom. Regeringen påtalar att det, i och med den korta giltighetstiden för ett sådant beslut, inte är uteslutet att den enskilde kommer att vara omedveten om att egendomen har varit belagd med ett dispositionsförbud. I andra fall kan beslutet få ekonomiska konsekvenser för såväl den enskilde som andra som är beroende av att en viss transaktion genomförs eller
att ett belopp kan disponeras. Regeringen framhåller att om underrättelse lämnas redan i samband med beslutet får den berörde möjlighet att begränsa de skadeverkningar som kan uppstå till följd av beslutet. I den situationen finns, som regeringen påpekar, samtidigt en beaktansvärd risk för att ett beslut om dispositionsförbud inte blir meningsfullt och att den fortsatta utredningen försvåras eller till och med förstörs. Med beaktande av de motstående intressena ansåg regeringen att underrättelse ska ske så snart det kan antas att syftet med dispositionsförbudet inte motverkas och utredningen inte skadas om uppgiften röjs.9
Dessa skäl gör sig alltjämt gällande. Det finns således inte anledning att frångå den ordning som gäller för närvarande. Bestämmelserna i 4 kap. 12 § fjärde stycket penningtvättslagen bör därför föras över oförändrade till den nya penningtvättslagen.
10.3.7. Rättslig prövning
Utredningens förslag: Ett beslut om dispositionsförbud får inte
överklagas till domstol.
Utredningens bedömning: Nuvarande reglering om statens skade-
ståndsansvar uppfyller Europakonventionens krav på att enskilda ska ha rätt till ett effektivt rättsmedel.
Rätten till ett effektivt rättsmedel
Enligt nuvarande reglering får ett beslut om dispositionsförbud inte överklagas. Ett dispositionsförbud innebär dock en inskränkning i rätten till egendom. En enskild som drabbats av ett sådant beslut ska enligt Europakonventionen ha rätt till ett effektivt rättsmedel inför en nationell myndighet (artikel 13 i konventionen jämförd med artikel 1 i dess första tilläggsprotokoll). Rätten till ett effektivt rättsmedel och till en opartisk domstol framgår även av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (artikel 47 som grundar sig på artikel 13 i Europakonventionen).
9Prop. 2013/14:121 s. 84 och 85.
Ett dispositionsförbud upphör enligt nuvarande reglering att gälla när två arbetsdagar gått från det att beslutet fattades. I dagsläget innebär således ett dispositionsförbud en tillfällig och tämligen kortvarig inskränkning av en enskilds möjlighet att förfoga över viss egendom. Som skäl för att inte införa en särskild överklagandemöjlighet för beslut om dispositionsförbud angav regeringen i förarbetena till nuvarande reglering bland annat att ett sådant beslut ska underställas åklagare för prövning av om åtgärden ska bestå, att skälen för ett dispositionsförbud löpande ska omprövas och att förbudet ska hävas om det inte längre finns skäl för det. Regeringen påtalade vidare att tvångsmedel som i likhet med ett dispositionsförbud är kortvariga varken kan överklagas eller på annat sätt bringas under rättens prövning.10
Regeringen konstaterade även att en underrättelse om ett dispositionsförbud normalt sett kommer att ske först sedan tiden för förbudet har löpt ut, varför den enskilde i de flesta fall inte kommer att bli medveten om ett dispositionsförbud förrän i efterhand. En överklagandemöjlighet skulle enligt regeringen i dessa fall sakna betydelse. I de fall då en transaktion vägrats blir den enskilde däremot varse dispositionsförbudet och kan vilja ifrågasätta det. Om det i samband därmed kommer fram information som gör att det inte längre finns skäl för åtgärden ska den hävas. I de fall ett dispositionsförbud i stället ersätts med ett straffprocessuellt tvångsmedel kommer detta att kunna överprövas eller överklagas på sedvanligt sätt. Mot denna bakgrund ansåg regeringen att regleringen av ett dispositionsförbud, även med beaktande av Europakonventionen, är omgärdad av tillfredsställande rättssäkerhetsgarantier och att det därför saknades skäl att införa en särskild överklagandemöjlighet.11
I och med att sjätte penningtvättsdirektivet föreskriver att giltighetstiden för ett dispositionsförbud ska vara minst fem dagar (affärsförbindelser) respektive tio dagar (transaktioner) har förutsättningarna ändrats. Utredningen föreslår att giltighetstiden för ett dispositionsförbud ska vara de lägst tillåtna enligt direktivet. Trots detta kommer den tidsperiod under vilken den enskilde inte kan förfoga över viss egendom att bli betydligt längre än vad som är fallet i dag. Därutöver innebär den nya regleringen att omfattningen av ett dispositionsförbud ökar, se avsnitt 10.3.2. Både den förlängda förbudstiden och utvidgningen av dispositionsförbudet innebär enligt utredningens mening
10Prop. 2013/14:121 s. 85 och 86. 11Prop. 2013/14:121 s. 85 och 86.
en större inskränkning i rätten till egendom än vad som är fallet i dag. Frågan är om detta innebär att det behöver införas en särskild överklagandemöjlighet för att uppfylla kraven i Europakonventionen.
Vad är ett effektivt rättsmedel?
Artikel 13 i Europakonventionen anger att den vars angivna fri- och rättigheter har åsidosatts ska ha tillgång till ett effektivt rättsmedel inför en nationell myndighet. I artikeln ställs det inte upp specifika krav på formerna för dessa rättsmedel. Det är i första hand respektive konventionsstat som ska fastställa vad som utgör ett effektivt rättsmedel, och staterna ges här ett visst handlingsutrymme.
En utgångspunkt i fråga om pågående överträdelser är att ett effektivt rättsmedel ska syfta till att få överträdelsen att upphöra. En annan utgångspunkt är att rättsmedlet ska finnas tillgängligt i anslutning till det förfarande där överträdelsen har ägt rum. En enskild kan till exempel många gånger komma till rätta med brister i ett beslut eller en dom genom att överklaga och i högre instans argumentera för att det har skett en överträdelse av konventionen och på så sätt få till stånd en ändring av beslutet eller domen. Det kan ofta vara det mest effektiva och snabbaste sättet att komma till rätta med en konventionsöverträdelse.12
I andra situationer kan ett kompensatoriskt rättsmedel utgöra ett effektivt rättsmedel. Europadomstolen har i flera domar klargjort att möjligheten i Sverige att begära skadestånd hos Justitiekanslern eller väcka skadeståndstalan mot staten vid allmän domstol och på så sätt få till stånd en prövning av ett påstått konventionsbrott utgör ett effektivt rättsmedel.13 Vidare har Högsta förvaltningsdomstolen uttalat att eftergift av olika sanktionsavgifter kan beviljas som gottgörelse för kränkningar av rätten till domstolsprövning inom skälig tid och domstolen har även satt ned krav på återbetalning av felaktigt utbetalad sjukpenning i en sådan situation.14
Avgörande för om ett rättsmedel är effektivt för att komma till rätta med en konventionsöverträdelse är sammanfattningsvis att rättsmedlet kan leda till att överträdelsen upphör eller att den som utsatts
12Prop. 2017/18:7 s. 12 och 13 och HFD 2020 ref. 26. 13 Se prop. 2017/18:7. s. 14 ff. och där redovisade avgöranden av Europadomstolen som gäller Sverige). 14HFD 2014 ref. 12.
för överträdelsen får gottgörelse för den. Att överklaga en dom eller ett beslut till högre instans kan vara effektivt om överklagandet ger en reell möjlighet för den enskilde att få till stånd en ändring i sak. När detta inte är möjligt kan i stället ett kompensatoriskt rättsmedel som skadestånd vara det mest ändamålsenliga och effektiva rättsmedlet.
Rättslig prövning av beslut om straffprocessuella tvångsmedel
Dispositionsförbud är ett kortvarigt förstadium till ett straffprocessuellt tvångsmedel och har till sin karaktär vissa likheter med ett sådant. Det gäller framför allt tvångsmedel som kvarstad och beslag. Vid bedömningen av om det behöver införas en särskild överklagandemöjlighet för beslut om dispositionsförbud kan därför ledning hämtas i regleringen för vissa beslut om straffprocessuella tvångsmedel och tillhörande rättspraxis.
Beslut om straffprocessuella tvångsmedel kan fattas av rätten, åklagare, förundersökningsledare och polisman. I regel krävs beslut av rätten när det gäller de mest ingripande tvångsmedlen, medan polismans befogenhet i huvudsak är begränsad till situationer när det föreligger fara i dröjsmål.
Tingsrättens beslut om straffprocessuella tvångsmedel
Enligt 49 kap. 5 § 6 rättegångsbalken får en tingsrätts beslut överklagas särskilt om tingsrätten i beslutet prövat en fråga i brottmål om en åtgärd som avses i 25–28 kap. rättegångsbalken. I dessa kapitel regleras bland annat reseförbud (25 kap.), kvarstad (26 kap.), beslag och hemliga tvångsmedel (27 kap.) samt husrannsakan (28 kap). När det gäller beslut om hemliga tvångsmedel finns även bestämmelser om överklagande i 27 kap. 26 § rättegångsbalken. Ett sådant beslut får överklagas av det offentliga ombud som har utsetts för att bevaka den enskildes integritetsintressen i ett ärende om hemliga tvångsmedel.
Ett domstols beslut om straffprocessuella tvångsmedel kommer i vissa fall att ha verkställts innan den berörde har hunnit överklaga beslutet, exempelvis när det gäller husrannsakan. I Högsta domstolens rättspraxis har beslut som har förlorat sin rättsliga eller faktiska betydelse, så kallade deserta beslut, ansetts inte kunna överprövas i högre
rätt. Exempelvis har Högsta domstolen slagit fast att ett beslut om häktning inte kan överprövas, om den häktade har försatts på fri fot eller om häktningsbeslutet har ersatts av ett nytt beslut (NJA 1953 s. 460 och NJA 1989 s. 502) samt motsvarande beträffande reseförbud och beslag (NJA 1985 s. 235 och NJA 1977 s. 573). Högsta domstolen har vidare, med hänvisning till bland annat nu nämnda avgöranden, i beslut om prövningstillstånd uttalat att det normalt sett inte är möjligt att få ett beslut om tvångsmedel prövat i högre rätt sedan verkställigheten av beslutet väl har avslutats (beslut den 2 februari 2023 i mål nr Ö 5686-22).
I vissa fall har dock även beslut som har förfallit eller annars förlorat sin omedelbara betydelse ansetts kunna prövas, eftersom beslutet har bedömts ha någon kvarvarande verkan av beaktansvärt slag. Ett exempel på detta är beslut om kontaktförbud. I avgörandet NJA 2020 s. 1061 fann domstolen att ett överklagande av ett beslut om kontaktförbud kunde prövas i högre rätt, trots att förbudets giltighet hade löpt ut. I det avgörandet hänvisades bland annat till de kvardröjande verkningar som ett beslut om kontaktförbud får för den enskilde till följd av att ett sådant beslut antecknas i belastningsregistret.
Åklagares och polismans beslut
Åklagare, och i vissa fall polisman, har som framgår ovan också befogenhet att fatta beslut om straffprocessuella tvångsmedel som exempelvis beslag och husrannsakan. Till skillnad från tingsrättens beslut om straffprocessuella tvångsåtgärder innehåller inte rättegångsbalken några bestämmelser om överklagande av åklagares och polismans beslut om sådana åtgärder. När det gäller beslag som har verkställts utan rättens förordnande får dock den som drabbats av beslaget begära rättens prövning av beslaget (27 kap. 6 § rättegångsbalken). När en sådan begäran har kommit in, ska rätten så snart som möjligt och, om det inte finns något synnerligt hinder mot det, senast inom fyra dagar därefter hålla en förhandling därom.
Ett beslut som har fattats av en åklagare kan dock överprövas. Åklagares överprövningsförfarande är inte författningsreglerat utan har utvecklats i praxis. En överprövning innebär att ett beslut i en brottsmålsfråga som har fattats av underordnad åklagare granskas i sak av en högre åklagare. Rätten att överpröva en underställd åklagares
beslut härleds ur bestämmelsen i 7 kap. 5 § rättegångsbalken där det framgår att riksåklagaren, överåklagare och vice åklagare får överta uppgifter som ska utföras av underställd åklagare. Vidare kan alla åklagare ändra beslut i brottmålsfrågor som fattats av Polismyndigheten.15
I princip kan alla beslut i brottmålsfrågor överprövas. Enligt Riksåklagarens riktlinjer bör dock inte beslut som inte längre är aktuella, eller som är överspelade av olika skäl, normalt sett inte tas upp till prövning i sak. Som exempel nämns beslut som avser tvångsmedel som upphört att gälla.16
De allmänna förvaltningsdomstolarnas rättspraxis
Även förvaltningsdomstolarnas rättspraxis angående möjligheten att överpröva beslut som har förlorat sin rättsliga eller faktiska betydelse är av intresse i sammanhanget. I de allmänna förvaltningsdomstolarnas rättspraxis har överinstanser lämnats ett större utrymme för att uttala sig i en överklagad fråga trots att det överklagade beslutet har förlorat sin omedelbara betydelse.
Exempelvis har Högsta förvaltningsdomstolen (tidigare Regeringsrätten) i rättsfallet RÅ 1986 ref. 150 prövat om det har funnits laga skäl för en redan genomförd kroppsbesiktning. Detta har motiverats med att åtgärden har inneburit ett ingrepp i den personliga integriteten. Även i andra fall har redan verkställda beslut ansetts kunna överprövas, eftersom klaganden har bedömts ha ett befogat intresse av att kunna få prövat om det har funnits laga eller tillräckliga skäl för den beslutade åtgärden (se till exempel RÅ 1991 ref. 58 och RÅ 1999 ref. 26). Vid bedömningen av om ett beslut som förlorat sin omedelbara betydelse kan överprövas har Högsta förvaltningsdomstolen också vägt in behovet att utveckla rättspraxis eller ge en berörd myndighet ledning för framtida beslut (se RÅ 1991 ref. 109 och RÅ 2005 ref. 84).
I rättsfallet HFD 2020 ref. 26 har dock Högsta förvaltningsdomstolen kommit till motsatt slutsats. Frågan i målet gällde om en kammarrätt, mot bakgrund av artiklarna 8 och 13 i Europakonventionen, är skyldig att i sak pröva ett överklagande av en förvaltningsrätts dom om bevissäkring trots att bevissäkringen redan har verkställts vid tiden
15 Åklagarmyndigheten, Riksåklagarens riktlinjer om överprövning och annan prövningsverksamhet, RåR 2013:1, s. 9. 16 Åklagarmyndigheten, Riksåklagarens riktlinjer om överprövning och annan prövningsverksamhet, RåR 2013:1, s. 17.
för kammarrättens prövning. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg inte att möjligheten att överklaga ett sådant beslut var ett effektivt rättsmedel eftersom det inte var möjligt för den enskilde att genom överklagandet få effekterna av det redan verkställda beslutet om bevissäkring undanröjda eller lindrade. I ett sådant fall framstod enligt domstolen i stället möjligheten till gottgörelse i form av skadestånd som det mest ändamålsenliga och effektiva rättsmedlet.
Högsta förvaltningsdomstolen (tidigare Regeringsrätten) hade i ett tidigare avgörande ansett att en kammarrätt inte är skyldig att sakpröva en förvaltningsrättsdom om tvångsåtgärd när åtgärderna redan har verkställts med mindre än att den klagande har ett beaktansvärt intresse av att få till stånd en sådan prövning (jfr RÅ 2007 ref. 80). Högsta förvaltningsdomstolen fann inte anledning att anlägga ett annat synsätt i HFD 2020 ref. 26.
Ett beslut om dispositionsförbud bör inte kunna överklagas
Avgörande för om ett rättsmedel är effektivt för att komma till rätta med en överträdelse av Europakonventionen är att rättsmedlet kan leda till att överträdelsen upphör eller att den som har utsatts för överträdelsen får gottgörelse för den.
En möjlighet att överklaga ett beslut om dispositionsförbud till högre instans och därigenom få till stånd en ändring av beslutet bör som utgångspunkt vara det mest effektiva och snabbaste sättet att komma till rätta med en konventionsöverträdelse. Detta förutsätter dock att en domstolsprövning kan ske snabbt innan förbudstiden löper ut.
Ett dispositionsförbud upphör enligt utredningens förslag att gälla fem arbetsdagar (affärsförbindelser) respektive tio arbetsdagar (transaktioner) efter det att beslutet fattades. Eftersom den som har drabbats av ett dispositionsförbud inte omedelbart kommer att underrättas om beslutet (se avsnitt 10.3.6) kommer en domstol sannolikt endast i undantagsfall att hinna pröva ärendet innan förbudstiden löper ut. Det gäller förmodligen även om det skulle införas ett skyndsamhetskrav. I likhet med situationen i de ovan redovisade rättsfallen från Högsta domstolen och Högsta förvaltningsdomstolen kommer beslutet om dispositionsförbud i dessa fall ha förlorat sin omedelbara betydelse. Ett överklagande av ett beslut om dispositionsförbud till högre instans ger därmed i de flesta fall inte den som har drabbats av ett
dispositionsförbud en reell möjlighet att få till stånd en ändring i sak på så sätt att en överträdelse av en konventionsrättighet upphör.
När det gäller ett beslut om dispositionsförbud bör i stället ett kompensatoriskt rättsmedel utgöra det mest effektiva rättsmedlet. Det finns olika former av kompensatoriska rättsmedel. En särskild typ av kompensatoriskt rättsmedel är möjligheten att ge monetär kompensation till någon som har utsatts för en överträdelse av sina rättigheter enligt Europakonventionen. När det gäller dispositionsförbud bör skadestånd eller annan ekonomisk ersättning vara det rättsmedel som i första hand kommer i fråga eftersom andra typer av kompensatoriska rättsmedel, som exempelvis straffnedsättning i ett brottmål eller nedsättning av en sanktionsavgift i ett administrativt förfarande, inte blir aktuella. En skadelidande kan dock inom ramen för en skadeståndsprocess i vissa fall få gottgörelse även på annat sätt än genom skadestånd, i form av ett erkännande från staten, genom en dom som klargör att den enskilde har fått sina rättigheter enligt konventionen överträdda. Ett sådant erkännande kan innebära en betydelsefull upprättelse.17
Kärnan i rätten till ett effektivt rättsmedel är möjligheten för den enskilde att få ett påstående om konventionsbrott prövat inför en nationell myndighet och den därtill hörande möjligheten att få en överträdelse konstaterad.18 Det som krävs är att konventionsstaterna tillhandahåller ett effektivt rättsmedel i någon form.
Ett kompensatoriskt rättsmedel i form av skadestånd finns redan tillgängligt enligt gällande rätt. Enligt förordningen (1995:1301) om handläggning av skadeståndsanspråk mot staten kan en skadelidande få ett skadeståndskrav prövat inom ramen för statens frivilliga skadereglering. Med det avses skadereglering som företrädelsevis sker hos Justitiekanslern. Den som anser sig ha ett krav på skadestånd mot staten vid överträdelser av Europakonventionen kan även väcka talan om detta i allmän domstol (3 kap. 4 § skadeståndslagen [1972:207]).
Vid en sammantagen bedömning anser utredningen att ett kompensatoriskt rättsmedel utgör det mest effektiva rättsmedlet för att komma till rätta med en konventionsöverträdelse som har skett till följd av brister i ett beslut om dispositionsförbud och att ett sådant beslut därför inte bör kunna överklagas. Nuvarande reglering om statens skadeståndsansvar uppfyller kravet på ett effektivt rättsmedel i Europakonventionen.
17 Prop. 2017/18 :7 s. 33 och 34. 18Prop. 2017/18:7 s. 18.
10.3.8. Staten ansvarar för skada som vållats i myndigheternas verksamhet
Utredningens bedömning: Sjätte penningtvättsdirektivets krav
på att finansunderrättelseenheten inte ska kunna åläggas skadeståndsansvar kräver inga lagstiftningsåtgärder.
Ett beslut om dispositionsförbud ska enligt artikel 20.5 i sjätte penningtvättsdirektivet inte medföra skadeståndsansvar för finansunderrättelseenheten, dess ledning eller anställda.
Enligt svensk rätt har staten ett skadeståndsansvar för skada som vållats i verksamhet som staten svarar för. Av 3 kap. 2 § skadeståndslagen framgår att staten ska ersätta personskada, sakskada eller ren förmögenhetsskada som vållats genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning i sådan verksamhet som staten svarar för. Av 3 kap. 4 § skadeståndslagen följer att staten också har ett skadeståndsansvar för skada som uppkommit till följd av att den skadelidandes grundläggande fri- och rättigheter enligt 2 kap. regeringsformen eller enligt Europakonventionen har överträtts från statens sida.
Staten kan således bli skyldig att ersätta skada som uppkommit till följd av ett beslut om dispositionsförbud om villkoren för skadeståndsskyldighet är uppfyllda (se även avsnitt 10.3.7). Ett skadeståndsansvar kommer inte att drabba finansunderrättelseenheten eller dess anställda. Därmed kräver inte artikel 20.5 i sjätte penningtvättsdirektivet några lagstiftningsåtgärder.
10.4. Information till verksamhetsutövare
Utredningens förslag: Finansunderrättelseenheten får trots se-
kretess till en verksamhetsutövare lämna uppgift om en fysisk eller juridisk person som kan förknippas med en betydande risk för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om det behövs för att förebygga, förhindra eller upptäcka penningtvätt eller finansiering av terrorism.
Sekretess ska inte hindra att en sådan uppgift lämnas till en verksamhetsutövare.
En verksamhetsutövare ska vid fullgörandet av sina skyldigheter avseende kundkännedom beakta en uppgift som har tagits emot från finansunderrättelseenheten om
1. typer av transaktioner eller aktiviteter och geografiska områ-
den som kan utgöra en betydande risk för penningtvätt eller finansiering av terrorism, och
2. personer som kan förknippas med en betydande risk för pen-
ningtvätt eller finansiering av terrorism.
Uppgiften får läggas till grund för åtgärder för kundkännedom under sex månader från det att den togs emot från finansunderrättelseenheten. Efter att tidsfristen har löpt ut får uppgiften läggas till grund för sådana åtgärder om det finns stöd för att uppgiften fortfarande är relevant.
En verksamhetsutövare eller den som är verksam hos verksamhetsutövaren får inte för en kund eller utomstående obehörigen röja en uppgift om personer som kan förknippas med en betydande risk för penningtvätt eller finansiering av terrorism som har tagits emot från finansunderrättelseenheten.
Det ska upplysas om att bestämmelser om ansvar för den som bryter mot tystnadsplikten finns i brottsbalken.
Utredningens bedömning: Den föreslagna bestämmelsen om fi-
nansunderrättelseenhetens möjlighet att till en verksamhetsutövare lämna uppgift om en fysisk eller juridisk person som kan förknippas med en betydande risk för penningtvätt eller finansiering av terrorism är förenlig med skyddet för den personliga integriteten.
Det finns författningsstöd för den behandling av personuppgifter som krävs för att finansunderrättelseenheten ska kunna lämna en sådan uppgift till en verksamhetsutövare.
Sjätte penningtvättsdirektivet
Medlemsstaterna ska enligt artikel 21a.1 i sjätte penningtvättsdirektivet ha möjlighet att i nationell rätt ge finansunderrättelseenheten befogenhet att underrätta verksamhetsutövare om vissa risker för pen-
ningtvätt eller finansiering av terrorism för deras utförande av åtgärder för kundkännedom.
Finansunderrättelseenheten ska kunna underrätta verksamhetsutövarna om
1. typer av transaktioner eller aktiviteter som kan utgöra en betydande
risk för penningtvätt eller finansiering av terrorism,
2. särskilda personer som kan förknippas med en betydande risk för
penningtvätt eller finansiering av terrorism, och
3. särskilda geografiska områden som kan utgöra en betydande risk
för penningtvätt eller finansiering av terrorism.
En sådan åtgärd ska gälla under den tid som fastställs i nationell rätt, dock maximalt sex månader. Att en sådan åtgärd vidtas får inte avslöjas för någon annan än den verksamhetsutövare som den riktar sig till (artikel 21a.2 i direktivet).
Finansunderrättelseenheten bör ges möjlighet att lämna viss information om risker för penningtvätt eller finansiering av terrorism till verksamhetsutövare
Befogenheten i artikel 21a i direktivet innebär att finansunderrättelseenheten får ges möjlighet att lämna viss information om risker för penningtvätt och finansiering av terrorism till verksamhetsutövare.
Finanspolisen kan redan i dag lämna uppgifter om typer av transaktioner eller aktiviteter och geografiska områden som kan utgöra en betydande risk för penningtvätt eller finansiering av terrorism till verksamhetsutövare, antingen direkt eller genom samordningsfunktionen för åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism (14 § 2009 års förordning).
Vad gäller uppgifter om personer som kan förknippas med en betydande risk för penningtvätt eller finansiering av terrorism är det inte helt klart vad det avser. Vad först gäller begreppet person bör det innefatta såväl fysiska som juridiska personer. Vad därefter gäller vilka slags uppgifter som omfattas av bestämmelsen är en rimlig tolkning att det i första hand avser underrättelseinformation som finansunderrättelseenheten förfogar över. Det skulle till exempel kunna avse uppgifter om så kallade målvakter som upplåter sina konton till andra för
att genomföra transaktioner som innefattar brottsvinster eller som registreras som verkställande direktör eller styrelseledamot i ett företag utan att ta del av hur verksamheten drivs för att dölja identiteten på den som begår en brottslig handling. Det skulle också kunna avse uppgifter om personer som har en annan koppling till penningtvätt eller finansiering av terrorism. Sådana uppgifter omfattas som utgångspunkt av sekretess hos Finanspolisen (18 kap. 2 § OSL). Enligt gällande rätt är möjligheten för Finanspolisen att lämna vidare sådana uppgifter till verksamhetsutövare begränsad.
Enligt 10 kap. 2 § OSL har myndigheter möjlighet att utan hinder av sekretess lämna uppgifter till enskilda om det är nödvändigt för att den utlämnande myndigheten ska kunna fullgöra sin verksamhet. Bestämmelsen ska tillämpas restriktivt och avsikten är inte att sekretessen ska kunna brytas av rena effektivitetsskäl. Inte heller är det möjligt att lämna ut uppgifter för att uppgifterna behövs av mottagaren.19 Möjligheterna för Finanspolisen att med stöd av denna bestämmelse lämna ut uppgifter om personer som kan förknippas med en betydande risk för penningtvätt eller finansiering av terrorism till verksamhetsutövare är således mycket begränsad.
Penningtvättsregelverket ställer krav på verksamhetsutövarna att vidta åtgärder i syfte att förebygga, förhindra eller upptäcka att deras verksamheter utnyttjas för penningtvätt och finansiering av terrorism. Som framhålls i förarbetena till regleringen om samverkan enligt nuvarande 4 a kap. penningtvättslagen har verksamhetsutövarna på så sätt tilldelats en roll som har likheter med den underrättelseverksamhet som bedrivs av brottsbekämpande myndigheter. Utan verksamhetsutövarnas arbete skulle möjligheterna att utreda och lagföra penningtvätt och finansiering av terrorism försvåras avsevärt för de brottsbekämpande myndigheterna. Förutom de personer som själva är inblandade i brottslighet av aktuellt slag är det normalt sett verksamhetsutövarna som har bäst förutsättningar att förse brottsbekämpande myndigheter med relevant information. För att verksamhetsutövarnas arbete ska kunna bedrivas på ett effektivt och verkningsfullt sätt krävs det att de i sin tur får tillgång till aktuell och användbar information.20
En möjlighet för Finanspolisen att kunna lämna uppgifter om personer som kan förknippas med en betydande risk för penningtvätt eller finansiering av terrorism till verksamhetsutövare skulle förbättra
19Prop. 1979/80:2 Del A s. 465. 20 Jfr prop. 2021/22:251 s. 31.
förutsättningarna för verksamhetsutövarna att förebygga, förhindra och upptäcka att deras verksamheter utnyttjas för penningtvätt och finansiering av terrorism. Det kan i sin tur kan stärka förmågan hos de brottsbekämpande myndigheterna att utreda och lagföra sådan brottslighet.
Möjligheten att i svensk rätt införa bestämmelser som innebär att Finanspolisen får lämna uppgifter om personer som kan förknippas med en betydande risk för penningtvätt eller finansiering av terrorism till en verksamhetsutövare bör därför utnyttjas. Det bör i den nya penningtvättslagen därför införas en bestämmelse som anger att finansunderrättelseenheten, trots sekretess, får lämna uppgift om en fysisk eller juridisk person som kan förknippas med en betydande risk för penningtvätt eller finansiering av terrorism till en verksamhetsutövare, om uppgiften behövs för att förebygga, förhindra eller upptäcka penningtvätt eller finansiering av terrorism.
Det behöver införas en sekretessbrytande bestämmelse
De uppgifter om personer som Finanspolisen kan lämna till en verksamhetsutövare enligt den föreslagna bestämmelsen kommer som utgångspunkt att omfattas av sekretess enligt 18 kap. 2 § OSL. Den sekretessbrytande bestämmelsen i 10 kap. 28 § OSL gäller bara för uppgifter som lämnas till en annan myndighet. Det bör därför införas en ny sekretessbrytande bestämmelse i offentlighets- och sekretesslagen som anger att sekretess inte hindrar att finansunderrättelseenheten lämnar en uppgift om en fysisk eller juridisk person som kan förknippas med en betydande risk för penningtvätt eller finansiering av terrorism till en verksamhetsutövare.
Den nya sekretessbrytande bestämmelsen bör placeras i 10 kap. OSL. Bestämmelsen bör inte gälla i de fall där ett utlämnande av en uppgift skulle vara i strid med vissa avtal som träffats med en utländsk myndighet eller ett utländskt organ (15 kap. 1 a § och 37 kap. 2 § OSL).21
21 Jfr prop. 2021/22:251 s. 67.
Uppgifterna ska användas av verksamhetsutövarna vid fullgörandet av skyldigheterna avseende kundkännedom
Direktivet anger att finansunderrättelseenhetens åtgärd att underrätta en verksamhetsutövare om betydande risker för penningtvätt eller finansiering av terrorism ska ske för verksamhetsutövarnas utförande av åtgärder för kundkännedom. Detta måste rimligtvis innebära att verksamhetsutövarna ska beakta de uppgifter som tas emot från finansunderrättelseenheten när de utför åtgärder för kundkännedom.
Åtgärden ska enligt direktivet gälla under den tid som fastställs i nationell rätt, dock maximalt sex månader. Det är inte helt klart vad detta innebär. En rimlig tolkning är att verksamhetsutövarna ska kunna agera på uppgifterna och lägga dessa till grund för särskilda kundkännedomsåtgärder, till exempel skärpta åtgärder för kundkännedom, under den tidsperiod som bestäms i nationell rätt. Utan en begränsning i tiden skulle mottagandet av uppgifterna kunna innebära att kundens tillgång till tjänster begränsas även efter att uppgifterna har förlorat sin betydelse. Dessutom skulle verksamhetsutövarna behöva lägga tid och resurser på skärpta åtgärder för kundkännedom trots att det inte behövs.
Det är angeläget att verksamhetsutövare ges bästa möjliga förutsättningar att bedriva ett effektivt arbete med att förebygga, förhindra och upptäcka att deras verksamheter utnyttjas för penningtvätt eller finansiering av terrorism. Den tid under vilken verksamhetsutövarna ska kunna lägga de uppgifter som tagits emot från finansunderrättelseenheten till grund för åtgärder för kundkännedom bör därför bestämmas till den längsta möjliga, det vill säga sex månader. Efter att den perioden har löpt ut bör verksamhetsutövarna endast kunna lägga uppgifterna till grund för sådana åtgärder om det finns stöd för att uppgifterna fortfarande är relevanta. Verksamhetsutövarna kan till exempel kontrollera detta genom att kontakta finansunderrättelseenheten. Sådant stöd kan också ges av verksamhetsutövarnas egna kontroller och utredningar.
Det bör i den nya penningtvättslagen tas in en bestämmelse som innebär att en verksamhetsutövare vid fullgörandet av sina skyldigheter avseende kundkännedom ska beakta uppgifter om typer av transaktioner eller aktiviteter, geografiska områden samt fysiska och juridiska personer som kan förknippas med en betydande risk för penningtvätt eller finansiering av terrorism. Av bestämmelsen bör också framgå
att uppgifterna får läggas till grund för åtgärder för kundkännedom under sex månader från det att uppgiften togs emot från finansunderrättelseenheten, och att uppgifterna därefter endast får läggas till grund för sådana åtgärder om det finns stöd för att uppgifterna fortfarande är relevanta.
Tystnadsplikt
Bestämmelserna om sekretess i offentlighets- och sekretesslagen gäller inte för verksamhetsutövare. Flera verksamhetsutövare omfattas dock av bestämmelser om tystnadsplikt. För verksamhetsutövare inom den finansiella sektorn finns bestämmelser om tystnadsplikt i till exempel 1 kap. 10 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, 1 kap. 11 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, 3 kap. 12 § (2011:755) lagen om elektroniska pengar, 2 kap. 19 § lagen (2004:46) om värdepappersfonder, 3 kap. 12 § lagen (2010:751) om betaltjänster, 8 kap. 24 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder, 13 § lagen (2014:275) om viss verksamhet med konsumentkrediter och 4 kap. 15 § lagen (2016:1024) om verksamhet med bostadskrediter. De bestämmelserna skyddar i princip endast uppgifter om enskildas förhållanden till verksamhetsutövaren. Motsvarande bestämmelser finns även för vissa icke-finansiella verksamhetsutövare, se till exempel 8 kap. 4 § rättegångsbalken och 26 § (2001:883) revisorslagen.
Regleringen om tystnadsplikt för verksamhetsutövare skyddar således inte uppgifter som förekommer i Finanspolisens underrättelseverksamhet och som kan komma att lämnas vidare med stöd av den föreslagna bestämmelsen. Inte heller tystnadsplikten i artikel 54 i penningtvättsförordningen, som i allt väsentligt motsvarar nuvarande 4 kap. 9 § penningtvättslagen, innebär ett skydd för sådana uppgifter.
Utredningen har övervägt om bestämmelsen i 10 kap. 14 § OSL om utlämnande av uppgift med förbehåll är tillräcklig för att skydda uppgifter som finansunderrättelseenheten kan komma att lämna till verksamhetsutövare med stöd av den föreslagna bestämmelsen. En sådan ordning föreslogs av Utredningen om stärkta åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism beträffande delning av information till kreditinstitut inom ramen för samverkan enligt nuvarande 4 a kap. penningtvättslagen.22 Regeringen ansåg att en ordning med
22SOU 2021:42 s. 296 ff.
förbehåll som främsta garant för skyddet av känsliga uppgifter som lämnas till kreditinstitut inte var lämplig, bland annat på grund av den omfattande administration för både myndigheter och kreditinstitut som ett förbehåll innebär med risk för att uppgifter som delas i samverkan inte får ett tillräckligt starkt skydd. I stället infördes en tystnadsplikt för uppgifter som delas i samverkan.23
Av samma skäl bör det övervägas om det bör införas en tystnadsplikt även för uppgifter som finansunderrättelseenheten kan lämna vidare till verksamhetsutövare med stöd av den nu föreslagna bestämmelsen. En sådan ordning tillgodoser enligt utredningens uppfattning både finansunderrättelseenhetens behov av skydd för uppgifter i underrättelseverksamheten och enskildas behov av skydd för sin personliga integritet. Därmed uppfylls också direktivets krav på att finansunderrättelseenhetens åtgärd att uppmärksamma en verksamhetsutövare på vissa risker inte får röjas för någon annan än mottagaren av informationen (artikel 21a.2 andra stycket).
En reglering om tystnadsplikt innebär en sådan inskränkning i yttrandefriheten som enligt regeringsformen får göras genom lag med hänsyn till vissa särskilt angivna ändamål, däribland rikets säkerhet, enskildas anseende, privatlivets helgd och förebyggandet och beivrandet av brott. I övrigt får begränsningar av yttrandefriheten och informationsfriheten endast göras om särskilt viktiga skäl föranleder det. En förutsättning för att en begränsning får göras är att den tillgodoser ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle. En begränsning får dock aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den (2 kap.20, 21 och 23 §§regeringsformen).
Det finns ett mycket starkt intresse av att sekretessbelagda uppgifter skyddas även om de lämnas vidare till en verksamhetsutövare. Att uppgifter i verksamhetsutövarnas verksamhet omfattas av tystnadsplikt innebär som framhålls i förarbetena till regleringen om samverkan enligt 4 a kap. penningtvättslagen ingen nyhet utan tvärtom är utgångspunkten att uppgifter om enskilda eller som har samband med penningtvätt eller finansiering av terrorism omfattas av tystnadsplikt hos verksamhetsutövare. En tystnadsplikt har också den fördelen att den blir lätt för anställda att tillämpa. Slutligen innebär en tystnadsplikt inte några begränsningar i den rätt att påtala missförhållanden som anställda och andra har enligt lagen (2021:890) om skydd för
23Prop. 2021/22:251 s. 75 och 76.
personer som rapporterar om missförhållanden eller motsvarande bestämmelser i penningtvättsregelverket.24
Utredningen anser att övervägande skäl talar för att en tystnadsplikt införs. Det bör därför i den nya penningtvättslagen införas en bestämmelse om tystnadsplikt för de uppgifter om fysiska eller juridiska personer som kan förknippas med en betydande risk för penningtvätt eller finansiering av terrorism som en verksamhetsutövare tar emot från finansunderrättelseenheten. Därigenom kommer uppgifter som lämnas till verksamhetsutövare få ett i huvudsak likvärdigt skydd som uppgifter som lämnas till myndigheter.
Bestämmelsen bör utformas med tystnadsplikten i 4 a kap. 5 § penningtvättslagen som förebild. Det bör av bestämmelsen framgå att en verksamhetsutövare, eller den som är verksam hos verksamhetsutövaren, inte för en kund eller utomstående obehörigen får röja en uppgift om en person som kan förknippas med en betydande risk för penningtvätt eller finansiering av terrorism som har tagits emot av finansunderrättelseenheten.
Tystnadsplikten hindrar således inte ett röjande som är behörigt, som när en verksamhetsutövare måste röja en uppgift för att uppfylla en i författning angiven uppgiftsskyldighet. Vidare bör en uppgift som lämnas till en tillsynsmyndighet för att användas i myndighetens tillsyn inte anses obehörigen röjd. Eftersom tystnadsplikten skyddar finansunderrättelseenhetens underrättelseverksamhet bör däremot utrymmet att till en enskild kund röja en uppgift om kunden som tagits emot från finansunderrättelseenheten typiskt sett vara mycket litet.25
Den begränsning av yttrandefriheten som den föreslagna tystnadsplikten innebär går inte utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism och är även i övrigt förenlig med det skydd för yttrandefriheten som regeringsformen innebär.
Den som bryter mot en tystnadsplikt enligt lag eller annan författning kan som utgångspunkt dömas för brott mot tystnadsplikten (20 kap. 3 § brottsbalken). På motsvarande sätt som i fråga om tystnadsplikten i nuvarande 4 kap. 9 § och 4 a kap. 5 §penningtvättslagen bör straffansvar följa för den som bryter mot den tystnadsplikt som nu föreslås.26 En upplysning om att brott mot tystnadsplikten kan
24 Jfr prop. 2021/22:251 s. 76. 25 Jfr prop. 2021/22:251 s. 126 och 127. 26 Jfr prop. 1998/99:19 s. 63.
medföra ansvar enligt 20 kap. 3 § brottsbalken bör därför tas in i den nya penningtvättslagen.
Skyddet för den personliga integriteten
Möjligheten för finansunderrättelseenheten att lämna ut uppgifter om personer som kan förknippas med en betydande risk för penningtvätt eller finansiering av terrorism kan innebära ett integritetsintrång för enskilda. Mot detta intrång måste samhällets intresse av att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism ställas. För ett mer utförligt resonemang om avvägningen mellan skyddet för den personliga integriteten och samhällets intresse av att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism hänvisas till avsnitt 10.2.30. Samma resonemang som förs där gör sig i allt väsentligt gällande även beträffande finansunderrättelseenhetens möjlighet att lämna ut uppgifter om personer som kan förknippas med en betydande risk för penningtvätt eller finansiering av terrorism till verksamhetsutövare.
Den föreslagna bestämmelsen syftar till att förbättra förutsättningarna för verksamhetsutövare att förebygga, förhindra och upptäcka att deras verksamheter utnyttjas för penningtvätt eller finansiering av terrorism. Uppgifterna får endast lämnas ut om det behövs för verksamhetsutövarnas arbete med att förebygga, förhindra eller upptäcka penningtvätt eller finansiering av terrorism. Verksamhetsutövarna ska använda uppgifterna när de utför åtgärder för kundkännedom. De uppgifter som kan komma att lämnas ut bör därför i praktiken begränsas till identitet på den person som avses, eventuella kontaktuppgifter till denne samt anledningen till att personen i fråga kan förknippas med en betydande risk för penningtvätt eller finansiering av terrorism. Antalet personuppgifter som kan lämnas ut är således genom utformningen av förslaget begränsade. Uppgifterna kommer genom den föreslagna tystnadsplikten dessutom att omfattas av ett tillfredsställande sekretesskydd hos verksamhetsutövarna.
Sammantaget får det integritetsintrång som den föreslagna bestämmelsen innebär vid en intresseavvägning accepteras och anses godtagbart. Det intrång som ett uppgiftslämnande innebär står enligt utredningens uppfattning i proportion till nyttan med informationsutbytet och till behovet av att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism.
Personuppgiftsbehandling
Vid ett utlämnande av uppgifter om personer som kan förknippas med en betydande risk för penningtvätt eller finansiering av terrorism kommer personuppgifter att behandlas. Enligt regelverket om personuppgiftsbehandling ska behandling av personuppgifter vara nödvändig i förhållande till den rättsliga grund som behandlingen stöder sig på och följa vissa grundläggande principer. För en mer utförlig redogörelse för regelverket om personuppgiftsbehandling hänvisas till avsnitten 10.2.31 och 14.2.1.
Brottsbekämpande myndigheter får behandla personuppgifter om det är nödvändigt för att de ska kunna utföra sina uppgifter att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet, utreda eller lagföra brott, verkställa straffrättsliga påföljder eller upprätthålla allmän ordning och säkerhet (2 kap. 1 § brottsdatalagen och 2 kap. 1 § polisens brottsdatalag).
Finansunderrättelseenhetens utlämnande av uppgifter till verksamhetsutövare innebär att personuppgifter behandlas för ett ändamål utanför brottsdatalagens område (2 kap. 22 § brottsdatalagen och 2 kap. 2 § polisens brottsdatalag).27 Vid behandling för att lämna ut personuppgifter för sådana ändamål ska dataskyddsförordningen tilllämpas i stället för brottsdatalagen.28
Även verksamhetsutövare ska tillämpa dataskyddsförordningen vid behandling av personuppgifter. En rättslig grund enligt förordningen är att behandlingen är nödvändig för att fullgöra en uppgift av allmänt intresse (artikel 6.1 e). Bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism anses vara en uppgift av allmänt intresse. En annan rättslig grund är att behandlingen är nödvändig för att fullgöra en rättslig förpliktelse som åvilar den som är personuppgiftsansvarig (artikel 6.1 c i dataskyddsförordningen). Begreppet omfattar i första hand offentligrättsliga förpliktelser. Av 2 kap. 1 § dataskyddslagen följer att en förpliktelse utgör en rättslig grund för behandling av personuppgifter om förpliktelsen följer av lag eller annan författning, av kollektivavtal eller av beslut som har meddelats med stöd av lag eller annan författning. Enligt utredningens förslag ska verksamhetsutövarna beakta de uppgifter som tas emot från finansunderrättelseenheten vid fullgörandet av sina skyldigheter avseende kund-
27Prop. 2017/18:232 s. 131. 28Prop. 2017/18:232 s. 134 och 451.
kännedom. Det finns därmed som utgångspunkt en rättslig grund för den personuppgiftsbehandling som sker till följd av finansunderrättelseenhetens utlämnande av uppgifter till verksamhetsutövare.
Innan personuppgifter som behandlas med stöd av brottsdatalagen behandlas för ett nytt ändamål utanför lagens tillämpningsområde ska det säkerställas att det är nödvändigt och proportionerligt att personuppgifterna behandlas för det nya ändamålet (2 kap. 22 § första stycket brottsdatalagen). Denna prövning ska alltså ske utöver de krav som sedan gäller enligt dataskyddsförordningen.29 I den utsträckning en skyldighet att lämna uppgifter följer av lag eller förordning behöver det inte göras någon prövning av om en ny behandling är nödvändig och proportionerlig (2 kap. 22 § andra stycket brottsdatalagen).
Den föreslagna bestämmelsen innebär inte någon uppgiftsskyldighet för finansunderrättelseenheten, utan endast en möjlighet att lämna vissa uppgifter till verksamhetsutövare. Det innebär att finansunderrättelseenheten måste bedöma om det finns förutsättningar att behandla personuppgifter för nya ändamål när uppgifter lämnas till en verksamhetsutövare (2 kap. 22 § brottsdatalagen samt 2 kap. 2 § polisens brottsdatalag). Med nödvändigt avses att det är fråga om något som behövs snarare än något som absolut fordras. I kravet på proportionalitet ligger att skälen för att personuppgifterna behandlas för det nya ändamålet ska väga tyngre än det intrång som behandlingen innebär för den enskilde. Det som står att vinna med behandlingen ska alltså vägas mot intrånget i enskildas integritet. Det har också betydelse vilka personuppgifter det är fråga om och för vilket syfte de ska användas.30
Det får som utgångspunkt anses både nödvändigt och proportionerligt för finansunderrättelseenheten att lämna ut uppgifter om personer som kan förknippas med en betydande risk för penningtvätt eller finansiering av terrorism till en verksamhetsutövare om denne behöver uppgifterna i sin verksamhet för att förebygga, förhindra eller upptäcka penningtvätt eller finansiering av terrorism.
För känsliga personuppgifter och uppgifter om lagöverträdelser ställer regelverket upp ytterligare krav för behandlingen, se avsnitt 10.2.31. De uppgifter som kan komma att lämnas ut med stöd av den föreslagna bestämmelsen kommer, som framgår ovan, att vara begränsade till identitet och kontaktuppgifter samt anledningen till att personen kan förknippas med en betydande risk för penningtvätt eller finansiering
29Prop. 2017/18:232 s. 451. 30Prop. 2017/18:232 s. 452.
av terrorism. Det bör därmed inte bli fråga om att lämna ut känsliga personuppgifter med stöd av bestämmelsen.
Enligt dataskyddsförordningen får behandling av personuppgifter om lagöverträdelser som rör fällande domar i brottmål och lagöverträdelser som innefattar brott eller därmed sammanhängande säkerhetsåtgärder endast utföras under kontroll av myndighet eller då behandling är tillåten enligt unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt, där lämpliga skyddsåtgärder för de registrerades rättigheter och friheter fastställs (artikel 10). Integritetskyddsmyndigheten har i ett rättsligt ställningstagande uttalat att personuppgifter om lagöverträdelser som innefattar brott avser om någon har begått ett brott, blivit fälld eller friad i domstol i ett brottmål, blivit föremål för straffprocessuella tvångsmedel eller misstänkts för ett konkret brott.31 De uppgifter som finansunderrättelseenheten kan komma att lämna ut till verksamhetsutövare med stöd av den föreslagna bestämmelsen kan således komma att avse personuppgifter om lagöverträdelser.
Av artikel 55 i penningtvättsförordningen framgår att verksamhetsutövare har rätt att behandla personuppgifter om lagöverträdelser under förutsättning att vissa villkor är uppfyllda, bland annat att uppgifterna rör penningtvätt, förbrott till penningtvätt eller finansiering av terrorism.
Sammanfattningsvis innebär detta enligt utredningens uppfattning att det finns författningsstöd för den personuppgiftsbehandling som sker till följd av ett utlämnande av uppgifter om personer som kan förknippas med en betydande risk för penningtvätt eller finansiering av terrorism enligt den föreslagna bestämmelsen.
31 Integritetsmyndigheten, Rättsligt ställningstagande IMYRS 2021:1 – innebörden av begreppet
”personuppgifter som rör lagöverträdelser som innefattar brott” i artikel 10 i dataskyddsförordningen,
IMYRS 2021:1.
10.5. Samarbete och informationsutbyte med behöriga myndigheter
10.5.1. Brottsbekämpande myndigheters begäran om information
Utredningens förslag: Finansunderrättelseenhetens uppgiftsskyl-
dighet enligt lagen om finansiell information i brottsbekämpningen ska utvidgas. En uppgift ska lämnas också om den behövs i den behöriga myndighetens verksamhet för att förebygga, förhindra, upptäcka, utreda eller lagföra förbrott till penningtvätt.
Utredningens bedömning: I övrigt tillgodoser gällande rätt sjätte
penningtvättsdirektivets krav på finansunderrättelseenhetens utlämnande av uppgifter som begärs av en brottsbekämpande myndighet.
Sjätte penningtvättsdirektivet
Medlemsstaterna ska enligt artikel 19.1 första stycket i direktivet säkerställa att finansunderrättelseenheten, med nödvändig skyndsamhet, kan svara på en begäran om finansiell information eller finansiell analys från en brottsbekämpande myndighet. Med finansiell information och finansiell analys avses detsamma som i artikel 2 i direktivet om finansiell information. En begäran ska motiveras av överväganden som rör penningtvätt, förbrott till penningtvätt eller finansiering av terrorism. Finansunderrättelseenheten ska besluta om spridning av uppgifterna.
Enligt artikel 19.1 andra stycket i direktivet behöver finansunderrättelseenheten inte tillmötesgå en begäran, om det finns objektiva grunder att anta ett utlämnande av uppgifterna skulle inverka negativt på pågående undersökningar eller analyser. Detsamma gäller om uppgiftslämnandet i undantagsfall skulle vara klart oproportionerligt mot en fysisk eller juridisk persons legitima intressen eller irrelevant för det ändamål som det har begärts.
Delvis motsvarande bestämmelser finns i fjärde penningtvättsdirektivet (artikel 32.4 och 32.5).
Finansunderrättelseenhetens uppgiftsskyldighet enligt lagen om finansiell information i brottsbekämpningen bör utvidgas
Artikel 7.1 och 7.2 i direktivet om finansiell information har i stort sett samma innehåll som artikel 19.1 i sjätte penningtvättsdirektivet. Det som skiljer direktiven åt är dels vilka myndigheter som kan begära finansiell analys eller finansiell information från finansunderrättelseenheten, dels de former av brottslighet som kan ligga till grund för en begäran.
Direktivet om finansiell information föreskriver att medlemsstaterna ska utse de myndigheter som kan begära och ta emot finansiell information eller finansiella analyser från finansunderrättelseenheten, så kallade behöriga myndigheter (artikel 3.2). I Sverige har Ekobrottsmyndigheten, Polismyndigheten, Skatteverket och Tullverket utsetts till behöriga myndigheter (2 § förordningen [2022:620] om finansiell information i brottsbekämpningen).
Bestämmelserna i artikel 19.1 första stycket i sjätte penningtvättsdirektivet gäller för en begäran om finansiell information eller finansiell analys som görs av nationella myndigheter som har befogenhet att utreda och lagföra brott och som motiveras av överväganden som rör penningtvätt, förbrott till penningtvätt eller finansiering av terrorism. Förutom Ekobrottsmyndigheten, Polismyndigheten och Skatteverket, som kan begära information enligt lagen om finansiell information i brottsbekämpningen, bör bestämmelserna för svensk del också omfatta en begäran om information som görs av Säkerhetspolisen och Åklagarmyndigheten, som också har brottsbekämpande uppgifter på området. För Tullverkets del bör det inte bli aktuellt att motivera en begäran om information av överväganden som rör penningtvätt, förbrott till penningtvätt eller finansiering av terrorism.
Enligt direktivet om finansiell information ska en begäran motiveras av överväganden som rör förebyggande, upptäckt, utredning eller lagföring av allvarliga brott. Med allvarliga brott avses de former av brottslighet som förtecknas i bilaga I till Europol-förordningen. Penningtvätt och finansiering av terrorism ingår i förteckningen. Den brottslighet som kan motivera en begäran enligt sjätte penningtvättsdirektivet – penningtvätt, förbrott till penningtvätt och finansiering av terrorism – har därför i huvudsak sin motsvarighet i Europolförordningen och kan således också ligga till grund för en begäran enligt direktivet om finansiell information.
Artikel 7 i direktivet om finansiell information har i svensk rätt genomförts i 3 och 4 §§ lagen om finansiell information i brottsbekämpningen. Sjätte penningtvättsdirektivets krav på finansunderrättelseenhetens utlämnande av information till brottsbekämpande myndigheter tillgodoses därför i stor utsträckning av den regleringen. Eftersom förbrott till penningtvätt inte definieras i sjätte penningtvättsdirektivet kan dock en begäran enligt det direktivet motiveras av brottslighet som inte har sin motsvarighet i Europolförordningen och som således inte kan ligga till grund för en begäran enligt lagen om finansiell information i brottsbekämpningen.
Exempelvis anses skattebrott vara ett förbrott till penningtvätt (artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv [EU] 2018/1673 av den 23 oktober 2018 om bekämpande av penningtvätt genom straffrättsliga bestämmelse). Skattebrott anges inte uttryckligen i bilagan till Europolförordningen. Däremot anges ”organiserad brottslighet” och ”brott mot unionens finansiella intressen” i bilagan. Det kan argumenteras för att dessa former av brottslighet innefattar skattebrott. Vilka brott som omfattas avgörs dock i rättstillämpningen och ytterst genom avgöranden från EU-domstolen. Det går därför inte att med säkerhet säga vilka förbrott till penningtvätt som utgör sådan allvarlig brottslighet som förtecknas i bilagan till Europolförordningen.
För att svensk rätt ska uppfylla kraven i artikel 19.1 i direktivet föreslår därför utredningen att finansunderrättelseenhetens uppgiftsskyldighet i lagen om finansiell information i brottsbekämpningen ska utvidgas till att också omfatta uppgifter som behövs i en behörig myndighets verksamhet för att förebygga, förhindra, upptäcka, utreda eller lagföra förbrott till penningtvätt. Därigenom säkerställs att alla förbrott till penningtvätt kan ligga till grund för en begäran om finansiell information eller finansiell analys som görs av Ekobrottsmyndigheten, andra delar av Polismyndigheten än Finanspolisen och Skatteverket.
I övrigt tillgodoses kraven av offentlighets- och sekretesslagen
Säkerhetspolisen och Åklagarmyndigheten omfattas inte av lagen om finansiell information i brottsbekämpningen. Enligt utredningens bedömning är dock Säkerhetspolisen och Åklagarmyndigheten sådana
myndigheter som kan begära finansiell information och finansiell analys enligt artikel 19.1 i sjätte penningtvättsdirektivet.
Mellan Säkerhetspolisen och Polismyndigheten finns ett särskilt nära samarbete som framgår bland annat av respektive myndighetsinstruktion (23–27 §§ förordningen med instruktion för Polismyndigheten och 11–15 §§ förordningen med instruktion för Säkerhetspolisen samt 6 § polislagen [1984:387]). De uppgifter som Säkerhetspolisen begär från Finanspolisen rör i huvudsak information om finansiering av terrorism som Säkerhetspolisen behöver i sin verksamhet. Uppgifterna omfattas generellt sett av sekretess enligt 18 kap. 2 § och 35 kap. 1 § OSL. För uppgiftslämnande mellan Polismyndigheten och Säkerhetspolisen finns en särskild sekretessbrytande bestämmelse i 35 kap. 10 a § OSL. Bestämmelsen bryter den sekretess som gäller enligt 35 kap. 1 § OSL om den mottagande myndigheten har behov av uppgiften i sin brottsbekämpande verksamhet. Säkerhetspolisen har ett generellt behov av uppgifterna i sin verksamhet utifrån sitt uppdrag; att leda och bedriva polisverksamhet för att förebygga, förhindra och upptäcka brott mot Sveriges säkerhet, bland annat terroristbrott och finansiering av terrorism (1 och 3 §§ förordningen med instruktion för Säkerhetspolisen). Med hänsyn till att även Säkerhetspolisen bedriver underrättelseverksamhet och bestämmelsen om underrättelsesekretess är tillämplig hos Säkerhetspolisen bedöms det generellt inte innebära någon skada enligt 18 kap. 2 § OSL att lämna ut uppgifterna till Säkerhetspolisen.
Finanspolisen kan även lämna ut sekretessbelagda uppgifter till Säkerhetspolisen med stöd av 10 kap. 24 § OSL och den så kallade generalklausulen i 10 kap. 27 § OSL. Av 10 kap. 24 § OSL framgår att sekretess inte hindrar att en uppgift som angår misstanke om ett begånget brott lämnas till en åklagarmyndighet, Polismyndigheten, Säkerhetspolisen eller någon annan myndighet som har till uppgift att ingripa mot brottet om fängelse är föreskrivet för brottet och detta kan antas föranleda någon annan påföljd än böter. Enligt 10 kap. 27 § OSL får en sekretessbelagd uppgift lämnas till en myndighet, om det är uppenbart att intresset av att uppgiften lämnas har företräde framför det intresse som sekretessen ska skydda.
De möjligheter till ett utbyte av uppgifter mellan Säkerhetspolisen och Polismyndigheten som följer av gällande rätt är inte mer begränsade än de som följer av bestämmelserna i artikel 19.1 i sjätte penningtvättsdirektivet. Såvitt framkommit under utredningsarbetet fungerar
uppgiftsutbytet mellan Finanspolisen och Säkerhetspolisen tillfredsställande med nuvarande reglering. Mot den bakgrunden får gällande rätt anses tillgodose kraven i artikel 19.1 i fråga om finansiell information och finansiell analys som begärs av Säkerhetspolisen.
Det bör vara ovanligt att Åklagarmyndigheten har behov av underrättelseinformation som finns hos Finanspolisen. Om så ändå skulle vara fallet har Finanspolisen möjlighet att lämna ut uppgifter till Åklagarmyndigheten enligt 10 kap. 24 § OSL eller 10 kap. 27 § OSL.
Finansunderrättelseenheten behöver inte alltid tillmötesgå en begäran om information
Enligt artikel 19.1 andra stycket i direktivet behöver finansunderrättelseenheten inte tillmötesgå en begäran om finansiell information eller finansiell analys, om det finns objektiva grunder att anta ett utlämnande av uppgifterna skulle inverka negativt på pågående utredningar eller analyser. Detsamma gäller om uppgiftslämnandet i undantagsfall skulle vara klart oproportionerligt mot en fysisk eller juridisk persons legitima intressen eller irrelevant för det ändamål som det har begärts.
I 4 § andra stycket lagen om finansiell information i brottsbekämpningen anges att en uppgift inte ska lämnas om det finns en sekretessbestämmelse som är tillämplig på uppgiften och övervägande skäl talar för att det intresse som sekretessen ska skydda har företräde framför intresset av att uppgiften lämnas ut. Bestämmelsen genomför artikel 7.2 i direktivet om finansiell information som har samma lydelse som artikel 19.1 andra stycket i sjätte penningtvättsdirektivet. Gällande rätt tillgodoser således kraven i artikel 19.1 andra stycket i direktivet med avseende på utlämnande av uppgifter som sker enligt lagen om finansiell information i brottsbekämpningen.
De sekretessbrytande bestämmelser i offentlighets- och sekretesslagen som gör det möjligt för Finanspolisen att lämna ut finansiell information och finansiell analys till Säkerhetspolisen och Åklagarmyndigheten innebär inte någon uppgiftsskyldighet. Om en myndighet inkommer med en begäran om utlämnande av uppgifter som får lämnas ut enligt en sekretessbrytande bestämmelse, kan dock den myndighet som förfogar över uppgifterna bli skyldig att lämna ut dem enligt 6 kap. 5 § OSL, om ett uppgiftslämnande inte skulle hindra
arbetets behöriga gång.32 Det är den myndighet som förfogar över uppgiften som ska avgöra om förutsättningar föreligger att tillämpa den sekretessbrytande bestämmelsen.
Enligt 18 kap. 2 § OSL gäller sekretess i en myndighets underrättelseverksamhet om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas. Uppgifter som kan inverka negativt på Finanspolisens pågående utredningar och analyser om de lämnas ut omfattas således av sekretess enligt 18 kap. 2 § OSL.
Den sekretessbrytande bestämmelsen i 35 kap. 10 a § OSL bryter inte sekretessen enligt 18 kap. 2 § OSL. Som framgår ovan innebär det dock normalt sett ingen skada för Finanspolisen att lämna en uppgift som omfattas av sekretess enligt 18 kap. 2 § OSL till Säkerhetspolisen eftersom den bestämmelsen blir tillämplig även i Säkerhetspolisens verksamhet. Eftersom 35 kap. 10 a § OSL inte bryter sekretessen enligt 18 kap. 2 § OSL är dock Finanspolisen inte skyldig att lämna ut uppgiften enligt 6 kap. 5 § OSL om ett utlämnande skulle få en negativ inverkan på Finanspolisens pågående utredningar eller analyser.
Bestämmelserna i 10 kap. 27 § OSL bryter endast sekretessen i 18 kap. 2 § OSL om det är uppenbart att intresset av att uppgiften lämnas ut har företräde framför det intresse som sekretessen ska skydda. Det torde därmed inte finnas förutsättningar för att tillämpa den bestämmelsen om ett utlämnande av uppgifterna skulle få en negativ inverkan på Finanspolisens pågående utredningar eller analyser.
Enligt 10 kap. 24 § OSL hindrar inte sekretess som följer av andra sekretessbestämmelser än dem som anges i 10 kap. 19–23 §§, 25 kap. 2 § första stycket och 26 kap. 1 a § första stycket OSL att en uppgift som angår misstanke om ett begånget brott lämnas till en åklagarmyndighet, Polismyndigheten, Säkerhetspolisen eller någon annan myndighet som har till uppgift att ingripa mot brottet, om fängelse är föreskrivet för brottet och detta kan antas föranleda någon annan påföljd än böter. Eftersom 18 kap. 2 § OSL inte undantas från tillämpningsområdet för 10 kap. 24 § OSL innebär detta som utgångspunkt att Finanspolisen är skyldig att lämna ut en uppgift som angår misstanke om ett begånget brott enligt 6 kap. 5 § OSL om det inte skulle hindra arbetets behöriga gång.
När det gäller frågan om vilken grad av misstanke som krävs för att en myndighet ska lämna ut uppgifter enligt 10 kap. 24 § OSL ut-
32Prop. 2011/12:171 s. 25 f. och 2020/21:163 s. 44 och 64 f.
talas i förarbetena att det är angeläget att de uppgifter som lämnas ut är så tillförlitliga och konkreta som möjligt och att uppgifter om brott bara ska få lämnas ut om misstankarna är av en viss kvalitet. Av förarbetena framgår vidare att misstankarnas styrka ska vara en av de omständigheter som en myndighet tar hänsyn till när den prövar om uppgifter ska lämnas ut. Bedömningen av i vilka fall misstankarna är av sådan styrka att en uppgift ska lämnas ut överlämnas dock åt myndigheterna själva.
Uppgifter som lämnas ut med stöd av 10 kap. 24 § OSL avser således konkreta uppgifter som bedöms vara av betydelse för det misstänkta brottet, till exempel uppgifter om transaktioner. Ett utlämnande av uppgifter med stöd av 10 kap. 24 § OSL torde därför i praktiken inte kunna få en negativ inverkan på Finanspolisens utredningar och analyser.
Polisens brottsdatalag innehåller bestämmelser om vissa uppgifter som ska lämnas ut till bland annat Säkerhetspolisen och Åklagarmyndigheten. Enligt 2 kap. 8 § nämnda lag har bland annat Säkerhetspolisen och Åklagarmyndigheten, trots sekretess enligt 21 kap. 3 § första stycket och 35 kap. 1 § OSL, under vissa omständigheter rätt att ta del av personuppgifter som har gjorts gemensamt tillgängliga. Dessa bestämmelser bryter inte sekretessen enligt 18 kap. 2 § OSL.
Enligt direktivet behöver finansunderrättelseenheten inte heller tillmötesgå en begäran om finansiell information eller finansiell analys om uppgiftslämnandet i undantagsfall skulle vara klart oproportionerligt mot en fysisk eller juridisk persons legitima intressen eller irrelevant för det ändamål som det har begärts.
En förutsättning för att uppgifter ska få lämnas ut till Säkerhetspolisen enligt 35 kap. 10 a § OSL är att Säkerhetspolisen behöver uppgifterna i sin verksamhet. Detsamma gäller för uppgifter som ska lämnas ut till en brottsbekämpande myndighet enligt 2 kap. 8–10 §§ polisens brottsdatalag. Enligt de paragraferna får uppgifter endast lämnas ut om de behövs för ett syfte enligt 1 kap. 2 § brottsdatalagen, det vill säga för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet, utreda eller lagföra brott, verkställa straffrättsliga påföljder eller upprätthålla allmän ordning och säkerhet. Ett sådant uppgiftslämnande kommer därmed inte att vara klart oproportionerligt mot en persons legitima intressen eller irrelevant för det ändamål som det har begärts.
Vid ett utlämnande av uppgifter till Säkerhetspolisen och Åklagarmyndigheten med stöd av 10 kap. 27 § OSL är det Finanspolisen som ska avgöra om förutsättningar föreligger att tillämpa bestämmelsen. Vid den bedömningen finns utrymme för Finanspolisen att ta hänsyn till de omständigheter som enligt direktivet innebär att en begäran om information inte behöver tillmötesgås.
Sammanfattningsvis innebär detta att gällande rätt gör det möjligt för Finanspolisen att avstå från att lämna ut uppgifter som begärs av en brottsbekämpande myndighet under de omständigheter som anges i artikel 19.1 andra stycket i direktivet. Det krävs därför inte några lagstiftningsåtgärder för att genomföra artikeln i svensk rätt.
Gällande rätt tillgodoser kravet på nödvändig skyndsamhet
I direktivet ställs krav på att finansunderrättelseenheten ska kunna svara på en begäran om finansiell information eller finansiell analys från en brottsbekämpande myndighet med nödvändig skyndsamhet. Det finns redan en omfattande reglering när det gäller formerna för myndigheters samverkan, se avsnitt 10.2.25. Att Finanspolisen skyndsamt ska samverka med en behörig myndighet får alltså anses följa redan av gällande rätt, till exempel genom 9 § första stycket förvaltningslagen. Dessa bestämmelser gäller även i Polismyndighetens brottsbekämpande verksamhet (3 §). Direktivets krav på nödvändig skyndsamhet tillgodoses således av gällande rätt.33
10.5.2. Myndigheters återkoppling till finansunderrättelseenheten
Utredningens bedömning: Sjätte penningtvättsdirektivets krav
på myndigheters återkoppling till finansunderrättelseenheten bör regleras i föreskrifter på lägre nivå än lag.
Enligt artikel 19.2 i direktivet ska behöriga myndigheter lämna återkoppling till finansunderrättelseenheten om användningen och nyttan av de uppgifter som myndigheterna tagit emot enligt artiklarna 17.3 och 19.1 i direktivet samt om resultatet av de åtgärder som vidtagits
33 Jfr prop. 2021/22:127 s. 37.
på grundval av uppgifterna. Sådan återkoppling ska lämnas så snart som möjligt och på ett sätt som gör det möjligt för finansunderrättelseenheten att förbättra sin operativa analysfunktion.
Delvis motsvarande bestämmelser finns i artikel 32.6 i fjärde penningtvättsdirektivet. I den artikeln anges att medlemsstaterna ska kräva att behöriga myndigheter lämnar återkoppling till finansunderrättelseenheten om användningen av de analyser och andra relevanta uppgifter som lämnats av finansunderrättelseenheten och om resultatet av de undersökningar eller inspektioner som genomförts på grundval av de uppgifterna. Artikeln har i svensk rätt genomförts i 17 d § 2 2009 års förordning i fråga om tillsynsmyndigheters återkoppling.
Sjätte penningtvättsdirektivets bestämmelser om myndigheters återkoppling till finansunderrättelseenheten bör genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag. Sådana föreskrifter faller enligt utredningens uppfattning inom regeringens restkompetens enligt 8 kap. 7 § regeringsformen. Därmed behöver det inte införas någon bestämmelse om föreskriftsrätt för regeringen.
10.5.3. Generella bestämmelser om samarbete
Utredningens bedömning: Sjätte penningtvättsdirektivets krav
på att finansunderrättelseenheten ska kunna samarbeta med behöriga myndigheter enligt direktivets generella bestämmelser om samarbete kräver inga lagstiftningsåtgärder.
Enligt artikel 17.7 i sjätte penningtvättsdirektivet ska medlemsstaterna säkerställa att finansunderrättelseenheten kan vidta åtgärder eller på ett oberoende sätt samarbeta med nationella behöriga myndigheter enligt artikel 45 som innehåller generella bestämmelser om samarbete.
En rimlig tolkning av artikel 17.7 är att medlemsstaterna ska säkerställa att nationell rätt inte hindrar finansunderrättelseenheten från att samarbeta med behöriga myndigheter på det sätt som föreskrivs i artikel 45. Utredningen bedömer att gällande rätt uppfyller kraven i direktivets allmänna bestämmelser om samarbete, se avsnitt 13.2. Nuvarande reglering möjliggör för finansunderrättelseenheten att samarbeta med behöriga myndigheter på det sätt som föreskrivs i artikel 45. Artikel 17.7. i direktivet kräver därför inte några lagstiftningsåtgärder.
10.6. Samarbete och informationsutbyte med andra finansunderrättelseenheter
10.6.1. Samarbete och utbyte av information
Utredningens bedömning: Sjätte penningtvättsdirektivets bestäm-
melser om samarbete och utbyte av information mellan finansunderrättelseenheter bör genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag.
Finansunderrättelseenheten är skyldig att samarbeta med och lämna information till utländska finansunderrättelseenheter
Sjätte penningtvättsdirektivet innehåller en rad artiklar som reglerar hur finansunderrättelseenheter ska samarbeta och utbyta information med varandra (artiklarna 22–27).
Artikel 22 innehåller en generell samarbetsskyldighet för finansunderrättelseenheten som gäller både i förhållande till finansunderrättelseenheter i andra medlemsstater och, under vissa omständigheter, motsvarigheter till finansunderrättelseenheten i tredjeland.
Finansunderrättelseenheten har en långtgående skyldighet att dela information med andra finansunderrättelseenheter, både på eget initiativ och efter begäran. I artikel 24 regleras hur informationsutbytet ska gå till. Finansunderrättelseenheten ska bland annat vidarebefordra rapporter om misstänkt penningtvätt och finansiering av terrorism som lämnats av verksamhetsutövare som berör en annan medlemsstat (artikel 24.1 tredje stycket). Vidare specificeras vad en begäran om information ska innehålla (artikel 24.1 andra stycket) och inom vilka tidsfrister en begäran ska besvaras (artikel 24.5–24.7). Artikeln innehåller också undantag från uppgiftsskyldigheten (artikel 24.8). En finansunderrättelseenhet får i undantagsfall vägra att utbyta information, om ett informationsutbyte skulle strida mot de grundläggande principerna i nationell rätt. Dessa undantagsfall ska specificeras på ett sådant sätt att missbruk och onödiga begränsningar av det fria utbytet av information för analysändamål förhindras.
Artikel 24 kommer att kompletteras genom tekniska standarder för genomförande som ska ange det format som ska användas för utbyte av information mellan finansunderrättelseenheter (artikel 24.2
och 24.3). Amla ska anta riktlinjer om vilka faktorer som ska beaktas vid bedömningen av huruvida en rapport om misstänkt penningtvätt eller finansiering av terrorism från en verksamhetsutövare berör en annan medlemsstat, förfaranden som ska inrättas för att vidarebefordra och ta emot rapporten samt den uppföljning som ska göras (artikel 24.4).
Delvis motsvarande bestämmelser finns i fjärde penningtvättsdirektivet (artiklarna 52 och 53).
En nyhet i sjätte penningtvättsdirektivet är bestämmelserna om gemensamma analyser (artikel 25). Medlemsstaterna ska säkerställa att deras finansunderrättelseenhet kan genomföra gemensamma analyser av misstänkta transaktioner och aktiviteter tillsammans med finansunderrättelseenheter i andra medlemsstater (artikel 25.1). Berörda finansunderrättelseenheter ska inrätta ett team för gemensam analys för att genomföra operativa analyser av misstänkta transaktioner eller aktiviteter. Teamet, som ska bistås av Amla, ska verka under en begränsad period som får förlängas om alla överens om det (artikel 25.2). I direktivet anges närmare under vilka förutsättningar ett team för gemensam analys får inrättas (artikel 25.3).
Medlemsstaterna ska säkerställa att den person från deras finansunderrättelseenhet som deltar i teamet, i enlighet med nationell rätt, kan lämna de uppgifter som finns tillgängliga hos finansunderrättelseenheten i syfte att kunna utföra analysen (artikel 25.4). Om teamet för gemensam analys behöver bistånd från en annan finansunderrättelseenhet kan teamet begära att denna enhet ansluter sig till teamet eller lämnar information till teamet (artikel 25.5). Se även avsnitt 18.9 när det gäller gemensamma analyser av finansunderrättelseenheter.
I svensk rätt finns bestämmelser om samarbete och informationsutbyte mellan finansunderrättelseenheter i 17 e § 2009 års förordning. Enligt nämnda paragraf ska Finanspolisen samarbeta och utbyta information med andra finansunderrättelseenheter i den utsträckning som följer av bland annat artikel 52 i fjärde penningtvättsdirektivet.
För att behålla systematiken i nuvarande reglering bör bestämmelserna i artiklarna 22, 24 och 25 i direktivet genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag. När det gäller vad som i artikel 22.8 anges om under vilka omständigheter en finansunderrättelseenhet får neka en utländsk finansunderrättelseenhet information anser utredningen att det krävs en reglering som specificerar dessa omständigheter.
Utredningen bedömer att föreskrifter som genomför nämnda artiklar i direktivet ryms inom regeringens restkompetens enligt 8 kap. 7 § regeringsformen. Därmed behöver det inte införas någon bestämmelse om föreskriftsrätt för regeringen.
De uppgifter som Finanspolisen kommer att utbyta med andra finansunderrättelseenheter kommer i stor utsträckning att omfattas av sekretess. Som utgångspunkt gäller sekretessen mot utländska myndigheter. Möjligheten för svenska myndigheter att lämna uppgifter som omfattas av sekretess till utländska myndigheter och organ regleras i 8 kap. 3 § OSL. En uppgift för vilken sekretess gäller får lämnas till en utländsk myndighet eller mellanfolklig organisation om utlämnande sker i enlighet med föreskrift i lag eller förordning. För att Finanspolisen ska kunna fullgöra uppgiftsskyldigheten i förhållande till en utländsk finansunderrättelseenhet behöver således regleringen om samarbete och informationsutbyte ske på förordningsnivå.
Sekretessen för sådana uppgifter som Finanspolisen tar emot från en finansunderrättelseenhet i en annan medlemsstat kan enligt utredningen behållas med stöd av bestämmelserna om sekretess i det internationella samarbetet, se avsnitten 18.8 och 18.9.
Medlemsstaterna ska enligt artikel 24.8 andra stycket i direktivet senast ett år efter genomförandet av direktivet i nationell rätt underrätta kommissionen om de omständigheter som ger finansunderrättelseenheten rätt att neka en utländsk finansunderrättelseenhet information, och ska därefter även underrätta kommissionen om eventuella ändringar. Regeringen företräder Sverige i förhållande till andra länder och i internationella organisationer, till exempel EU (jfr 10 kap. 1 § regeringsformen). Det bör därför ankomma på regeringen att fullgöra de skyldigheter gentemot kommissionen som anges i artikel 24.8 andra stycket i direktivet.
Säker kommunikation
FIU.net är ett säkert kommunikationssystem som används för utbyte av information mellan finansunderrättelseenheter i olika medlemsstater. Systemet förvaltas för närvarande av kommissionen (artikel 55 i sjätte penningtvättsdirektivet). När Amla har inrättats ska Amla ansvara för förvaltningen av systemet (artikel 37 i Amla-förordningen och artikel 23.1 i sjätte penningtvättsdirektivet).
Sjätte penningtvättsdirektivet innehåller krav på att finansunderrättelseenheterna ska använda FIU.net när de utbyter information med varandra (artikel 23.2). Efter beslut av Amlas styrelse kan FIU.net också användas för att utbyta information med motsvarigheter till finansunderrättelseenheterna i tredjeländer samt med EU-myndigheter och EU-organ (artikel 23.1).
För det fall tekniska problem hindrar finansunderrättelseenheterna från att använda FIU.net ska andra motsvarande säkra kommunikationskanaler användas för informationsutbyte. Detsamma gäller för utbyte av information med motsvarigheter till finansunderrättelseenheterna i tredjeländer, om inte Amlas styrelse beslutat att FIU.net får användas för sådan kommunikation (artikel 23.2).
Delvis motsvarande bestämmelser finns i fjärde penningtvättsdirektivet (artikel 56). Enligt de bestämmelserna är dock inte finansunderrättelseenheterna skyldiga att använda FIU.net vid utbyte av information.
Finanspolisen använder redan i dagsläget FIU.net vid utbyte av information med finansunderrättelseenheter i andra medlemsstater. För att i svensk rätt genomföra artikel 23 i direktivet krävs dock en reglering. Bestämmelserna om FIU:net anger på vilket sätt Finanspolisen ska utbyta information med andra finansunderrättelseenheter. För att skapa en sammanhållen reglering om samarbete och informationsutbyte mellan finansunderrättelseenheter bör bestämmelserna i artikel 23 i direktivet genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag. Sådana föreskrifter ryms enligt utredningens uppfattning inom regeringens restkompetens enligt 8 kap. 7 § regeringsformen. Därmed behöver det inte införas någon bestämmelse om föreskriftsrätt för regeringen.
10.6.2. Användningsbegränsningar
Utredningens förslag: Om finansunderrättelseenheten har fått
uppgifter från en finansunderrättelseenhet i en annan medlemsstat och det finns villkor som begränsar möjligheten att använda uppgifterna, ska finansunderrättelseenheten följa dessa villkor. Det ska upplysas om denna användningsbegränsning i offentlighets- och sekretesslagen.
Finansunderrättelseenheten får i enskilda fall ställa upp villkor som begränsar möjligheten att använda uppgifter som lämnas till en finansunderrättelseenhet i en annan medlemsstat.
Utredningens bedömning: Sjätte penningtvättsdirektivets be-
stämmelser om spridning av uppgifter till behöriga myndigheter bör genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag.
I övrigt tillgodoses direktivets krav på hur finansunderrättelseenheten får använda information som den har tagit emot från en utländsk finansunderrättelseenhet av gällande rätt.
Finansunderrättelseenhetens användning av information som har lämnats av en utländsk finansunderrättelseenhet
Information och handlingar som finansunderrättelseenheten tar emot enligt artiklarna 22, 24 och 25 ska användas för att fullgöra de uppgifter som ankommer på finansunderrättelseenheten enligt direktivet (artikel 26 första stycket första meningen).
Av 32 § förordningen med instruktion för Polismyndigheten framgår att Finanspolisen fullgör de uppgifter som ankommer på finansunderrättelseenheten enligt fjärde penningtvättsdirektivet. Finansunderrättelseenhetens främsta uppgift är att ta emot, bearbeta och analysera rapporter från verksamhetsutövare samt samla in och analysera annan underrättelseinformation inom det finansiella området. När det gäller finansiering av terrorism sker detta arbete i samråd med Säkerhetspolisen, som har det huvudsakliga ansvaret för terrorismbekämpning. Arbetet har till syfte att förse andra myndigheter med information för att dessa i sin tur ska kunna förebygga och beivra brott.
Uppgifter som Finanspolisen tar emot från en utländsk finansunderrättelseenhet registreras i penningtvättsregistret. Endast tjänstemän vid Finanspolisen får ha tillgång till uppgifterna i registret (2 § första stycket polisens brottsdataförordning).
Sekretess för uppgifter som utbytts mellan länder inom ramen för internationellt samarbete regleras i exempelvis 15 kap. 1 a § OSL (sekretess i det internationella samarbetet) och 18 kap. 17 a § OSL (internationellt polisiärt samarbete). Som utgångspunkt får sekretessbelagd information hos en myndighet inte röjas för andra myndig-
heter (8 kap. 1 § OSL). För att andra myndigheter ska få del av uppgifterna krävs att en sekretessbrytande regel är tillämplig. Ett utlämnande av uppgiften grundas då som utgångspunkt på att den mottagande myndigheten har behov av informationen i sin verksamhet. Utlämnandet sker som ett led i Finanspolisens arbete med att förse andra myndigheter med information för att dessa i sin tur ska kunna förebygga och beivra brott.
Mot denna bakgrund krävs det enligt utredningens uppfattning inga lagstiftningsåtgärder för att i svensk rätt genomföra artikel 26 första stycket första meningen i direktivet.
Användningsbegränsningar
Enligt artikel 27.1 i direktivet ska medlemsstaterna säkerställa att den information som utbyts enligt artiklarna 22, 24 och 25 endast används för det ändamål för vilket den begärdes eller lämnades ut och att all spridning av informationen av den mottagande finansunderrättelseenheten till en annan myndighet, annat organ eller annan avdelning, måste godkännas på förhand av den finansunderrättelseenhet som lämnat upplysningarna. Detsamma gäller för användning av informationen för andra ändamål än de som ursprungligen godkänts (artikel 27.1).
Av artikel 26 första stycket andra meningen i direktivet framgår vidare att den finansunderrättelseenhet som lämnar information eller handlingar enligt artiklarna 22 och 24 får ställa upp begränsningar och villkor för användningen av informationen. Den finansunderrättelseenhet som tar emot informationen ska följa dessa begränsningar och villkor.
Delvis motsvarande bestämmelser finns i artiklarna 54 och 55.1 i fjärde penningtvättsdirektivet. Några särskilda bestämmelser som i svensk rätt genomför dessa artiklar har dock inte införts. Av förarbetena framgår att regeringen bedömer att Finanspolisen har legala förutsättningar och system för att kunna utbyta information på det sätt som direktivet kräver. Det upplyses om att bestämmelser som reglerar Finanspolisens informationsutbyte finns i lagen (2003:343) om internationellt polisiärt samarbete samt polisdatalagen (2010:361), polisdataförordningen (2010:115) och personuppgiftslagen (998:204)
som numera är upphävda. Några närmare skäl för denna bedömning redovisas inte.34
Regleringen i artiklarna 26 och 27.1 i sjätte penningtvättsdirektivet innebär att det kan finnas en begränsning av eller villkor för användningen av de uppgifter som Finanspolisen får från en finansunderrättelseenhet i en annan medlemsstat. Villkor om användningsbegränsning likt de som föreskrivs i direktivet får som utgångspunkt till följd att andra myndigheter inte kan utnyttja uppgifterna i sina verksamheter och att lämna uppgifterna till andra myndigheter med stöd av sekretessbrytande bestämmelser torde därför inte bli aktuellt.35 Villkor om användningsbegränsning begränsar dock inte allmänhetens rätt att ta del av allmänna handlingar, utan det behöver göras en bedömning av om det finns någon tillämplig sekretessbestämmelse som hindrar ett sådant utlämnande.36 Sekretess för uppgifter som utbytts mellan länder inom ramen för internationellt samarbete regleras som framgår ovan i exempelvis 15 kap. 1 a § och 18 kap. 17 a § OSL.
Nuvarande reglering innehåller flera bestämmelser om användningsbegränsningar. I 6 kap. 3 § lagen om internationellt polisiärt samarbete anges att om en svensk myndighet har fått uppgifter eller bevisning från en annan stat för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet, utreda brott eller upprätthålla allmän ordning och säkerhet, ska svenska myndigheter följa villkor som begränsar möjligheterna att använda uppgifterna eller bevisningen, om villkoren gäller på grund av en överenskommelse med den andra staten eller en mellanfolklig organisation. Av 6 kap. 4 § samma lag följer att en svensk brottsbekämpande myndighet i enskilda fall får ställa upp villkor som begränsar möjligheten att använda uppgifter eller bevisning som lämnas till en annan stat eller en mellanfolklig organisation, om det krävs med hänsyn till enskildas rätt eller från allmän synpunkt. Dessa villkor får dock inte strida mot en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige.
Det finns också villkor om användningsbegränsning när det gäller behandlingen av personuppgifter i brottsdatalagen. Av 2 kap. 20 § den lagen följer att om det inte är särskilt föreskrivet får villkor för behandling av personuppgifter inte ställas upp i förhållande till en mottagare i en annan medlemsstat eller ett EU-organ, om det inte i
34Prop. 2016/17:173 s. 441 och 442. 35Prop. 1990/91:131 s. 25 och 2021/22:127 s. 43. 36Prop. 1990/91:131 s. 24 och 2021/22:127 s. 43.
motsvarande fall får ställas upp samma typ av villkor i förhållande till en svensk mottagare. I 2 kap. 20 a § samma lag anges vidare att om en svensk behörig myndighet har fått personuppgifter från en annan medlemsstat eller ett EU-organ och det finns villkor som begränsar möjligheten att använda uppgifterna, ska svenska myndigheter följa villkoren oavsett vad som är föreskrivet i lag eller annan författning. Viss reglering i förhållande till tredjeland och internationella organisationer finns också i 8 kap.9 och 10 §§brottsdatalagen.
Även lagen om finansiell information i brottsbekämpningen innehåller en bestämmelse om användningsbegränsningar. I 6 § anges att om en behörig myndighet eller finansunderrättelseenhet har fått finansiell information eller finansiell analys från en utländsk behörig myndighet eller en finansunderrättelseenhet i en annan stat och det finns villkor som begränsar möjligheten att använda informationen eller analysen, ska myndigheten eller finansunderrättelseenheten följa villkoren. Bestämmelsen genomför artikel 10 i direktivet om finansiell information.
För att uppfylla kraven om användningsbegränsningar i artiklarna 26 första stycket och 27.1 i sjätte penningtvättsdirektivet bör det införas en särskild bestämmelse i den nya penningtvättslagen. Av bestämmelsen bör framgå att om finansunderrättelseenheten har fått uppgifter från en finansunderrättelseenhet i en annan medlemsstat och det finns villkor som begränsar möjligheten att använda uppgifterna, ska finansunderrättelseenheten följa dessa villkor.
Finanspolisen ska på motsvarande sätt kunna ställa upp villkor om användningsbegränsningar i förhållande till en finansunderrättelseenhet i en annan medlemsstat. Som konstateras i förarbetena till den numera upphävda lagen (2000:343) om internationellt samarbete finns en möjlighet att ställa upp villkor om användningsbegränsning i förhållande till andra stater när det är upp till den svenska myndigheten att avgöra om uppgiften ska lämnas ut, det vill säga när det inte finns en uppgiftsskyldighet.37 Det informationsutbyte som nu är i fråga gäller de uppgifter som ska utbytas enligt artiklarna 22 och 24 i sjätte penningtvättsdirektivet. Enligt dessa artiklar har finansunderrättelseenheten en uppgiftsskyldighet i förhållande till finansunderrättelseenheter i andra medlemsstater. I dessa fall bör det krävas ett uttryckligt författningsstöd för att förena uppgiften med användningsbegränsande villkor. Mot den bakgrunden bör det införas en bestämmelse om
37Prop. 2009/10:177 s. 12 och 13.
Finanspolisens möjlighet att ställa villkor om användningsbegränsningar i förhållande till finansunderrättelseenheter i andra medlemsstater. Av bestämmelsen bör framgå att finansunderrättelseenheten i enskilda fall får ställa upp villkor som begränsar möjligheten att använda uppgifter som lämnas till en finansunderrättelseenhet i en annan medlemsstat.
I 9 kap. 2 § OSL redogörs för bestämmelser i andra lagar som begränsar möjligheten att använda vissa uppgifter som en svensk myndighet har fått från en myndighet i en annan stat. Med hänsyn till att en sådan bestämmelse nu föreslås, bör en hänvisning till den nya lagen föras in i nyss nämnda paragraf i offentlighets- och sekretesslagen.
Finansunderrättelseenheten ska som huvudregel lämna förhandsgodkännande till spridning av uppgifter
Av artikel 27.2 i sjätte penningtvättsdirektivet framgår att medlemsstaterna ska säkerställa att finansunderrättelseenheten så långt det är möjligt lämnar förhandsgodkännande till spridning av uppgifter till behöriga myndigheter. Finansunderrättelseenheten får vägra ge sitt godkännande om vissa i direktivet angivna förutsättningar är uppfyllda, exempelvis om sådan spridning skulle kunna försvåra en utredning eller skulle strida mot de grundläggande principerna i nationell rätt. Dessa undantagsfall ska specificeras på ett sådant sätt att missbruk och onödiga begränsningar av spridningen av uppgifter till behöriga myndigheter förhindras. En vägran att lämna godkännande ska framföras uttryckligen och motiveras på lämpligt sätt.
Motsvarande bestämmelser finns i fjärde penningtvättsdirektivet (artikel 55.2). Några särskilda bestämmelser som i svensk rätt genomför denna artikel har inte införts.
Som utgångspunkt bör det enligt utredningens uppfattning ingå i den generella samarbetsskyldigheten att Finanspolisen så långt det är möjligt ska godkänna att finansunderrättelseenheter i andra medlemsstater sprider uppgifter som tagits emot från Finanspolisen till andra behöriga myndigheter. För att i svensk rätt genomföra artikel 27.2 i direktivet, och för skapa en tydlig och enhetlig reglering om samarbete och informationsutbyte mellan finansunderrättelseenheter, bör dock skyldigheten att lämna godkännande till spridning och undantagen från denna regleras. Undantagen bör delvis samman-
falla med undantagen från Finanspolisens uppgiftsskyldighet i förhållande till utländska finansunderrättelseenheter, se ovan.
Bestämmelser som i svensk rätt genomför artikel 27.2 i direktivet bör införas i föreskrifter på lägre nivå än lag. Sådana föreskrifter ryms enligt utredningens uppfattning inom regeringens restkompetens enligt 8 kap. 7 § regeringsformen. Därmed behöver det inte införas någon bestämmelse om föreskriftsrätt för regeringen.
Kontaktpunkt för mottagande av begäran om uppgifter från utländska finansunderrättelseenheter
Enligt artikel 26 andra stycket i direktivet ska medlemsstaterna säkerställa att finansunderrättelseenheten utser åtminstone en kontaktperson eller kontaktpunkt som ansvarar för att ta emot begäran om information från finansunderrättelseenheter i andra medlemsstater. Motsvarande bestämmelser finns i artikel 54 andra stycket i fjärde penningtvättsdirektivet. Dessa bestämmelser har i svensk rätt genomförts i punkt 2 k) i bilagan till förordningen med instruktion för Polismyndigheten. Där anges att Polismyndigheten ska vara nationell kontaktpunkt enligt artikel 54 i fjärde penningtvättsdirektivet. Svensk rätt tillgodoser således i stor utsträckning kraven i artikel 26 andra stycket.
Denna reglering bör även fortsättningsvis ske i föreskrifter på lägre nivå än lag. Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen göra de ändringar i punkt 2 k) i bilagan till förordningen med instruktion för Polismyndigheten som artikel 26 andra stycket i sjätte penningtvättsdirektivet kräver. Något föreskriftsbemyndigande krävs därför inte.
10.6.3. Verkan av straffbestämmelser
Utredningens bedömning: Sjätte penningtvättsdirektivets bestäm-
melser om verkan av straffbestämmelser kräver inga lagstiftningsåtgärder.
Enligt artikel 28 i direktivet får skillnader i definitioner av förbrott i nationell rätt inte begränsa finansunderrättelseenhetens förmåga att bistå en annan finansunderrättelseenhet och får inte begränsa utbyte,
spridning eller användning av information enligt artiklarna 24–27. Motsvarande bestämmelser finns i fjärde penningtvättsdirektivet (artikel 57).
Svensk rätt innehåller inte några bestämmelser som begränsar samarbetet eller informationsutbytet med andra finansunderrättelseenheter på det sätt som anges i artikel 28 på grund av skillnader i definitionerna av förbrott i medlemsstaternas nationella rätt. Direktivets bestämmelser om verkan av straffbestämmelser kräver därför inga lagstiftningsåtgärder.
10.7. Finansunderrättelseenhetens årsrapport
Utredningens bedömning: Sjätte penningtvättsdirektivets krav
på att finansunderrättelseenheten ska ta fram en årsrapport och vad den ska innehålla bör genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag.
Enligt artikel 21.1 i sjätte penningtvättsdirektivet ska medlemsstaterna säkerställa att dess finansunderrättelseenhet årligen tar fram en rapport om sina aktiviteter. Rapporten ska innehålla statistik över följande:
1. rapporter om misstänkt penningtvätt och finansiering av terror-
ism från verksamhetsutövare,
2. upplysningar från tillsynsorgan och register över verkliga huvud-
män,
3. spridning till behöriga myndigheter, samt
4. förfrågningar som har gjorts till, och tagits emot från, utländska
finansunderrättelseenheter.
Rapporten ska även innehålla information om trender och typologier som har identifierats i de rapporter som har spridits till behöriga myndigheter.
När det gäller upplysningar från tillsynsorgan är en rimlig tolkning att detta avser underrättelser om misstänkt penningtvätt eller finansiering av terrorism som tillsynsorgan har lämnat till finansunderrättelseenheten enligt artikel 32 i direktivet. Upplysningar från register över verkliga huvudmän bör rimligen avse sådana underrättel-
ser som den enhet som ansvarar för registret ska lämna till finansunderrättelseenheten enligt artikel 10.10 i direktivet om den vid sina kontroller upptäcker omständigheter som kan ha samband med penningtvätt eller finansiering av terrorism, se avsnitt 8.10.3.
Punkt 3 om spridning till behöriga myndigheter bör avse sådan spridning av analyser och annan information som regleras i artikel 17.3 i direktivet, se avsnitt 10.1.3.
Finanspolisen publicerar redan i dagsläget årsrapporter om sin verksamhet. Rapporterna innehåller delvis den statistisk som föreskrivs i direktivet. Det finns dock ingen reglering om att Finanspolisen ska ta fram och publicera årsrapporter. Detta är något som Finanspolisen gör på eget initiativ.
Bestämmelserna i artikel 21.1 i direktivet bör genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag. Sådana föreskrifter ryms enligt utredningens uppfattning inom regeringens restkompetens enligt 8 kap. 7 § regeringsformen. Därmed behöver det inte införas någon bestämmelse om föreskriftsrätt för regeringen.
10.8. Återkoppling vid rapportering om penningtvätt eller finansiering av terrorism
Utredningens förslag: Finansunderrättelseenheten ska minst år-
ligen ge lämplig återkoppling till verksamhetsutövarna på rapporterna om misstänkt penningtvätt eller finansiering av terrorism.
Återkopplingen ska åtminstone omfatta
1. kvaliteten på rapporterna,
2. rapporternas aktualitet,
3. beskrivningen av det misstänkta brottet, och
4. inlämnad dokumentation.
Finansunderrättelseenheten ska, i de fall det är lämpligt, göra återkopplingen tillgänglig för tillsynsorgan om uppgifterna behövs för tillsynen.
Enligt artikel 21.2 i sjätte penningtvättsdirektivet ska medlemsstaterna se till att finansunderrättelseenheten ger verksamhetsutövare återkoppling på rapporterna om misstänkt penningtvätt eller finansiering av terrorism. Motsvarande bestämmelser finns i artikel 46.3 i fjärde penningtvättsdirektivet. I svensk rätt har dessa bestämmelser genomförts i 4 kap. 3 a § penningtvättslagen.38
I sjätte penningtvättsdirektivet preciseras bestämmelserna om finansunderrättelseenhetens återkoppling till verksamhetsutövarna. Av artikel 21.2 framgår att återkopplingen åtminstone ska omfatta kvaliteten på rapporterna, rapporternas aktualitet, beskrivningen av det misstänkta brottet och inlämnad dokumentation. Finansunderrättelseenheten ska ge återkoppling minst årligen, oavsett om det gäller en enskild eller grupp av verksamhetsutövare, med hänsyn till antalet misstänka transaktioner som rapporterats av verksamhetsutövarna. Återkoppling behöver inte nödvändigtvis ges på varje enskild rapport. Finansunderrättelseenheten ska, om det är lämpligt, också göra återkopplingen tillgänglig för tillsynsorgan för att göra det möjligt för dem att utföra riskbaserad tillsyn enligt artikel 31 i direktivet.
Finansunderrättelseenhetens återkoppling till verksamhetsutövarna fyller flera syften. En ändamålsenlig återkoppling förbättrar förutsättningarna för verksamhetsutövarna att utveckla sin förmåga att övervaka affärsförbindelser och enstaka transaktioner. Aktuella rapporter av hög kvalitet förbättrar finansunderrättelseenhetens förutsättningar att bedriva en effektiv underrättelseverksamhet. En ändamålsenlig återkoppling skapar och sprider vidare kunskap och medvetenhet om penningtvätt och finansiering av terrorism hos verksamhetsutövarna.
För att i svensk rätt genomföra artikel 21.2 i sjätte penningtvättsdirektivet bör det i den nya penningtvättslagen införas bestämmelser om finansunderrättelseenhetens skyldighet att ge återkoppling till verksamhetsutövare, vad återkopplingen ska innehålla, hur ofta återkoppling ska ske och när återkopplingen ska göras tillgänglig för tillsynsorganen.
Artikel 21.2 innehåller också bestämmelser som anger att skyldigheten för finansunderrättelseenheten att ge återkoppling inte ska äventyra eventuellt pågående analytiskt arbete som utförs av finansunderrättelseenheten eller eventuella utredningar eller administrativa åtgärder som följer på finansunderrättelseenhetens spridning. Skyldigheten att ge återkoppling ska inte heller ska påverka tillämp-
38 Se även prop. 2019/20:55 s. 8 och 9.
ningen av kraven på uppgiftsskydd eller sekretess (artikel 21.2). Detta behöver enligt utredningens uppfattning komma till uttryck i lagtexten. Utredningen föreslår att det i lagtexten anges att finansunderrättelseenheten ska ge lämplig återkoppling till verksamhetsutövarna, vilket är i linje med nuvarande reglering. Återkoppling som skulle äventyra eventuellt pågående analytiskt arbete hos finansunderrättelseenheten eller eventuella utredningar eller administrativa åtgärder som följer på finansunderrättelseenhetens spridning kan inte anses inte lämplig. Samma sak gäller för återkoppling som skulle strida mot reglerna om dataskydd eller sekretess.
11. Penningtvättsregistret
11.1. Inledning
Vid Polismyndigheten (Finanspolisen) förs ett penningtvättsregister (5 kap. 18 § polisens brottsdatalag). I registret behandlas finansiell underrättelseinformation, bland annat uppgifter om aktiviteter och transaktioner som verksamhetsutövare har bedömt kan utgöra ett led i penningtvätt eller finansiering av terrorism. Verksamhetsutövarnas rapporter grundar sig på exempelvis kundkännedomsåtgärder eller transaktionernas karaktär. Syftet med rapporteringen är bland annat att Finanspolisen ska kunna analysera och bedöma om de avvikelser eller misstänkta aktiviteter eller transaktioner som rapporterats, antingen ensamt eller i kombination med annan tillgänglig information, kan misstänkas utgöra ett led i brottslig verksamhet. Om detta är fallet ska Finanspolisen föra informationen vidare till andra delar inom Polismyndigheten, till exempel utredningsverksamheten, eller till andra brottsbekämpande myndigheter som har till uppgift att vidta åtgärder med anledning av den brottsliga verksamheten. Med brottsbekämpande myndigheter avses i detta sammanhang myndigheter som har till uppgift att förebygga, förhindra och upptäcka brottslig verksamhet eller utreda eller lagföra brott. Informationen kan till exempel tillföras en befintlig brottsanmälan eller förundersökning, eller leda till att den mottagande myndigheten upprättar en brottsanmälan. På grund av den låga misstankegrad som krävs för rapportering till Finanspolisen anses informationen särskilt känslig ur integritetssynpunkt.
Endast tjänstemän vid Finanspolisen har därför tillgång till uppgifterna i penningtvättsregistret (2 § första stycket polisens brottsdataförordning och 32 § förordningen [2022:1718] med instruktion för Polismyndigheten). Andra delar av Polismyndigheten och andra brottsbekämpande myndigheter kan få ut uppgifter från penningtvättsregistret genom att göra förfrågningar till Finanspolisen. De har dock
inte möjlighet att göra egna sökningar i registret (2 kap. 12 § andra stycket polisens brottsdatalag).
Som framhålls i kommittédirektiven är det angeläget att brottsbekämpande myndigheter har bästa möjliga förutsättningar att bedriva ett effektivt arbete. Ett effektivare utbyte av relevanta uppgifter i penningtvättsregistret mellan Finanspolisen och de brottsbekämpande myndigheterna kan vara ett sätt att förbättra effektiviteten i den brottsbekämpande verksamheten.
Riksrevisionen har påtalat i en rapport om Ekobrottsmyndighetens arbete mot den organiserade brottsligheten att avsaknaden av direkt tillgång till penningtvättsregistret bidrar till att underrättelseverksamheten vid Ekobrottsmyndigheten inte kan bedrivas effektivt.1 Regeringen har vid behandlingen av Riksrevisionens rapport pekat på att frågan om tillgång till penningtvättsregistret kan behöva övervägas på nytt.2 Mot denna bakgrund har utredningen fått i uppdrag att överväga om andra delar av Polismyndigheten än Finanspolisen och andra brottsbekämpande myndigheter bör få en utökad tillgång till uppgifter i penningtvättsregistret och, i så fall, i vilka former.
11.2. Penningtvättsregistrets innehåll
Enligt penningtvättslagen är verksamhetsutövare skyldiga att rapportera misstänkt penningtvätt eller finansiering av terrorism eller att egendom annars härrör från brottslig handling till Finanspolisen (4 kap. 3 §). Även tillsynsmyndigheter ska underrätta Finanspolisen om omständigheter som kan antas ha samband med eller utgöra penningtvätt eller finansiering av terrorism som myndigheterna har upptäckt i samband med tillsynen (4 kap. 4 § första stycket penningtvättslagen). En sådan underrättelse ska även lämnas av andra myndigheter som i sin verksamhet upptäcker sådana omständigheter i samband med att de hanterar kontanter, om det inte hindras av sekretess enligt offentlighets- och sekretesslagen (4 kap. 4 § andra stycket penningtvättslagen). Finanspolisen tar även emot uppgifter om misstänkt penningtvätt och finansiering av terrorism från utländska finansunderrättelseenheter och internationella organ som till exempel Europol och Egmont. De
1 Riksrevisionen, Ekobrottsmyndigheten – arbetet mot den organiserade brottsligheten, RiR 2021:30, s. 33, 34 och 51. 2 Justitiedepartementet, Riksrevisionens rapport om Ekobrottsmyndighetens arbete mot den orga-
niserade ekonomiska brottsligheten, Skr. 2021/22:205, s. 6.
rapporteringsskyldigheter i penningtvättslagen som grundar sig på fjärde penningtvättsdirektivet har sin motsvarighet i penningtvättsförordningen (artikel 50) och sjätte penningtvättsdirektivet (artikel 32).
Finanspolisen tar vidare emot underrättelseinformation från andra delar av Polismyndigheten, andra brottsbekämpande myndigheter och tillsynsmyndigheter, till exempel inom ramen för olika former av myndighetssamverkan. Uppgifter om misstänkt penningtvätt och finansiering av terrorism kan också komma in till Finanspolisen genom anmälningar och tips från allmänheten.
De uppgifter om misstänkt penningtvätt eller finansiering av terrorism som Finanspolisen tar emot behandlas i penningtvättsregistret (5 kap. 19 § polisens brottsdatalag). Personuppgifter får behandlas i registret om det behövs för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet där penningtvätt är ett led för att dölja vinning av brott eller brottslig verksamhet eller som innefattar finansiering av terrorism (5 kap. 18 § polisens brottsdatalag).
De uppgifter som kommer in till Finanspolisen registreras, bearbetas och bereds till olika typer av rapporter eller underrättelser. I de fall Finanspolisen beslutar att arbeta vidare med uppgifter som rapporterats skapas ett ärende. Om det finns skäl att misstänka att brott har begåtts lämnas uppgifterna vidare till den utredande verksamheten utanför enheten. Med dessa uppgifter som grund kan den utredande verksamheten, i samarbete med åklagare, inleda en förundersökning och utreda brottet. Underrättelser lämnas även till andra brottsbekämpande myndigheter och internationella samarbetsparters. Finanspolisen gör vidare analyser på olika nivåer som grund för planering och åtgärder, både nationellt och internationellt, och återkopplar också information om nya risker och trender till verksamhetsutövarna och tillsynsmyndigheterna.
11.3. Tidigare ställningstaganden
Brottsbekämpande myndigheter får inte ges direktåtkomst till penningtvättsregistret
Frågan om andra brottsbekämpande myndigheter än Polismyndigheten (Finanspolisen) ska ha tillgång till penningtvättsregistret har övervägts i tidigare lagstiftningsärenden.
I samband med införandet av den numera upphävda polisdatalagen (2010:361) påtalade Ekobrottsmyndigheten att myndigheten behöver direktåtkomst till uppgifterna i penningtvättsregistret. Regeringen ansåg att dessa uppgifter är av sådan art att andra myndigheter inte bör kunna få direktåtkomst till dem och betonade att registret innehåller känslig ekonomisk information och speciell underrättelseinformation som enligt gällande regler inte ens är åtkomlig för andra delar av polisorganisationen. Regeringen framhöll vidare att det i stor utsträckning är fråga om obearbetad information som tagits emot från finanssektorn som ett resultat av vissa företags rapporteringsskyldighet. Regeringen pekade även på att uppgifterna får registreras innan någon analys av uppgifternas relevans ur brottsbekämpningsperspektiv har gjorts och att värdet av sådant underrättelsematerial är svårt att bedöma utan tillgång till specialkunskaper. Mot denna bakgrund ansåg regeringen att andra myndigheter inte borde ges direktåtkomst till uppgifter som behandlas i penningtvättsregistret.3 Samma bedömning gjordes även senare i samband med omorganisationen av polisen.4
I dagsläget är således utlämnande av uppgifter från penningtvättsregistret genom direktåtkomst inte tillåtet (2 kap. 12 § andra stycket polisens brottsdatalag). I sammanhanget kan nämnas att regeringen i nämnda lagstiftningsärende uttalade att det inte finns något hinder mot att Finanspolisen lämnar uppgifter som finns i penningtvättsregistret till andra brottsbekämpande myndigheter på annat sätt än genom direktåtkomst.5 Enligt nuvarande reglering får personuppgifter i penningtvättsregistret lämnas ut elektroniskt på annat sätt än genom direktåtkomst om det inte är olämpligt (2 kap. 12 § första stycket polisens brottsdatalag).
Riksrevisionens rapport om Ekobrottsmyndighetens arbete mot organiserad ekonomisk brottslighet
Som framgår av avsnitt 11.1 har Riksrevisionen granskat Ekobrottsmyndighetens arbete mot organiserad ekonomisk brottslighet. Resultatet av granskningen har redovisats i en granskningsrapport.6
3Prop. 2009/10:85 s. 179, 242 och 243. 4Prop. 2013/14:110 s. 449 och 450. 5Prop. 2009/10:85 s. 243. 6 Riksrevisionen, Ekobrottsmyndigheten – arbetet mot den organiserade brottsligheten, RiR 2021:30.
Riksrevisionen har bedömt att det finns omständigheter som gör att Ekobrottsmyndigheten inte fullt ut kan arbeta effektivt mot den organiserade brottsligheten. Riksrevisionen pekar bland annat på att underrättelseverksamheten inte har direktåtkomst till penningtvättsregistret och att underrättelseverksamheten därför måste begära in information från andra aktörer, vilket tar mycket tid i anspråk. Riksrevisionen har därför rekommenderat regeringen att säkerställa att Ekobrottsmyndigheten får förutsättningar för att bedriva ett effektivt arbete mot den organiserade ekonomiska brottsligheten genom att se till att underrättelseverksamheten har rättsliga förutsättningar för att upptäcka och förhindra ekonomisk brottslighet.7
Riksrevisionens rapport beslutades i november 2021. Regeringens skrivelse om rapporten överlämnades till riksdagen i mars 2022. Både Riksrevisionens rapport och regeringens skrivelse beslutades således innan lagen (2022:613) om finansiell information i brottsbekämpningen trädde i kraft, se avsnitt 11.5. Brottsbekämpande myndigheters rättsliga förutsättningar att få tillgång till uppgifter i penningtvättsregistret har således förändrats sedan rapporten och skrivelsen beslutades.
11.4. Brottsbekämpande myndigheter som har behov av uppgifter i penningtvättsregistret
Utredningens bedömning: Ekobrottsmyndigheten, andra delar av
Polismyndigheten än Finanspolisen, Skatteverket, Säkerhetspolisen och Tullverket kan behöva uppgifter i penningtvättsregistret för sin verksamhet.
Ett första steg vid bedömningen av om det finns behov av en utökad tillgång till uppgifter i penningtvättsregistret för brottsbekämpande myndigheter är att avgöra vilka brottsbekämpande myndigheter som har behov av uppgifter i registret för sin verksamhet. Framför allt Polismyndigheten, Ekobrottsmyndigheten, Säkerhetspolisen och Åklagarmyndigheten arbetar mot penningtvätt och finansiering av terrorism. Även Skatteverket och Tullverket har vissa brottsbekämpande uppgifter på området. Däremot har Kustbevakningen, som också är en
7 Riksrevisionen, Ekobrottsmyndigheten – arbetet mot den organiserade brottsligheten, RiR 2021:30, s. 33, 34 och 51.
brottsbekämpande myndighet, i princip inget ansvar för bekämpning av brottslighet av detta slag.
I det följande beskrivs kort Ekobrottsmyndighetens, Polismyndighetens, Skatteverkets, Säkerhetspolisens, Tullverkets och Åklagarmyndighetens uppdrag när det gäller bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism.
Ekobrottsmyndigheten
Ekobrottsmyndigheten är en åklagarmyndighet med ansvar för att bekämpa ekonomisk brottslighet. Vid myndigheten bedrivs också polisverksamhet. Denna verksamhet bedrivs genom Ekobrottskansliet som organisatoriskt tillhör nationella operativa avdelningen vid Polismyndigheten. Rent fysiskt sitter dock medarbetarna i Ekobrottsmyndighetens lokaler.
Myndighetens verksamhet delas in i tre områden: utredning och lagföring, underrättelseverksamhet och brottsförebyggande verksamhet. Brott som omfattas av lagen (2014:307) om straff för penningtvättsbrott ingår i den brottskatalog som myndigheten får utreda. I myndighetens uppdrag ingår också att arbeta för att begränsa vinsterna av brott och brottslig verksamhet.
Underrättelseverksamheten samlar in, bearbetar och analyserar information för att bygga kunskap om kriminella aktörer och brottsliga fenomen. Syftet är att förebygga, förhindra och upptäcka ekonomiska brott.
Polismyndigheten
Till Polismyndighetens uppgifter hör bland annat att förebygga, förhindra och upptäcka brottslig verksamhet och andra störningar av den allmänna ordningen eller säkerheten. Myndigheten ansvarar också för att utreda och beivra brott som hör under allmänt åtal, bland annat brott som omfattas av lagen om straff för penningtvättsbrott. Verksamheten för att utreda och beivra brott omfattar framför allt åtgärder inom ramen för förundersökningar.
Polismyndighetens underrättelseverksamhet bedrivs vid olika organisatoriska enheter. En av dessa enheter är underrättelseenheten som är en del av nationella operativa avdelningen. Underrättelseenheten
består av tre sektioner: finanspolissektionen (Finanspolisen), underrättelsesamordningssektionen och underrättelsesektionen. Enhetens huvudsakliga uppdrag är att inhämta, bearbeta, analysera och delge underrättelser till den underrättelseledda polisverksamheten, såväl nationellt som internationellt. Verksamheten har både en strategisk och operativ inriktning.
Som framgår ovan är också Ekobrottskansliet organisatoriskt placerat vid nationella operativa avdelningen. Därutöver bedrivs underrättelseverksamhet även i de sju polisregionerna.
Skatteverket
Skatteverkets brottsbekämpande verksamhet är en självständig verksamhetsgren inom myndigheten som bedrivs vid skattebrottsenheten. Till skattebrottsenhetens uppgifter hör brottsutredning, underrättelseverksamhet och brottsförebyggande arbete. Utredningarna avser främst skattebrott och bokföringsbrott. Skattebrottsenheten har även befogenhet att utreda andra brott med anknytning till Skatteverkets verksamhet, bland annat brott enligt lagen om straff för penningtvättsbrott. I Skatteverkets brottsbekämpande verksamhet ingår också att bedriva viss underrättelseverksamhet. I fråga om underrättelseverksamhet rörande brott mot lagen om straff för penningtvättsbrott omfattas samtliga brott utan något krav på viss anknytning till Skatteverkets verksamhet.8
Säkerhetspolisen
Säkerhetspolisen bedriver i egenskap av säkerhetstjänst underrättelse- och säkerhetsarbete. Detta innebär att Säkerhetspolisens huvudsakliga uppgift är att förebygga, förhindra och upptäcka brottslig verksamhet, det vill säga underrättelseverksamhet, som innefattar brott mot Sveriges säkerhet eller terrorrelaterade brott såsom finansiering av terrorism. Säkerhetspolisen ansvarar samtidigt för att genom förundersökning utreda och beivra brott mot Sveriges säkerhet och terrorrelaterade brott. Det betyder att myndigheten även bedriver polisverksamhet i viss utsträckning.
Tullverket
Tullverkets befogenheter att förebygga, upptäcka, förhindra, utreda och beivra brott regleras framför allt i lagen (2000:1225) om straff för smuggling. Brott som omfattas av lagen om straff för penningtvättsbrott ingår inte i den brottskatalog som Tullverket får utreda. Tullverket fullgör däremot de skyldigheter som ankommer på nationella myndigheter enligt kontantkontrollförordningen.
Syftet med kontantkontrollförordningen är att föreskriva ett system för kontroller av kontanta medel som förs in i eller ut ur EU, för att komplettera den rättsliga ram för förebyggande och förhindrande av penningtvätt och finansiering av terrorism som fastställs i fjärde penningtvättsdirektivet (artikel 1 i kontantkontrollförordningen).9Tullverket får bland annat tillfälligt kvarhålla kontanta medel om det finns omständigheter som tyder på att kontanta medel har anknytning till brottsliga handlingar (4 kap. 53 § tullagen [2016: 253]).
Åklagarmyndigheten
Åklagarmyndigheten ansvarar för den allmänna åklagarverksamheten, med undantag för den åklagarverksamhet som Ekobrottsmyndigheten ska bedriva. Åklagarmyndigheten ska se till att personer som begår brott blir föremål för brottsutredning och lagföring, bland annat när det gäller penningtvättsbrott och finansiering av terrorism. Myndigheten ska även arbeta för att begränsa vinsterna av brott och brottslig verksamhet. Dispositionsförbud som meddelas av Finanspolisen eller Säkerhetspolisen ska anmälas till åklagare, som skyndsamt ska pröva om åtgärden ska bestå (4 kap. 12 § penningtvättslagen).
De flesta brottsbekämpande myndigheter kan behöva uppgifter i penningtvättsregistret för sin verksamhet
I utredningen har framkommit att uppgifter i penningtvättsregistret framför allt behövs i de brottsbekämpande myndigheternas underrättelseverksamhet. Med underrättelseverksamhet avses systematiskt arbete för att samla in, bearbeta och analysera information som rör
9 Hänvisningar till fjärde penningtvättsdirektivet ska anses som hänvisningar till penningtvättsförordningen och sjätte penningtvättsdirektivet, se artikel 64 i penningtvättsförordningen.
brottslig verksamhet, eller fenomen och företeelser, i syfte att direkt eller i samverkan med andra förebygga, förhindra och upptäcka brottslig verksamhet. Underrättelseverksamheten skiljer sig från verksamhet för utredning och lagföring av brott på så sätt att verksamheten avser planerad eller pågående brottslig verksamhet där brottsmisstanken inte är så konkret att en förundersökning kan inledas.
I de brottsbekämpande myndigheternas verksamhet för utredning och lagföring av brott har inte framkommit samma behov av uppgifter i penningtvättsregistret, vilket beror på att det i denna verksamhet finns goda möjligheter att hämta in användbar information på annat sätt. Exempelvis innehåller ett flertal rörelselagar på finansmarknadsområdet bestämmelser om uppgiftsskyldighet för verksamhetsutövare i bland annat förundersökningar. I förundersökningar kan information också hämtas in med stöd av rättegångsbalken. Av denna anledning bör Åklagarmyndigheten sällan ha behov av uppgifter i penningtvättsregistret.
Mot denna bakgrund bedömer utredningen att Ekobrottsmyndigheten, andra delar av Polismyndigheten än Finanspolisen, Skatteverket, Säkerhetspolisen och Tullverket kan behöva uppgifter från penningtvättsregistret för sin verksamhet. Gemensamt för dessa myndigheter är att de har uppdrag som rör bekämpning av penningtvätt eller finansiering av terrorism, eller uppdrag som anknyter till bekämpning av sådan brottslighet, och att de bedriver underrättelseverksamhet.
11.5. Tillgången till uppgifter i penningtvättsregistret enligt nuvarande reglering
Ett andra steg vid bedömningen av om det finns behov av en utökad tillgång till uppgifter i penningtvättsregistret för brottsbekämpande myndigheter är att analysera vilka uppgifter i penningtvättsregistret som Ekobrottsmyndigheten, andra delar av Polismyndigheten än Finanspolisen, Skatteverket, Säkerhetspolisen och Tullverket har tillgång till i dag.
Uppgifterna i penningtvättsregistret omfattas av sekretess
De uppgifter som förekommer i penningtvättsregistret kan omfattas av sekretess enligt 18 kap. 2 § OSL. Enligt den paragrafen gäller sekretess för uppgift som hänför sig till sådan verksamhet som avses i 2 kap. 1 § 1 polisens brottsdatalag, det vill säga att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas. Enligt 35 kap. 1 § första stycket 5 OSL gäller vidare sekretess för uppgift om en enskilds personliga och ekonomiska förhållanden som förekommer i penningtvättsregistret, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till honom eller henne lider skada eller men.
Uppgifter som Finanspolisen har tagit emot inom ramen för internationella samarbeten kan även omfattas av sekretess enligt 15 kap. 1 § OSL (utrikessekretess). Sekretessen gäller då med ett rakt skaderekvisit, det vill säga det råder en presumtion för offentlighet.
Av 10 kap. 28 § OSL följer att sekretess inte hindrar att uppgifter lämnas till en annan myndighet om uppgiftsskyldighet följer av lag eller förordning. Den bestämmelsen innebär att om det finns en författningsreglerad skyldighet för en myndighet att lämna ut en viss uppgift till en annan myndighet, så ska uppgiften lämnas ut.
Lagen om finansiell information i brottsbekämpningen
Ekobrottsmyndigheten, andra delar av Polismyndigheten än Finanspolisen, Skatteverket och Tullverket kan begära finansiell information och finansiell analys från Finanspolisen med stöd av lagen om finansiell information i brottsbekämpningen (3 §) och förordningen (2022:620) om finansiell information i brottsbekämpningen (2 §). Båda dessa författningar trädde i kraft den 1 juli 2022. Författningarna genomför direktivet om finansiell information i svensk rätt.10
Med finansiell information avses enligt lagen om finansiell information i brottsbekämpningen all information eller data som innehas av en finansunderrättelseenhet för att förebygga, förhindra, upp-
10 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1153 av den 20 juni 2019 om fastställande av bestämmelser för att underlätta användning av finansiell information och andra uppgifter för att förebygga, upptäcka, utreda eller lagföra vissa brott och om upphävande av rådets beslut 2000/ 642/RIF.
täcka, utreda eller lagföra penningtvätt och finansiering av terrorism (2 §). Med finansiell analys menas resultaten av de operativa och strategiska analyser som har utförts av en finansunderrättelseenhet i fullgörandet av uppgifter i enlighet med fjärde penningtvättsdirektivet (2 §). Sådan finansiell information och finansiell analys som enligt nämnda lag ska kunna spridas till andra brottsbekämpande myndigheter kan behandlas i penningtvättsregistret.
Finanspolisen ska lämna ut en uppgift efter en begäran av Ekobrottsmyndigheten, Polismyndigheten, Skatteverket eller Tullverket om uppgiften behövs i myndighetens verksamhet för att förebygga, förhindra, upptäcka, utreda eller lagföra allvarliga brott (4 § första stycket lagen om finansiell information i brottsbekämpningen). Med allvarliga brott avses de former av brottslighet som förtecknas i bilaga I till Europolförordningen. Penningtvätt och terrorism ingår i förteckningen.
Finanspolisens uppgiftsskyldighet är inte absolut. En uppgift ska inte lämnas ut om det finns en sekretessbestämmelse som är tillämplig på uppgiften och övervägande skäl talar för att det intresse som sekretessen ska skydda har företräde framför intresset av att uppgiften lämnas ut (4 § andra stycket lagen om finansiell information i brottsbekämpningen). Detta undantag från uppgiftsskyldigheten behandlas närmare i avsnitt 11.7.
Säkerhetspolisens tillgång till uppgifter i penningtvättsregistret
Lagen om finansiell information i brottsbekämpningen gäller inte för Säkerhetspolisen (2 § förordningen om finansiell information i brottsbekämpningen). Finanspolisens utlämnande av uppgifter från penningtvättsregistret till Säkerhetspolisen sker därför med stöd av andra bestämmelser.
I 35 kap. 10 a § OSL finns en särskild sekretessbrytande bestämmelse som möjliggör ett uppgiftslämnande mellan Finanspolisen och Säkerhetspolisen. Finanspolisen kan även lämna ut uppgifter i registret till Säkerhetspolisen med stöd av bland annat de generella sekretessbrytande bestämmelserna i 10 kap. 2 § OSL (nödvändigt utlämnande), 10 kap. 24 § OSL (misstanke om ett begånget brott) och 10 kap. 27 § OSL (generalklausulen).
Finanspolisen lämnar ut uppgifter från penningtvättsregistret på eget initiativ
I Finanspolisens uppdrag ingår att lämna underrättelseinformation till andra delar av Polismyndigheten och andra brottsbekämpande myndigheter som kan vara av betydelse i deras verksamheter (så kallad delgivning). Finanspolisen lämnar således på eget initiativ löpande ut uppgifter från penningtvättsregistret till Ekobrottsmyndigheten, andra delar av Polismyndigheten, Skatteverket, Säkerhetspolisen och Tullverket, baserat på bland annat vilka uppgifter som myndigheterna har efterfrågat tidigare och verksamhetsutövarnas rapporter om misstänkt penningtvätt och finansiering av terrorism. Vissa myndigheter kan ges tillgång till uppgifterna genom att de förs in en uppgiftssamling som myndigheten har tillgång till. Beträffande dessa uppgifter har Finanspolisen – till skillnad från uppgifterna i penningtvättsregistret – gjort bedömningen att det finns en koppling till misstänkt brottslig verksamhet. Uppgifterna kan också lämnas direkt till den myndighet som bedöms ha intresse av dem. All information i penningtvättsregistret som Finanspolisen har bearbetat har gjorts tillgänglig för andra delar av Polismyndigheten eller andra brottsbekämpande myndigheter eller aktörer.
En rapport om misstänkt penningtvätt eller finansiering av terrorism som lämnats av en verksamhetsutövare kan vara av intresse för en viss myndighet utan att Finanspolisen bedömer att det behöver inledas ett ärende. Rapporten har då vanligtvis anknytning till en pågående förundersökning eller en tidigare upprättad delgivning med en särskild mottagare. I dessa fall gör Finanspolisen en så kallad direktdelgivning. Det innebär att rapporten lämnas ut utan bearbetning och utan att ytterligare information hämtas in. Det enda Finanspolisen gör är att ta bort viss information, till exempel uppgift om vem som har lämnat rapporten.
Den övervägande delen av alla uppgifter i penningtvättsregistret som lämnas ut till Ekobrottsmyndigheten, andra delar av Polismyndigheten, Skatteverket, Säkerhetspolisen och Tullverket lämnar Finanspolisen således ut på eget initiativ utan att den mottagande myndigheten har efterfrågat uppgifterna.
11.6. Andra sätt för brottsbekämpande myndigheter att få tillgång till finansiell information
Tillgången till finansiell information är av grundläggande betydelse i de brottsbekämpande myndigheternas arbete mot penningtvätt och finansiering av terrorism. Utöver att göra förfrågningar om att få ta del av uppgifter i penningtvättsregistret och Finanspolisens utlämnande av sådana uppgifter på eget initiativ, kan Ekobrottsmyndigheten, andra delar av Polismyndigheten än Finanspolisen, Skatteverket, Säkerhetspolisen och Tullverket få tillgång till uppgifter som behandlas i penningtvättsregistret och annan finansiell information även på andra sätt. Den samlade finansiella information som myndigheterna kan få tillgång till kan påverka bedömningen av om det finns ett behov av en utökad tillgång till uppgifter i penningtvättsregistret.
Alla brottsbekämpande myndigheter har under vissa förutsättningar rätt att ta del av uppgifter om innehavare av konton och värdefack hos institut genom konto- och värdefackssystemet (3 § lagen [2020: 272] om konto- och värdefackssystem).11 Myndigheterna kan därigenom få information om hos vilka institut en person har bankkonto eller värdefack, och vem som är innehavare av ett visst bankkonto.
De brottsbekämpande myndigheterna har även tillgång till olika uppgiftssamlingar, register och databaser som innehåller finansiell information. Skatteverkets brottsbekämpande verksamhet har exempelvis tillgång till uppgifter i beskattningsdatabasen.
Därutöver kan de brottsbekämpande myndigheterna få tillgång till uppgifter i penningtvättsregistret och annan finansiell information inom ramen för reglerad samverkan enligt 4 a kap. penningtvättslagen och lagen (2016:774) om uppgiftsskyldighet vid samverkan mot viss organiserad brottslighet.
Finanspolisen och Säkerhetspolisen har också frågerätt, något övriga brottsbekämpande myndigheter saknar. Frågerätten innebär att bland annat verksamhetsutövare efter begäran utan dröjsmål ska lämna alla uppgifter som behövs för en utredning om penningtvätt eller finansiering av terrorism (4 kap. 6 § penningtvättslagen).
11 Med institut avses kreditinstitut, värdepappersbolag eller utländska motsvarigheter som driver verksamhet från filial i Sverige.
11.7. Behovet av en utökad tillgång till penningtvättsregistret
Utredningens bedömning: Det finns inte något behov av att göra
författningsändringar för att utöka tillgången till uppgifter i penningtvättsregistret för brottsbekämpande myndigheter.
Sekretess utgör inte ett hinder mot att få tillgång till uppgifter i penningtvättsregistret
Enligt bestämmelserna i lagen om finansiell information i brottsbekämpningen ska Finanspolisen lämna ut finansiell information och finansiell analys utan hinder av sekretess till Ekobrottsmyndigheten, andra delar av Polismyndigheten än Finanspolisen, Skatteverket och Tullverket, om de uppgifter som begärs behövs i den mottagande myndighetens verksamhet för att förebygga, förhindra, upptäcka, utreda eller lagföra allvarliga brott (se avsnitt 11.5). Därmed torde sekretess vid Finanspolisen inte hindra att uppgifter i penningtvättsregistret lämnas ut till Ekobrottsmyndigheten, andra delar av Polismyndigheten än Finanspolisen, Skatteverket och Tullverket.12
Uppgiftsskyldigheten i lagen om finansiell information i brottsbekämpningen är dock inte absolut. En uppgift ska inte lämnas om det finns en sekretessbestämmelse som är tillämplig på uppgiften och övervägande skäl talar för att det intresse som sekretessen ska skydda har företräde framför intresset av att uppgiften lämnas ut (4 § andra stycket). Av förarbetena framgår att kravet på övervägande skäl ger uttryck för att behovet av att bekämpa allvarliga brott normalt sett har företräde framför andra intressen och att det råder en presumtion för att uppgifter ska lämnas ut.13 I förarbetena anges vidare att bestämmelsen inte kräver att det alltid görs en prövning i varje enskilt fall utan en bedömning kan göras utifrån de behov av sekretess som typiskt sett finns för en viss kategori av uppgifter.14
Presumtionen är alltså att uppgifter som begärs med stöd av lagen om finansiell information i brottsbekämpningen ska lämnas ut. Det är därför viktigt att undantaget från uppgiftsskyldigheten inte ges en
12 Se prop. 2021/22:127 s. 40. 13Prop. 2021/22:127 s. 54 och 55. 14Prop. 2021/22:127 s. 54.
alltför extensiv tillämpning. Det kan dock finnas uppgifter i penningtvättsregistret som är av ett sådant slag att övervägande skäl talar för att det intresse som sekretessen ska skydda har företräde framför intresset av att uppgiften lämnas ut. Det torde till exempel gälla uppgifter som, om de lämnades ut, skulle skada Finanspolisens verksamhet (se 18 kap. 2 § OSL). Av lagen om finansiell information i brottsbekämpningen framgår vidare att Finanspolisen ska följa villkor som begränsar möjligheten att använda information som Finanspolisen fått från en utländsk behörig myndighet eller en finansunderrättelseenhet i en annan stat (6 §). Det kan i sin tur få till följd att Finanspolisen är förhindrad att lämna ut uppgifter som begärs med stöd av lagen.
Med hänsyn till presumtionen i lagen om finansiell information i brottsbekämpningen att uppgifter ska lämnas ut har Finanspolisen således enligt nuvarande reglering en långtgående skyldighet att lämna ut uppgifter i penningtvättsregistret till Ekobrottsmyndigheten, andra delar av Polismyndigheten än Finanspolisen, Skatteverket och Tullverket. Det utrymme som finns i 4 § andra stycket nämnda lag för Finanspolisen att inte lämna ut begärda uppgifter grundar sig på EUrätten och framstår enligt utredningen som väl avvägt.
Sedan lagen om finansiell information i brottsbekämpningen trädde i kraft den 1 juli 2022 och fram till och med den 30 juni 2024 har Finanspolisen tagit emot totalt 507 förfrågningar om att få ta del av uppgifter. I endast några enstaka procent av fallen har Finanspolisen avslagit en begäran på grund av att uppgifterna har omfattats av sekretess.15Sekretess hindrar som regel således inte Ekobrottsmyndigheten, andra delar av Polismyndigheten än Finanspolisen, Skatteverket och Tullverket från att ta del av uppgifter i penningtvättsregistret.
Säkerhetspolisen tillhör inte de brottsbekämpande myndigheter som kan begära finansiell information eller finansiell analys från Finanspolisen enligt lagen om finansiell information i brottsbekämpningen. Finanspolisen kan dock lämna ut uppgifter i penningtvättsregistret till Säkerhetspolisen med stöd av sekretessbrytande bestämmelser i offentlighets- och sekretesslagen, se avsnitt 11.5. Såvitt har framkommit under utredningsarbetet fungerar uppgiftsutbytet mellan Finanspolisen och Säkerhetspolisen tillfredsställande med nuvarande reglering. De uppgifter som inte har lämnats ut på grund av sekretess är uppgifter om vem som har lämnat viss information till Finanspolisen. Utredningen återkommer till detta.
15 Uppgifter som har lämnats till utredningen av Polismyndigheten.
Sammanfattningsvis bedömer utredningen att sekretess inte utgör ett hinder för de brottsbekämpande myndigheterna att få ta del av uppgifter i penningtvättsregistret enligt nuvarande reglering.
Uppgifter i penningtvättsregistret lämnas ut utan dröjsmål
Innan lagen om finansiell information i brottsbekämpningen trädde i kraft fanns ingen uppgiftsskyldighet för Finanspolisen i förhållande till Ekobrottsmyndigheten, andra delar av Polismyndigheten än Finanspolisen, Skatteverket och Tullverket. Handläggningstiden för en förfrågan om att få ta del av uppgifter i penningtvättsregistret blev då ofta beroende av vilka resurser som fanns tillgängliga hos Finanspolisen från tid till annan.
Utredningen har undersökt hur långa svarstiderna är för en förfrågan om att få ta del av uppgifter enligt lagen om finansiell information i brottsbekämpningen, bland annat genom att hämta in statistik från Polismyndigheten. Svarstiderna varierar beroende på komplexiteten i förfrågan, men generellt sett är svarstiderna korta. I de flesta fall har svar lämnats samma dag eller inom ett par dagar. Längre svarstider har krävts när Finanspolisen har hämtat in information för myndighetens räkning, det vill säga de efterfrågade uppgifterna har inte funnits hos Finanspolisen vid tidpunkten för förfrågan. En sådan inhämtning går utöver Finanspolisens uppgiftsskyldighet enligt lagen om finansiell information i brottsbekämpningen.
Finanspolisen har tagit fram en särskild rutin som används vid förfrågningar om att få ta del av uppgifter i penningtvättsregistret. Den myndighet som gör förfrågan kan uppmärksamma Finanspolisen på om det finns behov av skyndsam handläggning. Det har i utredningen framkommit att det är ovanligt att myndigheterna efterfrågar skyndsam handläggning. När detta har förekommit har förfrågan inte kommit från myndigheternas underrättelseverksamhet utan från den brottsutredande verksamheten.
När det gäller Säkerhetspolisens förfrågningar om att få ta del av uppgifter i penningtvättsregistret har det i utredningen inte framkommit några uppgifter om långa svarstider.
Sammanfattningsvis bedömer utredningen att utlämnande av uppgifter i penningtvättsregistret enligt nuvarande reglering sker inom rimlig tid.
Utlämnandet av uppgifter i penningtvättsregistret innebär viss administration
En myndighets förfrågan om att få ta del av uppgifter i penningtvättsregistret och Finanspolisens behandling av förfrågan innebär viss administration. Även Finanspolisens utlämnande av uppgifter från registret på eget initiativ och myndigheternas mottagande av dessa uppgifter medför viss administration.
Som framgår ovan ska en myndighet som vill ta del av uppgifter i penningtvättsregistret göra en förfrågan till Finanspolisen enligt en särskild rutin. Ett mindre antal uppgifter behöver bifogas förfrågan. Förfrågan upprättas, skickas och besvaras elektroniskt men är inte automatiserad.
Ett uppgiftslämnande mellan myndigheter kommer alltid att innebära viss administration. En manuell hantering är naturligtvis mer betungande än om den mottagande myndigheten ges tillgång till uppgifterna genom direktåtkomst till det register eller den databas där uppgifterna lagras. Den administration som nuvarande ordning för utlämnande av uppgifter i penningtvättsregistret innebär framstår enligt utredningens mening inte som alltför betungande eftersom såväl förfrågan om att få ta del av uppgifter som utlämnandet av uppgifter sker elektroniskt.
Enligt 2 kap. 12 § första stycket polisens brottsdatalag får personuppgifter lämnas ut elektroniskt på annat sätt än genom direktåtkomst om det inte är olämpligt. Det finns således utrymme för de berörda myndigheterna att se över om utlämnandet av uppgifter i penningtvättsregistret kan effektiviseras genom andra elektroniska lösningar.
En direktåtkomst till penningtvättsregistret skulle ge myndigheterna tillgång till fler uppgifter …
Verksamhetsutövarna lämnar ett stort antal rapporter till Finanspolisen varje år. Under 2023 inkom 56 136 rapporter.16 Utöver dessa rapporter registreras bland annat uppgifter som lämnats av tillsynsmyndigheter och utländska myndigheter i penningtvättsregistret, se avsnitt 11.2. Registret innehåller således en mycket stor mängd uppgifter.
16 Finanspolisens årsrapport 2023, s. 8.
Styrande för vilka uppgifter som Ekobrottsmyndigheten, andra delar av Polismyndigheten än Finanspolisen, Skatteverket, Säkerhetspolisen och Tullverket får ta del av är dels vilka uppgifter som Finanspolisen lämnar ut på eget initiativ, dels myndigheternas förfrågningar om att ta del av uppgifter i registret. Med hänsyn till den mycket stora mängd uppgifter som finns i registret får det förutsättas att det i registret finns uppgifter som är värdefulla för en myndighet, men som myndigheten inte får ta del av eftersom den inte vet att uppgifterna finns och därför inte ber om att få ta del av dem. Direktåtkomst till penningtvättsregistret skulle göra det möjligt för myndigheterna att på egen hand urskilja uppgifter som kan vara till nytta i den egna verksamheten och på så sätt inte vara beroende av Finanspolisens analyser och bedömningar.
Ekobrottsmyndigheten har i utredningen framfört att Finanspolisen inte lämnar ut tillräckligt med uppgifter från penningtvättsregistret på eget initiativ för att myndighetens behov av finansiell information ska kunna tillgodoses. Ekobrottsmyndigheten anser att möjligheten att ta del av uppgifter enligt lagen om finansiell information i brottsbekämpningen endast är av betydelse i de fall där myndigheten på annat sätt har fått information om misstänkt brottslighet. Inte heller lagen om konto- och värdefackssystem eller lagen om uppgiftsskyldighet vid samverkan mot viss organiserad brottslighet tillgodoser enligt Ekobrottsmyndigheten behovet av finansiell information. Ekobrottsmyndigheten anser därför att en direktåtkomst till penningtvättsregistret, eller i vart fall till verksamhetsutövarnas rapporter om misstänkt penningtvätt eller finansiering av terrorism, vid sidan av en egen frågerätt är den åtgärd som främst skulle kunna avhjälpa Ekobrottsmyndighetens nuvarande brist på finansiell information.
Skatteverket har i utredningen framfört att en direktåtkomst till penningtvättsregistret skulle skapa förutsättningar för myndighetens underrättelseverksamhet att genom egna sökningar i registret göra en bredare kartläggning av misstänkta transaktioner och identifiera aktörer som myndigheten inte redan har kännedom om. Enligt Skatteverket skulle en sådan åtkomst förbättra möjligheterna att upptäcka misstänkta för brott till penningtvätt, vilket i sin tur skulle ge upphov fler brottsanmälningar. En direktåtkomst till penningtvättsregistret skulle därför enligt Skatteverket effektivisera myndighetens brottsbekämpande verksamhet.
Skatteverket anser att även en direktåtkomst som begränsar sig till förekomstkontroller skulle förbättra effektiviteten i den brottsbekämpande verksamheten. Genom att snabbt få information om huruvida en person eller ett företag förekommer i penningtvättsregistret kan myndigheten göra en förfrågan enligt lagen om finansiell information i brottsbekämpningen omgående. Även ett snabbt besked om att en person eller ett företag inte förekommer i registret är enligt Skatteverket av värde eftersom ett sådant besked kan leda till att myndigheten beslutar att inte vidta ytterligare åtgärder.
Säkerhetspolisen har i utredningen framfört att myndigheten, med hänsyn till att den har ett tydligt nationellt resultatansvar för att bekämpa terrorism, har behov av en bred åtkomst till penningtvättsregistret. Behovet avser framför allt rapporter om misstänkt penningtvätt som Finanspolisen inte lämnar ut till Säkerhetspolisen på eget initiativ. Dessa rapporter kan enligt Säkerhetspolisen vara av betydelse för myndighetens olika verksamheter, bland annat eftersom det finns en överlappning mellan individer och organisationer som är verksamma inom de extremistmiljöer som Säkerhetspolisen motverkar och annan grov brottslighet.
En direktåtkomst till penningtvättsregistret skulle enligt Säkerhetspolisen medföra väsentligt bättre förutsättningar att använda den rapporterade informationen. Enligt Säkerhetspolisen har myndigheten särskilda förutsättningar att använda den obearbetade informationen i penningtvättsregistret tillsammans med egen underrättelseinformation och har därigenom andra möjligheter att urskilja uppgifter av relevans för myndighetens arbete med kontraterrorism.
… men det finns problem med att ge myndigheterna direktåtkomst
EU-rätten sätter vissa begränsningar för hur och i vilken utsträckning brottsbekämpande myndigheter kan ges tillgång till uppgifter i penningtvättsregistret. Att verksamhetsutövare ska rapportera misstänkt penningtvätt och finansiering av terrorism följer av sjätte penningtvättsdirektivet. Rapporteringen ska ske till finansunderrättelseenheten som ska vara den enda centrala nationella enhet som ansvarar för att ta emot och analysera misstänkta transaktioner och annan information som är relevant för penningtvätt eller finansiering av terrorism och som lämnas av verksamhetsutövare (artikel 17.2). Det ställs
dessutom krav på att finansunderrättelseenheten ska vara operativt oberoende och självständig, vilket innebär att den ska ha behörighet och kapacitet att utföra sina uppgifter fritt, inbegripet att kunna fatta självständiga beslut om att analysera, begära och sprida specifik information (artikel 17.4). Fatf:s rekommendation nr 29 har i allt väsentligt motsvarande innehåll.
Av sjätte penningtvättsdirektivet framgår att finansunderrättelseenheten, med nödvändig skyndsamhet, ska svara på en förfrågan om finansiell information eller finansiell analys från en brottsbekämpande myndighet (artikel 19.1 i direktivet). En sådan förfrågan ska motiveras av överväganden som rör penningtvätt, förbrott till penningtvätt eller finansiering av terrorism. Under vissa omständigheter behöver begäran inte tillmötesgås. Finansunderrättelseenheten ska alltså göra en bedömning av om utlämnande ska ske i varje enskilt fall. Motsvarande bestämmelser finns i direktivet om finansiell information i brottsbekämpningen (artikel 7). Även när det gäller en myndighets förfrågan om att få ta del av finansiell information eller finansiell analys anges i både sjätte penningtvättsdirektivet och direktivet om finansiell information att det är finansunderrättelseenheten som ska besluta om spridningen av informationen. Detta följer också av Fatf:s rekommendation nr 29.
Såväl EU-rätten som Fatf:s rekommendation nr 29 är således uppbyggda på det sättet att finansunderrättelseenheten ensam ska förfoga över den information som rapporteras av verksamhetsutövare och som ska besluta om spridningen av informationen och av sina analyser. Detta tyder på att varken EU-lagstiftaren eller Fatf sett framför sig att andra myndigheter ska ges direktåtkomst till denna information.
Penningtvättsregistret innehåller känslig information om enskildas personliga och ekonomiska förhållanden. Graden av misstanke kan vara låg beträffande de personer som förekommer i registret. I registret finns även uppgifter om personer som inte är misstänkta för något brott, exempelvis personer som har utsatts för brott eller som har gjort transaktioner med en rapporterad person. Uppgifterna får registreras innan Finanspolisen har gjort någon analys av uppgifternas relevans ur ett brottsbekämpningsperspektiv, det vill säga det rör sig om obearbetade uppgifter. Det kan krävas omfattande bearbetning av uppgifterna innan en rapporterad transaktion kan knytas till ett brott eller brottslig verksamhet. En spridning av uppgifter i penningtvätts-
registret kan således innebära ett betydande intrång i skyddet för den personliga integriteten.
I penningtvättsregistret finns också uppgifter om Finanspolisens källor, det vill säga uppgifter om vem som har lämnat information till Finanspolisen. Ett röjande av sådana uppgifter kan få till följd att verksamhetsutövare och andra aktörer blir mindre benägna att lämna uppgifter om misstänkt penningtvätt och finansiering av terrorism till Finanspolisen. Det medför också en risk för skada och men för den som har lämnat uppgiften. Ett röjande av uppgifter om källor kan också skada samarbetet mellan Finanspolisen och andra brottsbekämpande myndigheter, både svenska och utländska. Allt detta skulle försämra förutsättningarna för Finanspolisen att bedriva en effektiv underrättelseverksamhet, och i förlängningen försvåra för Finanspolisen att fullgöra sitt uppdrag.
För många uppgifter i penningtvättsregistret som har lämnats av utländska myndigheter eller organisationer gäller vidare villkor om användningsbegränsningar som innebär att uppgifterna inte får spridas utanför Finanspolisen (se till exempel 6 kap. 3 § lagen [2017:496] om internationellt polisiärt samarbete och 6 § lagen om finansiell information i brottsbekämpningen).
Mot denna bakgrund kan enligt utredningens uppfattning en obegränsad tillgång till uppgifterna i penningtvättsregistret inte komma i fråga för någon annan än Finanspolisen. En direktåtkomst till penningtvättsregistret för andra brottsbekämpande myndigheter skulle därför behöva begränsas till vissa uppgifter.
Direktåtkomst till verksamhetsutövarnas rapporter om misstänkt penningtvätt eller finansiering av terrorism
En variant på direktåtkomst till penningtvättsregistret som utredningen har övervägt är att myndigheterna genom egna sökningar i registret får ta del av verksamhetsutövarnas rapporter om misstänkt penningtvätt eller finansiering av terrorism. Dessa rapporter omfattas nämligen inte av villkor om användningsbegränsningar. En sådan direktåtkomst skulle ge myndigheterna tillgång till fler uppgifter och därigenom göra det möjligt för myndigheterna att på egen hand urskilja uppgifter som kan vara till nytta i den egna verksamheten, även om sökningar då inte kan göras i all information som finns i registret. Det skulle i någon mån också innebära en tidsbesparing för myndigheterna.
Av verksamhetsutövarnas rapporter framgår vem som har lämnat rapporten. Som framgår ovan kan ett röjande av en sådan uppgift leda till att verksamhetsutövarna blir mindre benägna att lämna uppgifter om misstänkt penningtvätt och finansiering av terrorism till Finanspolisen, vilken kan skada Finanspolisens framtida verksamhet. Det har i utredningen framkommit att det finns omständigheter som tyder på att mindre verksamhetsutövare redan i dagsläget underlåter att rapportera misstänkt penningtvätt och finansiering av terrorism på grund av oro för att utsättas för repressalier. Det går inte att bortse från de risker som ett röjande av sådana uppgifter kan få för den enskilde. Vem som har lämnat en rapport till Finanspolisen kan således vara en sådan uppgift som Finanspolisen inte behöver lämna ut enligt nuvarande reglering (se 18 kap. 2 § och 35 kap. 1 § första stycket 5 OSL). Det är också en uppgift som andra brottsbekämpande myndigheter generellt sett inte kan anses ha behov av.
Detta innebär dock inte att ett utlämnande av uppgifter om vem som har rapporterat misstänkt penningtvätt eller finansiering av terrorism alltid riskerar att skada Finanspolisens verksamhet. Exempelvis riskerar ett utlämnande av en uppgift om att en storbank har rapporterat misstänkt penningtvätt eller finansiering av terrorism inte att få samma konsekvenser som ett utlämnande av motsvarande uppgifter om en mindre verksamhetsutövare. Vidare torde det generellt sett vara förenat med lägre risker att lämna ut uppgifter om vem som har rapporterat misstänkt penningtvätt eller finansiering av terrorism till en annan brottsbekämpande myndighet.
Finanspolisen lämnar i dagsläget inte rutinmässigt ut uppgifter om sina källor till andra brottsbekämpande myndigheter. Sådana uppgifter lämnas endast ut om den mottagande myndigheten kan anses ha behov av uppgiften i sin verksamhet och utlämnandet inte riskerar att skada Finanspolisens verksamhet eller uppgiftslämnaren. Om ett utlämnande av en sådan uppgift riskerar att leda till skada bedöms bäst av Finanspolisen. Det är en bedömning som måste göras i varje enskilt fall, vilket inte är möjligt vid direktåtkomst.
Direktåtkomst i form av förekomstkontroller
Ytterligare en variant på direktåtkomst till penningtvättsregistret som utredningen har övervägt är att myndigheterna genom egna sökningar kan kontrollera om en viss person förekommer i registret, så kallad förekomstkontroll. Myndigheterna kan redan enligt nuvarande reglering få ta del av sådana uppgifter efter en förfrågan hos Finanspolisen. Syftet med en sådan åtgärd skulle i så fall vara att den förbättrar effektiviteten i den brottsbekämpande verksamheten hos myndigheterna.
Med hänsyn till att vissa uppgifter i registret omfattas av villkor om användningsbegränsningar, och därför inte kan göras tillgängliga för andra än Finanspolisen, skulle en sådan åtkomst inte alltid ge ett rättvisande resultat. I utredningen har framkommit att det inte går att skilja uppgifter som omfattas av användningsbegränsningar från andra uppgifter som lämnats av myndigheter genom tekniska åtgärder. En konsekvens av detta är att förekomstkontroller endast skulle kunna göras i rapporter som lämnats av verksamhetsutövare. Detta kan få till följd att myndigheterna vid en förekomstkontroll får så kallade falska träffar.
Om sökning endast görs på personnummer kan det ge falska negativa träffar – dels kan en person förekomma i registret utan personnummer, dels kan personnummer finnas i de uppgifter som omfattas av villkor om användningsbegränsningar. Om sökning endast görs på namn kan det ge falska positiva träffar om det finns fler personer med samma namn i registret. En direktåtkomst till penningtvättsregistret i form av förekomstkontroller skulle därför alltid behöva kombineras med en förfrågan om att ta del av uppgifter hos Finanspolisen för att säkerställa att förekomstkontrollen gett ett rättvisande resultat. Om en uppgift omfattas av användningsbegränsningar kan Finanspolisen då också vända sig till den organisation som uppgiften ursprungligen kommer från och efterfråga samtycke till att uppgiften lämnas ut.
Det finns inte något behov av att göra författningsändringar för att utöka tillgången till uppgifter i penningtvättsregistret för brottsbekämpande myndigheter
Det finns flera regelverk som gör det möjligt för Ekobrottsmyndigheten, andra delar av Polismyndigheten än Finanspolisen, Skatteverket och Tullverket att få tillgång till uppgifter i penningtvättsregistret,
framför allt lagen om finansiell information i brottsbekämpningen (se avsnitten 11.5 och 11.6). Denna lag har hittills inte utnyttjats fullt ut av myndigheterna, vilket bland annat kan förklaras av att lagen är relativt ny – den trädde i kraft den 1 juli 2022 – och att myndigheterna inte har etablerat rutiner för att hämta in uppgifter från penningtvättsregistret den vägen.
Offentlighets- och sekretesslagen innehåller en särskild sekretessbrytande bestämmelse som gör det möjligt för Finanspolisen att lämna ut uppgifter från registret till Säkerhetspolisen (35 kap. 10 a §). Säkerhetspolisen kan även få tillgång till uppgifter som behandlas i penningtvättsregistret genom att vända sig direkt till verksamhetsutövarna och med stöd av frågerätten begära in den information som behövs för en utredning om finansiering av terrorism.
Av redovisningen ovan framgår att sekretess som regel inte hindrar Ekobrottsmyndigheten, andra delar av Polismyndigheten än Finanspolisen, Skatteverket, Säkerhetspolisen och Tullverket från att ta del av uppgifter i penningtvättsregistret eller att uppgifter inte lämnas ut i rimlig tid. Myndigheternas behov av uppgifter i penningtvättsregistret torde vidare i hög grad tillgodoses av det utlämnande av uppgifter som Finanspolisen gör på eget initiativ.
De uppgifter i penningtvättsregistret som myndigheterna inte kan få tillgång till enligt nuvarande reglering är uppgifter som myndigheterna inte vet finns i registret och därför inte ber om att få ta del av, och som Finanspolisen inte heller lämnar ut på eget initiativ. Ett sätt för myndigheterna att få tillgång till sådana uppgifter är att myndigheterna ges direktåtkomst till registret och därigenom får möjlighet att göra egna sökningar för att kunna urskilja information som kan vara till nytta i den egna verksamheten. En sådan åtkomst till registret skulle enligt utredningens bedömning förbättra effektiviteten i myndigheternas verksamhet. Det har i utredningen dock inte framkommit så starka behov av direktåtkomst att behoven uppväger de nackdelar samt faktiska och juridiska svårigheter som en direktåtkomst till uppgifter i registret innebär. Det finns enligt utredningens uppfattning därför inte skäl att göra författningsändringar som innebär att tillgången till uppgifter i penningtvättsregistret utökas för berörda myndigheter.
Utvidgad frågerätt
Enligt kommittédirektiven ska utredningen som ett första steg överväga om det finns behov av en utökad tillgång till uppgifter i penningtvättsregistret för brottsbekämpande myndigheter. Om det finns ett sådant behov ska utredningen som ett andra steg ta ställning till om en utökad tillgång till penningtvättsregistret bedöms vara förenlig med EU-rätten. Om så inte är fallet ska utredningen som ett tredje steg överväga om det på annat sätt går att effektivisera brottsbekämpande myndigheters inhämtande av uppgifter som behandlas i penningtvättsregistret, till exempel genom att överväga om frågerätten i 4 kap. 6 § penningtvättslagen bör utvidgas till att gälla för fler myndigheter.
Som framgår ovan anser utredningen att de behov av en utökad tillgång till uppgifter i penningtvättsregistret som har framkommit i utredningen inte är så starka att det finns skäl att göra författningsändringar. Under de omständigheterna ingår det inte i utredningens uppdrag att överväga om frågerätten bör utvidgas till att omfatta fler myndigheter.
Det bör i sammanhanget noteras att Utredningen om förbättrade möjligheter att utbyta information med brottsbekämpande myndigheter (dir. 2022:37och 2023:11) har föreslagit en uppgiftsskyldighet för banker och andra finansiella företag i förhållande till Polismyndigheten, Skatteverket, Säkerhetspolisen och Tullverket. Uppgiftsskyldigheten i förhållande till Polismyndigheten omfattar även den underrättelseverksamhet som bedrivs vid Ekobrottsmyndigheten. Banker och andra finansiella företag ska enligt förslaget på begäran lämna uppgifter om enskildas förhållanden till företaget om det av begäran framgår att uppgifterna behövs i ett enskilt fall i myndighetens verksamhet för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet som innefattar brott för vilket det i straffskalan ingår fängelse i ett år eller mer.17
Om förslaget leder till lagstiftning kommer de myndigheter som för närvarande saknar frågerätt – inbegripet andra delar av Polismyndigheten än Finanspolisen – kunna begära samma information från finansiella företag som Finanspolisen och Säkerhetspolisen kan begära med stöd av frågerätten i 4 kap. 6 § penningtvättslagen. Den föreslagna uppgiftsskyldigheten är vidare inte begränsad till utredningar
17SOU 2023:69 s. 615 f.
om penningtvätt och finansiering av terrorism utan kommer ge myndigheterna möjlighet att även begära in uppgifter som rör annan brottslighet.
12. Övervakningen av självreglerande organ
12.1. Inledning
Tillsynen över att advokater och advokatbolag följer penningtvättslagen har i Sverige anförtrotts ett självreglerande organ, nämligen Sveriges advokatsamfund (Advokatsamfundet). Att det inte är en myndighet som utövar tillsyn över advokater och advokatbolag hänger samman med principen om ett oberoende advokatväsende och risken för att advokaters oberoende ställning skulle kunna komma i fara genom myndighetstillsyn.
EU-paketet innebär att självreglerande organs tillsynsverksamhet ska övervakas av en myndighet. Utredningen har därför i uppdrag att ta ställning till vilken myndighet som, med beaktande av hur tillsynen av advokater i dag är organiserad, bör utses, föreslå hur myndighetens övervakning av Advokatsamfundets tillsyn över advokater och advokatbolag ska utformas så att det beaktar rättsstatsprincipens krav på ett självständigt och oberoende advokatsamfund, och lämna förslag till de författningsändringar som behövs.
I detta kapitel föreslår utredningen vilken myndighet som ska utses för att övervaka Advokatsamfundets tillsynsverksamhet och hur myndighetens övervakning av Advokatsamfundets tillsyn över advokater och advokatbolag ska utformas så att rättsstatsprincipens krav på ett självständigt och oberoende advokatsamfund beaktas. Den övervakande myndigheten kommer att ytterligare säkerställa att advokater inte möjliggör eller utnyttjas för att utföra penningtvätt eller finansiering av terrorism. Advokater bistår ofta vid stora transaktioner och förvärv. Dessa kan vara förenade med risker för penningtvätt och finansiering av terrorism.
Utredningen behandlar också genomförandet av artikel 38 i sjätte penningtvättsdirektivet som reglerar vad den övervakande myndigheten
ska fullgöra. Avslutningsvis behandlar utredningen behovet av kompletterande bestämmelser till penningtvättsförordningen och de bestämmelser som ska föras över från den nuvarande penningtvättslagen till den nya penningtvättslagen.
12.2. Advokatsamfundet och dess penningtvättstillsyn
12.2.1. Allmänt om Advokatsamfundets uppdrag
Advokatsamfundet är en oberoende privaträttslig organisation som genom lag har tilldelats vissa förvaltningsrättsliga uppdrag som innefattar myndighetsutövning. Dessa uppgifter innefattar bl.a. frågor om in- och utträden i samfundet, och därmed vem som får inneha advokattiteln, samt disciplinära ingripanden mot advokater (8 kap. rättegångsbalken).
Att uppgifter som innefattar myndighetsutövning åvilar Advokatsamfundet i stället för en myndighet hänger samman med principen om ett oberoende advokatväsende. Den principen bygger på att den enskilde bör ha garantier för att en genom statsmakterna anordnad tillsyn inte inverkar på möjligheten att få sin rätt tillvaratagen när den enskilde företräds mot det allmänna. Det kan finnas en risk att advokatens oberoende ställning skulle komma i fara genom en myndighetstillsyn.1 I förarbetena till penningtvättslagen anges att Advokatsamfundet inte är en förvaltningsmyndighet och därmed inte omfattas av de krav som ställs på tillsynsmyndigheter enligt fjärde penningtvättsdirektivet.2
Med hänsyn till sitt oberoende styrs den verksamhet som Advokatsamfundet bedriver inte heller av regeringen genom en särskild instruktion. Advokatsamfundet har i stället en stadga som tas fram av samfundet och fastställs av regeringen. Av stadgan framgår att samfundet har till ändamål att till främjande av god rättsvård upprätthålla en rättrådig och yrkesskicklig advokatkår, att följa rättsutvecklingen och verka för att samfundets erfarenhet kommer denna till godo, att tillvarata advokaternas allmänna yrkesintressen samt att verka för sammanhållning och samförstånd mellan advokaterna (1 § stadgar för Sveriges advokatsamfund).
1 Se t.ex. SOU 1999:31 s. 166. 2Prop. 2018/19:150 s. 73.
Att Advokatsamfundet ska upprätthålla en rättrådig och yrkesskicklig advokatkår innebär bl.a. ett ansvar för att säkerställa att en advokat i sin verksamhet redbart och nitiskt utför de uppdrag som anförtrotts advokaten och att advokaten iakttar god advokatsed (8 kap. 4 § rättegångsbalken). Vad som avses med god advokatsed preciseras i Advokatsamfundets Vägledande regler om god advokatsed.
I de vägledande reglerna finns bl.a. bestämmelser om advokatens roll och främsta skyldigheter, allmänna yrkesplikter, regler om avböjande och frånträdande av uppdrag, arvode och redovisning, förhållandet till motpart och domstolar, advokatrörelsens organisation samt advokatens förhållande till samfundet. En grundsten i de vägledande reglerna är att advokaten är skyldig att vara lojal med sin klient och att enbart verka för klientens bästa. Det är Advokatsamfundets disciplinnämnd och styrelse som avgör vad som är god advokatsed. Ytterst kan frågan prövas av Högsta domstolen (se 8 kap. 8 § rättegångsbalken).
Advokatsamfundet arbetar för att tillvarata advokaternas allmänna yrkesintressen genom att i olika sammanhang föra advokaternas talan och skydda deras verksamhet och kärnvärden. Advokatsamfundet verkar vidare för sammanhållning inom yrkeskåren samt för att aktivt påtala brister och fästa lagstiftarens och samhällets uppmärksamhet på problem inom lagstiftning eller rättstillämpning. I lagstiftningsärenden och andra sammanhang representerar Advokatsamfundet ofta yrkeskåren som experter och remissinstans. I dessa hänseenden har Advokatsamfundet stora likheter med branschorganisationer inom andra yrkeskategorier som t.ex. Mäklarsamfundet och FAR.
12.2.2. Advokatsamfundets tillsynsuppdrag
Den tillsyn som Advokatsamfundet utövar utgör endast en del av samfundets verksamhet. Den disciplinära tillsynen utövas av styrelsen (20 ledamöter) och disciplinnämnden (elva ledamöter) samt ytterligare personal på samfundets kansli. Den proaktiva tillsynen utförs av kansliet, där cirka fyra årsarbetskrafter utövar tillsynen bl.a. i fråga om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism. Advokatsamfundets tillsyn omfattar samtliga drygt 6 500 advokater (ledamöter av Advokatsamfundet) och 2 000 advokatbolag.
Advokater och advokatbolag omfattas endast av penningtvättslagen när de utför vissa specifikt i lagen angivna tjänster. I huvudsak
är det fråga om uppdrag när advokaten handlar i en klients namn för dennes räkning vid finansiella transaktioner eller transaktioner med fastigheter samt vid planering eller genomförande av transaktioner av olika slag för en klients räkning (se 1 kap. 2 § 20 och 4 § första stycket samt 7 kap. 1 § andra stycket penningtvättslagen). Hur många advokater och advokatbolag som omfattas av tillsynen enligt penningtvättslagen beror därmed på vilken typ av uppdrag som advokaterna har. Inom ramen för sådan byråtillsyn ska Advokatsamfundet även pröva frågor om disciplinära åtgärder mot andra än advokater som ingår i ett advokatbolags styrelse, är dess verkställande direktör eller på motsvarande sätt företräder advokatbolaget eller är ersättare för någon av dem (7 a kap. 7 § andra stycket penningtvättslagen).
Som framgår ovan omfattar Advokatsamfundets tillsyn att säkerställa att en advokat i sin verksamhet redbart och nitiskt utför de uppdrag som har anförtrotts advokaten samt iakttar god advokatsed. Att advokater fullgör sina skyldigheter enligt penningtvättslagen utgör alltså endast en del i tillsynen. Tillsynen sker genom samfundets styrelse och disciplinnämnd. Den disciplinära verksamheten granskas i viss utsträckning av Justitiekanslern som har möjlighet att överklaga Advokatsamfundets beslut till Högsta domstolen och begära åtgärd i Advokatsamfundets disciplinnämnd.
Det finns inte några särskilda processer som tar sikte särskilt på den tillsyn som följer av penningtvättslagen. Tillsynen avseende penningtvättslagen ingår i Advokatsamfundets ordinarie disciplinära och proaktiva tillsyn. Advokatsamfundet har även representanter i Samordningsfunktionen mot penningtvätt och finansiering av terrorism. Även centralt funktionsansvariga advokater för advokatbolagens tillämpning av penningtvättslagen på några av landets största advokatbolag deltar i arbetet med att utforma rutiner för hur det praktiska arbetet för uppfyllande av penningtvättslagen på advokatbyrå bör utformas. Advokatsamfundet deltar även i flera internationella forum som arbetar med advokaters regelefterlevnad i penningtvättshänseende.
Advokatsamfundets tillsyn sker dels proaktivt, dels genom den disciplinära verksamheten. Den proaktiva tillsynen kan ske såväl på förekommen anledning som på slumpmässiga grunder. Sedan början av 2016 bedriver Advokatsamfundet ett mer systematiserat tillsynsarbete över advokater och advokatbolag.3 Det innebär att ett antal
3 Sveriges advokatsamfund, Cirkulär nr 28/2015, Information angående en effektivare tillsyn av advokatbyråer.
advokaters och advokatbolags efterlevnad av relevanta regelverk, inte minst regelverket om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, granskas särskilt under ett år. Genom tillsynen och efterföljande dialog kan eventuella brister åtgärdas.4 Advokatsamfundet genomför också sedan 2009 utbildningsinsatser och tillhandahåller särskilt utformad information för advokater om regelverket. En särskild vägledning har bl.a. tagits fram för advokater och advokatbolag beträffande penningtvättslagstiftningen. Advokatsamfundet bistår vidare advokater och advokatbolag med råd och rekommendationer för att de ska ha erforderliga administrativa rutiner för att de ska kunna efterleva lagstiftningens krav. År 2024 förstärkte Advokatsamfundet sin proaktiva tillsyn genom att inrätta en tillsynsenhet. Den ansvarar för Advokatsamfundets proaktiva tillsyn och granskar att advokater och advokatbyråer följer det advokatetiska regelverket. En särskild del av enhetens arbete är att granska advokatbyråers efterlevnad av penningtvättsregelverket.
Den disciplinära tillsynen kan initieras efter en anmälan från en klient eller andra samt på eget initiativ efter beslut av Advokatsamfundets styrelse.5 Det kan t.ex. ske i de fall när det i den proaktiva tillsynen har konstaterats att en advokat eller ett advokatbolag brister i fråga om fullgörandet av sina skyldigheter. I de fall rättelse inte sker eller då överträdelsen bedöms som så allvarlig att det inte kan anses tillräckligt med rättelse, hänskjuts ärendet av samfundets styrelse för prövning av disciplinnämnden.6
Vid den tillsyn som följer av regelverket om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism tillämpar Advokatsamfundet, liksom vid övrig tillsyn inom samfundet, bestämmelserna i 8 kap. rättegångsbalken. Därutöver tillämpas även 7 a kap. penningtvättslagen som innehåller kompletterande bestämmelser om ingripande mot advokater och advokatbolag samt personer i ledningen av ett sådant bolag (se 7 kap. 1 § andra stycket penningtvättslagen). Kraven i de regelverk som advokater har att efterleva överlappar i viss utsträckning varandra. En överträdelse av regelverket om åtgärder mot penning-
4 Sveriges advokatsamfund, Vägledning för advokater och advokatbyråer beträffande lagstiftning genom bekämpning av penningtvätt och terroristfinansiering – den svenska penningtvättslagstiftningen i ett advokatperspektiv, antagen den 3 oktober 2019 s. 54 f. 5 Sveriges advokatsamfund, En proaktiv tillsyn över advokater och advokatbyråer – En fråga om kvalitet och förtroende, liksom oberoende och självreglering s. 3 och 25. 6 Sveriges advokatsamfund, Vägledning för advokater och advokatbyråer beträffande lagstiftningen om bekämpning av penningtvätt och terroristfinansiering – den svenska penningtvättslagstiftningen i ett advokatperspektiv, antagen den 3 oktober 2019 s. 55.
tvätt och finansiering av terrorism innebär i regel även att god advokatsed har åsidosatts. Det innebär att en oegentlighet hos en advokat kan innebära ett åsidosättande av flera skyldigheter samtidigt.
En advokat är skyldig att lämna de uppgifter till samfundet som behövs för tillsynen (8 kap. 6 § första stycket rättegångsbalken). Uppgiftsskyldigheten bryter den sekretess som annars gäller för advokater i förhållande till klienten. Advokatsamfundets styrelse och disciplinnämnd får även, när det är nödvändigt för tillsynen över att advokater och advokatbolag följer penningtvättslagen, genomföra en undersökning hos en advokat eller ett advokatbolag (7 a kap. 4 § penningtvättslagen).
Vid åsidosättande av skyldigheter enligt penningtvättslagen kan Advokatsamfundet ingripa mot en advokat eller ett advokatbolag enligt bestämmelserna i rättegångsbalken och penningtvättslagen. En advokat, som i sin verksamhet uppsåtligen gör orätt eller som annars förfar oredligt, ska uteslutas ur Advokatsamfundet. För en advokat från en annan stat inom EU som utövar stadigvarande advokatverksamhet i Sverige under sitt hemlands titel ska registreringen upphävas. Är omständigheterna mildrande, får advokaten i stället tilldelas en varning. En advokat som annars åsidosätter sina plikter som advokat får meddelas en varning eller erinran. Är omständigheterna synnerligen försvårande, får advokaten uteslutas ur samfundet eller, i fråga om en advokat från annan stat inom EU, registreringen upphävas. Om det bedöms tillräckligt får disciplinnämnden, i stället för att tilldela en advokat en erinran, göra ett uttalande om att advokatens åtgärd är felaktig eller olämplig (8 kap. 7 § första, andra och fjärde stycket rättegångsbalken).
När det gäller en viss advokat som har meddelats en varning får Advokatsamfundets disciplinnämnd ingripa mot advokaten genom beslut om sanktionsavgift. Sanktionsavgiften får högst fastställas till det högsta av två gånger den vinst som gjorts till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa, eller ett belopp i kronor motsvarande en miljon euro. Om Advokatsamfundets styrelse eller disciplinnämnd anser att det finns skäl att överväga ingripande genom en sanktionsavgift, ska ärendet överlämnas till Länsstyrelsen i Stockholms län, som beslutar i frågan (8 kap. 7 § tredje stycket rättegångsbalken och 7 a kap.6–8 §§penningtvättslagen).
När det gäller advokatbolag får Advokatsamfundets disciplinnämnd ingripa mot bolaget om det överträder en bestämmelse i penningtvätts-
lagen. Ett sådant ingripande får ske genom beslut om uttalande, erinran eller varning (7 a kap. 2 § tredje stycket penningtvättslagen). Länsstyrelsen i Stockholms län kan dessutom, efter överlämnande av Advokatsamfundet vid ett beslut om varning, besluta om en sanktionsavgift för advokatbolaget och en person som ingår i ett advokatbolags styrelse, är dess verkställande direktör eller på motsvarande sätt företräder advokatbolaget eller är ersättare för någon av dem. För en sådan person i ett advokatbolags ledning får Länsstyrelsen i Stockholm besluta att personen, under en viss tid om lägst tre år och högst tio år, inte får upprätthålla en sådan funktion hos ett advokatbolag. Ett ingripande mot en person i ett advokatbolags ledning får endast ske om överträdelsen är allvarlig, upprepad eller systematisk och personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orsakat överträdelsen (7 a kap.6–10 §§penningtvättslagen).
Under perioden 2016–2023 har Advokatsamfundet med avseende på tillsynen i fråga om regelverket om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism avslutat cirka 325 ärenden. En stor del av dessa ärenden har avsett proaktiva tillsynsåtgärder. Under samma tid har ett mindre antal disciplinära beslut om ingripande fattats. Rapporteringen till Finanspolisen är låg, vilket kan ha flera orsaker.7 Det är därför svårt att avgöra hur utsatt advokatbranschen är för penningtvätt och finansiering av terrorism. Inga ärenden har hittills överlämnats från Advokatsamfundet till Länsstyrelsen i Stockholm för beslut om sanktionsavgift.
12.3. Myndigheten som ska övervaka Advokatsamfundets penningtvättstillsyn
12.3.1. Utredningens tillvägagångssätt
I kommittédirektiven framgår att utredningen, med beaktande av hur tillsynen över advokater idag är organiserad, ska föreslå vilken myndighet som ska utses till övervakande myndighet över Advokatsamfundets penningtvättstillsyn. Mot bakgrund av att Justitiekanslern har tillsyn över Advokatsamfundet i disciplinärenden och att Länsstyrelsen i Stockholm beslutar om sanktioner mot advokater eller advokatbolag enligt penningtvättslagen efter överlämnande från Advokatsam-
7 Polismyndighetens rapport Nationell riskbedömning av penningtvätt och finansiering av terrorism i Sverige 2020/2021 s. 113–114.
fundet har utredningen därför utgått från att det är Justitiekanslern eller en eller flera länsstyrelser som ska ha i uppdrag att övervaka Advokatsamfundets penningtvättstillsyn.
Utredningen har i frågan om val av vilken myndighet som ska övervaka Advokatsamfundets penningtvättstillsyn hållit möten med Advokatsamfundet, Justitiekanslern och länsstyrelserna. Utredningen har också fört dialog med Finans- och Justitiedepartementet samt inhämtat och beaktat skriftligt material.
12.3.2. Vikten av ett oberoende advokatsamfund och förhållandet till penningtvättslagen
En advokat har en särskild ställning och ett särskilt ansvar i ett väl fungerande rättssamhälle. En förutsättning för att advokater ska kunna verka på sätt som förväntas av dem i en rättsstat är att de omfattas av särskilda krav och att advokatyrket utövas under särskilda villkor. Advokatens roll präglas därför av vissa kärnvärden. Dessa är framför allt oberoende, lojalitet mot klienten, tystnadsplikt samt frånvaro av intressekonflikter.
I korthet kan dessa i lag och andra styrande dokument (Stadgar för Sveriges advokatsamfund och Advokatsamfundets Vägledande regler om god advokatsed) angivna värden beskrivas så att klienten ska känna sig förvissad om att advokaten fullt ut står på dennes sida och att den som söker juridisk vägledning ska kunna kommunicera fritt med advokaten. En klient vars rättsliga förhållanden skyddas på detta sätt kan öppet avslöja sådant som är oförmånligt om honom eller henne. Advokaten kan därmed få ett så fullständigt och korrekt underlag som möjligt för sin rådgivning. Det är också dessa kärnvärden som utgör grund för att Advokatsamfundet ska hållas oberoende i förhållande till statsmakten.
Advokater omfattas i fråga om uppdragsförhållandet gentemot klient av bestämmelserna i penningtvättslagen endast vid vissa särskilt angivna transaktioner där risken för penningtvätt bedömts vara som störst. Utifrån de kärnvärden som nämnts ovan intar advokater, tillsammans med vissa andra yrkeskategorier, i olika avseenden en särställning i penningtvättslagen genom att bl.a. inte omfattas av reglerna om rapporterings- och upplysningsskyldighet i fråga om information som de fått från en klient när de försvarar eller företräder klienten i eller rörande rättsliga förfaranden. Undantaget gäller även vid råd-
givning om att inleda eller undvika rättsliga förfaranden och omfattar information som erhållits före, under eller efter sådana förfaranden. Advokater är dock i andra situationer, i likhet med övriga verksamhetsutövare enligt lagen, skyldiga att bl.a. identifiera sin klient, granska transaktioner och lämna rapporter alternativt information till Finanspolisen. Dessa skyldigheter kan hamna i konflikt med kärnvärdena, särskilt då en advokat inte får röja för sin klient eller för någon annan att en granskning skett, att en rapport getts in eller att en polisutredning pågår.
Samtidigt som Advokatsamfundet har att verka för advokaternas gemensamma intressen har Advokatsamfundet att tillse att advokaterna uppfyller sina skyldigheter enligt reglerna om penningtvätt och att ingripa när reglerna inte följs (jfr avsnitt 12.2). Dessa uppgifter kan i praktiken komma i konflikt med varandra och innebär svårigheter som måste beaktas vid utredningens överväganden.
12.3.3. Utgångspunkter vid valet av myndighet
Utredningens bedömning: Vid valet av myndigheten som ska
övervaka Advokatsamfundets penningtvättstillsyn bör utgångspunkten särskilt vara att värna rättsstatsprincipens krav på ett självständigt och oberoende advokatsamfund. Valet av myndighet bör därför ske med ledning i hur tillsynen i dag är organiserad och på så sätt att det inte blir onödigt ingripande för Advokatsamfundet.
Inledningsvis kan konstateras att det är en främmande konstruktion i svensk rätt att införa en övervakande myndighet över Advokatsamfundets penningtvättstillsyn. Utifrån ett svenskt perspektiv har de värden som ett oberoende och självständigt advokatsamfund innebär hittills vägt tyngre än de fördelar statlig tillsyn av dess verksamhet medför. Det sjätte penningtvättsdirektivet innebär dock att en övervakande myndighet måste utses när Sverige genomför direktivet i svensk rätt. En övervakande myndighet bidrar till en ökad insyn i hur Advokatsamfundets tillsynsarbete bedrivs och kan medföra ett förbättrat tillsynsarbete.
Vid valet av myndighet har utredningen haft följande utgångspunkter för sitt förslag av val myndighet som ska övervaka Advokatsamfundets penningtvättstillsyn.
I flera länder i Europa har auktoritära krafter vunnit framgångar, vilket lett till att advokatväsendets och domstolarnas oberoende begränsats. Det går inte att utesluta att något liknande skulle kunna ske i Sverige. Penningtvättsregelverket har genomgått stora förändringar under senaste decennierna och det är därför möjligt att regelverket kommer att uppdateras även framöver. De befogenheter som ges till den övervakande myndigheten kan i framtiden således vara fler än de som sjätte penningtvättsdirektivet föreskriver. Det är därför av stor vikt att rättsstatsprincipens krav på ett självständigt och oberoende advokatsamfund värnas så mycket som möjligt vid valet av myndighet. Detta kommer att vara en av utredningens utgångspunkter.
I kommittédirektiven är en av hörnstenarna att utredningen ska slå vakt om den nuvarande svenska regleringen och beakta svenska förhållanden. I detta avseende innebär det att genomföra direktivet på så sätt att det inte blir onödigt ingripande för Advokatsamfundet. Valet av myndighet bör därför ske med ledning i hur tillsynen över Advokatsamfundet redan är reglerad. Detta för att värna Advokatsamfundets oberoende och för att värna om att i möjligaste mån bibehålla de förhållanden som råder i Sverige. Det övervakande uppdraget kommer främst att kräva kompetens kring tillsyn och frågor som rör advokatens oberoende, lojalitet och tystnadsplikt i förhållande till penningtvättsregelverket. Den rena sakkunskapen på penningtvättsområdet kommer att vara av mindre betydelse, då Advokatsamfundet alltjämt kommer att sköta tillsynen över verksamhetsutövarna. Även om uppdraget innehåller arbetsuppgifter som måste utföras oavsett hur Advokatsamfundet sköter sin tillsyn, som den årliga rapporten, bedömer utredningen att uppdraget inte kommer att medföra någon stor arbetsbelastning för den övervakande myndigheten.
12.3.4. Justitiekanslerns nuvarande tillsyn över Advokatsamfundet
Advokatsamfundet står idag under tillsyn av Justitiekanslern i den mån samfundets verksamhet avser myndighetsutövning (1 § och 3 § första stycket 3 lagen [1975:1339] om Justitiekanslerns tillsyn, 8 kap.6 och 8 §§rättegångsbalken samt SOU 1999:31 s. 66).
Justitiekanslern är en statlig myndighet med en sedan flera hundra år unik särställning bland förvaltningsmyndigheterna i Sverige, vilket bl.a. kommer till uttryck genom att Justitiekanslern, som enda myn-
dighet, nämns uttryckligen när den statliga förvaltningsorganisationen beskrivs i 12 kap. 1 § regeringsformen. Omnämnandet av Justitiekanslern motiverade regeringen med de särskilda uppgifter som myndigheten har, bl.a. dess uppgifter på det grundlagsreglerade tryck- och yttrandefrihetsområdet.8 Vid sidan av Justitiekanslern används endast begreppet statlig förvaltningsmyndighet om övriga.
Justitiekanslern har fem huvuduppgifter; att utöva en extraordinär tillsyn över den offentliga förvaltningen, att reglera skador för vilka staten ansvarar i förhållande till enskilda, att företräda staten i rättegångar, att vara exklusiv åklagare i mål om tryck- och yttrandefrihetsbrott samt att fungera som regeringens juridiska rådgivare. Vid sidan av dessa huvuduppgifter utövar Justitiekanslern tillsyn över domstolarnas och myndigheternas beslut i frågor om rättshjälp och över Advokatsamfundets disciplinverksamhet samt när det gäller tillämpningen av viss lagstiftning som särskilt påverkar enskildas integritet. Justitiekanslern utövar också i särskilda fall statens arbetsgivarfunktion. Justitiekanslerns uppdrag är därmed av skiftande karaktär.
I uppgiften att utöva tillsyn över advokaternas disciplinverksamhet företräder Justitiekanslern det allmänna. I denna roll får Justitiekanslern del av alla beslut i disciplinärenden från Advokatsamfundet och har möjlighet att klaga på besluten inom fyra veckor från det att Justitiekanslern får del av beslutet. Justitiekanslern kan också begära åtgärd hos Advokatsamfundets disciplinnämnd mot en advokat som bedöms ha åsidosatt sina plikter utan att Advokatsamfundet markerat genom sanktion. Justitiekanslern får genom denna roll en inblick i och kompetens om de särskilda förhållanden som styr den verksamhet som advokater arbetar inom som kan vara värdefull när bedömningar av överträdelser av regelverket för penningtvätt ska göras. Enligt den praxis som utvecklats i fråga om denna tillsyn överklagar Justitiekanslern dock beslut från Advokatsamfundets styrelse eller disciplinnämnd endast när beslutet avser en viktig principiell fråga och starka skäl talar för att en annan bedömning ska göras eller när en strängare reaktion än den som valts utan tvekan bedöms vara påkallad ur allmän synpunkt. Det kan också konstateras att det sällan förekommer att Justitiekanslern överklagar Advokatsamfundets beslut eller begär att en viss åtgärd ska vidtas.
12.3.5. Länsstyrelserna och sanktionsavgifter mot advokater och advokatbolag
Länsstyrelsen i Stockholm har befogenhet att besluta om sanktionsavgift mot advokater och advokatbolag och om tillfälligt förbud att ingå i ett advokatbolags ledning. Länsstyrelsen har möjlighet att fatta sådana beslut efter överlämnande från Advokatsamfundet (7 a kap.6 och 7 §§penningtvättslagen).
Länsstyrelserna beskrivs som regeringens och riksdagens filialkontor i länen och ansvarar för den statliga förvaltningen i länen i den utsträckning någon annan myndighet inte har ett särskilt ansvar för dessa förvaltningsuppgifter. Länsstyrelsernas uppdrag är brett och tvärsektoriellt. Myndigheterna arbetar både utifrån ett statligt helhetsperspektiv och sektorsövergripande. Länsstyrelserna ska verka för att nationella mål får genomslag i länen samtidigt som hänsyn ska tas till regionala förhållanden och förutsättningar. Inom länen har länsstyrelserna även flera uppdrag att samordna olika samhällsintressen och statliga myndigheters insatser samt att främja länens utveckling. Länsstyrelserna ska även följa tillståndet i länen och hålla regeringen informerad om händelser som inträffar där.
Av förordningen (2017:868) med länsstyrelseinstruktion framgår de områden där länsstyrelserna ska verka, vilka kan vara av skilda karaktär. Dessa områden är bl.a. livsmedelskontroll, djurskydd och allmänna veterinära frågor, regional tillväxt, infrastrukturplanering, hållbar samhällsplanering och boende, energi och klimat, kulturmiljö, naturvård samt miljö- och hälsoskydd, lantbruk och landsbygd, fiske, jämställdhet och integration. Av 16 § 2009 års förordning framgår att Länsstyrelserna i Stockholms, Västra Götalands och Skånes län ska utöva viss tillsyn enligt penningtvättslagen. Tillsynen inkluderar de verksamheter som inte omfattas av en särskild rörelselag. Detta innebär exempelvis tillsyn över vissa icke-finansiella verksamheter som skatterådgivare, kontorshotell, bolagsmäklare och oberoende jurister som inte är advokater. Genom denna tillsyn beslutar länsstyrelserna bl.a. om sanktioner för de verksamhetsutövare som överträtt penningtvättsregelverket.
Mot bakgrund av att länsstyrelserna har byggt upp kunskap på penningtvättsområdet bedömde regeringen myndigheten som mest lämpad att ansvara för sanktionsavgifterna mot advokater och advo-
katbolag.9 Eftersom antalet ärenden och ingripanden förväntades bli få och för att kompetensen på området skulle bli samlad beslutade regeringen att uppdraget skulle koncentreras till en av länsstyrelserna. Detta kom att bli Länsstyrelsen i Stockholm med motiveringen att Advokatsamfundet har sitt säte där och att många advokater och advokatbolag bedriver verksamhet i huvudstaden.10 Länsstyrelsen i Stockholms beslut överklagas till förvaltningsrätt och kan överprövas i kammarrätt och Högsta förvaltningsdomstolen (7 a kap. 11 § penningtvättslagen). Hittills har Advokatsamfundet inte överlämnat något ärende till Länsstyrelsen i Stockholm för utdömande av sanktionsavgift.
12.3.6. Justitiekanslern ska utses till myndigheten som ska övervaka Advokatsamfundets penningtvättstillsyn
Utredningens förslag: Justitiekanslern ska utses till myndigheten
som ska övervaka Advokatsamfundets penningtvättstillsyn.
Vid valet av vilken myndighet som ska övervaka Advokatsamfundets penningtvättstillsyn har utredningen haft de utgångspunkter som redogjorts för i avsnitt 12.3.3. Vid mötena med Advokatsamfundet, Justitiekanslern och länsstyrelserna har argument för olika lösningar förts fram.
Utredningen har noga övervägt för- och nackdelar mellan de olika myndigheterna och kommit fram till att Justitiekanslern är det mest lämpliga och naturliga valet som övervakande myndighet över Advokatsamfundets penningtvättstillsyn. Justitiekanslern är i dag den enda myndighet som faktiskt bedriver tillsyn av Advokatsamfundet och det finns viktiga rättssäkerhetsskäl för att välja den minst ingripande åtgärden för samfundet sett till hur nuvarande tillsyn är inrättad. Att Justitiekanslern utses som övervakande myndighet stämmer därför bäst överens med utgångspunkterna för utredningens uppdrag, dvs. att föreslå en övervakande myndighet med beaktande av hur tillsynen över advokater i dag är organiserad. Om i stället länsstyrelserna skulle vara övervakande myndighet skulle det kunna riskera att leda till en situation där både Justitiekanslern och länsstyrelserna har uppdrag av tillsynskaraktär i förhållande till Advokatsamfundet. Det skulle kunna
9Prop. 2018/19:125 s. 31–32. 10Prop. 2018/19:125 s. 32.
riskera att medföra en gränsdragningsproblematik i fråga om vilken myndighet som ska agera om samma handlande eller omständigheter utgör överträdelser av penningtvättsregelverket och det advokatetiska disciplinära regelverket.
Ytterligare skäl som talar för att välja Justitiekanslern är att Justitiekanslern redan i dag har en gedigen kunskap om advokatrelaterade frågor och att tillsynen över samfundet då samlas i en myndighet. Det kan visserligen konstateras att Justitiekanslern i dagsläget saknar kunskap på penningtvättsområdet och att uppdraget innehåller delar, som att utfärda riktlinjer, vilka normalt inte ingår i Justitiekanslerns verksamhet. Justitiekanslern är vidare en relativt liten myndighet med stora och viktiga expertuppdrag, varför det finns anledning att vara försiktig med att lägga till ytterligare uppdrag för den myndigheten. Sammantaget är dock skälen för att utse Justitiekanslern till övervakande myndighet så starka att skälen däremot inte medför någon annan bedömning.
Skälen för att välja länsstyrelserna skulle främst vara sammankopplade med att de har en stor kompetens på penningtvättsområdet. Hos länsstyrelserna arbetar omkring 20 personer i dagsläget med penningtvättsfrågor och myndigheterna utövar redan tillsyn över oberoende jurister som inte arbetar på advokatbyrå och exempelvis skatterådgivare. Länsstyrelserna hanterar penningtvättstillsyn inom många vitt skilda branscher och verksamhetsområden. Myndigheterna har också erfarenhet av att utvärdera andra organs tillsyn då dess uppdrag innefattar utvärdering av t.ex. kommuners tillsyn över plan- och bygglagen, miljöbalken och överförmyndarna. Nackdelarna med att Advokatsamfundet skulle övervakas av länsstyrelserna är att de saknar erfarenhet av tillsyn av advokater och advokaternas regelverk samt att ytterligare en myndighet skulle ha uppdrag av tillsynskaraktär gentemot samfundet. Vid ställningstagandet att Länsstyrelsen i Stockholm skulle besluta om sanktionsavgifter gentemot advokater och advokatbolag, och inte Justitiekanslern, var det främst länsstyrelsernas penningtvättskompetens som var avgörande. För att beslut om sanktionsavgifter ska kunna fattas krävs emellertid att Advokatsamfundet överlämnar ärendet till länsstyrelsen. Den tillsyn som Länsstyrelsen i Stockholm utövar över advokater och advokatbolag är således osjälvständig. Det har inte heller förekommit några ärenden om sanktionsavgifter mot advokater eller advokatbolag. Vid en samlad bedömning av redovisade omständigheter har utredningen kommit fram till att skälen för att utse
Justitiekanslern till den övervakande myndigheten väger tyngre än de skäl som talar för att en eller flera länsstyrelser skulle utses.
Utredningen föreslår, med utgångspunkt i vad som redogjorts för i detta och i avsnitt 12.3.3., därför att Justitiekanslern ska utses till att övervaka Advokatsamfundets penningtvättstillsyn. En bestämmelse om detta ska därför införas i penningtvättslagen.
12.4. Regleringens utformning
12.4.1. Utgångspunkter vid utformningen av regelverket
Utredningen har att genomföra artikel 38 i sjätte penningtvättsdirektivet. Samtidigt framgår det av kommittédirektivet att utredningen, i utformningen av reglerna, ska beakta rättsstatsprincipens krav på ett självständigt och oberoende advokatsamfund. Av kommittédirektivet framkommer också att myndigheten som övervakar Advokatsamfundet ska få de uppgifter och befogenheter som krävs utan att det medför en omotiverad administrativ belastning för myndigheten. Både kravet på att beakta Advokatsamfundets oberoende och att minimera den administrativa belastningen för den övervakande myndigheten talar för att åtgärder utöver vad sjätte penningtvättsdirektivet kräver inte bör genomföras. Detta kommer således att vara utredningens utgångspunkt vid utformningen av förslagen.
12.4.2. Justitiekanslerns uppdrag
Utredningens bedömning: Sjätte penningtvättsdirektivets bestäm-
melser om den övervakande myndighetens uppdrag kräver inte några lagstiftningsåtgärder.
Av artikel 38.2 följer att myndigheten som övervakar självreglerande organ ska kunna verifiera att det självreglerande organet uppfyller kraven för att få utöva tillsynen. Kraven innebär att det självreglerande organets personal ska ha stor integritet och rätt kompetens och att det håller hög yrkesmässig standard, inbegripet när det gäller sekretess, uppgiftsskydd och standarder för att hantera intressekonflikter. Myndigheten ska också se till att det självreglerande organet utför sitt uppdrag. Myndigheten ska därutöver ansvara för att utfärda riktlinjer
(eng. guidance) och att granska de undantag som det självreglerande organet godkänt från skyldigheten att upprätta en enskilt dokumenterad riskbedömning.
Vid läsning av den engelska språkversionen, i vilken riktlinjer alltså översätts till guidance, framstår det som att bestämmelsen i direktivet snarare avser vägledning än föreskrifter. En föreskriftsrätt för den övervakande myndigheten skulle kräva lagstiftningsåtgärder. Utredningen bedömer dock att direktivets riktlinjer avser vägledning, som till skillnad från föreskrifter inte är bindande, och därmed inte kräver några lagstiftningsåtgärder för att Justitiekanslern ska kunna utfärda.
Justitiekanslerns tillsynsuppdrag framgår av lagen om Justitiekanslerns tillsyn. Även Justitiekanslerns uppdrag som övervakande myndighet bör därför framgå av lag. I syfte att skapa en sammanhållen reglering av Advokatsamfundets penningtvättstillsyn har utredningen kommit till slutsatsen att bestämmelserna som rör den övervakande myndigheten ska placeras i den nya penningtvättslagen. Det kommer alltså i den nya penningtvättslagen framgå att Justitiekanslern ska övervaka Advokatsamfundets penningtvättstillsyn. Att Justitiekanslern ska verifiera att Advokatsamfundet uppfyller kraven för att få utöva tillsynen och se till Advokatsamfundet utför sitt uppdrag följer av att Justitiekanslern övervakar samfundets penningtvättstillsyn. Likaså följer att Justitiekanslern i rollen som den övervakande myndigheten kan utfärda riktlinjer och granska undantag som Advokatsamfundet godkänt från skyldigheten att upprätta en enskilt dokumenterad riskbedömning.
Utredningen bedömer därför att det inte är nödvändigt att införa bestämmelser som reglerar den övervakande myndighetens uppdrag.
12.4.3. Justitiekanslerns befogenheter
Utredningens förslag: Advokatsamfundet ska på Justitiekanslerns
begäran lämna de uppgifter som behövs för att Justitiekanslern ska kunna kontrollera samfundets tillsyn. Undantag från denna uppgiftsskyldighet ska dock gälla för uppgifter som inhämtats i samband med att en advokat utreder sin klients rättsliga ställning, försvarar eller företräder denne i eller rörande rättsliga förfaranden, inbegripet att tillhandahålla rådgivning om att inleda eller undvika
förfaranden, oavsett om sådana uppgifter fås eller inhämtas före, under eller efter sådana förfaranden.
Justitiekanslern ska kunna utfärda instruktioner till Advokatsamfundet i syfte att avhjälpa en brist i utförandet av samfundets uppdrag eller i efterlevnaden av kraven i den nya penningtvättslagen, eller för att förhindra sådana brister.
Sjätte penningtvättsdirektivets bestämmelser om att den övervakande myndigheten inte får ha direkt inflytande över enskilda verksamhetsutövare kräver inga lagstiftningsåtgärder.
Medlemsstaterna ska säkerställa att myndigheten som övervakar självreglerande organ har tillräckliga befogenheter för att fullgöra sina uppdrag. Medlemsstaterna ska säkerställa att myndigheten åtminstone har befogenhet att inhämta uppgifter som är relevanta för övervakning av efterlevnaden och för utförande av kontroller. Undantag från skyldigheten att lämna uppgifter ska dock gälla om uppgifterna lämnats i samband med en advokats rättsliga rådgivning eller rättsliga utredning (artikel 38.3).
Medlemsstaterna ska också säkerställa att myndigheten har befogenhet att utfärda instruktioner till ett självreglerande organ i syfte att avhjälpa en brist i utförandet av dess tillsynsuppdrag eller för att förhindra sådana brister. När myndigheten utfärdar sådana instruktioner ska den ta hänsyn till all relevant vägledning som den tillhandahållit eller som tillhandahållits av Amla (artikel 38.3).
För att Justitiekanslern ska kunna kontrollera att Advokatsamfundet sköter sin penningtvättstillsyn är det nödvändigt att samfundet lämnar de uppgifter som krävs. Denna skyldighet bör framgå av lag och en bestämmelse med denna innebörd bör därför införas i den nya penningtvättslagen. Undantag från skyldigheten ska dock gälla för uppgifter som advokaten fått i samband med rättslig rådgivning eller rättslig utredning. Liknande undantag från uppgiftsskyldigheten finns i redan i den nuvarande penningtvättslagen (se 4 kap. 8 §).
Utredningen föreslår därför att det i den nya penningtvättslagen införs en bestämmelse som innebär en skyldighet för Advokatsamfundet att lämna de uppgifter som krävs för att Justitiekanslern ska kunna övervaka samfundets penningtvättstillsyn. Dock med undantag för uppgifter som en advokat fått i samband med rättslig rådgivning eller rättslig utredning.
Det är möjligt att Justitiekanslern kommer att identifiera brister i Advokatsamfundets penningtvättstillsyn. Av direktivet följer då att myndigheten ska kunna utfärda instruktioner till Advokatsamfundet för att avhjälpa eller förhindra dessa brister. Denna möjlighet bör enligt utredningens bedömning framgå av lag.
Utredningen föreslår därför att det i den nya penningtvättslagen införs en bestämmelse som ger Justitiekanslern möjligheten att utfärda instruktioner till Advokatsamfundet om samfundets penningtvättstillsyn är bristfällig.
Av artikel 38.3 a framgår vidare att den övervakande myndigheten endast får ha direkt inflytande över det självreglerande organet och inte över enskilda verksamhetsutövare. Justitiekanslern har inget inflytande över enskilda verksamhetsutövare och utredningen bedömer därför att den bestämmelsen i direktivet inte kräver någon lagstiftningsåtgärd.
12.4.4. Underrättelser till brottsutredande myndigheter
Utredningens förslag: Justitiekanslern ska underrätta Finanspoli-
sen om myndigheten under utförandet av sitt uppdrag upptäcker överträdelser som utgör brott.
Medlemsstaterna ska säkerställa att myndigheten som övervakar självreglerande organ med nödvändig skyndsamhet underrättar myndigheterna med behörighet att utreda och lagföra brottslig aktivitet, direkt eller via finansunderrättelseenheten, om eventuella överträdelser som omfattas av straffrättsliga påföljder som den upptäckt under utförandet av sina uppgifter (artikel 38.4).
Det bör framgå av lag att Justitiekanslern ska anmäla brott som myndigheten upptäcker vid utförandet av sitt uppdrag. Sjätte penningtvättsdirektivet möjliggör att sådan underrättelse antingen kan göras till behöriga brottsutredande myndigheter eller till Finanspolisen, som är finansunderrättelseenhet. För tillsynsmyndigheterna gäller att om en tillsynsmyndighet som vid inspektion eller på annat sätt har upptäckt en omständighet som kan antas ha samband med eller utgöra penningtvätt eller finansiering av terrorism, ska myndigheten utan dröjsmål underrätta Polismyndigheten om detta (4 kap. 4 § penningtvättslagen).
Utredningen bedömer att Justitiekanslerns underrättelseskyldighet enligt regelverket bör regleras på motsvarande sätt som för tillsynsmyndigheterna. Utredningen föreslår därför att det i den nya penningtvättslagen ska införas en bestämmelse som innebär att Justitiekanslern ska underrätta Finanspolisen om myndigheten under utförandet av sitt uppdrag upptäcker överträdelser som utgör brott.
12.4.5. Årsrapportering
Utredningens bedömning: Sjätte penningtvättsdirektivets be-
stämmelser om den övervakande myndighetens årsrapportering bör genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag.
Av artikel 38.5 i sjätte penningtvättsdirektivet framgår att myndigheten som övervakar självreglerande organ ska offentliggöra en årsrapport som ska göras tillgänglig på myndighetens hemsida och lämnas in till kommissionen och Amla. Rapporten ska innehålla följande.
a) antalet och arten av de överträdelser som upptäckts av det självreg-
lerande organet och de administrativa åtgärder eller sanktioner som påförts ansvariga enheter,
b) antalet misstänkta transaktioner som rapporterats till finansunder-
rättelseenheten av de enheter som övervakas av det självreglerande organet, oavsett om de lämnats in direkt till finansunderrättelseenheten eller vidarebefordrats till finansunderrättelseenheten av det självreglerande organet,
c) antalet och beskrivning av åtgärder som vidtagits av det självreg-
lerande organet enligt artikel 40 i sjätte penningtvättsdirektivet för att övervaka ansvariga enheters efterlevnad av kraven i penningtvättsförordningen som avses i artikel 40.1,
d) antalet och beskrivning av åtgärder som vidtagits av myndigheten
som övervakar det självreglerande organet och antalet instruktioner som utfärdats till det självreglerande organet.
Justitiekanslern ska alltså varje år offentliggöra en rapport över sin tillsyn av Advokatsamfundet som ska innehålla de uppgifter som listats ovan. Punkten a) innebär att rapporten ska innehålla statistik om an-
talet överträdelser som Advokatsamfundet upptäckt och över de administrativa åtgärder och sanktioner som Advokatsamfundet påfört verksamhetsutövarna. Punkten b) rör att rapporten ska innehålla statistik om antalet misstänkta transaktioner som rapporterats till finansunderrättelseenheten. Punkten c) behandlar de fall då verksamhetsutövarna kontrakterar ut kundkännedomsarbetet till ett ombud eller en extern leverantör. Rapporten ska innehålla statistik över antalet administrativa sanktioner som Advokatsamfundet riktat mot verksamhetsutövare i sådana fall. Slutligen ska rapporten enligt punkten
d) också innehålla uppgifter om antalet åtgärder Justitiekanslern vidtagit och antalet instruktioner Justitiekanslern lämnat till Advokatsamfundet.
Skyldigheten för Justitiekanslern att offentliggöra och lämna årsrapporten bör regleras för att i svensk rätt genomföra artikel 38.5 i direktivet. Detta bör med hänsyn till bestämmelsens karaktär ske i föreskrifter på lägre nivå än lag. Sådana föreskrifter faller enligt utredningens uppfattning inom regeringens restkompetens enligt 8 kap. 7 § regeringsformen. Därmed behöver det inte införas någon bestämmelse om föreskriftsrätt för regeringen.
12.4.6. Överklagande
Utredningens förslag: Den övervakande myndighetens beslut ska
kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Överprövning av Justitiekanslerns beslut, i den mån de går att överklaga, sker normalt i allmän domstol. Detta skiljer sig från överprövningar av myndighetsbeslut enligt penningtvättsregelverket som sker i allmän förvaltningsdomstol. Enligt 19 § förordningen (1975:1345) med instruktion för Justitiekanslern gäller att beslut i ärenden hos Justitiekanslern får överklagas endast om en lag eller förordning innehåller en särskild föreskrift om det. Exempel på beslut som inte kan överklagas är vilka ärenden Justitiekanslern tar upp till prövning och Justitiekanslerns beslut i fråga om skadeståndsanspråk mot staten.
Det förhållandet att överprövning av Justitiekanslerns beslut normalt sker i allmän domstol innebär i och för sig inte hinder mot att i aktuellt avseende, om behov skulle finnas, lagstifta om att överpröv-
ning ska ske i samma ordning som enligt penningtvättsregelverket i övrigt. Det vill säga med möjlighet till överprövning i tre instanser i allmän förvaltningsdomstol.
Som ovan redovisats föreslår utredningen att sjätte penningtvättsdirektivets bestämmelser genomförs endast på miniminivå. Justitiekanslerns befogenheter kommer då bestå i att kunna utfärda riktlinjer och instruktioner samt begära information från Advokatsamfundet. Justitiekanslern ska också kunna kontrollera Advokatsamfundets tillsyn och upprätta årsrapporter.
Enligt förvaltningslagen får ett beslut överklagas om det kan antas påverka någons situation på ett inte obetydligt sätt (41 §). Högsta förvaltningsdomstolen har uttalat att det som är avgörande för om ett ställningstagande ska betraktas som ett förvaltningsbeslut är om det innefattar ett uttalande varigenom myndigheten vill påverka förvaltningsorgans eller enskildas handlande, det vill säga om det är avsett att vara handlingsdirigerande. Det är alltså uttalandets syfte och innehåll som avgör dess karaktär av förvaltningsbeslut, inte dess yttre form (se bl.a. HFD 2020 not 33).
Dessa allmänna förvaltningsrättsliga principer ger en ledning till vilka beslut som normalt kan överklagas. Justitiekanslerns instruktioner till Advokatsamfundet är exempelvis ett ställningstagande som är avsett att påverka Advokatsamfundets handlande. Det finns därför skäl att föreskriva att Justitiekanslerns beslut i rollen som den övervakande myndigheten ska kunna överklagas.
I den ordinarie tillsynen över Advokatsamfundet har Justitiekanslern möjlighet att överklaga disciplinnämndens beslut till Högsta domstolen. En liknande prövning i förhållande till Justitiekanslerns beslut i egenskap av övervakande myndighet framstår emellertid inte som lämplig. I stället bör ledning hämtas från hur tillsynsmyndigheternas beslut prövas enligt penningtvättsregelverket, det vill säga genom en treinstansprövning i allmän förvaltningsdomstol.
Utredningen föreslår därför att Justitiekanslerns beslut i rollen som den övervakande myndigheten ska kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Det ska krävas prövningstillstånd för prövning i kammarrätten.
12.4.7. Sekretess
Utredningens förslag: Sekretessen till skydd för enskild i verk-
samhet som avser tillsyn över och ingripanden mot advokater ska gälla också för uppgifter som Advokatsamfundet lämnar till Justitiekanslern för övervakning av Advokatsamfundets penningtvättstillsyn och för utförande av kontroller av tillsynen.
Bestämmelser om tystnadsplikt vid handläggningen av ärenden om tillsyn över och ingripanden mot advokater och advokatbolag hos Advokatsamfundet finns i 8 kap. 6 § tredje stycket rättegångsbalken. Den som har deltagit i handläggningen av ett tillsynsärende hos Advokatsamfundet får inte obehörigen röja vad han eller hon då har fått veta om någons personliga eller ekonomiska förhållanden. Bestämmelser om sekretess vid handläggningen av ärenden hos myndigheter om tillsyn över och ingripanden mot advokater hos förvaltningsmyndigheter och domstolar finns i 30 kap. 16 § OSL. Sekretess gäller i ärende om någons inträde i Advokatsamfundet, om disciplinärt ingripande mot en advokat eller om en advokats uteslutning ur samfundet för uppgift om hans eller hennes ekonomiska ställning eller om annans personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den som uppgiften rör lider skada eller men om uppgiften röjs. För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst femtio år.
Då Justitiekanslern ska få ett fullständigt underlag av det som legat till grund för Advokatsamfundets bedömning av tillsynsärenden är det inte osannolikt att det behöver lämnas över uppgifter som omfattas av advokatens tystnadsplikt i förhållande till sin klient. Uppgifter om någons personliga eller ekonomiska förhållanden får inte den som deltagit i ett tillsynsärende hos Advokatsamfundet obehörigen röja.
Med hänsyn till uppgifternas karaktär bör de, när de lämnas till Justitiekanslern, omfattas av sekretessen i 30 kap. 16 § OSL, som är tillämplig vid Justitiekanslerns handläggning av ett disciplinärende. Denna innebär att sekretess gäller för uppgifter om en advokats ekonomiska ställning eller om annans personliga eller ekonomiska förhållanden om det kan antas att den som uppgiften rör lider skada eller men om uppgiften röjs. Sådan sekretess gäller även vid en överprövning av domstol. För att bestämmelsen alltid ska vara tillämplig hos Justitiekanslerns bör den utvidgas till att även gälla vid övervakningen
av Advokatsamfundets penningtvättstillsyn och för utförande av kontroller av denna.
Utredningen föreslår därför att sekretessen till skydd för enskild i verksamhet som avser tillsyn över och ingripanden mot advokater enligt 30 kap. 16 § OSL också ska gälla för uppgifter som Advokatsamfundet lämnar till Justitiekanslern med anledning av Justitiekanslerns uppdrag som övervakande myndighet i fråga om samfundets penningtvättstillsyn.
12.5. Penningtvättsförordningens regler om rapportering av misstänkta transaktioner
Utredningens bedömning: Möjligheten att låta advokater och
advokatbolag rapportera misstänkta transaktioner till Advokatsamfundet i stället för till finansunderrättelseenheten bör inte utnyttjas.
Möjligheten att begränsa undantaget från rapporterings- och uppgiftsskyldigheten vid rättslig rådgivning eller rättslig utredning bör inte utnyttjas. Begränsningar av undantaget från att vidta kundkännedomsåtgärder bör inte heller göras.
Av artikel 51.1 i penningtvättsförordningen framgår att medlemsstaterna kan tillåta att verksamhetsutövare får rapportera misstänkta transaktioner till självreglerande organ, som sedan vidarebefordrar informationen till finansunderrättelseenheten. Detta i stället för att direkt rapportera till finansunderrättelseenheten som övriga verksamhetsutövare gör.
Enligt nuvarande lagstiftning rapporterar advokater och advokatbolag, i likhet med övriga verksamhetsutövare, misstänkta transaktioner direkt till finansunderrättelseenheten. Lagstiftningens systematik och enhetlighet talar därför för att rapporteringen även i fortsättningen ska ske direkt till finansunderrättelseenheten. Ett skäl för att låta den primära rapporteringen gå till Advokatsamfundet i stället är att det skulle underlätta för advokater att upprätthålla skyldigheterna mot sina klienter, så som tystnadsplikt, oberoende ställning och lojalitet mot klienten. Advokatsamfundet skulle då kunna säkerställa att information inte lämnas som advokaten fått med anledning av ett rättsligt förfarande eller bedömning av klientens rättsliga
situation. Å andra sidan skulle det också medföra en administrativ börda för Advokatsamfundet. Sammantaget gör utredningen bedömningen att skälen för att ändra nuvarande ordning inte är så starka att de motiverar en ändring.
Utredningen bedömer därför att möjligheten att låta advokater och advokatbolag rapportera misstänkta transaktioner till Advokatsamfundet i stället för till finansunderrättelseenheten inte bör utnyttjas.
Av artikel 51.3 i penningtvättsförordningen framgår att medlemsstaterna får införa regler som begränsar undantaget från rapporterings- och informationsskyldigheten som advokater och andra oberoende jurister, revisorer samt skatterådgivare har vid rättslig rådgivning eller rättslig utredning. Medlemsstaterna får föreskriva att undantaget inte ska gälla om exempelvis advokaten eller revisorn har kännedom om att klienten söker juridisk rådgivning för att genomföra penningtvätt eller finansiering av terrorism. Även specifika typer av transaktioner som medför en särskilt hög risk för penningtvätt får omfattas av begränsningen.
Artikel 17.1 i penningtvättsförordningen innehåller en liknande valmöjlighet, som innebär att medlemsstaterna får begränsa det undantag från att vidta kundkännedomsåtgärder som advokater och andra oberoende jurister, revisorer samt skatterådgivare har vid rättslig rådgivning eller rättslig utredning. Medlemsstaterna får föreskriva att undantaget inte ska gälla om exempelvis advokaten eller revisorn har kännedom om att klienten söker juridisk rådgivning i syfte att genomföra penningtvätt eller finansiering av terrorism.
Det finns en risk för att exempelvis advokater och revisorer utnyttjas vid transaktioner som har till syfte att åstadkomma penningtvätt eller finansiering av terrorism. De aktuella regleringsmöjligheterna tar emellertid sikte på situationer där rådgivaren känner till att klienten vill begå penningtvättsbrott eller finansiera terrorism och söker rådgivning med anledning av detta. Att bistå med rådgivning i stället för rapportera till Finanspolisen i en sådan situation skulle kunna utgöra penningtvättsbrott och skulle definitivt strida mot exempelvis reglerna om god advokatsed. Utredningen bedömer att problematiken bland dessa yrkeskategorier inte är sådan att en reglering är nödvändig.
Möjligheten att begränsa undantagen från rapporterings- och uppgiftsskyldigheten och från att vidta kundkännedomsåtgärder vid rättslig rådgivning eller rättslig utredning bör därför inte utnyttjas.
12.6. Bestämmelser om tillsyn över och ingripanden mot advokater och advokatbolag
Utredningens förslag: Bestämmelserna om tillsyn över och ingri-
panden mot advokater och advokatbolag i penningtvättslagen ska föras över till den nya penningtvättslagen.
Som redogjorts för i avsnitt 12.2.2 innehåller kapitel 7 a i penningtvättslagen bestämmelser som rör tillsyn över och ingripanden mot advokater och advokatbolag. Sjätte penningtvättsdirektivet medger i likhet med fjärde penningtvättsdirektivet att tillsynen över advokater och advokatbolag sköts av ett självreglerande organ (artikel 29.3 i sjätte penningtvättsdirektivet). Regeringen bedömde att bestämmelserna i 7 a kap. penningtvättslagen var nödvändiga för att fullt ut genomföra fjärde penningtvättsdirektivet.11
Att låta ett självreglerande organ sköta tillsynen av verksamhetsutövare är ett nationellt val och det krävs därför särskilda bestämmelser i nationell rätt för att reglera de frågor som det aktualiserar. Utredningen gör bedömningen att de bestämmelser som nu finns i 7 a kap. penningtvättslagen behöver ha sin motsvarighet i den nya lagen för att tillsyn och ingripanden mot advokater och advokatbolag ska vara reglerat på ett tillfredsställande sätt.
Utredningen föreslår därför att bestämmelserna om tillsyn över och ingripanden mot advokater och advokatbolag i penningtvättslagen ska föras över till den nya penningtvättslagen.
13. Samarbete och informationsutbyte
13.1. Inledning
De finansiella systemen i världen blir alltmer sammanflätade. Penningtvätt och finansiering av terrorism sker gränsöverskridande och i bekämpandet av dessa brottsliga aktiviteter är samarbete inom och över nationsgränserna viktigt. Det finns ett behov av att stärka detta samarbete och säkerställa att det fungerar smidigt.
Sjätte penningtvättsdirektivet innehåller därför en relativt omfattande reglering av de nationella myndigheternas och andra aktörers samarbete med varandra och hur informationsutbyte ska ske. I detta kapitel redogör utredningen för artiklarna som berör samarbete, informationsutbyte och tillsynskollegier samt överväger hur de ska genomföras i svensk rätt. Kapitlet omfattar artiklarna 35–37 och 45–52.
13.2. Allmänna bestämmelser om samarbete
Utredningens bedömning: Svensk rätt uppfyller kraven i sjätte
penningtvättsdirektivets allmänna bestämmelser om samarbete.
De allmänna bestämmelserna om samarbete för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism består av tre delar (artikel 45 i sjätte penningtvättsdirektivet).
Den första delen handlar om medlemsstaternas skyldighet att säkerställa att det finns en samarbets- och samordningsmekanism för att genomföra politik och åtgärder på penningtvättsområdet (artikel 45.1). Den andra delen berör skyldigheten att säkerställa att uppgifter om verkligt huvudmannaskap kan tillhandahållas andra länder med nöd-
vändig skyndsamhet och utan avgift (artikel 45.2). Den tredje delen kräver att medlemsstaterna inte får förbjuda, eller föreskriva orimligt eller onödigt restriktiva villkor för, informationsutbyte eller bistånd mellan behöriga myndigheter (artikel 45.3). Begäran om information får som utgångspunkt exempelvis inte avslås på den grunden att det rör skattefrågor, att nationell rätt innebär sekretesskydd eller att det pågår en utredning i medlemsstaten. Bestämmelserna motsvarar vad som gällt sedan genomförandet av femte penningtvättsdirektivet.
Utredningen bedömer att kravet på en samarbets- och samarbetsmekanism uppfylls genom samordningsfunktionen, vars sammansättning och uppdrag framgår av 13–15 a §§ 2009 års förordning. Överväganden kring samordningsfunktionen finns i kapitel 7.
Skyldigheten att skyndsamt och avgiftsfritt tillhandahålla uppgifter om verkliga huvudmän till andra länder har gällt sedan femte penningtvättsdirektivet trädde i kraft i juni 2018. I svensk rätt har avgiftsfrågan reglerats i 4 kap. 3 § registerförordningen. Av den bestämmelsen framgår att Bolagsverket fastställer avgifter för prövning av begäran om utlämnande av uppgifter i registret och att avgiften inte får överstiga Bolagsverkets kostnader för åtgärden. Möjligheten att ta ut en avgift gäller vid Bolagsverkets prövning av begäran om utlämnande av uppgifter i registret. Bolagsverket kan vidare ge andra myndigheter direktåtkomst till registret. Myndigheter som medges direktåtkomst till registret ska utan dröjsmål på begäran tillhandahålla behöriga myndigheter och finansunderrättelseenheten inom EES uppgifter ur registret (3 kap. 5 § registerförordningen). Detta innebär att en svensk myndighet är skyldig att agera skyndsamt och inte får ta ut en avgift från en utländsk behörig myndighet eller finansunderrättelseenheten i samband med att uppgifter överlämnas dit från den svenska myndigheten.
Vid genomförandet av det femte penningtvättsdirektivet ansåg regeringen att svensk rätt uppfyllde direktivets krav.1 Kraven i sjätte penningtvättsdirektivet är likalydande. Utredningen gör med hänsyn till detta bedömningen att svensk rätt är förenlig med artikel 45.2 i sjätte penningtvättsdirektivet.
I arbetet med att bekämpa gränsöverskridande penningtvätt och finansiering av terrorism är internationellt samarbete och informationsutbyte vanligt förekommande för tillsynsmyndigheterna. Det har i tidigare lagstiftningsärenden angetts att det får förutsättas, även utan särskilda bestämmelser, att samtliga svenska tillsynsmyndigheter är
behjälpliga och samarbetar med sina utländska motsvarigheter.2 Det finns också ett flertal lagar på området som uttryckligen föreskriver samarbete och informationsutbyte, exempelvis 23 kap. 5 § lagen (2007: 528) om värdepappersmarknaden och 17 kap. 3 § försäkringsrörelselagen (2010:2043). Det går således att utgå ifrån att svenska myndigheter samarbetar och utbyter information med utländska myndigheter om inte sekretess hindrar detta.
Informationsskyldigheten enligt direktivet omfattar till stor del uppgifter som kan vara sekretessbelagda (30 kap. 4 och 23 §§ OSL). Svenska myndigheters möjligheter att lämna ut sekretessbelagda uppgifter till en utländsk motsvarighet framgår av 8 kap. 3 § OSL. Sekretessbelagda uppgifter får enligt bestämmelsen inte röjas för en utländsk myndighet eller en mellanfolklig organisation, om inte utlämnande sker i enlighet med särskild föreskrift i lag eller förordning, eller uppgiften i motsvarande fall skulle få lämnas ut till en svensk myndighet och det enligt den utlämnande myndighetens prövning står klart att det är förenligt med svenska intressen att uppgiften lämnas till den utländska myndigheten eller den mellanfolkliga organisationen.
Även utan uttryckliga bestämmelser om samarbete och utbyte av information har en tillsynsmyndighet goda möjligheter att lämna uppgifter till utländska myndigheter i den utsträckning som olika EU-direktiv föreskriver det (se 8 kap. 3 § OSL och prop. 2006/07:115 s. 516). I sammanhanget kan framhållas att en prövning om en uppgift omfattas av sekretess alltid ska göras i det enskilda fallet.
Sekretessen har till syfte att skydda uppgifter av känslig karaktär, vilket enligt utredningens mening får anses vara en godtagbar undantagssituation enligt punkten b) i artikel 45.3 i sjätte penningtvättsdirektivet. I många fall kommer uppgifter dock kunna lämnas ut med stöd av 8 kap. 3 § OSL. Utöver bestämmelserna om sekretess finns det i svensk rätt inte några särskilda bestämmelser som förbjuder eller föreskriver orimliga eller onödigt restriktiva villkor för informationsutbyte eller bistånd mellan tillsynsmyndigheterna och behöriga myndigheter i andra medlemsstater.
Sammanfattningsvis bedömer utredningen att svensk rätt uppfyller sjätte penningtvättsdirektivets krav även i denna del.
13.3. Kommunikation av förteckningen över de behöriga myndigheterna
Utredningens bedömning: Lagstiftningsåtgärder är inte nödvän-
diga för att genomföra sjätte penningtvättsdirektivets bestämmelser om kommunikation av förteckningen över de behöriga myndigheterna.
Som ett led i att underlätta och främja ett effektivt samarbete och informationsutbyte är medlemsstaterna skyldiga att lämna en förteckning över och kontaktuppgifter till behöriga myndigheter (artikel 46 i sjätte penningtvättsdirektivet). Uppgifterna ska lämnas till kommissionen och Amla.
Informationen som ska kommuniceras är en förteckning innehållande namn och kontaktuppgifter till tillsynsmyndigheter på penningtvättsområdet, kontaktuppgifter till finansunderrättelseenheten och en förteckning över andra behöriga nationella myndigheter (artikel 46.1).
Av kontaktuppgifterna ska framgå en ansvarig kontaktperson med namn och ställning samt e-post och telefonnummer till denne (artikel 46.2). Medlemsstaterna är också skyldiga att hålla uppgifterna uppdaterade vid förändringar (artikel 46.3). Amla kommer att offentliggöra och publicera ett register över myndigheterna i artikel 46.1 på sin webbplats för att underlätta informationsutbytet mellan nationella myndigheter (artikel 46.4). Uppgifterna kommer också användas av Amla vid kontakter med nämnda myndigheter.
Bestämmelserna motsvarar vad som gällt sedan genomförandet av femte penningtvättsdirektivet. Redan i dag lämnas alltså de uppgifter som efterfrågas till kommissionen. Några lagstiftningsåtgärder har inte bedömts nödvändiga för att så ska ske. Den enda förändringen sjätte penningtvättsdirektivet innebär är att informationen nu också ska lämnas till Amla. Eftersom det är fråga om en engångsrapportering och regeringen företräder Sverige internationellt bedömer utredningen att uppgifterna kan lämnas till kommissionen och Amla av regeringen.
Utredningen bedömer mot denna bakgrund att bestämmelserna i direktivet kan genomföras utan lagstiftningsåtgärder.
13.4. Samarbete med Amla
Utredningens förslag: Det ska införas en bestämmelse om tillsyns-
myndigheternas samarbete och informationsutbyte med Amla.
Utredningens bedömning: Sjätte penningtvättsdirektivets bestäm-
melser om samarbete och informationsutbyte med Amla bör för Finanspolisen genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag.
Av artikel 47 i sjätte penningtvättsdirektivet följer att finansunderrättelseenheten och tillsynsmyndigheter ska samarbeta med Amla och tillhandahålla Amla alla uppgifter som är nödvändiga för att myndigheten ska kunna fullgöra sitt uppdrag enligt sjätte penningtvättsdirektivet, penningtvättsförordningen och Amla-förordningen.
Rörelselagarna på finansmarknadsområdet innehåller bestämmelser om att Finansinspektionen, i egenskap av tillsynsmyndighet, ska samarbeta och utbyta information med andra behöriga myndigheter och myndigheter och institutioner inom EU. För övriga tillsynsmyndigheter saknas sådana bestämmelser. När Amla nu inrättas behöver det införas bestämmelser om samarbete och informationsutbyte med Amla. Sådana bestämmelser kan införas på olika sätt. Ett alternativ är att komplettera rörelselagarna på finansmarknadsområdet med en skyldighet att samarbeta och utbyta information med Amla och att införa nya bestämmelser med motsvarande innebörd i övriga rörelselagar. Ett annat alternativ är att införa en gemensam bestämmelse för samtliga tillsynsmyndigheter i den nya penningtvättslagen. Det första alternativet skulle medföra ett stort antal lagändringar och inte underlätta tillämpningen. Utredningen bedömer därför att det är lämpligast att införa en gemensam bestämmelse för tillsynsmyndigheterna i den nya penningtvättslagen.
Utredningen föreslår alltså att det ska införas en bestämmelse som anger att tillsynsmyndigheterna ska samarbeta med Amla i den utsträckning som följer av artikel 47 i sjätte penningtvättsdirektivet.
Även finansunderrättelseenheten ska samarbeta och utbyta information med Amla. Finanspolisens skyldighet att samarbeta med andra finansunderrättelseenheter framgår av 17 e § 2009 års förordning. Det framstår därför som lämpligt att Finanspolisens skyldighet att samarbeta och utbyta information med Amla också regleras i förordning.
Utredningen bedömer därmed att Finanspolisens skyldighet att samarbeta och utbyta information med Amla bör regleras i föreskrifter på lägre nivå än lag. Sådana föreskrifter faller enligt utredningens uppfattning inom regeringens restkompetens enligt 8 kap. 7 § regeringsformen. Därmed behöver det inte införas någon bestämmelse om föreskriftsrätt för regeringen.
13.5. Samarbete som rör kreditinstitut
Utredningens bedömning: Sjätte penningtvättsdirektivets be-
stämmelse som medför en skyldighet för Finansinspektionen att lämna in en årsrapport om samarbetet och informationsutbytet mellan myndigheter bör regleras i föreskrifter på lägre nivå än lag.
I övrigt föranleder bestämmelserna om samarbete som rör kreditinstitut inte några lagstiftningsåtgärder.
13.5.1. Samarbete mellan finansiella tillsynsmyndigheter, finansunderrättelseenheten och tillsynsmyndigheter för kreditinstitut
Medlemsstaterna ska säkerställa att finansiella tillsynsmyndigheter, finansunderrättelseenheten och myndigheter som utövar tillsyn över kreditinstitut enligt andra regelverk än det penningtvättsrättsliga fungerar i nära samarbete med varandra inom sina ansvarsområden och ger varandra uppgifter som är relevanta för att de ska kunna fullgöra sina respektive uppdrag. Samarbetet och informationsutbytet ska inte inkräkta på pågående utredningar och rättsliga förfaranden eller påverka tystnadsplikten i artikel 50.1 (artikel 48.1).
I Sverige ska alltså Finansinspektionen, som är finansiell tillsynsmyndighet och utövar tillsyn över kreditinstitut, och Finanspolisen, som är finansunderrättelseenhet, ha ett nära samarbete och informationsutbyte. Under År 2020 slöts en överenskommelse om ett operativt samarbete mellan Finansinspektionen och Polismyndigheten. Syftet med samarbetet är att bidra till att öka respektive myndighets förmåga att motverka penningtvätt och finansiering av terrorism. Samarbetet innebär bland annat att Finansinspektionen bistår Polismyndigheten med finansiell kompetens och delar information från tillsynen som
enskilda företags affärsmodeller, ägarstrukturer och kunder liksom analyser av sektorer och transaktionsflöden vilket underlättar polisens arbete. Polismyndigheten delar i sin tur att underrättelser om aktuella penningtvätts- och terrorismfinansieringsupplägg och information om särskilt utsatta företag eller sektorer. Information som Finansinspektionen använder för att rikta särskilda tillsynsinsatser. Arbetet leds av en gemensam arbetsgrupp som träffas löpande för att på så sätt höja myndigheternas gemensamma förmåga och möjliggöra koordinerade insatser.3 Samarbete och informationsutbyte mellan myndigheterna sker också inom ramen för samordningsfunktionen och i samverkan enligt 4 a kap. i penningtvättslagen. Samverkan mellan myndigheter är möjlig även enligt den nya penningtvättslagen.
Utredningen bedömer att samarbetet mellan Finansinspektionen och Finanspolisen uppfyller kraven i artikel 48.1 och att lagstiftningsåtgärder inte är nödvändiga för att säkerställa fortsatt samarbete och informationsutbyte.
13.5.2. Underrättelse om svagheter i kontrollsystemet
Av artikel 48.2 i sjätte penningtvättsdirektivet följer att finansiella tillsynsmyndigheter är skyldiga att underrätta Eba och den myndighet som utövar tillsyn över kreditinstitut enligt kapitaltäckningsdirektivet4om svagheter i det interna kontrollsystemet i förhållande till penningtvätt och terrorismfinansiering och ett kreditinstituts tillämpning av kraven i penningtvättsförordningen som väsentligt ökar de risker som ett kreditinstitut utsätts eller kan utsättas för. I händelse av potentiellt ökad risk ska finansiella tillsynsmyndigheter kunna ha kontakt med den myndighet som utövar tillsyn över institutet enligt kapitaltäckningsdirektivet och utarbeta en gemensam bedömning som ska meddelas Eba. Amla ska också underrättas om sådana meddelanden.
Finansinspektionen är finansiell tillsynsmyndighet och tillsynsmyndighet enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag och lagen (2014:966) om kapitalbuffertar, som huvudsakligen
3 Se http://www.fi.se/sv/publicerat/nyheter/2020/finansinspektionen-och-polisen-okarsamarbetet-for-att-bekampa-penningtvatt/ (hämtat 23 februari 2023). 4 Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om särskild tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 006/48/EG och 2006/49/EG.
genomför kapitaltäckningsdirektivet. Eftersom Finansinspektionen innehar båda rollerna behövs ingen reglering om samarbete tillsynsmyndigheterna emellan. Finansinspektionen ska alltså omedelbart informera Eba om svagheter i ett kreditinstituts interna kontrollsystem.
Med kreditinstitut avses ett företag vars verksamhet består i att från allmänheten ta emot insättningar eller andra återbetalbara medel och att bevilja krediter för egen räkning. Under vissa förutsättningar omfattas också handel för egen räkning och garantigivning avseende finansiella instrument och placering av finansiella instrument med ett fast åtagande (artikel 2.5 penningtvättsförordningen som hänvisar till definitionen i artikel 4.1.1. i tillsynsförordningen5). Även ett kreditinstituts filialer belägna inom EU omfattas av definitionen oavsett om huvudkontoret finns inom EU eller i tredjeland. I svensk rätt regleras kreditinstitut som omfattas av definitionen i penningtvättsförordningen i lagen om bank- och finansieringsrörelse och lagen om värdepappersmarknaden. Av lagen om bank- och finansieringsrörelse framgår att Finansinspektionen ska, i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen, i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med exempelvis Eba (13 kap. 6 a §).
Genom denna skyldighet bedömer utredningen att Finansinspektionen också är skyldig att underrätta Eba om penningtvättsrelaterade svagheter i det interna kontrollsystemet som medför väsentliga risker för kreditinstitut. Sådan rapportering kan ske genom Ebas centrala databas för bekämpande av penningtvätt och terrorismfinansiering, Eureca. Sammantaget bedömer utredningen därmed att det saknas behov av någon ytterligare lagreglering till följd av artikel 48.2.
13.5.3. Underrättelse om omotiverad vägran att ingå affärsförbindelse
Medlemsstaterna ska också säkerställa att myndigheterna som getts ansvar för efterlevnaden av betalkontodirektivet6 och andra betaltjänstdirektivet7 underrättas av finansiella tillsynsmyndigheter om ett kredit-
5 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/ 2012. 6 Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/92/EU av den 23 juli 2014 om jämförbarhet för avgifter som avser betalkonto, byte av betalkonto och tillgång till betalkonto med grundläggande funktioner. 7 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2366 av den 25 november 2015 om betaltjänster på den inre marknaden, om ändring av direktiven 2002/65/EG, 2009/110/EG och 2013/36/EU samt förordning (EU) nr 1093/2010 och om upphävande av direktiv 2007/64/EG.
institut har vägrat att ingå en affärsförbindelse men den dokumenterade kundkännedomen inte motiverar en sådan vägran (artikel 48.3). Syftet är att minska de oavsiktliga följderna av krav gällande bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism. En sådan oavsiktlig följd är att kreditinstitut kan välja att avsluta eller begränsa sina affärsförbindelser med kunder eller kategorier av kunder för att undvika risker i stället för att ta itu med dem.
Den typen av riskundvikande strategier kan försvaga regelverket för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och leda till att färre misstänkta transaktioner upptäcks, eftersom de berörda kunderna då i stället måste förlita sig på mindre säkra och oreglerade betalningskanaler för att tillgodose sina ekonomiska behov. Samtidigt kan omfattande riskundvikande strategier i banksektorn leda till att vissa kategorier av enheter eller kunder inte längre har möjlighet att göra betalningar. De finansiella tillsynsmyndigheterna är de som har bäst möjlighet att identifiera situationer där kreditinstitut har vägrat ingå en affärsförbindelse trots att man kan ha varit skyldig att göra det enligt den nationella lag som införlivar betalkonto- och betaltjänstdirektiven och utan motivering i dokumenterade åtgärder för kundkännedom.
Betalkontodirektivet och andra betaltjänstdirektivet genomförs i svensk rätt huvudsakligen genom lagen (2010:751) om betaltjänster. Finansinspektionen utövar tillsyn enligt betaltjänstlagen (8 kap. 1 §). Finansinspektionen är också finansiell tillsynsmyndighet. Om Finansinspektionen i egenskap av finansiell tillsynsmyndighet får reda på att ett kreditinstitut har vägrat att ingå en affärsförbindelse trots att den dokumenterade kundkännedomen inte motiverar detta kommer detta också till Finansinspektionens kännedom i egenskap av tillsynsmyndighet enligt betaltjänstlagen.
Utredningen bedömer därför att Finansinspektionen får tillgång till den information sjätte penningtvättsdirektivets bestämmelse avser och att det därför inte behöver införas bestämmelser om detta. I Betalningsutredningens betänkande Staten och betalningarna, SOU 2023:16, föreslås vissa ändringar i betaltjänstlagen. Utredningen bedömer inte att dessa ändringar, om de genomförs, medför någon annan slutsats. Sammanfattningsvis är några lagstiftningsåtgärder därför inte nödvändiga för att genomföra direktivets artikel 48.3.
13.5.4. Samarbete mellan finansiella tillsynsmyndigheter och resolutionsmyndigheter
Medlemsstaterna ska säkerställa att finansiella tillsynsmyndigheter samarbetar med resolutionsmyndigheter eller utsedd myndighet som hanterar insättningsgarantisystemet (artikel 48.4). Finansinspektionen är som tidigare nämnt finansiell tillsynsmyndighet. Riksgäldskontoret är resolutionsmyndighet och garantimyndighet, det vill säga den myndighet som handlägger frågor om insättningsgarantin (1 kap. 3 § lagen [2015:1016] om resolution och 1 § förordningen [2007:1447] med instruktion för Riksgäldskontoret).
Samarbetet är nödvändigt för att hitta en balans mellan målet att förhindra penningtvätt med målet att skydda den finansiella stabiliteten och insättarna enligt insättningsgarantidirektivet8 och krishanteringsdirektivet9.
Att Finansinspektionen och Riksgäldskontoret ska samarbeta och utbyta information framgår tydligt av såväl 28 kap. 5 § lagen (2015: 1016) om resolution som 17 b § lagen (1995:1571) om insättningsgaranti. Bestämmelserna anger att Riksgäldskontoret och Finansinspektionen ska, i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen, samarbeta och utbyta information med varandra, motsvarande myndigheter inom EES och Eba.
Utredningen bedömer därmed att svensk rätt uppfyller kraven på samarbete och informationsutbyte som ställs i artikel 48.4 och att ytterligare reglering inte behövs.
13.5.5. Rapportering och riktlinjer
Finansiella tillsynsmyndigheter ska lämna en årsrapport till Amla om sitt samarbete med andra myndigheter (artikel 48.5).
Finansinspektionen ska följaktligen lämna in en årlig rapport om samarbetet och informationsutbytet med andra myndigheter. En sådan skyldighet bör enligt utredningens bedömning regleras. Med hänsyn till bestämmelsens karaktär bedömer utredningen att den bör genom-
8 Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/49/EU av den 16 april 2014 om insättningsgarantisystem. 9 Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012.
föras i föreskrifter på lägre nivå än lag. Sådana föreskrifter faller enligt utredningens uppfattning inom regeringens restkompetens enligt 8 kap. 7 § regeringsformen. Därmed behöver det inte införas någon bestämmelse om föreskriftsrätt för regeringen.
Amla ska, i samråd med Eba, utfärda riktlinjer om samarbete mellan finansiella tillsynsmyndigheter och de myndigheter som avses i 48.2– 48.4, det vill säga myndigheter som utövar tillsyn över kreditinstitut enligt kapitaltäckningsdirektivet, betalkontodirektivet och andra betaltjänstdirektivet samt resolutions- och garantimyndigheter. Riktlinjerna ska också innefatta finansunderrättelseenhetens nivå av inblandning i sådant samarbete (artikel 48.6). Artikel 48.6 riktar sig till Amla och föranleder därför inga lagstiftningsåtgärder.
13.6. Samarbete som rör revisorer
Utredningens bedömning: Bestämmelsen om skyldigheten för
Revisorsinspektionen, Finansinspektionen och Finanspolisen att samverka i frågor som rör revisorer bör genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag.
Skyldigheten att samarbeta och utbyta information bör inte gälla då sådant samarbete skulle inkräkta på en pågående utredning, undersökning eller ett straff- eller förvaltningsrättsligt förfarande.
Genom sjätte penningtvättsdirektivet har det tillkommit bestämmelser beträffande samarbete som rör revisorer, se artikel 49. Amla kommer att utarbeta riktlinjer om hur samarbetet ska gå till.
Medlemsstaterna ska säkerställa att tillsynsmyndigheter med ansvar för revisorer och myndigheter som övervakar självreglerande organ, deras finansunderrättelseenhet och myndigheterna med behörighet att utöva tillsyn över revisorer och revisionsföretag fungerar i nära samarbete med varandra inom sina ansvarsområden och ger varandra uppgifter som är relevanta för att de ska kunna fullgöra sina respektive uppdrag. Konfidentiell information som utbyts enligt artikeln ska användas av de myndigheterna enbart för att utöva sina funktioner inom ramen för direktivet eller vissa specificerade unionsakter och i samband med administrativa och rättsliga förfaranden med specifik koppling till utövandet av dessa funktioner (artikel 49.1).
Medlemsstaterna får förbjuda de myndigheter som avses i artikel 49.1 att samarbeta när sådant samarbete, inbegripet utbytet av information, skulle inkräkta på en pågående utredning, undersökning eller ett straffrättsligt eller förvaltningsrättsligt förfarande i den medlemsstat där myndigheterna är belägna (artikel 49.2).
Revisorers rådgivning och intyganden kan utnyttjas i upplägg för penningtvätt och finansiering av terrorism. Genom revisorns arbete kan kriminella uppnå legitimitet för illegala transaktioner och få falska underlag eller fakturor att framstå som korrekta. Revisorer har vidare genom sin insyn i bolagen en god möjlighet att upptäcka misstänkt penningtvätt. Vid misstanke om sådan brottslighet rapporterar revisorn till Finanspolisen. Sammanfattningsvis har revisorerna en viktig roll i bekämpandet av penningtvätt och terrorismfinansiering.
Revisorsinspektionen är tillsynsmyndighet för revisorer och behörig myndighet enligt EU:s revisorsförordning för tillsyn över revisorer och revisionsföretag (1 § andra stycket 2 och 9 förordningen [2007:1077] med instruktion för Revisorsinspektionen). Av EU:s revisorsförordning följer också att det ska finnas en tillsynsmyndighet för företag av allmänt intresse i fråga om revision, vilket i Sverige är Finansinspektionen (3 § lagen [2016:429] om tillsyn över företag av allmänt intresse i fråga om revision). Finansinspektionen utövar enligt den lagen tillsyn över bland annat att de aktuella företagen följer reglerna om att inrätta ett revisionsutskott och tillämpa ett förfarande för val av revisor enligt revisorsförordningen samt inte har samma revisor under längre period än vad som är tillåtet (rotationskravet) och inte entledigar en revisor utan saklig grund. Finansinspektionen har däremot inte ansvar för, eller utövar tillsyn över, de revisorer eller revisionsföretag som företagen av allmänt intresse väljer. Utifrån Finansinspektionens kompetens i fråga om tillsyn och revision bedömer utredningen att myndighetens medverkan vore värdefull för samverkan. Detta oaktat att direktivet inte explicit kräver det. Vidare är Finanspolisen finansunderrättelseenhet. I Sverige finns inget självreglerande organ för revisorer. Samtliga ovan nämnda myndigheter ska alltså enligt direktivet fungera i ett nära samarbete och ge varandra uppgifter så att de kan fullgöra sina uppdrag.
I samarbetsfunktionen kan myndigheterna endast dela information som inte är sekretessbelagd. Revisorsinspektionen omfattas inte av lagen (2016:774) om uppgiftsskyldighet vid samverkan mot viss organiserad brottslighet. De nuvarande reglerna om samverkan enligt
4 a kap. penningtvättslagen möjliggör informationsdelning av sekretessbelagd information mellan myndigheterna. Dessa förs beträffande myndigheter över till den nya penningtvättslagen. Informationsutbytet i samverkan är emellertid begränsat till att ske under vissa angivna förutsättningar. Genom artikel 49 i direktivet tillåts informationsutbyte i större utsträckning. Bestämmelsen i direktivet innebär att myndigheterna kan dela sekretessbelagd och ärendespecifik information som underlättar respektive myndighets uppdrag.
Bestämmelser om samarbete och informationsutbyte för Finanspolisen finns i 2009 års förordning. Förordningen med instruktion för Finansinspektionen innehåller också bestämmelser om samverkan och samarbete. Det framstår därför enligt utredningens bedömning som systematiskt lämpligt att reglera även denna samverkan i föreskrifter på lägre nivå än lag. Sådana föreskrifter faller enligt utredningens uppfattning inom regeringens restkompetens enligt 8 kap. 7 § regeringsformen. Därmed behöver det inte införas någon bestämmelse om föreskriftsrätt för regeringen.
Myndigheterna hanterar information som ingår i pågående förundersökningar om brott och utredningar i tillsynsärenden samt pågående straffrättsliga och förvaltningsrättsliga mål. I vissa fall skulle informationsutbyte med andra myndigheter då kunna utgöra en risk för att undersökningen eller utredningen äventyras. Sjätte penningtvättsdirektivet innehåller därför en möjlighet för medlemsstaterna att föreskriva att myndigheterna inte ska vara skyldiga att samarbeta om samarbetet inkräktar på en pågående utredning, undersökning eller rättsligt förfarande (artikel 49.2). Det bör finnas en ventil för myndigheterna att kunna underlåta att lämna ut information om det skulle vara skadligt för till exempel ett pågående tillsynsärende.
Utredningen bedömer därför att undantaget i 49.2 bör utnyttjas och att myndigheterna därmed inte ska vara skyldiga att samarbeta och utbyta information om sådant samarbete skulle inkräkta på en pågående utredning, undersökning eller ett straff- eller förvaltningsrättsligt förfarande.
Andra stycket i artikel 49.1 innehåller även användarbegränsning som anger under vilka förutsättningar myndigheterna får använda informationen de fått tillgång till. Uttryckliga sådana regler finns för information från andra medlemsstater (se exempelvis 9 kap. 2 § OSL med hänvisningar), men inte för interna svenska förhållanden. Som utgångspunkt får sekretessbelagd information hos en myndighet dock
inte röjas för andra myndigheter eller till andra delar av samma myndighet om den innehåller självständiga verksamhetsgrenar (8 kap. 1 och 2 § OSL). För att andra myndigheter än den myndighet som mottagit informationen enligt artikel 49 ska få del av informationen krävs att en sekretessbrytande regel är tillämplig. I den mån det finns en sådan uppgiftsskyldighet beror det på att myndigheten har ett legitimt behov att ta del av informationen. Myndighetens behov är då förenligt med sjätte penningtvättsdirektivets syfte, att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism.
Utredningen bedömer därför att det inte finns behov av någon bestämmelse som begränsar i vilken utsträckning en svensk myndighet får använda information den fått från en annan svensk myndighet.
13.7. Utbyte av information som rör kreditinstitut och finansiella institut mellan enheter som är bundna av tystnadsplikt
Utredningens bedömning: Svensk rätt uppfyller sjätte penning-
tvättsdirektivets krav vid utbyte av information mellan enheter som är bundna av tystnadsplikt.
Artikel 50 innehåller bestämmelser som rör samarbetet mellan myndigheter som har tillsyn över kreditinstitut och finansiella institut och andra myndigheter som omfattas av tystnadsplikt.
Medlemsstaterna ska kräva att alla personer som arbetar eller som har arbetat för finansiella tillsynsmyndigheter samt revisorer och experter som är verksamma för finansiella tillsynsmyndigheters räkning ska vara bundna av tystnadsplikt. Konfidentiell information som dessa personer erhåller i tjänsten får endast röjas i sammandrag eller i sammanställning på ett sätt som gör att det är omöjligt att identifiera enskilda kreditinstitut och finansiella institut (artikel 50.1).
Tystnadsplikten får inte utgöra hinder för utbyte av information mellan finansiella tillsynsmyndigheter, inom en medlemsstat eller i olika medlemsstater, inbegripet Amla. Tystnadsplikten får inte heller utgöra hinder för informationsutbyte mellan finansiella tillsynsmyndigheter och finansunderrättelseenheten eller med ECB (artikel 50.2).
Alla myndigheter som tar emot konfidentiell information enligt artikel 50.2 ska endast använda denna information för att fullgöra sina skyldigheter enligt detta direktiv eller enligt andra lagstiftningsakter inom ramen för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism, tillsynsreglering och tillsyn över kreditinstitut och finansiella institut (artikel 50.3).
Vad gäller punkten 1 om tystnadsplikt gäller i Sverige offentlighetsprincipen, som innebär att allmänheten och massmedierna ska ha insyn i det allmännas verksamhet. Principen kommer till uttryck på olika sätt, bland annat genom yttrande- och meddelarfrihet för tjänstemän och genom allmänna handlingars offentlighet.
Rätten att ta del av allmänna handlingar får enligt 2 kap. 2 § första stycket tryckfrihetsförordningen begränsas endast om det krävs med hänsyn till vissa intressen, bl.a. myndigheters verksamhet för inspektion, kontroll eller annan tillsyn, intresset av att förebygga eller beivra brott, det allmännas ekonomiska intresse samt skyddet för enskildas personliga och ekonomiska förhållanden. Av andra stycket följer att en sådan begränsning ska anges noga i en bestämmelse i en särskild lag eller, om det anses lämpligare i ett visst fall, i en annan lag som den särskilda lagen hänvisar till. Den särskilda lag som avses i 2 kap. 2 § andra stycket tryckfrihetsförordningen är OSL. Rätten att ta del av allmänna handlingar får begränsas av bestämmelser om sekretess. Sekretess innebär ett förbud att röja uppgift vare sig det sker muntligen eller genom att allmän handling lämnas ut eller det sker på annat sätt (1 kap. 1 § OSL). En bestämmelse om sekretess innebär därmed inte bara handlingssekretess för de handlingar som omfattas av bestämmelsen utan även tystnadsplikt för de personer som har en skyldighet att följa den. I det avseendet innebär sekretessbestämmelserna en begränsning av den grundlagsstadgade yttrandefriheten. Förbud att röja eller utnyttja sekretessbelagd uppgift gäller, utöver myndigheter, för en person som fått kännedom om uppgiften genom att för det allmännas räkning delta i en myndighets verksamhet på grund av anställning eller uppdrag hos myndigheten, på grund av tjänsteplikt, eller på annan liknande grund (2 kap. 1 § OSL). Även utomstående experter som rådfrågats av en myndighet utan att något egentligt uppdragsavtal föreligger omfattas.10 Om det inte framgår uttryckligt av lag har emellertid rätten enligt tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen
10 Ahlström, Offentlighets- och sekretesslag (2009:400), 2 kap. 1 §, Lexino 2023-03-07 (JUNO).
att meddela och offentliggöra uppgifter företräde framför tystnadsplikten.
I Finansinspektionens verksamhet som består i tillståndsgivning eller tillsyn över bank- och kreditväsendet, värdepappersmarknaden eller försäkringsväsendet gäller sekretess för uppgift om affärs- eller driftförhållanden hos den som myndighetens verksamhet avser, om det kan antas att denne lider skada om uppgiften röjs, och för uppgift om ekonomiska eller personliga förhållanden för annan som har trätt i affärsförbindelse eller liknande förbindelse med den som myndighetens verksamhet avser (30 kap. 4 § OSL). Det gäller också sekretess för verksamhet som består i övervakning eller kontroll för sådan uppgift om en enskilds ekonomiska eller personliga förhållanden som på begäran har lämnats av någon som är skyldig att lämna uppgifter till myndigheten, om övervakningen eller kontrollen sker enligt vissa angivna lagar på finansmarknadsområdet (30 kap. 6 § OSL). För uppgifter en svensk myndighet fått på grund av internationella överenskommelser finns det också en sekretessbestämmelse som skyddar informationen. Den gäller även Finansinspektionen, när inspektionen fått uppgifter från en utländsk myndighet eller ett utländskt organ enligt något annat avtal, om regeringen meddelar föreskrifter om sekretess (30 kap. 7 § OSL). Det råder då absolut sekretess för uppgifterna.
I Finansinspektionens tillsyn över efterlevnaden av penningtvättslagen gäller vidare sekretess för uppgift i en anmälan eller utsaga om överträdelse av bestämmelse som gäller för den som myndighetens verksamhet avser, om uppgiften kan avslöja anmälarens identitet (30 kap. 23 a § OSL). Det innebär att de personer som på grund av anställning eller uppdrag har fått kännedom om sådana uppgifter i Finansinspektionens tillsynsverksamhet redan omfattas av ett förbud att röja eller utnyttja uppgifterna.
Enligt utredningens bedömning uppfyller svensk rätt redan de krav på tystnadsplikt för de personer som arbetar eller har arbetat vid Finansinspektionen som direktivet kräver. I fråga om uppgift om ekonomiska eller personliga förhållanden för någon som har trätt i affärsförbindelse eller liknande förbindelse med den som tillsynen avser och uppgift som kan avslöja identiteten för den som anmält en överträdelse av penningtvättsregelverket är dessutom rätten att meddela och offentliggöra sådana uppgifter enligt tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen inskränkt (30 kap. 30 § OSL).
Vad gäller punkten 2 om informationsutbyte kan det konstateras att vissa av de uppgifter som avses i direktivet kan vara skyddade av sekretess hos Finansinspektionen (30 kap. 4 § OSL). En svensk myndighets möjlighet att lämna ut sekretessbelagda uppgifter till en utländsk myndighet regleras i 8 kap. 3 § OSL, som redogjorts för ovan.
Enligt flera rörelselagar på finansmarknadsområdet ska Finansinspektionen samarbeta och utbyta information med bland annat behöriga myndigheter i andra medlemsstater (se exempelvis 13 kap. 6 a § lagen om bank- och finansieringsrörelse). Samarbetsskyldigheten innebär bland annat en möjlighet att för den utländska myndighetens räkning utföra utredningar på plats hos en aktör i Sverige (se t.ex. 13 kap. 6 a, 7 och 8 §§ lagen om bank- och finansieringsrörelse). I samband med genomförandet av femte penningtvättsdirektivet infördes också skyldigheter för Finansinspektionen att samarbeta och utbyta information med andra behöriga myndigheter och ECB i den utsträckning Sveriges medlemskap i EU kräver i de rörelselagar på finansmarknadsområdet som inte tidigare innehöll en sådan skyldighet. Så skedde också i ett antal lagar, bland annat lagen (1996: 1006) om valutaväxling och annan finansiell verksamhet och lagen (2014:275) om viss verksamhet med konsumentkrediter. I andra lagar förtydligades vilka institutioner samarbetet och informationsutbytet avsåg. Informationsutbytet mellan Finansinspektionen och Finanspolisen redogörs för i avsnitt 13.5.1.
Sjätte penningtvättsdirektivets regler överensstämmer i denna del med vad som gällt enligt tidigare direktiv. Med hänsyn till detta och de åtgärder som tidigare vidtagits för att genomföra direktiven bedömer utredningen att svensk rätt redan uppfyller de krav som sjätte penningtvättsdirektivet ställer.
Vad sedan gäller punkten 3 om användning av mottagen information som omfattas av tystnadsplikten gör utredningen följande överväganden. Sekretess gäller för uppgift som en myndighet har fått från ett utländskt organ på grund av en bindande EU-rättsakt eller ett av EU ingånget eller av riksdagen godkänt avtal med en annan stat eller med en mellanfolklig organisation om det kan antas att Sveriges möjlighet att delta i det internationella samarbete som avses i rättsakten eller avtalet försämras om uppgiften röjs (15 kap. 1 a § OSL). Motsvarande sekretess gäller för uppgift som en myndighet har inhämtat i syfte att överlämna den till ett utländskt organ i enlighet med en
sådan rättsakt eller ett sådant avtal. Med uttrycket bindande EUrättsakt avses förordningar, direktiv och beslut.11
Sekretessbestämmelsen blir därmed tillämplig på en uppgift som Finansinspektionen har mottagit på grund av direktivet. Detta innebär att det ankommer på Finansinspektionen att göra en bedömning av vilka konsekvenser ett röjande skulle kunna antas få för det fortsatta samarbetet.12 Det förhållandet att det uttryckligen anges i direktivet att uppgifter inte ska vara möjliga att sprida annat än vid vissa specifikt angivna situationer torde i praktiken innebära att det kan antas att det internationella samarbetet skulle försämras om Finansinspektionen använde uppgifterna i strid med direktivet.
Om sekretess enligt 15 kap. 1 a § OSL gäller, får de sekretessbrytande bestämmelserna i 10 kap. 15–27 §§ och 28 § första stycket samma lag inte tillämpas. Detta innebär att möjligheterna att använda uppgifter som omfattas av sekretess på annat sätt än för att fullgöra sina skyldigheter i fråga om bekämpningen av penningtvätt och finansiering av terrorism, tillsynsreglering och tillsyn över kreditinstitut och finansiella institut är starkt begränsade.
I rent svenska förhållanden, i fråga om informationsutbyte mellan svenska myndigheter, finns ingen motsvarande bestämmelse. Utredningen hänvisar i detta avseende till övervägandena i avsnitt 13.6 och gör samma bedömning även här. Utredningen bedömer således att någon bestämmelse om användarbegränsningar mellan svenska myndigheter inte behöver införas.
Enligt utredningens mening uppfyller svensk rätt sammantaget därmed redan de krav som artikel 50 i sjätte penningtvättsdirektivet ställer och det saknas därför behov av ytterligare lagreglering.
13.8. Utbyte av information mellan tillsynsmyndigheter och med andra myndigheter
Utredningens bedömning: Bestämmelsen informationsutbyte
mellan tillsynsmyndigheter, myndigheter som övervakar självreglerande organ, myndigheter som ansvarar för tillsyn över finansmarknaderna och över tillsyn av revisorer och revisionsföretag samt
11Prop. 2012/13:192 s. 31. 12Prop. 2012/13:192 s. 44.
deras utländska motsvarigheter kan genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag.
Möjligheten i sjätte penningtvättsdirektivet att ytterligare reglera informationsutbytet mellan å ena sidan Finansinspektionen och å andra sidan övriga tillsynsmyndigheter, brottsbekämpande myndigheter och gransknings- och revisionsmyndigheter bör inte utnyttjas.
I artikel 51 i sjätte penningtvättsdirektivet regleras medlemsstaternas skyldighet att utbyta information med tillsynsmyndigheter och andra myndigheter. Medlemsstaterna ska tillåta informationsutbyte med tillsynsmyndigheter, myndigheter som övervakar självreglerande organ, myndigheter som ansvarar för tillsyn över finansmarknaderna och över tillsyn av revisorer och revisionsföretag (artikel 51.1). Informationsutbytet kan vara inom medlemsstaten eller mellan olika medlemsstater.
Kraven på tystnadsplikt som fastställs i artikel 50.1 och 50.3 får inte utgöra hinder för sådant utbyte av information. Konfidentiell information som utbyts ska endast användas vid fullgörandet av berörda myndigheters uppgifter, och i samband med administrativa och rättsliga förfaranden med specifik koppling till utövandet av dessa funktioner. Den information som mottagits ska i samtliga fall omfattas av krav avseende tystnadsplikt som är minst likvärdiga med dem som avses i artikel 50.1.
Undantag från skyldigheten att lämna ut information finns för jurister, revisorer och skatterådgivare i fråga om information som de får från klient i samband med utredning eller rättsliga förfaranden (artikel 51.1 med hänvisning till artikel 51.2 i penningtvättsförordningen).
Därefter följer två punkter med nationella valmöjligheter. Medlemsstaterna får tillåta att viss information lämnas ut till andra nationella myndigheter som enligt lag har ansvar för tillsyn över finansmarknaderna, eller med specifikt ansvar för att bekämpa eller utreda penningtvätt, dess förbrott eller finansiering av terrorism (artikel 51.2). Kraven på tystnadsplikt får inte utgöra ett hinder för sådant utlämnande. Informationen får dock enbart användas för berörda myndigheters rättsliga uppgifter.
Medlemsstaterna får tillåta att viss information som rör tillsyn över att ansvariga enheter efterlever kraven i penningtvättsförord-
ningen lämnas ut till parlamentariska undersökningskommittéer, revisionsrätter och andra enheter med ansvar för undersökningar i den egna medlemsstaten (artikel 51.3). Villkoren för att så ska ske är följande.
a) Enheterna har ett klart definierat mandat enligt nationell rätt att
undersöka eller granska agerandet hos tillsynsmyndigheter eller myndigheter med ansvar för lagar och föreskrifter om en sådan tillsyn.
b) Informationen är strikt nödvändig för fullgörandet av det mandat
som avses i led a.
c) De personer som har tillgång till informationen är enligt nationell
lagstiftning föremål för krav avseende tystnadsplikt som minst är likvärdiga med dem som avses i artikel 51.1.
d) Information som har sitt ursprung i en annan medlemsstat får inte
lämnas ut utan uttryckligt medgivande från den tillsynsmyndighet som har lämnat ut den, och endast för de ändamål för vilka den tillsynsmyndigheten har medgett att den lämnas ut.
Till skillnad mot regleringen i femte penningtvättsdirektivet, är artikel 51.1 inget nationellt val. Vid det tidigare lagstiftningsärendet konstaterade regeringen att utrymmet för tillsynsmyndigheter att utbyta information med utländska motsvarigheter inte särskilt behövde regleras och att informationsutbytet mellan svenska myndigheter kunde ske genom samordningsfunktionen.13 Uppgifter som omfattas av sekretess i respektive tillsynsmyndighet utbyts inte inom ramen för samordningsfunktionens verksamhet. Regeringen ansåg därför inte att någon lagreglering var nödvändig.14 Informationsutbytet inom ramen för samordningsfunktionen och samverkan enligt penningtvättslagen inkluderar inte Justitiekanslern och utländska myndigheter. Artikel 51.1 i sjätte penningtvättsdirektivet måste således genomföras. Bestämmelsen innehåller en uppgiftsskyldighet. För att myndigheterna ska kunna utbyta information i den utsträckning direktivet kräver behöver en bestämmelse i svensk rätt införas. En sådan reglering kan också inkludera en skyldighet att samarbeta och utbyta information med motsvarande myndigheter inom EU.
13Prop. 2018/19:150 s. 71–72. 14Prop. 2018/19:150 s. 71–72.
Utredningen bedömer att uppgiftsskyldigheten bör regleras i föreskrifter på lägre nivå än lag för att kunna hantera eventuella förändringar i kretsen av myndigheter. Sådana föreskrifter faller enligt utredningens uppfattning inom regeringens restkompetens enligt 8 kap. 7 § regeringsformen. Därmed behöver det inte införas någon bestämmelse om föreskriftsrätt för regeringen.
Beträffande artikel 51.2 som rör informationsöverlämnande till bland annat brottsbekämpande myndigheter så är ett exempel på sådant i svensk rätt att en tillsynsmyndighet vid inspektion eller på annat sätt har upptäckt en omständighet som kan antas ha samband med eller utgöra penningtvätt eller finansiering av terrorism ska myndigheten utan dröjsmål underrätta Polismyndigheten om detta (4 kap. 4 § penningtvättslagen). Överväganden kring den regeln framgår av avsnitt 15.6. Polismyndigheten kan i sin tur utbyta information med Säkerhetspolisen (35 kap. 10 a § OSL).
Utredningen bedömer inte att det finns skäl att reglera informationslämnande till Finansinspektionen och brottsbekämpande myndigheter ytterligare. Den möjligheten som direktivet medger bör därför inte utnyttjas.
Vad gäller artikel 51.3 om informationsutbyte med gransknings- eller revisionsmyndigheter hindrar sekretess inte att en uppgift lämnas till en myndighet, om uppgiften behövs där för tillsyn över eller revision hos den myndighet där uppgiften förekommer. Sekretessen förs i så fall över till den myndigheten (10 kap. 17 § och 11 kap. 1 § OSL).
I likhet med den föregående punkten anser utredningen därför inte att någon ytterligare lagstiftning är nödvändig. Inte heller denna möjlighet bör därför utnyttjas.
13.9. Riktlinjer om samarbete
För att EU:s regelverk för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism ska bli ändamålsenligt måste en rad olika behöriga myndigheter samarbeta. För att underlätta sådant samarbete har Amla enligt artikel 52 i sjätte penningtvättsdirektivet fått i uppdrag att i samverkan med ECB, de europeiska tillsynsmyndigheterna, Europol, Eurojust och den europeiska åklagarmyndigheten utarbeta riktlinjer om samarbete mellan alla behöriga myndigheter.
Riktlinjerna ska även innehålla en beskrivning av hur tillsynsmyndigheter enligt andra unionsakter ska agera i frågor som rör penningtvätt och finansiering av terrorism. Artikel 52 riktar sig till Amla och föranleder således inga lagstiftningsåtgärder i svensk rätt.
13.10. Utbyte av information när det gäller genomförandet av riktlinjer för grupper i tredjeländer
Utredningens bedömning: Bestämmelsen om informationsutbyte
vid genomförandet av riktlinjer, kontroller och rutiner i tredjeländer motiverar inga lagstiftningsåtgärder i svensk rätt.
Tillsynsmyndigheter, inklusive Amla, ska underrätta varandra om fall där ett tredjelands rätt inte tillåter att de riktlinjer, kontroller och rutiner som krävs genomförs enligt artikel 13 i penningtvättsförordningen. Artikel 13 gäller för moderföretag och ställer krav på att interna förfaranden, riskbedömning och personal ska tillämpas vid samtliga filialer och dotterföretag, även i tredjeländer. Vid bedömningen av vilka tredjeländer som inte tillåter genomförandet av dessa riktlinjer, kontroller och rutiner ska tillsynsmyndigheterna beakta eventuella rättsliga hinder som kan stå i vägen för ett korrekt genomförande av dessa riktlinjer och rutiner, inbegripet tystnadsplikt, en otillräcklig nivå av uppgiftsskydd och andra begränsningar för utbyte av information som kan vara relevanta för detta ändamål. I dessa fall får samordnade åtgärder vidtas av tillsynsmyndigheterna för att finna en lösning (artikel 35).
Bestämmelsen överensstämmer i allt väsentligt med vad som gällde enligt fjärde penningtvättsdirektivet. Vid genomförandet av detta föranledde bestämmelsen ingen reglering i svensk rätt. Utredningen bedömer att informationsutbytet i denna del ryms under den allmänna skyldigheten för svenska tillsynsmyndigheter att samarbeta och utbyta information med andra behöriga myndigheter i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i EU och som kommer till uttryck i de svenska rörelselagarna. Genomförandet av artikel 47 i sjätte penningtvättsdirektivet, se avsnitt 13.4, medför att Amla också blir en
myndighet som svenska tillsynsmyndigheter ska samarbeta och utbyta information med.
Sammanfattningsvis gör utredningen alltså bedömningen att artikel 35 i sjätte penningtvättsdirektivet inte medför något behov av ytterligare lagstiftning.
13.11. Tillsynskollegier för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism
Utredningens bedömning: Finansinspektionens möjlighet att in-
gå internationella överenskommelser om samarbete och informationsutbyte enligt direktivet bör även fortsättningsvis regleras i föreskrifter på lägre nivå än lag.
Den nya bestämmelsen om inrättande av tillsynskollegier i sjätte penningtvättsdirektivet medför i övrigt inga lagstiftningsåtgärder.
Samarbete mellan de nationella tillsynsmyndigheterna är viktigt för att tillsynen ska ske på samma sätt i hela EU. För att detta samarbete ska vara verkningsfullt måste det utnyttjas maximalt oavsett hur de olika tillsynsmyndigheterna är beskaffade och vilken ställning de har. Utöver vanligt samarbete har tillsynsmyndigheterna fått i uppdrag att inrätta tillsynskollegier för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism som ska utöva tillsyn över ansvariga enheter som verkar enligt friheten att tillhandahålla tjänster eller etableringsfriheten, liksom över ansvariga enheter som ingår i koncerner.
Tillsynskollegier har förekommit i praktiken, men inte varit något som reglerats i tidigare direktiv på penningtvättslagstiftningens område. Finansinspektionen leder eller ingår i ett stort antal tillsynskollegier på penningtvättsområdet. Avsikten med sjätte penningtvättsdirektivet är att formalisera inrättandet och arbetet i dessa. I det praktiska arbetet bör direktivets bestämmelser emellertid inte få någon större påverkan.
Av artikel 36 i sjätte penningtvättsdirektivet framgår att tillsynskollegier ska inrättas om ett kreditinstitut eller finansiellt institut har etablerat driftsställen i minst två olika medlemsstater utöver medlemsstaten där dess huvudkontor finns. Det ska också inrättas om ett kreditinstitut eller finansiellt institut från tredjeland har etablerat driftsställen i minst tre medlemsstater (artikel 36.1). Undantag från detta
får i vissa fall göras genom överenskommelse mellan berörda tillsynsmyndigheter. Överenskommelsen ska vara skriftlig och skickas till Amla.
Regeringen får enligt regeringsformen ge en förvaltningsmyndighet i uppdrag att ingå en internationell överenskommelse i en fråga där överenskommelsen inte kräver riksdagens eller Utrikesnämndens medverkan (10 kap. 2 § regeringsformen), exempelvis samarbetsavtal för samarbete och utbyte av konfidentiell information. Finansinspektionen har bemyndigats att ingå vissa internationella överenskommelser (6 § förordningen med instruktion för Finansinspektionen). Överenskommelser som följer av fjärde penningtvättsdirektivet omfattas av 6 § 3 i nyss nämnda förordning. Bemyndigandet bör ändras så att det omfattar överenskommelser enligt artikel 36.1 i sjätte penningtvättsdirektivet. Detta bör enligt utredningens bedömning även fortsättningsvis regleras på lägre nivå än lag. Sådana föreskrifter faller enligt utredningens uppfattning inom regeringens restkompetens enligt 8 kap. 7 § regeringsformen. Därmed behöver det inte införas någon bestämmelse om föreskriftsrätt för regeringen.
De finansiella tillsynsmyndigheterna i medlemsstaterna ska identifiera alla gränsöverskridande kreditinstitut och finansiella institut som har godkänts i deras medlemsstat, alla driftsställen som etablerats av dessa institut i andra jurisdiktioner och driftsställen som etablerats på deras territorium av kreditinstitut och finansiella institut från andra medlemsstater eller tredjeländer (artikel 36.2).
Tillsynskollegier kan även innefatta tillsynsmyndigheter i tredjeländer under vissa förutsättningar. Skriftliga avtal måste då upprättas (artikel 36.3). Finansinspektionen bör bemyndigas att ingå även sådana överenskommelser. Utredningen bedömer att också detta bör regleras i föreskrifter på lägre nivå än lag.
Tillsynskollegierna får användas till att utbyta information, erbjuda ömsesidigt bistånd eller samordna för tillsynsmetoder. Vid behov får tillsynskollegierna vara behjälpliga när tillsynsmyndigheterna ska vidta åtgärder vid allvarliga överträdelser av kraven i penningtvättsförordningen om tillsynsmyndigheterna upptäckt sådana (artikel 36.4).
Amla ska delta vid tillsynskollegiernas möten och utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn. De tekniska standarderna ska specificera de allmänna villkoren för tillsynskollegiernas funktionssätt. Dessa ska sedan antas av kommissionen (artiklarna 36.5 och 36.6).
Amlas roll beträffande tillsynskollegierna framgår närmare av artikel 29 i Amla-förordningen. Amla kan inrätta tillsynskollegier, om sådana kollegier inte har inrättats trots att villkoren för detta är uppfyllda, bistå vid organisering av kollegiernas sammanträden, gemensamma tillsynsplaner och undersökningar. Amla kan också samla in och sprida information, främja effektiv tillsynsverksamhet och övervaka uppgifterna som utförs av de finansiella tillsynsmyndigheterna.
Bestämmelser om tillsynskollegier finns i ett flertal andra direktiv, bland annat kapitaltäckningsdirektivet15. När de bestämmelserna skulle genomföras bedömde regeringen att verksamheten i tillsynskollegierna var sådan att den rymdes inom den generella skyldigheten för Finansinspektionen att, enligt den numera upphävda lagen (2006: 1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar (10 kap. 9 §) och lagen om bank- och finansieringsrörelse (13 kap. 6 a §), samarbeta och utbyta information med andra behöriga myndigheter.16
Utredningen gör samma bedömning beträffande bestämmelserna om tillsynskollegier i sjätte penningtvättsdirektivet. Samarbetet och informationsutbytet som ska bedrivas inom ramen för tillsynskollegierna följer av skyldigheten i exempelvis 13 kap. 6 a § lagen om bank- och finansieringsrörelse. Att samarbete också ska ske med Amla kommer framgå efter genomförandet av artikel 47, se avsnitt 13.4. Alla rörelselagar på det finansiella området som kan bli aktuella innehåller motsvarande bestämmelser som den i bank- och finansieringslagen.
Samarbete med tredjeländer bedömer utredningen kan ske inom ramen för de överenskommelser som Finansinspektionen träffar med stöd av sitt bemyndigande. Någon allmän regel om informationsutbyte med tredjeländer har av regeringen i tidigare lagstiftningsärenden inte bedömts nödvändig.17 Utredningen gör samma bedömning.
Sammanfattningsvis bedömer utredningen att Finansinspektionen bör bemyndigas att ingå överenskommelser enligt artikel 36.1 och 36.3 och att detta bör regleras genom föreskrifter på lägre nivå än lag. I övrigt bedömer utredningen inte att några lagstiftningsåtgärder är nödvändiga för att genomföra sjätte penningtvättsdirektivets bestämmelser om tillsynskollegier.
15 Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG. 16Prop. 2010/11:110 s. 84. 17Prop. 2010/11:110 s. 84 och prop. 2006/07:5 s. 349.
13.12. Samarbete med finansiella tillsynsmyndigheter i tredjeländer
Utredningens bedömning: Sjätte penningtvättsdirektivets bestäm-
melser som ger Finansinspektionens möjlighet att ingå överenskommelser om samarbete och informationsutbyte samt myndighetens skyldighet att anmäla ingångna avtal till Amla bör genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag.
Svensk rätt uppfyller sjätte penningtvättsdirektivets krav på begränsningar av användningen av uppgifter som har sitt ursprung i en annan medlemsstat.
Medlemsstaterna får tillåta finansiella tillsynsmyndigheter att ingå avtal om samarbete och utbyte av konfidentiell information med sina motsvarigheter i tredjeländer. Sådana samarbetsavtal ska vara i överensstämmelse med tillämpliga regler om uppgiftsskydd för uppgiftsöverföring och ingås på ömsesidig grund och enbart om utlämnad information omfattas av en garanti om krav på tystnadsplikt som är åtminstone likvärdig med den som avses i artikel 50.1. Konfidentiell information som utbyts i enlighet med dessa samarbetsavtal ska användas för ändamålet att utföra dessa myndigheters tillsynsuppdrag. Om den information som utbyts har sitt ursprung i en annan medlemsstat får den inte lämnas ut utan uttryckligt medgivande från den finansiella tillsynsmyndighet som har delat med sig av den och, i lämpliga fall, endast för de ändamål för vilka den tillsynsmyndigheten har medgett att den lämnas ut (artikel 37.1).
Bestämmelsen motsvarar vad som gällt sedan genomförandet av femte penningtvättsdirektivet. Som tidigare nämnt kan regeringen bemyndiga exempelvis Finansinspektionen att ingå internationella överenskommelser. Så har också skett i 6 § förordningen med instruktion för Finansinspektionen. Överenskommelser som följer av fjärde penningtvättsdirektivet omfattas av 6 § 3 i nyss nämnda förordning. Denna bestämmelse bör ändras så att bemyndigandet i stället avser överenskommelser enligt artikel 37.1 i sjätte penningtvättsdirektivet. Utredningen bedömer således att artikel 37.1 bör genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag. Sådana föreskrifter faller enligt utredningens uppfattning inom regeringens restkompetens enligt 8 kap. 7 § regerings-
formen. Därmed behöver det inte införas någon bestämmelse om föreskriftsrätt för regeringen.
Vad gäller frågan om utbyte av information som har ursprung i en annan medlemsstat gör utredningen följande överväganden. Sekretess gäller hos Finansinspektionen för uppgifter om affärs- eller driftförhållanden och ekonomiska eller personliga förhållanden som inspektionen har fått enligt avtal med centralbanker och banktillsynsmyndigheter inom EU (30 kap. 7 § OSL och 8 § OSF). Om sekretess gäller, får de sekretessbrytandebestämmelserna i 10 kap. 15–27 §§ och 28 § första stycket OSL inte tillämpas i strid med det aktuella avtalet. Möjligheterna att använda uppgifter som omfattas av sekretess på annat sätt än för att fullgöra sina skyldigheter i fråga om bekämpningen av penningtvätt och finansiering av terrorism, tillsynsreglering och tillsyn över kreditinstitut och finansiella institut är således starkt begränsade.
Genom regleringen säkerställs att informationen inte får användas för annat ändamål än att utföra dessa myndigheters tillsynsuppdrag. Uppgifter som Finansinspektionen har mottagit från en behörig myndighet i en annan medlemsstat på grund av sjätte penningtvättsdirektivet omfattas av sekretess enligt 15 kap. 1 a § OSL.
Finansinspektionen är skyldiga att, inom en månad från undertecknandet av ett samarbetsavtal med tredjeland, anmäla det till Amla (artikel 37.3). Denna skyldighet bör enligt utredningens bedömning regleras. Detta bör genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag.
Sammanfattningsvis föreslår utredningen alltså att Finansinspektionens möjlighet att ingå överenskommelser om samarbete och informationsutbyte och skyldigheten att anmäla ingångna avtal till Amla bör genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag.
Beträffande begränsningar gällande användningen av uppgifter som har sitt ursprung i en annan medlemsstat bedömer utredningen, med hänsyn till sekretessregleringarna som redovisats ovan, att svensk rätt redan uppfyller sjätte penningtvättsdirektivets krav.
14. Behandling av personuppgifter och lagring av uppgifter
14.1. Inledning
Sjätte penningtvättsdirektivet innehåller flera bestämmelser som syftar till ett ökat informationsutbyte. Ett ökat informationsutbyte är nödvändigt för att kunna bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism. Det är emellertid också viktigt att värna skyddet för den personliga integriteten. En reglering av personuppgiftsbehandlingen behövs därför för att informationsutbyte ska kunna ske på ett väl avvägt sätt. Sjätte penningtvättsdirektivet innehåller av den orsaken bestämmelser om behandling av personuppgifter som ska genomföras i svensk rätt. Penningtvättsförordningen innehåller därutöver en nationell valmöjlighet i fråga om vilken tid uppgifter ska lagras. I detta kapitel kommer utredningen att redogöra för sina överväganden och förslag i dessa delar.
14.2. Nuvarande reglering
14.2.1. Allmänna regler om personuppgiftsbehandling
Den generella regleringen om behandling av personuppgifter finns i EU:s dataskyddsförordning.1 Förordningen ska tillämpas på all behandling av personuppgifter, om behandlingen helt eller delvis sker på automatisk väg eller om personuppgifterna ingår i eller kommer att ingå i ett register (artikel 2.1). EU:s dataskyddsförordning är bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater. Medlemsstaterna tillåts emellertid att komplettera förordningen med nationell lagstiftning. Bestäm-
1 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG.
melser som kompletterar dataskyddsförordningen på ett generellt plan har i svensk rätt införts genom lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning (dataskyddslagen) och förordningen (2018:219) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning (kompletteringsförordningen).
Inom det brottsbekämpande området finns det särskilda bestämmelser för behandling av personuppgifter. Bestämmelserna bygger på EU:s dataskyddsdirektiv.2 Behandling av personuppgifter som omfattas av dataskyddsdirektivet är undantagen från tillämpningsområdet för EU:s dataskyddsförordning.
Dataskyddsdirektivet genomförs i svensk rätt i huvudsak genom brottsdatalagen (2018:1177), som är en ramlag. Därutöver gäller särskilda registerförfattningar, exempelvis polisens brottsdatalag och lagen (2018:1699) om kriminalvårdens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område. Avgörande för vilket regelverk som blir tillämpligt är myndighetens syfte med personuppgiftsbehandlingen (jfr artikel 2 i EU:s dataskyddsförordning och 1 kap. 2 § brottsdatalagen).
Även om brottsbekämpande myndigheter, tillsynsmyndigheter och verksamhetsutövare tillämpar olika regelverk för sin behandling av personuppgifter finns det betydande likheter mellan regelverken. Behandlingen av personuppgifter ska i varje enskilt fall ha en rättslig grund. För brottsbekämpande myndigheter anges den rättsliga grunden direkt i dataskyddsdirektivet, brottsdatalagen och tillhörande registerförfattningar (se t.ex. 2 kap. 1 § polisens brottsdatalag). Brottsbekämpande myndigheter har rätt att behandla personuppgifter om det är nödvändigt för att de ska kunna utföra sina uppgifter att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet eller utreda och lagföra brott.
För personuppgiftsbehandling som faller utanför brottsdatalagens tillämpningsområde behöver den rättsliga grunden sökas på annat håll. Detsamma gäller även myndigheter med brottsbekämpande uppdrag när de behandlar personuppgifter för andra ändamål än brottsbekämpning. I artikel 6 i dataskyddsförordningen uttrycks det grundläggande kravet att det ska finnas en giltig rättslig grund för varje
2 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behöriga myndigheters behandling av personuppgifter ör att förebygga, förhindra, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder, och det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av rådets rambeslut 2008/977/ RIF.
behandling av personuppgifter. För myndigheters del är den rättsliga grunden som vanligen bör tillämpas artikel 6.1 e i förordningen, dvs. behandling som är nödvändig för att utföra en uppgift av allmänt intresse eller som ett led i den personuppgiftsansvariges myndighetsutövning. Alla uppgifter som riksdag eller regering har gett i uppdrag åt statliga myndigheter att utföra är av allmänt intresse.3
Även den behandling som verksamhetsutövare utför för att bekämpa penningtvätt eller finansiering av terrorism anses vara av allmänt intresse. Det framgår av såväl skälen till penningtvättsförordningen som till sjätte penningtvättsdirektivet och kommer även till uttryck i 5 kap. 2 § penningtvättslagen, där det anges att en verksamhetsutövare får behandla personuppgifter i syfte att fullgöra sina skyldigheter enligt lagen.
Utöver att den personuppgiftsansvarige ska ha en rättslig grund för den behandling av personuppgifter som utförs ställer regelverket upp ytterligare krav. Grundläggande principer som följer av artikel 5 i dataskyddsförordningen och artikel 4 i dataskyddsdirektivet och som i huvudsak är gemensamma för regelverken är att personuppgifter ska – behandlas på ett lagligt och korrekt sätt, – samlas in för särskilda, uttryckligt angivna och berättigade ända-
mål och inte behandlas på ett sätt som står i strid med dessa ändamål, – vara adekvata, relevanta och inte för omfattande i förhållande till
de syften för vilka de behandlas, – vara korrekta och, om nödvändigt, uppdaterade, – inte möjliggöra identifiering av den registrerade under längre tid
än nödvändigt, och – behandlas på ett sätt som säkerställer säkerheten för uppgifterna.
14.2.2. Regler om personuppgiftsbehandling i penningtvättslagen
EU:s dataskyddsförordning är tillämplig för verksamhetsutövares personuppgiftsbehandling. Beträffande behandling av personuppgifter för bekämpning av penningtvätt och terrorism kompletteras EU:s
dataskyddsförordning av särskilda bestämmelser i penningtvättslagen. Bestämmelserna finns i penningtvättslagens femte kapitel. En verksamhetsutövare får behandla personuppgifter i syfte att kunna fullgöra sina skyldigheter enligt penningtvättslagen (5 kap. 2 §). För vissa slags personuppgifter ställer lagen upp särskilda begränsningar. Känsliga personuppgifter (dvs. sådana personuppgifter som avses i artikel 9.1 i EU:s dataskyddsförordning och där bl.a. personuppgifter som avslöjar politiska åsikter eller religiös övertygelse eller uppgifter om hälsa ingår) och personuppgifter om lagöverträdelser får behandlas endast om det är nödvändigt för vissa specifikt angivna ändamål. Bland dessa ingår att bedöma den risk som kan förknippas med kundrelationen eller för att uppfylla övervakningsskyldigheten (5 kap. 5 och 6 §§).
En verksamhetsutövares register med uppgifter om misstänkt penningtvätt eller finansiering av terrorism får inte samköras med motsvarande register hos någon annan. Undantag gäller dock i vissa fall för register hos en filial till en finansiell verksamhetsutövare som är etablerad i ett land utanför EES eller om samkörning sker mellan finansiella verksamhetsutövare som ingår i samma koncern och hör hemma inom EES (5 kap. 8 och 9 §§).
Det är centralt för bekämpningen av penningtvätt och finansiering av terrorism att behandling av personuppgifter ibland kan ske utan att den som uppgiften avser får vetskap om behandlingen. För vissa uppgifter görs det därför undantag från den rättighet som den vars personuppgifter behandlas annars har att få information om personuppgiftsbehandlingen (5 kap. 7 §). Vidare gäller det för den som är verksam hos en verksamhetsutövare i vissa avseenden tystnadsplikt avseende att personuppgiftsbehandling har skett (5 kap. 11 §). Genom en lagändring år 2023 har det tillkommit bestämmelser som rör information för registrerade och tystnadsplikt beträffande clearingbolag och tillhandahållare av finansiell infrastruktur för omedelbara betalningar (5 kap. 12 och 13 §§).
14.2.3. Regler om lagring av uppgifter i penningtvättslagen
En verksamhetsutövare är skyldig att under fem år bevara handlingar och uppgifter som avser åtgärder för kundkännedom och transaktioner som genomförts inom ramen för affärsförbindelser eller vid enstaka transaktioner som omfattas av krav på åtgärder för kundkänne-
dom (5 kap. 3 §). Om det är nödvändigt för att förebygga, upptäcka eller utreda penningtvätt eller finansiering av terrorism får handlingar och uppgifter bevaras under en längre tid, dock längst under tio år (5 kap. 4 §). Uppgifterna som avses är kundkännedomsuppgifter och penningtvättsrapporter. Tiden ska räknas från det att åtgärderna eller transaktionerna utfördes eller, i de fall då en affärsförbindelse har etablerats, affärsförbindelsen upphörde. Om en enstaka transaktion inte har genomförts till följd av misstanke om penningtvätt eller finansiering av terrorism, ska tiden räknas från det att avståendet skedde.
Bevarandet av handlingar och uppgifter syftar till att göra det möjligt för Polismyndigheten och andra myndigheter att förebygga, upptäcka eller utreda penningtvätt och finansiering av terrorism.4 Frågan om det är nödvändigt att bevara uppgifterna under mer än fem år är således beroende av om en myndighet anser sig ha behov av uppgiften för de angivna ändamålen. Det är alltså normalt sett inte verksamhetsutövarens sak att bedöma om handlingarna i ett ärende bör bevaras under längre tid än fem år. Tillsynsmyndigheterna kan däremot uppmärksamma verksamhetsutövare på att ett sådant behov finns. Tillsynsmyndigheterna får också meddela föreskrifter om förutsättningarna för en längre bevarandetid än fem år (8 kap. 1 § 16). Finansinspektionen, Spelinspektionen, Fastighetsmäklarinspektionen samt länsstyrelserna i Stockholms, Västra Götalands och Skåne län kan alltså meddela föreskrifter för de verksamhetsutövare som står under respektive myndighets tillsyn (18 § 12 2009 års förordning). Exempel på sådana föreskrifter finns till exempel i 5 kap. 2 § i FFFS 2017:11 (Finansinspektionens författningssamling).
14.3. De nya EU-reglerna
14.3.1. Behandling av personuppgifter
Utredningens förslag: Det ska införas en bestämmelse som ger
behöriga myndigheter möjlighet att behandla känsliga personuppgifter och personuppgifter om lagöverträdelser för ändamålen i sjätte penningtvättsdirektivet.
Utredningens bedömning: Vilka myndigheter som är behöriga
myndigheter bör anges i föreskrifter på lägre nivå än lag.
Lagstiftningsåtgärder är inte nödvändiga för att genomföra sjätte penningtvättsdirektivets bestämmelser om ytterligare skyddsåtgärder vid personuppgiftsbehandling.
Sjätte penningtvättsdirektivets bestämmelser om personuppgiftsbehandling finns i artikel 53 och berör de behöriga myndigheternas hantering av personuppgifter. Med behörig myndighet avses finansunderrättelseenheten, tillsynsmyndigheter, myndigheter som har till uppgift att utreda eller lagföra penningtvätt eller som har till uppgift att spåra, beslagta eller frysa och förverka tillgångar som härrör från brott och myndigheter med specifikt ansvar för att bekämpa penningtvätt eller finansiering av terrorism (artikel 2.31 penningtvättsförordningen). För verksamhetsutövare regleras personuppgiftsskyddet i artikel 55 i penningtvättsförordningen, några motsvarigheter till 5 kap.5 och 6 §§penningtvättslagen kommer därför inte att finnas i den nya penningtvättslagen. För de behöriga myndigheterna finns regleringen, som ovan redovisat, däremot i sjätte penningtvättsdirektivet.
Bestämmelserna rör vissa kategorier av personuppgifter. Av artikel 53 i sjätte penningtvättsdirektivet framgår det, i den utsträckning det är absolut nödvändigt för direktivets ändamål, att behöriga myndigheter får behandla känsliga personuppgifter som avses i artikel 9.1 i EU:s dataskyddsförordning och personuppgifter om fällande domar i brottmål samt överträdelser som avses i artikel 10 i samma förordning.
Utredningen föreslår därför att det i den nya penningtvättslagen införs en bestämmelse med den innebörden.
För att underlätta tillämpningen bör det anges vilka myndigheter som är behöriga myndigheter. Eftersom det kan finnas behov av att ändra vilka som ska tillhöra den kategorin relativt snabbt talar det för en reglering på förordningsnivå. Så har också skett i exempelvis förordningen (2016:775) om uppgiftsskyldighet vid samverkan mot viss organiserad brottslighet och förordningen (2022:620) om finansiell information i brottsbekämpningen. Utredningen bedömer således att vilka myndigheter som är behöriga myndigheter ska anges i föreskrifter på lägre nivå än lag. Sådana föreskrifter faller enligt utredningens uppfattning inom regeringens restkompetens enligt 8 kap. 7 § regeringsformen. Därmed behöver det inte införas någon bestämmelse om föreskriftsrätt för regeringen.
Behandlingen av personuppgifter får ske under förutsättning att lämpliga skyddsåtgärder vidtas för att garantera de registrerades rättigheter och friheter. Vissa ytterligare skyddsåtgärder specificeras också i en punktlista. Dessa skyddsåtgärder innebär att informationen bara får behandlas av särskilt utsedd personal vid myndigheterna, att personalen ska hålla hög yrkesmässig standard och att tekniska och organisatoriska åtgärder ska vidtas för att säkerställa en hög säkerhetsstandard för uppgifterna (artikel 53.1).
Skyddsåtgärderna som anges i artikel 53.1 ska också tillämpas på behandling av känsliga personuppgifter och uppgifter om brottmålsdomar och lagöverträdelser som sker inom EU:s institutioner, byråer och organ (artikel 53.2). Samtliga medlemsstater erkänner att bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism är ett viktigt allmänintresse.
Vad gäller de ytterligare skyddsåtgärder som direktivet föreskriver kring de behöriga myndigheternas personal och kompetensen hos denna samt tekniska och organisatoriska standarder hos myndigheterna gör utredningen följande överväganden kring befintlig lagstiftning och dess förenlighet med direktivet.
För finansunderrättelseenheten och brottsbekämpande myndigheter finns reglering i brottsdatalagen och brottsdataförordningen samt i myndigheternas registerförfattningar.
Myndigheterna är ansvariga för att tillgången till personuppgifter begränsas till vad var och en behöver för att kunna fullgöra sina arbetsuppgifter (3 kap. 6 § brottsdatalagen). Vid tilldelning av behörighet för åtkomst till personuppgifter ska, utöver behovet av uppgifterna, utbildning och erfarenhet särskilt beaktas (3 kap. 5 § brottsdataförordningen). Det ska finnas rutiner för tilldelning, förändring, borttagning och regelbunden uppföljning av behörigheter för åtkomst till personuppgifter samt särskilda begränsningar av tillgången till uppgifter om tidigare brottsmisstankar (3 kap. 6 och 7 §§ brottsdataförordningen). Kravet på behörighetsbegränsning syftar till att minska den interna exponeringen och spridningen av personuppgifter. Vid direktåtkomst ansvarar den mottagande myndigheten för att den egna personalen inte ges tillgång till fler personuppgifter i det it-system som åtkomsten avser än vad arbetsuppgifterna motiverar.5
Brottsdatalagen innehåller också bestämmelser om tekniska och organisatoriska åtgärder. Organisatoriska åtgärder är exempelvis att
anta interna strategier för dataskydd, att informera och utbilda personalen och att säkerställa en tydlig ansvarsfördelning. Åtgärder som vidtas för att visa att behandlingen är författningsenlig kan t.ex. vara dokumentation av it-system, behandlingar och vidtagna åtgärder och teknisk spårbarhet genom loggning och logguppföljning (3 kap. 2 § brottsdatalagen). Det finns också skyldigheter för myndigheterna att ha inbyggt dataskydd, dataskydd som standard och att det förs loggar över personuppgiftsbehandling i automatiska behandlingsystem (3 kap.3–5 §§brottsdatalagen).
Inbyggt dataskydd innebär att grundläggande dataskyddsprinciper integreras i behandlingen som exempelvis uppgiftsminimering, dvs. att så få personuppgifter som möjligt samlas in och hanteras, och att personuppgifter inte behandlas längre än vad som behövs eller används på ett otillåtet sätt.
Dataskydd som standard innebär att de automatiska systemen styr användaren mot att arbeta integritetssäkert. Grundinställningarna ska vara satta så att inte mer information än nödvändigt samlas in eller visas.
En logg är en behandlingshistorik som sparas under en viss tid. Det är en teknisk funktion i systemet som ska fungera automatiskt och som inte ska gå att ändra eller påverka på annat sätt. En logg bör vara så detaljerad att den kan användas för att utreda felaktig eller obehörig användning av personuppgifter. Syftet med loggning är dels att verka förebyggande, dels att ge den personuppgiftsansvarige en möjlighet att kontrollera användningen av systemen och att upptäcka felaktig eller obehörig användning av personuppgifterna.
Utredningen bedömer mot denna bakgrund att kravet på ytterligare skyddsåtgärder i sjätte penningtvättsdirektivet för finansunderrättelseenheten och brottsbekämpande myndigheter är uppfyllt genom befintlig reglering i brottsdatalagen och brottsdataförordningen samt i myndigheternas registerförfattningar.
För tillsynsmyndigheterna finns regleringen i EU:s dataskyddsförordning, dataskyddslagen och kompletteringsförordningen. Av artikel 25 i dataskyddsförordningen framgår att den personuppgiftsansvariga ska vidta organisatoriska och tekniska åtgärder för att säkerställa att endast personuppgifter som är nödvändiga för varje specifikt ändamål med behandlingen behandlas. Organisatoriska åtgärder kan exempelvis vara interna föreskrifter om vilka anställda som får ta del av uppgifter. Tekniska åtgärder kan vara inbyggt dataskydd och dataskydd som standard eller andra liknande åtgärder.
Personuppgiftsansvariga som hanterar känsliga personuppgifter och uppgifter om lagöverträdelser i stor omfattning är skyldiga att göra en konsekvensbedömning som ska innehålla de åtgärder som planeras för att hantera riskerna, inbegripet skyddsåtgärder, säkerhetsåtgärder och rutiner för att säkerställa skyddet av personuppgifterna och för att visa att dataskyddsförordningen efterlevs (artikel 35.3 och 35.7 dataskyddsförordningen). Tillsynsmyndigheterna har alltså redan genom dataskyddsförordningen en skyldighet att vidta skyddsåtgärder vid hanteringen av känsliga personuppgifter och uppgifter om lagöverträdelser.
Utredningen bedömer att ytterligare reglering för tillsynsmyndigheterna inte behövs för att uppfylla kraven i artikel 53 i sjätte penningtvättsdirektivet.
Sammantaget bedömer utredningen således att befintlig svensk reglering för finansunderrättelseenheten, brottsbekämpande myndigheter och tillsynsmyndigheter uppfyller sjätte penningtvättsdirektivets krav på ytterligare skyddsåtgärder och att några lagstiftningsåtgärder i denna del därför inte är nödvändiga.
14.3.2. Konflikten mellan penningtvättsregelverket och dataskyddsregelverket
Utredningens bedömning: Det saknas för närvarande förutsätt-
ningar att införa bestämmelser i syfte att reglera förhållandet mellan penningtvättsregelverket och dataskyddsregelverket. Tolkningen av förenligheten av dessa regelverk samt bedömningen av precisionen och tydligheten i penningtvättsförordningens rättsliga förpliktelser bör överlämnas till rättstillämpningen.
Verksamhetsutövarna kommer i fråga om hantering av personuppgifter att tillämpa artikel 55 i penningtvättsförordningen. Från Svenska Bankföreningen (Bankföreningen), som är en branschorganisation för banker i Sverige, har det i en skrivelse till utredningen framförts kritik mot den nu gällande lagstiftningen i 5 kap.5 och 6 §§penningtvättslagen samt en oro för att artikel 55 i penningtvättsförordningen inte kommer att åtgärda de uppkomna problemen. Problematiken består i att bankerna inte kan utföra de åtgärder som de bedömer att nödvändiga för att uppfylla kraven i penningtvättslagstiftningen med
hänsyn till IMY:s tolkning av dataskyddsreglerna. Bankerna hamnar då i en situation då de antingen bryter mot penningtvättsregelverket eller dataskyddsregelverket.
Verksamhetsutövarna är skyldiga att övervaka kundernas transaktioner och aktiviteter för att upptäcka oegentligheter som skulle kunna vara penningtvätt eller terrorismfinansiering. Om det för de nämnda brottstyperna finns en brottsmisstanke ska en verksamhetsutövare reagera. Brottsmisstanken kan vara mycket låg och det räcker att är fråga om en avvikelse från det normala som saknar rimlig förklaring för att verksamhetsutövarna ska vidta åtgärder. Verksamhetsutövarnas uppgift är dock inte att utreda brott. Informationen om misstankarna ska granskas och rapporteras till Finanspolisen eller beaktas i riskbedömningar och kan därmed behöva delas med andra delar av en koncern. I vissa fall behöver informationen delas med utomstående inom ramen för en beslutad samverkan.
Enligt Bankföreningen är det är framför allt den svenska tolkningen av vad som utgör personuppgifter om lagöverträdelser som vållat bankerna problemen som beskrivits ovan. Frågan om i vilken utsträckning brottsmisstankar omfattas av begreppet lagöverträdelser som innefattar brott har varit föremål för diskussion. I tiden före EU:s dataskyddsförordning reglerades saken i den numera upphävda personuppgiftslagen (1998:204).
Högsta förvaltningsdomstolen har i det s.k. TankStopp-målet (HFD 2016 ref. 8) uttalat att registrering av uppgifter om fordon som förekommit i samband med obetalda tankningar ska anses innefatta en behandling av personuppgifter om lagöverträdelser som innefattar brott i den mening som avses i personuppgiftslagen. Dataskyddsutredningen6 har mot denna bakgrund, i avsaknad av klargörande EU-rättslig praxis, bedömt att misstankar om brott bör omfattas av artikel 10 i dataskyddsförordningen i samma utsträckning som de gjorde enligt personuppgiftslagen.7 Även tidigare förarbetsuttalanden till penningtvättslagen om att brottsmisstankar utgör lagöverträdelser från tiden då personuppgiftslagen gällde pekar i samma riktning.8
I propositionen till dataskyddsförordningen ansåg regeringen att det inte var säkert att praxis enligt personuppgiftslagen om personuppgifter som rör lagöverträdelser fortfarande var aktuell med hän-
6SOU 2017:39. 7SOU 2017:39 s. 193. 8Prop. 2014/15:80 s. 43 f. och prop. 2016/17:173 s. 310–311.
syn till att artikel 10 i dataskyddsförordningen hade en annan utformning än motsvarande reglering i det då gällande dataskyddsdirektivet9och personuppgiftslagen.10 Artikel 10 i dataskyddsförordningen har efter propositionsuttalandet ändrats i den svenska språkversionen till att i relevant del ha samma utformning som den i personuppgiftslagen. Mot den bakgrunden gör utredningen bedömningen att den osäkerhet som regeringen lyfte fram i propositionen till dataskyddsförordningen inte längre föreligger.
I senare förarbetsuttalanden har regeringen ansett att brottsmisstankar alltjämt utgör personuppgifter om lagöverträdelser.11 IMY har vidare i ett ställningstagande den 8 december 2021 bedömt att uttrycket personuppgifter som rör lagöverträdelser som innefattar brott i artikel 10 i dataskyddsförordningen kan omfatta brottsmisstankar, även om något rättsligt förfarande inte inletts.12 Enligt IMY:s bedömning krävs det att uppgifterna har en viss konkretionsgrad. En tillräcklig konkretionsgrad har nåtts om uppgifterna avser ett visst brott eller en viss brottskategori. Av IMY:s ställningstagande framgår också att tolkningen av artikel 10 skiljer sig åt mellan medlemsländerna och att Tyskland inte bedömer att brottsmisstankar omfattas av artikeln.13
EU-domstolens praxis ger i dagsläget inte något svar på frågan om artikel 10 är tillämplig på uppgifter om misstankar om brott när det inte inletts något rättsligt förfarande. Det finns inte heller något tydligt svar på frågan i beslut eller vägledningar från Europeiska dataskyddsstyrelsen (EDPB).
Syftet med både dataskyddsförordningen och penningtvättsförordningen är att harmonisera lagstiftningen inom EU. Det framstår mot denna bakgrund som olyckligt att innebörden av artikel 10 tolkas på olika sätt i olika medlemsstater. Som redovisats ovan förefaller den svenska uppfattningen, i väntan på vägledning från EU-domstolen, vara att brottsmisstankar omfattas.
För att möjliggöra för verksamhetsutövare att hantera personuppgifter som rör lagöverträdelser finns 5 kap. 6 § penningtvättslagen.
9 Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter. 10 2017/2018:105 s. 99. 11Prop. 2021/22:59 s. 47 och 74. 12 IMY: Rättsligt ställningstagande IMYRS 2021:1 – innebörden av begreppet ”personuppgifter som rör lagöverträdelser som innefattar brott” i artikel 10 i dataskyddsförordningen s. 15–16. 13 IMYRS 2021:1 s. 5–6 och 13.
Den anger att personuppgifter som avses i artikel 10 dataskyddsförordningen får behandlas endast om det är nödvändigt för att
1. bedöma den risk som kan förknippas med kundrelationen enligt
2 kap. 3 §,
2. uppfylla övervakningsskyldigheten enligt 4 kap. 1 §,
3. bedöma misstänkta transaktioner och aktiviteter enligt 4 kap. 2 §,
4. lämna uppgifter enligt 4 kap. 3 och 6 §§, och
5. lämna uppgifter i samverkan enligt 4 a kap.
Under dessa förutsättningar ska verksamhetsutövarna alltså kunna behandla personuppgifter om lagöverträdelser. Enligt artikel 6.1 i dataskyddsförordningen krävs att en behandling av personuppgifter har stöd i någon av de rättsliga grunder som anges där. Av artikel 6.1 c följer att behandling av personuppgifter är tillåten om behandlingen är nödvändig för att fullgöra en rättslig förpliktelse som åvilar den personuppgiftsansvarige. Enligt 5 § 2 kompletteringsförordningen får personuppgifter som rör lagöverträdelser som innefattar brott behandlas om behandlingen är nödvändig för att en rättslig förpliktelse enligt lag eller förordning ska kunna fullgöras. Den rättsliga förpliktelsen ska uppfylla kraven på precision och tydlighet. Om förpliktelsen är för svepande och ger den personuppgiftsansvarige en alltför stor handlingsfrihet i fråga om hur den ska uppfyllas kan den inte utgöra rättslig grund enligt artikel 6.1 c.14
IMY har i beslut den 30 september 2022 som rörde en ansökan från Danske Bank bedömt att 2 kap. 3 § penningtvättslagen är för otydlig och oprecis för att anses utgöra en rättslig förpliktelse av sådan precision och tydlighet att den kan ligga till grund för den aktuella behandlingen av personuppgifter, som bestod i att kontrollera nya kunder mot en inom koncernen intern s.k. observationslista.15 I ett annat mål har Förvaltningsrätten i Stockholm kommit fram till samma slutsats om 2 kap. 3 § penningtvättslagen.16 Frågan har dock än så länge inte prövats i något mål av kammarrätt eller Högsta förvaltningsdomstolen.
Verksamhetsutövarna är skyldiga att både följa dataskydds- och penningtvättsregelverket. Att bestämmelser i penningtvättslagstift-
14 Jfr SOU 2017:39 s. 114 f. och artikel 29-gruppens yttrande 6/2014, WP 217, s. 20 f. 15 IMY:s beslut 2022-09-30 i dnr DI-2021-2183. 16 Förvaltningsrätten i Stockholms dom den 31 januari 2022 i mål nr 28259-20.
ningen av IMY inte bedöms tillräckligt precisa för att utgöra en rättslig förpliktelse är ett problem. En skillnad gentemot tidigare är att verksamhetsutövarnas skyldigheter nu kommer att regleras i penningtvättsförordningen, som är direkt tillämplig. Bestämmelserna i penningtvättsförordningen har också en annan utformning än de i penningtvättslagen. Det är oklart om de rättsliga förpliktelserna i penningtvättsförordningen kommer att anses som tillräckligt precisa och tydliga.
Sammantaget kan rättsläget, med tanke på frånvaron av såväl EUrättslig praxis som svensk överrättspraxis och dessutom ny lagstiftning, enligt utredningens mening bedömas som oklart. En eventuell ytterligare lagreglering i svensk rätt får inte strida mot dataskyddsförordningen eller penningtvättsförordningen. Tolkningen av regelverkens förenlighet och frågan om de rättsliga förpliktelserna i penningtvättsförordningen uppnår tillräcklig precision och tydlighet bör mot bakgrund av det ovan anförda enligt utredningens bedömning överlämnas till rättstillämpningen. Det kan också noteras att IMY har föreskriftsrätt i fråga om i vilka fall andra än myndigheter får behandla personuppgifter som avses i artikel 10 i EU:s dataskyddsförordning (6 § kompletteringsförordningen).
14.3.3. Lagring av uppgifter
Utredningens bedömning: Bestämmelserna i penningtvättsför-
ordningen kommer att ersätta nuvarande reglering i penningtvättslagen och innebära en lagringstid om tio år.
Möjligheten för medlemsstaterna enligt penningtvättsförordningen att införa särbestämmelser om lagring av information och handlingar i vissa rättsliga förfaranden rörande penningtvätt eller finansiering av terrorism som pågick när förordningen började tillämpas bör inte genomföras.
Penningtvättsförordningen föreskriver att verksamhetsutövare ska lagra vissa handlingar och uppgifter i enlighet med nationell rätt för att finansunderrättelseenheten eller andra behöriga myndigheter ska kunna förebygga, upptäcka och utreda möjlig penningtvätt eller finansiering av terrorism (artikel 56). Bevarandet ska, när det gäller åtgärder för kundkännedom, avse en kopia av de dokument och upp-
gifter som är nödvändiga för att uppfylla kraven som fastställs i fråga om åtgärder för kundkännedom. Det ska även inkludera information som framkommit med hjälp av medel för elektronisk identifiering, och resultaten av analys av misstänkta transaktioner.
Därutöver ska styrkande handlingar och registreringar av transaktioner i form av originalhandlingar eller i rättsliga förfaranden godkända kopior enligt tillämplig nationell rätt, vilka behövs för att identifiera transaktioner (artikel 56.1 penningtvättsförordningen). Informationen ska sparas i en period om tio år efter det att affärsförbindelsen med kunden har upphört eller efter den dag då en enstaka transaktion utfördes. Efter utgången av den lagringstiden ska verksamhetsutövaren förstöra personuppgifterna (artikel 56.3 penningtvättsförordningen).
I fjärde penningtvättsdirektivet var utgångspunkten en lagringstid om fem år. Den kunde under vissa förutsättningar förlängas med ytterligare fem år. I svensk rätt genomfördes dessa bestämmelser genom 5 kap.3 och 4 §§penningtvättslagen. I penningtvättsförordningen kommer tio år gälla som lagringstid i alla situationer.
Artikel 56.4 i penningtvättsförordningen innehåller en nationell valmöjlighet att ta ställning till. Valmöjligheten är en undantagsreglering och en liknande artikel fanns i det fjärde penningtvättsdirektivet. Den innebär följande.
Medlemsstaterna har möjligheten att ge en rätt eller kräva att verksamhetsutövare ska lagra information eller handlingar i pågående rättsliga förfaranden i tio år från och med det datum då penningtvättsförordningen börjar tillämpas. Detta gäller om ytterligare lagringstid är nödvändig och proportionerlig för att förebygga, upptäcka, utreda eller lagföra misstänkt penningtvätt eller finansiering av terrorism.
Bestämmelsen ger alltså möjligheten att i rättsliga förfaranden som pågår vid datumet för då förordningen blir tillämplig föreskriva en lagringstid om tio år. En sådan reglering skulle ha en kortsiktig och begränsad betydelse och dessutom skulle dess relevans avta med tiden. Vid genomförandet av fjärde penningtvättsdirektivet fann lagstiftaren inte skäl att införa någon sådan bestämmelse.17
Utredningen gör, mot bakgrund av vad som anförts, bedömningen att det saknas skäl att införa en undantagsbestämmelse om lagring av information och handlingar för de rättsliga förfarandena som pågick när förordningen började tillämpas.
17Prop. 2016/17:173 s. 318, bet. 2016/17:FiU32 s. 32-34 och rskr. 2016/17:341.
15. Tillsyn
15.1. Inledning
Finansinspektionen, Fastighetsmäklarinspektionen, Revisorsinspektionen, Spelinspektionen och Länsstyrelserna i Stockholms, Västra Götaland och Skåne län är tillsynsmyndigheter enligt penningtvättslagstiftningen. Sveriges Advokatsamfund är ett självreglerande organ med ansvar för tillsyn över advokater och advokatbolag. Bestämmelserna som rör tillsyn finns i flera olika lagar, bland annat penningtvättslagen och de olika rörelselagarna. Den svenska tillsynsregleringen uppfyller till stor del sjätte penningtvättsdirektivet krav. Detta beror på att kraven i direktivet huvudsakligen är samma som i tidigare direktiv. Utredningen kommer därför endast kortfattat att beröra de delar där nuvarande lagstiftning är tillräcklig eller där det är fråga om att föra över penningtvättslagens bestämmelser till den nya penningtvättslagen. Om ändringar krävs kommer dessa motiveras utförligare.
I detta kapitel behandlar utredningen sjätte penningtvättsdirektivets bestämmelser om tillsyn, artiklarna 29–34, och artikel 6 beträffande kontroller av företagsledning och verkliga huvudmän samt artikel 16 i den del den berör tillsynsmyndigheterna.
15.2. Kontroller av företagsledning och verkliga huvudmän i vissa verksamhetsutövare
Utredningens förslag:Penningtvättslagens bestämmelser om
lämplighetsprövning av ledningspersoner och verkliga huvudmän ska föras över till den nya penningtvättslagen. Detsamma gäller bestämmelserna som ger tillsynsmyndigheten möjlighet att förelägga verksamhetsutövare att vidta åtgärder för att en person inte längre ska vara verklig huvudman. I den bestämmelsen ska det fram-
gå att föreläggandet kan riktas mot verksamhetsutövaren och att denne kan föreläggas att upphöra med verksamheten.
Utredningens bedömning: Sjätte penningtvättsdirektivets bestäm-
melser om tillsynsmyndigheternas möjlighet att kontrollera personer i belastningsregistret bör genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag.
I övrigt kräver sjätte penningtvättsdirektivets bestämmelser om kontroller av företagsledning och verkliga huvudmän inte några lagstiftningsåtgärder.
Medlemsstaterna ska ställa krav på att tillsynsmyndigheterna ska kontrollera att ledningspersoner och verkliga huvudmän i vissa verksamheter är lämpliga. De verksamheter som avses är valutaväxlings- och checkinlösningskontor, tjänsteleverantörer till truster eller bolag och tillhandahållare av speltjänster (artikel 6.1).
Motsvarande bestämmelse finns i fjärde penningtvättsdirektivet (artikel 47.2). Den artikeln genomförs genom bestämmelser i lagen (1996:1006) om valutaväxling och annan finansiell verksamhet och spellagen (2018:1138). I 3 § valutaväxlingslagen finns lämplighetskrav för ägare och ledning och genom 11 § samma lag ska Finansinspektionen kontrollera vid anmälan och vid behov att lämplighetskravet är uppfyllt. Av 11 § valutaväxlingslagen framgår också att Finansinspektionen kan förelägga verksamhetsutövaren att vidta rättelse eller att verksamheten ska upphöra och förelägga en aktieinnehavare att avyttra aktier så ett innehav inte längre är kvalificerat eller byta ut den diskvalificerade ledningspersonen. Liknande bestämmelser finns i 4 kap.2 och 3 §§ samt 18 kap.15 och 16 §§spellagen. Utredningen bedömer att nuvarande reglering uppfyller direktivets krav och att ytterligare lagstiftningsåtgärder därför inte är nödvändiga.
Medlemsstaterna ska säkerställa att tillsynsmyndigheterna vidtar åtgärder för att personer inom vissa verksamhetsområden som dömts för penningtvättsbrott, för brott till penningtvätt och finansiering av terrorism eller medhjälp till sådan brottslighet inte ska få yrkeslegitimation, inneha ledande befattningar eller vara verkliga huvudmän. Det gäller för revisorer, oberoende jurister, fastighetsmäklare, handlare inom konst och ädelstenar, personer tillhandahåller vissa gräsrotsfinansieringstjänster och investeringsmigration samt kreditgivare som
inte är kreditinstitut (artikel 6.2). En i stort sett likadan reglering finns i fjärde penningtvättsdirektivet (artikel 47.3).
Enligt 3 § revisorslagen (2001:883) ska Revisorsinspektionen bland annat pröva frågor om auktorisation, godkännande och registrering enligt revisorslagen och utöva tillsyn över revisorer och registrerade revisionsbolag. För att bli auktoriserad eller godkänd revisor måste bland annat krav på lämplighet och redbarhet uppfyllas (4–6 §§revisorslagen). Auktorisation, godkännande och registrering kan upphävas med stöd av 32–34 §§revisorslagen. Det kan ske om en revisor inte längre uppfyller kraven på bl.a. redbarhet och övrig lämplighet. I fastighetsmäklarlagen (2021:516) finns motsvarande reglering vad gäller registrering, återkallelse av registrering och ingripanden mot ledningspersoner (2 kap. 8 och 9 §§ samt 4 kap. 4, 5 och 7 §§). För övriga verksamhetsutövare som nämns i artikel 6.2 och står under länsstyrelsernas tillsyn finns regleringen i penningtvättslagen (7 kap. 6 och 9 §§). Den som i väsentlig utsträckning har åsidosatt skyldigheter i näringsverksamhet eller som har gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet får inte ägna sig åt anmälningspliktig verksamhet eller vara verklig huvudman för en juridisk person som bedriver sådan verksamhet. Länsstyrelsen kan då förelägga verksamhetsutövaren att vidta rättelse, upphöra med verksamheten eller vidta de åtgärder som behövs för att den olämpliga personen inte längre ska vara verklig huvudman. Det bör förtydligas, genom en mindre ändring av bestämmelsen, att ett föreläggande om att vidta de åtgärder som behövs för att den olämpliga personen inte längre ska vara verklig huvudman kan riktas mot verksamhetsutövaren och att verksamhetsutövaren kan föreläggas att upphöra med verksamheten.
Utredningen bedömer att den befintliga regleringen, tillsammans med den justering utredningen föreslår, är tillräcklig för att uppfylla direktivets krav. Penningtvättslagens bestämmelser behöver dock föras över till den nya penningtvättslagen.
Tillsynsmyndigheterna ska också kunna kontrollera att kraven i artikel 6.1 och 6.2 fortsätter vara uppfyllda. Ledningen ska särskilt kontrolleras om det finns rimliga skäl att misstänka eller om det finns en förhöjd risk för penningtvätt och finansiering av terrorism (artikel 6.3).
Att en verksamhetsutövare är skyldig att anmäla ändringar när det gäller verkliga huvudmän följer av 2 kap. 3 § registerlagen. Den lagen kommer att upphävas, men motsvarande bestämmelser finns i penningtvättsförordningen (artikel 45. a och 46. b). Av 7 kap. 6 § pen-
ningtvättslagen och rörelselagarna följer att verksamhetsutövaren ska anmäla förändringar i ledningen till tillsynsmyndigheten. Anmälan enligt registerlagen sker till Bolagsverket, men Bolagsverket får medge tillsynsmyndigheterna direktåtkomst till registret (3 kap. 3 och 5 §§ registerförordningen). Genom dessa regleringar underrättas tillsynsmyndigheterna vid förändringar av ledningen eller verklig huvudman hos verksamhetsutövarna. I valutaväxlingslagen framgår det dessutom uttryckligen att Finansinspektionen vid behov ska kontrollera att lämplighetskravet fortfarande är uppfyllt. Utredningen är av uppfattningen att befintlig lagstiftning medger att tillsynsmyndigheterna löpande, eller när det finns risk för penningtvätt och finansiering av terrorism, kan kontrollera att lämplighetskraven för ledningen är uppfyllt. Utredningen bedömer därför att artikel 6.3 inte kräver några lagstiftningsåtgärder, utöver att penningtvättslagens bestämmelser förs över till den nya penningtvättslagen.
Tillsynsmyndigheterna ska ha befogenhet att begära att personer som dömts för penningtvättsbrott, förbrott till penningtvätt eller finansiering av terrorism ska entledigas från ledande befattningar i de verksamhetsutövare som angetts i artikel 6.1 och 6.2. Tillsynsmyndigheterna ska också ha befogenhet att entlediga olämpliga ledningspersoner (artikel 6.4). Om en person som dömts för penningtvättsbrott, förbrott till penningtvätt eller finansiering av terrorism är verklig huvudman för en sådan verksamhetsutövare som anges i artikel 6.2 ska tillsynsmyndigheterna kunna se till att en sådan koppling kan brytas, exempelvis genom att begära att den verkliga huvudmannens aktieinnehav avyttras (artikel 6.5).
Den som inte uppfyller vandelskravet får inte ägna sig åt verksamhet som omfattas av penningtvättslagen (7 kap. 6 § penningtvättslagen). Om verksamhetsutövaren är en juridisk person, gäller det den som är verklig huvudman i den juridiska personen eller ingår i dess ledning. Tillsynsmyndigheten kan förelägga verksamhetsutövaren att vidta rättelse, eller om rättelse inte vidtas, att verksamhetsutövaren ska upphöra med verksamheten (7 kap. 9 § penningtvättslagen). Föreläggande om rättelse i en juridisk person tar främst sikte på en situation då en olämplig person ingår i verksamhetsutövarens ledning. Föreläggandet får då innebära att den juridiska personen ska skilja den diskvalificerade personen från dennes ledningsbefattning.1 I spellagen finns också bestämmelser som innebär att Spelinspektionen kan förelägga
om att en olämplig ledningsperson ska entledigas (se 18 kap.15 och 16 §§spellagen). Även fastighetsmäklarlagen innehåller en sådan bestämmelse (4 kap. 5 §). Som ovan nämnt finns också en sådan bestämmelse i valutaväxlingslagen (11 §). I dessa nämnda paragrafer i penningtvättslagen, fastighetsmäklarlagen, spellagen och valutaväxlingslagen finns också bestämmelser som gör det möjligt för tillsynsmyndigheterna att tvinga en verklig huvudman att vidta de åtgärder som behövs för att personen inte längre ska vara verklig huvudman, genom att exempelvis avyttra sitt aktieinnehav. Verksamhet som auktoriserad eller godkänd revisor och verksamhet som bedrivs av registrerade revisionsbolag omfattas av penningtvättslagstiftningen. Även ledningspersoner som inte är revisorer kan bli föremål för disciplinära åtgärder (3 a § revisorslagen). En sådan disciplinåtgärd kan exempelvis vara ett förbud att inneha en ledande befattning (32 a och 32 j §§revisorslagen). Kraven på lämplighet och redbarhet för revisorer och revisionsbolag innebär som ovan redovisat i detta avsnitt att auktorisation och godkännande av en revisor och registrering av ett revisionsbolag kan upphävas och att Revisorsinspektionen därmed kan förhindra att olämpliga personer innehar ledningsbefattningar och dessa personers koppling till revisionsbolag kan brytas.
Utredningen bedömer således sammanfattningsvis att befintlig reglering är tillräcklig för att uppfylla direktivets krav. Penningtvättslagens bestämmelser behöver dock föras över till den nya penningtvättslagen.
Medlemsstaterna ska säkerställa att tillsynsmyndigheterna har möjlighet att kontrollera i belastningsregistret om ledningspersoner eller verkliga huvudmän dömts för relevant brottslighet (artikel 6.6).
En likadan bestämmelse finns i fjärde penningtvättsdirektivet (artikel 62.2) och genomförs genom bestämmelser i förordningen (1999:1134) om belastningsregister (se 11–13, 16 f och 21 a §§). Det krävs att tillsynsmyndigheterna har tillgång till belastningsregistret i sådan utsträckning att de kan kontrollera om personer som är föremål för en lämplighetsprövning har dömts för brott inom relevanta områden. Alla tillsynsmyndigheterna har möjlighet att få ut uppgifter från belastningsregistret för sin lämplighetsprövning enligt förordningen om belastningsregister. För exempelvis Revisorsinspektionen och Fastighetsmäklarinspektionen finns emellertid begränsningar både vad gäller personkrets och ändamål vid kontrollerna som medför att justeringar är nödvändiga. Utredningen bedömer dels att kontroller
behöver kunna ske vid behov och inte bara vid specifika situationer, dels behöver kontrollen även omfatta terroristbrott och annan grov brottslighet. Detta bör, liksom nuvarande reglering, genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag. Sådana föreskrifter faller enligt utredningens uppfattning inom regeringens restkompetens enligt 8 kap. 7 § regeringsformen. Därmed behöver det inte införas någon bestämmelse om föreskriftsrätt för regeringen.
15.3. Nationella tillsynsmyndigheters befogenheter och resurser
Utredningens förslag:Penningtvättslagens bestämmelser om till-
syn ska föras över till den nya penningtvättslagen.
Utredningens bedömning: I övrigt kräver sjätte penningtvätts-
direktivets bestämmelser om nationella tillsynsmyndigheters befogenheter och resurser inga lagstiftningsåtgärder.
I artikel 29 i direktivet anges närmare vad myndigheterna ska göra i sin tillsynsverksamhet. Tillsynsmyndigheterna ska effektivt övervaka och vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att direktivet efterlevs. Medlemsstaterna ska se till att tillsynsmyndigheterna har tillräckliga befogenheter och har tillräckliga ekonomiska, personella och tekniska resurser för att kunna fullgöra sitt uppdrag. Medlemsstaterna ska också se till att myndigheternas personal håller hög yrkesmässig standard, bl.a. när det gäller konfidentialitet och uppgiftsskydd, samt har stor integritet och rätt kompetens (artikel 29.1 och 29.2). För vissa verksamhetsutövare får tillsynen i stället skötas av ett självreglerande organ, förutsatt att det också har tillräckliga resurser och håller tillräckligt hög standard (artikel 29.3).
Samtliga dessa bestämmelser finns även i fjärde penningtvättsdirektivet (artikel 48). Utredningen bedömer att såväl tillsynsmyndigheterna som Advokatsamfundet har de förutsättningar som krävs för att fullgöra sitt tillsynsuppdrag. Enligt utredningens mening föranleder därför artikel 29.1–29.3 inga lagstiftningsåtgärder.
I artikel 29.4 specificeras närmare vilka uppgifter tillsynsmyndigheterna ska utföra. De ska sprida upplysningar till verksamhetsutövarna, besluta om fall där det finns specifika risker med en sektor
och riskbedömningar inte behövs, verifiera genomförandet och lämpligheten av verksamhetsutövarnas interna policys, kontroller och förfaranden samt vilka personalresurser som avsätts. Tillsynsmyndigheterna ska också regelbundet bedöma och övervaka riskerna för penningtvätt och terrorismfinansiering och övervaka så att verksamhetsutövarna fullgör sina skyldigheter beträffande riktade finansiella sanktioner. Slutligen ska tillsynsmyndigheterna utföra utredningar på plats och på distans och andra eventuella undersökningar, bedömningar och analyser som är nödvändiga för att verifiera att verksamhetsutövarna lever upp till kraven samt vidta lämpliga tillsynsåtgärder vid överträdelser och följa upp att rättelse sker.
Tillsynsmyndigheternas skyldighet att sprida upplysningar till verksamhetsutövarna behandlar utredningen i avsnitt 15.4. Tillsynsarbetet i övrigt regleras i 7 kap.1–5 §§penningtvättslagen och i motsvarande bestämmelser i de olika rörelselagarna. Genom dessa bestämmelser har tillsynsmyndigheterna bland annat möjlighet att kontrollera att verksamhetsutövarna följer regelverket, inhämta uppgifter och utföra platsundersökningar. Tillsynsmyndigheterna har också befogenheter att vidta tillsynsåtgärder vid överträdelser och möjlighet att följa upp dessa. Utredningen bedömer att nuvarande lagstiftning är tillräcklig för att uppfylla sjätte penningtvättsdirektivets krav. Eftersom penningtvättslagen upphävs behöver dock bestämmelserna om tillsyn föras över till den nya lagen. I fråga om Advokatsamfundets tillsyn, se kapitel 12 om självreglerande organ.
Medlemsstaterna ska säkerställa att tillsynsmyndigheterna har de befogenheter som krävs för att fullgöra sitt uppdrag, inbegripet att kunna kräva att verksamhetsutövarna, eller andra aktörer om verksamhetsutövarna utkontrakterat viss verksamhet till, lämnar de uppgifter som krävs för att kontrollera efterlevnaden. Tillsynsmyndigheterna ska också utdöma lämpliga och proportionerliga administrativa sanktioner vid överträdelser (artikel 29.5).
Tillsynsmyndigheterna har goda möjligheter att inhämta uppgifter från verksamhetsutövarna och att besluta om sanktioner vid överträdelser. Det följer av bland annat 7 kap. penningtvättslagen och motsvarande bestämmelser i rörelselagarna. Utredningen redogör närmare för dessa bestämmelser i kapitel 16 om sanktioner. För bedömningar och förslag vad gäller sanktioner hänvisar utredningen därför till det kapitlet.
Finansiella tillsynsmyndigheter och tillsynsmyndigheter över speltjänstleverantörer ska ha ytterligare befogenheter enligt direktivet. De ska kunna undersöka verksamhetsutövares affärslokaler utan föranmälan, granska räkenskaper och affärshandlingar, få tillgång till mjukvara, databaser, it-verktyg eller andra elektroniska medel för uppgiftsregistrering och få skriftliga och muntliga förklaringar från den som är ansvarig för kontroller av penningtvätt och finansiering av terrorism samt kunna höra alla personer som samtycker till det i syfte att samla in uppgifter för utredningen (artikel 29.6).
Anledningen till att särskilda regler gäller för kreditinstitut, finansiella institut och tillhandahållare av speltjänster är att sådana verksamheter löper störst risk att utnyttjas för penningtvätt och finansiering av terrorism. Finansinspektionen har möjlighet att begära information från verksamhetsutövare och genomföra undersökningar hos kreditinstitut och finansiella institut, vilket framgår av de olika rörelselagarna (se exempelvis 13 kap. 3–6 §§ lagen om bank- och finansieringsrörelse). För Spelinspektionen finns sådana befogenheter i 18 kap.4 och 6 §§spellagen. Vid dessa undersökningar har tillsynsmyndigheterna också möjlighet att kontrollera elektroniska medel för uppgiftsregistrering och inhämta uppgifter från personal. Övriga svenska tillsynsmyndigheter har också dessa befogenheter.
Utredningen bedömer att befintlig reglering för tillsynen av kreditinstitut, finansiella institut och tillhandahållare av speltjänster är tillräcklig för att uppfylla direktivets krav. Några lagstiftningsåtgärder är därför inte nödvändiga.
15.4. Tillhandahållande av information till verksamhetsutövare
Utredningens bedömning: Sjätte penningtvättsdirektivets bestäm-
melser om tillhandahållande av information till verksamhetsutövare bör genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag.
Artikel 30 i sjätte penningtvättsdirektivet innebär att medlemsstaterna ska säkerställa att tillsynsmyndigheterna gör information om penningtvätt och finansiering av terrorism tillgänglig för verksamhetsutövarna. Den information som ska göras tillgänglig är överstatliga, nationella och sektoriella riskbedömningar samt relevanta rikt-
linjer, rekommendationer och yttranden från Amla. Tillsynsmyndigheterna ska också ge relevant information om tredjeländer med hög risk och information om riktlinjer och rapporter från tillsynsmyndigheter, finansunderrättelseenheten eller internationella organisationer som kan underlätta arbetet mot penningtvätt och finansiering av terrorism (artikel 30.2). Tillsynsmyndigheterna ska vidare göra information om personer eller enheter som angetts i samband med riktade finansiella sanktioner tillgängliga för verksamhetsutövarna (artikel 30.3). Reglerna omfattar endast tillsynsmyndigheterna och således inte självreglerande organ.
Bestämmelsen har inte funnits i tidigare direktiv, men viss reglering angående tillsynsmyndigheternas informationsskyldighet gentemot verksamhetsutövarna finns i svensk rätt. I 14 § 2009 års förordning anges exempelvis att samordningsfunktionen ska ge information till verksamhetsutövare, som är utformad så att den kan bidra till verksamhetsutövarnas allmänna riskbedömning, riskklassificering av kunder samt övervakning och rapportering av misstänkta aktiviteter och transaktioner. Samordningsfunktionen ansvarar för de nationella riskbedömningarna. Det är viktigt att verksamhetsutövarna hålls uppdaterade om risker, tillvägagångssätt och annan information från tillsynsmyndigheterna. En informationsskyldighet bör därför regleras för tillsynsmyndigheterna. Med hänsyn till bestämmelsens innehåll och för att bibehålla systematiken i lagstiftningen bör detta ske på lägre nivå än lag.
Utredningen bedömer således att bestämmelserna om tillhandahållande av information till verksamhetsutövare bör regleras på lägre nivå än lag. Sådana föreskrifter faller enligt utredningens uppfattning inom regeringens restkompetens enligt 8 kap. 7 § regeringsformen. Därmed behöver det inte införas någon bestämmelse om föreskriftsrätt för regeringen.
15.5. Riskbaserad tillsyn
Utredningens förslag: Bestämmelsen som ger regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer rätt att meddela föreskrifter om periodisk rapportering ska föras över från penningtvättslagen till den nya penningtvättslagen.
Utredningens bedömning: I övrigt kräver sjätte penningtvätts-
direktivets bestämmelser om riskbaserad tillsyn inga lagstiftningsåtgärder.
I artikel 31 i sjätte penningtvättsdirektivet anges närmare bestämmelser om myndigheternas tillsynsverksamhet. Bestämmelserna motsvarar i allt väsentligt vad som gäller enligt fjärde penningtvättsdirektivet (artikel 48). Medlemsstaterna ska se till att tillsynsmyndigheterna, då de tillämpar en riskbaserad tillsynsmetod, har en klar uppfattning om riskerna för penningtvätt och finansiering av terrorism i sin medlemsstat. Tillsynsmyndigheterna ska ha tillgång till all relevant information om de specifika nationella och internationella risker som är kopplade till verksamhetsutövarnas kunder, produkter och tjänster och basera den interna och externa tillsynens tematiska frekvens och intensitet på verksamhetsutövarnas riskprofil och på risker för penningtvätt och finansiering av terrorism i den medlemsstaten. För detta ändamål ska tillsynsmyndigheterna upprätta årliga övervakningsprogram (artikel 31.1). Reglerna omfattar endast tillsynsmyndigheterna och därmed inte självreglerande organ.
Bestämmelserna innebär bl.a. att tillsynsmyndigheterna ska tillämpa en riskbaserad tillsynsmetod. För att kunna göra det måste medlemsstaterna ha en klar uppfattning om var riskerna för penningtvätt och finansiering av terrorism finns och koncentrera sina resurser till de områden där riskerna är som störst. Direktivet ställer alltså krav på medlemsstaterna att se till att de myndigheter som utövar tillsyn ska ha tillgång till uppgifter som gör det möjligt för dem att riskklassificera tillsynsobjekten. Vid genomförandet av motsvarande bestämmelser i fjärde penningtvättsdirektivet bedömde regeringen att det var av särskild vikt att de tillsynsmyndigheter som bedriver tillsyn över kreditinstitut och finansiella institut kan planera och prioritera sin tillsyn med hjälp av relevanta och verklighetsförankrade riskklassificeringar.2 Mot denna bakgrund ansåg regeringen att det skulle införas ett bemyndigande i penningtvättslagen enligt vilket regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska kunna föreskriva om skyldigheter för kreditinstitut och finansiella institut att lämna uppgifter om sin verksamhet, sina kunder och andra förhållanden som är nödvändiga för att tillsynsmyndigheten ska bedöma den risk
som kan förknippas med de verksamhetsutövare som står under tillsyn.3 Även de verksamhetsutövare som står under länsstyrelsernas tillsyn har senare kommit att omfattas av regleringen. Bestämmelsen finns i 8 kap. 1 § 21 i penningtvättslagen. I kravet på nödvändighet ligger dels en bedömning av relevansen hos de begärda uppgifterna, dels ett krav på myndigheten att göra en bedömning av proportionaliteten i begäran. Nyttan med att få in uppgiften får således vägas mot de kostnader och andra olägenheter som det innebär för verksamhetsutövaren att ta fram och överlämna uppgifterna. Detta måste alltså beaktas när föreskrifterna utformas och tillämpas. Det finns ett förslag om att verksamhetsutövare som bedriver spelverksamhet ska omfattas av reglerna om periodisk rapportering.4
Utredningen bedömer att bemyndigandet medför att regleringen om en riskbaserad tillsyn kan genomföras på ett tillfredställande sätt och föreslår därför att bemyndigandebestämmelsen överförs till den nya penningtvättslagen.
Artikel 31.2–31.4 innebär att Amla ska ta fram tekniska standarder för tillsyn och riktlinjer för tillsynsmyndigheternas arbete utifrån en riskbaserad tillsynsmetod samt att kommissionen ska anta de tekniska standarder som Amla tar fram. Bestämmelserna riktar sig till Amla och kommissionen och kräver inga lagstiftningsåtgärder.
Av artikel 31.5 framgår att medlemsstaterna ska säkerställa att tillsynsmyndigheterna beaktar den ansvariga enhetens manöverutrymme och adekvat granskar de underliggande riskbedömningarna, samt lämpligheten av dess riktlinjer, interna kontroller och förfaranden.
Utredningen bedömer att dessa uppgifter ingår i myndigheternas tillsynsuppdrag och inte närmare behöver regleras. Utredningen bedömer således att bestämmelsen inte kräver några lagstiftningsåtgärder.
Slutligen följer av artikel 31.6 att medlemsstaterna ska säkerställa att resultaten av tillsynsmyndigheternas riskbedömningar enligt denna artikel görs tillgängliga för finansunderrättelseenheten i aggregerad form.
Tillsynsmyndigheterna har genom samordningsfunktionen ett nära samarbete med finansunderrättelseenheten i fråga om riskbedömningar. Samordningsfunktionen tar fram och offentliggör nationella riskbedömningar baserat på tillsynsmyndigheternas och finansunder-
3Prop. 2016/17:173 s. 355. 4 Finansdepartementets promemoria Avvecklande av statliga kasinon och en effektivare penningtvättstillsyn s. 37–38.
rättelseenhetens uppgifter samt uppgifter från Bolagsverket, Brottsförebyggande rådet, Ekobrottsmyndigheten, Kronofogdemyndigheten, Skatteverket, Sveriges advokatsamfund, Säkerhetspolisen, Tullverket och Åklagarmyndigheten. Det framstår därför som lämpligt att resultaten av tillsynsmyndigheternas riskbedömningar görs tillgängliga för finansunderrättelseenheten inom ramen för arbetet i samordningsfunktionen. Utredningen bedömer att det kan ske utan lagstiftningsåtgärder.
15.6. Förmedling till finansunderrättelseenheter
Utredningens förslag:Penningtvättslagens bestämmelser om
myndigheternas underrättelseskyldighet till finansunderrättelseenheten ska föras över till den nya penningtvättslagen. Underrättelseskyldigheten vid misstänkt penningtvätt eller finansiering av terrorism för andra myndigheter än tillsynsmyndigheter att underrätta Finanspolisen ska inte bara gälla kontanter.
Medlemsstaterna ska säkerställa att tillsynsmyndigheterna utan dröjsmål informerar finansunderrättelseenheten om de vid kontrollerna av verksamhetsutövarna, eller på annat sätt, upptäcker omständigheter som kan ha samband med penningtvätt eller finansiering av terrorism (artikel 32.1). Medlemsstaterna ska säkerställa att tillsynsmyndigheter som har befogenheter att övervaka aktiehandeln, valutahandeln och den finansiella derivatmarknaden underrättar finansunderrättelseenheten om de upptäcker omständigheter som kan ha samband med penningtvätt eller finansiering av terrorism (artikel 32.2). Bestämmelserna motsvarar vad som gäller enligt fjärde penningtvättsdirektivet (artikel 36) och genomförs i den nuvarande penningtvättslagen i 4 kap. 4 §.
Paragrafen innehåller bestämmelser om myndigheters skyldighet att underrätta Polismyndigheten om misstänkt penningtvätt eller finansiering av terrorism. En tillsynsmyndighet som vid inspektion eller på annat sätt har upptäckt en omständighet som kan antas ha samband med eller utgöra penningtvätt eller finansiering av terrorism ska utan dröjsmål underrätta Polismyndigheten om detta (4 kap. 4 § första stycket penningtvättslagen). I bestämmelsens andra stycke finns en svensk reglering som går utöver vad EU-rätten kräver. Av den framgår att även andra myndigheter än tillsynsmyndigheterna ska under-
rätta Polismyndigheten om de i sin verksamhet vid hantering av kontanter upptäckt en omständighet som kan antas ha samband med eller utgöra penningtvätt eller finansiering av terrorism. Skyldigheten för andra myndigheter att underrätta Polismyndigheten gäller dock bara om det inte hindras av sekretess. Vid en sådan bedömning kan generalklausulen i 10 kap. 27 § OSL aktualiseras. Det har inte framkommit några bärande skäl för att låta myndigheternas underrättelseskyldighet stanna vid kontanthantering. Tvärtom framstår det som lämpligt att andra myndigheter än tillsynsmyndigheter underrättar Finanspolisen vid all misstänkt penningtvätt eller finansiering av terrorism, om detta inte hindras av sekretess.
Utredningen bedömer att regleringen i penningtvättslagen uppfyller sjätte penningtvättsdirektivets krav på underrättelser till finansunderrättelseenheten. Utredningen bedömer vidare att den nationella regleringen i andra stycket är förenlig med direktivet och bör behållas med den ändringen att den inte bara ska omfatta kontanthantering. Utredningen föreslår därför bestämmelsen om underrättelseskyldighet förs över till den nya penningtvättslagen, men ändras som ovan angett.
15.7. Tillsyn av verksamhetsutövare som utövar etableringsrätten och friheten att tillhandahålla tjänster
Utredningens förslag: Verksamhetsutövare som avser att påbörja
verksamhet i en annan medlemsstat ska anmäla detta till tillsynsmyndigheten. Tillsynsmyndigheten ska sedan underrätta tillsynsmyndigheten i värdmedlemsstaten.
Tillsynsmyndigheterna ska vid oenighet med en utländsk tillsynsmyndighet om vilka åtgärder som ska vidtas kunna hänskjuta ärendet till Amla och begära bistånd.
Utredningens bedömning: I övrigt kräver sjätte penningtvätts-
direktivets bestämmelser om tillsyn av verksamhetsutövare som utövar etableringsrätten och friheten att tillhandahålla tjänster inga lagstiftningsåtgärder.
Tillsynsmyndigheter i den medlemsstat där utgivare av elektroniska pengar, betaltjänstleverantörer och leverantörer av kryptotillgångstjänster har etablerat en filial eller liknande ska övervaka att filialerna följer penningtvättsregelverket. I andra fall av etableringar så ska tillsynsmyndigheterna i den medlemsstat där verksamhetsutövaren har sitt huvudkontor övervaka att enheten följer penningtvättsregelverket (artikel 33.0).
Som utgångspunkt omfattas all verksamhet som bedrivs i Sverige av penningtvättsregelverket och även utländska verksamhetsutövare står därmed under svenska tillsynsmyndigheters tillsyn. Den närmare utformningen av tillsynsansvaret avseende utländska aktörer som bedriver verksamhet i Sverige kan dock skilja sig åt. Vad gäller exempelvis kreditinstitut som bedriver verksamhet i Sverige ligger tillsynsansvaret för filialer till kreditinstitut med säte inom EES på hemlandsmyndigheten, medan Sverige som värdland har ansvar för tillsynen över filialer till kreditinstitut hemmahörande i ett land utanför EES (13 kap. 2 § lagen om bank- och finansieringsrörelse). Utgivare av elektroniska pengar och betaltjänstleverantörer omfattas av Finansinspektionens tillsyn. Enligt 5 kap. 1–3 § lagen (2011:755) om elektroniska pengar och 8 kap. 1–3 § betaltjänstlagen (2010:751) har Finansinspektionen möjlighet att övervaka och kontrollera att utländska aktörer som etablerat filial i Sverige följer penningtvättsregelverket. Kryptotillgångstjänster regleras till viss del i valutaväxlingslagen. Leverantörer av kryptotillgångstjänster kommer att regleras i Mica-förordningen5, som träder i kraft under 2024. Finansinspektionen kommer att vara tillsynsmyndighet och regler om Finansinspektionens tillsyn och sanktionsmöjligheter kommer att införas.6 Dessa regler bör då utformas så att de uppfyller sjätte penningtvättsdirektivets krav.
Utredningen bedömer att kontrollmöjligheterna enligt lagen om elektroniska pengar och betaltjänstlagen är tillräckliga för att uppfylla direktivets krav. Enligt utredningens bedömning medför direktivets bestämmelser således inga lagstiftningsåtgärder.
Medlemsstaterna ska säkerställa att tillsynsmyndigheterna i största möjliga utsträckning samarbetar med varandra. Sådant samarbete kan innefatta utförandet av utredningar och utbyte av information som erhållits genom utredningarna (artikel 33.1).
5 Europaparlamentet och rådets förordning (EU) 2023/1114 av den 31 maj 2023 om marknader för kryptotillgångar och om ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 1095/ 2010 samt direktiven 2013/36/EU och (EU) 2019/1937. 6 Finansdepartementets promemoria Fi2023/02846 s. 3.
Svenska tillsynsmyndigheter har goda möjligheter att samarbeta och lämna uppgifter till utländska myndigheter om EU-direktiv föreskriver det, som i detta fall mellan hemmedlemstat och värdmedlemsstat för företag som bedriver gränsöverskridande verksamhet (se 8 kap. 3 § OSL och prop. 2006/07:115 s. 516). När det gäller verksamheter där gränsöverskridande verksamhet är särskilt vanligt förekommande har det införts bestämmelser om internationellt informationsutbyte i de relevanta rörelselagarna. Bestämmelser med sådan innebörd finns bl.a. i 13 kap. 6 § lagen om bank- och finansieringsrörelse och 8 kap. 4 § betaltjänstlagen. I tidigare lagstiftningsärenden har det angetts att det får förutsättas, även utan särskilda bestämmelser, att samtliga svenska tillsynsmyndigheter är behjälpliga och samarbetar med sina utländska motsvarigheter.7 Utredningen delar den uppfattningen. Utredningen bedömer därför att artikel 33.1 inte kräver några lagstiftningsåtgärder.
Verksamhetsutövare som för första gången vill bedriva verksamhet på en annan medlemsstats territorium ska underrätta hemmedlemsstatens tillsynsmyndighet, som sedan ska meddela värdmedlemsstatens tillsynsmyndigheter. Detta gäller dock inte för verksamhetsutövare som omfattas av andra anmälnings- eller tillståndskrav som begränsar etableringsfriheten (artikel 33.2).
Ett svenskt företag som omfattas av penningtvättsregelverket och ska bedriva verksamhet i en annan medlemsstat ska alltså underrätta den svenska tillsynsmyndigheten om detta. Den svenska tillsynsmyndigheten ska sedan vidarebefordra informationen till sin utländska motsvarighet. Någon motsvarande bestämmelse finns inte i tidigare direktiv. Till följd av annan EU-reglering finns emellertid liknande bestämmelser i de finansmarknadsrättsliga rörelselagarna (se till exempel 5 kap. 2 och 4 §§ lagen om bank- och finansieringsrörelse och 5 kap. 2 och 4 §§ lagen [2007:528] om värdepappersmarknaden. Sådana bestämmelser bör införas i penningtvättslagen.
Utredningen föreslår därför att det införs en reglering som innebär att alla verksamhetsutövare som avser att påbörja verksamhet i en annan medlemsstat ska anmäla detta till tillsynsmyndigheten, som i sin tur ska underrätta värdmedlemsstatens tillsynsmyndighet.
Medlemsstaterna ska se till att tillsynsmyndigheterna i den medlemsstat där verksamhetsutövaren driver företag ska samarbeta med tillsynsmyndigheterna i den medlemsstat där verksamhetsutövaren har
sitt säte, för att säkerställa effektiv övervakning av kraven i penningtvättsförordningen och vidtagande av lämpliga åtgärder vid överträdelser. För utgivare av elektroniska pengar, betaltjänstleverantörer och leverantörer av kryptotillgångstjänster som inte omfattas av artikel 33.0 på grund av filialkravet får värdmedlemsstatens tillsynsmyndigheter på eget initiativ vidta åtgärder för att rätta till allvarliga brister som kräver omedelbart avhjälpande. Åtgärderna ska vara tillfälliga och avbrytas när bristerna rättats till. För filialer som tillsynsmyndigheterna i värdmedlemsstaten har allvarliga skäl att anta att en verksamhetsutövare inte följer penningtvättsregelverket och det finns risk för penningtvätt eller finansiering av terrorism kan de hänvisa till hemmedlemstatens tillsynsmyndigheter att vidta åtgärder. Inom tre månader ska hemmedlemsstaten då informera värdmedlemsstatens tillsynsmyndigheter om de åtgärder som vidtagits och ska vidtas (artikel 33.4)
För verksamhetsutövare som bedriver verksamhet i Sverige är utgångspunkten att de omfattas av svenska tillsynsmyndigheters tillsyn avseende de författningar som gäller för företagets verksamhet i Sverige. Det finns inga hinder mot att tillsynsmyndigheterna vidtar åtgärder mot utländska verksamhetsutövare, men vilka åtgärder som får vidtas är i många fall särskilt reglerade (se till exempel 15 kap. 15– 17 §§ lagen om bank- och finansieringsrörelse). Som ovan redovisat förutsätts svenska tillsynsmyndigheter samarbeta med sina utländska motsvarigheter. När det gäller vissa företag som utgivare av elektroniska pengar, betaltjänstleverantörer och leverantörer av kryptotillgångstjänster ska särskilda regler gälla. I avsnitt 6.8 föreslår utredningen att Finansinspektionen ska kunna besluta om att utgivare av elektroniska pengar, betaltjänstleverantörer och leverantörer av kryptotillgångstjänster ska utse en s.k. central kontaktpunkt här i landet. Det gäller när sådana tjänster tillhandahålls på annat sätt än genom en filial eller ett dotterbolag. Möjligheten att kontrollera och ingripa mot sådana verksamhetsutövare i den utsträckning som krävs enligt direktivet kan därigenom möjliggöras. I ett tidigare lagstiftningsärende ansåg regeringen att det var tillräckligt för att kravet på tillfälliga åtgärder skulle vara uppfyllt.8 Utredningen gör samma bedömning i detta fall. För filialer har tillsynsmyndigheterna i Sverige möjlighet att begära att värdmedlemsstatens tillsynsmyndigheter ska vidta åtgärder. Det finns dock inget hinder mot att svenska tillsynsmyndigheter agerar. Utredningen bedömer att möjligheten att hänvisa
vidtagandet av åtgärder till en utländsk tillsynsmyndighet kan ske inom ramen för det samarbete som tillsynsmyndigheterna har med sina utländska motsvarigheter. Utredningen bedömer därför att bestämmelsen inte kräver några lagstiftningsåtgärder.
Om hem- och värdmedlemsstaten har olika åsikter om vilka åtgärder som ska vidtas mot en verksamhetsutövare får de hänskjuta ärendet till Amla och begära bistånd. Amla ska ge råd inom en månad (artikel 33.5).
Bestämmelsen reglerar hur oenighet mellan tillsynsmyndigheter i olika medlemsstater ska lösas. Tvistlösning och bistånd med att nå internationella överenskommelser mellan tillsynsmyndigheter brukar regleras (se till exempel 13 kap. 6 b–d §§ lagen om bank- och finansieringsrörelse). Mot denna bakgrund bör en lagreglering ske även detta fall.
Utredningen föreslår att tillsynsmyndigheterna, vid oenighet med en utländsk tillsynsmyndighet om vilka åtgärder som ska vidtas, ska kunna hänskjuta ärendet till Amla och begära bistånd.
15.8. Bestämmelser som rör samarbete vid tillsyn av koncerner
Utredningens förslag: Finansinspektionen ska kunna vända sig
till Amla om myndigheten inte har fått information från en finansiell tillsynsmyndighet i en annan medlemsstat och om en begäran om samarbete har avslagits eller inte har lett till åtgärder inom rimlig tid.
Utredningens bedömning: Sjätte penningtvättsdirektivets bestäm-
melser om samarbete vid tillsyn av koncerner kräver i övrigt inte några ytterligare lagstiftningsåtgärder.
Medlemsstaterna ska säkerställa att hemmedlemsstaten och värdmedlemsstatens finansiella tillsynsmyndigheter samarbetar med varandra. De ska också samarbeta med Amla i de fall Amla utövar tillsyn (artikel 34.1). Finansiella tillsynsmyndigheter ska, i de fall Amla inte utövar tillsyn, utöva tillsyn över det effektiva genomförandet av en koncerns riktlinjer, kontroller och rutiner samt att kraven i penningtvättsförordningen efterlevs hos de driftställen som finns inom medlemsstatens territorium (artikel 34.2). Finansiella tillsynsmyndigheter ska
ge varandra alla uppgifter de behöver för att utföra sitt uppdrag oavsett om det sker på begäran eller på eget initiativ. Det gäller i synnerhet uppgifter som på ett betydande sätt kan påverka bedömningen av utsattheten för risker i ett kreditinstitut eller finansiellt i en annan medlemsstat. Detta omfattar beskrivning av koncerns struktur, interna kontroller, riktlinjer och rutiner, om det förekommer negativ utveckling inom något bolag som kan påverka övriga koncernen eller administrativa åtgärder, inklusive sanktioner, som vidtagits (artikel 34.3).
Verksamhetsutövare som bedriver verksamhet i Sverige omfattas av svenska tillsynsmyndigheters tillsyn. Tillsynen omfattar även att ett moderbolag som är etablerat här i landet uppfyller sina skyldigheter enligt penningtvättsregelverket och att se till att gemensamma rutiner och riktlinjer tillämpas inom andra bolag inom koncernen. Inom ramen för en sådan gränsöverskridande tillsyn ska svenska tillsynsmyndigheter samarbeta med tillsynsmyndigheterna i de medlemsstater som dotterbolagen är etablerade (se exempelvis 4 § lagen [1992:160] om utländska filialer m.m. och 13 kap. 6 a, 7 och 8 §§ lagen om bank- och finansieringsrörelse). Svenska tillsynsmyndigheter har som tidigare redovisat goda möjligheter att lämna uppgifter till utländska myndigheter i den utsträckning som olika EU-direktiv föreskriver. Rörelselagarna innehåller redan i dag bestämmelser som innebär att Finansinspektionen ska samarbeta och utbyta information med motsvarande myndigheter i andra medlemsstater. Samarbetsskyldigheten innebär bl.a. en möjlighet att för den utländska myndighetens räkning utföra utredningar på plats hos en aktör i Sverige. Utredningen föreslår i avsnitt 13.4 att denna skyldighet också ska omfatta samarbete och informationsutbyte med Amla. Genom dessa bestämmelser i rörelselagarna och den föreslagna ändringen beträffande Amla bedömer utredningen att kraven i artikel 34.1–3 är uppfyllda. Några ytterligare lagstiftningsåtgärder är därmed inte nödvändiga.
Artikel 34.4 rör tekniska standarder för tillsyn och riktar sig till Amla och kommissionen. Artikeln föranleder därför inga lagstiftningsåtgärder.
Artikel 34.5 rör i vilka situationer finansiella tillsynsmyndigheter kan vända sig till Amla. Det är dels om de inte fått information från en finansiell tillsynsmyndighet i en annan medlemsstat, dels om en begäran om samarbete avslagits eller inte lett till åtgärder inom rimlig tid. I sådana fall kan Amla vidta åtgärder och ska lämna ett yttrande om saken inom en månad. Liknande bestämmelser finns exempelvis
i förhållande till Esma i lagen om värdepappersmarknaden (23 kap. 5 a §). Bestämmelser som reglerar denna tvistlösning genom Amla bör införas i den nya penningtvättslagen.
Utredningen föreslår därför att Finansinspektionen ska kunna vända sig till Amla om myndigheten inte har fått information från en finansiell tillsynsmyndighet i en annan medlemsstat och om en begäran om samarbete avslagits eller inte lett till åtgärder inom rimlig tid.
Medlemsstaterna ska säkerställa att bestämmelserna i artikel 34 tillämpas på andra verksamhetsutövare än kreditinstitut och finansiella institut. Medlemsstaterna ska också säkerställa att samarbete och utbyte av information sker där andra enheter än kreditinstitut och finansiella institut är del av strukturer med gemensamt ägande, gemensam ledning eller efterlevnadskontroll (artikel 34.6).
Som tidigare redovisats har svenska tillsynsmyndigheter goda möjligheter att lämna uppgifter till utländska myndigheter om EU-direktiv föreskriver det (se avsnitt 15.7). I fall av gränsöverskridande penningtvätt och finansiering av terrorism är det också vanligt med internationellt samarbete tillsynsmyndigheter emellan. Som ovan redovisats har det i tidigare lagstiftningsärenden angetts att det får förutsättas, även utan särskilda bestämmelser, att samtliga svenska tillsynsmyndigheter är behjälpliga och samarbetar med sina utländska motsvarigheter. Utredningen delar den uppfattningen. Utredningen bedömer därför att artikel 34.6 inte kräver några lagstiftningsåtgärder.
15.9. Tillsynsmyndigheternas tillgång till information om fastigheter
Utredningens bedömning: Sjätte penningtvättsdirektivets bestäm-
melser om tillsynsmyndigheternas tillgång till information om fastigheter föranleder inga lagstiftningsåtgärder.
Artikel 16 i sjätte penningtvättsdirektivet rör de behöriga myndigheternas tillgång till information om fastigheter. Utredningen behandlar artikeln beträffande finansunderrättelseenhetens och de brottsbekämpande myndigheter i avsnitt 10.2.10. I detta avsnitt behandlar utredningen regleringen i förhållande till tillsynsmyndigheterna.
Medlemsstaterna ska enligt artikel 16.1 i direktivet ge tillsynsmyndigheterna tillgång till information som gör det möjligt att med nöd-
vändig skyndsamhet identifiera alla fysiska eller juridiska personer som äger fast egendom, bland annat genom register eller elektroniska datasöksystem, om sådana register eller system finns tillgängliga.
Motsvarande bestämmelser finns i artikel 32 b.1 i fjärde penningtvättsdirektivet. Av förarbetena till penningtvättslagen framgår att direktivets krav på identifiering av personer som äger fast egendom har ansetts tillgodosedda genom lagen (2000:224) om fastighetsregister och förordningen (2000:308) om fastighetsregister.9
Sjätte penningtvättsdirektivet innebär också nya krav på informationstillgång för tillsynsmyndigheterna. De ska också ska ha tillgång till information som möjliggör identifiering och analys av transaktioner som omfattar fast egendom, bland annat dess ekonomiska värde och detaljer om fysiska eller juridiska personer som är inblandade i dessa transaktioner. I förekommande fall ska myndigheterna ges tillgång till uppgifter om huruvida de fysiska eller juridiska personerna äger, säljer eller förvärvar fast egendom för en juridisk konstruktions räkning. I direktivet ställs dock inte krav på att tillsynsmyndigheterna ska ha direkt, fullständig och omedelbar tillgång till sådana uppgifter (jämför artikel 16.1 andra stycket). Information om fastighetstransaktioner finns till viss del i fastighetsregistret, till exempel uppgift om förvärvare och köpeskilling (44 § förordningen om fastighetsregister). Det finns inte någon annan databas eller annat register som innehåller ytterligare information om fastighetstransaktioner. Däremot kan sådan information finnas tillgänglig hos verksamhetsutövarna. Tillsynsmyndigheterna har möjlighet att begära ut information från verksamhetsutövarna. Det krävs därför inte några lagstiftningsåtgärder för att i svensk rätt genomföra artikel 16.1 i direktivet i fråga om brottsbekämpande myndigheters tillgång till information om fastigheter.
Artikel 16.2 innebär att medlemsstaterna till kommissionen ska skicka över förteckningen över behöriga myndigheter som fått tillgång till de register eller system som avses i artikel 16.1 och de slags uppgifter som är tillgängliga för dem. Medlemsstaterna ska uppdatera anmälan när ändringar görs i förteckningen över behöriga myndigheter eller omfattningen av den tillgång till information som beviljas. Kommissionen ska göra den informationen, inbegripet eventuella ändringar av den, tillgänglig för andra medlemsstater. Utredningen bedömer att bestämmelsen inte kräver några lagstiftningsåtgärder.
16. Sanktioner
16.1. Inledning
Reglerna om sanktioner på området för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism finns i en rad olika svenska författningar. Reglerna finns dels i penningtvättslagen, dels i de olika rörelselagarna. Den befintliga lagstiftningen lever i stort sett upp till sjätte penningtvättsdirektivets krav. I den mån det är fråga om att behålla befintlig lagstiftning eller att föra över bestämmelser från penningtvättslagen till den nya penningtvättslagen kommer utredningen därför inte att föra några mer utförliga resonemang. I vissa delar behöver dock kompletteringar av lagstiftningen göras och utredningen utvecklar då skälen för sina ställningstaganden.
I detta kapitel behandlar utredningen sjätte penningtvättsdirektivets bestämmelser om sanktioner, artiklarna 39–44. Utredningen behandlar även penningtvättsförordningens bestämmelser om sanktioner för näringsidkare som bryter mot kontantförbudsgränsen.
16.2. Allmänna bestämmelser om sanktioner
Utredningens förslag:Penningtvättslagens bestämmelser om
underrättelser till brottsutredande myndigheter, ingripanden, sanktionsavgifter, sanktionsförelägganden, preskription och verkställighet ska föras över till den nya penningtvättslagen. I den mån det i penningtvättslagen eller rörelselagarna hänvisas till överträdelser av penningtvättslagen ska det ersättas med hänvisningar till motsvarande bestämmelser i penningtvättsförordningen och den nya penningtvättslagen.
Utredningens bedömning: I övrigt uppfyller befintlig lagstiftning
sjätte penningtvättsdirektivets krav. Bestämmelser om straffansvar för överträdelser bör inte införas i svensk rätt.
Det sjätte penningtvättsdirektivet innebär att medlemsstaterna ska säkerställa att verksamhetsutövarna kan hållas ansvariga för överträdelser av penningtvättsförordningen (artikel 39.1). Medlemsstaterna ska fastställa regler om administrativa sanktioner och åtgärder och se till att tillsynsmyndigheterna tillämpar dessa. Sanktionerna eller åtgärderna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. I den mån överträdelserna omfattas av straffrättslig lagstiftning i nationell rätt behöver medlemsstaterna inte också påföra sanktioner. I sådana fall ska medlemsstaterna meddela kommissionen vilka straffrättsliga bestämmelser det avser (artikel 39.2).
Bestämmelserna motsvarar vad som gäller enligt fjärde penningtvättsdirektivet (artikel 58.1 och 58.2). Bestämmelser som genomför artikel 39.1 och anger att tillsynsmyndigheterna får ingripa mot verksamhetsutövare begår överträdelser finns i 7 kap. 10 § penningtvättslagen och i de olika rörelselagarna (se exempelvis 10 § [1996:1006] lagen om valutaväxling och annan finansiell verksamhet). I den mån bestämmelserna anger att ingripanden kan ske vid överträdelser av penningtvättslagen behöver det ändras till att avse överträdelser av penningtvättsförordningen och den nya penningtvättslagen. Eftersom penningtvättslagen upphävs behöver bestämmelsen i 7 kap. 10 § penningtvättslagen föras över till den nya penningtvättslagen.
Regler om administrativa sanktioner och åtgärder finns i 7 kap.10–16 §§penningtvättslagen och i rörelselagarna. Bestämmelserna uppfyller kraven i artikel 39.2. Utredningen behandlar dessa närmare i avsnitt 16.3 och 16.4 och kommer därför inte gå in i detalj på bestämmelserna inom ramen för detta avsnitt.
Regeringen har tidigare, vid genomförandet av det fjärde penningtvättsdirektivet, bedömt att det saknas skäl att införa straffrättsliga bestämmelser för överträdelser av direktivet.1 Utredningen delar den uppfattningen. Sanktionerna för överträdelser bör således även fortsättningsvis endast vara av administrativt slag.
Av sjätte penningtvättsdirektivet följer att juridiska personers överträdelser ska kunna leda till sanktioner och åtgärder även mot
ledningen och andra personer som enligt nationell rätt bär ansvar för överträdelsen. Om tillsynsmyndigheterna upptäcker överträdelser som omfattas av straffrättsliga påföljder ska brottsutredande myndigheter informeras med nödvändig skyndsamhet (artikel 39.3).
De aktuella bestämmelserna motsvarar vad som gällt sedan genomförandet av det femte penningtvättsdirektivet (artikel 58.3). Bestämmelser om sanktioner och åtgärder mot ledningspersoner och andra personer som bär ansvar för överträdelsen finns i 7 kap.12 och 15 §§penningtvättslagen och i rörelselagarna. Att tillsynsmyndigheterna ska underrätta brottsutredande myndigheter följer av 4 kap. 4 § penningtvättslagen. Regleringarna uppfyller kraven enligt sjätte penningtvättsdirektivet, men penningtvättslagens bestämmelser behöver föras över till den nya penningtvättslagen.
Enligt sjätte penningtvättsdirektivet ska tillsynsmyndigheterna utöva sina befogenheter att påföra administrativa sanktioner och föreskriva åtgärder i enlighet med direktivet och nationell rätt direkt, i samarbete med eller genom delegering till andra myndigheter eller genom hänvändelse till behöriga rättsliga myndigheter, t.ex. domstol (artikel 39.4). Direktivet uppställer inga krav på en viss utformning av förfarandet vid beslut om sanktioner utan medlemsstaterna kan själva välja beslutsordning i enlighet med respektive rättsordning.
Bestämmelsen har sin motsvarighet i fjärde penningtvättsdirektivet (artikel 58.5) och genomförs i svensk rätt genom reglerna om sanktionsföreläggande i 7 kap.17–19 §§penningtvättslagen och motsvarande reglering i rörelselagarna. Förfarandet med sanktionsföreläggande innebär i korthet att den fysiska personen föreläggs att inom en viss tid godkänna ett ingripande som är bestämt till tid eller belopp. När föreläggandet har godkänts, gäller det som ett domstolsavgörande som har fått laga kraft. Om ett sanktionsföreläggande inte har godkänts inom angiven tid, innebär detta att tillsynsmyndigheten har att ansöka hos domstol om att sanktion ska beslutas. Utredningen bedömer att befintlig reglering i penningtvättslagen och i rörelselagarna uppfyller direktivets krav. Penningtvättslagens bestämmelser om sanktionsföreläggande behöver dock föras över till nya penningtvättslagen. Direktivet behandlar inte preskription eller verkställighet. Regeringen ansåg att sådana bestämmelser var nödvändiga och de infördes i 7 kap.20–23 §§penningtvättslagen.2 Motsvarande regler finns också i rörelselagarna. Utredningen delar regeringens tidigare
bedömning och även dessa bestämmelser i penningtvättslagen bör därför föras över till den nya penningtvättslagen.
I artikel 39.5 behandlar direktivet vilka omständigheter tillsynsmyndigheterna ska beakta när de ska fastställa vilken typ av och nivån på administrativa sanktioner. De omständigheter som räknas upp är samma som i fjärde penningtvättsdirektivet (artikel 60.4). I svensk rätt genomförs detta genom 7 kap.13 och 16 §§penningtvättslagen och motsvarande regler i rörelselagarna. Utredningen bedömer att dessa bestämmelser uppfyller sjätte penningtvättsdirektivets krav. I likhet med vad som tidigare angetts behöver penningtvättslagens bestämmelser föras över till den nya penningtvättslagen.
Medlemsstaterna ska säkerställa att juridiska personer kan hållas ansvariga för överträdelser som begåtts till deras förmån av någon som agerar antingen enskilt eller som en del av den juridiska personens organisation och som har en ledande ställning i denna, grundad på en befogenhet att företräda den juridiska personen, befogenhet att fatta beslut på den juridiska personens vägnar eller befogenhet att utöva kontroll över den juridiska personen (artikel 39.5 a). Medlemsstaterna ska också säkerställa att juridiska personer kan hållas ansvariga för överträdelser som begåtts av en person som är underställd den juridiska personen till dennes förmån om det gjorts möjligt på grund av brist på kontroll och tillsyn från företagsledningen (artikel 39.5 b).
Motsvarande bestämmelser finns även i fjärde penningtvättsdirektivet (artikel 60.5 och 60.6). För att ingripa mot en juridisk person för överträdelser av penningtvättsregelverket i svensk rätt krävs inte att det fastställs att en person i ledande ställning har medverkat till överträdelsen genom aktiv handling eller bristande tillsyn över underställd personal. Regeringen bedömde mot denna bakgrund att de krav som fjärde penningtvättsdirektivet ställde tillgodoses även utan särskild reglering.3
Utredningen instämmer i det och bedömer därför att artikel 39.5 a och 39.5 b inte kräver några lagstiftningsåtgärder.
När tillsynsmyndigheterna utövar sina befogenheter att påföra överträdare administrativa sanktioner och föreskriva åtgärder ska de föra ett nära samarbete för att se till att dessa administrativa sanktioner eller åtgärder ger önskat resultat, och de ska samordna sina åtgärder när de hanterar gränsöverskridande fall (artikel 39.6).
Motsvarande reglering finns även i fjärde penningtvättsdirektivet (artikel 58.5). Särskilda bestämmelser avseende ingripanden mot utländska verksamhetsutövare finns exempelvis i lagen om bank- och finansieringsrörelse. Där regleras Finansinspektionens möjligheter att ingripa mot utländska kreditinstitut och andra företag i 15 kap. 15–17 §§. Dessa regler uppställer som grundregel att Finansinspektionen i förhållande till kreditinstitut med säte inom EES har att underrätta den tillsynsmyndigheten i hemlandet om instituten inte driver sin verksamhet i enlighet med gällande regler. Under vissa förutsättningar ges Finansinspektionen ett utrymme att ingripa. I förhållande till kreditinstitut med säte utanför EES har Finansinspektionen dock ett större mandat att ingripa. Avseende vissa andra finansiella verksamhetsutövare finns motsvarande eller liknande begränsningar för Finansinspektionen att ingripa mot företag med säte inom EES. I de fall som Finansinspektionen har begränsade möjligheter att ingripa förutsätts således ingripande ske genom tillsynsmyndigheten i det land där företaget har sitt säte. Vid överträdelser av penningtvättslagen som begås i Sverige kan svenska myndigheter således påföra administrativa sanktioner i samarbete med andra myndigheter. Vid genomförandet av fjärde penningtvättsdirektivet bedömde regeringen detta vara tillräckligt.4 I de fall särskild reglering om ingripanden mot utländska företag som är verksamma i Sverige saknas kan ingripande ske på samma villkor och enligt samma bestämmelser som ingripanden mot svenska företag.
Utredningen bedömer att nuvarande lagstiftning är tillräcklig för att uppfylla sjätte penningtvättsdirektivets krav.
Artikel 39.7 i sjätte penningtvättsdirektivet riktar sig Amla och kommissionen och föranleder därför inga lagstiftningsåtgärder.
Utredningen föreslår alltså sammanfattningsvis att penningtvättslagens bestämmelser om underrättelser till brottsutredande myndigheter, ingripanden, sanktionsavgifter, sanktionsföreläggande, preskription och verkställighet ska föras över till den nya penningtvättslagen. I samtliga delar gäller att i den mån regleringen hänvisar till överträdelser av penningtvättslagen ska det ändras till att avse överträdelser av penningtvättsförordningen och den nya penningtvättslagen. Utredningen bedömer att bestämmelser om straffansvar för överträdelser inte bör införas i svensk rätt.
16.3. Administrativa sanktioner
Utredningens förslag:Penningtvättslagens bestämmelser om sank-
tioner ska föras över till den nya penningtvättslagen. I de finansiella rörelselagarna ska det maximala sanktionsbeloppet för juridiska personer ändras till tio miljoner euro.
Utredningens bedömning: I övrigt uppfyller befintlig lagstift-
ning sjätte penningtvättsdirektivets krav. Möjligheten att ge tillsynsmyndigheterna befogenhet att påföra högre sanktioner än direktivet kräver bör inte utnyttjas.
Medlemsstaterna ska säkerställa att administrativa sanktioner tilllämpas på verksamhetsutövare för allvarliga, upprepade eller systematiska överträdelser av de krav som anges i penningtvättsförordningens kapitel II om interna riktlinjer, kontroller och förfaranden, kapitel III om åtgärder för kundkännedom, kapitel V om rapporteringsskyldigheter och artikel 56 om lagring av uppgifter (artikel 40.1 i sjätte penningtvättsdirektivet). Sanktioner ska också kunna meddelas om verksamhetsutövaren inte följer administrativa åtgärder. Sanktionsavgifterna ska uppgå till minst två gånger den vinst som erhållits genom överträdelsen om den går att fastställa, eller minst en miljon euro (artikel 40.2).
Bestämmelserna motsvarar i allt väsentligt fjärde penningtvättsdirektivets sanktionsregler (artikel 59) som genomförts i 7 kap.10– 16 §§penningtvättslagen. Av dessa bestämmelser framgår vilka överträdelser som kan leda till ingripanden och hur de ska bedömas, vilka åtgärder som kan vidtas och sanktionsavgifternas storlek. I svensk rätt finns inget krav på överträdelserna ska vara allvarliga, upprepade eller systematiska. Svensk rätt går i det avseendet längre än vad direktivet föreskriver. För advokater finns särskilda regler i 7 a kap. penningtvättslagen. På samma sätt regleras sanktionsavgifterna särskilt för fastighetsmäklare, revisorer och verksamhetsutövare enligt spellagen (se 4 kap.6–14 §§fastighetsmäklarlagen [2021:516], 32 j–l §§ revisorslagen [2001:883] och 18 kap.17–22 §§spellagen [2018:1138]). För verksamhetsutövarna som står under Finansinspektionens tillsyn, se nedan angående kreditinstitut och finansiella institut.
Utredningen bedömer att penningtvättslagens och nämnda rörelselagars nuvarande bestämmelser om sanktioner tillgodoser de krav som
sjätte penningtvättsdirektivet ställer. Utredningen föreslår därför endast att bestämmelserna i penningtvättslagen förs över till den nya penningtvättslagen.
För kreditinstitut och finansiella institut gäller särskilda regler. Av artikel 40.3 framgår att maximala sanktionsavgiften för juridiska personer ska uppgå till minst tio miljoner euro eller tio procent av den totala årsomsättningen enligt den senast tillgängliga koncernredovisning som ledningsorganet godkänt. För ansvariga enheter som är moderbolag eller dotterbolag till ett moderbolag som är skyldigt att upprätta en koncernredovisning, ska den relevanta totala årsomsättningen vara den totala årsomsättningen eller motsvarande typ av inkomst enligt relevanta redovisningsregler i den senast tillgängliga koncernredovisning som godkänts av ledningsorganet för det yttersta moderbolaget. För fysiska personer ska den maximala sanktionsavgiften vara minst fem miljoner euro.
Bestämmelserna överensstämmer med fjärde penningtvättsdirektivets, med den skillnaden att det maximala beloppet för juridiska personer som är kreditinstitut eller finansiella institut har höjts från fem miljoner euro till tio miljoner euro. Dessa bestämmelser genomförs i svensk rätt i rörelselagarna på finansmarknadsområdet. Rörelselagarna innehåller bestämmelser om sanktionsavgifter. Högsta beloppet är emellertid för närvarande angivet till fem miljoner euro (se till exempel 17 § lagen om valutaväxling och annan finansiell verksamhet och 15 kap. 8 § lagen [2004:297] om bank- och finansieringsrörelse). I samtliga finansiella rörelselagar behöver därför det maximala sanktionsbeloppet ändras till tio miljoner euro. I övrigt uppfyller bestämmelserna i svensk rätt sjätte penningtvättsdirektivets krav.
Utredningen föreslår därför att det maximala sanktionsbeloppet för juridiska personer i rörelselagarna på finansmarknadsområdet ändras till tio miljoner euro.
Medlemsstaterna får ge tillsynsmyndigheterna befogenhet att påföra administrativa sanktionsavgifter som överstiger de beloppen som direktivet kräver (artikel 40.4). Denna möjlighet fanns även i fjärde penningtvättsdirektivet, men har inte utnyttjats av den svenska lagstiftaren. Enligt utredningens mening är de sanktionsavgifter som direktivet anger tillräckligt kännbara och avskräckande för att effekten av dem ska uppnås. Det saknas därför skäl att föreskriva om högre belopp i svensk rätt. Utredningen bedömer därmed att den möjligheten inte bör utnyttjas.
16.4. Administrativa åtgärder som inte är sanktioner
Utredningens förslag: Tillsynsmyndigheterna ska ha möjlighet
att besluta om begränsningar eller förbud av verksamhetsutövarens verksamhet. Penningtvättslagens bestämmelser om administrativa åtgärder, viten och informationstillgång för tillsynsmyndigheten ska föras över till den nya penningtvättslagen.
Revisorsinspektionen och Fastighetsmäklarinspektionen får förbättrade möjligheter att förena förelägganden med viten.
Utredningens bedömning: I övrigt uppfyller befintlig lagstiftning
sjätte penningtvättsdirektivets krav. Möjligheten att införa ytterligare administrativa åtgärder än direktivet kräver bör inte utnyttjas.
I artikel 41.1 i direktivet anges vilka administrativa åtgärder tillsynsmyndigheterna ska kunna vidta gentemot verksamhetsutövare när det är fråga om överträdelser som inte är så allvarliga att sanktionsavgift är aktuell. Verksamhetsutövare kan bli föremål för ett offentligt meddelande, ett föreläggande om att upphöra med sitt agerande och återkallande eller tillfällig indragning av auktorisering, om verksamhetsutövaren är föremål för en auktorisation. Ledningspersoner ska vidare kunna hållas ansvariga för en juridisk persons överträdelser genom ett tillfälligt förbud att utöva vissa funktioner. Tillsynsmyndigheterna ska också kunna utfärda rekommendationer och kräva efterlevnad från verksamhetsutövarna, inbegripet att genomföra specifika korrigerande åtgärder. Tillsynsmyndigheterna ska dessutom kunna tillfälligt begränsa eller förbjuda utövandet av viss verksamhet, inklusive i relevanta fall mottagandet av insättningar.
Till stor del motsvarar detta vad som gäller enligt fjärde penningtvättsdirektivet (artikel 59.2). Bestämmelserna genomförs i svensk rätt exempelvis genom reglerna i penningtvättslagen som gör att verksamhetsutövare kan föreläggas att vidta rättelse och reglerna om förbud för ledningspersoner att upprätthålla vissa funktioner (7 kap.11 och 12 §§penningtvättslagen). I lagen om bank- och finansieringsrörelse finns möjlighet för Finansinspektionen att exempelvis utfärda ett föreläggande att inom en viss tid begränsa eller minska riskerna i rörelsen i något avseende och att återkalla ett kreditinstituts tillstånd (15 kap. 1 §). De verksamhetsutövare som regleras i penningtvättslagen är inte föremål för auktorisation. I den mån bestämmelserna i
sjätte penningtvättsdirektivet har sin motsvarighet i tidigare direktiv bedömer utredningen att befintlig lagstiftning uppfyller direktivets krav. Som tidigare redovisats behöver dock penningtvättslagens bestämmelser föras över till den nya penningtvättslagen.
De administrativa åtgärder som tillkommit med det sjätte penningtvättsdirektivet för tillsynsmyndigheterna är att kunna utfärda rekommendationer, kräva efterlevnad från verksamhetsutövare inklusive att genomföra specifika korrigerande åtgärder och att kunna tillfälligt begränsa eller förbjuda viss verksamhet. Att ställa krav på efterlevnad omfattas enligt utredningens bedömning av tillsynsmyndigheternas möjlighet att kräva att verksamhetsutövaren vidtar rättelse. Tillsynsmyndigheterna kan också utfärda rekommendationer utan ytterligare reglering. Ett exempel på sådana rekommendationer är myndigheternas allmänna råd. Möjligheter att tillfälligt begränsa eller förbjuda viss verksamhet finns i vissa av rörelselagarna, exempelvis 15 kap. 1 § lagen om bank- och finansieringsrörelse. Enligt den bestämmelsen kan Finansinspektionen utfärda ett föreläggande för verksamhetsutövaren att inom en viss tid begränsa eller minska riskerna i rörelsen i något avseende. Genom ett sådant föreläggande kan ett institut begränsas att ingå vissa specifika avtal, t.ex. avtal med kunder som är verksamma inom en viss bransch, som avser åtaganden i ett visst land eller som drivs inom en viss avdelning i kreditinstitutet. Ett föreläggande om att begränsa rörelsen får kombineras med ett föreläggande att vidta andra åtgärder som krävs för att verksamheten i fråga skall kunna drivas under betryggande former.5 Utredningen bedömer att den reglering som finns i dessa rörelselagar är tillräcklig för att uppfylla direktivets krav på att tillsynsmyndigheterna tillfälligt ska kunna begränsa eller förbjuda viss verksamhet. I penningtvättslagen (7 kap. 11 §) och i vissa av rörelselagarna finns endast möjlighet för tillsynsmyndigheten att förelägga om rättelse eller att verksamheten ska upphöra. I förhållande till de krav som direktivet ställer bedömer utredningen att det finns ett behov av att förtydliga och komplettera regleringen så att den mer påminner om den som finns i exempelvis lagen om bank- och finansieringsrörelse. Det bör av bestämmelsen framgå att tillsynsmyndigheterna kan besluta om begränsningar eller förbud av verksamhetsutövarens verksamhet.
Utredningen föreslår därför 7 kap. 11 § penningtvättslagen överförs till den nya penningtvättslagen och att den samt fastighetsmäk-
larlagen kompletteras med att tillsynsmyndigheten kan besluta om begränsningar eller förbud. I övriga rörelselagar finns det möjlighet att besluta om tillfälliga förbud.
När administrativa åtgärder vidtas ska tillsynsmyndigheterna kunna begära överlämnande av dokument, kräva förstärkning av styrformer, processer, mekanismer och strategier. Tillsynsmyndigheterna ska också kunna kräva att verksamhetsutövaren tillämpar särskilda rutiner eller krav för enskilda kunder, transaktioner eller aktiviteter som är förknippade med hög risk samt kräva att åtgärder vidtas för att minska riskerna i verksamhetsutövarens aktiviteter och produkter (artikel 41.2).
Av 7 kap. 5 § penningtvättslagen och motsvarande bestämmelser i rörelselagarna följer att tillsynsmyndigheterna kan begära att verksamhetsutövarna ska lämna upplysningar och ge tillgång till de handlingar som behövs för tillsynen. Tillsynsmyndigheterna kan redan med befintlig lagstiftning på en detaljerad nivå förelägga verksamhetsutövarna att vidta åtgärder för att leva upp till kraven i penningtvättsregelverket. Det inkluderar att exempelvis tillämpa särskilda rutiner eller att vidta åtgärder för att minska riskerna inom något visst område. Utredningen bedömer därför att det inte behöver vidtas några lagstiftningsåtgärder för att uppfylla direktivets krav, utöver att föra över penningtvättslagens bestämmelse om tillsynsmyndighetens rätt att begära information.
De administrativa åtgärderna i artikel 41.1 ska åtföljas av en bindande tidsfrist för effektivt genomförande som ska följas upp (artikel 41.3). Om det är fråga om krav på efterlevnad och att genomföra korrigerande åtgärder eller ett föreläggande om att verksamhetsutövaren upphör med sitt agerande får tillsynsmyndigheten föreskriva om löpande viten. Vitet ska vara effektivt och proportionerligt och inte överskrida tre procent av den dagliga omsättningen, eller två procent av inkomsten om det är fråga om fysiska personer. Medlemsstaterna får göra undantag från detta genom att tillämpa vitet på vecko- eller månadsbasis, men det beloppen får inte bli högre än för dagsbaserade viten (artikel 41.3 bis).
När tillsynsmyndigheterna riktar administrativa åtgärder mot verksamhetsutövarna är det viktigt att dessa leder till resultat. För att så ska ske krävs att åtgärderna åtföljs av en tidsfrist för verksamhetsutövarna att bättra sig inom. Detta kan ske när tillsynsmyndigheterna utfärdar sina förelägganden, om tillfälligt förbud utfärdas eller innan
en auktorisation dras in. Förelägganden kan också förenas med viten för att åstadkomma ändring. Av 7 kap. 24 § penningtvättslagen och bestämmelser i rörelselagarna framgår att förelägganden får förenas med vite. Revisorslagen och fastighetsmäklarlagen behöver emellertid kompletteras för att tillsynsmyndigheterna i tillräcklig utsträckning ska kunna förelägga om viten, vilket utredningen härmed föreslår.
Hur viten får utformas regleras närmare i lagen (1985:206) om viten (viteslagen). I viteslagen framgår bland annat att vitet ska fastställas till ett belopp som kan antas förmå adressaten att följa föreläggandet som är förenat med vitet och att vitet kan vara löpande om det är lämpligt (4 och 5 §§). Utredningen bedömer att befintlig svensk reglering är tillräcklig för att direktivets krav ska vara uppfyllda beträffande tillsynsmyndigheternas möjlighet att föreskriva om tidsfrister för effektivt genomförande och viten.
Utredningen föreslår därför endast att vitesbestämmelsen i penningtvättslagen förs över till den nya penningtvättslagen och att regleringen i övrigt lämnas oförändrad.
Enligt artikel 41.4 får medlemsstaterna ge tillsynsmyndigheterna befogenhet att föreskriva ytterligare typer av administrativa åtgärder än de som sjätte penningtvättsdirektivet kräver att medlemsstaterna inför i nationell rätt. Utredningen anser inte att det finns behov av att ge tillsynsmyndigheterna fler befogenheter. Utredningen bedömer därför att den möjligheten inte bör utnyttjas.
16.5. Offentliggörande av administrativa sanktioner och åtgärder
Utredningens bedömning: Sjätte penningtvättsdirektivets bestäm-
melser om offentliggörande av administrativa sanktioner och åtgärder bör genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag.
Av artikel 42.1–42.3 i sjätte penningtvättsdirektivet framgår att tillsynsmyndigheterna ska offentliggöra beslut om sanktioner eller åtgärder till följd av överträdelser av penningtvättsförordningen på sin officiella webbplats. Offentliggörandet ska åtminstone innehålla information om vilken typ och art av överträdelse det rör sig om och vilka personer som är ansvariga. Medlemsstaterna ska inte vara skyldiga att tillämpa bestämmelsen om det är fråga om beslut av utred-
ningskaraktär, till exempel beslut under handläggningen av ärendet. Direktivet har som utgångspunkt att offentliggörande ska ske, men tillåter under vissa förutsättningar att besluten offentliggörs anonymiserat, att offentliggörandet skjuts upp eller att offentliggörandet underlåts. Om beslutet har överklagats ska tillsynsmyndigheten också offentliggöra sådan information och eventuell senare information om resultatet av överklagandet. Offentliggörandet ska kvarstå på webbplatsen i minst fem år, men personuppgifter ska inte finnas under längre tid än nödvändigt med hänsyn till tillämpliga regler om uppgiftsskydd och i maximalt fem år.
Motsvarande bestämmelser finns i fjärde penningtvättsdirektivet (artikel 60) och har genomförts genom 17 b § 2009 års förordning. Den anger att Finansinspektionen, Revisorsinspektionen, Fastighetsmäklarinspektionen, Spelinspektionen samt Länsstyrelserna i Stockholms, Västra Götalands och Skåne län på sina webbplatser ska offentliggöra beslut om ingripanden mot överträdelser av penningtvättslagen eller föreskrifter som meddelats med stöd av den lagen.
Utredningen bedömer att offentliggörandet av administrativa sanktioner och åtgärder även fortsättningsvis bör regleras på lägre nivå än lag. Sådana föreskrifter faller enligt utredningens uppfattning inom regeringens restkompetens enligt 8 kap. 7 § regeringsformen. Därmed behöver det inte införas någon bestämmelse om föreskriftsrätt för regeringen.
16.6. Skydd för rapporterande personer
16.6.1. Rapportering av överträdelser
Utredningens förslag:Penningtvättslagens bestämmelser om skydd
för anmälares identitet ska föras över till den nya penningtvättslagen.
Utredningens bedömning: I övrigt kräver sjätte penningtvätts-
direktivets bestämmelser om skydd för rapportering av överträdelser inga lagstiftningsåtgärder.
Artikel 43 i sjätte penningtvättsdirektivet innehåller bestämmelser som ställer krav på skydd för rapporterande personer. Tillsynsmyndigheterna ska etablera effektiva och tillförlitliga mekanismer för att uppmuntra rapportering av potentiella och faktiska överträdelser av penningtvättsregelverket. De ska för det ändamålet tillhandahålla säkra kommunikationskanaler för rapportering (artikel 43.1). Vad effektiva och tillförlitliga mekanismer innebär framgår av artikel 43.2. Mekanismerna ska som minst omfatta vad som följer av artikel 43.2 a–e. I punkten a anges att det ska finnas särskilda förfaranden för mottagande av rapporter om överträdelser och uppföljning av dem. I punkten b anges att det ska finnas tillbörligt skydd för anställda eller personer i jämförbar ställning inom ansvariga enheter som anmäler överträdelser begångna inom verksamhetsutövaren. I punkten c anges att det ska finnas tillbörligt skydd för den tilltalade personen. I punkten d framgår att det ska finnas skydd för personuppgifter avseende både den person som rapporterar en överträdelse och den fysiska person som påstås bära ansvaret för den, i enlighet med principerna i EU:s dataskyddsförordning. I punkten e anges att det ska finnas tydliga regler som under alla omständigheter ser till att konfidentialiteten för den person som anmäler överträdelser begångna inom den ansvariga enheten garanteras, såvida inte offentliggörande krävs i enlighet med nationell rätt i samband med ytterligare utredningar eller efterföljande rättsliga förfaranden. Bestämmelserna gäller även självreglerande organ, om medlemsstaterna har sådana.
Fjärde penningtvättsdirektivet har bestämmelser med motsvarande innehåll som nyss nämnda artikel 43.1 och 43.2 i sjätte penningtvättsdirektivet (artikel 61). Dessa genomförs i svensk rätt genom att det i förordning framgår att tillsynsmyndigheterna ska ha effektiva och tillförlitliga rutiner för att uppmuntra rapportering av överträdelser av penningtvättslagen samt för att ta emot rapporter om sådana överträdelser. Finansinspektionen ska ha rutiner för att ta emot frivilliga anmälningar om misstänkta överträdelser av penningtvättslagen (förordningen [2016:1318] om Finansinspektionens rutiner för mottagande av anmälningar om regelöverträdelser). Uppgifterna ska förvaras på ett säkert sätt så att ingen obehörig har tillgång till dem. Den telefonlinje och adress som används för anmälningar ska vara skild från Finansinspektionens övriga kommunikationskanaler, inrättas och användas så att den mottagna informationen är fullständig och skyddad, och möjliggöra lagring av de uppgifter som lämnas så att de kan
användas för vidare utredning. Motsvarande gäller i fråga om Fastighetsmäklarinspektionen, Revisorsinspektionen, Spelinspektionen samt Länsstyrelserna i Skåne, Stockholms och Västra Götalands län (17 a § 2009 års förordning och 1 a § förordningen [2007:1077] med instruktion för Revisorsinspektionen).
Visselblåsarlagstiftningen ger också möjlighet till rapportering i säkra kommunikationskanaler och skydd för den som vill anmäla missförhållanden inom området förhindrande av penningtvätt och finansiering av terrorism (lagen [2021:890] om skydd för personer som rapporterar om missförhållanden och förordningen [2021:949] om skydd för personer som rapporterar om missförhållanden). Det saknas visserligen uttryckliga bestämmelser om att Sveriges advokatsamfund (Advokatsamfundet) ska ha motsvarande mekanismer men regeringen har i tidigare lagstiftningsärende förutsatt att Advokatsamfundet, som utöver tillsynsverksamheten ska tillvarata advokaters allmänna yrkesintressen, har rutiner för att ta emot anmälningar om överträdelser av penningtvättslagstiftningen.6 Utredningen, som konstaterar att Advokatsamfundet har sådana rutiner, delar den uppfattningen.
Sammanfattningsvis bedömer utredningen alltså att kraven i 43.2 a i sjätte penningtvättsdirektivet därmed är uppfyllda.
Arbetstagare skyddas genom förbudet mot repressalier och möjligheterna till skadestånd enligt penningtvättslagen, se avsnitt 16.6.2. Utredningen bedömer därmed att kravet på tillbörligt skydd för anställda eller personer i jämförbar ställning i 43.2 b är uppfyllt.
Även den tilltalade ska erhålla tillbörligt skydd (artikel 43.2 c). Med den tilltalade avses den person som påstås bära ansvar för en anmäld överträdelse. Detta skydd har tidigare enligt regeringen ansetts tillgodosett vid en tillsynsmyndighets handläggning av reglerna i förvaltningslagen (1986:223).7 Utredningen delar den uppfattningen.
Kravet på skydd av personuppgifter för den som rapporterar en överträdelse och den som påstås bära ansvaret för överträdelsen (artikel 43.2 d) har beaktats vid tillkomsten av rapporteringssystemen och föranleder inga lagstiftningsåtgärder.
Slutligen gällande skydd av anmälarens identitet (artikel 43.2 e) finns det reglering i penningtvättslagen. Av 6 kap. 5 § penningtvättslagen följer att uppgift i en anmälan om en misstänkt överträdelse inte obehörigen får röjas, om uppgiften kan avslöja anmälarens iden-
6Prop. 2018/19:150 s. 56. 7Prop. 2016/17:173 s. 325.
titet. Detta gäller i förhållande till verksamhetsutövare. I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen. Sekretess gäller i en statlig myndighets verksamhet som består i tillsyn över efterlevnaden av penningtvättslagen och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen för en uppgift eller en utsaga om överträdelse av en bestämmelse som gäller för den som myndighetens verksamhet avser, om uppgiften kan avslöja anmälarens identitet (30 kap. 23 a § OSL). Advokater och advokatbolag står under tillsyn av Sveriges advokatsamfund. I tillsynsansvaret ingår att på eget initiativ eller på anmälan ta upp fråga om disciplinärt förfarande mot en advokat. Den som har deltagit i ett tillsynsärende får inte obehörigen röja vad han eller hon då har fått veta om någons personliga eller ekonomiska förhållanden (8 kap. 6 § rättegångsbalken och 40 § stadgarna för Sveriges advokatsamfund).
I tillsynsmyndigheternas och Advokatsamfundets tillsynsverksamhet finns således förutsättningar för att skydda anmälarens identitet.
Enligt utredningens uppfattning uppfyller svensk rätt därmed redan de krav sjätte penningtvättsdirektivets artikel 43.1 och 43.2 ställer. Eftersom penningtvättslagen upphävs behöver bestämmelsen i 6 kap. 5 § penningtvättslagen dock föras över till den nya penningtvättslagen.
16.6.2. Skydd mot repressalier och skadestånd
Utredningens förslag:Penningtvättslagens bestämmelser om skydd
och förbud mot repressalier för personer som rapporterar om överträdelser av penningtvättsregelverket ska föras över till den nya penningtvättslagen. Bestämmelserna om skadestånd för anställda som utsätts för repressalier ska också föras över till den nya penningtvättslagen.
Av artikel 43.3 framgår att medlemsstaterna ska säkerställa att enskilda personer som rapporterar överträdelser av penningtvättsförordningen, internt eller till finansunderrättelseenheten, skyddas rättsligt från att utsättas för hot, hämnd eller fientliga handlingar, och i synnerhet från ogynnsamma eller diskriminerande anställningsåtgärder. Medlemsstaterna ska också säkerställa att personer som utsätts för nyss nämnda åtgärder på ett säkert sätt kan komma med klago-
mål till tillsynsmyndigheten samt att de har ett effektivt rättsmedel för att kunna tillvarata sina rättigheter.
Motsvarande bestämmelser har funnits sedan det femte penningtvättsdirektivet (artikel 38). I svensk rätt genomförs bestämmelsen om skydd mot repressalier genom 2 kap. 15 § penningtvättslagen. Den anger att verksamhetsutövaren ska ha rutiner och vidta de åtgärder i övrigt som behövs för att skydda anställda från hot, hämnd eller andra fientliga åtgärder till följd av att de fullgör verksamhetsutövarens skyldigheter. I bestämmelsens andra stycke framgår att verksamhetsutövaren inte får utsätta en anställd för repressalier på grund av att denne har informerat om misstänkt penningtvätt eller finansiering av terrorism, internt eller till Polismyndigheten. Endast bestämmelsens andra stycke behöver föras över till den nya penningtvättslagen, då artikel 11a.2 i penningtvättsförordningen har motsvarande innehåll som 2 kap. 15 § första stycket penningtvättslagen. Bestämmelsen i penningtvättsförordningen innebär emellertid inte något skydd för rapportering till Finanspolisen, vilket direktivet kräver. Kravet på en säker klagomålshantering uppfylls genom rutinerna för att uppmuntra rapportering av överträdelser och för att ta emot rapporter om överträdelser, se avsnitt 16.6.1.
Beträffande möjligheten till effektivt rättsmedel har det i 6 a kap.1–4 §§penningtvättslagen införts bestämmelser som ger anställda rätt till skadestånd om deras arbetsgivare överträtt repressalieförbudet. Skadestånd framstår enligt utredningen som det mest lämpliga rättsmedlet. Ett skadestånd innebär en ekonomisk kompensation för den skada som repressalien inneburit och risken för skadeståndsansvar kan också ha en avhållande effekt på verksamhetsutövare som överväger repressalier mot någon i verksamheten. Skadeståndet kan avse både ersättning för den förlust som uppkommer och ersättning för den kränkning som lagbrottet innebär (6 a kap. 1 § penningtvättslagen). Bestämmelsen innehåller också en beloppsbegränsning om anställningen upphört samt en möjlighet om nedsättning eller bortfallande av skadestånd om detta är skäligt. Det finns vidare en bevislättnadsregel för den enskilde (6 a kap. 2 § penningtvättslagen).
Det finns även skydd mot repressalier för arbetstagare i annan lagstiftning, exempelvis lagen (1982:80) om anställningsskydd och lagen om skydd för personer som rapporterar om missförhållanden. Den krets av personer som erbjuds skydd i de angivna lagarna är snä-
vare än den som sjätte penningtvättsdirektivet tar sikte på.8 Regeringen bedömde därför att det var nödvändigt att införa bestämmelserna i 6 a kap. penningtvättslagen för att uppfylla direktivets krav.9Utredningen delar den bedömningen.
Mot denna bakgrund bör bestämmelserna 6 a kap. penningtvättslagen om skadestånd för personer som utsätts för repressalier föras över till den nya penningtvättslagen. Genom 36 kap. 2 och 4 §§ OSL uppfylls kravet på sekretess för den enskilde och skydd för konfidentialiteten för de uppgifter som finansunderrättelseenheten samlat in.
16.7. Utbyte av upplysningar om sanktioner
Utredningens bedömning: Sjätte penningtvättsdirektivets bestäm-
melser om utbyte av upplysningar om sanktioner bör genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag.
Medlemsstaterna ska säkerställa att deras tillsynsmyndigheter och, vid behov, den nationella myndighet som övervakar självreglerande organ, i utförandet av sina tillsynsuppdrag informerar Amla om alla administrativa sanktioner och åtgärder som påförts i enlighet med sanktionsavsnittet i direktivet, inbegripet eventuella överklaganden av dessa, och om resultat av detta. Sådan information ska också delas med andra tillsynsmyndigheter när administrativa sanktioner eller åtgärder gäller en enhet som driver verksamhet i två eller fler medlemsstater (artikel 44.1). Syftet är att tillsynen inom EU ska vara sammanhållen och att tillsynsmyndigheter ska vara uppdaterade om det förekommer misskötsamhet hos verksamhetsutövare som bedriver gränsöverskridande verksamhet.
Bestämmelsen innebär att det bör införas en informationsskyldighet för tillsynsmyndigheterna att informera Amla och vissa fall myndigheter i andra länder om sanktioner för överträdelser av penningtvättslagstiftningen. En liknande bestämmelse finns i 17 c § 2009 års förordning som anger att Finansinspektionen ska informera Europeiska bankmyndigheten, Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten och Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten om alla sanktioner för överträdelser av penningtvättslagen
8Prop. 2018/19:150 s. 57. 9Prop. 2018/19:150 s. 58.
som meddelas för verksamhetsutövare som står under Finansinspektionens tillsyn.
Utredningen bedömer med hänsyn till systematiken och bestämmelsens karaktär att artikel 44.1 bör genomföras på lägre nivå än lag. Sådana föreskrifter faller enligt utredningens uppfattning inom regeringens restkompetens enligt 8 kap. 7 § regeringsformen. Därmed behöver det inte införas någon bestämmelse om föreskriftsrätt för regeringen.
Amla ska på sin webbplats underhålla länkar till varje enskild tillsynsmyndighets offentliggörande av administrativa sanktioner och åtgärder som påförts i enlighet med artikel 42 och visa den tidsperiod under vilken varje medlemsstat offentliggör administrativa sanktioner och åtgärder (artikel 44.2). Artikel 44.2 riktar sig till Amla och föranleder därför inga lagstiftningsåtgärder.
16.8. Penningtvättsförordningens regler om sanktioner
Utredningens förslag: Näringsidkare som tar emot eller gör kon-
tanta betalningar som överstiger 5 000 euro ska anmäla sig i Bolagsverkets register mot penningtvätt. Länsstyrelserna ska kunna vidta samma åtgärder mot dessa näringsidkare för att inhämta information som mot verksamhetsutövare enligt penningtvättslagen.
Sanktioner och andra administrativa åtgärder ska kunna användas mot fysiska och juridiska personer som misstänks bryta mot kontantförbudsgränsen i penningtvättsförordningen. Länsstyrelserna ska besluta om sanktionerna.
Av penningtvättsförordningen framgår att medlemsstaterna ska se till att lämpliga åtgärder, inbegripet sanktioner, vidtas mot fysiska eller juridiska personer som agerar i sin yrkesutövning och som misstänks bryta mot kontantförbudsgränsen om 10 000 euro (artikel 59.5). Mottagande av eller betalningar för såväl varor som tjänster omfattas. Den totala sanktionsnivån ska beräknas i enlighet med relevanta bestämmelser i nationell lagstiftning på ett sådant sätt att den ger resultat som står i proportion till överträdelsens allvar och på så sätt effektivt avskräcker från ytterligare brott av samma slag (artikel 59.6). Utredningen har valt att föreslå administrativa sanktioner framför
straffrättsliga, då detta bättre följer systematiken i övrig lagstiftning på området.
De överträdelser av penningtvättsförordningen som kan leda till sanktioner framgår av avsnitt 16.3. Större kontantbetalningar är ett enkelt, men vanligt förekommande, sätt att tvätta pengar eller finansiera terrorism. Genom penningtvättsförordningen begränsas möjligheten att göra kontantbetalningar till högst 10 000 euro, oavsett om transaktionen utförs vid ett tillfälle eller flera tillfällen som förefaller ha samband. Det är av stor vikt att dessa regler följs för att penningtvätt och terrorismfinansiering ska kunna bekämpas. Tillsynen över att verksamhetsutövare följer penningtvättsförordningen utövas av respektive tillsynsmyndighet. Kontantförbudsgränsen omfattar juridiska eller fysiska personer som handlar med varor eller tillhandahåller tjänster och kan således omfatta andra aktörer än de som annars omfattas av penningtvättsförordningen. Emellertid är det troligt att en del av dessa aktörer omfattas av den svenska regleringen av varuhandlare. För övriga måste finnas en myndighet som beslutar om sanktioner. Med hänsyn till att länsstyrelserna utövar tillsyn över vissa varuhandlare och liknande kategorier av företag som kan bli aktuella, bör länsstyrelserna besluta om sanktioner även i dessa fall. I enlighet med vad som gäller enligt penningtvättslagen för verksamhetsutövare ska länsstyrelserna kunna vidta åtgärder för att få underlag för sin bedömning i fråga om näringsidkarna brutit mot kontantförbudsgränsen. Exempel på sådana åtgärder är förelägganden och platsbesök.
Uppdraget att utöva tillsyn över att näringsidkare inte bryter mot kontantförbudsgränsen är svårt, särskilt med tanke på att penningtvättsförordningen också föreskriver att sambandstransaktioner ska fångas upp. Ett sätt att kontrollera transaktionerna är att koppla en registreringsplikt till kassaregistret och därigenom få tillgång till information om vilka som hanterar stora kontanta belopp. Utredningen har emellertid valt att använda sig av befintliga system vid övervägandet om hur tillsynen över kontantförbudsgränsen bör bedrivas. Varuhandlare som antar att det i verksamheten genomförs eller kommer att genomföras transaktioner som avser försäljning eller köp mot kontant betalning – i form av enstaka transaktioner eller flera sambandstransaktioner – som uppgår minst till ett belopp som motsvarar 5 000 euro eller mer, ska registrera sig i Bolagsverkets register mot penningtvätt. Kontantförbudsgränsen omfattar även handel med tjäns-
ter. Det framstår som lämpligt att även aktörer som inte är varuhandlare men tar emot större kontantbetalningar registrerar sig i Bolagsverkets register. Utredningen bedömer att en sådan registreringsskyldighet bör inträffa för näringsidkaren om denne antas genomföra transaktioner som avser försäljning eller köp mot kontant betalning som uppgår minst till ett belopp som motsvarar 5 000 euro eller mer, oavsett om det är fråga om en enstaka transaktion eller sambandstransaktioner.
Utredningen föreslår därför att näringsidkare som tar emot eller gör kontanta betalningar som uppgår till 5 000 euro eller mer ska anmäla sig i Bolagsverkets register mot penningtvätt.
De som bryter mot kontantförbudet ska kunna bli föremål för ingripanden, inklusive sanktioner, i lika stor utsträckning som vad gäller övriga överträdelser vilka kan leda till sanktioner. Samtliga sanktioner och administrativa åtgärder bör kunna tillämpas. Detta bör framgå av den nya penningtvättslagen. Vilka ingripanden och i vilken omfattning dessa ska tillämpas bör bestämmas utifrån överträdelsens allvar och i relation till överträdelser av andra bestämmelser i penningtvättsförordningen. Det ankommer på länsstyrelserna att göra dessa bedömningar.
Utredningen föreslår därför att det i den nya penningtvättslagen införs en bestämmelse som anger att samtliga sanktioner och andra administrativa åtgärder ska kunna användas mot juridiska eller fysiska personer som handlar med varor eller tillhandahåller tjänster och som misstänks bryta mot kontantförbudsgränsen i penningtvättsförordningen. Utredningen föreslår vidare att länsstyrelserna ska kunna besluta om sådana sanktioner.
Sanktionerna kommer att träffa en avgränsad kategori av näringsidkare som hanterar stora kontanta transaktioner och som mot bakgrund av det har särskilda skyldigheter att förhålla sig till som följer av penningtvättsförordningen. Påförandet av exempelvis en sanktionsavgift är en administration sanktion och inte att jämställa med ett straff.
17. Penningtvättsförordningen
17.1. Inledning
Penningtvättsförordningen ersätter större delen av fjärde penningtvättsdirektivet. Något förenklat kan sägas att de bestämmelser i fjärde penningtvättsdirektivet som innehåller skyldigheter för verksamhetsutövarna förs över till penningtvättsförordningen. Ett antal innehållsmässiga ändringar görs också för att stärka regleringen om bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism.
Merparten av de artiklar i penningtvättsförordningen som kräver kompletterande nationell reglering eller som ger medlemsstaterna valmöjligheter behandlas i andra i avsnitt i betänkandet eftersom de har anknytning till bestämmelser i sjätte penningtvättsdirektivet. Det gäller artiklarna 4 och 5 om undantag från tillämpningsområdet (avsnitten 6.7.5 och 6.7.6), artiklarna 17.1 tredje stycket, 51.1 och 51.3 om självreglerande organ och undantag från vissa bestämmelser för bland annat advokater (avsnitt 12.5), artikel 33 om förteckning över viktiga offentliga funktioner (avsnitt 6.5.2), artikel 49 om sanktioner vid överträdelser av regleringen om verkligt huvudmannaskap (avsnitt 8.11), artikel 55.7 om personuppgiftsbehandling (avsnitt 19.3.2), artikel 56.4 om bevarande av uppgifter och handlingar (avsnitt 14.3.3) och artikel 59 om stora kontantbetalningar (avsnitt 6.7.4).
I avsnitten 17.3–17.9 behandlas de övriga artiklar i penningtvättsförordningen som kräver kompletterande nationell reglering eller som ger medlemsstaterna valmöjligheter.
17.2. Allmänna överväganden
Utredningens förslag: Lagstiftningsåtgärder ska vidtas i den ut-
sträckning som penningtvättsförordningen förutsätter att kompletterande bestämmelser införs i svensk rätt eller det annars är nödvändigt för att Sverige ska uppfylla sina skyldigheter enligt förordningen. Dessutom ska de bestämmelser i svensk rätt som kommer i konflikt med förordningen ändras.
Lagstiftningsåtgärder ska också vidtas om Sverige utnyttjar en valmöjlighet som ges i förordningen att införa nationell reglering.
EU-förordningar är till alla delar bindande och direkt tillämpliga i alla medlemsstater (artikel 288 andra stycket i EUF-fördraget). Det innebär att en EU-förordning ska tillämpas direkt av nationella myndigheter och enskilda på samma sätt som lagar och andra nationella författningar. En EU-förordning får varken inkorporeras eller transformeras till nationell rätt och medlemsstaterna får inte införa bestämmelser i frågor som regleras i förordningen. Medlemsstaterna är också skyldiga att se till att det inte finns nationella bestämmelser som står i strid med en EU-förordning. Ibland innehåller EU-förordningar bestämmelser av mer direktivliknande karaktär som förutsätter att medlemsstaterna antar nationella bestämmelser i vissa frågor. En EU-förordning hindrar inte heller medlemsstaterna från att införa regler av verkställande karaktär.
Mot denna bakgrund anser utredningen att lagstiftningsåtgärder som utgångspunkt endast bör vidtas i den utsträckning som penningtvättsförordningen förutsätter att kompletterande bestämmelser införs i svensk rätt eller det annars är nödvändigt för att Sverige ska uppfylla sina skyldigheter enligt förordningen. Därutöver bör de bestämmelser i svensk rätt som kommer i konflikt med förordningen ändras.
Penningtvättsförordningen innehåller ett antal valmöjligheter för medlemsstaterna. Dessa möjligheter bör enligt utredningens uppfattning endast utnyttjas om det för svensk del finns skäl att införa en sådan reglering. Av kommittédirektiven framgår att utredningen ska sträva efter att slå vakt om den nuvarande svenska regleringen och beakta svenska förhållanden i den utsträckning som EU-paketet ger medlemsstaterna valmöjligheter eller annars medger utrymme
för att i nationell rätt ställa upp mer långtgående krav eller anpassa bestämmelserna till nationella förhållanden.
17.3. Uppdragsavtal
Utredningens förslag: Bestämmelserna om uppdragsavtal i rörelse-
lagarna ska inte gälla uppdrag åt någon annan att utföra en uppgift eller en funktion som regleras i penningtvättsförordningen.
I artikel 6a i penningtvättsförordningen finns bestämmelser om uppdragsavtal. En verksamhetsutövare får, med vissa undantag, uppdra åt någon annan att utföra uppgifter som det åligger verksamhetsutövaren att utföra enligt penningtvättsförordningen (artikel 6a.1 och 6a.2).
Verksamhetsutövaren ska försäkra sig om att uppdragstagaren är pålitlig och tillräckligt kvalificerad för att utföra uppgifterna. Villkoren för uppdraget ska regleras i ett avtal mellan verksamhetsutövaren och uppdragstagaren. Verksamhetsutövaren ska regelbundet
kontrol-
lera uppdragstagarens arbete och fortsätter att ansvara för den verksamhet som har anförtrotts uppdragstagaren. (artikel 6a.2 och 6a.3). Innan uppdragstagaren påbörjar uppdraget ska tillsynsmyndigheten underrättas. Verksamhetsutövaren ska säkerställa att uppdraget utförs på ett sätt som inte väsentligt försämrar tillsynsmyndighetens möjligheter att övervaka att verksamhetsutövaren fullgör sina skyldigheter enligt penningtvättsförordningen (artikel 6a.4).
För de flesta verksamhetsutövare inom det finansmarknadsrättsliga området och för verksamhetsutövare som tillhandahåller spel finns bestämmelser om uppdragsavtal i rörelselagarna. Eftersom penningtvättsförordningen är direkt tillämplig och EU-rätten har företräde framför nationell rätt, behöver det göras vissa ändringar i rörelselagarna för att säkerställa att svensk rätt är förenlig med penningtvättsförordningen. Som utgångspunkt bör bestämmelserna om uppdragsavtal i penningtvättsförordningen tillämpas i stället för de mer allmänna bestämmelserna om uppdragsavtal i rörelselagarna när den verksamhet som uppdras åt någon annan att utföra avser uppgifter eller funktioner som regleras i penningtvättsförordningen.
Nuvarande reglering om uppdragsavtal i rörelselagarna genomför i huvudsak olika EU-direktiv. Ett exempel är 10 kap.19–22 §§försäkringsrörelselagen (2010:2043) som genomför artiklarna 38.1 och 49 i
Solvens II-direktivet.1 I viss utsträckning har regleringen om uppdragsavtal i penningtvättsförordningen och den EU-reglering om uppdragsavtal som genomförs i rörelselagarna ett liknande innehåll. I de fall innehållet skiljer sig åt får bestämmelserna i penningtvättsförordningen anses vara speciallag som har företräde framför de mer generella reglerna om uppdragsavtal som finns i andra EU-direktiv som reglerar verksamhetsutövarnas verksamhet.
Mot denna bakgrund bör det i rörelselagarna införas en bestämmelse som anger att bestämmelserna om uppdragsavtal inte gäller uppdrag åt någon annan att utföra en uppgift eller funktion som regleras i penningtvättsförordningen. I fråga om sådana uppgifter eller funktioner gäller i stället artikel 6a i penningtvättsförordningen.
17.4. Allmän riskbedömning
Utredningens bedömning: Möjligheten att låta andra behöriga
myndigheter än tillsynsmyndigheter besluta om undantag från kravet på dokumenterade riskbedömningar bör inte utnyttjas.
I artikel 7 i penningtvättsförordningen finns bestämmelser om allmän riskbedömning. En verksamhetsutövare ska vidta lämpliga åtgärder för att identifiera och bedöma riskerna dels för att deras verksamhet utnyttjas för penningtvätt eller finansiering av terrorism, dels för att vissa riktade ekonomiska sanktioner inte efterlevs eller kringgås. Åtgärderna ska stå i proportion till verksamhetens storlek, art och komplexitet. Amla ska utfärda riktlinjer om minimikrav på innehållet i den allmänna riskbedömningen.
I artikel 8.1 och 8.2 i fjärde penningtvättsdirektivet finns delvis motsvarande bestämmelser. De bestämmelserna har i svensk rätt genomförts i 2 kap.1 och 2 §§penningtvättslagen samt i föreskrifter på lägre nivå än lag (8 kap. 1 § 2 och 3 penningtvättslagen).
Enligt artikel 7.3 i penningtvättsförordningen får tillsynsorgan, eller andra behöriga myndigheter om det föreskrivs i nationell rätt, besluta att enskilda dokumenterade riskbedömningar inte krävs när de särskilda risker som är förenade med sektorn är uppenbara och väl kända. Ett sådant undantag får dock inte avse riskbedömningar som
1 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II) (omarbetning).
ska göras av kreditinstitut, finansiella institut, leverantörer av kryptotillgångstjänster eller kapitalförmedlare (eng. third party financing intermediaries).
Delvis motsvarande bestämmelser finns i artikel 8.2 i fjärde penningtvättsdirektivet. Enligt de bestämmelserna får behöriga myndigheter besluta att enskilda dokumenterade riskbedömningar inte krävs, när de särskilda risker som är förenade med sektorn är uppenbara och väl kända.
Bestämmelser med den innebörden har införts i svensk rätt. Enligt 8 kap. 1 § 3 penningtvättslagen får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om undantag från kravet på dokumenterade riskbedömningar.2 Av 18 § första stycket 2 2009 års förordning framgår att regeringen har vidaredelegerat denna föreskriftsrätt till tillsynsmyndigheterna.
Möjligheten för tillsynsorgan att göra undantag från kravet på enskilda dokumenterade riskbedömningar kommer fortsättningsvis att följa direkt av penningtvättsförordningen. Det finns därför inte skäl att föra över bemyndigandet i 8 kap. 1 § 3 penningtvättslagen till den nya penningtvättslagen.
Enligt penningtvättsförordningen får medlemsstaterna i nationell rätt föreskriva att andra behöriga myndigheter än tillsynsmyndigheter ska få besluta om undantag från kravet på enskilda dokumenterade riskbedömningar. Med behörig myndighet avses, förutom tillsynsmyndigheter, finansunderrättelseenheter och andra brottsbekämpande myndigheter som arbetar mot penningtvätt och finansiering av terrorism (artikel 2.31 i penningtvättsförordningen).
När det gäller denna valmöjlighet gör utredningen följande överväganden. Tillsynsmyndigheterna och Sveriges advokatsamfund, som är tillsynsorgan, ska se till att verksamhetsutövarna följer penningtvättsregleringen. Genom tillsynen kontrolleras att en verksamhetsutövare har ordnat sin verksamhet på ett sådant sätt att verksamhetsutövaren kan förebygga, förhindra eller upptäcka penningtvätt eller finansiering av terrorism i enlighet med regleringens krav. Det är därför naturligt att det är tillsynsmyndigheterna och Sveriges advokatsamfund som beslutar om undantag från kravet på enskilda dokumenterade riskbedömningar.
Tillsynsmyndigheterna och Sveriges advokatsamfund har genom sina tillsynsuppdrag goda kunskaper om riskerna för penningtvätt
2 Se även prop. 2016/17:173 s. 210.
och finansiering av terrorism inom de sektorer som verksamhetsutövarna verkar. Vad gäller tillsynsmyndigheterna så deltar de i samordningsfunktionens arbete med att ta fram nationella riskbedömningar tillsammans med bland annat Polismyndigheten och andra brottsbekämpande myndigheter (14 § första stycket 1 2009 års förordning). I det arbetet ingår att löpande identifiera, kartlägga och analysera riskerna och metoderna för penningtvätt och finansiering av terrorism i Sverige. Även Sveriges advokatsamfund ska ges möjlighet att delta i samordningsfunktionens arbete (13 § andra stycket 2009 års förordning). Finansunderrättelseenheten är vidare skyldig att sprida sina analyser för att förebygga, upptäcka och effektivt bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism samt andra relevanta uppgifter till tillsynsmyndigheterna (17 d § 2009 års förordning). Tillsynsmyndigheterna och Sveriges advokatsamfund får således del av information om risker för penningtvätt och finansiering av terrorism som andra behöriga myndigheter förfogar över.
Sammanfattningsvis innebär detta enligt utredningens mening att tillsynsmyndigheterna och Sveriges advokatsamfund har tillgång till den information som behövs för att kunna avgöra om det finns förutsättningar för att besluta om undantag från kravet på dokumenterade riskbedömningar. Det finns enligt utredningens uppfattning därför inte skäl att utnyttja möjligheten att låta andra behöriga myndigheter än tillsynsorgan besluta om sådana undantag.
17.5. Kontrollfunktioner
Utredningens förslag: När det är motiverat med hänsyn till verk-
samhetens storlek och art ska en verksamhetsutövare som inte har inrättat en funktion för oberoende granskning uppdra åt en utomstående expert att göra den prövning av verksamhetsutövarens riktlinjer, förfaranden och kontroller som föreskrivs i penningtvättsförordningen.
Om en verksamhetsutövare är skyldig att ha en funktion för regelefterlevnad eller internrevision enligt någon annan författning än penningtvättsförordningen, får den som har utsetts till att ansvara för en sådan funktion också utses till regelefterlevnadsansvarig eller att ansvara för funktionen för oberoende granskning enligt penningtvättsförordningen.
Oberoende granskning
När det är motiverat av verksamhetens storlek och art ska en oberoende granskningsfunktion pröva (eng. test) verksamhetsutövarens interna riktlinjer, förfaranden och kontroller som syftar till att verksamhetsutövaren ska fullgöra sina skyldigheter enligt penningtvättsregelverket. Om verksamhetsutövaren inte har inrättat en oberoende granskningsfunktion får medlemsstaterna kräva att prövningen i stället utförs av en utomstående expert (artikel 8.2 b iii i penningtvättsförordningen). Penningtvättsförordningen ställer således inte upp något krav på att en verksamhetsutövare ska inrätta en oberoende granskningsfunktion, även om verksamhetens storlek och art motiverar en prövning av en sådan granskningsfunktion (jämför 6 kap. 2 § första stycket 3 penningtvättslagen).
Med hänsyn till att det endast är verksamheter av en viss storlek och art som omfattas av kravet på en oberoende prövning, bör möjligheten utnyttjas att kräva att en verksamhetsutövare som inte har inrättat en oberoende granskningsfunktion uppdrar åt en utomstående expert att göra prövningen. I annat fall skulle olika krav ställas på verksamhetsutövare vars verksamheter är likvärdiga beträffande storlek och art.
Det bör därför i den nya penningtvättslagen införas en bestämmelse som anger att en verksamhetsutövare som inte har inrättat en funktion för oberoende granskning, ska uppdra åt en utomstående expert att göra den granskning av verksamhetsutövarens riktlinjer, förfaranden och kontroller som föreskrivs i penningtvättsförordningen när det är motiverat med hänsyn till verksamhetsutövarens storlek och art.
Samma person bör kunna ansvara för flera kontrollfunktioner
Artikel 9.6 i penningtvättsförordningen innehåller en valmöjlighet för medlemsstaterna. Om en verksamhetsutövare är skyldig att utse en regelefterlevnadsansvarig (compliance officer) eller en person som ansvarar för en funktion för internrevision enligt något annat regelverk än penningtvättsförordningen, får medlemsstaterna tillåta att den som har utsetts till att ansvara för en sådan funktion också utses till regelefterlevnadsansvarig eller att ansvara för funktionen för oberoende granskning enligt penningtvättsförordningen.
Denna möjlighet bör utnyttjas. I ett flertal rörelseregleringar på det finansmarknadsrättsliga området ställs krav på att en verksamhetsutövare ska ha särskilda funktioner för regelefterlevnad och internrevision, se till exempel 10 kap. 4 § försäkringsrörelselagen, 6 kap. 1 § Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd (FFFS 2014:1) om styrning, riskhantering och kontroll i kreditinstitut samt 7 kap. 14 och 18 §§ Finansinspektionens föreskrifter (2013:9) om värdepappersfonder. De uppgifter som ankommer på kontrollfunktionerna enligt penningtvättsförordningen och på motsvarande kontrollfunktioner enligt rörelseregleringarna är likartade. Särskilt för verksamhetsutövare av mindre storlek finns det behov av att kunna använda befintliga kontrollfunktioner.
Det bör i den nya penningtvättslagen därför införas en bestämmelse som anger att om en verksamhetsutövare är skyldig att ha en funktion för regelefterlevnad eller internrevision enligt någon annan författning än penningtvättsförordningen, får den som har utsetts till att ansvara för en sådan funktion också utses till regelefterlevnadsansvarig enligt artikel 9.3 första stycket i penningtvättsförordningen eller att ansvara för funktionen för oberoende granskning enligt artikel 8.2 b iii i samma förordning.
17.6. Skärpta åtgärder för kundkännedom
Utredningens bedömning: Möjligheten att kräva att verksamhets-
utövare ska vidta skärpta åtgärder för kundkännedom på områden som har identifierats med hög risk för penningtvätt eller finansiering av terrorism enligt en nationell eller sektorsspecifik riskbedömning bör inte utnyttjas.
En grundläggande förutsättning för verksamhetsutövarnas möjligheter att försvåra och förhindra att verksamheten utnyttjas för penningtvätt eller finansiering av terrorism och att kunna rapportera misstänkta aktiviteter och transaktioner till Finanspolisen är att verksamhetsutövarna har tillräcklig kunskap om sina kunder. I penningtvättsförordningen regleras kraven på kundkännedom i artiklarna 15–41 och bilagorna I–III. Förordningen ställer bland annat krav på verksamhetsutövarna i fråga om när kundkännedomsåtgärder ska vidtas, vilka åtgärder som ska vidtas, hur omfattande åtgärder som
ska krävas samt hur verksamhetsutövarna ska avgöra åtgärdernas omfattning i det enskilda fallet.
I fjärde penningtvättsdirektivet finns motsvarande bestämmelser i artiklarna 10–29 samt i direktivets tre bilagor. De bestämmelserna har i svensk rätt genomförts i 3 kap. penningtvättslagen och föreskrifter på lägre nivå än lag (8 kap. 1 § 4 och 9–11 samma lag).
Eftersom kraven på kundkännedom följer direkt av penningtvättsförordningen krävs som utgångspunkt inga svenska lagstiftningsåtgärder. Artikel 28.5 i förordningen innehåller dock en valmöjlighet för medlemsstaterna. Om en medlemsstat i en nationell eller sektorspecifik riskbedömning identifierar hög risk för penningtvätt och finansiering av terrorism, får medlemsstaten kräva att verksamhetsutövarna vidtar skärpta åtgärder för kundkännedom på det området. Om det är lämpligt får medlemsstaterna även specificera vilka åtgärder som verksamhetsutövarna ska vidta. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen och Amla om de krav som åläggs verksamhetsutövarna inom en månad från det att kraven beslutas, tillsammans med en motivering av de risker för penningtvätt eller finansiering av terrorism som ligger till grund för beslutet.
Styrande för bedömningen av om denna valmöjlighet bör utnyttjas är enligt utredningens uppfattning vilka krav på verksamhetsutövare att vidta skärpta åtgärder för kundkännedom som redan finns i förordningen, och om det finns behov av att införa ytterligare krav.
Enligt artikel 28.1 i förordningen ska verksamhetsutövare vidta skärpta åtgärder för kundkännedom i de situationer som framgår av artiklarna 23, 24 och 30–36 samt i andra situationer där verksamhetsutövaren har identifierat en hög risk för penningtvätt och finansiering av terrorism (artikel 16.2 andra stycket).
När en verksamhetsutövare bedömer risken för penningtvätt och finansiering av terrorism i samband med etableringen av en affärsförbindelse eller vid utförandet av en enstaka transaktion, ska verksamhetsutövaren enligt förordningen åtminstone beakta de faktorer som kan tyda på hög risk som anges i bilaga III, de riktlinjer om risker för penningtvätt och finansiering av terrorism, trender och metoder som antagits av Amla, finansunderrättelseenhetens underrättelser om hög risk samt verksamhetsutövarens allmänna riskbedömning (artikel 28.3). En verksamhetsutövare ska i den allmänna riskbedömningen beakta både den nationella riskbedömningen och relevanta sektors-
specifika riskbedömningar som gjorts av medlemsstaten (artikel 7.1 c i penningtvättsförordningen).
Detta innebär att en verksamhetsutövare är skyldig att beakta de risker som har identifierats i den nationella riskbedömningen och i relevanta sektorspecifika riskbedömningar när denne bedömer om skärpta kundkännedomsåtgärder ska vidtas, oavsett om valmöjligheten utnyttjas eller inte. Om det i en nationell eller sektorspecifik riskbedömning har identifierats en hög risk för penningtvätt eller finansiering av terrorism inom ett visst område, till exempel inom en viss sektor eller geografiskt område, får det förutsättas att verksamhetsutövarna beaktar detta i sina riskbedömningar och vidtar skärpta åtgärder för kundkännedom enligt artikel 16.2 andra stycket i penningtvättsförordningen i de fall det är motiverat.
Mot denna bakgrund anser utredningen att det inte finns skäl att utnyttja möjligheten att kräva att verksamhetsutövare ska vidta skärpta åtgärder för kundkännedom på vissa områden som har identifierats med hög risk enligt en nationell eller sektorspecifik riskbedömning. Eftersom riskerna för penningtvätt och finansiering av terrorism inom olika områden dessutom varierar över tid framstår det inte heller som lämpligt att reglera inom vilka områden som en hög risk alltid föreligger och som därför kräver skärpta kundkännedomsåtgärder.
17.7. Rapportering vid misstanke om penningtvätt eller finansiering av terrorism
Utredningens förslag: Regeringen eller den myndighet som reger-
ingen bestämmer ska få meddela föreskrifter om att en verksamhetsutövare i sina interna riktlinjer och förfaranden för rapportering av misstänkta transaktioner ska specificera hur verksamhetsutövaren bedömer en transaktion eller aktivitet i syfte att upptäcka misstänkt penningtvätt och finansiering av terrorism.
Penningtvättslagens bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om hur verksamhetsutövare ska rapportera misstänkt penningtvätt och finansiering av terrorism till Polismyndigheten samt hur uppgifter som har begärts av Polismyndigheten ska lämnas, ska föras över till den nya penningtvättslagen. Hänvisningarna till pen-
ningtvättslagen ska ersättas med hänvisningar till motsvarande bestämmelser i penningtvättsförordningen.
Utredningens bedömning: Möjligheten att undanta vissa kate-
gorier av brottsliga handlingar från verksamhetsutövarnas skyldighet att rapportera misstänkt penningtvätt och finansiering av terrorism bör inte utnyttjas.
Undantag från rapporteringsskyldigheten
Enligt artikel 50.1 i penningtvättsförordningen ska en verksamhetsutövare som känner till, misstänker eller har rimliga skäl att misstänka att medel, transaktioner eller aktiviteter har koppling till finansiering av terrorism, egendom som härrör från brottslig handling eller brottslighet som ger upphov till ekonomisk vinning, utan dröjsmål rapportera detta till finansunderrättelseenheten. Rapporteringsskyldigheten gäller även försök till sådana transaktioner eller aktiviteter.
Motsvarande bestämmelser finns i artikel 33.1 i fjärde penningtvättsdirektivet som i svensk rätt har genomförts i 4 kap. 3 § penningtvättslagen.
Enligt artikel 50.1b i penningtvättsförordningen får medlemsstaterna undanta vissa kategorier av brottsliga handlingar från verksamhetsutövarnas rapporteringsskyldighet. Undantaget får avse mindre allvarliga brottsliga handlingar (eng. low-level criminal activity). En förutsättning för att få göra ett sådant undantag är att det inte får en negativ påverkan på skyddet för den inre marknaden med avseende på det hot som penningtvätt, förbrott till penningtvätt och finansiering av terrorism innebär. Något motsvarande valmöjlighet finns inte i fjärde penningtvättsdirektivet.
Medlemsstaterna ska omedelbart underrätta kommissionen och Amla om ett sådant undantag och ska bifoga en bedömning av vilken påverkan undantaget får på den inre marknaden. Kommissionen ska inom sex månader från underrättelsen, efter att ha inhämtat synpunkter från Amla, lämna ett detaljerat yttrande om huruvida det planerade undantaget kan ha en oproportionerlig och negativ påverkan på skyddet för den inre marknaden med avseende på det hot som penningtvätt, förbrott till penningtvätt och finansiering av terrorism innebär.
Det har i utredningen inte framkommit några skäl för att undanta vissa kategorier av brottsliga handlingar från verksamhetsutövarnas rapporteringsskyldighet. Ett sådant undantag riskerar dessutom att bli svårt att tillämpa i praktiken eftersom det förutsätter att verksamhetsutövarna kan identifiera och gradera specifika brottsliga handlingar. Det verksamhetsutövarna oftast upptäcker i sin verksamhet är snarare avvikande ekonomiska mönster. Möjligheten att undanta vissa kategorier av brottsliga handlingar från verksamhetsutövarnas rapporteringsskyldighet bör därför inte utnyttjas.
Riktlinjer och förfaranden för rapportering
Som ett led i skyldigheten att rapportera misstänkta transaktioner och aktiviteter till finansunderrättelseenheten ska en verksamhetsutövare enligt artikel 50.2 i penningtvättsförordningen bedöma en kunds transaktioner och aktiviteter utifrån fakta och information som verksamhetsutövaren känner till eller som finns tillgänglig för denne. Grunden för misstanke ska bedömas och dokumenteras på lämpligt sätt.
Enligt artikel 8.2 a iv i penningtvättsförordningen ska en verksamhetsutövare ha riktlinjer och förfaranden för rapportering, i synnerhet för rapportering av misstänkta transaktioner. Dessa riktlinjer och förfaranden ska stå i proportion till verksamhetens storlek, risk, art och komplexitet.
Medlemsstaterna får enligt artikel 50.2 andra stycket i penningtvättsförordningen kräva att verksamhetsutövare i riktlinjerna och förfarandena för rapportering specificerar hur de gör bedömningen av en transaktion eller aktivitet. Det har i utredningen inte framkommit skäl för att införa en sådan reglering på lagnivå. Däremot bör det införas ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter med den innebörden. Därmed skapas förutsättningar för en reglering längre fram om det i tillämpningen visar sig att det finns behov av det.
Verkställighetsföreskrifter
Som utgångspunkt gäller att en EU-förordning varken får inkorporeras eller transformeras till nationell rätt och medlemsstaterna får inte införa bestämmelser i frågor som regleras i förordningen, se av-
snitt 17.2. En EU-förordning hindrar dock inte medlemsstaterna från att införa regler av verkställande karaktär.
I 8 kap. 1 § 12 och 13 penningtvättslagen finns bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om hur verksamhetsutövare dels ska rapportera misstanke om penningtvätt eller finansiering av terrorism till Polismyndigheten, dels ska lämna uppgifter som Polismyndigheten begär med stöd av frågerätten. Av 19 § första stycket 3 och 4 2009 års förordning framgår att regeringen har vidaredelegerat denna föreskriftsrätt till Polismyndigheten. Det finns behov av att även fortsättningsvis reglera formerna för rapportering och uppgiftslämnande till Polismyndigheten (Finanspolisen).3
Formerna för rapportering och uppgiftslämnande till finansunderrättelseenheten är inte något som regleras i penningtvättsförordningen. Förordningen innehåller inte heller något bemyndigande för kommissionen att anta tekniska standarder på det området.
En reglering om hur rapportering ska göras och uppgifter ska lämnas till finansunderrättelseenheten har karaktär av verkställighetsföreskrifter. Det finns enligt utredningens uppfattning därför inte något hinder mot att reglera detta i svensk rätt. Penningtvättslagens bemyndiganden om hur rapportering ska göras och uppgifter ska lämnas till Polismyndigheten bör därför föras över till den nya penningtvättslagen. Hänvisningarna till penningtvättslagen bör ersättas med hänvisningar till motsvarande bestämmelser i penningtvättsförordningen (artikel 50.1 och 50.1a).
Penningtvättsförordningen anger inte vad en rapport om misstänkt penningtvätt eller finansiering av terrorism ska innehålla. Däremot innehåller förordningen ett bemyndigande för kommissionen att, efter förslag från Amla, anta tekniska standarder för genomförande som specificerar vilka uppgifter som en rapport om misstänkt penningtvätt eller finansiering av terrorism minst ska innehålla (artikel 50.3 och 50.4). Mer än så ska rapportens innehåll således inte regleras enligt EU-rätten. Det finns därför inte förutsättningar att i svensk rätt närmare reglera innehållet i en rapport om misstänkt penningtvätt eller finansiering av terrorism.
I svensk rätt har frågerätten i 4 kap. 6 § penningtvättslagen utvidgats till att gälla även för Säkerhetspolisen. Dessutom är det fler aktörer än verksamhetsutövare som har en uppgiftsskyldighet i för-
3 Jfr prop. 2016/17:173 s. 293.
hållande till Finanspolisen och Säkerhetspolisen. Denna reglering, däribland bemyndigandet i 8 kap. 1 § 13 penningtvättslagen i fråga om uppgiftslämnande till Säkerhetspolisen och uppgifter som ska lämnas av andra aktörer än verksamhetsutövare, behandlas i avsnitt 19.2.
17.8. Tystnadsplikt
Utredningens förslag: Det ska i den nya penningtvättslagen upp-
lysas om att bestämmelser om ansvar för den som bryter mot tystnadsplikten enligt artikel 54 i penningtvättsförordningen finns i brottsbalken.
Besked om att personuppgifter behandlas enligt artikel 54 i penningtvättsförordningen och om att sådana uppgifter bevaras enligt artikel 56 i samma förordning får inte lämnas ut till den registrerade.
Utredningens bedömning: Det saknas rättsliga förutsättningar
för att införa en svensk reglering om undantag från tystnadsplikten i artikel 54 i penningtvättsförordningen.
Undantag från tystnadsplikten
Enligt artikel 54.1 i penningtvättsförordningen får verksamhetsutövare inte för en kund eller någon utomstående röja att uppgifter överförs, kommer att överföras eller har överförts till finansunderrättelseenheten i enlighet med artikel 50 eller 51, eller att en analys avseende penningtvätt eller finansiering av terrorism pågår eller kan komma att utföras. Från bestämmelserna om tystnadsplikt görs i artikel 54.2–54.6 vissa undantag. Motsvarande bestämmelser finns i artikel 39 i fjärde penningtvättsdirektivet som i svensk rätt har genomförts i 4 kap. 9 § penningtvättslagen.
Undantag från tystnadsplikten gäller enligt artikel 54.4 i penningtvättsförordningen för vissa verksamhetsutövare som lämnar uppgifter till andra verksamhetsutövare som bedriver sin verksamhet inom samma juridiska person eller en större struktur med gemensamt ägande eller gemensam ledning eller efterlevnadskontroll. Undantaget gäller för uppgiftslämnande mellan revisorer, tillhandahållare
av bokföringstjänster, skatterådgivare, advokater och oberoende jurister. Sådana verksamhetsutövare får även lämna uppgifter som omfattas av tystnadsplikten till enheter som är etablerade i tredjeländer och som omfattas av krav som motsvarar kraven i penningtvättsförordningen. I 4 kap. 9 § andra stycket 3 penningtvättslagen har motsvarande undantag i fjärde penningtvättsdirektivet utvidgats till att även omfatta fastighetsmäklare (artikel 39.4).4
Enligt 4 kap. 9 § andra stycket 5 penningtvättslagen anses det under vissa omständigheter inte heller som ett obehörigt röjande om en kund eller någon utomstående får kännedom om att en bedömning enligt 4 kap. 2 § samma lag utförs, har utförts eller kommer att utföras, eller att uppgifter har lämnats till Polismyndigheten enligt 4 kap. 3 eller 6 § samma lag. En förutsättning för att undantaget ska bli tillämpligt är att ett röjande inte kan undvikas till följd av verksamhetsutövarens skyldighet att avstå från en transaktion, att avstå från att inleda en affärsförbindelse eller att avsluta en affärsförbindelse enligt 3 kap.1–3 §§penningtvättslagen. Någon motsvarighet till detta undantag finns inte i vare sig penningtvättsförordningen eller fjärde penningtvättsdirektivet.
Penningtvättsförordningen är direkt tillämplig och ger inte utrymme för medlemsstaterna att i nationell rätt införa ytterligare undantag från tystnadsplikten i artikel 54. Det är därför inte möjligt att i den nya penningtvättslagen införa bestämmelser som motsvarar 4 kap. 9 § andra stycket 3 i fråga om fastighetsmäklare och 4 kap. 9 § andra stycket 5 penningtvättslagen.
Överträdelser av tystnadsplikten
Den som överträder tystnadsplikten enligt 4 kap. 9 § penningtvättslagen kan dömas för brott mot tystnadsplikt enligt 20 kap. 3 § brottsbalken. Bestämmelserna i brottsbalken avser uppgifter som någon är skyldig att hemlighålla enligt lag eller annan författning. En EUförordning gäller som lag i Sverige. Penningtvättsförordningen hindrar enligt utredningens uppfattning inte att svensk rätt innehåller straffrättsliga bestämmelser för överträdelser av tystnadsplikten enligt förordningen.
Överträdelser av tystnadsplikten enligt artikel 54 i penningtvättsförordningen bör därmed kunna bestraffas med tillämpning av bestämmelsen om brott mot tystnadsplikt i brottsbalken. En upplysningsbestämmelse som motsvarar bestämmelsen i 4 kap. 9 § tredje stycket penningtvättslagen bör därför tas in i den nya penningtvättslagen.
Information om personuppgiftsbehandling
I artikel 55 i penningtvättsförordningen finns bestämmelser om personuppgiftsbehandling. Motsvarande bestämmelser finns i artiklarna 41 och 43 i fjärde penningtvättsdirektivet som i svensk rätt har genomförts i 5 kap.1, 2 och 5–7 §§penningtvättslagen.
Eftersom kraven på verksamhetsutövarnas personuppgiftsbehandling följer direkt av penningtvättsförordningen krävs som utgångspunkt inte några svenska lagstiftningsåtgärder. Förordningen innehåller exempelvis bestämmelser om för vilka ändamål personuppgiftsbehandling får ske samt under vilka förutsättningar känsliga personuppgifter och personuppgifter om lagöverträdelser får behandlas.
Som framgår ovan innehåller fjärde penningtvättsdirektivet bestämmelser om tystnadsplikt. Vid tillämpningen av de bestämmelserna ska medlemsstaterna enligt artikel 41.4 i fjärde penningtvättsdirektivet anta lagstiftningsåtgärder genom vilka den registrerades rätt att få tillgång till personuppgifter som rör honom eller henne begränsas helt eller delvis. Proportionerliga och nödvändiga åtgärder av detta slag ska ske för att göra det möjligt för verksamhetsutövare eller nationella myndigheter att fullgöra sina skyldigheter enligt direktivet samt för att inte förhindra bland annat officiella eller rättsliga utredningar och analyser som syftar till att förebygga, utreda eller upptäcka penningtvätt eller finansiering av terrorism.
Enligt 4 kap. 9 § första stycket penningtvättslagen får en verksamhetsutövare inte för en kund obehörigen röja att denne utför, har utfört eller kommer att utföra en bedömning av om det finns skälig grund att misstänka att transaktioner eller andra aktiviteter utgör penningtvätt eller finansiering av terrorism eller att egendom annars härrör från brottslig handling. En verksamhetsutövare får inte heller för en kund obehörigen röja att uppgifter om sådana misstankar har lämnats till Polismyndigheten enligt 4 kap. 3 eller 6 § samma lag.
Enligt 5 kap. 7 § penningtvättslagen får besked om att personuppgifter behandlas avseende sådana åtgärder och om att sådana uppgifter lagras inte lämnas ut till den registrerade. Nämnda paragraf genomför artikel 41.4 i fjärde penningtvättsdirektivet i svensk rätt.
Någon bestämmelse som motsvarar artikel 41.4 i fjärde penningtvättsdirektivet finns inte i penningtvättsförordningen. I skäl 90 i förordningen påtalas dock att en effektiv bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism allvarligt skulle undergrävas om den registrerade fick tillgång till uppgifter med anknytning till en rapport om en misstänkt transaktion och att det därför kan vara motiverat att den rätten undantas och begränsas i enlighet med artikel 23 i dataskyddsförordningen.
För att verksamhetsutövarnas och myndigheternas arbete med att förebygga, förhindra och upptäcka penningtvätt och finansiering av terrorism inte ska motverkas anser utredningen att det även fortsättningsvis finns behov av en bestämmelse som innebär att besked om att personuppgifter behandlas inte behöver lämnas ut till den registrerade. En effektiv tillämpning av förordningen förutsätter att den registrerade inte får kännedom om att verksamhetsutövaren har lämnat uppgifter om denne till finansunderrättelseenheten eller att denne är föremål för en analys avseende penningtvätt eller finansiering av terrorism.
En registrerads rätt att få information om vilka personuppgifter om denne som behandlas följer av dataskyddsförordningen. Detta är således inte en fråga som regleras i penningtvättsförordningen. Utredningen ser därför inte något hinder mot att i svensk rätt reglera undantag från rätten att få tillgång till information om behandlingen av personuppgifter. Däremot måste en sådan reglering vara förenlig med dataskyddsförordningen.
Enligt dataskyddsförordningen är den personuppgiftsansvarige skyldig att självmant tillhandahålla den registrerade information om behandlingen av personuppgifter följer av artiklarna 13 (om personuppgifterna samlas in från den registrerade) och 14 (om personuppgifterna inte har erhållits från den registrerade) i dataskyddsförordningen. Den registrerade har vidare enligt artikel 15 i dataskyddsförordningen rätt att på begäran få information om och tillgång till de personuppgifter som behandlas, så kallat registerutdrag.
I artikel 14.5 i dataskyddsförordningen föreskrivs flera direkt tilllämpliga undantag från rätten till information angående uppgifter
insamlade från annan än den registrerade, bland annat om personuppgifterna måste förbli konfidentiella till följd av tystnadsplikt enligt EU-rätt eller nationell rätt, inbegripet lagreglerade sekretessförpliktelser (led d). I artikel 15.4 anges endast att rätten till registerutdrag inte ska påverka menligt på andras friheter och rättigheter.
Enligt artikel 23.1 i dataskyddsförordningen ska det vara möjligt att i EU-rätten eller i en medlemsstats nationella rätt begränsa tilllämpningsområdet för de skyldigheter och rättigheter som föreskrivs i bland annat artiklarna 13–15, om en sådan begränsning sker med respekt för andemeningen i de grundläggande rättigheterna och friheterna och utgör en nödvändig och proportionell åtgärd i ett demokratiskt samhälle i syfte att säkerställa bland annat den nationella eller allmänna säkerheten (artikel 23.1 a respektive c) eller förebyggande, förhindrande, utredning, avslöjande eller lagföring av brott eller verkställande av straffrättsliga sanktioner, inbegripet skydd mot samt förebyggande och förhindrande av hot mot den allmänna säkerheten (artikel 23.1 d). Vidare finns det i förordningen en rätt till att göra sådana undantag i syfte att säkerställa andra av EU:s eller en medlemsstats viktiga mål av generellt allmänt intresse, särskilt ett av EU:s eller en medlemsstats viktiga ekonomiska eller finansiella intressen (artikel 23.1 e). Ett annat syfte som omfattas av möjligheten till undantagsbestämmelser är säkerställande av skydd av den registrerades eller andras rättigheter och friheter (23.1 i).
Av det direkt tillämpliga undantaget i artikel 14.5 d i dataskyddsförordningen följer alltså att om uppgifterna omfattas av lagreglerad tystnadsplikt behöver den personuppgiftsansvarige inte på eget initiativ förse den registrerade med information om uppgifter insamlade från annan än den registrerade. Det har i lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning även införts en bestämmelse som anger att den registrerades rätt till information och tillgång till uppgifter enligt artiklarna 13–15 inte gäller sådana uppgifter som den personuppgiftsansvarige inte får lämna ut till den registrerade enligt lag eller annan författning eller enligt beslut som har meddelats med stöd av författning (5 kap. 1 §).
I samband med dataskyddsförordningens tillkomst bedömde regeringen att bestämmelserna om tystnadsplikt i penningtvättslagen är förenliga med dataskyddsförordningen. Eftersom begränsningarna av den registrerades rätt till information i 5 kap. 7 § penningtvättslagen grundar sig i bestämmelser om lagreglerad tystnadsplikt ansåg
regeringen att de därmed är förenliga med det direkt tillämpliga undantaget i artikel 14.5 d i dataskyddsförordningen från den personuppgiftsansvariges skyldighet att på eget initiativ informera den registrerade. Regeringen konstaterade vidare att en förutsättning för att därutöver låta bestämmelserna innebära undantag från den registrerades rätt till bekräftelse och information enligt artikel 15, liksom den registrerades rätt till information om behandling avseende uppgifter insamlade från den registrerade själv enligt artikel 13, är att ett sådant undantag är förenligt med dataskyddsförordningens bestämmelser om begränsningar av den registrerades rättigheter enligt artikel 23 (bortsett från att artikel 15.4, som nämns ovan, anger att en rätt till registerutdrag inte får inverka menligt på andras rättigheter och friheter).5
Enligt regeringen gör bestämmelserna om tystnadsplikt i penningtvättslagen genom sina syften att flera av bestämmelserna om begränsningar i artikel 23.1 i dataskyddsförordningen är tillämpliga, såsom artikel 23.1 d avseende bland annat förebyggande och utredande av brott och artikel 23.1 a och c avseende den nationella respektive den allmänna säkerheten. Även bestämmelsen i artikel 23.1 e angående andra viktiga mål av generellt allmänt intresse aktualiseras. Regeringen bedömde att bestämmelserna om tystnadsplikt i penningtvättslagen respekterar andemeningen i de grundläggande rättigheterna och friheterna och utgör nödvändiga och proportionella åtgärder i ett demokratiskt samhälle, samt lever upp till de övriga kraven i artikel 23.2 i dataskyddsförordningen. Med hänsyn till detta ansåg regeringen att bestämmelserna bör kvarstå oförändrade.6
Bestämmelserna om tystnadsplikt i penningtvättslagen motsvarar i allt väsentligt bestämmelserna om tystnadsplikt i penningtvättsförordningen. Det finns därmed inte något hinder mot att även fortsättningsvis i svensk rätt begränsa en registrerads rätt att få information om vissa personuppgifter som behandlas av en verksamhetsutövare. Bestämmelserna i 5 kap. 7 § penningtvättslagen bör därför föras över till den nya penningtvättslagen. Hänvisningarna till bestämmelser i penningtvättslagen bör ersättas med hänvisningar till motsvarande bestämmelser i penningtvättsförordningen (artiklarna 50.1, 50.1a och 56).
5Prop. 2017/18:142 s. 43 och 44. 6Prop. 2017/18:142 s. 44 och 45.
17.9. Högrisktredjeländer
Utredningens bedömning: Penningtvättsförordningens krav på
att medlemsstaterna ska vidta vissa åtgärder för att minska risker hänförliga till högrisktredjeländer kräver inga lagstiftningsåtgärder.
Möjligheten att kräva att verksamhetsutövare vidtar vissa åtgärder för att minska risker hänförliga till ett visst tredjeland bör inte utnyttjas.
Medlemsstaterna ska vidta vissa åtgärder för att minska risker hänförliga till högrisktredjeländer
Enligt artikel 23.2 i penningtvättsförordningen ska kommissionen i delegerade akter identifiera högrisktredjeländer. Kommissionen ska vidare enligt artikel 23.5 i förordningen i genomförandeakter specificera dels de skärpta åtgärder för kundkännedom som verksamhetsutövare ska vidta i förhållande till kunder i högrisktredjeländer, dels de åtgärder som verksamhetsutövare och medlemsstater ska vidta för att minska risker hänförliga till högrisktredjeländer (så kallade motåtgärder).
I artikel 29 i penningtvättsförordningen finns en förteckning över motåtgärder som kommissionen kan välja bland vid framtagandet av genomförandeakterna. I punkten a listas motåtgärder som verksamhetsutövare ska vidta och i punkten b motåtgärder som medlemsstaterna ska vidta. Skyldigheten för verksamhetsutövare och medlemsstater att vidta sådana åtgärder som anges i artikel 29 gäller först från det att genomförandeakterna börjar gälla.
Kommissionen har ännu inte antagit några genomförandeakter. Det är således inte möjligt för utredningen att bedöma om genomförandeakterna kräver några lagstiftningsåtgärder. För det fall genomförandeakterna antas i form av förordning kommer kraven på verksamhetsutövarna att vidta vissa åtgärder att följa direkt av förordningen. När det gäller åtgärder som medlemsstaterna ska kunna vidta konstaterar utredningen att förteckningen över motåtgärder har en direkt motsvarighet i artikel 18a.3 i fjärde penningtvättsdirektivet. Denna artikel infördes genom femte penningtvättsdirektivet. I de bestämmelserna ställs dock krav på att medlemsstaterna i tillämpliga fall ska tillämpa en eller flera av dessa åtgärder när det gäller högrisktredje-
länder, det vill säga det uppdrogs inte till kommissionen att bestämma vilka åtgärder som medlemsstaterna skulle kunna vidta.
Åtgärderna i fråga avser i huvudsak olika tillsynsåtgärder. I samband med genomförandet av femte penningtvättsdirektivet ansåg regeringen att svensk rätt redan uppfyllde kraven i denna del.7 Skälet för detta var att tillsynsmyndigheterna redan kan vidta förstärkta tillsynsåtgärder i förhållande till svenska verksamhetsutövare som driver verksamhet i ett högrisktredjeland. Detta skäl gör sig alltjämt gällande. Bestämmelserna i artikel 29 i penningtvättsförordningen kräver därför inte några lagstiftningsåtgärder. Skulle kommissionens genomförandeakter utformas på ett sätt som kräver lagstiftningsåtgärder får det behandlas i ett senare lagstiftningsärende.
Medlemsstaterna får besluta om ytterligare åtgärder som verksamhetsutövare ska vidta för att minska risker hänförliga till tredjeländer
Enligt artikel 23.5a i penningtvättsförordningen får en medlemsstat, om det är motiverat med hänsyn till den risk som ett visst tredjeland utgör för den medlemsstaten, kräva att verksamhetsutövare vidtar ytterligare särskilda motåtgärder, utöver dem som beslutats av kommissionen, för att minska den risk som är hänförlig till det tredjelandet. Detta gäller även i förhållande till tredjeländer som kommissionen inte har identifierat som högrisktredjeländer.
Utredningen anser att det finns skäl att invänta de delegerade akter och genomförandeakter som kommissionen ska anta enligt artikel 23.2 och 23.5 innan eventuella lagstiftningsåtgärder vidtas. Det är först när dessa delegerade akter och genomförandeakter har antagits som det går att bedöma om det finns behov av att ställa ytterligare krav på verksamhetsutövare att vidta åtgärder för att minska risker som är hänförliga till ett visst tredjeland.
Möjligheten att kräva att verksamhetsutövarna vidtar vissa särskilda motåtgärder för att minska riskerna för penningtvätt och finansiering av terrorism som är hänförliga till ett visst tredjeland bör därför inte utnyttjas i nuläget.
18. Amla-förordningen
18.1. Bakgrund
EU-paketet innebär att det ska inrättas en ny myndighet på EU-nivå, Amla. Myndighetens uppgifter och befogenheter regleras i Amlaförordningen. Amla kommer framför allt att ha uppgifter på tillsynsområdet men kommer också att vara ett stöd för nationella finansunderrättelseenheter. Dessutom kommer Amla att ha befogenhet att ta fram förslag på tekniska standarder samt att utfärda riktlinjer och rekommendationer.
Amla ska utöva direkt tillsyn över vissa verksamhetsutövare på finansmarknadsområdet. Den direkta tillsynen ska gälla under en begränsad period och utövas i samarbete med nationella tillsynsmyndigheter. Amla ska också utöva indirekt tillsyn över vissa verksamhetsutövare. Efter beslut från kommissionen ska Amla kunna ta över den direkta tillsynen från nationella tillsynsmyndigheter när den nationella tillsynen inte fungerar tillfredsställande. Då övergår Amlas indirekta tillsyn alltså till en direkt tillsyn. Amla ska vidare samordna och utvärdera de nationella tillsynsmyndigheterna, både inom den finansiella och den icke-finansiella sektorn. När det har uppmärksammats brister i den nationella tillsynen ska Amla också ha vissa befogenheter att agera i enskilda fall i förhållande till tillsynsmyndigheter som inte är verksamma på finansmarknadsområdet.
EU-paketet innebär vidare att Amla ska samarbeta och utbyta information med nationella tillsynsmyndigheter och finansunderrättelseenheter samt ha möjlighet att använda nationella myndigheters anställda i sin verksamhet.
Eftersom Amla ska ha uppgifter på tillsynsområdet, som för närvarande svenska myndigheter utför, och ska kunna använda anställda på svenska myndigheter i sin verksamhet är det viktigt att ansvarsfördelningen mellan Amla och svenska myndigheter är tydlig. Utred-
ningen har därför fått i uppdrag att göra en kartläggning av ansvarsfördelningen mellan Amla och svenska myndigheter. Utredningen ska även överväga behovet av anpassningar av svensk rätt för att svenska myndigheter och anställda i myndigheterna ska kunna utföra sina uppgifter.
I kapitlet kommer i huvudsak de artiklar i Amla-förordningen som föranleder kompletterande nationella bestämmelser och som har betydelse för ansvarsfördelningen mellan Amla och svenska myndigheter att beröras. För en övergripande beskrivning av innehållet i Amla-förordningen hänvisas till avsnitt 4.4.
18.2. Allmänna överväganden
Utredningens förslag: Lagstiftningsåtgärder ska vidtas i den ut-
sträckning Amla-förordningen förutsätter att kompletterande bestämmelser införs i svensk rätt eller det annars är nödvändigt för att Sverige ska uppfylla sina skyldigheter enligt förordningen. Dessutom ska de bestämmelser i svensk rätt som kommer i konflikt med förordningen ändras.
EU-förordningar är till alla delar bindande och direkt tillämpliga i alla medlemsstater (artikel 288 andra stycket i EUF-fördraget). Det innebär att en EU-förordning ska tillämpas direkt av nationella myndigheter och enskilda på samma sätt som lagar och andra nationella författningar. En EU-förordning får varken inkorporeras eller transformeras till nationell rätt och medlemsstaterna får inte införa bestämmelser i frågor som regleras i förordningen. Medlemsstaterna är också skyldiga att se till att det inte finns nationella bestämmelser som står i strid med en EU-förordning. Ibland innehåller EU-förordningar bestämmelser av mer direktivliknande karaktär som förutsätter att medlemsstaterna antar nationella bestämmelser i vissa frågor. En EU-förordning hindrar inte heller medlemsstaterna från att införa regler av verkställande karaktär.
Detta innebär att lagstiftningsåtgärder endast bör vidtas i den utsträckning Amla-förordningen förutsätter att kompletterande bestämmelser införs i svensk rätt eller det annars är nödvändigt för att Sverige ska uppfylla sina skyldigheter enligt förordningen. Därutöver bör de bestämmelser i svensk rätt som kommer i konflikt med förordningen
ändras. De ändringar som behöver göras i svensk rätt med anledning av Amla-förordningen genomförs i den nya penningtvättslagen och i rörelselagarna på finansmarknadsområdet.
18.3. Överlåtelse av beslutanderätt till EU
18.3.1. Gällande rätt
Regeringsformen
Enligt 10 kap. 6 § första stycket regeringsformen får riksdagen överlåta beslutanderätt inom ramen för samarbetet i EU under förutsättning att överlåtelsen inte rör principerna för statsskicket. Ytterligare en förutsättning för en sådan överlåtelse är att EU har ett fri- och rättighetsskydd som motsvarar det som ges i regeringsformen och i Europakonventionen.
För att riksdagen ska kunna besluta om överlåtelse av beslutanderätt till EU måste minst tre fjärdedelar av de röstande och mer än hälften av riksdagens ledamöter rösta för det (10 kap. 6 § andra stycket regeringsformen). Riksdagens beslut kan också fattas i den ordning som gäller för stiftande av grundlag. Överlåtelse kan beslutas först efter att riksdagen enligt 10 kap. 3 § regeringsformen godkänt det fördrag som aktualiserar överlåtelsen. Enligt nämnda paragraf krävs riksdagens godkännande innan regeringen ingår en bindande internationell överenskommelse som förutsätter att en lag ändras eller upphävs, att en ny lag beslutas eller i övrigt gäller ett ämne som riksdagen ska besluta om.
Riksdagen kan även i andra fall än de som avses i 10 kap. 6 § regeringsformen besluta att rättskipnings- eller förvaltningsuppgifter, som inte direkt grundar sig på regeringsformen, överlåts till en annan stat, en mellanfolklig organisation eller en utländsk eller internationell inrättning eller samfällighet (10 kap. 8 § regeringsformen). Riksdagen får i lag bemyndiga regeringen eller någon annan myndighet att i särskilda fall besluta om en sådan överlåtelse.
Anslutningslagen
Övergripande bestämmelser om Sveriges anslutning till EU finns i lagen (1994:1500) med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen (förkortad anslutningslagen). I 2 § anslutningslagen framgår bland annat att anslutningsfördraget1 och de grundläggande fördragen gäller i Sverige med den verkan som följer av fördragen. Vidare följer av 3 § första stycket anslutningslagen att EU får fatta beslut som gäller i Sverige i den omfattning och med den verkan som följer av de fördrag och andra instrument som finns uppräknade i 4 och 5 §§ samma lag. Av 3 § andra stycket anslutningslagen framgår att de rättsakter, avtal och andra beslut som har antagits av EU efter Sveriges anslutning till EU ska fortsätta att gälla i Sverige i den omfattning och med den verkan som följer av de fördrag och andra instrument som finns uppräknade i 4 och 5 §§. I 3 § anslutningslagen kommer således överlåtelsen av beslutanderätt till EU till uttryck.
EU:s befogenheter
EU:s befogenheter härleds ur fördragens olika bestämmelser. Varje rättsakt som EU antar måste vara grundad på en eller flera fördragsbestämmelser. Den rättsliga grunden måste särskilt anges i eller på annat sätt tydligt framgå av varje enskild rättsakt. Detta innebär att omfattningen av överföringen av beslutanderätt till EU begränsas av fördraget i sig eftersom EU inte själv kan utvidga sin befogenhet till nya områden. Vid varje nytt fördrag som har förutsatt överlåtelse av beslutanderätt till EU har anslutningslagen ändrats genom att det nya fördraget lagts till i en av lagens bestämmelser.
För att EU ska kunna tilldelas ytterligare beslutanderätt krävs att medlemsstaterna kommer överens om det i fördragsenlig ordning. Varje nytt fördrag måste ratificeras av samtliga medlemsstater i överensstämmelse med deras konstitutionella reglering. För svensk del gäller att riksdagen först måste fatta beslut om godkännande av det nya fördraget och därefter ytterligare ett beslut om överlåtelsen i form av lagstiftning. Båda dessa beslut ska antas med den särskilda beslutsordning som föreskrivs i 10 kap. 6 § regeringsformen. Det är således alltid riksdagen som slutligt avgör om ytterligare överlåtelse av be-
1 Fördraget den 24 juni 1994 om Konungariket Norges, Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket Sveriges anslutning till Europeiska unionen.
slutanderätt ska ske till EU. Härtill kommer att vad som överlåts bestäms av innehållet i de fördrag enligt vilka överlåtelse sker. Det är därför i princip möjligt för riksdagen att vid varje givet tillfälle då överlåtelse beslutas överblicka och förutse vilka beslutsbefogenheter som överlåts.2
18.3.2. Amla-förordningen kräver ingen ytterligare överföring av beslutanderätt till EU
Utredningens bedömning: Överlåtelse av förvaltningsuppgifter
till Amla har skett redan inom ramen för samarbetet i EU och behöver därför inte regleras nationellt.
I Sverige är det framför allt förvaltningsmyndigheter som utför offentliga förvaltningsuppgifter, men även regeringen och vissa privaträttsliga subjekt kan utföra sådana uppgifter (12 kap. regeringsformen). Förvaltningsuppgifter kan innefatta myndighetsutövning.
Det finns ingen legaldefinition av ordet myndighetsutövning. Av förarbetena till förvaltningslagen framgår att det är fråga om beslut och andra åtgärder som en myndighet vidtar gentemot en enskild.3Myndigheten gör det med stöd av en befogenhet som den har getts genom ett konkret beslut av regeringen eller riksdagen eller genom en offentligrättslig författning. Beslutet eller åtgärden är ytterst ett uttryck för samhällets makt över medborgarna. Vanligtvis utövas sådana maktbefogenheter genom myndigheternas tjänstemän. Utgångspunkten i svensk rätt är att myndighetsutövning i Sverige utförs av svenska myndigheter. Förvaltningsuppgifter som innefattar myndighetsutövning kan dock under vissa förutsättningar överlåtas till utländska organ (10 kap. 8 § regeringsformen).
Huruvida det krävs ytterligare överföring av beslutanderätt till EU när förvaltningsuppgifter överlåts till ett EU-organ eller en utländsk myndighet genom en EU-rättsakt har behandlats i flera lagstiftningsärenden.
I samband med genomförandet av Solvens II-direktivet4 i svensk rätt yttrade sig konstitutionsutskottet över frågan om något av de
2Prop. 2001/02:72 s. 35. 3Prop. 2016/17:180 s. 47 f. 4 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II) (omarbetning).
krav på kvalificerad majoritet vid riksdagens omröstning som föreskrivs i 10 kap.6 och 8 §§regeringsformen blev tillämpligt. Skälet för detta var att de då föreslagna bestämmelserna om grupptillsyn i 19 kap. försäkringsrörelselagen i vissa fall innebär att myndighetsutövning i fråga om företag skulle kunna utövas av andra myndigheter i EES. I den proposition som behandlade förslaget till genomförande av Solvens II-direktivet i svensk rätt uttalade regeringen att i och med att Sverige tillträtt Lissabonfördraget har överlåtelse av beslutanderätt som Solvens II-direktivet förutsätter redan skett. Någon ytterligare överlåtelse krävdes därför inte. Regeringen hänvisade därvid till ställningstaganden i liknande frågor som gjorts i andra lagstiftningsärenden.5
Konstitutionsutskottet framhöll i sitt yttrande att 10 kap. 6 § första stycket regeringsformen har tillämpats i samband med fördragsändringar, till exempel i samband med Nicefördraget 2011 och Lissabonfördraget 2008, men att bestämmelsen däremot inte hade tillämpats när rättsakter från EU orsakat ett behov av överlåtelse av förvaltningsuppgift till annan stat.6 Den konstitutionella grunden för överlåtelse i de fallen har inte varit 10 kap. 6 § första stycket regeringsformen. Konstitutionsutskottet framhöll att överlåtelsen när det gäller genomförandet av rättsakter som antagits före Lissabonfördragets ikraftträdande i stället har genomförts med stöd av nuvarande 10 kap. 8 § regeringsformen. Sammantaget ansågs inte 10 kap. 6 § regeringsformen första stycket tillämplig på Solvens II-direktivet.
När det gällde frågan om 10 kap. 8 § regeringsformen blev tilllämplig på Solvens II-direktivet menade konstitutionsutskottet att utgångspunkten är att Sverige har tillträtt bland annat Lissabonfördraget och genom anslutningslagen har överlåtit de beslutsbefogenheter som följer av bland annat Lissabonfördraget. Utskottet pekade på att EU:s lagstiftare har beslutat aktuella delar av Solvens II-direktivet med stöd av Lissabonfördraget. Utskottet delade därför regeringens bedömning att den överlåtelse av beslutanderätt till EU som Solvens II-direktivet förutsätter redan hade skett i och med att Sverige tillträtt Lissabonfördraget och att det därmed inte krävdes inte någon ytterligare överlåtelse av beslutanderätt.
En liknande frågeställning behandlas i förarbetena till lagen (2022:1057) med kompletterande bestämmelser till EU:s gräns- och
5 Se prop. 2015/16:9 s. 192 som hänvisar till prop. 2009/10:217 s. 29 och 2011/12:175 s. 33. 6 Bet. 2015/16:FiU7 s. 220.
kustbevakningsförordning. Frågan gällde om överlåtelse av förvaltningsuppgifter till utländska tjänstemän (vissa medlemmar i Europeiska gräns- och kustbevakningens stående styrka) krävde ett bemyndigande enligt 10 kap. regeringsformen.
Regeringen konstaterade i förarbetena att den aktuella EU-förordningen reglerar frågor på ett område där Sverige har överlåtit beslutanderätt till EU och att EU-förordningen inte gäller beslutanderätt som rör principerna för statsskicket. EU:s institutioner kan därför enligt regeringen med rättslig verkan för Sverige besluta om rättsakter som reglerar att förvaltningsuppgifter som innefattar myndighetsutövning överlåts till EU. För att det ska kunna konstateras att en överlåtelse av förvaltningsuppgifter redan har skett krävs det enligt regeringen att Sverige inte har något direkt handlingsutrymme i förhållande till EU-förordningen.7
Regeringen gjorde bedömningen att EU-förordningen inte ger Sverige något handlingsutrymme i frågan om överlåtelse av förvaltningsuppgifter, utan att förordningen i stället innehåller bestämmelser som innebär en tvingande reglering. Överlåtelse av förvaltningsuppgifter hade enligt regeringen således redan skett inom ramen för samarbetet i EU och någon nationell bestämmelse med ett bemyndigande enligt 10 kap. regeringsformen behövdes därför inte.8
Även Utredningen om ett eventuellt svenskt deltagande i Europeiska bankunionen har behandlat en liknande frågeställning, nämligen om de EU-organ som verkar inom bankunionen redan har tilldelats de befogenheter som ett svenskt deltagande förutsätter eller om ett deltagande kräver att ytterligare befogenheter förs över till EU. Denna utredning konstaterade att anslutningslagen bygger på att riksdagen en gång för alla beslutat om den överlåtelse av beslutsbefogenheter som respektive fördrag kräver och att det innebär att det inte behövs någon ytterligare överlåtelse av beslutsbefogenheter för att en EU-lagstiftningsakt som har rättslig grund i fördragen ska bli gällande i Sverige. Vad gäller bankunionen pekade denna utredning på att EU:s lagstiftare beslutat de aktuella rättsakterna med stöd av EU:s fördrag och att det av rättsakterna följer att bankunionens organ får utöva vissa befogenheter på tillsyns- och resolutionsområdet. Denna utredning ansåg därför att ett svensk deltagande i bank-
7Prop. 2021/22:227 s. 17. 8Prop. 2021/22:227 s. 18.
unionen inte förutsätter att ytterligare beslutsbefogenheter förs över till EU.9
Enligt Amla-förordningen har Amla befogenhet att utöva direkt tillsyn över vissa verksamhetsutövare i Sverige. Amla har bland annat befogenhet att besluta om sanktionsavgifter och viten för dessa verksamhetsutövare. Efter ett beslut av kommissionen kan Amla i vissa fall också ta över tillsynen över andra verksamhetsutövare från Finansinspektionen när den nationella tillsynen inte fungerar tillfredsställande. Amla-förordningen innebär således att förvaltningsuppgifter som innefattar utövande av myndighetsutövning i fråga om vissa svenska verksamhetsutövare överlåts till Amla.
Amla-förordningen har beslutats med stöd av EU:s fördrag. Sverige ges inte något handlingsutrymme i frågan om överlåtelse av dessa förvaltningsuppgifter till Amla. I och med att Sverige har tillträtt EU:s fördrag har den överlåtelse av beslutanderätt som Amla-förordningen förutsätter redan skett. Någon ytterligare överlåtelse behövs därför inte.10
18.4. Amlas rättsliga ställning
Utredningens bedömning: Det behövs inte några bestämmelser
som reglerar Amlas rättskapacitet och rättshandlingsförmåga i Sverige.
Amla ska vara ett unionsorgan med status som juridisk person (artikel 3.1 i Amla-förordningen). Myndigheten ska i varje medlemsstat ha den mest vittgående rättskapacitet som tillerkänns juridiska personer enligt den nationella lagstiftningen (artikel 3.2). Myndigheten ska särskilt kunna förvärva och avyttra lös och fast egendom samt föra talan inför domstolar och andra myndigheter (artikel 3.2). Motsvarande bestämmelser finns i bland annat de förordningar som reglerar inrättandet av Europeiska bankmyndigheten, förkortad Eba (artikel 5 i Eba-förordningen11), Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten, förkortad Eiopa (artikel 5 i Eiopa-förord-
9SOU 2019:52 s. 133 och 134. 10 Jfr prop. 2009/10:217 s. 29 och 30, 2011/12:175 s. 33, 2015/16:9 s. 192 och 2021/22:227 s. 17. 11 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/78/EG.
ningen12) samt Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten, förkortad Esma (artikel 5 i Esma-förordningen13).
I Amla-förordningen anges som framgår ovan att Amla ska ha den mest vittgående rättskapacitet som tillerkänns juridiska personer enligt nationell lagstiftning. Bestämmelsen innebär således att Amla inte ska ha en viss begränsad rättshandlingsförmåga som skiljer sig från den som gäller för juridiska personer i Sverige. Eftersom Amla-förordningen är direkt tillämplig i Sverige behöver det i svensk rätt därför inte införas bestämmelser som reglerar Amlas rättskapacitet och rättshandlingsförmåga i Sverige. Några sådana bestämmelser har inte heller införts i svensk rätt när det gäller Ebas, Eiopas och Esmas rättskapacitet och rättshandlingsförmåga i Sverige.
18.5. Amlas direkta tillsyn
Enligt Amla-förordningen ska Amla utöva direkt tillsyn över vissa verksamhetsutövare på det finansmarknadsrättsliga området som är etablerade i medlemsstaterna. I dagsläget är det de nationella finansiella tillsynsmyndigheterna som utövar tillsyn över sådana verksamhetsutövare.
I det följande görs en kartläggning av ansvarsfördelningen mellan Amla och berörda svenska myndigheter när det gäller Amlas befogenhet att utöva direkt tillsyn över verksamhetsutövare som är etablerade i Sverige. I avsnittet lämnas också förslag till nödvändig kompletterande reglering.
18.5.1. Finansinspektionen är finansiell tillsynsmyndighet
För tillämpningen av Amla-förordningen gäller, förutom de definitioner som anges i Amla-förordningen, de definitioner som framgår av artikel 2 i penningtvättsförordningen och artikel 2 i sjätte penningtvättsdirektivet (artikel 2.1 i Amla-förordningen). Med finansiellt till-
12 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG. 13 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/77/EG.
synsorgan avses enligt sjätte penningtvättsdirektivet ett tillsynsorgan som ansvarar för kreditinstitut och finansiella institut (artikel 2.1).
Med kreditinstitut avses ett institut enligt definitionen i artikel 4.1.1 i tillsynsförordningen14 samt en filial till ett sådant institut om det är beläget inom unionen, oavsett om dess huvudkontor är beläget inom unionen eller i ett tredjeland (artikel 2.5 i penningtvättsförordningen). Av lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag framgår att Finansinspektionen är behörig myndighet enligt bland annat tillsynsförordningen och värdepappersbolagsförordningen15 och att myndigheten utövar tillsyn över att förordningarna följs (1 kap. 4 §). Vidare framgår av lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse att Finansinspektionen har tillsyn över kreditinstitut (13 kap. 2 §). Vissa institut som omfattas av definitionen av kreditinstitut i tillsynsförordningen är värdepappersbolag enligt lagen om värdepappersmarknaden. Finansinspektionen är tillsynsmyndighet även enligt den lagen (se nedan).
Med finansiellt institut avses enligt penningtvättsförordningen (artikel 2.6)
a) ett företag som inte är ett kreditinstitut eller värdepappersföretag
och som bedriver en eller flera av de verksamheter som anges i punkterna 2–12, 14 och 15 i bilaga I till kapitaltäckningsdirektivet16,
b) ett försäkringsföretag enligt definitionen i artikel 13.1 i Solvens
II-direktivet17 i den utsträckning företaget bedriver livförsäkringsverksamhet eller annan investeringsrelaterad försäkringsverksamhet,
c) en försäkringsförmedlare enligt definitionen i artikel 2.1.3 i för-
säkringsdistributionsdirektivet18 i den utsträckning den förmedlar livförsäkringar och andra investeringsrelaterade tjänster,
14 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012. 15 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2033 av den 27 november 2019 om tillsynskrav för värdepappersföretag och om ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 575/2013, (EU) nr 600/2014 och (EU) nr 806/2014. 16 Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG. 17 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II). 18 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/97 av den 20 januari 2016 om försäkringsdistribution (omarbetning).
d) ett värdepappersföretag enligt definitionen i artikel 4.1.1 i MiFID II19,
e) ett fondföretag och ett förvaltningsbolag enligt definitionerna i
artiklarna 1.2 och 2.1 b i UCITS IV20 eller ett investeringsbolag som är auktoriserat i enlighet med det direktivet och som inte har utsett något förvaltningsbolag, vilka tillhandahåller andelar i fondföretag för försäljning i unionen,
f) en alternativ investeringsfond och en AIF-förvaltare enligt defini-
tionerna i artikel 4.1 a och b i AIFM-direktivet21,
g) en leverantör av kryptotillgångstjänster, samt
h) filialer till ett finansiellt institut enligt a–g som är belägna inom
unionen, oavsett om deras huvudkontor är beläget i en medlemsstat eller i ett tredjeland.
Finansinspektionen ansvarar för tillsynen över sådana finansiella företag som anges i a–f som är etablerade i Sverige (se 17 kap. 2 § försäkringsrörelselagen [2010:2043], 23 kap. 1 § lagen [2007:528] om värdepappersmarknaden, 8 § lagen [1996:1006] om valutaväxling och annan finansiell verksamhet, 8 kap. 3 § lagen [2018:1219] om försäkringsdistribution, 5 kap. 1 § lagen [2011:755] om elektroniska pengar, 10 kap. 1 § lagen [2004:46] om värdepappersfonder, 8 kap. 1 § lagen [2010:751] om betaltjänster, 13 kap. 1 § lagen [2013:561] om förvaltare av alternativa investeringsfonder, 16 § lagen [2014:275] om viss verksamhet med konsumentkrediter och 5 kap. 2 § lagen [2016:1024] om verksamhet med bostadskrediter.)
Från och med den 30 december 2024 gäller EU:s förordning om marknader för kryptotillgångar (Mica-förordningen) i Sverige. I promemorian ”En ny EU-reglering om marknader för kryptotillgångar” föreslås att Finansinspektionen ska fullgöra de uppgifter som ska skötas av behörig myndighet enligt Mica-förordningen.22 Det innebär bland annat att Finansinspektionen är den myndighet som övervakar att förordningen följs. Lagändringarna föreslås träda i kraft den
19 Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU. 20 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) (omarbetning). 21 Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010. 22 Finansdepartementet, En ny EU-reglering om marknader för kryptotillgångar, Fi2024/00366.
30 december 2024. Finansinspektionen ansvarar då för tillsynen över leverantörer av kryptotillgångstjänster.
Sammanfattningsvis innebär detta att Finansinspektionen kommer att vara finansiellt tillsynsorgan enligt Amla-förordningen.
18.5.2. Amlas uppgifter vid direkt tillsyn
Utredningens förslag: Finansinspektionen ska inte ska ha tillsyn
över utvalda verksamhetsutövare i den utsträckning Amla har tillsyn över dem enligt Amla-förordningen.
Det ska införas en definition av utvald verksamhetsutövare i tillämpliga rörelselagar. Med utvald verksamhetsutövare avses detsamma som i Amla-förordningen.
Amlas direkta tillsyn omfattar utvalda verksamhetsutövare
Amla ska ha direkt tillsyn över vissa så kallade utvalda verksamhetsutövare (i Amla-förordningen benämnda utvalda ansvariga enheter). Med en utvald verksamhetsutövare avses ett kreditinstitut, ett finansiellt institut eller en koncern av kreditinstitut och finansiella institut på högsta konsolideringsnivå, som står under Amlas direkta tillsyn (artikel 2.1.1 i Amla-förordningen). En förutsättning för att Amla ska kunna utöva direkt tillsyn är att institutet bedriver verksamhet genom filial eller direkt tillhandahåller tjänster i minst sju medlemsstater, inklusive den medlemsstat där institutet har sitt säte eller där dess huvudkontor är etablerat (artikel 12.1). Vad som avses med direkt tillhandahållande av tjänster kommer att preciseras i tekniska standarder för tillsyn (artikel 12.5 a).
Ytterligare en förutsättning för att ett kreditinstitut eller ett finansiellt institut ska stå under Amlas tillsyn är att institutets verksamhet är förenad med viss risk. Institutens riskprofil ska klassificeras som låg, genomsnittlig, betydande eller hög i varje jurisdiktion där institutet bedriver verksamhet. Klassificeringen ska ske utifrån referensvärden och metoder som kommer att regleras i tekniska standarder för tillsyn (artiklarna 12.2–12.6).
Som huvudregel gäller att Amla ska ha tillsyn över kreditinstitut och finansiella institut som har en riskprofil som har klassificerats
som hög (artikel 13.1). Om ett sådant institut ingår i en koncern ska riskprofilen klassificeras på gruppnivå (artikel 12.5 andra stycket). Detta innebär att enskilda institut vars riskprofil klassificeras som låg kan komma att omfattas av Amlas tillsyn om riskprofilen på gruppnivå klassificeras som hög. Amlas respektive de berörda finansiella tillsynsmyndigheternas roll vid klassificeringen av riskprofilen kommer att specificeras i tekniska standarder för genomförande (artikel 14.3 b och 14.4).
Amla ska inleda den första urvalsprocessen den 1 juli 2025. Därefter ska urvalsprocesser ske vart tredje år. Varje urvalsprocess ska avslutas inom en månad från den dag då processen inleddes. Amla ska utan onödigt dröjsmål offentliggöra en lista över utvalda verksamhetsutövare efter att urvalsprocessen avslutats. Tillsynen ska inledas fem månader efter att listan offentliggjorts (artikel 13.2). En utvald verksamhetsutövare ska stå under Amlas tillsyn till dess myndigheten inleder direkt tillsyn av utvalda verksamhetsutövare baserat på en lista som upprättats för nästa urvalsprocess, och på vilken verksamhetsutövaren i fråga inte längre förekommer.
Detta innebär att det är Amla som, i enlighet med förordningens bestämmelser om urvalsprocessen, bestämmer vilka verksamhetsutövare som ska omfattas av direkt tillsyn. Eftersom Amla ska publicera en lista över utvalda verksamhetsutövare, inbegripet grupper, kommer det att vara tydligt, för såväl Finansinspektionen som verksamhetsutövarna, vilka svenska institut som Amla ska ha direkt tillsyn över. I och med att det är reglerat i Amla-förordningen när Amlas tillsyn inleds och avslutas kommer det också att vara tydligt när inspektionens tillsyn över en viss verksamhetsutövare, i den del som avser det område som Amla ska ha tillsyn över, övergår till Amla och när verksamhetsutövaren sedan återgår till att stå under direkt tillsyn av Finansinspektionen.
Amlas tillsynsuppgifter
I Amla-förordningen regleras Amlas tillsynsuppgifter med avseende på utvalda verksamhetsutövare (artikel 5.2).
För att utföra sina uppgifter enligt Amla-förordningen ska Amla tillämpa all relevant unionsrätt och, när denna unionsrätt utgörs av direktiv, den nationella lagstiftning som införlivar dessa direktiv (arti-
kel 5.6). Om den relevanta unionsrätten utgörs av förordningar som uttryckligen ger medlemsstaterna rätt att utnyttja olika alternativ, ska myndigheten även tillämpa den nationella lagstiftning genom vilken dessa alternativ utnyttjas.
I det följande görs en kartläggning av ansvarsfördelningen mellan Amla och Finansinspektionen utifrån Amlas tillsynsuppgifter. Därutöver föreslår utredningen vissa anpassningar av svensk rätt.
Amlas tillsyn omfattar regleringen om bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism
En av Amlas uppgifter är att säkerställa att utvalda verksamhetsutövare följer tillämpliga krav i förordning (EU) 2015/847 om uppgifter som ska åtfölja överföringar av medel,23 sjätte penningtvättsdirektivet, penningtvättsförordningen och vissa andra EU-rättsakter. I Amla-förordningen kommer detta till uttryck i artikel 5.2 a som hänvisar till de rättsakter som anges i artikel 1.2. I sistnämnda artikel anges att Amla ska agera inom de befogenheter myndigheten tilldelas genom Amlaförordningen och inom ramen för, förutom de rättsakter som nämns ovan, andra bindande EU-rättsakter genom vilka Amla tilldelas uppgifter samt nationell rätt som genomför sjätte penningtvättsdirektivet och andra direktiv som tilldelar tillsynsmyndigheter uppgifter.
När det gäller den sistnämnda hänvisningen till andra direktiv som tilldelar tillsynsmyndigheter uppgifter anges inte uttryckligen att det gäller uppgifter på området för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism. Artikel 5.2 a skulle därför kunna tolkas som att Amla också ska ha tillsyn över att utvalda verksamhetsutövare följer, förutom regleringen om bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism, annan reglering som gäller för verksamhetsutövarna.
Den verksamhet som bedrivs av kreditinstitut och finansiella institut som kan bli föremål för direkt tillsyn av Amla regleras i olika direktiv (se avsnitt 18.5.1). Direktiven innehåller krav som instituten måste uppfylla för att få verksamhetstillstånd och ska uppfyllas under hela den tid som verksamheten bedrivs. I direktiven tilldelas tillsynsmyndigheterna en rad olika uppgifter. Exempelvis ska myndigheterna ingripa mot instituten om de inte följer de krav som gäller för verksamheten. Om Amla skulle ha till uppgift att säkerställa att
23 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/847 av den 20 maj 2015 om uppgifter som ska åtfölja överföringar av medel och om upphävande av förordning (EG) nr 1781/20.
utvalda verksamhetsutövare följer de nationella regler som genomför dessa direktiv innebär det i princip att Amla tar över tillsynen över utvalda verksamhetsutövare helt och hållet från de nationella tillsynsmyndigheterna. Det kan inte vara avsikten och det finns inte heller något i övrigt i Amla-förordningen som talar för en sådan tolkning.
I artikel 1.3 i Amla-förordningen anges syftet med Amla och hur det ska uppnås. De åtgärder som räknas upp är genomgående åtgärder som rör bekämpningen av penningtvätt och finansiering av terrorism. Av särskilt intresse i detta sammanhang är artikel 1.3 c och d. I denna artikel anges att Amla ska säkerställa en högkvalitativ tillsyn på området för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism samt bidra till enhetlighet i tillsynen på det området. En rimlig tolkning är därför att artikel 1.2 avser rättsakter som i olika utsträckning reglerar bekämpningen av penningtvätt och finansiering av terrorism.
Sammanfattningsvis innebär detta att Amla ska ha tillsyn över att utvalda verksamhetsutövare följer den EU-reglering, och den nationella reglering som genomför direktiv eller kompletterar EU-förordningar, som ställer krav på verksamhetsutövarna på området för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism. Det torde i första hand gälla penningtvättsförordningen och tillhörande nivå 2föreskrifter samt förordning (EU) 2015/847, men även den nationella reglering som genomför sjätte penningtvättsdirektivet i den utsträckning regleringen innehåller krav på verksamhetsutövarna.
När det gäller utvalda verksamhetsutövare som är etablerade i Sverige innebär detta enligt utredningens uppfattning att Finansinspektionen i huvudsak ska fortsätta utöva tillsyn över dessa verksamhetsutövare i enlighet med rörelselagarna. Finansinspektionen ska dock inte ha tillsyn över att utvalda verksamhetsutövare följer EU:s reglering om bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism eller de svenska regler som genomför direktiv eller kompletterar EUförordningar på detta område. I de fall svensk rätt innehåller regler om bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism som inte genomför EU-direktiv eller kompletterar EU-förordningar, bör enligt utredningens uppfattning Finansinspektionen fortsätta att utöva tillsyn över att dessa regler följs. Det gäller exempelvis verksamhetsutövarnas uppgiftsskyldighet gentemot Säkerhetspolisen enligt 4 kap. 6 § penningtvättslagen eftersom detta är en nationell bestämmelse som införts vid sidan av EU-rätten.
För att svensk rätt inte ska komma i konflikt med Amla-förordningen föreslår utredningen att det införs en bestämmelse i tillämpliga rörelselagar som anger att Finansinspektionen inte har tillsyn över utvalda verksamhetsutövare i den utsträckning som Amla har tillsyn över dem enligt Amla-förordningen. För att regleringen ska bli tydlig bör det i rörelselagarna också införas en definition av begreppet utvald verksamhetsutövare. Begreppet bör definieras genom en hänvisning till motsvarande definition i Amla-förordningen.
Tillsynen över att verksamhetsutövare följer penningtvättsregleringen går inte att helt separera från annan tillsyn eftersom vissa tillsynsområden överlappar varandra. Ett exempel är tillsynen över att kreditinstitut följer kravet på tillgång till betalkonto med grundläggande funktioner i lagen om betaltjänster. Ett kreditinstitut är som huvudregel skyldigt att låta en konsument som är lagligen bosatt inom EES att öppna ett betalkonto med sådana grundläggande funktioner som institutet tillhandahåller andra konsumenter. Ett institut får dock vägra en konsument att öppna ett sådant konto om det skulle strida mot penningtvättslagen (4 a kap. 1 § lagen om betaltjänster). Den reglering i penningtvättslagen som gäller för verksamhetsutövare kommer fortsättningsvis i allt väsentligt att finnas i penningtvättsförordningen. I en situation där ett kreditinstitut, som är en utvald verksamhetsutövare, har vägrat en konsument att öppna ett betalkonto på grund av det skulle strida mot penningtvättsregleringen kommer således Amlas och Finansinspektionens tillsyn att överlappa varandra.
Eftersom Amlas tillsyn är reglerad i Amla-förordningen går det inte att i svensk rätt förtydliga ansvarsfördelningen mellan Amla och Finansinspektionen. I sådana situationer där myndigheternas tillsynsområden överlappar varandra får Finansinspektionen i det praktiska arbetet hitta lämpliga samarbetsformer med Amla för att i de konkreta fallen fördela ansvaret mellan de två myndigheterna.
Amlas möjligheter att ingripa mot utvalda verksamhetsutövare är begränsad och avser inte överträdelser av alla krav som följer av den EU-reglering som anges i artikel 1.2 (artikel 21.1). Om Amla upptäcker överträdelser av dessa krav i sin tillsyn kan myndigheten begära att berörda finansiella tillsynsmyndigheter inleder ett förfarande för att säkerställa att verksamhetsutövaren åläggs sanktionsavgifter. Detta behandlas närmare i avsnitt 18.5.7.
Tillsyn på gruppnivå
En annan av Amlas uppgifter är att delta i tillsynen på gruppnivå, särskilt i tillsynskollegier (artikel 5.2 c). En rimlig utgångspunkt är att deltagandet begränsas till Amlas kompetensområde, det vill säga området för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism. De tillsynskollegier som avses bör således vara sådana tillsynskollegier som regleras i sjätte penningtvättsdirektivet (artikel 36).
Både Amla-förordningen och sjätte penningtvättsdirektivet innehåller bestämmelser om hur Amla och de nationella tillsynsmyndigheterna ska samarbeta och utbyta information med varandra. När det gäller Amlas deltagande i tillsynskollegier finns särskilda bestämmelser i Amla-förordningen (artikel 29) och i sjätte penningtvättsdirektivet (artikel 36.5). Exempelvis ska Amlas personal kunna delta i kollegiernas verksamhet, bland annat vid platsundersökningar som genomförs gemensamt av minst två finansiella tillsynsorgan (artikel 29.2 i Amlaförordningen).
Bortsett från den reglering som gäller för tillsynskollegierna är det är inte närmare reglerat på vilket sätt Amla ska delta i tillsynen på gruppnivå. Amlas deltagande i tillsynen får därför ske inom ramen för, och med de begränsningar som följer av, de EU-rättsliga reglerna om samarbete och informationsutbyte.
System för bedömning av risker
Amla har även till uppgift att utveckla och upprätthålla ett system för bedömning av risker och sårbarheter hos utvalda verksamhetsutövare (artikel 5.2 d). Systemet ska tjäna som underlag till Amlas och tillsynsmyndigheternas tillsynsverksamhet, bland annat genom inhämtning av uppgifter från verksamhetsutövarna.
Det är Amla som utövar tillsyn över utvalda verksamhetsutövare på området för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism. Systemet för bedömning av risker och sårbarheter kan naturligtvis vara till nytta även för tillsynsmyndigheterna, det vill säga för svensk del för Finansinspektionen. Denna uppgift för Amla ger enligt utredningens uppfattning inte upphov till några svårigheter i gränsdragningen mellan Amlas och Finansinspektionens ansvar.
Tillsynsundersökningar och bedömningar av utvalda verksamhetsutövare
Till Amlas uppgifter hör också att göra tillsynsundersökningar och bedömningar av utvalda verksamhetsutövare för att avgöra om de förfaranden, strategier, processer och mekanismer som införts av verksamhetsutövarna är lämpliga för att minska risker relaterade till penningtvätt och finansiering av terrorism (artikel 5.2 b). Med dessa tillsynsundersökningar som grund kan Amla bland annat ålägga verksamhetsutövarna sanktionsavgifter. I Amlas uppgifter ingår även att kontrollera att utvalda verksamhetsutövare har interna policys och processer i enlighet med artikel 7 i penningtvättsförordningen för att säkerställa att riktade ekonomiska sanktioner tillämpas (artikel 5.2 e).
Inte heller dessa uppgifter ger enligt utredningens uppfattning upphov till svårigheter i gränsdragningen mellan Amlas och Finansinspektionens ansvar.
18.5.3. Amlas befogenheter vid direkt tillsyn
Amla ska ha en rad befogenheter till sitt förfogande när myndigheten utövar tillsyn över utvalda verksamhetsutövare (artiklarna 6.1 och 16–22 i Amla-förordningen). Befogenheterna kan delas in i två kategorier: tillsyns- och utredningsbefogenheter samt befogenhet att besluta om sanktionsavgifter och viten.
I utredningsbefogenheterna ingår en rätt för Amla att begära information (artikel 16) samt att göra utredningar (artikel 17) och platsundersökningar (artikel 18). Tillsynsbefogenheterna innebär att Amla har rätt att begära att en utvald verksamhetsutövare vidtar vissa åtgärder (i det följande benämnda tillsynsåtgärder), bland annat att avyttra verksamheter som innebär stora risker för penningtvätt och finansiering av terrorism samt minska riskerna för penningtvätt och finansiering av terrorism i verksamhetsutövarens produkter och system (artikel 20). Amlas tillsynsbefogenheter behandlas närmare i avsnitt 18.5.7.
För att utöva sina befogenheter får Amla fatta bindande beslut som riktar sig till enskilda utvalda verksamhetsutövare. Om en utvald verksamhetsutövare underlåter att följa ett beslut som avser tillsynsåtgärder får Amla besluta om sanktionsavgifter (artiklarna 6.1 tredje stycket och 21).
I avsnitten 18.5.4–18.5.8 behandlas Amlas utrednings- och tillsynsbefogenheter i den utsträckning det finns skäl att överväga kompletterande bestämmelser i svensk rätt.
18.5.4. Amlas allmänna utredningar och rätt att få tillgång till information
Utredningens bedömning: Amla-förordningens bestämmelser
om allmänna utredningar samt uppgiftsskyldighet för utvalda verksamhetsutövare och vissa andra personer kräver inte några lagstiftningsåtgärder.
Enligt artikel 16.1 i Amla-förordningen får Amla begära information från utvalda verksamhetsutövare och de fysiska eller juridiska personer som är anställda av eller som hör till den utvalda verksamhetsutövaren. Detta inbegriper bland annat agenter och distributörer. Amla får även begära information från en tredje part som verksamhetsutövaren har delegerat operativa funktioner eller verksamheter till, samt de fysiska och juridiska personer som är knutna till den tredje parten. Befogenheten att begära information avgränsas av att den endast får avse information som Amla behöver för att fullgöra sina uppgifter enligt Amla-förordningen.
Amla får enligt förordningen också bedriva alla former av nödvändiga utredningar avseende en utvald verksamhetsutövare eller en fysisk eller juridisk person som är anställd av eller som hör till en sådan verksamhetsutövare och som är etablerad eller finns i en medlemsstat (artikel 17.1). För detta syfte får Amla exempelvis kräva in handlingar samt granska räkenskaper och ta kopior av dessa (artikel 17.1 a och b). Amla har även rätt att få skriftliga eller muntliga förklaringar från de personer som anges i artikel 16 eller deras ombud eller personal (artikel 17.1 d). Därutöver kan Amla höra andra personer som samtycker till att höras i syfte att samla in information i en utredning (artikel 17.1 e). Befogenheten att begära in handlingar, kräva förklaringar av fysiska eller juridiska personer och höra personer avgränsas av att den endast får användas för att Amla ska kunna fullgöra sina uppgifter enligt Amla-förordningen.
Uppgiftsskyldigheten för verksamhetsutövare och de andra personer som avses i artikel 16 samt skyldigheten att ge in handlingar
och tillhandahålla Amla information inom ramen för en utredning följer direkt av Amla-förordningen. Det innebär att de nu aktuella bestämmelserna i Amla-förordningen inte kräver några svenska lagstiftningsåtgärder.
18.5.5. Platsundersökningar och handräckning
Utredningens förslag: Finansinspektionen ska få begära hand-
räckning av Kronofogdemyndigheten för att en platsundersökning enligt Amla-förordningen ska kunna genomföras.
Vid handräckningen ska bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet, avhysning eller avlägsnande gälla. Om Finansinspektionen begär det, ska Kronofogdemyndigheten inte i förväg underrätta den som kontrollen ska genomföras hos.
Utredningens bedömning: Det bör inte införas något krav på
tillstånd från en domstol eller annan rättslig myndighet innan det genomförs en platsundersökning eller innan handräckning lämnas vid en platsundersökning.
Bestämmelserna i Amla-förordningen
Amla ska ha möjlighet att genomföra platsundersökningar som är nödvändiga för att myndigheten ska kunna fullgöra sina uppgifter enligt Amla-förordningen (artikel 18.1). Platsundersökningar ska kunna genomföras i affärslokalerna tillhörande de fysiska och juridiska personer som avses i artikel 16.
Amlas personal och andra personer som myndigheten har bemyndigat att genomföra en platsundersökning ska få tillträde till alla affärslokaler och mark som tillhör de fysiska eller juridiska personer som är föremål för ett utredningsbeslut som har fattats av Amla (artikel 18.2). I samband med platsundersökningen kan Amla använda sig av myndighetens utredningsbefogenheter och kan till exempel granska räkenskaper och affärshandlingar samt ta kopior på dessa (artikel 17.1).
Innan Amla genomför en platsundersökning ska myndigheten underrätta det finansiella tillsynsorganet i den medlemsstat där plats-
undersökningen ska genomföras (artikel 18.1). Det finansiella tillsynsorganets personal har rätt att delta i platsundersökningen och ska aktivt bistå Amla (artikel 18.4).
För det fall en person motsätter sig en platsundersökning som har beslutats av Amla ska det finansiella tillsynsorganet i den berörda medlemsstaten tillhandahålla nödvändigt bistånd i enlighet med nationell lagstiftning (artikel 18.5). I den omfattning det är nödvändigt för platsundersökningen ska biståndet innefatta försegling av företagslokaler, räkenskaper eller register. Om det finansiella tillsynsorganet saknar denna befogenhet ska det begära nödvändigt bistånd från andra nationella myndigheter.
Om det enligt nationell rätt krävs tillstånd från en rättslig myndighet för att genomföra en platsundersökning ska Amla ansöka om ett sådant tillstånd (artikel 19.1).
Det bör införas en bestämmelse om handräckning
Det följer direkt av Amla-förordningen att Amla ska få genomföra platsundersökningar i affärslokalerna tillhörande vissa fysiska och juridiska personer, vilka personer som ska få delta vid platsundersökningar och vilka befogenheter som Amla kan använda sig av vid sådana undersökningar. Dessa bestämmelser i Amla-förordningen kräver således inte några lagstiftningsåtgärder.
Vad därefter gäller bestämmelsen om att det finansiella tillsynsorganet i den berörda medlemsstaten ska tillhandahålla nödvändigt bistånd i enlighet med nationell lagstiftning om en person motsätter sig en platsundersökning, uppfattar utredningen den så att tillsynsorganet ska lämna det biträde som behövs för att platsundersökningen ska kunna genomföras. I Sverige kan sådant biträde lämnas i form av handräckning. För att Sverige ska uppfylla sina skyldigheter enligt Amla-förordningen i fråga om platsundersökningar är det således nödvändigt att Finansinspektionen ges möjlighet att begära handräckning av en verkställande myndighet om någon motsätter sig en platsundersökning.
Handräckning är en åtgärd som utgör ett ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden och en sådan reglering kräver därför lags form (se 8 kap. 2 § första stycket 2 regeringsformen).
Handräckning kan utföras av olika myndigheter. Amla-förordningens bestämmelser om platsundersökningar motsvarar i stor utsträckning bestämmelserna om platsundersökning i förordningen om kreditvärderingsinstitut (artikel 23d), OTC-förordningen (artikel 63) och EU:s förordning om referensvärden (artikel 48.d). Kronofogdemyndigheten har utsetts till den myndighet som ska lämna handräckning för att platsundersökningar ska kunna genomföras enligt dessa förordningar (3 § lagen [2010:1010] om kreditvärderingsinstitut, 3 kap. 1 § OTC-lagen och 3 kap. 5 a § lagen [2018:2024] med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om referensvärden). Det finns således goda skäl att göra samma bedömning när det gäller Amla-förordningen.
Mot denna bakgrund bör Kronofogdemyndigheten utses till den myndighet som ska lämna handräckning för att platsundersökningar enligt Amla-förordningen ska kunna genomföras. En bestämmelse med den innebörden bör införas i den nya penningtvättslagen.
Vid handräckning bör bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet, avhysning eller avlägsnande gälla. Detta innebär att utsökningsbalkens bestämmelser gäller i den utsträckning de är tillämpliga.
Kronofogdemyndigheten får enligt 2 kap. 17 § tredje stycket utsökningsbalken vid förrättning använda tvång i den mån det kan anses befogat med hänsyn till omständigheterna. Försegling kan utgöra sådant tvång.24 Kronofogdemyndigheten kan också vid behov begära biträde av Polismyndigheten (3 kap. 3 § utsökningsförordningen [1981:891]).
Huvudregeln vid sådan handräckning som nu är i fråga är att den som är föremål för handräckningen ska underrättas innan handräckning sker (16 kap. 11 § utsökningsbalken). Enligt Amla-förordningen får Amla genomföra en platsundersökning utan föranmälan, om det krävs för att en platsundersökning ska kunna genomföras korrekt och effektivt (artikel 18.1). Det bör därför i den nya penningtvättslagen införas en bestämmelse som anger att Kronofogdemyndigheten inte i förväg ska underrätta den som kontrollen ska genomföras hos om Finansinspektionen begär det.
24Prop. 2016/17:22 s. 155 och 2016/17:56 s. 29 samt Gregow med flera, Utsökningsbalken, 2 kap. 17 §, Norstedts Juridik, 2024-07-01 (JUNO).
Något krav på tillstånd för platsundersökning eller handräckning bör inte införas
Vad gäller frågan om tillstånd från en domstol eller annan rättslig myndighet ska krävas innan Amla genomför en platsundersökning framgår av Amla-förordningen att en sådan prövning i så fall ska begränsas till att avse äktheten i Amlas beslut samt huruvida tvångsåtgärderna är proportionella och att prövningen inte får avse behovet av en platsundersökning. Behovet av en platsundersökning kan dock prövas av EU-domstolen (artikel 19.2). Motsvarande bestämmelser finns i förordningen om kreditvärderingsinstitut (artikel 23d.9), OTCförordningen (artikel 63.9) och EU:s förordning om referensvärden (artikel 48d.10).
Vid införandet av OTC-lagen gjorde regeringen bedömningen att något krav på tillstånd för platsundersökning eller handräckning inte skulle införas. Enligt regeringens mening framstod det inte som motiverat att införa krav på en nationell prövning i domstol eller annan rättslig myndighet med hänsyn till den begränsade prövning som i så fall kan ske och eftersom ett beslut om platsundersökning kan överklagas i annan ordning.25 Regeringen gjorde samma bedömning när bestämmelser om platsundersökningar infördes i förordningen om kreditvärderingsinstitut26 och i EU:s förordning om referensvärden.27
Enligt utredningens uppfattning finns det inte skäl att göra någon annan bedömning när det gäller platsundersökningar som kan genomföras av Amla. Det bör därför inte införas något krav på tillstånd från en domstol eller annan rättslig myndighet innan Amla genomför en platsundersökning eller innan handräckning lämnas vid en platsundersökning.
Krav på rättslig prövning i Europakonventionen och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna
Inspektioner i ett företags lokaler, till exempel platsundersökningar, är ingripande och kan utgöra ett intrång i den rätt till respekt för privatlivet som följer av artikel 8 i Europakonventionen och artikel 7 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (stad-
25Prop. 2012/13:72 s. 27 och 28. 26 Prop. 2011/12 :40 s. 23. 27Prop. 2020/21:24 s. 56.
gan). Det gäller även om platsundersökningarna utförs i kommersiella lokaler.
Rätten till en rättvis rättegång följer av artikel 6.1 i Europakonventionen och artikel 47 i stadgan.
När det gäller platsundersökningar innebär Europadomstolens praxis att den som berörs av en platsundersökning har rätt till en domstolsprövning av både beslutet som medger undersökningen och de åtgärder som vidtas med stöd av beslutet.28 Avsaknaden av förhandstillstånd till en undersökning från en rättslig myndighet kan kompenseras genom en domstolsprövning i efterhand, vilket utgör en grundläggande garanti för att säkerställa att en inspektionsåtgärd är förenlig med artikel 8 i Europakonventionen.29 Enligt Europadomstolens rättspraxis måste ett beslut om platsundersökning kringgärdas av processuella rättssäkerhetsgarantier för att förhindra missbruk och skönsmässighet.30
Enligt Amla-förordningen får inte nationell domstol pröva behovet av en platsundersökning eller begära att få tillgång till den information som finns i Amlas ärende. I förordningen anges vidare att prövningen av rättsenligheten (eng. the lawfulness) av Amlas beslut är förbehållen EU-domstolen (artikel 19.2). Detta innebär att en verksamhetsutövare kan överklaga ett beslut om en platsundersökning till EU-domstolen.31 Europakonventionens och stadgans krav på rättslig prövning är således uppfyllda genom möjligheten att överklaga Amlas beslut om platsundersökning i efterhand.
Amla, eller Finansinspektionen när myndigheten bistår Amla, kan inte på egen hand tvångsvis få tillgång till exempelvis handlingar i samband med en platsundersökning. För att uppfylla Amla-förordningens krav på att Finansinspektionen ska tillhandahålla nödvändigt bistånd i enlighet med nationell lagstiftning om en person motsätter sig en platsundersökning, föreslår utredningen att Finansinspektionen ska få begära handräckning av Kronofogdemyndigheten för att en
28 Se Europadomstolens avgöranden Societé Canal Plus mot Frankrike, nr 29408/08, dom meddelad den 21 december 2010 och Compagnie des gaz de pétrole Primagaz mot Frankrike, nr 29613/08, dom meddelad den 21 december 2010. Se även NJA 2018 s. 936 samt prop. 2014/15:96 s. 13 f. och 2016/17:22 s. 158 f. 29 Se till exempel EU-domstolens avgörande Deutche Bahn AG m.fl. mot Europeiska kommissionen, C-583/13 P, dom meddelad den 18 juni 2015, p. 32. 30 Se till exempel Europadomstolens avgöranden Robathin mot Österrike, nr 30457/06, dom meddelad den 3 juli 2012 och Bernh Larsen Holding AS m.fl. mot Norge, nr 24117/08, dom meddelad den 14 mars 2013. 31 Jfr EU-domstolens avgörande Deutche Bahn AG m.fl. mot Europeiska kommissionen, C-583/13 P, dom meddelad den 18 juni 2015, p. 32–34.
platsundersökning ska kunna genomföras. För det fall verksamhetsutövaren vägrar Amla tillträde till utrymmen eller motsätter sig någon av de åtgärder som Amla får vidta i samband med en undersökning måste Finansinspektionen begära handräckning av Kronofogdemyndigheten om åtgärden ska kunna genomföras.
Kronofogdemyndighetens verkställighet regleras av bland annat bestämmelserna i 16 kap.11–12 a §§utsökningsbalken. Myndighetens beslut kan överklagas till allmän domstol (se 18 kap. utsökningsbalken). När åtgärder på detta sätt utförs i verksamhetsutövarens lokaler har denne därför, om den motsätter sig åtgärden, också tillgång till en domstolsprövning av de åtgärder som vidtas med stöd av beslutet om platsundersökning enligt utsökningsbalken.32
Kravet på att en verksamhetsutövare ska ha rätt till en rättslig prövning av de åtgärder som vidtas med stöd av ett beslut om platsundersökning uppfylls således genom möjligheten att överklaga såväl Amlas beslut om platsundersökning som Kronofogdemyndighetens beslut om handräckning.
18.5.6. Finansinspektionens bistånd till Amla
Utredningens bedömning: Amla-förordningens bestämmelser
om att finansiella tillsynsorgan ska vidta vissa åtgärder för att understödja Amla kräver inte några lagstiftningsåtgärder.
Om Amla begär bistånd av det finansiella tillsynsorganet i den medlemsstat där en platsundersökning ska genomföras har också personalen vid, och andra personer som är bemyndigade eller utsedda av, det finansiella tillsynsorganet de tillsynsbefogenheter som tillkommer Amla enligt artikel 20 (artikel 18.4).
Om någon hindrar genomförandet av en utredning enligt artikel 17 i Amla-förordningen ska det finansiella tillsynsorganet i den medlemsstat där de relevanta lokalerna är belägna ge nödvändigt stöd i enlighet med nationell rätt, inbegripet göra det lättare för Amla att få tillgång till de affärslokaler som tillhör de juridiska personer som avses i artikel 16, så att Amla kan utöva sina utredningsbefogenheter (artikel 17.2).
32 Jfr NJA 2018 s. 936.
I tillämpliga fall ska finansiella tillsynsorgan även bistå Amla vid utarbetandet och införandet av akter som har samband med Amlas uppgifter vid direkt tillsyn över utvalda verksamhetsutövare, bland annat vid granskningar (artikel 14.2). Tillsynsorganen ska följa Amlas instruktioner när de utför dessa uppgifter.
Förordningen om kreditvärderingsinstitut, OTC-förordningen och EU:s förordning om referensvärden innehåller i stor utsträckning motsvarande reglering om Finansinspektionens bistånd till Esma vid platsundersökningar enligt nämnda förordningar. Finansinspektionen är skyldig att bistå Esma vid en platsundersökning hos ett företag i Sverige och ska då ha samma befogenheter som Esma. Eftersom Finansinspektionens skyldighet att bistå Esma följer direkt av förordningen och EU-rätten inte tillåter nationell reglering av sådant som redan följer av en EU-förordning har bestämmelserna om bistånd till Esma enligt nämnda förordningar inte föranlett några lagstiftningsåtgärder.33
Det följer direkt av Amla-förordningen att Finansinspektionen ska vidta vissa åtgärder för att understödja Amla och ska ha samma befogenheter som Amla när myndigheten bistår vid en platsundersökning. Som framförts i tidigare lagstiftningsärenden är en allmän princip att EU-rätten inte tillåter nationell reglering av sådant som redan följer av en EU-förordning. Amlas eller Finansinspektionens befogenheter kan således inte begränsas i svensk lag. Detta innebär enligt utredningens uppfattning att de nu aktuella bestämmelserna i Amlaförordningen inte kräver några lagstiftningsåtgärder.
När det gäller skyldigheten för Finansinspektionen att understödja Amla vid utarbetandet och införandet av akter kommer villkoren för detta att specificeras i tekniska standarder för genomförande (artikel 14.3 a).
Bestämmelserna i artikel 17.2 om att det berörda finansiella tillsynsorganet är skyldigt att göra det lättare för Amla att få tillgång till affärslokaler kan inte i sig anses innebära en rätt för Amla att få tillgång till en verksamhetsutövares lokaler. För detta krävs enligt utredningens mening en platsundersökning enligt artikel 18. Utredningen föreslår i avsnitt 18.5.5 att det i den nya penningtvättslagen införs en bestämmelse om att Finansinspektionen ska kunna begära handräckning hos Kronofogdemyndigheten för att en platsundersök-
33 Jfr prop. 2011/12:40 s. 18, 2012/13:72 s. 25 och 2020/21:24 s. 56 och 57.
ning ska kunna genomföras. Denna bestämmelse tillgodoser även kraven på Finansinspektionen i artikel 17.2.
18.5.7. Tillsynsbefogenheter, sanktionsavgifter och viten
Utredningens förslag: Finansinspektionen får ingripa enligt till-
lämplig rörelsereglering om en utvald verksamhetsutövare åsidosätter sina skyldigheter enligt regleringen om bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism, om Amla föreslår eller begär det enligt bestämmelserna i Amla-förordningen.
Amlas tillsynsbefogenheter
För att Amla ska kunna fullgöra sina uppgifter i fråga om tillsyn över utvalda verksamhetsutövare har myndigheten enligt artikel 20 i Amlaförordningen ett antal befogenheter. Amla får använda dessa befogenheter i tre olika situationer: 1) om en utvald verksamhetsutövare inte uppfyller kraven i regleringen om bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism, 2) om Amla har tillräckliga indikationer på att en utvald verksamhetsutövare inom 12 månader sannolikt kommer att bryta mot denna reglering, eller 3) om Amla fastställer att den utvalda verksamhetsutövarens förfaranden, strategier, processer och mekanismer inte säkerställer en sund förvaltning eller hanterar riskerna för penningtvätt och finansiering av terrorism.
Om en sådan situation uppstår får Amla exempelvis begära att verksamhetsutövaren vidtar åtgärder för att minska riskerna för penningtvätt eller finansiering av terrorism i sina produkter och system eller kräva avyttring av verksamheter som innebär stora risker för penningtvätt eller finansiering av terrorism (artikel 20.2 d och e). Amla får även begära information som myndigheten behöver för att kunna fullgöra sina uppgifter och ställa krav på ytterligare eller mer frekvent rapportering (artikel 20.2 g).
Beslut som Finansinspektionen fattar efter en begäran från Amla
Förutom de befogenheter som anges i artikel 20 i Amla-förordningen ska Amla i fråga om utvalda verksamhetsutövare också ha de befogenheter och skyldigheter som finansiella tillsynsorgan har enligt tillämplig EU-rätt, såvida inte något annat föreskrivs i Amla-förordningen. I den utsträckning det är nödvändigt för att Amla ska kunna fullgöra sina uppgifter enligt förordningen, får myndigheten enligt artikel 6.1 andra stycket genom instruktioner begära att de finansiella tillsynsorganen använder sina befogenheter i enlighet med nationell lagstiftning, om Amla inte har tilldelats sådana befogenheter genom Amla-förordningen.
I artikel 20.2 i i Amla-förordningen finns liknande bestämmelser som blir tillämpliga om Amlas användning av tillsynsbefogenheterna inte får avsedd effekt, det vill säga om bristerna i verksamhetsutövarens verksamhet kvarstår efter att Amla har använt sig av sina befogenheter. I en sådan situation får Amla föreslå att den myndighet som har beviljat verksamhetsutövaren tillstånd eller registrering återkallar tillståndet eller registreringen.
Förordningen innehåller inte någon reglering om att det finansiella tillsynsorganet är skyldigt att följa en begäran enligt artikel 6.1 andra stycket eller ett förslag enligt artikel 20.1 i från Amla, och det finns inte heller något annat i förordningen som pekar i den riktningen (jämför med vad som gäller för en begäran från Amla inom ramen för Amlas indirekta tillsyn, se avsnitt 18.6.2). I artikel 6.1 andra stycket anges endast att det finansiella tillsynsorganet ska hålla Amla informerad om utövandet av sina befogenheter.
Hur en begäran enligt artikel 6.1 andra stycket eller ett förslag enligt artikel 20.1 i från Amla ska hanteras hos Finansinspektionen får bedömas i varje enskilt fall. Inspektionen ansvarar för ett beslut om ingripande som har fattats efter en begäran eller ett förslag från Amla. Inspektionen måste därför göra en självständig prövning av om det finns skäl att ingripa. I detta ligger också att inspektionen självständigt måste pröva om det finns anledning att inleda en undersökning.
I samband med att Amla vänder sig till inspektionen med en begäran enligt artikel 6.1 andra stycket eller ett förslag enligt artikel 20.1 i torde Amla överlämna sin utredning om regelöverträdelser. Finansinspektionen kommer då att behöva ta ställning till huruvida Amlas
utredning kan läggas till grund för ett beslut om ingripande eller om det krävs ytterligare utredning.
För Finansinspektionens handläggning av ett undersökningsärende eller ett sanktionsärende som har inletts efter en begäran enligt artikel 6.1 andra stycket eller ett förslag enligt artikel 20.1 i från Amla gäller förvaltningslagen. Ett beslut om ingripande som har fattats av Finansinspektionen efter en sådan begäran eller ett sådant förslag kan överklagas enligt de regler om överklagande som finns i rörelseregleringen och förvaltningslagen.
Eftersom utredningen föreslår ändringar i tillämpliga rörelselagar som innebär att Finansinspektionen inte ska utöva tillsyn över utvalda verksamhetsutövare i den utsträckning som Amla utövar tillsyn över dem enligt Amla-förordningen, behöver det införas ett undantag för de situationer där Amla begär eller föreslår att Finansinspektionen ska ingripa mot en utvald verksamhetsutövare. Det bör mot denna bakgrund införas en bestämmelse i tillämpliga rörelselagar som anger att Finansinspektionen får ingripa mot en utvald verksamhetsutövare som åsidosätter regleringen om bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism om Amla begär eller föreslår det enligt artikel 6.1 andra stycket eller 20.2 i i Amla-förordningen.
Sanktionsavgifter
Om en utvald verksamhetsutövare åsidosätter ett krav som listas i bilaga II till Amla-förordningen får Amla besluta om sanktionsavgifter (artikel 21.1 och 21.2). Listan innehåller krav som följer av bland annat penningtvättsförordningen. Endast allvarliga, systematiska eller upprepade överträdelser kan läggas till grund för en sanktionsavgift.
Amla får också besluta om sanktionsavgifter om en utvald verksamhetsutövare underlåter att följa ett beslut som myndigheten har fattat enligt artikel 6.1. Det kan exempelvis vara ett beslut om att verksamhetsutövaren ska vidta vissa åtgärder för att avhjälpa brister i verksamheten (artikel 20). Hur sanktionsavgifterna ska beräknas framgår av artikel 21.3–21.7.
För att Amlas beslut om sanktionsavgifter ska kunna verkställas i Sverige krävs vissa lagstiftningsåtgärder. Detta behandlas i avsnitt 18.5.8.
Enligt artikel 21.9 i Amla-förordningen får Amla, om det behövs för att myndigheten ska kunna fullgöra sina uppgifter enligt Amla-
förordningen, begära att finansiella tillsynsorgan inleder ett förfarande i syfte att vidta åtgärder för att säkerställa att lämpliga sanktionsavgifter åläggs verksamhetsutövaren i enlighet med de rättsakter som anges i artikel 1.2 och tillämplig nationell lagstiftning som tilldelar särskilda befogenheter som för närvarande inte krävs enligt EU-rätten. Bestämmelsen är tillämplig på sanktionsavgifter som åläggs utvalda verksamhetsutövare för överträdelser av nationell rätt som genomför sjätte penningtvättsdirektivet och för sanktionsavgifter som ska åläggas ledamöter i verksamhetsutövarens styrelseorgan som enligt nationell rätt bär ansvaret för verksamhetsutövarens överträdelser.
Förordningen innehåller inte någon reglering om att det finansiella tillsynsorganet är skyldigt att följa en begäran om att inleda ett sådant förfarande som avses i artikel 21.9 (jämför med vad som gäller för en begäran från Amla inom ramen för Amlas indirekta tillsyn, se avsnitt 18.6.2). Det finns inte heller något annat i förordningen som talar i den riktningen.
Hur en begäran från Amla om att Finansinspektionen ska inleda ett förfarande enligt artikel 21.9 ska hanteras hos inspektionen får, på motsvarande sätt som en begäran enligt artikel 6 andra stycket och ett förslag enligt artikel 20.1 i, bedömas i varje enskilt fall. Inspektionen ansvarar för ett beslut om ingripande som har fattats efter en begäran från Amla. Inspektionen måste därför göra en självständig prövning av om det finns skäl att ingripa.
I likhet med vad som anges i avsnittet ovan torde Amla i samband med att myndigheten vänder sig till inspektionen med en begäran enligt artikel 21.9 överlämna sin utredning om regelöverträdelser. Finansinspektionen kommer då att behöva ta ställning till huruvida Amlas utredning kan läggas till grund för ett beslut om ingripande eller om det krävs ytterligare utredning. I så fall torde ett första steg för inspektionen vara att inleda en undersökning, om inspektionen anser att Amla har fog för sin begäran.
För Finansinspektionens handläggning av ett undersökningsärende eller ett sanktionsärende som har inletts efter en begäran från Amla enligt artikel 21.9 gäller förvaltningslagen. Ett beslut om sanktionsavgift som har fattats efter Amlas begäran kan överklagas enligt de regler om överklagande som finns i rörelseregleringen och förvaltningslagen.
Det är Amla som utövar tillsyn över att utvalda verksamhetsutövare följer regelverket om bekämpning av penningtvätt och finan-
siering av terrorism och Finansinspektionen har som utgångspunkt därför inga befogenheter på det området. Det behöver därför införas en bestämmelse i tillämpliga rörelselagar som anger att Finansinspektionen får ingripa mot en utvald verksamhetsutövare som åsidosätter bestämmelser i regelverket om bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism om Amla begär det enligt artikel 21.9.
Viten
Amla kan under vissa förutsättningar besluta att en utvald verksamhetsutövare, eller en fysisk eller juridisk person som avses i artikel 16.1, ska betala vite (artikel 22 i Amla-förordningen). Amla får exempelvis besluta om vite för att en verksamhetsutövare ska upphöra med en överträdelse enligt ett beslut som har fattats med stöd av artikel 6.1 eller att en person ska tillhandahålla information som har begärts genom ett beslut enligt samma artikel. Förordningen innehåller närmare bestämmelser om bland annat storleken på vitet och under hur lång tid vite kan utgå.
I likhet med bestämmelserna om sanktionsavgifter krävs kompletterande bestämmelser för att Amlas beslut om vite ska kunna verkställas i Sverige, se avsnitt 18.5.8. Några ytterligare lagstiftningsåtgärder krävs inte när det gäller denna del av förordningen.
18.5.8. Äkthetskontroll och verkställighet
Utredningens förslag: Kronofogdemyndigheten ska vara ansvarig
myndighet för äkthetskontroll enligt Amla-förordningen.
Beslut om avgifter och viten enligt Amla-förordningen ska få verkställas enligt utsökningsbalkens bestämmelser på samma sätt som en svensk dom som har fått laga kraft, om inte annat följer av förordningen.
Enligt Amla-förordningen ska beslut om sanktionsavgifter och viten vara verkställbara (artikel 24a.1). Verkställigheten ska regleras av de civilrättsliga bestämmelser som gäller i den medlemsstat på vars territorium verkställigheten äger rum. Medlemsstaterna är skyldiga att utse en myndighet som ska pröva om ett beslut av Amla om sank-
tionsavgift eller vite är äkta. Verkställigheten får endast skjutas upp genom avgörande av EU-domstolen. Domstolarna i den berörda medlemsstaten är dock behöriga att pröva om verkställigheten genomförts på ett korrekt sätt.
Amla-förordningen innehåller även bestämmelser om tillsynsavgifter som ska betalas av verksamhetsutövare (artikel 65). Vilka verksamhetsutövare som ska betala avgifter framgår direkt av förordningen (artikel 65.1). Hur avgifterna ska beräknas kommer att regleras i en delegerad akt (artikel 65.6).
Enligt Amla-förordningen ska medlemsstaterna se till att skyldigheten för verksamhetsutövarna att betala tillsynsavgifter är bindande enligt nationell lagstiftning och att förfallna avgifter betalas helt (artikel 65.4 sista meningen i Amla-förordningen). Eftersom en EU-förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater bör det inte krävas att det införs regler i nationell rätt som anger att Amlas beslut om tillsynsavgifter är bindande. Det som enligt utredningens mening ligger närmast till hands vid en tolkning är i stället att det som avses är att Amlas beslut om tillsynsavgifter ska vara verkställbara enligt nationell rätt.
Kronofogdemyndigheten bör vara ansvarig myndighet för äkthetskontroll
I förordningen om kreditvärderingsinstitut (artikel 36d) och OTCförordningen (artikel 68.4) finns bestämmelser om äkthetskontroll och verkställighet som motsvarar bestämmelserna i Amla-förordningen. Nämnda förordningar kompletteras i svensk rätt av bestämmelser i lagen om kreditvärderingsinstitut och OTC-lagen. I förarbetena till dessa lagar konstaterar regeringen att den äkthetsprövning av Esmas beslut om avgift eller vite som ska göras enligt förordningen om kreditvärderingsinstitut och OTC-förordningen är mycket begränsad och att en domstolsprövning därför inte framstår som befogad.34 Utredningen gör samma bedömning när det gäller den äkthetsprövning av Amlas beslut om avgift eller vite som ska göras enligt Amla-förordningen.
Kronofogdemyndigheten har i flera andra fall ansetts vara den lämpligaste myndigheten för att ta ställning till om ett utländskt avgörande
34Prop. 2012/13:72 s. 28 och 2011/12:40 s. 24 f.
kan verkställas här i landet, se till exempel lagen (2009:1427) om erkännande och verkställighet av bötesstraff inom Europeiska unionen och lagen (1977:595) om erkännande och verkställighet av nordiska domar på privaträttens område. Som regeringen konstaterar i förarbetena till lagen om kreditvärderingsinstitut och OTC-lagen finns således kompetens och viss vana vid likartade frågor vid Kronofogdemyndigheten.35 Vidare konstateras att Kronofogdemyndigheten också är den myndighet som kommer att ansvara för den praktiska verkställigheten. Mot den bakgrunden utsågs Kronofogdemyndigheten till ansvarig myndighet för äkthetskontroll enligt förordningen om kreditvärderingsinstitut och OTC-förordningen (4 § lagen om kreditvärderingsinstitut och 3 kap. 2 § OTC-lagen).
Det saknas skäl att göra någon annan bedömning när det gäller äkthetskontroll enligt Amla-förordningen. Äkthetsprövningen bör därför göras av Kronofogdemyndigheten. Bestämmelser med den innebörden bör införas i den nya penningtvättslagen.
Verkställighet av Amlas beslut om avgifter eller viten
Amlas beslut om tillsynsavgifter, sanktionsavgifter och viten ska enligt utredningens tolkning av Amla-förordningen vara verkställbara i Sverige. Samma regler som gäller för verkställighet av en svensk dom som har fått laga kraft bör gälla. Beslut om avgifter och viten enligt Amla-förordningen bör därför få verkställas enligt utsökningsbalken på samma sätt som en svensk dom som har fått laga kraft. Detta bör framgå av den nya penningtvättslagen. Regeringen har gjort motsvarande bedömning i flera lagstiftningsärenden i fråga om verkställighet av Esmas beslut.36
Amla-förordningens regler om verkställighet ska dock ha företräde i förhållande till utsökningsbalken, vilket får betydelse när det gäller uppskjuten verkställighet av beslut om sanktionsavgifter eller viten. Även detta bör framgå av den nya penningtvättslagen.
35Prop. 2012/13:72 s. 28 f. Se även prop. 2011/12:40 s. 24 f. 36 Se prop. 2011/12:40 s. 25, 2012/13:72 s. 29, 2018/19:38 s. 40, 2019/20:37 s. 44 och 2020/21:24 s. 47.
Finansinspektionens tillsynsavgifter för verksamhetsutövare som omfattas av Amlas tillsyn
Finansinspektionens verksamhet finansieras dels via anslag på statsbudgeten, dels via avgifter för prövning av ansökningar och anmälningar. De företag som står under Finansinspektionens tillsyn betalar årliga avgifter till inspektionen enligt förordningen (2007:1135) om årliga avgifter för finansiering av Finansinspektionens verksamhet (avgiftsförordningen). De årliga avgifterna ska täcka de kostnader som myndigheten haft eller beräknas få för nedlagt arbete inom respektive företagskategori. Dessa avgifter får Finansinspektionen inte disponera utan de ska redovisas mot inkomsttitel på statsbudgeten. De årliga avgifterna ska i princip motsvara de medel som årligen anvisas Finansinspektionen på statsbudgeten.
I avgiftsförordningen regleras hur stora årliga avgifter som de företag som står under Finansinspektionens tillsyn ska betala. De årliga avgifterna ska enligt förordningen finansiera den verksamhet som drivs av Finansinspektionen, med undantag för viss angiven verksamhet som finansieras på annat sätt (1 §). I förordningen är flertalet finansiella företag indelade i avgiftsgrupper medan vissa kategorier av företag betalar en fast årlig avgift. De årliga avgifterna ska ge Finansinspektionen full kostnadstäckning. Detta innebär att varje avgiftsgrupp ska svara för både direkta kostnader och den andel av indirekta kostnader som går att hänföra till respektive kategori (4 § avgiftsförordningen). Modellen med årliga avgifter utgår från principen att varje kategori av avgiftsskyldiga ska bära kostnader i proportion till de kostnader den kategorin av företag förorsakar.
Amla ska ta ut årliga tillsynsavgifter från alla utvalda verksamhetsutövare och vissa icke utvalda verksamhetsutövare (artikel 65.1). Avgifterna ska täcka Amlas utgifter som är relaterade till tillsynen och får inte överstiga dessa utgifter. Innan Amla fattar beslut om den slutliga avgiftsnivån ska Amla kontakta det berörda finansiella tillsynsorganet för att säkerställa att tillsynen är kostnadseffektiv och rimlig för alla verksamhetsutövare inom den finansiella sektorn (artikel 65.4).
Amla-förordningens bestämmelser om årliga tillsynsavgifter ska inte påverka de finansiella tillsynsorganens rätt att ta ut avgifter i enlighet med nationell lagstiftning i den utsträckning Amla inte har tilldelats tillsynsuppgifter, eller som gäller kostnader som myndigheten haft för att samarbeta med och bistå Amla (artikel 65.5). Det finns
således inte något som hindrar att Finansinspektionen även fortsättningsvis tar ut tillsynsavgifter från de verksamhetsutövare som omfattas av Amlas tillsyn och som således är skyldiga att betala årliga tillsynsavgifter till Amla. Däremot behöver storleken på avgifterna troligtvis justeras i och med att vissa tillsynsuppgifter i fortsättningen kommer att ankomma på Amla i stället för Finansinspektionen.
18.5.9. Överklagande av Amlas beslut
Administrativa omprövningsnämnden
Direktionen är Amlas beslutsorgan, med undantag för vissa beslut som fattas av styrelsen (artiklarna 49 och 53). Amla ska inrätta en administrativ omprövningsnämnd som ska kunna ompröva de beslut som Amla fattar enligt artiklarna 6.1, 20–22 och 65, det vill säga beslut om utredningsåtgärder, tillsynsåtgärder, sanktionsavgifter, viten och tillsynsavgifter (artiklarna 60.1 och 62). En begäran om omprövning kan göras av den fysiska eller juridiska person som beslutet riktar sig till eller som direkt och personligen berörs av beslutet (artikel 62.1). Omprövningen ska avse beslutets processrättsliga och materiella överensstämmelse med Amla-förordningen.
Prövning av EU-domstolen
Enligt Amla-förordningen ska EU-domstolen ha obegränsad behörighet att pröva Amlas beslut om sanktionsavgifter och viten (artikel 26). Domstolen får upphäva ett sådant beslut eller ändra storleken på sanktionsavgiften eller vitet.
Förutom sanktionsavgifter och viten får Amla, inom ramen för den direkta tillsynen över utvalda verksamhetsutövare, besluta om en rad andra åtgärder med stöd av artiklarna 6.1, 20 och 65. Även ett sådant beslut bör kunna överklagas till EU-domstolen. I denna riktning talar skäl 47. Där anges att omprövningsnämndens beslut ska kunna överklagas till EU-domstolen. Som framgår ovan kan nämnden ompröva Amlas beslut om utredningsåtgärder, tillsynsåtgärder, sanktionsavgifter, viten och tillsynsavgifter (artikel 62 som hänvisar till de beslut som Amla fattat med stöd av artiklarna 6.1, 20–22 och 65). Ytterst är det EU-domstolen som avgör vem som har talerätt.
Amlas begäran om att tillsynsorgan ska använda sina befogenheter
Det kan diskuteras om en begäran från Amla till Finansinspektionen om att använda sina befogenheter enligt tillämplig svensk rätt kan överklagas till EU-domstolen. En sådan begäran skulle kunna betraktas som ett beslut.
Enligt artikel 62, som anger vilka beslut som kan omprövas av omprövningsnämnden, och vars beslut i sin tur kan överklagas till EU-domstolen, hänvisas till bland annat artikel 6.1. Bestämmelserna om Amlas möjlighet att begära, genom instruktioner, att finansiella tillsynsorgan använder sina befogenheter finns i artikel 6.1 andra stycket. I tredje stycket nämnda artikel anges att Amla, för att kunna utöva sina befogenheter enligt förordningen, får utfärda bindande beslut som riktar sig till utvalda verksamhetsutövare. En rimlig tolkning är att hänvisningen till artikel 6.1, när det gäller vilka beslut som får omprövas av omprövningsnämnden, tar sikte på Amlas beslut som riktar sig till utvalda verksamhetsutövare (artikel 6.1 tredje stycket) och inte Amlas begäran till finansiella tillsynsorgan (artikel 6.1 andra stycket). Även om Amla-förordningens bestämmelser om omprövning och överklagande till EU-domstolen inte är avsedda att inkludera en sådan begäran som Amla kan rikta till finansiella tillsynsorgan, kan det inte uteslutas att en sådan talan skulle kunna tas upp av EUdomstolen. Vem som har talerätt avgörs ytterst av EU-domstolen.
18.5.10. Samarbete och informationsutbyte
Utredningens bedömning: Det informationsutbyte som Amla-
förordningen föreskriver i fråga om Amlas direkta tillsyn över utvalda verksamhetsutövare kan komma till stånd inom ramen för gällande rätt.
Amla-förordningens bestämmelser om antagande av en språkordning kräver inga lagstiftningsåtgärder.
Finansinspektionen har en uppgiftsskyldighet i förhållande till Amla
Enligt artikel 14.1 i Amla-förordningen ska finansiella tillsynsorgan förse Amla med all information som myndigheten behöver för att kunna fullgöra sina uppgifter enligt förordningen. De uppgifter det
handlar om kan komma att omfattas av sekretess enligt bland annat 30 kap. 4, 5 och 6 §§ OSL. En svensk myndighets möjlighet att lämna ut sekretessbelagda uppgifter till en utländsk myndighet regleras i 8 kap. 3 § OSL. Uppgift för vilken sekretess gäller enligt offentlighets- och sekretesslagen får enligt bestämmelsen inte lämnas ut till en utländsk myndighet eller mellanfolklig organisation i andra fall än då utlämnandet sker i enlighet med särskild föreskrift i lag eller förordning, eller då uppgiften i motsvarande fall skulle få lämnas ut till en svensk myndighet och det enligt den utlämnande myndighetens prövning står klart att det är förenligt med svenska intressen att uppgiften lämnas till den utländska myndigheten eller mellanfolkliga organisationen. En föreskrift i en EU-förordning är att jämställa med en föreskrift i lag eller förordning.37 Bestämmelsen ger, som regeringen konstaterat i flera tidigare lagstiftningsärenden på finansmarknadsområdet, Finansinspektionen goda möjligheter att i sitt arbete lämna ut handlingar och uppgifter till utländska myndigheter.38 Mot denna bakgrund kan konstateras att svensk rätt står i överensstämmelse med regleringen om uppgiftsskyldighet för finansiella tillsynsorgan i artikel 14.1 i Amlaförordningen. Någon bestämmelse som reglerar informationsutbytet i denna del behövs därför inte.
Gemensamma tillsynsgrupper
Amla ska inrätta gemensamma tillsynsgrupper för tillsynen över utvalda verksamhetsutövare (artikel 15.1 och 15.4). En tillsynsgrupp ska bestå av personal från både Amla och de finansiella tillsynsorgan som ansvarar för tillsynen över verksamhetsutövarna på nationell nivå. Amla och tillsynsorganen ska utse en eller flera personer bland personalen på respektive myndighet som ska delta i tillsynsgruppen och ska komma överens om användningen av personalen (artikel 15.5). En särskilt utsedd person hos Amla ska samordna tillsynsgruppens arbete och medlemmarna i tillsynsgruppen ska följa dennes instruktioner i fråga om deras uppgifter i tillsynsgruppen.
Den gemensamma tillsynsgruppen har till uppgift att bland annat göra tillsynsundersökningar, samordna platsundersökningar, förbereda tillsynsåtgärder och upprätthålla kontakter med finansiella tillsyns-
37 Jfr prop. 2018/19:38 s. 88. 38 Se bland annat prop. 2006/07:5 s. 350, 2009/10:217 s. 27 f., 2011/12:40 s. 20, 2016/17:162 s. 508 och 2018/19:38 s. 88.
organ när så behövs för tillsynen i en medlemsstat där en utvald verksamhetsutövare är etablerad (artikel 15.3). Tillsynsgruppen ska också ta fram förslag till beslut som riktar sig till utvalda verksamhetsutövare och som ska läggas fram för direktionen respektive styrelsen (artiklarna 15.3 och 53.2).
Det ligger närmast till hands att anse att de gemensamma tillsynsgrupperna är en del av Amlas verksamhet; det är Amla som ansvarar för inrättandet av en tillsynsgrupp och det är Amlas personal som ska samordna och leda arbetet i tillsynsgruppen (artikel 15.1, 15.2 och 15.4). Att den gemensamma tillsynsgruppen ska delta i utarbetandet av förslag till beslut som ska läggas fram för Amlas beslutsorgan ger ytterligare stöd för detta synsätt.
Finansinspektionen å sin sida ansvarar för att tillhandahålla personal i den utsträckning som följer av förordningen. En rimlig tolkning av de bestämmelser i förordningen som nu är i fråga är att den personal som deltar i en gemensam tillsynsgrupp gör det inom ramen för sin ordinarie anställning och står under arbetsledning av inspektionen, förutom när det gäller arbetet i tillsynsgruppen som leds av personal från Amla. Detta är tydligt också i förordningen där det anges att skyldigheten för medlemmarna i den gemensamma tillsynsgruppen att följa samordnarens instruktioner inte ska påverka medlemmarnas uppgifter och ansvar inom det finansiella tillsynsorganet (artikel 15.2). Det är i denna situation således inte fråga om någon utstationering av personal till Amla (se avsnitt 18.10.1). Finansinspektionen ansvarar därmed fullt ut för den personal som myndigheten utser att delta i en gemensam tillsynsgrupp.
Det ligger i sakens natur att den personal från Finansinspektionen som deltar i en gemensam tillsynsgrupp kan komma att ta del av uppgifter från Amla som omfattas av sekretess. När det gäller möjligheten att bibehålla sekretessen för sådana uppgifter hänvisas till avsnitt 18.8.
Språkordning vid direkt tillsyn
Enligt artikel 27 i Amla-förordningen ska Amla och de finansiella tillsynsorganen anta en ordning för kommunikation inom tillsynssystemet för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism, däribland gällande vilket eller vilka språk som ska användas. Det
framgår inte i vilken form en sådan ordning ska antas. Det ställs därmed inte något krav på att denna ordning ska antas i form av en bindande internationell överenskommelse som för svensk del kräver ett bemyndigande från regeringen (10 kap.1 och 2 §§regeringsformen). Överenskommelser som inte är bindande, till exempel så kallade samförståndsavtal (eng. memorandum of understanding), kan svenska myndigheter ingå utan bemyndiganden från regeringen. Några lagstiftningsåtgärder krävs därför inte i denna del.
18.6. Amlas indirekta tillsyn
Förutom att utöva direkt tillsyn över utvalda verksamhetsutövare får Amla också utöva indirekt tillsyn över icke utvalda verksamhetsutövare (i förordningen benämnda icke utvalda enheter). Med en icke utvald verksamhetsutövare avses ett kreditinstitut, ett finansiellt institut eller en koncern av kreditinstitut eller finansiella institut på högsta konsolideringsnivå i unionen, som inte är en utvald verksamhetsutövare (artikel 2.1.2 i Amla-förordningen).
Amlas indirekta tillsyn innebär att Amla kan begära att finansiella tillsynsorgan ska agera i förhållande till enskilda verksamhetsutövare och ge anvisningar om åtgärder som tillsynsorganen ska vidta (artikel 6.2 c). Amla får också, efter beslut av kommissionen, ta över den direkta tillsynen från finansiella tillsynsorgan när den nationella tillsynen inte bedöms tillfredsställande.
Till Amlas uppgifter i fråga om indirekt tillsyn hör också att samordna och utvärdera de finansiella tillsynsorganens verksamheter.
I det följande görs en kartläggning av ansvarsfördelningen mellan Amla och Finansinspektionen när det gäller Amlas befogenhet att utöva indirekt tillsyn över verksamhetsutövare som är etablerade i Sverige. I avsnittet berörs också förordningens bestämmelser om Amlas bedömning av finansiella tillsynsorgan.
18.6.1. Bedömning av finansiella tillsynsorgans verksamheter
Amla ska göra periodiska bedömningar av vissa eller alla verksamheter som utförs av en, flera eller alla finansiella tillsynsorgan, samt av deras verktyg och resurser (artikel 28.1). Även personal från de finansiella tillsynsorgan som inte är föremål för bedömningarna får
delta. Ett sådant deltagande är frivilligt och de finansiella tillsynsorganen är således, till skillnad från vad som gäller gemensamma tillsynsgrupper, inte skyldiga att ställa personal till Amlas förfogande vid bedömningar (artikel 28.2).
Finansinspektionen kan således välja om myndigheten vill ställa personal till Amlas förfogande vid bedömningar av andra finansiella tillsynsorgans verksamheter. Det är inte närmare reglerat vilken roll som personal från nationella tillsynsorgan ska ha vid en sådan bedömning. I avsaknad av närmare reglering bedömer utredningen att deltagandet i en sådan bedömning, på samma sätt som vid ett deltagande i en gemensam tillsynsgrupp, normalt sett sker inom ramen för den ordinarie anställningen och att den personal som ställs till förfogande arbetsleds av Finansinspektionen. Det beror dock på hur omständigheterna ser ut i det enskilda fallet samt vad Amla och Finansinspektionen kommer överens om.
Amlas bedömningar av finansiella tillsynsorgans verksamheter ska redovisas i en rapport. Rapporten ska tas fram av Amlas personal tillsammans med den personal från tillsynsorganen som har deltagit i bedömningen (artikel 28.3). Rapporten ska innehålla särskilda uppföljningsåtgärder som ska vidtas av de tillsynsorgan som har varit föremål för bedömningen. Uppföljningsåtgärderna får antas i form av riktlinjer eller rekommendationer. Tillsynsorganen ska göra sitt yttersta för att följa dessa riktlinjer eller rekommendationer (artikel 28.4).
18.6.2. Amla kan begära att finansiella tillsynsorgan ska ingripa mot icke utvalda verksamhetsutövare
Utredningens bedömning: Amla-förordningens bestämmelser
om att Amla får begära att finansiella tillsynsorgan ska ingripa mot verksamhetsutövare som står under tillsynsorganets tillsyn kräver inga lagstiftningsåtgärder.
Finansinspektionen ansvarar för ett beslut om ingripande som fattas efter en begäran av Amla
Som framgår av avsnitt 18.5 utövar Amla direkt tillsyn över utvalda verksamhetsutövare. När det gäller icke utvalda verksamhetsutövare är det i stället det nationella finansiella tillsynsorganet som ansvarar för den direkta tillsynen och Amla utövar endast indirekt tillsyn över sådana verksamhetsutövare.
Inom ramen för den indirekta tillsynen får Amla dock under vissa förutsättningar begära att ett finansiellt tillsynsorgan ingriper mot en enskild verksamhetsutövare (artikel 6.2 c). Amla får göra en sådan begäran om en icke utvald verksamhetsutövares efterlevnad av de rättsakter som anges i artikel 1.2 och dess exponering mot risker för penningtvätt och finansiering av terrorism försämras snabbt och avsevärt, särskilt om det kan få en negativ påverkan på flera medlemsstater eller unionen som helhet (artikel 30.1). Det finansiella tillsynsorganet är skyldigt att underrätta Amla om en sådan situation uppstår. Under dessa omständigheter, eller om det finns indikationer på allvarliga, systematiska eller upprepade regelöverträdelser, kan Amla som ett första steg begära att det berörda finansiella tillsynsorganet utreder överträdelserna och överväger att besluta om sanktioner för verksamhetsutövaren (artikel 30.2). För Finansinspektionens hantering av en sådan begäran hänvisas till vad som sägs om inspektionens hantering av en begäran från Amla inom ramen för Amlas direkta tillsyn, se avsnitt 18.5.7.
Vid behov får Amla begära att det finansiella tillsynsorganet fattar ett beslut som riktar sig mot verksamhetsutövaren och som ålägger denne att vidta alla nödvändiga åtgärder för att fullgöra sina skyldigheter enligt direkt tillämplig EU-rätt eller nationell rätt som genomför direktiv eller utnyttjar de valmöjligheter som medlemsstaterna ges genom unionsrätten (artikel 30.2 andra stycket). Det anges inte uttryckligen att det är regleringen om bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism som avses, men detta får anses framgå av sammanhanget (jämför artikel 30.1 där det hänvisas till de rättsakter som avses i artikel 1.2). Av förordningen framgår att det finansiella tillsynsorganet ska rätta sig efter Amlas begäran (artikel 30.3). En sådan begäran ska dock inte påverka pågående tillsynsverksamhet som bedrivs av den berörda tillsynsmyndigheten (artikel 30.2 andra stycket).
För svensk del innebär detta att Amla får begära att Finansinspektionen ska fatta ett beslut med ett visst innehåll som riktar sig till en verksamhetsutövare som står under inspektionens tillsyn. Detta väcker frågor om vem som är ansvarig för beslutet och hur ett sådant beslut kan överklagas.
Det som skiljer en sådan begäran som nu är i fråga från en begäran som Amla får göra inom ramen sin direkta tillsyn är just att den nu aktuella begäran anger att det finansiella tillsynsorganet ska fatta ett beslut som har ett visst innehåll och som riktar sig till en enskild verksamhetsutövare, och att förordningen föreskriver att tillsynsorganet ska rätta sig efter begäran. När det gäller Amlas direkta tillsyn får myndigheten antingen föreslå att den berörda nationella myndigheten återkallar en verksamhetsutövares tillstånd eller registrering (artikel 20.2) eller begära att det finansiella tillsynsorganet inleder ett
förfarande för att säkerställa att verksamhetsutövaren åläggs sank-
tionsavgifter (artikel 21.9). Inom ramen för den direkta tillsynen får Amla också begära att tillsynsorganet använder sina befogenheter i enlighet med nationell rätt (artikel 6.1 andra stycket), men det preciseras inte på vilket sätt eller i vilken utsträckning som tillsynsorganet ska använda befogenheterna.
När det gäller en sådan begäran som nu är i fråga, det vill säga en begäran som Amla gör inom ramen för sin indirekta tillsyn, är det också reglerat i Amla-förordningen vad som blir följden av att ett finansiellt tillsynsorgan inte följer Amlas begäran. Amla får i en sådan situation begära att kommissionen ger tillstånd till att den direkta tillsynen över verksamhetsutövaren tillfälligt förs över till Amla. Detta behandlas närmare nedan.
En utgångspunkt för ansvarsutkrävande är att den som fattar ett beslut, det vill säga Finansinspektionen i det här fallet, också är ansvarig för det. I den situation som nu är i fråga har dock Amla begärt att inspektionen ska fatta ett beslut med ett visst innehåll som riktar sig mot en enskild verksamhetsutövare. Det kan då ifrågasättas om det verkligen är Finansinspektionen som ansvarar för beslutet, eller om det är Amla. Finansinspektionens beslut skulle kunna betraktas som ren formalia, medan beslutet materiellt sett i praktiken har fattats av Amla.
I betänkandet ”Sverige och bankunionen”, som innehåller en analys av innebörden av ett eventuellt svenskt deltagande i bankunionen, förs ett resonemang om hur ECB:s beslut som fattas enligt SSM-
förordningen39 förhåller sig till Finansinspektionens beslut som inspektionen, om Sverige blev medlem i bankunionen, skulle fatta efter en instruktion från ECB. ECB:s akter, bland annat ECB-rådets beslut i tillsynsärenden, är endast bindande för medlemsstater som har euron som valuta. När det gäller medlemsstater som inte har euron som valuta anges i SSM-förordningen att ECB i stället kan instruera dessa myndigheter (artikel 7 i SSM-förordningen och artikel 107 i ramförordningen40).
I betänkandet finns följande beskrivning av hur tillsynsärenden skulle omhändertas vid ett svenskt deltagande i bankunionen.41
ECB sänder (baserat på det beslut ECB-rådet fattat) en specifik instruktion till Finansinspektionen som i sin tur fattar ett förvaltningsbeslut rörande den berörda banken. Finansinspektionens beslut ska till fullo återge det som ECB angivit i instruktionen. ECB-rådet skulle på samma sätt instruera Finansinspektionen att besluta om lämpliga sanktioner om en bank bryter mot krav som framgår av nationell rätt eller ett EU-direktiv. Därmed skulle Finansinspektionen tillämpa svensk lagstiftning i sitt beslut om sanktion. Eftersom ECB-rådet har exklusiv befogenhet för de uppgifter som framgår av SSM-förordningen är ECB-rådet följaktligen rättsligt ansvarigt för de beslut som genomför ECB:s instruktion.
Detta innebär en skillnad i förhållande till Amlas indirekta tillsyn. I SSM-förordningen anges att ECB ska utöva uppgifterna på de områden som avses i artiklarna 4.1, 4.2 och 4.5 i förhållande till kreditinstitut som är etablerade i en medlemsstat som inte har euron som valuta i de fall ECB och medlemsstaten har inlett ett nära samarbete i enlighet med förordningen (artikel 7.1). Det innebär bland annat att ECB har till uppgift att bevilja och återkalla verksamhetstillstånd, göra ägarprövningar och säkerställa att kreditinstituten följer den reglering som gäller för verksamheten (artikel 4.1). Sådana beslut fattas emellertid av den nationella tillsynsmyndigheten efter instruktion från ECB.
Så är inte fallet vid Amlas indirekta tillsyn. Då har det finansiella tillsynsorganet exklusiv befogenhet att utöva tillsyn över icke utvalda verksamhetsutövare, så länge den direkta tillsynen inte har tagits över
39 Rådets förordning (EU) nr 1024/2013 av den 15 oktober 2013 om tilldelning av särskilda uppgifter till Europeiska centralbanken i fråga om politiken för tillsyn över kreditinstitut. 40 Europeiska centralbankens förordning (EU) nr 468/2014 av den 16 april 2014 om upprättande av ramen för samarbete inom den gemensamma tillsynsmekanismen mellan Europeiska centralbanken och nationella behöriga myndigheter samt med nationella utsedda myndigheter (ramförordning om den gemensamma tillsynsmekanismen [SSM]). 41SOU 2019:52 s. 145 f.
av Amla. I en situation där Amla begär att det finansiella tillsynsorganet ska fatta ett beslut som riktar sig till en icke utvald verksamhetsutövare är det fortfarande det finansiella tillsynsorganet som utövar tillsyn över verksamhetsutövaren och Amla har inga egna befogenheter på det området. Det är först om Amla tar över den direkta tillsynen från det finansiella tillsynsorganet som Amla får befogenheter i förhållande till den enskilda verksamhetsutövaren. En sådan överföring av tillsynen kräver godkännande från kommissionen (artikel 30.4).
Mot denna bakgrund anser utredningen att Finansinspektionen ansvarar för ett beslut som myndigheten fattar efter en begäran från Amla. Detta innebär enligt utredningens mening – på motsvarande sätt som när Finansinspektionen fattar ett beslut efter begäran från Amla inom ramen för Amlas direkta tillsyn – att inspektionen måste göra en självständig prövning av om det finns skäl att ingripa. I detta ligger också att inspektionen självständigt måste pröva om det finns anledning att inleda en undersökning. För en sådan tolkning talar också konsekvensen av att Finansinspektionen inte följer Amlas begäran; då kan Amla begära att kommissionen beslutar att den direkta tillsynen över verksamhetsutövaren ska tas över av Amla (artikel 30.4). Det kan dock antas att Amla och Finansinspektionen i de flesta fall kommer att komma till samma slutsats när det gäller bedömningen av regelöverträdelserna.
Det finansiella tillsynsorganet ska så snart som möjligt, och senast inom tio arbetsdagar från dagen för delgivningen av Amlas begäran, underrätta Amla om de åtgärder som tillsynsorganet har vidtagit eller avser att vidta för att följa begäran (artikel 30.3). För Finansinspektionens del blir det i första hand fråga om att informera Amla om de åtgärder som inspektionen avser att vidta eller, om inspektionen bedömer att det inte finns fog för Amlas begäran, att några åtgärder inte kommer att vidtas.
Ett sådant beslut som Amla kan begära att Finansinspektionen ska fatta torde för svensk del i första hand innebära att verksamhetsutövaren, i enlighet med tillämplig rörelsereglering, föreläggs att göra rättelse. Ett sådant ärende ska handläggas enligt förvaltningslagen, vilket bland annat innebär att inspektionen ska underrätta verksamhetsutövaren om allt material av betydelse för beslutet och ge verksamhetsutövaren tillfälle att inom en bestämd tid yttra sig över materialet (25 §). Det är därför inte troligt att Finansinspektionen har
hunnit fatta ett beslut om ingripande inom 10 arbetsdagar från delgivningen av Amlas begäran.
Det följer direkt av Amla-förordningen att Amla får begära att Finansinspektionen ska fatta ett beslut som ålägger en verksamhetsutövare som står under inspektionens tillsyn att vidta alla nödvändiga åtgärder för att fullgöra sina skyldigheter enligt regleringen om bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism, och att Finansinspektionen ska rätta sig efter en sådan begäran. Ett ärende som inleds hos Finansinspektionen efter en sådan begäran handläggs enligt förvaltningslagen och ett beslut om ingripande fattas enligt tillämplig rörelsereglering. Nu aktuella bestämmelser i Amla-förordningen kräver därför inga lagstiftningsåtgärder.
Överklagande
Ett beslut som Finansinspektionen fattar efter Amlas begäran är ett förvaltningsbeslut som kan överklagas i enlighet med tillämplig rörelsereglering och förvaltningslagen.
I betänkandet ”Sverige och bankunionen” diskuteras om en svensk bank skulle kunna överklaga den instruktion som ECB enligt SSMförordningen skulle kunna rikta till Finansinspektionen vid ett svenskt medlemskap i bankunionen. Av betänkandet framgår att en svensk bank som utgångspunkt skulle kunna överklaga instruktionen till både ECB:s administrativa omprövningsnämnd och EU-domstolen, bland annat av det skälet att Finansinspektionen vid ett deltagande ska följa ECB:s instruktion och att instruktionen har samma funktion som ett beslut och är rättsligt bindande.42
När det gäller möjligheten för en icke utvald verksamhetsutövare att överklaga en sådan begäran som Amla kan rikta till Finansinspektionen gör utredningen följande bedömning. I artiklarna 60.1 och 62 i Amla-förordningen anges vilka av Amlas beslut som kan omprövas av den administrativa omprövningsnämnden. Av artikel 26 framgår vilka beslut som kan överklagas till EU-domstolen. Inte i någon av dessa artiklar hänvisas det till artikel 30 i förordningen som reglerar möjligheten för Amla att begära att ett finansiellt tillsynsorgan ingriper mot en icke utvald verksamhetsutövare. De beslut som enligt förordningen kan omprövas av omprövningsnämnden och överklagas
till EU-domstolen är beslut som Amla har fattat inom ramen för sin direkta tillsyn över utvalda verksamhetsutövare (se även skäl 47). Mot den bakgrunden tycks således avsikten inte vara att Amlas begäran om att ett finansiellt tillsynsorgan ska ingripa mot en icke utvald verksamhetsutövare ska kunna överklagas till EU-domstolen. Vem som har talerätt inför EU-domstolen avgörs dock ytterst av domstolen (se artikel 263 i EUF-fördraget).
Konsekvensen av att Finansinspektionen inte följer Amlas begäran
I Amla-förordningen regleras vad som blir följden av att ett finansiellt tillsynsorgan inte följer en begäran från Amla om att ingripa mot en icke utvald verksamhetsutövare, eller inte informerar Amla om vilka åtgärder som tillsynsorganet har vidtagit eller avser att vidta med anledning av en sådan begäran (artikel 30.4). Amla får i en sådan situation begära att kommissionen ger tillstånd till att den direkta tillsynen över verksamhetsutövaren tillfälligt förs över till Amla. Om kommissionen ger tillstånd till en sådan överföring kommer Amla att ha samma uppgifter och befogenheter i förhållande till den icke utvalda verksamhetsutövaren som Amla har i förhållande till utvalda verksamhetsutövare. Den icke utvalda verksamhetsutövaren ska under den tid som Amlas tillsyn pågår betraktas som en utvald verksamhetsutövare. Tillsynen övergår till Amla den tionde dagen efter att kommissionen har underrättat Amla om sitt beslut (artikel 30.7). Amla ska omedelbart informera det berörda finansiella tillsynsorganet och den berörda verksamhetsutövaren om kommissionens beslut (artikel 30.6).
Kommissionen ska ange under vilken tid Amlas direkta tillsyn ska pågå. När denna tidsperiod har upphört övergår tillsynen automatiskt till det nationella tillsynsorganet. Perioden för Amlas tillsyn får under vissa förutsättningar förlängas med maximalt tre år (artikel 30.7).
18.7. Amlas tillsyn över den icke-finansiella sektorn
Amlas uppgifter och befogenheter på det icke-finansiella området begränsas till att gälla i förhållande till tillsynsmyndigheterna. Vissa bestämmelser som rör tillsynen över den icke-finansiella sektorn berör även självreglerande organ (artiklarna 31.8, 31.9 och 32.6). Detta innebär att Amla inte kan utöva direkt eller indirekt tillsyn över verksamhets-
utövare som är verksamma på andra områden än finansmarknadsområdet. Amla kan därför inte heller ingripa mot sådana verksamhetsutövare.
De svenska tillsynsmyndigheter som berörs av regleringen är således Fastighetsmäklarinspektionen, Revisorsinspektionen, Spelinspektionen samt länsstyrelserna i Stockholms, Västra Götalands och Skåne län. Eftersom tillsynen över icke-finansiell sektor i viss utsträckning även rör självreglerande organ berörs också Sveriges advokatsamfund.
I Amlas uppgifter ingår bland annat att samordna inbördes utvärderingar av tillsynsstandarder och tillsynspraxis på området för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism, att bidra till enhetlighet i tillsynspraxisen och främjandet av höga tillsynsstandarder samt att utreda icke-finansiella tillsynsmyndigheters potentiella överträdelser av eller underlåtenhet att tillämpa EU-rätten (artikel 5.4).
18.7.1. Inbördes utvärderingar
Amla ska periodiskt göra inbördes utvärderingar av hela eller delar av icke-finansiella tillsynsmyndigheters verksamheter för att uppnå mer enhetliga och ändamålsenliga tillsynsresultat. Utvärderingarna ska bland annat omfatta bedömningar av följande (artikel 31.3):
- huruvida icke finansiella tillsynsmyndigheters befogenheter och finansiella, personella och tekniska resurser, nivå av oberoende samt styrningsarrangemang och yrkesstandarder är adekvata för att säkerställa en effektiv tillämpning av bestämmelserna om tillsyn i sjätte penningtvättsdirektivet,
- ändamålsenlighet och grad av enlighet som har uppnåtts i tillämpningen av unionsrätten och i tillsynspraxisen samt i vilken utsträckning denna praxis uppfyller målen i unionsrätten,
- tillämpning av bästa praxis som har utvecklats av icke-finansiella tillsynsmyndigheter och som med fördel kan antas av andra sådana myndigheter, samt
- ändamålsenligheten och grad av enhetlighet vad gäller efterlevnaden av de bestämmelser som har antagits för att genomföra unionsrätten.
Amla ska inrätta tillfälliga kommittéer för inbördes utvärdering. Kommittéerna ska bestå av personal från både Amla och de icke-finansiella tillsynsmyndigheterna (artikel 31.2). Amlas ordförande ska, efter en förfrågan om förslag på medlemmar i kommittén, lämna förslag på ordförande och medlemmar i kommittén. Förslaget ska godkännas av direktionen. Även om kommittéerna delvis består av personal från tillsynsmyndigheterna får de således anses vara en del av Amlas verksamhet.
Det ligger närmast till hands att anta att en förfrågan om förslag på medlemmar till kommittén ska riktas till de icke-finansiella tillsynsmyndigheterna, även om det inte framgår uttryckligen av Amlaförordningen. Det är därmed inte heller reglerat om Amla ska göra en förfrågan till samtliga tillsynsmyndigheter, eller endast till ett urval av dem.
I förordningen anges inte uttryckligen att tillsynsmyndigheterna är skyldiga att tillhandahålla personal som ska delta i kommittéerna. Bestämmelserna kan dock inte uppfattas på annat sätt än att en myndighet som får en förfrågan om att lämna förslag på medlemmar till en kommitté, också förväntas inkomma med ett sådant förslag. Med tanke på hur många icke-finansiella tillsynsmyndigheter det finns inom EU kan det dock antas att enbart ett fåtal av dem kommer att ha personal som är medlemmar i en kommitté.
Det är inte närmare reglerat vilken roll som personal från tillsynsmyndigheterna ska ha vid en inbördes utvärdering. Som utgångspunkt bör personalen, på samma sätt som vid deltagandet i en bedömning av finansiella tillsynsorgan, delta i utvärderingen inom ramen för den ordinarie anställningen och fortsatt stå under tillsynsmyndighetens arbetsledning (se avsnitt 18.6.1). Det får antas att arbetet i en kommitté för inbördes utvärdering inte är ett heltidsuppdrag och det bör således inte bli fråga om en utlandsstationering. Det beror dock på hur omständigheterna ser ut i det enskilda fallet samt vad Amla och den berörda tillsynsmyndigheten kommer överens om.
Kommittén för inbördes utvärdering ska ta fram en rapport som innehåller resultaten från granskningen. Rapporten, som beslutas av direktionen, ska på motsvarande sätt som vid Amlas bedömningar av finansiella tillsynsorgans verksamheter, innehålla uppföljningsåtgärder som ska vidtas av de tillsynsmyndigheter som har varit föremål för utvärderingen. Åtgärderna kan beslutas i form av riktlinjer, rekommen-
dationer eller yttranden. Tillsynsmyndigheterna ska göra sitt yttersta för att följa dessa riktlinjer eller rekommendationer (artikel 31.4).
18.7.2. Amlas befogenheter i förhållande till icke finansiella tillsynsmyndigheter
Om en icke-finansiell tillsynsmyndighet inte har tillämpat de rättsakter eller den nationella reglering som avses i artikel 1.2 i Amlaförordningen eller har tillämpat dem på ett sätt som framstår som en överträdelse av EU-rätten, särskilt genom att underlåta att se till att en verksamhetsutövare som står under dess tillsyn uppfyller kraven i regleringen, ska Amla använda sina befogenheter enligt förordningen (artikel 32.1).
Amla ska utreda en sådan överträdelse eller underlåtenhet att tilllämpa EU-rätten om det är lämpligt (artikel 32.2). Den berörda tillsynsmyndigheten ska utan dröjsmål förse Amla med all den information som Amla anser är nödvändig för sin utredning. Om en begäran om information från den berörda tillsynsmyndigheten har visat sig, eller bedöms vara, otillräcklig för att Amla ska få den information som är nödvändig för utredningen, får Amla efter att ha informerat den berörda tillsynsmyndigheten rikta en vederbörligt motiverad begäran om information till andra tillsynsmyndigheter. Mottagaren av en sådan begäran ska utan onödigt dröjsmål förse Amla med tydlig, korrekt och fullständig information.
Med hänsyn till den uppdelning av tillsynen över verksamhetsutövare som gäller enligt svensk rätt torde det vara ovanligt att en svensk icke-finansiell tillsynsmyndighet har uppgifter som är användbara för Amla i en situation där Amla utreder om en annan svensk icke-finansiell tillsynsmyndighet har åsidosatt penningtvättsregleringen. Möjligtvis skulle en svensk myndighet kunna ha uppgifter som kan vara till nytta för Amla i en situation där en icke-finansiell tillsynsmyndighet som utövar tillsyn över samma typ av verksamhetsutövare i en annan medlemsstat är föremål för en utredning, om det finns ett samarbete mellan den svenska och utländska tillsynsmyndigheten.
Vad gäller Amla-förordningens bestämmelser om uppgiftsskyldighet för icke-finansiella tillsynsmyndigheter i förhållande till Amla och hur svensk rätt förhåller sig till dessa bestämmelser hänvisas till avsnitt 18.8.
Amla får senast inom sex månader från det att myndigheten inledde sin utredning rikta en rekommendation till den berörda tillsynsmyndigheten som anger vilka åtgärder som krävs för att myndigheten ska anses följa EU-rätten (artikel 32.3). Den berörda tillsynsmyndigheten ska inom en månad underrätta Amla om de åtgärder som den har vidtagit, eller avser att vidta, för att se till att EU-rätten följs.
Om en tillsynsmyndighet som är en offentlig myndighet som övervakar ett självreglerande organ inte rättar sig efter en sådan rekommendation, får Amla utfärda en rekommendation till det självreglerande organet. En sådan rekommendation har företräde framför åtgärder som tillsynsmyndigheten tidigare har vidtagit i samma ärende (artikel 32.7). I svensk rätt har tillsynen över att advokater och advokatbolag följer penningtvättsregleringen anförtrotts ett självreglerande organ, nämligen Sveriges advokatsamfund. Utredningen föreslår i avsnitt 12.3.6 att Justitiekanslern ska övervaka Sveriges advokatsamfunds tillsynsverksamhet.
18.8. Samarbete och informationsutbyte
Utredningens bedömning: Det samarbete och informationsutbyte
mellan Amla och tillsynsmyndigheter som Amla-förordningen föreskriver kan komma till stånd inom ramen för gällande rätt.
Amla-förordningen innehåller en rad bestämmelser om samarbete och informationsutbyte mellan Amla och tillsynsmyndigheterna, både de finansiella och de icke-finansiella tillsynsmyndigheterna. Amla och tillsynsmyndigheterna har enligt förordningen en lojalitetsplikt gentemot varandra (artikel 7.2). Myndigheterna är skyldiga att samarbeta lojalt och att utbyta information i syfte att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism.
I det följande behandlas tillsynsmyndigheternas uppgiftsskyldighet i förhållande till Amla samt frågor om sekretess och tystnadsplikt för de uppgifter som tillsynsmyndigheterna kan ta emot från Amla.
Uppgiftsskyldighet
Tillsynsmyndigheterna har en uppgiftsskyldighet i förhållande till Amla
Amla ska ha en generell befogenhet att begära in uppgifter eller handlingar från tillsynsorgan och tillsynsmyndigheter som Amla behöver för att utföra sina funktioner (artikel 6.2 a). Uppgiftsskyldigheten omfattar exempelvis statistik samt uppgifter om tillsynsorganens och tillsynsmyndigheternas interna processer och arrangemang.
Med tillsynsorgan avses ett organ som har anförtrotts ansvar att säkerställa att verksamhetsutövare efterlever kraven i penningtvättsförordningen. Det följer av definitionen av tillsynsorgan i artikel 2.32 i penningtvättsförordningen som också gäller för tillämpningen av Amla-förordningen (artikel 2.1 första stycket i Amla-förordningen). Detta innebär att även Sveriges advokatsamfund en uppgiftsskyldighet i förhållande till Amla.
Amla-förordningen innehåller särskilda bestämmelser om tillsynsmyndigheternas uppgiftsskyldighet i fråga om tematiska genomgångar, ömsesidigt bistånd samt databasen för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism, vilka behandlas i följande avsnitt.
Tematiska genomgångar
Tillsynsmyndigheterna ska årligen förse Amla med information om de tillsynsöversyner, på tematisk basis, som myndigheterna avser att göra (artikel 9). Uppgiftsskyldigheten, som preciseras i förordningen, avser tematiska genomgångar som syftar till att bedöma risker för penningtvätt och finansiering av terrorism eller en specifik aspekt av sådana risker som flera verksamhetsutövare samtidigt är exponerade för.
Förordningen föreskriver även annat samarbete inom ramen för de tematiska genomgångarna, bland annat att vissa genomgångar ska utföras av de berörda tillsynsmyndigheterna gemensamt och samordnas av Amla (artikel 9.3–9.6). I förordningen anges särskilt att samarbetet med Amla i dessa delar inte innebär att uppgifter och befogenheter i förhållande till de berörda verksamhetsutövarna förs över från de nationella tillsynsmyndigheterna till Amla (artikel 9.4).
Ömsesidigt bistånd
Tillsynsmyndigheterna kan rikta en begäran till Amla om ömsesidigt bistånd avseende dess tillsynsuppgifter (artikel 10.3). Av begäran ska framgå vilken typ av bistånd som efterfrågas av Amla och andra tillsynsmyndigheter. Om begäran avser uppgifter som rör tillsynen över en enskild verksamhetsutövare ska tillsynsmyndigheten föra över den information till Amla som behövs för att biståndet ska kunna tillhandahållas. Biståndet innebär inte att tillsynsmyndigheten överför uppgifter, befogenheter eller ansvar till Amla (artikel 10.4 och 10.7).
Om Amla anser att begäran är rimlig och genomförbar ska myndigheten göra sitt yttersta för att tillhandahålla det begärda biståndet, bland annat genom att mobilisera egen personal och att se till att mobilisering av personal sker på frivillig basis hos tillsynsmyndigheterna (artikel 10.5).
Det är inte närmare reglerat vilken roll som personal från tillsynsmyndigheterna ska ha i denna situation. Som utgångspunkt bör personalen – på samma sätt som när personal från svenska myndigheter deltar i bedömningar av finansiella tillsynsorgans verksamheter eller inbördes utvärderingar av icke finansiella myndigheters verksamheter – delta i verksamheten inom ramen för den ordinarie anställningen och fortsatt stå under tillsynsmyndighetens arbetsledning (se avsnitten 18.6.1 och 18.7.1). Det får antas att de nationella myndigheternas deltagande vid sådant bistånd inte är ett heltidsuppdrag och det bör således inte bli fråga om en utlandsstationering av personalen. Det beror dock på hur omständigheterna ser ut i det enskilda fallet samt vad Amla och den berörda tillsynsmyndigheten kommer överens om.
Centrala databasen för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism
Amla ska inrätta en central databas som ska innehålla information som Amla samlar in från tillsynsmyndigheterna (artikel 11). Myndigheterna ska överföra åtminstone följande uppgifter, inbegripet uppgifter som rör enskilda verksamhetsutövare (artikel 11.2):
- En förteckning över alla de tillsynsmyndigheter och självreglerande organ som utövar tillsyn över verksamhetsutövare samt information om deras uppdrag, uppgifter och befogenheter.
- Statistik över kategorier av och antal verksamhetsutövare som omfattas av tillsyn i varje medlemsstat och grundläggande information om deras riskprofil.
- Sanktioner som meddelats vid allvarliga, systematiska eller upprepade överträdelser av regleringen om bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism.
- Uppgifter om vilka tillsynsåtgärder som vidtagits.
- Information om den tillsynsverksamhet som har bedrivits under det senaste kalenderåret.
- Statistik över personal och andra resurser hos tillsynsorgan och tillsynsmyndigheter.
Amla ska ta fram förslag till tekniska standarder för tillsyn som specificerar den information som tillsynsmyndigheterna ska lämna samt anger hur och när informationen ska lämnas. De tekniska standarderna ska vidare ange vilken information som Amla inte får sprida utan samtycke från den tillsynsmyndighet som lämnat informationen.
Det kan diskuteras om de svenska tillsynsmyndigheterna ska lämna den information som nu är i fråga var för sig eller om det ska ske samordnat, och om det i så fall bör införas någon reglering om detta. Som framgår ovan ska myndigheterna enligt förordningen exempelvis lämna en förteckning över alla de tillsynsmyndigheter och självreglerande organ som utövar tillsyn över verksamhetsutövare. Även den övriga information som ska lämnas tycks främst avse förhållandena på medlemsstatsnivå snarare än förhållandena hos en enskild myndighet (se till exempel artikel 11.2 b). Detta talar för att informationen bör sammanställas på medlemsstatsnivå och lämnas in gemensamt av myndigheterna. Artikel 11.4, som reglerar Amlas utlämnande av informationen i fråga till en annan myndighet, talar i motsatt riktning. I den artikeln anges nämligen att den myndighet som har lämnat informationen till Amla ska informeras om Amla lämnar ut informationen till en annan myndighet.
Eftersom kommissionen, efter förslag från Amla, ska besluta om tekniska standarder för tillsyn som ska specificera vilken information
som ska lämnas till Amla, samt hur och när den ska lämnas, finns det enligt utredningens uppfattning skäl att avvakta med att införa eventuella regler om samordning av sammanställningen av uppgifterna till Amla och vilken myndighet som i så fall ska ansvara för detta. Ytterligare ett skäl för att avvakta med att införa en sådan reglering är att det i dagsläget inte går att avgöra om den information som ska lämnas till Amla kommer att omfattas av sekretess, vilket kan påverka möjligheterna att samordna uppgiftslämnandet till Amla.
Amla-förordningens bestämmelser om uppgiftsskyldighet för tillsynsmyndigheter kräver inte några lagstiftningsåtgärder
Tillsynsmyndigheterna har en långtgående uppgiftsskyldighet i förhållande till Amla. Uppgiftsskyldigheterna följer direkt av förordningen och kräver därför som utgångspunkt inga lagstiftningsåtgärder.
En del av de uppgifter som tillsynsmyndigheterna är skyldiga att lämna till Amla kan komma att omfattas av sekretess. En svensk myndighets möjlighet att lämna ut sekretessbelagda uppgifter till en utländsk myndighet regleras i 8 kap. 3 § OSL. Uppgift som är omfattas av sekretess enligt offentlighets- och sekretesslagen får enligt bestämmelsen inte lämnas ut till en utländsk myndighet eller mellanfolklig organisation i andra fall än då utlämnandet sker i enlighet med särskild föreskrift i lag eller förordning, eller då uppgiften i motsvarande fall skulle få lämnas ut till en svensk myndighet och det enligt den utlämnande myndighetens prövning står klart att det är förenligt med svenska intressen att uppgiften lämnas till den utländska myndigheten eller mellanfolkliga organisationen. En föreskrift i en EU-förordning är att jämställa med en föreskrift i lag eller förordning.43Regeringen har i flera tidigare lagstiftningsärenden konstaterat att bestämmelsen ger Finansinspektionen goda möjligheter att i sitt arbete lämna ut handlingar och uppgifter till utländska behöriga myndigheter, se avsnitt 18.5.10. Utredningen anser att 8 kap. 3 § OSL även gör det möjligt för icke-finansiella myndigheter att i sitt arbete lämna ut uppgifter och handlingar till Amla.
Sammanfattningsvis bedömer utredningen att svenska tillsynsmyndigheter har de möjligheter som behövs för att kunna lämna ut sekretessbelagda uppgifter till Amla.
43 Jfr prop. 2018/19:38 s. 88.
Sveriges advokatsamfunds uppgiftsskyldighet i förhållande till Amla
Amlas generella befogenhet att begära in information eller handlingar gäller både i förhållande till tillsynsmyndigheter och tillsynsorgan (artikel 6.2 a). Som framgår ovan innebär det som utgångspunkt att Sveriges advokatsamfund har en uppgiftsskyldighet i förhållande till Amla.
I 8 kap. 6 § tredje stycket rättegångsbalken finns bestämmelser om tystnadsplikt vid handläggningen av ärenden om tillsyn över och ingripanden mot advokater och advokatbolag hos Sveriges advokatsamfund. Den som har deltagit i handläggningen av ett tillsynsärende hos advokatsamfundet får inte obehörigen röja vad han eller hon då har fått veta om någons personliga eller ekonomiska förhållanden.
Amlas befogenhet att begära information från tillsynsorgan och tillsynsmyndigheter gäller i den utsträckning uppgifterna behövs för att myndigheten ska kunna utföra sina funktioner (artikel 6.2 a). I artikel 5.4 i Amla-förordningen regleras Amlas uppgifter i fråga om icke-finansiella tillsynsorgan och tillsynsmyndigheter. Amla har bland annat till uppgift att samordna inbördes utvärderingar av tillsynsstandarder och tillsynspraxis på området för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism, att bidra till enhetlighet i tillsynspraxisen och främjandet av höga tillsynsstandarder samt att utreda icke-finansiella tillsynsmyndigheters potentiella överträdelser av eller underlåtenhet att tillämpa EU-rätten. Om tillsynen av vissa sektorer på nationell nivå har delegerats till självreglerande organ ska Amla utföra sina uppgifter enligt artikel 5.4 i fråga om de tillsynsmyndigheter som övervakar de självreglerande organens verksamhet (artikel 5.4 andra stycket). Mot denna bakgrund är det enligt utredningens uppfattning inte troligt att Amla kan behöva sådana uppgifter från Sveriges advokatsamfund som omfattas av tystnadsplikten enligt 8 kap. 6 § tredje stycket rättegångsbalken för att kunna utföra sina funktioner.
Sekretess
Amla kan lämna konfidentiell information till tillsynsmyndigheterna
Som utgångspunkt har Amlas personal och andra som deltar i Amlas verksamhet tystnadsplikt (artikel 75.1 och 75.2). För att kunna utföra sina uppgifter enligt förordningen ska dock Amla ha rätt att,
inom de gränser och på de villkor som anges i de rättsakter som avses i artikel 1.2, utbyta information med nationella myndigheter och organ samt myndigheter och organ på EU-nivå (artikel 75.3 och skäl 55). Det kan antas att denna information är konfidentiell hos Amla.
Därutöver innehåller Amla-förordningen bestämmelser om information som Amla kan lämna till tillsynsmyndigheterna. Både tillsynsmyndigheter och andra myndigheter kan begära att få ta del av den information som finns i den centrala databasen för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism (artiklarna 5.1 e och 11.4). Amla får enligt förordningen även lämna ut sådan information på eget initiativ, utan att det framställts någon begäran. Amla ska lämna ut informationen efter behov och med bibehållen sekretess (eng.”on a confidential basis”). Detta får uppfattas som att en mottagande myndighet inte får lämna ut uppgifterna. Den tillsynsmyndighet som ursprungligen har lämnat uppgifterna till Amla ska vidare informeras om uppgifter i den centrala databasen lämnas ut.
Vad gäller de tematiska genomgångarna ska Amla se till att alla tillsynsmyndigheter får ta del av resultat och slutsatser av genomgångar som utförts på nationell nivå av flera tillsynsmyndigheter, med undantag för konfidentiell information om enskilda verksamhetsutövare (artikel 9.6). Det kan dock inte uteslutas att även den information som Amla ska dela kan innehålla andra uppgifter som omfattas av sekretess.
När det gäller Finansinspektionens deltagande i gemensamma tillsynsgrupper (artikel 15) och inspektionens bistånd till Amla, till exempel vid platsundersökningar (artikel 18), är det troligt att personalen kommer att få ta del av konfidentiell information. Det kan inte heller uteslutas att personal från svenska myndigheter får ta del av konfidentiell information i samband med att de deltar i bedömningar av finansiella tillsynsorgans verksamheter (artikel 28) och inbördes utvärderingar av icke finansiella tillsynsmyndigheters verksamheter (artikel 31) samt vid ömsesidigt bistånd (artikel 10).
Amla har vidare till uppgift att samordna och underlätta arbetet i tillsynskollegierna (artikel 29). I detta syfte får Amla samla in och sprida all relevant information i samarbete med de finansiella tillsynsorganen och göra informationen tillgänglig för de myndigheter som ingår i kollegierna (artikel 29.1 d). Med hänsyn till tillsynskollegiernas syfte och funktion får det antas att uppgifterna i fråga kan omfattas av sekretess.
Enligt Amla-förordningen ska direktionen säkerställa att personer som tillhandahåller tjänster, permanent eller tillfälligt, som är relaterade till myndighetens uppgifter omfattas av krav på tystnadsplikt (artikel 75.2). Det inbegriper tjänstemän eller andra personer som har auktoriserats av direktionen eller utsetts av offentliga myndigheter. Det kan därför antas att personal från svenska myndigheter som på olika sätt deltar i Amlas verksamhet kommer att åläggas tystnadsplikt enligt Amla-förordningen. Det är dock inte otänkbart att sådan konfidentiell information som personalen kan få tillgång också kan komma att ingå i handlingar som anses inkomna till svenska myndigheter och därmed är att betrakta som allmänna enligt tryckfrihetsförordningen.
I det följande analyseras möjligheten för svenska myndigheter att bibehålla konfidentialiteten för uppgifter som myndigheterna tar emot från Amla.
Sekretess i det internationella samarbetet
Sekretess gäller för uppgift som en myndighet har fått från ett utländskt organ på grund av en bindande EU-rättsakt eller ett av EU ingånget eller av riksdagen godkänt avtal med en annan stat eller med en mellanfolklig organisation, om det kan antas att Sveriges möjlighet att delta i det internationella samarbete som avses i rättsakten eller avtalet försämras om uppgiften röjs (15 kap. 1 a § OSL). Syftet med sekretessbestämmelsen är att säkerställa att svenska myndigheter kan uppfylla internationella förpliktelser om sekretess och tystnadsplikt, i den utsträckning detta krävs för att Sverige ska kunna delta i det internationella samarbetet.44
Med utländska organ avses dels utländska myndigheter, dels andra utländska organ som exempelvis ett privaträttsligt organ som har anförtrotts tillsynsuppgifter som kräver internationellt samarbete.45Sekretessens föremål är inte begränsat till uppgifter med ett visst innehåll. Uppgiftens art eller karaktär saknar således betydelse för bestämmelsens tillämplighet. Bestämmelsen bör enligt förarbetena till exempel vara tillämplig i fråga om uppgifter om enskilda, om de finns hos myndigheten på grund av ett reglerat internationellt samarbete.46
44Prop. 2012/13:192 s. 1. 45Prop. 2012/13:192 s. 29 och 30. 46Prop. 2012/13:192 s. 30.
Så kan exempelvis vara fallet om uppgiften har inkommit från en utländsk myndighet och härrör från en utredning, en upphandling eller ett annat ärende där.
Med ”bindande EU-rättsakt” avses sådana rättsakter som gäller till följd av Sveriges medlemskap i EU, det vill säga anslutningsfördragen samt förordningar, direktiv och beslut som antas av EU:s institutioner. Det bör noteras att inte bara lagstiftningsakter, utan även delegerade akter och genomförandeakter kan ha en bindande verkan.47
Uttrycket ”möjlighet att delta i” syftar främst på möjligheten att få del av information i enlighet med EU-rättsakten eller avtalet, det vill säga dra nytta av samarbetet. Bestämmelsen innebär att myndigheten i det enskilda fallet är skyldig att göra en självständig bedömning av vilka konsekvenser ett röjande kan antas få för det fortsatta samarbetet. Myndigheten måste då beakta om, och i så fall på vilket sätt, frågan om sekretess regleras i rättsakten eller avtalet.48
Termen ”försämras” indikerar enligt förarbetena att det är en viss typ av skada som ska kunna antas uppstå för att skaderekvisitet ska anses uppfyllt.49 Gäller sekretess för uppgifterna hos det utländska organet är utgångspunkten att ett utlämnande typiskt sett får anses innebära att skaderekvisitet är uppfyllt och att hinder för utlämnande från den svenska myndigheten föreligger.50
Sekretess till skydd för myndigheters verksamhet för inspektion, kontroll eller annan tillsyn
Sekretess gäller för uppgift om planläggning eller andra förberedelser för sådan inspektion, revision eller annan granskning som en myndighet ska göra, om det kan antas att syftet med granskningsverksamheten motverkas om uppgiften röjs (17 kap. 1 § OSL). Statliga myndigheters förberedelser för granskningsverksamhet omfattas av bestämmelsen. Sådan granskning kan utgöras av revisions- och inspektionsverksamhet som myndigheter bedriver gentemot andra myndigheter eller enskilda.
47Prop. 2012/13:192 s. 43. 48Prop. 2012/13:192 s. 44. 49Prop. 2012/13:192 s. 44. 50Prop. 2012/13:192 s. 44.
Sekretess i Finansinspektionens verksamhet
Bestämmelser om sekretess i Finansinspektionens verksamhet finns i bland annat 30 kap. 4 och 6 §§ OSL. I 30 kap. 4 § OSL regleras den sekretess som gäller i Finansinspektionens verksamhet som avser tillståndsgivning eller tillsyn med avseende på bank- och kreditväsendet, värdepappersmarknaden eller försäkringsväsendet. Sekretess gäller för bland annat uppgift om affärs- eller driftförhållanden hos den som myndighetens verksamhet avser, om det kan antas att denne lider skada om uppgiften röjs, och för uppgift om ekonomiska eller personliga förhållanden för annan som har trätt i affärsförbindelse eller liknande förbindelse med den som myndighetens verksamhet avser. I 30 kap. 6 § OSL regleras den sekretess som gäller för Finansinspektionens övervakning eller kontroll över finansmarknaderna enligt viss angiven lagstiftning, vilket har ansetts vara en från tillståndsgivningen och tillsynen skild verksamhet.51 Sekretess gäller för sådan uppgift om en enskilds ekonomiska eller personliga förhållanden som på begäran har lämnats av någon som är skyldig att lämna uppgifter till myndigheten, om övervakningen eller kontrollen sker enligt någon av de i bestämmelsen uppräknande lagarna. Bland de uppräknade lagarna finns lagen (1996:1006) om valutaväxling och annan finansiell verksamhet.
Enligt 30 kap. 7 § första stycket OSL gäller sekretess hos en statlig myndighet i verksamhet som avser bland annat tillsyn, övervakning och kontroll på finansmarknadsområdet, i den utsträckning riksdagen har godkänt avtal om detta med annan stat eller en mellanfolklig organisation, för sådan uppgift om affärs- eller driftförhållanden och ekonomiska eller personliga förhållanden som myndigheten har fått enligt avtalet. I begreppet avtal anses ingå bland annat rättsakter som gäller till följd av Sveriges medlemskap i EU, det vill säga anslutningsfördragen, förordningar och direktiv som utfärdas av EU:s institutioner.52
Sekretess i de icke-finansiella tillsynsmyndigheternas verksamheter
Sekretess gäller, i den som utsträckning regeringen meddelar föreskrifter om det, i en statlig myndighets verksamhet som består i utredning, planering, prisreglering, tillståndsgivning, tillsyn eller stöd-
51Prop. 1984/85:157 s. 73 och 74. 52 Se till exempel prop. 2012/13:72 s. 34 och RÅ 2007 ref. 45.
verksamhet med avseende på produktion, handel, transportverksamhet eller näringslivet i övrigt (30 kap. 23 § OSL). Sådana föreskrifter finns i offentlighets- och sekretessförordningen. Enligt 9 § OSF gäller sekretess, i den utsträckning som anges i bilagan till förordningen, i statliga myndigheters verksamhet, som består i utredning, planering, prisreglering, tillståndsgivning, tillsyn eller stödverksamhet med avseende på produktion, handel, transportverksamhet eller näringslivet i övrigt. Sekretessen gäller för uppgift om en enskilds affärs- eller driftförhållanden, uppfinningar eller forskningsresultat, om det kan antas att den enskilde lider skada om uppgifterna röjs, och för uppgift om andra ekonomiska eller personliga förhållanden än som avses ovan för den som har trätt i affärsförbindelse eller liknande förbindelse med den som är föremål för myndighetens verksamhet.
Enligt punkt 21 i bilagan till offentlighets- och sekretessförordningen gäller sekretess i verksamhet som består i tillståndsgivning, tillsyn enligt spellagen (2018:1138) eller enligt motsvarande äldre föreskrifter samt utredning och planering som handhas av Spelinspektionen. I spellagen framgår att Spelinspektionen har tillsyn över att spelverksamhet som bedrivs med licens eller registrering enligt lagen följer penningtvättslagen (18 kap. 2 §).
Av punkt 103 i bilagan till offentlighets- och sekretessförordningen framgår att sekretess gäller i verksamhet som består i utredning, tillståndsgivning och tillsyn hos Revisorsinspektionen. Av revisorslagen (2001:883) följer att Revisorsinspektionen ska utöva tillsyn över att revisorer och registrerade revisionsbolag fullgör sina skyldigheter enligt penningtvättslagen (3 a §).
I punkt 104 i bilagan till offentlighets- och sekretessförordningen anges att sekretess gäller i verksamhet som består i tillståndsgivning och tillsyn enligt fastighetsmäklarlagen (2021:516). Enligt nämnda lag framgår att Fastighetsmäklarinspektionen ska utöva tillsyn över att registrerade fastighetsmäklare och fastighetsmäklarföretag följer penningtvättslagen (4 kap. 1 §).
Enligt punkt 145 i bilagan till offentlighets- och sekretessförordningen gäller sekretess i verksamhet som består i tillsyn hos länsstyrelser enligt penningtvättslagen eller enligt motsvarande äldre föreskrifter.
Personal på tillsynsmyndigheterna har tystnadsplikt
Sekretess innebär ett förbud att röja en uppgift, vare sig det sker muntligen, genom utlämnande av allmän handling eller på något annat sätt (1 kap. 1 § OSL). Förbud mot att röja eller utnyttja sekretessbelagd uppgift gäller både för den myndighet där uppgiften är sekretessbelagd och för personer som fått kännedom om uppgiften genom att för det allmännas räkning delta i myndighetens verksamhet på grund av anställning eller uppdrag hos myndigheten, tjänsteplikt eller annan liknande grund (2 kap. 1 § OSL). En bestämmelse om sekretess innebär således både handlingssekretess för de handlingar som omfattas av bestämmelsen och tystnadsplikt för de personer som har en skyldighet att följa bestämmelsen.
Detta innebär att personal på tillsynsmyndigheterna har tystnadsplikt när det gäller uppgifter som har tagits emot från Amla och som omfattas av sekretess enligt offentlighets- och sekretesslagen eller offentlighets- och sekretessförordningen.
Sammanfattande bedömning
Utredningen bedömer att nuvarande sekretessreglering gör det möjligt för tillsynsmyndigheterna att bibehålla sekretessen för uppgifter som de tar emot från Amla. Det samarbete och informationsutbyte som Amla-förordningen föreskriver kan komma till stånd inom ramen för gällande rätt och någon bestämmelse som reglerar informationsutbytet med Amla behövs inte. Att svenska tillsynsmyndigheter har en skyldighet att samarbeta och utbyta information med Amla följer direkt av Amla-förordningen (artikel 7.2).
18.9. Samarbete och informationsutbyte mellan Amla och finansunderrättelseenheter
Utredningens bedömning: Det samarbete och informationsut-
byte mellan finansunderrättelseenheter samt mellan Amla och finansunderrättelser som Amla-förordningen föreskriver kan komma till stånd inom ramen för gällande rätt.
Amla-förordningen innehåller bestämmelser om samarbete och informationsutbyte mellan Amla och finansunderrättelseenheter. Amla ska vara ett stöd för nationella finansunderrättelseenheter och ska bland annat bistå i arbetet med gemensamma analyser i gränsöverskridande fall (artikel 33). Vidare ska Amla samordna och underlätta ömsesidigt bistånd mellan olika finansunderrättelseenheter (artikel 36). Amla ska även kunna använda nationella finansunderrättelseenheters anställda i sin verksamhet (artikel 35).
I det följande behandlas det samarbete och informationsutbyte som föreskrivs i bestämmelserna om gemensamma analyser och ömsesidigt bistånd. Möjligheterna för Amla att använda anställda vid finansunderrättelseenheterna i sin verksamhet behandlas i avsnitt 18.10.
Gemensamma analyser
Amla ska fastställa metoder och kriterier för urval och prioritering av fall som är relevanta för gemensamma analyser och ska årligen utarbeta en förteckning över prioriterade områden för sådana analyser (artikel 33.1a). Om en finansunderrättelseenhet i en medlemsstat identifierar ett behov av gemensam analys tillsammans med en eller flera finansunderrättelseenheter i andra medlemsstater ska den meddela Amla detta (artikel 33.1). Om Amla bedömer att ärendet är relevant ska Amla bjuda in finansunderrättelseenheter i alla berörda medlemsstater att delta i den gemensamma analysen. Samtliga berörda finansunderrättelseenheter ska överväga att delta i analysen. En finansunderrättelseenhet som avböjer att delta ska skriftligen redogöra för anledningen till detta (artikel 33.2).
Amlas personal som bistår vid en gemensam analys ska beviljas åtkomst till alla uppgifter som rör föremålet för ärendet och ska kunna behandla uppgifterna för att bistå vid analysen, under förutsättning att alla berörda finansunderrättelseenheter samtycker till det (artikel 33.3). Om samtycke inte ges ska de anställda från nationella finansunderrättelseenheter som tjänstgör hos Amla enligt artikel 35 i förordningen beviljas åtkomst till, och kunna behandla, uppgifterna (artikel 33.3).
Ömsesidigt bistånd
På motsvarande sätt som gäller för tillsynsmyndigheter får finansunderrättelseenheter lämna en begäran till Amla om bistånd med koppling till finansunderrättelseenhetens uppgifter (artikel 36.2). Av begäran ska framgå vilken typ av bistånd som efterfrågas av Amla eller andra finansunderrättelseenheter. Den finansunderrättelseenhet som begär bistånd ska säkerställa att tillgång ges till all den information som behövs för att biståndet ska kunna tillhandahållas. Amla ska göra sitt yttersta för att tillhandahålla det begärda biståndet, bland annat genom att överväga att använda sina egna personalresurser samt att samordna och underlätta bistånd av andra finansunderrättelseenheter på frivillig basis (artikel 36.3).
Det är inte närmare reglerat vad ett sådant bistånd innebär för personalen hos en nationell finansunderrättelseenhet. I avsaknad av närmare reglering bedömer utredningen att ett sådant ömsesidigt bistånd normalt sett innebär att den personal som eventuellt ställs till förfogande fortfarande arbetsleds av anställningsmyndigheten, det vill säga för svensk del Polismyndigheten. Det beror dock på hur omständigheterna ser ut i det enskilda fallet och vad Polismyndigheten och den berörda myndigheten kommer överens om. I avsnitt 18.10 behandlas olika typer av personalutbyte närmare.
Bestämmelserna om samarbete och informationsutbyte kräver inga lagstiftningsåtgärder
I artikel 47 i sjätte penningtvättsdirektivet finns en generell skyldighet för finansunderrättelseenheterna att samarbeta och utbyta information med Amla. Utredningens förslag till genomförande i svensk rätt av denna artikel behandlas i avsnitt 13.4. De bestämmelser i Amlaförordningen som nu är i fråga gäller situationer där samarbetet och informationsutbytet är särskilt reglerat.
Som framgår ovan har Finanspolisen, i egenskap av Sveriges finansunderrättelseenhet, en uppgiftsskyldighet i förhållande till anställda vid andra finansunderrättelseenheter som tjänstgör vid Amla enligt artikel 35 i förordningen i samband med utförandet av gemensamma analyser, om berörda finansunderrättelseenheter inte samtyckt till att Amla får ta del av uppgifterna. Därutöver har Finanspolisen en uppgiftsskyldighet i förhållande till andra finansunderrättelseenheter om
Finanspolisen begär ömsesidigt bistånd. När det gäller de uppgifter som Finanspolisen ska lämna till Amla i samband med gemensamma analyser ska uppgifterna endast lämnas om alla berörda finansunderrättelseenheter samtycker till att Amla ges tillgång till uppgifterna. Denna bestämmelse kan därför inte anses utgöra en uppgiftsskyldighet eftersom ett sådant uppgiftslämnande bygger på samtycke.
Det ligger i sakens natur att de uppgifter som kan behöva lämnas ut till andra finansunderrättelseenheter och till Amla kan omfattas av sekretess. Uppgift som omfattas av sekretess enligt offentlighets- och sekretesslagen får enligt 8 kap. 3 § 1 OSL lämnas ut till en utländsk myndighet om utlämnandet sker i enlighet med särskild föreskrift i lag eller förordning, se avsnitt 18.8. En föreskrift i en EU-förordning är att jämställa med en föreskrift i lag eller förordning.53 Av förarbetena framgår att det inte behöver vara fråga om en uppgiftsskyldighet för att 8 kap. 3 § 1 OSL ska kunna tillämpas. Det räcker om föreskriften innebär att uppgifter får lämnas till utländska myndigheter.54Gällande rätt möjliggör således för Finanspolisen att lämna sekretessbelagda uppgifter till andra finansunderrättelseenheter och till Amla i enlighet med vad som föreskrivs i Amla-förordningen.
Finanspolisens deltagande i gemensamma analyser och ömsesidigt bistånd till andra finansunderrättelseenheter kan innebära att Finanspolisen får ta del av uppgifter som är konfidentiella från en utländsk finansunderrättelseenhet eller från Amla. Utredningen bedömer att sådana uppgifter kommer att omfattas av sekretess enligt 15 kap. 1 a § OSL, se avsnitt 18.8.
Sammanfattningsvis bedömer utredningen att det samarbete och informationsutbyte mellan finansunderrättelser samt mellan Amla och finansunderrättelseenheter som Amla-förordningen föreskriver, kan komma till stånd inom ramen för gällande rätt. Någon bestämmelse som reglerar informationsutbytet behövs därför inte.
18.10. Arbetsrättsliga frågor
Amla kan använda sig av nationella myndigheters anställda i sin verksamhet, bland annat utstationerade nationella experter (artikel 73.4 i Amla-förordningen). Nationella myndigheters anställda kan även
53 Jfr prop. 2018/19:38 s. 88. 54Prop. 1981/82:186 s. 61.
delta i Amlas verksamhet utan att vara utstationerade, exempelvis genom att delta i gemensamma tillsynsgrupper (artikel 15) och bistå Amla vid platsundersökningar (artikel 18).
I det följande behandlas Amla-förordningens bestämmelser om hur Amla kan använda nationella myndigheters anställda i sin verksamhet. Vidare redovisas vad som gäller enligt svensk reglering för anställda vid svenska myndigheter som tjänstgör vid Amla. Därutöver överväger utredningen om de aktuella bestämmelserna i Amlaförordningen kräver kompletteringar i svensk rätt.
18.10.1. Utlandsstationering
Bestämmelserna i Amla-förordningen
Regler som gäller för utstationerad personal
Amla kan använda sig av utstationerade nationella experter eller annan personal som inte är anställd hos Amla, bland annat företrädare för nationella finansunderrättelseenheter (artikel 73.4 i Amla-förordningen). Direktionen ska anta regler för personal från medlemsstaterna som är utstationerade vid myndigheten och ska uppdatera dem vid behov (artikel 73.5). Reglerna ska särskilt avse de finansiella arrangemangen vid utstationering, inbegripet försäkringar och utbildning. I reglerna ska hänsyn tas till det faktum att medarbetarna är utstationerade och ska utplaceras som Amlas personal. Reglerna ska ange föreskrifter om utplaceringsvillkoren. I förekommande fall ska direktionen sträva efter förenlighet med de regler som gäller för ersättning för kostnader för tjänsteresor för den ordinarie personalen.
Amla-förordningen innehåller också bestämmelser om tystnadsplikt för personal som utstationerats från medlemsstaterna (artikel 75.1). Enligt förordningen ska utstationerade nationella tjänstemän omfattas av kravet på tystnadsplikt i artikel 339 i EUF-fördraget och artikel 50 i sjätte penningtvättsdirektivet. Tystnadsplikten består även efter att tjänstemännens förordnande har upphört.
Enligt Amla-förordningen ska tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren för övriga anställda i EU55, samt de bestämmelser som har antagits gemensamt av unionens institutioner för tillämpningen
55 Rådets förordning nr 31 (EEG), nr 11 (EKSG) om tjänsteföreskrifter för tjänstemän och anställningsvillkor för övriga anställda i Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen.
av dessa tjänsteföreskrifter och anställningsvillkor för övriga anställda, gälla för myndighetens personal i alla de frågor som inte omfattas av förordningen (artikel 73.1). Frågan är om EU:s tjänsteföreskrifter även ska gälla för anställda vid nationella myndigheter som utstationerats hos Amla. Mot detta talar att direktionen ska anta särskilda regler för personal från medlemsstaterna (artikel 73.5). Begreppet ”personal” (eng. staff) används dock i förordningen även om personer från nationella myndigheter som utstationerats hos Amla och som alltså inte är anställda av Amla.
I tjänsteföreskrifterna anges att de ska tillämpas på tjänstemän i unionen (artikel 1). Med en tjänsteman i unionen avses enligt tjänsteföreskrifterna varje person som i enlighet med tjänsteföreskrifterna har tillsatts på en fast tjänst vid någon av unionens institutioner med ett förordnande som utfärdats av den institutionens tillsättningsmyndighet (artikel 1a.1). Definitionen ska också tillämpas på personer som har tillsatts av unionsorgan som omfattas av tjänsteföreskrifterna enligt de rättsakter genom vilka de inrättats.
Amla är ett unionsorgan (artikel 3.1 i Amla-förordningen). Tjänsteföreskrifterna blir således, genom artikel 73.1 i Amla-förordningen, tillämpliga på personer som tillsatts (eng. ”appointed”) av Amla. Vid en tolkning ligger det närmast tillhands att anta att detta omfattar personal som har anställts av Amla. Därmed bör inte utstationerad personal från medlemsstaterna omfattas av tjänsteföreskrifterna. För dessa personer gäller i stället de regler som ska antas av Amlas direktion enligt artikel 73.5 i Amla-förordningen.
Särskilt om företrädare för finansunderrättelseenheterna
Enligt Amla-förordningen får finansunderrättelseenheten i varje medlemsstat utstationera en eller flera personer ur sin personal till Amla (i det följande benämnda företrädare). Den nationella företrädaren ska ha status som anställd vid den finansunderrättelseenhet som gav denne uppdraget men ska ha Amlas huvudkontor som sin sedvanliga arbetsplats (artikel 35.1 och 35.2). Detta gäller från det att företrädaren utses och under hela den tid som denne tjänstgör vid Amla. Lön och annan ersättning till företrädaren ska betalas av finansunderrättelseenheten. Tjänstgöringsperioden ska vara tre år med möjlighet
till förlängning en gång efter godkännande från den finansunderrättelseenhet som gett företrädaren uppdraget (artikel 35.3).
Företrädaren ska bistå Amla när myndigheten utför sina uppgifter med avseende på finansunderrättelseenheter och deras verksamhet i medlemsstaterna (artikel 35.4 och skäl 34). I detta syfte ska företrädaren beviljas åtkomst till Amlas data och information i den utsträckning som behövs för utförandet av uppgifterna (artikel 35.4).
Direktionen ska besluta om företrädarnas rättigheter och skyldigheter i förhållande till Amla (artikel 35.6). Finansunderrättelseenheten ska se till att deras företrädare iakttar dessa rättigheter och skyldigheter.
Enligt artikel 35.2 i förordningen ska företrädaren vara fortsatt underställd den utstationerande finansunderrättelseenhetens ledning och följa dess säkerhets- och konfidentialitetsregler, inbegripet relevant nationell rätt. Det framstår inte som helt klart vad som avses med att företrädaren ska vara fortsatt underställd den utstationerande finansunderrättelseenhetens ledning. Detta låter sig inte helt förenas med det faktum att företrädaren ska tjänstgöra vid Amla under en längre tid och bistå Amla i genomförandet av myndighetens uppgifter enligt Amla-förordningen.
Å ena sidan kräver tjänstgöringen vid Amla att Amla åtminstone står för den dagliga arbetsledningen på så sätt att Amla bestämmer hur arbetet vid Amla ska organiseras och utföras och på vilket sätt företrädaren ska bistå i det arbetet. Därtill hör att direktionen ska besluta om de rättigheter och skyldigheter som gäller för företrädaren i förhållande till Amla.
Å andra sidan anges som framgår ovan uttryckligen i Amla-förordningen att företrädarens status ska vara som anställd av finansunderrättelseenheten och att denne ska följa finansunderrättelseenhetens regler om säkerhet och sekretess, inklusive nationell rätt. Det finns således ingen klar skärning i ansvarsdelningen mellan Amla och finansunderrättelseenheten när det gäller företrädare som har utsetts för att tjänstgöra vid Amla.
I och med att företrädaren enligt förordningen ska kvarstå i anställningen hos finansunderrättelseenheten är en rimlig tolkning att såväl finansunderrättelseenheten som företrädaren i egenskap av arbetsgivare respektive arbetstagare har de rättigheter och skyldigheter gentemot varandra som följer av svensk rätt. Under tiden som företrädaren tjänstgör vid Amla står dock Amla för den dagliga arbetsledningen och före-
trädaren har under den tiden också de rättigheter och skyldigheter gentemot Amla som direktionen beslutar. För en sådan tolkning talar bestämmelsen om att finansunderrättelseenheterna ska se till att företrädaren iakttar dessa rättigheter och skyldigheter. Detta förutsätter att finansunderrättelseenheten kan utöva sin arbetsledningsrätt under den tid som företrädaren verkar vid Amla.
Utstationering av anställda vid svenska myndigheter
Vad utstationering innebär
Som framgår ovan ska Amla kunna använda sig av utstationerade nationella experter eller annan personal som inte är anställd av myndigheten. Utlandsstationering innebär att arbetsgivaren sänder ut en arbetstagare för ett tidsbegränsat verksamhetsuppdrag utomlands. Utlandsstationering kan ske genom att arbetsgivaren utlandsstationerar redan anställd personal eller anställer personal för utlandsstationering. Vid utlandsstationering har arbetstagaren sitt tjänsteställe på en angiven stationeringsort utomlands. Arbetstagaren lever i normalfallet som hemma, det vill säga i självhushåll på stationeringsorten.
Det är arbetsgivaren som beslutar om utlandstjänstgöring. Arbetsgivaren och den utländska organisation eller myndighet till vilken svensk personal utstationeras ingår en överenskommelse om utstationering. Därefter ska arbetsgivaren och arbetstagaren ingå ett så kallat utlandskontrakt (URA).
URA – ett centralt ramavtal med riktlinjer för anställningsvillkor vid tjänstgöring utomlands
Arbetsgivarverket och de centrala arbetstagarorganisationerna har slutit avtal om utlandskontrakt och riktlinjer för anställningsvillkor vid tjänstgöring utomlands (URA). Avtalet är flexibelt och ger möjlighet till individuellt anpassade lösningar av anställningsvillkoren genom att en skriftlig överenskommelse om anställningen, URA, upprättas mellan anställningsmyndigheten och arbetstagaren. URA ska tillämpas på sådana arbetstagare vid myndigheter under regeringen som enligt arbetsgivarens beslut ska vara utlandsstationerade utomlands (1 § URA). Bestämmelserna i de centrala villkorsavtalen (Vill-
korsavtal Seko, Villkorsavtal OFR/S, P, O, Villkorsavtal-T Saco-S samt AVA) gäller inte under inte under den tid som utlandsstationeringen pågår. Anställningsvillkoren regleras i stället i ett URA.
URA ska innehålla villkoren för arbetstagarens stationering utomlands. Kontraktet kan anpassas till utlandsuppdragets karaktär, förhållandena på tjänstgöringsorten och arbetstagarens familjesituation. URA kan också tillämpas vid så kallad sekondering, det vill säga när en arbetstagare sänds ut för att ställas under en annan organisations arbetsledning som i fallet med nationella experter (se avsnittet nedan).
Villkoren i URA är av tre olika slag:
- Förhållanden som ska regleras och för vilka det anges hur det ska regleras, till exempel pension och försäkringar.
- Förhållanden som ska regleras utan att det närmare anges hur det ska regleras, till exempel lön.
- Förhållanden som kan regleras utan att det närmare anges hur det ska regleras och för vilka avtalet har riktlinjer för hur dessa förhållanden kan regleras, till exempel ersättning för kostnader för bostad, flyttning och semesterhemresor.
Om en arbetstagare som får en anställning enligt URA samtidigt har en anställning tills vidare vid anställningsmyndigheten ska arbetstagaren utan särskilt beslut vara ledig från tillsvidareanställningen (2 § URA).
Vid tillämpningen av URA på nationella experter och andra arbetstagare som blir utstationerade genom sekondering sker vissa anpassningar av avtalsvillkoren. Normalt sett regleras exempelvis arbetstid, semester och annan ledighet, lön under sjukfrånvaro samt vissa kostnadsersättningar vid sådan utstationering i regler som beslutats av den institution eller myndighet som arbetstagaren utstationeras till. Att Amla ska anta sådana regler följer av artikel 73.5 i Amla-förordningen.
Särskilt om utstationerade nationella experter
Som framgår av Amla-förordningen kan Amla använda sig utstationerade nationella experter.
Det förekommer att EU:s institutioner och unionsorgan anlitar nationella experter som sakkunniga på särskilda områden. Tjänstgöringsperioden är vanligtvis mellan sex månader och två år. Det stora flertalet nationella experter tjänstgör vid kommissionen.
Under tjänstgöringen som nationell expert är arbetstagaren utlandsstationerad av anställningsmyndigheten i Sverige. Anställningsmyndigheten, arbetstagaren och institutionen eller unionsorganet träffar överenskommelser om att arbetstagaren i sin anställning – ”i tjänsten” – ska arbeta som expert för institutionen eller unionsorganet. Arbetstagaren kvarstår alltså formellt i anställningen hos den svenska anställningsmyndigheten, men ställs till förfogande som nationell expert så att institutionen eller unionsorgan kan använda expertens sakkunskap på ett visst område. Under dessa förhållanden ska ett URA ingås.
Den svenska anställningsmyndigheten betalar lön till arbetstagaren, inklusive sociala avgifter och försäkringar. Institutionen eller unionsorganet betalar normalt sett vissa andra förmåner som exempelvis ska täcka kostnader för bostad och andra levnadskostnader.
Arbetstagaren står under den aktuella institutionens eller unionsorganets arbetsledning och tillsyn. Normalt sett gäller institutionens eller unionsorganets regler om arbetstid, semester, sjukledighet, föräldraledighet och annan ledighet.
Av artikel 73.5 framgår att direktionen ska anta regler för personal från medlemsstaterna som är utstationerade vid Amla, däribland utstationerade nationella experter.
Personal vid svenska myndigheter som utstationeras hos Amla
Företrädare för finansunderrättelseenheter, nationella experter och annan personal vid svenska myndigheter som utstationeras hos Amla kommer formellt sett att kvarstå i anställningen hos anställningsmyndigheten. Tjänstgöringen hos Amla sker således inom ramen för den ordinarie anställningen och personalen blir inte anställd av Amla.
Det är anställningsmyndigheten som betalar arbetstagarens lön under utlandsstationeringen. Arbetstagaren och anställningsmyndig-
heten ska ingå ett URA som reglerar villkoren för utlandsstationeringen, till exempel pensioner och försäkringar. Under utlandsstationeringen kommer arbetstagaren som huvudregel att stå under arbetsledning av Amla. Arbetstagaren kommer också att vara skyldig att följa de regler för utlandsstationerad personal som antas av Amla. I URA ska det framgå vilka regler hos Amla som gäller för arbetstagaren. Eventuella ersättningar som Amla ska stå för kommer sannolikt framgå av de regler som direktionen ska besluta om och ska också framgå av URA.
Sammanfattningsvis gäller således vid utlandsstationering hos Amla de arbetsrättsliga villkor som framgår av URA, de regler om utlandsstationering som Amla beslutar om samt övrig arbetsrättslig lagstiftning (dock inte arbetsmiljölagen, se avsnitt 18.10.3).
18.10.2. Socialförsäkring, folkbokföring och skattskyldighet
För statligt anställda finns vissa särregler i lagstiftningen som gäller under en utlandsstationering.
Enligt inkomstskattelagen (1999:1229) är den som är bosatt i Sverige obegränsat skattskyldig för alla inkomster intjänade i Sverige eller från utlandet (3 kap. 3 och 8 §§). Enligt folkbokföringslagen (1991:481) är den som är har sänts ut av en svensk statlig myndighet för anställning utomlands fortsatt folkbokförd i Sverige under hela utlandsstationeringen (14 §). För statligt anställda som är utlandsstationerade finns vidare vissa särregler i inkomstskattelagen som innebär att det görs undantag från beskattning av vissa kostnadsersättningar (11 kap. 21 §).
Statligt anställda som stationeras utomlands omfattas i regel av svensk socialförsäkring under hela utlandsstationeringen. Enligt socialförsäkringsbalken ska den som sänts ut till ett annat land av en statlig arbetsgivare för arbete för arbetsgivarens räkning anses vara bosatt i Sverige under hela utsändningstiden om han eller hon tidigare någon gång varit bosatt i Sverige (5 kap. 4 § och 6 kap. 4 § tredje stycket).
Bestämmelser om vilket lands lag om socialförsäkring som gäller för arbetstagare som sänts utomlands för tjänstgöring finns även i EU-rätten. Av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen framgår att en offentligt anställd omfattas av lagstift-
ningen i den medlemsstat till vilken den förvaltning som sysselsätter denne hör (artikel 11.3b). Vidare framgår att en person som arbetar som anställd i en medlemsstat hos en arbetsgivare som normalt bedriver sin verksamhet i den medlemsstaten ska, när arbetsgivaren sänder ut personen för att för arbetsgivarens räkning utföra ett arbete i en annan medlemsstat, fortsätta att omfattas av lagstiftningen i den förstnämnda medlemsstaten, under förutsättning att detta arbete inte förväntas vara längre än 24 månader och att personen inte sänds ut för att ersätta någon annan utsänd person (artikel 12). Sammanfattningsvis innebär detta att anställda vid svenska myndigheter som utstationeras hos Amla omfattas av svensk socialförsäkring.
Även lagen (1982:80) om anställningsskydd innehåller vissa bestämmelser som gäller om en arbetstagare utstationeras utomlands. Om en arbetstagare sänds utomlands för att arbeta längre än fyra på varandra följande veckor, ska arbetsgivare lämna viss skriftlig information till en arbetstagare före avresan (6 d §).
18.10.3. Arbetsrättslig och arbetsmiljörättslig lagstiftning
Utredningens bedömning: Det bör inte införas någon arbets-
rättslig reglering eller några bestämmelser om arbetsmiljöansvar för svensk personal som tjänstgör vid Amla.
Arbetsrätt
För svensk personal som är utstationerad hos Amla kommer URA gälla i stället för de svenska villkorsavtalen. URA kommer således att innehålla de arbetsrättsliga villkoren. På vissa områden kommer Amla besluta om arbetsrättsliga regler som ska gälla för utstationerad personal (artikel 73.5). Dessa områden kommer då inte att regleras i URA. Några sådana regler har ännu inte antagits eftersom Amla ännu inte har inlett sin verksamhet.
Det kan inte uteslutas att vissa av Amlas regler inte kommer att stämma överens med svensk arbetsrättslig reglering, till exempel vad gäller rätt till föräldraledighet och antalet semesterdagar. Sverige har trots detta inte några möjligheter att besluta om andra arbetsrättsliga villkor under utstationeringen än de som följer av direktionens be-
slut.56 De myndigheter vars personal ska tjänstgöra enligt Amla-förordningen har dock möjlighet att i URA reglera att tjänstemännen exempelvis har rätt till ytterligare semesterdagar att nyttja i tiden efter utstationeringen. Så kan exempelvis ske om antalet semesterdagar understiger minsta antalet semesterdagar enligt svensk lag.
Vad gäller utstationerad personal finns således EU-rättslig reglering som styr arbetsvillkoren. Det finns därför inte förutsättningar för att anta kompletterande nationella regler. För annan svensk personal som deltar i Amlas verksamhet utan att vara utlandsstationerade gäller som utgångspunkt svenska arbetsrättsliga regler och av den anledningen behövs inte någon kompletterande reglering för den personalen. Mot denna bakgrund anser utredningen att det inte krävs någon kompletterande arbetsrättslig reglering för att svensk personal ska kunna tjänstgöra vid Amla enligt Amla-förordningen.
Arbetsmiljö
Grunden för arbetsmiljöarbetet i Sverige är bestämmelserna i arbetsmiljölagen (1977:1160). I förarbetena till denna lag sägs att lagen i princip inte är tillämplig utanför landets gränser.57 Arbetsmiljöverkets tillsyn avser endast verksamhet som bedrivs i Sverige.
Amla-förordningen innehåller inte några bestämmelser om arbetsmiljö. Regeringen har i ett tidigare lagstiftningsärende konstaterat att det får anses rimligt att svenska myndigheter tar ett visst ansvar för svenska tjänstemäns arbetsmiljö utomlands även om arbetsmiljölagen i princip inte är tillämplig.58 Utredningen gör samma bedömning. Därtill hör att svenska myndigheter skulle ha begränsade möjligheter att fullgöra ett eventuellt arbetsmiljöansvar eftersom de i stor utsträckning kommer att sakna rådighet över de omständigheter som gäller utomlands.59
Mot denna bakgrund bedömer utredningen att det inte finns skäl att införa en särskild reglering för arbetsmiljöfrågor som omfattar svenska arbetstagare som tjänstgör vid Amla. Utredningen understryker i sammanhanget vikten av att anställningsmyndigheten och arbetstagaren har en god kommunikation under den tid som utlands-
56 Jfr prop. 2021/22:227 s. 28. 57Prop. 1976/77:149 s. 213 ff. 58Prop. 2021/22:227 s. 29. 59 Jfr prop. 2021/22:227 s. 29.
stationeringen pågår. Arbetstagaren har då möjlighet att lyfta eventuella arbetsmiljöproblem till arbetsgivaren som i sin tur kan föra en dialog med Amla.
18.10.4. Anställda vid svenska myndigheter kan delta i Amlas verksamhet utan att vara utstationerade
Amla har möjlighet att använda svenska myndigheters anställda i sin verksamhet på annat sätt än genom utlandsstationering. Exempelvis kan anställda vid Finansinspektionen utses till medlemmar i gemensamma tillsynsgrupper och, när det gäller uppgifterna i en sådan grupp, stå under Amlas arbetsledning (artikel 15.2). Anställda vid Finansinspektionen kan också behöva bistå Amla vid platsundersökningar i Sverige och får då vissa befogenheter som Amlas personal har (artikel 18.4). Anställda vid svenska myndigheter kan även delta i Amlas verksamhet på andra sätt, exempelvis vid bedömningar av finansiella tillsynsorgans verksamheter, inbördes utvärderingar av icke-finansiella tillsynsmyndigheters verksamheter och vid ömsesidigt bistånd (se avsnitten 18.6.1, 18.7.1, 18.8, och 18.9).
Dessa uppgifter kommer anställda vid svenska myndigheter att utföra inom ramen för sin ordinarie anställning. De regler som Amla ska anta för utstationerad personal gäller inte för anställda vid svenska myndigheter som deltar i samarbeten enligt Amla-förordningen utan att vara utstationerade. För dessa anställda gäller svenska arbetsrättsliga regler. Däremot kan sådan personal komma att omfattas av krav på tystnadsplikt som Amla beslutar om (artikel 75.2).
18.10.5. Företrädare för svenska myndigheter i Amlas styrelse
Utredningens bedömning: Amla-förordningens bestämmelser
om hur företrädare för svenska myndigheter ska utses till Amlas styrelse kräver inga lagstiftningsåtgärder.
Amlas styrelse kan ha två olika sammansättningar: en för tillsyn och en för finansunderrättelseenheter (artikel 46.1).
Styrelsen i sammansättning för finansunderrättelseenheter
Styrelsen i sammansättning för finansunderrättelseenheter ska bestå av Amlas ordförande, cheferna för nationella finansunderrättelseenheter och en företrädare för kommissionen (artikel 46.3). Amlas ordförande och cheferna för finansunderrättelseenheterna har, till skillnad från företrädaren för kommissionen, rösträtt. Varje finansunderrättelseenhet ska utse en ställföreträdare som ska kunna ersätta chefen för finansunderrättelseenheten om denne inte kan delta. Detta kan inte tolkas på annat sätt än att det är chefen för finansunderrättelseenheten som ska utse sin ställföreträdare.
För svensk del bör bestämmelserna innebära att chefen för Finanspolisen (Finanspolissektionen vid Polismyndigheten) ska ingå i Amlas styrelse i sammansättning för finansunderrättelseenheter.
Det följer direkt att förordningen att chefen för Finanspolisen ska vara ledamot i Amlas styrelse i sammansättning för finansunderrättelseenheter och att denne också ska utse en ställföreträdare. Det krävs således ingen kompletterande reglering för att uppfylla förordningens krav i denna del.
Styrelsen i sammansättning för tillsyn
Styrelsen i sammansättning för tillsyn ska bestå av Amlas ordförande, cheferna för tillsynsmyndigheterna i varje medlemsstat och en företrädare för kommissionen (artikel 46.2 första stycket). På samma sätt som gäller för styrelsen i sammansättning för finansunderrättelseenheter ska Amlas ordförande och cheferna för tillsynsmyndigheterna ha rösträtt, men inte kommissionens företrädare.
Cheferna för tillsynsmyndigheterna i varje medlemsstat ska ha en gemensam röst och ska därför komma överens om en gemensam företrädare för varje sammanträde eller omröstningsförfarande (artikel 46.2 andra stycket). Myndigheterna kan också komma överens om en permanent gemensam företrädare. Om de frågor som ska diskuteras i styrelsen i sammansättning för tillsyn berör flera myndigheters behörighetsområden kan den tillfälliga eller permanenta före-
trädaren åtföljas av en företrädare utan rösträtt från högst två andra myndigheter. En myndighetschef som utsetts till tillfällig eller permanent röstberättigad ledamot ska utse en ställföreträdare från den egna myndigheten som kan ersätta ledamoten om denne inte kan delta.
Detta innebär att myndighetscheferna för de svenska myndigheter som utövar tillsyn över verksamhetsutövare – Fastighetsmäklarinspektionen, Finansinspektionen, Revisorsinspektionen, Spelinspektionen samt länsstyrelserna i Stockholms, Västra Götalands och Skåne län – ska komma överens om vilken myndighetschef som ska vara ledamot i Amlas styrelse i sammansättning för tillsyn, antingen inför varje styrelsemöte eller omröstningsförfarande, eller som permanent ledamot. Eftersom Amla-förordningen anger att myndighetscheferna ska komma överens om en gemensam företrädare finns det inte utrymme att i svensk rätt införa bestämmelser om vilken svensk myndighetschef som ska vara ledamot i Amlas styrelse eller hur ledamoten ska utses.
Amlas uppgifter på tillsynsområdet rör till största del finansmarknadsområdet. Om en permanent ledamot utses är det således naturligt att valet faller på Finansinspektionens myndighetschef. Om det inte utses någon permanent företrädare bör valet av företrädare styras av de frågor och sakområden som ska behandlas på sammanträdet i fråga. I de flesta fall kommer det troligtvis röra Finansinspektionens sakområde. Om frågorna rör någon annan tillsynsmyndighets sakområde bör i stället chefen för den myndigheten utses till företrädare. Om de frågor som ska behandlas rör flera myndigheters sakområden bör den myndighet vars sakområde berörs mest utses till företrädare och åtföljas av en eller två företrädare utan rösträtt från de andra myndigheter som berörs, vilket Amla-förordningen tillåter.
Betänkande av 2022 års penningtvättsutredning
Stockholm 2024
Ett nytt regelverk mot penningtvätt och finansiering av terrorism
Volym 2
SOU och Ds finns på regeringen.se under Rättsliga dokument.
Svara på remiss – hur och varför Statsrådsberedningen, SB PM 2021:1.
Information för dem som ska svara på remiss finns tillgänglig på regeringen.se/remisser.
Layout: Kommittéservice, Regeringskansliet Omslag: Elanders Sverige AB Tryck och remisshantering: Elanders Sverige AB, Stockholm 2024
ISBN 978-91-525-0995-1 (tryck) ISBN 978-91-525-0996-8 (pdf) ISSN 0375-250X
19. Reglering som inte styrs av EU-rätten
19.1. Inledning
Penningtvättslagen innehåller bestämmelser som inte följer av Sveriges skyldigheter att genomföra EU-direktiv. Det är svenska regler som har införts för att ytterligare förbättra möjligheterna att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism i Sverige. Flera av dessa regleringar behandlas i andra avsnitt i betänkandet eftersom de har anknytning till bestämmelser i sjätte penningtvättsdirektivet. Det gäller skyldigheten för insamlingsrörelser att lämna uppgifter (avsnitt 6.7.8), skyldigheten för andra myndigheter än tillsynsmyndigheter att anmäla misstänkt penningtvätt eller terrorismfinansiering (avsnitt 15.6), repressalieförbudet (avsnitt 16.6.2), vissa bemyndiganden (avsnitt 17.7) samt tystnadsplikt och besked om behandling av personuppgifter (avsnitt 17.8).
I detta kapitel behandlar utredningen de övriga svenska regler som inte styrs av EU-rätten och överväger behovet av om dessa ska föras över till den nya penningtvättslagen.
19.2. Uppgiftsskyldigheten till Finanspolisen och Säkerhetspolisen
Utredningens förslag: Clearingbolag, tillhandahållare av finan-
siell infrastruktur som avser omedelbara betalningar och insamlingsrörelser ska även fortsättningsvis vara skyldiga att lämna uppgifter till Finanspolisen.
Verksamhetsutövare, clearingbolag, tillhandahållare av finansiell infrastruktur som avser omedelbara betalningar och insamlings-
rörelser ska alltjämt vara skyldiga att lämna uppgifter till Säkerhetspolisen.
Bemyndigandena i penningtvättslagen för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om hur verksamhetsutövare dels ska rapportera misstanke om penningtvätt och finansiering av terrorism till Säkerhetspolisen, dels ska lämna uppgifter som Säkerhetspolisen begär med stöd av frågerätten ska föras över till den nya penningtvättslagen. Motsvarande bemyndigande i penningtvättslagen för rapportering och uppgiftslämnande från clearingbolag, tillhandahållare av finansiell infrastruktur som avser omedelbara betalningar och insamlingsrörelser till Finanspolisen och Säkerhetspolisen ska också föras över till den nya penningtvättslagen.
Av såväl fjärde penningtvättsdirektivet (artikel 33.1) som penningtvättsförordningen (artikel 50.1) framgår att verksamhetsutövarna har en skyldighet att lämna all nödvändig information som finansunderrättelseenheten begär. Bestämmelsen i fjärde penningtvättsdirektivet genomförs i svensk rätt genom 4 kap. 6 § penningtvättslagen. Den innebär att verksamhetsutövare, clearingbolag (exempelvis Bankgirocentralen), tillhandahållare av finansiell infrastruktur som avser omedelbara betalningar (exempelvis Swish) och insamlingsrörelser har en skyldighet att lämna uppgifter till Finanspolisen och Säkerhetspolisen.
Genom att föreskriva att den så kallade frågerätten ska innefatta även Säkerhetspolisen och att den kan utövas mot clearingbolag, tillhandahållare av finansiell infrastruktur som avser omedelbara betalningar och insamlingsrörelser går svensk rätt utöver vad fjärde penningtvättsdirektivet kräver. Bestämmelsen innebär att ovan redovisade aktörer är skyldiga att besvara frågor från Finanspolisen eller Säkerhetspolisen, även om vederbörande inte själv har rapporterat ett misstänkt förhållande. Finanspolisen och Säkerhetspolisen har med andra ord en befogenhet att ställa frågor som är föranledda av misstankar som kommer från annat håll än från de uppgiftsskyldiga.
I penningtvättsförordningen regleras uppgiftsskyldigheten till Finanspolisen (artikel 50.1a). Uppgiftsskyldigheten enligt förordningen omfattar bara verksamhetsutövare, vilket clearingbolag, tillhandahållare av finansiell infrastruktur som avser omedelbara betalningar och insamlingsrörelser inte är. Utredningen bedömer att det är förenligt
med penningtvättsförordningen att utvidga uppgiftsskyldigheten även till andra än verksamhetsutövare. Utredningen har i avsnitt 6.7.8 redogjort för behovet av kontroll av insamlingsrörelser och förekomsten av i risker för finansiering av terrorism inom rörelserna. Det är därför angeläget att dessa är skyldiga att lämna uppgifter till Finanspolisen. Clearingbolag och tillhandahållare av finansiell infrastruktur som avser omedelbara betalningar är tjänster som genomför transaktioner mellan kreditinstitut. I det tidigare lagstiftningsärendet bedömde regeringen att det skulle underlätta och påskynda Finanspolisens och Säkerhetspolisens arbete i utredningar om penningtvätt och finansiering av terrorism om clearingbolag och tillhandahållare av finansiell infrastruktur som avser omedelbara betalningar var skyldiga att lämna uppgifter.
1
Utredningen delar den uppfattningen. I utredningar gällande
penningtvätt och finansiering av terrorism är tidsaspekten ofta av stor betydelse.
Utredningen föreslår därför sammanfattningsvis att clearingbolag, tillhandahållare av finansiell infrastruktur som avser omedelbara betalningar och insamlingsrörelser även fortsättningsvis ska vara skyldiga att lämna uppgifter till Finanspolisen. En bestämmelse med den innebörden ska föras in i den nya penningtvättslagen.
Beträffande uppgiftsskyldigheten till Säkerhetspolisen gör utredningen följande överväganden. Till Säkerhetspolisens uppgifter hör att förebygga, förhindra och upptäcka viss brottslig verksamhet, inbegripet brott mot terroristbrottslagen (2022:666). Sekretess hindrar inte att uppgift om en enskild lämnas mellan Polismyndigheten och Säkerhetspolisen, om den mottagande myndigheten behöver uppgiften i sin brottsbekämpande verksamhet (35 kap. 10 a § OSL). Om Säkerhetspolisen inte skulle ha egen frågerätt skulle Säkerhetspolisen behöva begära de uppgifter från verksamhetsutövare som behövs för att utreda finansiering av terrorism genom Finanspolisen. Vissa uppgifter kan vara känsliga i Säkerhetspolisens verksamhet. En sådan ordning skulle kunna leda till att Säkerhetspolisen underlåter att begära uppgifter. Av dessa skäl bedömde regeringen att uppgiftsskyldigheten skulle gälla även i förhållande till Säkerhetspolisen.
2
Regeringen för-
utsatte även att Finanspolisen så långt som möjligt hålls informerad av Säkerhetspolisen så att Finanspolissektionen kan fullgöra sina skyldigheter enligt direktivet, till exempel att genomföra analyser av risker
1Prop. 2021/22:251 s. 91. 2Prop. 2018/19:150 s. 51–52.
för finansiering av terrorism.
3
Utredningen delar regeringens uppfatt-
ning och bedömer att skälen för att låta uppgiftsskyldigheten även omfatta Säkerhetspolisen alltjämt är starka. Utredningen bedömer också att en sådan ordning är förenlig med EU-rätten.
Utredningen föreslår därför att det i den nya penningtvättslagen införs en bestämmelse om uppgiftsskyldighet till Säkerhetspolisen med samma innehåll som den nuvarande bestämmelsen i penningtvättslagen.
Polismyndigheten har med stöd av bemyndiganden i 8 kap. 1 § 12 och 13 penningtvättslagen utfärdat föreskrifter om formerna för verksamhetsutövares rapportering och uppgiftslämnande till Finanspolisen. Detta berörs närmare i avsnitt 17.7. Bemyndigandet avser också sådan rapportering och uppgiftslämnande från clearingbolag, tillhandahållare av finansiell infrastruktur som avser omedelbara betalningar och insamlingsrörelser till Finanspolisen och Säkerhetspolisen samt verksamhetsutövares rapportering och uppgiftslämnande till Säkerhetspolisen. Det finns fortsatt ett behov av sådana föreskrifter. Penningtvättslagens bemyndiganden ska därför föras över till den nya penningtvättslagen.
19.2.1. Tystnadsplikt
Utredningens förslag: Uppgiftslämnandet till Finanspolisen och
Säkerhetspolisen ska även fortsättningsvis omfattas av tystnadsplikt. Tystnadsplikten ska också gälla för insamlingsrörelser.
Det är viktigt att det förblir hemligt att Finanspolisen och Säkerhetspolisen har begärt uppgifter om en viss person eller företeelse och att sådana uppgifter har lämnats. Tystnadsplikten för sådana uppgifter som lämnas av verksamhetsutövare regleras i dag i 4 kap. 9 § penningtvättslagen. För clearingbolag och tillhandahållare av finansiell infrastruktur som avser omedelbara betalningar finns regleringen i 4 kap. 9 a § penningtvättslagen. Bestämmelserna innebär att det inte obehörigen får röjas att uppgifter har lämnats till Säkerhetspolisen. Som obehörigt röjande anses inte exempelvis att lämna uppgifter till brottsbekämpande myndigheter eller tillsynsmyndigheter enligt penningtvättslagen. I 4 kap. 9 § penningtvättslagen anges ytterligare situationer som då ett röjande inte är obehörigt. Uppgiftslämnande till Finans-
polisen för verksamhetsutövare kommer att regleras i artikel 54 i penningtvättsförordningen. I den artikeln anges i vilka situationer ett röjande av uppgifter är tillåtet. Samma regler bör gälla för verksamhetsutövare som lämnar uppgifter till Säkerhetspolisen. För de aktörer som inte är verksamhetsutövare, men som är skyldiga att lämna uppgifter, bör en bestämmelse motsvarande 4 kap. 9 a § penningtvättslagen gälla. Detta omfattar även upplysningsbestämmelsen i 4 kap. 9 a § andra stycket penningtvättslagen som anger att straffrättsliga bestämmelser vid brott mot tystnadsplikten finns i brottsbalken. Sammanfattningsvis bedömer utredningen att de aktörer som är skyldiga att lämna uppgifter till Finanspolisen och Säkerhetspolisen bör omfattas av en tystnadsplikt. Detta bör också gälla för insamlingsrörelser, som tidigare inte omfattats av tystnadsplikten.
Utredningen föreslår således därför att en motsvarande reglering till artikel 54 i penningtvättsförordningen införs i den nya penningtvättslagen gällande verksamhetsutövares uppgiftslämnande till Säkerhetspolisen. Det ska också i samma lag införas en bestämmelse, i likhet med nuvarande reglering, som innebär att uppgiftslämnande till Finanspolisen och Säkerhetspolisen från de aktörer som inte är verksamhetsutövare ska omfattas av tystnadsplikt samt en upplysning om att straffrättsliga bestämmelser vid överträdelser finns i brottsbalken.
19.2.2. Behandling av personuppgifter
Utredningens förslag: Uppgifter om att personuppgifter behand-
las vid uppgiftslämnandet till Finanspolisen och Säkerhetspolisen ska också framöver omfattas av tystnadsplikt.
Besked om att personuppgifter behandlas får inte lämnas ut till den registrerade. Penningtvättslagens bestämmelse om att clearingbolag och tillhandahållare av finansiell infrastruktur som avser omedelbara betalningar inte ska lämna information till den registrerade om att personuppgifter behandlas ska föras över till den nya penningtvättslagen.
EU:s dataskyddsförordning är tillämplig på den personuppgiftsbehandling som sker hos de aktörer som är uppgiftsskyldiga. Att lämna uppgifter i enlighet med uppgiftsskyldigheten innebär att en rättslig förpliktelse fullgörs i den mening som avses i dataskyddsförordningen
och även att en uppgift av allmänt intresse utförs (artikel 6.1 c och e i dataskyddsförordningen). Uppgiftsskyldigheten gäller alla uppgifter som Finanspolisen och Säkerhetspolisen behöver i en utredning om penningtvätt och finansiering av terrorism. Det kan handla om olika slags personuppgifter, t.ex. namn, personnummer, mellan vilka konton transaktioner genomförts och liknande uppgifter. Det kan inte uteslutas att det kommer att finnas behov av att behandla känsliga personuppgifter, exempelvis uppgifter om en betalning som avser medlemsavgift till en fackförening (artikel 9.1 i dataskyddsförordningen) eller personuppgifter som rör lagöverträdelser (artikel 10 i dataskyddsförordningen).
Uppgifter om lagöverträdelser får behandlas om det är nödvändigt för att fullgöra en rättslig förpliktelse enligt lag (5 § 2 förordningen [2018:219] med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning). Även känsliga personuppgifter får behandlas om det är nödvändigt med hänsyn till ett viktigt allmänt intresse som sker på grundval av EU-rätten eller medlemsstaternas nationella rätt, vilken ska stå i proportion till det eftersträvade syftet, vara förenligt med det väsentliga innehållet i rätten till dataskydd och innehålla bestämmelser om lämpliga och särskilda åtgärder för att säkerställa den registrerades grundläggande rättigheter och intressen (artikel 9.2 g i dataskyddsförordningen). Att motverka penningtvätt och finansiering av terrorism är ett sådant intresse. De uppgifter som lämnas ut kommer att användas av Finanspolisen och Säkerhetspolisen och omfattas av sekretess i myndighetens verksamhet. Som framgått tidigare föreslås också att det förhållandet att en uppgift har lämnats till Finanspolisen och Säkerhetspolisen ska omfattas av tystnadsplikt.
Regeringen har i ett tidigare lagstiftningsärende bedömt att den svenska regleringen är förenlig med dataskyddsförordningen.
4
Utred-
ningen delar den bedömningen. Utredningens förslag innebär inte några förändringar ur ett personuppgiftsmässigt perspektiv. Utredningen bedömer därför att förslaget är förenligt med dataskyddsförordningen.
Att personuppgifter behandlas med anledning av uppgiftslämnande enligt 4 kap. 6 § penningtvättslagen omfattas enligt nuvarande reglering av tystnadsplikt (5 kap.11 och 13 §§penningtvättslagen). Så bör gälla även i fortsättningen. Penningtvättsförordningen reglerar inte särskilt tystnadsplikten vid behandling av personuppgifter. Utredningen
bedömer att nuvarande reglering är förenlig med penningtvättsförordningen. Utredningen föreslår därför att motsvarande bestämmelser införs i den nya penningtvättslagen.
För att Finanspolisens och Säkerhetspolisens arbete inte ska motverkas har det ansetts viktigt att besked om att personuppgifter behandlas enligt 4 kap. 6 § penningtvättslagen inte lämnas ut till den registrerade (5 kap. 7 § penningtvättslagen). Utredningen har i avsnitt 17.8 föreslagit att en motsvarighet till 5 kap. 7 § penningtvättslagen, med hänvisningar till bestämmelser i penningtvättsförordningen, ska införas för Finanspolisen i den nya penningtvättslagen. För närmare överväganden kring bestämmelsens förenlighet med penningtvättsförordningen och dataskyddsförordningen, se avsnitt 17.8. Det bör gälla även i förhållande till Säkerhetspolisen. Utredningen föreslår därför att det ska framgå av bestämmelsen.
Utredningen föreslår också att motsvarande reglering ska gälla även för clearingbolag och tillhandahållare av finansiell infrastruktur som avser omedelbara betalningar, vilket i dag framgår av 5 kap. 12 § penningtvättslagen. Den bestämmelsen ska därför föras över till den nya penningtvättslagen.
19.3. Samverkan enligt penningtvättslagen
19.3.1. Nuvarande reglering
Reglerna om samverkan enligt penningtvättslagen syftar till att underlätta informationsutbyte mellan myndigheter och verksamhetsutövare. Reglerna innebär å ena sidan att en eller flera myndigheter eller å andra sidan att myndigheter och verksamhetsutövare får möjlighet att samverka om en avgränsad företeelse i syfte att bekämpa penningtvätt eller finansiering av terrorism. Det kan till exempel handla om att utbyta uppgifter om ett visst kriminellt nätverk eller terroriströrelse eller om att motverka allvarligare former av penningtvätt inom en viss bransch. Inom ramen för samverkan ska uppgifter som huvudregel kunna delas med övriga deltagare i samverkan utan hinder av sekretess eller annan tystnadsplikt. Samverkan bygger på frivillighet och det är upp till varje deltagare att besluta om den vill delta i en planerad samverkan och en samverkan bör förutsätta att samtliga deltagare har godkänt varandras medverkan. Bestämmelserna om samverkan finns i 4 a kap. penningtvättslagen.
Samverkan får ske för att förebygga, förhindra eller upptäcka penningtvätt och finansiering av terrorism. I samverkan får brottsbekämpande myndigheter, Finansinspektionen och kreditinstitut eller brottsbekämpande myndigheter och tillsynsmyndigheter delta (4 a kap. 1 §). Med brottsbekämpande myndigheter avses Ekobrottsmyndigheten, Polismyndigheten, Skatteverket, Säkerhetspolisen, Tullverket och Åklagarmyndigheten. Med tillsynsmyndigheter menas de myndigheter som utövar tillsyn enligt penningtvättslagen. Samverkan får ske endast för att förebygga, förhindra eller upptäcka sådan penningtvätt och finansiering av terrorism som till sin karaktär, komplexitet eller omfattning är allvarlig. Samverkan ska anordnas så att den inte blir mer långtgående än vad som behövs med hänsyn till ändamålet för samverkan och så att det avsedda resultatet står i rimligt förhållande till de olägenheter som kan antas uppstå för enskilda som berörs av samverkan (4 a kap. 2 § penningtvättslagen).
Utgångspunkten är att den som deltar i samverkan trots sekretess eller tystnadsplikt ska lämna en uppgift till en annan deltagare om det behövs för mottagarens deltagande i samverkan (4 a kap. 3 § penningtvättslagen). En uppgift ska dock inte lämnas om det finns en bestämmelse om sekretess eller tystnadsplikt som är tillämplig på uppgiften och övervägande skäl talar för att det intresse som sekretessen eller tystnadsplikten ska skydda har företräde framför intresset av att uppgiften lämnas ut. För myndigheternas del kan det röra sig om uppgifter som röjer vissa metoder och arbetssätt eller uppgifter från tredje part i den brottsbekämpande verksamheten. Kreditinstitut kan till exempel ha skäl att inte lämna ut uppgifter som omfattas av lagen (2018:558) om företagshemligheter. Generellt gäller att ett kreditinstitut som lämnar ut känsliga uppgifter i regel kan räkna med att de omfattas av sekretess hos myndigheten. En uppgift ska heller inte lämnas i den utsträckning uppgiftslämnandet skulle strida mot den i lag reglerade tystnadsplikten för advokater.
Beslut om samverkan fattas av den myndighet eller de myndigheter som deltar i samverkan. Ett beslut får omfatta kreditinstitut som samtycker till det. Ett beslut om samverkan ska vara skriftligt och ange föremålet för samverkan, vilka som deltar i samverkan, och den tid som samverkan ska gälla (4 a kap. 4 § penningtvättslagen). Ett kreditinstitut eller den som är verksam hos institutet får inte för en kund eller utomstående obehörigen röja ett beslut om samverkan eller en uppgift som tagits emot i samverkan (4 a kap. 5 § penningtvättslagen).
Därutöver finns vissa bestämmelser som rör tystnadsplikt och behandling av personuppgifter i samverkan (4 kap. 9 §, 5 kap.5 och 6 §§penningtvättslagen).
19.3.2. Samverkan enligt den nya penningtvättslagen
Utredningens förslag: Det ska införas bestämmelser om samver-
kan mellan tillsynsmyndigheter och brottsbekämpande myndigheter.
Utredningens bedömning: Penningtvättsförordningen ger inte
utrymme för nationella bestämmelser om samverkan som involverar verksamhetsutövare. Penningtvättslagens nuvarande bestämmelser om samverkan bör därför inte föras över till den nya penningtvättslagen.
Av artikel 55.7 i penningtvättsförordningen framgår att medlemsstaterna får ha nationella regler som möjliggör samarbete och utbyte av information som omfattas av tystnadsplikt eller sekretess mellan verksamhetsutövare och myndigheter inom ramen för ett avgränsat samarbete, likt det som samverkanbestämmelserna i svensk rätt omfattar. I artikel 55.7 anges närmare under vilka förutsättningar sådant samarbete och informationsutbyte får ske. I artikel 54.3a finns ytterligare reglering av informationsdelningen. Dessa artiklar skulle medföra en möjlighet att behålla samverkansbestämmelserna och att utvidga bestämmelsernas tillämpningsområde.
Det står numera klart att dessa bestämmelser, som i likhet med övriga redovisade artiklar i utredningen härrör från ministerrådets förhandlingsmandat, inte finns i den slutgiltiga versionen av penningtvättsförordningen. Av den penningtvättsförordning som antagits framgår att det inte finns möjlighet till införande av nationella bestämmelser i fråga om samverkan mellan verksamhetsutövare och myndigheter. Eftersom samverkan som involverar verksamhetsutövare regleras i penningtvättsförordningen får nationell reglering i strid med denna inte ske. Utredningen har som arbetsmetod, eftersom lagstiftningspaketet inte var färdigförhandlat inom EU, genomgående utgått från ministerrådets förhandlingsmandat (se avsnitt 2.2). Mot bakgrund av innehållet i den antagna penningtvättsförordningen som
innebär att det inte kommer finnas förutsättningar för nationella bestämmelser i denna del har utredningen valt att göra ett avsteg från den generella arbetsmetoden. Det finns inte anledning att lämna förslag där ett genomförande är uteslutet. Utredningen utgår i stället ifrån den slutgiltiga penningtvättsförordningen. Detta leder till slutsatsen att det saknas förutsättningar att behålla den nuvarande svenska regleringen om samverkan. Bestämmelserna bör därför inte föras över till den nya penningtvättslagen.
Det finns emellertid inga hinder mot att reglera en samverkan mellan brottsbekämpande myndigheter och tillsynsmyndigheter i svensk rätt. Samverkan är en effektiv konstruktion eftersom den bryter sekretessen mellan myndigheterna. En fortsatt samverkan som involverar brottsbekämpande myndigheter och tillsynsmyndigheter skulle vara ett bra verktyg för att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism. Utredningen föreslår därför att det i den nya penningtvättslagen införs bestämmelser om samverkan mellan dessa myndigheter med de nuvarande bestämmelserna om samverkan som förebild.
19.4. Samkörning av register
Utredningens förslag: En verksamhetsutövares register med upp-
gifter om misstänkt penningtvätt eller finansiering av terrorism får inte samköras med motsvarande register hos någon annan.
Förbudet gäller inte samkörning av register som sker mellan verksamhetsutövare som ingår i samma koncern, och med ett dotterföretag eller en filial till en verksamhetsutövare som är etablerad i ett land utanför EES, om dotterföretaget eller filialen uppfyller kraven i artikel 54.3 i penningtvättsförordningen.
Enligt 5 kap. 8 § penningtvättslagen får en verksamhetsutövares register med uppgifter om misstänkt penningtvätt eller finansiering av terrorism inte samköras med motsvarande register hos någon annan. Undantag gäller för samkörning av register mellan verksamhetsutövare som är banker eller finansiella institut och som ingår i samma koncern samt samkörning av register med filial (5 kap. 9 § penningtvättslagen). I ett tidigare lagstiftningsärende bedömdes ett sådant undantag nödvändigt för att uppfylla fjärde penningtvättsdirektivets
krav på ett effektivt informationsutbyte inom koncerner (artiklarna 39, 45.1 och 45.8).
Regleringen om samkörningsförbud är en svensk reglering som inte har någon motsvarighet i EU-rätten. På ett generellt plan går utvecklingen mot en ökad informationsdelning, vilket inte ett samkörningsförbud innebär. Enligt kommittédirektiven ska utredningen dock sträva efter att slå vakt om nuvarande svenska regleringar, varför utredningen har det som utgångspunkt för den fortsatta framställningen. Frågan är om denna reglering är förenlig med penningtvättsförordningen.
Penningtvättsförordningen innehåller, i likhet med fjärde penningtvättsdirektivet, inte något krav på att möjliggöra samkörning av register. Det finns som utgångspunkt därför inget hinder mot att behålla bestämmelserna om samkörningsförbud. Däremot får ett samkörningsförbud inte hindra det informationsutbyte som föreskrivs i penningtvättsförordningen (artiklarna 13.1, 13.2 och 54.3).
I artikel 54.3 i penningtvättsförordningen framgår att verksamhetsutövare inom samma koncern, utan hinder av bestämmelserna om tystnadsplikt, får dela vissa uppgifter med varandra eller med dotterföretag eller filialer etablerade i tredjeland. En förutsättning för att delning av information ska kunna ske med dotterföretag eller filialer som är etablerade i ett tredjeland är att dessa följer riktlinjerna och förfarandena för koncerner i enlighet med artikel 13 i förordningen och att riktlinjerna och förfarandena i sin tur uppfyller kraven i penningtvättsförordningen. De uppgifter som ska kunna delas avser att en kund har eller ska rapporteras för misstänkt penningtvätt eller finansiering av terrorism eller att en analys avseende penningtvätt eller finansiering av terrorism pågår eller kan komma att utföras. Det rör sig således om sådana uppgifter som kan förekomma i de register som omfattas av samkörningsförbudet.
I artikel 13.1 i förordningen anges att det ska finnas riktlinjer, förfaranden och kontroller för bland annat ett effektivt informationsutbyte inom koncerner för att bekämpa penningtvätt eller finansiering av terrorism. Dessa riktlinjer, förfaranden och kontroller ska enligt artikel 13.2 innehålla krav på verksamhetsutövaren att dela information inom koncernen när det behövs för kundkännedom och hanteringen av risker för penningtvätt och finansiering av terrorism. Kraven i penningtvättsförordningen är i detta avseende mer preciserade än motsvarande krav i fjärde penningtvättsdirektivet.
Detta innebär att de undantag från samkörningsförbudet som följer av nuvarande reglering kan behållas under förutsättning att de anpassas efter bestämmelserna om informationsutbyte inom koncerner i penningtvättförordningen. Exempelvis behöver undantagen utvidgas till att gälla även för andra verksamhetsutövare än kreditinstitut och finansiella institut.
Bestämmelser med den innebörden bör införas i den nya penningtvättslagen. Med en sådan ordning anser utredningen att samkörningsförbudet är förenligt med penningtvättsförordningen och möjliggör ett effektivt informationsutbyte, samtidigt som skyddet för den personliga integriteten upprätthålls.
Enligt artikel enligt 55.5 i penningtvättsförordningen får verksamhetsutövare, utan hinder av tystnadsplikten i artikel 54, även dela personuppgifter som samlats in för att utföra kundkännedomsåtgärder med andra verksamhetsutövare i den utsträckning ett sådant informationsutbyte är nödvändigt och proportionerligt i syfte att förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism.
Inte heller när det gäller detta informationsutbyte ställs det i förordningen upp något krav på att det ska vara möjligt med samkörning av register. Ett sådant förbud står därför inte i strid med penningtvättsförordningen. En skillnad mot bestämmelserna om informationsutbyte inom koncerner är att verksamhetsutövare inte är skyldiga att dela information enligt artikel 55.5. Det är endast en möjlighet. Med hänsyn till skyddet för den personliga integriteten finns det enligt utredningens uppfattning därför inte skäl att undanta informationsutbyte enligt artikel 55.5 från samkörningsförbudet.
20. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
20.1. Ikraftträdande
20.1.1. Penningtvättsförordningen
Utredningens bedömning: Det behövs inte några bestämmelser
om ikraftträdande av penningtvättsförordningen.
Enligt artikel 65 i penningtvättsförordningen träder förordningen i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. Den ska tillämpas från och med tre år från ikraftträdandet.
Penningtvättsförordningen är direkt tillämplig och varken ska eller får genomföras i eller omvandlas till nationell rätt. Några särskilda åtgärder för att förordningen ska börja gälla i Sverige ska därför inte vidtas.
20.1.2. Amla-förordningen
Utredningens bedömning: Det behövs inte några bestämmelser
om ikraftträdande av Amla-förordningen.
Av artikel 93 i Amla-förordningen framgår att den ska gälla från 1 januari 2024. Artiklarna 1, 4, 38, 42, 43, 44, 46, 56, 58, 86 och 87 ska dock gälla från den 1 januari 2023. Med hänsyn till att förhandlingarna inom EU om lagstiftningspaketet dragit ut på tiden har dessa datum förskjutits.
Oaktat detta gäller, i likhet med penningtvättsförordningen, att Amlaförordningen är direkt tillämplig när den väl har trätt i kraft. Några särskilda åtgärder för att förordningen ska börja gälla i Sverige ska därför inte vidtas.
20.1.3. Sjätte penningtvättsdirektivet och övrig reglering
Utredningens förslag: Den nya penningtvättslagen ska träda i kraft
inom tre år från sjätte penningtvättsdirektivets ikraftträdande. Detsamma gäller övriga föreslagna lagförslag.
Enligt artikel 58.1 i sjätte penningtvättsdirektivet ska medlemsstaterna senast tre år från direktivets ikraftträdande sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet.
Eftersom förhandlingarna kring EU-paketet har dragit ut på tiden är det svårt för utredningen att bedöma när bestämmelserna som genomför direktivet träder i kraft. Remissbehandling och fortsatt beredning av den föreslagna lagstiftningen ska ske och därefter ska ett riksdagsbeslut fattas. Utredningen bedömer att lagstiftningen kommer att kunna träda i kraft inom den tidsfrist som direktivet förutsätter. Den nya lagstiftningen bör därför träda i kraft vid den tidpunkt som sjätte penningtvättsdirektivet medger, dvs. inom tre år från direktivets ikraftträdande. Även den lagstiftning som föreslås för att anpassa svensk rätt till EU-förordningarna och övrig lagstiftning föranledd av utredningens uppdrag bör träda i kraft vid detta datum.
Detta innebär alltså att den nya penningtvättslagen bör träda i kraft inom tre år från det sjätte penningtvättsdirektivets ikraftträdande och att den nu gällande penningtvättslagen och registerlagen bör upphävas vid samma tidpunkt. Även de ändringar som utredningen föreslår i övriga författningar bör träda i kraft vid denna tidpunkt.
Behovet av övergångsbestämmelser redovisas nedan.
20.2. Övergångsbestämmelser
20.2.1. Affärsförbindelser som har etablerats före penningtvättsförordningens ikraftträdande
Utredningens bedömning: Det bör inte införas någon särskild
övergångsbestämmelse för affärsförbindelser som har ingåtts före lagstiftningens ikraftträdande.
Penningtvättsförordningens regler om kundkännedom innebär att verksamhetsutövarna fortlöpande ska övervaka affärsförbindelser och säkerställa att de relevanta handlingarna, uppgifterna eller informationen om kunden hålls uppdaterade. Hur ofta detta ska ske avgörs av den risk som affärsförbindelsen medför (artikel 21.2). Kundinformationen ska vidare uppdateras och ses över när kundens relevanta omständigheter förändras, när verksamhetsutövaren är skyldig att under kalenderåret kontakta kunden i syfte att se över relevant information om verkliga huvudmän eller för att följa rådets direktiv om administrativt samarbete vid beskattning
1
. Verksamhetsutövarna ska också uppdatera kundinformationen när en relevant uppgift om kunden kommer till deras kännedom (artikel 21.3). Genom dessa bestämmelser föreligger ett krav på att vid lämpliga tidpunkter vidta åtgärder för kundkännedom även gentemot sådana kunder med vilka en affärsförbindelse har etablerats före förordningens ikraftträdande. Enligt utredningens bedömning saknas det därför skäl att införa en särskild övergångsbestämmelse som ska reglera dessa situationer.
20.2.2. Överträdelser som inträffat före penningtvättsförordningens ikraftträdande
Utredningens förslag: Nuvarande bestämmelser ska tillämpas i
fråga om överträdelser som har begåtts före lagstiftningens ikraftträdande.
1 Rådets direktiv 2011/16/EU av den 15 februari 2011 om administrativt samarbete i fråga om beskattning och om upphävande av direktiv 77/799/EEG.
De nya krav som ställs på verksamhetsutövarna med anledning av penningtvättsförordningen bör inte ges en retroaktiv tillämpning. Nuvarande bestämmelser ska därför gälla för överträdelser som har begåtts före ikraftträdandet. Övergångsbestämmelser med denna innebörd ska föras in i penningtvättslagen och de olika rörelselagstiftningarna.
20.2.3. Registret över verkliga huvudmän
Utredningens förslag: Juridiska personer som har bildats före
ikraftträdandet ska anmäla uppgifter enligt artiklarna 44 och 45.3 i penningtvättsförordningen till Bolagsverket för registrering i registret över verkliga huvudmän utan onödigt dröjsmål efter det att den nya penningtvättslagen har trätt i kraft.
Den som driver verksamhet som avser förvaltning av en trust eller en liknande juridisk konstruktion som har bildats före ikraftträdandet ska anmäla uppgifter enligt artikel 44 till Bolagsverket för registrering i registret över verkliga huvudmän utan onödigt dröjsmål efter det att den nya penningtvättslagen har trätt i kraft.
Av artiklarna 44 och 45.3 i penningtvättsförordningen framgår vilka uppgifter en juridisk person ska anmäla för registrering i registret över verkliga huvudmän. Enligt artikel 45.1a i penningtvättsförordningen ska en juridisk person anmäla uppgifter för registrering utan onödigt dröjsmål efter att den juridiska personen har bildats. Av förordningen framgår dock inte när juridiska personer som har bildats före regleringens ikraftträdande, och som inte tidigare har omfattats av registreringsskyldighet, ska göra en anmälan om registrering.
Avsaknaden av sådana bestämmelser kan enligt utredningens uppfattning inte tolkas som att juridiska personer som har bildats före ikraftträdandet inte omfattas av registreringsskyldighet. En rimlig tolkning är i stället att sådana juridiska personer ska göra en anmälan om registrering inom samma tidsfrist som nybildade juridiska personer ska göra efter regelverkets ikraftträdande, det vill säga utan onödigt dröjsmål. För juridiska personer som har bildats före ikraftträdandet av regelverket bör denna tidsfrist därför räknas från reglernas ikraftträdande.
Penningtvättsförordningen innebär att fler uppgifter ska anmälas för registrering jämfört med vad som gäller enligt nuvarande reglering. För att juridiska personer som redan omfattas av registreringsskyldighet ska anses fullgöra sina skyldigheter enligt förordningen krävs därför att de anmäler vissa ytterligare uppgifter för registrering. Detsamma gäller för den som driver verksamhet som avser förvaltning av en trust eller en liknande juridisk konstruktion som har bildats före ikraftträdandet. Av förordningen framgår dock inte när en anmälan av sådana uppgifter ska göras.
En rimlig tolkning är att också den som redan omfattas av registreringsskyldighet vid regleringens ikraftträdande ska anmäla dessa ytterligare uppgifter för registrering inom samma tidsfrist som en anmälan om registrering ska göras för en nybildad juridisk person eller en nybildad trust eller en liknande juridisk konstruktion, det vill säga utan onödigt dröjsmål och att tidsfristen ska räknas från reglernas ikraftträdande (artiklarna 45.1a och 46.1b).
Mot denna bakgrund bör det införas en övergångsreglering. En juridisk person som har bildats före ikraftträdandet bör anmäla uppgifter enligt artiklarna 44 och 45.3 i penningtvättsförordningen till Bolagsverket för registrering i registret över verkliga huvudmän utan onödigt dröjsmål efter det att den nya penningtvättslagen har trätt i kraft. På motsvarande sätt bör en förvaltare av en trust eller en liknande juridisk konstruktion som har bildats före ikraftträdandet anmäla uppgifter enligt artikel 44 i förordningen till Bolagsverket för registrering i registret över verkliga huvudmän utan onödigt dröjsmål efter det att den nya penningtvättslagen har trätt i kraft.
21. Konsekvensanalys
21.1. Inledning
I utredningens uppdrag ingår att analysera konsekvenserna av lämnade förslag i enlighet med 14–15 a §§kommittéförordningen (1998:1474). Eftersom utredningen lämnar författningsförslag ska konsekvensanalysen också göras i enlighet med 6 och 7 §§ förordningen (2007:1244) om konsekvensutredning vid regelgivning (numera upphävda 15 a § kommittéförordningen). Den 6 maj 2024 trädde vissa ändringar i kommittéförordningen i kraft och förordningen om konsekvensutredning vid regelgivning har upphävts och ersatts med förordningen (2024:183) om konsekvensutredningar. Enligt övergångsbestämmelser till förordningarna ska emellertid äldre bestämmelser tillämpas för utredningar som tillsattes före ikraftträdandet.
Enligt kommittédirektiven ska utredningen bedöma förslagens ekonomiska konsekvenser och konsekvenser i övrigt för enskilda, företag och det allmänna. Utredningen ska även beskriva och beräkna eventuella offentligfinansiella konsekvenser, däribland eventuella konsekvenser för berörda myndigheter. Av tilläggsdirektiven framgår att utredningen särskilt ska analysera förslagens konsekvenser för Bolagsverket och den ideella sektorn.
I detta kapitel redovisas utredningens bedömning av konsekvenserna av de förslag utredningen lämnar. Förslagen syftar framför allt till att genomföra sjätte penningtvättsdirektivet och att anpassa svensk lagstiftning till bestämmelserna i penningtvättsförordningen och Amlaförordningen. Vissa förslag rör också svenska regleringar som inte har sitt ursprung i EU-rätten. Penningtvättsförordningen och Amlaförordningen är direkt tillämpliga i medlemsstaterna. Det ska därför inledningsvis konstateras att de konsekvenser som uppstår för samhället och de aktörer som berörs huvudsakligen är en direkt följd av de bakomliggande EU-förordningarna och inte av utredningens för-
slag. De konsekvenser som följer av de direkt tillämpliga bestämmelserna i penningtvättsförordningen och Amla-förordningen redovisas därför inte. I den delen hänvisas till kommissionens konsekvensanalys beträffande sina förslag till förordningar (SWD(2021) 190 final). I vissa delar går utredningens förslag längre än vad som krävs enligt förordningarna. I dessa delar omfattas förslagen av utredningens konsekvensanalys.
Sammanfattningsvis omfattar alltså konsekvensanalysen utredningens förslag som hänför sig till genomförandet av sjätte penningtvättsdirektivet, svensk reglering som inte styrs av EU-rätten och reglering som går utöver vad EU-förordningarna kräver. Utredningens bedömning av konsekvenserna av de förslagen redovisas nedan.
Följande områden berörs inte av förslagen (15 § kommittéförordningen): – den kommunala självstyrelsen, – sysselsättning och offentlig service i olika delar av landet, – jämställdheten mellan kvinnor och män, eller – möjligheterna att nå de integrationspolitiska målen.
Eftersom utredningen till största delen hänför sig till genomförande av ett EU-direktiv och kompletterande lagstiftning till EU-förordningar framgår vilka problem som identifierats och vad som ska uppnås av rättsakterna. Med hänsyn till att Sverige har en skyldighet att genomföra direktivet finns det inte skäl att beskriva alternativa lösningar eller effekterna om någon reglering inte kommer till stånd.
21.2. Samhällsekonomiska konsekvenser
Genom utredningens förslag förbättras möjligheterna till informationsutbyte i flera olika situationer, vilket bidrar till att stärka tillsynsmyndigheternas arbete. Förslagen innebär också förbättrade möjligheter till informationsutbyte mellan finansunderrättelseenheten och andra myndigheter. Detta kommer leda till bättre förutsättningar för finansunderrättelseenheten och andra brottsbekämpande myndigheter att bedriva ett effektivt arbete med att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism. Genom utredningens förslag förbättras kvaliteten i Bolagsverkets register över verkliga huvudmän och myndig-
heter och enskilda aktörer får bättre verktyg för att förebygga, förhindra, utreda och lagföra penningtvätt och finansiering av terrorism. De ökade kraven på genomlysning av ägande och kontroll av juridiska personer kommer att förstärka de positiva effekter som penningtvättsregelverket har när det gäller allmänna välfärdsvinster som följer av att det blir svårare att begå penningtvättsbrott och att finansiera terrorism med juridiska personer som brottsverktyg. Även övriga förslag som utredningen lämnar syftar till att stärka arbetet med att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism.
Penningtvätt utgör en länk i en brottskedja. Genom insatser som syftar till att försvåra penningtvätt eller till att lättare upptäcka och lagföra företeelsen kan den förväntade lönsamheten begränsas i hela kedjan och därigenom, förhoppningsvis, minska brottsligheten. Detta gäller också i fråga om finansiering av terrorism även om motiv och tillvägagångssätt i vissa avseenden är annorlunda. Minskad brottslighet genom en effektivare bekämpning av illegal penninghantering och finansiering av terrorism skapar samhälleliga välfärdsvinster i form av ökad trygghet och en ökad tilltro till det offentliga och till samhället i stort. Effektiv bekämpning av organiserad ekonomisk brottslighet kan också ha en allmänpreventiv effekt och höja den allmänna skattemoralen.
1
Vidare skulle möjligheten att undandra inkomster från
beskattning kunna minska. Utredningens förslag kan således medföra samhällsekonomiska vinster genom såväl sänkta kostnader för staten som ökade skatteintäkter.
En effektiv bekämpning av penningtvätt i Sverige innebär också att Sverige blir mindre attraktivt som destination för kapitalflykt från länder med hög korruption. Ett land som är öppet för den typen av finansiella flöden riskerar att utnyttjas och påverkas i negativ riktning. Att bekämpa penningtvätt är därför även viktigt utifrån den nationella säkerheten. Utredningens förslag har därför potential att förbättra förutsättningarna för Sverige även på detta område.
Sammantaget bedömer utredningen att utredningens förslag kommer ha positiva samhällsekonomiska konsekvenser, minska brottsligheten och stärka det brottsförebyggande arbetet.
21.3. Konsekvenser för enskilda
Ett ökat informationsutbyte kan innebära konsekvenser för den personliga integriteten. Utredningen har i de avsnitt som medför att mer information delas mellan myndigheter och i vissa fall verksamhetsutövare så som kreditinstitut redogjort för sina överväganden när det gäller avvägningen mellan intresset av att skydda den personliga integriteten och intresset av att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism. På ett generellt plan gör utredningen bedömningen att ett visst ökat intrång i den personliga integriteten får accepteras för att tillgodose behovet av ett ökat informationsutbyte när det gäller att vidta åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism. I utredningens förslag regleras också tydligt under vilka förutsättningar information får utbytas. Förslagen har utformats på ett sådant sätt att integritetsskyddet beaktats. Det integritetsintrång som ändå sker står enligt utredningens mening i proportion till nyttan med informationsutbytet och syftet att vidta åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.
För enskilda innebär förslaget om dispositionsförbud att deras möjligheter att disponera viss egendom och vidta vissa rättshandlingar tillfälligt kan komma att begränsas. I avsnitt 10.3.2 finns en närmare analys av effekterna av ett sådant beslut för olika typer av verksamhetsutövare och deras kunder.
21.4. Konsekvenser för företagen
De flesta konsekvenserna för företagen följer av reglerna i penningtvättsförordningen. Nästan alla företag som omfattas av förordningen har tidigare omfattats av penningtvättslagen. Företagen som omfattas av lagstiftningen vidtar redan i dag åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism. Penningtvättsförordningen innebär en ytterligare höjd ambitionsnivå för detta arbete.
För kreditinstituten innebär förslaget om tillgång till uppgifter i konto- och värdefackssystemet att kreditinstituten kan förbättra sitt arbete med att förebygga, förhindra och upptäcka penningtvätt och finansiering av terrorism och annan finansiell brottslighet.
Utredningens förslag till ändringar i rörelselagarna till följd av Amla-förordningen innebär att de bestämmelser i rörelselagarna som gäller tillsyn och ingripanden anpassas till den uppdelning av tillsyns-
ansvaret mellan Amla och nationella finansiella tillsynsmyndigheter som har gjorts i Amla-förordningen. Dessa förslag i sig väntas inte medföra några konsekvenser för företagen.
Av kommittéförordningen följer att utredningen ska ta ställning till konsekvenserna för små företags arbetsförutsättningar, konkurrensförmåga eller villkor i övrigt i förhållande till större företags. Utredningens förslag syftar till att skapa bättre förutsättningar för att kunna vidta åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism. Generellt sett är det rimligt att anta att ett bättre system för bekämpning av dessa företeelser gör det svårare att bland annat skattefuska och placera icke lagliga vinster i det finansiella systemet. En effekt av detta är bland annat att konkurrenssituationen för företagen kan bli mer jämlik (jfr prop. 2016/17:173 s. 500). Enligt utredningens bedömning är det dock svårt att se att de förslag som utredningen lämnar på ett mer konkret plan har några konsekvenser när det gäller påverkan på konkurrensförhållandena för berörda företag.
Vad gäller arbetsförutsättningar och villkor i övrigt kan det konstateras att ett mer omfattande penningtvättsregelverk kan förväntas innebära en ökad administrativ börda för företagen. En sådan börda är lättare att hantera för ett större företag med fler anställda än ett litet företag med få anställda. Sammantaget bör dock skillnaderna mot befintlig lagstiftning för det enskilda företaget inte upplevas som särskilt stora.
21.5. Konsekvenser av regleringen om registrering av verkliga huvudmän
21.5.1. Utgångspunkter
Skyldigheten för juridiska personer att registrera verkliga huvudmän följer direkt av penningtvättsförordningen. Av sjätte penningtvättsdirektivet framgår i vilken medlemsstat en juridisk person ska anmäla uppgifter för registrering. Utredningens förslag till reglering om registrering av verkliga huvudmän pekar således ut vilka juridiska personer som ska anmäla uppgifter enligt penningtvättsförordningen till Bolagsverket för registrering i registret över verkliga huvudmän.
I tilläggsdirektiven, som i huvudsak avser skyldigheten för juridiska personer som saknar en verklig huvudman att anmäla sig och sina ledande befattningshavare för registrering, ges utredningen bland
annat i uppdrag att särskilt analysera förslagens administrativa och kostnadsmässiga konsekvenser för Bolagsverket och den ideella sektorn. Eftersom registreringsskyldigheten följer direkt av penningtvättsförordningen tolkar utredningen tilläggsdirektiven på så sätt att utredningen inte bara ska analysera konsekvenserna av sina förslag utan också konsekvenserna av de aktuella bestämmelserna i penningtvättsförordningen, vilket avviker från konsekvensanalysen i övrigt. I avsnitten 21.5.2–21.5.4 hänvisas därför till ”den nya regleringen” i stället för ”den föreslagna regleringen” eller ”förslaget”. Med ”den nya regleringen” avses i detta sammanhang både penningtvättsförordningen och utredningens förslag till reglering. Detta gäller även avsnitt 21.6.2 om konsekvenser för Bolagsverket.
21.5.2. Berörda företag och enskilda
Den nya regleringen innebär att i princip alla juridiska personer ska omfattas av registreringsskyldighet. Det innebär att cirka 1 100 000 svenska juridiska personer ska anmäla uppgifter till Bolagsverket för registrering i registret över verkliga huvudmän.
Även fysiska personer med hemvist i Sverige som driver verksamhet som avser förvaltning av en trust eller en liknande juridisk konstruktion ska som utgångspunkt anmäla uppgifter till Bolagsverket för registrering. I dagsläget finns inte några truster eller liknande juridiska konstruktioner registrerade i registret över verkliga huvudmän.
Därutöver innebär den nya regleringen att vissa personer som är hemmahörande i ett land utanför EU ska anmäla uppgifter till Bolagsverket för registrering. Det gäller juridiska personer och vissa fysiska personer som i Sverige förvärvar fast egendom, tilldelas ett upphandlingskontrakt eller inleder vissa affärsförbindelser med en verksamhetsutövare. Det går inte att på förhand uppskatta antalet utländska registreringsskyldiga personer som kommer att omfattas av registreringsskyldighet i Sverige.
21.5.3. Konsekvenser för enskilda
Den nya regleringen om registrering av verkliga huvudmän träffar juridiska personer som i fråga om storlek, komplexitet och administrativ förmåga skiljer sig åt i väsentlig omfattning. Det rör sig om
allt från stora näringsdrivande bolag med tusentals anställda till små ideella föreningar som uteslutande drivs med hjälp av frivilliga, oavlönade insatser.
De flesta juridiska personer som inte tillhör den ideella sektorn omfattas redan av registreringsskyldighet. För dem innebär den nya regleringen att de behöver utreda om det skett några förändringar av det verkliga huvudmannaskapet utifrån de regler i penningtvättsförordningen som juridiska personer ska tillämpa för att identifiera sina verkliga huvudmän. Juridiska personer som redan omfattas av registreringsskyldighet måste också anmäla vissa ytterligare uppgifter för registrering som inte behöver anmälas i dag.
För ideella organisationer som inte är registreringsskyldiga i dagsläget innebär den nya regleringen att de dels måste utreda vem som är verklig huvudman, dels ska anmäla vissa uppgifter för registrering. Ideella föreningar har i regel så många medlemmar att det är mycket ovanligt att någon medlem kontrollerar mer än 25 procent av rösterna på föreningsstämman eller att en person på annat sätt kan anses kontrollera föreningen enligt penningtvättsförordningen. Ideella föreningar saknar därför i regel en verklig huvudman. En sådan slutsats kan föreningarna dra redan genom att ha tillgång till en medlemsförteckning, vilket en förening normalt sett har. Ideella föreningar och andra juridiska personer som saknar en verklig huvudman ska i stället för uppgifter om verklig huvudman anmäla uppgifter om ledande befattningshavare för registrering. Det torde inte innebära några svårigheter att få fram dessa uppgifter.
Det är svårt att försöka beräkna en genomsnittlig kostnad för en juridisk person att utreda det verkliga huvudmannaskapet och anmäla uppgifterna till Bolagsverket för registrering i registret över verkliga huvudmän. Kostnaden kommer att påverkas av hur svårt det är att utreda vem som är verklig huvudman och hur ofta det sker ägarförändringar eller, när det gäller juridiska personer som saknar en verklig huvudman, ledningsförändringar. Detta kommer att skilja sig åt mellan olika juridiska personer, även mellan juridiska personer av samma slag. Ett antal juridiska personer kommer dock att återkommande behöva göra nya utredningar eller anmälningar om ändrade förhållanden. Det gäller inte minst ideella föreningar i vilka det ofta sker ledningsförändringar. För majoriteten av alla juridiska personer bedömer dock utredningen att de kostnader som uppkommer
till följd av den nya regleringen i huvudsak kommer att vara en engångskostnad.
En anmälan om registrering ska överföras elektroniskt till Bolagsverket. Om det finns särskilda skäl får Bolagsverket efter ansökan besluta om undantag från kravet på elektronisk anmälan (2 kap. 1 § registerförordningen). Enligt nuvarande reglering ska en avgift betalas med 250 kronor för Bolagetsverkets handläggning av en anmälan (4 kap. 1 § registerförordningen). Det gäller såväl nya anmälningar som anmälningar om ändrade förhållanden. För handläggningen av en anmälan som inte överförs elektroniskt ska en avgift betalas med 400 kronor (4 kap. 2 § andra stycket registerförordningen). I ett sådant fall tillkommer dessutom en avgift om 400 kronor för Bolagsverkets prövning av ansökan om undantag från kravet på att anmälan ska göras elektroniskt (4 kap. 2 § första stycket registerförordningen).
För de flesta juridiska personer är anmälningsavgiften inte en stor kostnad. Eftersom avgift ska betalas även vid anmälningar om ändrade förhållanden blir dock kostnaden mer påtaglig för juridiska personer i vilka det ofta sker ägarförändringar eller, när det gäller juridiska personer som saknar en verklig huvudman, ledningsförändringar. Detta gäller framför allt för mindre ideella föreningar. Utredningen föreslår av bland annat den anledningen att ideella föreningar ska vara avgiftsbefriade, se avsnitt 8.14.
21.5.4. Särskilt om konsekvenser för den ideella sektorn
Administrativa och kostnadsmässiga konsekvenser
De ideella organisationer som förekommer är av skiftande slag; allt från fackföreningar och politiska partier med många tusen medlemmar till små föreningar som drivs enbart genom frivilliga, oavlönade insatser. Den nya regleringens påverkan på den ideella sektorn kommer således att variera beroende på organisationernas storlek och struktur.
Som framgår ovan föreslår utredningen att ideella föreningar ska vara avgiftsbefriade. Enligt utredningens förslag kommer sådana föreningar således inte att ha någon kostnad för den avgift som ska betalas för Bolagsverkets handläggning av en anmälan om registrering.
För större ideella föreningar bör den administration som följer av den nya regleringen inte bli särskilt betungande. Det finns i regel
resurser avsatta för att hantera föreningens administration. Den ytterligare administration som den nya regleringen innebär bör kunna hanteras utan påverkan på kärnverksamheten.
För mindre ideella föreningar med små resurser kan administrationen däremot innebära en tung börda. I en mindre förening är det i regel ett fåtal personer som genom frivilliga insatser både driver kärnverksamheten och hanterar föreningens administration. För en sådan förening innebär all administration som utgångspunkt en börda som tar resurser från kärnverksamheten. Den administration som följer med den nya regleringen kommer därför många gånger att öka en redan tung administrativ börda. Till detta hör att det i mindre föreningar är vanligt med förändringar i ledningskretsen. En sådan förening kommer således sannolikt att behöva göra ett antal registreringar löpande. Det kan inte uteslutas att vissa mindre föreningar kan komma att avvecklas på grund av att administrationen, tillsammans med befintlig administration, kommer att ta så mycket resurser i anspråk att det inte längre bedöms finnas förutsättningar att driva verksamheten på ett meningsfullt sätt.
Den nya regleringen förväntas också leda till att lokala föreningar vänder sig till sina distrikts- och riksorganisationer för att få stöd, råd och vägledning vid fullgörandet av registreringsskyldigheten. Det finns därmed en risk för att den nya regleringen också ökar organisationernas centrala administration. Detta innebär sannolikt att distrikts- och riksorganisationerna kommer att behöva avsätta resurser till administrativt stöd som annars skulle ha använts i kärnverksamheten.
Konsekvenser för den personliga integriteten
Den som ingår i styrelsen eller ett motsvarande organ i en organisation som har ett politiskt, religiöst, kulturellt eller annat sådant ändamål kan i de flesta fall kunna förutsättas ha en åskådning som sammanfaller med organisationens ändamål. Registrering av ledande befattningshavare i ideella organisationer kan därför få till följd att information om en enskilds åskådning sprids.
För att skapa balans mellan å ena sidan ändamålet att förhindra att det finansiella systemet utnyttjas för penningtvätt och finansiering av terrorism, och å andra sidan skyddet för privatpersoners grundläggande rättigheter ska, förutom vissa myndigheter och verksam-
hetsutövare, endast personer som har ett berättigat intresse få tillgång till uppgifter i registret över verkliga huvudmän. Sådana personer ska inte heller få tillgång till alla uppgifter som finns registrerade (artikel 12 i sjätte penningtvättsdirektivet). Det innebär att framför allt allmänhetens tillgång till uppgifterna i registret är begränsad.
Vid tillämpningen av EU-rätten ska EU och medlemsstaterna respektera Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. I såväl penningtvättsförordningen som sjätte penningtvättsdirektivet görs den uttryckliga bedömningen att de är förenliga med de grundläggande rättigheterna och följer de principer som erkänns i stadgan, däribland rätten till respekt för privatlivet och familjelivet i artikel 7 samt rätten till skydd av personuppgifter i artikel 8 (se skäl 99 i förordningen och skäl 92 i direktivet).
Utredningens förslag till reglering om registrering i registret över verkliga huvudmän genomför sjätte penningtvättsdirektivet. Utredningen föreslår också viss kompletterande reglering till penningtvättsförordningen som bedöms nödvändig för att Sverige ska uppfylla sina skyldigheter enligt förordningen. Utredningen anser att förslagen är förenliga med de grundläggande rättigheter och principer som kommer till uttryck i bland annat stadgan.
21.6. Konsekvenser för staten
21.6.1. Allmänt
Utredningens förslag bedöms få konsekvenser för främst för tillsynsmyndigheterna, Bolagsverket, Skatteverket och finansunderrättelseenheten. Vissa av tillsynsmyndigheterna får ytterligare verksamhetsutövare att utöva tillsyn över. Samarbetet och informationsutbytet med andra såväl svenska som utländska myndigheter utökas. På ett allmänt plan innebär de nya regelverken förbättrade möjligheter för myndigheterna att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism. I följande avsnitt redogör utredningen närmare för de konsekvenser som vissa förslag får för myndigheter.
21.6.2. Konsekvenser för Bolagsverket
Registret över verkliga huvudmän
Handläggningen av anmälningar
Den nya regleringen innebär att ett stort antal juridiska personer som tidigare inte har varit registreringsskyldiga, framför allt ideella föreningar, nu ska anmäla uppgifter till Bolagsverket för registrering i registret över verkliga huvudmän. Regleringen innebär också att juridiska personer som redan omfattas av registreringsskyldighet behöver inkomma med en ny anmälan. Anledningen till detta är att reglerna som juridiska personer ska tillämpa för att identifiera sina verkliga huvudmän ändras i penningtvättsförordningen jämfört med fjärde penningtvättsdirektivet, att fler uppgifter om huvudmannaskapet ska registreras och att uppgifter om ledande befattningshavare ska anmälas i de fall det inte finns någon verklig huvudman. Detta innebär att ett mycket stort antal anmälningar om registrering kan förväntas inkomma till Bolagsverket i anslutning till regleringens ikraftträdande. Verket bedömer att det rör sig om ungefär en miljon anmälningar.
Bolagsverket uppskattar att kostnaderna för handläggning av anmälningar och löpande förvaltning kommer att uppgå till 15–20 miljoner kronor per år.
Kontroller och anmälningar av felaktiga uppgifter
De utökade befogenheterna för Bolagsverket att göra kontroller av riktigheten i de uppgifter som anmäls för registrering eller som har registrerats i registret och de nya sanktionsmöjligheterna förväntas bidra till att uppgifterna i registret blir mer korrekta, adekvata och aktuella.
Den nya regleringen om Bolagsverkets kontroller samt myndigheters och verksamhetsutövares skyldighet att anmäla misstanke om felaktiga uppgifter i registret kommer att innebära merkostnader för Bolagsverket. Verket uppskattar att de ökade kostnaderna för handläggning och förvaltning som hänförs till dessa krav uppgår till cirka 15 miljoner kronor per år.
Tillgången till uppgifter i registret
Kraven på utlämnande av uppgifter från registret förväntas medföra merkostnader för Bolagsverket. Verket uppskattar att de totala löpande kostnaderna kommer att uppgå till 5–10 miljoner kronor per år.
Systemutveckling
Den nya regleringen kommer att medföra merkostnader för Bolagsverket i form av utveckling av it-system. Det gäller bland annat kraven på att ytterligare uppgifter om verkligt huvudmannaskap och, i vissa fall, ledande befattningshavare ska registreras. Bolagsverket uppskattar att dessa utvecklingskostnader kommer att uppgå till 30–45 miljoner kronor.
När det gäller kraven på Bolagsverkets kontroller av riktigheten i de uppgifter som anmäls för registrering eller som har registrerats i registret samt myndigheters och verksamhetsutövares skyldighet att anmäla misstanke om felaktiga uppgifter i registret uppskattar Bolagsverket att kostnaden för systemutveckling kommer att uppgå till 30–45 miljoner kronor.
Bolagsverkets it-system behöver vidare anpassas efter vilka myndigheter och personer som ska ha tillgång till registret enligt den nya regleringen. Verket uppskattar att dessa utvecklingskostnader kommer att uppgå till 20–30 miljoner.
Informationsinsatser
Som framgår ovan innebär den nya regleringen att ett stort antal juridiska personer som inte omfattas av registreringsskyldighet i dagsläget ska anmäla uppgifter till Bolagsverket för registrering i registret över verkliga huvudmän. Den nya regleringen innebär också att juridiska personer som redan är registreringsskyldiga ska anmäla ytterligare uppgifter för registrering och behöver utreda om det skett några förändringar av det verkliga huvudmannaskapet utifrån de nya reglerna. Det är därför av stor vikt att de registreringsskyldiga informeras om den nya regleringen och vad den innebär. Detta blir i första hand en uppgift för Bolagsverket. För att de registreringsskyldiga ska hinna
anpassa sig till regleringen är det viktigt att informationen lämnas i god tid innan regleringen träder i kraft.
Den stora merparten av de juridiska personer som tidigare inte har omfattats av registreringsskyldighet utgörs av ideella föreningar. Sådana föreningar omfattas för närvarande som huvudregel inte av något krav på registrering av grundläggande information om den juridiska personen på det sätt som gäller för exempelvis aktiebolag och handelsbolag. Det kommer därför att vara svårt att få fram kontaktuppgifter till alla ideella föreningar i syfte att informera dem om den nya regleringen. För många mindre föreningar finns inte heller någon riksorganisation som kan sprida information om registreringsskyldigheten. Det kan därför väntas bli svårt att nå ut till framför allt mindre ideella föreningar för att uppmärksamma dem på den nya regleringen. Av den anledningen är det viktigt att så många informationskanaler som möjligt används.
Bolagsverket uppskattar att de sammantagna informationsinsatserna medför en engångskostnad om 16 miljoner kronor, varav 10 miljoner kronor avser kommunikations- och informationsinsatser, 1 miljon kronor avser samverkan med berörda myndigheter och organisationer samt 5 miljoner kronor avser kundservice och support.
Finansiering
Bolagsverkets verksamhet är i huvudsak avgiftsfinansierad. Utredningen föreslår att regeringen även fortsättningsvis ska få meddela föreskrifter som möjliggör uttag av en avgift för registrering, se avsnitt 8.14.
Enligt utredningens förslag ska ideella föreningar undantas från avgiftsskyldigheten. De kostnader som är hänförliga till anmälningar som görs av sådana föreningar bör därför finansieras av förvaltningsanslag. Bolagsverket uppskattar att ungefär hälften till två tredjedelar av de ökade löpande kostnaderna för registrering och kontroller kan hänföras till ideella föreningar. Det beror bland annat på att ideella föreningar kommer att utgöra den näst största objekttypen i registret. Ideella föreningar saknar i regel en verklig huvudman och ska därför i stället anmäla ledande befattningshavare för registrering i registret. Eftersom det är vanligt med ledningsförändringar i ideella föreningar kommer sådana föreningar sannolikt att göra fler ändringsanmälningar
jämfört med andra typer av juridiska personer. Bolagsverket uppskattar att myndigheten kommer att ta emot en till en och en halv ändringsanmälan per år per ideell förening. Denna uppskattning präglas dock av stor osäkerhet.
Även engångskostnaderna för den utveckling av it-system som är nödvändig till följd av den nya regleringen och engångskostnaderna för informationsinsatser bör enligt utredningens uppfattning finansieras av förvaltningsanslag.
Utlämnande av uppgifter i registret bör finansieras på samma sätt som i dagsläget, det vill säga genom avgifter (4 kap. 3 § registerförordningen). Avgifter får dock inte tas ut av de myndigheter som ska ges tillgång till registret, se avsnitt 8.14. Kostnaderna för utlämnande av uppgifter i registret till dessa myndigheter bör därför finansieras av förvaltningsanslag.
Bolagsverket bör därför få ett ökat anslag motsvarande de kostnader som är hänförliga till anmälningar om registrering som görs av ideella föreningar, den systemutveckling som är nödvändig till följd av den nya regleringen, informationsinsatser i anslutning till regleringens ikraftträdande och utlämnande av uppgifter i registret till de myndigheter som ska ges tillgång till registret.
Registret mot penningtvätt
Utredningens förslag innebär att näringsidkare som gör eller tar emot kontanta betalningar som överstiger 5 000 euro ska registrera sig i Bolagsverkets register mot penningtvätt. Detta kommer att leda till Bolagsverket behöver göra vissa justeringar av it-systemet och ta emot anmälningar från ovan nämnda företag. Bolagsverket har bedömt att utvecklingen av it-systemet kommer ta 50–100 arbetstimmar i anspråk. Mot bakgrund av att varuhandlarna redan omfattas av registreringsskyldighet i registret, så bedömer Bolagsverket inte att det kommer att inkomma några större volymer av anmälningar. Liksom för övriga anmälningar till registret får Bolagsverket dessutom ta ut en avgift för sin hantering. Utredningen bedömer mot denna bakgrund att de merkostnader som förslaget innebär ryms inom befintliga ekonomiska ramar.
21.6.3. Konsekvenser för Finansinspektionen
Amla kan komma att överta vissa befogenheter och uppgifter som rör tillsynen över utvalda verksamhetsutövare från Finansinspektionen, se avsnitt 18.5. Det gäller tillsynen över att regleringen om bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism efterlevs. Finansinspektionen behåller dock tillsynen över sådana svenska verksamhetsutövare i övrigt. Utredningens förslag innebär att de bestämmelser i rörelselagarna som gäller tillsyn och ingripanden anpassas till den uppdelning av tillsynsansvaret mellan Amla och nationella tillsynsmyndigheter som har gjorts i Amla-förordningen. Dessa förslag i sig väntas inte medföra några konsekvenser för Finansinspektionen.
21.6.4. Konsekvenser för Justitiekanslern
Utredningen har föreslagit att Justitiekanslern ska få uppdraget att övervaka Sveriges advokatsamfunds (Advokatsamfundet) penningtvättstillsyn. Uppdraget är nytt och Justitiekanslern har inte heller tidigare arbetat med frågor som rör penningtvätt och finansiering av terrorism. Justitiekanslern utövar sedan tidigare tillsyn över advokatväsendet, men bedömer att frånvaron av kompetens inom det finansiella området och då särskilt gällande penningtvätt medför att myndigheten behöver anställa ytterligare personer för uppdraget. Dessa behöver också kunna fullgöra de arbetsuppgifter som i övrigt finns hos Justitiekanslern. Justitiekanslern har uppskattat att uppdraget kommer kräva 1–2 årsarbetskrafter. Utredningen bedömer inte att uppdraget kommer att vara omfattande, men det kommer variera från år till år och innehåller vidare vissa återkommande inslag som årsrapportering. Justitiekanslerns uppgift om resursåtgång framstår därför som rimlig. Den tillkommande kostnaden bör medföra ytterligare anslag.
21.6.5. Konsekvenser för länsstyrelserna
Genom utredningens förslag tillförs länsstyrelserna ett nytt uppdrag. Uppdraget innebär att besluta om åtgärder, inbegripet sanktioner, mot näringsidkare som bryter mot kontantförbudsgränsen i penningtvättsförordningen. En del av de som träffas av bestämmelsen, varuhandlarna, omfattas redan av länsstyrelsernas ordinarie tillsyn. De
näringsidkare som kan tillkomma genom kontantförbudsregeln är näringsidkare som tar emot eller gör stora kontanta betalningar vid handel med tjänster. Det är inte närmare utrett hur många dessa är. Länsstyrelserna har, med de osäkerhetsfaktorer som finns kring omfattningen av uppdraget i beaktande, bedömt att tillsynen av kontantförbudet skulle dubbla myndighetens penningtvättsuppdrag. De tre länsstyrelserna som har penningtvättstillsyn får sammanlagt 22,5 miljoner i anslag för detta. Enligt länsstyrelsernas bedömning skulle tillsynen av kontantförbudet alltså kräva ytterligare 22,5 miljoner i anslag. Länsstyrelserna har bedömt att uppdraget att utöva tillsyn över kontantförbudsgränsen skiljer sig från deras nuvarande uppdrag. Detta eftersom länsstyrelserna bedömer att kontantförbudsärendena kommer vara av mängdkaraktär där det handlar om att avgöra om en verksamhet hanterar kontanter och ifall gränsen för kontantförbudet har överträtts. Länsstyrelserna bedömer att de inte kan tillämpa sitt riskbaserade förhållningssätt utan behöver lägga fokus på att analysera datamängder för att avgöra om ett företag är aktuellt för registrering gällande kontantförbudsgränsen. Länsstyrelserna kommer också att behöva informera företag som hanterar stora kontanta betalningar att de ska registrera sig.
Länsstyrelsernas nuvarande tillsynsuppdrag omfattar ett stort antal verksamhetsutövare inom en rad olika branscher. Utredningen bedömer att uppdraget som rör kontantförbudsgränsen är mer begränsat. Det finns emellertid ett visst behov av ytterligare anslag till länsstyrelserna.
21.6.6. Konsekvenser för Kronofogdemyndigheten
Om någon motsätter sig en platsundersökning enligt Amla-förordningen får Finansinspektionen enligt utredningens förslag begära handräckning av Kronofogdemyndigheten. Förslagen innebär även att Amlas beslut om tillsynsavgifter, sanktionsavgifter eller viten enligt Amla-förordningen ska få verkställas genom Kronofogdemyndighetens försorg enligt utsökningsbalken på samma sätt som en svensk dom som har fått laga kraft.
För Kronofogdemyndighetens del antas förslagen inte innebära mer än eventuellt en marginell ökning av arbetsbelastningen. Platsundersökningar förväntas inte ske med någon större frekvens. De
företag som i dag berörs av Finansinspektionens platsundersökningar brukar regelmässigt underkasta sig dessa frivilligt. Det finns ingen anledning att förvänta sig att detta kommer att ändras om vissa företag kommer att omfattas av Amlas tillsyn. Ärenden om verkställighet av beslut om tillsynsavgifter, sanktionsavgifter eller viten enligt Amlaförordningen förväntas inte heller bli vanligt förekommande.
Mot denna bakgrund bör Kronofogdemyndighetens eventuella merkostnader till följd av förslagen hanteras inom befintliga ekonomiska ramar.
21.6.7. Konsekvenser för Polismyndigheten
Utredningens förslag om att vissa myndigheter och andra organisationer ska ha en uppgiftsskyldighet i förhållande till finansunderrättelseenheten förväntas förbättra förutsättningarna för finansunderrättelseenheten att bedriva ett effektivt arbete med att förebygga, förhindra och upptäcka penningtvätt och finansiering av terrorism.
Den föreslagna regleringen om dispositionsförbud innebär en utvidgning jämfört med nuvarande reglering och innebär bland annat att det införs en ny typ av dispositionsförbud som avser affärsförbindelser. Förslagen förbättrar förutsättningarna för finansunderrättelseenheten att ingripa vid mer komplexa brottsliga upplägg. Den utökade förbudstiden förväntas öka antalet dispositionsförbud eftersom finansunderrättelseenheten därigenom ges mer tid att få fram tillräckligt med underlag för att kunna göra en brottsanmälan.
Antalet dispositionsförbud som beslutas varje år varierar, bland annat beroende på hur tillvägagångssätten för penningtvätt förändras. Dessa variationer är därför svåra att förutse. Trenden är dock att antalet dispositionsförbud ökar. Den utökade förbudstiden kommer sannolikt att driva på denna ökning.
Den föreslagna regleringen om dispositionsförbud förväntas därför öka arbetsbördan för finansunderrättelseenheten. Polismyndigheten uppskattar att det kommer att krävas ytterligare två årsarbetskrafter för att hantera den ökning av antalet dispositionsförbud som kan förväntas till följd av den föreslagna regleringen, vilket motsvarar en kostnad om cirka två miljoner kronor per år.
Förslaget om att finansunderrättelseenhetens uppgiftsskyldighet enligt lagen (2022:613) om finansiell information i brottsbekämp-
ningen ska utvidgas till att även omfatta uppgifter som behövs i en behörig myndighets verksamhet för att förebygga, förhindra, upptäcka, utreda eller lagföra förbrott till penningtvätt förväntas leda till att antalet förfrågningar som görs med stöd av lagen ökar. Polismyndigheten uppskattar att det kommer att krävas ytterligare två årsarbetskrafter för att kunna hantera den ökning av förfrågningar som kan förväntas till följd av förslaget, vilket motsvarar en kostnad om cirka två miljoner kronor per år.
21.6.8. Konsekvenser för Skatteverket
Allmänt om ändringarna i konto- och värdefackssystemet
Sjätte penningtvättsdirektivet kommer att medföra sammankoppling med den gemensamma åtkomstpunkt som kommissionen ska utveckla. Vidare ska vissa ytterligare uppgifter göras tillgängliga för sökning i systemet.
Både implementeringen av det sjätte penningtvättsdirektivet och en möjlighet för kreditinstitut att för vissa ändamål eftersöka vissa uppgifter i systemet medför, enligt Skatteverkets bedömning, genomgripande förändringar av den tekniska arkitekturen som i dag gäller för konto- och värdefackssystemet. Enligt Skatteverkets mening är den enda framkomliga lösningen att detta utvecklingsarbete och därtill kommande anslutningsförfaranden görs i ett sammanhang. En annan ordning, det vill säga att framtagandet av de två delarna görs var för sig, skulle medföra dubbelarbete och väsentligt högre kostnader. En sådan lösning framstår inte heller som realistisk eftersom utvecklingsinsatserna som måste genomföras på grund av det sjätte penningtvättsdirektivet kommer att behöva göras i relativ närtid.
Skatteverket har på begäran från utredningen tagit fram ett underlag med kostnadsuppskattningar för genomförandet av sjätte penningtvättsdirektivet i den lydelse som följer av rådets mandat och utredningens förslag om tillgång till uppgifter i systemet för kreditinstitut. I detta sammanhang bör dock också beaktas att det efter att rådet redovisade sitt mandat har tillkommit omfattande tillägg rörande just kontomekanismen. Skatteverkets bedömningar av kostnader och konsekvenser redovisas nedan.
Kostnaderna för att genomföra utredningens förslag
Kostnadsbilden är grov och den bygger bland annat på tidigare erfarenheter från genomförandet av det nu gällande systemet. En mer träffsäker kostnadsbild förutsätter att en förstudie genomförs och att en sådan studie inkluderar de krav som slutligen kommer att följa av det sjätte penningtvättsdirektivet. Genom förstudier och analyser ges underlag för att ta fram bland annat utkast till teknisk arkitektur som möjliggör förmågor som saknas i nuvarande system.
Den tekniska lösning som under år 2020 utvecklades med anledning av tillkomsten av lagen (2020:272) om konto- och värdefackssystem har i vissa delar en begränsad funktionalitet. För att dessa brister ska åtgärdas och för att tillmötesgå de krav som följer av det sjätte penningtvättsdirektivet och förslaget om att ge kreditinstitut rätt att använda systemet kommer det erfordras omfattande utvecklingsinsatser. Därigenom skapas också förutsättningar för att kunna göra systemet mer flexibelt för att bland annat underlätta implementering av ytterligare regleringar som kan aktualiseras i framtiden. Vid en initial uppskattning beräknar Skatteverket att kostnaden för att anpassa systemet till sjätte penningtvättsdirektivet enligt rådets mandat till 120–180 miljoner kronor. Kostnadsbilden består i huvudsak av utveckling och nyutveckling av tekniska förmågor. En del av kostnaden kommer att avse anslutningar av uppdaterade applikationsprogrammeringsgränssnitt mot de omkring 120 institut som för närvarande lämnar uppgifter till systemet, dels till de myndigheter som använder systemet. Den anslutningsprocess som avser institutens uppkopplingar till nuvarande system har tagit i anspråk ansenliga resurser och tid.
Utifrån antaganden att de anpassningar har gjorts av systemet som krävs för att implementera det sjätte penningtvättsdirektivet bedöms kostnaderna för att utveckla en standardiserad frågetjänst som möjliggör för kreditinstitut att få viss åtkomst till systemet till ungefär 5 miljoner kronor. Vidare uppskattas att varje anslutning av ett kreditinstitut medför en kostnad för Skatteverket om cirka 100 000 kronor.
I samband med tillkomsten av lagen om konto- och värdefackssystem ökades det årliga anslaget till Skatteverket varaktigt med 8 miljoner kronor för drift och förvaltning av systemet.
2
De merkostnader
för drift och förvaltning som blir följden av utredningens förslag har beaktats i det belopp som angetts ovan. När utveckling och anslut-
ningar har genomförts kommer de årliga förvaltningskostnaderna att överstiga 8 miljoner kronor.
Övriga konsekvenser av utredningens förslag
Skatteverket bedömer att förslagen kommer att få konsekvenser för de institut som tillhandahåller uppgifter för sökning och för de myndigheter, och eventuellt kreditinstitut, som ska använda systemet. För Skatteverkets del måste nya säkerhetsprövningar (information och it-säkerhet) göras och incidenthanteringen kommer att bli mer omfattande om kreditinstitut får möjlighet att göra sökningar i systemet.
Förslagen kommer, som redovisats ovan, att medföra behov av utveckling och nyutveckling av tekniska förmågor som för närvarande saknas i den befintliga lösning som är utvecklad för nu gällande lagstiftning. Som ett resultat av den genomlysning av systemet som måste göras och de krav som uppställs på systemet genom förslagen kan det förväntas att det framkommer behov av regelförändringar, till exempel vad gäller sekretessbestämmelser och möjlighet för Skatteverket att behandla data inom ramen för konto- och värdefackssystemet. Skatteverket bedömer att det inte framstår som realistiskt att ett förslag om att kreditinstitut ska ges rätt att söka i systemet kan tas i bruk innan det sjätte penningtvättsdirektivet genomförs i svensk rätt.
Utredningens bedömning
Utredningen instämmer i Skatteverkets bedömning av att genomförandet av sjätte penningtvättsdirektivet och tillgången till uppgifter i systemet för kreditinstitut bör göras i ett sammanhang av effektivitetsskäl. De utvecklingskostnader som är hänförliga till sökmöjligheter för kreditinstitut bör finansieras genom ytterligare anslag medan kostnader för ett kreditinstituts anslutning till systemet bör finansieras med avgifter. Genom det bemyndigande som utredningen föreslår i avsnitt 9.11 finns det möjlighet för regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att besluta om avgifter. Kostnaderna som är hänförliga till genomförandet av det sjätte penningtvättsdirektivet bör finansieras genom att Skatteverket beviljas ytterligare anslag.
21.6.9. Konsekvenser för Sveriges domstolar
Amla-förordningen
Finansinspektionens olika beslut kan som huvudregel överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Att delar av tillsynen över vissa verksamhetsutövare kan komma att flyttas över till Amla medför att överprövning av Amlas beslut om tillsynsåtgärder och sanktioner i stället kommer att göras av en överprövningsnämnd och av EU-domstolen. Förändringarna i fråga om tillsynen över verksamhetsutövarna förväntas dock inte leda till någon märkbar förändring av antalet mål hos domstolarna.
Förslagen innebär visserligen att Kronofogdemyndighetens handräckning kan komma att överklagas till domstol. Handräckningsärenden är dock mycket ovanliga i Finansinspektionens tillsyn. Någon märkbar ökning av handräckningsärenden när det gäller svenska verksamhetsutövare väntas inte. Kronofogdemyndigheten förväntas därför inte genomföra handräckning i någon större utsträckning. Överklaganden rörande handräckning väntas därför även fortsättningsvis bli sällsynta. De eventuella merkostnaderna för domstolarna bör därför hanteras inom domstolarnas befintliga ekonomiska ramar.
Regleringen om registrering av verkliga huvudmän
Bolagsverkets beslut enligt den föreslagna regleringen om registrering av verkliga huvudmän kan överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Det är svårt att uppskatta hur många överklagbara beslut som Bolagsverket kommer att meddela varje år till följd av den föreslagna regleringen. Detta beror bland annat på hur många förelägganden och sanktioner som kommer att beslutas. Även antalet ärenden som över huvud taget motiverar ett ingripande av Bolagsverket är svårt att förutse.
Utredningen bedömer att endast ett mindre antal beslut kommer att överklagas till domstol. Eftersom utredningen föreslår skärpta sanktionsmöjligheter i form av tvångslikvidation och avregistrering från handelsregistret kan dock antalet överklaganden förväntas öka i någon mån. Den föreslagna regleringen kan därför antas medföra en något ökad måltillströmning till domstolarna. Enligt utredningens bedömning kan ökningen av antalet mål hos domstolarna hanteras inom befintliga ekonomiska ramar.
Övervakningen av Advokatsamfundets penningtvättstillsyn
Justitiekanslerns beslut om instruktioner till Advokatsamfundet kan överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Eftersom detta är en ny företeelse är det svårt att exakt uppskatta antalet beslut Justitiekanslern kommer att meddela till följd av den nya regleringen. Det är dock troligt att antalet beslut kommer att bli ytterst få.
Utredningen bedömer mot denna bakgrund också att endast enstaka beslut kommer att överklagas till domstol. De eventuella merkostnader som detta innebär för domstolarna bör därför hanteras inom befintliga ekonomiska ramar.
21.7. Behovet av speciella informationsinsatser
Det är viktigt att de juridiska personer som omfattas av penningtvättsregleringen får information om den. Sådan information kan tillsynsmyndigheterna ge till verksamhetsutövarna. Ett särskilt stort informationsbehov finns för ideella föreningar och med anledning av den nya regleringen om registrering av verkliga huvudmän. Behovet av speciella informationsinsatser i den delen behandlas i avsnitt 21.6.2. I övrigt bedömer utredningen inte att förslagen medför något behov av speciella informationsinsatser.
21.8. Förenlighet med EU-rätten
Det svenska regelverket om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism har till största del EU-rättslig grund. I den utsträckning EU-paketet ger medlemsstaterna valmöjligheter eller annars medger utrymme för att i nationell rätt ställa upp mer långtgående krav eller anpassa bestämmelserna till nationella förhållanden har utredningen strävat efter att slå vakt om den nuvarande svenska regleringen och beakta svenska förhållanden. I den mån utredningens förslag går utöver vad sjätte penningtvättsdirektivet kräver har utredningen i respektive avsnitt bedömt om förslagen är förenliga med EU-rätten. Sammanfattningsvis bedömer utredningen att samtliga förslag är det.
22. Författningskommentar
22.1. Förslaget till lag om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism
1 kap. Tillämpningsområde och definitioner
Inledande bestämmelser
1 § Denna lag innehåller bestämmelser som genomför sjätte penningtvättsdirektivet och vissa ytterligare bestämmelser om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.
Utöver det som anges i första stycket innehåller lagen också bestämmelser som kompletterar Amla-förordningen och penningtvättsförordningen.
Paragrafen anger lagens innehåll. Övervägandena finns i avsnitten 5.2 och 5.5.
I första stycket ges en upplysning om att lagen genomför sjätte penningtvättsdirektivet. Direktivet genomförs i huvudsak genom lagen och i övrigt genom viss annan lagreglering och förordningsreglering. Av första stycket framgår också att lagen innehåller vissa ytterligare bestämmelser om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism. Det avser viss nationell reglering som införts vid sidan av EU-rätten.
Andra stycket anger de EU-rättsakter som lagen kompletterar och
som i lagen benämns Amla-förordningen och penningtvättsförordningen. Hänvisningarna till förordningarna är utformade på så sätt att de avser förordningarna i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen, så kallad dynamisk hänvisning (se 3 § som innehåller definitioner).
Tillämpningsområde
2 §
I artikel 3 i penningtvättsförordningen anges vilka som är verksam-
hetsutövare enligt penningtvättsförordningen. Därutöver ska penningtvättsförordningen gälla för fysiska och juridiska personer som driver
1. yrkesmässig handel med varor, om det kan antas att det i verksamheten eller i en del av verksamheten genomförs eller kommer att genomföras transaktioner, enstaka eller sådana som förefaller ha samband, som innebär att ett utbetalt eller mottaget belopp i kontanter uppgår till motsvarande 5 000 euro eller mer,
2. verksamhet enligt pantbankslagen (1995:1000), och
3. auktionsplattform för handel med utsläppsrätter som en reglerad marknad i enlighet med artikel 26.1 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2023/2830 av den 17 oktober 2023 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG genom fastställande av regler om tidsschema, administration och andra aspekter av auktionering av utsläppsrätter för växthusgaser.
Vissa speltjänster får undantas från tillämpning av penningtvättsförordningen och denna lag enligt föreskrifter som meddelas med stöd av 13 kap. 1 § 1.
Paragrafen anger vilka verksamhetsutövare, utöver de som följer av penningtvättsförordningen, som omfattas av tillämpningsområdet. Paragrafen motsvarar 1 kap. 2 § första stycket 16 och 17 och andra stycket samt 1 kap. 5 § penningtvättslagen (se prop. 2016/17:173 s. 505–507). Övervägandena finns i avsnitten 6.7.1–6.7.3 och 6.7.5.
I andra stycket anges att vissa speltjänster undantas från penningtvättsregelverkets tillämpningsområde. Sådana undantag kan meddelas i föreskrifter med stöd i bemyndigandet i 13 kap. 1 § 1.
Definitioner
3 § Termer och uttryck i denna lag har samma betydelse som i penningtvättsförordningen.
Därutöver har nedanstående termer och uttryck följande betydelse:
1. Amla-förordningen: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om inrättande av en myndighet för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och om ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010, (EU) nr 1095/2010,
2. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,
3. finansunderrättelseenhet: den enhet som avses i 4 kap. 3 §,
4. penningtvättsförordningen: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism,
5. register över verkliga huvudmän: det register som avses i artikel 10 i sjätte penningtvättsdirektivet,
6. registreringsskyldig person: en fysisk eller juridisk person som avses i 7 kap. 4, 5 eller 7 §,
7. sjätte penningtvättsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/xx av den xx om de mekanismer som medlemsstaterna ska inrätta för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism och om upphävande av direktiv (EU) 2015/849, i den ursprungliga lydelsen,
8. verksamhetsutövare: fysiska eller juridiska personer som anges i 1 kap. 2 § och artikel 3 i penningtvättsförordningen som inte är undantagna enligt artikel 4, 5 eller 6 i den förordningen.
Paragrafen innehåller definitioner. Övervägandena finns i avsnitten 6.4, 8.4, 8.6 och 10.1.1.
I punkten ett definieras Amla-förordningen.
Punkten två innehåller en definition av begreppet EES. Definitio-
nen motsvarar 1 kap. 8 § 3 i penningtvättslagen (se prop. 2016/17:173 s. 508).
I punkten tre definieras finansunderrättelseenhet. I punkten fyra definieras penningtvättsförordningen. I punkten fem definieras register över verkliga huvudmän. Begreppet har betydelse för bestämmelserna om registrering av verkliga huvudmän i 7 kap.
I punkten sex definieras registreringsskyldig person. Begreppet har betydelse för bestämmelserna om registrering av verkliga huvudmän i 7 kap.
I punkten sju definieras sjätte penningtvättsdirektivet.
Punkten åtta genomför artikel 2.2 i sjätte penningtvättsdirektivet.
I punkten definieras verksamhetsutövare. Begreppet har betydelse för att ange vilka fysiska och juridiska personer som omfattas av regelverket.
4 § I artiklarna 2.25 och 33 i penningtvättsförordningen finns bestämmelser om viktiga offentliga funktioner. Med svensk viktig offentlig funktion avses följande funktioner:
1. statschefen eller den som annars tjänstgör som riksföreståndare eller tillfällig riksföreståndare, riksdagens talman och statsråd,
2. ledamöter i riksdagen,
3. styrelseledamöter i politiska partier som är representerade i riksdagen,
4. justitieråd,
5. riksrevisorn,
6. ledamöter i Sveriges riksbanks fullmäktige och direktion,
7. ambassadörer och andra beskickningschefer,
8. myndighetschefen i Försvarsmakten, och
9. verkställande direktörer och styrelseledamöter i bolag som staten har ett direkt eller indirekt rättsligt bestämmande inflytande över.
I paragrafen anges vilka funktioner som är svenska viktiga offentliga funktioner och vars innehavare anses vara personer i politiskt utsatt ställning. Bestämmelsen införs till följd av artikel 33 i penningtvättsförordningen. Övervägandena finns i avsnitt 6.5.2 och 6.5.3.
I punkten ett anges att statschefen eller den som annars tjänstgör som riksföreståndare eller tillfällig riksföreståndare, riksdagens talman, statsråd och statssekreterare är viktiga offentliga funktioner. Statschefen är konungen eller drottning som enligt successionsordningen innehar Sveriges tron (5 kap. 1 § regeringsformen). Om konungen eller en drottning som är statschef är förhindrad att fullgöra sina uppgifter eller om konungahuset har utslocknat fullgörs statschefens uppgift av en riksföreståndare eller tillfällig riksföreståndare i enlighet med bestämmelserna i 5 kap. regeringsformen. Denne innehar då också en viktig offentlig funktion. Även talmannen och statsråd innehar viktiga offentliga funktioner. Politiska tjänstemän i Regeringskansliet – t.ex. statssekreterare – omfattas emellertid inte.
I punkten två anges att ledamöter i riksdagen är svenska viktiga offentliga funktioner.
Av punkten tre framgår att styrelseledamöter i politiska partier som är representerade i riksdagen omfattas även om dessa ledamöter inte själva är riksdagsledamöter. Med styrelsen i ett politiskt parti avses i princip ett organ som mellan det att partiets högsta beslutande organ sammanträder – t.ex. en partistämma – leder partiets verksamhet och inriktning. Eftersom politiska partier är ideella föreningar vars sammansättning och organisation inte regleras i lag finns det dock inget krav på att ett politiskt parti ska ha en styrelse och bedömningen av om ett organ i ett visst parti till funktion och sammansättning motsvarar en styrelse får göras med utgångspunkt i det enskilda partiets förhållanden.
Punkten fyra avser justitieråd, dvs. ledamöter i Högsta domstolen
och Högsta förvaltningsdomstolen.
I fråga om punkterna fem och sex omfattas riksrevisorn (2 § lagen [2002:1023] med instruktion för Riksrevisionen) och ledamöter i Riksbankens fullmäktige och direktion (9 kap. 13 § regeringsformen).
Punkten sju avser ambassadörer eller andra beskickningschefer,
dvs. chargés d'affaires. En ambassadör kan – men behöver inte – vara chef för en beskickning eller en delegation vid en internationell organisation.
Punkten åtta anger att myndighetschefen i Försvarsmakten, dvs.
överbefälhavaren, innehar enligt en viktig offentlig funktion.
Enligt punkten nio innehar verkställande direktörer och styrelseledamöter i bolag som staten har ett direkt eller indirekt rättsligt bestämmande inflytande över viktiga offentliga funktioner. Ett bestämmande inflytande kan utövas genom ägande till mer än 50 procent eller befogenhet att på annat sätt diktera beslut i alla förekommande frågor, t.ex. genom att kunna utse majoriteten i företagets styrelse (se prop. 2016/17:173 s. 450 och 562). Regeringen ska varje år lämna en redogörelse till riksdagen för bolag med statligt ägande (prop. 1980/ 81:22, bet. 1980/81:NU29, rskr. 1980/81:147). Av redogörelsen framgår bl.a. vilka bolag som staten äger och med vilken ägarandel.
Med bolag avses aktiebolag, handelsbolag och kommanditbolag. Vilka som är viktiga offentliga funktioner i andra stater får, liksom tidigare, bedömas mot den förteckning som framgår av paragrafen. Paragrafen omfattar alltså även i fortsättningen viktiga offentliga funktioner som i och för sig innehas av svenska medborgare men som inte inrättats och anförtrotts av den svenska staten. Det gäller t.ex. ledamöter i Europaparlamentet samt domare i EU-domstolen och Europadomstolen.
2 kap. Begränsningar av stora kontantbetalningar
1 §
Av artikel 59.1 i penningtvättsförordningen framgår att personer som
handlar med varor eller tillhandahåller tjänster endast får godta eller göra en kontantbetalning upp till ett belopp på 10 000 euro eller motsvarande belopp i nationell eller utländsk valuta, oavsett om transaktionen utförs vid ett tillfälle eller flera tillfällen som förefaller ha samband.
Den som inte omfattas av 1 kap. 2 § 1 och som avser att driva verksamhet där det kan antas att det i verksamheten eller i en del av verksamheten genomförs eller kommer att genomföras transaktioner, enstaka eller sådana som förefaller ha samband, som innebär att ett utbetalt eller mottaget belopp i kontanter uppgår till motsvarande 5 000 euro eller mer, ska anmäla detta till Bolagsverket.
Paragrafen innehåller bestämmelser om anmälningsskyldighet för personer som driver verksamhet där stora kontanta betalningar förekommer. Övervägandena finns i avsnitt 16.8.
I första stycket finns en upplysningsbestämmelse om innehållet i artikel 59.1 i penningtvättsförordningen.
I andra stycket framgår att sådana personer, som inte är verksamhetsutövare enligt penningtvättslagstiftningen, ska anmäla verksamheten till Bolagsverket. Eftersom varuhandlare omfattas av lagens tillämpningsområde enligt 1 kap. 2 § gäller alltså bestämmelsen inte för de som handlar med varor. Anmälningsskyldigheten enligt denna paragraf träffar endast tillhandahållare av tjänster som driver verksamhet där stora kontantbetalningar förekommer.
2 §
Länsstyrelsen får ingripa vid överträdelse av förbudet i artikel 59.1 i
penningtvättsförordningen. Vid ingripande ska bestämmelserna i 11 kap. 1–23 §§ tillämpas.
Personer som handlar med varor eller tillhandahåller tjänster och genomför kontanta transaktioner ska lämna de uppgifter till länsstyrelsen som behövs för tillsynen.
Paragrafen, som införs till följd av artikel 59.5 och 59.6 i penningtvättsförordningen, innehåller bestämmelser om ingripande vid överträdelse av kontantförbudet. Övervägandena finns i avsnitt 16.8.
Av första stycket framgår att länsstyrelsen får vidta sanktioner och administrativa åtgärder mot de som bryter mot förbudet.
I andra stycket framgår en uppgiftsskyldighet för personer som genomför kontanta transaktioner.
3 §
Regeringen får besluta om att upphäva kontantförbudsgränsen enligt
artikel 59.7 i penningtvättsförordningen.
Paragrafen, som införs till följd av artikel 59.7 i penningtvättsförordningen, innehåller bestämmelser om möjlighet för regeringen att upphäva kontantförbudsgränsen i förordningen vid krissituationer som omöjliggör betalningar nationellt. Övervägandena finns i avsnitt 6.7.4.
3 kap. Gränsöverskridande verksamhet
1 §
En verksamhetsutövare som avser att driva verksamhet i ett annat land
inom EES ska underrätta tillsynsmyndigheten innan verksamheten påbörjas. Tillsynsmyndigheten ska därefter meddela den behöriga myndigheten i det andra landet.
Paragrafen, som genomför artikel 33.2 i sjätte penningtvättsdirektivet, innehåller bestämmelser om underrättelseskyldighet för verksamhetsutövare som avser att bedriva verksamhet i annat EES-land. Bestämmelsen är utformad med 5 kap. 4 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse som förebild. Övervägandena finns i avsnitt 15.7.
2 §
Om en verksamhetsutövare med huvudkontor i en annan stat inom
EES är utgivare av elektroniska pengar, betaltjänstleverantör eller leverantör av kryptotillgångstjänster och tillhandahåller tjänster i Sverige, får Finansinspektionen besluta att verksamhetsutövaren ska utse en central kontaktpunkt i Sverige med ansvar för att säkerställa att bestämmelserna i denna lag följs.
Första stycket gäller inte om tjänsterna tillhandahålls genom en filial eller ett dotterföretag här i landet.
Paragrafen, som genomför artikel 5 i sjätte penningtvättsdirektivet, innehåller bestämmelser som innebär att Finansinspektionen får möjlighet att besluta att vissa tillhandahållare av elektroniska pengar och leverantörer av kryptotillgångstjänster eller betaltjänster ska utse en central kontaktpunkt i Sverige. Paragrafen motsvarar i huvudsak 6 kap. 3 § penningtvättslagen, med den skillnaden att leverantörer av kryptotillgångstjänster omfattas som en följd av direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 6.9.
I första stycket anges att Finansinspektionen får besluta att angivna verksamhetsutövare ska utse en central kontaktpunkt.
Som framgår av andra stycket är paragrafens tillämplighet begränsad till de fall då tjänsterna enligt första stycket tillhandahålls genom ombud eller på annat sätt som inte innebär att tillhandahållaren har en filial eller dotterföretag här i landet.
Av 13 kap. 1 § 2 framgår att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om organisation, kompetens, befogenheter, oberoende och funktion för den centrala kontaktpunkten.
3 §
Tillsynsmyndigheterna får hänskjuta sådana frågor som avses i arti-
kel 33.5 i sjätte penningtvättsdirektivet till Myndigheten för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism för tvistlösning.
Paragrafen, som genomför artikel 33.5 i sjätte penningtvättsdirektivet, innehåller bestämmelser om tvistlösning om hem- och värdlandsmyndigheten har olika uppfattning om vilka tillsynsåtgärder som ska vidtas mot en verksamhetsutövare. Bestämmelsen har utformats med 13 kap. 6 b–d § lagen om bank- och finansieringsrörelse som förebild. Övervägandena finns i avsnitt 15.7.
4 §
Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en
annan behörig myndighet inom EES till Myndigheten för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism för tvistlösning i de fall som framgår av artikel 34.5 i sjätte penningtvättsdirektivet.
Paragrafen, som genomför artikel 34.5 i sjätte penningtvättsdirektivet, innehåller bestämmelser om tvistlösning gällande förfaranden mellan behöriga myndigheter. Det kan exempelvis röra sig om en begäran om samarbete som har avslagits eller inte lett till åtgärder inom rimlig tid. Myndigheten kan då vända sig till Amla för tvistlösning. Bestämmelsen har utformats med 23 kap. 5 a § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden som förebild. Övervägandena finns i avsnitt 15.8.
4 kap. Kontrollfunktioner och rapportering
Kontrollfunktioner
1 § Av artikel 8.2 b iii i penningtvättsförordningen framgår att en oberoende granskningsfunktion ska pröva en verksamhetsutövares interna riktlinjer, förfaranden och kontroller som avses i artikel 8.2 a och b i och ii i samma förordning, när det är motiverat med hänsyn till verksamhetens storlek och art.
Om en verksamhetsutövare inte har inrättat en funktion för oberoende granskning ska verksamhetsutövaren uppdra åt en utomstående expert att göra den prövning av verksamhetsutövarens riktlinjer, förfaranden och kontroller som anges i första stycket.
Paragrafen, som införs till följd av artikel 8.2 b iii i penningtvättsförordningen, innehåller bestämmelser om oberoende granskning. Övervägandena finns i avsnitt 17.5.
Första stycket upplyser om att penningtvättsförordningen anger att
en oberoende granskningsfunktion ska pröva en verksamhetsutövares interna riktlinjer, förfaranden och kontroller (artikel 8.2 b iii i förordningen).
Av bestämmelserna i andra stycket följer att en verksamhetsutövare, som inte har inrättat en funktion för oberoende granskning, ska uppdra åt en utomstående expert att göra prövningen.
Detta innebär att prövningen antingen kan göras av en intern funktion för oberoende granskning eller, om någon sådan funktion inte har inrättas, av en utomstående expert. Det ställs således inte något krav på att en verksamhetsutövare ska inrätta en funktion för oberoende granskning.
Avgörande för om en prövning ska ske är om det är motiverat med hänsyn till verksamhetens storlek och art, vilket följer av penningtvättsförordningen (artikel 8.2 b iii). Det innebär att det endast är vissa verksamhetsutövare som kommer att omfattas av kravet på prövning.
2 § Om en verksamhetsutövare är skyldig att ha en funktion för regelefterlevnad eller internrevision enligt någon annan författning än penningtvättsförordningen, får den som har utsetts till att ansvara för en sådan funktion också utses till regelefterlevnadsansvarig enligt artikel 9.3 första stycket i penningtvättsförordningen eller att ansvara för funktionen för oberoende granskning enligt artikel 8.2 b iii i samma förordning.
Paragrafen, som införs till följd av artikel 9.6 i penningtvättsförordningen, innehåller bestämmelser om ansvaret för vissa kontrollfunktioner. Övervägandena finns i avsnitt 17.5.
Av paragrafen följer att en person som har utsetts till att ansvara för en funktion för regelefterlevnad eller internrevision som en verksamhetsutövare ska ha enligt någon annan författning än penningtvättsförordningen, också får utses till regelefterlevnadsansvarig och att ansvara för funktionen för oberoende granskning enligt penningtvättsförordningen. Med andra författningar avses främst tillämplig rörelsereglering. Det behöver således inte utses olika personer till att ansvara för kontrollfunktionerna enligt penningtvättsförordningen och motsvarande kontrollfunktioner enligt andra författningar.
Finansunderrättelseenhet
3 § För att fullgöra uppgiften att förebygga, förhindra eller upptäcka penningtvätt eller finansiering av terrorism ska det vid Polismyndigheten finnas en finansunderrättelseenhet.
Paragrafen, som genomför artikel 17.1 i sjätte penningtvättsdirektivet, anger att det vid Polismyndigheten ska finnas en finansunderrättelseenhet som ska fullgöra uppgiften att förebygga, förhindra eller upptäcka penningtvätt eller finansiering av terrorism. Övervägandena finns i avsnitt 10.1.1.
Rapportering
4 § Om en tillsynsmyndighet vid inspektion eller på annat sätt har upptäckt en omständighet som kan antas ha samband med eller utgöra penningtvätt eller finansiering av terrorism, ska myndigheten utan dröjsmål underrätta finansunderrättelseenheten om detta.
En sådan underrättelse ska även göras av andra myndigheter som i sin verksamhet upptäcker sådana omständigheter som avses i första stycket, om det inte hindras av sekretess enligt offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).
Paragrafen, som genomför artikel 32 i sjätte penningtvättsdirektivet, innehåller bestämmelser om myndigheters skyldighet att underrätta finansunderrättelseenheten om misstänkt penningtvätt eller finansiering av terrorism. Paragrafen motsvarar i huvudsak 4 kap. 4 § penningtvättslagen (se prop. 2016/17:173 s. 539–540). I andra stycket, som inte följer av EU-rätten, framgår att andra myndigheter är skyldiga att underrätta finansunderrättelseenheten vid misstänkt penningtvätt eller finansiering av terrorism. Det tidigare kravet på att det endast skulle gälla vid hantering av kontanter har tagits bort. Övervägandena finns i avsnitt 15.6.
Uppgiftsskyldighet
5 § Bestämmelserna i artikel 50.1a i penningtvättsförordningen ska tillämpas även på en begäran om uppgifter som görs av Säkerhetspolisen.
Därutöver ska följande fysiska eller juridiska personer på begäran av finansunderrättelseenheten eller Säkerhetspolisen utan dröjsmål lämna alla uppgifter som behövs för en utredning om penningtvätt eller finansiering av terrorism:
1. ett clearingbolag,
2. den som tillhandahåller finansiell infrastruktur som avser omedelbara betalningar, och
3. den som bedriver eller under de senaste fem åren har bedrivit penninginsamling för humanitärt, välgörande, kulturellt eller något annat allmännyttigt ändamål.
När uppgifter har lämnats enligt 4 §, ska även andra fysiska eller juridiska personer som avses i 1 kap. 2 § och artikel 3 i penningtvättsförordningen lämna de uppgifter för utredningen som finansunderrättelseenheten eller Säkerhetspolisen begär.
Paragrafen innehåller bestämmelser om uppgiftslämnande till finansunderrättelseenheten och Säkerhetspolisen. Paragrafen motsvarar 4 kap. 6 § första stycket 2–4 och andra stycket penningtvättslagen (se prop. 2016/17:173 s. 540, 2018/19:150 s. 105–106 och 2021/22:251 s. 116). Övervägandena finns i avsnitt 19.2.
I första stycket framgår att Säkerhetspolisen ska ha möjlighet att begära uppgifter från verksamhetsutövare på samma sätt som finansunderrättelseenheten har enligt penningtvättsförordningen.
I andra stycket framgår att vissa aktörer som inte är verksamhetsutövare ska vara skyldiga att lämna uppgifter på finansunderrättelseenhetens och Säkerhetspolisens begäran.
I tredje stycket klargörs att uppgiftsskyldighet föreligger även för andra än den verksamhetsutövare som lämnat en rapport om misstänkt penningtvätt eller finansiering av terrorism.
Tystnadsplikt
6 § Bestämmelserna om tystnadsplikt i artikel 54 i penningtvättsförordningen ska även gälla för verksamhetsutövare som lämnar uppgifter till
Säkerhetspolisen enligt 5 §.
Paragrafen, som innehåller bestämmelser om tystnadsplikt vid uppgiftslämnande till Säkerhetspolisen, innebär att samma regler ska gälla oavsett om en verksamhetsutövare lämnar uppgifter till finansunderrättelseenheten eller Säkerhetspolisen. Övervägandena finns i avsnitt 19.2.1.
7 § Ett clearingbolag, den som tillhandahåller finansiell infrastruktur som avser omedelbara betalningar eller den som bedriver eller under de senaste fem åren har bedrivit penninginsamling för humanitärt, välgörande, kulturellt eller något annat allmännyttigt ändamål får inte för någon utomstående
obehörigen röja att uppgifter har lämnats enligt 5 §. Detsamma gäller den som är verksam hos ett sådant företag.
Paragrafen, som innehåller bestämmelser om tystnadsplikt för vissa aktörer som inte är verksamhetsutövare, motsvarar 4 kap. 9 a § penningtvättslagen (se prop. 2021/22:251 s. 117 och 118), med den skillnaden att insamlingsrörelser nu också lagts till. Övervägandena finns i avsnitt 19.2.1.
8 § Bestämmelser om ansvar för den som bryter mot tystnadsplikten enligt 7 § och artikel 54 i penningtvättsförordningen finns i 20 kap. 3 § brottsbalken.
Paragrafen, som delvis införs till följd av artikel 54 i penningtvättsförordningen, innehåller en upplysning om att brott mot tystnadsplikten enligt 7 § och artikel 54 i penningtvättsförordningen kan medföra lagföring enligt 20 kap. 3 § brottsbalken. Paragrafen motsvarar 4 kap. 9 § tredje stycket och 4 kap. 9 a § andra stycketpenningtvättslagen (se prop. 2016/17:173 s. 542 och 2021/22:251 s. 117 och 118). Övervägandena finns i avsnitten 17.8 och 19.2.1.
5 kap. Dispositionsförbud
Dispositionsförbud som avser transaktioner
1 § Finansunderrättelseenheten eller Säkerhetspolisen får besluta att en verksamhetsutövare inte får genomföra en transaktion eller en viss typ av transaktion, om det finns skäl att misstänka att transaktionen utgör ett led i penningtvätt eller finansiering av terrorism (dispositionsförbud).
Beslut om dispositionsförbud får meddelas endast om det är fara i dröjsmål och det skäligen kan befaras att egendom annars kommer att undanskaffas och skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som den innebär.
Ett dispositionsförbud som grundar sig på uppgifter som en verksamhetsutövare har lämnat till finansunderrättelseenheten enligt artikel 50.1 i penningtvättsförordningen ska beslutas så snart som möjligt.
Paragrafen, som genomför delar av artikel 20.1 i sjätte penningtvättsdirektivet, innehåller bestämmelser om dispositionsförbud som avser transaktioner. Paragrafen motsvarar delvis 4 kap. 11 § penningtvättslagen (se prop. 2016/17:173 s. 543). Övervägandena finns i avsnitt 10.3.1.
Av första stycket framgår att finansunderrättelseenheten eller Säkerhetspolisen får besluta att en transaktion eller en viss typ av transaktion inte får genomföras. Ett sådant beslut får fattas om det finns skäl att misstänka att transaktionen utgör ett led i penningtvätt eller finansiering av terrorism. Det krävs inte att misstanken kan riktas mot någon person. I stället ska misstanken kunna knytas till den transaktion som avses bli föremål för ett beslut om dispositionsförbud. Att det finns skäl att misstänka att en transaktion utgör ett led i ett brott är ett uttryck för en lägre misstankegrad än att det finns anledning att anta att brott har begåtts, vilket krävs för att inleda förundersökning. Förutsättningarna för att inleda förundersökning behöver alltså inte vara uppfyllda men det krävs att misstanken grundar sig på konkreta omständigheter (se prop. 2013/14:121 s. 127).
De uppgifter som ligger till grund för misstanken kan till exempel ha kommit in till finansunderrättelseenheten genom en rapport om misstänkt penningtvätt eller finansiering av terrorism från en verksamhetsutövare enligt artikel 50.1 i penningtvättsförordningen. Det kan också vara uppgifter som en utländsk finansunderrättelseenhet eller en tillsynsmyndighet lämnat till finansunderrättelseenheten (se 4 kap. 4 §). En misstanke kan också uppstå med anledning av rapporter om misstänkta transaktioner från flera olika verksamhetsutövare som sammantaget avslöjar ett misstänkt transaktionsmönster. Annan underrättelseinformation kan också ligga till grund för en misstanke.
Ett dispositionsförbud kan omfatta både enskilda transaktioner och en viss typ av transaktioner, exempelvis kontoöverföringar till en viss mottagare. Förbudet kan också avse transaktioner som är sammankopplade med en tidigare transaktion som har omfattats av ett dispositionsförbud. En transaktion kan avse såväl kontobehållning som annan egendom, till exempel kontanter, värdepapper och fastigheter.
I andra stycket anges de ytterligare förutsättningar som ska vara uppfyllda för att ett beslut om dispositionsförbud ska få fattas. En första förutsättning är att det är fara i dröjsmål och det skäligen kan befaras att egendom annars kommer att skaffas undan. En andra förutsättning är att åtgärden är proportionerlig. Det innebär att det måste göras en avvägning mellan behovet av åtgärden och de enskilda intressen som påverkas av beslutet innan ett beslut om dispositionsförbud fattas. Vid denna bedömning bör exempelvis graden av misstanke beaktas, hur stor risken är för att egendom annars skaffas undan
och hur stort belopp som transaktionen har avsett (se prop. 2013/ 14:121 s. 127).
Tredje stycket innehåller en bestämmelse om när ett dispositions-
förbud som grundar sig på en rapport om misstänkt penningtvätt eller finansiering av terrorism som lämnats av en verksamhetsutövare ska beslutas. Ett sådant beslut ska fattas så snart som möjligt (se artikel 52 i penningtvättsförordningen).
2 §
Ett beslut om dispositionsförbud enligt 1 § ska så snart som möjligt
anmälas till åklagare, som skyndsamt ska pröva om åtgärden ska bestå.
Finns det inte längre skäl för åtgärden ska den hävas omedelbart. Åtgärden upphör att gälla när tio arbetsdagar har gått från finansunderrättelseenhetens eller Säkerhetspolisens beslut, om den inte har hävts dessförinnan.
Paragrafen, som genomför delar av artikel 20.1 i sjätte penningtvättsdirektivet, innehåller bestämmelser om förfarandet efter att ett dispositionsförbud som avser transaktioner har beslutats. Paragrafen motsvarar delvis 4 kap. 12 § penningtvättslagen (se prop. 2016/17:173 s. 543). Övervägandena finns i avsnitten 10.3.1, 10.3.4 och 10.3.5.
Av första stycket framgår att ett beslut om dispositionsförbud så snart som möjligt ska underställas åklagares prövning. Normalt sett kan detta göras direkt efter det att ett beslut har meddelats. Den utredning som har tagits fram hos finansunderrättelseenheten eller Säkerhetspolisen bör alltid följa med anmälan liksom en kopia av beslutet. Därefter ska åklagaren skyndsamt pröva om det finns skäl för att låta förbudet bestå. Åklagarens beslut får inte överklagas, se 7 §. Om åklagaren finner att förundersökning kan inledas, kan beslutet om dispositionsförbud ersättas av ett beslut om penningbeslag enligt 12 § lagen (2014:307) om straff för penningtvättsbrott eller 15 § terroristbrottslagen (2022:666). I annat fall har finansunderrättelseenheten eller Säkerhetspolisen möjlighet att inom den tidsfrist som anges i andra stycket komplettera utredningen varefter ett förnyat ställningstagande till frågan om att inleda förundersökning kan ske.
Av andra stycket framgår att ett dispositionsförbud omedelbart ska hävas om det inte längre finns skäl för åtgärden. En anledning kan vara att någon ny omständighet som har betydelse för bedömningen kommer fram. Om finansunderrättelseenheten eller Säkerhetspolisen vid den fortsatta utredningen efter att ett beslut om dispositionsförbud har fastställts av åklagaren, får del av uppgifter som innebär att det inte längre finns anledning att misstänka pen-
ningtvätt eller finansiering av terrorism, måste uppgifterna genast förmedlas vidare till åklagaren som då får göra en ny bedömning. Ett beslut om dispositionsförbud upphör att gälla när tio arbetsdagar har gått från finansunderrättelseenhetens eller Säkerhetspolisens beslut, om beslutet inte har hävts redan tidigare.
Tiden ska beräknas från tidpunkten för beslutet om dispositionsförbud. Som arbetsdagar räknas inte lördagar, söndagar eller andra allmänna helgdagar, midsommarafton, julafton eller nyårsafton (se 2 § första stycket lagen [1930:173] om beräkning av lagstadgad tid). När den angivna tiden har löpt ut upphör dispositionsförbudet automatiskt att gälla.
Dispositionsförbud som avser affärsförbindelser
3 § Finansunderrättelseenheten får besluta att en verksamhetsutövare tillfälligt inte ska fullgöra förpliktelser som följer av en affärsförbindelse som har ingåtts med en kund, om det finns skäl att misstänka att affärsförbindelsen kommer att användas för penningtvätt eller finansiering av terrorism eller på något annat sätt är kopplad till sådan brottslighet (dispositionsförbud).
Beslut om dispositionsförbud får meddelas endast om det är fara i dröjsmål och skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som den innebär.
Paragrafen, som genomför delar av artikel 20.2 i sjätte penningtvättsdirektivet, innehåller bestämmelser om dispositionsförbud som avser affärsförbindelser. Övervägandena finns i avsnitt 10.3.2.
Av första stycket framgår att finansunderrättelseenheten får besluta att en verksamhetsutövare tillfälligt inte ska fullgöra förpliktelser som följer av en affärsförbindelse som har ingåtts med en kund. Med affärsförbindelse avses detsamma som i artikel 2.16 i penningtvättsförordningen. Ett sådant beslut får fattas om det finns skäl att misstänka att affärsförbindelsen kommer att användas för penningtvätt eller finansiering av terrorism, eller på något annat sätt är kopplad till sådan brottslighet.
Ett dispositionsförbud kan omfatta samtliga eller vissa förpliktelser som följer av en affärsförbindelse. Omfattningen av förbudet styrs bland annat av vilka av verksamhetsutövarens produkter eller tjänster som det finns skäl att misstänka kommer att användas för penningtvätt eller finansiering av terrorism. Ett dispositionsförbud som riktas mot en verksamhetsutövare som tillhandahåller tjänster
som endast delvis omfattas av penningtvättsregleringen, till exempel advokater och andra oberoende jurister, kan endast omfatta de tjänster som faller inom penningtvättsregleringens tillämpningsområde. I avsnitt 10.3.2 finns en redogörelse för vad ett dispositionsförbud kan omfatta i olika verksamheter.
Andra stycket motsvarar i allt väsentligt 1 § andra stycket, se för-
fattningskommentaren till den paragrafen. Skillnaden är att det i denna paragraf inte ställs upp något krav på att det skäligen kan befaras att egendom annars kommer att undanskaffas för att ett dispositionsförbud ska kunna beslutas.
4 § Ett beslut om dispositionsförbud enligt 3 § ska så snart som möjligt anmälas till åklagare, som skyndsamt ska pröva om åtgärden ska bestå.
Finns det inte längre skäl för åtgärden ska den hävas omedelbart. Åtgärden upphör att gälla när fem arbetsdagar har gått från finansunderrättelseenhetens beslut, om åtgärden inte har hävts dessförinnan.
Paragrafen, som genomför delar av artikel 20.2 i sjätte penningtvättsdirektivet, innehåller bestämmelser om förfarandet efter att ett dispositionsförbud som avser affärsförbindelser har beslutats. Övervägandena finns i avsnitten 10.3.2, 10.3.4 och 10.3.5.
Paragrafen motsvarar i allt väsentligt 2 §, se författningskommentaren till den paragrafen. Skillnaden är att förbudstiden är olika lång.
Dispositionsförbud på begäran av en utländsk finansunderrättelseenhet
5 § Om förutsättningarna enligt 1 eller 3 § är uppfyllda, får finansunderrättelseenheten fatta beslut om dispositionsförbud även på begäran av en utländsk finansunderrättelseenhet eller en motsvarande enhet i en stat utanför EES.
För ett dispositionsförbud som avses i första stycket tillämpas samma bestämmelser som för ett dispositionsförbud enligt 1 eller 3 §.
Paragrafen, som genomför artikel 20.4 i sjätte penningtvättsdirektivet, innehåller bestämmelser om dispositionsförbud som beslutas på begäran av en tredje part. Paragrafen motsvarar 4 kap. 11 § tredje stycket penningtvättslagen (se prop. 2016/17:173 s. 543). Övervägandena finns i avsnitt 10.3.3.
I första stycket anges att finansunderrättelseenheten får besluta om dispositionsförbud på begäran av en utländsk finansunderrättelseenhet eller en motsvarande enhet i en stat utanför EES. De förutsätt-
ningar som måste vara uppfyllda enligt 1 eller 3 § för att ett dispositionsförbud ska få beslutas måste vara uppfyllda även i ett sådant fall.
Av andra stycket framgår att samma bestämmelser ska tillämpas för ett dispositionsförbud som fattas på begäran av en utländsk finansunderrättelseenhet eller en motsvarande enhet i en stat utanför EES som för ett beslut som finansunderrättelseenheten fattar på eget initiativ. Det gäller till exempel bestämmelserna om giltighetstiden för ett dispositionsförbud och att ett sådant ska anmälas till åklagare (2 och 4 §§).
Underrättelse om dispositionsförbud
6 § En verksamhetsutövare ska omedelbart underrättas om att ett dispositionsförbud har beslutats eller hävts.
Den som har drabbats av ett beslut om dispositionsförbud ska underrättas om beslutet när det kan antas att syftet med en beslutad eller förutsedd åtgärd inte motverkas och den framtida utredningen inte skadas om uppgiften röjs. Beslut om underrättelse meddelas av åklagare. En underrättelse behöver inte lämnas, om den med hänsyn till omständigheterna uppenbart är utan betydelse.
Paragrafen innehåller bestämmelser om underrättelse om dispositionsförbud. Paragrafen motsvarar 4 kap. 12 § tredje och fjärde styckena penningtvättslagen (se prop. 2016/17:173 s. 543). Övervägandena finns i avsnitt 10.3.6.
Överklagande
7 § Beslut enligt detta kapitel får inte överklagas.
Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande. Övervägandena finns i avsnitten 10.3.4 och 10.3.7.
Av paragrafen framgår att beslut enligt detta kapitel inte får överklagas. Det innebär att ett beslut om dispositionsförbud enligt 1 eller 3 § och ett beslut om huruvida förbudet ska bestå enligt 2 eller 4 § inte får överklagas.
6 kap. Behandling av personuppgifter
Behandling av känsliga personuppgifter och personuppgifter om lagöverträdelser
1 § Sådana personuppgifter som avses i artikel 9.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (känsliga personuppgifter) och personuppgifter om fällande domar i brottmål samt överträdelser som avses i artikel 10 i den förordningen får endast behandlas av behöriga myndigheter om det är nödvändigt för ändamålen i sjätte penningtvättsdirektivet.
Paragrafen, som innehåller bestämmelser om behandling av känsliga personuppgifter och uppgifter om lagöverträdelser, genomför artikel 53 i sjätte penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 14.3.1.
De uppgifter som avses i artikel 9.1 i dataskyddsförordningen är personuppgifter som avslöjar ras eller etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse eller medlemskap i fackförening och genetiska uppgifter, biometriska uppgifter för att entydigt identifiera en fysisk person, uppgifter om hälsa eller uppgifter om en fysisk persons sexualliv eller sexuella läggning.
De uppgifter som avses i artikel 10 i dataskyddsförordningen är personuppgifter som rör fällande domar i brottmål och överträdelser eller därmed sammanhängande säkerhetsåtgärder.
Hänvisningarna till dataskyddsförordningen är dynamiska, dvs. avser den vid varje tidpunkt gällande lydelsen av förordningen.
Information till den registrerade
2 § Besked om att personuppgifter behandlas enligt artikel 50.1 eller 50.1a i penningtvättsförordningen och om att sådana uppgifter bevaras enligt artikel 56 i samma förordning får inte lämnas ut till den registrerade.
Första stycket gäller också för personuppgifter som behandlas enligt 4 kap. 5 §.
Paragrafen, som delvis införs till följd av bestämmelserna i artikel 54 i penningtvättsförordningen, innehåller bestämmelser om information om personuppgiftsbehandling. Paragrafen motsvarar 5 kap. 7 § penningtvättslagen (se prop. 2016/17:173 s. 545 och 546). Övervägandena finns i avsnitten 17.8 och 19.2.2.
Samkörning av register
3 § En verksamhetsutövares register med uppgifter om misstänkt penningtvätt eller finansiering av terrorism får inte samköras med motsvarande register hos någon annan.
Paragrafen, som innehåller bestämmelser om förbud för verksamhetsutövare att samköra sina register med annan, motsvarar 5 kap. 8 § penningtvättslagen (se prop. 2016/17:173 s. 546). Övervägandena finns i avsnitt 19.4.
4 § Förbudet i 3 § gäller inte samkörning av register med en filial till en verksamhetsutövare som är etablerad i ett land utanför EES, om kraven enligt 13.1 och 14.1 i penningtvättsförordningen är uppfyllda i fråga om filialen.
Förbudet i 3 § gäller inte heller samkörning av register som sker mellan verksamhetsutövare som ingår i samma koncern, om verksamhetsutövarna har hemvist i Sverige eller inom EES.
Om en verksamhetsutövare som avses i andra stycket har hemvist i ett land utanför EES gäller andra stycket om kraven enligt 13.1 och 14.1 i penningtvättsförordningen är uppfyllda i fråga om den verksamhetsutövaren.
Paragrafen, som innehåller bestämmelser om undantag från samkörningsförbudet i 3 §, motsvarar 5 kap. 9 § penningtvättslagen (se prop. 2016/17:173 s. 546). Övervägandena finns i avsnitt 19.4.
Tystnadsplikt
5 § Den som är verksam hos en verksamhetsutövare får inte obehörigen röja att personuppgifter behandlas enligt 4 kap. 5 § eller artikel 50.1 i penningtvättsförordningen och att sådana uppgifter bevaras enligt artikel 56 i penningtvättsförordningen.
Ansvar enligt 20 kap. 3 § brottsbalken ska inte följa för den som bryter mot förbudet i första stycket.
Paragrafen, som innehåller bestämmelser om tystnadsplikt, motsvarar 5 kap. 11 § penningtvättslagen (se prop. 2016/17:173 s. 547). Övervägandena finns i avsnitt 19.2.2.
Andra än verksamhetsutövare
6 § Besked om att personuppgifter behandlas enligt 4 kap. 5 § får inte lämnas ut till den registrerade av
1. ett clearingbolag, eller
2. den som tillhandahåller finansiell infrastruktur som avser omedelbara betalningar.
Paragrafen, som innebär ett undantag från bestämmelserna i dataskyddsförordningen om den registrerades rätt att få viss information från den personuppgiftsansvarige, motsvarar 5 kap. 12 § penningtvättslagen (se prop. 2021/22:251 s. 128). Övervägandena finns i avsnitt 19.2.2.
7 § Uppgift om att personuppgifter behandlas enligt 4 kap. 5 § får inte obehörigen röjas av någon som är verksam hos
1. ett clearingbolag, eller
2. den som tillhandahåller finansiell infrastruktur som avser omedelbara betalningar.
Ansvar enligt 20 kap. 3 § brottsbalken ska inte följa för den som bryter mot förbudet i första stycket.
Paragrafen, som innehåller bestämmelser om tystnadsplikt, motsvarar 5 kap. 13 § penningtvättslagen (se prop. 2021/22:251 s. 128 och 129). Övervägandena finns avsnitt 19.2.2.
7 kap. Registrering av verkliga huvudmän
Inledande bestämmelser
1 § I artiklarna 42–49 i penningtvättsförordningen finns bestämmelser om registrering av verkliga huvudmän. Därutöver gäller vad som anges i 2–30 §§.
Paragrafen innehåller en upplysning om att ytterligare bestämmelser om registrering av verkliga huvudmän finns i penningtvättsförordningen. Övervägandena finns i avsnitt 8.4.
2 § Detta kapitel gäller inte för sådana juridiska personer som avses i artikel 45a i penningtvättsförordningen.
Paragrafen innehåller bestämmelser om undantag för vissa juridiska personer. Kapitlet ska inte tillämpas på sådana juridiska personer som avses i artikel 45a i penningtvättsförordningen. Övervägandena finns i avsnitt 8.6.
Registreringsmyndighet
3 § Bolagsverket ska föra ett register över verkliga huvudmän och andra uppgifter som anmäls enligt denna lag och penningtvättsförordningen.
Paragrafen, som genomför delar av artikel 10.1 första stycket i sjätte penningtvättsdirektivet, anger att Bolagsverket ska föra ett register över verkliga huvudmän och andra uppgifter som anmäls enligt denna lag och penningtvättsförordningen. Paragrafen motsvarar 3 kap. 1 § registerlagen (se prop. 2016/17:173 s. 571). Övervägandena finns i avsnitt 8.5.
Skyldighet att anmäla uppgifter för registrering
4 § En svensk juridisk person ska anmäla uppgifter enligt artiklarna 44 och 45.3 i penningtvättsförordningen till Bolagsverket för registrering i registret över verkliga huvudmän.
Paragrafen, som genomför delar av artikel 10.1 första stycket och 10.2 första stycket i sjätte penningtvättsdirektivet, innehåller bestämmelser om juridiska personers skyldighet att anmäla uppgifter till Bolagsverket för registrering i registret över verkliga huvudmän. Paragrafen motsvarar delvis 1 kap. 2 § och 2 kap. 3 § registerlagen (se prop. 2016/ 17:173 s. 562 och 568). Övervägandena finns i avsnitt 8.6.
Anmälningsskyldigheten gäller svenska juridiska personer. Förutom aktiebolag, ekonomiska föreningar och andra juridiska personer som omfattas av ett krav på registrering av grundläggande information om den juridiska personen, är bestämmelsen även tillämplig på de juridiska personer som inte är skyldiga att registrera sig i ett offentligt register, till exempel ideella föreningar. Av artikel 45.3 i penning-
tvättsförordningen framgår att registreringsskyldigheten även gäller juridiska personer som saknar en verklig huvudman.
Att bestämmelsen endast gäller juridiska personer innebär att till exempel en filial, ett enkelt bolag eller en enskild näringsidkare inte omfattas av anmälningsskyldighet (jfr prop. 2016/17:173 s. 562).
Vilka uppgifter som ska anmälas för registrering framgår av artiklarna 44 och 45.3 i penningtvättsförordningen. I artiklarna 45.1a och 46.1b i samma förordning regleras när uppgifter ska anmälas för registrering, både när en första anmälan för en juridisk person ska göras och när ändrade förhållanden ska anmälas.
5 § En fysisk person med hemvist i Sverige som driver verksamhet som avser förvaltning av en trust eller en liknande juridisk konstruktion ska anmäla uppgifter enligt artikel 44 i penningtvättsförordningen till Bolagsverket för registrering i registret över verkliga huvudmän.
Paragrafen, som genomför delar av artikel 10.1 första stycket och 10.2 första stycket i sjätte penningtvättsdirektivet, innehåller bestämmelser om skyldighet för vissa fysiska personer att anmäla uppgifter till Bolagsverket för registrering i registret över verkliga huvudmän. Paragrafen motsvarar delvis 1 kap. 2 § och 2 kap. 7 § registerlagen (se prop. 2016/17:173 s. 562 och 570). Övervägandena finns i avsnitt 8.6.
I paragrafen anges att en fysisk person med hemvist i Sverige som driver verksamhet som avser förvaltning av en trust eller en liknande juridisk konstruktion ska anmäla uppgifter till Bolagsverket för registrering i registret över verkliga huvudmän. Om en juridisk person driver sådan verksamhet gäller i stället 4 §.
Vilka uppgifter som ska anmälas för registrering framgår av artikel 44 i penningtvättsförordningen. I artikel 46.1b samma förordning regleras när uppgifter ska anmälas för registrering, både när en första anmälan för en registreringsskyldig fysisk person ska göras och när ändrade förhållanden ska anmälas.
6 § Om flera personer driver verksamhet som avser förvaltning av en trust eller en liknande juridisk konstruktion och de är etablerade eller har hemvist i olika stater inom EES, ska ett intyg om registrering eller ett utdrag ur registret över verkliga huvudmän i en annan stat inom EES anses tillräckligt för att registreringsskyldigheten enligt 4 eller 5 § ska anses uppfylld.
Paragrafen, som genomför artikel 10.1 andra stycket i sjätte penningtvättsdirektivet, innehåller bestämmelser om undantag från skyldigheten att anmäla uppgifter för registrering i registret över verkliga huvudmän i vissa situationer. Paragrafen motsvarar delvis 2 kap. 8 § registerlagen (se prop. 2016/17:173 s. 571 och 2018/19:150 s. 113). Övervägandena finns i avsnitt 8.6.
Om flera personer driver verksamhet som avser förvaltning av en trust eller en liknande juridisk konstruktion och de är etablerade eller har hemvist i olika stater inom EES behöver registrering endast ske i en av staterna. Ett intyg om registrering eller ett utdrag ur registret över verkliga huvudmän i en annan stat inom EES är tillräckligt för att registreringsskyldigheten enligt 4 eller 5 § ska anses uppfylld.
7 § En juridisk person som har bildats i en stat utanför EES ska anmäla uppgifter enligt artiklarna 44, 45.3 och 47 i penningtvättsförordningen till
Bolagsverket för registrering i registret över verkliga huvudmän, om den juridiska personen i Sverige förvärvar fast egendom, tilldelas ett upphandlingskontrakt eller inleder en affärsförbindelse med en verksamhetsutövare enligt artikel 48.1 d i samma förordning.
Första stycket gäller även för den som driver verksamhet som avser förvaltning av en trust eller en liknande juridisk konstruktion och som är etablerad eller har sin hemvist i en stat utanför EES.
Paragrafen, som genomför artikel 10.1a första stycket och 10.2 första stycket i sjätte penningtvättsdirektivet, innehåller bestämmelser om skyldighet för vissa fysiska och juridiska personer som är hemmahörande i en stat utanför EES att anmäla uppgifter för registrering i registret över verkliga huvudmän. Övervägandena finns i avsnitt 8.6.
Av första stycket framgår att en juridisk person som har bildats i en stat utanför EES ska anmäla uppgifter till Bolagsverket för registrering i registret över verkliga huvudmän, om den juridiska personen i Sverige förvärvar fast egendom, tilldelas ett upphandlingskontrakt eller inleder en affärsförbindelse med en verksamhetsutövare enligt artikel 48.1 d i penningtvättsförordningen. Registrering behöver inte ske om affärsförbindelsen ingås med en verksamhetsutövare som är verksam inom en sektor som förknippas med låg risk för penningtvätt eller finansiering av terrorism och affärsförbindelsen, eller en transaktion med koppling till denna, inte överstiger 250 000 euro eller motsvarande belopp i nationell valuta (se artikel 48.1 d i penningtvättsförordningen).
Vilka uppgifter som ska anmälas för registrering framgår av artiklarna 44, 45.3 och 47 i penningtvättsförordningen.
Av bestämmelserna i andra stycket följer att registreringsskyldighet enligt första stycket även gäller för den som driver verksamhet som avser förvaltning av en trust eller en liknande juridisk konstruktion och som är etablerad eller har sin hemvist i en stat utanför EES.
8 § Om en fysisk eller juridisk person som avses i 7 § förvärvar fast egendom, tilldelas ett upphandlingskontrakt eller ingår affärsförbindelser med verksamhetsutövare enligt artikel 48.1 d i penningtvättsförordningen i flera stater inom EES, ska ett intyg om registrering eller ett utdrag ur registret över verkliga huvudmän i en annan stat inom EES anses tillräckligt för att registreringsskyldigheten ska anses uppfylld.
Paragrafen, som genomför artikel 10.1a andra stycket i sjätte penningtvättsdirektivet, innehåller bestämmelser om undantag från skyldigheten för vissa personer som är hemmahörande utanför EES att anmäla uppgifter för registrering i registret över verkliga huvudmän i vissa situationer. Övervägandena finns i avsnitt 8.6.
Om en fysisk eller juridisk person som avses i 7 § förvärvar fast egendom, tilldelas upphandlingskontrakt eller ingår affärsförbindelser med verksamhetsutövare enligt artikel 48.1 d i penningtvättsförordningen i flera stater inom EES behöver registrering endast ske i en av staterna. Ett intyg om registrering eller ett utdrag ur registret över verkliga huvudmän i en annan stat är tillräckligt för att registreringsskyldigheten enligt 7 § ska anses uppfylld.
9 § En fysisk eller juridisk person som avses i 7 § får anmäla uppgifter enligt artikel 44 i penningtvättsförordningen till Bolagsverket för registrering i registret över verkliga huvudmän om denne har för avsikt att i Sverige förvärva fast egendom, delta i en upphandling eller inleda en affärsförbindelse med en verksamhetsutövare enligt artikel 48.1 d i penningtvättsförordningen.
Paragrafen, som införs till följd av artikel 48.1a i penningtvättsförordningen, innehåller bestämmelser om att vissa fysiska och juridiska personer som är hemmahörande i en stat utanför EES i vissa situationer får anmäla uppgifter för registrering i registret över verkliga huvudmän. Övervägandena finns i avsnitt 8.6.
En fysisk eller juridisk person som avses i 7 § får anmäla uppgifter till Bolagsverket för registrering i registret över verkliga huvudmän
om personen har för avsikt att i Sverige förvärva fast egendom, delta i en upphandling eller inleda en affärsförbindelse med en verksamhetsutövare enligt artikel 48.1 d i penningtvättsförordningen. Registreringen är således frivillig och avser situationen att det endast finns en avsikt att vidta en sådan åtgärd som anges i 7 §.
Vilka uppgifter som får anmälas för registrering, och som Bolagsverket är skyldigt att registrera i registret över verkliga huvudmän, framgår av artikel 44 i penningtvättsförordningen.
Brister i anmälan
10 § Om den som har gjort en anmälan om registrering inte följer de krav som gäller för en anmälan, får Bolagsverket förelägga den registreringsskyldiga personen att yttra sig i frågan eller rätta till bristen inom en viss tid.
Om den som har gjort anmälan inte följer ett föreläggande enligt första stycket, får registrering vägras.
Paragrafen, som genomför artikel 10.5 i sjätte penningtvättsdirektivet, innehåller bestämmelser om brister i en anmälan om registrering. Paragrafen motsvarar 3 kap. 2 § registerlagen (se prop. 2016/17:173 s. 571). Övervägandena finns i avsnitt 8.8.3.
Utebliven anmälan
11 § Om en registreringsskyldig person inte har anmält uppgifter för registrering inom den tid som anges i artikel 45.1a eller 46.1b i penningtvättsförordningen, eller om registrering vägrats enligt 10 §, får Bolagsverket förelägga den registreringsskyldiga personen att lämna in en anmälan inom en viss tid.
Paragrafen, som genomför artikel 10.5 i sjätte penningtvättsdirektivet, innehåller bestämmelser om utebliven anmälan om registrering. Paragrafen motsvarar 3 kap. 3 § registerlagen (se prop. 2016/17:173 s. 572). Övervägandena finns i avsnitt 8.8.3.
Felaktiga uppgifter
12 § Om det kan antas att en uppgift i en anmälan om registrering eller i registret över verkliga huvudmän är felaktig, får Bolagsverket förelägga den registreringsskyldiga personen att rätta uppgiften eller visa att den inte är felaktig.
Om föreläggandet inte följs, får Bolagsverket besluta att uppgiften inte ska registreras eller att uppgiften ska tas bort från registret och förelägga den registreringsskyldiga personen att lämna in en ny anmälan.
Om Bolagsverket har tillförlitliga uppgifter om vem som är verklig huvudman får verket rätta uppgiften.
Paragrafen, som genomför artikel 10.5 och delar av artikel 10.7 i sjätte penningtvättsdirektivet, innehåller bestämmelser om felaktiga uppgifter i en anmälan om registrering eller i registret över verkliga huvudmän. Paragrafen motsvarar delvis 3 kap. 4 § registerlagen (se prop. 2016/17:173 s. 572 och 2018/19:150 s. 113). Övervägandena finns i avsnitt 8.8.4.
Av första stycket framgår att Bolagsverket får meddela föreläggande i vissa situationer. Om det kan antas att en uppgift i en anmälan om registrering eller i registret över verkliga huvudmän är felaktig får Bolagsverket förelägga den registreringsskyldiga personen att rätta uppgifterna eller visa att de är korrekta.
Bolagsverket kan få kännedom om omständigheter som gör att det kan antas att uppgifterna i registret är felaktiga exempelvis genom en anmälan enligt 13 § eller genom de kontroller som verket ska utföra enligt 16 §. Rekvisitet ”kan antas” innebär att det inte krävs att Bolagsverket har någon ingående kännedom om omständigheterna. I regel bör det räcka med att någon utomstående som har utrett frågan om den registreringsskyldiga personens verkliga huvudman påtalar att uppgifterna kan vara felaktiga och anger omständigheter som talar för detta (jfr prop. 2016/17:173 s. 572).
Andra stycket innebär att Bolagsverket får besluta att en felaktig
uppgift inte ska registreras eller att en felaktig uppgift ska tas bort från registret. I så fall får Bolagsverket förelägga den registreringsskyldiga personen att lämna in en ny anmälan. Skyldigheten att ersätta en borttagen uppgift i registret med en ny uppgift åligger den registreringsskyldiga personen.
Av bestämmelserna i tredje stycket framgår att Bolagsverket får rätta en felaktig uppgift om verket har tillförlitliga uppgifter om vem som är verklig huvudman.
13 § Myndigheter som använder registret ska anmäla till Bolagsverket om det finns anledning att misstänka att uppgifterna i registret är felaktiga. Brottsbekämpande myndigheter som använder registret ska göra en sådan anmälan när det kan ske med hänsyn till utredning av brott.
En anmälan enligt första stycket ska också göras om en registreringsskyldig person inte har gjort en anmälan inom den tid som anges i artikel 45.1a eller 46.1b i penningtvättsförordningen.
Paragrafen, som genomför artikel 10.5 och 10.5 b i sjätte penningtvättsdirektivet, innehåller bestämmelser om anmälningsskyldighet för myndigheter som använder registret. Paragrafen motsvarar delvis 3 kap. 5 § registerlagen (se prop. 2016/17:173 s. 572 och 573). Övervägandena finns i avsnitt 8.8.7.
Av första stycket framgår att myndigheter som misstänker att registeruppgifter är felaktiga ska anmäla detta till Bolagsverket. Rekvisitet ”har anledning att misstänka” innebär att anmälan ska ske trots att det inte är klarlagt att uppgifterna är felaktiga (jfr prop. 2016/ 17:173 s. 572 och 573). Brottsbekämpande myndigheter som använder registret ska göra en sådan anmälan först när det kan ske med hänsyn till utredningen av brott.
Av bestämmelserna i andra stycket följer att en anmälan till Bolagsverket ska ske om en myndighet upptäcker att en uppgift i registret saknas för en registreringsskyldig person som borde förekomma i registret.
Personlig inställelse
14 § Om det behövs för att säkerställa en verklig huvudmans identitet, får
Bolagsverket förelägga den verkliga huvudmannen att inställa sig personligen.
Det som sägs om en verklig huvudman i första stycket gäller en ledande befattningshavare i en juridisk person som avses i artikel 45.2 i penningtvättsförordningen.
Om föreläggandet inte följs, får Bolagsverket besluta att registrering inte ska ske eller att en uppgift som har registrerats ska tas bort från registret.
Ett beslut om föreläggande enligt första stycket får förenas med vite.
Paragrafen, som genomför artikel 10.5 i sjätte penningtvättsdirektivet, innehåller bestämmelser om kontroll av en verklig huvudmans identitet. Paragrafen har utformats efter förebild av 27 kap. 2 § andra stycket aktiebolagslagen (2005:551) enligt det förslag som har läm-
nats av Utredningen om bolaget som brottsverktyg (SOU 2023:34 s. 503 och 504). Övervägandena finns i avsnitten 8.8.5 och 8.11.6.
Första stycket innehåller en möjlighet för Bolagsverket att före-
lägga om personlig inställelse för en verklig huvudman. Ett sådant föreläggande kan meddelas om det behövs för att säkerställa en verklig huvudmans identitet. Ett sådant behov kan finnas när det till exempel finns skäl att misstänka att den verklige huvudmannens identitetshandlingar är förfalskade. Bestämmelsen kan aktualiseras om Bolagsverket misstänker att den verklige huvudmannen inte existerar. Misstankarna kan också gälla att det har anmälts stulna eller kapade identiteter för registrering, det vill säga att någon annans identitet används olovligen. Åtgärden är avsedd att tillämpas restriktivt och är ett komplement till Bolagsverkets övriga utredningsmöjligheter. Det är Bolagsverket som avgör om det finns behov av personlig inställelse eller inte. Ett föreläggande om personlig inställelse kan meddelas både vid handläggningen av ett registreringsärende och i samband med att Bolagsverket kontrollerar uppgifter i registret enligt 16 §.
Den närmare formen för inställelsen anges inte i bestämmelsen. Det finns inget hinder mot att den verkliga huvudmannen deltar på distans, om Bolagsverket i det enskilda fallet bedömer att det är tillräckligt. Det bör då i första hand vara ett deltagande genom ljud- och bildöverföring (videokonferens) som är aktuellt. Som skäl för att godta ett deltagande på distans bör särskilt de kostnader eller olägenheter som skulle uppkomma vid en inställelse på myndighetsorten beaktas. En förutsättning för deltagande på distans är dock att ändamålet med den aktuella åtgärden kan uppnås genom närvaro via videokonferens.
Om det inte bedöms kunna genomföras en tillförlitlig kontroll utan att personen inställer sig på plats, får han eller hon komma till Bolagsverket. Med hänsyn till bestämmelsens ändamål att säkerställa den verklige huvudmannens identitet, torde det endast undantagsvis kunna bli aktuellt med deltagande på distans.
För förfarandet i övrigt gäller tillämpliga bestämmelser i förvaltningslagen (2017:900).
I andra stycket anges att det som sägs om en verklig huvudman i första stycket gäller för en ledande befattningshavare i en juridisk person som avses i artikel 45.2 i penningtvättsförordningen. Den bestämmelsen gäller för juridiska personer som inte har kunnat identifiera någon person som verklig huvudman eller om det från den
juridiska personens sida råder betydande och välgrundat tvivel om huruvida den eller de personer som har identifierats är den eller de verkliga huvudmännen. Under de förutsättningarna ska den juridiska personen anmäla sina ledande befattningshavare för registrering i registret över verkliga huvudmän. Vad som avses med ledande befattningshavare framgår av artikel 45.3 andra stycket.
Av bestämmelserna i tredje stycket följer att Bolagsverket får besluta att registrering inte ska ske, eller att en uppgift som har registrerats ska tas bort från registret, om den person som har förelagts att inställa sig personligen inte inställer sig på den tid och plats som Bolagsverket har bestämt, det vill säga om föreläggandet inte följs.
Av fjärde stycket framgår att ett föreläggande om personlig inställelse får förenas med vite. För ett vitesföreläggande gäller lagen (1985:206) om vite. Av 27 § framgår att Bolagsverket prövar frågor om utdömande av vite.
Uppgiftsskyldighet
15 §
Av artiklarna 45.1b och 46.3 i penningtvättsförordningen framgår att
en verklig huvudman ska lämna de uppgifter och handlingar till en registreringsskyldig person som denne behöver för att kunna fullgöra sina skyldigheter enligt förordningen.
Den som förmodas vara verklig huvudman för en registreringsskyldig person ska på begäran av den registreringsskyldige lämna de uppgifter och handlingar som denne behöver för att kunna fullgöra sina skyldigheter enligt penningtvättsförordningen.
Paragrafen, som införs till följd av artiklarna 45.1 första stycket och 46.1 första stycket innehåller bestämmelser om uppgiftsskyldighet. Övervägandena finns i avsnitt 8.11.6.
Första stycket upplyser om att penningtvättsförordningen inne-
håller bestämmelser om uppgiftsskyldighet för en verklig huvudman i förhållande till en registreringsskyldig person.
Av bestämmelserna i andra stycket följer att den som förmodas vara verklig huvudman för en registreringsskyldig person på begäran av den registreringsskyldige ska lämna de uppgifter och handlingar som denne behöver för att kunna fullgöra sina skyldigheter enligt penningtvättsförordningen. För att en registreringsskyldig person ska kunna fullgöra bland annat skyldigheten att ha korrekt, adekvat och aktuell information om verkligt huvudmannaskap behöver denne ut-
reda vem som är verklig huvudman. För att kunna fastställa det verkliga huvudmannaskapet kan den registreringsskyldige under en utredning behöva få tillgång till uppgifter eller handlingar från den som förmodas vara verklig huvudman.
Uppgiftsskyldigheten förutsätter att den registreringsskyldiga personen med stöd av bestämmelserna om identifiering av verkliga huvudmän i artiklarna 42–43 i penningtvättsförordningen kan peka ut en viss person som förmodas vara verklig huvudman för den registreringsskyldige. Ett blankt påstående om att en viss person förmodas vara verklig huvudman är således inte vara tillräckligt för att en person ska omfattas av uppgiftsskyldigheten. Åtminstone någon form av utredning om de omständigheter som bedömningen grundas på bör läggas fram (jfr prop. 2018/19:150 s. 112).
Bolagsverket får enligt 25 § på begäran av den registreringsskyldiga personen förelägga den som förmodas vara verklig huvudman att vid vite lämna de aktuella uppgifterna eller handlingarna.
Bolagsverkets kontroller
16 § Bolagsverket ska kontrollera riktigheten i de uppgifter som anmäls för registrering eller som har registrerats i registret över verkliga huvudmän.
Paragrafen, som genomför delar av artikel 10.8 i sjätte penningtvättsdirektivet, innehåller bestämmelser om skyldighet för Bolagsverket att göra kontroller av riktigheten i de uppgifter som anmäls för registrering eller som har registrerats i registret över verkliga huvudmän. Övervägandena finns i avsnitt 8.10.1.
Vid bedömningen av i vilken omfattning som kontroller ska ske måste det beaktas att registret innehåller hundratusentals poster. Bestämmelsen innebär således inte att Bolagsverket ska kontrollera alla uppgifter i registret.
Kontroller bör ske när det finns anledning att misstänka att uppgifterna är felaktiga, till exempel om det har gjorts en anmälan enligt 13 § eller artikel 16a i penningtvättsförordningen. I ett registreringsärende bör Bolagsverket göra kontroller om verket inte har fått in tillräckligt underlag för att fastställa identiteten på en verklig huvudman, eller om det finns omständigheter som generellt sett innebär en ökad risk för att de anmälda uppgifterna är felaktiga. Bolagsverket bör också göra kontroller mer systematiskt, exempelvis genom att
med viss regelbundenhet göra ett slumpvist urval av ärenden som undersöks närmare.
17 § Bolagsverket får förelägga en registreringsskyldig person att lämna de upplysningar och ge tillgång till de handlingar som verket behöver för sin verksamhet enligt denna lag.
Bolagsverket får när verket anser det nödvändigt genomföra en undersökning på plats hos en registreringsskyldig person.
Ett beslut om föreläggande enligt första stycket får förenas med vite.
Paragrafen, som genomför artikel 10.2 andra stycket och delar av artikel 10.8 i sjätte penningtvättsdirektivet, innehåller bestämmelser om upplysningar från och undersökningar hos registreringsskyldiga personer. Paragrafen har utformats efter förebild av 7 kap. 5 § penningtvättslagen. Övervägandena finns i avsnitten 8.10.1, 8.10.2 och 8.11.6.
Av första stycket framgår att Bolagsverket får förelägga en registreringsskyldig person att lämna upplysningar och ge tillgång till de handlingar som verket behöver för sin verksamhet enligt denna lag. Ett sådant föreläggande kan meddelas både i ett registreringsärende och i samband med att verket gör kontroller enligt 16 §.
I andra stycket anges att Bolagsverket får genomföra en undersökning hos en registreringsskyldig person när verket anser det nödvändigt. En sådan undersökning kan ske i samband med att Bolagsverket utför kontroller enligt 16 §.
Av tredje stycket framgår att ett föreläggande om att lämna upplysningar eller ge tillgång till handlingar får förenas med vite. För ett vitesföreläggande gäller lagen om vite. Av 27 § framgår att Bolagsverket prövar frågor om utdömande av vite.
18 § Om Bolagsverket vid en kontroll eller på annat sätt har upptäckt en omständighet som kan antas ha samband med penningtvätt eller finansiering av terrorism, ska myndigheten utan dröjsmål underrätta finansunderrättelseenheten om detta.
Paragrafen, som genomför artikel 10.10 i sjätte penningtvättsdirektivet, innehåller bestämmelser om underrättelseskyldighet för Bolagsverket i förhållande till finansunderrättelseenheten. Paragrafen har utformats efter förebild av 4 kap. 4 § första stycket penningtvättslagen. Övervägandena finns i avsnitt 8.10.3.
Om Bolagsverket vid en kontroll eller på annat sätt, exempelvis efter en anmälan enligt 13 § eller artikel 16a i penningtvättsförord-
ningen, har upptäckt en omständighet som kan antas ha samband med penningtvätt eller finansiering av terrorism ska verket utan dröjsmål underrätta finansunderrättelseenheten om detta.
Ingripanden
19 § Om en registreringsskyldig person, en verklig huvudman eller den som förmodas vara verklig huvudman inte fullgör sina skyldigheter enligt denna lag eller artikel 45 eller 46 i penningtvättsförordningen, får Bolagsverket ingripa.
Paragrafen innehåller bestämmelser om ingripanden. Övervägandena finns i avsnitten 8.11.4 och 8.11.6.
Av paragrafen framgår att Bolagsverket får ingripa om en registreringsskyldig person, en verklig huvudman eller den som förmodas vara verklig huvudman inte fullgör sina skyldigheter enligt denna lag eller artikel 45 eller 46 i penningtvättsförordningen. Vilka sanktioner som kan användas framgår av 20–27 §§. I 17 a § handelsregisterlagen (1974:157), 25 kap. 11 § aktiebolagslagen och 17 kap. 11 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar finns ytterligare bestämmelser om sanktioner.
20 § Om en registreringsskyldig person inte följer ett föreläggande enligt 10, 11 eller 12 §, får Bolagsverket vid vite förelägga den registreringsskyldiga personen eller den verkställande direktören, en styrelseledamot eller en annan motsvarande befattningshavare att inom en viss tid göra en anmälan eller ge in uppgifter som den registreringsskyldiga personen är skyldig att lämna enligt denna lag.
Paragrafen, som genomför artikel 10.9 i sjätte penningtvättsdirektivet, innehåller bestämmelser om Bolagsverkets möjlighet att förena vissa förelägganden enligt lagen med vite. Paragrafen motsvarar 3 kap. 6 § i registerlagen (se prop. 2016/17:173 s. 573). Övervägandena finns i avsnitt 8.11.6.
21 § Om en registreringsskyldig person har åsidosatt sina skyldigheter enligt penningtvättsförordningen, får Bolagsverket förelägga den registreringsskyldiga personen att vidta rättelse.
Om en registreringsskyldig person inte följer ett föreläggande enligt första stycket får Bolagsverket vid vite förelägga den registreringsskyldiga personen eller den verkställande direktören, en styrelseledamot eller en annan motsvarande befattningshavare att inom en viss tid vidta rättelse.
Första och andra styckena gäller inte för överträdelser av artiklarna 45.1 andra stycket, 45.4, 46.2 eller 46.4 i penningtvättsförordningen. I fråga om sådana överträdelser gäller i stället 22 eller 23 §.
Paragrafen, som införs till följd av artikel 49 i penningtvättsförordningen, innehåller bestämmelser om föreläggande om rättelse. Övervägandena finns i avsnitten 8.11.5 och 8.11.6
Av första stycket framgår att Bolagsverket får förelägga en registreringsskyldig person att göra rättelse om denne har åsidosatt sina skyldigheter enligt penningtvättsförordningen.
Av bestämmelserna i andra stycket följer att Bolagsverket får meddela ett vitesföreläggande om ett föreläggande om rättelse inte följs. Vitesföreläggandet kan antingen riktas mot den registreringsskyldiga personen eller någon av de fysiska personer som anges i paragrafen, det vill säga den verkställande direktören, en styrelseledamot eller en annan motsvarande befattningshavare. Det finns inget hinder mot att rikta föreläggandet mot flera ledningspersoner eller att förelägga både en eller flera ledningspersoner och den registreringsskyldiga personen. Bolagsverkets val av mottagare för vitesföreläggandet ska grundas på en bedömning av vad som är det mest effektiva sättet att förmå den registreringsskyldiga personen att rätta sig efter föreläggandet (jfr prop. 2016/17:173 s. 573). Ett vitesföreläggande får dock inte riktas mot en fysisk person som underårig, se 24 § och författningskommentaren till den paragrafen. För vitesföreläggandet i övrigt gäller bestämmelserna i lagen om viten.
Av tredje stycket framgår att första och andra styckena inte gäller för överträdelser av artiklarna 45.1 andra stycket, 45.4, 46.2 eller 46.4 i penningtvättsförordningen. För sådana överträdelser gäller i stället 22 eller 23 §.
22 § Om en registreringsskyldig person inte lämnar ut uppgifter till en behörig myndighet enligt artikel 45.4 eller 46.4 i penningtvättsförordningen, ska Bolagsverket på begäran av myndigheten förelägga den registreringsskyldiga personen, den verkställande direktören, en styrelseledamot eller en annan motsvarande befattningshavare att vid vite lämna ut uppgifterna.
Paragrafen, som införs till följd av artikel 49 i penningtvättsförordningen, innehåller bestämmelser om Bolagsverkets möjlighet att meddela vitesföreläggande när en registreringsskyldig person inte lämnar ut uppgifter om verkligt huvudmannaskap till en behörig myndighet enligt penningtvättsförordningen. Paragrafen motsvarar 4 kap. 7 § i
registerlagen (se prop. 2016/17:173 s. 573). Övervägandena finns i avsnitt 8.11.6.
23 § Om en registreringsskyldig person inte lämnar ut uppgifter till en verksamhetsutövare enligt artikel 45.1 andra stycket eller 46.2 i penningtvättsförordningen, får Bolagsverket på begäran av verksamhetsutövaren förelägga den registreringsskyldiga personen, den verkställande direktören, en styrelseledamot eller en annan motsvarande befattningshavare att vid vite lämna ut uppgifterna.
Paragrafen, som införs till följd av artikel 49 i penningtvättsförordningen, innehåller bestämmelser om Bolagsverkets möjlighet att meddela vitesföreläggande när en registreringsskyldig person inte lämnar ut uppgifter om verkligt huvudmannaskap till en verksamhetsutövare. Övervägandena finns i avsnitt 8.11.6.
Enligt penningtvättsförordningen ska en registreringsskyldig person lämna uppgifter om verkligt huvudmannaskap till en verksamhetsutövare som genomför åtgärder för kundkännedom (artiklarna 45.1 andra stycket och 46.2). Av paragrafen följer att Bolagsverket på begäran av en verksamhetsutövare får meddela vitesföreläggande om uppgiftsskyldigheten inte fullgörs. Vitesföreläggandet kan antingen riktas mot den registreringsskyldiga personen eller någon av de fysiska personer som anges i paragrafen, det vill säga den verkställande direktören, en styrelseledamot eller en annan motsvarande befattningshavare. Detta motsvarar vad som gäller enligt 21 §, se författningskommentaren till den paragrafen.
24 § Ett vitesföreläggande enligt 20, 21, 22 eller 23 § får inte riktas mot en fysisk person som är underårig.
Paragrafen innehåller bestämmelser om undantag från möjligheten att rikta ett vitesföreläggande mot fysiska personer som ingår i ledningen i en juridisk person. Övervägandena finns i avsnitt 8.11.6.
Av paragrafen framgår att ett vitesföreläggande enligt 20, 21, 22 eller 23 § inte får riktas mot en underårig person. Exempelvis är det inte ovanligt att underåriga personer ingår i styrelsen i ideella föreningar.
25 § Om en verklig huvudman eller den som förmodas vara verklig huvudman inte lämnar ut uppgifter eller handlingar till en registreringsskyldig person enligt 15 § eller artikel 45.1b eller 46.3 i penningtvättsförordningen, får
Bolagsverket på begäran av den registreringsskyldiga personen förelägga
den verkliga huvudmannen eller den som förmodas vara verklig huvudman att vid vite lämna ut uppgifterna eller handlingarna.
Paragrafen, som delvis införs till följd av artikel 49 i penningtvättsförordningen, innehåller bestämmelser om Bolagsverkets möjlighet att meddela vitesföreläggande om en verklig huvudman, eller den som förmodas vara verklig huvudman, inte lämnar uppgifter eller handlingar som begärs av en registreringsskyldig person. Paragrafen motsvarar delvis 3 kap. 7 § andra stycket registerlagen (se prop. 2018/ 19:150 s. 113 och 114). Skillnaden är att ett vitesföreläggande enligt 3 kap. 7 § andra stycket registerlagen endast får riktas mot den som är verklig huvudman. Av 15 § framgår att den som förmodas vara verklig huvudman har en uppgiftsskyldighet i förhållande till en registreringsskyldig person. Övervägandena finns i avsnitt 8.11.6.
26 § Om en verklig huvudman utövar indirekt kontroll över en registreringsskyldig person, ska 25 § också tillämpas på en annan person i ägar- eller kontrollkedjan som inte lämnar ut uppgifter eller handlingar till en registreringsskyldig person enligt artikel 45.1b eller 46.3 i penningtvättsförordningen.
Paragrafen, som införs till följd av artikel 49 i penningtvättsförordningen, innehåller bestämmelser om Bolagsverkets möjlighet att meddela vitesföreläggande om en annan person i ägar- eller kontrollkedjan än den verkliga huvudmannen inte lämnar ut uppgifter eller handlingar till en registreringsskyldig person. Övervägandena finns i avsnitt 8.11.6.
En verklig huvudman kan utöva både direkt och indirekt kontroll över en registreringsskyldig person. Vid indirekt kontroll kan kontrollen utövas genom personer på olika nivåer i ägar- eller kontrollkedjan. Ett enkelt fall av indirekt kontroll är att en fysisk person kontrollerar samtliga röster i ett aktiebolag, som i sin tur kontrollerar samtliga röster i ett annat aktiebolag. I en sådan situation ska den fysiska personen antas utöva kontrollen över båda aktiebolagen. Kontrollen av det aktiebolag som ägs av det mellanliggande aktiebolaget är indirekt. Ett annat exempel på indirekt kontroll är en möjlighet att utse majoriteten av styrelseledamöterna eller motsvarande befattningshavare i en juridisk person (jfr prop. 2016/17:173 s. 564 och 565). I artiklarna 42–43 i penningtvättsförordningen finns bestämmelser om hur en verklig huvudman ska identifieras och vad som
avses med direkt och indirekt kontroll över en juridisk person eller en trust eller en liknande juridisk konstruktion.
Om en verklig huvudman utövar indirekt kontroll över en registreringsskyldig person, har varje annan person i ägar- eller kontrollkedjan en uppgiftsskyldighet i förhållande till den registreringsskyldige som motsvarar den uppgiftsskyldighet som gäller för en verklig huvudman (artiklarna 45.1b andra meningen och 46.3 andra meningen i penningtvättsförordningen). Av paragrafen framgår att Bolagsverket på begäran av den registreringsskyldiga personen får förelägga en person i ägar- eller kontrollkedjan vid vite att fullgöra denna skyldighet. För vitesföreläggandet gäller bestämmelserna i lagen om viten. Av 27 § framgår att Bolagsverket prövar frågor om utdömande av vite.
27 § Frågor om utdömande av vite enligt 14, 17, 20–23 och 25 §§ prövas av Bolagsverket.
I anslutning till att vite döms ut får Bolagsverket även förelägga nytt vite.
Paragrafen innehåller bestämmelser om Bolagsverkets handläggning av vitesförelägganden. Paragrafen motsvarar 3 kap. 8 § registerlagen (se prop. 2016/17:173 s. 573 och 574). Övervägandena finns i avsnitt 8.11.6.
28 § I 17 a§ handelsregisterlagen (1974:157), 25 kap. 11 § aktiebolagslagen (2005:551) och 17 kap. 11 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar finns bestämmelser om avregistrering och likvidation av registreringsskyldiga juridiska personer som inte har följt ett föreläggande enligt 10, 11 eller 12 §.
Paragrafen innehåller en upplysning om att handelsregisterlagen, aktiebolagslagen och lagen om ekonomiska föreningar innehåller bestämmelser om avregistrering och likvidation av registreringsskyldiga juridiska personer som inte har följt ett föreläggande enligt 10, 11 eller 12 §. Övervägandena finns i avsnitten 8.11.7–8.11.9.
Överklagande
29 § Bolagsverkets beslut enligt denna lag får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande av Bolagsverkets beslut. Paragrafen motsvarar 3 kap. 10 § registerlagen (se prop. 2016/ 17:173 s. 574 och 2018/19:150 s. 114). Övervägandena finns i avsnitt 8.15.
Avgifter
30 § Bolagsverket får ta ut avgifter för hantering av ärenden enligt denna lag.
I fråga om ideella föreningar får avgift endast tas ut av föreningar som enligt 2 § andra stycket handelsregisterlagen (1974:157) är skyldiga att ansöka om registrering i handelsregistret.
Paragrafen innehåller bestämmelser om avgifter. Paragrafen motsvarar delvis 3 kap. 11 § penningtvättslagen (se prop. 2016/17:173 s. 574). Övervägandena finns i avsnitt 8.14.
I första stycket anges att Bolagsverket får ta ut avgifter för hantering av ärenden enligt denna lag. Av 13 kap. 1 § första stycket 9 framgår att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om sådana avgifter.
Andra stycket innehåller ett undantag från avgiftsskyldigheten för
ideella föreningar. Endast ideella föreningar som är skyldiga att ansöka om registrering i handelsregistret ska betala avgift.
8 kap. Samarbete och informationsutbyte
Uppgiftsskyldighet
1 § Finansinspektionen ska efter begäran lämna de uppgifter som finansunderrättelseenheten behöver för att kunna utföra sin uppgift att förebygga, förhindra eller upptäcka penningtvätt eller finansiering av terrorism. En sådan begäran ska behandlas med särskild skyndsamhet.
En uppgift ska inte lämnas om det finns en sekretessbestämmelse som är tillämplig på uppgiften och övervägande skäl talar för att det intresse som sekretessen ska skydda har företräde framför intresset av att uppgiften lämnas ut.
Paragrafen, som genomför artikel 18.1 b xiv i sjätte penningtvättsdirektivet, innehåller bestämmelser om uppgiftsskyldighet. Övervägandena finns i avsnitt 10.2.19.
Av första stycket framgår att Finansinspektionen efter begäran ska lämna de uppgifter som finansunderrättelseenheten behöver för att
kunna utföra sin uppgift att förebygga, förhindra eller upptäcka penningtvätt eller finansiering av terrorism. Bestämmelsen är utformad som en uppgiftsskyldighet och utgångspunkten är därmed att uppgifter ska lämnas ut om förutsättningarna i paragrafen är uppfyllda (10 kap. 28 § OSL). Det är Finansinspektionen som prövar om förutsättningarna är uppfyllda.
En begäran om uppgifter ska behandlas med särskild skyndsamhet. Det innebär att en begäran har förturskaraktär och ska prioriteras i förhållande till andra ärenden hos Finansinspektionen.
Av offentlighets- och sekretesslagen följer att uppgiftsskyldigheten inte gäller i vissa situationer. Så är fallet för uppgifter som Finansinspektionen har fått genom vissa internationella avtal eller där ett utlämnande annars skulle vara i strid med vissa internationella åtaganden, se till exempel 15 kap. 1 a § OSL.
I andra stycket anges att en uppgift inte ska lämnas om det finns en sekretessbestämmelse som är tillämplig på uppgiften och om övervägande skäl talar för att det intresse som sekretessen ska skydda har företräde framför intresset av att uppgiften lämnas ut. Finansinspektionen har alltså ingen absolut skyldighet att tillmötesgå en begäran, utan måste göra en bedömning av om utlämnande ska ske. Det innebär att Finansinspektionen ska göra en intresseavvägning innan en uppgift lämnas ut. Det krävs inte att det alltid görs en prövning i varje enskilt fall utan en bedömning kan göras utifrån de behov av sekretess som typiskt sett finns för en viss kategori av uppgifter (se prop. 1979/80:2 Del A s. 80 f. och 326 f.).
Kravet på övervägande skäl ger uttryck för att behovet av att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism normalt sett har företräde framför andra intressen och innebär att det kan sägas råda en presumtion för utlämnande.
En liknande reglering finns i 5 §, se författningskommentaren till den paragrafen. I 2 § lagen (2016:774) om uppgiftsskyldighet vid samverkan mot viss organiserad brottslighet (prop. 2015/16:167 s. 51) och 4 § lagen (2022:613) om finansiell information i brottsbekämpningen (prop. 2021/22:251 s. 124 och 125) finns också en liknande reglering.
2 § Ekobrottsmyndigheten, Kustbevakningen, Polismyndigheten, Skatteverket, Tullverket och Åklagarmyndigheten ska efter begäran lämna de uppgifter som finansunderrättelseenheten behöver för att kunna utföra sin upp-
gift att förebygga, förhindra eller upptäcka penningtvätt eller finansiering av terrorism.
En uppgift ska inte lämnas om det finns en sekretessbestämmelse som är tillämplig på uppgiften och övervägande skäl talar för att det intresse som sekretessen ska skydda har företräde framför intresset av att uppgiften lämnas ut.
Paragrafen, som genomför delar av artikel 18.1 c i sjätte penningtvättsdirektivet, innehåller bestämmelser om uppgiftsskyldighet. Övervägandena finns i avsnitt 10.2.25.
Av första stycket framgår att Ekobrottsmyndigheten, Kustbevakningen, Polismyndigheten, Skatteverket, Tullverket och Åklagarmyndigheten efter begäran ska lämna de uppgifter som finansunderrättelseenheten behöver för att kunna utföra sin uppgift att förebygga, förhindra eller upptäcka penningtvätt eller finansiering av terrorism. Bestämmelsen är utformad som en uppgiftsskyldighet och utgångspunkten är därmed att uppgifter ska lämnas ut om förutsättningarna i paragrafen är uppfyllda (10 kap. 28 § OSL). Det är den utlämnande myndigheten som prövar om förutsättningarna är uppfyllda.
Av offentlighets- och sekretesslagen följer att uppgiftsskyldigheten inte gäller i vissa situationer. Så är fallet för uppgifter som den utlämnande myndigheten har fått genom vissa internationella avtal eller där ett utlämnande annars skulle vara i strid med vissa internationella åtaganden, se till exempel 15 kap. 1 § OSL. Även uppgifter som omfattas av en användarbegränsning enligt någon av de lagar som räknas upp i 9 kap. 2 § OSL kan utesluta en tillämpning av uppgiftsskyldigheten. En användarbegränsning innebär att en myndighet som mottagit en uppgift från en utländsk myndighet bara får använda uppgiften för vissa ändamål, oavsett vad som är föreskrivet i lag eller annan författning.
Andra stycket motsvarar 1 § andra stycket, se författningskommen-
taren till den paragrafen.
Samverkan
3 § Samverkan enligt 4–6 §§ får ske för att förebygga, förhindra eller upptäcka penningtvätt och finansiering av terrorism. I samverkan får brottsbekämpande myndigheter och tillsynsmyndigheter delta.
Med brottsbekämpande myndigheter avses Ekobrottsmyndigheten, Polismyndigheten, Skatteverket, Säkerhetspolisen, Tullverket och Åklagarmyndigheten.
Med tillsynsmyndigheter avses myndigheter som utövar tillsyn enligt denna lag.
Paragrafen, som innehåller bestämmelser om samverkan mellan brottsbekämpande myndigheter och tillsynsmyndigheter, motsvarar i huvudsak 4 a kap. 1 § penningtvättslagen (se prop. 2021/22:251 s. 119–121). Skillnaden är att kreditinstitut inte kan delta i samverkan. Övervägandena finns i avsnitt 19.3.
4 § Samverkan får ske endast för att förebygga, förhindra eller upptäcka sådan penningtvätt och finansiering av terrorism som till sin karaktär, komplexitet eller omfattning är allvarlig.
Samverkan ska anordnas så att den inte blir mer långtgående än vad som behövs med hänsyn till ändamålet för samverkan och så att det avsedda resultatet står i rimligt förhållande till de olägenheter som kan antas uppstå för enskilda som berörs av samverkan.
Paragrafen, som innehåller bestämmelser om förutsättningar för samverkan, motsvarar i huvudsak 4 a kap. 2 § penningtvättslagen (prop. 2021/ 22:251 s. 121 och 122). Övervägandena finns i avsnitt 19.3.
5 § En myndighet som deltar i samverkan ska trots sekretess lämna en uppgift till en annan myndighet om det behövs för den mottagande myndighetens deltagande i samverkan.
En uppgift ska inte lämnas om det finns en bestämmelse om sekretess som är tillämplig på uppgiften och om övervägande skäl talar för att det intresse som sekretessen ska skydda har företräde framför intresset av att uppgiften lämnas ut. En uppgift ska heller inte lämnas i den utsträckning uppgiftslämnandet skulle strida mot den i lag reglerade tystnadsplikten för advokater.
Åklagarmyndigheten och Ekobrottsmyndigheten, när den bedriver åklagarverksamhet, är inte skyldiga att lämna en uppgift enligt första stycket men får trots sekretess lämna en uppgift till en annan myndighet.
Paragrafen, som innehåller bestämmelser som bryter sekretess för myndigheter som deltar i samverkan, motsvarar i huvudsak 4 a kap. 3 § penningtvättslagen (prop. 2021/22:251 s. 122–125). Övervägandena finns i avsnitt 19.3.
6 § Beslut om samverkan fattas av de myndigheter som deltar i samverkan.
Ett beslut om samverkan ska vara skriftligt. I beslutet ska följande anges:
1. föremålet för samverkan,
2. vilka som deltar i samverkan, och
3. den tid som samverkan ska gälla.
När det inte längre finns skäl för samverkan ska den avslutas.
Paragrafen, som reglerar vem som fattar beslut om samverkan, hur beslutet ska utformas och hur samverkan avslutas, motsvarar i huvudsak 4 a kap. 4 § penningtvättslagen (prop. 2021/22:251 s. 125 och 126). Övervägandena finns i avsnitt 19.3.
Samverkan och informationsutbyte med Myndigheten för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism
7 § Tillsynsmyndigheterna ska, i den utsträckning som följer av artikel 47 i sjätte penningtvättsdirektivet, i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med Myndigheten för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism.
Paragrafen, som genomför artikel 47 i sjätte penningtvättsdirektivet, innehåller bestämmelser om samarbete och informationsutbyte med Amla. Samarbetet och informationsutbytet ska ske i den utsträckning som direktivet kräver. Övervägandena finns i avsnitt 13.4.
Information till verksamhetsutövare
8 § Finansunderrättelseenheten får trots sekretess lämna uppgift om en fysisk eller juridisk person som kan förknippas med en betydande risk för penningtvätt eller finansiering av terrorism till en verksamhetsutövare, om det behövs för att förebygga, förhindra eller upptäcka penningtvätt eller finansiering av terrorism.
Paragrafen, som genomför delar av artikel 21a.1 i sjätte penningtvättsdirektivet, innehåller bestämmelser om informationsutbyte. Övervägandena finns i avsnitt 10.4.
I paragrafen ges finansunderrättelseenheten möjlighet att lämna vissa sekretessbelagda uppgifter till verksamhetsutövare. Finansunderrättelseenheten får lämna uppgifter om fysiska eller juridiska personer som kan förknippas med en betydande risk för penningtvätt eller finansiering av terrorism.
En förutsättning för att uppgifterna ska få lämnas ut är att verksamhetsutövaren har behov av uppgifterna för att i sin verksamhet kunna förebygga, förhindra eller upptäcka penningtvätt eller finansiering av terrorism. Uppgifterna ska beaktas av verksamhetsutövarna
när de utför kundkännedomsåtgärder, se 9 § och författningskommentaren till den paragrafen.
Bestämmelsen är sekretessbrytande, se 10 kap. 5 d § OSL och författningskommentaren till den paragrafen.
9 § En verksamhetsutövare ska vid fullgörandet av sina skyldigheter enligt artiklarna 15–21, 27, 28, 30–32 och 34–37 i penningtvättsförordningen beakta en uppgift som tagits emot från finansunderrättelseenheten om
1. typer av transaktioner eller aktiviteter och geografiska områden som kan utgöra en betydande risk för penningtvätt eller finansiering av terrorism, och
2. personer som kan förknippas med en betydande risk för penningtvätt eller finansiering av terrorism.
Uppgiften får läggas till grund för åtgärder för kundkännedom under sex månader från det att den togs emot från finansunderrättelseenheten. Efter att tidsfristen löpt ut får uppgiften läggas till grund för sådana åtgärder om det finns stöd för att uppgiften fortfarande är relevant.
Paragrafen, som genomför delar av artikel 21a.1 och 21a.2 i sjätte penningtvättsdirektivet, innehåller bestämmelser om uppgifter som verksamhetsutövare ska beakta vid utförandet av kundkännedomsåtgärder. Övervägandena finns i avsnitt 10.4.
Av första stycket första punkten framgår att en verksamhetsutövare som tar emot uppgifter om typer av transaktioner eller aktiviteter och geografiska områden som kan utgöra en betydande risk för penningtvätt eller finansiering av terrorism från finansunderrättelseenheten, ska beakta uppgifterna när verksamhetsutövaren utför kundkännedomsåtgärder. Uppgifterna kan lämnas direkt av finansunderrättelseenheten eller genom samordningsfunktionen för åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.
Av första stycket andra punkten följer att en verksamhetsutövare också är skyldig att beakta uppgifter som tas emot från finansunderrättelseenheten om personer som kan förknippas med en betydande risk för penningtvätt eller finansiering av terrorism när verksamhetsutövaren utför kundkännedomsåtgärder.
I andra stycket anges att en uppgift som har tagits emot enligt första stycket får läggas till grund för åtgärder för kundkännedom under sex månader från det att den togs emot från finansunderrättelseenheten. En sådan uppgift kan exempelvis föranleda verksamhetsutövaren att vidta skärpta åtgärder för kundkännedom. Efter att tidsfristen har löpt ut får uppgiften endast läggas till grund för sådana åtgärder om det finns stöd för att uppgiften fortfarande är relevant.
10 § En verksamhetsutövare eller den som är verksam hos verksamhetsutövaren får inte för en kund eller utomstående obehörigen röja en uppgift som tagits emot från finansunderrättelseenheten enligt 9 § första stycket 2.
Bestämmelser om ansvar för den som bryter mot tystnadsplikten enligt första stycket finns i 20 kap. 3 § brottsbalken.
Paragrafen innehåller bestämmelser om tystnadsplikt. Paragrafen är utformad efter förebild av 4 a kap. 5 § penningtvättslagen. Övervägandena finns i avsnitt 10.4.
Av första stycket följer att en verksamhetsutövare och den som är verksam hos verksamhetsutövaren inte obehörigen får röja en uppgift som har tagits emot av finansunderrättelseenheten enligt 9 § första stycket 2 för en kund eller utomstående. Med uttrycket ”är verksam hos verksamhetsutövaren” avses de som är eller har varit knutna till verksamhetsutövaren i egenskap av styrelseledamöter eller anställda (se prop. 2016/17:173 s. 541 och 2021/22:251 s. 126 och 127).
Tystnadsplikten hindrar inte ett röjande som är behörigt, som när en verksamhetsutövare måste röja en uppgift för att uppfylla en i författning angiven uppgiftsskyldighet. Vidare bör en uppgift som verksamhetsutövaren lämnar till en tillsynsmyndighet för att användas i myndighetens tillsyn inte anses obehörigen röjd. Eftersom tystnadsplikten skyddar finansunderrättelseenhetens underrättelseverksamhet bör utrymmet att till en enskild kund röja en uppgift om kunden som tagits emot av finansunderrättelseenheten typiskt sett vara mycket litet (jfr prop. 2021/22:251 s. 126 och 127).
Andra stycket innehåller en upplysning om att brott mot tystnads-
plikten enligt första stycket kan medföra ansvar enligt 20 kap. 3 § brottsbalken.
Villkor om användningsbegränsningar
11 § Om finansunderrättelseenheten har fått uppgifter från en finansunderrättelseenhet i en annan stat och det finns villkor som begränsar möjligheten att använda uppgifterna, ska finansunderrättelseenheten följa villkoren.
Paragrafen, som genomför delar av artikel 26 första stycket och artikel 27.1 i sjätte penningtvättsdirektivet, anger vad som gäller om det finns villkor som begränsar möjligheten att använda uppgifter från finansunderrättelseenheter i andra stater. Paragrafen har utfor-
mats efter förebild av 6 § lagen om finansiell information i brottsbekämpningen. Övervägandena finns i avsnitt 10.6.2.
Paragrafen innebär att finansunderrättelseenheten ska följa eventuella villkor för hur en uppgift får användas som har ställts upp av en finansunderrättelseenhet i en annan stat. Begreppet användning omfattar inte endast utlämnande, utan även exempelvis att uppgifter lämnas mellan olika avdelningar och verksamhetsgrenar inom en myndighet (se prop. 2021/22:127 s. 56).
Uppgifterna omfattas i regel av sekretess enligt bland annat 15 kap. 1 a § och 18 kap. 17 a § OSL.
12 § Finansunderrättelseenheten får i enskilda fall ställa upp villkor som begränsar möjligheten att använda uppgifter som lämnas till en finansunderrättelseenhet i en annan medlemsstat.
Paragrafen, som genomför delar av artikel 26.1 i sjätte penningtvättsdirektivet, reglerar möjligheten att ställa upp villkor om användningsbegränsning när finansunderrättelseenheten lämnar uppgifter till en finansunderrättelseenhet i en annan stat. Övervägandena finns i avsnitt 10.6.2.
Bestämmelsen är avsedd att tillämpas restriktivt. Ett exempel på när villkor kan krävas är om finansunderrättelseenheten samtidigt bedriver underrättelseverksamhet som riskerar att skadas om informationen används före en viss tidpunkt. Eventuella villkor måste ställas upp när uppgifterna sänds över. Det går således inte att ställa upp villkor i efterhand (jfr prop. 2009/10:177 s. 18 och 19.).
Återkoppling till verksamhetsutövare
13 §
Finansunderrättelseenheten ska minst årligen ge lämplig återkoppling
till verksamhetsutövarna om rapporter enligt artikel 50.1 i penningtvättsförordningen.
Återkopplingen ska åtminstone omfatta
1. kvaliteten på rapporterna,
2. rapporternas aktualitet,
3. beskrivningen av det misstänkta brottet, och
4. inlämnad dokumentation. Finansunderrättelseenheten ska, i den utsträckning det är lämpligt, göra återkopplingen tillgänglig för tillsynsorganen om uppgifterna behövs för tillsynen.
Paragrafen, som genomför artikel 21.2 i sjätte penningtvättsdirektivet, innehåller bestämmelser om finansunderrättelseenhetens återkoppling till verksamhetsutövare. Paragrafen motsvarar delvis 4 kap. 3 a § penningtvättslagen (se prop. 2019/20:55 s. 17). Övervägandena finns i avsnitt 10.8.
Av första stycket framgår att finansunderrättelseenheten ska ge lämplig återkoppling till verksamhetsutövarna om de rapporter om misstänkt penningtvätt eller finansiering av terrorism som lämnats enligt artikel 50.1 i penningtvättsförordningen. Återkopplingen ska vara lämplig. Det innebär till exempel att uppgifter som omfattas av sekretess enligt offentlighets- och sekretesslagen inte ska spridas till verksamhetsutövarna.
Återkoppling ska lämnas minst årligen. Hur ofta återkoppling ska ske får avgöras av omständigheterna i det enskilda fallet, bland annat med hänsyn till antalet misstänka transaktioner som har rapporterats. Återkoppling behöver inte ges på varje enskild rapport.
I andra stycket anges vad återkopplingen minst ska omfatta. Av tredje stycket framgår att finansunderrättelseenheten, i den utsträckning det är lämpligt, ska göra återkopplingen enligt första stycket tillgänglig för tillsynsorganen. En förutsättning för tillgängliggörande är att uppgifterna behövs för tillsynen.
9 kap. Skydd mot repressalier och skadestånd
Skydd mot repressalier
1 § En verksamhetsutövare får inte utsätta en anställd, en uppdragstagare eller någon annan som på liknande grund deltar i verksamheten för repressalier på grund av att denne har informerat om misstänkt penningtvätt eller finansiering av terrorism till finansunderrättelseenheten.
Paragrafen, som innehåller bestämmelser om skydd och förbud mot repressalier vid rapportering av misstänkt penningtvätt eller finansiering av terrorism, motsvarar i huvudsak 2 kap. 15 § andra stycket penningtvättslagen (se prop. 2018/19:150 s. 101). Skillnaden är att bestämmelserna bara gäller rapportering till finansunderrättelseenheten. Bestämmelser om skydd och förbud mot repressalier vid intern rapportering finns i artikel 11a.2 i penningtvättsförordningen. Övervägandena finns i avsnitt 16.6.2.
2 § Uppgift i en anmälan om en misstänkt överträdelse enligt artikel 11a i penningtvättsförordningen får inte obehörigen röjas, om uppgiften kan avslöja anmälarens identitet.
Ansvar enligt 20 kap. 3 § brottsbalken ska inte följa för den som bryter mot förbudet i första stycket.
I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).
Om det i lag finns bestämmelser som avviker från första eller andra stycket, gäller de bestämmelserna.
Paragrafen, som genomför artikel 43.2 e i sjätte penningtvättsdirektivet, innehåller bestämmelser om behandling av uppgifter om den som anmält en överträdelse och gäller verksamhetsutövare. Paragrafen motsvarar 6 kap. 5 § penningtvättslagen (se prop. 2016/17:173 s. 549). Övervägandena finns i avsnitt 16.6.1.
3 § En verksamhetsutövare som bryter mot 1 § eller artikel 11a i penningtvättsförordningen ska betala ersättning för den skada som uppkommer.
Skadeståndet kan avse både ersättning för den förlust som uppkommer och ersättning för den kränkning som lagbrottet innebär.
Ersättning som avser en förlust som uppkommit efter det att en anställning upphört får bestämmas till högst det belopp som anges i 39 § lagen (1982:80) om anställningsskydd.
Om det är skäligt får skadeståndet sättas ned eller helt falla bort.
Paragrafen, som genomför artikel 43.3 i sjätte penningtvättsdirektivet, innehåller bestämmelser om skadestånd. Paragrafen motsvarar 6 a kap. 1 § penningtvättslagen (se prop. 2018/19:150 s. 107 och 108). Övervägandena finns i avsnitt 16.6.2.
Skadestånd
4 § Om den som anser sig ha blivit utsatt för repressalier visar omständigheter som ger anledning att anta att han eller hon har blivit utsatt för repressalier, är det verksamhetsutövaren som ska visa att några repressalier inte har förekommit.
Paragrafen, som genomför artikel 43.3 i sjätte penningtvättsdirektivet, utgör en bevislättnadsregel. Paragrafen motsvarar 6 a kap. 2 § penningtvättslagen (se prop. 2018/19:150 s. 108). Övervägandena finns i avsnitt 16.6.2.
5 § Mål enligt 3 § som rör en anställd eller någon som fullgör praktik hos verksamhetsutövaren eller som utför arbete som inhyrd eller inlånad arbetskraft ska handläggas enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister.
I sådana mål ska även den som fullgör praktik eller som utför arbete som inhyrd eller inlånad arbetskraft anses som arbetstagare. Den verksamhetsutövare hos vilken praktiken eller arbetet utförs ska anses som arbetsgivare. Detta gäller också när reglerna om tvisteförhandling i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet tillämpas.
Mål enligt 3 § som rör någon annan än den som avses i första stycket ska prövas av allmän domstol och handläggas enligt rättegångsbalkens bestämmelser om rättegången i tvistemål där förlikning om saken är tillåten.
Paragrafen, som genomför artikel 43.3 i sjätte penningtvättsdirektivet, innehåller bestämmelser om vilka processuella regler som ska tillämpas vid tvister. Paragrafen motsvarar 6 a kap. 3 § penningtvättslagen (se prop. 2018/19:150 s. 108 och 109). Övervägandena finns i avsnitt 16.6.2.
6 § I mål som avses i 5 § första stycket ska följande bestämmelser i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet tillämpas:
– 64 § om tidsfrist för att påkalla förhandling, – 65 § om tidsfrist för att väcka talan, – 66 § om förlängd tidsfrist för den som inte företräds av en arbetstagarorganisation, och
– 68 § om förlorad talerätt på grund av preskription.
Paragrafen, som genomför artikel 43.3 i sjätte penningtvättsdirektivet, innehåller bestämmelser om preskription. Paragrafen motsvarar 6 a kap. 4 § penningtvättslagen (se prop. 2018/19:150 s. 109). Övervägandena finns i avsnitt 16.6.2.
10 kap. Verkställighet
Handräckning
1 § Finansinspektionen får begära handräckning av Kronofogdemyndigheten för att en kontroll på plats enligt artikel 18 i Amla-förordningen ska kunna genomföras.
Vid handräckning gäller bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet, avhysning eller avlägsnande. Om Finansinspektionen begär det, ska Kronofogdemyndigheten inte i förväg underrätta den som kontrollen ska genomföras hos.
Paragrafen, som införs till följd av artikel 18.5 i Amla-förordningen, innehåller bestämmelser om handräckning vid genomförande av platsundersökningar. Paragrafen är utformad efter förebild av bland annat 3 kap. 1 § OTC-lagen, 3 kap. 5 a § lagen (2018:2024) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om referensvärden och 2 kap. 3 a § lagen (2019:1215) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om värdepapperisering (prop. 2012/13:72 s. 55, 2019/20:37 s. 82 och 2020/21:24 s. 107). Övervägandena finns i avsnitt 18.5.5.
I första stycket anges att Finansinspektionen får begära handräckning av Kronofogdemyndigheten. Av artikel 18.5 i Amla-förordningen framgår att det är i de fall som Amla har beslutat om en platsundersökning som handräckning kan komma i fråga.
Vid handräckning gäller enligt andra stycket första meningen bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet, avhysning eller avlägsnande. Det innebär att bestämmelserna i 16 kap.11–12 a §§utsökningsbalken ska tillämpas, men också fler bestämmelser i samma balk, som till exempel 2 kap. 17 §, där det anges bland annat vilka befogenheter en förrättningsman har.
I andra stycket andra meningen anges att Kronofogdemyndigheten, om Finansinspektionen begär det, inte i förväg ska underrätta den hos vilken kontrollen ska genomföras innan verkställighet sker. Bestämmelsen ger utrymme för att avvika från 16 kap. 11 § utsökningsbalken, där det anges att underrättelse ska ske om inte saken är brådskande.
Enligt 3 kap. 3 § utsökningsförordningen (1981:981) får Kronofogdemyndigheten under vissa förutsättningar begära biträde av Polismyndigheten.
Äkthetskontroll
2 § Kronofogdemyndigheten är ansvarig myndighet för sådan äkthetskontroll som följer av artikel 24a.1 i Amla-förordningen.
Paragrafen, som införs till följd av artikel 24a.1 i Amla-förordningen, innehåller bestämmelser om äkthetskontroll. Paragrafen är utformad efter förebild av bland annat 3 kap. 2 § första stycket OTC-lagen samt 2 kap. 4 § lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s för-
ordning om värdepapperisering (prop. 2012/13:72 s. 55 och 2019/ 20:37 s. 83). Övervägandena finns i avsnitt 18.5.8.
I paragrafen utses Kronofogdemyndigheten till ansvarig myndighet för äkthetskontroll av beslut om sanktionsavgifter eller vite enligt artikel 24a.1 i Amla-förordningen. Kronofogdemyndigheten ska pröva om beslutet är äkta. Efter ansökan av den som vill få verkställighet kan Kronofogdemyndigheten därefter fatta beslut om verkställighet enligt 3 §, se författningskommentaren till den paragrafen.
Verkställighet av beslut om avgifter
3 § Beslut om avgifter eller viten enligt artikel 24a.1 eller 65.4 i Amla-förordningen får verkställas enligt utsökningsbalkens bestämmelser på samma sätt som en svensk dom som har fått laga kraft, om inte något annat följer av förordningen.
Paragrafen, som införs till följd av artiklarna 24a.1 och 65.4 i Amlaförordningen, innehåller bestämmelser om verkställighet av beslut. Paragrafen är utformad efter förebild av bland annat 3 kap. 2 § andra stycket OTC-lagen, 3 kap. 10 § lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om referensvärden och 2 kap. 5 § lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om värdepapperisering (prop. 2012/13:72 s. 55 och 56, 2019/20:37 s. 83 samt 2020/21:24 s. 107 och 108). Övervägandena finns i avsnitt 18.5.8.
I paragrafen anges att beslut om tillsynsavgifter, sanktionsavgifter och viten enligt Amla-förordningen får verkställas enligt utsökningsbalkens bestämmelser på samma sätt som en svensk dom som har fått laga kraft, om inte något annat följer av förordningen. När det gäller sådana undantag i förordningen, bör särskilt noteras bestämmelserna om uppskjuten verkställighet (artikel 24a.1 i Amla-förordningen).
11 kap. Tillsyn och ingripanden
Tillämpningsområde
1 § Detta kapitel tillämpas i fråga om tillsyn över och ingripanden mot verksamhet som avses i 1 kap. 2 § 1 och 2 samt artikel 3.3 a, b, e, i och j i penningtvättsförordningen, dock inte verksamhet som advokat eller advokatbolag samt verksamhet som auktoriserad eller godkänd revisor eller registre-
rat revisionsbolag. Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om vilka myndigheter som utövar tillsyn enligt detta kapitel.
Bestämmelser om tillsyn över och ingripanden mot verksamhet som bedrivs av advokater och advokatbolag finns i 8 kap. rättegångsbalken och i 12 kap. denna lag.
Bestämmelser om tillsyn över och ingripanden mot annan verksamhet som avses i artikel 3 i penningtvättsförordningen finns i de lagar som reglerar dessa verksamhetsutövare.
Paragrafen, som genomför artikel 29.1 i sjätte penningtvättsdirektivet, innehåller bestämmelser om tillsyn över vissa verksamhetsutövare. Paragrafen motsvarar 7 kap. 1 § penningtvättslagen (se prop. 2016/ 17:173 s. 550). Övervägandena finns i avsnitt 15.3.
Tillsyn
2 § Genom tillsynen kontrolleras att verksamheten drivs enligt denna lag, penningtvättsförordningen och föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.
Paragrafen, som genomför artikel 29.1 i sjätte penningtvättsdirektivet, innehåller bestämmelser om tillsynens omfattning. Paragrafen motsvarar 7 kap. 2 § penningtvättslagen (se prop. 2016/17:173 s. 550). Övervägandena finns i avsnitt 15.3.
3 § Den som avser att driva verksamhet som anges i 1 § första stycket ska anmäla detta till Bolagsverket. Sådan verksamhet får inte drivas om anmälan inte har gjorts.
Om en fysisk eller juridisk person som är antecknad i Bolagsverkets register anmäler att verksamheten har upphört eller om det på annat sätt framgår att så är fallet, ska verket ta bort personen ur registret.
Paragrafen, som innehåller bestämmelser om anmälningsplikt, motsvarar 7 kap. 3 § penningtvättslagen (se prop. 2016/17:173 s. 550). Övervägandena finns i avsnitt 15.3.
4 § Tillsynsmyndigheten får förelägga den som driver verksamhet som anges i 1 § första stycket utan att ha anmält detta att göra anmälan. Är det osäkert om en verksamhet är anmälningspliktig enligt 3 §, får tillsynsmyndigheten förelägga personen att lämna de upplysningar om verksamheten som behövs för att bedöma om så är fallet.
Av paragrafen framgår att tillsynsmyndigheten får förelägga den verksamhetsutövare som omfattas av kapitlet och som inte gjort anmälan att göra detta. Paragrafen motsvarar 7 kap. 4 § penningtvättslagen (se prop. 2016/17:173 s. 550 och 551). Övervägandena finns i avsnitt 15.3.
5 § Tillsynsmyndigheten får förelägga den som driver verksamhet som omfattas av detta kapitel att lämna de upplysningar och ge tillgång till de handlingar som behövs för tillsynen.
Tillsynsmyndigheten får, när den anser det nödvändigt, genomföra en undersökning på plats hos en verksamhetsutövare som är föremål för tillsyn enligt detta kapitel.
Paragrafen, som genomför delar av artikel 29 i sjätte penningtvättsdirektivet, innehåller bestämmelser om tillsynsåtgärder som tillsynsmyndigheten får vidta mot verksamhetsutövarna. Paragrafen motsvarar 7 kap. 5 § penningtvättslagen (se prop. 2016/17:173 s. 551). Övervägandena finns i avsnitt 15.3.
6 § Den som i väsentlig utsträckning har åsidosatt skyldigheter i näringsverksamhet eller som har gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet får inte ägna sig åt verksamhet som är anmälningspliktig enligt 3 §.
Om verksamhetsutövaren är en juridisk person, gäller första stycket den som är verklig huvudman i den juridiska personen eller ingår i dess ledning.
Verksamhetsutövaren ska anmäla förändringar i ledningen till tillsynsmyndigheten.
Paragrafen, som genomför artikel 6.2 i sjätte penningtvättsdirektivet, innehåller bestämmelser om lämplighetsprövning. Paragrafen motsvarar 7 kap. 6 § penningtvättslagen (se prop. 2016/17:173 s. 551 och 2021/22:251 s. 129). Övervägandena finns i avsnitt 15.2.
Ingripanden
7 § Om ett föreläggande enligt 4 § eller 5 § första stycket inte följs, får tillsynsmyndigheten förelägga den fysiska eller juridiska personen att upphöra med verksamheten.
Paragrafen innehåller bestämmelser om vad som gäller när vissa förelägganden som tillsynsmyndigheten meddelar inte följs, motsvarar 7 kap. 8 § penningtvättslagen (se prop. 2016/17:173 s. 551). Övervägandena finns i avsnitt 15.2.
8 § Tillsynsmyndigheten ska förelägga en verksamhetsutövare som omfattas av ett förbud enligt 6 § första stycket att
1. upphöra med verksamheten, om verksamhetsutövaren är en fysisk person, eller
2. vidta rättelse och, om rättelse inte vidtas, upphöra med verksamheten, om verksamhetsutövaren är en juridisk person.
Tillsynsmyndigheten får förelägga verksamhetsutövaren eller den som omfattas av ett förbud enligt 6 § andra stycket att vidta de åtgärder som behövs för att personen inte längre ska vara verklig huvudman och, om åtgärder inte vidtas, förelägga verksamhetsutövaren att upphöra med verksamheten.
Paragrafen, som genomför artikel 6.2 i sjätte penningtvättsdirektivet, innehåller bestämmelser om vad som gäller när vissa förelägganden som tillsynsmyndigheten meddelar inte följs. Paragrafen motsvarar i huvudsak 7 kap. 9 § penningtvättslagen (se prop. 2016/17:173 s. 551 och 552 samt prop. 2021/22:251 s. 129). Övervägandena finns i avsnitt 15.2.
9 § Tillsynsmyndigheten får ingripa mot en verksamhetsutövare som överträder en bestämmelse i penningtvättsförordningen, denna lag eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.
Paragrafen, som genomför artikel 39 och 40.1 i sjätte penningtvättsdirektivet, innehåller bestämmelser om när tillsynsmyndigheten får ingripa mot verksamhetsutövare. Paragrafen motsvarar 7 kap. 10 § penningtvättslagen (se prop. 2016/17:173 s. 552). Övervägandena finns i avsnitt 16.2.
10 § Vid en överträdelse som avses i 9 § får tillsynsmyndigheten ingripa mot en verksamhetsutövare genom att utfärda ett föreläggande att inom viss tid begränsa verksamheten i något avseende, minska riskerna i den eller vidta någon annan åtgärd för att komma till rätta med situationen, ett förbud att verkställa beslut eller en anmärkning.
Vid överträdelse som inte är ringa får tillsynsmyndigheten besluta om sanktionsavgift.
Om verksamhetsutövaren är en fysisk person får sanktionsavgift enligt första stycket beslutas endast om överträdelsen är allvarlig, upprepad eller systematisk och personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orsakat överträdelsen.
Om överträdelsen är allvarlig, upprepad eller systematisk får tillsynsmyndigheten förelägga verksamhetsutövaren att upphöra med verksamheten.
Paragrafen, som genomför artikel 41.1 i sjätte penningtvättsdirektivet, innehåller bestämmelser om de ingripanden som tillsynsmyndigheten kan göra vid en överträdelse och förutsättningarna för sådana ingripanden. Paragrafen motsvarar i huvudsak 7 kap. 11 § penningtvättslagen (se prop. 2016/17:173 s. 552 och 553). Övervägandena finns i avsnitt 16.4.
I första stycket införs en möjlighet för tillsynsmyndigheten att begränsa eller förbjuda viss verksamhet. Bestämmelsen har utformats med 15 kap. 1 § lagen om bank- och finansieringsrörelse som förebild.
11 § Om verksamhetsutövaren är en juridisk person får tillsynsmyndigheten även ingripa mot någon som ingår i verksamhetsutövarens styrelse, är dess verkställande direktör eller på motsvarande sätt företräder verksamhetsutövaren, eller är ersättare för någon av dem, om verksamhetsutövaren har befunnits ansvarig för en överträdelse som avses i 9 §.
Ett ingripande får ske endast om verksamhetsutövarens överträdelse är allvarlig, upprepad eller systematisk och personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orsakat överträdelsen.
Ingripande sker genom
1. beslut att personen i fråga under en viss tid, lägst tre år och högst tio år, inte får upprätthålla en funktion som avses i första stycket hos verksamhetsutövare som anges i 1 § första stycket, eller
2. beslut om sanktionsavgift.
Paragrafen, som genomför artikel 39.2 i sjätte penningtvättsdirektivet, innehåller bestämmelser som ger tillsynsmyndigheten möjlighet att ingripa mot personer som ingår i verksamhetsutövarens ledning. Paragrafen motsvarar 7 kap. 12 § penningtvättslagen (se prop. 2016/ 17:173 s. 553 och 554). Övervägandena finns i avsnitten 16.2 och 16.3.
12 § Vid valet av ingripande ska tillsynsmyndigheten ta hänsyn till hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den har pågått. Särskild hänsyn ska tas till skador som har uppstått och graden av ansvar.
I försvårande riktning ska det beaktas om verksamhetsutövaren tidigare har begått en överträdelse eller om den fysiska personen i verksamhetsutövarens ledning tidigare orsakat en sådan överträdelse.
I förmildrande riktning ska det beaktas om
1. verksamhetsutövaren eller den fysiska personen i verksamhetsutövarens ledning i väsentlig utsträckning genom ett aktivt samarbete har underlättat tillsynsmyndighetens utredning, och
2. om verksamhetsutövaren snabbt upphört med överträdelsen eller den fysiska personen i verksamhetsutövarens ledning snabbt verkat för att överträdelsen ska upphöra, sedan den anmälts till eller påtalats av tillsynsmyndigheten.
Paragrafen, som genomför artikel 39.5 i sjätte penningtvättsdirektivet, innehåller bestämmelser om de omständigheter som ska beaktas vid valet av ingripande. Paragrafen motsvarar 7 kap. 13 § penningtvättslagen (se prop. 2016/17:173 s. 554 och 555). Övervägandena finns i avsnitt 16.2.
Sanktionsavgift
13 § Sanktionsavgiften för en verksamhetsutövare som är en juridisk person ska som högst fastställas till det högsta av
1. två gånger den vinst som verksamhetsutövaren gjort till följd av överträdelsen, om beloppet går att fastställa, eller
2. ett belopp i kronor motsvarande en miljon euro. Sanktionsavgiften får inte bestämmas till ett lägre belopp än 5 000 kronor. Avgiften tillfaller staten.
Paragrafen, som genomför artikel 40.2 i sjätte penningtvättsdirektivet, innehåller bestämmelser om storleken på den sanktionsavgift som tillsynsmyndigheten får besluta mot verksamhetsutövare som är juridiska personer. Paragrafen motsvarar 7 kap. 14 § penningtvättslagen (se prop. 2016/17:173 s. 555 och 556). Övervägandena finns i avsnitt 16.3.
14 § Sanktionsavgiften för en fysisk person ska som högst fastställas till det högsta av
1. två gånger den vinst som den fysiska personen gjort till följd av överträdelsen, om beloppet går att fastställa, eller
2. ett belopp i kronor motsvarande en miljon euro. Avgiften tillfaller staten.
Paragrafen, som genomför artikel 40.2 i sjätte penningtvättsdirektivet, innehåller bestämmelser om sanktionsavgiftens högsta belopp när en sådan avgift ska beslutas för en fysisk person. Paragrafen motsvarar 7 kap. 15 § penningtvättslagen (se prop. 2016/17:173 s. 556). Övervägandena finns i avsnitt 16.3.
15 § När sanktionsavgiftens storlek fastställs, ska särskild hänsyn tas till sådana omständigheter som anges i 12 § samt till den juridiska eller fysiska personens finansiella ställning och, om det går att fastställa, den vinst som gjorts till följd av överträdelsen.
Paragrafen, som genomför artikel 39.5 i sjätte penningtvättsdirektivet, innehåller bestämmelser om de omständigheter som ska beaktas när sanktionsavgiftens storlek ska bestämmas. Paragrafen motsvarar 7 kap. 16 § penningtvättslagen (se prop. 2016/17:173 s. 556 och 557). Övervägandena finns i avsnitt 16.3.
Sanktionsföreläggande
16 § Beslut om ingripande enligt 10 § tredje stycket och 11 § tas upp av tillsynsmyndigheten genom sanktionsföreläggande.
Ett sanktionsföreläggande innebär att den fysiska personen föreläggs att inom en viss tid godkänna en sanktion som är bestämd till tid eller belopp.
När föreläggandet har godkänts, gäller det som ett domstolsavgörande som fått laga kraft. Ett godkännande som görs efter den tid som angetts i föreläggandet är utan verkan.
Paragrafen, som genomför artikel 39.4 i sjätte penningtvättsdirektivet, innehåller bestämmelser om förfarandet för beslut om sanktioner genom sanktionsföreläggande. Paragrafen motsvarar 7 kap. 17 § penningtvättslagen (se prop. 2016/17:173 s. 557). Övervägandena finns i avsnitt 16.2.
17 § Ett sanktionsföreläggande ska innehålla uppgift om
1. den fysiska person som föreläggandet avser,
2. överträdelsen och de omständigheter som behövs för att känneteckna den,
3. de bestämmelser som är tillämpliga på överträdelsen, och
4. den sanktion som föreläggs personen. Föreläggandet ska också innehålla en upplysning om att ansökan om sanktion kan komma att ges in till domstol, om föreläggandet inte godkänns inom den tid som tillsynsmyndigheten anger.
Paragrafen, som genomför artikel 39.4 i sjätte penningtvättsdirektivet, innehåller bestämmelser om de uppgifter som ett sanktionsföreläggande ska innehålla. Paragrafen motsvarar 7 kap. 18 § penningtvättslagen (se prop. 2016/17:173 s. 557). Övervägandena finns i avsnitt 16.2.
18 § Om ett sanktionsföreläggande inte har godkänts inom angiven tid, får tillsynsmyndigheten ansöka hos domstol om att sanktion ska beslutas. En sådan ansökan ska göras hos den förvaltningsrätt som är behörig att pröva ett överklagande av tillsynsmyndighetens beslut om ingripande mot verksamhetsutövaren.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Paragrafen, som genomför artikel 39.4 i sjätte penningtvättsdirektivet, innehåller bestämmelser om bestämmelser om domstolsprövning i de fall ett sanktionsföreläggande inte godkänns. Paragrafen motsvarar 7 kap. 19 § penningtvättslagen (se prop. 2016/17:173 s. 557 och 558). Övervägandena finns i avsnitt 16.2.
19 § Ett sanktionsföreläggande enligt 16 § är utan verkan, om föreläggandet inte har delgetts den som det riktas mot inom två år från den tidpunkt då överträdelsen ägde rum. I ett sådant fall får inte heller någon sanktion enligt 18 § första stycket beslutas.
Paragrafen, som innehåller bestämmelser om preskription, motsvarar 7 kap. 20 § penningtvättslagen (se prop. 2016/17:173 s. 558). Övervägandena finns i avsnitt 16.2.
Verkställighet av beslut om sanktionsavgift
20 § Sanktionsavgiften ska betalas till tillsynsmyndigheten inom trettio dagar efter det att beslutet om den fått laga kraft eller sanktionsföreläggandet godkänts eller den längre tid som anges i beslutet eller föreläggandet.
Paragrafen, som innehåller bestämmelser om betalning av sanktionsavgift, motsvarar 7 kap. 21 § penningtvättslagen (se prop. 2016/17:173 s. 558). Övervägandena finns i avsnitt 16.2.
21 § Om sanktionsavgiften inte betalas inom den tid som anges i 20 §, ska tillsynsmyndigheten lämna den obetalda avgiften för indrivning. Bestämmelser om indrivning av statliga fordringar finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske.
Paragrafen, som innehåller bestämmelser om verkställighet och indrivning av beslut om sanktionsavgift, motsvarar 7 kap. 22 § penningtvättslagen (se prop. 2016/17:173 s. 558). Övervägandena finns i avsnitt 16.2.
22 § En sanktionsavgift som har beslutats faller bort i den utsträckning verkställighet inte har skett inom fem år från det att beslutet fick laga kraft eller sanktionsföreläggandet godkändes.
Paragrafen, som innehåller bestämmelser om preskription av lagakraftvunna beslut om sanktionsavgift, motsvarar 7 kap. 23 § penningtvättslagen (se prop. 2016/17:173 s. 558). Övervägandena finns i avsnitt 16.2.
Vite
23 § Föreläggande enligt detta kapitel får förenas med vite.
Paragrafen, som innebär att förelägganden får förenas med vite, motsvarar 7 kap. 24 § penningtvättslagen (se prop. 2016/17:173 s. 558). Övervägandena finns i avsnitt 16.4.
Överklagande
24 § Beslut om föreläggande att lämna uppgifter enligt 4 § andra meningen och 5 § första stycket samt beslut om att meddela ett sanktionsföreläggande enligt 16 § får inte överklagas.
Övriga beslut som meddelas enligt detta kapitel får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. I sådana ärenden får tillsynsmyndigheten bestämma att beslutet ska gälla omedelbart, dock inte i fråga om beslut om sanktionsavgift.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Paragrafen, som innehåller bestämmelser om överklagande, motsvarar 7 kap. 25 § penningtvättslagen (se prop. 2016/17:173 s. 559). Övervägandena finns i avsnitt 16.3.
12 kap. Särskilda bestämmelser om tillsyn över och ingripanden mot advokater
Advokater
1 § Vid tillämpningen av denna lag gäller för advokater de grundläggande bestämmelserna om tillsyn och ingripanden i 8 kap. rättegångsbalken och 4–10 och 14 §§ i detta kapitel.
Paragrafen, som innehåller bestämmelser om tillsyn över och ingripanden mot advokater, motsvarar 7 a kap. 1 § penningtvättslagen (se prop. 2018/19:125 s. 44). Övervägandena finns i avsnitt 12.6.
Advokatbolag
2 § Sveriges advokatsamfunds styrelse och disciplinnämnd utövar tillsyn över att advokatbolag följer penningtvättsförordningen och denna lag.
Advokatbolag ska lämna samfundets styrelse och disciplinnämnd de uppgifter som behövs för tillsynen.
Om ett advokatbolag överträder en bestämmelse i penningtvättsförordningen eller denna lag får samfundets styrelse och disciplinnämnd ingripa mot advokatbolaget genom beslut om uttalande, erinran eller varning.
Paragrafen, som delvis genomför artiklarna 29, 40.2 och 41.1 i sjätte penningtvättsdirektivet, innehåller bestämmelser om tillsyn över och ingripanden mot advokatbolag. Paragrafen motsvarar 7 a kap. 2 § penningtvättslagen (se prop. 2018/19:125 s. 44 och 45). Övervägandena finns i avsnitt 12.6.
3 § Den som i väsentlig utsträckning har åsidosatt skyldigheter i näringsverksamhet eller som har gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet får inte ha ett kvalificerat innehav av andelar i ett advokatbolag eller ingå i dess ledning.
Med kvalificerat innehav avses detsamma som i 1 kap. 5 § 15 lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse.
Paragrafen, som genomför artikel 6.2 i sjätte penningtvättsdirektivet, innehåller bestämmelser om lämplighetsprövning. Paragrafen motsvarar 7 a kap. 3 § penningtvättslagen (se prop. 2018/19:125 s. 45). Övervägandena finns i avsnitt 12.6.
Platsundersökning
4 § Sveriges advokatsamfunds styrelse och disciplinnämnd får, när det är nödvändigt för tillsynen över att advokater och advokatbolag följer denna lag och penningtvättsförordningen, genomföra en undersökning hos en advokat eller ett advokatbolag.
Paragrafen, som innehåller bestämmelser om platsundersökning hos advokat och advokatbolag, motsvarar 7 a kap. 4 § penningtvättslagen (se prop. 2018/19:125 s. 45). Övervägandena finns i avsnitt 12.6.
Omständigheter som ska beaktas vid val av ingripande
5 § Vid valet av ingripande vid en överträdelse av en bestämmelse i denna lag eller penningtvättsförordningen ska hänsyn tas till hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den har pågått. Särskild hänsyn ska tas till skador som har uppstått och graden av ansvar.
I försvårande riktning ska det beaktas om advokaten eller advokatbolaget tidigare har begått en överträdelse eller om personen i advokatbolagets ledning tidigare orsakat en sådan överträdelse.
I förmildrande riktning ska det beaktas om
1. advokaten, advokatbolaget eller personen i advokatbolagets ledning i väsentlig utsträckning genom ett aktivt samarbete har underlättat utredningen, och
2. advokaten eller advokatbolaget snabbt upphört med överträdelsen eller personen i advokatbolagets ledning snabbt verkat för att överträdelsen ska upphöra, sedan den anmälts till eller påtalats av Sveriges advokatsamfund.
Paragrafen, som genomför artikel 39.5 i sjätte penningtvättsdirektivet, innehåller bestämmelser om omständigheter som ska vara styrande vid val av ingripande. Paragrafen motsvarar 7 a kap. 5 § penningtvättslagen (se prop. 2018/19:125 s. 45 och 46). Övervägandena finns i avsnitt 12.6.
Sanktionsavgift och tillfälligt förbud att ingå i advokatbolags ledning
6 § En varning enligt 8 kap. 7 § rättegångsbalken som avser en överträdelse av en bestämmelse i denna lag eller penningtvättsförordningen och en varning enligt 2 § tredje stycket får förenas med ett ingripande enligt 7 §.
Om Sveriges advokatsamfunds styrelse eller disciplinnämnd anser att det finns skäl att överväga ett sådant ingripande, ska ärendet överlämnas till Länsstyrelsen i Stockholms län, som beslutar i frågan.
Samfundets styrelse eller disciplinnämnd ska lämna de uppgifter till länsstyrelsen som behövs för prövningen.
Paragrafen, som innehåller bestämmelser om överlämnande till Länsstyrelsen i Stockholms län för prövning om ingripande ska ske enligt 7 §, motsvarar 7 a kap. 6 § penningtvättslagen (se prop. 2018/19:125 s. 46). Övervägandena finns i avsnitt 12.6.
7 § Om en advokat har meddelats en varning får ingripande ske mot advokaten genom beslut om sanktionsavgift.
Om ett advokatbolag har meddelats en varning får ingripande ske mot
1. advokatbolaget genom beslut om sanktionsavgift, och
2. en person som ingår i advokatbolagets styrelse, är dess verkställande direktör eller på motsvarande sätt företräder advokatbolaget, eller är ersättare för någon av dem, genom
a) beslut att personen i fråga under en viss tid, lägst tre år och högst tio år, inte får upprätthålla en sådan funktion hos ett advokatbolag, eller
b) beslut om sanktionsavgift. Ett ingripande enligt andra stycket 2 får endast ske om överträdelsen är allvarlig, upprepad eller systematisk och personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orsakat överträdelsen.
Paragrafen, som genomför artiklarna 39.2 och 41.1 i sjätte penningtvättsdirektivet, innehåller bestämmelser om sanktionsavgift och tillfälligt förbud mot att ingå i advokatbolags ledning. Paragrafen motsvarar 7 a kap. 7 § penningtvättslagen (se prop. 2018/19:125 s. 46 och 47). Övervägandena finns i avsnitt 12.6.
8 § En sanktionsavgift enligt 7 § ska som högst fastställas till det högsta av
1. två gånger den vinst som gjorts till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa, eller
2. ett belopp i kronor motsvarande en miljon euro. En sanktionsavgift enligt 7 § första stycket och andra stycket 1 får inte bestämmas till ett lägre belopp än 5 000 kronor.
Sanktionsavgiften tillfaller staten.
Paragrafen, som genomför artikel 40.2 i sjätte penningtvättsdirektivet, innehåller bestämmelser om en sanktionsavgifts storlek. Paragrafen motsvarar 7 a kap. 8 § penningtvättslagen (se prop. 2018/19:125 s. 47). Övervägandena finns i avsnitt 12.6.
9 § När sanktionsavgiftens storlek fastställs, ska särskild hänsyn tas till sådana omständigheter som anges i 5 § samt till den berördes finansiella ställning och, om det går att fastställa, den vinst som gjorts till följd av överträdelsen.
Paragrafen, som genomför artikel 39.5 i sjätte penningtvättsdirektivet, innehåller bestämmelser om sanktionsavgift. Paragrafen motsvarar 7 a kap. 9 § penningtvättslagen (se prop. 2018/19:125 s. 48). Övervägandena finns i avsnitt 12.6.
10 § Beslut om ingripande enligt 7 § andra stycket 2 tas upp av Länsstyrelsen i Stockholms län genom sanktionsföreläggande enligt 7 kap. 16–19 §§.
I fråga om verkställighet av beslut om sanktionsavgift tillämpas 7 kap. 20–22 §§.
Det som sägs om tillsynsmyndigheten i de bestämmelserna ska i stället gälla länsstyrelsen.
Paragrafen, som innehåller bestämmelser om sanktionsföreläggande och verkställighet av ett beslut om sanktionsavgift, motsvarar 7 a kap. 10 § penningtvättslagen (se prop. 2018/19:125 s. 48). Övervägandena finns i avsnitt 12.6.
Övervakningen av Sveriges advokatsamfunds penningtvättstillsyn
11 § Justitiekanslern ska övervaka Sveriges advokatsamfunds penningtvättstillsyn.
Samfundet ska lämna de uppgifter till Justitiekanslern som behövs för att kontrollera tillsynen.
Samfundet är inte skyldigt att lämna uppgifter som anförtrotts en advokat när den försvarar eller företräder en klient i fråga om ett rättsligt förfarande, inklusive rådgivning för att inleda eller undvika ett rättsligt förfarande. Detsamma gäller information som avser en klient och som advokaten har fått del av i samband med att den bedömer klientens rättsliga situation.
Paragrafen, som genomför artikel 38.3 i sjätte penningtvättsdirektivet, innehåller bestämmelser om Justitiekanslerns befogenheter som övervakande myndighet. Övervägandena finns i avsnitt 12.4.3.
Av första stycket framgår att Justitiekanslern övervakar Advokatsamfundets penningtvättstillsyn.
I andra stycket anges att samfundet är skyldigt att lämna de uppgifter som behövs för att kontrollera tillsynen.
I tredje stycket framgår att uppgifter som en advokat fått vid rättslig rådgivning eller rättslig utredning inte behöver lämnas.
12 § Justitiekanslern får utfärda instruktioner till Sveriges advokatsamfund för att avhjälpa eller förhindra brister i tillsynen.
Av paragrafen, som genomför artikel 38.3 i sjätte penningtvättsdirektivet, framgår att Justitiekanslern kan utfärda instruktioner till Advokatsamfundet. Övervägandena finns i avsnitt 12.4.3.
13 § Om Justitiekanslern vid utförandet av sitt uppdrag upptäcker en omständighet som kan antas ha samband med eller utgöra penningtvätt eller finansiering av terrorism, ska myndigheten utan dröjsmål underrätta finansunderrättelseenheten om detta.
Paragrafen, som genomför artikel 38.4 i sjätte penningtvättsdirektivet, innehåller bestämmelser om underrättelseskyldighet till finansunderrättelseenheten. Bestämmelsen har utformats med 4 kap. 4 § denna lag som förebild. Övervägandena finns i avsnitt 12.4.4.
Överklagande
14 § Beslut enligt 7 § av länsstyrelsen får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Beslut om att meddela ett sanktionsföreläggande får inte överklagas.
Paragrafen, som innehåller bestämmelser om överklagande av länsstyrelsens beslut, motsvarar 7 a kap. 11 § penningtvättslagen (se prop. 2018/19:125 s. 48). Övervägandena finns i avsnitt 12.6.
15 § Beslut enligt 12 § av Justitiekanslern får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande av Justitiekanslerns beslut. I paragrafen anges vilka beslut som får överklagas och till vilken domstol. I likhet med övriga överklagandebestämmelser i lagen krävs det prövningstillstånd i kammarrätten. Övervägandena finns i avsnitt 12.4.6.
13 kap. Bemyndiganden
1 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. undantag för vissa speltjänster från tillämpning av denna lag eller penningtvättsförordningen eller bestämmelser i dem,
2. organisation, kompetens, befogenheter, funktion och oberoende för den centrala kontaktpunkten enligt 3 kap. 2 §,
3. krav på verksamhetsutövare att i sina interna riktlinjer och förfaranden beskriva hur verksamhetsutövaren bedömer misstänka transaktioner eller aktiviteter enligt artikel 50.2 i penningtvättsförordningen,
4. hur rapportering till finansunderrättelseenheten ska göras enligt artikel 50.1 i penningtvättsförordningen,
5. hur uppgifter ska lämnas enligt 4 kap. 5 § och artikel 50.1a i penningtvättsförordningen,
6. innehållet i och övriga krav på en anmälan av uppgifter enligt 7 kap 4, 5, 7och 9 §§,
7. innehållet i och övriga egenskaper hos registret över verkliga huvudmän,
8. frågor om tillgång till registret över verkliga huvudmän och de sammankopplade registren över verkliga huvudmän,
9. sådana avgifter som avses i 7 kap. 29 §, 10. skyldighet för verksamhetsutövare som avses i 1 kap. 2 § samt artikel 3.1, 3.2 och 3.3 a-c, e och h-l i penningtvättsförordningen att periodiskt eller på begäran lämna uppgifter om sin verksamhet, sina kunder och andra förhållanden som är nödvändiga för att tillsynsmyndigheter ska kunna bedöma den risk som kan förknippas med de verksamhetsutövare som står under tillsyn.
Första stycket 10 ska inte gälla för verksamhet som advokat eller advokatbolag samt verksamhet som auktoriserad eller godkänd revisor eller registrerat revisionsbolag.
Paragrafen innehåller bemyndiganden. Punkterna 1 och 3–5 införs till följd av artiklarna 4, 50.1, 50.1a och 50.2 andra stycket i penningtvättsförordningen. Punkten 2 genomför delar av artikel 5 i sjätte penningtvättsdirektivet och punkten 10 genomför artikel 31.1 i samma direktiv. Punkterna 7–9 genomför delar av artikel 10.1 första stycket, 10.3, 11 och 12 i sjätte penningtvättsdirektivet. Paragrafen motsvarar delvis 8 kap. 1 § penningtvättslagen och 3 kap. 12 § registerlagen (se prop. 2016/17:173 s. 559 f. och 574 samt 2018/19:150 s. 110). Övervägandena finns i avsnitten 6.7.5, 6.9, 8.6, 8.7, 8.9.1, 8.14, 15.5 och 17.7.
Punkten ett gör det möjligt att meddela föreskrifter om att vissa
speltjänster som avses i penningtvättsförordningen kan undantas från tillämpning av förordningen.
Punkten två gör det möjligt att meddela föreskrifter om krav på den
centrala kontaktpunkten.
Punkten tre gäller krav på verksamhetsutövare att i sina interna
riktlinjer och förfaranden beskriva hur verksamhetsutövaren bedömer misstänka transaktioner eller aktiviteter enligt artikel 50.2 i penningtvättsförordningen.
Punkten fyra gäller hur rapportering till finansunderrättelseenheten
ska göras enligt artikel 50.1 i penningtvättsförordningen.
Punkten fem gäller hur uppgifter ska lämnas till Säkerhetspolisen
enligt 4 kap. 5 § och till finansunderrättelseenheten enligt artikel 50.1a i penningtvättsförordningen.
Punkten sex gäller innehållet i och övriga krav på en anmälan av
uppgifter enligt 7 kap. 4, 5, 7 och 9 §§.
Punkten sju gäller innehållet i och övriga egenskaper hos registret
över verkliga huvudmän.
Punkten åtta gäller frågor om tillgång till registret över verkliga
huvudmän och de sammankopplade registren över verkliga huvudmän.
Punkten nio gäller sådana avgifter för hantering av ärenden som
avses i 7 kap. 29 §.
Punkten tio gör det möjligt att meddela föreskrifter som syftar till
att genomföra artikel 31.1 i direktivet, enligt vilken medlemsstaterna ska se till att behöriga myndigheter tillämpar en riskbaserad tillsynsmetod. Med stöd av bemyndigandet kan föreskrifter meddelas om skyldighet för de verksamhetsutövare som anges att periodiskt eller på begäran lämna uppgifter om sin verksamhet, sina kunder och andra förhållanden som är nödvändiga för att tillsynsmyndigheter ska kunna bedöma den risk som kan förknippas med de verksamhetsutövare som står under tillsyn.
1. Denna lag träder i kraft den …
2. Genom lagen upphävs – lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, och – lagen (2017:631) om registrering av verkliga huvudmän.
3. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande för överträdelser som inträffat före ikraftträdandet.
4. Juridiska personer som har bildats före ikraftträdandet ska anmäla uppgifter enligt 7 kap. 4 § till Bolagsverket för registrering i registret över verkliga huvudmän utan onödigt dröjsmål efter det att lagen har trätt i kraft.
5. Den som driver verksamhet som avser förvaltning av en trust eller en liknande juridisk konstruktion som har bildats före ikraftträdandet ska anmäla uppgifter enligt 7 kap. 5 § till Bolagsverket för registrering i registret över verkliga huvudmän utan onödigt dröjsmål efter det att lagen har trätt i kraft.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Övervägandena finns i avsnitt 20.
Punkten ett anger när lagen träder i kraft.
Av punkten två framgår att penningtvättslagen och registerlagen upphävs.
Enligt punkten tre ska äldre bestämmelser gälla för överträdelser som inträffat innan ikraftträdandet.
Punkten fyra gäller juridiska personer som har bildats före ikraft-
trädandet. En sådan juridisk person ska anmäla uppgifter enligt 7 kap. 4 § till Bolagsverket för registrering i registret över verkliga huvudmän utan onödigt dröjsmål efter det att lagen har trätt kraft. I artikel 45.1a i penningtvättsförordningen finns bestämmelser om när en juridisk person som bildas efter ikraftträdandet ska anmäla uppgifter för registrering. Artikel 45.1a i förordningen innehåller också bestämmelser om när ändringar av redan registrerade uppgifter ska anmälas.
Punkten fem innehåller bestämmelser om när den som driver verk-
samhet som avser förvaltning av en trust eller en liknande juridisk konstruktion som har bildats före ikraftträdandet ska anmäla uppgifter enligt 7 kap. 5 § till Bolagsverket för registrering i registret över verkliga huvudmän. En sådan anmälan ska göras utan onödigt dröjsmål efter det att lagen har trätt i kraft. I artikel 46.1b i penningtvättsförordningen finns bestämmelser om när uppgifter ska anmälas för en trust eller en liknande juridisk konstruktion som bildas efter ikraftträdandet. Artikel 46.1b i förordningen innehåller också bestämmelser om när ändringar av redan registrerade uppgifter ska anmälas.
22.2. Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken
8 kap.
7 §
En advokat, som i sin verksamhet uppsåtligen gör orätt eller som annars förfar oredligt, ska uteslutas ur advokatsamfundet. När det gäller en sådan advokat som avses i 2 a § ska registreringen upphävas. Är omständigheterna mildrande, får advokaten i stället tilldelas en varning.
En advokat som annars åsidosätter sina plikter som advokat får meddelas en varning eller erinran. Är omständigheterna synnerligen försvårande, får advokaten uteslutas ur samfundet eller, i fråga om en sådan advokat som avses i 2 a §, registreringen upphävas.
En advokat som tilldelas en varning får, om det finns särskilda skäl, även åläggas att utge en straffavgift till samfundet med lägst ettusen och högst femtiotusen kronor. Till den del en varning avser en överträdelse av en bestämmelse i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av
den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism eller lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism gäller i stället för straffavgift
det som föreskrivs om sanktionsavgift i 12 kap. 5–11 §§ den lagen.
Om det bedöms tillräckligt får disciplinnämnden, i stället för att tilldela en advokat erinran, göra ett uttalande om att advokatens åtgärd är felaktig eller olämplig.
En advokat är skyldig att genast träda ur samfundet om det inträffar en sådan omständighet som gör att han eller hon enligt 2 § femte eller sjätte stycket inte får antas till ledamot av samfundet, om inte styrelsen i fall som avses i 2 § sjätte stycket andra meningen medger undantag. Om advokaten inte träder ur samfundet, trots att han eller hon är skyldig att utträda, ska styrelsen förordna om hans eller hennes uteslutning. Detsamma gäller, om en advokat inte längre uppfyller hemvistkravet enligt 2 § första stycket 1 och styrelsen inte medger att han eller hon får stå kvar som ledamot av samfundet. Om en sådan advokat som är registrerad enligt 2 a § fråntas rätten att uppträda som advokat i den stat där han eller hon är auktoriserad, ska styrelsen upphäva registreringen.
I beslut varigenom någon uteslutits ur samfundet får förordnas att beslutet genast ska verkställas. Detsamma gäller ett beslut att upphäva en registrering.
Brott mot tystnadsplikt enligt 4 § första stycket andra meningen får inte åtalas av någon annan än Justitiekanslern. Åtal får väckas endast om det är påkallat från allmän synpunkt
Paragrafen reglerar Advokatsamfundets disciplinära verksamhet och anger de sanktioner som en advokat kan påföras. Övervägandena finns i avsnitt 5.6.
Ändringen i tredje stycket innebär att hänvisningarna till penningtvättslagen ändras så att hänvisningar görs till motsvarande bestämmelser i penningtvättsförordningen och den nya penningtvättslagen.
22.3. Förslaget till lag om ändring i handelsregisterlagen (1974:157)
17 a §
Registreringsmyndigheten får avregistrera ett handelsbolag från handelsregistret om bolaget inte har följt ett föreläggande enligt 7 kap. 10, 11 eller 12 § lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt eller finansiering av terrorism
I ett ärende enligt första stycket ska registreringsmyndigheten förelägga bolaget att ge in efterfrågade uppgifter eller handlingar till myndigheten inom en viss tid. Föreläggandet ska skickas till den adress som finns registrerad för bolaget i handelsregistret. Registreringsmyndigheten ska kungöra föreläggandet i Post- och Inrikes Tidningar minst en månad före utgången av den utsatta tiden.
När den utsatta tiden gått ut får registreringsmyndigheten avregistrera bolaget från registret. Avregistrering ska dock inte ske om grunden för av-
registrering har upphört under ärendets handläggning hos registreringsmyndigheten.
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om avregistrering av en näringsidkare. Paragrafen införs till följd av artikel 49 i penningtvättsförordningen och genomför artikel 10.9 i sjätte penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.11.9.
Av första stycket framgår att registreringsmyndigheten får avregistrera ett handelsbolag från handelsregistret om bolaget inte har följt ett föreläggande enligt 7 kap. 10, 11 eller 12 § den nya penningtvättslagen. Ett sådant föreläggande får meddelas om bolaget inte på föreskrivet sätt har anmält uppgifter om verklig huvudman för registrering i registret över verkliga huvudmän.
I andra och tredje styckena regleras handläggningen av ett ärende om avregistrering enligt första stycket.
21 §
Registreringsmyndighetens beslut att skriva av en ansökan eller anmälan om registrering eller att vägra registrering får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Detsamma gäller i fråga om beslut enligt 15 a, 17 eller 17 a §. Ett beslut av registreringsmyndigheten att vägra registrering av ett företagsnamn överklagas dock till Patent- och marknadsdomstolen. Ett överklagande ska ha kommit in inom två månader från dagen för beslutet.
Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande. Övervägandena finns i avsnitt 8.11.9.
Ändringen innebär att bestämmelserna om överklagande även gäller för ett beslut om avregistrering enligt 17 a §.
22.4. Förslaget till lag om ändring i sparbankslagen (1987:619)
9 kap.
2 §
En revisor, en lekmannarevisor eller en granskare i en sparbank är ersättningsskyldig enligt de grunder som anges i 1 §. Han eller hon ska även ersätta skada som uppsåtligen eller av oaktsamhet vållas av en medhjälpare. I de fall som avses i 4 a kap. 21 § första stycket 3 och 4 b kap. 19 § andra stycket
denna lag samt artikel 50.1 och 50.1a i Europaparlamentets och rådets för-
ordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism och 4 kap. 5 § lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism svarar dock revisorn, lekmannarevisorn eller granskaren endast för skada
på grund av oriktiga uppgifter som han eller hon eller en medhjälpare har haft skälig anledning att anta var oriktiga.
Om ett registrerat revisionsbolag är revisor eller granskare, är det detta bolag och den för revisionen eller granskningen huvudansvarige som är ersättningsskyldiga.
Paragrafen innehåller bestämmelser om skadeståndsskyldighet för revisor, lekmannarevisor och granskare. Övervägandena finns i avsnitten 5.6 och 19.2.
Ändringarna i första stycket innebär att hänvisningarna till penningtvättslagens bestämmelser om rapporterings- och uppgiftsskyldighet ändras så att hänvisningar görs till motsvarande bestämmelser i penningtvättsförordningen och den nya penningtvättslagen.
22.5. Förslaget till lag om ändring i konkurslagen (1987:672)
7 kap.
16 a §
Förvaltaren ska på begäran av den finansunderrättelseenhet som avses i 4 kap. 3 § lagen ( 2027:000 ) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism lämna upplysningar om boet och dess förvaltning om det av begäran framgår att uppgifterna behövs för att förebygga, förhindra eller upptäcka penningtvätt eller finansiering av terrorism. En sådan begäran ska behandlas med särskild skyndsamhet.
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om uppgiftsskyldighet. Paragrafen genomför artikel 18.1 b xx i sjätte penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 10.2.24.
Av paragrafen framgår att en konkursförvaltare på begäran av finansunderrättelseenheten ska lämna upplysningar om boet och dess förvaltning om det av begäran framgår att uppgifterna behövs för att förebygga, förhindra eller upptäcka penningtvätt eller finansiering av terrorism. Det är konkursförvaltaren som ska pröva om förutsättningarna för att lämna uppgifter enligt bestämmelsen är uppfyllda.
Prövningen är dock av formell art eftersom dessa förutsättningar ska framgå av finansunderrättelseenhetens begäran. Konkursförvaltaren ska enbart pröva om begäran uppfyller de krav som anges i bestämmelsen (jfr SOU 2023:69 s. 762).
En begäran om upplysningar ska behandlas med särskild skyndsamhet. Det innebär att en konkursförvaltare ska prioritera handläggningen av en begäran för att åstadkomma ett snabbt utlämnande.
22.6. Förslaget till lag om ändring i stiftelselagen (1994:1220)
5 kap.
2 §
En revisor är ersättningsskyldig enligt de grunder som anges i 1 §. Revisorn ansvarar även för skada som uppsåtligen eller av oaktsamhet orsakas av revisorns medhjälpare. I fall som avses i 4 kap. 15 § andra stycket 2 denna lag och artikel 50.1 och 50.1a i Europaparlamentets och rådets förordning
(EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism samt 4 kap. 5 § lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism svarar dock revisorn endast för skada på grund av oriktiga uppgifter
som revisorn eller revisorns medhjälpare har haft skälig anledning att anta var oriktiga.
Om ett revisionsbolag är revisor, är det bolaget och den som är huvudansvarig för revisionen som är ersättningsskyldiga.
Paragrafen reglerar skadeståndsansvaret för revisorer, revisorssuppleanter och revisionsbolag. Övervägandena finns i avsnitten 5.6 och 19.2.
Ändringarna i första stycket innebär att hänvisningarna till penningtvättslagens bestämmelser om rapporterings- och uppgiftsskyldighet ändras så att hänvisningar görs till motsvarande bestämmelser i penningtvättsförordningen och den nya penningtvättslagen.
22.7. Förslag till lag om ändring i pantbankslagen (1995:1000)
4 §
Tillstånd ska ges om företaget med hänsyn till organisation, ledning och ägare med bestämmande inflytande kan antas komma att bedriva en sund pantbanksverksamhet och i övrigt uppfylla kraven enligt bestämmelserna i denna lag, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den
xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism och lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism samt föreskrifter som har meddelats
med stöd av den lagen.
Tillstånd till ett utländskt företag får ges endast om företaget i det land där det har sitt säte bedriver pantbanksverksamhet och står under tillsyn av behörig myndighet
Paragrafen innehåller bestämmelser om tillstånd att bedriva verksamhet enligt lagen. Övervägandena finns i avsnitt 5.6.
Ändringen i första stycket innebär att hänvisningarna till penningtvättslagen ändras så att hänvisningar görs till motsvarande bestämmelser i penningtvättsförordningen och den nya penningtvättslagen.
24 a §
Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om vilka länsstyrelser som utövar tillsyn över att pantbanker följer Europa-
parlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism och lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism samt föreskrifter som har meddelats med stöd av
den lagen.
Vid tillsyn enligt första stycket ska 11 kap. 5 § lagen om åtgärder mot pen-
ningtvätt och finansiering av terrorism tillämpas.
Paragrafen reglerar tillsynen över att bestämmelserna i penningtvättsregelverket följs och de ingripandemöjligheter som tillsynsmyndigheten har. Övervägandena finns i avsnitt 5.6.
Ändringarna i första och andra styckena innebär att hänvisningarna till penningtvättslagen ändras så att hänvisningar görs till motsvarande bestämmelser i penningtvättsförordningen och den nya penningtvättslagen.
27a §
Om någon omfattas av ett förbud enligt 25 a §, får länsstyrelsen förelägga pantbanken att göra rättelse och, om rättelse inte görs, förelägga pantbanken att upphöra med verksamheten. Om det är den som har ett kvalificerat innehav av andelar i pantbanken som inte uppfyller kravet i 25 a §, får länsstyrelsen förelägga denne att avyttra så stor del av aktierna eller andelarna att innehavet därefter inte är kvalificerat eller, om innehavaren är en juridisk person, att byta ut den diskvalificerade personen i dess ledning.
Vid ingripanden mot överträdelser av Europaparlamentets och rådets för-
ordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism eller lagen ( 2027:000 ) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism samt
föreskrifter som meddelats med stöd av den lagen ska 11 kap. 7 och 9–22 §§
lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism tillämpas.
Paragrafen innehåller bestämmelser om länsstyrelsens möjligheter att ingripa mot en pantbank när någon omfattas av ett förbud och om länsstyrelsens övriga ingripandemöjligheter. Övervägandena finns i avsnitt 5.6.
Ändringarna i andra stycket innebär att hänvisningarna till penningtvättslagen ändras så att hänvisningar görs till motsvarande bestämmelser i penningtvättsförordningen och den nya penningtvättslagen.
35 §
Länsstyrelsens beslut enligt 30 § andra stycket eller enligt 11 kap. 5 § första
stycket lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller beslut om sanktionsföreläggande får inte överklagas.
Andra beslut som länsstyrelsen meddelar enligt denna lag får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
I paragrafen finns bestämmelser om överklagande av länsstyrelsens beslut. Övervägandena finns i avsnitt 5.6
Ändringen i första stycket innebär att hänvisningen till penningtvättslagen ändras så att hänvisningar görs till motsvarande bestämmelse i den nya penningtvättslagen.
22.8. Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:1571) om insättningsgaranti
5 §
Följande insättare, eller utländska motsvarigheter, kan inte få ersättning enligt garantin:
1. en bank,
2. ett kreditmarknadsföretag,
3. ett värdepappersbolag,
4. ett försäkringsföretag,
5. ett återförsäkringsföretag,
6. ett tjänstepensionsföretag,
7. en understödsförening,
8. ett finansiellt institut enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,
9. en värdepappersfond eller en alternativ investeringsfond, 10. en pensionsfond, 11. en region, en kommun eller en statlig myndighet, eller 12. en insättare som inte har identifierats enligt Europaparlamentets och
rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism.
Paragrafen innehåller bestämmelser om vilka kategorier av insättare som är undantagna från rätten till ersättning från garantin. Övervägandena finns i avsnitt 5.6.
I punkten tolv ändras hänvisningen till penningtvättslagen till att avse penningtvättsförordningen.
22.9. Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1006) om valutaväxling och annan finansiell verksamhet
1 §
I denna lag avses med
1. valutaväxling: yrkesmässig handel med utländska sedlar och mynt samt resecheckar utställda i utländsk valuta,
2. annan finansiell verksamhet: yrkesmässig verksamhet som består i förvaltning av eller handel med virtuell valuta eller i att utföra en eller flera av de verksamheter som anges i 7 kap. 1 § andra stycket 2, 3 och 5–12 lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,
3. finansiellt institut: fysisk eller juridisk person som bedriver valutaväxling eller annan finansiell verksamhet,
4. kvalificerat innehav: detsamma som i 1 kap. 5 § 15 lagen om bank- och finansieringsrörelse, och
5. utvald verksamhetsutövare: detsamma som i artikel 2.1.1 i Europa-
parlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om inrättande av en myndighet för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och om ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010, (EU) nr 1095/2010.
Paragrafen innehåller definitioner. Övervägandena finns i avsnitt 18.5.2.
I paragrafen införs en ny definition av utvald verksamhetsutövare.
1 a §
Bestämmelser om att finansiella institut ska medverka till att förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism finns i Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism och lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.
Paragrafen är en upplysningsbestämmelse. Övervägandena finns i avsnitt 5.6.
Ändringen i första stycket punkten ett innebär att hänvisningar till penningtvättslagen ändras så att hänvisningar görs till motsvarande bestämmelser i penningtvättsförordningen.
2 §
En fysisk eller juridisk person som avser att bedriva valutaväxling eller annan finansiell verksamhet ska ansöka om registrering av sin verksamhet hos Finansinspektionen. Ansökan behöver inte göras av
1. företag som avses i artikel 3.1, 3.2 och 3.3 k i Europaparlamentets och
rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, och
2. fysiska eller juridiska personer som bedriver försäkringsdistribution enligt lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution.
Finansinspektionen ska registrera den som har kommit in med en ansökan, om
1. det finns skäl att anta att verksamheten kommer att bedrivas på ett sätt som är förenligt med Europaparlamentets och rådets förordning (EU)
2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism och lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism samt föreskrifter
som har meddelats med stöd av den lagen, och
2. kravet på ägare och ledning i 3 § första stycket är uppfyllt. Den som har blivit registrerad ska tas bort ur registret när ett beslut om föreläggande enligt 11, 12 eller 13 § att upphöra med verksamheten har fått laga kraft. Ett finansiellt institut ska också tas bort ur registret om det anmäler att det inte längre bedriver verksamhet som omfattas av lagen eller om det på något annat sätt framgår att registreringsplikt inte längre gäller.
Paragrafen innehåller bestämmelser om registreringsplikt och om förutsättningarna för registrering. Övervägandena finns i avsnitt 5.6.
Ändringen i första stycket första punkten innebär att hänvisningen till penningtvättslagen ändras så att hänvisningar görs till motsvarande bestämmelser i penningtvättsförordningen.
Ändringen i andra stycket första punkten innebär att hänvisningen till penningtvättslagen ändras så att hänvisningar görs till motsvarande bestämmelser i penningtvättsförordningen och den nya penningtvättslagen.
8 §
Finansinspektionen ska ha tillsyn över att finansiella institut följer denna lag
och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism och lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism samt föreskrifter som har meddelats med
stöd av den lagen.
Första stycket gäller dock inte i den utsträckning som Myndigheten för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism utövar tillsyn över en utvald verksamhetsutövare enligt artikel 5.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om inrättande av en myndighet för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och om ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010, (EU) nr 1095/2010.
Paragrafen innehåller bestämmelser om tillsyn. Ändringarna i paragrafen görs till följd av artiklarna 5.2 och 13 i Amla-förordningen. Övervägandena finns i avsnitten 5.6 och 18.5.2.
Ändringen i första stycket innebär att hänvisningen till penningtvättslagen ändras så att hänvisningar görs till motsvarande bestämmelser i penningtvättsförordningen och den nya penningtvättslagen.
Andra stycket, som är nytt, innebär att Finansinspektionen inte ska
inte ha tillsyn i den utsträckning Amla utövar tillsyn över en utvald verksamhetsutövare enligt Amla-förordningen. I 1 § finns en definition av utvald verksamhetsutövare. En sådan verksamhetsutövare står
under direkt tillsyn av Amla. Omfattningen av Amlas tillsyn framgår av artikel 5.2 i Amla-förordningen. Övrig tillsyn ansvarar Finansinspektionen för i enlighet med denna lag.
I artikel 13 i Amla-förordningen finns bestämmelser om när Amlas tillsyn ska inledas och hur lång tid den varar. Av samma artikel framgår att Amla ska publicera en förteckning över utvalda verksamhetsutövare.
12 §
Ett finansiellt institut ska lämna Finansinspektionen de upplysningar om verksamheten som inspektionen begär för tillsynen enligt Europaparlamen-
tets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism och lagen ( 2027:000 ) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.
Om institutet inte följer Finansinspektionens begäran enligt första stycket, får inspektionen förelägga institutet att lämna de begärda upplysningarna. Om föreläggandet inte följs, får inspektionen förelägga institutet att upphöra med verksamheten.
Om institutet har fått ett föreläggande enligt andra stycket, får Finansinspektionen besluta att institutet ska betala en sanktionsavgift.
Paragrafen reglerar Finansinspektionens tillsyn. Övervägandena finns i avsnitt 5.6
Ändringarna i första stycket innebär att hänvisningen till penningtvättslagen ändras så att hänvisningar görs till motsvarande bestämmelser i penningtvättsförordningen och den nya penningtvättslagen.
13 §
Vid en överträdelse av Europaparlamentets och rådets förordning (EU)
2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism eller lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller föreskrifter
som har meddelats med stöd av den lagen får Finansinspektionen förelägga det finansiella institutet att göra rättelse och, vid överträdelser som inte är ringa, besluta om sanktionsavgift.
Vid allvarliga, upprepade eller systematiska överträdelser får inspektionen förelägga institutet att upphöra med verksamheten.
Paragrafen innehåller bestämmelser om hur Finansinspektionen kan ingripa mot finansiella institut som inte följer penningtvättsregelverket. Övervägandena finns i avsnitt 5.6
Ändringarna i första stycket innebär att hänvisningen till penningtvättslagen ändras så att hänvisningar görs till motsvarande bestämmelser i penningtvättsförordningen och den nya penningtvättslagen.
14 §
Om det finansiella institutet är en juridisk person får Finansinspektionen vid en överträdelse av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx
av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism eller lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller föreskrifter som har med-
delats med stöd av den lagen även ingripa mot en person som ingår i institutets styrelse eller är dess verkställande direktör eller på motsvarande sätt företräder institutet, eller är ersättare för någon av dem.
Ingripande sker genom
1. beslut att personen i fråga under en viss tid, lägst tre år och högst tio år, inte får vara styrelseledamot eller verkställande direktör i ett finansiellt institut eller på motsvarande sätt företräda ett sådant institut, eller vara ersättare för någon av dem, eller
2. beslut om sanktionsavgift.
Paragrafen reglerar under vilka förutsättningar och på vilket sätt ingripande får ske mot fysiska personer som företräder eller ersätter en företrädare för ett finansiellt institut som är en juridisk person, när en överträdelse av penningtvättsregelverket har skett. Övervägandena finns i avsnitt 5.6
Ändringarna i första stycket innebär att hänvisningen till penningtvättslagen ändras så att hänvisningar görs till motsvarande bestämmelser i penningtvättsförordningen och den nya penningtvättslagen.
14 a §
Finansinspektionen får ingripa mot en utvald verksamhetsutövare om Myndigheten för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism föreslår eller begär det enligt artikel 6.1 andra stycket, 20.2 i eller 21.9 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om inrättande av en myndighet för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och om ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010, (EU) nr 1095/2010.
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om ingripande. Paragrafen införs till följd av artiklarna 6.1 andra stycket, 20.2 i och 21.9 i Amla-förordningen. Övervägandena finns i avsnitt 18.5.7.
Av paragrafen framgår att Finansinspektionen får ingripa mot en utvald verksamhetsutövare om Amla föreslår eller begär det enligt Amla-förordningen. Enligt 8 § andra stycket ska Finansinspektionen inte ha tillsyn över en utvald verksamhetsutövare i den utsträckning som Amla utövar tillsyn över verksamhetsutövaren enligt Amla-förordningen. I detta ligger att Finansinspektionen som utgångspunkt inte heller får ingripa vid överträdelser av den reglering som omfattas av Amlas tillsyn.
Amlas möjligheter att ingripa mot en utvald verksamhetsutövare enligt Amla-förordningen är begränsade. I vissa situationer får Amla vända sig till Finansinspektionen och föreslå eller begära att inspektionen ska ingripa mot en utvald verksamhetsutövare. Finansinspektionen får då, trots att den utvalda verksamhetsutövaren står under Amlas tillsyn, besluta om ingripande enligt denna lag.
17 a §
Vid överträdelser av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism eller lagen ( 2027:000 ) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen kan sanktionsavgiften, i stället för vad som anges i 17 § första stycket 3, bestämmas till högst ett belopp i kronor motsvarande tio miljoner euro.
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om bestämmandet av sanktionsavgiftens storlek. Paragrafen genomför artikel 40.3 i sjätte penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 16.3.
Bestämmelsen innebär att det maximala sanktionsbeloppet för överträdelser av penningtvättsregleringen höjs till tio miljoner euro.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
1. Denna lag träder i kraft den …
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för överträdelser av lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism som inträffat före ikraftträdandet.
Övervägandena finns i avsnitt 20.
Punkten ett anger när lagen träder i kraft. Enligt punkten två ska
äldre bestämmelser gälla för överträdelser som inträffat innan ikraftträdandet.
22.10. Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige
4 kap.
5 §
En försäkringsgivare från tredjeland ska beviljas koncession och dess företrädare ska godkännas, om ansökan uppfyller de krav som ställs i 4 § och
1. den planerade verksamheten kan antas komma att uppfylla kraven i denna lag och andra författningar som reglerar verksamheten,
2. den som kommer att ha ett sådant kvalificerat innehav i en försäkringsgivare som avses i 1 kap.15 och 16 §§försäkringsrörelselagen (2010:2043) bedöms lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen av en försäkringsgivare, och
3. den som avses vara företrädare för försäkringsgivaren eller, i de fall där företrädaren är en juridisk person, vara dess ombud har tillräckliga insikter och erfarenheter för att delta i ledningen hos en försäkringsgivare och även i övrigt är lämplig för en sådan uppgift.
Vid bedömningen enligt första stycket 2 av om en innehavare är lämplig ska dennes anseende och kapitalstyrka beaktas. Det ska också beaktas om det finns skäl att anta att
1. innehavaren kommer att motverka att försäkringsgivarens verksamhet drivs på ett sätt som är förenligt med kraven i denna lag och andra författningar som reglerar verksamheten, eller
2. innehavet har samband med eller kan öka risken för
a) penningtvätt enligt artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets förord-
ning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, eller
b) finansiering av terrorism enligt 6 § terroristbrottslagen (2022:666) eller försök till sådant brott, avseende terroristbrott enligt 4 § samma lag.
Koncession får inte vägras av det skälet att det inte behövs någon ytterligare försäkringsgivare.
Koncession beviljas tills vidare eller, om det finns särskilda omständigheter, för bestämd tid, högst tio år, och därutöver till det löpande räkenskapsårets slut.
Koncession ska meddelas i enlighet med den indelning som anges i 2 kap.11 och 12 §§försäkringsrörelselagen.
Paragrafen anger koncessionsvillkoren för försäkringsgivare från tredjeland. Övervägandena finns i avsnitt 5.6.
Ändringen i andra stycket andra punkten innebär att hänvisningen till definitionen av penningtvätt i penningtvättslagen ändras så att hänvisning görs till motsvarande bestämmelser i penningtvättsförordningen.
22.11. Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:620) om belastningsregister
9 a §
Regeringen får meddela föreskrifter om att personuppgifter ur belastningsregistret ska lämnas ut om det begärs av Sveriges advokatsamfunds styrelse eller disciplinnämnd för tillsyn över att advokater och advokatbolag fullgör sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx
av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism och lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.
Paragrafen ger Advokatsamfundet rätt att inhämta registerutdrag i den angivna typen av tillsynsärenden. Övervägandena finns i avsnitt 5.6.
Ändringarna i första stycket innebär att hänvisningen till penningtvättslagen ändras så att hänvisningar görs till motsvarande bestämmelser i penningtvättsförordningen och den nya penningtvättslagen.
22.12. Förslaget till om ändring i lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument
8 kap.
2 a §
En svensk värdepapperscentral och ett kontoförande institut ska på begäran av den finansunderrättelseenhet som avses i 4 kap. 3 § lagen ( 2027:000 ) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism lämna ut uppgifter om enskildas förhållanden till företaget, om det av begäran framgår att uppgifterna behövs för att förebygga, förhindra eller upptäcka penningtvätt eller finansiering av terrorism. En sådan begäran ska behandlas med särskild skyndsamhet.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur uppgifterna ska lämnas.
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om uppgiftsskyldighet. Paragrafen genomför artikel 18.1 a vi i sjätte penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 10.2.8.
Av första stycket framgår att en svensk värdepapperscentral och ett kontoförande institut på begäran av finansunderrättelseenheten ska lämna ut uppgifter om enskildas förhållanden till företaget om det av begäran framgår att uppgifterna behövs för att förebygga, förhindra eller upptäcka penningtvätt eller finansiering av terrorism. Bestämmelsen bryter den tystnadsplikt som följer av 2 §.
Det är värdepapperscentralen eller det kontoförande institutet som ska pröva om förutsättningarna för att lämna uppgifter enligt bestämmelsen är uppfyllda. Prövningen är dock av formell art eftersom dessa förutsättningar ska framgå av finansunderrättelseenhetens begäran. Företaget ska enbart pröva om begäran uppfyller de krav som anges i bestämmelsen (se SOU 2023:69 s. 762).
En begäran om uppgifter ska behandlas med särskild skyndsamhet. Det innebär att en värdepapperscentral eller ett kontoförande institut ska prioritera handläggningen av en begäran för att åstadkomma ett snabbt utlämnande.
Andra stycket innehåller ett bemyndigande för regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om hur uppgifterna enligt första stycket ska lämnas.
4 §
En svensk värdepapperscentral eller ett kontoförande institut eller den som är verksam hos de företagen får inte obehörigen röja för kunden eller för någon utomstående att finansunderrättelseenheten har gjort en begäran eller att uppgifter har lämnats enligt 2 a §.
Bestämmelser om ansvar för den som bryter mot tystnadsplikten enligt första stycket finns i 20 kap. 3 § brottsbalken .
Paragrafen, som är ny, innehåller en bestämmelse om tystnadsplikt för en svensk värdepapperscentral och ett kontoförande institut och de som är verksamma hos de företagen. Övervägandena finns i avsnitt 10.2.8.
Första stycket innebär ett förbud mot att obehörigen röja för kunden
eller någon utomstående att finansunderrättelseenheten har gjort en begäran eller att uppgifter har lämnats enligt 2 a §.
I andra stycket upplyses om att bestämmelser om ansvar för den som bryter mot tystnadsplikten i första stycket finns i 20 kap. 3 § brottsbalken.
4 a §
Den undersökningsledare eller åklagare som begär uppgifter enligt 2 b § får besluta att värdepapperscentralen eller det kontoförande institutet samt värdepapperscentralens eller institutets styrelseledamöter och anställda inte får röja för kunden eller för någon utomstående att uppgifter har lämnats enligt 2 b § eller att det pågår en förundersökning, ett ärende om rättslig hjälp i brottmål eller ett ärende om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder.
Ett sådant förbud får meddelas om det krävs för att en utredning om brott inte ska äventyras eller för att uppfylla en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige.
Förbudet ska vara tidsbegränsat, med möjlighet till förlängning, och får inte avse längre tid än vad som är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet. I ett ärende om rättslig hjälp i brottmål eller om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder får dock förbudet tidsbegränsas endast om den stat eller mellanfolkliga domstol som ansökt om rättslig hjälp eller den utländska myndighet som har utfärdat utredningsordern samtycker till detta.
Om ett förbud inte längre är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet, ska undersökningsledaren eller åklagaren besluta att förbudet ska upphöra.
Paragrafen, som motsvarar nuvarande 4 §, innehåller bestämmelser om meddelandeförbud.
Ändringarna i första stycket är redaktionella och föranleds av ändrad numrering av 2 a § till 2 b §.
5 §
Till böter döms den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot ett meddelandeförbud enligt 4 a §.
Paragrafen innehåller en ansvarsbestämmelse för den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot ett meddelandeförbud.
Ändringen i bestämmelsen är redaktionell och föranleds av ändrad numrering från 4 § till 4 a §.
22.13. Förslaget till lag om ändring i revisionslagen (1999:1079)
37 §
En revisor som när han eller hon fullgör sitt uppdrag uppsåtligen eller av oaktsamhet skadar företaget ska ersätta skadan. Detsamma gäller när skadan tillfogas någon annan genom överträdelse av denna lag eller tillämplig lag om årsredovisning. En revisor ska även ersätta skada som uppsåtligen eller av oaktsamhet vållas av revisorns medhjälpare. I fall som avses i 36 § andra stycket denna lag och artikel 50.1 och 50.1a i Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism och 4 kap. 5 § lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism svarar dock revisorn endast för skada på grund av oriktiga uppgifter
som revisorn eller revisorns medhjälpare har haft skälig anledning att anta var oriktiga.
Om ett registrerat revisionsbolag är revisor, är det detta bolag och den för revisionen huvudansvarige som är ersättningsskyldiga.
Paragrafen innehåller bestämmelser om skadeståndsskyldighet för revisorn. Övervägandena finns i avsnitten 5.6 och 19.2.
Ändringarna i första stycket innebär att hänvisningarna till penningtvättslagens bestämmelser om rapporterings- och uppgiftsskyldighet ändras så att hänvisningar görs till motsvarande bestämmelser i penningtvättsförordningen och den nya penningtvättslagen.
22.14. Förslaget till lag om ändring i lagen (2000:224) om fastighetsregister
7 b §
På begäran av den finansunderrättelseenhet som avses i 4 kap. 3 § lagen ( 2027:000 ) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism ska uppgifter lämnas ut från fastighetsregistret i den utsträckning det behövs för att förebygga, förhindra eller upptäcka penningtvätt eller finansiering av terrorism. En sådan begäran ska behandlas med särskild skyndsamhet.
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om uppgiftsskyldighet. Paragrafen genomför artikel 18.1 b ii i sjätte penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 10.2.10.
Av paragrafen framgår att uppgifter från fastighetsregistret ska lämnas ut till finansunderrättelseenheten efter begäran, i den utsträckning det behövs för att förebygga, förhindra eller upptäcka penningtvätt eller finansiering av terrorism. Bestämmelsen är utformad som en uppgiftsskyldighet och utgångspunkten är därmed att uppgifter ska lämnas ut om förutsättningarna i paragrafen är uppfyllda (10 kap 28 § OSL). Det är Lantmäteriet, som ansvarar för registret, som prövar om förutsättningarna är uppfyllda.
En begäran om uppgifter ska behandlas med särskild skyndsamhet. Det innebär att en begäran har förturskaraktär och ska prioriteras i förhållande till andra ärenden hos Lantmäteriet som inte är av förtutskaraktär.
22.15. Förslaget till lag om ändring i revisorslagen (2001:883)
3 a §
Revisorsinspektionen ska utöva tillsyn över att revisorer och registrerade revisionsbolag fullgör sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism och lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.
Inom ramen för denna tillsyn ska inspektionen pröva frågor om disciplinära åtgärder mot andra än revisorer som är företrädare för ett registrerat revisionsbolag eller ersättare för sådana företrädare.
Paragrafen innehåller kompletterande bestämmelser om Revisorsinspektionens uppgifter och ingripandemöjligheter. Övervägandena finns i avsnitt 5.6.
Ändringarna i första stycket innebär att hänvisningen till penningtvättslagen ändras så att hänvisningar görs till motsvarande bestämmelser i penningtvättsförordningen och den nya penningtvättslagen.
28 c §
Revisorsinspektionen får, om det finns skäl för det, göra en platsundersökning hos en revisor eller ett registrerat revisionsbolag.
En platsundersökning får endast göras vid tillsyn över
1. revision av företag av allmänt intresse, och
2. revisorers och registrerade revisionsbolags skyldigheter enligt Europa-
parlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism och lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.
I paragrafen finns bestämmelser om Revisorsinspektionens möjlighet att göra platsundersökning. Övervägandena finns i avsnitt 5.6.
Ändringarna i första stycket andra punkten innebär att hänvisningen till penningtvättslagen ändras så att hänvisningar görs till motsvarande bestämmelser i penningtvättsförordningen och den nya penningtvättslagen.
32 b §
En sanktionsavgift för en fysisk person ska fastställas till högst en miljon kronor.
En sanktionsavgift för en juridisk person ska fastställas till högst två procent av företagets omsättning närmast föregående räkenskapsår. Om överträdelsen har skett under företagets första verksamhetsår eller om uppgifter om omsättningen saknas eller är bristfälliga, får den uppskattas.
En sanktionsavgift får inte fastställas till ett lägre belopp än femtusen kronor.
I 32 k § finns en särskild bestämmelse om sanktionsavgiftens högsta belopp vid en överträdelse av Europaparlamentets och rådets förordning (EU)
2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism eller lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.
I paragrafen finns bestämmelser om storleken på de sanktionsavgifter som kan beslutas enligt lagen. Övervägandena finns i avsnitt 5.6.
Ändringarna i fjärde stycket innebär att hänvisningen till penningtvättslagen ändras så att hänvisningar görs till motsvarande bestämmelser i penningtvättsförordningen och den nya penningtvättslagen.
32 j §
Om ett registrerat revisionsbolag överträder Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism eller lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism,
får Revisorsinspektionen pröva om en disciplinär åtgärd ska vidtas mot en person som avses i 3 a § andra stycket.
En disciplinär åtgärd enligt första stycket får vidtas endast om överträdelsen är allvarlig, upprepad eller systematisk och personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orsakat överträdelsen.
En disciplinär åtgärd enligt första stycket ska avse
1. ett beslut om att personen i fråga under en viss tid, lägst tre år och högst tio år, inte får inneha en sådan befattning som avses i 3 a § andra stycket i ett registrerat revisionsbolag, eller
2. ett beslut om en sanktionsavgift.
Paragrafen innehåller bestämmelser om Revisorsinspektionens möjligheter att vidta disciplinära åtgärder. Övervägandena finns i avsnitt 5.6.
Ändringarna i första stycket innebär att hänvisningen till penningtvättslagen ändras så att hänvisningar görs till motsvarande bestämmelser i penningtvättsförordningen och den nya penningtvättslagen.
32 k §
Vid en överträdelse av Europaparlamentets och rådets förordning (EU)
2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism eller lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism ska en sanktions-
avgift enligt 32 a eller 32 j § som högst fastställas till det högsta av
1. två gånger den vinst som gjorts till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa, eller
2. ett belopp i kronor motsvarande en miljon euro.
Paragrafen innehåller bestämmelser om storleken på sanktionsavgiften som ska kunna beslutas vid överträdelser av penningtvättsregelverket. Övervägandena finns i avsnitt 5.6.
Ändringarna i första stycket innebär att hänvisningen till penningtvättslagen ändras så att hänvisningar görs till motsvarande bestämmelser i penningtvättsförordningen och den nya penningtvättslagen.
32 l
I fråga om en disciplinär åtgärd enligt 32 j § tillämpas bestämmelserna om sanktionsföreläggande och vite i 11 kap.16–19 och 23 §§ lagen (2027:000)
om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.
Paragrafen innehåller bestämmelser som innebär att Revisorsinspektionen, vid prövningen av vissa åtgärder, ska använda förfarandet med sanktionsföreläggande som regleras i penningtvättslagen. Övervägandena finns i avsnitten 5.6 och 16.4. Paragrafen genomför i fråga om vite artikel 41.3 i sjätte penningtvättsdirektivet.
Ändringarna i andra stycket innebär att hänvisningarna till bestämmelserna om ingripande och sanktioner penningtvättslagen ändras så att hänvisningar görs till motsvarande bestämmelser i den nya penningtvättslagen. Genom hänvisningen till 7 kap. 23 § nya penningtvättslagen kan Revisorsinspektionen vid överträdelser av penningtvättsregelverket förena ett föreläggande med vite.
1. Denna lag träder i kraft …
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för överträdelser av lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism som inträffat före ikraftträdandet.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Övervägandena finns i avsnitt 20.
Punkten ett anger när lagen träder i kraft. Enligt punkten två ska
äldre bestämmelser gälla för överträdelser som inträffat innan ikraftträdandet.
22.16. Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:46) om värdepappersfonder
1 kap.
1 §
I denna lag betyder
1. alternativ investeringsfond: detsamma som i 1 kap. 2 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder,
2. behörig myndighet: utländsk myndighet som har behörighet att utöva tillsyn över fondföretag eller förvaltningsbolag,
3. derivatinstrument: optioner, terminer och swappar samt andra likartade finansiella instrument,
4. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,
5. egna medel: detsamma som i artikel 2.1 l i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag), i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/91/EU,
6. filial: ett avdelningskontor med självständig förvaltning, varvid även ett fondbolags, ett förvaltningsbolags eller ett fondföretags etablering av flera driftställen ska anses som en enda filial,
7. finansiellt instrument: överlåtbara värdepapper, fondandelar, penningmarknadsinstrument, derivatinstrument samt annan rättighet eller förpliktelse avsedd för handel på värdepappersmarknaden,
8. fondbolag: ett svenskt aktiebolag som har fått tillstånd enligt 4 § att driva fondverksamhet,
9. fondföretag: ett utländskt företag
a) som i sitt hemland har tillstånd för verksamhet där det enda syftet är att göra kollektiva investeringar i sådana tillgångar som anges i 5 kap. 1 § andra stycket, med kapital från allmänheten,
b) som tillämpar principen om riskspridning, och
c) vars andelar på begäran av innehavarna återköps eller inlöses med medel ur företagets tillgångar,
10. fondföretags hemland: det land där fondföretaget har fått sådant tillstånd som avses i 9 a,
11. fondverksamhet: förvaltning av en värdepappersfond, försäljning och inlösen av andelar i fonden samt därmed sammanhängande administrativa åtgärder,
12. företagsgrupp: koncern enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26 juni 2013 om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer av företag, om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG och om upphävande av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/95/EU, eller grupp som enligt erkända internationella redovisningsregler ska lämna motsvarande redovisning,
13. förvaltningsbolag: ett utländskt företag som i sitt hemland har tillstånd att förvalta fondföretag,
14. förvaltningsbolags hemland: det land där bolaget har sitt säte, 15. förvaringsinstitut: en bank eller ett annat kreditinstitut som förvarar tillgångarna i en värdepappersfond och som sköter in- och utbetalningar avseende fonden,
16. kvalificerat innehav: ett direkt eller indirekt ägande i ett företag, om innehavet beräknat på det sätt som anges i 1 a § representerar 10 procent eller mer av kapitalet eller av samtliga röster eller annars möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av företaget,
17. matarfond: en värdepappersfond vars medel placeras i enlighet med tillstånd enligt 5 a kap. 6 §,
18. matarfondföretag: ett fondföretag som i sitt hemland har sådant tillstånd som avses i artikel 58 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/ 65/EG,
19. mottagarfond: en värdepappersfond som
a) har minst en matarfond eller ett matarfondföretag bland sina andelsägare,
b) inte är en matarfond, och
c) vars medel inte placeras i en matarfond eller ett matarfondföretag, 20. mottagarfondföretag: ett fondföretag som
a) i sitt hemland har sådant tillstånd som avses i artikel 5 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG,
b) har minst en matarfond eller ett matarfondföretag bland sina andelsägare,
c) inte är ett matarfondföretag, och
d) inte placerar medel i en matarfond eller ett matarfondföretag, 21 reglerad marknad: detsamma som i 1 kap. 4 b § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,
22. penningmarknadsinstrument: statsskuldväxlar, bankcertifikat samt sådana andra finansiella instrument som normalt omsätts på penningmarknaden, är likvida och har ett värde som vid varje tidpunkt exakt kan fastställas,
23. specialfond: detsamma som i 1 kap. 11 § 24 lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder,
24. startkapital: detsamma som i artikel 2.1 k i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG,
25. utvald verksamhetsutövare: detsamma som i artikel 2.1.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om inrättande av en myndighet för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och om ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010, (EU) nr 1095/2010, och
26. värdepappersfond: en fond vars andelar kan lösas in på begäran av
andelsägare och som består av finansiella tillgångar, om den bildats genom kapitaltillskott från allmänheten och ägs av dem som skjutit till kapital samt förvaltas enligt bestämmelserna i 5 kap. eller 5 a kap., och
27. överlåtbart värdepapper:
a) aktier och andra värdepapper som motsvarar aktier samt depåbevis för aktier,
b) obligationer och andra skuldförbindelser, med undantag av penningmarknadsinstrument, samt depåbevis för skuldförbindelser, och
c) värdepapper av annat slag som ger rätt att förvärva sådana överlåtbara värdepapper som anges i a och b genom teckning eller utbyte.
Överlåtbart värdepapper omfattar inte tekniker och instrument som avses i 5 kap. 1 § tredje stycket.
Med återköp eller inlösen av andelar enligt första stycket 9 och 25 jämställs att andelarna är upptagna till handel på en reglerad marknad, om det är säkerställt att andelarnas noterade värde inte i väsentlig mån avviker från det värde som avses i 4 kap. 10 § tredje stycket.
Paragrafen innehåller definitioner. Övervägandena finns i avsnitt 18.5.2.
I paragrafen införs en ny definition av utvald verksamhetsutövare.
2 kap.
2 §
Vid bedömningen enligt 1 § 3 av om en innehavare är lämplig ska dennes anseende och kapitalstyrka beaktas. Det ska också beaktas om det finns skäl att anta att
1. innehavaren kommer att motverka att fondbolagets verksamhet drivs på ett sätt som är förenligt med kraven i denna lag och andra författningar som reglerar bolagets verksamhet, eller
2. innehavet har samband med eller kan öka risken för
a) penningtvätt enligt artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets förord-
ning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, eller
b) finansiering av terrorism enligt 6 § terroristbrottslagen (2022:666) eller försök till sådant brott, avseende terroristbrott enligt 4 § samma lag.
Om den som kommer att ha ett kvalificerat innehav i bolaget är ett blandat finansiellt holdingföretag ska det vid bedömningen av innehavarens anseende särskilt beaktas om dess ledning uppfyller de krav som ställs på ledningen i ett sådant företag enligt 5 kap. 16 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat.
Om bolaget har eller kan förväntas komma att få nära förbindelser med någon annan, får tillstånd ges bara om förbindelserna inte hindrar en effektiv tillsyn av bolaget.
Om förvaringsinstitutet är en i Sverige etablerad filial till ett kreditinstitut med säte i ett annat land inom EES, får Finansinspektionen som ett villkor för tillståndet föreskriva att de tillgångar som ingår i en värdepappersfond ska förvaras här i landet. Detta gäller dock inte om tillgångarna ska förvaras hos ett utländskt förvaringsinstitut enligt 3 kap. 2 § tredje stycket.
Paragrafen anger faktorer att beakta vid lämplighetsbedömningen av en innehavare. Övervägandena finns i avsnitt 5.6.
Ändringen i andra stycket andra punkten innebär att hänvisningen till definitionen av penningtvätt i penningtvättslagen ändras så att hänvisning görs till motsvarande bestämmelser i penningtvättsförordningen.
4 kap.
4 §
I syfte att effektivisera ett fondbolags verksamhet får bolaget uppdra åt någon annan att utföra visst arbete eller vissa funktioner som ingår i fondverksamheten eller motsvarande verksamhet som avser fondföretag som har sådant tillstånd som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/ 65/EG. Ett sådant uppdrag får inte vara av sådan omfattning eller karaktär att fondbolaget lämnar ifrån sig all verksamhet eller så stor del av verksamheten att fondbolaget inte längre har möjlighet att ta till vara andelsägarnas gemensamma intressen eller i övrigt inte kan uppfylla de skyldigheter som följer av denna lag. Ett lämnat uppdrag fråntar aldrig fondbolaget dess ansvar enligt denna lag.
Uppdragstagaren måste ha tillfredsställande sakkunskap och kompetens med hänsyn till uppdragets innehåll.
Fondbolaget ska i ett avtal med uppdragstagaren som avser förvaltningen av en värdepappersfond eller av ett fondföretag som har sådant tillstånd som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG eller därmed sammanhängande administration förbehålla sig rätten att övervaka den anförtrodda verksamheten, att ge de anvisningar som behövs för en sund förvaltning samt att med omedelbar verkan säga upp avtalet, om en sådan uppsägning är i andelsägarnas gemensamma intresse.
Första och andra styckena gäller inte uppdrag som omfattas av artikel 6 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism.
Paragrafen innehåller bestämmelser om uppdragsavtal. Ändringen i paragrafen görs till följd av artikel 6 a i penningtvättsförordningen. Övervägandena finns i avsnitt 17.3
Fjärde stycket, som är nytt, innebär att första och andra styckena
inte gäller för ett uppdrag som omfattas av artikel 6 a i penningtvättsförordningen. Den artikeln avser uppdrag åt någon annan att utföra en uppgift eller en funktion som regleras i penningtvättsförordningen. För ett sådant uppdrag gäller i stället bestämmelserna i artikel 6 a i penningtvättsförordningen.
10 kap.
1 a §
Bestämmelserna i 1 § gäller inte i den utsträckning som Myndigheten för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism utövar tillsyn över en utvald verksamhetsutövare enligt artikel 5.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om inrättande av en myndighet för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och om ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010, (EU) nr 1095/2010.
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om tillsyn. Paragrafen införs till följd av artiklarna 5.2 och 13 i Amla-förordningen. Övervägandena finns i avsnitt 18.5.2.
Paragrafen innebär att Finansinspektionen inte har tillsyn i den utsträckning Amla utövar tillsyn över en utvald verksamhetsutövare enligt Amla-förordningen. I 1 kap. 1 § finns en definition av utvald verksamhetsutövare. En sådan verksamhetsutövare står under direkt tillsyn av Amla. Omfattningen av Amlas tillsyn framgår av artikel 5.2 i Amla-förordningen. Övrig tillsyn ansvarar Finansinspektionen för i enlighet med denna lag.
I artikel 13 i Amla-förordningen finns bestämmelser om när Amlas tillsyn ska inledas och hur lång tid den varar. Av samma artikel framgår att Amla ska publicera en förteckning över utvalda verksamhetsutövare.
11 kap.
3 §
Tillstånd ska ges till förvärv som avses i 1 §, om förvärvaren bedöms lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen av ett fondbolag och det kan antas att det tilltänkta förvärvet är ekonomiskt sunt. Hänsyn ska tas till förvärvarens sannolika påverkan på verksamheten i fondbolaget.
Vid bedömningen enligt första stycket ska förvärvarens anseende och kapitalstyrka beaktas. Det ska också beaktas
1. om den som till följd av förvärvet kommer att ingå i styrelsen för fondbolaget eller vara verkställande direktör i detta bolag eller vara ersättare för någon av dem, har tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av ett fondbolag och även i övrigt är lämplig för en sådan uppgift,
2. om det finns skäl att anta att förvärvaren kommer att motverka att fondbolagets verksamhet drivs på ett sätt som är förenligt med denna lag och andra författningar som reglerar bolagets verksamhet, och
3. om det finns skäl att anta att förvärvet har samband med eller kan öka risken för
a) penningtvätt enligt artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets förord-
ning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, eller
b) finansiering av terrorism enligt 6 § terroristbrottslagen (2022:666) eller försök till sådant brott, avseende terroristbrott enligt 4 § samma lag.
Om förvärvaren är ett blandat finansiellt holdingföretag, ska det vid bedömningen av förvärvarens anseende särskilt beaktas om dess ledning uppfyller de krav som ställs på ledningen i ett sådant företag enligt 5 kap. 16 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat.
Om förvärvet skulle leda till nära förbindelser mellan fondbolaget och någon annan, ska tillstånd ges bara om förbindelserna inte hindrar en effektiv tillsyn av bolaget.
I paragrafen finns bestämmelser om tillstånd till vissa förvärv. Övervägandena finns i avsnitt 5.6.
Ändringen i andra stycket tredje punkten innebär att hänvisningen till definitionen av penningtvätt i penningtvättslagen ändras så att hänvisning görs till motsvarande bestämmelser i penningtvättsförordningen.
7 §
Finansinspektionen får besluta att ägaren till ett kvalificerat innehav av aktier vid stämman inte får företräda fler aktier än som motsvarar ett innehav som inte är kvalificerat
1. om ägaren motverkar eller kan antas komma att motverka att fondbolagets verksamhet drivs på ett sätt som är förenligt med kraven i denna lag och andra författningar som reglerar bolagets verksamhet,
2. om ägaren i väsentlig utsträckning har åsidosatt sina skyldigheter i näringsverksamhet eller i andra ekonomiska angelägenheter eller gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet,
3. om ägaren är ett blandat finansiellt holdingföretag och dess ledning inte uppfyller de krav som ställs på ledningen i ett sådant företag enligt 5 kap. 16 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat, eller
4. om det finns skäl att anta att innehavet har samband med eller kan öka risken för
a) penningtvätt enligt artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets förord-
ning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, eller
b) finansiering av terrorism enligt 6 § terroristbrottslagen (2022:666) eller försök till sådant brott, avseende terroristbrott enligt 4 § samma lag.
Om den som har ett kvalificerat innehav av aktier inte har ansökt om tillstånd till ett förvärv som avses i 1 §, får Finansinspektionen besluta att
innehavaren vid stämman inte får företräda aktierna till den del de omfattas av ett krav på tillstånd.
Om någon i strid med ett beslut av Finansinspektionen har ett kvalificerat innehav av aktier, får innehavaren inte företräda aktierna vid stämman till den del innehavet står i strid med beslutet.
I paragrafen finns bestämmelser om förbud mot att företräda aktier vid stämman i vissa fall. Övervägandena finns i avsnitt 5.6.
Ändringen i andra stycket fjärde punkten innebär att hänvisningen till definitionen av penningtvätt i penningtvättslagen ändras så att hänvisning görs till motsvarande bestämmelser i penningtvättsförordningen.
12 kap.
1 a §
Finansinspektionen ska ingripa mot någon som ingår i ett fondbolags styrelse eller är dess verkställande direktör, eller ersättare för någon av dem, om fondbolaget
1. har fått tillstånd att driva fondverksamhet genom att lämna falska uppgifter eller på annat otillbörligt sätt,
2. tillhandahåller diskretionär portföljförvaltning i strid med 1 kap. 4 §,
3. påbörjar marknadsföring av en av bolaget förvaltad värdepappersfond i ett annat land inom EES innan en underrättelse om detta gjorts hos Finansinspektionen i enlighet med 2 kap. 15 c §,
4. inte uppfyller grundläggande krav på organisation och drift av verksamheten enligt 2 kap. 17 eller 17 f § eller föreskrifter som har meddelats med stöd av 13 kap. 1 § 11 avseende dessa bestämmelser,
5. åsidosätter sina skyldigheter eller på annat sätt överträder det som anges om uppdragsavtal i 4 kap. 4–6 §§ och 7 § första stycket,
6. påbörjar förvaltning och marknadsföring av en värdepappersfond utan att fondbestämmelserna godkänts enligt 4 kap. 9 §,
7. vid upprepade tillfällen låter bli att upprätta eller tillhandahålla informationsbroschyr, faktablad, årsberättelse och halvårsberättelse i enlighet med 4 kap. 15–21 §§,
8. vid upprepade tillfällen placerar medel i en värdepappersfond i strid med det som anges i 5 kap. 1, 3–22, 24 eller 25 § eller föreskrifter som har meddelats med stöd av 13 kap. 1 § 20, 21, 23 och 24 avseende dessa bestämmelser,
9. inte uppfyller kraven på hantering av risker i 5 kap. 2 § första eller andra stycket eller i föreskrifter som har meddelats med stöd av 13 kap. 1 § 22 avseende dessa bestämmelser,
10. i strid med 11 kap. 5 § första stycket låter bli att till Finansinspektionen anmäla sådana förvärv och avyttringar som avses där,
11. i strid med 11 kap. 5 § tredje stycket låter bli att till Finansinspektionen anmäla namnen på de ägare som har ett kvalificerat innehav av aktier i bolaget samt storleken på innehavet, eller
12. har befunnits ansvarigt för en allvarlig, upprepad eller systematisk överträdelse av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av
den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism eller lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller föreskrifter som har med-
delats med stöd av den lagen.
Om en sådan person som anges i första stycket omfattas av tillstånds- eller underrättelseskyldighet enligt 11 kap. 1 eller 4 § för förvärv eller avyttring av aktier i bolaget, ska första stycket 10 och 11 inte gälla för den personen i fråga om dessa aktier.
Ett ingripande enligt första stycket får ske endast om bolagets överträdelse är allvarlig och personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet har orsakat överträdelsen.
Ingripande sker genom
1. beslut att personen i fråga under en viss tid, lägst tre och högst tio år, eller, för upprepade allvarliga överträdelser, permanent inte får vara styrelseledamot eller verkställande direktör i ett fondbolag, eller ersättare för någon av dem, eller
2. beslut om sanktionsavgift.
I paragrafen finns bestämmelser som anger förutsättningarna för ingripande mot personer som ingår i ett fondbolags styrelse eller är dess verkställande direktör eller ersättare till någon av dem. Övervägandena finns i avsnitt 5.6.
Ändringen i andra stycket tolfte punkten innebär att hänvisningen till definitionen av penningtvätt i penningtvättslagen ändras så att hänvisning görs till motsvarande bestämmelser i penningtvättsförordningen.
1 c §
Finansinspektionen får ingripa mot en utvald verksamhetsutövare om Myndigheten för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism föreslår eller begär det enligt artikel 6.1 andra stycket, 20.2 i eller 21.9 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om inrättande av en myndighet för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och om ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010, (EU) nr 1095/2010.
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om ingripande. Paragrafen införs till följd av artiklarna 6.1 andra stycket, 20.2 i och 21.9 i Amla-förordningen. Övervägandena finns i avsnitt 18.5.7.
Av paragrafen framgår att Finansinspektionen får ingripa mot en utvald verksamhetsutövare om Amla föreslår eller begär det enligt Amla-förordningen. Enligt 10 kap. 1 a § ska Finansinspektionen inte ha tillsyn över en utvald verksamhetsutövare i den utsträckning som Amla utövar tillsyn över verksamhetsutövaren enligt Amla-förordningen. I detta ligger att Finansinspektionen som utgångspunkt inte heller får ingripa vid överträdelser av den reglering som omfattas av Amlas tillsyn.
Amlas möjligheter att ingripa mot en utvald verksamhetsutövare enligt Amla-förordningen är begränsade. I vissa situationer får Amla vända sig till Finansinspektionen och föreslå eller begära att inspektionen ska ingripa mot en utvald verksamhetsutövare. Finansinspektionen får då, trots att den utvalda verksamhetsutövaren står under Amlas tillsyn, besluta om ingripande enligt denna lag.
8 a §
Vid överträdelser av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism eller lagen ( 2027:000 ) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen kan sanktionsavgiften, i stället för vad som anges i 8 § första stycket 1, bestämmas till högst ett belopp i kronor motsvarande tio miljoner euro.
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om bestämmandet av sanktionsavgiftens storlek. Paragrafen genomför artikel 40.3 i sjätte penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 16.3.
Bestämmelsen innebär att det maximala sanktionsbeloppet för överträdelser av penningtvättsregleringen höjs till tio miljoner euro.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
1. Denna lag träder i kraft den …
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för överträdelser av lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism som inträffat före ikraftträdandet.
Övervägandena finns i avsnitt 20.
Punkten ett anger när lagen träder i kraft. Enligt punkten två ska äldre
bestämmelser gälla för överträdelser som inträffat innan ikraftträdandet.
22.17. Förslaget till om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse
1 kap.
5 §
I denna lag betyder
1. anknutet företag: ett svenskt eller utländskt företag vars huvudsakliga verksamhet består i att äga eller förvalta fast egendom, tillhandahålla datatjänster eller driva annan liknande verksamhet som har samband med den huvudsakliga verksamheten i ett eller flera kreditinstitut, värdepappersbolag eller motsvarande utländska företag,
2. bank: bankaktiebolag, sparbank och medlemsbank,
3. bankaktiebolag: ett aktiebolag som har fått tillstånd att driva bankrörelse,
4. behörig myndighet: en utländsk myndighet som har behörighet att utöva tillsyn över utländska kreditinstitut,
5. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,
6. filial: ett avdelningskontor med självständig förvaltning, varvid även ett utländskt kreditinstituts etablering av flera driftställen ska anses som en enda filial,
7. finansiellt institut: ett finansiellt institut enligt artikel 4.1.26 i tillsynsförordningen,
8. hemland: det land där ett företag har fått tillstånd till rörelse som avses i denna lag,
9. kapitalbas: detsamma som i artikel 72 i tillsynsförordningen, 10. kreditinstitut: bank och kreditmarknadsföretag, 11. kapitaltäckningsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiven 2006/48/EG och 2006/49/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2034,
12. kreditmarknadsbolag: ett aktiebolag som har fått tillstånd att driva finansieringsrörelse,
13. kreditmarknadsförening: en ekonomisk förening som har fått tillstånd att driva finansieringsrörelse,
14. kreditmarknadsföretag: kreditmarknadsbolag och kreditmarknadsförening,
15. kvalificerat innehav: ett direkt eller indirekt ägande i ett företag, om innehavet beräknat på det sätt som anges i 5 a § representerar 10 procent
eller mer av kapitalet eller av samtliga röster eller annars möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av företaget,
16. medlemsbank: en ekonomisk förening som har fått tillstånd att driva bankrörelse,
17. sparbank: ett företag som avses i sparbankslagen (1987:619), 18. startkapital: det kapital som för kreditinstitut avses i artikel 4.51 i tillsynsförordningen,
19. utländskt bankföretag: ett utländskt företag som i hemlandet har tillstånd att driva bankrörelse,
20. utländskt kreditföretag: ett utländskt företag som i hemlandet har tillstånd att driva finansieringsrörelse,
21. utländskt kreditinstitut: ett utländskt bankföretag och ett utländskt kreditföretag,
22. betydande filial: en filial som är betydande enligt artikel 51.1 i kapitaltäckningsdirektivet,
23. blandat finansiellt holdingföretag: ett holdingföretag enligt artikel 4.1.21 i tillsynsförordningen,
24. blandat finansiellt moderholdingföretag inom EES: ett inom EES etablerat blandat finansiellt holdingföretag som inte självt är ett dotterföretag till ett
a) kreditinstitut, värdepappersbolag eller EES-institut, eller
b) annat blandat finansiellt holdingföretag eller ett finansiellt holdingföretag som är etablerat i något land inom EES,
25. EES-institut: ett utländskt kreditinstitut eller ett utländskt värdepappersföretag som är hemmahörande i något annat land inom EES än Sverige, 26. finansiellt holdingföretag: ett holdingföretag enligt artikel 4.1.20 i tillsynsförordningen, 27. finansiellt moderholdingföretag inom EES: ett inom EES etablerat finansiellt holdingföretag som inte självt är ett dotterföretag till ett
a) kreditinstitut, värdepappersbolag eller EES-institut, eller
b) annat finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som är etablerat i något land inom EES,
28. holdingföretag med blandad verksamhet: holdingföretag enligt artikel 4.1.22 i tillsynsförordningen,
29. koncern:
a) i 6 a, 6 b och 15 b kap., detsamma som i 2 kap. 1 § lagen (2015:1016) om resolution,
b) i övriga kapitel, detsamma som i 1 kap.11 och 12 §§aktiebolagslagen (2005:551), varvid det som sägs om moderbolag tillämpas även på andra juridiska personer än aktiebolag,
30. koncernåterhämtningsplan: en plan som upprättas av ett moderföretag inom EES i syfte att identifiera åtgärder som de företag i en koncern som omfattas av gruppbaserad tillsyn avser att vidta för att bevara eller återställa koncernens eller ett i koncernen ingående kreditinstituts eller utländskt kreditinstituts finansiella ställning och livskraft efter en betydande försämring av den finansiella situationen,
31. krishanteringsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/ 59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och
resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/ 30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012, i den ursprungliga lydelsen,
32. moderföretag inom EES: ett moderinstitut inom EES, ett finansiellt moderholdingföretag inom EES eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom EES,
33 moderinstitut inom EES: ett kreditinstitut, värdepappersbolag eller EES-institut som är ett moderföretag och som inte självt är ett dotterföretag till ett
a) annat kreditinstitut, värdepappersbolag eller EES-institut, eller
b) finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som är etablerat i något land inom EES,
34. samordnande tillsynsmyndighet: en behörig myndighet som ansvarar för att utöva gruppbaserad tillsyn av moderinstitut inom EES och av institut som kontrolleras av finansiella moderholdingföretag inom EES eller blandade finansiella moderholdingföretag inom EES,
35. tillsynsförordningen: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012,
36. utländskt värdepappersföretag: ett utländskt företag som i hemlandet har tillstånd att driva värdepappersrörelse,
37. utvald verksamhetsutövare: detsamma som i artikel 2.1.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om inrättande av en myndighet för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och om ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010, (EU) nr 1095/2010, och
38. återhämtningsplan: en plan som upprättas av ett kreditinstitut i syfte
att identifiera åtgärder som institutet avser att vidta för att bevara eller återställa sin finansiella ställning och livskraft efter en betydande försämring av den finansiella situationen.
Paragrafen innehåller definitioner. Övervägandena finns i avsnitt 18.5.2.
I paragrafen införs en ny definition av utvald verksamhetsutövare.
3 kap.
2 §
Ett svenskt företag ska ges tillstånd att driva bankrörelse eller finansieringsrörelse, om
1. bolagsordningen, stadgarna eller reglementet stämmer överens med denna lag och andra författningar och i övrigt innehåller de särskilda bestämmelser som behövs med hänsyn till omfattningen och arten av den planerade verksamheten,
2. det finns skäl att anta att den planerade rörelsen kommer att drivas enligt bestämmelserna i denna lag och andra författningar som reglerar företagets verksamhet,
3. den som har eller kan förväntas komma att få ett kvalificerat innehav i företaget bedöms lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen av ett kreditinstitut,
4. den som ska ingå i styrelsen för företaget eller vara verkställande direktör i det, eller vara ersättare för någon av dem, har tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av ett kreditinstitut och även i övrigt är lämplig för en sådan uppgift, och
5. styrelsen i sin helhet har tillräckliga kunskaper och erfarenheter för att leda företaget.
Vid bedömningen enligt första stycket 3 av om en innehavare är lämplig ska dennes anseende och kapitalstyrka beaktas. Det ska också beaktas om det finns skäl att anta att
1. innehavaren kommer att motverka att kreditinstitutets verksamhet drivs på ett sätt som är förenligt med kraven i denna lag och andra författningar som reglerar företagets verksamhet, eller
2. innehavet har samband med eller kan öka risken för
a) penningtvätt enligt artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets förord-
ning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, eller
b) finansiering av terrorism enligt 6 § terroristbrottslagen (2022:666) eller försök till sådant brott, avseende terroristbrott enligt 4 § samma lag.
Om den som kommer att ha ett kvalificerat innehav i företaget är ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag, ska det vid bedömningen av innehavarens anseende särskilt beaktas om dess ledning uppfyller de krav som ställs på ledningen i ett sådant företag enligt 3 kap. 5 § lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag respektive 5 kap. 16 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat.
Om företaget har eller kan förväntas komma att få nära förbindelser med någon annan, får tillstånd ges bara om förbindelserna inte hindrar en effektiv tillsyn av företaget.
Bestämmelsen innehåller de grundläggande kraven för att ett bolag ska kunna få tillstånd att driva bankrörelse och de kriterier som ska ingå i lämplighetsprövningen av större ägare. Övervägandena finns i avsnitt 5.6.
Ändringen i andra stycket andra punkten innebär att hänvisningen till definitionen av penningtvätt i penningtvättslagen ändras så att hänvisning görs till motsvarande bestämmelser i penningtvättsförordningen.
6 kap.
7 §
Om ett kreditinstitut vill uppdra åt någon annan att utföra någon av de tjänster som avses i 7 kap. 1 §, ska institutet anmäla detta till Finansinspektionen och ge in uppdragsavtalet. Ett sådant uppdrag får ges om
1. institutet svarar för den anförtrodda verksamheten mot kunden,
2. verksamheten drivs av uppdragstagaren under kontrollerade och säkerhetsmässigt betryggande former, och
3. uppdraget inte har sådan omfattning att institutet inte kan uppfylla de skyldigheter som följer av denna lag eller andra författningar som reglerar institutets verksamhet.
Första stycket gäller inte uppdrag som omfattas av artikel 6 a i Europa-
parlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism eller uppdrag åt någon annan att driva värdepappersrörelse. I fråga
om värdepappersrörelse gäller i stället 8 kap. 22 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden.
Paragrafen innehåller bestämmelser om uppdragsavtal. Ändringen i paragrafen görs till följd av artikel 6 a i penningtvättsförordningen. Övervägandena finns i avsnitt 17.3
Ändringen i andra stycket innebär att första stycket inte gäller för ett uppdrag som omfattas av artikel 6 a i penningtvättsförordningen. Den artikeln avser uppdrag åt någon annan att utföra en uppgift eller en funktion som regleras i penningtvättsförordningen. För ett sådant uppdrag gäller i stället bestämmelserna i artikel 6 a i penningtvättsförordningen.
13 kap.
2 a §
Bestämmelserna i 2 § gäller inte i den utsträckning som Myndigheten för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism utövar tillsyn över en utvald verksamhetsutövare enligt artikel 5.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om inrättande av en myndighet för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och om ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010, (EU) nr 1095/2010
.
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om tillsyn. Paragrafen införs till följd av artiklarna 5.2 och 13 i Amla-förordningen. Övervägandena finns i avsnitt 18.5.2.
Paragrafen innebär att Finansinspektionen inte har tillsyn i den utsträckning Amla utövar tillsyn över en utvald verksamhetsutövare enligt Amla-förordningen. I 1 kap. 5 § finns en definition av utvald verksamhetsutövare. En sådan verksamhetsutövare står under direkt tillsyn av Amla. Omfattningen av Amlas tillsyn framgår av artikel 5.2 i Amlaförordningen. Övrig tillsyn ansvarar Finansinspektionen för i enlighet med denna lag.
I artikel 13 i Amla-förordningen finns bestämmelser om när Amlas tillsyn ska inledas och hur lång tid den varar. Av samma artikel framgår att Amla ska publicera en förteckning över utvalda verksamhetsutövare.
14 kap.
2 §
Tillstånd ska ges till förvärv som avses i 1 §, om förvärvaren bedöms lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen av ett kreditinstitut och det kan antas att det tilltänkta förvärvet är ekonomiskt sunt. Hänsyn ska tas till förvärvarens sannolika påverkan på verksamheten i kreditinstitutet.
Vid bedömningen enligt första stycket ska förvärvarens anseende och kapitalstyrka beaktas. Det ska också beaktas
1. om den som till följd av förvärvet kommer att ingå i styrelsen för kreditinstitutet eller vara verkställande direktör i det, eller vara ersättare för någon av dem, har tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av ett kreditinstitut och även i övrigt är lämplig för en sådan uppgift samt om styrelsen i sin helhet har tillräckliga kunskaper och erfarenheter för att leda institutet,
2. om det finns skäl att anta att förvärvaren kommer att motverka att kreditinstitutets rörelse drivs på ett sätt som är förenligt med denna lag och andra författningar som reglerar institutets verksamhet, och
3. om det finns skäl att anta att förvärvet har samband med eller kan öka risken för
a) penningtvätt enligt artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets förord-
ning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, eller
b) finansiering av terrorism enligt 6 § terroristbrottslagen (2022:666) eller försök till sådant brott, avseende terroristbrott enligt 4 § samma lag.
Om förvärvaren är ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag ska det vid bedömningen av förvärvarens anseende särskilt beaktas om dess ledning uppfyller de krav som ställs på ledningen i ett sådant företag enligt 3 kap. 5 § lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag respektive 5 kap. 16 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat.
Om förvärvet skulle leda till nära förbindelser mellan kreditinstitutet och någon annan, får tillstånd ges bara om förbindelserna inte hindrar en effektiv tillsyn av institutet.
Paragrafen handlar om vad som ska beaktas vid ägarprövningen. Övervägandena finns i avsnitt 5.6.
Ändringen i andra stycket tredje punkten innebär att hänvisningen till definitionen av penningtvätt i penningtvättslagen ändras så att hänvisning görs till motsvarande bestämmelser i penningtvättsförordningen.
6 §
Finansinspektionen får besluta att den som har ett kvalificerat innehav av aktier eller andelar i ett kreditinstitut vid stämman inte får företräda fler aktier eller andelar än som motsvarar ett innehav som inte är kvalificerat
1. om innehavaren motverkar eller kan antas komma att motverka att kreditinstitutets verksamhet drivs på ett sätt som är förenligt med kraven i denna lag och andra författningar som reglerar institutets verksamhet,
2. om innehavaren i väsentlig utsträckning har åsidosatt sina skyldigheter i näringsverksamhet eller i andra ekonomiska angelägenheter eller gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet,
3. om innehavaren är ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag och dess ledning inte uppfyller de krav som ställs på ledningen i ett sådant företag enligt 3 kap. 5 § lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag respektive 5 kap. 16 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat, eller
4. om det finns skäl att anta att innehavet har samband med eller kan öka risken för
a) penningtvätt enligt artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets förord-
ning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, eller
b) finansiering av terrorism enligt 6 § terroristbrottslagen (2022:666) eller försök till sådant brott, avseende terroristbrott enligt 4 § samma lag.
Om den som har ett kvalificerat innehav av aktier eller andelar inte har ansökt om tillstånd till ett förvärv som avses i 1 §, får Finansinspektionen besluta att innehavaren vid stämman inte får företräda aktierna eller andelarna till den del de omfattas av ett krav på tillstånd.
Om någon i strid med ett beslut av Finansinspektionen har ett kvalificerat innehav av aktier eller andelar, får innehavaren inte företräda aktierna eller andelarna vid stämman till den del innehavet står i strid med beslutet.
Paragrafen reglerar Finansinspektionens möjligheter att ingripa mot en ägare till ett kvalificerat innehav genom att besluta om att ägaren inte får företräda aktierna eller andelarna fullt ut. Övervägandena finns i avsnitt 5.6.
Ändringen i andra stycket fjärde punkten innebär att hänvisningen till definitionen av penningtvätt i penningtvättslagen ändras så att hänvisning görs till motsvarande bestämmelser i penningtvättsförordningen.
15 kap.
1 a §
Finansinspektionen ska ingripa mot någon som ingår i ett kreditinstituts styrelse eller är dess verkställande direktör, eller ersättare för någon av dem, om kreditinstitutet
1. har fått tillstånd att driva bank- eller finansieringsrörelse genom att lämna falska uppgifter eller på annat otillbörligt sätt,
2. i strid med 14 kap. 4 § första stycket låter bli att till Finansinspektionen anmäla sådana förvärv och avyttringar som avses där,
3. i strid med 14 kap. 4 § tredje stycket låter bli att till Finansinspektionen anmäla namnen på de ägare som har ett kvalificerat innehav av aktier eller andelar i institutet samt storleken på innehaven,
4. inte uppfyller kraven i 6 kap. 1–3 c, 4, 4 a, 4 c eller 5 § eller i föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 1 § 5,
5. låter bli att lämna information till Finansinspektionen eller lämnar ofullständig eller felaktig information om efterlevnaden av skyldigheten att uppfylla kapitalbaskraven enligt artikel 92 i tillsynsförordningen, i strid med artikel 430.1 i den förordningen,
6. låter bli att rapportera eller lämnar ofullständig eller felaktig information till Finansinspektionen när det gäller data som avses i artikel 430a i tillsynsförordningen,
7. låter bli att lämna information till Finansinspektionen eller lämnar ofullständig eller felaktig information om en stor exponering i strid med artikel 394.1 i tillsynsförordningen,
8. låter bli att lämna information till Finansinspektionen eller lämnar ofullständig eller felaktig information om likviditet i strid med artikel 415.1 och 415.2 i tillsynsförordningen,
9. låter bli att lämna uppgifter till Finansinspektionen eller lämnar ofullständig eller felaktig information om sin bruttosoliditet i strid med artikel 430.1 och 430.2 i tillsynsförordningen,
10. vid upprepade tillfällen eller systematiskt låter bli att hålla likvida tillgångar i strid med artikel 412 i tillsynsförordningen,
11. utsätter sig för en exponering som överskrider gränserna enligt artikel 395 i tillsynsförordningen,
12. är exponerat för kreditrisken i en värdepapperiseringsposition utan att uppfylla villkoren i artikel 405 i tillsynsförordningen,
13. låter bli att lämna information eller lämnar ofullständig eller felaktig information i strid med någon av artiklarna 431.1–431.3 och 451.1 i tillsynsförordningen,
14. gör betalningar till innehavare av instrument som ingår i institutets kapitalbas i strid med 8 kap.3 och 4 §§ lagen (2014:966) om kapitalbuffertar eller artikel 28, 51 eller 63 i tillsynsförordningen, när dessa artiklar förbjuder sådana betalningar till innehavare av instrument som ingår i kapitalbasen,
15. har befunnits ansvarigt för en allvarlig, upprepad eller systematisk överträdelse av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av
den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism eller lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller föreskrifter som har med-
delats med stöd av den lagen,
16. har befunnits ansvarigt för en allvarlig, upprepad eller systematisk överträdelse av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/847 av den 20 maj 2015 om uppgifter som ska åtfölja överföringar av medel och om upphävande av förordning (EG) nr 1781/2006,
17. har tillåtit en styrelseledamot, verkställande direktören eller ersättare för någon av dem att åta sig ett sådant uppdrag i institutet eller kvarstå i institutet trots att kraven i 3 kap. 2 § första stycket 4 eller 5, 10 kap. 8 a–8 c §§ eller 12 kap. 6 a–6 c §§ eller i föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 1 § 3 inte är uppfyllda,
18. i strid med 6 a kap. 1 eller 2 § låter bli att upprätta eller lämna in en återhämtningsplan eller en koncernåterhämtningsplan,
19. i strid med 6 b kap. 11 § låter bli att anmäla att koncerninternt finansiellt stöd ska lämnas,
20. i strid med 13 kap. 4 a och 5 a §§ låter bli att underrätta Finansinspektionen om institutet fallerar eller sannolikt kommer att fallera,
21. inte uppfyller kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder enligt 4 kap. lagen (2015:1016) om resolution eller i strid med 28 kap. 1 § samma lag låter bli att lämna begärda upplysningar till Riksgäldskontoret,
22. är ett moderföretag enligt artikel 4.1.15 i tillsynsförordningen och inte uppfyller kraven i del tre, fyra, sex eller sju i den förordningen eller 2 kap. 1 eller 2 § lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag på grupp- eller undergruppsnivå,
23. omfattas av tillståndsplikt enligt lagen (2003:1223) om utgivning av säkerställda obligationer och
a) har fått tillstånd att ge ut säkerställda obligationer genom att lämna falska uppgifter eller på något annat otillbörligt sätt,
b) driver verksamhet med säkerställda obligationer utan tillstånd,
c) ger ut säkerställda obligationer som inte uppfyller 3 kap. 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 10, 11 eller 15 § eller 16 § andra stycket lagen om utgivning av säkerställda obligationer,
d) låter bli att lämna information eller lämnar ofullständig eller felaktig information i strid med 3 kap. 16 § första stycket lagen om utgivning av säkerställda obligationer, eller
e) vid upprepade tillfällen eller systematiskt låter bli att hålla likvida tillgångar i en sådan likviditetsbuffert som avses i 3 kap. 9 a § lagen om utgivning av säkerställda obligationer, eller
24. låter bli att lämna uppgifter om sin verksamhet med säkerställda obligationer till Finansinspektionen eller lämnar ofullständiga eller felaktiga uppgifter i strid med 13 kap. 3 §.
Om en sådan person som anges i första stycket omfattas av tillstånds- eller underrättelseskyldighet enligt 14 kap. 1 eller 3 § för förvärv eller avyttring av aktier eller andelar i institutet, ska första stycket 2 och 3 inte gälla för den personen i fråga om dessa aktier eller andelar.
Ett ingripande enligt första stycket får ske endast om institutets överträdelse är allvarlig och personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orsakat överträdelsen.
Ingripande sker genom
1. beslut att personen i fråga under en viss tid, lägst tre år och högst tio år, inte får vara styrelseledamot eller verkställande direktör i ett kreditinstitut, eller ersättare för någon av dem, eller
2. beslut om sanktionsavgift.
I paragrafen finns bestämmelser som anger förutsättningarna för ingripande mot personer som ingår i ett kreditinstituts styrelse eller är dess verkställande direktör eller ersättare till någon av dem. Övervägandena finns i avsnitt 5.6.
Ändringen i första stycket femtonde punkten innebär att hänvisningen till penningtvättslagen ändras så att hänvisningar görs till motsvarande bestämmelser i penningtvättsförordningen och den nya penningtvättslagen.
1 b §
Finansinspektionen får ingripa mot en utvald verksamhetsutövare om Myndigheten för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism föreslår eller begär det enligt artikel 6.1 andra stycket, 20.2 i eller 21.9 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om inrättande av en myndighet för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och om ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010, (EU) nr 1095/2010.
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om ingripande. Paragrafen införs till följd av artiklarna 6.1 andra stycket, 20.2 i och 21.9 i Amla-förordningen. Övervägandena finns i avsnitt 18.5.7.
Av paragrafen framgår att Finansinspektionen får ingripa mot en utvald verksamhetsutövare om Amla föreslår eller begär det enligt
Amla-förordningen. Enligt 13 kap. 2 a § ska Finansinspektionen inte ha tillsyn över en utvald verksamhetsutövare i den utsträckning som Amla utövar tillsyn över verksamhetsutövaren enligt Amla-förordningen. I detta ligger att Finansinspektionen som utgångspunkt inte heller får ingripa vid överträdelser av den reglering som omfattas av Amlas tillsyn.
Amlas möjligheter att ingripa mot en utvald verksamhetsutövare enligt Amla-förordningen är begränsade. I vissa situationer får Amla vända sig till Finansinspektionen och föreslå eller begära att inspektionen ska ingripa mot en utvald verksamhetsutövare. Finansinspektionen får då, trots att den utvalda verksamhetsutövaren står under Amlas tillsyn, besluta om ingripande enligt denna lag.
8 a §
Vid överträdelser av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism eller lagen ( 2027:000 ) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen kan sanktionsavgiften, i stället för vad som anges i 8 § första stycket 3, bestämmas till högst ett belopp i kronor motsvarande tio miljoner euro.
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om bestämmandet av sanktionsavgiftens storlek. Paragrafen genomför artikel 40.3 i sjätte penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 15.3.
Bestämmelsen innebär att det maximala sanktionsbeloppet för överträdelser av penningtvättsregleringen höjs till tio miljoner euro.
15 a §
I stället för det som föreskrivs i 15 § gäller följande om ett utländskt kreditinstitut som driver verksamhet i Sverige enligt 4 kap. 1 eller 3 § inte driver sin verksamhet i enlighet med bestämmelserna i Europaparlamentets och
rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism eller lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller i föreskrifter som meddelats med stöd av den lagen.
Finansinspektionen får förelägga kreditinstitutet att göra rättelse. Om institutet inte följer föreläggandet, ska inspektionen underrätta den behöriga myndigheten i institutets hemland.
Om rättelse därefter inte sker, får inspektionen förbjuda institutet att påbörja fler transaktioner i Sverige. Innan ett förbud meddelas ska inspektionen underrätta den behöriga myndigheten i institutets hemland.
Paragrafen innehåller bestämmelser om ingripanden mot utländska kreditinstitut som hör hemma inom EES och som driver verksamhet från en filial i Sverige vid överträdelse av penningtvättslagstiftningen. Övervägandena finns i avsnitt 5.6.
Ändringarna i första stycket innebär att hänvisningen till penningtvättslagen ändras så att hänvisningar görs till motsvarande bestämmelser i penningtvättsförordningen och den nya penningtvättslagen.
1. Denna lag träder i kraft den …
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för överträdelser av lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism som inträffat före ikraftträdandet.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Övervägandena finns i avsnitt 20.
Punkten ett anger när lagen träder i kraft. Enligt punkten två ska
äldre bestämmelser gälla för överträdelser som inträffat innan ikraftträdandet.
22.18. Förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen (2005:551)
9 kap.
42 §
En revisor ska vidta de åtgärder som anges i 43 och 44 §§, om han eller hon finner att det kan misstänkas att en styrelseledamot eller den verkställande direktören inom ramen för bolagets verksamhet har gjort sig skyldig till brott enligt någon av följande bestämmelser:
1. 9 kap.1, 3 och 9 §§, 10 kap.1, 3, 4 och 5 §§ samt 11 kap.1, 2, 4 och 5 §§brottsbalken,
2. 2, 4, 5 och 10 §§skattebrottslagen (1971:69), och
3. 3–5 §§ och, om brottet inte är ringa, 7 § lagen (2014:307) om straff för penningtvättsbrott.
En revisor ska även vidta de åtgärder som anges i 43 och 44 §§, om han eller hon finner att det kan misstänkas att någon inom ramen för bolagets
verksamhet har gjort sig skyldig till brott enligt 10 kap.5 a–5 e §§brottsbalken.
Om revisorn finner att en misstanke av det slag som avses i första eller andra stycket bör föranleda honom eller henne att lämna uppgifter enligt
artikel 50.1 och 50.1a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism och 4 kap. 5 § lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, ska
dock åtgärder enligt 43 och 44 §§ inte vidtas.
I paragrafen finns bestämmelser om åtgärder som en revisor ska vidta om han eller hon finner att det kan misstänkas att en styrelseledamot eller den verkställande direktören inom ramen för bolagets verksamhet har gjort sig skyldig till brott enligt vissa uppräknade bestämmelser. Övervägandena finns i avsnitten 5.6 och 19.2.
Ändringarna i tredje stycket innebär att hänvisningarna till penningtvättslagens bestämmelser om rapporterings- och uppgiftsskyldighet ändras så att hänvisningar görs till motsvarande bestämmelser i penningtvättsförordningen och den nya penningtvättslagen.
25 kap.
11 §
Bolagsverket ska besluta att bolaget ska gå i likvidation, om
1. bolaget inte på föreskrivet sätt har kommit in med anmälan till Bolagsverket om sådan behörig styrelse, verkställande direktör, särskild delgivningsmottagare eller revisor som ska finnas enligt denna lag,
2. bolaget inte till Bolagsverket har kommit in med årsredovisning, revisionsberättelse och granskningsberättelse enligt 8 kap. 3 § första stycket årsredovisningslagen (1995:1554) eller, i förekommande fall, koncernredovisning, koncernrevisionsberättelse och granskningsberättelse enligt 8 kap. 16 § samma lag inom elva månader från räkenskapsårets utgång,
3. bolaget efter beslut om att aktiekapitalet ska vara bestämt i kronor i stället för i euro har ett registrerat aktiekapital eller minimikapital som inte står i överensstämmelse med 1 kap. 5 § eller, i fråga om publika aktiebolag, 14 § och bolaget inte inom sex månader från det att beslutet fick verkan har anmält nödvändiga beslut om ändring i bolagsordningen och om ökning av aktiekapitalet för registrering, eller
4. bolaget på grund av bestämmelserna i 19 kap. 6 eller 16 § är skyldigt att minska aktiekapitalet till ett belopp som understiger lägsta tillåtna aktiekapital enligt 1 kap. 5 § eller, i fråga om publika aktiebolag, 14 §.
Bolagsverket får besluta att ett bolag ska gå i likvidation om bolaget inte har följt ett föreläggande enligt 7 kap. 10, 11 eller 12 § lagen ( 2027:000 ) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.
Beslut om likvidation ska dock inte meddelas, om likvidationsgrunden har upphört under ärendets handläggning hos Bolagsverket och avgift som har påförts enligt 26 § har betalats.
En fråga om likvidation enligt första stycket prövas av Bolagsverket självmant eller på ansökan av styrelsen, en styrelseledamot, den verkställande direktören, en aktieägare, en borgenär eller, i sådana fall som avses i första stycket 1, någon annan vars rätt är beroende av att det finns någon som kan företräda bolaget. En fråga om likvidation enligt andra stycket prövas av Bolags-
verket självmant.
Beslutet om likvidation gäller omedelbart.
Paragrafen innehåller bestämmelser om likvidation. Ändringarna görs till följd av artikel 49 i penningtvättsförordningen och genomför artikel 10.9 i sjätte penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.11.7.
Andra stycket, som är nytt, innebär att Bolagsverket får besluta att
ett bolag ska gå i likvidation om bolaget inte har följt ett föreläggande enligt 7 kap. 10, 11 eller 12 § den nya penningtvättslagen. Ett sådant föreläggande får meddelas om bolaget inte på föreskrivet sätt har gjort en anmälan om registrering i registret över verkliga huvudmän, eller gett in uppgifter som bolaget är skyldigt att lämna enligt penningtvättsförordningen eller den nya penningtvättslagen. Bestämmelsen är, till skillnad från bestämmelserna i första stycket, fakultativ.
Tredje stycket motsvarar till sitt innehåll det tidigare andra stycket. Fjärde stycket motsvarar till sitt innehåll det tidigare tredje stycket.
Ändringen i bestämmelsen innebär att en fråga om likvidation enligt andra stycket prövas av Bolagsverket självmant.
Femte stycket motsvarar till sitt innehåll det tidigare fjärde stycket.
24 §
I ett ärende enligt 11 § ska Bolagsverket förelägga bolaget samt aktieägare och borgenärer som vill yttra sig i ärendet att komma in med ett skriftligt yttrande eller efterfrågade handlingar till verket inom en viss tid. Föreläggandet ska delges bolaget, om det kan ske på annat sätt än enligt 38 och 47–51 §§delgivningslagen (2010:1932). Bolagsverket ska kungöra föreläggandet i Post- och Inrikes Tidningar minst en månad före utgången av den utsatta tiden.
Ett föreläggande enligt första stycket ska endast riktas mot bolaget om ärendet avser likvidation enligt 11 § andra stycket.
Paragrafen innehåller bestämmelser om handläggningen hos Bolagsverket. Övervägandena finns i avsnitt 8.11.7.
Av andra stycket, som är nytt, framgår att ett likvidationsföreläggande endast ska riktas mot bolaget om ärendet avser likvidation enligt 11 § andra stycket.
26 §
Om Bolagsverket självmant meddelar bolaget ett likvidationsföreläggande som grundar sig på 11 § första stycket 1 eller andra stycket, ska bolaget förpliktas att betala en särskild avgift för kostnaderna i likvidationsärendet.
Bolaget får förpliktas att betala en avgift enligt första stycket endast om Bolagsverket senast sex veckor innan föreläggandet meddelades har skickat en påminnelse till bolaget på dess senast anmälda postadress om den brist som föreläggandet avser. Påminnelsen ska innehålla en upplysning om att bolaget kan bli skyldigt att betala en avgift om bristen inte avhjälps.
Om det kommer fram i likvidationsärendet att det inte fanns grund för tvångslikvidation när föreläggandet meddelades, ska avgiftsbeslutet upphävas.
Regeringen får meddela föreskrifter om avgiftens storlek.
Paragrafen reglerar i vilka situationer som Bolagsverket ska ta ut en avgift till följd av ett likvidationsföreläggande. Övervägandena finns i avsnitt 8.11.7.
Ändringen i första stycket innebär att Bolagsverket ska förplikta bolaget att betala en särskild avgift motsvarande verkets kostnader i likvidationsärendet även i den situationen att Bolagsverket meddelar ett likvidationsföreläggande som grundar sig på 11 § andra stycket.
Övriga ändringar är redaktionella.
29 kap.
2 §
En revisor, lekmannarevisor eller särskild granskare är ersättningsskyldig enligt de grunder som anges i 1 §. Han eller hon ska även ersätta skada som uppsåtligen eller av oaktsamhet vållas av hans eller hennes medhjälpare. I de fall som avses i 9 kap. 44 § och 46 § andra stycket samt 10 kap. 18 § andra stycket denna lag samt artikel 50.1 och 50.1a i Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism och 4 kap. 5 § lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism svarar dock revisorn, lekmannarevisorn eller den särskilda granskaren
endast för skada på grund av oriktiga uppgifter som han eller hon eller en medhjälpare har haft skälig anledning att anta var oriktiga.
Om ett registrerat revisionsbolag är revisor eller särskild granskare, är det detta bolag och den som är huvudansvarig för revisionen eller granskningen som är ersättningsskyldiga.
Paragrafen innehåller bestämmelser om skadeståndsskyldighet för revisor, lekmannarevisor och särskild granskare. Övervägandena finns i avsnitten 5.6 och 19.2.
Ändringarna i första stycket innebär att hänvisningarna till penningtvättslagens bestämmelser om rapporterings- och uppgiftsskyldighet ändras så att hänvisningar görs till motsvarande bestämmelser i penningtvättsförordningen och den nya penningtvättslagen.
22.19. Förslaget lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden
1 kap.
4 §
I denna lag betyder
certifikat: certifikat enligt definitionen i artikel 2.1.27 i förordningen om
marknader för finansiella instrument,
depåbevis: värdepapper som kan bli föremål för handel på kapitalmark-
naden i ett land och som representerar äganderätt till värdepapper som är utgivna eller utfärdade av en emittent som är etablerad i ett annat land samtidigt som de kan tas upp till handel på en reglerad marknad och handlas oberoende av de värdepapper som är utgivna eller utfärdade av emittenten i det andra landet,
finansiella derivatinstrument: sådana derivatinstrument som kan hänföras
till någon av följande kategorier:
1. optioner, terminskontrakt (futures), swappar, räntesäkringsavtal och varje annat derivatkontrakt som avser värdepapper, valutor, räntor eller avkastningar, utsläppsrätter, eller andra derivatinstrument, finansiella index eller finansiella mått som kan avvecklas fysiskt eller kontant,
2. optioner, terminskontrakt (futures och forwards), swappar och varje annat derivatkontrakt som avser råvaror, som måste avvecklas kontant eller kan avvecklas kontant på en av parternas begäran, på grund av ett annat skäl än utebliven betalning eller någon annan händelse som leder till att kontraktet upphör,
3. optioner, terminskontrakt (futures), swappar och varje annat derivatkontrakt som avser råvaror som kan avvecklas fysiskt förutsatt att de handlas på en reglerad marknad eller en handelsplattform, med undantag för
grossistenergiprodukter som handlas på en OTF-plattform och som måste avvecklas fysiskt,
4. optioner, terminskontrakt (futures och forwards), swappar och varje annat derivatkontrakt som
– avser råvaror, – kan avvecklas fysiskt, – inte omnämns i 3 och som inte är för kommersiella ändamål, och – som anses ha egenskaper som andra derivat avseende finansiella instrument,
5. derivatinstrument för överföring av kreditrisk,
6. finansiella kontrakt avseende prisdifferenser, och
7. optioner, terminskontrakt (futures), swappar, räntesäkringsavtal och varje annat derivatkontrakt som avser klimatvariationer, fraktavgifter eller inflationstakten eller någon annan officiell ekonomisk statistik, som måste avvecklas kontant eller kan avvecklas kontant på en av parternas begäran, på grund av ett annat skäl än utebliven betalning eller någon annan händelse som leder till att kontraktet upphör, samt varje annat derivatkontrakt som
– avser tillgångar, rättigheter, skyldigheter, index och åtgärder som inte tidigare omnämnts i denna punkt, och
– anses ha egenskaper som andra derivat avseende finansiella instrument, med utgångspunkt från bland annat om det handlas på en reglerad marknad eller en handelsplattform,
finansiella instrument: överlåtbara värdepapper, penningmarknadsinstru-
ment, andelar i företag för kollektiva investeringar, finansiella derivatinstrument och utsläppsrätter, inbegripet sådana instrument som emitteras genom teknik för distribuerade liggare,
jordbruksråvaruderivat: derivatkontrakt som avser
1. de produkter som förtecknas i bilaga I, delarna I–XX och XXIV/1, till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007, eller
2. de produkter som förtecknas i bilaga I till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1379/2013 av den 11 december 2013 om den gemensamma marknadsordningen för fiskeri- och vattenbruksprodukter, om ändring av rådets förordningar (EG) nr 1184/2006 och (EG) nr 1224/2009 och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 104/2000,
penningmarknadsinstrument: statsskuldväxlar, inlåningsbevis, företagscerti-
fikat och andra instrument som normalt omsätts på penningmarknaden, dock inte betalningsmedel,
råvaruderivat: detsamma som i artikel 2.1.30 i förordningen om markna-
der för finansiella instrument,
statspapper: ett skuldinstrument som emitteras av en statlig emittent,
utsläppsrätter: sådana utsläppsrätter som består av enheter som erkänts med
avseende på kraven i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 421/2014,
utvald verksamhetsutövare: detsamma som i artikel 2.1.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om inrättande av en myndighet för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och om ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010, (EU) nr 1095/2010,
överlåtbara värdepapper: sådana värdepapper utom betalningsmedel som
kan bli föremål för handel på kapitalmarknaden, exempelvis
1. aktier i aktiebolag och motsvarande andelsrätter i andra typer av företag samt depåbevis för aktier,
2. obligationer och andra skuldförbindelser inklusive depåbevis för sådana värdepapper, och
3. andra värdepapper som ger rätt att överlåta eller förvärva sådana överlåtbara värdepapper som anges i 1 och 2, eller som resulterar i en kontantavveckling som beräknas utifrån kurser på överlåtbara värdepapper, valutor, räntor eller avkastningar, råvaror eller andra index eller mått.
Ytterligare bestämmelser om vad som omfattas av definitionerna i första stycket finns i kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/565 av den 25 april 2016 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU vad gäller organisatoriska krav och villkor för verksamheten i värdepappersföretag, och definitioner för tillämpning av det direktivet (den delegerade förordningen till MiFID II).
Paragrafen innehåller definitioner. Övervägandena finns i avsnitt 18.5.2.
I paragrafen införs en ny definition av utvald verksamhetsutövare.
3 kap.
2 §
Vid bedömningen enligt 1 § första stycket 4 av om en innehavare är lämplig ska dennes anseende och kapitalstyrka beaktas. Det ska också beaktas om det finns skäl att anta att
1. innehavaren kommer att motverka att värdepappersbolagets verksamhet drivs på ett sätt som är förenligt med kraven i denna lag och andra författningar som reglerar företagets verksamhet, eller
2. innehavet har samband med eller kan öka risken för
a) penningtvätt enligt artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets förord-
ning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, eller
b) finansiering av terrorism enligt 6 § terroristbrottslagen (2022:666) eller försök till sådant brott, avseende terroristbrott enligt 4 § samma lag.
Om den som kommer att ha ett kvalificerat innehav i bolaget är ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag ska det vid bedömningen av innehavarens anseende särskilt beaktas om dess ledning uppfyller de krav som ställs på ledningen i ett sådant företag enligt 3 kap. 5 § lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappers-
bolag respektive 5 kap. 16 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat.
Om bolaget har eller kan förväntas komma att få nära förbindelser med någon annan, får tillstånd ges bara om förbindelserna inte hindrar en effektiv tillsyn av värdepappersbolaget.
Paragrafen innehåller lämplighetskriterier vid ägarprövning. Övervägandena finns i avsnitt 5.6.
Ändringen i första stycket andra punkten innebär att hänvisningen till definitionen av penningtvätt i penningtvättslagen ändras så att hänvisning görs till motsvarande bestämmelser i penningtvättsförordningen.
8 kap.
22 §
Ett värdepappersinstitut får uppdra åt någon annan att utföra ett visst arbete och vissa funktioner som är av väsentlig betydelse för verksamheten, om institutet svarar för att
1. verksamheten drivs av uppdragstagaren under kontrollerade och säkerhetsmässigt betryggande former, och
2. uppdraget inte väsentligt försämrar kvaliteten på institutets internkontroll och Finansinspektionens möjligheter att övervaka att institutet följer de regler som gäller för verksamheten.
Om ett uppdragsavtal enligt första stycket innebär en väsentlig förändring av förutsättningarna för värdepappersinstitutets tillstånd att driva värdepappersrörelse, ska institutet anmäla detta till Finansinspektionen och samtidigt lämna en redogörelse för uppdragets omfattning.
Första och andra styckena gäller inte uppdrag som omfattas av artikel 6 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism.
Paragrafen innehåller bestämmelser om uppdragsavtal. Ändringarna i paragrafen görs till följd av artikel 6 a i penningtvättsförordningen. Övervägandena finns i avsnitt 17.3
Ändringen i andra stycket är redaktionell.
Tredje stycket, som är nytt, innebär att första och andra styckena
inte gäller för ett uppdrag som omfattas av artikel 6 a i penningtvättsförordningen. Den artikeln avser uppdrag åt någon annan att utföra en uppgift eller en funktion som regleras i penningtvättsförordningen. För ett sådant uppdrag gäller i stället bestämmelserna i artikel 6 a i penningtvättsförordningen.
12 kap.
3 §
Vid bedömningen enligt 2 § 3 av om en innehavare är lämplig ska dennes anseende och kapitalstyrka beaktas. Det ska också beaktas om det finns skäl att anta att
1. innehavaren kommer att motverka att börsens verksamhet drivs på ett sätt som är förenligt med kraven i denna lag och andra författningar som reglerar företagets verksamhet, eller
2. innehavet har samband med eller kan öka risken för
a) penningtvätt enligt artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets förord-
ning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, eller
b) finansiering av terrorism enligt 6 § terroristbrottslagen (2022:666) eller försök till sådant brott, avseende terroristbrott enligt 4 § samma lag.
I paragrafen finns bestämmelser om lämplighetsprövning. Övervägandena finns i avsnitt 5.6.
Ändringen i första stycket andra punkten innebär att hänvisningen till definitionen av penningtvätt i penningtvättslagen ändras så att hänvisning görs till motsvarande bestämmelser i penningtvättsförordningen.
23 kap.
1 a §
Bestämmelserna i 1 § gäller inte i den utsträckning som Myndigheten för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism utövar tillsyn över en utvald verksamhetsutövare enligt artikel 5.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om inrättande av en myndighet för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och om ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010, (EU) nr 1095/2010.
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om tillsyn. Paragrafen införs till följd av artiklarna 5.2 och 13 i Amla-förordningen. Övervägandena finns i avsnitt 18.5.2.
Paragrafen innebär att Finansinspektionen inte har tillsyn i den utsträckning Amla utövar tillsyn över en utvald verksamhetsutövare enligt Amla-förordningen. I 1 kap. 4 § finns en definition av utvald verksamhetsutövare. En sådan verksamhetsutövare står under direkt tillsyn av Amla. Omfattningen av Amlas tillsyn framgår av artikel 5.2
i Amla-förordningen. Övrig tillsyn ansvarar Finansinspektionen för i enlighet med denna lag.
I artikel 13 i Amla-förordningen finns bestämmelser om när Amlas tillsyn ska inledas och hur lång tid den varar. Av samma artikel framgår att Amla ska publicera en förteckning över utvalda verksamhetsutövare.
24 kap.
3 §
Tillstånd ska ges till förvärv som avses i 1 §, om förvärvaren bedöms lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen av ett värdepappersbolag, en börs eller en clearingorganisation och det kan antas att det tilltänkta förvärvet är ekonomiskt sunt. Hänsyn ska tas till förvärvarens sannolika påverkan på verksamheten i värdepappersbolaget, börsen eller clearingorganisationen.
Vid bedömningen enligt första stycket ska förvärvarens anseende och kapitalstyrka beaktas. Det ska också beaktas
1. om den som till följd av förvärvet kommer att ingå i styrelsen för värdepappersbolaget, börsen eller clearingorganisationen eller vara verkställande direktör i detta företag, eller vara ersättare för någon av dem, har tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av ett värdepappersbolag, en börs eller en clearingorganisation och även i övrigt är lämplig för en sådan uppgift samt om styrelsen i sin helhet har tillräckliga kunskaper och erfarenheter för att leda företaget,
2. om det finns skäl att anta att förvärvaren kommer att motverka att värdepappersbolagets, börsens eller clearingorganisationens rörelse drivs på ett sätt som är förenligt med denna lag och andra författningar som reglerar företagets verksamhet, och
3. om det finns skäl att anta att förvärvet har samband med eller kan öka risken för
a) penningtvätt enligt artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets förord-
ning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, eller
b) finansiering av terrorism enligt 6 § terroristbrottslagen (2022:666) eller försök till sådant brott, avseende terroristbrott enligt 4 § samma lag.
Om det är fråga om ett värdepappersbolag och förvärvaren är ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag ska det vid bedömningen av förvärvarens anseende särskilt beaktas om dess ledning uppfyller de krav som ställs på ledningen i ett sådant företag enligt 3 kap. 5 § lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag respektive 5 kap. 16 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat.
Om förvärvet av aktier i ett värdepappersbolag skulle leda till nära förbindelser mellan bolaget och någon annan, ska tillstånd ges bara om förbindelserna inte hindrar en effektiv tillsyn av bolaget.
I bestämmelsen klargörs att Finansinspektionen i sin tillståndsprövning vid förvärv av kvalificerade innehav ska genomföra en lämplighetsbedömning. Övervägandena finns i avsnitt 5.6.
Ändringen i andra stycket tredje punkten innebär att hänvisningen till definitionen av penningtvätt i penningtvättslagen ändras så att hänvisning görs till motsvarande bestämmelser i penningtvättsförordningen.
7 §
Finansinspektionen får besluta att ägaren till ett kvalificerat innehav av aktier eller andelar vid stämman inte får företräda fler aktier eller andelar än som motsvarar ett innehav som inte är kvalificerat
1. om ägaren motverkar eller kan antas komma att motverka att värdepappersbolagets, börsens eller clearingorganisationens verksamhet drivs på ett sätt som är förenligt med kraven i denna lag och andra författningar som reglerar företagets verksamhet,
2. om ägaren i väsentlig utsträckning har åsidosatt sina skyldigheter i näringsverksamhet eller i andra ekonomiska angelägenheter eller gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet,
3. om ägaren, när det är fråga om ett värdepappersbolag, är ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag och dess ledning inte uppfyller de krav som ställs på ledningen i ett sådant företag enligt 3 kap. 5 § lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag respektive 5 kap. 16 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat, eller
4. om det finns skäl att anta att innehavet har samband med eller kan öka risken för
a) penningtvätt enligt artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets förord-
ning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, eller
b) finansiering av terrorism enligt 6 § terroristbrottslagen (2022:666) eller försök till sådant brott, avseende terroristbrott enligt 4 § samma lag.
Om den som har ett kvalificerat innehav av aktier eller andelar inte har ansökt om tillstånd till ett förvärv som avses i 1 §, får Finansinspektionen besluta att innehavaren vid stämman inte får företräda aktierna eller andelarna till den del de omfattas av ett krav på tillstånd.
Om någon i strid med ett beslut av Finansinspektionen har ett kvalificerat innehav av aktier eller andelar, får innehavaren inte företräda aktierna eller andelarna vid stämman till den del innehavet står i strid med beslutet.
Paragrafen reglerar Finansinspektionens möjligheter att ingripa mot en ägare till ett kvalificerat innehav genom att besluta om att ägaren inte får företräda aktierna eller andelarna fullt ut. Övervägandena finns i avsnitt 5.6.
Ändringen i första stycket fjärde punkten innebär att hänvisningen till definitionen av penningtvätt i penningtvättslagen ändras så att hänvisning görs till motsvarande bestämmelser i penningtvättsförordningen.
25 kap.
1 d §
Finansinspektionen ska, utöver i de fall som anges i 1 a och 1 b §§, ingripa mot någon som ingår i ett värdepappersbolags styrelse eller är dess verkställande direktör, eller ersättare för någon av dem, om värdepappersbolaget
1. har fått tillstånd att driva värdepappersrörelse genom att lämna falska uppgifter eller på annat otillbörligt sätt,
2. inte uppfyller kraven i 3 kap. 5 § första stycket eller har tillåtit en styrelseledamot, verkställande direktören eller ersättare för någon av dem att åta sig ett sådant uppdrag i bolaget eller kvarstå i bolaget trots att kraven i 3 kap. 1 § första stycket 5 eller 6 eller någon av 8 kap. 8 b–8 d §§ eller i föreskrifter som meddelats med stöd av 3 kap. 12 § 2 inte är uppfyllda,
3. åsidosatt sina skyldigheter enligt 5 kap. 4 §,
4. inte uppfyller kraven i någon av 8 kap. 3–6, 8 eller 8 f §§ eller i föreskrifter som meddelats med stöd av 8 kap. 35 § 1,
5. strid med 8 a kap. 2 eller 3 § låter bli att upprätta eller lämna in en återhämtningsplan eller en koncernåterhämtningsplan,
6. i strid med 8 b kap. 11 § låter bli att anmäla att koncerninternt finansiellt stöd ska lämnas,
7. i strid med 23 kap. 3 c § låter bli att underrätta Finansinspektionen om att värdepappersbolaget fallerar eller sannolikt kommer att fallera,
8. i strid med 24 kap. 5 § första stycket låter bli att till Finansinspektionen anmäla sådana förvärv och avyttringar som avses där,
9. i strid med 24 kap. 5 § tredje stycket låter bli att till Finansinspektionen anmäla namnen på de ägare som har ett kvalificerat innehav av aktier i bolaget samt storleken på innehaven,
10. gör betalningar till innehavare av instrument som ingår i bolagets kapitalbas i strid med artikel 28, 52 eller 63 i tillsynsförordningen, när dessa artiklar förbjuder sådana betalningar till innehavare av instrument som ingår i kapitalbasen,
11. inte uppfyller kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder enligt 4 kap. lagen (2015:1016) om resolution eller i strid med 28 kap. 1 § samma lag låter bli att lämna begärda upplysningar till Riksgäldskontoret,
12. har befunnits ansvarigt för en allvarlig, upprepad eller systematisk överträdelse av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den
xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism eller lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, eller föreskrifter som meddelats
med stöd av den lagen,
13. låter bli att lämna information till Finansinspektionen eller lämnar ofullständig eller felaktig information om efterlevnaden av skyldigheten att uppfylla kapitalbaskraven enligt artikel 11 i värdepappersbolagsförordningen, i strid med artikel 54.1 b i den förordningen,
14. låter bli att lämna information till Finansinspektionen eller lämnar ofullständig eller felaktig information om koncentrationsrisker, i strid med artikel 54 i värdepappersbolagsförordningen,
15. utsätter sig för en koncentrationsrisk som överstiger gränserna i artikel 37 i värdepappersbolagsförordningen,
16. vid upprepade tillfällen eller systematiskt, i strid med artikel 43 i värdepappersbolagsförordningen, låter bli att hålla likvida tillgångar, eller
17 låter bli att lämna information eller lämnar ofullständig eller felaktig information, i strid med bestämmelserna i del 6 i värdepappersbolagsförordningen.
Om en sådan person som avses i första stycket omfattas av tillstånds- eller underrättelseskyldighet enligt 24 kap. 1 eller 4 § för förvärv eller avyttring av aktier eller andelar i bolaget, ska första stycket 8 och 9 inte gälla för den personen i fråga om dessa aktier eller andelar.
Ett ingripande enligt första stycket får göras endast om bolagets överträdelse är allvarlig och personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orsakat överträdelsen.
Ingripande görs genom
1. beslut att personen i fråga under en viss tid, lägst tre och högst tio år, eller, för upprepade allvarliga överträdelser enligt första stycket 1, 2, 3, 8 eller 9, permanent inte får vara styrelseledamot eller verkställande direktör i ett värdepappersbolag, eller ersättare för någon av dem, eller
2. beslut om sanktionsavgift.
I paragrafen anges förutsättningarna för att en fysisk person i värdepappersbolagets ledning ska kunna drabbas av sanktioner för bolagets överträdelser av i första hand de regler som härrör från kapitaltäckningsregelverken. Övervägandena finns i avsnitt 5.6.
Ändringarna i första stycket tolfte punkten innebär att hänvisningen till penningtvättslagen ändras så att hänvisningar görs till motsvarande bestämmelser i penningtvättsförordningen och den nya penningtvättslagen.
1 j §
Finansinspektionen får ingripa mot en utvald verksamhetsutövare om Myndigheten för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism föreslår eller begär det enligt artikel 6.1 andra stycket, 20.2 i eller 21.9 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om inrättande av en myndighet för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och om ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010, (EU) nr 1095/2010.
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om ingripande. Paragrafen införs till följd av artiklarna 6.1 andra stycket, 20.2 i och 21.9 i Amla-förordningen. Övervägandena finns i avsnitt 18.5.7.
Av paragrafen framgår att Finansinspektionen får ingripa mot en utvald verksamhetsutövare om Amla föreslår eller begär det enligt Amla-förordningen. Enligt 23 kap. 1 a § ska Finansinspektionen inte ha tillsyn över en utvald verksamhetsutövare i den utsträckning som Amla utövar tillsyn över verksamhetsutövaren enligt Amla-förordningen. I detta ligger att Finansinspektionen som utgångspunkt inte heller får ingripa vid överträdelser av den reglering som omfattas av Amlas tillsyn.
Amlas möjligheter att ingripa mot en utvald verksamhetsutövare enligt Amla-förordningen är begränsade. I vissa situationer får Amla vända sig till Finansinspektionen och föreslå eller begära att inspektionen ska ingripa mot en utvald verksamhetsutövare. Finansinspektionen får då, trots att den utvalda verksamhetsutövaren står under Amlas tillsyn, besluta om ingripande enligt denna lag.
9 a §
Vid överträdelser av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism eller lagen ( 2027:000 ) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen kan sanktionsavgiften, i stället för vad som anges i 9 § första stycket 1, bestämmas till högst ett belopp i kronor motsvarande tio miljoner euro.
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om bestämmandet av sanktionsavgiftens storlek. Paragrafen genomför artikel 40.3 i sjätte penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 16.3.
Bestämmelsen innebär att det maximala sanktionsbeloppet för överträdelser av penningtvättsregleringen höjs till tio miljoner euro.
12 §
Finansinspektionen får förelägga ett utländskt värdepappersföretag som hör hemma inom EES och som driver verksamhet från filial i Sverige, att göra rättelse om det överträder någon av följande bestämmelser eller föreskrifter som hänför sig till någon av dem:
– 8 kap. 15–20, 32 och 33 §§, – 9 kap. 1, 10–12, 14–30 och 31–39 §§, – 13 kap. 9 §, – Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx
av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism och – lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller föreskrifter som med-
delats med stöd av den lagen.
Ett föreläggande ska också utfärdas om företaget åsidosätter sina skyldigheter enligt någon av artiklarna 14–26 i förordningen om marknader för finansiella instrument.
Om företaget inte följer föreläggandet, ska Finansinspektionen underrätta den behöriga myndigheten i företagets hemland.
Om rättelse inte sker, får Finansinspektionen förbjuda värdepappersföretaget att påbörja nya transaktioner i Sverige. Innan förbud meddelas ska inspektionen underrätta den behöriga myndigheten i företagets hemland. Europeiska kommissionen och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten ska omedelbart informeras när ett förbud meddelas.
Bestämmelsen reglerar Finansinspektionens rätt att vidta åtgärder mot värdepappersföretag som bedriver verksamhet från filial i Sverige. Övervägandena finns i avsnitt 5.6.
Ändringarna i första stycket fjärde strecksatsen innebär att hänvisningen till penningtvättslagen ändras så att hänvisningar görs till motsvarande bestämmelser i penningtvättsförordningen och den nya penningtvättslagen.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
1. Denna lag träder i kraft den …
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för överträdelser av lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism som inträffat före ikraftträdandet.
Övervägandena finns i avsnitt 20.
Punkten ett anger när lagen träder i kraft. Enligt punkten två ska
äldre bestämmelser gälla för överträdelser som inträffat innan ikraftträdandet.
22.20. Förslaget till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)
9 kap.
2 §
Bestämmelser som begränsar möjligheten att använda vissa uppgifter som en svensk myndighet har fått från en myndighet i en annan stat finns i
1. lagen (1990:314) om ömsesidig handräckning i skatteärenden,
2. lagen (2017:496) om internationellt polisiärt samarbete,
3. lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål,
4. lagen (2000:1219) om internationellt tullsamarbete,
5. lagen (2003:1174) om vissa former av internationellt samarbete i brottsutredningar,
6. lagen (2011:1537) om bistånd med indrivning av skatter och avgifter inom Europeiska unionen,
7. lagen (1998:620) om belastningsregister,
8. lagen (2012:843) om administrativt samarbete inom Europeiska unionen i fråga om beskattning,
9. lagen (2015:63) om utbyte av upplysningar med anledning av FATCAavtalet,
10. lagen (2015:912) om automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton,
11. lagen (2017:182) om automatiskt utbyte av land-för-land-rapporter på skatteområdet,
12. lagen (2017:1000) om en europeisk utredningsorder, 13. brottsdatalagen (2018:1177), 14. lagen (2022:613) om finansiell information i brottsbekämpningen, 15. lagen (2022:1682) om automatiskt utbyte av upplysningar om inkomster genom digitala plattformar, och
16. lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av
terrorism.
I paragrafen ges en upplysning om bestämmelser som begränsar möjligheten att använda vissa uppgifter som en svensk myndighet har fått från en utländsk myndighet. Övervägandena finns i avsnitt 10.6.2.
I punkten sexton, som är ny, tas in en hänvisning till den nya penningtvättslagen (se författningskommentaren till 8 kap. 11 § den lagen).
10 kap.
5 c §
Sekretess hindrar inte att en uppgift lämnas till en myndighet enligt 8 kap.
4–7 §§ lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.
Paragrafen gör det möjligt att lämna uppgifter som omfattas av sekretess till en myndighet i syfte att motverka penningtvätt och finansiering av terrorism. Övervägandena finns i avsnitt 19.3
Ändringarna i paragrafen är dels hänförliga till att samverkan enligt nya penningtvättslagen bara ska omfatta myndigheter och därmed inte enskilda, dels att hänvisningarna till penningtvättslagen ska ändras så det hänvisas till motsvarande bestämmelser i den nya penningtvättslagen.
5 d §
Sekretess hindrar inte att en uppgift lämnas till en enskild enligt 8 kap. 9 § lagen ( 2027:000 ) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.
Paragrafen, som är ny, innehåller en sekretessbrytande bestämmelse. Övervägandena finns i avsnitt 10.4.
Av paragrafen följer att sekretess inte hindrar att finansunderrättelseenheten lämnar uppgifter till en enskild (en verksamhetsutövare) med stöd av 8 kap. 9 § den nya penningtvättslagen.
Paragrafen får inte tillämpas i strid med internationella åtaganden (15 kap. 1 a och 37 kap. 2 §§). Paragrafen får inte heller tillämpas i strid med användningsbegränsningar i de lagar som anges i 9 kap. 2 §.
15 kap.
1 a §
Sekretess gäller för uppgift som en myndighet har fått från ett utländskt organ på grund av en bindande EU-rättsakt eller ett av EU ingånget eller av riksdagen godkänt avtal med en annan stat eller med en mellanfolklig organisation, om det kan antas att Sveriges möjlighet att delta i det internationella samarbete som avses i rättsakten eller avtalet försämras om uppgiften röjs.
Motsvarande sekretess gäller för uppgift som en myndighet har inhämtat i syfte att överlämna den till ett utländskt organ i enlighet med en sådan rättsakt eller ett sådant avtal som avses i första stycket.
Om sekretess gäller enligt första eller andra stycket, får de sekretessbrytande bestämmelserna i 10 kap. 5 c §, 5 d §, 15–27 §§ och 28 § första stycket inte tillämpas.
För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst fyrtio år. Om det finns särskilda skäl, får dock regeringen meddela föreskrifter om att sekretessen ska gälla under längre tid.
Paragrafen innehåller bestämmelser om sekretess i det internationella samarbetet. Övervägandena finns i avsnitt 10.4.
Ändringen i tredje stycket innebär att 10 kap. 5 d § läggs till i uppräkningarna av sekretessbrytande bestämmelser som enligt tredje stycket inte får tillämpas i strid med sekretess som gäller enligt första eller andra stycket.
21 kap.
4 §
Sekretessen enligt 3 § första stycket och 3 a § första stycket hindrar inte att uppgift om en enskild lämnas till förvaltaren i den enskildes konkurs.
Om en myndighet med stöd av första stycket lämnar uppgift till en konkursförvaltare, får myndigheten vid utlämnandet göra ett förbehåll som inskränker konkursförvaltarens rätt att lämna uppgiften vidare eller utnyttja den. Ett sådant förbehåll får inte innebära ett förbud att utnyttja uppgiften om den behövs för att förvaltaren ska kunna fullgöra sina skyldigheter med anledning av konkursen eller hindra ett sådant uppgiftslämnande som avses i
7 kap. 16 a § konkurslagen (1987:672) .
Paragrafen innehåller en sekretessbrytande bestämmelse. Ändringen i paragrafen genomför artikel 18.1 b xx i sjätte penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 10.2.24.
I andra stycket har gjorts ett tillägg som innebär att ett förbehåll inte får hindra ett sådant uppgiftslämnande som avses i 7 kap. 16 a § konkurslagen.
27 kap.
8 §
Sekretessen enligt 1–4 §§ hindrar inte att uppgift i ärende om revision lämnas till en förvaltare i den enskildes konkurs.
Sekretessen enligt 2–4 §§ hindrar inte att uppgift i ärende enligt lagen (2007:324) om Skatteverkets hantering av vissa borgenärsuppgifter lämnas till en förvaltare i den enskildes konkurs.
Om en myndighet med stöd av första eller andra stycket lämnar en uppgift till en konkursförvaltare, får myndigheten vid utlämnandet göra ett förbehåll som inskränker konkursförvaltarens rätt att lämna uppgiften vidare eller att utnyttja den. Ett sådant förbehåll får inte innebära ett förbud att utnyttja uppgiften om den behövs för att förvaltaren ska kunna fullgöra sina skyldigheter med anledning av konkursen eller hindra ett sådant uppgifts-
lämnande som avses i 7 kap. 16 a § konkurslagen (1987:672) .
Paragrafen innehåller en sekretessbrytande bestämmelse. Ändringen i paragrafen genomför artikel 18.1 b xx i sjätte penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 10.2.24.
I tredje stycket har gjorts ett tillägg som innebär att ett förbehåll inte får hindra ett sådant uppgiftslämnande som avses i 7 kap. 16 a § konkurslagen.
30 kap.
12 f §
Sekretess enligt 12 a § andra stycket och 12 c § andra stycket hindrar inte att en uppgift lämnas ut till en konkursförvaltare eller en likvidator enligt vad som föreskrivs i 28 kap. 6 § lagen (2015:1016) om resolution och 5 kap. 6 § lagen (2022:739) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om återhämtning och resolution av centrala motparter.
Om Riksgäldskontoret med stöd av första stycket lämnar en uppgift till en konkursförvaltare eller en likvidator, får myndigheten vid utlämnandet göra ett förbehåll som inskränker konkursförvaltarens eller likvidatorns rätt att lämna uppgiften vidare eller utnyttja den. Ett sådant förbehåll får inte innebära ett förbud att utnyttja uppgiften om den behövs för att konkursförvaltaren eller likvidatorn ska kunna fullgöra sina skyldigheter med anledning av konkursen eller likvidationen eller hindra ett sådant uppgiftslämnande
som avses i 7 kap. 16 a § konkurslagen (1987:672) .
Paragrafen innehåller en sekretessbrytande bestämmelse. Ändringen i paragrafen genomför artikel 18.1 b xx i sjätte penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 10.2.24.
I andra stycket har gjorts ett tillägg som innebär att ett förbehåll inte får hindra ett sådant uppgiftslämnande som avses i 7 kap. 16 a § konkurslagen.
16 §
Sekretess gäller i ärende om någons inträde i Advokatsamfundet, om disciplinärt ingripande mot en advokat eller om en advokats uteslutning ur samfundet för uppgift om hans eller hennes ekonomiska ställning eller om annans personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den som uppgiften rör lider skada eller men om uppgiften röjs. Detsamma gäller i ärende enligt 12 kap. lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och
finansiering av terrorism.
För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst femtio år.
Paragrafen innehåller bestämmelser om sekretess i vissa ärenden om advokater. Övervägandena finns i avsnitten 5.6 och 12.4.7.
Ändringen i första stycket innebär att hänvisningen till penningtvättslagen ändras så att hänvisning görs till motsvarande bestämmelser i den nya penningtvättslagen. En förändring är att ärenden som rör Justitiekanslerns övervakning av Advokatsamfundets penningtvättstillsyn också omfattas av sekretessbestämmelsen genom hänvisningen till 12 kap. nya penningtvättslagen.
23 a §
Sekretess gäller i en statlig myndighets verksamhet som består i tillsyn över efterlevnaden av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/847 av den 20 maj 2015 om uppgifter som ska åtfölja överföringar av medel och om upphävande av förordning (EG) nr 1781/2006 och Europaparlamentets
och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism och lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism samt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen för uppgift
i en anmälan eller utsaga om överträdelse av bestämmelse som gäller för den som myndighetens verksamhet avser, om uppgiften kan avslöja anmälarens identitet.
För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst femtio år.
Bestämmelsen innebär att absolut sekretess gäller för uppgifter som kan avslöja en anmälares identitet. Övervägandena finns i avsnitt 5.6.
Ändringen i första stycket innebär att hänvisningen till penningtvättslagen ändras så att hänvisning görs till motsvarande bestämmelser i penningtvättsförordningen och den nya penningtvättslagen.
31 kap.
11 b §
Sekretess ska gälla hos Bolagsverket för uppgift i en anmälan enligt artikel 16a i penningtvättsförordningen om en enskilds förhållanden till den som har gjort anmälan.
För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om sekretess. Paragrafen införs till följd av artikel 16a i penningtvättsförordningen. Övervägandena finns i avsnitt 8.8.8.
Enligt första stycket gäller sekretess för vissa uppgifter i en anmälan enligt artikel 16a i penningtvättsförordningen. Av nämnda artikel framgår att verksamhetsutövare är skyldiga att göra en anmälan till Bolagsverket om de uppgifter om en kunds verkliga huvudman som är tillgängliga för dem inte stämmer överens med de uppgifter som finns registrerade i registret över verkliga huvudmän. Vad som avses med verksamhetsutövare framgår av 1 kap. 3 § den nya penningtvättslagen.
Sekretessen, som är absolut, gäller för uppgifter om en enskilds förhållanden till den verksamhetsutövare som har gjort anmälan, till exempel att den enskilde är kund hos verksamhetsutövaren.
I andra stycket anges sekretesstiden. För uppgift i allmän handling gäller sekretessen i tjugo år.
26 §
Den tystnadsplikt som följer av 1 § första stycket, 2, 11 b, 12 och 20–22 §§ och den tystnadsplikt som följer av ett förbehåll som har gjorts med stöd av 14 § andra meningen, 19 § andra meningen eller 25 § andra meningen inskränker rätten enligt 1 kap.1 och 7 §§tryckfrihetsförordningen och 1 kap.1 och 10 §§yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra uppgifter.
Den tystnadsplikt som följer av 3 och 4 §§ begränsar rätten att meddela och offentliggöra uppgifter, när det är fråga om uppgift som hänför sig till affärsmässig utlåningsverksamhet.
Den tystnadsplikt som följer av 15 § begränsar rätten att meddela och offentliggöra uppgifter, när det är fråga om uppgift om en enskilds personliga förhållanden vars röjande kan vålla allvarligt men.
Paragrafen innehåller bestämmelser om rätten att meddela och offentliggöra uppgifter. Övervägandena finns i avsnitt 8.8.8.
Ändringen i första stycket innebär att den tystnadsplikt som följer av 11 b§ inskränker meddelarfriheten.
34 kap.
5 §
Sekretessen enligt 1–3 §§ hindrar inte att uppgifter om en enskild lämnas till förvaltare i den enskildes konkurs.
Om en myndighet med stöd av första stycket lämnar uppgift till en konkursförvaltare, får myndigheten vid utlämnandet göra förbehåll som inskränker konkursförvaltarens rätt att lämna uppgiften vidare eller att utnyttja den. Ett sådant förbehåll får inte innebära ett förbud att utnyttja uppgiften om den behövs för att förvaltaren ska kunna fullgöra sina skyldigheter med anledning av konkursen eller hindra ett sådant uppgiftslämnande som avses i
7 kap. 16 a § konkurslagen (1987:672) .
Paragrafen innehåller en sekretessbrytande bestämmelse. Ändringen i paragrafen genomför artikel 18.1 b xx i sjätte penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 10.2.24.
I andra stycket har gjorts ett tillägg som innebär att ett förbehåll inte får hindra ett sådant uppgiftslämnande som avses i 7 kap. 16 a § konkurslagen.
35 kap.
9 §
Sekretessen enligt 1 § första stycket 1 hindrar inte att uppgift lämnas till en konkursförvaltare, om uppgiften kan antas ha betydelse för konkursutredningen.
Om en myndighet med stöd av första stycket lämnar uppgift till en konkursförvaltare, får myndigheten vid utlämnandet göra förbehåll som inskränker konkursförvaltarens rätt att lämna uppgiften vidare eller att utnyttja
den. Ett sådant förbehåll får inte innebära ett förbud att utnyttja uppgiften om den behövs för att förvaltaren ska kunna fullgöra sina skyldigheter med anledning av konkursen eller hindra ett sådant uppgiftslämnande som avses i
7 kap. 16 a § konkurslagen (1987:672) .
Paragrafen innehåller en sekretessbrytande bestämmelse. Ändringen i paragrafen genomför artikel 18.1 b xx i sjätte penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 10.2.24.
I andra stycket har gjorts ett tillägg som innebär att ett förbehåll inte får hindra ett sådant uppgiftslämnande som avses i 7 kap. 16 a § konkurslagen.
36 kap.
4 §
Sekretess gäller hos domstol för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider avsevärd skada eller betydande men om uppgiften röjs och uppgiften förekommer i
1. mål om kollektivavtal, och
2. mål om tillämpningen av – lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet, – lagen (1982:80) om anställningsskydd, – 6 kap.7–12 §§skollagen (2010:800), – 31–33 §§ lagen (1994:260) om offentlig anställning, – 4–11 §§ lagen (1994:261) om fullmaktsanställning, – 16, 16 a och 17 §§föräldraledighetslagen (1995:584), – 3–7 §§ lagen (2002:293) om förbud mot diskriminering av deltidsarbetande arbetstagare och arbetstagare med tidsbegränsad anställning,
– 2 och 5 kap. diskrimineringslagen (2008:567), – 9 kap. lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering
av terrorism,
– lagen (2021:890) om skydd för personer som rapporterar om missförhållanden,
– 9 och 10 §§ lagen (1988:1465) om ledighet för närståendevård, eller – 3 och 4 §§ lagen (1998:209) om rätt till ledighet av trängande familjeskäl. För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.
Paragrafen innehåller bestämmelser om sekretess hos domstolar i vissa mål. Övervägandena finns i avsnitt 5.6.
Ändringen i första stycket sjätte punkten innebär att hänvisningen till skadeståndsreglerna i penningtvättslagen ändras så att hänvisning görs till motsvarande bestämmelser i den nya penningtvättslagen.
37 kap.
2 §
Sekretess gäller, i den utsträckning riksdagen har godkänt ett avtal om detta med en annan stat eller med en mellanfolklig organisation, för uppgifter som avses i 1 § och 21 kap. 5 § och som en myndighet fått enligt avtalet.
De sekretessbrytande bestämmelserna i 10 kap. 5 c §, 5 d §, 15–27 §§ och 28 § första stycket får inte tillämpas i strid med avtalet.
För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst femtio år.
Paragrafen innehåller bestämmelser om sekretess i det internationella samarbetet. Övervägandena finns i avsnitt 10.4.
Ändringen i andra stycket innebär att 10 kap. 5 d § läggs till i uppräkningarna av sekretessbrytande bestämmelser som enligt andra stycket inte får tillämpas i strid med sekretess som gäller enligt första stycket.
22.21. Förslaget till lag om ändring i lagen (2010:751) om betaltjänster
1 kap.
4 §
I denna lag betyder
autentisering: ett förfarande där en betaltjänstanvändares personliga be-
hörighetsfunktioner används och genom vilket en betaltjänstleverantör kan kontrollera betaltjänstanvändarens identitet eller ett betalningsinstruments giltighet,
autogiro: en betaltjänst för debitering av en betalares betalkonto, där ini-
tiativet till en betalningstransaktion tas av betalningsmottagaren på grundval av betalarens samtycke till mottagaren, mottagarens betaltjänstleverantör eller betalarens egen betaltjänstleverantör,
bankdag: en dag på vilken en betaltjänstleverantör har öppet för verksam-
het i den utsträckning som krävs för genomförande av en betalningstransaktion,
betalare: en fysisk eller juridisk person som är antingen betalkonto-
innehavare och som godkänner en betalningsorder från detta betalkonto, eller en fysisk eller juridisk person som lämnar en betalningsorder,
betalkonto: ett konto som innehas i en eller flera betaltjänstanvändares
namn och som är avsett för genomförandet av betalningstransaktioner,
betalkontodirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/92/EU
av den 23 juli 2014 om jämförbarhet för avgifter som avser betalkonto, byte av betalkonto och tillgång till betalkonto med grundläggande funktioner, i den ursprungliga lydelsen,
betalningsinstitut: ett aktiebolag eller en ekonomisk förening som har fått
tillstånd att tillhandahålla betaltjänster enligt 2 kap.,
betalningsinitieringstjänst: en tjänst för att på begäran av betaltjänstanvän-
daren initiera en betalningsorder från ett betalkonto hos en annan betaltjänstleverantör,
betalningsinstrument: ett kontokort eller något annat personligt instrument
eller en personlig rutin som enligt avtal används för att initiera en betalningsorder,
betalningsmottagare: en fysisk eller juridisk person som är den avsedda
mottagaren av medel vid en betalningstransaktion,
betalningsorder: varje instruktion som en betalare eller betalningsmottagare ger sin betaltjänstleverantör om att en betalningstransaktion ska genomföras,
betalningssystem: ett generellt betalsystem enligt 1 kap.3 § andra stycket
lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,
betalningstransaktion: insättning, uttag eller överföring av medel som initieras av betalaren eller betalningsmottagaren, oberoende av eventuella underliggande förpliktelser mellan betalaren och betalningsmottagaren,
betaltjänstanvändare: en fysisk eller juridisk person som utnyttjar en be-
taltjänst,
betaltjänstdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/
2366 av den 25 november 2015 om betaltjänster på den inre marknaden, om ändring av direktiven 2002/65/EG, 2009/110/EG och 2013/36/EU samt förordning (EU) nr 1093/2010 och om upphävande av direktiv 2007/64/EG, i den ursprungliga lydelsen,
debitera: att medel dras från ett konto, elektroniskt kommunikationsnät: detsamma som i 1 kap. 7 § lagen
(2022:482) om elektronisk kommunikation,
elektronisk kommunikationstjänst: detsamma som i 1 kap. 7 § lagen om
elektronisk kommunikation,
filial: ett avdelningskontor med självständig förvaltning, varvid även ett
utländskt betalningsinstituts etablering av flera driftställen ska anses som en enda filial,
grupp: en grupp av företag som är knutna till varandra genom ett sådant
förhållande som avses i 1 kap. 4, 5 eller 5 a § årsredovisningslagen (1995:1554) eller en grupp av företag som avses i artiklarna 4–7 i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 241/2014 av den 7 januari 2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 med avseende på tekniska tillsynsstandarder för kapitalbaskrav på institut och som är knutna till varandra genom ett sådant förhållande som avses i artikel 10.1 eller artikel 113.6 eller 113.7 i tillsynsförordningen,
hemland: det land där ett företag har fått tillstånd att driva sådan verk-
samhet som avses i denna lag,
inlösen av transaktionsbelopp: en betaltjänst där en betaltjänstleverantör
accepterar och behandlar betalningsmottagarens betalningstransaktioner för att sedan överföra medel till betalningsmottagaren,
kapitalbas: detsamma som i 1 kap. 5 § 9 lagen om bank- och finansierings-
rörelse,
kontobaserad betalning: en betaltjänst för kreditering av en betalnings-
mottagares betalkonto med en betalningstransaktion från en betalares betalkonto, som utförs av en betaltjänstleverantör som har tillgång till betalarens betalkonto, på grundval av en instruktion som lämnats av betalaren,
kontoförvaltande betaltjänstleverantör: en betaltjänstleverantör som till-
handahåller och förvaltar ett betalkonto,
kontoinformationstjänst: en onlinetjänst för att tillhandahålla samman-
ställd information om ett eller flera betalkonton som betaltjänstanvändaren har hos en eller flera andra betaltjänstleverantörer,
konsument: en fysisk person som handlar huvudsakligen för ändamål
som faller utanför näringsverksamhet,
kreditera: att medel tillförs ett konto, kreditinstitut: detsamma som i 1 kap. 5 § 10 lagen om bank- och finan-
sieringsrörelse,
kvalificerat innehav: detsamma som i 1 kap. 5 § 15 lagen om bank- och
finansieringsrörelse,
känslig betalningsuppgift: en personlig behörighetsfunktion eller annan
uppgift som kan användas för svikliga förfaranden, dock inte kontoinnehavarens namn och kontonummer i sådan verksamhet som drivs av en leverantör av betalningsinitieringstjänster eller en leverantör av kontoinformationstjänster,
lagligen bosatt inom EES: en fysisk person som har rätt att bosätta sig inom
EES i enlighet med unionsrätten eller nationell rätt, inbegripet personer utan fast adress och personer som söker asyl inom ramen för Genèvekonventionen av den 28 juli 1951 angående flyktingars rättsliga ställning, protokollet till denna av den 31 januari 1967 och andra relevanta internationella fördrag,
medel: sedlar och mynt, kontotillgodohavanden samt elektroniska pengar
enligt lagen (2011:755) om elektroniska pengar,
obehörig transaktion: en transaktion som genomförs utan samtycke från kontohavaren eller någon annan som enligt kontoavtalet är behörig att använda kontot,
penningöverföring: en betaltjänst där medel tas emot från en betalare,
utan att något betalkonto öppnas i betalarens eller betalningsmottagarens namn, uteslutande i syfte att överföra motsvarande belopp till en mottagare eller en annan betaltjänstleverantör som agerar på mottagarens vägnar, eller där dessa medel tas emot på mottagarens vägnar och ställs till mottagarens förfogande,
personlig behörighetsfunktion: en personligt anpassad funktion som betal-
tjänstleverantören tillhandahåller betaltjänstanvändaren för autentiseringsändamål,
ramavtal: ett avtal om betaltjänster som reglerar genomförandet av kom-
mande enskilda och successiva betalningstransaktioner och som kan innehålla skyldigheter och villkor för att öppna ett betalkonto,
referensväxelkurs: den växelkurs som ligger till grund för beräkningen av
eventuell valutaväxling och görs tillgänglig av betaltjänstleverantören eller härrör från en offentligt tillgänglig källa,
referensräntesats: den räntesats som ligger till grund för beräkningen av
eventuell tillämplig ränta och som härrör från en offentligt tillgänglig källa som kan kontrolleras av båda parterna i ett avtal om betaltjänster,
registrerad betaltjänstleverantör: en betaltjänstleverantör som undantagits
från krav på tillstånd enligt 2 kap. 3 §,
stark kundautentisering: en autentisering som grundas på användning av
två eller flera komponenter, kategoriserade som kunskap (något som bara användaren vet), innehav (något som bara användaren har) och unik egenskap (något som användaren är), som är fristående från varandra så att det förhållandet att någon har kommit över en av komponenterna inte äventyrar de andra komponenternas tillförlitlighet, och som är utformad för att skydda autentiseringsuppgifterna mot obehörig åtkomst,
startkapital: detsamma som i 1 kap. 5 § 18 lagen om bank- och finansie-
ringsrörelse,
säker kommunikation: sådan kommunikation som uppfyller kraven i de
tekniska standarder som antagits av Europeiska kommissionen i enlighet med artikel 98 i betaltjänstdirektivet,
tillsynsförordningen: Europaparlamentets och rådets förordning (EU)
nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012,
unik identifikationskod: en kombination av bokstäver, siffror eller sym-
boler som tillhandahållits av en betaltjänstleverantör, och som en betaltjänstanvändare ska uppge för att otvetydigt identifiera en annan betaltjänstanvändare eller dennes betalkonto,
utgivning av betalningsinstrument: en betaltjänst hos en betaltjänstleve-
rantör om att tillhandahålla betalaren ett betalningsinstrument för att initiera och behandla betalarens betalningstransaktioner,
utländskt kreditinstitut: detsamma som i 1 kap. 5 § 21 lagen om bank-
och finansieringsrörelse,
utvald verksamhetsutövare: detsamma som i artikel 2.1.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om inrättande av en myndighet för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och om ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010, (EU) nr 1095/2010,
valuteringsdag: den referenstidpunkt som används av en betaltjänstleve-
rantör för att beräkna räntan på de medel som debiterats eller krediterats ett betalkonto.
Paragrafen innehåller definitioner. Övervägandena finns i avsnitt 18.5.2.
I paragrafen införs en ny definition av utvald verksamhetsutövare.
2 kap.
7 §
Vid bedömningen enligt 3 § första stycket 4 och 6 § 3 av om en innehavare är lämplig ska dennes anseende och kapitalstyrka beaktas. Det ska också beaktas om det finns skäl att anta att
1. innehavaren kommer att motverka att betaltjänstverksamheten drivs på ett sätt som är förenligt med kraven i denna lag och andra författningar som reglerar företagets verksamhet,
2. innehavet har samband med eller kan öka risken för
a) penningtvätt enligt artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets förord-
ning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, eller
b) finansiering av terrorism enligt 6 § terroristbrottslagen (2022:666) eller försök till sådant brott, avseende terroristbrott enligt 4 § samma lag
Om företaget har eller kan förväntas komma att få nära förbindelser med någon annan, får tillstånd enligt 1 § ges bara om förbindelserna inte hindrar en effektiv tillsyn av företaget.
Paragrafen innehåller bestämmelser om lämplighetsprövning. Övervägandena finns i avsnitt 5.6.
Ändringen i första stycket andra punkten innebär att hänvisningen till definitionen av penningtvätt i penningtvättslagen ändras så att hänvisning görs till motsvarande bestämmelser i penningtvättsförordningen.
3 kap.
13 §
Bestämmelser om skyldighet för fysiska eller juridiska personer som tillhandahåller betaltjänster att medverka till att förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism finns i Europaparlamentets och rådets förordning
(EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism och lagen ( 2027:000 ) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.
Paragrafen är en upplysningsbestämmelse. Övervägandena finns i avsnitt 5.6.
Ändringarna innebär att hänvisningen till penningtvättslagen ändras så att hänvisningar görs till motsvarande bestämmelser i penningtvättsförordningen och den nya penningtvättslagen. Eftersom betaltjänstleverantörer regleras i artikel 3 i penningtvättsförordningen finns det inte längre något undantag för kontoinformationstjänster.
17 §
Om ett betalningsinstitut eller en registrerad betaltjänstleverantör vill tillhandahålla betaltjänster genom ombud, ska betalningsinstitutet eller den registrerade betaltjänstleverantören anmäla ombudet för registrering hos Finansinspektionen. En sådan anmälan behöver inte göras när det gäller kontoinformationstjänster.
Anmälan ska innehålla
1. ombudets namn, adress och personnummer eller motsvarande samt ombudets unika identifikationskod eller identifikationsnummer om sådana uppgifter finns,
2. om ombudet är en juridisk person, dessutom namn, personnummer eller motsvarande samt adress för var och en som ingår i ombudets styrelse eller är dess verkställande direktör,
3. uppgifter som visar att de personer som avses i 2 är lämpliga för en sådan uppgift eller, om ombudet är en fysisk person, att han eller hon är lämplig att tillhandahålla betaltjänster,
4. ombudets interna regler för hur ombudet ska leva upp till de krav som anges i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx
om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism och lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, och
5. uppgifter om vilka betaltjänster ombudet har i uppdrag att tillhandahålla. Om anmälan uppfyller kraven i andra stycket ska Finansinspektionen registrera ombudet i det register som inspektionen för enligt 8 kap. 5 §. Beslut i fråga om registrering ska fattas inom två månader från det att anmälan togs emot.
Ombudet får inte tillhandahålla betaltjänster innan registrering enligt tredje stycket har gjorts.
Paragrafen innehåller bestämmelser om krav på ombud. Övervägandena finns i avsnitt 5.6.
Ändringarna i andra stycket fjärde punkten innebär att hänvisningen till penningtvättslagen ändras så att hänvisningar görs till motsvarande bestämmelser i penningtvättsförordningen och den nya penningtvättslagen.
28 §
Ett betalningsinstitut eller en registrerad betaltjänstleverantör får uppdra åt någon annan att utföra ett visst arbete eller vissa operativa funktioner som ingår i dess verksamhet med betaltjänster. Betalningsinstitutet eller den registrerade betaltjänstleverantören ska anmäla sådana uppdragsavtal till Finansinspektionen. En sådan anmälan behöver inte göras när det gäller kontoinformationstjänster.
Uppdrag åt någon annan att utföra sådana funktioner som är av väsentlig betydelse för betaltjänstverksamheten får bara ges om betalningsinstitutet eller den registrerade betaltjänstleverantören ansvarar för att
1. verksamheten drivs av uppdragstagaren under kontrollerade och säkerhetsmässigt betryggande former, och
2. uppdraget inte väsentligt försämrar kvaliteten på betalningsinstitutets eller den registrerade betaltjänstleverantörens internkontroll och Finansinspektionens möjligheter att övervaka att betalningsinstitutet eller den registrerade betaltjänstleverantören följer de regler som gäller för verksamheten.
Första och andra styckena gäller inte uppdrag som omfattas av artikel 6 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism.
Paragrafen innehåller bestämmelser om uppdragsavtal. Ändringen i paragrafen görs till följd av artikel 6 a i penningtvättsförordningen. Övervägandena finns i avsnitt 17.3.
Tredje stycket, som är nytt, innebär att första och andra styckena
inte gäller för ett uppdrag som omfattas av artikel 6 a i penningtvättsförordningen. Den artikeln avser uppdrag åt någon annan att utföra en uppgift eller en funktion som regleras i penningtvättsförordningen. För ett sådant uppdrag gäller i stället bestämmelserna i artikel 6 a i penningtvättsförordningen.
4 a kap.
1 §
Ett kreditinstitut får inte vägra en konsument som är lagligen bosatt inom EES att öppna ett betalkonto med sådana grundläggande funktioner enligt 2 § som institutet tillhandahåller andra konsumenter.
Första stycket gäller inte om det skulle strida mot Europaparlamentets
och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism eller om det finns särskilda skäl mot att tillhandahålla konsumenten ett
betalkonto.
Paragrafen innehåller bestämmelser om skyldighet att tillhandahålla betalkonto med grundläggande funktioner. Övervägandena finns i avsnitt 5.6.
Ändringarna i andra stycket innebär att hänvisningen till penningtvättslagen ändras så att hänvisningar görs till motsvarande bestämmelser i penningtvättsförordningen.
8 kap.
1 a §
Bestämmelserna i 1 § gäller inte i den utsträckning som Myndigheten för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism utövar tillsyn över en utvald verksamhetsutövare enligt artikel 5.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om inrättande av en myndighet för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och om ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010, (EU) nr 1095/2010.
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om tillsyn. Paragrafen införs till följd av artiklarna 5.2 och 13 i Amla-förordningen. Övervägandena finns i avsnitt 18.5.2.
Paragrafen innebär att Finansinspektionen inte har tillsyn i den utsträckning Amla utövar tillsyn över en utvald verksamhetsutövare enligt Amla-förordningen. I 1 kap. 4 § finns en definition av utvald verksamhetsutövare. En sådan verksamhetsutövare står under direkt tillsyn av Amla. Omfattningen av Amlas tillsyn framgår av artikel 5.2 i Amla-förordningen. Övrig tillsyn ansvarar Finansinspektionen för i enlighet med denna lag.
I artikel 13 i Amla-förordningen finns bestämmelser om när Amlas tillsyn ska inledas och hur lång tid den varar. Av samma artikel framgår att Amla ska publicera en förteckning över utvalda verksamhetsutövare.
8 a §
Finansinspektionen ska ingripa mot någon som ingår i betalningsinstitutets styrelse eller är dess verkställande direktör, eller ersättare för någon av dem, om institutet har befunnits ansvarigt för en överträdelse av Europaparlamen-
tets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism eller lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen eller
en överträdelse av förordning (EU) 2015/847.
Ett ingripande enligt första stycket får ske endast om överträdelsen är allvarlig, upprepad eller systematisk och personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orsakat överträdelsen.
Ingripande sker genom
1. beslut att personen i fråga under en viss tid, lägst tre och högst tio år, inte får upprätthålla en funktion som avses i första stycket hos ett betalningsinstitut, eller
2. beslut om sanktionsavgift.
Paragrafen innehåller bestämmelser om ingripande mot personer i ett företags ledning. Övervägandena finns i avsnitt 5.6.
Ändringarna i första stycket innebär att hänvisningen till penningtvättslagen ändras så att hänvisningar görs till motsvarande bestämmelser i penningtvättsförordningen och den nya penningtvättslagen.
8 b §
Finansinspektionen får ingripa mot en utvald verksamhetsutövare om Myndigheten för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism föreslår eller begär det enligt artikel 6.1 andra stycket, 20.2 i eller 21.9 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om inrättande av en myndighet för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och om ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010, (EU) nr 1095/2010.
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om ingripande. Paragrafen införs till följd av artiklarna 6.1 andra stycket, 20.2 i och 21.9 i Amla-förordningen. Övervägandena finns i avsnitt 18.5.7.
Av paragrafen framgår att Finansinspektionen får ingripa mot en utvald verksamhetsutövare om Amla föreslår eller begär det enligt Amla-förordningen. Enligt 1 a § ska Finansinspektionen inte ha tillsyn över en utvald verksamhetsutövare i den utsträckning som Amla utövar tillsyn över verksamhetsutövaren enligt Amla-förordningen. I detta ligger att Finansinspektionen som utgångspunkt inte heller får ingripa vid överträdelser av den reglering som omfattas av Amlas tillsyn.
Amlas möjligheter att ingripa mot en utvald verksamhetsutövare enligt Amla-förordningen är begränsade. I vissa situationer får Amla vända sig till Finansinspektionen och föreslå eller begära att inspektionen ska ingripa mot en utvald verksamhetsutövare. Finansinspektionen får då, trots att den utvalda verksamhetsutövaren står under Amlas tillsyn, besluta om ingripande enligt denna lag.
15 a §
När det är fråga om en överträdelse av Europaparlamentets och rådets förord-
ning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism eller lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller
föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen eller en överträdelse av förordning (EU) 2015/847, ska den sanktionsavgift som kan beslutas enligt 14 § uppgå till lägst 5 000 kronor och som högst fastställas till det högsta av
1. tio procent av betalningsinstitutets omsättning närmast föregående räkenskapsår eller, i förekommande fall, motsvarande omsättning på koncernnivå,
2. två gånger den vinst som institutet gjort till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa, eller
3. ett belopp i kronor motsvarande tio miljoner euro. Avgiften får inte vara så stor att institutet därefter inte uppfyller kraven i 3 kap. 2 §.
Paragrafen innehåller bestämmelser om bestämmandet av sanktionsavgiftens storlek. Paragrafen genomför artikel 40.3 i sjätte penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 16.3.
Ändringen i första stycket tredje punkten innebär att det maximala sanktionsbeloppet höjs till tio miljoner euro.
23 a §
Vid en överträdelse av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx
av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism eller lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller föreskrifter som har med-
delats med stöd av den lagen eller en överträdelse av förordning (EU) 2015/ 847, som inte är ringa, får Finansinspektionen ingripa mot en registrerad betaltjänstleverantör som är en juridisk person genom beslut om sanktionsavgift som bestäms i enlighet med 15 a §.
Om den registrerade betaltjänstleverantören är en fysisk person, får sanktionsavgift beslutas endast om överträdelsen är allvarlig, upprepad eller systematisk och personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orsakat överträdelsen.
Avgiften tillfaller staten.
Paragrafen innehåller bestämmelser om ingripanden mot registrerade betaltjänstleverantörer. Övervägandena finns i avsnitt 5.6.
Ändringarna i första stycket innebär att hänvisningen till penningtvättslagen ändras så att hänvisningar görs till motsvarande bestämmelser i penningtvättsförordningen och den nya penningtvättslagen.
23 b §
Finansinspektionen ska ingripa mot en person som ingår i en registrerad betaltjänstleverantörs styrelse eller är dess verkställande direktör eller på motsvarande sätt företräder betaltjänstleverantören, eller är ersättare för någon av dem, om den registrerade betaltjänstleverantören har befunnits ansvarig för en överträdelse av Europaparlamentets och rådets förordning
(EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism eller lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller föreskrifter
som har meddelats med stöd av den lagen eller en överträdelse av förordning (EU) 2015/847.
Ett ingripande enligt första stycket får ske endast om överträdelsen är allvarlig, upprepad eller systematisk och personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orsakat överträdelsen.
Ingripande sker genom
1. beslut att personen i fråga under en viss tid, lägst tre och högst tio år, inte får upprätthålla en funktion som avses i första stycket hos en registrerad betaltjänstleverantör, eller
2. beslut om sanktionsavgift.
Paragrafen innehåller bestämmelser om ingripanden mot personer som ingår i ledningen hos en registrerad betaltjänstleverantör som är en juridisk person. Övervägandena finns i avsnitt 5.6.
Ändringarna i första stycket innebär att hänvisningen till penningtvättslagen ändras så att hänvisningar görs till motsvarande bestämmelser i penningtvättsförordningen och den nya penningtvättslagen.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
1. Denna lag träder i kraft den …
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för överträdelser av lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism som inträffat före ikraftträdandet.
Övervägandena finns i avsnitt 20.
Punkten ett anger när lagen träder i kraft. Enligt punkten två ska
äldre bestämmelser gälla för överträdelser som inträffat innan ikraftträdandet.
22.22. Förslaget till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043)
1 kap.
12 §
I denna lag betyder
1. behörig myndighet: en utländsk myndighet som har behörighet att utöva tillsyn över en utländsk försäkringsgivare eller över ett försäkringsföretag,
2. blandat finansiellt holdingföretag: ett sådant företag som avses i 1 kap. 3 § 4 lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat,
3. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,
4. EES-försäkringsgivare: en utländsk försäkringsgivare vars hemland hör till EES och som omfattas av Solvens II-direktivet,
5. externt kreditvärderingsinstitut: ett kreditvärderingsinstitut som har fått tillstånd eller blivit certifierat enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kreditvärderingsinstitut eller en centralbank som utfärdar kreditvärderingar som inte omfattas av den förordningen,
6. försäkringsholdingföretag: ett moderföretag som inte är ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare, ett försäkringsföretag från tredjeland eller ett blandat finansiellt holdingföretag och vars huvudsakliga verksamhet är att förvärva och förvalta andelar i dotterföretag som uteslutande eller huvudsakligen är försäkringsföretag, EES- försäkringsgivare eller försäkringsgivare från tredjeland,
7. försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet: ett moderföretag som inte är ett försäkringsföretag, en EES- försäkringsgivare, en försäkringsgivare från tredjeland, ett blandat finansiellt holdingföretag eller ett försäkringsholdingföretag och som har minst ett dotterföretag som är försäkringsföretag,
8. försäkringsgivare från tredjeland: en utländsk försäkringsgivare vars hemland inte hör till EES och som skulle omfattas av Solvens II-direktivet om dess hemland hörde till EES,
9. grupptillsynsmyndighet: den myndighet som enligt 19 kap. 6 § ansvarar för grupptillsynen,
10. Solvens II-direktivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/ 138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2177,
11. specialföretag: ett aktiebolag eller en ekonomisk förening som, utan att vara ett försäkringsföretag eller en utländsk försäkringsgivare, övertar försäkringsrisker från ett försäkringsföretag eller en EES-försäkringsgivare och som till fullo finansierar sin exponering för riskerna genom inkomster från emissioner av skuldebrev eller någon annan liknande form av finansiering, för vilken rätten till återbetalning är underordnad företagens skyldigheter enligt avtal om riskövertagande,
12. tillsynskollegium: en permanent men flexibel struktur för samarbete, samordning och beslutsfattande mellan Finansinspektionen och en eller flera behöriga myndigheter eller mellan flera behöriga myndigheter vid tillsynen över en grupp enligt 19 kap.,
13. tjänstepensionsföretag: ett företag som har tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet enligt lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag, och
14. utvald verksamhetsutövare: detsamma som i artikel 2.1.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om inrättande av en myndighet för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och om ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010, (EU) nr 1095/2010.
Paragrafen innehåller definitioner. Övervägandena finns i avsnitt 18.5.2.
I paragrafen införs en ny definition av utvald verksamhetsutövare.
10 kap.
22 a §
Bestämmelserna i 19–22 §§ gäller inte uppdrag som omfattas av artikel 6 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism.
Paragrafen, som är ny, innehåller undantag från bestämmelserna om uppdragsavtal. Paragrafen införs till följd av artikel 6 a i penningtvättsförordningen. Övervägandena finns i avsnitt 17.3
Paragrafen innebär att 19–22 §§ inte gäller för ett uppdrag som omfattas av artikel 6 a i penningtvättsförordningen. Den artikeln avser uppdrag åt någon annan att utföra en uppgift eller en funktion som regleras i penningtvättsförordningen. För ett sådant uppdrag gäller i stället bestämmelserna i artikel 6 a i penningtvättsförordningen.
15 kap.
5 §
Vid bedömningen enligt 4 § ska följande beaktas:
1. förvärvarens anseende och kapitalstyrka,
2. om den som till följd av förvärvet kommer att ingå i styrelsen för försäkringsaktiebolaget eller vara verkställande direktör i det, eller vara ersättare för någon av dem, har tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av ett försäkringsaktiebolag och även i övrigt är lämplig för en sådan uppgift,
3. om det finns skäl att anta att förvärvaren kommer att motverka att försäkringsaktiebolagets verksamhet drivs på ett sätt som är förenligt med denna lag och andra författningar som reglerar bolagets verksamhet, och
4. om det finns skäl att anta att förvärvet har samband med eller kan öka risken för
a) penningtvätt enligt artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets förord-
ning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, eller
b) finansiering av terrorism enligt 6 § terroristbrottslagen (2022:666) eller försök till sådant brott, avseende terroristbrott enligt 4 § samma lag.
Paragrafen innehåller bestämmelser om lämplighetsprövning. Övervägandena finns i avsnitt 5.6.
Ändringen i första stycket fjärde punkten innebär att hänvisningen till definitionen av penningtvätt i penningtvättslagen ändras så att hänvisning görs till motsvarande bestämmelser i penningtvättsförordningen.
14 §
Finansinspektionen får besluta att ägaren till ett kvalificerat innehav av aktier vid stämman inte får företräda fler aktier än som motsvarar ett innehav som inte är kvalificerat
1. om ägaren motverkar eller kan antas komma att motverka att försäkringsaktiebolagets verksamhet drivs på ett sätt som är förenligt med kraven i denna lag och andra författningar som reglerar bolagets verksamhet,
2. om ägaren i väsentlig mån har åsidosatt skyldigheter i näringsverksamhet eller i andra ekonomiska angelägenheter eller gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet,
3. om ägaren är ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag och dess ledning inte uppfyller de krav som ställs på ledningen i ett sådant företag enligt 19 kap. 63 § första stycket denna lag respektive 5 kap. 16 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat, eller
4. om det finns skäl att anta att innehavet har samband med eller kan öka risken för
a) penningtvätt enligt artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets förord-
ning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, eller
b) finansiering av terrorism enligt 6 § terroristbrottslagen (2022:666) eller försök till sådant brott, avseende terroristbrott enligt 4 § samma lag.
Om ägaren till ett kvalificerat innehav av aktier inte har ansökt om tillstånd till ett förvärv som avses i 1 eller 2 §, får Finansinspektionen besluta att ägaren vid stämman inte får företräda aktierna till den del de omfattas av ett krav på tillstånd.
Om någon i strid med ett beslut av Finansinspektionen har ett kvalificerat innehav av aktier, får innehavaren inte företräda aktierna vid stämman till den del innehavet står i strid med beslutet.
Paragrafen reglerar Finansinspektionens möjligheter att ingripa mot en ägare till ett kvalificerat innehav genom att besluta om att ägaren inte får företräda aktierna eller andelarna fullt ut. Övervägandena finns i avsnitt 5.6.
Ändringen i första stycket fjärde punkten innebär att hänvisningen till definitionen av penningtvätt i penningtvättslagen ändras så att hänvisning görs till motsvarande bestämmelser i penningtvättsförordningen.
17 kap.
2 a §
Bestämmelserna i 2 § gäller inte i den utsträckning som Myndigheten för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism utövar tillsyn över en utvald verksamhetsutövare enligt artikel 5.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om inrättande av en myndighet för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och om ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010, (EU) nr 1095/2010.
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om tillsyn. Paragrafen införs till följd av artiklarna 5.2 och 13 i Amla-förordningen. Övervägandena finns i avsnitt 18.5.2.
Paragrafen innebär att Finansinspektionen inte har tillsyn i den utsträckning Amla utövar tillsyn över en utvald verksamhetsutövare enligt Amla-förordningen. I 1 kap. 12 § finns en definition av utvald verksamhetsutövare. En sådan verksamhetsutövare står under direkt tillsyn av Amla. Omfattningen av Amlas tillsyn framgår av artikel 5.2
i Amla-förordningen. Övrig tillsyn ansvarar Finansinspektionen för i enlighet med denna lag.
I artikel 13 i Amla-förordningen finns bestämmelser om när Amlas tillsyn ska inledas och hur lång tid den varar. Av samma artikel framgår att Amla ska publicera en förteckning över utvalda verksamhetsutövare.
18 kap.
1 a §
Finansinspektionen ska ingripa mot någon som ingår i försäkringsföretagets styrelse eller är dess verkställande direktör, eller ersättare för någon av dem, om företaget har befunnits ansvarigt för en överträdelse av Europa-
parlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism eller lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller föreskrifter som har meddelats med stöd av
den lagen.
Ett ingripande enligt första stycket får ske endast om överträdelsen är allvarlig, upprepad eller systematisk och personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orsakat överträdelsen.
Paragrafen innehåller bestämmelser om ingripande mot personer i ett företags ledning. Övervägandena finns i avsnitt 5.6.
Ändringarna i första stycket innebär att hänvisningen till penningtvättslagen ändras så att hänvisningar görs till motsvarande bestämmelser i penningtvättsförordningen och den nya penningtvättslagen.
1 b §
Finansinspektionen får ingripa mot en utvald verksamhetsutövare om Myndigheten för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism föreslår eller begär det enligt artikel 6.1 andra stycket, 20.2 i eller 21.9 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om inrättande av en myndighet för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och om ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010, (EU) nr 1095/2010.
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om ingripande. Paragrafen införs till följd av artiklarna 6.1 andra stycket, 20.2 i och 21.9 i Amla-förordningen. Övervägandena finns i avsnitt 18.5.7.
Av paragrafen framgår att Finansinspektionen får ingripa mot en utvald verksamhetsutövare om Amla föreslår eller begär det enligt Amla-förordningen. Enligt 17 kap. 2 a § har Finansinspektionen inte tillsyn över en utvald verksamhetsutövare i den utsträckning som Amla utövar tillsyn över verksamhetsutövaren enligt Amla-förordningen. I detta ligger att Finansinspektionen som utgångspunkt inte heller får ingripa vid överträdelser av den reglering som omfattas av Amlas tillsyn.
Amlas möjligheter att ingripa mot en utvald verksamhetsutövare enligt Amla-förordningen är begränsade. I vissa situationer får Amla vända sig till Finansinspektionen och föreslå eller begära att inspektionen ska ingripa mot en utvald verksamhetsutövare. Finansinspektionen får då, trots att den utvalda verksamhetsutövaren står under Amlas tillsyn, besluta om ingripande enligt denna lag.
17 a §
När det är fråga om en överträdelse av Europaparlamentets och rådets förord-
ning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism eller lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller
föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen, ska den sanktionsavgift som kan beslutas enligt 16 § första stycket uppgå till lägst 5 000 kronor och som högst fastställas till det högsta av
1. tio procent av försäkringsföretagets omsättning närmast föregående räkenskapsår eller, i förekommande fall, motsvarande omsättning på koncernnivå,
2. två gånger den vinst som försäkringsföretaget gjort till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa, eller
3. ett belopp i kronor motsvarande tio miljoner euro. Avgiften får inte vara så stor att försäkringsföretaget därefter inte uppfyller kraven enligt 4 kap. 1 §.
Paragrafen innehåller bestämmelser om bestämmandet av sanktionsavgiftens storlek. Paragrafen genomför artikel 40.3 i sjätte penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 16.3.
Ändringen i första stycket tredje punkten innebär att det maximala sanktionsbeloppet höjs till tio miljoner euro.
1. Denna lag träder i kraft …
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för överträdelser av lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism som inträffat före ikraftträdandet.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Övervägandena finns i avsnitt 20.
Punkten ett anger när lagen träder i kraft. Enligt punkten två ska
äldre bestämmelser gälla för överträdelser som inträffat innan ikraftträdandet.
22.23. Förslaget till lag om ändring i lagen (2011:755) om elektroniska pengar
1 kap.
2 §
I denna lag betyder
1. betalningsinstrument: ett kontokort eller något annat personligt instrument eller en personlig rutin som används för att initiera en betalningsorder,
2. elektroniska pengar: ett elektroniskt förvarat penningvärde som
a) representerar en fordran på utgivaren,
b) ges ut i utbyte mot medel i syfte att genomföra betalningstransaktioner enligt lagen (2010:751) om betaltjänster, och
c) godtas som betalningsmedel av andra än utgivaren,
3. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,
4. filial: ett avdelningskontor med självständig förvaltning, varvid även ett utländskt institut för elektroniska pengars etablering av flera driftställen ska anses som en enda filial,
5. grupp: detsamma som i 1 kap. 7 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat,
6. hemland: det land där ett företag har fått tillstånd att driva sådan verksamhet som avses i denna lag,
7. institut för elektroniska pengar: ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening som har fått tillstånd att ge ut elektroniska pengar enligt denna lag,
8. konsument: en fysisk person som handlar huvudsakligen för ändamål som faller utanför näringsverksamhet,
9. kvalificerat innehav: detsamma som i 1 kap. 5 § 14 lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,
10. startkapital: detsamma som i 1 kap. 5 § 17 lagen om bank- och finansieringsrörelse,
11. utgivare av elektroniska pengar: institut för elektroniska pengar, registrerade utgivare, den som ger ut elektroniska pengar och är undantagen från tillståndsplikt enligt 2 kap. 2 § och företag som enligt 3 kap. 28 § fått tillstånd att ge ut elektroniska pengar,
12. utvald verksamhetsutövare: detsamma som i artikel 2.1.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om inrättande av en myndighet för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och om ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010, (EU) nr 1095/2010.
Paragrafen innehåller definitioner. Övervägandena finns i avsnitt 18.5.2.
I paragrafen införs en ny definition av utvald verksamhetsutövare.
2 kap.
7 §
Vid bedömningen enligt 3 § 3 och 6 § första stycket 3 av om en innehavare är lämplig ska dennes anseende och kapitalstyrka beaktas. Det ska också beaktas om det finns skäl att anta att
1. innehavaren kommer att motverka att verksamheten med utgivning av elektroniska pengar drivs på ett sätt som är förenligt med kraven i denna lag och andra författningar som reglerar företagets verksamhet,
2. innehavet har samband med eller kan öka risken för
a) penningtvätt enligt artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets förord-
ning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, eller
b) finansiering av terrorism enligt 6 § terroristbrottslagen (2022:666) eller försök till sådant brott, avseende terroristbrott enligt 4 § samma lag.
Om företaget har eller kan förväntas komma att få nära förbindelser med någon annan, får tillstånd enligt 1 § ges bara om förbindelserna inte hindrar en effektiv tillsyn av företaget.
Paragrafen innehåller bestämmelser om lämplighetsprövning. Övervägandena finns i avsnitt 5.6.
Ändringen i första stycket andra punkten innebär att hänvisningen till definitionen av penningtvätt i penningtvättslagen ändras så att hänvisning görs till motsvarande bestämmelser i penningtvättsförordningen.
3 kap.
13 §
Bestämmelser om skyldighet för den som ger ut elektroniska pengar att medverka till att förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism finns i
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism och lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.
Paragrafen är en upplysningsbestämmelse. Övervägandena finns i avsnitt 5.6.
Ändringarna i första stycket innebär att hänvisningen till penningtvättslagen ändras så att hänvisningar görs till motsvarande bestämmelser i penningtvättsförordningen och den nya penningtvättslagen.
18 §
Om ett institut för elektroniska pengar eller en registrerad utgivare vill tillhandahålla betaltjänster genom ombud, ska institutet eller utgivaren anmäla ombudet för registrering hos Finansinspektionen. En sådan anmälan behöver inte göras när det gäller kontoinformationstjänster.
Anmälan ska innehålla
1. ombudets namn och adress samt ombudets unika identifikationskod eller identifikationsnummer om sådana uppgifter finns,
2. om ombudet är en juridisk person, dessutom namn, personnummer eller motsvarande samt adress för var och en som ingår i ombudets styrelse eller är dess verkställande direktör,
3. uppgifter som visar att de personer som avses i 2 är lämpliga för en sådan uppgift eller, om ombudet är en fysisk person, att han eller hon är lämplig att tillhandahålla betaltjänster,
4. ombudets interna regler för hur ombudet ska leva upp till de krav som anges i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx
om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism och lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, och
5. uppgifter om vilka betaltjänster ombudet har i uppdrag att tillhandahålla. Om anmälan uppfyller kraven i andra stycket ska Finansinspektionen registrera ombudet i det register som inspektionen för enligt 5 kap. 5 §. Beslut i fråga om registrering ska fattas inom två månader från det att anmälan togs emot.
Ombudet får inte tillhandahålla betaltjänster innan registrering enligt tredje stycket har gjorts.
Institut för elektroniska pengar och registrerade utgivare ska försäkra sig om att ombud som agerar för deras räkning informerar betaltjänstanvändarna om detta förhållande. Detta gäller inte för kontoinformationstjänster.
Paragrafen innehåller bestämmelser om den anmälan som ska ges in till Finansinspektionen av ett institut för elektroniska pengar eller en registrerad utgivare som vill tillhandahålla betaltjänster genom ombud. Övervägandena finns i avsnitt 5.6.
Ändringarna i andra stycket fjärde punkten innebär att hänvisningen till penningtvättslagen ändras så att hänvisningar görs till motsvarande bestämmelser i penningtvättsförordningen och den nya penningtvättslagen.
29 §
Ett institut för elektroniska pengar eller en registrerad utgivare får uppdra åt någon annan att utföra ett visst arbete eller vissa operativa funktioner som ingår i dess verksamhet med utgivning av elektroniska pengar eller tillhandahållande av betaltjänster. Institutet eller utgivaren ska anmäla sådana uppdragsavtal till Finansinspektionen. En sådan anmälan behöver inte göras när det gäller kontoinformationstjänster.
Uppdrag åt någon annan att utföra sådana funktioner som är av väsentlig betydelse för verksamheten med utgivning av elektroniska pengar eller tillhandahållande av betaltjänster får bara ges om institutet eller utgivaren ansvarar för att
1. verksamheten drivs av uppdragstagaren under kontrollerade och säkerhetsmässigt betryggande former, och
2. uppdraget inte väsentligt försämrar kvaliteten på institutets eller utgivarens internkontroll och Finansinspektionens möjligheter att övervaka att institutet eller utgivaren följer de regler som gäller för verksamheten.
Första och andra styckena gäller inte uppdrag som omfattas av artikel 6 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism.
Paragrafen innehåller bestämmelser om uppdragsavtal. Ändringen i paragrafen görs till följd av artikel 6 a i penningtvättsförordningen. Övervägandena finns i avsnitt 17.3.
Tredje stycket, som är nytt, innebär att första och andra styckena
inte gäller för ett uppdrag som omfattas av artikel 6 a i penningtvättsförordningen. Den artikeln avser uppdrag åt någon annan att utföra en uppgift eller en funktion som regleras i penningtvättsförordningen.
För ett sådant uppdrag gäller i stället bestämmelserna i artikel 6 a i penningtvättsförordningen.
5 kap.
1 a §
Bestämmelserna i 1 § gäller inte i den utsträckning som Myndigheten för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism utövar tillsyn över en utvald verksamhetsutövare enligt artikel 5.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om inrättande av en myndighet för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och om ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010, (EU) nr 1095/2010.
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om tillsyn. Paragrafen införs till följd av artiklarna 5.2 och 13 i Amla-förordningen. Övervägandena finns i avsnitt 18.5.2.
Paragrafen innebär att Finansinspektionen inte utövar tillsyn i den utsträckning Amla utövar tillsyn över en utvald verksamhetsutövare enligt Amla-förordningen. I 1 kap. 2 § finns en definition av utvald verksamhetsutövare. En sådan verksamhetsutövare står under direkt tillsyn av Amla. Omfattningen av Amlas tillsyn framgår av artikel 5.2 i Amla-förordningen. Övrig tillsyn ansvarar Finansinspektionen för i enlighet med denna lag.
I artikel 13 i Amla-förordningen finns bestämmelser om när Amlas tillsyn ska inledas och hur lång tid den varar. Av samma artikel framgår att Amla ska publicera en förteckning över utvalda verksamhetsutövare.
8 a §
Finansinspektionen ska ingripa mot någon som ingår i styrelsen för institutet för elektroniska pengar eller är dess verkställande direktör, eller ersättare för någon av dem, om institutet har befunnits ansvarigt för en överträdelse av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om
åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism eller lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller föreskrifter som har meddelats med
stöd av den lagen eller en överträdelse av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/847 av den 20 maj 2015 om uppgifter som ska åtfölja överföringar av medel och om upphävande av förordning (EG) nr 1781/2006.
Ett ingripande enligt första stycket får ske endast om överträdelsen är allvarlig, upprepad eller systematisk och personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orsakat överträdelsen.
Ingripande sker genom
1. beslut att personen i fråga under en viss tid, lägst tre och högst tio år, inte får upprätthålla en funktion som avses i första stycket hos en utgivare av elektroniska pengar, eller
2. beslut om sanktionsavgift.
Paragrafen innehåller bestämmelser om ingripande mot personer i ett företags ledning. Övervägandena finns i avsnitt 5.6.
Ändringarna i första stycket innebär att hänvisningen till penningtvättslagen ändras så att hänvisningar görs till motsvarande bestämmelser i penningtvättsförordningen och den nya penningtvättslagen.
15 a §
När det är fråga om överträdelse av Europaparlamentets och rådets förord-
ning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism eller lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller
föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen eller en överträdelse av förordning (EU) 2015/847 ska sanktionsavgiften som kan beslutas enligt 14 § uppgå till lägst 5 000 kronor och som högst fastställas till det högsta av
1. tio procent av institutets omsättning närmast föregående räkenskapsår eller, i förekommande fall, motsvarande omsättning på koncernnivå,
2. två gånger den vinst som institutet gjort till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa, eller
3. ett belopp i kronor motsvarande tio miljoner euro. Avgiften får inte vara så stor att institutet därefter inte uppfyller kraven i 3 kap. 2 §.
Paragrafen innehåller bestämmelser om bestämmandet av sanktionsavgiftens storlek. Paragrafen genomför artikel 40.3 i sjätte penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 16.3.
Ändringen i första stycket tredje punkten innebär att det maximala sanktionsbeloppet höjs till tio miljoner euro.
23 a §
Vid en överträdelse av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx
av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism eller lagen ( 2027:000 ) om åtgärder
mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller föreskrifter som har med-
delats med stöd av den lagen eller en överträdelse av förordning (EU) 2015/847, som inte är ringa, får Finansinspektionen ingripa mot en registrerad utgivare av elektroniska pengar genom beslut om sanktionsavgift som bestäms i enlighet med 15 a §.
Avgiften tillfaller staten.
Paragrafen innehåller bestämmelser om ingripanden mot registrerade utgivare av elektroniska pengar Övervägandena finns i avsnitt 5.6.
Ändringarna i första stycket innebär att hänvisningen till penningtvättslagen ändras så att hänvisningar görs till motsvarande bestämmelser i penningtvättsförordningen och den nya penningtvättslagen.
23 b §
Finansinspektionen ska ingripa mot en person som ingår i den registrerade utgivarens styrelse eller är dess verkställande direktör, eller är ersättare för någon av dem, om den registrerade utgivaren har befunnits ansvarig för överträdelse av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av
den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism eller lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller föreskrifter som har
meddelats med stöd av den lagen eller en överträdelse av förordning (EU) 2015/847.
Ett ingripande enligt första stycket får ske endast om överträdelsen är allvarlig, systematisk eller upprepad och personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orsakat överträdelsen.
Ingripande sker genom
1. beslut att personen i fråga under en viss tid, lägst tre och högst tio år, inte får upprätthålla en funktion som avses i första stycket hos en utgivare av elektroniska pengar, eller
2. beslut om sanktionsavgift.
Paragrafen innehåller bestämmelser om ingripanden mot personer som ingår i ledningen hos en registrerad utgivare av elektroniska pengar. Övervägandena finns i avsnitt 5.6.
Ändringarna i första stycket innebär att hänvisningen till penningtvättslagen ändras så att hänvisningar görs till motsvarande bestämmelser i penningtvättsförordningen och den nya penningtvättslagen.
23 e §
Finansinspektionen får ingripa mot en utvald verksamhetsutövare om Myndigheten för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism föreslår eller begär det enligt artikel 6.1 andra stycket, 20.2 i eller 21.9 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om inrättande av en myndighet för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och om ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010, (EU) nr 1095/2010.
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om ingripande. Paragrafen införs till följd av artiklarna 6.1 andra stycket, 20.2 i och 21.9 i Amla-förordningen. Övervägandena finns i avsnitt 18.5.7.
Av paragrafen framgår att Finansinspektionen får ingripa mot en utvald verksamhetsutövare om Amla föreslår eller begär det enligt Amla-förordningen. Enligt 1 a § utövar Finansinspektionen inte tillsyn över en utvald verksamhetsutövare i den utsträckning som Amla utövar tillsyn över verksamhetsutövaren enligt Amla-förordningen. I detta ligger att Finansinspektionen som utgångspunkt inte heller får ingripa vid överträdelser av den reglering som omfattas av Amlas tillsyn.
Amlas möjligheter att ingripa mot en utvald verksamhetsutövare enligt Amla-förordningen är begränsade. I vissa situationer får Amla vända sig till Finansinspektionen och föreslå eller begära att inspektionen ska ingripa mot en utvald verksamhetsutövare. Finansinspektionen får då, trots att den utvalda verksamhetsutövaren står under Amlas tillsyn, besluta om ingripande enligt denna lag.
1. Denna lag träder i kraft …
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för överträdelser av lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism som inträffat före ikraftträdandet.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Övervägandena finns i avsnitt 20.
Punkten ett anger när lagen träder i kraft. Enligt punkten två ska
äldre bestämmelser gälla för överträdelser som inträffat innan ikraftträdandet.
22.24. Förslaget till lag om ändring i lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet
11 kap.
1 §
En upphandlande myndighet eller enhet ska utesluta en leverantör från att delta i en upphandling, om myndigheten eller enheten får kännedom om att leverantören enligt en lagakraftvunnen dom är dömd för brott som innefattar
1. sådan brottslighet som avses i artikel 2 i rådets rambeslut 2008/841/ RIF av den 24 oktober 2008 om kampen mot organiserad brottslighet,
2. bestickning enligt definitionen i artikel 3 i rådets akt av den 26 maj 1997 om utarbetande på grundval av artikel K 3.2 c i fördraget om Europeiska unionen av konventionen om kamp mot korruption som tjänstemän i Europeiska gemenskaperna eller Europeiska unionens medlemsstater är delaktiga i, respektive artikel 2.1 i rådets rambeslut 2003/568/RIF av den 22 juli 2003 om kampen mot korruption inom den privata sektorn,
3. bedrägeri i den mening som avses i artikel 1 i konventionen som utarbetats på grundval av artikel K.3 i fördraget om Europeiska unionen, om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen,
4. penningtvätt och finansiering av terrorism enligt definitionerna i arti-
kel 2.1 och 2.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, eller
5. terroristbrott eller brott med anknytning till terroristverksamhet såsom de definieras i artiklarna 3 och 5–12 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/541 av den 15 mars 2017 om bekämpande av terrorism, om ersättande av rådets rambeslut 2002/475/RIF och om ändring av rådets beslut 2005/671/RIF, i den ursprungliga lydelsen, eller anstiftan, medhjälp och försök att begå brott i den mening som avses i artikel 14 i det direktivet.
Är leverantören en juridisk person, ska leverantören uteslutas om en företrädare för den juridiska personen har dömts för brottet. Om det finns grundad anledning anta att en leverantör ska uteslutas med stöd av första stycket, får myndigheten eller enheten begära att leverantören visar att det inte finns någon grund för uteslutning.
Om det finns särskilda skäl, får en upphandlande myndighet eller enhet avstå från att utesluta en leverantör som dömts för brottslighet enligt första stycket.
Paragrafen anger omständigheter som ska medföra uteslutning av leverantörer. Övervägandena finns i avsnitt 5.6.
Ändringen i första stycket fjärde punkten innebär att hänvisningen till definitionerna av penningtvätt och finansiering av terrorism i fjärde
penningtvättsdirektivet ändras så att hänvisning görs till motsvarande bestämmelser i penningtvättsförordningen.
22.25. Förslaget till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244)
39 kap.
14 §
En beskattningsbar person som omsätter investeringsguld som avses i 1 kap. 18 § mervärdesskattelagen (1994:200) i Sverige eller till ett annat EU-land ska vid en transaktion som uppgår till ett belopp motsvarande 10 000 kronor eller mer dokumentera nödvändiga identifikationsuppgifter för köparen.
Första stycket gäller även för en transaktion som understiger 10 000 kronor men som kan antas ha samband med en annan transaktion och tillsammans med denna uppgår till minst detta belopp. Om summan inte är känd vid tidpunkten för en transaktion, ska nödvändiga identifikationsuppgifter dokumenteras så snart summan av transaktionerna uppgår till minst 10 000 kronor.
Bestämmelserna i artiklarna 15.1, 16.1, 16.2, 16.4, 27 och 28.1 i Europa-
parlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism ska även tillämpas vid transaktioner som avses i första
och andra styckena.
Paragrafen innehåller bestämmelser om omsättning av investeringsguld. Övervägandena finns i avsnitt 5.6.
Ändringarna i tredje stycket innebär att hänvisningen till bestämmelserna om kundkännedom i penningtvättslagen ändras så att hänvisning görs till motsvarande bestämmelser i penningtvättsförordningen.
51 kap.
2 §
Vid bedömningen av om det är oskäligt att ta ut en dokumentationsavgift med fullt belopp ska Skatteverket även beakta om bristen på dokumentation helt eller delvis har lett till ett ingripande på grund av att bestämmelserna i artikel 56 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx
av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism inte har följts.
Av paragrafen framgår att det vid bedömning av om ett beslut ska fattas om hel eller delvis befrielse från dokumentationsavgift som avses i 4 b kap. även ska beaktas om bristen på dokumentation helt eller delvis även lett till ett ingripande på grund av att bestämmelserna i penningtvättslagen inte har följts. Övervägandena finns i avsnitt 5.6.
Ändringen innebär att hänvisningen till bestämmelserna om bevarande av handlingar och uppgifter i penningtvättslagen ändras så att hänvisning görs till motsvarande bestämmelser i penningtvättsförordningen.
22.26. Förslaget till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder
1 kap.
11 §
I denna lag betyder
1. arbetstagarrepresentanter: detsamma som i artikel 2 e i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/14/EG av den 11 mars 2002 om inrättande av en allmän ram för information till och samråd med arbetstagare i Europeiska gemenskapen, i den ursprungliga lydelsen,
2. direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder: Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2034,
3. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,
4. emittent: ett företag som har sitt stadgeenliga säte i ett land inom EES och vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad,
5. etablerad:
a) för en alternativ investeringsfond: där fonden har tillstånd eller är registrerad eller, om fonden varken har tillstånd eller är registrerad, där dess stadgeenliga säte eller huvudkontor finns, eller, om fonden inte har något stadgeenligt säte eller huvudkontor, det land till vilket fonden har starkast anknytning,
b) för en AIF-förvaltare: där dess stadgeenliga säte finns,
c) för ett förvaringsinstitut: där dess stadgeenliga säte eller en filial finns,
6. filial: avdelningskontor med självständig förvaltning, varvid även en AIF-förvaltares etablering av flera driftställen i ett annat land inom EES än hemlandet eller i ett land utanför EES ska anses som en enda filial,
7. finansiell hävstång: en metod genom vilken en AIF- förvaltare ökar exponeringen för en förvaltad alternativ investeringsfond genom lån av kontan-
ter eller värdepapper, eller med användning av derivatinstrument eller på något annat sätt,
8. finansiella instrument: detsamma som i 1 kap. 4 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,
9. fondföretag: detsamma som i 1 kap. 1 § första stycket 9 lagen (2004:46) om värdepappersfonder,
10. holdingbolag: ett företag med aktieinnehav i ett eller flera andra företag, vars affärsidé är att fullfölja en eller flera affärsstrategier genom sina dotterföretag, närstående företag eller ägarintressen för att bidra till deras värde på lång sikt, och som är ett företag som antingen
a) handlar för egen räkning och vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad, eller
b) har etablerats inte huvudsakligen för att generera avkastning åt sina investerare genom avyttring av sina dotterföretag eller närstående företag, vilket framgår av företagets årsredovisning eller andra offentliga handlingar,
11. kapitalbas: detsamma som i artikel 72 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012,
12. kommissionens delegerade förordning: kommissionens delegerade förordning (EU) nr 231/2013 av den 19 december 2012 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU vad gäller undantag, allmänna verksamhetsvillkor, förvaringsinstitut, finansiell hävstång, öppenhet och tillsyn,
13. kvalificerat innehav: ett direkt eller indirekt ägande i en AIF-förvaltare, om innehavet beräknat på det sätt som anges i 1 kap. 1 a § lagen om värdepappersfonder representerar tio procent eller mer av kapitalet eller av samtliga röster eller annars möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av förvaltaren,
14. marknadsföring: direkt eller indirekt erbjudande eller placering, på AIF-förvaltarens initiativ eller för AIF- förvaltarens räkning, av andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond som denne förvaltar och som riktar sig till investerare med hemvist eller stadgeenligt säte inom EES,
15. matarfond till en alternativ investeringsfond: en alternativ investeringsfond som
a) placerar minst 85 procent av sina tillgångar i andelar eller aktier i en annan alternativ investeringsfond (mottagarfond till en alternativ investeringsfond), eller
b) placerar minst 85 procent av sina tillgångar i fler än en mottagarfond till en alternativ investeringsfond förutsatt att dessa fonder har identiska investeringsstrategier, eller
c) på annat sätt har en exponering på minst 85 procent av sina tillgångar mot en sådan mottagarfond till en alternativ investeringsfond,
16. moderföretag och dotterföretag: detsamma som i 1 kap. 4 § årsredovisningslagen (1995:1554),
17. mottagarfond till en alternativ investeringsfond: en alternativ investeringsfond i vilken en annan alternativ investeringsfond investerar eller mot vilken denna fond har en exponering i enlighet med 15,
18. nära förbindelser: detsamma som i 1 kap. 2 § lagen om värdepappersfonder, med den skillnaden att det som anges om fondbolag i stället ska tillämpas på AIF-förvaltare,
19. onoterat företag: ett företag som har sitt stadgeenliga säte i ett land inom EES och vars aktier inte är upptagna till handel på en reglerad marknad,
20. primärmäklare: kreditinstitut, värdepappersbolag, värdepappersföretag eller annan lagreglerad enhet som står under fortlöpande tillsyn, vilka erbjuder professionella investerare tjänster för att främst finansiera eller som motpart utföra transaktioner med finansiella instrument, och som även kan tillhandahålla andra tjänster, såsom clearing, avveckling, depåtjänster, värdepapperslån, skräddarsydda tekniska lösningar och stödtjänster,
21. professionell investerare: en investerare som avses i 9 kap. 4 eller 5 § lagen om värdepappersmarknaden,
22. reglerad marknad: detsamma som i 1 kap. 4 b § lagen om värdepappersmarknaden,
23. sonderande marknadsföring: direkt eller indirekt tillhandahållande av information eller kommunikation om investeringsstrategier eller investeringsidéer från en svensk eller utländsk EES-baserad AIF-förvaltare, eller på förvaltarens vägnar, till potentiella professionella investerare med hemvist eller säte inom EES, i syfte att pröva deras intresse för en EES-baserad alternativ investeringsfond som ännu inte är etablerad eller som är etablerad men ännu inte anmälts för marknadsföring i det land inom EES där de potentiella investerarna har sin hemvist eller sitt säte på det sätt som avses i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder,
24. specialfond: en alternativ investeringsfond som förvaltas enligt denna lag och uppfyller de särskilda villkoren i 12 kap.,
25. specialföretag för värdepapperisering: ett företag vars enda syfte är att genomföra en eller flera värdepapperiseringstransaktioner i den mening som avses i artikel 1.2 i Europeiska centralbankens förordning (EU) 1075/2013 av den 18 oktober 2013 om statistik över tillgångar och skulder hos finansiella bolag som ägnar sig åt värdepapperiseringstransaktioner, och annan lämplig verksamhet för att uppnå detta mål,
26. startkapital: detsamma som i 1 kap. 5 § 18 lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,
27. särskild vinstandel: en andel av en alternativ investeringsfonds vinst som tillfaller AIF-förvaltaren som ersättning för förvaltningen, exklusive eventuell andel av fondens vinst som tillfaller förvaltaren som avkastning på en investering som gjorts i fonden av förvaltaren,
28. utvald verksamhetsutövare: detsamma som i artikel 2.1.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om inrättande av en myndighet för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och om ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010, (EU) nr 1095/2010, och
29. värdepappersfond: detsamma som 1 kap. 1 § första stycket 25 lagen
om värdepappersfonder.
Paragrafen innehåller definitioner. Övervägandena finns i avsnitt 18.5.2.
I paragrafen införs en ny definition av utvald verksamhetsutövare.
8 kap.
14 §
En AIF-förvaltare får genom delegering uppdra åt någon annan att utföra en uppgift eller en funktion (uppdragsavtal), om
1. uppdragsavtalet och AIF-förvaltarens delegeringsstruktur i övrigt kan motiveras på objektiva grunder,
2. uppdragstagaren är kvalificerad för uppgiften eller funktionen och förfogar över tillräckliga resurser för att utföra den,
3. uppdragsavtalet inte hindrar
a) förvaltaren från att handla i investerarnas intresse, eller
b) Finansinspektionens tillsyn över förvaltaren, och
4. AIF-förvaltaren kan övervaka den delegerade uppgiften eller funktionen och ge de anvisningar som behövs för en sund förvaltning samt med omedelbar verkan säga upp uppdragsavtalet, om det är i investerarnas gemensamma intresse. Delegering får inte ske i sådan omfattning att AIF-förvaltaren i praktiken inte längre kan anses fungera som förvaltare av den alternativa investeringsfonden. AIF-förvaltaren ska underrätta Finansinspektionen om uppdragsavtalet innan uppdragstagaren börjar utföra de uppgifter eller funktioner som avtalet avser.
Första–tredje styckena och 18 § gäller inte uppdrag som omfattas av artikel 6 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism.
Paragrafen innehåller bestämmelser om uppdragsavtal. Ändringen i paragrafen görs till följd av artikel 6 a i penningtvättsförordningen. Övervägandena finns i avsnitt 17.3.
Fjärde stycket, som är nytt, innebär att första–tredje styckena och
18 § inte gäller uppdrag som omfattas av artikel 6 a i penningtvättsförordningen. Den artikeln avser uppdrag åt någon annan att utföra en uppgift eller en funktion som regleras i penningtvättsförordningen. För ett sådant uppdrag gäller i stället bestämmelserna i artikel 6 a i penningtvättsförordningen.
13 kap.
1 a §
Bestämmelserna i 1 § gäller inte i den utsträckning som Myndigheten för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism utövar tillsyn över en utvald verksamhetsutövare enligt artikel 5.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om inrättande av en myndighet för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och om ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010, (EU) nr 1095/2010.
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om tillsyn. Paragrafen införs till följd av artiklarna 5.2 och 13 i Amla-förordningen. Övervägandena finns i avsnitt 18.5.2.
Paragrafen innebär att Finansinspektionen inte har tillsyn i den utsträckning Amla utövar tillsyn över en utvald verksamhetsutövare enligt Amla-förordningen. I 1 kap. 11 § finns en definition av utvald verksamhetsutövare. En sådan verksamhetsutövare står under direkt tillsyn av Amla. Omfattningen av Amlas tillsyn framgår av artikel 5.2 i Amla-förordningen. Övrig tillsyn ansvarar Finansinspektionen för i enlighet med denna lag.
I artikel 13 i Amla-förordningen finns bestämmelser om när Amlas tillsyn ska inledas och hur lång tid den varar. Av samma artikel framgår att Amla ska publicera en förteckning över utvalda verksamhetsutövare.
14 kap.
1 a §
Finansinspektionen ska ingripa mot någon som ingår i en AIF-förvaltares ledning eller styrelse eller är förvaltarens verkställande direktör eller motsvarande, eller är ersättare för någon av dem, om förvaltaren har befunnits ansvarig för en överträdelse av Europaparlamentets och rådets förordning
(EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism eller lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller
föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen.
Ett ingripande enligt första stycket får ske endast om AIF-förvaltarens överträdelse är allvarlig, upprepad eller systematisk och personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orsakat överträdelsen.
Ingripande sker genom
1. beslut att personen i fråga under en viss tid, lägst tre och högst tio år, inte får upprätthålla en funktion som avses i första stycket i en AIF-förvaltare, eller
2. beslut om sanktionsavgift.
Paragrafen innehåller bestämmelser om ingripande mot personer i en AIF-förvaltares ledning. Övervägandena finns i avsnitt 5.6.
Ändringarna i första stycket innebär att hänvisningen till penningtvättslagen ändras så att hänvisningar görs till motsvarande bestämmelser i penningtvättsförordningen och den nya penningtvättslagen.
1 b §
Finansinspektionen får ingripa mot en utvald verksamhetsutövare om Myndigheten för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism föreslår eller begär det enligt artikel 6.1 andra stycket, 20.2 i eller 21.9 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om inrättande av en myndighet för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och om ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010, (EU) nr 1095/2010.
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om ingripande. Paragrafen införs till följd av artiklarna 6.1 andra stycket, 20.2 i och 21.9 i Amla-förordningen. Övervägandena finns i avsnitt 18.5.7.
Av paragrafen framgår att Finansinspektionen får ingripa mot en utvald verksamhetsutövare om Amla föreslår eller begär det enligt Amla-förordningen. Enligt 13 kap. 1 a § utövar Finansinspektionen inte tillsyn över en utvald verksamhetsutövare i den utsträckning som Amla utövar tillsyn över verksamhetsutövaren enligt Amla-förordningen. I detta ligger att Finansinspektionen som utgångspunkt inte heller får ingripa vid överträdelser av den reglering som omfattas av Amlas tillsyn.
Amlas möjligheter att ingripa mot en utvald verksamhetsutövare enligt Amla-förordningen är begränsade. I vissa situationer får Amla vända sig till Finansinspektionen och föreslå eller begära att inspektionen ska ingripa mot en utvald verksamhetsutövare. Finansinspektionen får då, trots att den utvalda verksamhetsutövaren står under Amlas tillsyn, besluta om ingripande enligt denna lag.
9 a §
Finansinspektionen ska ingripa mot någon som ingår i ledningen eller styrelsen eller är verkställande direktör eller motsvarande i en AIF-förvaltare som är registrerad enligt 2 kap., eller är ersättare för någon av dem, om förvaltaren har befunnits ansvarig för en överträdelse av Europaparlamentets
och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism eller lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen.
Ett ingripande enligt första stycket får ske endast om AIF-förvaltarens överträdelse är allvarlig, upprepad eller systematisk och personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orsakat överträdelsen.
Ingripande sker genom
1. beslut att personen i fråga under en viss tid, lägst tre och högst tio år, inte får upprätthålla en funktion som avses i första stycket i en AIF-förvaltare, eller
2. beslut om sanktionsavgift.
Paragrafen innehåller bestämmelser om ingripande mot personer i en registrerad AIF-förvaltares ledning. Övervägandena finns i avsnitt 5.6.
Ändringarna i första stycket innebär att hänvisningen till penningtvättslagen ändras så att hänvisningar görs till motsvarande bestämmelser i penningtvättsförordningen och den nya penningtvättslagen.
12 §
Sanktionsavgiften ska fastställas till högst det högsta av
1. ett belopp motsvarande fem miljoner euro,
2. tio procent av AIF-förvaltarens omsättning närmast föregående räkenskapsår eller,
3. två gånger den vinst som förvaltaren gjort till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa.
Sanktionsavgiften får inte bestämmas till ett lägre belopp än 5 000 kronor. Om överträdelsen har skett under förvaltarens första verksamhetsår eller om uppgifter om omsättningen annars saknas eller är bristfälliga, får omsättningen uppskattas.
Paragrafen innehåller bestämmelser om bestämmandet av sanktionsavgiftens storlek. Övervägandena finns i avsnitt 5.6.
Ändringen i första stycket andra punkten innebär att överträdelser av penningtvättsregelverket inte längre behandlas i paragrafen utan i egen paragraf, 12 a §.
12 a §
När det är fråga om en överträdelse av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism eller lagen ( 2027:000 ) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen gäller i stället för 12 § att sanktionsavgiften ska uppgå till lägst 5 000 kronor och som högst fastställas till det högsta av
1. ett belopp motsvarande tio miljoner euro,
2. tio procent av AIF-förvaltarens omsättning närmast föregående räkenskapsår eller, i förekommande fall, motsvarande omsättning på koncernnivå, eller
3. två gånger den vinst som förvaltaren gjort till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa.
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om bestämmandet av sanktionsavgiftens storlek. Bestämmelsen genomför artikel 40.3 i sjätte penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 16.3.
Bestämmelsen innebär att det maximala sanktionsbeloppet för överträdelser av penningtvättsregleringen höjs till tio miljoner euro och att omsättningen i förekommande fall ska avse omsättningen på koncernnivå.
1. Denna lag träder i kraft …
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för överträdelser av lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism som inträffat före ikraftträdandet.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Övervägandena finns i avsnitt 20.
Punkten ett anger när lagen träder i kraft. Enligt punkten två ska
äldre bestämmelser gälla för överträdelser som inträffat innan ikraftträdandet.
22.27. Förslaget till lag om ändring i lagen (2014:275) om viss verksamhet med konsumentkrediter
3 §
Bestämmelser om skyldighet för företag som driver verksamhet med konsumentkrediter att medverka till att förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx
av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism och lagen ( 2027:000 ) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.
Paragrafen är en upplysningsbestämmelse. Övervägandena finns i avsnitt 5.6.
Ändringarna i första stycket innebär att hänvisningen till penningtvättslagen ändras så att hänvisningar görs till motsvarande bestämmelser i penningtvättsförordningen och den nya penningtvättslagen.
3 a §
Med utvald verksamhetsutövare avses detsamma som i artikel 2.1.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om inrättande av en myndighet för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och om ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010, (EU) nr 1095/2010.
I paragrafen, som är ny, införs en definition av utvald verksamhetsutövare. Övervägandena finns i avsnitt 18.5.2.
7 §
Vid bedömningen enligt 6 § 3 av om en innehavare är lämplig ska innehavarens anseende beaktas. Det ska också beaktas om det finns skäl att anta att
1. innehavaren kommer att motverka att företagets verksamhet drivs på ett sätt som är förenligt med kraven i denna lag och andra författningar som reglerar företagets verksamhet, eller
2. innehavet har samband med eller kan öka risken för
a) penningtvätt som avses i artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets för-
ordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, eller
b) finansiering av terrorism enligt 6 § terroristbrottslagen (2022:666) eller försök till sådant brott, avseende terroristbrott enligt 4 § samma lag.
Om företaget har eller kan förväntas komma att få nära förbindelser med någon annan, får tillstånd ges bara om förbindelserna inte hindrar en effektiv tillsyn av företaget.
Paragrafen innehåller bestämmelser om lämplighetsprövning. Övervägandena finns i avsnitt 5.6.
Ändringen i första stycket andra punkten innebär att hänvisningen till definitionen av penningtvätt i penningtvättslagen ändras så att hänvisning görs till motsvarande bestämmelser i penningtvättsförordningen.
14 §
Ett företag som driver verksamhet enligt denna lag får uppdra åt någon annan att utföra ett visst arbete eller vissa operativa funktioner som ingår i denna verksamhet. Företaget ska anmäla sådana uppdragsavtal till Finansinspektionen.
Uppdrag åt någon annan att utföra sådana funktioner som är av väsentlig betydelse för verksamheten får ges bara om företaget ansvarar för att
1. verksamheten drivs av uppdragstagaren under kontrollerade och säkerhetsmässigt betryggande former, och
2. uppdraget inte väsentligt försämrar kvaliteten på verksamhetens internkontroll och Finansinspektionens möjligheter att övervaka att företaget följer de regler som gäller för den.
Första och andra styckena gäller inte uppdrag som omfattas av artikel 6 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism.
Paragrafen innehåller bestämmelser om uppdragsavtal. Ändringen i paragrafen görs till följd av artikel 6 a i penningtvättsförordningen. Övervägandena finns i avsnitt 17.3.
Tredje stycket, som är nytt, innebär att första och andra styckena inte
gäller för uppdrag som omfattas av artikel 6 a i penningtvättsförordningen. Den artikeln avser uppdrag åt någon annan att utföra en uppgift eller en funktion som regleras i penningtvättsförordningen. För ett sådant uppdrag gäller i stället bestämmelserna i artikel 6 a i penningtvättsförordningen.
16 §
Finansinspektionen har tillsyn över företag som driver verksamhet enligt denna lag. Tillsynen omfattar att företagets verksamhet drivs enligt
1. denna lag,
2. andra författningar som reglerar verksamheten,
3. företagets bolagsordning eller stadgar, och
4. företagets interna instruktioner som har sin grund i författningar som reglerar verksamheten.
Första stycket gäller dock inte i den utsträckning som Myndigheten för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism utövar tillsyn över en utvald verksamhetsutövare enligt artikel 5.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om inrättande av en myndighet för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och om ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010, (EU) nr 1095/2010.
Paragrafen innehåller bestämmelser om tillsyn. Ändringen görs till följd av artiklarna 5.2 och 13 i Amla-förordningen. Övervägandena finns i avsnitt 18.5.2.
Andra stycket, som är nytt, innebär att Finansinspektionen inte har
tillsyn i den utsträckning Amla utövar tillsyn över en utvald verksamhetsutövare enligt Amla-förordningen. I 3 a § finns en definition av utvald verksamhetsutövare. En sådan verksamhetsutövare står under direkt tillsyn av Amla. Omfattningen av Amlas tillsyn framgår av artikel 5.2 i Amla-förordningen. Övrig tillsyn ansvarar Finansinspektionen för i enlighet med denna lag.
I artikel 13 i Amla-förordningen finns bestämmelser om när Amlas tillsyn ska inledas och hur lång tid den varar. Av samma artikel framgår att Amla ska publicera en förteckning över utvalda verksamhetsutövare.
20 a §
Finansinspektionen ska ingripa mot någon som ingår i företagets styrelse eller är dess verkställande direktör, eller ersättare för någon av dem, om företaget har befunnits ansvarigt för överträdelse av Europaparlamentets och
rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism eller lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller föreskrifter som meddelats med stöd av den lagen.
Ett ingripande enligt första stycket får ske endast om överträdelsen är allvarlig, upprepad eller systematisk och personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orsakat överträdelsen.
Ingripande sker genom
1. beslut att personen i fråga under en viss tid, lägst tre och högst tio år, inte får upprätthålla en funktion som avses i första stycket hos ett företag, eller
2. beslut om sanktionsavgift.
Paragrafen innehåller bestämmelser om ingripande mot personer i ett företags ledning. Övervägandena finns i avsnitt 5.6.
Ändringarna i första stycket innebär att hänvisningen till penningtvättslagen ändras så att hänvisningar görs till motsvarande bestämmelser i penningtvättsförordningen och den nya penningtvättslagen.
20 b §
Finansinspektionen får ingripa mot en utvald verksamhetsutövare om Myndigheten för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism föreslår eller begär det enligt artikel 6.1 andra stycket, 20.2 i eller 21.9 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om inrättande av en myndighet för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och om ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010, (EU) nr 1095/2010.
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om ingripande. Paragrafen införs till följd av artiklarna 6.1 andra stycket, 20.2 i och 21.9 i Amla-förordningen. Övervägandena finns i avsnitt 18.5.7.
Av paragrafen framgår att Finansinspektionen får ingripa mot en utvald verksamhetsutövare om Amla föreslår eller begär det enligt Amla-förordningen. Enligt 16 § andra stycket utövar Finansinspektionen inte tillsyn över en utvald verksamhetsutövare i den utsträckning som Amla utövar tillsyn över verksamhetsutövaren enligt Amla-förordningen. I detta ligger att Finansinspektionen som utgångspunkt inte heller får ingripa vid överträdelser av den reglering som omfattas av Amlas tillsyn.
Amlas möjligheter att ingripa mot en utvald verksamhetsutövare enligt Amla-förordningen är begränsade. I vissa situationer får Amla vända sig till Finansinspektionen och föreslå eller begära att inspektionen ska ingripa mot en utvald verksamhetsutövare. Finansinspektionen får då, trots att den utvalda verksamhetsutövaren står under Amlas tillsyn, besluta om ingripande enligt denna lag.
26 a §
När det är fråga om en överträdelse av Europaparlamentets och rådets förord-
ning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism eller lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller
föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen gäller i stället för 26 § att sanktionsavgiften ska uppgå till lägst 5 000 kronor och som högst fastställas till det högsta av
1. tio procent av företagets omsättning närmast föregående räkenskapsår eller, i förekommande fall, motsvarande omsättning på koncernnivå,
2. två gånger den vinst som företaget gjort till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa, eller
3. ett belopp i kronor motsvarande tio miljoner euro.
Paragrafen innehåller bestämmelser om bestämmandet av sanktionsavgiftens storlek. Bestämmelsen genomför artikel 40.3 i sjätte penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitten 5.6 och 16.3.
Ändringarna i första stycket innebär att hänvisningen till penningtvättslagen ändras så att hänvisningar görs till motsvarande bestämmelser i penningtvättsförordningen och den nya penningtvättslagen.
Ändringen i första stycket tredje punkten tre innebär att det maximala sanktionsbeloppet höjs till tio miljoner euro.
1. Denna lag träder i kraft den …
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för överträdelser av lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism som inträffat före ikraftträdandet.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Övervägandena finns i avsnitt 20.
Punkten ett anger när lagen träder i kraft. Enligt punkten två ska
äldre bestämmelser gälla för överträdelser som inträffat innan ikraftträdandet.
22.28. Förslaget till lag om ändring i lagen (2014:307) om straff för penningtvättsbrott
1 §
I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åt-
gärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism och lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism finns bestämmelser om åtgärder som den som
bedriver finansiell verksamhet och annan näringsverksamhet är skyldig att vidta för att förhindra att verksamheten utnyttjas för penningtvätt eller finansiering av terrorism.
I paragrafen anges lagens tillämpningsområde. Övervägandena finns i avsnitt 5.6.
I andra stycket ändras hänvisningen till penningtvättslagen till att avse penningtvättsförordningen och den nya penningtvättslagen.
22.29. Förslaget till lag om ändring i lagen (2015:62) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet
4 kap.
4 §
Om det rapporteringsskyldiga finansiella institutets elektroniskt sökbara databaser typiskt sett inte är tillräckliga för att bedöma om sådana omständigheter som anges i 1 § första stycket 1 och 3–7 föreligger, ska sådana uppgifter också eftersökas i gällande huvudkundregister, när det gäller granskning av konton vars saldo eller värde uppgick till mer än 1 000 000 US-dollar den 30 juni 2014 eller vid utgången av 2015 eller ett senare kalenderår.
Om sådan information inte finns i det gällande huvudkundregistret, ska uppgifterna också eftersökas bland följande handlingar med koppling till kontot som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har inhämtat under de senaste fem åren och som inte är elektroniskt sökbara:
1. den senast inhämtade styrkande dokumentation som avses i 8 kap. 6 § med avseende på kontot,
2. det senaste avtalet eller den senaste av annan dokumentation avseende öppnande av kontot,
3. den senaste dokumentationen som inhämtats med stöd av Europa-
parlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism eller för att uppfylla annan lagstiftning,
4. gällande fullmakter eller handlingar avseende underteckningsrätt, och
5. gällande stående instruktioner att överföra medel. Granskningen enligt första och andra styckena behöver bara göras en gång för varje konto.
Paragrafen innehåller bestämmelser om eftersökande av uppgifter vid granskning av vissa konton. Övervägandena finns i avsnitt 5.6.
I andra stycket tredje punkten ändras hänvisningen till penningtvättslagen till att avse penningtvättsförordningen.
Gemensam kommentar avseende 6 kap. 2–4 §§
Paragraferna innehåller bestämmelser om förfarande för identifiering av rapporteringspliktiga konton. Övervägandena finns i avsnitt 5.6.
I paragraferna ändras hänvisningen till penningtvättslagen till att avse penningtvättsförordningen.
7 kap.
3 §
För att fastställa vilka personer som är personer med bestämmande inflytande i en enhet, får det rapporteringsskyldiga finansiella institutet förlita sig på den information som inhämtats på grund av bestämmelser i Europa-
parlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism.
För att fastställa om en person med bestämmande inflytande är medborgare eller har hemvist i USA, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet innan ett konto öppnas inhämta ett intygande från kontohavaren eller från personerna med bestämmande inflytande.
Om det av intygandet framgår att en eller flera personer med bestämmande inflytande är medborgare eller har hemvist i USA, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inhämta ett intygande från kontohavaren eller personerna med bestämmande inflytande som innehåller dennes eller deras skatteregistreringsnummer, om dessa inte anges redan i det intygande som inhämtats enligt andra stycket.
Paragrafen innehåller bestämmelser om förfarande för identifiering av rapporteringspliktiga konton. Övervägandena finns i avsnitt 5.6.
I första stycket ändras hänvisningen till penningtvättslagen till att avse penningtvättsförordningen.
22.30. Förslaget till lag om ändring i lagen (2015:911) om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton
4 kap.
6 §
Om det rapporteringsskyldiga finansiella institutets elektroniskt sökbara databaser typiskt sett inte är tillräckliga för att bedöma om sådana omständigheter som anges i 2 § första stycket 1–6 föreligger, ska sådana uppgifter också eftersökas i gällande huvudkundregister, när det gäller granskning av högvärdekonton som innehas av fysiska personer.
Om sådan information inte finns i det gällande huvudkundregistret, ska uppgifterna också eftersökas bland följande handlingar med koppling till kontot som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har inhämtat under de senaste fem åren och som inte är elektroniskt sökbara:
1. den senast inhämtade styrkande dokumentation som avses i 8 kap. 7 § med avseende på kontot,
2. det senaste avtalet eller den senaste av annan dokumentation avseende öppnande av kontot,
3. den senaste dokumentation som inhämtats med stöd av Europaparla-
mentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism eller för att uppfylla annan lagstiftning,
4. gällande fullmakter eller handlingar avseende underteckningsrätt, och 5 gällande stående instruktioner att överföra medel avseende andra konton än inlåningskonton.
Paragrafen innehåller bestämmelser om eftersökande av uppgifter vid granskning av vissa konton. Övervägandena finns i avsnitt 5.6.
I andra stycket tredje punkten ändras hänvisningen till penningtvättslagen till att avse penningtvättsförordningen.
5 kap.
5 §
Ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut får tillämpa bestämmelserna i 4 kap. vid granskning av ett nytt konto som innehas av en fysisk person i stället för bestämmelserna i detta kapitel, om
1. kontohavaren hos det rapporteringsskyldiga finansiella institutet eller hos en till detta närstående enhet i Sverige även har ett eller flera befintliga konton,
2. det nya och de befintliga kontonas saldon eller värden räknas samman vid beräkning av saldo eller värde enligt 4–8 kap.,
3. det rapporteringsskyldiga finansiella institutet uppfyller kraven enligt
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism avseende kontohavaren genom de åtgärder som vid-
tagits avseende kontohavaren med anledning av det eller de befintliga konton som avses i 1, och
4. öppnandet av det nya kontot inte medför att kontohavaren måste tillhandahålla nya, ytterligare eller ändrade kunduppgifter av andra skäl än att det rapporteringsskyldiga finansiella institutet ska uppfylla kraven enligt denna lag.
Om ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut i enlighet med första stycket tillämpar bestämmelserna i 4 kap. vid granskningen av ett nytt konto och ett av de konton som avses i första stycket är ett rapporteringspliktigt konto, ska samtliga sådana konton som avses i första stycket anses vara rapporteringspliktiga, om något annat inte anges i 2 kap. 20 §.
Intyganden och annan dokumentation som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inhämtar eller har tillgång till enligt 4 kap. med avseende på ett sådant konto som avses i första stycket, får användas vid granskningen av samtliga sådana konton som avses i första stycket.
Paragrafen innehåller bestämmelser om nya konton som innehas av fysiska personer som får granskas som om de är befintliga konton. Övervägandena finns i avsnitt 5.6.
I första stycket tredje punkten ändras hänvisningen till penningtvättslagen till att avse penningtvättsförordningen.
Gemensam kommentar avseende 6 kap. 2 och 4 §§
Paragraferna innehåller bestämmelser om förfarande för identifiering av rapporteringspliktiga konton. Övervägandena finns i avsnitt 5.6.
I paragraferna ändras hänvisningen till penningtvättslagen till att avse penningtvättsförordningen.
7 kap.
4 §
För att fastställa vilka personer som är personer med bestämmande inflytande över en enhet, får det rapporteringsskyldiga finansiella institutet förlita sig på den information som inhämtats på grund av bestämmelser i Europa-
parlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism.
För att fastställa om en person med bestämmande inflytande har hemvist i en annan stat eller jurisdiktion, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet innan ett konto öppnas inhämta ett intygande från kontohavaren eller från personerna med bestämmande inflytande.
Om det av intygandet framgår att en eller flera personer med bestämmande inflytande har hemvist i en annan stat eller jurisdiktion, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet innan kontot öppnas även inhämta ett intygande från kontohavaren eller personerna med bestämmande inflytande som innehåller dennes eller deras skatteregistreringsnummer, om dessa inte anges redan i det intygande som inhämtats enligt andra stycket.
Paragrafen innehåller bestämmelser om förfarande för identifiering av rapporteringspliktiga konton. Övervägandena finns i avsnitt 5.6.
I första stycket ändras hänvisningen till penningtvättslagen till att avse penningtvättsförordningen.
6 §
Ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut får tillämpa bestämmelserna i 6 kap. vid granskning av ett nytt konto som innehas av en enhet i stället för bestämmelserna i detta kapitel, om
1. kontohavaren hos det rapporteringsskyldiga finansiella institutet eller hos en till detta närstående enhet i Sverige även har ett eller flera befintliga konton,
2. det nya och de befintliga kontonas saldon eller värden räknas samman vid beräkning av saldo eller värde enligt 4–8 kap.,
3. det rapporteringsskyldiga finansiella institutet uppfyller kraven enligt
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism avseende kontohavaren genom de åtgärder som vid-
tagits avseende kontohavaren med anledning av det eller de befintliga konton som avses i 1, och
4. öppnandet av det nya kontot inte medför att kontohavaren måste tillhandahålla nya, ytterligare eller ändrade kunduppgifter av andra skäl än att det rapporteringsskyldiga finansiella institutet ska uppfylla kraven enligt denna lag.
Om ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut i enlighet med första stycket tillämpar bestämmelserna i 6 kap. vid granskningen av ett nytt konto och ett av de konton som avses i första stycket är ett rapporteringspliktigt konto, ska samtliga sådana konton som avses i första stycket anses vara rapporteringspliktiga, om något annat inte anges i 2 kap. 20 §.
Intyganden och annan dokumentation som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inhämtar eller har tillgång till enligt 6 kap. 2–5 §§ med avseende på ett sådant konto som avses i första stycket, får användas vid granskningen av samtliga sådana konton som avses i första stycket.
Paragrafen innehåller bestämmelser om nya konton som innehas av enheter som får granskas som om de är befintliga konton. Övervägandena finns i avsnitt 5.6.
I första stycket tredje punkten ändras hänvisningen till penningtvättslagen till att avse penningtvättsförordningen.
8 kap.
7 §
Vid tillämpning av 4–7 kap., ska som styrkande dokumentation räknas
1. ett intyg om bosättning utfärdat av ett behörigt myndighetsorgan i den stat eller jurisdiktion där betalningsmottagaren uppger sig vara bosatt,
2. när det gäller en fysisk person, en giltig identifikationshandling utfärdad av ett behörigt myndighetsorgan som innehåller uppgift om personens namn och typiskt sett används för identifiering,
3. när det gäller en enhet, officiell dokumentation utfärdad av ett behörigt myndighetsorgan som innehåller uppgift om den juridiska personens namn samt adressen till dess huvudkontor i den stat eller jurisdiktion där den uppger sig vara hemmahörande eller i den stat eller jurisdiktion enligt vars lagstiftning den har upprättats,
4. årsredovisningshandlingar, kreditupplysning, konkursansökan eller rapport från Finansinspektionen.
När det är fråga om befintliga konton som innehas av enheter, ska som styrkande dokumentation även räknas klassificeringar i det rapporteringsskyldiga finansiella institutets arkiv med avseende på kontohavaren. Klassificeringarna ska ha fastställts på grundval av ett standardiserat system för branschkoder i överensstämmelse med det rapporteringsskyldiga finansiella institutets normala förfaranden för att granska den information som inhämtats för att upprätthålla kontakterna med kontohavaren eller på grund av bestämmelser i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx
av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism eller i annan författning. Detta gäller
dock endast om det standardiserade systemet för branschkoder genomfördes av det rapporteringsskyldiga finansiella institutet före den 1 januari 2016.
Paragrafen innehåller bestämmelser om styrkande dokumentation. Övervägandena finns i avsnitt 5.6.
I andra stycket ändras hänvisningen till penningtvättslagen till att avse penningtvättsförordningen.
22.31. Förslaget till lag om ändring i utlänningsdatalagen (2016:27)
20 §
Polismyndigheten har rätt att ta del av personuppgifter som Migrationsverket behandlar enligt 11 eller 15 § vid direktåtkomst enligt 19 §. Säkerhetspolisen och utlandsmyndigheterna har motsvarande rätt att vid direktåtkomst ta del av uppgifter som Migrationsverket behandlar enligt 11 §.
Migrationsverket ska på begäran av Polismyndigheten, Säkerhetspolisen eller en utlandsmyndighet lämna ut personuppgifter som verket behandlar enligt 11 § 1 eller 2. Migrationsverket ska också på begäran av Polismyndigheten lämna ut personuppgifter som verket behandlar enligt 15 § andra stycket 1, 2, 5 eller 6.
Om det finns skäl för det ska Migrationsverket på eget initiativ lämna uppgifter som avses i andra stycket andra meningen till Polismyndigheten.
En begäran av den finansunderrättelseenhet som avses i 4 kap. 3 § lagen ( 2027:000 ) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism att ta del av uppgifter enligt andra stycket ska hanteras med särskild skyndsamhet, om uppgifterna behövs för att finansunderrättelseenheten ska kunna utföra sin uppgift att förebygga, förhindra eller upptäcka penningtvätt eller finansiering av terrorism.
Paragrafen innehåller bestämmelser om viss uppgiftsskyldighet för Migrationsverket. Ändringen genomför artikel 18.1 b xvii i sjätte penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 10.2.21.
Fjärde stycket, som är nytt, innehåller ett skyndsamhetskrav. En
begäran av finansunderrättelseenheten att ta del av uppgifter enligt andra stycket ska behandlas med särskild skyndsamhet, om uppgifterna behövs för att finansunderrättelseenheten ska kunna utföra sin uppgift att förebygga, förhindra eller upptäcka penningtvätt eller finansiering av terrorism. Det innebär att en sådan begäran har förturskaraktär och ska prioriteras i förhållande till andra ärenden hos Migrationsverket.
22.32. Förslaget till lag om ändring i lagen (2016:1024) om verksamhet med bostadskrediter
1 kap.
4 §
Bestämmelser om skyldighet för företag som driver verksamhet med kreditgivning, kreditförmedling och rådgivning i fråga om bostadskrediter att medverka till att förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism finns i
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism och lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.
Paragrafen är en upplysningsbestämmelse. Övervägandena finns i avsnitt 5.6.
Ändringarna i första stycket innebär att hänvisningen till penningtvättslagen ändras så att hänvisningar görs till motsvarande bestämmelser i penningtvättsförordningen och den nya penningtvättslagen.
7 §
I denna lag avses med
1. behörig myndighet: en utländsk myndighet eller ett annat utländskt organ som har utsetts av ett annat land enligt bolånedirektivet,
2. bolånedirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/17/EU av den 4 februari 2014 om konsumentkreditavtal som avser bostadsfastighet och om ändring av direktiven 2008/48/EG och 2013/36/EU och förordning (EU) nr 1093/2010, i den ursprungliga lydelsen,
3. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,
4. filial: ett avdelningskontor med självständig förvaltning, varvid även en utländsk kreditgivares eller kreditförmedlares etablering av flera driftställen ska anses som en enda filial,
5. hemland: det land där en kreditförmedlare är upptagen i ett register över kreditförmedlare enligt bolånedirektivet,
6. kreditgivare: den som lämnar bostadskredit,
7. kvalificerat innehav: ett direkt eller indirekt ägande i ett företag, om innehavet, beräknat på det sätt som anges i 1 kap. 5 a § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, representerar tio procent eller mer av kapitalet eller av samtliga röster eller annars möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av företaget,
8. rådgivning: personliga rekommendationer till en konsument om bostadskreditavtal,
9. utländsk kreditförmedlare från ett land inom EES: en fysisk eller juridisk person som är upptagen i ett register över kreditförmedlare i ett annat land inom EES enligt bolånedirektivet,
10. utvald verksamhetsutövare: detsamma som i artikel 2.1.1 i Europa-
parlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om inrättande av en myndighet för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och om ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010, (EU) nr 1095/2010.
Paragrafen innehåller definitioner. Övervägandena finns i avsnitt 18.5.2.
I paragrafen införs en ny definition av utvald verksamhetsutövare.
2 kap.
3 §
Vid bedömningen enligt 2 § första stycket 3 av om en innehavare är lämplig ska innehavarens anseende beaktas. Det ska också beaktas om det finns skäl att anta att
1. innehavaren kommer att motverka att företagets verksamhet drivs på ett sätt som är förenligt med kraven i denna lag och andra författningar som reglerar företagets verksamhet, eller
2. innehavet har samband med eller kan öka risken för
a) penningtvätt som avses i artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets för-
ordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, eller
b) finansiering av terrorism enligt 6 § terroristbrottslagen (2022:666) eller försök till sådant brott, avseende terroristbrott enligt 4 § samma lag.
Paragrafen innehåller bestämmelser om lämplighetsprövning. Övervägandena finns i avsnitt 5.6.
Ändringen i första stycket andra punkten innebär att hänvisningen till definitionen av penningtvätt i penningtvättslagen ändras så att hänvisning görs till motsvarande bestämmelser i penningtvättsförordningen.
4 kap.
13 §
Kreditgivare och kreditförmedlare som driver verksamhet enligt denna lag får uppdra åt någon annan att utföra ett visst arbete eller vissa operativa funktioner som ingår i verksamheten. En kreditförmedlare får dock ge ett sådant uppdrag endast till en annan kreditförmedlare som har rätt att för-
medla bostadskrediter. Uppdragsgivaren ska anmäla detta till Finansinspektionen.
Uppdrag åt någon annan att utföra sådant som är av väsentlig betydelse för verksamheten får ges bara om uppdragsgivaren ansvarar för att
1. verksamheten drivs av uppdragstagaren under kontrollerade och säkerhetsmässigt betryggande former, och
2. uppdraget inte väsentligt försämrar kvaliteten på verksamhetens internkontroll och Finansinspektionens möjligheter att övervaka att uppdragsgivaren följer de regler som gäller för den.
Första och andra styckena gäller inte uppdrag som omfattas av artikel 6 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism.
Paragrafen innehåller bestämmelser om uppdragsavtal. Ändringen i paragrafen görs till följd av artikel 6 a i penningtvättsförordningen. Övervägandena finns i avsnitt 17.3.
Tredje stycket, som är nytt, innebär att första och andra styckena
inte gäller uppdrag som omfattas av artikel 6 a i penningtvättsförordningen. Den artikeln avser uppdrag åt någon annan att utföra en uppgift eller en funktion som regleras i penningtvättsförordningen. För ett sådant uppdrag gäller i stället bestämmelserna i artikel 6 a i penningtvättsförordningen.
5 kap.
2 §
Finansinspektionen har tillsyn över kreditgivare och kreditförmedlare. Tillsynen omfattar att verksamheten drivs enligt
1. denna lag,
2. andra författningar som reglerar verksamheten,
3. företagets bolagsordning eller stadgar, och
4. interna instruktioner som har sin grund i författningar som reglerar företagets verksamhet.
För utländska kreditgivare och kreditförmedlare omfattar tillsynen dock inte företagets bolagsordning eller stadgar.
Första stycket gäller inte i den utsträckning som Myndigheten för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism utövar tillsyn över en utvald verksamhetsutövare enligt artikel 5.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om inrättande av en myndighet för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och om ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010, (EU) nr 1095/2010.
Paragrafen innehåller bestämmelser om tillsyn. Ändringarna görs till följd av artiklarna 5.2 och 13 i Amla-förordningen. Övervägandena finns i avsnitt 18.5.2.
Tredje stycket, som är nytt, innebär att Finansinspektionen inte har
tillsyn i den utsträckning Amla utövar tillsyn över en utvald verksamhetsutövare enligt Amla-förordningen. I 1 kap. 7 § finns en definition av utvald verksamhetsutövare. En sådan verksamhetsutövare står under direkt tillsyn av Amla. Omfattningen av Amlas tillsyn framgår av artikel 5.2 i Amla-förordningen. Övrig tillsyn ansvarar Finansinspektionen för i enlighet med denna lag.
I artikel 13 i Amla-förordningen finns bestämmelser om när Amlas tillsyn ska inledas och hur lång tid den varar. Av samma artikel framgår att Amla ska publicera en förteckning över utvalda verksamhetsutövare.
6 kap.
3 a §
Finansinspektionen får ingripa mot en utvald verksamhetsutövare om Myndigheten för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism föreslår eller begär det enligt artikel 6.1 andra stycket, 20.2 i eller 21.9 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om inrättande av en myndighet för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och om ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010, (EU) nr 1095/2010.
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om ingripande. Paragrafen införs till följd av artiklarna 6.1 andra stycket, 20.2 i och 21.9 i Amla-förordningen. Övervägandena finns i avsnitt 18.5.7.
Av paragrafen framgår att Finansinspektionen får ingripa mot en utvald verksamhetsutövare om Amla föreslår eller begär det enligt Amla-förordningen. Enligt 5 kap. 2 § tredje stycket utövar Finansinspektionen inte tillsyn över en utvald verksamhetsutövare i den utsträckning som Amla utövar tillsyn över verksamhetsutövaren enligt Amla-förordningen. I detta ligger att Finansinspektionen som utgångspunkt inte heller får ingripa vid överträdelser av den reglering som omfattas av Amlas tillsyn.
Amlas möjligheter att ingripa mot en utvald verksamhetsutövare enligt Amla-förordningen är begränsade. I vissa situationer får Amla
vända sig till Finansinspektionen och föreslå eller begära att inspektionen ska ingripa mot en utvald verksamhetsutövare. Finansinspektionen får då, trots att den utvalda verksamhetsutövaren står under Amlas tillsyn, besluta om ingripande enligt denna lag.
7 a §
Vid överträdelser av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism eller lagen ( 2027:000 ) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen kan sanktionsavgiften, i stället för vad som anges i 7 § första stycket, bestämmas till högst ett belopp i kronor motsvarande tio miljoner euro.
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om bestämmandet av sanktionsavgiftens storlek. Paragrafen genomför artikel 40.3 i sjätte penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 16.3.
Bestämmelsen innebär att det maximala sanktionsbeloppet för överträdelser av penningtvättsregleringen höjs till tio miljoner euro.
14 §
Finansinspektionen får förelägga en utländsk kreditförmedlare från ett land inom EES som förmedlar bostadskrediter från en filial i Sverige att göra rättelse, om kreditförmedlaren överträder
– 4 kap. 1, 2, 7, 8, 9 eller 10 §, föreskrifter som meddelats med stöd av 7 kap. 1 § 5 eller 6,
– 5 a §, 6 §, 12 a § första stycket, 13 a §, 50 § eller 54 §konsumentkreditlagen (2010:1846),
– Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om
åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, eller
– lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terro-
rism eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.
Om kreditförmedlaren inte följer föreläggandet, ska Finansinspektionen underrätta den behöriga myndigheten i kreditförmedlarens hemland.
Om rättelse inte sker, får Finansinspektionen förbjuda kreditförmedlaren att fortsätta förmedla bostadskrediter i Sverige. Innan förbud meddelas ska inspektionen underrätta den behöriga myndigheten i kreditförmedlarens hemland. Europeiska kommissionen ska omedelbart informeras när ett förbud meddelas.
Paragrafen innehåller bestämmelser om ingripanden mot utländska kreditförmedlare från ett land inom EES. Övervägandena finns i avsnitt 5.6.
Ändringarna i första stycket fjärde strecksatsen innebär att hänvisningen till penningtvättslagen ändras så att hänvisningar görs till motsvarande bestämmelser i penningtvättsförordningen och den nya penningtvättslagen.
1. Denna lag träder i kraft …
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för överträdelser av lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism som inträffat före ikraftträdandet.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Övervägandena finns i avsnitt 20.
Punkten ett anger när lagen träder i kraft. Enligt punkten två ska
äldre bestämmelser gälla för överträdelser som inträffat innan ikraftträdandet.
22.33. Förslaget till lag om ändring i lagen (2016:1145) om offentlig upphandling
13 kap.
1 §
En upphandlande myndighet ska utesluta en leverantör från att delta i en upphandling, om myndigheten genom kontroll enligt 15 kap. eller på annat sätt får kännedom om att leverantören enligt en dom som fått laga kraft är dömd för brott som innefattar
1. sådan brottslighet som avses i artikel 2 i rådets rambeslut 2008/841/ RIF av den 24 oktober 2008 om kampen mot organiserad brottslighet,
2. bestickning enligt definitionen i artikel 3 i rådets akt av den 26 maj 1997 om utarbetande på grundval av artikel K 3.2 c i fördraget om Europeiska unionen av konventionen om kamp mot korruption som tjänstemän i Europeiska gemenskaperna eller Europeiska unionens medlemsstater är delaktiga i, korruption enligt artikel 2.1 i rådets rambeslut 2003/568/RIF av den 22 juli 2003 om kampen mot korruption inom den privata sektorn, eller korruption enligt nationella bestämmelser,
3. bedrägeri i den mening som avses i artikel 1 i konventionen som utarbetats på grundval av artikel K.3 i fördraget om Europeiska unionen, om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen,
4. penningtvätt eller finansiering av terrorism enligt definitionerna i artikel 2.1 och 2.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av
den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism,
5. terroristbrott eller brott med anknytning till terroristverksamhet såsom de definieras i artiklarna 3 och 5–12 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/541 av den 15 mars 2017 om bekämpande av terrorism, om ersättande av rådets rambeslut 2002/475/RIF och om ändring av rådets beslut 2005/671/RIF, i den ursprungliga lydelsen, eller anstiftan, medhjälp och försök att begå brott i den mening som avses i artikel 14 i det direktivet, eller
6. människohandel enligt definitionen i artikel 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/36/EU av den 5 april 2011 om förebyggande och bekämpande av människohandel, om skydd av dess offer och om ersättande av rådets rambeslut 2002/629/RIF, i den ursprungliga lydelsen.
Är leverantören en juridisk person, ska leverantören uteslutas om en person som ingår i leverantörens förvaltnings-, lednings- eller kontrollorgan har dömts för brottet. Detsamma gäller om den som har dömts för brottet är behörig att företräda, fatta beslut om eller kontrollera leverantören.
Paragrafen anger omständigheter som ska medföra uteslutning av leverantörer. Övervägandena finns i avsnitt 5.6.
Ändringen i första stycket fjärde punkten innebär att hänvisningen till definitionerna av penningtvätt och finansiering av terrorism i fjärde penningtvättsdirektivet ändras så att hänvisning görs till motsvarande bestämmelser i penningtvättsförordningen.
22.34. Förslaget till lag om ändring i lagen (2016:1146) om upphandling inom försörjningssektorerna
13 kap.
1 §
En upphandlande enhet som är en upphandlande myndighet ska utesluta en leverantör från att delta i ett kvalificeringssystem eller en upphandling, om enheten genom en kontroll enligt 14 kap. 3 § eller på annat sätt får kännedom om att leverantören enligt en dom som fått laga kraft är dömd för brott som innefattar
1. sådan brottslighet som avses i artikel 2 i rådets rambeslut 2008/841/RIF av den 24 oktober 2008 om kampen mot organiserad brottslighet,
2. bestickning enligt definitionen i artikel 3 i rådets akt av den 26 maj 1997 om utarbetande på grundval av artikel K 3.2 c i fördraget om Europeiska unionen av konventionen om kamp mot korruption som tjänstemän i Europeiska gemenskaperna eller Europeiska unionens medlemsstater är delaktiga i, korruption enligt artikel 2.1 i rådets rambeslut 2003/568/RIF av den 22 juli 2003 om kampen mot korruption inom den privata sektorn, eller korruption enligt nationella bestämmelser,
3. bedrägeri i den mening som avses i artikel 1 i konventionen som utarbetats på grundval av artikel K.3 i fördraget om Europeiska unionen, om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen,
4. penningtvätt eller finansiering av terrorism enligt definitionerna i artikel 2.1 och 2.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av
den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism,
5. terroristbrott eller brott med anknytning till terroristverksamhet såsom de definieras i artiklarna 3 och 5–12 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/541 av den 15 mars 2017 om bekämpande av terrorism, om ersättande av rådets rambeslut 2002/475/RIF och om ändring av rådets beslut 2005/671/RIF, i den ursprungliga lydelsen, eller anstiftan, medhjälp och försök att begå brott i den mening som avses i artikel 14 i det direktivet, eller
6. människohandel enligt definitionen i artikel 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/36/EU av den 5 april 2011 om förebyggande och bekämpande av människohandel, om skydd av dess offer och om ersättande av rådets rambeslut 2002/629/RIF, i den ursprungliga lydelsen.
Är leverantören en juridisk person, ska leverantören uteslutas om en person som ingår i leverantörens förvaltnings-, lednings- eller kontrollorgan har dömts för brottet. Detsamma gäller om den som har dömts för brottet är behörig att företräda, fatta beslut om eller kontrollera leverantören.
Paragrafen anger omständigheter som ska medföra uteslutning av leverantörer. Övervägandena finns i avsnitt 5.6.
Ändringen i första stycket fjärde punkten innebär att hänvisningen till definitionerna av penningtvätt och finansiering av terrorism i fjärde penningtvättsdirektivet ändras så att hänvisning görs till motsvarande bestämmelser i penningtvättsförordningen.
22.35. Förslaget till lag om ändring i lagen (2016:1147) om upphandling av koncessioner
11 kap.
1 §
En upphandlande myndighet eller en sådan upphandlande enhet som avses i 1 kap. 20 § första stycket 1 ska utesluta en leverantör från att delta i en upphandling, om myndigheten eller enheten genom kontroll eller på annat sätt får kännedom om att leverantören enligt en dom som fått laga kraft är dömd för brott som innefattar
1. sådan brottslighet som avses i artikel 2 i rådets rambeslut 2008/841/ RIF av den 24 oktober 2008 om kampen mot organiserad brottslighet,
2. bestickning enligt definitionen i artikel 3 i rådets akt av den 26 maj 1997 om utarbetande på grundval av artikel K 3.2 c i fördraget om Europeiska unionen av konventionen om kamp mot korruption som tjänstemän i Europeiska gemenskaperna eller Europeiska unionens medlemsstater är delaktiga i, korruption enligt artikel 2.1 i rådets rambeslut 2003/568/RIF av den 22 juli 2003 om kampen mot korruption inom den privata sektorn, eller korruption enligt nationella bestämmelser,
3. bedrägeri i den mening som avses i artikel 1 i konventionen som utarbetats på grundval av artikel K.3 i fördraget om Europeiska unionen, om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen,
4. penningtvätt eller finansiering av terrorism enligt definitionerna i artikel 2.1 och 2.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för
penningtvätt eller finansiering av terrorism,
5. terroristbrott eller brott med anknytning till terroristverksamhet såsom de definieras i artiklarna 3 och 5–12 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/541 av den 15 mars 2017 om bekämpande av terrorism, om ersättande av rådets rambeslut 2002/475/RIF och om ändring av rådets beslut 2005/671/RIF, i den ursprungliga lydelsen, eller anstiftan, medhjälp och försök att begå brott i den mening som avses i artikel 14 i det direktivet, eller
6. människohandel enligt definitionen i artikel 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/36/EU av den 5 april 2011 om förebyggande och bekämpande av människohandel, om skydd av dess offer och om ersättande av rådets rambeslut 2002/629/RIF, i den ursprungliga lydelsen.
Är leverantören en juridisk person, ska leverantören uteslutas om en person som ingår i leverantörens förvaltnings-, lednings- eller kontrollorgan har dömts för brottet. Detsamma gäller om den som har dömts för brottet är behörig att företräda, fatta beslut om eller kontrollera leverantören.
Paragrafen anger omständigheter som ska medföra uteslutning av leverantörer. Övervägandena finns i avsnitt 5.6.
Ändringen i första stycket fjärde punkten innebär att hänvisningen till definitionerna av penningtvätt och finansiering av terrorism i fjärde penningtvättsdirektivet ändras så att hänvisning görs till motsvarande bestämmelser i penningtvättsförordningen.
22.36. Förslaget till lag om ändring i lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar
8 kap.
45 §
En revisor som är en auktoriserad eller godkänd revisor eller ett registrerat revisionsbolag ska vidta de åtgärder som anges i 46 och 47 §§, om revisorn finner att det kan misstänkas att en styrelseledamot eller en verkställande direktör inom ramen för föreningens verksamhet har gjort sig skyldig till brott enligt någon av följande bestämmelser:
1. 9 kap.1, 3 och 9 §§, 10 kap.1 och 3–5 §§ och 11 kap.1, 2, 4 och 5 §§brottsbalken,
2. 2, 4, 5 och 10 §§skattebrottslagen (1971:69), och
3. 3–5 §§ och, om brottet inte är ringa, 7 § lagen (2014:307) om straff för penningtvättsbrott.
Revisorn ska även vidta de åtgärder som anges i 46 och 47 §§, om revisorn finner att det kan misstänkas att någon inom ramen för föreningens verksamhet har gjort sig skyldig till brott enligt 10 kap.5 a–5 e §§brottsbalken.
Om revisorn finner att en misstanke av det slag som avses i första eller andra stycket bör föranleda att uppgifter lämnas enligt artikel 50.1 och 50.1a
i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism och 4 kap. 5 § lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, ska dock åtgärder enligt 46 och
47 §§ inte vidtas.
I paragrafen finns det bestämmelser om åtgärder som vissa revisorer ska vidta när de misstänker att en företrädare för föreningen har gjort sig skyldig till ekonomisk brottslighet. Övervägandena finns i avsnitten 5.6 och 19.2.
Ändringarna i tredje stycket innebär att hänvisningarna till penningtvättslagens bestämmelser om rapporterings- och uppgiftsskyldig-
het ändras så att hänvisningar görs till motsvarande bestämmelser i penningtvättsförordningen och den nya penningtvättslagen.
17 kap.
11 §
Bolagsverket ska besluta att en förening ska gå i likvidation, om
1. föreningen inte på föreskrivet sätt har lämnat in en anmälan till Bolagsverket om en sådan behörig styrelse, särskild delgivningsmottagare eller revisor som ska finnas enligt denna lag,
2. föreningen enligt 8 kap. 3 eller 16 § årsredovisningslagen (1995:1554) är skyldig att självmant lämna in årsredovisning och revisionsberättelse och i förekommande fall koncernredovisning och koncernrevisionsberättelse till Bolagsverket men inte har gjort det inom elva månader från det att räkenskapsåret gick ut, eller
3. Bolagsverket enligt 8 kap. 3 eller 16 § årsredovisningslagen har förelagt föreningen att lämna in årsredovisning, revisionsberättelse, koncernredovisning eller koncernrevisionsberättelse till verket men föreningen inte har gjort det inom tre månader från det att den utsatta tiden gick ut.
Bolagsverket får besluta att en förening ska gå i likvidation om föreningen inte har följt ett föreläggande enligt 7 kap. 10, 11 eller 12 § lagen ( 2027:000 ) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.
Ett beslut om likvidation ska dock inte meddelas om likvidationsgrunden har upphört under ärendets handläggning hos Bolagsverket.
En fråga om likvidation enligt första stycket ska prövas av Bolagsverket självmant eller på ansökan av styrelsen, en styrelseledamot, en verkställande direktör, en medlem, en innehavare av förlagsandelar, en borgenär eller, i ett sådant fall som avses i första stycket 1, någon annan vars rätt är beroende av att det finns någon som kan företräda föreningen. En fråga om likvida-
tion enligt andra stycket ska prövas av Bolagsverket självmant.
Paragrafen innehåller bestämmelser om likvidation. Ändringarna görs till följd av artikel 49 i penningtvättsförordningen och genomför artikel 10.9 i sjätte penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.11.8.
Andra stycket, som är nytt, innebär att Bolagsverket får besluta att
en förening ska gå i likvidation om föreningen inte har följt ett föreläggande enligt 7 kap. 10, 11 eller 12 § den nya penningtvättslagen. Ett sådant föreläggande får meddelas om föreningen inte på föreskrivet sätt har gjort en anmälan om registrering i registret över verkliga huvudmän eller gett in uppgifter som föreningen är skyldig att lämna enligt penningtvättsförordningen eller den nya penningtvättslagen.
Bestämmelsen är, till skillnad från bestämmelserna i första stycket, fakultativ.
Tredje stycket motsvarar till sitt innehåll det tidigare andra stycket. Fjärde stycket motsvarar till sitt innehåll det tidigare tredje stycket.
Ändringen i bestämmelsen innebär att en fråga om likvidation enligt andra stycket prövas av Bolagsverket självmant.
12 §
I ett ärende enligt 11 § ska Bolagsverket förelägga föreningen och de medlemmar, innehavare av förlagsandelar och borgenärer som vill yttra sig i ärendet att lämna in ett skriftligt yttrande eller efterfrågade handlingar till verket inom en viss tid (likvidationsföreläggande).
Ett föreläggande enligt första stycket ska endast riktas mot föreningen om ärendet avser likvidation enligt 11 § andra stycket.
Föreläggandet ska delges föreningen om det kan göras på något annat sätt än enligt 38 och 47–51 §§delgivningslagen (2010:1932). Bolagsverket ska kungöra föreläggandet i Post- och Inrikes Tidningar minst en månad före utgången av den utsatta tiden.
Paragrafen innehåller bestämmelser om handläggningen hos Bolagsverket. Övervägandena finns i avsnitt 8.11.8.
Av andra stycket, som är nytt, framgår att ett likvidationsföreläggande endast ska riktas mot föreningen om ärendet avser likvidation enligt 11 § andra stycket.
14 §
Om Bolagsverket självmant meddelar ett likvidationsföreläggande som grundar sig på 11 § första stycket 1 eller andra stycket, ska verket besluta att föreningen ska betala en särskild avgift för kostnaderna i likvidationsförfarandet.
Ett sådant avgiftsbeslut får fattas endast om Bolagsverket senast sex veckor innan likvidationsföreläggandet meddelades har skickat en påminnelse till föreningens senast anmälda postadress om den brist som föreläggandet avser. Påminnelsen ska innehålla en upplysning om att föreningen kan bli skyldig att betala en avgift om bristen inte avhjälps.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om avgiftens storlek.
Paragrafen reglerar i vilka situationer som Bolagsverket ska ta ut en avgift till följd av ett likvidationsföreläggande. Övervägandena finns i avsnitt 8.11.8.
Ändringen i första stycket innebär att Bolagsverket ska förplikta föreningen att betala en särskild avgift motsvarande verkets kostnader i likvidationsärendet även i den situationen att Bolagsverket meddelar ett likvidationsföreläggande som grundar sig på 11 § andra stycket.
21 kap.
2 §
En revisor eller en särskild granskare är ersättningsskyldig enligt de grunder som anges i 1 §. Han eller hon ska även ersätta skada som hans eller hennes medhjälpare uppsåtligen eller av oaktsamhet orsakar. I de fall som avses i 8 kap. 47 § och 50 § andra stycket denna lag och artikel 50.1 och 50.1a i
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism och 4 kap. 5 § lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism ansvarar dock revisorn eller den
särskilda granskaren endast för skada på grund av oriktiga uppgifter som han eller hon eller en medhjälpare har haft skälig anledning att anta var oriktiga.
Om ett revisionsbolag är revisor eller särskild granskare, är det detta bolag och den som är huvudansvarig för revisionen eller den särskilda granskningen som är ersättningsskyldiga. Om en sammanslutning eller ett revisionsorgan som avses i 8 kap. 22 § är revisor eller särskild granskare, är det den som har utfört revisionen eller den särskilda granskningen och den som har utsett honom eller henne som är ersättningsskyldiga.
I paragrafen finns det bestämmelser om skadeståndsansvar för revisorer och särskilda granskare. Övervägandena finns i avsnitten 5.6 och 19.2.
Ändringarna i första stycket innebär att hänvisningarna till penningtvättslagens bestämmelser om rapporterings- och uppgiftsskyldighet ändras så att hänvisningar görs till motsvarande bestämmelser i penningtvättsförordningen och den nya penningtvättslagen.
22.37. Förslaget till lag om ändring i spellagen (2018:1138)
1 kap.
6 §
Bestämmelser om vissa skyldigheter för den som driver verksamhet enligt denna lag finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av
den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism och lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.
Vissa bestämmelser om skatt på spel finns i lagen (2018:1139) om skatt på spel.
Paragrafen utgör en upplysningsbestämmelse. Övervägandena finns i avsnitt 5.6.
Ändringarna i första stycket innebär att hänvisningen till penningtvättslagen ändras så att hänvisningar görs till motsvarande bestämmelser i penningtvättsförordningen och den nya penningtvättslagen.
6 kap.
8 §
Vid prövningen av licens att tillhandahålla lokalt poolspel på hästar enligt 1 § gäller inte kraven enligt 4 kap. 1–3 §§, om inte annat följer av andra stycket. En sådan licens meddelas för ett specifikt antal tävlingsdagar per år.
För den som omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism och lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, ska dock kraven
i 4 kap. 2 § 4 och 5 samt 3 § andra stycket tillämpas vid licensprövningen.
I paragrafen anges de närmare förutsättningarna för licens för att tillhandahålla lokalt poolspel. Övervägandena finns i avsnitt 5.6.
Ändringarna i andra stycket innebär att hänvisningen till penningtvättslagen ändras så att hänvisningar görs till motsvarande bestämmelser i penningtvättsförordningen och den nya penningtvättslagen.
9 §
En sådan juridisk person som avses i 2 §, och som är verksam huvudsakligen inom en enda kommun, får utan licens, men efter registrering hos en kommun, tillhandahålla sådana lotterier som får omfattas av en licens enligt 1 § med undantag för bingo och lokalt poolspel på hästar, om
1. lotteriet tillhandahålls bara inom den eller de kommuner där den juridiska personen är verksam,
2. lotteriet inte tillhandahålls från en fast försäljningsplats genom ett serviceföretag,
3. vinstandelen anges på lottsedlarna, lottlistorna eller på den plats där lotteriet tillhandahålls, och
4. det för lotteriet finns en utsedd kontaktperson. För den som omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EU)
2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism och lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, ska kraven i 4 kap. 2 §
4 och 5 samt 3 § andra stycket tillämpas vid registreringen. Förändringar i den krets av personer som anges i 4 kap. 3 § ska anmälas till kommunen senast 14 dagar efter det att förändringen har skett.
I paragrafen anges förutsättningarna för s.k. registreringslotterier. Övervägandena finns i avsnitt 5.6.
Ändringarna i andra stycket innebär att hänvisningen till penningtvättslagen ändras så att hänvisningar görs till motsvarande bestämmelser i penningtvättsförordningen och den nya penningtvättslagen.
11 kap.
2 §
För att en licenshavare som omfattas av Europaparlamentets och rådets för-
ordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism och lagen ( 2027:000 ) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism
ska få tillhandahålla spel genom spelombud, måste spelombudet vara registrerat hos spelmyndigheten. Licenshavaren ska ansöka om registrering av spelombudet hos myndigheten.
Paragrafen innehåller krav på registrering av spelombud för licenshavare som omfattas av reglerna om penningtvätt och finansiering av terrorism. Övervägandena finns i avsnitt 5.6.
Ändringarna i första stycket innebär att hänvisningen till penningtvättslagen ändras så att hänvisningar görs till motsvarande bestämmelser i penningtvättsförordningen och den nya penningtvättslagen.
6 §
En licenshavare får uppdra åt någon annan att utföra arbete eller operativa funktioner i licenshavarens verksamhet enligt denna lag. Ett sådant uppdrag får ges om licenshavaren ansvarar för
1. den anförtrodda verksamheten mot spelaren,
2. att verksamheten drivs av uppdragstagaren under kontrollerade och säkerhetsmässigt betryggande former, och
3. att uppdraget inte försämrar spelmyndighetens möjligheter att övervaka att licenshavaren följer de regler som gäller för verksamheten.
Första stycket gäller inte uppdrag som omfattas av artikel 6 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism.
Paragrafen innehåller bestämmelser om uppdragsavtal. Ändringen i paragrafen görs till följd av artikel 6 a i penningtvättsförordningen. Övervägandena finns i avsnitt 17.3.
Andra stycket, som är nytt, innebär att första stycket inte gäller
ett uppdrag som omfattas av artikel 6 a i penningtvättsförordningen. Den artikeln avser uppdrag åt någon annan att utföra en uppgift eller en funktion som regleras i penningtvättsförordningen. För ett sådant uppdrag gäller i stället bestämmelserna i artikel 6 a i penningtvättsförordningen.
18 kap.
2 §
Spelmyndigheten har också tillsyn över att spelverksamhet som bedrivs med licens eller registrering enligt denna lag följer Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism och lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.
I paragrafen regleras tillsynen över viss verksamhet enligt penningtvättslagstiftningen Övervägandena finns i avsnitt 5.6.
Ändringarna i första stycket innebär att hänvisningen till penningtvättslagen ändras så att hänvisningar görs till motsvarande bestämmelser i penningtvättsförordningen och den nya penningtvättslagen.
16 §
Om den som är registrerad att tillhandahålla spel enligt 6 kap. 9 § omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om
åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism och lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism och om kraven i 4 kap. 2 § 4 eller 5 inte
längre är uppfyllda, får kommunen förelägga den registrerade att vidta rättelse. Om rättelse inte görs får kommunen förelägga den registrerade att upphöra med verksamheten. Om bristen avser den som har ett kvalificerat innehav enligt 4 kap. 3 § tredje stycket, får kommunen förelägga innehavaren att avyttra så stor del av andelarna att innehavet därefter inte är kvalificerat eller, om innehavaren är en juridisk person, entlediga den diskvalificerade personen i styrelsen eller ledningen.
I paragrafen regleras vissa särskilda möjligheter till ingripande mot den som är registrerad att tillhandahålla spel enligt 6 kap. 9 § eller dennes ägare när kraven i 4 kap. 2 § 4 eller 5 inte längre är uppfyllda. Övervägandena finns i avsnitt 5.6.
Ändringarna i första stycket innebär att hänvisningen till penningtvättslagen ändras så att hänvisningar görs till motsvarande bestämmelser i penningtvättsförordningen och den nya penningtvättslagen.
17 §
Spelmyndigheten får ingripa mot den som tillhandahåller spel och som överträder en bestämmelse i Europaparlamentets och rådets förordning (EU)
2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism eller lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller föreskrifter
som har meddelats med stöd av den lagen.
I paragrafen regleras spelmyndighetens möjligheter till ingripanden vid överträdelser av penningtvättslagstiftningen. Övervägandena finns i avsnitt 5.6.
Ändringarna i första stycket innebär att hänvisningen till penningtvättslagen ändras så att hänvisningar görs till motsvarande bestämmelser i penningtvättsförordningen och den nya penningtvättslagen.
21 §
Vid ingripande enligt 18–20 §§ ska 11 kap.12–23 §§ lagen (2027:000) om
åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism tillämpas.
Enligt paragrafen ska spelmyndigheten, när den ingriper vid överträdelser av penningtvättslagen, tillämpa den lagens regler om val av tillsynsåtgärd, sanktionsavgifter och vite. Övervägandena finns i avsnitt 5.6.
Ändringarna i första stycket innebär att hänvisningarna till penningtvättslagens bestämmelser om tillsynsåtgärder, sanktionsavgifter och vite ändras så att hänvisningar görs till motsvarande bestämmelser i den nya penningtvättslagen.
21 a §
En sanktionsavgift vid ingripande enligt 18–20 §§ ska uppgå till lägst 5 000 kronor och som högst till det högsta av
1. tio procent av tillhandahållarens omsättning det närmast föregående räkenskapsåret beräknat i enlighet med vad som anges i 19 kap. 13 § andra och tredje styckena,
2. två gånger den vinst som tillhandahållaren gjort till följd av överträdelsen, om beloppet går att fastställa, eller
3. ett belopp i kronor motsvarande en miljon euro. När sanktionsavgiftens storlek fastställs, ska särskild hänsyn tas till sådana omständigheter som anges i 11 kap.12 och 15 §§ lagen (2027:000) om
åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.
Avgiften tillfaller staten.
Paragrafen innehåller bestämmelser om bestämmandet av sanktionsavgiftens storlek. Övervägandena finns i avsnitt 5.6.
Ändringarna i andra stycket innebär att hänvisningarna till penningtvättslagen ändras så att hänvisningar görs till motsvarande bestämmelser i den nya penningtvättslagen.
22.38. Förslaget till lag om ändring i lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution
1 kap.
9 §
I denna lag betyder
1. anknuten försäkringsförmedlare: en försäkringsförmedlare som har träffat avtal med ett eller flera försäkringsföretag om att distribuera försäkringsprodukter, om dessa produkter inte konkurrerar med varandra och avtalet innebär att försäkringsföretaget är ansvarigt för ren förmögenhetsskada enligt 4 kap. 16 §,
2. anknuten sidoverksam försäkringsförmedlare: en sidoverksam försäkringsförmedlare som har träffat avtal med ett eller flera försäkringsföretag eller försäkringsförmedlare om att distribuera sådana försäkringsprodukter som anges i 20 b och c, om avtalet innebär att försäkringsföretaget eller försäkringsförmedlaren är ansvarig för ren förmögenhetsskada enligt 4 kap. 16 §,
3. behörig myndighet: en utländsk myndighet eller annat utländskt organ som har behörighet att besluta om tillstånd för eller registrering av försäkringsförmedlare eller att utöva tillsyn över försäkringsförmedlare,
4. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,
5. EES-försäkringsförmedlare: en utländsk försäkringsförmedlare vars hemland är ett annat land inom EES och som omfattas av försäkringsdistributionsdirektivet,
6. ersättning: en provision, avgift eller annan betalning, inbegripet en ekonomisk ersättning av något slag eller eventuell annan finansiell eller ickefinansiell förmån eller ett incitament, som erbjuds eller betalas ut med avseende på försäkringsdistribution,
7. filial: en försäkringsförmedlares agentur eller filial som ligger i ett annat land inom EES än hemlandet,
8. försäkringsbaserad investeringsprodukt: en försäkring med ett förfallo- eller återköpsvärde som helt eller delvis är direkt eller indirekt exponerat mot marknadsvolatilitet, med undantag för
a) skadeförsäkring,
b) livförsäkring där ersättning enligt avtalet endast betalas ut vid dödsfall eller vid invaliditet till följd av skada, sjukdom eller funktionsnedsättning, och
c) pensionsförsäkring,
9. försäkringsdistributionsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/97 av den 20 januari 2016 om försäkringsdistribution, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/411,
10. försäkringsdistributör: en försäkringsförmedlare eller ett försäkringsföretag,
11. försäkringsförmedlare: en fysisk eller juridisk person, med undantag för försäkringsföretag eller deras anställda, som mot ersättning bedriver försäkringsdistribution,
12. försäkringsförmedlare från tredjeland: en försäkringsförmedlare vars hemland inte omfattas av försäkringsdistributionsdirektivet,
13. hemland:
a) om försäkringsförmedlaren är en fysisk person, det land där förmedlaren har sin hemvist,
b) om försäkringsförmedlaren är en juridisk person, det land där förmedlarens säte ligger, eller, om förmedlaren enligt nationell rätt inte har något säte, det land där förmedlarens huvudkontor ligger,
14. kvalificerat innehav: ett direkt eller indirekt ägande i ett företag, om innehavet representerar tio procent eller mer av kapitalet eller av samtliga röster eller annars möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av företaget,
15. nära förbindelser: det som avses i 1 kap. 14 § försäkringsrörelselagen (2010:2043), med den skillnaden att det som anges där om försäkringsföretag i stället ska avse försäkringsförmedlare,
16. pensionsförsäkring: försäkringsavtal som har som främsta syfte att ge inkomst vid pensionering och som berättigar den försäkrade till vissa ersättningar,
17. professionell kund: en kund som avses i 1 kap. 4 b § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,
18. rådgivning grundad på en opartisk och personlig analys: sådan rådgivning som avses i 4 kap. 2 §,
19. rådgivning: tillhandahållande av en personlig rekommendation till en kund, antingen på kundens begäran eller på initiativ av försäkringsdistributören, i fråga om ett eller flera försäkringsavtal,
20. sidoverksam försäkringsförmedlare: en försäkringsförmedlare – utom kreditinstitut och värdepappersföretag enligt definitionen i artikel 4.1.1 och 4.1.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 - som bedriver försäkringsdistribution som sidoverksamhet, under förutsättning att samtliga följande villkor är uppfyllda:
a) den har inte försäkringsdistribution som huvudsaklig yrkesverksamhet,
b) den distribuerar bara vissa försäkringsprodukter som kompletterar en vara eller en tjänst, och
c) de berörda försäkringsprodukterna omfattar inte livförsäkring eller ansvarsförsäkring, utom när sådant skydd kompletterar den vara eller tjänst som förmedlaren bedriver som huvudsaklig yrkesverksamhet,
21. skadeförsäkring: en försäkring som är hänförlig till någon av de försäkringsklasser som anges i 2 kap. 11 § försäkringsrörelselagen,
22. stora risker: det som avses i 3 kap. 16 § andra och tredje styckena försäkringsrörelselagen,
23. tjänstepensionsförsäkring: en livförsäkring som har samband med yrkesutövning och där utbetalning av försäkringsbelopp (engångsbelopp eller periodiska utbetalningar) beror av att en eller flera personer uppnår eller förväntas uppnå en viss ålder samt försäkringar som meddelas som tillägg till sådana försäkringar,
24. svensk fysisk person och svensk juridisk person: en fysisk eller juridisk person vars hemland är Sverige,
25. utvald verksamhetsutövare: detsamma som i artikel 2.1.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om inrättande av
en myndighet för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och om ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010, (EU) nr 1095/2010,
26. varaktigt medium: ett medel som
a) gör det möjligt för kunden att bevara information som riktas till kunden personligen, på ett sätt som är tillgängligt för användning i framtiden under en tid som är lämplig med hänsyn till vad som är avsikten med informationen, och
b) tillåter oförändrad återgivning av den bevarade informationen, och
27. värdland: det land inom EES där en försäkringsförmedlare har en
permanent närvaro eller ett etableringsställe eller tillhandahåller tjänster, och som inte är förmedlarens hemland.
Paragrafen innehåller definitioner. Övervägandena finns i avsnitt 18.5.2.
I paragrafen införs en ny definition av utvald verksamhetsutövare.
8 kap.
4 a §
Bestämmelserna i 3 och 4 §§ gäller inte i den utsträckning som Myndigheten för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism utövar tillsyn över en utvald verksamhetsutövare enligt artikel 5.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om inrättande av en myndighet för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och om ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010, (EU) nr 1095/2010.
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om tillsyn. Paragrafen införs till följd av artiklarna 5.2 och 13 i Amla-förordningen. Övervägandena finns i avsnitt 18.5.2.
Paragrafen innebär att Finansinspektionen inte har tillsyn i den utsträckning Amla utövar tillsyn över en utvald verksamhetsutövare enligt Amla-förordningen. I 1 kap. 9 § finns en definition av utvald verksamhetsutövare. En sådan verksamhetsutövare står under direkt tillsyn av Amla. Omfattningen av Amlas tillsyn framgår av artikel 5.2 i Amla-förordningen. Övrig tillsyn ansvarar Finansinspektionen för i enlighet med denna lag.
I artikel 13 i Amla-förordningen finns bestämmelser om när Amlas tillsyn ska inledas och hur lång tid den varar. Av samma artikel framgår att Amla ska publicera en förteckninf över utvalda verksamhetsutövare.
9 kap.
2 §
Finansinspektionen ska besluta att ingripa mot någon som ingår i en svensk försäkringsförmedlares styrelse, är dess verkställande direktör eller på motsvarande sätt företräder försäkringsförmedlaren, eller är ersättare för någon av dem, om försäkringsförmedlaren
1. bedriver försäkringsdistribution i Sverige och inte uppfyller kraven på tillstånd eller registrering i 2 kap.,
2. har fått tillstånd att bedriva försäkringsdistribution genom att lämna falska uppgifter eller på annat otillbörligt sätt,
3. för distribution av försäkringar använder någon som inte har rätt att bedriva försäkringsdistribution eller att distribuera sådana försäkringar som distributionen avser,
4. har åsidosatt sina skyldigheter enligt någon av 4 kap. 1–3, 5–11 eller 13 §§, 5 kap. 1–8, 10–16 eller 18–21 §§, 6 kap. 1–6 eller 8–15 §§ eller 7 kap. 1 §, eller
5. har befunnits ansvarig för en överträdelse av Europaparlamentets och
rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism eller lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller föreskrifter som meddelats med stöd av den lagen.
Ett ingripande sker genom ett beslut om
1. att personen i fråga under en viss tid, dock lägst tre år och högst tio år, inte får upprätthålla en funktion som avses i första stycket hos en försäkringsdistributör, eller
2. sanktionsavgift.
Paragrafen innehåller bestämmelser om ingripande mot personer som ingår i ledningen för en försäkringsförmedlare som är en juridisk person. Övervägandena finns i avsnitt 5.6.
Ändringarna i första stycket femte punkten innebär att hänvisningen till penningtvättslagen ändras så att hänvisningar görs till motsvarande bestämmelser i penningtvättsförordningen och den nya penningtvättslagen.
3 a §
Finansinspektionen får ingripa mot en utvald verksamhetsutövare om Myndigheten för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism föreslår eller begär det enligt artikel 6.1 andra stycket, 20.2 i eller 21.9 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om inrättande av en myndighet för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism
och om ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010, (EU) nr 1095/2010.
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om ingripande. Paragrafen införs till följd av artiklarna 6.1 andra stycket, 20.2 i och 21.9 i Amla-förordningen. Övervägandena finns i avsnitt 18.5.7.
Av paragrafen framgår att Finansinspektionen får ingripa mot en utvald verksamhetsutövare om Amla föreslår eller begär det enligt Amla-förordningen. Enligt 8 kap. 4 a § andra stycket utövar Finansinspektionen inte tillsyn över en utvald verksamhetsutövare i den utsträckning som Amla utövar tillsyn över verksamhetsutövaren enligt Amla-förordningen. I detta ligger att Finansinspektionen som utgångspunkt inte heller får ingripa vid överträdelser av den reglering som omfattas av Amlas tillsyn.
Amlas möjligheter att ingripa mot en utvald verksamhetsutövare enligt Amla-förordningen är begränsade. I vissa situationer får Amla vända sig till Finansinspektionen och föreslå eller begära att inspektionen ska ingripa mot en utvald verksamhetsutövare. Finansinspektionen får då, trots att den utvalda verksamhetsutövaren står under Amlas tillsyn, besluta om ingripande enligt denna lag.
14 a §
Vid överträdelser av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism eller lagen ( 2027:000 ) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen kan sanktionsavgiften, i stället för vad som anges i 14 § första stycket 3, bestämmas till högst ett belopp i kronor motsvarande tio miljoner euro.
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om bestämmandet av sanktionsavgiftens storlek. Paragrafen genomför artikel 40.3 i sjätte penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 16.3.
Bestämmelsen innebär att det maximala sanktionsbeloppet för överträdelser av penningtvättsregleringen höjs till tio miljoner euro.
15 §
Vid ingripande mot en försäkringsförmedlare som är en fysisk person och vid ingripande enligt 2, 3, 30 eller 31 § ska sanktionsavgiften som högst fastställas till det högsta av
1. två gånger den vinst som den fysiska personen gjort till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa, eller
2. ett belopp som per den 23 februari 2016 i kronor motsvarade 700 000 euro. Vid överträdelser av Europaparlamentets och rådets förordning (EU)
2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism eller lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism och föreskrifter
som meddelats med stöd av den lagen kan sanktionsavgiften, i stället för vad som anges i första stycket 2, bestämmas till högst ett belopp som per den 25 juni 2015 i kronor motsvarade fem miljoner euro.
Avgiften tillfaller staten.
Paragrafen innehåller bestämmelser om högsta belopp för sanktionsavgift för bl.a. försäkringsförmedlare som är fysiska personer. Övervägandena finns i avsnitt 5.6.
Ändringarna i andra stycket innebär att hänvisningen till penningtvättslagen ändras så att hänvisningar görs till motsvarande bestämmelser i penningtvättsförordningen och den nya penningtvättslagen.
1. Denna lag träder i kraft den …
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för överträdelser av lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism som inträffat före ikraftträdandet.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Övervägandena finns i avsnitt 20.
Punkten ett anger när lagen träder i kraft. Enligt punkten två ska
äldre bestämmelser gälla för överträdelser som inträffat innan ikraftträdandet.
22.39. Förslaget till lag om ändring i lagen (2020:272) om konto- och värdefackssystem
1 §
Skatteverket ska tillhandahålla en teknisk plattform som ger myndigheter
och kreditinstitut tillgång till uppgifter om innehavare av konton och värde-
fack hos institut (konto- och värdefackssystem). Uppgifterna ska vara direkt och omedelbart tillgängliga för sökning genom konto- och värdefackssystemet
Med institut avses
1. kreditinstitut och utländska kreditinstitut som driver verksamhet från filial i Sverige, och
2. värdepappersbolag och utländska värdepappersföretag som driver verksamhet från filial i Sverige och som har tillstånd att ta emot kunders medel på konto.
Paragrafen innehåller bestämmelser om ett konto- och värdefackssystem som Skatteverket ska tillhandahålla. Övervägandena finns i avsnitt 9.8.
Ändringen i första stycket anger att även kreditinstitut ska få tillgång till konto- och värdefackssystemet.
2 §
Konto- och värdefackssystemet ska, i fråga om
1. fysiska personer, ge tillgång till uppgifter om namn och person- eller samordningsnummer eller, om sådant nummer saknas, födelsedatum, födelse-
ort, medborgarskap och stadigvarande bostadsort för samtliga innehavare av
ett konto eller värdefack och, i förekommande fall, motsvarande uppgifter om företrädare för innehavare
samt uppgifter om när det förhållandet upp-
kom och, i förekommande fall, avslutades
,
2. juridiska personer, ge tillgång till uppgifter om företagsnamn, särskilt företagsnamn och i förekommande fall organisationsnummer, eller, om sådant
nummer saknas, uppgifter om juridisk form och adress till säte eller registrerat kontor, för samtliga innehavare av ett konto eller värdefack samt namn och
person- eller samordningsnummer eller, om sådant nummer saknas, födelsedatum för innehavares verkliga huvudmän och fullmaktshavare samt uppgifter
om när det förhållandet uppkom och, i förkommande fall, avslutades,
3. konton, ge tillgång till uppgifter om Iban-nummer eller, om sådant nummer saknas, annat nummer som identifierar kontot samt datum för kontots öppnande och avslutande, och
4. värdefack, ge tillgång till uppgifter om hyresperiodens varaktighet.
Ett institut ska se till att uppgifterna enligt första stycket är direkt och omedelbart tillgängliga för sökning i konto- och värdefackssystemet fram till dess att fem år har gått från det att tjänsten avslutades.
Paragrafen, som genomför artikel 14.3 i sjätte penningtvättsdirektivet, innehåller bestämmelser om vilka uppgifter som ska tillhandahållas i konto- och värdefackssystemet. Övervägandena finns i avsnitt 9.3.
Ändringarna i första stycket första och andra punkten innebär att ytterligare information ska tillhandahållas om identifieringsnummer så som personnummer eller organisationsnummer saknas.
3 b §
Ett kreditinstitut har för att kunna förebygga, upptäcka och förhindra penningtvätt, finansiering av terrorism eller annan finansiell brottslighet rätt att få del av uppgifter genom konto- och värdefackssystemet för att identifiera innehavaren av ett konto som omfattas av en transaktion mellan kreditinstitutet och ett annat kreditinstitut. Vid sökning får endast kontonummer användas som sökbegrepp.
Med kreditinstitut enligt första stycket avses kreditinstitut och utländska kreditinstitut som driver verksamhet från filial i Sverige.
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om i vilken utsträckning och för vilka ändamål kreditinstitut ges tillgång till uppgifter om innehavare av konton i konto- och värdefackssystemet. Övervägandena finns i avsnitten 9.8, 9.9 och 9.11. Sökningar får endast ske för de i paragrafen angivna ändamålen och är begränsat till kontonummer som sökbegrepp.
5 §
Skatteverket får behandla personuppgifter i konto- och värdefackssystemet om det är nödvändigt för att
1. de myndigheter och kreditinstitut som anges i 3, 3 a och 3 b §§ ska kunna göra sökningar i systemet för de ändamål som anges i de paragraferna, eller
2. föra loggar enligt 7 §.
Paragrafen innehåller bestämmelser om de ändamål för vilka personuppgiftsbehandling får ske. Övervägandena finns i avsnitt 9.8.
Ändringen i första stycket första punkten innebär att Skatteverket också får behandla personuppgifter för att kreditinstitut ska kunna
göra sökningar. Den motsvarar kreditinstitutens tillgång till konto- och värdefackssystemet, se författningskommentaren till 3 b §.
8 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. hur institut ska ge tillgång till uppgifter i konto- och värdefackssystemet,
2. hur myndigheter och kreditinstitut ska få tillgång till uppgifter i konto- och värdefackssystemet, och
3. avgifter för kreditinstitutens tillgång till uppgifter i konto- och värdefackssystemet.
Paragrafen innehåller bemyndiganden. Övervägandena finns i avsnitt 9.11.
Ändringen i första stycket tredje punkten innebär att regeringen eller den myndighet regeringen beslutar får besluta om avgifter för kreditinstitutens tillgång till uppgifter i konto- och värdefackssystemet.
22.40. Förslaget till lag om ändring i lagen (2020:434) om rapporteringspliktiga arrangemang
6 §
Med verklig huvudman avses detsamma som i artikel 2.22 i Europaparlamen-
tets och rådets förordning 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism.
Paragrafen innehåller en definition av verklig huvudman. Övervägandena finns i avsnitt 5.6.
Ändringen i paragrafen innebär att hänvisningen till definitionen av verklig huvudman i penningtvättslagen ändras så att hänvisning görs till motsvarande bestämmelser i penningtvättsförordningen.
22.41. Förslaget till lag om ändring i fastighetsmäklarlagen (2021:516)
1 kap.
6 §
Bestämmelser om vissa skyldigheter för fastighetsmäklare och fastighetsmäklarföretag finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av
den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism och lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.
Paragrafen är en upplysningsbestämmelse. Övervägandena finns i avsnitt 5.6.
Ändringarna innebär att hänvisningen till penningtvättslagen ändras så att hänvisningar görs till motsvarande bestämmelser i penningtvättsförordningen och den nya penningtvättslagen.
4 kap.
1 §
Fastighetsmäklarinspektionen har tillsyn över de fastighetsmäklare och fastighetsmäklarföretag som är registrerade enligt 2 kap. Genom tillsynen kontrolleras att den verksamhet som kräver registrering bedrivs enligt denna lag samt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx
om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism och lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism och föreskrifter som har meddelats
med stöd av den lagen.
Paragrafen anger att Fastighetsmäklarinspektionen är tillsynsmyndighet över registrerade fastighetsmäklare och fastighetsmäklarföretag samt tillsynens omfattning. Övervägandena finns i avsnitt 5.6.
Ändringarna i första stycket innebär att hänvisningen till penningtvättslagen ändras så att hänvisningar görs till motsvarande bestämmelser i penningtvättsförordningen och den nya penningtvättslagen.
4 §
Fastighetsmäklarinspektionen ska återkalla registreringen för en fastighetsmäklare eller ett fastighetsmäklarföretag som
1. inte längre uppfyller villkoren för registrering i 2 kap. 8 § 2–6 respektive 9 § 2 eller 4,
2. trots påminnelse inte betalar årlig avgift,
3. handlar i strid mot sina skyldigheter enligt denna lag, eller
4. överträder en bestämmelse i Europaparlamentets och rådets förordning
(EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism eller lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller föreskrifter
som har meddelats med stöd av den lagen.
Om det kan anses tillräckligt, får Fastighetsmäklarinspektionen i stället för att återkalla registreringen ge en varning eller erinran eller, vid en överträdelse enligt första stycket 4, utfärda ett föreläggande att inom viss tid be-
gränsa verksamheten i något avseende, minska riskerna i den eller vidta någon annan åtgärd för att komma till rätta med situationen, utfärda ett förbud att verkställa beslut eller en anmärkning. Ett föreläggande får förenas med vite.
Om förseelsen är ringa, får inspektionen avstå från att ge en påföljd.
Vid tillämpningen av andra stycket ska, om det är fråga om en överträdelse enligt första stycket 4, de omständigheter som anges i 8 § beaktas.
I paragrafen anges dels vilka omständigheter som kan leda till en disciplinpåföljd, dels vilka disciplinpåföljder som Fastighetsmäklarinspektionen får meddela. I paragrafen genomförs artikel 41.1 och 41.3 bis. Övervägandena finns i avsnitten 5.6 och 16.4.
Ändringarna i första stycket fjärde punkten innebär att hänvisningen till penningtvättslagen ändras så att hänvisningar görs till motsvarande bestämmelser i penningtvättsförordningen och den nya penningtvättslagen.
I andra stycket införs en möjlighet för tillsynsmyndigheten att begränsa eller förbjuda viss verksamhet. Bestämmelsen har utformats med 15 kap. 1 § lagen om bank- och finansieringsrörelse som förebild. I samma stycke införs en möjlighet för tillsynsmyndigheten att förena förelägganden med vite.
7 §
Om ett registrerat fastighetsmäklarföretag överträder en bestämmelse i
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism eller lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller föreskrifter som har meddelats med stöd
av den lagen, får Fastighetsmäklarinspektionen besluta om ingripande mot en person som ingår i mäklarföretagets ledning.
Ingripande enligt första stycket får bara beslutas om överträdelsen är allvarlig, upprepad eller systematisk och personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet har orsakat överträdelsen.
Ingripandet ska avse
1. att personen i fråga inte får inneha en sådan befattning som avses i första stycket i ett registrerat fastighetsmäklarföretag under lägst tre år och högst tio år, eller
2. sanktionsavgift.
Paragrafen innehåller bestämmelser om ingripande mot en person i ett fastighetsmäklarföretags ledning. Övervägandena finns i avsnitt 5.6.
Ändringarna i första stycket innebär att hänvisningen till penningtvättslagen ändras så att hänvisningar görs till motsvarande bestämmelser i penningtvättsförordningen och den nya penningtvättslagen.
14 §
I fråga om verkställighet av sanktionsavgift tillämpas 11 kap. 20–22 §§ lagen
(2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.
En sanktionsavgift enligt 6 eller 7 § tillfaller staten.
Paragrafen innehåller regler om verkställighet av sanktionsavgift. Övervägandena finns i avsnitt 5.6.
Ändringarna innebär att hänvisningarna till penningtvättslagens bestämmelser om verkställighet av sanktionsavgifter ändras så att hänvisningar görs till motsvarande bestämmelser i den nya penningtvättslagen.
1. Denna lag träder i kraft …
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för överträdelser av lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism som inträffat före ikraftträdandet.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Övervägandena finns i avsnitt 20.
Punkten ett anger när lagen träder i kraft. Enligt punkten två ska äldre
bestämmelser gälla för överträdelser som inträffat innan ikraftträdandet.
22.42. Förslaget till lag om ändring i lagen (2021:899) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om gräsrotsfinansiering
2 kap.
1 §
Finansinspektionen har tillsyn över att leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster följer bestämmelserna i EU- förordningen samt Europaparlamentets
och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism och lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism och föreskrifter som meddelats med stöd av den lagen.
Paragrafen innehåller en bestämmelse om Finansinspektionens tillsyn över leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster. Övervägandena finns i avsnitt 5.6.
Ändringarna innebär att hänvisningen till penningtvättslagen ändras så att hänvisningar görs till motsvarande bestämmelser i penningtvättsförordningen och den nya penningtvättslagen.
3 kap.
1 §
Finansinspektionen ska ingripa mot en leverantör av gräsrotsfinansieringstjänster som har auktoriserats enligt artikel 12 i EU-förordningen och som
1. har åsidosatt sina skyldigheter enligt någon av artiklarna 3–5, 6.1–6.6, 7.1–7.4, 8.1–8.6, 9.1, 9.2, 10, 11, 13.2, 15.2, 15.3, 16.1, 18.1, 18.4, 19.1–19.6, 20.1, 20.2, 21.1–21.7, 22, 23.2-23.13, 24–26 och 27.1–27.3 i EU-förordningen,
2. inte har följt ett föreläggande enligt 2 kap. 2 § eller som inte har gett tillträde till verksamhetslokaler enligt 2 kap. 3 §, eller
3. har åsidosatt sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism eller lagen ( 2027:000 ) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism
eller föreskrifter som meddelats med stöd av den lagen.
Finansinspektionen ska ingripa mot den som tillhandahåller gräsrotsfinansieringstjänster utan auktorisation enligt artikel 12 i EU-förordningen.
Paragrafen anger när Finansinspektionen ska ingripa mot leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster. Övervägandena finns i avsnitt 5.6.
Ändringarna i första stycket tredje punkten innebär att hänvisningen till penningtvättslagen ändras så att hänvisningar görs till motsvarande bestämmelser i penningtvättsförordningen och den nya penningtvättslagen.
22.43. Förslaget till lag om ändring i lagen (2022:197) om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder
1 kap.
11 §
I denna lag betyder
1. arbetstagarrepresentanter: detsamma som i artikel 2 e i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/14/EG av den 11 mars 2002 om inrättande av en allmän ram för information till och samråd med arbetstagare i Europeiska gemenskapen, i den ursprungliga lydelsen,
2. direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder: Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2034,
3. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,
4. emittent: ett företag som har sitt stadgeenliga säte i ett land inom EES och vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad,
5. etablerad:
a) för en alternativ investeringsfond: där fonden har tillstånd eller är registrerad eller, om fonden varken har tillstånd eller är registrerad, där dess stadgeenliga säte eller huvudkontor finns, eller, om fonden inte har något stadgeenligt säte eller huvudkontor, det land till vilket fonden har starkast anknytning,
b) för en AIF-förvaltare: där dess stadgeenliga säte finns,
c) för ett förvaringsinstitut: där dess stadgeenliga säte eller en filial finns,
6. filial: avdelningskontor med självständig förvaltning, varvid även en AIF-förvaltares etablering av flera driftställen i ett annat land inom EES än hemlandet eller i ett land utanför EES ska anses som en enda filial,
7. finansiell hävstång: en metod genom vilken en AIF-förvaltare ökar exponeringen för en förvaltad alternativ investeringsfond genom lån av kontanter eller värdepapper, eller med användning av derivatinstrument eller på något annat sätt,
8. finansiella instrument: detsamma som i 1 kap. 4 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,
9. fondföretag: detsamma som i 1 kap. 1 § första stycket 9 lagen (2004:46) om värdepappersfonder,
10. holdingbolag: ett företag med aktieinnehav i ett eller flera andra företag, vars affärsidé är att fullfölja en eller flera affärsstrategier genom sina dotterföretag, närstående företag eller ägarintressen för att bidra till deras värde på lång sikt, och som är ett företag som antingen
a) handlar för egen räkning och vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad, eller
b) har etablerats inte huvudsakligen för att generera avkastning åt sina investerare genom avyttring av sina dotterföretag eller närstående företag, vilket framgår av företagets årsredovisning eller andra offentliga handlingar,
11. kapitalbas: detsamma som i artikel 72 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012,
12. kommissionens delegerade förordning: kommissionens delegerade förordning (EU) nr 231/2013 av den 19 december 2012 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU vad gäller undantag, allmänna verksamhetsvillkor, förvaringsinstitut, finansiell hävstång, öppenhet och tillsyn,
13. kvalificerat innehav: ett direkt eller indirekt ägande i en AIF-förvaltare, om innehavet beräknat på det sätt som anges i 1 kap. 1 a § lagen om värdepappersfonder representerar tio procent eller mer av kapitalet eller av samtliga röster eller annars möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av förvaltaren,
14. marknadsföring: direkt eller indirekt erbjudande eller placering, på AIF-förvaltarens initiativ eller för AIF-förvaltarens räkning, av andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond som denne förvaltar och som riktar sig till investerare med hemvist eller stadgeenligt säte inom EES,
15. matarfond till en alternativ investeringsfond: en alternativ investeringsfond som
a) placerar minst 85 procent av sina tillgångar i andelar eller aktier i en annan alternativ investeringsfond (mottagarfond till en alternativ investeringsfond), eller
b) placerar minst 85 procent av sina tillgångar i fler än en mottagarfond till en alternativ investeringsfond förutsatt att dessa fonder har identiska investeringsstrategier, eller
c) på annat sätt har en exponering på minst 85 procent av sina tillgångar mot en sådan mottagarfond till en alternativ investeringsfond,
16. moderföretag och dotterföretag: detsamma som i 1 kap. 4 § årsredovisningslagen (1995:1554),
17. mottagarfond till en alternativ investeringsfond: en alternativ investeringsfond i vilken en annan alternativ investeringsfond investerar eller mot vilken denna fond har en exponering i enlighet med 15,
18. nära förbindelser: detsamma som i 1 kap. 2 § lagen om värdepappersfonder, med den skillnaden att det som anges om fondbolag i stället ska tillämpas på AIF-förvaltare,
19. onoterat företag: ett företag som har sitt stadgeenliga säte i ett land inom EES och vars aktier inte är upptagna till handel på en reglerad marknad,
20. primärmäklare: kreditinstitut, värdepappersbolag, värdepappersföretag eller annan lagreglerad enhet som står under fortlöpande tillsyn, vilka erbjuder professionella investerare tjänster för att främst finansiera eller som motpart utföra transaktioner med finansiella instrument, och som även kan tillhandahålla andra tjänster, såsom clearing, avveckling, depåtjänster, värdepapperslån, skräddarsydda tekniska lösningar och stödtjänster,
21. professionell investerare: en investerare som avses i 9 kap. 4 eller 5 § lagen om värdepappersmarknaden,
22. reglerad marknad: detsamma som i 1 kap. 4 b § lagen om värdepappersmarknaden,
23. sonderande marknadsföring: direkt eller indirekt tillhandahållande av information eller kommunikation om investeringsstrategier eller investeringsidéer från en AIF-förvaltare, eller på förvaltarens vägnar, till potentiella professionella investerare med hemvist eller säte inom EES, i syfte att pröva deras intresse för en alternativ investeringsfond som ännu inte är etablerad eller som är etablerad men ännu inte anmälts för marknadsföring i det land inom EES där de potentiella investerarna har sin hemvist eller sitt säte på det sätt som avses i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder,
24. specialfond: en alternativ investeringsfond som förvaltas enligt denna lag och uppfyller de särskilda villkoren i 12 kap.,
25. specialföretag för värdepapperisering: ett företag vars enda syfte är att genomföra en eller flera värdepapperiseringstransaktioner i den mening som avses i artikel 1.2 i Europeiska centralbankens förordning (EU) 1075/2013 av den 18 oktober 2013 om statistik över tillgångar och skulder hos finansiella bolag som ägnar sig åt värdepapperiseringstransaktioner, och annan lämplig verksamhet för att uppnå detta mål,
26. startkapital: detsamma som i 1 kap. 5 § 18 lagen (2004:297) om bankoch finansieringsrörelse,
27. särskild vinstandel: en andel av en alternativ investeringsfonds vinst
som tillfaller AIF-förvaltaren som ersättning för förvaltningen, exklusive eventuell andel av fondens vinst som tillfaller förvaltaren som avkastning på en investering som gjorts i fonden av förvaltaren,
28. utvald verksamhetsutövare: detsamma som i artikel 2.1.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx av den xx om inrättande av en myndighet för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och om ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010, (EU) nr 1095/2010, och
29. värdepappersfond: detsamma som 1 kap. 1 § första stycket 25 lagen
om värdepappersfonder.
Paragrafen innehåller definitioner. Övervägandena finns i avsnitt 18.5.2.
I paragrafen införs en ny definition av utvald verksamhetsutövare.
22.44. Förslaget till lag om ändring i lagen (2022:613) om finansiell information i brottsbekämpningen
2 §
I denna lag avses med
allvarliga brott: de former av brottslighet som anges i bilaga I till Europa-
parlamentets och rådets förordning (EU) 2016/794 av den 11 maj 2016 om Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol) och om ersättande och upphävande av rådets beslut 2009/371/RIF, 2009/934/RIF, 2009/935/RIF, 2009/936/RIF och 2009/968/RIF,
finansiell analys: resultaten av de operativa och strategiska analyser som
har utförts av en finansunderrättelseenhet i fullgörandet av uppgifter i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/xx av den xx
om de mekanismer som medlemsstaterna ska inrätta för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism och om upphävande av direktiv (EU) 2015/849,
finansiell information: all information eller data som innehas av en finans-
underrättelseenhet för att förebygga, förhindra, upptäcka, utreda eller lagföra penningtvätt och finansiering av terrorism,
finansunderrättelseenhet: den enhet som avses i 4 kap. 3 § lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism,
utländsk behörig myndighet: en myndighet som har utsetts av en annan stat som behörig enligt artikel 3.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1153, i den ursprungliga lydelsen.
Paragrafen innehåller definitioner. Övervägandena finns i avsnitt 5.6.
I definitionen av finansiell analys ändras hänvisningen till fjärde penningtvättsdirektivet till att avse sjätte penningtvättsdirektivet.
Ändringen i definitionen av finansunderrättelseenhet innebär att hänvisningen till penningtvättslagen ändras så att hänvisning görs till motsvarande bestämmelser i den nya penningtvättslagen.
4 §
Finansunderrättelseenheten ska lämna en uppgift efter en begäran enligt 3 §, om det behövs i den behöriga myndighetens verksamhet för att förebygga, förhindra, upptäcka, utreda eller lagföra allvarliga brott eller brott som kan
föregå brott som avses i artikel 3 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU)
2018/1673 av den 23 oktober 2018 om bekämpande av penningtvätt genom straffrättsliga bestämmelser.
En uppgift ska inte lämnas om det finns en sekretessbestämmelse som är tillämplig på uppgiften och övervägande skäl talar för att det intresse som sekretessen ska skydda har företräde framför intresset av att uppgiften lämnas ut.
Paragrafen ger finansunderrättelseenheten viss skyldighet att lämna finansiell information eller finansiell analys till behöriga myndigheter. Ändringen genomför artikel 19.1 i sjätte penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 10.5.1.
I första stycket har gjorts ett tillägg som innebär att finansunderrättelseenhetens uppgiftsskyldighet utvidgas till att även omfatta uppgifter som behövs i den behöriga myndighetens verksamhet för att förebygga, förhindra, upptäcka, utreda eller lagföra brott som föregår penningtvättsbrott, så kallade förbrott. Exempel på sådana brott är skattebrott.
5 §
En behörig myndighet får, på begäran av en utländsk behörig myndighet, lämna ut finansiell information eller finansiell analys som myndigheten har fått från finansunderrättelseenheten, om sådan information eller analys är nödvändig för att förebygga, förhindra, upptäcka, utreda eller lagföra
– penningtvätt enligt artikel 3 i direktiv (EU) 2018/1673, – brott som avses i artikel 2.1 i direktiv (EU) 2018/1673, eller – finansiering av terrorism enligt artikel 11 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/541 av den 15 mars 2017 om bekämpande av terrorism, om ersättande av rådets rambeslut 2002/475/RIF och om ändring av rådets beslut 2005/671/RIF.
Paragrafen ger en behörig myndighet viss möjlighet att lämna finansiell information eller finansiell analys till en utländsk behörig myndighet.
Ändringarna i paragrafen är redaktionella.
22.45. Förslaget till lag om ändring i lagen (2024:114) om clearing och avveckling av betalningar
2 kap.
4 §
Vid bedömningen enligt 3 § 3 av om en innehavare är lämplig ska dennes anseende och kapitalstyrka beaktas. Det ska också beaktas om det finns skäl att anta att
1. innehavaren kommer att motverka att verksamheten bedrivs på ett sätt som är förenligt med denna lag och andra författningar, eller
2. innehavet har samband med eller kan öka risken för
a) penningtvätt enligt artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets förord-
ning (EU) 2024/xx av den xx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, eller
b) finansiering av terrorism enligt 6 § terroristbrottslagen (2022:666) eller försök till sådant brott, avseende terroristbrott enligt 4 § samma lag.
I paragrafen regleras förutsättningarna för ett svenskt företag att beviljas tillstånd att driva clearingverksamhet. Övervägandena finns i avsnitt 5.6.
Ändringen i första stycket andra punkten innebär att hänvisningen till definitionen av penningtvätt i penningtvättslagen ändras så att hänvisning görs till motsvarande bestämmelser i penningtvättsförordningen.
Referenser
Offentligt tryck
Propositioner
Prop. 1973:33 Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ändringar
i tryckfrihetsförordningen m. m.; given Stockholms slott den 16 februari 1973.
Prop. 1973:90 Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ny regerings-
form och ny riksdagsordning m.m.; given Stockholms slott den 16 mars 1973.
Prop. 1975/76:209om ändring i regeringsformen. Prop. 1976/77:149om arbetsmiljölag m.m. Prop. 1979/80:2med förslag till sekretesslag m.m. Prop. 1984/85:157med förslag till lag om värdepappersmarknaden. Prop. 1986/87:143om ny riksbankslag och ändrat huvudmannaskap
för riksgäldskontoret.
Prop. 1990/91:131 om vissa frågor om internationellt samarbete
i brottmål m.m.
Prop. 1998/99:19 Ändringar i lagen ( 1993:768 ) om åtgärder mot
penningtvätt, m.m.
Prop. 2001/02:70Offentlighetsprincipen och informationstekniken. Prop. 2001/02:72Ändringar i regeringsformen – samarbetet
i EU m.m.
Prop. 2001/02:111 Kallelser av barn och ungdomar till domstols-
sammanträde, m.m.
Prop. 2002/03:139 Reformerade regler för bank- och finansierings-
rörelse.
Prop. 2004/05:164 Tullverkets brottsbekämpning – Effektivare
uppgiftsbehandling.
Prop. 2005/06:11 Maskeringsförbud. Prop. 2005/06:161 Sekretessfrågor – Skyddade adresser m.m. Prop. 2006/07:5 Nya kapitaltäckningregler. Prop. 2008/09:70 Genomförandet av tredje penningtvättsdirektivet. Prop. 2008/09:150 Offentlighets- och sekretesslag. Prop. 2009/10:80 En reformerad grundlag. Prop. 2009/10:85 Integritet och effektivitet i polisens brotts-
bekämpande verksamhet.
Prop. 2009/10:217 Kreditvärderingsinstitut. Prop. 2010/11:110 Ändrade kapitaltäckningsregler. Prop. 2011/12:40 Ändrad tillsyn över kreditvärderingsinstitut. Prop. 2011/12:171 Samverkan för att förebygga ungdomsbrottslighet. Prop. 2011/12:175 Blankning. Prop. 2012/13:72 OTC-derivat, centrala motparter och trans-
aktionsregister.
Prop. 2012/13:192 Sekretess i det internationella samarbetet. Prop. 2013/14:70 Ökad insyn i partiers och valkandidaters
finansiering.
Prop. 2013/14:110En ny organisation för polisen. Prop. 2013/14:121En effektivare kriminalisering av penningtvätt. Prop. 2014/15:80Införande av vissa internationella standarder
Prop. 2014/15:96 Säkring av bevis vid Konkurrensverkets Plats-
undersökningar.
Prop. 2015/16:9 Genomförande av Solvens II-direktivet på försäk-
ringsområdet.
Prop. 2015/16:65 Utlänningsdatalag. Prop. 2016/17:22 Effektiv bekämpning av marknadsmissbruk. Prop. 2016/17:56 Kontroller och inspektioner i Sverige av Europeiska
byrån för bedrägeribekämpning.
Prop. 2016/17:78 Kompletterande bestämmelser till EU:s förordning
om faktablad för Priip-produkter.
Prop. 2016/17:91 Tullbrottsdatalag Prop. 2016/17:129 Tillgång till betalkonto med grundläggande funk-
tioner.
Prop. 2016/17:162 Nya regler om marknader för finansiella instru-
ment (MiFID II och MiFIR).
Prop. 2016/17:173 Ytterligare åtgärder mot penningtvätt och finan-
siering av terrorism.
Prop. 2016/17:180 En modern och rättssäker förvaltning – ny förvalt-
ningslag.
Prop. 2017/18:7 Skadestånd och Europakonventionen. Prop. 2017/18:105 Ny dataskyddslag. Prop. 2017/18:142 Författningsändringar på finansmarknadsområdet
med anledning av EU:s dataskyddsförordning.
Prop. 2017/18:232 Brottsdatalag. Prop. 2017/18:234 Lag om flygpassageraruppgifter i brottsbekämp-
ningen.
Prop. 2018/19:12 Utökade möjligheter för Skatteverket att bekämpa
brott.
Prop. 2018/19:33 Behandling av personuppgifter samt registrering och
användning av fordon på vägtrafikområdet.
Prop. 2018/19:38 Kompletterande bestämmelser till EU:s förordning.
om transparens i transaktioner för värdepappersfinansiering och om återanvändning.
Prop. 2018/19:125 Tillsyn över och ingripanden mot advokater
och advokatbolag vid tillämpning av penningtvättslagen .
Prop. 2018/19:150 Skärpta åtgärder mot penningtvätt och finan-
siering av terrorism.
Prop. 2018/19:163 Ny lag om Säkerhetspolisens behandling av per-
sonuppgifter.
Prop. 2019/20:37 Kompletterande bestämmelser till EU:s förordning
om värdepapperisering.
Prop. 2019/20:55 Återkoppling vid rapportering om misstänkt
penningtvätt och finansiering av terrorism och vissa andra frågor.
Prop. 2019/20:83 Ett nytt konto- och värdefackssystem.
Prop. 2020/21:24 Ändrade krav på insiderförteckningar och några
tillsynsfrågor.
Prop. 2020/21:163Förebyggande av våld i nära relationer. Prop. 2020/21:184Nya EU-bestämmelser om tullkontroller av
kontanta medel.
Prop. 2021/22:59 Ett ändamålsenligt skydd för tryck- och yttrande-
friheten.
Prop. 2021/22:127 Bättre tillgång till finansiell information
i brottsbekämpningen.
Prop. 2021/22:133 En samlad straffrättslig terrorismlagstiftning. Prop. 2021/22:227 Kompletteringar till EU:s nya gräns- och
kustbevakningsförordning och förtydliganden i regler om unga lagöverträdare.
Prop. 2021/22:251 Samverkan mot penningtvätt och finansiering
av terrorism.
Prop. 2022/23:116 Ett granskningssystem för utländska
direktinvesteringar till skydd för svenska säkerhetsintressen.
Prop. 2023/24:2Höständringsbudget för 2023.
Riksdagsskrivelser
Rskr. 2016/17:341. Rskr. 2019/20:38.
Utskottsbetänkanden
2015/16:FiU7 Genomförande av Solvens II-direktivet på försäk-
ringsområdet.
2016/17:FiU32 Ytterligare åtgärder mot penningtvätt och finansiering
av terrorism.
2019/20:FiU15 Skärpta åtgärder mot penningtvätt och finansiering
av terrorism.
Yttranden av Lagrådet
Genomförande av tredje penningtvättsdirektivet, beslut 2008-10-28.
Statens offentliga utredningar (SOU)
SOU 1999:31 Tillsyn över advokater m.m. SOU 2007:23 Genomförande av tredje penningtvättsdirektivet. SOU 2016:8 Ytterligare åtgärder mot penningtvätt och finansiering
av terrorism.
SOU 2016:13 Palett för ett stärkt civilsamhälle. SOU 2017:39 Ny dataskyddslag. Kompletterande bestämmelser till
EU:s dataskyddsförordning.
SOU 2019:52 Sverige och bankunionen. SOU 2021:42 Stärkta åtgärder mot penningtvätt och finansiering
av terrorism.
SOU 2023:34 Bolag och brott – några åtgärder mot oseriösa företag. SOU 2023:69 Ökat informationsflöde till brottsbekämpningen. En ny
huvudregel.
SOU 2024:7Ett säkrare och mer tillgängligt fastighetsregister.
Departementsserien (Ds)
Ds 2007:43 Behandling av personuppgifter i polisens brotts-
bekämpande verksamhet.
Ds 2021:9 Anpassning av svensk rätt till EU:s nya in- och utrese-
system.
Ds 2021:19 Anpassning av svensk rätt till EU:s nya system för rese-
uppgifter och resetillstånd.
Ds 2023:30 Anpassning av svensk rätt till den reviderade
VIS-förordningen.
Regeringsuppdrag och regleringsbrev
Regeringens skrivelser och beslut
Finansdepartementet, Genomförande av 2018 års ändringsdirektiv
till EU:s fjärde penningtvättsdirektiv, Fi2018/03025/B.
Justitiedepartementet, Riksrevisionens rapport om Ekobrotts-
myndighetens arbete mot den organiserade ekonomiska brottsligheten, Skr. 2021/22:205.
Finansdepartementet, Förstärkt reglering av valutaväxlare och andra
finansiella institut, Fi2022/02140.
Finansdepartementet, 2023 års redogörelse för företag med statligt
ägande, Skr. 2022/23:140.
Finansdepartementet, Åtgärder mot missbruk av alternativa
betalningssystem, Fi2024/00365.
Finansdepartementet, En ny EU-reglering om marknader för
kryptotillgångar, Fi2024/00366.
Finansdepartementet, Avvecklande av statliga kasinon och en
effektivare penningtvättstillsyn.
Myndighetsrapporter och beslut m.m.
Bolagsverket. Slutrapport regeringsuppdrag Registret över verkliga
huvudmän. AD 1173/2020.
Brottsförebyggande rådet. Penningtvättsbrott. En uppföljning av
lagens tillämpning. Rapport 2019:17.
Ekobrottsmyndigheten. Ekobrottsmyndigheten – arbetet mot den
organiserade ekonomiska brottsligheten. RiR 2021:30.
Finansinspektionen. Beslut om varning och sanktionsavgift.
FI Dnr 18-21044 och 19-7504. Finansinspektionen. Beslut om anmärkning och sanktionsavgift.
FI Dnr 19-8698. Integritetsskyddsmyndigheten. Rättsligt ställningstagande IMYRS
2021:1 – innebörden av begreppet ”personuppgifter som rör lagöverträdelser som innefattar brott” i artikel 10 i dataskyddsförordningen.
Integritetsskyddsmyndighetens beslut den 30 september
i dnr DI-2021-2183. Polismyndigheten. Finanspolisens årsrapport 2021. Polismyndigheten. Finanspolisens årsrapport 2022. Polismyndigheten. Finanspolisens årsrapport 2023. Polismyndigheten. Myndighetsgemensam lägesbild organiserad
brottslighet 2021, A562.287/2021.
Polismyndigheten med flera. Nationell riskbedömning av penning-
tvätt och finansiering av terrorism i Sverige 2019,
Dnr A303.013/2019. Polismyndigheten. Penningtvätt på spelmarknaden,
Dnr A102.215/2021. Polismyndigheten med flera. Nationell riskbedömning av
penningtvätt och finansiering av terrorism i Sverige 2020/2021,
Dnr A052.211/2021. Polismyndigheten. Penningtvätt via växlingskontor.
Dnr A653.966/2021. Spelinspektionen Kortfattad information om penningtvättslagen. Riksbanken. Så betalar svenskarna 2020. Riksrevisionen, Ekobrottsmyndigheten – arbetet mot den organi-
serade brottsligheten, RiR 2021:30.
Åklagarmyndigheten, Riksåklagarens riktlinjer om överprövning och
annan prövningsverksamhet, RåR 2013:1.
EU-rätt
Kommissionen
Meddelande från kommissionen om en handlingsplan för en över-
gripande EU-politik för att förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism, (C/2020/2800).
Rättsfall
EU-domstolen
Dom WM och Sovim SA, C-37/20 och C-601/20, EU:C:2022:912.
Högsta förvaltningsdomstolen
RÅ 1986 ref. 150. RÅ 1991 ref. 58. RÅ 1999 ref. 26. RÅ 1991 ref. 109. RÅ 2005 ref. 84. RÅ 2007 ref. 45. HFD 2014 ref. 12. HFD 2015 ref. 49. HFD 2016 ref. 8. HFD 2020 ref. 26. HFD 2020 not. 33. HFD 2021 ref 10.
Högsta domstolen
NJA 1953 s. 460. NJA 1958 s. 438. NJA 1973 s. 341. NJA 1977 s. 573. NJA 1987 s. 394. NJA 1989 s. 502. NJA 2008 s. 255. NJA 2013 s. 223. NJA 2018 s. 936. NJA 2020 s. 1061. NJA 2022 s. 592. Högsta domstolens beslut 2 februari 2023 i mål nr Ö 5686-22.
Förvaltningsrätterna
Förvaltningsrätten i Stockholms dom i mål nr 28259–20.
Litteratur
Utsökningsbalken, kommentar Norstedts Juridik, Torkel Gregow
m.fl., publicerad digitalt 2023-12-07. Offentlighets- och sekretesslag, Lexinokommentar, Kristina
Ahlström, publicerad digitalt 2022. Offentlighets- och sekretesslag, kommentar Norstedts Juridik, Eva
Lenberg m.fl., publicerad digitalt 2024-06-19. Regeringsformen, Karnovkommentar, Henrik Jermsten, publicerad
digitalt, uppdaterad per 1 januari 2024.
Övrigt
Artikel 29-arbetsgruppen för skydd av personuppgifters yttrande
6/2014 om begreppet den registeransvariges berättigade intressen i artikel 7 i direktiv 95/46/EG, WP 217. Finansinspektionens pressmeddelande 15 april 2020.
http://www.fi.se/sv/publicerat/nyheter/2020/finansinspektione n-och-polisen-okar-samarbetet-for-att-bekampa-penningtvatt/ (hämtat 23 februari 2023). Sveriges advokatsamfund, Cirkulär nr 28/2015, Information
angående en effektivare tillsyn av advokatbyråer.
Sveriges advokatsamfund, Vägledning för advokater och advokat-
byråer beträffande lagstiftning genom bekämpning av penningtvätt och terroristfinansiering – den svenska penningtvättslagstiftningen i ett advokatperspektiv, antagen den 3 oktober 2019.
Sveriges advokatsamfund, En proaktiv tillsyn över advokater och
advokatbyråer – En fråga om kvalitet och förtroende, liksom oberoende och självreglering.
Särskilt yttrande
Särskilt yttrande av experterna Hannah Kroksson och Johan Karlsson
Ordföranden Hannah Kroksson, Forum – idéburna organisationer med social inriktning och förbundsjuristen Johan Karlsson, Riksidrottsförbundet, förordnade experter i 2022 års penningtvättsutredning (utredningen), lämnar härmed ett särskilt yttrande om utredningen.
Utredningen fick ett tilläggsdirektiv den 31 mars 2023 där man
särskilt skulle analysera hur förslaget förhåller sig till regeringsformens förbud mot tvång att ge till känna sin åskådning i politiskt, religiöst, kulturellt eller annat sådant hänseende men också dess förbud mot åsiktsregistrering (2 kap. 2 och 3 §§) och säkerställa att förslaget inte tillämpas i strid med dessa förbud, och ta ställning till vilka ingripanden vid överträdelser av skyldigheten för olika slag av juridiska personer att anmäla uppgifter för registrering som är effektiva, proportionerliga och avskräckande, inte minst mot bakgrund av den administrativa och kostnadsmässiga bördan för de juridiska personerna som registrering kan medföra. Utredningen skulle också särskilt analysera förslagens konsekvenser för Bolagsverket och den ideella sektorn.
Utredningen har i stor utsträckning har lyssnat på den ideella sektorn, exempelvis skriver utredningen att ideella föreningar inte har någon verklig huvudman men att man i stället ska registrera ledande företrädare för föreningen.
Vi ser fortfarande betydande risker med utredningens förslag samt att konsekvenserna är oöverblickbara. Om samtliga ideella föreningar och deras företrädare ska registreras, oavsett om de bedriver ekonomisk verksamhet eller inte, så innebär det en ökad administrativ börda vilket kan få negativa konsekvenser för människor som arbetar och engageras sig ideellt. Vi oroas också över att den demokratiska orga-
nisering som i dag sker, med årsmötet, årlig medlemskontroll och uppföljning i form av våra demokratiska strukturer, ska upplevas styrd och kontrollerad utifrån snarare än inifrån – vilket kan ha effekten att en mer o-demokratisk organisering ersätter idag fungerande demokratiska strukturer. Redan idag ser vi att det blir vanligare att privata bankkonton ersätter föreningars konton då det är en för tung administration att bedriva ekonomin inom föreningen. Detta leder till mindre kontroll, inte ökad insyn.
En registrering av samtliga ideella föreningar och dess företrädare är i praktiken omöjlig men förslaget och ambitionen innebär framförallt att opinionsfriheterna i 2 kap. regeringsformen riskerar att inskränkas och en djupare analys av detta är nödvändig. Om samtliga ledamöter i en styrelse inklusive övriga firmatecknare för en organisation ska registreras så innebär det att vi registrerar exempelvis alla judiska församlingar och deras företrädare i ett register. Det innebär också att vi registrerar omyndiga och barn som exempelvis är med i en skolidrottsförening. Det innebär även att företrädare för skytteklubbar hamnar i register som i fel händer kan innebära en risk för dessa företrädare. Det innebär exempelvis också att vi registrerar företrädare för organisationer med politiskt syfte. Innebär det i sin tur att detta inskränker föreningsfriheten, mötesfriheten, informationsfriheten och yttrandefriheten? Utredningens förslag riskerar att leda till ett minskat och skadat civilsamhälle.
Det går även att fråga sig om ett obligatoriskt register som kräver någon form av godkännande i sig innebär att vi indirekt skapar någon form av associationsrättslig föreningslagstiftning som svenska ideella förening ska följa. I ett försök att organisera mer riskerar vi återigen att organisera mindre. Det har exempelvis inte varit ett krav tidigare att ideella föreningar måste ha ett organisationsnummer för att anses vara en juridisk person. Men med utredningens förslag så ska alla föreningar registreras och det i sig kräver att föreningen har ett organisationsnummer. Det kan orimligen vara i enlighet med hur vi vill se ett levande civilsamhälle i Sverige?
Vi menar att utredningen har saknat möjlighet till en klargörande och välgrundad konsekvensanalys för det svenska civilsamhället, då vi sammantaget ser påtagliga risker hur utredningens förslag kan få en betydande negativ påverkan på det svenska civilsamhället.
Kommittédirektiv 2022:76
EU:s lagstiftningspaket om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism
Beslut vid regeringssammanträde den 16 juni 2022
Sammanfattning
Inom Europeiska unionen (EU) pågår förhandlingar om ändringar av regelverket om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism. Förhandlingarna förväntas vara klara under våren 2023. En särskild utredare ska lämna förslag till de författningsändringar som behövs för att anpassa svensk rätt till de ändringar i regelverket som blir resultatet av förhandlingarna.
Utredaren ska särskilt ta ställning till
- vilka verksamhetsutövare som bör omfattas av det nya regelverket,
- om verksamhetsutövare bör få tillgång till konto- och värdefacksystemet,
- hur uppgifterna i registret över verkliga huvudmän kan bli mer korrekta, adekvata och aktuella,
- vilken myndighet som ska övervaka Svenska advokatsamfundets penningtvättstillsyn vid tillämpning av det nya regelverket,
- behovet av anpassningar av svensk rätt för att svenska myndigheter och anställda i myndigheterna ska kunna fullgöra sina uppgifter i förhållande till den nya EU-myndigheten Amla (Anti-Money Laundering Authority), och
- om tillgången till uppgifter i penningtvättsregistret för brottsbekämpande myndigheter bör utökas.
Uppdraget ska redovisas senast den 31 augusti 2024.
Arbetet med att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism
EU:s regelverk om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism finns huvudsakligen i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG (fjärde penningtvättsdirektivet) samt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/847 av den 20 maj 2015 om uppgifter som ska åtfölja överföringar av medel och om upphävande av förordning (EG) nr 1781/2006.
Regelverket ställer krav på att fysiska och juridiska personer (verksamhetsutövare) som bedriver verksamhet i vilken det finns risk för penningtvätt eller finansiering av terrorism ska vidta åtgärder för att förebygga, förhindra och upptäcka att deras verksamheter utnyttjas. Det handlar om finansiella verksamhetsutövare som t.ex. banker men också om icke-finansiella företag som t.ex. advokater, fastighetsmäklare, spelbolag och revisorer. Regelverket ställer också krav på tillsynsmyndigheternas arbete och att det i varje land ska finnas en särskild finansunderrättelseenhet. I Sverige är Polismyndigheten (finanspolissektionen) finansunderrättelseenhet.
I svensk rätt genomförs fjärde penningtvättsdirektivet bl.a. i lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism (penningtvättslagen), lagen (2017:631) om registrering av verkliga huvudmän (registerlagen) och lagen (2020:272) om konto- och värdefacksystem.
EU-paketet
Europeiska kommissionen har tagit fram förslag för att förbättra EU:s system för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism. Förslagen har presenterats som ett lagstiftningspaket om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism (EU-paketet).
EU-paketet omfattar bl.a. tre rättsakter som är av intresse för uppdraget:
- En ny EU-förordning som ersätter större delen av fjärde penningtvättsdirektivet (COM(2021) 420).
- Ett nytt EU-direktiv som ersätter de delar av det fjärde penningtvätts- direktivet som inte överförs till förordningen (COM(2021) 423).
- En ny EU-förordning som skapar en ny myndighet på EU-nivå
(COM(2021) 421), vars uppgift är att förhindra att unionens finansiella system används för penningtvätt och finansiering av terrorism.
Kommissionen har också föreslagit förändringar i förordningen (EU) 2015/847 (COM(2021) 422). Ändringarna innebär i huvudsak att vissa överföringar av kryptotillgångar ska omfattas av samma informationskrav som t.ex. banköverföringar. Detta förslag har under förhandlingarna brutits ut ur paketet och förhandlats separat. Det ingår därför inte i uppdraget.
Förslaget att ersätta större delen av fjärde penningtvättsdirektivet med en EU-förordning avser att minska skillnader i tillämpningen mellan medlemsstaterna. Kommissionen menar att skillnader i medlemsstaternas genomförande av direktivet har medfört belastningar och kostnader för de som tillhandahåller gränsöverskridande tjänster samt luckor i regleringen som kan utnyttjas av den som vill tvätta pengar eller finansiera terrorism. I den utsträckning kommissionen anser att medlemsstaterna fortsatt bör ha flexibilitet när det gäller hur bestämmelserna ska genomföras, föreslås i stället att bestämmelserna förs över till ett nytt direktiv.
Uppdraget att lämna de förslag till de författningsändringar som behövs för att anpassa svensk rätt till EU-paketet
De bestämmelser som i dag finns i fjärde penningtvättsdirektivet och som i svensk rätt bl.a. genomförts i penningtvättslagen, registerlagen och lagen om konto- och värdefacksystem kommer framöver finnas dels i den nya EU-förordningen, dels i det nya direktivet.
Flera av de nuvarande bestämmelserna i penningtvättslagen och registerlagen kommer att regleras i EU-förordningen. Det bör därför säkerställas att svensk rätt får en ändamålsenlig utformning ur en materiell, språklig och redaktionell synvinkel, t.ex. att den nya svenska regleringen – med upphävande av penningtvättslagen och registerlagen – samlas i en och samma lag.
EU-paketet innehåller vissa nationella valmöjligheter. Medlemsstaterna får t.ex. när det i den nationella riskbedömningen identifieras fall av högre risk kräva att verksamhetsutövare tillämpar skärpta åtgärder för kundkännedom och vid behov specificera dem (artikel 28.5 i COM(2021) 420). Vidare får medlemsstaterna i vissa fall tillåta eller kräva att uppgifter eller handlingar lagras i ytterligare fem år utöver den ordinarie lagringstiden (artikel 56.4 andra stycket i COM(2021) 420, jfr 5 kap. 4 § penningtvättslagen). När det gäller förbudet för personer som handlar med varor eller tillhandahåller tjänster att godta eller göra en kontantbetalning över 10 000 euro eller motsvarande, får medlemsstaterna också anta lägre gränser (artikel 59.2 i COM(2021) 420).
I svensk rätt har det införts bestämmelser vid sidan av vad som följer av fjärde penningtvättsdirektivet. Skyldigheten för verksamhetsutövare att lämna uppgifter som behövs i en utredning om penningtvätt eller finansiering av terrorism till Polismyndigheten och möjligheten för samma myndighet att besluta om dispositionsförbud har t.ex. utvidgats till att även omfatta Säkerhetspolisen (4 kap.6 och 11 §§penningtvättslagen). Vidare är inte bara tillsynsmyndigheter skyldiga att underrätta finanspolissektionen om omständigheter som upptäckts och som kan antas ha samband med eller utgöra penningtvätt eller finansiering av terrorism En sådan skyldighet gäller även för andra myndigheter som hanterar kontanter, t.ex. Kronofogdemyndigheten (4 kap. 4 § samma lag).
Utredaren ska därför lämna förslag till de författningsändringar som behövs för att
- anpassa och komplettera svensk rätt med anledning av de nya
EU-förordningarna, och
- i svensk rätt genomföra det nya EU-direktivet.
I den utsträckning EU-paketet ger medlemsstaterna valmöjligheter eller annars medger utrymme för att i nationell rätt ställa upp mer långtgående krav eller anpassa bestämmelserna till nationella förhållanden ska utredaren sträva efter att slå vakt om den nuvarande svenska regleringen och beakta svenska förhållanden. Det gäller t.ex. i fråga om ytterligare verksamheter helt eller delvis ska omfattas av regelverket, vilket under vissa omständigheter är förenligt med den nya förordningen. Utredaren bör belysa olika alternativ samt redovisa för- och nackdelar med dem. Med utgångspunkt i att regelverket ska vara riskbaserat och proportionerligt bör utredaren också försäkra sig om att regelverket inte leder till försämrade förutsättningar att vidta åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.
Utredaren ska ta fram en parallelluppställning, dvs. en förteckning över de bestämmelser som i svensk rätt genomför var och en av artiklarna i det nya direktivet. I den mån de nya EU-förordningarna förutsätter att nationella bestämmelser införs ska även detta framgå av parallelluppställningen.
Vilka verksamhetsutövare ska omfattas?
Vilka verksamhetsutövare som ska omfattas av regelverket anges i förordningen (artikel 3 i COM(2021) 420). Samtidigt ska medlemsstaterna kunna tillämpa regelverket på sådana ytterligare verksamhetsutövare som antingen redan omfattas av nationell rätt eller som enligt en nationell riskbedömning är utsatta för risk för penningtvätt och finansiering av terrorism (artikel 3 i COM(2021) 423). I likhet med vad som gäller i dag ges medlemsstaterna fortsatt möjlighet att undanta vissa speltjänster och finansiella aktiviteter (artikel 4 och 5 i COM(2021) 420).
I förhållande till EU-paketet omfattar penningtvättslagen fler verksamhetsutövare, bl.a. kontanthandlare, pantbanker och vissa auktionsplattformar för handel med utsläppsrätter (1 kap. 2 och 5 §§ pen-
ningtvättslagen). Kravet på att auktionsplattformar för handel med utsläppsrätter ska omfattas av lagen har införts i syfte att leva upp till förordning (EU) nr 1031/2010. Penningtvättslagen innehåller vidare specifika bestämmelser i förhållande till vissa av dessa aktörer (se 3 kap. 6 §). Från penningtvättslagens tillämpning undantas vissa speltjänster (1 kap. 2 § andra stycket och 8 kap. 1 § 1).
I rapporten nationell riskbedömning av penningtvätt och finansiering av terrorism i Sverige 2020/2021 s. 32 (Polismyndigheten, dnr A052.211/2021) anges att det kan finnas behov av att helt eller delvis tillämpa regelverket för ytterligare verksamhetsutövare.
Utredaren ska därför
- överväga, med utgångspunkt i att de verksamheter som i dag är undantagna från regelverket också fortsatt bör vara det, hur befintliga verksamhetsutövare bör inordnas i det nya regelverket, och
- lämna förslag till de författningsändringar som behövs.
Bör tillgången till konto- och värdefackssystemet utvidgas?
EU-paketet innebär att en gemensam, europeisk åtkomstpunkt ska bildas för att koppla samman de nationella mekanismer som införs för att fastställa identiteten hos personer som innehar eller kontrollerar vissa bank- eller betalkonton och värdefack. Åtkomstpunkten ska utvecklas och drivas av kommissionen. Medlemsstaterna ska säkerställa att endast de uppgifter som enligt paketet ska finnas i mekanismen görs tillgängliga genom den nationella mekanismen och den gemensamma åtkomstpunkten (artikel 14 i COM(2021) 423).
Bestämmelser som genomför kraven på en nationell mekanism i fjärde penningtvättsdirektivet finns i lagen (2020:272) om konto- och värdefackssystem. Det skulle kunna underlätta för verksamhetsutövare att utföra åtgärder för kundkännedom, övervaka pågående affärsförbindelser och bedöma enstaka transaktioner om även verksamhetsutövare, i tillägg till de myndigheter som i dag har tillgång till systemet, skulle få tillgång till systemet i syfte att identifiera innehavaren av ett konto. Samtidigt finns det i Sverige ett mycket stort antal verksamhetsutövare av olika slag, t.ex. advokater, fastighetsmäklare, revisorer och de som bedriver spelverksamhet., En utvidgning av tillgången till systemet till vissa verksamhetsutövare väcker därför frågor om skyddet för kunders personliga integritet.
Utredaren ska därför
- överväga, med utgångspunkt i erfarenheter från andra länder med motsvarande system, om vissa kategorier av verksamhetsutövare, t.ex. kreditinstitut vid kreditgivning, bör ges tillgång till uppgifterna i systemet i syfte att effektivare kunna förebygga, upptäcka och förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism,
- analysera vilka konsekvenser det skulle medföra för den personliga integriteten att utvidga tillgången till verksamhetsutövare som behöver uppgifterna i systemet,
- lämna förslag till de författningsändringar som behövs.
Särskilt om Bolagsverkets register över verkliga huvudmän
I stort sett alla juridiska och vissa fysiska personer är skyldiga att ha tillförlitliga uppgifter om vem som är deras verkliga huvudman, att tillhandahålla uppgifterna till andra och att anmäla dessa för registrering. Medlemsstaterna ska säkerställa att uppgifter om verkliga huvudmän finns i ett centralt register. Vidare ska medlemsstaterna fastställa regler om effektiva, proportionella och avskräckande åtgärder eller sanktioner som ska gälla vid överträdelse av skyldigheterna (artikel 45 och 49 i COM(2021) 420 och artikel 10 i COM(2021) 423).
Bolagsverket ska föra ett register över verkliga huvudmän och andra uppgifter som anmäls (3 kap. 1 § registerlagen). Om det finns brister i en anmälan, uppgifter inte anmälts för registrering eller det kan antas att uppgift i en anmälan eller registret är felaktig får Bolagsverket förelägga den juridiska personen att vidta rättelse. I vissa fall kan Bolagsverket vägra registrering eller ta bort uppgifter från registret (3 kap. 2–4 §§ samma lag). Om en juridisk person eller en trust inte följer ett föreläggande, får Bolagsverket vid vite förelägga den juridiska personen eller trusten eller den verkställande direktören, en styrelseledamot eller en annan motsvarande befattningshavare att inom en viss tid göra en anmälan eller ge in uppgifter som den juridiska personen är skyldig att lämna (3 kap. 6 och 9 §§ samma lag). De verksamhetsutövare och myndigheter som använder registret ska anmäla till Bolagsverket om det finns anledning att misstänka att uppgifterna i registret är felaktiga (3 kap. 5 § samma lag).
Registret syftar till att ge information om vem eller vilka som står bakom en juridisk person. Sådan information kan bidra till att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism. Det är viktigt att uppgifterna i registret är korrekta, adekvata och aktuella samt att registret inte utnyttjas av kriminella för att med felaktiga uppgifter dölja vem som är verklig huvudman i en juridisk person.
Utredaren ska därför
- överväga hur uppgifterna i registret kan bli mer korrekta, adekvata och aktuella, och
- lämna förslag till författningsändringar som behövs.
Hur bör övervakningen av självreglerande organ skötas?
För vissa verksamhetsutövare får medlemsstaterna tillåta att tillsynen enligt regelverket utförs av ett självreglerande organ. EUpaketet innebär dock att det införs ett krav på att ett självreglerande organs tillsynsaktiviteter ska övervakas av en myndighet. Myndigheten ska ansvara för att verifiera att det självreglerande organet uppfyller kraven för att få utöva tillsynen, utfärda riktlinjer gällande utförandet av uppdraget, se till att det självreglerande organet utför sina uppdrag med högsta standard och granska de undantag som godkänts från skyldigheten att upprätta en enskilt dokumenterad riskbedömning. Myndigheten ska ha tillräckliga befogenheter för att utföra sitt uppdrag och bl.a. kunna kräva viss information och utfärda vissa instruktioner till det självreglerande organet. Vidare innebär EU-paketet en skyldighet för myndigheten att underrätta brottsbekämpande myndigheter om överträdelser som omfattas av straffrättsliga påföljder och att i en årsrapport offentliggöra viss information (artikel 38 i COM (2021) 423).
Tillsynen över att advokater och advokatbolag följer penningtvättslagen har i Sverige anförtrotts ett självreglerande organ, nämligen Sveriges advokatsamfund (7 a kap.1 och 2 §§penningtvättslagen). Att det inte är en myndighet som utövar tillsyn över advokater och advokatbolag hänger samman med principen om ett oberoende advokatväsende och risken för att advokaters oberoende ställning skulle kunna komma i fara genom myndighetstillsyn.
Sveriges advokatsamfund står i dag under tillsyn av Justitiekanslern i den mån samfundets verksamhet avser myndighetsutövning (se 1 §
och 3 § första stycket 3 lagen [1975:1339] om Justitiekanslerns tillsyn, 8 kap.6 och 8 §§rättegångsbalken samt SOU 1999:31 s. 66). När det gäller samfundets tillsyn över penningtvättslagen får samfundet ingripa genom beslut om bl.a. erinran eller varning. Beslut om sanktionsavgift och om tillfälligt förbud att ingå i ett advokatbolags ledning fattas dock av Länsstyrelsen i Stockholms län efter överlämnande från samfundet (7 kap.6 och 7 §§penningtvättslagen).
Om EU antar förslaget att självreglerande organs tillsynsverksamhet ska övervakas av en myndighet, behöver en myndighet utses för uppgiften. För att genomföra direktivet behöver det i sådant fall säkerställas att det finns en myndighet som har de uppgifter och befogenheter som krävs utan att det medför en omotiverad administrativ belastning för myndigheten.
Utredaren ska därför
- ta ställning till vilken myndighet som, med beaktande av hur tillsynen av advokater i dag är organiserad, bör utses,
- föreslå hur myndighetens övervakning av Sveriges advokatsamfunds tillsyn över advokater och advokatbolag ska utformas så att det beaktar rättsstatsprincipens krav på ett självständigt och oberoende advokatsamfund, och
- lämna förslag till de författningsändringar som behövs.
Särskilt om den nya EU-myndigheten Amla
EU-paketet innebär att en ny myndighet på EU-nivå (Amla, Anti-Money Laundering Authority) ska inrättas. Amla ska framför allt få uppgifter på tillsynsområdet och vara ett stöd för nationella finansunderrättelseenheter. Dessutom ska Amla få befogenhet att utveckla tekniska standarder, riktlinjer och rekommendationer.
Amla föreslås utöva direkt tillsyn över vissa verksamhetsutövare på finansmarknadsområdet (direkt tillsyn). Amla ska även i vissa andra fall kunna ta över den direkta tillsynen från nationella tillsynsmyndigheter efter beslut av kommissionen när den nationella tillsynen inte fungerar tillfredsställande. I samtliga fall ska den direkta tillsynen gälla under en tidsbegränsad period och utövas i samarbete med nationella tillsynsmyndigheter. Amla ska vidare samordna och utvärdera de nationella tillsynsmyndigheterna inom både den finansiella och den icke-
finansiella sektorn. När det uppmärksammats brister i den nationella tillsynen ska Amla också ha vissa befogenheter att agera i enskilda fall i förhållande till tillsynsmyndigheter som inte är verksamma på finansmarknadsområdet.
Amla:s uppgift att vara ett stöd för finansunderrättelseenheterna ska omfatta bl.a. att ge assistans i och utveckla former för gemensamma analyser i gränsöverskridande fall. Vidare ska Amla utveckla gemensamma format för hur misstänkta transaktioner ska rapporteras och ansvara för driften av en teknisk plattform för säker kommunikation mellan nationella finansunderrättelseenheter.
EU-paketet innebär alltså att Amla ska ha vissa befogenheter i förhållande till verksamhetsutövare som står under direkt tillsyn. EUpaketet innebär vidare att Amla ska samarbeta med nationella tillsynsmyndigheter, kommunicera och utbyta information med finansunderrättelseenheter samt ha möjlighet att använda nationella myndigheters anställda i sin verksamhet. Det finns därför anledning att särskilt belysa frågor om förhållandet mellan Amla och svenska myndigheter, bl.a. med beaktande av arbetsrättsliga frågor.
Utredaren ska därför
- kartlägga ansvarsfördelningen mellan svenska myndigheter och
Amla,
- överväga behovet av anpassningar av svensk rätt för att svenska myndigheter och anställda i myndigheterna ska kunna utföra sina uppgifter, och
- lämna förslag till de författningsändringar som behövs.
Uppdraget att överväga om tillgången till uppgifter i penningtvättsregistret ska utökas
Vid Polismyndigheten förs ett penningtvättsregister (5 kap. 18 § lagen [2018:1693] om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område). I det behandlas bl.a. uppgifter om misstänkt penningtvätt och finansiering av terrorism som rapporteras av verksamhetsutövare enligt penningtvättslagen.
Bara tjänstemän vid Finanspolissektionen har tillgång till uppgifter i penningtvättsregistret (2 § första stycket förordningen [2018:1942] om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens om-
råde). Andra delar av Polismyndigheten och andra brottsbekämpande myndigheter kan få ut uppgifter från penningtvättsregistret genom att skicka förfrågningar till Finanspolissektionen. De har dock inte möjlighet att göra sökningar i penningtvättsregistret.
Det är angeläget att brottsbekämpande myndigheter har bästa möjliga förutsättningar för att bedriva ett effektivt arbete. En utökad tillgång till uppgifter i penningtvättsregistret kan vara ett sätt att förbättra effektiviteten i den brottsbekämpande verksamheten hos t.ex. Säkerhetspolisen och delar av Polismyndigheten. Dessutom är tillgången till finansiell information central för underrättelseverksamheten vid Ekobrottsmyndigheten. Enligt Riksrevisionen bidrar avsaknaden av direkt tillgång till penningtvättsregister till att underrättelseverksamheten vid Ekobrottsmyndigheten inte kan bedrivas effektivt (RiR 2021:30: Ekobrottsmyndigheten – arbetet mot den organiserade ekonomiska brottsligheten).
Som regeringen pekat på i skrivelsen Riksrevisionens rapport om Ekobrottsmyndighetens arbete mot den organiserade ekonomiska brottsligheten (skr. 2021/22:205) kan frågan om tillgång till penningtvättsregistret behöva övervägas på nytt. Mot denna bakgrund finns det skäl att överväga om andra delar av Polismyndigheten än Finanspolissektionen, underrättelseverksamheten vid
Ekobrottsmyndigheten, Säkerhetspolisen eller andra brottsbekämpande myndigheter bör få utökad tillgång till penningtvättsregistret och, i så fall, i vilka former.
Frågan om tillgång till penningtvättsregistret är dock komplicerad, bl.a. eftersom registret innehåller känslig ekonomisk information och speciell underrättelseinformation. Uppgifterna får registreras innan någon analys av uppgifternas relevans ur brottsbekämpningsperspektiv har gjorts (prop. 2009/10:85 s. 179, 242 och 243 och prop. 2013/14:110 s. 449 och 450).
I sammanhanget måste det också beaktas att de uppgifter som behandlas i registret till stor del består av uppgifter som verksamhetsutövare rapporterar enligt penningtvättslagen. Att verksamhetsutövare ska rapportera misstänkt penningtvätt och finansiering av terrorism följer av unionsrätten. Rapporteringen ska ske till finansunderrättelseenheten (FIU), i Sverige finanspolissektionen. FIU ska vara den enda centrala nationella enhet som ansvarar för att ta emot och analysera misstänkta transaktioner och annan information som är relevant för penningtvätt eller finansiering av terrorism och som
lämnas in av verksamhetsutövare. Det ställs dessutom krav på att FIU ska vara operativt oberoende och självständig, vilket innebär att den ska ha behörighet och kapacitet att utföra sina uppgifter fritt, inbegripet att kunna fatta självständiga beslut om att analysera, begära och sprida specifik information. När en finansunderrättelseenhet existerar inom en annan myndighets befintliga struktur ska finansunderrättelseenhetens kärnfunktioner vara oberoende och operativt avskilda från värdmyndighetens andra funktioner. (Se artiklarna 17– 19 i COM(2021) 423, jfr artiklarna 32 och 33 i fjärde penningtvättsdirektivet och 7 och 8 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1153 av den 20 juni 2019 om fastställande av bestämmelser för att underlätta användning av finansiell information och andra uppgifter för att förebygga, upptäcka, utreda eller lagföra vissa brott och om upphävande av rådets beslut 2000/642/RIF.)
En ändring av den nuvarande ordningen kräver därför noggranna överväganden i flera avseenden, särskilt avseende förenligheten med unionsrätten och vilka konsekvenser det skulle medföra för den personliga integriteten att utvidga tillgången till penningtvättsregister.
Skulle utredaren göra bedömningen att tillgången inte bör utökas eller endast utökas i vissa fall bör utredaren undersöka om det är möjligt att effektivisera brottsbekämpande myndigheters inhämtande av uppgifter från penningtvättsregister genom finanspolissektionen på något annat sätt, t.ex. genom organisatoriska åtgärder. Utredaren ska också överväga om det finns andra åtgärder som kan effektivisera brottsbekämpande myndigheters inhämtande av uppgifter som behandlas i registret, t.ex. genom att överväga om uppgiftsskyldigheten i 4 kap. 6 § penningtvättslagen bör omfatta fler myndigheter.
Utredaren ska därför
- överväga om det finns behov av en utökad tillgång till penningtvättsregistret för brottsbekämpande myndigheter.
Om det finns ett sådant behov ska utredaren
- ta ställning till om en utökad tillgång till penningtvättsregistret står i överensstämmelse med unionsrätten
Om en utökad tillgång till penningtvättsregistret bedöms vara förenlig med unionsrätten ska utredaren
- överväga om en utökad tillgång till penningtvättsregistret är en ändamålsenlig och proportionerlig åtgärd för att effektivisera arbetet för de brottsbekämpande myndigheterna och, i så fall, föreslå i vilken form tillgången till penningtvättsregistret ska utökas, och
- lämna förslag till de författningsändringar eller andra åtgärder som behövs.
Om en utökad tillgång till penningtvättsregistret inte bedöms vara förenlig med unionsrätten ska utredaren
- överväga om det på annat sätt går att effektivisera brottsbekämpande myndigheters inhämtande av uppgifter som behandlas i penningtvättsregistret, och
- lämna förslag till de författningsändringar eller andra åtgärder som behövs.
Konsekvensbeskrivningar
Utredaren ska bedöma förslagens ekonomiska konsekvenser och konsekvenser i övrigt för enskilda, företag och det allmänna. Utredaren ska även beskriva och beräkna eventuella offentligfinansiella konsekvenser, däribland eventuella konsekvenser för berörda myndigheter. Arbetet med konsekvensbeskrivningar ska ske löpande under utredningstiden. Om förslag som lämnas innebär offentligfinansiella kostnader ska förslag till finansiering lämnas. Utredaren ska även i övrigt tillämpa riktlinjerna i kommittéförordningen (1998:1474) och förordningen (2007:1244) om konsekvensutredning vid regelgivning för att ange kostnadsberäkningar och andra konsekvensbeskrivningar.
Kontakter och redovisning av uppdraget
Utredaren ska följa de förhandlingar som pågår inom EU och i sitt förslag utgå från det innehåll som rättsakterna får när de har antagits av Europaparlamentet och rådet. I den mån utredarens analyser har betydelse för Sveriges ståndpunkter i förhandlingarna bör departementet underrättas.
Under genomförandet av uppdraget ska utredaren, i den utsträckning som bedöms lämpligt, också ha dialog med och inhämta upplysningar från de myndigheter, självreglerande organ och intresseorganisationer som berörs.
Utredaren ska vidare hålla sig informerad om och beakta annat pågående och relevant arbete som bedrivs inom Regeringskansliet, t.ex. Utredningen om bolaget som brottsverktyg (Ju 2021:18).
Uppdraget ska redovisas senast den 31 augusti 2024.
(Finansdepartementet)
Kommittédirektiv 2023:49
Tilläggsdirektiv till 2022 års penningtvättsutredning (Fi 2022:13)
Beslut vid regeringssammanträde den 30 mars 2023
Sammanfattning
Inom EU pågår förhandlingar om ändringar av regelverket om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, som förväntas vara klara under året. Regeringen beslutade den 16 juni 2022 kommittédirektiv om EU:s lagstiftningspaket om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism (dir. 2022:76). Uppdraget innebär i korthet att lämna förslag till de författningsändringar som behövs för att anpassa svensk rätt till de ändringar i regelverket som blir resultatet av förhandlingarna. Uppdraget ska redovisas senast den 31 augusti 2024.
Det nya regelverket innebär att alla juridiska personer som saknar verklig huvudman ska registrera sig och sin ledning i registret över verkliga huvudmän, vilket är en nyordning som kan medföra en omfattande administrativ börda för ideella sektorn och Bolagsverket. För att utredaren ska kunna fullgöra sitt uppdrag behöver denna händelseutveckling beaktas,inte minst mot bakgrund av den ideella sektorns särart. Utredaren ska därför
- analysera hur förslaget förhåller sig till regeringsformens förbud mot tvång att ge till känna sin åskådning i politiskt, religiöst, kulturellt eller annat sådant hänseende men också dess förbud mot åsiktsregistrering (2 kap. 2 och 3 §§) och säkerställa att förslaget inte tillämpas i strid med dessa förbud, och
- ta ställning till vilka ingripanden vid överträdelser av skyldigheten för olika slag av juridiska personer att anmäla uppgifter för registrering som är effektiva, proportionerliga och avskräckande, inte minst mot bakgrund av den administrativa och kostnadsmässiga bördan för de juridiska personerna som registrering kan medföra.
Utredaren ska särskilt analysera förslagens konsekvenser för Bolagsverket och den ideella sektorn.
Ändring i uppdraget
Inom EU pågår förhandlingar om ändringar av regelverket om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, som förväntas vara klara under året. Regeringen beslutade den 16 juni 2022 kommittédirektiv om EU:s lagstiftningspaket om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism (dir. 2022:76). Uppdraget innebär i korthet att lämna förslag till de författningsändringar som behövs för att anpassa svensk rätt till de ändringar i regelverket som blir resultatet av förhandlingarna. Uppdraget ska redovisas senast den 31 augusti 2024.
Enligt lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism (penningtvättslagen) får verksamhetsutövare inte tillhandahålla varor eller tjänster, om verksamhetsutövaren inte har tillräcklig kännedom om kunden för att kunna hantera risken för penningtvätt och finansiering av terrorism som kan förknippas med transaktionen (2 kap. 1 §). Som ett led i detta ska verksamhetsutövaren utreda om kunden har en verklig huvudman och åtminstone göra en sökning i Bolagsverkets register över verkliga huvudmän i juridiska personer. Om kunden är en juridisk person och det efter utredning står klart att den juridiska personen inte har en verklig huvudman, ska den person som är styrelseordförande, verkställande direktör eller motsvarande befattningshavare anses vara verklig huvudman (2 kap. 8 §).
Europeiska bankmyndigheten (Eba) har meddelat riktlinjer för riskfaktorer för penningtvätt och finansiering av terrorism (Eba/GL/ 2021/02). Riktlinjerna har enligt Finansinspektionen ställning som allmänna råd vid tillämpningen av penningtvättslagen. Eba publicerade den 6 december 2022 ett utkast till nya riktlinjer (Eba/CP/2022/13). I utkastet uppmärksammas att vissa delar av den europeiska ideella
sektorn har svårt att få tillgång till finansiella tjänster på grund av svårigheter för verksamhetsutövare att bedöma den risk för penningtvätt och finansiering av terrorism som kan vara förknippad med sektorn (s.k. de-risking). I syfte att komma till rätta med problemet klargörs i utkastet till nya riktlinjer hur en verksamhetsutövare bör gå till väga för att bedöma den risk för penningtvätt och finansiering av terrorism som kan vara förknippad med den ideella sektorn. Tillgång till tillförlitliga uppgifter om den juridiska personen och dess ledning bör enligt utkastet till nya riktlinjer påverka riskbedömningen.
I lagen (2017:631) om registrering av verkliga huvudmän (registerlagen) finns bestämmelser om Bolagsverkets register över verkliga huvudmän i juridiska personer. Som utgångspunkt gäller att juridiska personer ska dokumentera uppgifter om verkligt huvudmannaskap, tillhandahålla uppgifter om verkligt huvudmannaskap till myndigheter och verksamhetsutövare samt anmäla uppgifter om verkligt huvudmannaskap för registrering (2 kap. 1–3 §§). För vissa juridiska personer – framför allt ideella föreningar – gäller skyldigheterna först när en uppgift om verklig huvudman lämnas till en verksamhetsutövare med anledning av kundkännedomsåtgärder. En uppgift om att en verklig huvudman saknas behöver inte anmälas för registrering men om föreningen bedriver insamlingsverksamhet ska den anmäla sin ledning för registrering. En medlem i en ideell förening eller vissa trossamfund behöver inte anmälas för registrering, om det medför att medlemmens åskådning i politiskt, religiöst, kulturellt eller annat sådant hänseende blir känd (2 kap. 4–6 §§). Bolagsverket får förelägga en juridisk person att vid vite att fullgöra sina skyldigheter (3 kap. 2 och 6 §§).
I den ideella sektorn skapas förutsättningar för människor att engagera sig i gemensamma intressen och bygga upp tillit och stärka förmågan att påverka sin egen livssituation, vilket är centralt för utvecklingen av samhället och demokratin. Den ideella sektorn har också viktiga funktioner som röstbärare och opinionsbildare samt skapar samhällsnyttig verksamhet inom olika samhällssektorer. Unikt för det svenska föreningslivet är den höga anslutningsgraden och de demokratiska styrelseformerna. Det innebär att en stor andel av den svenska befolkningen är engagerad i den ideella sektorn. Föreningslivet är beroende av ideella krafter. I det ligger att den administrativa bördan för föreningslivet kan påverka förutsättningarna för att bilda och driva en organisation eller för ideella krafter att engagera sig. En viktig del i politiken för den ideella sektorn är därför att verka för att den admi-
nistrativa bördan inte blir för tung. Samtidigt är det viktigt att föreningslivet har tillgång till finansiella tjänster. Det förutsätter att verksamhetsutövare – t.ex. banker – kan bedöma risken för att den ideella sektorn missbrukas för penningtvätt och finansiering av terrorism, t.ex. genom nödvändiga uppgifter om en ideell förening och dess ledning.
EU:s nya regelverk om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism innebär att verksamhetsutövarnas kundkännedomsåtgärder och juridiska personers registrering av verkliga huvudmän kommer att regleras i en EU-förordning, som blir direkt tillämplig i Sverige. Enligt den nya EU-förordningen ska alla juridiska personer som saknar verklig huvudman anmäla sig och sin ledning för registrering i registret över verkliga huvudmän. Något undantag för t.ex. företrädare för ideella föreningar eller registrerade trossamfund görs inte, vilket i praktiken innebär att den ideella sektorn i fortsättningen kommer att behöva registrera sig och sin ledning i registret över verkliga huvudmän. Medlemsstaterna ska se till att ingripanden vid överträdelser av registreringsskyldigheten är effektiva, proportionerliga och avskräckande.
Penningtvätt och finansiering av terrorism är samhällsskadliga verksamheter. Samtidigt står det klart att en ordning som innebär att cirka 260 000 ideella föreningar ska anmäla sig och sina ledningar och förändringar av ledningskretsen för registrering medför en omfattande administration för föreningslivet och Bolagsverket. För t.ex. en enskild ideell förening kan nyordningen innebära att ett stort antal registreringar behöver göras löpande. Sedan kommittédirektiven beslutades har Sverige därför under EU-förhandlingarna i Europeiska unionens råd drivit ståndpunkten att juridiska personer som driver ideell verksamhet och som saknar verklig huvudman inte bör vara skyldiga att anmäla sig och sin ledning för registrering. Det har emellertid inte funnits stöd för Sveriges ståndpunkt hos övriga medlemsstater.
För att utredaren ska kunna fullgöra sitt uppdrag behöver denna händelseutveckling beaktas, inte minst mot bakgrund av den ideella sektorns särart. Utredaren ska därför
- analysera hur förslaget förhåller sig till regeringsformens förbud mot tvång att ge till känna sin åskådning i politiskt, religiöst, kulturellt eller annat sådant hänseende men också dess förbud mot åsiktsregistrering (2 kap. 2 och 3 §§; jfr 2 kap. 6 § registerlagen)
och säkerställa att förslaget inte tillämpas i strid med dessa förbud, och
- ta ställning till vilka ingripanden vid överträdelser av skyldigheten för olika slag av juridiska personer att anmäla uppgifter till registret över verkliga huvudmän som är effektiva, proportionerliga och avskräckande, inte minst mot bakgrund av den administrativa och kostnadsmässiga bördan för de juridiska personerna som registrering kan medföra.
Utredaren ska särskilt analysera förslagens administrativa och kostnadsmässiga konsekvenser för Bolagsverket och den ideella sektorn. När det gäller Bolagsverket handlar det bl.a. om de informationsinsatser och andra kontakter som kan aktualiseras gentemot den ideella sektorn, bl.a. inför det att förslagen träder i kraft och för att ta hänsyn till sektorns behov av framförhållning.
Utredaren ska vid genomförandet av uppdraget föra dialog med representanter för den ideella sektorn.
(Finansdepartementet)
Parallelluppställning
Parallelluppställning över genomförandet i svensk rätt av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/xxx av den xx xx 2024 om de mekanismer som medlemsstaterna ska inrätta för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism och om upphävande av direktiv (EU) 2015/849
Artikel i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/xx om de mekanismer som medlemsstaterna ska inrätta för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism och om upphävande av direktiv (EU) 2015/849
Svenska bestämmelser (i den nya penningtvättslagen om inte annat anges)
1 1 kap. 1 §
2 1 kap. 3 §
3.1 1 kap. 2 §
3.2 Någon uttrycklig bestämmelse med detta innehåll behövs inte, se avsnitt 6.7.8 3.4 Riktar sig till kommissionen
3.7 Någon uttrycklig bestämmelse med detta innehåll behövs inte, se avsnitt 6.7.8 3.8 Riktar sig till kommissionen 4 Lagen (1996:1006) om valutaväxling och annan finansiell verksamhet och spellagen (2018:1138) 5.1 3 kap. 2 §
5.2 Riktar sig till Amla 5.3 Riktar sig till kommissionen 6.1 3 och 11 §§ lagen om valutaväxling och annan finansiell verksamhet och 4 kap.2 och 3 §§ samt 18 kap.15 och 16 §§spellagen 6.2–6.5 11 kap. 6 och 8 §§, bedöms i övrigt uppfylld i gällande svensk rätt, se avsnitt 15.2 6.6 Genomförs i föreskrifter på lägre nivå än lag 7 Riktar sig till kommissionen 8.1–8.5 Genomförs i föreskrifter på lägre nivå än lag 9.1–9.3 Genomförs i föreskrifter på lägre nivå än lag 9.4 Riktar sig till Amla 9.5 och 9.6 Riktar sig till kommissionen 10.1 första stycket 7 kap. 3–5 §§ och föreskrifter på lägre nivå än lag 10.1 andra stycket 7 kap. 6 §
10.1a första stycket 7 kap. 7 §
10.1a andra stycket 7 kap. 8 §
10.1b Någon uttrycklig bestämmelse med detta innehåll behövs inte, se avsnitt 8.6
10.2 första stycket 7 kap. 4, 5 och 7 §§ 10.2 andra stycket 7 kap. 17 §
10.3 Genomförs i föreskrifter på lägre nivå än lag 10.5 7 kap. 10–14 §§ 10.5 b 7 kap. 13 §
10.7 7 kap. 12 §
10.8 7 kap. 16 och 17 §§
10.9 7 kap. 20 §, 17 a §handelsregisterlagen (1974:157), 25 kap. 11 § andra stycket aktiebolagslagen (2005:551) och 17 kap. 11 § andra stycket lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar 10.10 7 kap. 18 §
10.11 Kräver inga bestämmelser i svensk rätt, se avsnitt 8.5 10.12 Genomförs i föreskrifter på lägre nivå än lag 11.1–11.3 Genomförs i föreskrifter på lägre nivå än lag 11.4 Kräver inga bestämmelser i svensk rätt, se avsnitt 8.13 12 Genomförs i föreskrifter på lägre nivå än lag 13 6 kap. 7 § och 21 kap. 3 § OSL samt föreskrifter på lägre nivå än lag 14.1 Lagen (2020:272) om konto- och värdefackssystem 14.2 3 § lagen om konto- och värdefackssystem 14.2a Valmöjligheten utnyttjas inte 14.3 och 14.4 2 § lagen om konto- och värdefackssystem
14.5 Riktar sig till kommissionen 14.6–14.8 Kräver inga bestämmelser i svensk rätt, se avsnitt 9.3 15 Riktar sig till kommissionen 16.1 7 b § lagen (2000:224) om fastighetsregister. Bedöms i övrigt tillgodoses i svensk rätt genom artikel 50.1a i penningtvättsförordningen, 23 kap. 2 § rättegångsbalken samt rörelselagarna på finansmarknadsområdet, t.ex. 1 kap. 11 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse 16.2 Kräver inga bestämmelser i svensk rätt, se avsnitt 15.9 17.1 4 kap. 3 §. 17.2 4 kap. 4 §. Bedöms i övrigt tillgodoses i svensk rätt genom bland annat artikel 50.1 i penningtvättsförordningen och artikel 9.1 i kontantkontrollförordningen, se avsnitt 10.1.3 17.3 Genomförs i föreskrifter på lägre nivå än lag. Bedöms i övrigt tillgodoses i svensk rätt genom artikel 50.1a i penningtvättsförordningen 17.4 Bedöms uppfylld i gällande svensk rätt, se avsnitt 10.1.2 17.5 Bedöms uppfylld i gällande svensk rätt, se avsnitt 9.1.2 17.6 Offentlighets- och sekretessregleringen, till exempel 15 kap. 1 och 2 §§, 18 kap. 2 § och 35 kap. 1 § OSL, samt föreskrifter på lägre nivå än lag 17.7 Bedöms uppfylld i gällande svensk rätt, se avsnitt 10.5.3
18.1 a i 1 och 3 §§ lagen om konto- och värdefackssystem 18.1 a ii Tillgodoses i svensk rätt genom artikel 50.1a i penningtvättsförordningen, se avsnitt 10.2.5 18.1 a iv Tillgodoses i svensk rätt genom artikel 50.1a i penningtvättsförordningen, se avsnitt 10.2.6 18.1 a v Tillgodoses i svensk rätt genom artikel 50.1a i penningtvättsförordningen, se avsnitt 10.2.7. Bedöms i övrigt uppfylld av gällande svensk rätt, se avsnitt 10.2.7 18.1 a vi 8 kap. 2 a § lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument 18.1 b i Genomförs i föreskrifter på lägre nivå än lag 18.1 b ii 7 b § lagen om fastighetsregister 18.1 b iii Genomförs i föreskrifter på lägre nivå än lag 18.1 b iv Bedöms uppfylld i gällande svensk rätt, se avsnitt 10.2.12 18.1 b v Genomförs i föreskrifter på lägre nivå än lag 18.1 b vi Bedöms uppfylld i gällande svensk rätt, se avsnitt 10.2.14 18.1 b vii Genomförs i föreskrifter på lägre nivå än lag 18.1 b viii Genomförs i föreskrifter på lägre nivå än lag 18.1 b ix Genomförs i föreskrifter på lägre nivå än lag. Bedöms i övrigt uppfylld genom artikel 9.1 i kontantkontrollförordningen
18.1 b x 1 a kap. 4 § första stycket 3 vapenförordningen (1996:70) 18.1 b xi Genomförs i föreskrifter på lägre nivå än lag 18.1 b xii Genomförs i föreskrifter på lägre nivå än lag 18.1 b xiii Bedöms uppfylld i gällande svensk rätt, se avsnitt 10.2.14 18.1 b xiv 8 kap. 1 §. 18.1 b xv Tillgodoses i svensk rätt genom artikel 67.3 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/1122 av den 12 mars 2019 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG vad gäller unionsregistrets funktion. 18.1 b xvi Bedöms uppfylld i gällande svensk rätt, se avsnitt 10.2.14 18.1 b xvii 20 § fjärde stycket utlänningsdatalagen (2016:27) 18.1 b xviii Inte relevant för Sverige 18.1 b xix Bedöms uppfylld i gällande svensk rätt, se avsnitt 10.2.23 18.1 b xx 7 kap. 16 a § konkurslagen (1987:672) samt 21 kap. 4 § andra stycket, 27 kap. 8 § tredje stycket, 30 kap. 12 f § andra stycket och 35 kap. 9 § andra stycket OSL 18.1 c 8 kap. 2 §
18.2 8 kap. 1 och 2 §§ den nya penningtvättslagen, 7 kap. 16 a § konkurslagen, 20 § fjärde stycket utlänningsdatalagen, 3 § lagen om konto- och värdefackssystem, samt föreskrifter på lägre nivå än lag, se avsnitt 10.2.27
18.2a 8 kap. 1 § andra stycket och 8 kap. 2 § andra stycket 18.3 8 kap. 1 § den nya penningtvättslagen, 7 kap. 16 §a konkurslagen och föreskrifter på lägre nivå än lag 18.4 Tillgodoses i svensk rätt genom artikel 50.1a i penningtvättsförordningen, se avsnitt 10.2.26 19.1 första stycket 4 § första stycket lagen (2022:613) om finansiell information i brottsbekämpningen, 10 kap. 24 och 27 §§ och 35 kap. 10 a § OSL 19.1 andra stycket Bedöms uppfylld i gällande svensk rätt, se avsnitt 10.5.1. 19.2 Genomförs i föreskrifter på lägre nivå än lag 20.1 5 kap. 1 § och 2 § andra stycket 20.2 5 kap. 3 § och 4 § andra stycket 20.4 5 kap. 5 §
20.5 Bedöms uppfylld i gällande svensk rätt, se avsnitt 10.3.8 21.1 Genomförs i föreskrifter på lägre nivå än lag 21.2 8 kap. 13 §
21a.1 8 kap. 8 och 9 §§
21a.2 8 kap. 9 §
22 Genomförs i föreskrifter på lägre nivå än lag 23.1 Riktar sig till Amla 23.2 och 23.3 Genomförs i föreskrifter på lägre nivå än lag 24.1 Genomförs i föreskrifter på lägre nivå än lag
24.2 Riktar sig till Amla 24.3 Riktar sig till kommissionen 24.4 Riktar sig till Amla 24.5–24.7 Genomförs i föreskrifter på lägre nivå än lag 24.8 första stycket Genomförs i föreskrifter på lägre nivå än lag 24.8 andra stycket Kräver inga bestämmelser i svensk rätt, se avsnitt 10.6.1 25.1–25.5 Genomförs i föreskrifter på lägre nivå än lag 26 första stycket första meningen
Bedöms uppfylld i gällande svensk rätt, se avsnitt 10.6.2
26 första stycket andra meningen
8 kap. 12 §
26 första stycket tredje meningen
8 kap. 11 §
26 andra stycket Punkt 2 k) i bilagan till förordningen (2022:1718) med instruktion för Polismyndigheten 27.1 8 kap. 11 §
27.2 Genomförs i föreskrifter på lägre nivå än lag 28 Bedöms uppfylld i gällande svensk rätt, se avsnitt 10.6.3 29 11 kap. 1–5 §§, bedöms i övrigt uppfylld i gällande svensk rätt, se avsnitt 15.3 30 Genomförs i föreskrifter på lägre nivå än lag 31.1 13 kap. 1 §
31.2–31.4 Riktar sig till Amla och kommissionen
31.5 och 31.6 Kräver inga bestämmelser i svensk rätt, se avsnitt 15.5 32 4 kap. 4 §
33.0 och 33.1 Kräver inga bestämmelser i svensk rätt, se avsnitt 15.7 33.2 3 kap. 1 §
33.4 Kräver inga bestämmelser i svensk rätt, se avsnitt 15.7 33.5 3 kap. 3 §
34.1–34.3 Kräver inga bestämmelser i svensk rätt, se avsnitt 15.8 34.4 Riktar sig till Amla 34.5 3 kap. 4 §
34.6 Kräver inga bestämmelser i svensk rätt, se avsnitt 15.8 35 Kräver inga bestämmelser i svensk rätt, se avsnitt 13.10 36 Genomförs i föreskrifter på lägre nivå än lag 37.1 Genomförs i föreskrifter på lägre nivå än lag 37.2 Bedöms uppfylld i gällande svensk rätt, se avsnitt 13.12 37.3 Genomförs i föreskrifter på lägre nivå än lag 38.1–38.3 12 kap. 11 och 12 §§
38.4 12 kap. 13 §
38.5 Genomförs i föreskrifter på lägre nivå än lag 39.1–39.3 11 kap. 9–15 §§ 39.4 11 kap. 16–18 39.5–39.6 Bedöms uppfylld i gällande svensk rätt, se avsnitt 16.2
39.7 Riktar sig till Amla och kommissionen 40.1 och 40.2 11 kap. 9–15 §§, bedöms i övrigt uppfyllda i gällande svensk rätt, se avsnitt 15.3 40.3 17 a § lagen om valutaväxling och annan finansiell verksamhet, 12 kap. 8 a § lagen (2004:46) om värdepappersfonder, 15 kap. 8 a § lagen om bank- och finansieringsrörelse, 25 kap. 9 a § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, 8 kap. 15 a § lagen (2010:751) om betaltjänster, 18 kap. 17 a § försäkringsrörelselagen (2010:2043), 5 kap. 15 a § lagen (2011:755) om elektroniska pengar, 14 kap. 12 a § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder, 26 a § lagen (2014:275) om viss verksamhet med konsumentkrediter, 6 kap. 7 a § lagen (2016:1024) om verksamhet med bostadskrediter och 9 kap. 14 a § lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution 40.4 Valmöjligheten utnyttjas inte 41.1 11 kap. 10 § den nya penningtvättslagen och 4 kap. 4 § fastighetsmäklarlagen (2021:516). Bedöms i övrigt uppfylld i gällande svensk rätt, se avsnitt 16.4 41.2 11 kap. 5 §, bedöms i övrigt uppfylld i gällande svensk rätt, se avsnitt 16.4 41.3 och 41.3 bis 11 kap. 23 § nya penningtvättslagen, 32 l § revisorslagen (2001:883) och 4 kap. 4 § fastighetsmäklarlagen. Bedöms i övrigt uppfylld i gällande svensk rätt, se avsnitt 16.4 41.4 Valmöjligheten utnyttjas inte
42 Genomförs i föreskrifter på lägre nivå än lag 43.1 och 43.2 a-d Bedöms uppfyllda i gällande svensk rätt, se avsnitt 16.6.1 43.2 e 9 kap. 2 §
43.3 9 kap. 3-6 §§ 44.1 Genomförs i föreskrifter på lägre nivå än lag 44.2 Riktar sig till Amla 45 Bedöms uppfylld i gällande svensk rätt, se avsnitt 13.2 46.1–3 Kräver inga bestämmelser i svensk rätt, se avsnitt 13.3 46.4 Riktar sig till Amla 47 8 kap. 7 § och föreskrifter på lägre nivå än lag 48.1–48.4 Bedöms uppfyllda genom gällande svensk rätt, se avsnitt 13.5 48.5 Genomförs i föreskrifter på lägre nivå än lag 48.6 Riktar sig till Amla. 49 Genomförs i föreskrifter på lägre nivå än lag 50 Bedöms uppfylld genom gällande svensk rätt, se avsnitt 13.7 51.1 Genomförs i föreskrifter på lägre nivå än lag 51.2 och 51.3 Valmöjligheten utnyttjas inte 52 Riktar sig till Amla 53.1 6 kap. 1 §
53.2 Bedöms uppfylld genom gällande svensk rätt, se avsnitt 14.3.1 54 Kräver inga bestämmelser i svensk rätt
55 Riktar sig till kommissionen 56 Riktar sig till kommissionen 57 Kräver inga bestämmelser i svensk rätt 58 Genomförs i ikraftträdandebestämmelser 59 Kräver inga bestämmelser i svensk rätt 60 Kräver inga bestämmelser i svensk rätt
Lagstiftningsåtgärder med anledning av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xxx av den xx xx 2024 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism
Artikel i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xxx om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism
Svenska bestämmelser (i den nya penningtvättslagen om inte annat anges)
4 1 kap. 2 och 13 kap. 1 §§ 5 Valmöjligheten utnyttjas inte 6a 4 kap. 4 fjärde stycket lagen om värdepappersfonder, 6 kap. 7 § andra stycket lagen om bank- och finansieringsrörelse, 8 kap. 22 § tredje stycket lagen om värdepappersmarknaden, 3 kap. 28 § tredje stycket lagen om betaltjänster, 10 kap. 22 a § försäkringsrörelselagen, 3 kap. 29 § tredje stycket lagen om elektroniska pengar, 8 kap. 14 § fjärde stycket lagen om förvaltare
av alternativa investeringsfonder, 14 § tredje stycket lagen om viss verksamhet med konsumentkrediter, 4 kap. 13 § tredje stycket lagen om verksamhet med bostadskrediter och 11 kap. 6 § andra stycket spellagen
7.3 Valmöjligheten utnyttjas inte 8.2 b iii 4 kap. 1 §
9.6 4 kap. 2 §
16a 31 kap. 11 b § OSL 23.5a Valmöjligheten utnyttjas inte 17.1 Valmöjligheten utnyttjas inte 28.5 Valmöjligheten utnyttjas inte 33.1 1 kap. 4 §
45.1 första stycket 7 kap. 15 §
45a 7 kap. 2 §
46.1 första stycket 7 kap. 15 §
48.1a 7 kap. 9 §
49 7 kap. 20–23, 25 och 26 §§ den nya penningtvättslagen, 17 a § handelsregisterlagen, 25 kap. 11 § andra stycket aktiebolagslagen och 17 kap. 11 § andra stycket lagen om ekonomiska föreningar 50.1 13 kap. 1 § första stycket 4 50.1a 13 kap. 1 § första stycket 5 50.1b Valmöjligheten utnyttjas inte 50.2 andra stycket 13 kap. första stycket 3 51.1 och 51.3 Valmöjligheterna utnyttjas inte 54 4 kap. 8 § och 6 kap. 2 § 56.4 Valmöjligheten utnyttjas inte
Lagstiftningsåtgärder med anledning av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xxx av den xx xx 2024 om inrättande av en myndighet för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och om ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010, (EU) nr 1095/2010
Artikel i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/xx om inrättande av en myndighet för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och om ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010, (EU) nr 1095/2010
Svenska bestämmelser (i den nya penningtvättslagen om inte annat anges)
5.2 8 § andra stycket lagen om valutaväxling och annan finansiell verksamhet, 10 kap. 1 a § lagen om värdepappersfonder, 13 kap. 2 a § lagen om bank- och finansieringsrörelse, 23 kap. 1 a § lagen om värdepappersmarknaden, 8 kap. 1 a § lagen om betaltjänster, 17 kap. 2 a § försäkringsrörelselagen, 5 kap. 1 a § lagen om elektroniska pengar, 13 kap. 1 a § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, 16 § andra stycket lagen om viss verksamhet med konsumentkrediter, 5 kap. 2 § tredje stycket lagen om verksamhet med bostadskrediter och 8 kap. 4 a § lagen om försäkringsdistribution 6.1 andra stycket 14 a § lagen om valutaväxling och annan finansiell verksamhet, 12 kap.
1 c § lagen om värdepappersfonder, 15 kap. 1 b § lagen om bank- och finansieringsrörelse, 25 kap. 1 j § lagen om värdepappersmarknaden, 8 kap. 8 b § lagen om betaltjänster, 18 kap. 1 b § försäkringsrörelselagen, 5 kap. 23 e § lagen om elektroniska pengar, 14 kap. 1 b § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, 20 kap. 2 b § lagen om viss verksamhet med konsumentkrediter, 6 kap. 3 a § lagen om verksamhet med bostadskrediter och 9 kap. 3 a § lagen om försäkringsdistribution
17.2 10 kap. 1 §
18.5 10 kap. 1 §
20.2 i 14 a § lagen om valutaväxling och annan finansiell verksamhet, 12 kap. 1 c § lagen om värdepappersfonder, 15 kap. 1 b § lagen om bank- och finansieringsrörelse, 25 kap. 1 j § lagen om värdepappersmarknaden, 8 kap. 8 b § lagen om betaltjänster, 18 kap. 1 b § försäkringsrörelselagen, 5 kap. 23 e § lagen om elektroniska pengar, 14 kap. 1 b § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, 20 kap. 2 b § lagen om viss verksamhet med konsumentkrediter, 6 kap. 3 a § lagen om verksamhet med bostadskrediter och 9 kap. 3 a § lagen om försäkringsdistribution 21.9 14 a § lagen om valutaväxling och annan finansiell verksamhet, 12 kap. 1 c § lagen om värdepappersfonder, 15 kap. 1 b § lagen om bank- och finansieringsrörelse, 25 kap. 1 j § lagen om värdepappersmarknaden, 8 kap.
8 b § lagen om betaltjänster, 18 kap. 1 b § försäkringsrörelselagen, 5 kap. 23 e § lagen om elektroniska pengar, 14 kap. 1 b § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, 20 kap. 2 b § lagen om viss verksamhet med konsumentkrediter, 6 kap. 3 a § lagen om verksamhet med bostadskrediter och 9 kap. 3 a § lagen om försäkringsdistribution
24a.1 10 kap. 2 och 3 §§
65.4 10 kap. 3 §
LIMITE EN
Council
of the
European
Union
Interinstitutional
File:
2021/0239(COD)
Brussels,
5 December 2022
(OR.
en)
15517/22
LIMITE
EF
361
ECOFIN
1272
DROIPEN 159 ENFOPOL
611
CT
216
FISC 248 COTER 293 CODEC 1893
NOTE
From:
General
Secretariat of the Council
To:
Permanent
Representatives Committee
Subject:
Proposal
for a Regulation of the European Parliament and of the Council
on the prevention of
the use of the financial system for the purposes of
money
laundering or terrorist financing
- Mandate for
negotiations with the European Parliament
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
2021/0239 (COD)
Proposal for a
REGULATION OF THE EUROPEAN PARLIAMENT AND OF THE COUNCIL
on the prevention of the use of the financial system for the purposes of money laundering or
terrorist financing
(Text with EEA relevance)
THE EUROPEAN PARLIAMENT AND THE COUNCIL OF THE EUROPEAN UNION,
Having regard to the Treaty on the Functioning of the European Union, and in particular Article 114
thereof,
Having regard to the proposal from the European Commission,
After transmission of the draft legislative act to the national parliaments
Having regard to the opinion of the European Central Bank
1
,
Having regard to the opinion of the European Economic and Social Committee
2
,
Acting in accordance with the ordinary legislative procedure,
OJ C [...], [...], p. [...].
OJ C , , p. .
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
2
Whereas:
(1) Directive (EU) 2015/849 of the European Parliament and of the Council
3
constitutes the main
legal instrument for the prevention of the use of the Union financial system for the purposes of
money laundering and terrorist financing. That Directive sets out a comprehensive legal framework,
which Directive (EU) 2018/843 of the European Parliament and the Council
4
further strengthened
by addressing emerging risks and increasing transparency of beneficial ownership. Notwithstanding
its achievements, experience has shown that further improvements should be introduced to
adequately mitigate risks and to effectively detect criminal attempts to misuse the Union financial
system for criminal purposes.
(2) The main challenge identified in respect to the application of the provisions of Directive (EU)
2015/849 laying down obligations for private sector actors, the so-called obliged entities, is the lack
of direct applicability of those rules and a fragmentation of the approach along national lines.
Whereas those rules have existed and evolved over three decades, they are still implemented in a
manner not fully consistent with the requirements of an integrated internal market. Therefore, it is
necessary that rules on matters currently covered in Directive (EU) 2015/849 which may be directly
applicable by the obliged entities concerned are addressed in a new Regulation in order to achieve
the desired uniformity of application, while it should be ensured that the high standard achieved by
Member States in their national transpositions is maintained overall.
3
Directive (EU) 2015/849 of the European Parliament and of the Council of 20 May 2015 on the prevention of the use of the financial system for the purposes of money laundering or terrorist financing, amending Regulation (EU) No 648/2012 of the European Parliament and of the Council, and repealing Directive 2005/60/EC of the European Parliament and of the Council and Commission Directive 2006/70/EC (OJ L 141, 5.6.2015, p. 73).
4
Directive (EU) 2018/843 of the European Parliament and of the Council of 30 May 2018 amending Directive (EU) 2015/849 on the prevention of the use of the financial system for the purposes of money laundering or terrorist financing, and amending Directives 2009/138/EC and 2013/36/EU (OJ L 156, 19.6.2018, p. 43).
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(3)
This new instrument is part of a comprehensive package aiming at strengthening the Union’s
anti-money laundering and countering the financing of terrorism (AML/CFT) framework. Together,
this instrument, Directive [please insert reference
– proposal for 6th Anti-Money Laundering
Directive - COM/2021/423 final], Regulation [please insert reference
– proposal for a recast of
Regulation (EU) 2015/847 - COM/2021/422 final] and Regulation [please insert reference
–
proposal for establishment of an Anti-Money Laundering Authority - COM/2021/421 final] will
form the legal framework governing the AML/CFT requirements to be met by obliged entities and underpinning the Union’s AML/CFT institutional framework, including the establishment of an
Authority for anti-
money laundering and countering the financing of terrorism (‘AMLA’).
(4) Money laundering and terrorist financing are frequently carried out in an international
context. Measures adopted at Union level, without taking into account international coordination
and cooperation, would have very limited effect. The measures adopted by the Union in that field
should therefore be compatible with, and at least as stringent as actions undertaken at international
level. Union action should continue to take particular account of the Financial Action Task Force
(FATF) Recommendations and instruments of other international bodies active in the fight against
money laundering and terrorist financing. With a view to reinforcing the efficacy of the fight
against money laundering and terrorist financing, the relevant Union legal acts should, where
appropriate, be aligned with the International Standards on Combating Money Laundering and the
Financing of Terro
rism and Proliferation adopted by the FATF in February 2012 (the ‘revised
FATF Recommendations’) and the subsequent amendments to such standards.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
4
(5)
Since the adoption of Directive (EU) 2015/849, recent developments in the Union’s criminal
law framework have contributed to strengthening the prevention and fight against money
laundering, its predicate offences and terrorist financing. Directive (EU) 2018/1673 of the European
Parliament and of the Council
5
has led to a common understanding of the money laundering crime
and its predicate offences. Directive (EU) 2017/1371 of the European Parliament and of the
Council
6
defined financial crimes affecting the Union’s financial interest, which should also be
considered predicate offences to money laundering. Directive (EU) 2017/541 of the European
Parliament and of the Council
7
has achieved a common understanding of the crime of terrorist
financing. As those concepts are now clarified in Union criminal law, it is no longer needed for the Union’s AML/CFT rules to define money laundering, its predicate offences or terrorist financing. Instead, the Union’s AML/CFT framework should be fully coherent with the Union’s criminal law
framework.
(6) Technology keeps evolving, offering opportunities to the private sector to develop new
products and systems to exchange funds or value. While this is a positive phenomenon, it may
generate new money laundering and terrorist financing risks, as criminals continuously manage to
find ways to exploit vulnerabilities in order to hide and move illicit funds around the world. Crypto-
assets service providers and crowdfunding platforms are exposed to the misuse of new channels for
the movement of illicit money and are well placed to detect such movements and mitigate risks. The
scope of Union legislation should therefore be expanded to cover these entities, in line with the
recent developments in FATF standards in relation to crypto-assets.
5
Directive (EU) 2018/1673 of the European Parliament and of the Council of 23 October 2018 on combating money laundering by criminal law (OJ L 284, 12.11.2018, p. 22).
6
Directive (EU) 2017/1371 of the European Parliament and of the Council of 5 July 2017 on the fight against fraud to the Union's financial interests by means of criminal law (OJ L 198, 28.7.2017, p. 29).
7
Directive (EU) 2017/541 of the European Parliament and of the Council of 15 March 2017 on combating terrorism and replacing Council Framework Decision 2002/475/JHA and amending Council Decision 2005/671/JHA (OJ L 88, 31.3.2017, p. 6).
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(6a) Services based on instruments falling under Article 3, point (k), of Directive (EU) 2015/2366
of the European Parliament and of the Council
8
are exempted from the scope of that Directive (so
called limited network exemption). Provision of those services therefore does not fall under point 4
of the Annex I to Directive (EU) 2013/36 of the European Parliament and of the Council.
9
Since
those instruments are neither other means of payment under Annex I point 5 of the latter Directive,
issuing and administering those instruments does not qualify a provider of such services as obliged
entity under this Regulation.
(7) The institutions and persons covered by this Regulation play a crucial role as gatekeepers of the Union’s financial system and should therefore take all necessary measures necessary to
implement the requirements of this Regulation with a view to preventing criminals from laundering
the proceeds of their illegal activities or from financing terrorist activities. Measures should also be
put in the place to mitigate any risk of non-implementation or evasion of targeted financial
sanctions.
(8) Financial transactions can also take place within the same group as way of managing group
finances. However, such transactions are not undertaken vis-à-vis customers and do not require the
application of AML/CFT measures. In order to ensure legal certainty, it is necessary to recognise
that this Regulation does not apply to financial activities or other financial services which are
provided by members of a group to other members of that group.
Directive (EU) 2015/2366 of the European Parliament and of the Council of 25 November 2015 on payment services in the internal market, amending Directives 2002/65/EC, 2009/110/EC and 2013/36/EU and Regulation (EU) No 1093/2010, and repealing Directive 2007/64/EC.
Directive 2013/36/EU of the European Parliament and of the Council of 26 June 2013 on access to the activity of credit institutions and the prudential supervision of credit institutions, amending Directive 2002/87/EC and repealing Directives 2006/48/EC and 2006/49/EC
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
6
(9) Independent legal professionals should be subject to this Regulation when participating in
financial or corporate transactions, including when providing tax advice, where there is the risk of
the services provided by those legal professionals being misused for the purpose of laundering the
proceeds of criminal activity or for the purpose of terrorist financing. There should, however, be
exemptions from any obligation to report information obtained before, during or after judicial
proceedings, or in the course of ascertaining the legal position of a client, which should be covered
by the legal privilege. Therefore, legal advice should remain subject to the obligation of
professional secrecy, except where the legal professional is taking part in money laundering or
terrorist financing, the legal advice is provided for the purposes of money laundering or terrorist
financing, or where the legal professional knows that the client is seeking legal advice for the
purposes of money laundering or terrorist financing, where Member States provide for such
exemption.
(10) In order to ensure respect for the rights guaranteed by the Charter of Fundamental Rights of the European Union (the ‘Charter’), in the case of auditors, external accountants and tax advisors,
who, in some Member States, are entitled to defend or represent a client in the context of judicial
proceedings or to ascertain a client's legal position, the information they obtain in the performance
of those tasks should not be subject to reporting obligations.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(11) Directive (EU) 2018/843 was the first legal instrument to address the risks of money
laundering and terrorist financing posed by crypto-assets in the Union. It extended the scope of the
AML/CFT framework to two types of crypto-assets services providers: providers engaged in
exchange services between virtual currencies and fiat currencies and custodian wallet providers.
Due to rapid technological developments and the advancement in FATF standards, it is necessary to
review this approach. A first step to complete and update the Union legal framework has been
achieved with Regulation [please insert reference
– proposal for a Regulation on Markets in
Crypto-assets, and amending Directive (EU) 2019/1937 - COM/2020/593 final], which set
requirements for crypto-asset service providers wishing to apply for an authorisation to provide
their services in the single market. It also introduced a definition of crypto-assets and crypto-assets
services providers encompassing a broader range of activities. Crypto-asset service providers
covered by Regulation [please insert reference
– proposal for a Regulation on Markets in Crypto-
assets, and amending Directive (EU) 2019/1937 - COM/2020/593 final] should also be covered by
this Regulation, to mitigate any risk of misuse of crypto-assets for money laundering or terrorist
financing purposes.
(12)
Crowdfunding platforms’ vulnerabilities to money laundering and terrorist financing risks are
horizontal and affect the internal market as a whole. To date, diverging approaches have emerged
across Member States as to the management of those risks. Regulation (EU) 2020/1503 of the
European Parliament and of the Council
10
harmonises the regulatory approach for business
investment and lending-based crowdfunding platforms across the Union and ensures that adequate
and coherent safeguards are in place to deal with potential money laundering and terrorist financing
risks. Among those, there are requirements for the management of funds and payments in relation to
all the financial transactions executed on those platforms. Crowdfunding service providers must
either seek a license or partner with a payment service provider or a credit institution for the
execution of such transactions. The Regulation also sets out safeguards in the authorisation
procedure, in the assessment of good repute of management and through due diligence procedures
for project owners. The Commission is required to assess by 10 November 2023 in its report on that
Regulation whether further safeguards may be necessary.
Regulation (EU) 2020/1503 of the European Parliament and of the Council of 7 October 2020 on European crowdfunding service providers for business, and amending Regulation (EU) 2017/1129 and Directive (EU) 2019/1937 (OJ L 347, 20.10.2020, p. 1).
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
8
(13) Deleted
(13a) Third-party financing intermediaries, which operate a digital platform in order to match or
facilitate the matching of funders with projects owners such as association or individuals that seek
funding, are exposed to money laundering and terrorist financing risks. Those intermediaries should
therefore be subject to the obligations of this Regulation, in particular to avoid the diversion of
funds raised for illicit purposes by criminals. In order to meet the challenges, these obligations
apply to a wide range of projects, including, inter alia, educational or cultural projects and the
collection of funds to support more general causes, for example in the humanitarian field, or to
organize or celebrate a family or social event.
(14) Directive (EU) 2015/849 set out to mitigate the money laundering and terrorist financing risks
posed by large cash payments by including persons trading in goods among obliged entities when
they make or receive payments in cash above EUR 10 000, whilst allowing Member States to
introduce stricter measures. Such approach has shown to be ineffective in light of the poor
understanding and application of AML/CFT requirements, lack of supervision and limited number
of suspicious transactions reported to the FIU. In order to adequately mitigate risks deriving from
the misuse of large cash sums, a Union-wide limit to large cash transactions above EUR 10 000
should be laid down. As a consequence, persons trading in goods no longer need to be subject to
AML/CFT obligations, with the exception of persons trading in precious metals, precious stones
and cultural goods.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(15) Some categories of traders in goods are particularly exposed to money laundering and terrorist
financing risks due to the high value that the small, transportable goods they deal with contain. For
this reason, persons dealing in precious metals and precious stones should be subject to AML/CFT
requirements. Where such trading is either a regular or a principal business or a professional
activity, the trader should be considered an obliged entity.
(16) Investment migration operators are private companies, bodies or persons acting or interacting
directly with the competent authorities of the Member States on behalf of third-country nationals or
providing intermediary services to third-country nationals seeking to obtain residence rights in a
Member State in exchange of any kind of investments, including capital transfers, purchase or
renting of property, investment in government bonds, investment in corporate entities, donation or
endowment of an activity contributing to the public good and contributions to the state budget.
Investor residence schemes present risks and vulnerabilities in relation to money laundering,
corruption and tax evasion. Such risks are exacerbated by the cross-border rights associated with
residence in a Member State. Therefore, it is necessary that investment migration operators are
subject to AML/CFT obligations. This Regulation should not apply to investor citizenship schemes,
which result in the acquisition of nationality in exchange for such investments, as such schemes
must be considered as undermining the fundamental status of Union citizenship and sincere
cooperation among Member States.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
10
(17) Consumer and mortgage creditors and intermediaries that are not credit institutions or
financial institutions have not been subject to AML/CFT requirements at Union level, but have been
subject to such obligations in certain Member States due to their exposure to money laundering and
terrorist financing risks. Depending on their business model, such consumer and mortgage creditors
and intermediaries may be exposed to significant money laundering and terrorist financing risks. It
is important to ensure that entities carrying out similar activities that are exposed to such risks are
covered by AML/CFT requirements, regardless of whether they qualify as credit institutions or
financial institutions. Therefore, it is appropriate to include consumer and mortgage creditors and
intermediaries that are not credit institutions or financial institutions but that are, as a result of their
activities, exposed to money laundering and terrorist financing risks. In many cases, however, there
is a credit or financial institution involved that grants and processes the loan. Due to the
involvement of the credit or financial institution, it is ensured that AML/CFT requirements are
observed. In these cases, however, there is no need to subject persons intermediating consumer and
mortgage credits to AML/CFT requirements in addition to the credit or financial institution, that
grants and processes the credit and AML/CFT requirements should not apply to consumer and
mortgage credit intermediaries in those cases. It should be ensured, however, that AML/CFT
requirements are covered by the consumer and mortgage credit intermediary, if no obliged entity as
a credit or financial institution is involved.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(18) To ensure a consistent approach, it is necessary to clarify which entities in the investment
sector are subject to AML/CFT requirements. Although collective investment undertakings already
fell within the scope of Directive (EU) 2015/849, it is necessary to align the relevant terminology
with the current Union investment fund legislation, namely Directive 2009/65/EC of the European
Parliament and of the Council
11
and Directive 2011/61/EU of the European Parliament and of the
Council
12
. Because funds might be constituted without legal personality, the inclusion of their
managers in the scope of this Regulation is also necessary. AML/CFT requirements should apply
regardless of the form in which units or shares in a fund are made available for purchase in the
Union, including where units or shares are directly or indirectly offered to investors established in
the Union or placed with such investors at the initiative of the manager or on behalf of the manager.
(19) It is important that AML/CFT requirements apply in a proportionate manner and that the
imposition of any requirement is proportionate to the role that obliged entities can play in the
prevention of money laundering and terrorist financing. To this end, it should be possible for
Member States in line with the risk base approach of this Regulation to exempt certain operators
from AML/CFT requirements, where the activities they perform present low money laundering and
terrorist financing risks and where the activities are limited in nature. To ensure transparent and
consistent application of such exemptions across the Union, a mechanism should be put in place
allowing the Commission to verify the necessity of the exemptions to be granted. The Commission
should also publish such exemptions on a yearly basis in the Official Journal of the European
Union.
Directive 2009/65/EC of the European Parliament and of the Council of 13 July 2009 on the coordination of laws, regulations and administrative provisions relating to undertakings for collective investment in transferable securities (UCITS) (OJ L 302, 17.11.2009, p. 32).
Directive 2011/61/EU of the European Parliament and of the Council of 8 June 2011 on Alternative Investment Fund Managers and amending Directives 2003/41/EC and 2009/65/EC and Regulations (EC) No 1060/2009 and (EU) No 1095/2010 (OJ L 174, 1.7.2011, p. 1).
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
12
(20) A consistent set of rules on internal systems and controls that applies to all obliged entities
operating in the internal market will strengthen AML/CFT compliance and make supervision more
effective. In order to ensure adequate mitigation of money laundering and terrorist financing risks,
obliged entities should have in place an internal control framework consisting of risk
–based
policies, controls and procedures and clear division of responsibilities throughout the organisation.
In line with the risk-based approach of this Regulation, those policies, controls and procedures
should be proportionate to the nature and size of the obliged entity and respond to the risks of
money laundering and terrorist financing that the entity faces.
(21) An appropriate risk-based approach requires obliged entities to identify the inherent risks of
money laundering and terrorist financing that they face by virtue of their business in order to
mitigate them effectively and to ensure that their policies, procedures and internal controls are
appropriate to address those inherent risks. In doing so, obliged entities should take into account the
characteristics of their customers, the products, services or transactions offered, the countries or
geographical areas concerned and the distribution channels used. Obliged entities should also take
into account the supra-national risk assessment drawn up by the Commission and the national risk
assessments. Relevant information can also be brought by the international standard-setters such as
the FATF and, at the European level, by the Commission in its high-risk third countries lists. In
light of the evolving nature of risks, such risk assessment should be regularly updated.
(22) It is appropriate to take account of the characteristics and needs of smaller obliged entities,
and to ensure treatment which is appropriate to their specific needs, and the nature of the business.
This may include exempting certain obliged entities from performing a risk assessment where the
risks involved in the sector in which the entity operates are well understood.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(23) The FATF has developed standards for jurisdictions to identify, and assess the risks of
potential non-implementation or evasion of the targeted financial sanctions related to proliferation
financing, and to take action to mitigate those risks. Those new standards introduced by the FATF
do not substitute nor undermine the existing strict requirements for countries to implement targeted
financial sanctions to comply with the relevant United Nations Security Council Regulations
relating to the prevention, suppression and disruption of proliferation of weapons of mass
destruction and its financing. Those existing obligations, as implemented at Union level by Council
Decisions 2010/413/CFSP
13
and (CFSP) 2016/849
14
as well as by Council Regulations (EU) No
267/2012
15
and (EU) 2017/1509
16
, remain strict rule-based obligations binding on all natural and
legal persons within the Union.
(24) In order to reflect the latest developments at international level, a requirement has been
introduced by this Regulation to identify, understand, manage and mitigate risks of potential non-
implementation or evasion of proliferation financing-related targeted financial sanctions at obliged
entity level.
2010/413/CFSP: Council Decision of 26 July 2010 concerning restrictive measures against Iran and repealing Common Position 2007/140/CFSP (OJ L 195, 27.7.2010, p. 39).
Council Decision (CFSP) 2016/849 of 27 May 2016 concerning restrictive measures against the Democratic People's Republic of Korea and repealing Decision 2013/183/CFSP (OJ L 141, 28.5.2016, p. 79).
Council Regulation (EU) No 267/2012 of 23 March 2012 concerning restrictive measures against Iran and repealing Regulation (EU) No 961/2010 (OJ L 88, 24.3.2012, p. 1).
Council Regulation (EU) 2017/1509 of 30 August 2017 concerning restrictive measures against the Democratic People's Republic of Korea and repealing Regulation (EC) No 329/2007 (OJ L 224, 31.8.2017, p. 1).
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
14
(25) It is important that obliged entities take all measures at the level of their management to
implement internal policies, controls and procedures and to implement AML/CFT requirements.
While a member of the management body should be identified as being responsible for implementing the obliged entity’s policies, controls and procedures, the responsibility for the
compliance with AML/CFT requirements should rest ultimately with the governing body of the
entity. Tasks pertaining to the day-to-
day operation of the obliged entity’s AML/CFT policies,
controls and procedures should be entrusted to an AML compliance officer in consideration of the
size and nature of the obliged entity. However, for larger obliged entities or entities that are exposed
to higher money laundering and financing of terrorism risks, the responsibility of the day-to-day
implementation of AML/CFT policies and procedures on one hand, and the responsibility of
compliance controls on the other, can be entrusted to two different positions. In particular, the
responsibility of AML/CFT compliance controls may be entrusted to the head of compliance
provided by prudential regulations, where obliged entities are subjected to such requirements. This
organisation ensures where justified a better effectiveness of the compliance function within major
entities and promotes the avoidance of conflicts of interests.
(26) For effective implementation of AML/CFT measures, it is also vital that the employees of
obliged entities, as well as their agents and distributors, who have a role in their implementation
understand the requirements and the internal policies, controls and procedures in place in the entity.
Obliged entities should put in place measures, including training programmes, to this effect.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(27) Individuals directly participating in the implementation of AML/CFT requirements should
undergo assessment of their skills, knowledge, expertise, integrity and conduct. Performance by employees or persons in a comparable position of tasks related to the obliged entity’s compliance
with the AML/CFT framework in relation to customers with whom they have a close private or
professional relationship can lead to conflicts of interests and undermine the integrity of the system.
Therefore, persons in such situations should be prevented from performing any tasks related to the obliged entity’s compliance with the AML/CFT framework in relation to such customers. These
requirements should be applicable to any person entrusted with AML/CFT related tasks by the
obliged entity, irrespective of its employment status. They apply to employees or to any person in a
comparable position, such as an service provider or seconded staff. At the same time, however, this
does not mean that the employee himself becomes an obliged entity.
(28) The consistent implementation of group-wide AML/CFT policies and procedures is key to the
robust and effective management of money laundering and terrorist financing risks within the
group. To this end, group-wide policies, controls and procedures should be adopted and
implemented by the parent undertaking. Obliged entities within the group should be required to
exchange information when such sharing is relevant for preventing money laundering and terrorist
financing. Information sharing should be subject to sufficient guarantees in terms of confidentiality,
data protection and use of information. AMLA should have the task of drawing up draft regulatory
standards specifying the minimum requirements of group-wide procedures and policies, including
minimum standards for information sharing within the group and the role and responsibilities of
parent undertakings that are not themselves obliged entities.
(29) In addition to groups, other structures exist, such as networks or partnerships, in which
obliged entities share common ownership, management and compliance controls. To ensure a level
playing field across the sectors whilst avoiding overburdening it, AMLA should identify those
situations where similar group-wide policies should apply to those structures.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
16
(30) There are circumstances where branches and subsidiaries of obliged entities are located in third
countries where the minimum AML/CFT requirements, including data protection obligations, are
less strict than the Union AML/CFT framework. In such situations, and in order to fully prevent the
use of the Union financial system for the purposes of money laundering and terrorist financing and
to ensure the highest standard of protection for personal data of Union citizens, those branches and
subsidiaries should comply with AML/CFT requirements laid down at Union level. Where the law
of a third country does not permit compliance with those requirements, for example because of
limitations to the group's ability to access, process or exchange information due to an insufficient
level of data protection or banking secrecy law in the third country, obliged entities should take
additional measures to ensure the branches and subsidiaries located in that country effectively
handle the risks. AMLA should be tasked with developing draft technical standards specifying the
type of such additional measures.
(31) Customer due diligence requirements are essential to ensure that obliged entities identify,
verify and monitor their business relationships with their clients, in relation to the money laundering
and terrorist financing risks that they pose. Accurate identification and verification of data of
prospective and existing customers are essential for understanding the risks of money laundering
and terrorist financing associated with clients, whether they are natural or legal persons.
(32) It is necessary to achieve a uniform and high standard of customer due diligence in the Union,
relying on harmonised requirements for the identification of customers and verification of their
identity, and reducing national divergences to allow for a level playing field across the internal
market and for a consistent application of provisions throughout the Union. At the same time, it is
essential that obliged entities apply customer due diligence requirements in a risk-based manner.
The risk-based approach is not an unduly permissive option for obliged entities. It involves the use
of evidence-based decision-making in order to target more effectively the risks of money laundering
and terrorist financing facing the Union and those operating within it.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(32a) Identification and verification of identity of beneficial owner is an important part of customer
due diligence. Obliged entities should take reasonable measures to verify identity of beneficial
owners so that they are satisfied that they know who the beneficial owner is and that they
understand the ownership and control structure of the customer.
(32b) When it comes to identification and verification of identity of beneficial owners of legal
entities, express trusts or similar legal arrangements, obliged entities should, except where
simplified due diligence is permissible, always follow multi-prong approach. Therefore, they should
consult beneficial owners register under Article 10 of Directive [please insert reference
– proposal
for 6th Anti-Money Laundering Directive - COM/2021/423 final] and also use other reliable source
like business register or reliable information provided by the customer.
(32c) The risks posed by non-Union legal entities and legal arrangements, which are misused to channel proceeds of funds into the Union’s financial system, need to be mitigated. Where legal
entity incorporated outside the Union or express trust or similar legal arrangement administered
outside the Union are about to enter into significant business relationship, that means risky in terms
of ML/TF, with obliged entity, the registration of the beneficial ownership information in the
central register of Member State should be conditional for entering the business relationship. Which
business relationships are significant, meaning in terms of ML/TF risks, should be determined by
this Regulation in the context of the requirement to register the beneficial owner of non-Union legal
entities and legal arrangements. Registration of the beneficial owner should be a condition for the
continuation of the business relationship also in a situation where the business relationship becomes
significant after its establishment.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
18
(32d) In the case of customers who are legal entities, where obliged entity comes to the conclusion
that there is no beneficial owner or if obliged entity has doubts that the identified natural person is
indeed beneficial owner, obliged entity should instead of beneficial owner identify all the natural
person(s) holding the position(s) of senior managing official(s) in the corporate or other legal entity
and shall take reasonable measures to verify their identity. In the case of customers who are not, by
their nature, subject to beneficial ownership rules, such as Member States, municipalities in
Member States, but also non-Member States and their municipalities, it should be sufficient within
the customer due diligence to only conclude that there is no beneficial owner.
(32e) Beneficial owner under Article 2, point (22)(b), shall be understood as the end user of the
services provided through the business relationship or the occasional transaction. Where such
services are provided to the end user through other obliged entities, like in case of virtual IBANs,
the obliged entity shall ensure that it knows at any moment the identity of the end user and that it
can obtain the information identifying and verifying the identity of the end user from the other
obliged entities without delay and in any case within no more than five working days.
(32f) In view of ensuring that the mechanism of discrepancy reporting is proportionate and focused
on the detection of instances of inaccurate beneficial ownership information, obliged entities may
request the customer to rectify discrepancies directly with the entity in charge of the central
registers without having to report discrepancies themselves. Such option should only apply to low-
risk customers and at the same time to those errors of a technical nature, such as cases of misspelt
information, and discrepancies consisting of outdated data, if at the same time the beneficial owners
are known to the obliged entity from another reliable source and it is obvious that the reason for the
outdated data is only the negligence of the legal entity, not the intention to conceal anything. The
possibility of not reporting these minor discrepancies should be limited in time so that data accuracy
can be achieved within a clearly defined framework. The customer should actively pursue to correct
the discrepancy in the register or to provide an explanation to the obliged entity that that the
findings are not a discrepancy. Unresolved discrepancies at the level of the obliged entity and the
customer should lead to the reporting of the discrepancy in order to allow the entity in charge of the
registry or other authorities to resolve it.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(33) Obliged entities should not be required to apply due diligence measures on customers carrying
out occasional or linked transactions below a certain value, unless there is suspicion of money
laundering or terrorist financing. Whereas the EUR 10 000 threshold applies to most occasional
transactions, obliged entities which operate in sectors or carry out transactions that present a higher
risk of money laundering and terrorist financing should be required to apply customer due diligence
for transactions with lower thresholds. To identify the sectors or transactions as well as the adequate
thresholds for those sectors or transactions, AMLA should develop dedicated draft regulatory
technical standards.
(34) Some business models are based on the obliged entity having a business relationship with a
merchant for offering payment initiation services through which the merchant gets paid for the provision of goods or services, and not with the merchant’s customer, who authorises the payment
initiation service to initiate a single or one-off transaction to the merchant. In such a business model, the obliged entity’s customer for the purpose of AML/CFT rules is the merchant, and not the merchant’s customer. Therefore, customer due diligence obligations should be applied by the
obliged entity vis-a-vis the merchant.
(35) Directive (EU) 2015/849, despite having harmonised the rules of Member States in the area of
customer identification obligations to a certain degree, did not lay down detailed rules in relation to
the procedures to be followed by obliged entities. In view of the crucial importance of this aspect in
the prevention of money laundering and terrorist financing, it is appropriate, in accordance with the
risk-based approach, to introduce more specific and detailed provisions on the identification of the customer and on the verification of the customer’s identity, whether in relation to natural or legal
persons, legal arrangements such as trusts or entities having legal capacity under national law.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
20
(36) Technological developments and progress in digitalisation enable a secure remote or
electronic identification and verification of prospective and existing customers and can facilitate the
remote performance of customer due diligence. The identification solutions as set out in Regulation
(EU) No 910/2014 of the European Parliament and of the Council and the proposal for an
amendment to it in relation to a framework for a European Digital Identity
17
enable secure and
trusted means of customer identification and verification for both prospective and existing
customers and can facilitate the remote performance of customer due diligence. The electronic
identification as set out in that Regulation should be taken into account and accepted by obliged
entities for the customer identification process. These means of identification may present, where
appropriate risk mitigation measures are in place, a standard or even low level of risk.
(37) To ensure that the AML/CFT framework prevents illicit funds from entering the financial
system, obliged entities should carry out customer due diligence before entering into business
relationships with prospective clients, in line with the risk-based approach. Nevertheless, in order
not to unnecessarily delay the normal conduct of business, obliged entities may collect the
information from the prospective customer during the establishment of a business relationship.
Credit and financial institutions may obtain the necessary information from the prospective
customers once the relationship is established, provided that transactions are not initiated until the
customer due diligence process is successfully completed.
(38) Deleted
17
Regulation (EU) No 910/2014 of the European Parliament and of the Council of 23 July 2014 on electronic identification and trust services for electronic transactions in the internal market and repealing Directive 1999/93/EC (OJ L 257, 28.8.2014, p. 73) and the proposal for a Regulation of the European Parliament and of the Council amending Regulation (EU) No 910/2014 as regards establishing a framework for a European Digital Identity, COM/2021/281 final.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(39) The customer due diligence process is not limited to the identification and verification of the
cus
tomer’s identity. Before entering into business relationships or carrying out occasional
transactions, obliged entities should also assess the purpose and nature of a business relationship.
Pre-contractual or other information about the proposed product or service that is communicated to
the prospective customer may contribute to the understanding of that purpose. Obliged entities
should always be able to assess the purpose and nature of a prospective business relationship in an
unambiguous manner. Where the offered service or product enables customers to carry out various
types of transactions or activities, obliged entities should obtain sufficient information on the
To ensure the effectiveness of the AML/CFT framework, obliged entities should regularly
intention of the customer regarding the use to be made of that relationship.
(40)
review the information obtained from their customers, in accordance with the risk-based approach.
Obliged entities should also set up a monitoring system to detect atypical transactions that might
raise money laundering or terrorist financing suspicions. To ensure the effectiveness of the transaction monitoring, obliged entities’ monitoring activity should in principle cover all services
and products offered to customers and all transactions which are carried out on behalf of the
costumer or offered to the customer by the obliged entity. However, not all transactions need to be
scrutinised individually. The intensity of the monitoring should respect the risk-based approach and
be designed around precise and relevant criteria, taking account, in particular, of the characteristics
of the customers and the risk level associated with them, the products and services offered, and the
countries or geographical areas concerned. AMLA should develop guidelines to ensure that the
intensity of the monitoring of business relationships and of transactions is adequate and
proportionate to the level of risk.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
22
(41) In order to ensure consistent application of this Regulation, AMLA should have the task of
drawing up draft regulatory technical standards on customer due diligence. Those regulatory
technical standards should set out the minimum set of information to be obtained by obliged entities
in order to enter into new business relationships with customers or assess ongoing ones, according
to the level of risk associated with each customer. Furthermore, the draft regulatory technical
standards should provide sufficient clarity to allow market players to develop secure, accessible and
innovative me
ans of verifying customers’ identity and performing customer due diligence, also
remotely, while respecting the principle of technology neutrality. The Commission should be
empowered to adopt those draft regulatory technical standards. Those specific tasks are in line with
the role and responsibilities of AMLA as provided in Regulation [please insert reference
– proposal
for establishment of an Anti-Money Laundering Authority - COM/2021/421 final].
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(42) The harmonisation of customer due diligence measures should not only seek to achieve
consistent, and consistently effective, understanding of the risks associated with an existing or
prospective customer regardless of where the business relationship is opened in the Union, and their
harmonisation will help to achieve this aim. It should also ensure that the information obtained in
the performance of customer due diligence is not used by obliged entities to pursue de-risking
practices which may result in circumventing other legal obligations, in particular those laid down in
Directive 2014/92/EU of the European Parliament and of the Council
18
or Directive (EU)
2015/2366 of the European Parliament and of the Council
19
, without achieving the Union’s
objectives in the prevention of money laundering and terrorist financing. To enable the proper
supervision of compliance with the customer due diligence obligations, it is important that obliged
entities keep record of the actions undertaken and the information obtained during the customer due
diligence process, irrespective of whether a new business relationship is established with them and
of whether they have submitted a suspicious transaction report upon refusing to establish a business
relationship. Where the obliged entity takes a decision to not enter into a business relationship with
a prospective customer, the customer due diligence records should include the grounds for such a
decision. This will enable supervisory authorities to assess whether obliged entities have
appropriately calibrated their customer due di
ligence practices and how the entity’s risk exposure
evolves, as well as help building statistical evidence on the application of customer due diligence
rules by obliged entities throughout the Union.
(43) The approach for the review of existing customers in the current AML/CFT framework is
already risk-based. However, given the higher risk of money laundering, its predicate offences and
terrorist financing associated with certain intermediary structures, that approach might not allow for
the timely detection and assessment of risks. It is therefore important to ensure that clearly specified
categories of existing customers are also monitored on a regular basis.
Directive 2014/92/EU of the European Parliament and of the Council of 23 July 2014 on the comparability of fees related to payment accounts, payment account switching and access to payment accounts with basic features (OJ L 257, 28.8.2014, p. 214).
Directive (EU) 2015/2366 of the European Parliament and of the Council of 25 November 2015 on payment services in the internal market, amending Directives 2002/65/EC, 2009/110/EC and 2013/36/EU and Regulation (EU) No 1093/2010, and repealing Directive 2007/64/EC (OJ L 337, 23.12.2015, p. 35).
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
24
(44) Risk itself is variable in nature, and the variables, on their own or in combination, may
increase or decrease the potential risk posed, thus having an impact on the appropriate level of
preventive measures, such as customer due diligence measures.
(45) In low risk situations, obliged entities should be able to apply simplified customer due
diligence measures. This does not equate to an exemption or absence of customer due diligence
measures. It rather consists in a simplified or reduced set of scrutiny measures, which should
however address all components of the standard customer due diligence procedure. In line with the
risk-based approach, obliged entities should nevertheless be able to reduce the frequency or
intensity of their customer or transaction scrutiny, or rely on adequate assumptions with regard to
the purpose of the business relationship or use of simple products. The regulatory technical
standards on customer due diligence should set out the specific simplified measures that obliged
entities may implement in case of lower risk situations identified in the Supranational Risk
Assessment of the Commission. When developing draft regulatory technical standards, AMLA
should have due regard to preserving social and financial inclusion.
(46) It should be recognised that certain situations present a greater risk of money laundering or
terrorist financing. Although the identity and business profile of all customers should be established
with the regular application of customer due diligence requirements, there are cases in which
particularly rigorous customer identification and verification procedures are required. Therefore, it
is necessary to lay down detailed rules on such enhanced due diligence measures, including specific
enhanced due diligence measures for cross-border correspondent relationships.
(47) Cross-border correspondent relationships with a third-
country’s respondent institution are
characterised by their on-going, repetitive nature. Moreover, not all cross-border correspondent
banking services present the same level of money laundering and terrorist financing risks.
Therefore, the intensity of the enhanced due diligence measures should be determined by
application of the principles of the risk based approach. However, the risk based approach should
not be applied when interacting with third-
country’s respondent institutions that have no physical
presence where they are incorporated. Given the high risk of money laundering and terrorist
financing inherent in shell banks, credit institutions and financial institutions should refrain from
entertaining any correspondent relationship with such shell banks.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(48) In the context of enhanced due diligence measures, obtaining approval from senior
management for establishing business relationships does not need to imply, in all cases, obtaining
approval from the board of directors. It should be possible for such approval to be granted by
someone with sufficient knowledge of the entity's money laundering and terrorist financing risk
exposure and of sufficient seniority to take decisions affecting its risk exposure.
(49) Deleted
(50)
Third countries “subject to a call for action” by the relevant international standard-setter (the
FATF) present significant strategic deficiencies of a persistent nature in their legal and institutional
AML/CFT frameworks and their implementation which a
re likely to pose a high risk to the Union’s
financial system. The persistent nature of the significant strategic deficiencies, reflective of the lack
of commitment or continued failure by the third country to tackle them, signal a heightened level of
threat emanating from those third countries, which requires an effective, consistent and harmonised
mitigating response at Union level. It is therefore of the utmost importance that list of those
countries developed by FATF is transcribed into EU list of higher-risk third countries in timely
manner. European Commission, which is member to the FATF, shall closely participate in the
development of FATF list, in order to make sure that all third countries on that list indeed present
significant strategic deficiencies of a persistent nature in their legal and institutional AML/CFT
frameworks and their implementation. Such safeguard ensures that third countries, that could be
hypothetically listed by FATF on other grounds as a result of a mistake, are not listed by EU.
However, such mistake is very improbable, also because 14 Member States and the Commission are
members of the FATF. Therefore, it is improbable that EU lists will deviate from FATF lists. At the
same time, such arrangement does not require the Commission to redo the identification process
performed by the FATF, which ensures that FATF lists are transcribed in timely manner and that
wasting of resources is avoided. In order to mitigate risks stemming from higher-risk third
countries, it is necessary that obliged entities apply specific enhanced due diligence measures and
countermeasures. In order to ensure uniform conditions for implementing this principle by obliged
entities, it is necessary that the Commission adopts implementing act providing for specific
enhanced due diligence measures and countermeasures to mitigate risks stemming from each
higher-risk third country.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
26
Given its technical expertise, AMLA can provide useful input to the Commission in identifying the
appropriate enhanced due diligence measures and countermeasures. In order to be fully compliant
with FATF Recommendation 19, it is necessary that Member States are able to mandate obliged
entities established on their territory to apply specific additional countermeasures to mitigate risk
posed by third country to that Member State, even where that third country is not listed by FATF.
(51) Compliance weaknesses in both the legal and institutional AML/CFT framework and its
implementation of third countries which are subjec
t to “increased monitoring” by the FATF are
susceptible to be exploited by criminals. In order to mitigate risks stemming from such third
countries, it is necessary that obliged entities apply specific enhanced due diligence measures and
countermeasures. In order to ensure uniform conditions for implementing this principle by obliged
entities, it is necessary that the Commission adopts implementing act providing for specific
enhanced due diligence measures to mitigate risks stemming from each higher-risk third country. Given AMLA’s technical expertise, it can provide useful input to the Commission to identify the
appropriate enhanced due diligence measures.
(52) Deleted
(53) Considering that there may be changes in the AML/CFT frameworks of those third countries or in their implementation, for example as result of the country’s commitment to address the
identified weaknesses or of the adoption of relevant AML/CFT measures to tackle them, which
could change the nature and level of the risks emanating from them, the Commission should
regularly review the identification of those specific enhanced due diligence measures in order to
ensure that they remain proportionate and adequate.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(54)
Potential external threats to the Union’s financial system do not only emanate from third
countries, but can also emerge in relation to specific customer risk factors or products, services,
transactions or delivery channels which are observed in relation to a specific geographical area
outside the Union. There is therefore a need to identify money laundering and terrorist financing trends, risks and methods to which Union’s obliged entities may be exposed. AMLA is best placed
to detect any emerging ML/TF typologies from outside the Union, to monitor their evolution with a
view
to providing guidance to the Union’s obliged entities on the need to apply enhanced due
diligence measures aimed at mitigating such risks.
(55) Relationships with individuals who hold or who have held important public functions, within
the Union or internationally, and particularly individuals from countries where corruption is
widespread, may expose the financial sector to significant reputational and legal risks. The
international effort to combat corruption also justifies the need to pay particular attention to such
persons and to apply appropriate enhanced customer due diligence measures with respect to persons
who are or who have been entrusted with prominent public functions and with respect to senior
figures in international organisations. Therefore, it is necessary to specify measures which obliged
entities should apply with respect to transactions or business relationships with politically exposed
persons. To facilitate the risk-based approach, AMLA should be tasked with issuing guidelines on
assessing the level of risks associated with a particular category of politically exposed persons, their
family members or persons known to be close associates.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
28
(56) In order to identify politically exposed persons in the Union, lists should be issued by
Member States indicating the specific functions which, in accordance with national laws,
regulations and administrative provisions, qualify as prominent public functions. Member States
should request each international organisation accredited on their territories to issue and keep up to
date a list of prominent public functions at that international organisation. The Commission should
be tasked with compiling and issuing a list, which should be valid across the Union, as regards
persons entrusted with prominent public functions in Union institutions or bodies.
(57) When customers are no longer entrusted with a prominent public function, they can still pose
a higher risk, for example because of the informal influence they could still exercise, or because
their previous and current functions are linked. It is essential that obliged entities take into
consideration those continuing risks and apply one or more enhanced due diligence measures until
such time that the individuals are deemed to pose no further risk, and in any case for not less than
12 months following the time when they are no longer entrusted with a prominent public function.
(58) Insurance companies often do not have client relationships with beneficiaries of the insurance
policies. However, they should be able to identify higher risk situations, such as when the proceeds
of the policy benefit a politically exposed person. To determine whether this is the case, the
insurance policy should include reasonable measures to identify the beneficiary, as if this person
were a new client. Such measures can be taken at the time of the payout or at the time of the
assignment of the policy, but not later.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(59) Close private and professional relationships can be abused for money laundering and terrorist
financing purposes. For that reason, measures concerning politically exposed persons should also
apply to their family members and persons known to be close associates. Properly identifying
family members and persons known to be close associates may depend on the socio-economic and
cultural structure of the country of the politically exposed person. Against this background, AMLA
should have the task of issuing guidelines on the criteria to use to identify persons who should be
considered as close associate.
(60) The requirements relating to politically exposed persons, their family members and close
associates, are of a preventive and not criminal nature, and should not be interpreted as stigmatising
politically exposed persons, their family members or close associates as being involved in criminal
activity. Refusing a business relationship with a person simply on the basis of a determination that
they are a politically exposed person, their relative or a close associate is contrary to the letter and
spirit of this Regulation.
(61) In order to avoid repeated customer identification procedures, it is appropriate, subject to
suitable safeguards, to allow obliged entities to rely on the customer information collected by other
obliged entities. Where an obliged entity relies on another obliged entity, the ultimate responsibility
for customer due diligence should remain with the obliged entity which chooses to rely on the
customer due diligence performed by another obliged entity. The obliged entity relied upon should
also retain its own responsibility for compliance with AML/CFT requirements, including the
requirement to report suspicious transactions and retain records.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
30
(62) Obliged entities may outsource tasks to a service provider, including agent, distributor and
another group member, unless they are established in third countries that are designated as highrisk, as having compliance weaknesses or as posing a threat to the Union’s financial system. In the
case of agency or outsourcing relationships on a contractual basis between obliged entities and
service providers not covered by AML/CFT requirements, any AML/CFT obligations upon those
service providers could arise only from the contract between the parties and not from this
Regulation. Therefore, the responsibility for complying with AML/CFT requirements should
remain entirely with the obliged entity itself. The obliged entity should in particular ensure that,
where an outsourced service provider is involved for the purposes of remote customer
identification, the risk-based approach is respected. Intra-group outsourcing should be subject to the
same regulatory framework as outsourcing to service providers outside the group.
(63) In order for third party reliance and outsourcing relationships to function efficiently, further
clarity is needed around the conditions according to which reliance takes place. AMLA should have
the task of developing guidelines on the conditions under which third-party reliance and
outsourcing can take place, as well as the roles and responsibilities of the respective parties. To
ensure that consistent oversight of reliance and outsourcing practices is ensured throughout the
Union, the guidelines should also provide clarity on how supervisors should take into account such
practices and verify compliance with AML/CFT requirements when obliged entities resort to those
practices.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(63a) When outsourcing tasks deriving from requirements under this Regulation, the obliged entity
remains the controller under Regulation (EU) 2016/679 of the European Parliament and of the
Council
20
and thus would have to ensure full compliance with the requirements of Regulation (EU)
2016/679. Outsourcing tasks to external service providers in third countries has to follow the
requirements of Chapter V of Regulation (EU) 2016/679; processors from third countries would
also have to designate in writing a representative in the Union (Article 27 of Regulation (EU)
2016/679). Furthermore, as this would regularly constitute processing within the meaning of Article
28 of Regulation (EU) 2016/679, a contract or other legal act would have to be concluded with the
service provider. In that context, in order to ensure that the supervisory capacity of the data
protection supervisory authorities is not restricted due to multiple outsourcing, service providers are
not allowed to outsource the tasks mandated to them on their behalf.
(64) The concept of beneficial ownership was introduced by Directive (EU) 2015/849 to increase
transparency of complex corporate structures. The need to access accurate, up-to-date and adequate
information on the beneficial owner is a key factor in tracing criminals who might otherwise be able
to hide their identity behind such opaque structures. Member States are currently required to ensure
that both corporate and other legal entities as well as express trusts and other similar legal
arrangements obtain and hold adequate, accurate and current information on their beneficial
ownership. However, the degree of transparency imposed by Member States varies. The rules are
subject to divergent interpretations, and this results in different methods to identify beneficial
owners of a given legal entity or legal arrangement. This is due, inter alia, to inconsistent ways of
calculating indirect ownership of a legal entity or legal arrangement, and differences between the
legal systems of the Member States. This hampers the transparency that was intended to be
achieved. It is therefore necessary to clarify the rules to achieve a consistent definition of beneficial
owner and its application across the internal market.
Regulation (EU) 2016/679 of the European Parliament and of the Council of 27 April 2016 on the protection of natural persons with regard to the processing of personal data and on the free movement of such data, and repealing Directive 95/46/EC (General Data Protection Regulation) (OJ L119, 4.5.2016, p. 1).
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
32
(65) Detailed rules should be laid down to identify the beneficial owners of corporate and other
legal entities and to harmonise definitions of beneficial ownership. Beneficial ownership is based on
two components
– ownership and control. While these two factors might be fulfilled at the same
time, they are essentially independent of one other. It is therefore important that both factors are
analyzed in order to assess how control is exercised over a legal entity, and to identify all natural
persons who are the beneficial owners of that legal entity.
(66) A meaningful identification of the beneficial owners requires a determination of whether
control is exercised via other means. The determination of control through an ownership interest is
necessary but not sufficient and it does not exhaust the necessary checks to determine the beneficial
owners. The test on whether any natural person exercises control via other means is not a
subsequent test to be performed only when it is not possible to determine an ownership interest. The
two tests, namely that of control through an ownership interest and that of control via other means,
should be performed in parallel.
(66a) An ownership of 25% or more of the shares or voting rights or other ownership interest in
general establishes the beneficial ownership of the legal entity. Ownership interest should
encompass both control rights and rights that are significant in terms of receiving a benefit, as is a
right to a share of profits or other internal resources or liquidation balance. There may, however, be
situations where the risk that certain categories of legal entities be misused for money laundering or
terrorist financing purposes are higher. In such situations, enhanced transparency measures are
necessary to dissuade criminals from setting up or infiltrating these entities, either through direct or
indirect ownership or control. In order to ensure that the Union is able to adequately mitigate such
varying levels of risk, it is necessary to empower the Commission to identify those categories of
legal entities that should be subject to lower beneficial transparency thresholds. Such identification
should be ongoing and should rely on the results of the national and supranational risk assessments
as well as on relevant analyses and reports produced by AMLA, Europol or other Union bodies that
have a role in the prevention, investigation and prosecution of money laundering and terrorist
financing.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(66b) By their complex nature, multi-layered ownership and control structures make the
identification of the beneficial owners more difficult. In order to ensure a consistent approach
throughout the internal market, it is necessary to clarify the rules that apply to those situations. For
this purpose, it is necessary to assess simultaneously whether any natural person has a direct or
indirect shareholding with 25% or more of the shares or voting rights or other ownership interest,
and whether any natural person controls the direct shareholder with 25% or more of the shares or
voting rights or other ownership interest in the corporate entity. In case of indirect shareholding, the
beneficial owners should be identified by multiplying the shares in the ownership chain. To this
end, all shares directly or indirectly owned by the same natural person should be added together.
Where 25% of the shares or voting rights or other ownership interest in the corporate entity are
owned by a shareholder that is a legal entity other than a corporate entity, the beneficial ownership
should be determined having regard to the specific structure of the shareholder, including whether
any natural person exercises control through other means over a shareholder.
(66c) The determination of the beneficial owner of a legal entity in situations where the shares of
the legal entity are held in a legal arrangement, or where they are held by a foundation or similar
legal entity, might be more difficult in view of the different nature and identification criteria of
beneficial ownership between legal entities and legal arrangements. It is therefore necessary to set
out clear rules to deal with these situations of multi-layered structure. In such cases, all beneficial
owners of the legal arrangement or structurally and functionally similar legal entity as may be
foundation, should be the beneficial owners of the legal entity whose shares are held in the legal
arrangement or held by the foundation.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
34
(66d) A common understanding of the concept of control and a more precise definition of the means
of control are necessary to ensure consistent application of the rules across the internal market.
Control should be understood as the effective ability to impose one's will on the corporate entity's
decision-making on substantive issues. The usual mean of control is a majority share of voting
rights. The position of beneficial owner can also be established by control via other means without
having significant, or any, ownership interest. For this reason, in order to ascertain all individuals
that are the beneficial owners of a legal entity, control should be identified independently of
ownership interest. Control can generally be exercised by any means, including legal and non-legal
means. Without necessarily establishing the position of the beneficial owner, these means may be
taken into account for assessing whether control via other means is exercised, depending on the
specific situation of each legal entity.
(66e) Indirect ownership or control may be mediated by multiple links in a chain or by multiple
individual or interlinked chains. A link in a chain may be any person or organisation or a legal
arrangement without legal personality. The relations between the links may consist of ownership
interest or voting rights or other means of control.
(67) In order to ensure effective transparency, the widest possible range of legal entities and
arrangements incorporated or created in the territory of Member States should be covered by
beneficial ownership rules. This includes legal entities other than corporate ones and legal
arrangements similar to express trusts. Due to differences in the legal systems of Member States,
those broad categories encompass a variety of different organisational structures. Member States
should notify to the Commission a list of the types of corporate and other legal entities where the
beneficial owners is identified in line with the rules for the identification of beneficial owners for
corporate entities.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(68) The specific nature of certain legal entities, such as for example associations, trade unions,
political parties or churches, does not lend them a meaningful identification of beneficial owners
based of ownership interests or membership. In those cases, however, it may be the case that the
senior managing officials exercise control over the legal entity through other means. In those cases,
they should be reported as the beneficial owners.
(68a) To ensure the consistent identification of beneficial owners of legal entities, which are
structurally or functionally similar to express trust, it is necessary to lay down harmonised
beneficial ownership rules. Similar rules to those set out for express trusts shall be applied to the
relevant legal entities. Legal entities that are similar in function and structure to an express trust are
for example foundations, in the sense of legal persons established by the founder to support public
benefit purposes, charitable purposes or a certain group of persons using their own assets.
(68b) To ensure the consistent identification of beneficial owners of collective investment
undertaking, it is necessary to lay down harmonised beneficial ownership rules. Regardless of
whether the collective investment undertaking exist in the Member State in the form of a legal
entity with legal personality and as a legal arrangement without legal personality, the rules for
corporate entities shall be applied in identifying the beneficial owner. Such an approach is
consistent with their purpose and function.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
36
(68c) The characteristics of express trusts and similar legal arrangements in Member States may
vary. In order to ensure a harmonised approach, it is appropriate to set out common principles for
the identification of such arrangements. Express trusts are trusts created at the initiative of the
settlor. Trusts set up by law or that do not result from the explicit intent of the settlor to create them
should be excluded from the scope of this Regulation. Express trust are usually created in the form
of a document e.g. a written deed or written instrument of trust and usually fulfil a business or
personal need. Legal arrangements similar to express trusts are arrangements without legal
personality which are similar in structure or functions. The determining factor is not the designation
of the type of legal arrangement, but the fulfilment of the basic features of the definition of an
express trust, i.e. the settlor's intention to place the assets under the administration and control of a
certain person for specified purpose, usually of a business or personal nature, such as the benefit of
the beneficiaries. To ensure the consistent identification of beneficial owners of legal arrangements
similar to express trusts, Member States should notify to the Commission a list of the types of legal
arrangements similar to express trusts. Such notification should be accompanied by an assessment
justifying the identification of certain legal arrangements as similar to express trusts as well as why
other legal arrangements have been considered as dissimilar in structure or function from express
trusts. In performing such assessment, Member States should take into consideration all legal
arrangements that are governed under their law.
(68d) In some cases of legal entities such as foundations, express trusts and similar legal
arrangements, it is not possible to identify individual beneficiaries because they have yet be
determined; in such cases, beneficial ownership information should include instead a description of
the class of beneficiaries and its characteristics. As soon as beneficiaries within the class are
designated, they shall be beneficial owners. Furthermore, there are specific types of legal persons
and legal arrangements where beneficiaries exist, but their identification is not proportionate in
respect of the money laundering and terrorist financing risks associated with those legal persons or
legal arrangements. This can be the case for example of regulated products such as pension schemes
within the scope of Directive (EU) 2016/2341 of the European Parliament and of the Council,
employee financial ownership or participation schemes, or of legal entities or legal arrangements
with a non-profit or charitable purpose, provided the risks associated with such legal persons and
legal arrangements are low. In these cases, an identification of the class of beneficiaries should be
sufficient.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(69) A consistent approach to the beneficial ownership transparency regime also requires ensuring
that the same information is collected on beneficial owners across the internal market. It is
appropriate to introduce precise requirements concerning the information that should be collected in
each case. That information includes a minimum set of personal data of the beneficial owner, the
nature and extent of the beneficial interest held in the legal entity or legal arrangement and
information on the legal entity or legal arrangement, which are necessary to ensure the appropriate
identification of the natural person who is the beneficial owner and the reasons why that natural
person has been identified as the beneficial owner.
(69a) An effective framework of beneficial ownership transparency requires information to be
collected through various channels. Such multi-pronged approach includes the information held by
the legal entity or trustee of an express trust or similar legal arrangement themselves, the
information obtained by obliged entities in the context of customer due diligence, as well as the
information held in beneficial ownership registers. Cross-checking of information among these
pillars contributes to ensuring that each pillar holds adequate, accurate and up-to-date information.
To this end, and in order to avoid that discrepancies are identified because of different approaches,
it is important to identify those categories of data that should always be collected in order to ensure
the beneficial ownership information is adequate. This includes basic information on the legal entity
and legal arrangement, which is the precondition allowing the entity or arrangement itself to
understand its control structure, whether through ownership or other means.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
38
(69b) When legal entities and legal arrangements are part of a complex structure, clarity on their
ownership or control structure is critical in order to ascertain who their beneficial owners are. To
this end, it is important that legal entities and legal arrangements clearly understand the
relationships by which they are indirectly owned or controlled, including all those intermediary
steps between the beneficial owners and the legal entity or legal arrangement itself, whether these
are in the form of other legal entities and legal arrangements or of nominee relationships.
Identification of the ownership and control structure allows to identify the ways by which
ownership is established or control can be exercised over a legal entity and is therefore essential for
a comprehensive understanding of the position of the beneficial owner. The beneficial owner
information should therefore always include a description of the relationship structure.
(70) Underpinning an effective framework on beneficial ownership transparency is the knowledge
by corporate and other legal entities of the natural persons who are their beneficial owners. Thus, all
corporate and other legal entities in the Union should obtain and hold adequate, accurate and current
beneficial ownership information. That information should be retained for five years and the
identity of the person responsible for retaining the information should be reported to the registers.
That retention period is equivalent to the period for retention of the information obtained within the
application of AML/CFT requirements, such as customer due diligence measures. In order to ensure
the possibility to cross-check and verify information, for instance through the mechanism of
discrepancy reporting, it is justified to ensure that the relevant data retention periods are aligned.
(70a) To ensure that beneficial ownership information is up-to-date, the legal entity should both
update such information immediately after any change and periodically verify it. The time limit for
updating the information should be reasonable in view of possible complex situations. Confirmation
of the timeliness of the data should take place on a regular basis and various mechanisms can be
used to do so. Legal entity should be able to verify accuracy of the information in the register also
be using the different channels and instruments e.g. together with the submission of the financial
statements, of other repetitive interaction with public authorities. Using the interconnection of
registers and databases of a Member State may allow legal entity to validate information
effectively.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(71) Corporate and other legal entities should take all necessary measures to identify their beneficial
owners. There may however be cases where no natural person is identifiable who ultimately owns
or exerts control over an entity. In such exceptional cases, provided that all means of identification
are exhausted, the senior managing officials can be reported instead of the beneficial owners when
providing beneficial ownership information to obliged entities in the course of the customer due
diligence process or when submitting the information to the central register. Although they are
identified in these situations, the senior managing officials are not the beneficial owners. Corporate
and legal entities should keep records of the actions taken in order to identify their beneficial
owners, especially when they rely on this last resort measure, which should be duly justified and
documented. However, concerns about the difficulty in obtaining the information should not be a
valid reason to avoid the identification effort and resort to reporting the senior management instead.
Therefore, legal entities should always be able to substantiate their doubts as to the veracity of the
information collected. Such justification should be proportionate to the risk of the legal entity and
the complexity of its ownership structure. In cases where the absence of beneficial owners is
evident with respect to the specific form and structure of legal entity, the justification should be
understood as a reference to this fact, i.e. that the legal entity does not have a beneficial owner due
to its specific form and structure, where, for example, there are no ownership interests in it, nor can
it be ultimately controlled by other means. For the purpose of the statement of the absence of the
beneficial owner, it should be possible to use universal formulations or uniform forms.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
40
(71a) In view of the purpose of determining beneficial ownership, which is to ensure effective
transparency of legal persons, it is proportionate to exempt certain entities from the obligation to
identify their beneficial owner. Such a regime can only be applied to entities for which the
identification and registration of their beneficial owners is not useful and where the similar level of
transparency is achieved by means other than beneficial ownership. In this respect, bodies governed
by public law of the Member State should not be obliged to determine their beneficial owner.
Directive 2004/109/EC of the European Parliament and of the Council
21
introduced strict
transparency requirements for companies whose securities are admitted to trading on a regulated
market. In certain circumstances, those transparency requirements can achieve an equivalent
transparency regime to the beneficial ownership transparency rules set out in this Regulation. This
is the case when the control over the company is exercised through voting rights, and the ownership
or control structure of the company only includes natural persons. In those circumstances, there is
no need to apply beneficial ownership requirements to those listed companies. The exemption for
legal entities from the obligation to determine their own beneficial owner and to register it should
not affect the obligation of obliged entities to identify the beneficial owner of a customer in
customer due diligence when performing customer due diligence.
(72) There is a need to ensure a level playing field among the different types of legal forms and to
avoid the misuse of express trusts and legal arrangements, which are often layered in complex
structures to further obscure beneficial ownership. Trustees of any express trust administered or
residing in a Member State should thus be responsible for obtaining and holding adequate, accurate
and current beneficial ownership information regarding the express trust, and for disclosing their
status and providing this information to obliged entities carrying out costumer due diligence. Any
other beneficial owner of the express trust should assist the trustee in obtaining such information.
21
Directive 2004/109/EC of the European Parliament and of the Council of 15 December 2004 on the harmonisation of transparency requirements in relation to information about issuers whose securities are admitted to trading on a regulated market and amending Directive 2001/34/EC (OJ L 390, 31.12.2004, p. 38).
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(73) In view of the specific structure of certain legal arrangements, and the need to ensure
sufficient transparency about their beneficial ownership, such legal arrangements similar to express
trusts should be subject to equivalent beneficial ownership requirements as those that apply to
express trusts.
(74) Nominee arrangements may allow the concealment of the identity of the beneficial owners,
because a nominee might act as the director or shareholder of a legal entity while the nominator is
not always disclosed. Those arrangements might obscure the beneficial ownership and control
structure, when beneficial owners do not wish to disclose their identity or role within them. There is
thus a need to introduce transparency requirements in order to avoid that these arrangements are
misused and to prevent criminals from hiding behind persons acting on their behalf. The
relationship between nominee and nominator is not determined by whether it has an effect on the
public or third parties. Although a nominee shareholders whose name appears in public or official
records would formally have independent control over the company, it should be required to
disclose whether they are acting on the instructions of someone else on the basis of a private
concert. Nominee shareholders and nominee directors of corporate or other legal entities should
maintain sufficient information on the identity of their nominator as well as of any beneficial owner
of the nominator and disclose them as well as their status to the corporate or other legal entities. The
same information should also be reported by corporate and other legal entities to obliged entities,
when customer due diligence measures are performed.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
42
(75) The risks posed by foreign corporate entities and legal arrangements, which are misused to
channel proceeds of funds into the
Union’s financial system, need to be mitigated. Since beneficial
ownership standards in place in third countries might not be sufficient to allow for the same level of
transparency and timely availability of beneficial ownership information as in the Union, there is a
need to ensure adequate means to identify the beneficial owners of foreign corporate entities or
legal arrangements in specific circumstances. Therefore, legal entities incorporated outside the
Union and express trusts or similar legal arrangements administered outside the Union should be
required to disclose their beneficial owners when they operate in the Union by entering into a business relationship with a Union’s obliged entity or by acquiring real estate in the Union, as well
as when they are awarded a public procurement for goods, services or concessions. Achieving
identification of beneficial owners of legal persons and legal arrangements from outside the Union should be achieved through requirements within CDD processes by Union’s obliged entities. The
need to register the beneficial owner of a non-Union customers entering into a business relationship
with obliged entities should be with regard to proportional work and administrative burden limited
to situations where a potentially higher ML/TF risk can be perceived. Thus, the need to register the
beneficial owner in the central register of a Member State should only be required for customers of
obliged entities operating in sectors with a higher ML/TF risk and, in general, for customers with
which the value of the business relationship exceeds EUR 250 000. The fact that an obliged entity
operates in a sector that is assessed with higher ML/TF risk, and therefore that registration of the
beneficial owner is a condition of the business relationship and transaction, should be apparent to the customer from the obliged entity’s communication. Without the registration of the beneficial
owner of such a customer, the obliged person cannot conduct business with that customer. Active
identification of the beneficial owner and its registration in the register of beneficial owners by the
non-EU customer should be a condition for entering into a significant business relationship with
obliged entity. Where an obliged entity is unable to comply with the customer due diligence
measures regarding non-EU customer it should refrain from carrying out a transaction or
establishing a business relationship, and should terminate the business relationship.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(76) In order to encourage compliance and ensure an effective beneficial ownership transparency,
beneficial ownership requirements need to be enforced. To this end, Member States should apply
sanctions for breaches of those requirements. Those sanctions should be effective, proportionate and
dissuasive, and should not go beyond what is required to encourage compliance. Sanctions
introduced by Member States should have an equivalent deterrent effect across the Union on the
breaches of beneficial ownership requirements. Sanctions may for example include fines for legal
entities and trustees or persons holding an equivalent position in a similar legal arrangement for
outdated, inaccurate or incorrect beneficial ownership data, the strike-off of legal entities that fail
to comply with the obligation to hold beneficial ownership information or to submit beneficial
ownership information within a given time limit, fines for beneficial owners and other persons who
fail to cooperate with legal entity or trustee of an express trust or similar legal arrangement, fines
for nominee shareholders and nominee directors who fail to comply with the obligation of
disclosure or private law consequences for undisclosed beneficial owners as prohibition of the
payment of profits or prohibition of the exercise of voting rights.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
44
(77) Obliged entities should promptly report to the FIU all suspicious funds, transactions or
activities, including attempted transactions or activities, and other information relevant to money
laundering, or terrorist financing. When reporting on a suspicion of money laundering, obliged
entities should also report, where applicable, on the underlying predicate offence. Furthermore, in
order to help prevent the laundering of future proceeds of criminal activity as defined by Article 2,
point (3), obliged entities should report to the FIU all funds, transactions and activities, including
attempted transactions and activities, related to the commission of offences that have the potential
to generate proceeds. In order to avoid the unnecessary reporting of low impact and isolated
offences, Member States should be able to exempt obliged entities from reporting certain categories
of low-level criminal activity, including for example, categories of criminal activity posing low
risks of generating significant proceeds. Such exemptions should not have a negative impact on the
protection of the internal market from the threats posed by money laundering, its predicate offences
and terrorist financing. The Commission and AMLA should be notified of such instances, and
evaluate whether the exemption envisaged is adequate to the level of impact identified. The FIU
should serve as a single central national unit for receiving and, analysing reported suspicions and
for disseminating to the competent authorities the results of its analyses. Reporting obligation may
also include threshold-based reporting or systematic reporting of unusual transactions or activities
information. The disclosure of information to the FIU in good faith by an obliged entity or by an
employee or director of such an entity should not constitute a breach of any restriction on disclosure
of information and should not involve the obliged entity or its directors or employees in liability of
any kind.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(78) Differences in suspicious transaction reporting obligations between Member States may
exacerbate the difficulties in AML/CFT compliance experienced by obliged entities that have a
cross-border presence or operations. Moreover, the structure and content of the suspicious
transaction reports have an impact on the
FIU’s capacity to carry out analysis and on the nature of
that analysis, and also affects FIUs’ abilities to cooperate and to exchange information. In order to facilitate obliged entities’ compliance with their reporting obligations and allow for a more effective functioning of FIUs’ analytical activities and cooperation, AMLA should develop draft regulatory
standards specifying a common template for the reporting of suspicious transactions to be used as a
FIUs should be able to obtain swiftly from any obliged entity all the necessary information
uniform basis throughout the Union.
(79)
relating to their functions. Their unfettered and swift access to information is essential to ensure that
flows of money can be properly traced and illicit networks and flows detected at an early stage. The
need for FIUs to obtain additional information from obliged entities based on a suspicion of money
laundering or financing of terrorism might be triggered by a prior suspicious transaction report
reported to the FIU, but m
ight also be triggered through other means such as the FIU’s own
analysis, intelligence provided by competent authorities or information held by another FIU. FIUs
should therefore be able, in the context of their functions, to obtain information from any obliged
entity, even without a prior report being made. Obliged entities should reply to a request for
information by the FIU as soon as possible and, in any case, within five days of receipt of the
request. In justified and urgent cases, the obliged entity
should be able to respond to the FIU’s
request within 24 hours. This does not include indiscriminate requests for information to the obliged
entities in the context of the FIU's analysis, but only information requests based on sufficiently
defined conditions. An FIU should also be able to obtain such information on a request made by
another Union FIU and to exchange the information with the requesting FIU.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
46
(80) For certain obliged entities, Member States should have the possibility to designate an
appropriate self-regulatory body to be informed in the first instance instead of the FIU. In
accordance with the case-law of the European Court of Human Rights, a system of first instance
reporting to a self-regulatory body constitutes an important safeguard for upholding the protection
of fundamental rights as concerns the reporting obligations applicable to lawyers. Member States
should provide for the means and manner by which to achieve the protection of professional
secrecy, confidentiality and privacy.
(81) Where a Member State decides to designate such a self-regulatory body, it may allow or
require that body not to transmit to the FIU or to AMLA any information obtained from persons
represented by that body where such information has been received from, or obtained on, one of
their clients, in the course of ascertaining the legal position of their client, or in performing their
task of defending or representing that client in, or concerning, judicial proceedings, including
providing advice on instituting or avoiding such proceedings, whether such information is received
or obtained before, during or after such proceedings. Other supervisory authorities may as well be
allowed or required not to transmit to the FIU or AMLA any information falling under the legal
privilege.
(82) Obliged entities should exceptionally be able to carry out suspicious transactions before
informing the FIU where refraining from doing so is impossible or likely to frustrate efforts to
pursue the beneficiaries of a suspected money laundering or terrorist financing operation. However,
this exception should not be invoked in relation to transactions concerned by the international
obligations accepted by the Member States to freeze without delay funds or other assets of
terrorists, terrorist organisations or those who finance terrorism, in accordance with the relevant
United Nations Security Council resolutions.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(83) Confidentiality in relation to the reporting of suspicious transactions and to the provision of
other relevant information to FIUs is essential in order to enable the competent authorities to freeze
and seize assets potentially linked to money laundering, its predicate offences or terrorist financing.
A suspicious transaction is not an indication of criminal activity. Disclosing that a suspicion has
been reported may tarnish the reputation of the persons involved in the transaction and jeopardise
the performance of analyses and investigations. Therefore, obliged entities and their directors and
employees, or persons in a comparable position, including agents and distributors, should not
inform the customer concerned or a third party that information is being, will be, or has been
submitted to the FIU, whether directly or through the self-regulatory body, or that a money
laundering or terrorist financing analysis is being, or may be, carried out. The prohibition of
disclosure should not apply in specific circumstances concerning, for example, disclosures to
competent authorities and self-regulatory bodies when performing supervisory functions, or
disclosures for law enforcement purposes or when the disclosures take place between obliged
entities that belong to the same group.
(84) Criminals move illicit proceeds through numerous intermediaries to avoid detection.
Therefore it is important to allow obliged entities to exchange information not only between group
members, but also in certain cases between credit and financial institutions and other entities that
operate within networks, in full compliance with data protection rules.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
48
(85) Regulation (EU) 2016/679 applies to the processing of personal data for the purposes of this
Regulation. The fight against money laundering and terrorist financing is recognised as an
important public interest ground by all Member States. Member States may apply Directive (EU)
2016/680 of the European Parliament and of the Council
22
, as well as national law where
appropriate, to the processing of data by their FIU, based on the sensitive nature of their activities
and their relevance to national security.
(86) It is essential that the alignment of the AML/CFT framework with the revised FATF
Recommendations is carried out in full compliance with Union law, in particular as regards Union
data protection law and the protection of fundamental rights as enshrined in the Charter. Certain
aspects of the implementation of the AML/CFT framework involve the collection, analysis, storage
and sharing of data. Such processing of personal data should be permitted, while fully respecting
fundamental rights, only for the purposes laid down in this Regulation, and for carrying out
customer due diligence, ongoing monitoring, analysis and reporting of suspicious transactions,
identification of the beneficial owner of a legal person or legal arrangement, identification of a
politically exposed person and sharing of information by credit institutions and financial institutions
and other obliged entities. The collection and subsequent processing of personal data by obliged
entities should be limited to what is necessary for the purpose of complying with AML/CFT
requirements and personal data should not be further processed in a way that is incompatible with
that purpose. In particular, further processing of personal data for commercial purposes should be
strictly prohibited.
22
Directive (EU) 2016/680 of the European Parliament and of the Council of 27 April 2016 on the protection of natural persons with regard to the processing of personal data by competent authorities for the purposes of the prevention, investigation, detection or prosecution of criminal offences or the execution of criminal penalties, and on the free movement of such data, and repealing Council Framework Decision 2008/977/JHA (OJ L 119, 4.5.2016, p. 89).
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(87) The revised FATF Recommendations demonstrate that, in order to be able to cooperate fully
and comply swiftly with information requests from competent authorities for the purposes of the
prevention, detection or investigation of money laundering and terrorist financing, obliged entities
should maintain, for at least five years, the necessary information obtained through customer due
diligence measures and the records on transactions. In order to avoid different approaches and in
order to fulfil the requirements relating to the protection of personal data and legal certainty, that
retention period should be fixed at five years after the end of a business relationship or an
occasional transaction.
(88) When the notion of competent authorities refers to investigating and prosecuting authorities, it
shall be interpreted as including the European Public Prosecutor's Office (EPPO) with regard to the
Member States that participate in the enhanced cooperation on the establishment of the EPPO.
(89) For the purpose of ensuring the appropriate and efficient administration of justice during the
period between the entry into force and application of this Regulation, and in order to allow for its
smooth interaction with national procedural law, information and documents pertinent to ongoing
legal proceedings for the purpose of the prevention, detection or investigation of possible money
laundering or terrorist financing, which have been pending in the Member States on the date of
entry into force of this Regulation, should be retained for a period of five years after that date, and it
should be possible to extend that period for a further five years.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
50
(90) The rights of access to data by the data subject as well as other data subject rights laid down
in applicable data protection legislation are applicable to the personal data processed for the purpose
of this Regulation. However, access by the data subject to any information related to a suspicious
transaction report would seriously undermine the effectiveness of the fight against money
laundering and terrorist financing. Exceptions to and restrictions of that right in accordance with
Article 23 of Regulation (EU) 2016/679 may therefore be justified.
Member States may apply Directive (EU) 2016/680, as well as national law where appropriate, to
the processing of data by their FIU, based on the sensitive nature of their activities and their
Obliged entities might resort to the services of other private operators. However, the
relevance to national security.
(91)
AML/CFT framework should apply to obliged entities only, and obliged entities should retain full
responsibility for compliance with AML/CFT requirements. In order to ensure legal certainty and to
avoid that some services are inadvertently brought into the scope of this regulation, it is necessary
to clarify that persons that merely convert paper documents into electronic data and are acting under
a contract with an obliged entity, and persons that provide credit institutions or financial institutions
solely with messaging or other support systems for transmitting funds or with clearing and
settlement systems do not fall within the scope of this Regulation.
(92) Obliged entities should obtain and hold adequate and accurate information on the beneficial
ownership and control of legal persons. As bearer shares accord the ownership to the person who
possesses the bearer share certificate, they allow the beneficial owner to remain anonymous. To
ensure that those shares are not misused for money laundering or terrorist financing purposes,
companies - other than those with listed securities on a regulated market or whose shares are issued
as intermediated securities - should convert all existing bearer shares into registered shares. In
addition, only bearer share warrants in intermediated form should be allowed.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(93) The anonymity of crypto-assets exposes them to risks of misuse for criminal purposes.
Anonymous crypto-asset wallets do not allow the traceability of crypto-asset transfers, whilst also
making it difficult to identify linked transactions that may raise suspicion or to apply to adequate
level of customer due diligence. In order to ensure effective application of AML/CFT requirements
to crypto-assets, it is necessary to prohibit the provision and the custody of anonymous crypto-asset
wallets by crypto-asset service providers.
(94) The use of large cash payments is highly vulnerable to money laundering and terrorist
financing; this has not been sufficiently mitigated by the requirement for traders in goods to be
subject to anti-money laundering rules when making or receiving cash payments of EUR 10 000 or
more. At the same time, differences in approaches among Member States have undermined the level
playing field within the internal market to the detriment of businesses located in Member States
with stricter controls. It is therefore necessary to introduce a Union-wide limit to large cash
payments of EUR 10 000. Member States should be able to adopt lower thresholds and further
stricter provisions.
(95) The Commission should assess the costs, benefits and impacts of lowering the limit to large
cash payments at Union level with a view to levelling further the playing field for businesses and
reducing opportunities for criminals to use cash for money laundering. This assessment should
consider in particular the most appropriate level for a harmonised limit to cash payments at Union
level considering the current existing limits to cash payments in place in a large number of Member
States, the enforceability of such a limit at Union level and the effects of such a limit on the legal
tender status of the euro.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
52
(96) The Commission should also assess the costs, benefits and impacts of lowering the threshold
for the identification of beneficial owners when control is exercised through ownership. This
assessment should consider in particular the lessons learned from Member States or third countries
having introduced lower thresholds.
(97) In order to ensure consistent application of AML/CFT requirements, the power to adopt acts
in accordance with Article 290 of the Treaty on the Functioning of the European Union should be
delegated to the Commission to supplement this Regulation by adopting delegated acts identifying
high-risk third countries, third countries with compliance weaknesses as well as the regulatory
technical standards setting out the minimum requirements of group-wide policies, controls and
procedures and the conditions under which structures which share common ownership, management
or compliance controls are required to apply group-wide policies, controls and procedures, the
actions to be taken by groups when the laws of third countries do not permit the application of
group-wide policies, controls and procedures and supervisory measures, the sectors and transactions
subject to lower thresholds for the performance of customer due diligence and the information
necessary for the performance of customer due diligence. It is of particular importance that the
Commission carry out appropriate consultations during its preparatory work, including at expert
level, and that those consultations be conducted in accordance with the principles laid down in the
Interinstitutional Agreement of 13 April 2016 on Better Law-Making
23
. In particular, to ensure
equal participation in the preparation of delegated acts, the European Parliament and the Council
receive all documents at the same time as Member States' experts, and their experts systematically
have access to meetings of Commission expert groups dealing with the preparation of delegated
acts.
23
OJ L 123, 12.5.2016, p. 1.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(98) In order to ensure uniform conditions for the application of this Regulation, implementing
powers should be conferred on the Commission in order to identify legal arrangements similar to
express trusts governed by the national laws of Member States as well as to adopt implementing
technical standards specifying the format to be used for the reporting of suspicious transactions.
Those powers should be exercised in accordance with Regulation (EU) No 182/2011 of the
European Parliament and of the Council
24
.
(99) This Regulation respects the fundamental rights and observes the principles recognised by the
Charter, in particular the right to respect for private and family life (Article 7 of the Charter), the
right to the protection of personal data (Article 8 of the Charter) and the freedom to conduct a
business (Article 16 of the Charter).
(100) In accordance with Article 21 of the Charter, which prohibits discrimination based on
any grounds, obliged entities should perform risk assessments in the context of customer due
diligence without discrimination.
(101) When drawing up a report evaluating the implementation of this Regulation, the Commission
should give due consideration to the respect of the fundamental rights and principles recognised by
the Charter.
Regulation (EU) No 182/2011 of the European Parliament and of the Council of 16 February 2011 laying down the rules and general principles concerning mechanisms for control by the Member States of the Commission’s exercise of implementing powers (OJ L 55, 28.2.2011, p. 13).
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
54
(102)
Since the objective of this Regulation, namely to prevent the use of the Union’s financial
system for the purposes of money laundering and terrorist financing, cannot be sufficiently achieved
by the Member States and can rather, by reason of the scale or effects of the action, be better
achieved at Union level, the Union may adopt measures, in accordance with the principle of
subsidiarity as set out in Article 5 of the Treaty on European Union (TEU). In accordance with the
principle of proportionality as set out in that Article, this Regulation does not go beyond what is
necessary in order to achieve that objective.
(103) The European Data Protection Supervisor has been consulted in accordance with Article 42 of
Regulation (EU) 2018/1725 [and delivered an opinion on ...
25
],
25
OJ C , , p. .
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
HAVE ADOPTED THIS REGULATION:
CHAPTER I
GENERAL PROVISIONS
Section 1
Subject matter and definitions
Article 1
Subject matter
To prevent the misuse of the financial system for money laundering and the financing of terrorism
this Regulation lays down rules concerning:
(a) measures to be applied by obliged entities;
(b) beneficial ownership transparency requirements for legal entities, express trusts and similar
legal arrangements;
(ba) data protection and record-retention provisions related to points (a) and (b);
(c) measures to limit the misuse of anonymous instruments.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
56
Article 2
Definitions
For the purposes of this Regulation, the following definitions apply:
(1)
‘money laundering’ means the conduct as set out in Article 3, paragraphs 1 and 5 of Directive
(EU) 2018/1673 including aiding and abetting, inciting and attempting to commit that conduct,
whether the activities which generated the property to be laundered were carried out on the territory
of a Member State or on that of a third country;
(2)
‘terrorist financing’ means the conduct set out in Article 11 of Directive (EU) 2017/541
including aiding and abetting, inciting and attempting to commit that conduct, whether carried out
on the territory of a Member State or on that of a third country;
(3)
‘criminal activity’ means criminal activity as defined in Article 2(1) of Directive (EU)
2018/1673, as well as fraud affecting the Union’s financial interests as defined in Article 3(2) of
Directive (EU) 2017/1371, passive and active corruption as defined in Article 4 (2) and
misappropriation as defined in Article 4(3), second subparagraph of that Directive;
(4)
‘property’ means property as defined in Article 2(2) of Directive (EU) 2018/1673;
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(5)
‘credit institution’ means:
(a)
(b)
a credit institution as defined in Article 4(1), point (1) of Regulation (EU) No 575/2013
of the European Parliament and of the Council
26
;
a branch of a credit institution referred to in point (a), when located in the Union,
whether its head office is situated within the Union or in a third country;
Regulation (EU) No 575/2013 of the European Parliament and of the Council of 26 June 2013 on prudential requirements for credit institutions and investment firms and amending Regulation (EU) No 648/2012 (OJ L 176, 27.6.2013, p. 1).
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
58
(6)
‘financial institution’ means:
(a) an undertaking other than a credit institution or an investment firm, which carries out
one or more of the activities listed in points (2) to (12), (14) and (15) of the Annex I to
Directive 2013/36/EU of the European Parliament and of the Council
27
, including the
activities of currency exchange offices (bureaux de change), or the principal activity of
which is to acquire holdings, including a financial holding company and a mixed
financial holding company; creditors as defined in Article 4, point (2) of Directive
2014/17/EU of the European Parliament and of the Council
28
and in Article 3, point (b)
of Directive 2008/48/EC of the European Parliament and of the Council
29
and the
activities of central securities depositories as defined in Article 2(1), point (1) of
Regulation (EU) No 909/2014 of the European Parliament and of the Council
30
, but
with the exception of the activities of account information service providers as defined
in Article 4, point (19) of Directive (EU) 2015/2366;
(b) an insurance undertaking as defined in Article 13, point (1) of Directive 2009/138/EC of
the European Parliament and of the Council
31
, insofar as it carries out life or other
investment-related assurance activities covered by that Directive, including insurance
holding companies and mixed-activity insurance holding companies as defined,
respectively, in Article 212(1), points (f) and (g) of Directive 2009/138/EC;
27
Directive 2013/36/EU of the European Parliament and of the Council of 26 June 2013 on access to the activity of credit institutions and the prudential supervision of credit institutions and investment firms, amending Directive 2002/87/EC and repealing Directives 2006/48/EC and 2006/49/EC (OJ L 176, 27.6.2013, p. 338).
28
Directive 2014/17/EU of the European Parliament and of the Council of 4 February 2014 on credit agreements for consumers relating to residential immovable property and amending Directives 2008/48/EC and 2013/36/EU and Regulation (EU) No 1093/2010 (OJ L 60, 28.2.2017, p. 34).
29
Directive 2008/48/EC of the European Parliament and of the Council of 23 April 2008 on credit agreements for consumers and repealing Council Directive 87/102/EEC (OJ L 133, 22.5.2008, p. 66).
30
Regulation (EU) No 909/2014 of the European Parliament and of the Council of 23 July 2014 on improving securities settlement in the European Union and on central securities depositories and amending Directives 98/26/EC and 2014/65/EU and Regulation (EU) No 236/2012 (OJ L 257, 28.8.2014, p. 1).
31
Directive 2009/138/EC of the European Parliament and of the Council of 25 November 2009 on the taking-up and pursuit of the business of Insurance and Reinsurance (Solvency II) (OJ L 335, 17.12.2009, p. 1).
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(c)
(d)
European Parliament and of the Council
33
;
an insurance intermediary as defined in Article 2(1), point (3) of Directive (EU)
2016/97 of the European Parliament and of the Council
32
where it acts with respect to
life insurance and other investment-related insurance services, with the exception of an
insurance intermediary which does not collect premiums or amounts intended for the
customer and which acts under the full responsibility of one or more insurance
undertakings or intermediaries for the products which concern them respectively;
an investment firm as defined in Article 4(1), point (1) of Directive 2014/65/EU of the
(e) a collective investment undertaking, in particular:
(i) an undertaking for collective investment in transferable securities as defined in
Article 1(2) of Directive 2009/65/EC and its management company as defined in
Article 2(1)(b) of that Directive or an investment company authorised in
accordance with that Directive and which has not designated a management
company, that makes available for purchase units of UCITS in the Union;
(ii) an alternative investment fund as defined in Article 4(1), point (a) of Directive
2011/61/EU and its alternative investment fund manager as defined in Article
4(1), point (b) of that Directive that fall within the scope set out in Article 2 of
that Directive;
Directive (EU) 2016/97 of the European Parliament and of the Council of 20 January 2016 on insurance distribution (recast) (OJ L 26, 2.2.2016, p. 19).
Directive 2014/65/EU of the European Parliament and of the Council of 15 May 2014 on markets in financial instruments and amending Directive 2002/92/EC and Directive 2011/61/EU (recast) (OJ L 173, 12.6.2014, p. 349).
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
60
(ea) a crypto-asset service provider;
(f) branches of financial institutions as defined in points (a) to (ea), when located in the
Union, whether their head office is situated in a Member State or in a third country;
‘trust or company service provider’ means any person that, by way of its business, provides
acting as, or arranging for another person to act as, a director or secretary of a company,
(7)
any of the following services to third parties:
(a) the formation of companies or other legal persons;
(b)
a partner of a partnership, or a similar position in relation to other legal persons;
(c) providing a registered office, business address, correspondence or administrative
address for a company, a partnership or any other legal person or arrangement or any
other related services;
(d) acting as, or arranging for another person to act as, a trustee of an express trust or
performing an equivalent function for a similar legal arrangement;
(e) acting as, or arranging for another person to act as, a nominee shareholder for another
person;
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(8)
‘gambling services’ means a service which involves a games of chance provided at a physical
location or by any means at a distance, by electronic means or any other technology for facilitating
communication, at the individual request of a recipient of services, such as lotteries, casino games,
poker games and betting transactions;
(8a)
‘game of chance’ means any game which involves wagering a stake with monetary value in
exchange for a chance to win a prize with a monetary value, and where the occurrence of a win or
loss depends wholly or partially on chance.
(9) Deleted
(10)
‘mortgage credit intermediary’ means a credit intermediary as defined in Article 4, point (5)
of Directive 2014/17/EU when holding the funds in connection with the credit agreement, with the
exception of the mortgage credit intermediary carrying out activities under the full responsibility of
one or more creditors or credit intermediaries;
(11) Deleted
(12)
‘consumer a credit intermediary’ means a credit intermediary as defined in Article 3, point (f)
of Directive 2008/48/EC when holding the funds in connection with the credit agreement, with the
exception of the consumer credit intermediary carrying out activities under the full responsibility of
one or more creditors or credit intermediaries;
(13)
‘crypto-asset’ means a crypto-asset as defined in Article 3(1), point (2) of Regulation [please
insert reference
– proposal for a Regulation on Markets in Crypto-assets, and amending Directive
(EU) 2019/1937 - COM/2020/593 final] except when falling under the categories listed in Article
2(2) of that Regulation;
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
62
(14)
‘crypto-asset service provider’ means a crypto-assets service provider as defined in
Article 3(1), point (8) of Regulation [please insert reference
– proposal for a Regulation on
Markets in Crypto-assets, and amending Directive (EU) 2019/1937 - COM/2020/593 final] where
performing one or more crypto-asset services as defined in Article 3(1), point (9) of that Regulation,
with the exception of providing advice on crypto-assets as defined in point (9)(h) of that Article;
(14a)
‘Self-hosted address’ means a self-hosted address as defined in Article 3(1), point (18a) of
Regulation [please insert reference
– proposal for a recast of Regulation (EU) 2015/847 -
COM/2021/422 final];
(14b) ‘Crowdfunding service providers’ means a crowdfunding service provider as defined in
Article 2(1), point (e) of Regulation (EU) 2020/1503;
(14c) ‘Third-party financing intermediary’ means an undertaking, other than those which are
otherwise obliged entities pursuant to Article 3 such as crowdfunding service providers, the
business of which is to match or facilitate the matching, through an internet-based information
system open to the public or to a limited number of funders of:
(i) project owners, which are any natural or legal person seeking funding for projects,
consisting of one or a set of predefined operations aiming at a particular objective,
including fundraising for a particular cause or event irrespective of whether these
projects are proposed to the public or to a limited number of funders; and
(ii) funders, which are any natural or legal person contributing to the funding of projects,
through loans, with or without interest, or donations, including where such donations
entitle the donor to a non-material benefit.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(15)
‘electronic money’ means electronic money as defined in Article 2, point (2) of Directive
2009/110/EC of the European Parliament and of the Council
34
, but excluding monetary value as
referred to in Article 1(4) and (5) of that Directive;
(16)
‘business relationship’ means a business, professional or commercial relationship connected
with the professional activities of an obliged entity, which is set up between an obliged entity and a
customer, including in the absence of a written contract and which is expected to have, at the time
when the contact is established, or which acquires an element of repetition or duration;
(17)
‘linked transactions’ means two or more transactions carried out over a specific period of
time, and which appear to have close characteristics such as similar purposes, amounts or other
relevant characteristics, or which are carried out by or on behalf of customers, originators or
beneficiaries which are similar or have common characteristics;
(18)
‘third country’ means any jurisdiction, independent state or autonomous territory that is not
part of the European Union and that has its own AML/CFT legislation or enforcement regime;
Directive 2009/110/EC of the European Parliament and of the Council of 16 September 2009 on the taking up, pursuit and prudential supervision of the business of electronic money institutions amending Directives 2005/60/EC and 2006/48/EC and repealing Directive 2000/46/EC (OJ L 267, 10.10.2009, p. 7).
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
64
(19)
‘correspondent relationship’ means:
(a)
(b)
the provision of banking services by one credit institution as the correspondent to
another credit institution as the respondent, including providing a current or other
liability account and related services, such as cash management, international funds
transfers, cheque clearing, payable-through accounts and foreign exchange services;
the relationships between and among credit institutions and financial institutions
including where similar services are provided by a correspondent institution to a
respondent institution, and including relationships established for securities transactions
or funds transfers;
(20)
‘shell bank’ means a credit institution or financial institution, or an institution that carries out
activities equivalent to those carried out by credit institutions and financial institutions, incorporated
in a jurisdiction in which it has no physical presence, involving meaningful mind and management,
and which is unaffiliated with a regulated financial group;
(21)
‘Legal Entity Identifier’ means a unique alphanumeric reference code based on the ISO 17442
standard assigned to a legal entity;
(22)
‘beneficial owner’ means:
(a) any natural person who ultimately owns or controls, according to articles 42 to 43, a legal
entity, an express trust or a similar legal arrangement;
(b) any natural person on whose behalf or for the benefit of whom a business relationship or a
transaction or activity is being conducted;
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(22a) ‘Express trust’ means a trust intentionally created by the settlor, inter vivos or on death,
usually in a form of written document to place assets under the control of a trustee for the benefit of
a beneficiary or for a specified purpose, usually to fulfil a business or personal need.
(23)
‘legal arrangement’ means an express trust or an arrangement which has a similar structure or
function to an express trust, including fiducie
and certain types of Treuhand and fideicomiso;
(24)
‘formal nominee arrangement’ means a contract or a equivalent arrangement, between a
nominator and a nominee, where the nominator is a legal entity or natural person that issues
instructions to a nominee to act on their behalf in a certain capacity, including as a director or
shareholder, and the nominee is a legal entity or natural person instructed by the nominator to act on
their behalf;
(25)
‘politically exposed person’ means a natural person who is or has been entrusted with the
prominent public functions including:
(a) in a Member State:
(i) heads of State, heads of government, ministers and deputy or assistant ministers;
(ii) members of parliament or of similar legislative bodies;
(iii) members of the governing bodies of political parties;
(iv) members of supreme courts, of constitutional courts or of other high-level judicial
bodies, the decisions of which are not subject to further appeal, except in
exceptional circumstances;
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
66
(v) members of courts of auditors or of the boards of central banks;
(vi) ambassadors, chargés d'affaires and high-ranking officers in the armed forces;
(vii) members of the administrative, management or supervisory bodies of enterprises
majority-owned by State or local authorities;
(viii) other prominent public functions provided for by Member States;
(b) in an international organisation:
(i) the highest ranking official, his/her deputies and members of the board or
equivalent function of an international organisation;
(ii) representatives to a Member State or to the Union;
(c) at Union level:
(i) functions at the level of Union institutions and bodies that are equivalent to those
listed in points (a)(i), (ii), (iv), (v) and (vi);
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(d) in a third country:
(i) functions that are equivalent to those listed in point (a);
No public function referred to in points (a) to (d) shall be understood as covering middle-
ranking or more junior officials;
(26)
‘family members’ means:
(a) the spouse, or the person in a registered partnership or civil union or in a similar
arrangement;
(b) the children and the spouses of, or persons in a registered partnership or civil union or in
a similar arrangement with, those children;
(c) the parents;
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
68
(27)
‘persons known to be close associates’ means:
(a) natural persons who are known to have joint beneficial ownership of legal entities or
legal arrangements, or any other close business relations, with a politically exposed
person;
(b) natural persons who have sole beneficial ownership of a legal entity or legal
arrangement which is known to have been set up for the de facto benefit of a politically
exposed person;
(28)
‘senior management’ means, in addition to the members of the management body in its
management function, an officer or employee with sufficient knowledge of the institution's money
laundering and terrorist financing risk exposure and sufficient seniority to take decisions affecting
its risk exposure;
(29)
‘group’ means a group of undertakings which consists of a parent undertaking, its
subsidiaries, and the entities directly or indirectly linked with the parent undertaking or its
subsidiaries by a relationship as set out in Article 22 of Directive 2013/34/EU of the European
Parliament and of the Council
35
, including branches, where applicable, entities permanently
affiliated to a central body;
35
Directive 2013/34/EU of the European Parliament and of the Council of 26 June 2013 on the annual financial statements, consolidated financial statements and related reports of certain types of undertakings, amending Directive 2006/43/EC of the European Parliament and of the Council and repealing Council Directives 78/660/EEC and 83/349/EEC (OJ L 182, 29.6.2013, p. 1).
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(29a)
‘parent undertaking’ means:
(a) a parent undertaking of a financial conglomerate as defined in Article 2, point (14) of
the Directive 2002/87/EC of the European Parliament and of the Council
36
, including a
'mixed financial holding company' as defined in Article 2, point (15) of that directive;
(b) a parent undertaking of a group, other than that mentioned in point (a), which is subject to
prudential supervision on a consolidated basis, at the highest level of prudential
consolidation in the Union, including a 'financial holding company' as defined in Article 4(1), point (20), of Regulation (EU) 575/2013, an ‘investment holding company’ as
defined in Article 4 (1), point (23), of Regulation (EU) 2019/2033 of the European
Parliament and of the Council
37
and an ‘insurance holding company’ as defined in
Article 212(1), point (f), of Directive 2009/138/EC of the European Parliament and of
the Council
38
;
(c) a parent undertaking of a group within the meaning of Article 2(29), other than those
mentioned in points (a) and (b), which includes at least two obliged entities as defined
in Article 3, and which is not itself a subsidiary of another undertaking in the Union.
Directive 2002/87/EC of the European Parliament and of the Council of 16 December 2002 on the supplementary supervision of credit institutions, insurance undertakings and investment firms in a financial conglomerate and amending Council Directives 73/239/EEC, 79/267/EEC, 92/49/EEC, 92/96/EEC, 93/6/EEC and 93/22/EEC, and Directives 98/78/EC and 2000/12/EC of the European Parliament and of the Council (OJ L35, 11.2.2003, p. 1).
Regulation (EU) 2019/2033 of the European Parliament and of the Council of 27 November 2019 on the prudential requirements of investment firms and amending Regulations (EU) No 1093/2010, (EU) No 575/2013, (EU) No 600/2014 and (EU) No 806/2014 (OJ L 314, 5.12.2019, p. 1).
Directive 2009/138/EC of the European Parliament and of the Council of 25 November 2009 on the taking-up and pursuit of the business of Insurance and Reinsurance (Solvency II) (OJ L 335, 17.12.2009, p. 1).
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
70
When several parent undertakings are identified within the same group, in accordance with the
criteria mentioned above, the parent undertaking is the entity within the group which is not itself a
‘cash’ means currency, bearer-negotiable instruments, commodities used as highly-liquid
stores of value and prepaid cards, as defined in Article 2(1), points (c) to (f) of Regulation (EU)
;
subsidiary of another undertaking in the Union;
(30)
2018/1672 of the European Parliament and of the Council
39
(31)
‘competent authority’ means:
(a) a Financial Intelligence Unit;
(b) a supervisory authority as defined under point (33);
(c) a public authority that has the function of investigating or prosecuting money
laundering, its predicate offences or terrorist financing, or that has the function of
tracing, seizing or freezing and confiscating criminal assets;
(d) a public authority with designated responsibilities for combating money laundering or
terrorist financing;
39
Regulation (EU) 2018/1672 of the European Parliament and of the Council of 23 October 2018 on controls on cash entering or leaving the Union and repealing Regulation (EC) No 1889/2005 (OJ L 284, 12.11.2018, p. 6).
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(32)
‘supervisor’ means the body entrusted with responsibilities aimed at ensuring compliance by
obliged entities with the requirements of this Regulation, including the Authority for anti-money
laundering and countering the financing of terrorism (AMLA) when performing the tasks entrusted
on it in Article 5(2) of Regulation [please insert reference
– proposal for establishment of an Anti-
Money Laundering Authority - COM/2021/421 final];
(33)
‘supervisory authority’ means a supervisor who is a public body, or the public authority
overseeing self-regulatory bodies in their performance of supervisory functions pursuant to Article
29 of Directive [please insert reference
– proposal for 6
th
Anti-Money Laundering Directive -
COM/2021/423 final];
(34)
‘self-regulatory body’ means a body that represents members of a profession and has a role in
regulating them, in performing certain supervisory or monitoring functions and in ensuring the
enforcement of the rules relating to them;
(35)
‘targeted financial sanctions’ means both asset freezing and prohibitions to make funds or
other assets available, directly or indirectly, for the benefit of designated persons and entities
pursuant to Council Decisions adopted on the basis of Article 29 of the Treaty on European Union
and Council Regulations adopted on the basis of Article 215 of the Treaty on the Functioning of the
European Union;
(36)
‘proliferation financing-related targeted financial sanctions’ means those targeted financial
sanctions referred to in point (35) that are imposed pursuant to Decision (CFSP) 2016/849 and
Decision 2010/413/CFSP and pursuant to Regulation (EU) 2017/1509 and
Regulation (EU) 267/2012;
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
72
(37)
‘precious metal and stone’ means metals and stones referred to in Annex IV;
(38)
‘cultural good’ means a good mentioned in part A of the Annex to Regulation (EU) 2019/880
of the European Parliament and of the Council
40
;
(39)
‘management body’ means an obliged entity’s body or bodies, which are appointed in
accordance with national law, which are empowered to set the obliged entity's strategy, objectives
and overall direction, and which oversee and monitor management decision-making, and include
the persons who effectively direct the business of the obliged entity. Where no body exists, the
management body is the person who effectively direct the business of the obliged entity;
(40)
‘management body in its management function’ means the management body responsible for
the day-to-day management of the obliged entity;
(41)
‘management body in its supervisory function’ means the management body acting in its role
of overseeing and monitoring management decision-making.
(42)
‘partnership for information sharing in AML/CFT field’ means a formal cooperation
established under national law between obliged entities, and where applicable, public authorities,
with the purpose of supplementing compliance with this Regulation through cooperation and by
sharing and processing data, in particular through the use of new technologies and artificial
intelligence.
40
Regulation (EU) 2019/880 of the European Parliament and of the Council of 17 April 2019 on the introduction and the import of cultural goods (OJ L 151, 7.6.2019, p. 1).
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
Section 2
The following entities are to be considered obliged entities for the purposes of this Regulation:
credit institutions, when acting in the exercise of their professional regulated activities;
Scope
Article 3
Obliged entities
(1)
(2) financial institutions, when acting in the exercise of their professional regulated activities;
(3) the following natural or legal persons acting in the exercise of their professional activities:
(a) auditors, external accountants and tax advisors, and any other natural or legal person
including independent legal professionals such as lawyers, that undertakes to provide,
directly or by means of other persons to which that other person is related, material aid,
assistance or advice on tax matters as principal business or professional activity;
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
74
(b) notaries, lawyers and other independent legal professionals, where they participate,
whether by acting on behalf of and for their client in any financial or real estate
transaction, or by assisting in the planning or carrying out of transactions for their client
concerning any of the following:
(i) buying and selling of real property or business entities;
(ii) managing of client money, securities or other assets;
(iii) opening or management of bank, savings or securities accounts;
(iv) organisation of contributions necessary for the creation, operation or management
of companies;
(v) creation, operation or management of trusts, companies, foundations, or similar
structures;
(c) trust or company service providers;
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(d)
(e)
least EUR 10 000 or the equivalent in national currency;
(f) providers of gambling services; estate agents, including when acting as intermediaries in the letting of immovable property for transactions for which the monthly rent amounts to value of at least EUR 10 000, or the equivalent in national currency; persons trading as regular or principal business or professional activity in precious metals and stones referred to in Article 2, point (37), as well as jewellers, horologists and goldsmiths, where the value of the transaction or linked transactions amounts to at
(g) Deleted
(h) crowdfunding service providers;
(ha) third-party financing intermediary;
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
76
(i) persons trading or acting as intermediaries in the trade of cultural goods, including when
this is carried out by art galleries and auction houses, where the value of the transaction
or linked transactions amounts to at least EUR 10 000 or the equivalent in national
currency;
persons storing, trading or acting as intermediaries in the trade of cultural goods when
this is carried out within free zones and customs warehouses, where the value of the
transaction or linked transactions amounts to at least EUR 10 000 or the equivalent in
national currency;
creditors for mortgage and consumer credits, other than credit institutions defined in
(j)
(k)
Article 2(5) and financial institutions defined in Article 2(6), and credit intermediaries
for mortgage and consumer credits;
(l) investment migration operators permitted to represent or offer intermediation services to
third country nationals seeking to obtain residence rights in a Member State in exchange
of any kind of investment, including capital transfers, purchase or renting of property,
investment in government bonds, investment in corporate entities, donation or
endowment of an activity to the public good and contributions to the state budget.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
Article 4
Exemptions for certain providers of gambling services
1. With the exception of casinos, Member States may decide to exempt, , providers of gambling
services from all or part of the requirements set out in this Regulation or the Directive [please insert
reference
– proposal for 6th Anti-Money Laundering Directive - COM/2021/423 final] on the basis
of the proven low risk posed by the nature and, where appropriate, the scale of operations of such
For the purposes of paragraph 1, Member States shall carry out a risk assessment of gambling
services.
2.
services assessing:
(a) money laundering and terrorist financing threats, vulnerabilities and mitigating factors
of the gambling services;
(b) the risks linked to the size of the transactions and payment methods used;
(c) the geographical area in which the gambling service is administered, including their
cross border dimension and accessibility from other Member States or third countries.
When carrying out such risk assessments, Member States shall take into account the findings of the
risk assessment drawn up by the Commission pursuant to Article 7 of Directive [please insert
reference
– proposal for 6
th
Anti-Money Laundering Directive - COM/2021/423 final].
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
78
3. Member States shall establish risk-based monitoring activities or take other adequate
measures to ensure that the exemptions granted pursuant to this Article are not abused.
Article 5
Exemptions for certain financial activities
1. With the exception of persons engaged in the activity of money remittance as defined in
Article 4, point (22) of Directive (EU) 2015/2366, Member States may decide to exempt legal or
natural persons that engage in a financial activity as listed in Annex I, points (2) to (12), (14) and
(15), to Directive 2013/36/EU on an occasional or very limited basis where there is little risk of
money laundering or terrorist financing from the requirements set out in this Regulation, provided
that all of the following criteria are met:
(a) the financial activity is limited in absolute terms;
(b) the financial activity is limited on a transaction basis;
(c) the financial activity is not the main activity of such persons;
(d) the financial activity is ancillary and directly related to the main activity of such
persons;
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(e) the main activity of such persons is not an activity referred to in Article 3, point (3)(a) to
(d) or (f);
(f) the financial activity is provided only to the customers of the main activity of such
persons and is not generally offered to the public.
2. For the purposes of paragraph 1, point (a), Member States shall require that the total turnover
of the financial activity does not exceed a threshold which shall be sufficiently low. That threshold
shall be established at national level, depending on the type of financial activity.
For the purposes of paragraph 1, point (b), Member States shall apply a maximum threshold
3.
per customer and per single transaction, whether the transaction is carried out in a single operation
or is linked to other transactions. That maximum threshold shall be established at national level,
depending on the type of financial activity. It shall be sufficiently low in order to ensure that the
types of transactions in question are an impractical and inefficient method for money laundering or
terrorist financing, and shall not exceed value of EUR 1 000 or the equivalent in national currency.
4. For the purposes of paragraph 1, point (c), Member States shall require that the turnover of
the financial activity does not exceed 5 % of the total turnover of the natural or legal person
concerned.
5. In assessing the risk of money laundering or terrorist financing for the purposes of this
Article, Member States shall pay particular attention to any financial activity which is considered to
be particularly likely, by its nature, to be used or abused for the purposes of money laundering or
terrorist financing.
6. Member States shall establish risk-based monitoring activities or take other adequate
measures to ensure that the exemptions granted pursuant to this Article are not abused.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
80
Article 6
Prior notification of exemptions
1. Member States shall notify the Commission of any exemption that they intend to grant in
accordance with Articles 4 and 5 without delay. The notification shall include a justification based
on the relevant risk assessment for the exemption.
2. The Commission shall within two months from the notification referred to in paragraph 2 take
one of the following actions:
(a) confirm that the exemption may be granted;
(b) by reasoned decision, declare that the exemption may not be granted.
3. Upon reception of a decision by the Commission pursuant to paragraph 2(a), Member States
may adopt the decision granting the exemption. Such decision shall state the reasons on which it is
based. Member States shall review such decisions regularly, and in any case when they update their
national risk assessment pursuant to Article 8 of Directive [please insert reference
– proposal for
6
th
Anti-Money Laundering Directive - COM/2021/423 final].
4. By [3 months from the date of application of this Regulation], Member States shall notify to
the Commission the exemptions granted pursuant to Article 2(2) and (3) of Directive (EU)
2015/849 in place at the time of the date of application of this Regulation.
5. The Commission shall publish every year in the Official Journal of the European Union the
list of exemptions granted pursuant to this Article.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
SECTION 3
Outsourcing
Article 6a
Outsourcing
1. Obliged entities may outsource tasks deriving from requirements under this Regulation to a
service provider, whether a natural or legal person, with the exception of natural or legal persons
residing or established in third countries identified pursuant to Section 2 of this Chapter. The
obliged entity shall notify to the supervisor the outsourcing before the service provider starts the
activities for the obliged entity.
The obliged entity shall remain fully liable for any action, whether an act of commission or
omission, connected to the outsourced tasks that are carried out by the service provider, and also
remains responsible as controller pursuant Article 4, point (7) of Regulation (EU) 2016/679 for any
personal data processed for the purpose of the outsourced tasks.
Whenever tasks are outsourced, the obliged entity shall in all cases ensure that it understands the
rationale behind the activities carried out by the service provider and the approach followed in their
implementation, and that it is able to demonstrate to supervisors that these activities mitigate the
specific risks that the obliged entity is exposed to.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
82
2. The tasks outsourced pursuant to paragraph 1 shall not be undertaken in such way as to impair materially the quality of the obliged entity’s measures and procedures to comply with the
requirements of this Regulation and of Regulation [please insert reference
– proposal for a recast
of Regulation (EU) 2015/847
– COM/2021/422 final]. The following tasks shall not be outsourced
under any circumstances:
(a)
the approval of the obliged entity’s risk assessment pursuant to Article 7;
(b)
the approval of the obliged entity’s policies, controls and procedures pursuant to
Article 8;
(c) the reporting of suspicious activities or threshold-based declarations to the FIU pursuant
to Article 50, unless either such activities are outsourced to a service provider belonging
to the same group as the obliged entity and which is established in the same Member
State as the obliged entity or consent is granted by national competent authority to allow
obliged entities participating in a partnership for information sharing in the AML/CFT
field to outsource the reporting of suspicious activities within the partnership.
Where a collective investment undertaking established in a Member State has no legal personality,
or has only a board of directors and has delegated the processing of subscriptions and the collection
of funds from investors, it may outsource the task referred to under point (c) to one of its service
providers that is best placed to carry out the said tasks, taking into consideration the resources,
experience and knowledge that the service provider has in the area of money laundering and
funding of terrorism as well as the type of activity or transactions carried out by the collective
investment undertaking.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
3. Before an obliged entity outsources a task pursuant to paragraph 1, it shall assure itself that
the service provider is reliable and sufficiently qualified to fulfil its obligations. Furthermore, it has
to ensure that the service provider applies the measures and procedures adopted by the obliged
entity. The conditions for the performance of such tasks shall be laid down in a written agreement
between the obliged entity and the service provider. The obliged entity shall perform regular
controls to ascertain the effective implementation of such measures and procedures by the service
provider. The frequency of such controls shall be determined on the basis of the nature of the tasks
outsourced.
4. Obliged entities shall ensure that outsourcing is not undertaken in such way as to impair
materially the ability of the supervisory authorities to monitor and retra
ce the obliged entity’s
compliance with all of the requirements laid down in this Regulation.
5. By [3 years after the entry into force of this Regulation], AMLA shall issue guidelines addressed
to obliged entities on:
(a) the establishment of outsourcing relationships, including the subsequent outsourcing
relationship, in accordance with this article, their governance and procedures for
monitoring the implementation of functions by the service provider;
(b) the roles and responsibility of the obliged entity and the service provider within an
outsourcing agreement;
(c) supervisory approaches to outsourcing.
6. When performing the activities under this Article, the service provider is to be regarded as part of
the obliged entity.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
84
CHAPTER II
INTERNAL POLICIES, PROCEDURES AND CONTROLS OF OBLIGED ENTITIES
SECTION 1
Internal procedures, risk assessment and staff
Article 8
Scope of internal policies, procedures and controls
1. Obliged entities shall have in place policies, procedures and controls in order to ensure
compliance with this Regulation, the Regulation [please insert reference
– proposal for a recast of
Regulation (EU) 2015/847 - COM/2021/422 final], any other legal provisions adopted for the
implementation of these Regulations and any administrative act issued by any supervisor and in
particular to:
(a) mitigate and manage effectively the risks of money laundering and terrorist financing
identified at the level of the Union, the Member State and the obliged entity;
(b) in addition to the obligation to apply targeted financial sanctions, mitigate and manage
the risks of non-implementation and evasion of proliferation financing-related targeted
financial sanctions.
Those policies, procedures and controls shall be proportionate to the risks, nature and complexity of
the business and size of the obliged entity and shall cover all the activities of the entity that fall
under the scope of this Regulation.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
2. The policies, procedures and controls referred to in paragraph 1 shall include:
the development of internal policies and procedures, including in particular:
(i) the establishment and updating of the business-wide risk assessment pursuant to
Article 7;
(ii) risk management framework;
(iii) customer due diligence as provided by Chapter III, Sections 1 to 5 and
(a)
Chapter IV, in particular:
(1) the process of identification of business relationships according to the
criteria set out in Article 15 (5);
(2) the individual customer risk assessment;
(3) the identification and verification of the identity of the customer and of the
beneficial owner;
(4) the identification of the purpose and intended nature of a business
relationship or occasional transaction;
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
86
(5) the monitoring of business relationships and occasional transactions,
including those that pose a higher or lower money laundering and terrorist
financing risk;
the determination of whether the customer or the beneficial owner of the
customer is a politically exposed person or family member or close
associate of a politically exposed person;
the identification of business relationships or occasional transactions
involving natural or legal persons from high risk third countries;
reporting, in particular reporting of suspicious transactions; (6) (7)
(iv)
(v) outsourcing and reliance on third parties;
(vi) record-retention as well as policies in relation to the processing of personal data
pursuant to Article 55;
(vii) the monitoring and management of compliance with such policies and procedures
under the conditions set out in point (b), the identification and management of
deficiencies and the implementation of remedial actions;
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(viii) the verification, proportionate to the risks associated with the tasks and functions
to be performed, when recruiting and assigning staff to certain tasks and functions
and when appointing its agents and distributors, that those persons are of good
repute, in accordance with Article 11;
(ix)
the internal communication of the obliged entity’s internal policies, procedures
and controls, including to its agents, distributors and service providers involved in
the implementation of its AML/CFT policies;
(x) a policy on the training of employees and, where relevant, its agents and
distributors with regard to measures in place in the obliged entity to comply with
the requirements of this Regulation, Regulation [please insert reference
–
proposal for a recast of Regulation (EU) 2015/847 - COM/2021/422 final], any
other legal provisions adopted for the implementation of these Regulations and
any administrative act issued by any supervisor, in accordance with Article 10.
(b) internal controls that include at least:
(i) controls performed by operational functions in the field of AML/CFT, including
AML/CFT related tasks carried out by commercial functions;
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
88
(ii) controls performed by the compliance functions pursuant to Article 9 other than
those referred to in point (i), to ensure the implementation of the policies and
procedures referred to in point (a) and controls referred to in point (i) across all obliged entity’s activities, including activities carried out by agents and
distributors or outsourced to external service providers;
where appropriate with regard to the size and nature of the business, an
independent audit function to test the internal policies and procedures referred to
in point (a) and the controls referred to in points (i) and (ii); Member States may,
in the absence of an independent audit function, require obliged entities to have
(iii)
this test carried out by an external expert.
The internal policies, procedures and controls set out in the first subparagraph shall be recorded in
writing. Those policies shall be approved by the management body in its management function.
Internal procedures, including controls, shall be approved, at least, by the AML compliance officer.
The type and extent of controls set out in point (b) should be commensurate to the risk of money
laundering and terrorist financing and the size of the business.
3. The obliged entities shall keep the policies, procedures and controls up to date, and enhance
them where weaknesses are identified.
4. By [2 years after the entry into force of this Regulation], AMLA shall issue guidelines on the
elements that obliged entities should take into account, based on the nature and complexity of their
business, size and the risks they are exposed to, when deciding on the extent of their internal
policies, procedures and controls.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
Article 7
Business-wide risk assessment
Obliged entities shall take appropriate measures, proportionate to their size, as well as to the
nature and complexity of their business, to identify and assess the risks of money laundering and
terrorist financing to which they are exposed, as well as the risks of non-implementation and
evasion of proliferation financing-related targeted financial sanctions, taking into account at least:
the risk variables set out in Annex I and the risk factors set out in Annexes II and III;
1.
(a)
(b) the findings of the supra-national risk assessment drawn up by the Commission
pursuant to Article 7 of Directive [please insert reference
– proposal for 6th Anti-
Money Laundering Directive - COM/2021/423 final];
(c) the findings of the national risk assessments carried out by the Member States pursuant
to Article 8 of Directive [please insert reference
– proposal for 6
th
Anti-Money
Laundering Directive - COM/2021/423 final], as well as of any relevant sector-specific
risk assessment carried out by the Member States;
15517/22
JAS/jk
90
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(d) the relevant information published by international standard setters in the AML/CFT
area or, at European level, by the Commission or by AMLA;
(e) the information on money laundering and terrorist financing risks provided by national
competent authorities.
Prior to the launch of new products, services or business practices, including the use of new
delivery channels and new or developing technologies, in conjunction with new or pre-existing
products and services or before starting to provide an existing service or product to a new customer
segment or in a new geographical area, obliged entities shall identify and assess, in particular, the
related money laundering and terrorist financing risks and take appropriate measures to manage and
mitigate those risks.
2. The business-wide risk assessment drawn up by the obliged entity pursuant to paragraph 1
shall be documented, kept up-to-date and regularly reviewed, including where any internal or
external event significantly affect the ML/TF risks associated with the activities, products,
transactions, delivery channels, customers or geographical zones of activities of the obliged entity.
It shall be made available to supervisors upon request.
The business-wide risk assessment shall be proposed by the AML compliance officer and approved
by the management body in its management function and, where such body exists, communicated to
the management body in its supervisory function.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
3. With the exception of credit institutions, financial institutions, crowdfunding service
providers and third-party financing intermediaries, supervisors or, where provided for by national
law, other competent authorities, may decide that individual documented risk assessments are not
required where the specific risks inherent in the sector are clear and understood.
3a. By [2 years from the entry into force of this Regulation], AMLA shall issue guidelines on the
minimum requirements for the content of the business-wide risk assessment drawn up by the
obliged entity pursuant to paragraph 1.
Article 9
Compliance functions
1. Obliged entities shall appoint one member of the management body in its management
function who is responsible to ensure compliance with this Regulation, the Regulation [please insert
reference
– proposal for a recast of Regulation (EU) 2015/847 - COM/2021/422 final], any other
legal provisions adopted for the implementation of these Regulations and any administrative act issued by any supervisor (‘compliance manager’). To this end, the compliance manager shall ensure that the obliged entity’s policies, procedures and controls are consistent with the AML/CFT
risk exposure and that they are implemented, with sufficient human and material resources. The
compliance manager shall receive information on significant or material weaknesses in such
policies, procedures and controls.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
92
2. Where the management body in its management function is a body collectively responsible
for its decisions, the compliance manager is in charge to assist and advise it and to prepare the
decisions referred to in this Article.
3. Obliged entities shall have an AML compliance officer, to be appointed with sufficiently high
hierarchical standing by the management body in its management function, who shall be
responsible for the policies, procedures and controls in the day-to-day operation of the obliged entity’s anti-money laundering and countering the financing of terrorism (AML/CFT) and targeted
financial sanctions. That person shall also be responsible for reporting suspicious transactions to the
Financial Intelligence Unit (FIU) in accordance with Article 50(6).
In the case of obliged entities subject to checks on their senior management or beneficial owners
pursuant to Article 6 of Directive [please insert reference
– proposal for 6
th
Anti-Money
Laundering Directive - COM/2021/423 final] or under other Union acts, AML compliance officers
shall be subject to verification that they comply with those requirements.
Where justified by the size, the nature or the risks of its activities, an obliged entity that is part of a
group may appoint as its AML compliance officer an individual who performs that function in
another entity within that group.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
4. Obliged entities shall provide the compliance functions with adequate resources, including
staff and technology, in proportion to the size, nature and risks of the obliged entity for effective
performance of their tasks, and shall ensure that the persons responsible for those functions are
granted the powers to propose any measures necessary to ensure the effectiveness of the obliged entity’s internal policies, procedures and controls.
Obliged entities shall ensure that the AML compliance officer and the person responsible of the
audit function referred to in Article 8 (2), point (b) (iii), can report directly to management body in
its management function and, where such a body exists, to management body in its supervisory
function, independent from senior management, and can raise concerns and warn the management
body, where specific risk developments affect or may affect the entity.
Obliged entities shall take measures to ensure that the AML compliance officer’s decisions are not
harmed or unduly influenced by commercial interests of the obliged entity and that it is protected
against retaliation, discrimination and any other unfair treatment. The AML compliance officer can
only be removed by the management body in its management function after previous information of
the management body in its supervisory function, where such a body exists.
Obliged entities shall ensure that the persons directly or indirectly participating in implementation
of this Regulation, the Regulation [please insert reference
– proposal for a recast of Regulation
(EU) 2015/847
– COM/2021/422 final], any other legal provisions adopted for the implementation
of these Regulations and any administrative act issued by any supervisor, have unrestricted access
to all information and data necessary to their tasks.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
94
5. The co
mpliance manager shall regularly report on the implementation of the obliged entity’s
policies, procedures and controls to the management body. In particular, the compliance manager
shall submit once a year, or more frequently where appropriate, to the management body a report on the implementation of the obliged entity’s internal policies, procedures and controls drafted by the
AML compliance officer, and shall keep that body informed of the outcome of any reviews. The
compliance manager shall take the necessary actions to remedy any deficiencies identified in a
timely manner.
6. Where the size, nature or risks of the activities of the obliged entity justifies it, the functions
referred to in paragraphs 1 and 3 may be performed by the same natural person. Each Member State
may lay down in its national law that an obliged entity subject to prudential rules requiring the
appointment of a compliance officer or of a head of the internal audit function may entrust those
persons with the functions and responsibilities as referred to in paragraph 3, first sub-paragraph and
in Article 8(2), point (b)(iii). In cases of higher risks or where the size of the obliged entity justifies
it, the responsibilities of controls performed by the compliance functions mentioned in Article 8(2),
point (b)(ii), and of the day-to-
day operation of the obliged entity’s anti-money laundering and
countering the financing of terrorism (AML/CFT) policies may be carried by two different persons.
Where the obliged entity is a natural person or a legal person whose activities are performed by one
natural person only, that person shall be responsible for performing the tasks under this Article.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
Article 10
Obliged entities shall take measures to ensure that their employees or person in comparable position
whose function so requires, including their agents and distributors are aware of the requirements
arising from this Regulation , the Regulation [please insert reference
– proposal for a recast of
Regulation (EU) 2015/847 - COM/2021/422 final], any other legal provisions adopted for the
implementation of these Regulations and any administrative act issued by any supervisor, and of the
business wide risk assessment, internal policies, procedures and controls in place in the obliged
entity, including in relation to the processing of personal data for the purposes of this Regulation.
Awareness of requirements
The measures referred to in the first subparagraph shall include the participation of employees or
person in comparable position, including agents and distributors, in specific, ongoing training
programmes to help them recognise operations which may be related to money laundering or
terrorist financing and to instruct them as to how to proceed in such cases. Such training
programmes shall be appropriate to their functions or activities and to the risks of money laundering
and terrorist financing to which the obliged entity is exposed and shall be duly documented.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
96
Article 11
Integrity of employees
1. Any employee, or person in a comparable position, including agents and distributors, of an
obliged entity directly participating in the implementation of the requirements of this Regulation,
the Regulation [please insert reference
– proposal for a recast of Regulation (EU) 2015/847 -
COM/2021/422 final] and any other legal provisions adopted for the implementation of these
Regulations and any administrative act issued by any supervisor, shall undergo an assessment
commensurate with the risks associated with the tasks performed and whose content is approved by
the AML compliance officer of:
(a) individual skills, knowledge and expertise to carry out their functions effectively;
(b) good repute, honesty and integrity.
Such assessment shall be performed prior to taking up of activities by the employee or person in a
comparable position, including agents and distributors, and shall be regularly repeated. The
intensity of the subsequent assessments shall be determined on the basis of the tasks entrusted to the
person and risks associated with function they perform.
2. Employees, or persons in a comparable position, including agents and distributors, entrusted with tasks related to the obliged entity’s compliance with this Regulation shall inform the AML
compliance officer of any close private or professional relationship established with the obliged entity’s customers or prospective customers and shall be prevented from undertaking any tasks related to the obliged entity’s compliance in relation to those customers.
3. This Article shall not apply where the obliged entity is a natural person or a legal person
whose activities are performed by one natural person only.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
Article 11a
Internal reporting
1. Obliged entities shall have in place appropriate procedures for their managers, employees, or
persons in a comparable position, including their agents and distributors, to report breaches of this
Regulation, the Regulation [please insert reference
– proposal for a recast of Regulation (EU)
2015/847
– COM/2021/422 final], and any other legal provisions adopted for the implementation of
these Regulations and any administrative act issued by any supervisor, internally to the AML
compliance officer and the compliance manager, where applicable, through a specific, independent
and anonymous channel, proportionate to the nature and size of the obliged entity concerned.Where
the obliged entities already have in place procedures to report breaches in accordance with other
Union act, those procedures may also be used to report the breaches of this Regulation and
Regulation [please insert reference
– proposal for a recast of Regulation (EU) 2015/847 –
COM/2021/422 final], any other legal provisions adopted for the implementation of these
Regulations and any administrative act issued by any supervisor, provided that the guarantees of
this Article are respected.
2. Obliged entities shall take measures to ensure that those persons who report breaches pursuant to
the first paragraph are protected against retaliation, discrimination and any other unfair treatment.
These measures shall also define:
(a) specific procedures for the receipt of reports on breaches and their follow-up;
(b) protection of personal data concerning both the person who reports the breaches and the
natural person who is allegedly responsible for a breach, in accordance with Regulation (EU)
2016/679;
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
98
(c) rules that ensure that confidentiality is guaranteed in all cases in relation to the person
who reports the breaches committed within the obliged entity, unless disclosure is
required by national law in the context of criminal investigations or subsequent judicial
proceedings.
This Article shall not apply where the obliged entity is a natural person or a legal person
Situation of specific employees
3.
whose activities are performed by one natural person only.
Article 12
Where a natural person falling within any of the categories listed in Article 3, point (3) performs
professional activities as an employee of a legal person, the requirements laid down in this Section
shall apply to that legal person rather than to the natural person.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
SECTION 2
Provisions applying to groups
Article 13
Group-wide requirements
1. A parent undertaking that is itself an obliged entity shall ensure that the requirements on
internal procedures, risk assessment and staff referred to in Section 1 of this Chapter apply in all
branches and subsidiaries of the group in the Member States and in third countries, where the
branches and subsidiaries are majority-owned or controlled via other means. To this end, a parent
undertaking shall perform a group-wide risk assessment, taking into account the business-wide risk
assessment performed by all branches and subsidiaries of the group, and use it to establish and
implement group-wide policies, procedures and controls, including on data protection and on
information sharing within the group for AML/CFT purposes. Obliged entities that are part of a
group shall implement the aforementioned group-wide policies, procedures and controls, taking into
account their specificities and risks to which they are exposed
.
With regards to the establishment and implementation of group-wide policies, procedures and
controls and the performance of the group-wide risk assessment the Articles 7 and 8 shall apply
accordingly. For the application of Article 7(1), points (c) and (e), parent undertakings take into
account the information published by the authorities of the Member States where their branches and
subsidiaries are established.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
100
Parent undertakings that are themselves obliged entities shall appoint a compliance manager,
responsible for overseeing group- wide policies, controls and procedures, under the conditions set
out in Article 9(1) and (2). In addition, they shall appoint an AML compliance officer, under the
conditions set out in Article 9(3), responsible for the day-to-
day operation of the group’s AML/CFT
policies, procedures and controls. Article 9(4) also applies to parent undertakings.
The compliance manager of the parent undertaking which is itself obliged entity shall regularly report on the implementation of the group’s policies, procedures and controls to the management
body of the parent undertaking. In particular, the compliance manager shall submit once a year an
AML-CFT AML/CFT report, under the conditions set out in Article 9(5). The compliance manager
appointed by the parent undertaking which is itself obliged entity shall take the necessary actions to
remedy any deficiencies identified in a timely manner.
Parent undertaking which is itself obliged entity shall also apply Article 10 with regards to the
group.
2. The policies, procedures and controls pertaining to the sharing of information referred to in
paragraph 1 shall require obliged entities within the group to exchange information when such
sharing is relevant for the purposes of customer due diligence and money laundering and terrorist
financing risk management. The sharing of information within the group shall cover in particular
the identity and characteristics of the customer, its beneficial owners or the person on behalf of
whom the customer acts, the nature and purpose of the business relationship and of the transactions,
as well as, where applicable, the analysis assessment of the atypical transactions and the suspicions
that funds are the proceeds of criminal activity or are related to terrorist financing reported to FIU
pursuant to Article 50, unless otherwise instructed by the FIU.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
The group-wide policies, procedures and controls shall not prevent entities within a group which are
not obliged entities according to Article 3 to provide information to obliged entities within the same
group in particular where such sharing is relevant for those obliged entities to comply with
requirements set out in this Regulation.
A parent undertaking which is itself obliged entity shall put in place group-wide policies, controls
and procedures to ensure that the information exchanged pursuant to the first and second
subparagraph is subject to sufficient guarantees in terms of confidentiality, data protection and use
of the information, including to prevent its disclosure.
3. By [2 years from the entry into force of this Regulation], AMLA shall develop draft
regulatory technical standards and submit them to the Commission for adoption. Those draft
regulatory technical standards shall specify the minimum requirements of group-wide policies,
including minimum standards for information sharing within the group, the role and responsibilities
of parent undertakings that are not themselves obliged entities with respect to ensuring group-wide
compliance with AML/CFT requirements and the conditions under which the provisions of this
Article apply to entities that are part of structures which share common ownership, management or
compliance control, including networks or partnerships.
4. The Commission is empowered to supplement this Regulation by adopting the regulatory
technical standards referred to in paragraph 3 of this Article in accordance with Articles 38 to 41 of
Regulation [please insert reference
– proposal for establishment of an Anti-Money Laundering
Authority - COM/2021/421 final].
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
102
Article 14
Branches and subsidiaries in third countries
1. Where branches or subsidiaries of obliged entities are located in third countries where the
minimum AML/CFT requirements are less strict than those set out in this Regulation, the parent
undertaking which is itself obliged entity shall ensure that those branches or subsidiaries comply
with the requirements laid down in this Regulation, including requirements concerning data
Where the law of a third country does not permit compliance with the requirements laid down
protection, or equivalent.
2.
in this Regulation, the parent undertaking which is itself obliged entity shall take additional
measures to ensure that branches and subsidiaries in that third country effectively handle the risk of
money laundering or terrorist financing, and shall inform the supervisors of its home Member State.
Where the supervisors of the home Member State consider that the additional measures are not
sufficient, they shall exercise additional supervisory actions, including requiring the group not to
establish any business relationship, to terminate existing ones or not to undertake transactions, or to
close down its operations in the third country.
3. By [2 years after the date of entry into force of this Regulation], AMLA shall develop draft
regulatory technical standards and submit them to the Commission for adoption. Those draft
regulatory technical standards shall specify the type of additional measures referred to in
paragraph 2, including the minimum action to be taken by obliged entities where the law of a third
country does not permit the implementation of the measures required under Article 13 and the
additional supervisory actions required in such cases.
4. The Commission is empowered to supplement this Regulation by adopting the regulatory
technical standards referred to in paragraph 3 of this Article in accordance with Articles 38 to 41 of
Regulation [please insert reference
– proposal for establishment of an Anti-Money Laundering
Authority - COM/2021/421 final].
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
CHAPTER III
CUSTOMER DUE DILIGENCE
Application of customer due diligence
SECTION 1
General provisions
Article 15
1. Obliged entities shall apply customer due diligence measures in any of the following
circumstances:
(a) when establishing a business relationship;
(b) when carrying out an occasional transaction that amounts to value of at least EUR 10
000 or more, or the equivalent in national currency, whether that transaction is carried
out in a single operation or through linked transactions, or a lower threshold laid down
pursuant to paragraph 5;
(c) when there is a suspicion of money laundering or terrorist financing, regardless of any
derogation, exemption or threshold;
(d) when there are doubts about the veracity or adequacy of previously obtained customer
identification data.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
104
(e) when there are doubts that the person who, as part of a business relationship, wishes to
carry out a transaction, is actually the customer or person authorized to act on his behalf
and who was identified and whose identity was verified as provided for in Article 16
(2), second subparagraph.
2. In addition to the circumstances referred to in paragraph 1, credit and financial institutions,
with the exception of crypto-asset service providers, shall apply customer due diligence when
initiating or executing an occasional transaction that constitutes a transfer of funds as defined in
Article 3, point (9) of Regulation [please insert reference
– proposal for a recast of Regulation
(EU) 2015/847 - COM/2021/422 final], that amounts to value of at least EUR 1 000 , or the
equivalent in national currency, whether that transaction is carried out in a single operation or
through linked transactions.
2a. By way of derogation from paragraph 1, point (b), crypto-asset service providers shall:
(a) apply customer due diligence measures when carrying out an occasional transaction that
amounts to value of at least EUR 1 000, or the equivalent in national currency, whether
the transaction is carried out in a single operation or through linked transactions;
(b) apply at least customer due diligence measures referred to under Article 16(1), point (a),
when carrying out an occasional transaction where the value is below EUR 1 000, or the
equivalent in national currency, whether the transaction is carried out in a single
operation or through linked transactions.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
2b. By way of derogation from paragraph 1, point (b), obliged entities shall apply at least
customer due diligence measures referred to under Article 16(1), point (a), when carrying out an
occasional transaction in cash amounting to value of at least EUR 1 000, or the equivalent in
national currency, whether the transaction is carried out in a single operation or through linked
transactions.
2c. Obliged entities whose business activity consists in intermediating transactions between their
customers and their counterparts, or whose business activity consists in otherwise facilitating
transactions by matching two counterparts, shall also apply customer due diligence measures with
regard to that counterparts, where the transaction meets the criteria of paragraph 1, point (b), or the
criteria of paragraph 2 or 2a.
2d. Obliged entities under Article 3, point (3)(e) and obliged entities under Article 3, point (3)(i)
shall also apply customer due diligence measures with regard to their suppliers, where the
transaction concerns precious metals or stones or cultural goods and meets the criteria of
paragraph 1, point (b).
2e. By way of derogation from paragraph 1, point (b), obliged entities shall apply customer due
diligence when they set up a legal person or a legal arrangement, irrespective of the threshold of the
transaction.
3. Providers of gambling services shall apply customer due diligence upon the collection of
winnings, the wagering of a stake, or both, when carrying out transactions amounting to at least
EUR 2 000 or the equivalent in national currency, whether the transaction is carried out in a single
operation or in linked transactions.
The obligation under Article 16 (1), point (a), may be fulfilled by identifying the customer and
verifying his identity upon entry to the casino or other physical gambling premises, provided the
obliged entity also ensures that each transaction of EUR 2 000 or more, including the purchase or
exchange of gambling chips, can be attributed to the player in question.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
106
4. Deleted
4a. In the case of a payout procedure pursuant to Article 8(1) of Directive 2014/49/EU of the
European Parliament and of the Council
41
, the payout shall be made to an account in the name of
the depositor at a credit or financial institution established in the European Union. Where an
institution has failed due to AML/CFT breaches, obliged entities holding the accounts to which the
payout is made shall take this factor into consideration and consider the application of enhanced due
diligence measures.
5. By [2 years from the date of entry into force of this Regulation], AMLA shall develop draft
regulatory technical standards and submit them to the Commission for adoption. Those draft
regulatory technical standards shall specify:
(a) the obliged entities, sectors or transactions that are associated with higher money
laundering and terrorist financing risk and which shall comply with thresholds lower
than those set in paragraph 1 point (b);
(b) the related occasional transaction thresholds;
(c) the criteria to identify linked transactions.
41
Directive 2014/49/EU of the European Parliament and of the Council of 16 April 2014 on deposit guarantee schemes Text with EEA relevance (OJ L 173, 12.6.2014, p. 149).
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
When developing the draft regulatory technical standards referred to in the first sub-paragraph,
AMLA shall take due account of the following:
(a) the inherent levels of risks of the business models of the different types of obliged
entities;
(b) the supra-national risk assessment developed by the Commission pursuant to Article 7
of Directive [please insert reference
– proposal for 6
th
Anti-Money Laundering
Directive - COM/2021/423 final].
6. The Commission is empowered to supplement this Regulation by adopting the regulatory
technical standards referred to in paragraph 5 of this Article in accordance with Articles 38 to 41 of
[please insert reference
– proposal for establishment of an Anti-Money Laundering Authority -
COM/2021/421 final].
Article 16
Customer due diligence measures
1. For the purpose of conducting customer due diligence, obliged entities shall apply all of the
following measures:
(a) identify the customer and
verify the customer’s identity;
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
108
(b) identify the beneficial owner(s) pursuant to Article 2, point (22) and take reasonable
measures to verify their identity so that the obliged entity is satisfied that it knows who
the beneficial owner is and that it understands the ownership and control structure of the
customer;
assess and, as appropriate, obtain information on and have a general understanding of
the purpose and intended nature of the business relationship or the occasional
transactions;
assess and, as appropriate, obtain information on the specific characteristics of the
customer; where relevant having regard to the risk posed by the customer and by the
(c)
(ca)
transaction or business relationship, this shall also include determination of the business
activity of the legal entity or determination of whether legal entity has activities
(d) conduct ongoing monitoring of the business relationship including scrutiny of
transactions undertaken throughout the course of the business relationship to ensure that
the transactions being conducted are consistent with the obliged entity's knowledge of
the customer, the business and risk profile, including where necessary the source of
funds.
(da) determine whether the customer or the beneficial owner of the customer is a politically
exposed person pursuant to Article 32.
When applying the measures referred to in points (a) and (b) of the first subparagraph, obliged
entities shall also verify that any person purporting to act on behalf of the customer is so authorised
and shall identify and verify the identity of that person in accordance with Article 18.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
2. Obliged entities shall determine the extent of the measures referred to in paragraph 1 on the
basis of an individual analysis of the risks of money laundering and terrorist financing having
regard to the specific characteristics of the client and of the business relationship or occasional
transaction, and taking into account the business wide risk assessment by the obliged entity
pursuant to Article 7 and the money laundering and terrorist financing variables set out in Annex I
as well as the risk factors set out in Annexes II and III.
Where obliged entities identify an increased risk of money laundering or terrorist financing they
shall take enhanced due diligence measures pursuant to Section 4 of this Chapter. Where situations
of lower risk are identified, obliged entities may apply simplified due diligence measures pursuant
to Section 3 of this Chapter.
3. By [2 years after the date of application of this Regulation], AMLA shall issue guidelines on
the risk variables and risk factors to be taken into account by obliged entities when entering into
business relationships or carrying out occasional transactions.
4. Obliged entities shall at all times be able to demonstrate to their supervisors that the measures
taken are appropriate in view of the risks of money laundering and terrorist financing that have been
identified.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
110
Article 16a
1. Obliged entities shall report to the entity in charge of the central registers referred to in Article
10 of Directive [please insert reference
– proposal for 6th Anti-Money Laundering Directive -
COM/2021/423 final] any discrepancies they find between the information available in the central
registers and the information available to them pursuant to Article 18 without undue delay and no
later than 14 calendar days after detecting the discrepancy. The report shall include information
obtained by the obliged entity which support the existence of discrepancy and information relevant
for resolving the discrepancy.
The first subparagraph shall not apply to information that notaries, lawyers and other independent
legal professionals, auditors, external accountants and tax advisors receive from, or obtain on, one
of their clients, in the course of ascertaining the legal position of their client, or performing their
task of defending or representing that client in, or concerning, judicial proceedings, including
providing advice on instituting or avoiding such proceedings, whether such information is received
or obtained before, during or after such proceedings.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
2. Except in cases of higher risk to which measures under Section 4 of Chapter III apply, obliged
entities may, by way of derogation from paragraph 1, notify the customer first in order to allow the
customer to provide clarification on the beneficial ownership information and if necessary to rectify
any discrepancy with the information contained in the central register without undue delay, and in
any case no later than 14 calendar days following the notification from the obliged entity. Where
the customer of the obliged entity has not resolved the discrepancy within 14 calendar days
following the notification from the obliged entity, the obliged entity shall report the discrepancy to
the register without undue delay after the referred timeframe has expired. The report shall include
information obtained by the obliged entity which support the existence of discrepancy and
information relevant for resolving the discrepancy.
Obliged entities are allowed to notify the customer pursuant to the first sub-paragraph only in the
case of discrepancies consisting of typos, different ways of transliteration, minor inaccuracies that
do not affect the identification of the beneficial owners or their position, or of discrepancies
consisting of outdated data, provided that the beneficial owners are known to the obliged entity
from another reliable source and that there are no grounds for suspicion that there is an intention to
conceal any information.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
112
Article 17
Inability to comply with the requirement to apply customer due diligence measures
1. Where an obliged entity is unable to comply with the customer due diligence measures laid
down in Article 16(1), it shall refrain from carrying out a transaction or establishing a business
relationship, and shall terminate the business relationship or adopt alternative measures instead of
and having equivalent effect to terminating business relationship and consider filing a suspicious
transaction report to the FIU in relation to the customer in accordance with Article 50.
The first subparagraph shall not apply to notaries, lawyers and other independent legal
professionals, auditors, external accountants and tax advisors, to the strict extent that those persons
ascertain the legal position of their client, or perform the task of defending or representing that
client in, or concerning, judicial proceedings, including providing advice on instituting or avoiding
such proceedings.
Member States may set out in their national law that the exemption set forth in this subparagraph
does not apply if the obliged professional has positive knowledge that the customer is seeking legal
advice for the purposes of money laundering or terrorist financing.
2. Where obliged entities either accept or refuse to enter in a business relationship, or when they
decide to terminate the relationship, or adopt alternative measures under Article 17(1), they shall
keep record of the actions taken in order to comply with the requirement to apply customer due
diligence measures, including records of the decisions taken and the relevant supporting documents
and justifications. Documents, data or information held by the obliged entity shall be updated
whenever the customer due diligence is reviewed pursuant to Article 21.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
3. Obliged entity shall not enter into business relationship with a legal entity incorporated
outside the Union or with legal arrangement administered outside the Union, whose beneficial
ownership information are not held in the central register referred to in Article 10 of Directive
[please insert reference
– proposal for 6
th
Anti-Money Laundering Directive - COM/2021/423
final], except in case where an obliged entity entering into business relationship with legal entity
operates in sector that is associated with low ML/TF risks and the business relationship or
intermediated or linked transactions do not exceed EUR 250 000 or the equivalent in national
currency.
Where the obliged entity entered into business relationship and the conditions of exception under
first subparagraph are not met anymore, the obliged entity shall notify the customer thereof without
undue delay. If the beneficial ownership information is not reported in the central register referred
to in Article 10 of Directive [please insert reference
– proposal for 6
th
Anti-Money Laundering
Directive - COM/2021/423 final] within 14 calendar days following the notification from the
obliged entity, the obliged entity shall terminate the business relationship, or adopt alternative
measures under paragraph 1.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
114
Article 18
Identification and verification of the customer’s and beneficial owners’s identity
1. With the exception of cases of lower risk to which measures under Section 3 apply and
irrespective of the application of additional measures in cases of higher risk under Section 4 obliged
entities shall obtain at least the following information in order to identify, as applicable, the
customer, a party to the intermediated transaction, and the person purporting to act on their behalf:
(a) for a natural person:
(i) the forename and surname;
(ii) place and date of birth;
(iii) nationality or nationalities, or statelessness and refugee or subsidiary protection
status where applicable, and the national identification number, where applicable;
(iv) the usual place of residence or, if there is no fixed residential address with
legitimate residence in the Union, the postal address at which the natural person
can be reached;
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(b) for a legal entity:
(i) legal form and name of the legal entity;
(c)
legal arrangement:
(i) the name of the express trust or a similar legal arrangement;
(ii) the address of residence of the trustee(s) or person(s) holding an equivalent
position in a similar legal arrangement, and the powers that regulate and bind the
legal arrangements, as well as, where available, the tax identification number and
the Legal Entity Identifier; (ii) address of the registered or official office and, if different, the principal place of business, and the country of incorporation; (iii) the names of the legal representatives as well as, where available, the registration number, the tax identification number and the Legal Entity Identifier;
for a trustee of an express trust or a person holding an equivalent position in a similar
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
116
(d) for other organisations that have legal capacity under national law:
(ii) names of the persons empowered to represent the organisation as well as, where
applicable, legal form, tax identification number, register number, Legal Entity
Identifier and deeds of association or equivalent.
2. For the purposes of identifying the beneficial owner of a legal entity, an express trust or a
similar legal arrangement, obliged entities shall collect the information referred to in Article 44(1),
(i) name, address of the registered office or equivalent;
point (a).
Where, after having exhausted all possible means of identification pursuant to the first
subparagraph, no natural person is identified as beneficial owner, or where there is any doubt that
the person(s) identified is/are the beneficial owner(s), obliged entities shall identify all the natural
person(s) holding the position(s) of senior managing official(s) in the corporate or other legal entity
and shall take reasonable measures to verify their identity. Obliged entities shall keep records of the
actions taken as well as of the difficulties encountered during the identification process, which led
to resorting to the identification of a senior managing official.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
2a. For the purposes of identifying the beneficial owner pursuant to Article 2, point (22)(b),
obliged entities shall obtain information over the end user of the services provided through the
business relationship or the occasional transaction.
Where such services are provided to the end user through other obliged entities, the obliged entity
shall ensure that it knows at any moment the identity of the end user and that it can obtain the
information identifying and verifying the identity of the end user from the other obliged entities
without delay and in any case within no more than five working days.
3. In the case of beneficiaries of legal entities referred to in Article 42a and legal arrangements
referred to in Article 43 that are designated by particular characteristics or class, an obliged entity
shall obtain sufficient information concerning the beneficiary so that it will be able to establish the
identity of the beneficiary at the time of the payout or at the time of the exercise by the beneficiary
of its vested rights.
4. Obliged entities shall obtain the information, documents and data necessary for the
verification of the identity of the customer, the party to the intermediated transaction and any person
purporting to act on behalf of either of them through either of the following means:
(a) the submission of the identity document, passport or equivalent and the acquisition of
information from reliable and independent sources, whether accessed directly or
provided by the customer;
(b) the use of electronic identification means which meet the requirements set out in Regulation (EU) 910/2014 with regard to the assurance levels ‘substantial’ or ‘high’ and
relevant qualified trust services as set out in Regulation (EU) 910/2014.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
118
5. Obliged entities shall obtain the information, documents and data necessary for taking
reasonable measures to verify identity of beneficial owner of a customer, from a public register
other than the beneficial ownership registers referred to in Article 10 of Directive [please insert
reference
– proposal for 6
th
Anti-Money Laundering Directive - COM/2021/423 final], the customer
or other reliable sources.
Besides sources mentioned in the first subparagraph, for the purposes of verifying the information
on the beneficial owner(s) pursuant to Article 2, point (22)(a), obliged entities shall also consult the
central registers referred to in Article 10 of Directive [please insert reference
– proposal for 6th
Anti-Money Laundering Directive - COM/2021/423 final] as well as additional information.
Obliged entities shall determine the extent of the additional information to be consulted, having
regard to the risks posed by the transaction or the business relationship and the beneficial owner.
Article 19
Timing of the verification of the customer and beneficial owner identity
1. Verification of the identity of the customer, of any person purporting to act on behalf of the
customer and of the beneficial owner shall take place before the establishment of a business
relationship or the carrying out of an occasional transaction. Such obligation shall not apply to
situations of lower risk under Section 3 of this Chapter, provided that the lower risk justifies
postponement of such verification.
Obliged entities whose business activity consists in intermediating transactions between third
parties shall identify and verify the identity of any third party to the intermediated transaction, of
any person purporting to act on their behalf, and of the beneficial owners as soon as the parties to
the prospective transaction express a serious interest in the conclusion of the transaction and the
parties to the transaction are sufficiently clear.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
2. By way of derogation from paragraph 1, verification of the identity of the customer and of the
beneficial owner may be completed during the establishment of a business relationship if necessary
so as not to interrupt the normal conduct of business and where there is little risk of money
laundering or terrorist financing. In such situations, those procedures shall be completed as soon as
practicable after initial contact.
3. By way of derogation from paragraph 1, a credit institution or financial institution may open
an account, including accounts that permit transactions in transferable securities, as may be required
by a customer provided that there are adequate safeguards in place to ensure that transactions are
not carried out by the customer or on its behalf until full compliance with the customer due
diligence requirements laid down in Article 16(1), first subparagraph, points (a) and (b) is obtained.
By way of derogation from paragraph 1, verification of the identity may be waived if the obliged
entity has already identified and verified the identity of its customer, of any person purporting to act
on behalf of the customer and of the beneficial owner on a previous occasion in the course of
fulfilling its due diligence obligations and has recorded the information collected in the process. If,
due to external circumstances, the obliged entity has doubts as to whether the information collected
during the previous identification and verification is still accurate, current and valid it shall carry
out a new identification and verification.
4. Whenever entering into a new business relationship with a legal entity or the trustee of an
express trust or the person holding an equivalent position in a similar legal arrangement referred to
in Articles 42, 42a, 42b, 43 and 48 and subject to the registration of beneficial ownership
information pursuant to Article 10 of Directive [please insert reference
– proposal for 6
th
Anti-
Money Laundering Directive - COM/2021/423 final], obliged entities shall collect proof of
registration or an excerpt of the register.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
120
Article 20
Identification of the purpose and intended nature of a business relationship or occasional transaction
Before entering into a business relationship or performing an occasional transaction, an obliged
entity shall have a general understanding of:
(a) the purpose and economic rationale of the occasional transaction or business
relationship;
(b) the estimated amount of the envisaged activities;
(c) the source of funds, to the extent possible;
(d) the destination of funds, to the extent possible.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
Article 21
Ongoing monitoring of the business relationship and monitoring of transactions performed by
customers
1. Obliged entities shall conduct ongoing monitoring of the business relationship, including
transactions undertaken by the customer throughout the course of that relationship and the
monitoring of occasional transactions, to control that those transactions are consistent with the obliged entity’s knowledge of the customer, the customer’s business activity and risk profile, and
where necessary, with the information about the origin of the funds and to detect those transactions
that shall be made subject to a more thorough analysis pursuant to Article 50.
The scrutiny of the business relationship shall be comprehensive, incorporating all the customer´s
products and transactions with the obliged entity and, when a group exists, with other group entities.
2. In the context of the ongoing monitoring referred to in paragraph 1, obliged entities shall
ensure that the relevant documents, data or information of the customer are kept up-to-date.
The frequency of updating customer information pursuant to the first sub-paragraph shall be based
on the risk posed by the business relationship. The frequency of updating of customer information
shall in any case not exceed five years, unless a different frequency applies pursuant to
Article 22(1), point (f).
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
122
3.
relevant, update the customer information where:
(a)
(b)
(c) In addition to the requirements set out in paragraph 2, obliged entities shall review and, where
there is a change in the relevant circumstances of a customer;
the obliged entity has a legal obligation in the course of the relevant calendar year to
contact the customer for the purpose of reviewing any relevant information relating to
the beneficial owner(s) or to comply with Council Directive 2011/16/EU
42
;
they become aware of a relevant fact which pertains to the customer.
4. By [2 years after the entry into force of this Regulation], AMLA shall issue guidelines on
ongoing monitoring of a business relationship and on the monitoring of the transactions carried out
in the context of such relationship.
42
Council Directive 2011/16/EU of 15 February 2011 on administrative cooperation in the field of taxation and repealing Directive 77/799/EEC (OJ L 64, 11.3.2011, p. 1).
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
Article 22
Regulatory technical standards on the information necessary for the performance of customer due
diligence
1. By [2 years after the entry into force of this Regulation] AMLA shall develop draft regulatory
technical standards and submit them to the Commission for adoption. Those draft regulatory
technical standards shall specify:
(a) the requirements that apply to obliged entities pursuant to Article 16 and the
information to be collected for the purpose of performing standard, simplified and
enhanced customer due diligence pursuant to Articles 18 and 20 and Articles 27(1) and
28(4), including minimum requirements in situations of lower risk;
(b) the type of simplified due diligence measures which obliged entities may apply in
situations of lower risk pursuant to Article 27(1), including measures applicable to
specific categories of obliged entities and products or services, having regard to the
results of the supra-national risk assessment drawn up by the Commission pursuant to
Article 7 of [please insert reference
– proposal for 6
th
Anti-Money Laundering
Directive - COM/2021/423 final];
(ba) appropriate postponement duration under Article 27(1), point (a), taking into account
the lower risk factors listed in Annex II;
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
124
(c) the reliable and independent sources of information that may be used to verify the
identification data of natural or legal persons for the purposes of Article 18(4) and (5)
and Article 27(1);
the list of attributes which electronic identification means and relevant trust services
referred to in Article 18(4), point (b), must feature in order to fulfil the requirements of
Article 16, points (a), (b) and (c) in case of standard, simplified and enhanced customer
diligence;
the frequency of updating customer information pursuant to Article 21(2), based on the
risk posed by the business relationship, and differentiated according to the type of
(d)
(e)
obliged entity;
(f) the alternative measures that obliged entities may take instead of and having equivalent
effect to terminating the business relationship under Article 17(1) to mitigating the risks
from the inability to comply with the customer due diligence measures, and particular
cases where obliged entities are allowed to implement such alternative measures as an
alternative to ending the business relationship, when the unilateral termination of the
business relationship by the obliged entity is prohibited by other mandatory statutory
provisions or public policy provisions, or if such a unilateral termination would have a
severe and disproportionate negative impact on the obliged entity.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
2.
on the following criteria:
(a) the inherent risk involved in the service provided;
(aa) the inherent risk of the customer involved;
(b) the nature, amount and recurrence of the transaction;
(c) The requirements and measures referred to in paragraph 1, points (a) and (b), shall be based
the channels used for conducting the business relationship or the occasional transaction.
3. AMLA shall review regularly the regulatory technical standards and, if necessary, prepare and
submit to the Commission the draft for updating those standards in order, inter alia, to take account
of innovation and technological developments.
4. The Commission is empowered to supplement this Regulation by adopting the regulatory
technical standards referred to in paragraphs 1 and 3 of this Article in accordance with Articles 38
to 41 of Regulation [please insert reference
– proposal for establishment of an Anti-Money
Laundering Authority - COM/2021/421 final].
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
126
SECTION 2
Third-country policy and ML/TF threats from outside the Union
Article 23
Identification of high-risk third countries
1. Third countries which are subject to a Call for Action regarding the application of enhanced
due diligence measures or countermeasures by the Financial Action Task Force, shall be identified
by the Commi
ssion and designated as ‘high-risk third countries’, provided:
(a) the Commission remains member of the Financial Action Task Force; and
(b) those third countries suffer from strategic deficiencies in their regimes to counter money
laundering, terrorist financing, and financing of proliferation of weapons of mass
destruction.
2. In order to identify the countries referred to in paragraph 1, the Commission is empowered to
adopt delegated acts in accordance with Article 60 to supplement this Regulation. The Commission
shall review any delegated acts adopted under this paragraph within 10 working days from a change to the respective Financial Action Task Force public document currently referred to as “High-Risk Jurisdictions subject to a Call for Action”.
(a) Deleted
(b) Deleted
(c) Deleted
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
3. Deleted
4. Deleted
5. The Commission is empowered to identify, by means of an implementing act:
(a) the specific enhanced due diligence measures among those listed in Article 28(4), points
(a) to (g), that obliged entities shall apply to mitigate risks related to business
relationships or occasional transactions involving natural or legal persons from that
third country; and
(b) the specific countermeasures among those listed in Article 29, mitigating country-
specific risks stemming from high-risk third countries.
That implementing act shall be adopted in accordance with the examination procedure referred to in
Article 61(2).
5a. Where justified by risk posed by a particular third country, even if it is not identified pursuant to
paragraph 1, to a particular Member State, that Member State may require obliged entities
established on its territory to apply specific additional countermeasures mitigating country-specific
risks stemming from that third country.
6. The Commission shall review the implementing act referred to in paragraph 5 on a regular
basis to ensure that the specific enhanced due diligence measures and countermeasures identified
pursuant to paragraph 5 take account of the changes in the AML/CFT framework of the third
country and are proportionate and adequate to the risks.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
128
Article 24
Identification of third countries with compliance weaknesses in their national AML/CFT regimes
Third countries, which are under Increased Monitoring by the Financial Action Task Force,
shall be identified by the Commission as third countries with compliance weaknesses in their
the Commission remains member of the Financial Action Task Force; and
those third countries suffer from strategic deficiencies in their regimes to counter money
1.
national AML/CFT regime, provided:
(a)
(b)
laundering, terrorist financing, and financing of proliferation of weapons of mass
destruction.
2. In order to identify the countries referred to in paragraph 1, the Commission is empowered to
adopt delegated acts in accordance with Article 60 to supplement this Regulation. The Commission
shall review any delegated acts adopted under this paragraph within ten working days from a
change to the respective FATF public document cu
rrently referred to as “Jurisdictions under
Increased Monitoring”.
(a) Deleted
(b) Deleted
3. Deleted
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
4. The Commission is empowered to identify, by means of an implementing act, the specific
enhanced due diligence measures, if any, among those listed in Article 28(4), points (a) to (g), that
obliged entities shall apply to mitigate risks related to business relationships or occasional
transactions involving natural or legal persons from that third country. That implementing act shall
be adopted in accordance with the examination procedure referred to in Article 61(3).
5. The Commission shall review the implementing acts referred to in paragraph 4 on a regular
basis to ensure that the specific enhanced due diligence measures identified pursuant to paragraph 4
take account of the changes in the AML/CFT framework of the third country and are proportionate
and adequate to the risks.
Article 25
Deleted
Article 26
Guidelines on ML/TF risks, trends and methods
1. By [3 years from the date of entry into force of this Regulation], AMLA shall adopt
guidelines defining the money laundering and terrorist financing trends, risks and methods
involving any geographical area outside the Union to which obliged entities are exposed. AMLA
shall take into account, in particular, the risk factors listed in Annex III. Where situations of higher
risk are identified, the guidelines shall include enhanced due diligence measures that obliged
entities shall consider applying to mitigate such risks.
2. AMLA shall review the guidelines referred to in paragraph 1 at least every two years.
3. In issuing and reviewing the guidelines referred to in paragraph 1, AMLA shall take into
account evaluations, assessments or reports of international organisations and standard setters with
competence in the field of preventing money laundering and combating terrorist financing.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
130
SECTION 3
Simplified customer due diligence
Article 27
Simplified customer due diligence measures
1. Where, taking into account the risk factors set out in Annexes II and III, the business
relationship or transaction present a low degree of risk, obliged entities may apply the following
simplified customer due diligence measures:
(a) verify the identity of the customer and the beneficial owner after the establishment of
the business relationship, provided that the specific lower risk identified justified such
postponement, but in any case no later than 3 months or the period set out in regulatory
technical standards under Article 22(1), point (c) or what is appropriate with regards to
risk-based approach, whatever is shorter, of the relationship being established;
(b) use sources of information to verify the identification data of natural or legal persons,
with proportionately lower degree of reliability and independence;
(c) for the purposes of verifying the information on the beneficial owner(s), only consult
the central registers referred to in Article 10 of Directive [please insert reference
–
proposal for 6
th
Anti-Money Laundering Directive - COM/2021/423 final], insofar the
obliged entity is reasonably satisfied that the information therein is correct and there are
no grounds for suspicion;
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(d) reduce the frequency of customer identification updates
(e)
(f)
(g)
to Article 22. reduce the amount of information collected to identify the purpose and intended nature of the business relationship, or inferring it from the type of transactions or business relationship established; reduce the frequency or degree of scrutiny of transactions carried out by the customer; apply any other relevant simplified due diligence measure identified by AMLA pursuant
The measures referred to in the first subparagraph shall be proportionate to the nature and size of
the business and to the specific elements of lower risk identified. However, obliged entities shall
carry out sufficient monitoring of the transactions and business relationship to enable the detection
of unusual or suspicious transactions.
2. Obliged entities shall ensure that the internal procedures established pursuant to Article 7
contain the specific measures of simplified verification that shall be taken in relation to the different
types of customers that present a lower risk. Obliged entities shall document decisions to take into
account additional factors of lower risk.
3. For the purpose of applying simplified due diligence measures referred to in paragraph 1,
point (a), obliged entities shall adopt risk management procedures with respect to the conditions
under which they can provide services or perform transactions for a customer prior to the
verification taking place, including by limiting the amount, number or types of transactions that can
be performed or by monitoring transactions to ensure that they are in line with the expected norms
for the business relationship at hand.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
132
4. Obliged entities shall verify on a regular basis that the conditions for the application of
simplified due diligence continue to exist. The frequency of such verifications shall be
commensurate to the nature and size of the business and the risks posed by the specific relationship.
5. Obliged entities shall refrain from applying simplified due diligence measures in any of the
following situations:
(a) the obliged entities have doubts as to the veracity of the information provided by the
customer or the beneficial owner at the stage of identification, or they detect
inconsistencies regarding that information;
(b) the factors indicating a lower risk are no longer present;
(c)
the monitoring of the customer’s transactions and the information collected in the
context of the business relationship exclude a lower risk scenario;
(d) there is a suspicion of money laundering or terrorist financing.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
SECTION 4
Enhanced customer due diligence
Article 28
Scope of application of enhanced customer due diligence measures
1. In the cases referred to in Articles 23, 24 and 30 to 36, as well as in other cases of higher risk
of money laundering and terrorist financing that are identified by obliged entities pursuant to Article
16(2)
, second subparagraph (‘cases of higher risk’), obliged entities shall apply enhanced customer
due diligence measures to manage and mitigate those risks appropriately.
2. Obliged entities shall examine the origin and destination of funds involved in, and the purpose
of, all transactions that fulfil at least one of the following conditions:
(a) the transactions are of a complex nature;
(b) the transactions are unusually large;
(c) the transactions are conducted in an unusual pattern;
(d) the transaction does not have an apparent economic or lawful purpose.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
134
3. With the exception of the cases covered by Section 2 of this Chapter, when assessing the risks
of money laundering and terrorist financing posed by a business relationship or occasional
transaction, obliged entities shall take into account at least the factors of potential higher risk set out
in Annex III and the guidelines adopted by AMLA pursuant to Article 26, as well as notifications of
higher risk issued by the FIU under Article 50 (6) and findings of its business-wide risk assessment
under Article 7.
4. With the exception of the cases covered by Section 2 of this Chapter, in cases of higher risk,
obliged entities may apply any of the following enhanced customer due diligence measures,
proportionate to the higher risks identified:
(a) obtain additional information on the customer and the beneficial owner(s);
(b) obtain additional information on the intended nature of the business relationship;
(c) obtain additional information on the source of funds, and source of wealth of the
customer and of the beneficial owner(s);
(d) obtain information on the reasons for the intended or performed transactions and their
consistency with the business relationship;
(e) obtain the approval of senior management for establishing or continuing the business
relationship;
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(f) conduct enhanced monitoring of the business relationship by increasing the number and
timing of controls applied, and selecting patterns of transactions that need further
examination;
(g)
require the first payment to be carried out through an account in the customer’s name
with a credit institution subject to customer due diligence standards that are not less
robust than those laid down in this Regulation.
5. With the exception of the cases covered by Section 2 of this Chapter, where Member States
identify higher risks pursuant to Article 8 of Directive [please insert reference
– proposal for 6th
Anti-Money Laundering Directive - COM/2021/423 final] or in the course of any relevant sector-
specific risk assessment carried out by the Member States, they may require obliged entities to
apply enhanced due diligence measures and, where appropriate, specify those measures. Member
States shall notify to the Commission and AMLA the enhanced due diligence requirements imposed
upon obliged entities established in their territory within one month of their adoption, accompanied
by a justification of the money laundering and terrorist financing risks underpinning such decision.
Where the risks identified by the Member States pursuant to the first subparagraph are likely to
affect the financial system of the Union, AMLA shall, upon a request from the Commission or of its
own initiative, consider updating the guidelines adopted pursuant to Article 26.
6. Enhanced customer due diligence measures shall not be invoked automatically with respect to
branches or subsidiaries of obliged entities established in the Union which are located in third
countries referred to in Articles 23 and 24 where those branches or subsidiaries fully comply with
the group-wide policies, controls and procedures in accordance with Article 14.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
136
Article 29
Countermeasures to mitigate ML/TF threats from outside the Union
For the purposes of Article 23, the Commission may choose from among the following
countermeasures:
(a) countermeasures that obliged entities are to apply to persons and legal entities involving
high-risk third countries and, where relevant, other countries posing a threat to the Union’s financial system consisting in:
(i) the application of additional elements of enhanced due diligence;
(ii) the introduction of enhanced relevant reporting mechanisms or systematic
reporting of financial transactions;
(iii) the limitation of business relationships or transactions with natural persons or
legal entities from those third countries;
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(b) countermeasures that Member States are to apply with regard to high-risk third countries and, where relevant, other countries posing a threat to the Union’s financial system
consisting in:
(i) refusing the establishment of subsidiaries or branches or representative offices of
obliged entities from the country concerned, or otherwise taking into account the
fact that the relevant obliged entity is from a third country that does not have
adequate AML/CFT regimes;
(ii) prohibiting obliged entities from establishing branches or representative offices of
obliged entities in the third country concerned, or otherwise taking into account
the fact that the relevant branch or representative office would be in a third
country that does not have adequate AML/CFT regimes;
(iii) requiring increased supervisory examination or increased external audit
requirements for branches and subsidiaries of obliged entities located in the third
country concerned;
(iv) requiring increased external audit requirements for financial groups with respect
to any of their branches and subsidiaries located in the third country concerned;
(v) requiring credit and financial institutions to review and amend, or if necessary
terminate, correspondent relationships with respondent institutions in the third
country concerned.
15517/22
JAS/jk
138
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
Article 30
Specific enhanced due diligence measures for cross-border correspondent relationships
With respect to cross-border correspondent relationships, including relationships established for
securities transactions or fund transfers, involving the execution of payments with a third-country
respondent institution, in addition to the customer due diligence measures laid down in Article 16,
credit institutions and financial institutions shall be required, when entering into a business
gather sufficient information about the respondent institution to understand fully the
relationship, to:
(a)
nature of the respondent's business and to determine from publicly available information
the reputation of the institution and the quality of supervision;
(b) assess the respondent institution's AML/CFT controls;
(c) obtain approval from senior management before establishing new correspondent
relationships;
(d) document the respective responsibilities of each institution;
(e) with respect to payable-through accounts, be satisfied that the respondent institution has
verified the identity of, and performed ongoing due diligence on, the customers having
direct access to accounts of the correspondent institution, and that it is able to provide
relevant customer due diligence data to the correspondent institution, upon request.
Where credit institutions and financial institutions decide to terminate cross-border correspondent
relationships for reasons relating to anti-money laundering and counter-terrorist financing policy,
they shall document their decision.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
Article 30a
Specific enhanced due diligence measures for cross-border correspondent relationships for crypto-
asset service providers
1. By way of derogation from Article 30, with respect to cross-border correspondent relationships
involving the execution of crypto-asset services as defined in Article [XX] of Regulation [please
insert reference
– proposal for a Regulation on Markets in Crypto-assets, and amending Directive
(EU) 2019/1937 - COM/2020/593 final] with a respondent entity not established in the EU and
providing similar services, including transfers of crypto-assets, crypto-asset service providers shall,
in addition to the customer due diligence measures laid down in article 15, when entering into a
business relationship:
(a) determine if the respondent entity is licensed or registered;
(b) gather sufficient information about the respondent entity to understand fully the nature
of the respondent's business and to determine from publicly available information the
reputation of the entity and the quality of supervision;
(c) assess the respondent entity AML/CFT controls;
(d) obtain approval from senior management before the establishment of the correspondent
relationship;
(e) document the respective responsibilities of each party to the correspondent relationship;
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
140
(f) with respect to payable-through crypto-asset accounts, be satisfied that the respondent
entity has verified the identity of, and performed ongoing due diligence on, the
customers having direct access to accounts of the correspondent entity, and that it is
able to provide relevant customer due diligence data to the correspondent entity, upon
request.
Where crypto-asset service providers decide to terminate correspondent relationships for reasons
relating to anti-money laundering and counter-terrorist financing policy, they shall document and
record their decision.
Crypto-asset service providers shall update the due diligence information for the correspondent
relationship on a regular basis or when new risks emerge in relation to the respondent entity.
2. Crypto-asset service providers shall take into account the information collected pursuant to the
first paragraph in order to determine, on a risk sensitive basis, the appropriate measures to be taken
to mitigate the risks associated with the respondent entity.
3. AMLA shall issue guidelines to specify the criteria and elements that crypto-asset services
providers shall take into account for conducting the assessment referred to in paragraph 1 and the
risk mitigating measures referred to in paragraph 2, including the minimum action to be taken by
crypto-asset service providers where the respondent entity is not registered or licensed.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
Article 31
Prohibition of correspondent relationships with shell banks
Credit institutions and financial institutions shall not enter into, or continue, a correspondent
relationship with a shell bank. Credit institutions and financial institutions shall take appropriate
measures to ensure that they do not engage in or continue correspondent relationships with a credit
institution or financial institution that is known to allow its accounts to be used by a shell bank.
Article 31a
Measures to mitigate risks in relation to transactions with a self-hosted address
1. Crypto-asset service providers shall identify and assess the risk of money laundering and
financing of terrorism associated with transfers of crypto-assets directed to or originating from a
self-hosted address. To that end, crypto-asset service providers shall have in place internal policies,
procedures and controls.
Crypto-asset service providers shall apply mitigating measures commensurate with the risks
identified. Those mitigating measures shall include one or more of the following:
(a) taking risk-based measures to identify, and verify the identity of, the originator or beneficiary
of a transfer made from or to a self-hosted address or beneficial owner of such originator or
beneficiary, including through reliance on third parties;
(b) requiring additional information on the origin and destination of the crypto-assets;
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
142
(c) conducting enhanced ongoing monitoring of those transactions;
(d) any other measure to mitigate and manage the risks of money laundering and financing of
terrorism as well as the risk of non-implementation and evasion of targeted financial sanctions
and proliferation financing-related targeted financial sanctions.
2. AMLA shall issue guidelines to specify the measures referred to in this Article, including the
criteria and means for identification and verification of the identity of the originator or beneficiary
of a transfer made from or to a self-hosted address, including through reliance on third parties,
taking into account the latest technological developments;
Article 32
Specific provisions regarding politically exposed persons
1. In addition to the customer due diligence measures laid down in Article 16, obliged entities
shall have in place appropriate risk management systems, including risk-based procedures, to
determine whether the customer or the beneficial owner of the customer is a politically exposed
person.
2. With respect to occasional transactions or business relationships with politically exposed
persons, obliged entities shall apply the following measures:
(a) obtain senior management approval for carrying out occasional transaction or
establishing or continuing business relationships with politically exposed persons;
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(b) take adequate measures in accordance with a risk based approach to establish the source
of wealth and source of funds that are involved in business relationships or occasional
transactions with politically exposed persons;
(c) conduct enhanced, ongoing monitoring of those business relationships, in accordance
with a risk based approach.
By [3 years from the date of entry into force of this Regulation], AMLA shall issue guidelines
3.
on the following matters:
(a) the criteria for the identification of persons falling under the definition of persons
known to be a close associate;
(b) the level of risk associated with a particular category of politically exposed person, their
family members or persons known to be close associates, including guidance on how
such risks are to be assessed after the person no longer holds a prominent public
function for the purposes of Article 35.
Article 33
List of prominent public functions
1. Each Member State shall issue and keep up to date a list indicating the exact functions which,
in accordance with national laws, regulations and administrative provisions, qualify as prominent
public functions for the purposes of Article 2, point (25). Member States shall request each
international organisation accredited on their territories to issue and keep up to date a list of
prominent public functions at that international organisation for the purposes of Article 2, point
(25). These lists shall also include any function which may be entrusted to representatives of third
countries and of international bodies accredited at Member State level. Member States shall notify
those lists, as well as any change made to them, to the Commission and to AMLA.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
144
1a. When issuing the list indicating the exact functions Member States can include functions
corresponding to prominent public functions not included in Article 2, point (25) that are considered
equivalent to other functions listed in Article 2, point (25) in their Member State and require the
application of the specific provisions of Article 32. Regarding the prominent public functions listed
in Article 2, points (25)(a)(iii), (vi) and (vii), Member States may apply restrictive criteria when
indicating the exact functions in order to ensure that the indicated exact functions are equivalent to
other functions listed in Article 2, points (25) (a) (i) to (v) and Article 2, points (25) (b) to (d).
2. The Commission shall draw up and keep up to date the list of the exact functions which
qualify as prominent public functions at the level of the Union. That list shall also include any
function which may be entrusted to representatives of third countries and of international bodies
accredited at Union level.
3. The Commission shall assemble, based on the lists provided for in paragraphs 1 and 2 of this
Article, a single list of all prominent public functions for the purposes of Article 2, point (25). The
Commission shall publish that single list shall in the Official Journal of the European Union.
AMLA shall make the list public on its website.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
Article 34
Politically exposed persons who are beneficiaries of insurance policies
Obliged entities shall take reasonable measures to determine whether the beneficiaries of a life or
other investment-related insurance policy or, where relevant, the beneficial owner of the beneficiary
are politically exposed persons. Those measures shall be taken no later than at the time of the
payout or at the time of the assignment, in whole or in part, of the policy. Where there are higher
risks identified, in addition to applying the customer due diligence measures laid down in Article
16, obliged entities shall:
(a) inform senior management before payout of policy proceeds;
(b) conduct enhanced scrutiny of the entire business relationship with the policyholder.
Article 35
Measures towards persons who cease to be politically exposed persons
1. Where a politically exposed person is no longer entrusted with a prominent public function by
the Union, a Member State, third country or an international organisation, obliged entities shall take
into account the continuing risk posed by that person due to their former function in their
assessment of money laundering and terrorist financing risks in accordance with Article 16.
2. Obliged entities shall apply one or more of the measures referred to in Article 28(4) to
mitigate the risks posed by the politically exposed person, until such time as that person is deemed
to pose no further risk due to their former function, but in any case for not less than 12 months
following the time when the individual is no longer entrusted with a prominent public function.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
146
3. The obligation referred to in paragraph 2 shall apply accordingly where an obliged entity
carries out an occasional transaction or enters into a business relationship with a person who in the
past was entrusted with a prominent public function by the Union, a Member State, third country or
an international organisation.
Article 36
Family members and close associates of politically exposed persons
The measures referred to in Articles 32, 34 and 35 shall also apply to family members or persons
known to be close associates of politically exposed persons.
SECTION 5
Specific customer due diligence provisions
Article 37
Specifications for the life and other investment-related insurance sector
For life or other investment-related insurance business, in addition to the customer due diligence
measures required for the customer and the beneficial owner, obliged entities shall conduct the
following customer due diligence measures on the beneficiaries of life insurance and other
investment-related insurance policies, as soon as the beneficiaries are identified or designated:
(a) in the case of beneficiaries that are identified as specifically named persons or legal
arrangements, taking the name of the person or arrangement;
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(b) in the case of beneficiaries that are designated by characteristics or by class or by other
means, obtaining sufficient information concerning those beneficiaries so that it will be able
to establish the identity of the beneficiary at the time of the payout.
For the purposes of the first subparagraph, points (a) and (b), the verification of the identity of the
beneficiaries and, where relevant, their beneficial owners shall take place at the time of the payout.
In the case of assignment, in whole or in part, of the life or other investment-related insurance to a
third party, obliged entities aware of the assignment shall identify the beneficial owner at the time
of the assignment to the natural or legal person or legal arrangement receiving for its own benefit
the value of the policy assigned.
SECTION 6
Performance by third parties
Article 38
General provisions relating to reliance on other obliged entities
1. Obliged entities may rely on other obliged entities, whether situated in a Member State or in a
third country, to meet the customer due diligence requirements laid down in Article 16(1),
points (a), (b) and (c), provided that:
(a) the other obliged entities apply customer due diligence requirements and record-keeping
requirements laid down in this Regulation, or equivalent when the other obliged entities
are established or reside in a third country;
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
148
(b) compliance with AML/CFT requirements by the other obliged entities is supervised in a
manner consistent with Chapter IV of Directive [please insert reference
– proposal for
6
th
Anti-Money Laundering Directive - COM/2021/423 final].
The ultimate responsibility for meeting the customer due diligence requirements shall remain with
the obliged entity which relies on another obliged entity.
2. When deciding to rely on other obliged entities situated in third countries, obliged entities
shall take into consideration the geographical risk factors listed in Annexes II and III and any
relevant information or guidance provided by the Commission, or by AMLA or other competent
authorities.
3. In the case of obliged entities that are part of a group, compliance with the requirements of
this Article and with Article 39 may be ensured through group-wide policies, controls and
procedures provided that all the following conditions are met:
(a) the obliged entity relies on information provided solely by an obliged entity that is part
of the same group;
(b) the group applies AML/CFT policies and procedures, customer due diligence measures
and rules on record-keeping that are fully in compliance with this Regulation, or with
equivalent rules in third countries;
(c) the effective implementation of the requirements referred to in point (b) is supervised at
group level by the supervisory authority of the home Member State in accordance with
Chapter IV of Directive [please insert reference
– proposal for 6
th
Anti-Money
Laundering Directive - COM/2021/423 final] or of the third country in accordance with
the rules of that third country.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
4. Obliged entities shall not rely on obliged entities established in third countries identified
pursuant to Section 2 of this Chapter. However, obliged entities established in the Union whose
branches and subsidiaries are established in those third countries may rely on those branches and
subsidiaries, where all the conditions set out in paragraph 3, points (a) to (c), are met.
Article 39
Process of reliance on another obliged entity
1. Obliged entities shall obtain from the obliged entity relied upon all the necessary information
concerning the customer due diligence requirements laid down in Article 16(1), first subparagraph
points (a), (b) and (c), or the business being introduced.
2. Obliged entities which rely on other obliged entities shall take all necessary steps to ensure
that the obliged entity relied upon provides, upon request:
(a) copies of the information collected to identify the customer;
(b) all supporting documents or trustworthy sources of information that were used to verify the identity of the client, and, where relevant, of the customer’s beneficial owners or
persons on whose behalf the customer acts, including data obtained through electronic
identification means and relevant trust services as set out in Regulation (EU) 910/2014;
and
(c) any information collected on the purpose and intended nature of the business
relationship.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
150
3. The information referred to in paragraphs 1 and 2 shall be provided by the obliged entity
4. The conditions for the transmission of the information and documents mentioned in
paragraphs 1 and 2 shall be specified in a written agreement between the obliged entities.
5. Where the obliged entity relies on an obliged entity that is part of its group, the written
agreement may be replaced by an internal procedure established at group level, provided that the relied upon without delay and in any case within five working days.
conditions of Article 38(2) are met.
Article 40
Deleted
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
Article 41
Guidelines on the performance by third parties
By [3 years after the entry into force of this Regulation], AMLA shall issue guidelines addressed to
obliged entities on:
(a) the conditions which are acceptable for obliged entities to rely on information collected by
another obliged entity, including in case of remote customer due diligence;
(b) Deleted
(c) the roles and responsibility of each actor in a situation of reliance on another obliged entity;
(d) supervisory approaches to reliance on other obliged entities.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
152
CHAPTER IV
BENEFICIAL OWNERSHIP TRANSPARENCY
Article 42
Identification of Beneficial Owners for corporate and other legal entities
In case of corporate entities, the beneficial owner(s) as defined in Article 2, point (22)(a),
1.
shall be the natural person(s) who:
(a) have, directly or indirectly, an ownership interest in the corporate entity;
(b) controls, directly or indirectly, the corporate entity, through ownership interest or via
other means;
(c) controls, directly or indirectly, legal entities that have a direct ownership interest in the
corporate entity, whether individually or cumulatively; or
(d) are the beneficial owner(s) of:
(i) legal persons referred to in Article 42a which have, directly or indirectly, an
ownership interest in the corporate entity, whether individually or cumulatively;
or
(ii) legal arrangements, which hold, directly or indirectly, an ownership interest of
the corporate entity, whether individually or cumulatively.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
2.
For the purpose of this Article, ‘an ownership interest in the corporate entity’ shall mean
direct or indirect ownership of 25% or more of the shares or voting rights or other ownership
interest in the corporate entity, including through bearer shareholdings, where the indirect
ownership shall be calculated by multiplying the shares or voting rights or other ownership interests
held by the intermediate entities in the chain and by adding together the results from the various
chains.
3. For the purpose of
this Article, ‘control of the legal entity’ shall mean the possibility to
exercise, directly or indirectly, significant influence and impose relevant decisions within the legal entity. The ‘indirect control of a legal entity’ shall mean control of intermediate entities in the chain
or in various chains of the structure, where the direct control is identified on each level of the
structure, insofar the control over intermediate entities allows for a natural person to control the
legal entity.
4. Control of the legal entity shall in any case include the possibility to exercise:
(a) in case of a corporate entity, the majority of the voting rights in the corporate entity,
whether or not shared by persons acting in concert;
(b) the right to appoint or remove a majority of the members of the board or the
administrative, management or supervisory body or similar officers of the legal entity;
(c) relevant veto rights or decision rights attached to the share of the corporate entity and
any decisions regarding distribution of profit of the legal entity or leading to a shift in assets
in the legal entity.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
154
5. Control of the legal entity may be exercised also via other means than those referred to in
paragraph 4. Depending on the particular situation of the legal entity and its structure, other means
of control may include:
(a) formal or informal agreements with owners, members or the corporate entities,
provisions in the articles of association, partnership agreements, syndication agreements, or
equivalent documents or agreements depending on the specific characteristics of the legal
corporate entity, as well as voting arrangements;
(b) relationships between family members; or
(c) use of formal or informal nominee arrangements.
Control via other means over corporate entity shall be identified independently of and parallel to the
existence of ownership interest or control.
6. In case of legal entities other than corporate entities that have legal personality under national
law, for which with regard to their form and structure, it is not appropriate or possible to take into
account the ownership interest, the beneficial owner(s) as defined in Article 2, point (22)(a), shall
be the natural person(s) who controls, directly or indirectly, the legal entity, except where Article
42a applies.
7. Member States shall notify to the Commission by [3 months from the date of application of this
Regulation] a list of the types of corporate and other legal entities existing under their national laws
with beneficial owner(s) identified in accordance with paragraph 1 and 6. The Commission shall
communicate that decision to the other Member States. The notification by the Member States shall
include the specific categories of entities, description of characteristics, names and, where
applicable, legal basis under the national laws of the Member States. It shall also include an
indication of whether, due to the specific form and structures of legal entities other than corporate
entities, the mechanism under Article 45(3) applies, accompanied by a detailed justification of the
reasons for that.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
8. In case of categories of corporate entities that are associated with higher money laundering
and terrorist financing risk and where it is appropriate to mitigate such risk, a lower threshold than
set out in paragraph 2 shall be an ownership interest.
The Commission is empowered to identify, by adoption of an implementing act in accordance with
the examination procedure referred to in Article 61(2):
(a) the categories of corporate entities that are associated with higher money laundering and
terrorist financing risk and for which a lower threshold than that set out in paragraph 2,
shall be an ownership interest;
(b) the related thresholds.
9. The Commission shall review the implementing acts referred to in paragraph 8 on a regular
basis to ensure that the categories of corporate entities identified as associated with higher risks are
correct, and that the lower thresholds imposed are proportionate and adequate to those risks.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
156
Article 42a
Identification of beneficial owners for legal entities similar to express trust
In the case of legal entities other than those referred to in Article 42, which have legal
personality under national law and are structurally or functionally similar to express trust, such as
foundations and other similar legal persons insofar they are similar to express trusts under the law
of the Member State, the beneficial owners as defined in Article 2, point (22)(a) shall be all the 1.
following natural persons:
(a) the founder(s);
(b) the members of the board or the administrative or management body of the legal entity;
(c) the members of the supervisory or similar body of the legal entity;
(d) the beneficiaries, unless Article 43a applies;
(e) any other natural person, who controls directly or indirectly the legal entity.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
2. In cases where legal entities referred to in paragraph 1 belong to multi-layered control
structures, where any of the positions listed under paragraph 1, points (a) to (e), is held by a legal
entity, beneficial owner of the legal entity referred to in paragraph 1 shall be:
(a) the natural persons listed in paragraph 1, points (a) to (e); and
(b) the beneficial owner of the legal entities that occupy any of the positions listed in
paragraph 1, points (a) to (e).
3. Member States shall notify to the Commission by [3 months from the date of application of
this Regulation] a list of legal entities, where the beneficial owner(s) is identified in accordance
with paragraph 1. The Commission shall communicate that decision to the other Member States.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
158
Article 43
1.
all the following natural persons:
(a) the settlor(s);
(b) the trustee(s); Identification of beneficial owners for express trusts and similar legal arrangements In case of express trusts, the beneficial owners as defined in Article 2, point (22)(a), shall be
(c) the protector(s), if any;
(d) the beneficiaries, unless Article 43a applies;
(e) any other natural person exercising ultimate control over the express trust.
1a. In cases where legal arrangements belong to multi-layered control structures, where any of the
positions listed under paragraph 1, points (a) to (e), is held by a legal entity, beneficial owner legal
arrangements shall be:
(a) the natural persons listed in paragraph 1, points (a) to (e); and
(b) the beneficial owner of the legal entities that occupy any of the positions listed in
paragraph 1, points (a) to (e).
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
2. In the case of legal arrangements other than express trusts, the beneficial owners shall be the
natural persons holding equivalent or similar positions to those referred to under paragraph 1.
2a. Member States shall notify to the Commission by [3 months from the date of application of
this Regulation] a list of legal arrangements, where the beneficial owner(s) is identified in
accordance with paragraph 1. The Commission shall communicate that decision to the other
Member States. Such notification by Member States shall be accompanied by an assessment of
which of the legal arrangements that are regulated or recognised under their national law or, when
based on the general principle of the autonomy of the contracting parties, delimited by
jurisprudence and doctrine, are to be considered as similar to express trusts and which are not.
3. Deleted
3a. By way of derogation from paragraph 1, where collective investment undertakings are set up
in the form of a legal arrangement, the beneficial owner(s) as defined in Article 2, point (22)(a),
shall be the natural person(s) who hold directly or indirectly 25% or more of the units held in the
undertaking, or who have the ability to define or influence the investment policy of the undertaking,
or to control its activities through other means.
Article 43a
Identification of a class of beneficiaries
1. In case of legal entities under Article 42a or express trusts and similar legal arrangements
under Article 43, where beneficiaries have yet to be determined, the class of beneficiaries and its
general characteristics shall be identified. Beneficiaries within the class shall be beneficial owner(s)
as soon as they are identified or designated.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
160
2. In the following cases, only the class of beneficiaries and its characteristics shall be identified:
(a) pension schemes within the scope of Directive (EU) 2016/2341 of the European
Parliament and of the Council
43
;
(b) employee financial ownership or participation schemes, following an appropriate risk
assessment, Member States have concluded a low risk of misuse for money laundering or
terrorist financing;
(c) legal entities under Article 42a, express trusts and similar legal arrangements under
Article 43, provided that:
(i) the legal entity, the express trusts or similar legal arrangement is set up for a non-
profit or charitable purpose; and
(ii) following an appropriate risk assessment, Member States have concluded that the
legal entity, express trust or similar legal arrangement is at a low risk of misuse
for money laundering or terrorist financing.
3. Member State shall notify to the Commission the categories of legal entities, express trusts or
similar legal arrangements where identification is under paragraph 2, together with a justification
based on the specific risk assessment. The Commission shall communicate that decision to the other
Member States.
43
Directive (EU) 2016/2341 of the European Parliament and of the Council of 14 December 2016 on the activities and supervision of institutions for occupational retirement provision (IORPs) (OJ L 354, 23.12.2016, p. 37).
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
Article 44
Beneficial ownership information
For the purpose of this Regulation, beneficial ownership information submitted to the beneficial
ownership register referred to in Article 10 of Directive [please insert reference
– proposal for 6
th
Anti-Money Laundering Directive - COM/2021/423 final] and held by legal persons and trustees or
persons holding equivalent position in the case of legal arrangements shall be adequate, accurate,
all names and surnames, full place and date of birth, residential address, country of residence
and current and include at least the following:
(a)
and nationality or nationalities of the beneficial owner, and if available, unique personal
identification number assigned to the person by his or her country of usual residence or
number of identity document, and general description of the source of such number, such as
passport or national identity document;
(b) the nature and extent of the beneficial interest held in the legal entity or legal arrangement,
whether through ownership interest, if applicable, or control via other means, as well as the
date of gaining the beneficial interest held;
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
162
(c) information on the legal entity or legal arrangement of which the natural person is the
beneficial owner in accordance with Article 18(1), point (b), in case of legal arrangement,
information about its name and, where applicable, identification number;
where the ownership and control structure contains more than one legal entity or legal
arrangement, a description of such structure, including names and, where applicable,
identification numbers of the individual legal entities or legal arrangements that are part of
that structure, and a description of the relationships between them, including the share of the
interest held;
where a class of beneficiaries is identified under section 43a, general description of the
(d)
(e)
characteristic of the class of beneficiaries.
‘Ownership or control structure’ means the relationships by which is legal entity indirectly owned
or controlled or by which is legal arrangement controlled; the structure includes those persons and
legal arrangements that mediate the position of beneficial owner or the entity with indirect
ownership interest or indirect control.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
Article 45
Obligations of legal entities
1. All corporate and other legal entities incorporated in the Union shall obtain and hold
adequate, accurate and current beneficial ownership information pursuant to Article 44.
Legal entities shall provide, in addition to information about their legal owner(s), information on the
beneficial owner(s) to obliged entities where the obliged entities are taking customer due diligence
measures in accordance with Chapter III.
1a. Beneficial ownership information shall be obtained and reported to the register referred to in
Article 10 of Directive [please insert reference
– proposal for 6th Anti-Money Laundering
Directive - COM/2021/423 final] by the legal entity without undue delay after its incorporation.
Without undue delay after any change of the information, and in any case no later than 28 calendar
days following the change of the beneficial owner, the legal entity shall ensure that the updated
information is reported to the register. The legal entity shall regularly verify that it holds updated
information over its beneficial ownership. As a minimum, such verification shall be performed
annually whether as a self-standing process or as part of other periodical processes, such as the
submission of financial statement.
1b. The beneficial owner(s) of corporate or other legal entities shall provide those entities with all
the information and documentation necessary for the corporate or other legal entity to comply with
the requirements of this Chapter. The same cooperation shall be provided by those persons and, in
the case of legal arrangements, their trustees, who are the links that mediate indirect ownership or
control.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
164
2. Where, after having exhausted all possible means of identification pursuant to Article 42 , no
person is identified as beneficial owner of the legal entity under Article 42, or where there is
substantial and justified uncertainty on the part of the legal entity that the person(s) identified is the
beneficial owner(s), legal entities shall keep records of the actions taken in order to identify their
beneficial owner(s) pursuant to Article 42.
3. In the cases referred to in paragraph 2, when providing beneficial ownership information in
accordance with Article 16 of this Regulation and Article 10 of Directive [please insert reference
–
proposal for 6
th
Anti-Money Laundering Directive - COM/2021/423 final], corporate or other legal
entities shall provide the following:
(a) a statement that there is no beneficial owner or that the beneficial owner(s) could not be
identified and verified; accompanied by a justification as to why it was not possible to
identify or to verify the beneficial owner in accordance with Article 42 and what
constitutes uncertainty about the ascertained information;
(b) the details on all natural person(s) who hold the position of senior managing official(s)
in the corporate or legal entity equivalent to the information required under Article
44(1), point (a).
For the purpose of this Article, ‘senior management officials’ shall mean natural persons who are
executive members of the board of directors as well as the natural persons who exercise executive
functions within a corporate entity and are responsible, and accountable to the management body,
for the day-to-day management of the institution.
4. Legal entities shall make the information collected pursuant to this Article available, upon
request and without delay, to competent authorities.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
5. The information referred to in paragraph 4 shall be maintained for five years after the date on
which the companies are dissolved or otherwise ceases to exist, whether by persons designated by
the entity to retain the documents, or by administrators or liquidators or other persons involved in
the dissolution of the entity. The identity and contact details of the person responsible for retaining
the information shall be reported to the registers referred to in Article 10 of Directive [please insert
reference
– proposal for 6
th
Anti-Money Laundering Directive - COM/2021/423 final].
Article 45a
The provisions of Article 45 shall not apply to:
(a) companies whose securities are admitted to trading on a regulated market that are subject to
the disclosure requirements consistent with Union legislation or subject to equivalent
international standards, provided that:
(i) control over the company is exercised exclusively by the natural person with the voting
rights; and
(ii) no other legal persons or legal a
rrangements are part of the company’s ownership or
control structure;
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
166
(b) bodies governed by public law of a Member State that have all of the following
characteristics:
(i) they are established for the specific purpose of meeting needs in the general interest;
(ii) they have legal personality; and
(iii) at least one of the following conditions is met:
(1) they are financed, for the most part, by the Member State or its regional or local
authorities or municipalities, or by other bodies governed by public law;
(2) they are subject to management supervision by those authorities or bodies; or
(3) they have an administrative, managerial or supervisory board, more than half of
whose members are appointed by the Member State or its regional or local
authorities or municipalities, or by other bodies governed by public law.
Article 46
Trustees obligations
1. In case of any legal arrangement administered in a Member State or whose trustee or the
person holding an equivalent position in a similar legal arrangement is established or resides in a
Member State, trustees and persons holding an equivalent position in a similar legal arrangement
shall obtain and hold adequate, accurate and current beneficial ownership information as defined
under Article 44 regarding the legal arrangement. Such information shall be maintained for five
years after their involvement with the express trust or similar legal arrangement ceases to exist.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
1b. Beneficial ownership information shall be obtained and reported to the register referred to in
Article 10 of Directive [please insert reference
– proposal for 6
th
Anti-Money Laundering Directive
- COM/2021/423 final] by the trustee or the person holding an equivalent position in a similar legal
arrangement without undue delay after the creation of the express trust or similar legal
arrangements. Without undue delay after any change of the information, and in any case no later
than 28 calendar days following the change of the beneficial owner, the trustee or the person
holding an equivalent position in a similar legal arrangement shall ensure that the updated
information is reported to the register. The trustee or the person holding an equivalent position shall
regularly verify that they hold updated information over the beneficial ownership of the legal
arrangement. As a minimum, such verification shall be performed annually whether as a self-
standing process or as part of other periodical processes.
2. The persons referred to in paragraph 1 shall disclose their status and provide the information
on the beneficial owner(s) to obliged entities when the obliged entities are taking customer due
diligence measures in accordance with Chapter III.
3. The beneficial owner(s) of a legal arrangement other than the trustee or person holding an
equivalent position, shall provide the trustee or person holding an equivalent position in a similar
legal arrangement with all the information and documentation necessary for the trustee or person
holding an equivalent position to comply with the requirements of this Chapter. The same
cooperation shall be provided by those persons and, in the case of legal arrangements, their trustees,
who are the links that mediate the indirect position of beneficial owner(s) of the legal arrangement.
4. Trustees of an express trust and persons holding an equivalent position in a similar legal
arrangement shall make the information collected pursuant to this Article available, upon request
and without delay, to competent authorities.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
168
Article 47
Nominees obligations
Nominee shareholders and nominee directors of a corporate or other legal entities shall maintain
adequate, accurate and current information on the identity of their nominator an
d the nominator’s
beneficial owner(s) and disclose them, as well as their status, to the corporate or other legal entities.
Corporate or other legal entities shall report this information to the registers set up pursuant to
Article 10 of Directive [please insert reference
– proposal for 6
th
Anti-Money Laundering Directive
- COM/2021/423 final].
Corporate and other legal entities shall also report this information to obliged entities when the
obliged entities are taking customer due diligence measures in accordance with Chapter III.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
Article 48
Foreign legal entities and arrangements
1. Beneficial ownership information of legal entities incorporated outside the Union or of legal
arrangements administered outside the Union or whose trustee or the person holding an equivalent
position is established or resides outside the Union shall be held in the central register referred to in
Article 10 of Directive [please insert reference
– proposal for 6
th
Anti-Money Laundering Directive
- COM/2021/423 final] set up by the Member State where such entities or trustees of express trusts
or persons holding equivalent positions in similar legal arrangements acting in the name of the
express trust or similar legal arrangement:
(a) Deleted
(b) acquire real estate in their territory;
(c) are awarded a public procurement for goods, services or concessions.
(d) enter into a business relationship with an obliged entity except in case of the legal
entities which enter into a business relationship with an obliged entity that operates in
sector that is associated with low ML/TF risks and the business relationship or
intermediated or linked transactions do not exceed EUR 250 000 or the equivalent in
national currency.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
170
1a. Member States shall allow legal entities incorporated outside the Union and trustees or
express trusts or persons holding equivalent positions in similar legal arrangements, in case of legal
arrangements administered outside the Union or whose trustee or the person holding an equivalent
position is established or resides outside the Union, to reported the beneficial ownership
information pursuant to Article 44 to the register referred to in Article 10 of Directive [please insert
reference
– proposal for 6th Anti-Money Laundering Directive - COM/2021/423 final] on the basis
of their statement that they intend to acquire the real estate in the territory of the Member State,
participate in public procurement for goods, services or concessions or enter into a business
relationship with an obliged entity.
Article 49
Sanctions
1. Member States shall lay down the rules on sanctions applicable to breaches of the provisions
of Articles 45 to 47 and shall take all measures necessary to ensure that they are implemented. The
sanctions provided for must be effective, proportionate and dissuasive.
Member States shall notify rules on sanctions by [6 months after the entry into force of this
Regulation] to the Commission together with their legal basis and shall notify it without delay of
any subsequent amendment affecting them.
2. With respect to national limits of enforcing sanctions against legal entities pursuant to Article
48(1a) and trustees or express trusts or persons holding equivalent positions in similar legal
arrangements pursuant to Article 48(1a), Member States shall take reasonable measures to ensure
that the information pursuant to Article 48(1) is held in the central register referred to in Article 10
of Directive [please insert reference
– proposal for 6th Anti-Money Laundering Directive -
COM/2021/423 final].
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
CHAPTER V
REPORTING OBLIGATIONS
Article 50
Reporting of suspicious transactions
1. Obliged entities, and, where applicable, their directors and employees, shall promptly report
to the FIU, on their own initiative, where the obliged entity knows, suspects or has reasonable
grounds to suspect that funds, transactions or activities, including attempted transactions or
activities, or any other relevant fact, fulfil at least one of the following conditions:
(a) they are related to terrorist financing or proceeds of criminal activity;
(b) they are related to proceeds-generating criminal activity.
1a. Obliged entities shall reply to requests for information by the FIU by providing the FIU
directly with all necessary information.
Obliged entities shall reply to a request for information by the FIU promptly, within the deadline set
by the FIU, taking account of the urgency and the complexity of the query.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
172
1b. Member States shall be able to exempt obliged entities from reporting certain categories of
criminal activity for the application of paragraph 1, point (b), where they identify that such
exemptions concern low-level criminal activity and would not have a negative impact on the
protection of the internal market from the threat caused by money laundering, its predicate offences
and terrorist financing. Member States shall notify such exemptions to the Commission and AMLA
immediately, accompanied by an assessment of the impacts of such an exemption on the protection
of the internal market from the threat caused by money laundering, its predicate offences and
terrorist financing. Within 6 months from that notification, the Commission, having consulted
AMLA, shall issue a detailed opinion regarding whether the exemption envisaged may have a
disproportionate and negative impact on the protection of the internal market from the threat caused
by money laundering, its predicate offences and terrorist financing.
2. For the purposes of paragraph 1, obliged entities shall assess transactions or activities carried
out by their customers on the basis of and against any relevant fact and information known to them
or which they are in possession of, including any fact or information obtained by their agents,
distributors and service providers.
A suspicion under paragraph 1 is based on any fact or circumstance known to the obliged entity,
including the characteristics of the customer and their counterparts, the size, nature and methods of
execution of the transaction or activity, the link between several transactions or activities, the
origin, the destination or the use of property and the unexplained inconsistency of the transaction
or activity with the information collected in the framework of customer due diligence pursuant to
chapter III, or any other relevant information . The grounds to suspect should be properly assessed,
qualified and documented. Obliged entities shall keep records of the facts and circumstances
considered, the anomalies detected, the decisions taken, for 10 years from fulfilling the obligation
under paragraph 1. Member States may require that obliged entities specify in internal policies and
procedures under Article 8(2), point (a)(iv) the way in which they carry out this assessment.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
3. By [two years after entry into force of this Regulation], AMLA shall develop draft
implementing technical standards and submit them to the Commission for adoption. Those draft
implementing technical standards shall specify the minimum set of data for the reporting of
suspicious transactions pursuant to paragraph 1.
4. The Commission is empowered to adopt the implementing technical standards referred to in
paragraph 3 of this Article in accordance with Article 42 of Regulation [please insert reference
–
proposal for establishment of an Anti-Money Laundering Authority - COM/2021/421 final].
5. AMLA shall issue and periodically update guidance on indicators of unusual or suspicious
activity or behaviours. The guidance issued by AMLA shall not prejudge the competence of the FIU
to issue guidance or indicators to obliged entities in its Member State in relation to risks and
methods identified at national level.
6. The person appointed in accordance with Article 9(3) shall transmit the information referred
to in paragraph 1 of this Article to the FIU of the Member State in whose territory the obliged entity
transmitting the information is established.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
174
Article 51
Specific provisions for reporting of suspicious transactions by certain categories of obliged entities
1. By way of derogation from Article 50(1), Member States may allow obliged entities referred
to in Article 3, point (3)(a), (b) and (d) to transmit the information referred to in Article 50(1) to a
self-regulatory body designated by the Member State.
The designated self-regulatory body shall forward the information referred to in the first sub-
paragraph to the FIU promptly and unfiltered.
2. Notaries, lawyers and other independent legal professionals, auditors, external accountants
and tax advisors shall be exempted from the requirements laid down in Article 50(1) to the extent
that such exemption relates to information that they receive from, or obtain on, one of their clients,
in the course of ascertaining the legal position of their client, or performing their task of defending
or representing that client in, or concerning, judicial proceedings, including providing advice on
instituting or avoiding such proceedings, whether such information is received or obtained before,
during or after such proceedings.
3. Member States may set out in national law that the exemption set forth in paragraph 2 does
not apply if the obliged professional has positive knowledge that the client is seeking legal advice
for the purposes of money laundering or terrorist financing. Within the limits of Union Law,
Member states may adopt or maintain with regard to specific transactions that involve a particular
high risk to be used for money laundering or terrorist financing additional reporting obligations for
the professionals listed in paragraph 2 to which the exemption set forth in paragraph 2 does not
apply.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
Article 52
Refraining from carrying out transactions
A transaction about which a report under Article 50(1) has been filed may be executed at the
the FIU has informed the obliged entity that it is not required to refrain from carrying
the third working day has elapsed after the day on which the report was sent without the
1.
earliest when:
(a)
out the transaction; or
(b)
execution of the transaction having been prohibited by the FIU according to Article 20
of [please insert reference
– proposal for 6
th
Anti-Money Laundering Directive -
COM/2021/423 final] or by the public prosecution office in accordance with applicable
law.
2. Where refraining from carrying out transactions referred to in paragraph 1 is impossible or is
likely to frustrate efforts to pursue the beneficiaries of a suspected transaction, the obliged entities
concerned shall inform the FIU immediately afterwards.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
176
Article 53
Disclosure to FIU
Disclosure of information in good faith by an obliged entity or by an employee or director of such
an obliged entity in accordance with Articles 50 and 51 shall not constitute a breach of any
restriction on disclosure of information imposed by contract or by any legislative, regulatory or
administrative provision, and shall not involve the obliged entity or its directors or employees in
liability of any kind even in circumstances where they were not precisely aware of the underlying
criminal activity and regardless of whether illegal activity actually occurred.
Article 54
Prohibition of disclosure
1. Obliged entities and their directors, employees, or persons in a comparable position,
including service providers, agents and distributors, shall not disclose to the customer concerned or
to other third persons the fact that information is being, will be or has been transmitted in
accordance with Article 50 or 51 or that a money laundering or terrorist financing analysis aimed at
transmitting the information in accordance with Article 50 or analysis performed by FIU, including
analysis under Article 17(2) of Directive [please insert reference
– proposal for 6
th
Anti-Money
Laundering Directive - COM/2021/423 final] is being, or may be, carried out.
2. Paragraph 1 shall not apply to disclosures to competent authorities and to self-regulatory
bodies where they perform supervisory functions, or to disclosure for the purposes of investigating
and prosecuting money laundering, terrorist financing and other criminal activity.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
3. By way of derogation from paragraph 1, disclosure may take place between the obliged
entities that belong to the same group, or between those entities and their branches and subsidiaries
established in third countries, provided that those branches and subsidiaries fully comply with the
group-wide policies and procedures, including procedures for sharing information within the group,
in accordance with Article 13, and that the group-wide policies and procedures comply with the
requirements set out in this Regulation.
3a. By way of derogation from paragraph 1, disclosure may take place between obliged entities,
or where applicable public authorities, to partnership for information sharing in AML/CFT field,
when established under national law, provided that at least
(a) it is necessary and proportionate for the prevention of money laundering and terrorist
financing;
(b) obliged entities, or where applicable public authorities, to the partnership for
information sharing in AML/CFT field implement appropriate measures to prevent
further undue disclosure, including secure channels for exchange of information;
(c) the measures under point (b), as well as the responsibilities of each obliged entity, or
where applicable public authority, to the partnership are duly documented; and
(d) the FIU under Article 50 paragraph 6 has not forbidden this disclosure on case-by-case
basis on the grounds of disproportionate impact of disclosure on protection of integrity
of its analyses.
4. By way of derogation from paragraph 1, disclosure may take place between the obliged
entities as referred to in Article 3, point (3)(a) and (b), or entities from third countries which impose
requirements equivalent to those laid down in this Regulation, who perform their professional
activities, whether as employees or not, within the same legal person or a larger structure to which
the person belongs and which shares common ownership, management or compliance control,
including networks or partnerships.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
178
5. For obliged entities referred to in Article 3, points (1), (2), (3)(a) and (b), in cases relating to
the same transaction involving two or more obliged entities, and by way of derogation from
paragraph 1, disclosure may take place between the relevant obliged entities provided that they are
located in the Union, or with entities in a third country which imposes requirements equivalent to
those laid down in this Regulation, and that they are subject to professional secrecy and personal
data protection requirements.
6. Where the obliged entities referred to in Article 3, point (3)(a) and (b), seek to dissuade a
client from engaging in illegal activity, that shall not constitute disclosure within the meaning of
paragraph 1.
CHAPTER VI
DATA PROTECTION AND RECORD-RETENTION
Article 55
Processing of personal data
1. To the extent that it is necessary for the purposes of preventing money laundering and terrorist
financing, obliged entities may process special categories of personal data referred to in Article 9(1)
of Regulation (EU) 2016/679 and personal data relating to criminal convictions and offences
referred to in Article 10 of that Regulation subject to the safeguards provided for in paragraphs 2
and 3.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
2.
(EU) 2016/679 provided that:
(a)
(b)
(c)
3. In addition to paragraph 2, obliged entities shall be able to process personal data covered by
Article 10 of Regulation (EU) 2016/679 provided that:
(a) such personal data relate to money laundering, its predicate offences or terrorist
financing;
(b) the obliged entities have procedures in place that allow the distinction, in the processing
of such data, between allegations, investigations, proceedings and convictions, taking
into account the fundamental right to a fair trial, the right of defence and the
presumption of innocence.
4. Obliged entities may process personal data on the basis of this Regulation only for the
purposes of the prevention of money laundering and terrorist financing.
Obliged entities shall be able to process personal data covered by Article 9 of Regulation
obliged entities inform their customers or prospective customers that such categories of
data may be processed for the purpose of complying with the requirements of this
Regulation;
the data originate from reliable sources, are accurate and up-to-date;
the obliged entity adopts measures of a high level of security in accordance with Article
32 of Regulation (EU) 2016/679, in particular in terms of confidentiality.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
180
5. Without prejudice to Article 54 and to the extent that is necessary and proportionate, obliged
entities may share between each other personal data collected in the course of performing its
customer due diligence obligations under Chapter III, for the purposes of the prevention of money
laundering and terrorist financing, provided that:
(a) personal data shared involve abnormalities or unusual circumstances indicating money
laundering or terrorist financing;
(b) obliged entities concerned inform their customers or prospective customers that they
may share their personal data under this paragraph;
(c) personal data shared originate from reliable sources, are accurate and up-to-date;
(d) the obliged entities concerned adopt measures of a high level of security in accordance
with Article 32 of Regulation (EU) 2016/679, in particular in terms of confidentiality,
including secure channels for exchange of information;
(e) each instance of sharing of personal data is recorded by obliged entities concerned; the
records shall be made available, without prejudice to Article 54 (1), to data protection
authorities and authorities responsible for protection of customers from undue tipping-
off upon request; and
(f) obliged entities sharing personal data implement appropriate measures for protection of
justified interests of the customer concerned.
Further processing of personal data under this paragraph for other, in particular commercial
purposes, shall be prohibited.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
6. Without prejudice to further obligations under Regulation (EU) 2016/679 and Regulation
[please insert reference
– EU-AI-Reg; COM(2021) 206 final], the processing of personal data
according to paragraph 4 may be conducted by means of automated decision-making, including
profiling within the meaning of Article 4, point (4) of Regulation (EU) 2016/679, or artificial-
intelligence systems as defined in Article [please insert reference
– Article 3 of Regulation EU-AI-
Reg; COM(2021) 206 final], provided that the processing of personal data only comprises data
which an obliged entity has collected in the course of performing its customer due diligence
obligations under Chapter III, including, in particular, the ongoing monitoring pursuant to
Without prejudice to Article 54, each Member State may lay down in its national law that to
Article 20.
7.
the extent that is necessary and proportionate, obliged entities, and where applicable, public
authorities that are party to the partnership for information sharing in AML/CFT field, may share
within partnership for information sharing in AML/CFT field, when established under national law,
personal data collected in the course of performing its customer due diligence obligations under
Chapter III, and process that data within the partnership, including based on outsourcing
arrangement established in accordance with article 6a, for the purposes of the prevention of money
laundering and terrorist financing, provided that at a minimum:
(a) obliged entities concerned inform their customers or prospective customers that they
may share their personal data under this paragraph;
(b) personal data shared originate from reliable sources, are accurate and up-to-date;
(c) the obliged entities concerned adopt measures of a high level of security in accordance
with Article 32 of Regulation (EU) 2016/679, in particular in terms of confidentiality,
including secure channels for exchange of information;
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
182
(d) each instance of sharing of personal data is recorded by obliged entities, and where
applicable, public authorities, concerned; the records shall be made available, without
prejudice to Article 54 (1), to data protection authorities and authorities responsible for
protection of customers from undue tipping-off upon request; and
(e) obliged entities and, where applicable, public authorities, that are party to the
partnership for information sharing in AML/CFT field implement appropriate measures
for protection of justified interests of the customer concerned.
Further processing of personal data under this paragraph for other, in particular commercial
purposes, shall be prohibited.
8. By [2 years from the entry into force of this Regulation], AMLA shall adopt guidelines
specify abnormalities or unusual circumstances indicating money laundering or terrorist financing.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
Article 56
Record retention
1. Obliged entities shall retain the following documents and information in accordance with
national law for the purpose of preventing, detecting and investigating, by the FIU or by other
competent authorities, possible money laundering or terrorist financing:
(a) a full copy of the documents and information obtained in the performance of customer
due diligence pursuant to Chapter III, including information obtained through electronic
identification means, and the results of the analyses undertaken pursuant to Article 50;
(b) the supporting evidence and records of transactions, consisting of the original
documents or copies admissible in judicial proceedings under the applicable national
law, which are necessary to identify transactions, and the evidence of the suspicious
transaction reports sent to the FIU.
2. By way of derogation from paragraph 1, obliged entities may decide to replace the retention
of copies of the information by a retention of the references to such information, provided that the
nature and method of retention of such information ensure that the obliged entities can provide
immediately to competent authorities the information and that the information cannot be modified
or altered.
Obliged entities making use of the derogation referred to in the first subparagraph shall define in
their internal procedures drawn up pursuant to Article 7, the categories of information for which
they will retain a reference instead of a copy or original, as well as the procedures for retrieving the
information so that it can be provided to competent authorities upon request.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
184
3. The information referred to in paragraphs 1 and 2 shall be retained for a period of ten years
after the end of a business relationship with their customer or after the date of an occasional
transaction, or after the date of refrainment from carrying out a transaction or establishing a
business relationship. Upon expiry of that retention period obliged entities shall delete personal
data.
The retention period referred to in the first subparagraph shall also apply in respect of the data
accessible through the centralised mechanisms referred to in Article 14 of Directive [please insert
reference
– proposal for 6
th
Anti-Money Laundering Directive - COM/2021/423 final].
Where, on [the date of application of this Regulation], legal proceedings concerned with the
4.
prevention, detection, investigation or prosecution of suspected money laundering or terrorist
financing are pending in a Member State, and an obliged entity holds information or documents
relating to those pending proceedings, Member States may, without prejudice to national criminal
law on evidence applicable to ongoing criminal investigations and legal proceedings, allow or
require the obliged entity to retain that information or those documents, in accordance with national
law, for a period of ten years from [the date of application of this Regulation], where the necessity
and proportionality of such further retention have been established for the prevention, detection,
investigation or prosecution of suspected money laundering or terrorist financing.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
Article 57
Provision of records to competent authorities
Obliged entities shall have systems in place that enable them to respond fully and speedily to
enquiries from their FIU or from other competent authorities, in accordance with their national law,
as to whether they are maintaining or have maintained, during a five-year period prior to that
enquiry a business relationship with specified persons, and on the nature of that relationship,
through secure channels and in a manner that ensures full confidentiality of the enquiries.
CHAPTER VII
Measures to mitigate risks deriving from anonymous instruments
Article 58
Anonymous accounts and bearer shares and bearer share warrants
1. Credit institutions, financial institutions and crypto-asset service providers shall be prohibited
from keeping anonymous accounts, anonymous passbooks, anonymous safe-deposit boxes,
anonymity-enhancing coins or anonymous crypto-asset wallets as well as any account otherwise
allowing for the anonymisation of the customer account holder.
Owners and beneficiaries of existing anonymous accounts, anonymous passbooks, anonymous safe-
deposit boxes or crypto-asset wallets shall be subject to customer due diligence measures before
those accounts, passbooks, deposit boxes or crypto-asset wallets are used in any way.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
186
2. Credit institutions and financial institutions acting as acquirers within the meaning Article 2,
point (1) of Regulation (EU) 2015/751 of the European Parliament and of the Council
44
shall not
accept payments carried out with anonymous prepaid cards issued in third countries, unless
otherwise provided in the regulatory technical standards adopted by the Commission in accordance
with Article 22 on the basis of a proven low risk.
3. Companies shall be prohibited from issuing bearer shares, and shall convert all existing bearer
shares into registered shares by [2 years after the date of application of this Regulation]. However,
companies with securities listed on a regulated market or whose shares are issued as intermediated
securities shall be permitted to maintain bearer shares.
Companies shall be prohibited from issuing bearer share warrants that are not in intermediated
form.
Article 59
Limits to large cash payments
1. Persons trading in goods or providing services may accept or make a payment in cash only up to an amount of EUR 10 000 in exchange for such goods or services, or equivalent amount in
national or foreign currency, whether the transaction is carried out in a single operation or in several
operations which appear to be linked.
2. Member States may adopt lower limits following consultation of the European Central Bank
in accordance with Article 2(1) of Council Decision 98/415/EC
45
. Those lower limits shall be
notified to the Commission within 3 months of the measure being introduced at national level.
44
Regulation (EU) 2015/751 of the European Parliament and of the Council of 29 April 2015 on interchange fees for card-based payment transactions (OJ L 123, 19.5.2015, p. 1).
45
Council Decision of 29 June 1998 on the consultation of the European Central Bank by national authorities regarding draft legislative provisions (OJ L 189, 3.7.1998, p. 42).
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
3. When limits already exist at national level which are below the limit set out in paragraph 1,
they shall continue to apply. Member States shall notify those limits within 3 months of the entry
into force of this Regulation.
4. The limit referred to in paragraph 1 shall not apply to:
(a) payments between persons who are not acting in a professional function;
(b) payments or deposits made at the premises of credit institutions, electronic money
institutions and payment institutions. It is up to the discretion of the Member States to
decide whether in such cases, those institutions shall report the payment or deposit
above the limit to the FIU. This report is without prejudice to the obligation to report
suspicious transactions under Article 50(1);
(c) central banks when performing their tasks.
5. Member States shall ensure that appropriate measures, including sanctions, are taken against
natural or legal persons acting in their professional capacity which are suspected of a breach of the
limit set out in paragraph 1, or of a lower limit adopted by the Member States.
6. The overall level of the sanctions shall be calculated, in accordance with the relevant
provisions of national law, in such way as to produce results proportionate to the seriousness of the
infringement, thereby effectively discouraging further offences of the same kind.
7. In cases of force majeure that result in the unavailability, at the national scale, of other means of
payment, Member States may temporarily lift the limit referred to in paragraph 1 or 2.
Member States shall immediately notify the Commission of such lifting and its justification.
Member States shall reinstate the limit as soon as other means of payments become available again
or if the Commission finds the lifting, or its continuing application, unjustified and issues a decision
thereon.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
188
FINAL PROVISIONS
The power to adopt delegated acts is conferred on the Commission subject to the conditions
The power to adopt delegated acts referred to in Articles 23, 24 and 25 shall be conferred on
the Commission for an indeterminate period of time from [date of entry into force of this
Article 60
Delegated acts
1.
laid down in this Article.
2.
Regulation].
3. The power to adopt delegated acts referred to in Articles 23, 24 and 25 may be revoked at any
time by the European Parliament or by the Council. A decision to revoke shall put an end to the
delegation of the power specified in that decision. It shall take effect the day following the
publication of the decision in the Official Journal of the European Union or at a later date specified
therein. It shall not affect the validity of any delegated acts already in force.
4. Before adopting a delegated act, the Commission shall consult experts designated by each
Member State in accordance with the principles laid down in the Interinstitutional Agreement of 13
April 2016 on Better Law-Making.
5. As soon as it adopts a delegated act, the Commission shall notify it simultaneously to the
European Parliament and to the Council.
6. A delegated act adopted pursuant to Articles 23, 24 and 25 shall enter into force only if no
objection has been expressed either by the European Parliament or the Council within a period of
one month of notification of that act to the European Parliament and the Council or if, before the
expiry of that period, the European Parliament and the Council have both informed the Commission
that they will not object. That period shall be extended by one month at the initiative of the
European Parliament or of the Council.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
Article 61
Committee
1. The Commission shall be assisted by the Committee on the Prevention of Money Laundering
and Terrorist Financing established by Article 28 of Regulation [please insert reference
– proposal
for a recast of Regulation (EU) 2015/847 - COM/2021/422 final]. That committee shall be a
committee within the meaning of Regulation (EU) 182/2011 .
2. Where reference is made to this paragraph, Article 5 of Regulation (EU) 182/2011 shall
apply.
3. Where reference is made to this paragraph, Article 3 of Regulation (EU) 182/2011 shall
apply.
Article 62
Review
By [5 years from the date of application of this Regulation], and every three years thereafter, the
Commission shall present a report to the European Parliament and to the Council on the application
of this Regulation.
In the preparation of the report, the Commission shall take into account existing assessment reports
and similar documents.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
190
Article 63
By [3 years from the date of application of this Regulation], the Commission shall present reports
to the European Parliament and to the Council assessing the need and proportionality of:
(a) lowering the percentage for the identification of beneficial ownership of legal entities;
Reports
(b) adjusting the limit for large cash payments.
Article 64
Relation to Directive 2015/849
References to Directive (EU) 2015/849 shall be construed as references to this Regulation and to
Directive [please insert reference
– proposal for 6
th
Anti-Money Laundering Directive -
COM/2021/423 final] and read in accordance with the correlation table set out in Annex IV.
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
Article 65
Entry into force and application
This Regulation shall enter into force on the twentieth day following that of its publication in the
Official Journal of the European Union.
It shall apply from [3 years from its date of entry into force].
This Regulation shall be binding in its entirety and directly applicable in all Member States.
Done at Brussels,
For the European Parliament For the Council
The President The President
15517/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
192
LIMITE EN
Council of the European Union
Interinstitutional File:
2021/0239(COD)
Brussels, 5 December 2022 (OR. en)
15517/22 ADD 1
LIMITE
EF 361 ECOFIN 1272 DROIPEN 159 ENFOPOL 611 CT 216 FISC 248 COTER 293 CODEC 1893
NOTE
From: General Secretariat of the Council To: Permanent Representatives Committee Subject: Annexes to the Proposal for a Regulation of the European Parliament and of the Council on the prevention of the use of the financial system for the purposes of money laundering or terrorist financing - Mandate for
negotiations with the European Parliament
15517/22 ADD 1
JAS/jk
ECOFIN.1.B
2021/0239 (COD)
Proposal for a
REGULATION OF THE EUROPEAN PARLIAMENT AND OF THE COUNCIL
on the prevention of the use of the financial system for the purposes of money laundering or
terrorist financing
(Text with EEA relevance)
ANNEX I
Indicative list of risk variables
The following is a non-exhaustive list of risk variables that obliged entities shall take into account
when drawing up their risk assessment in accordance with Article 8 determining to what extent to
apply customer due diligence measures in accordance with Article 16:
(a) Customer risk variables:
(i) the customer’s and the customer’s beneficial owner’s business or professional activity;
(ii) the customer’s and the customer’s beneficial owner’s reputation;
(iii)
the customer’s and the customer’s beneficial owner’s nature and behaviour;
(iv)
the jurisdictions in which the customer and the customer’s beneficial owner are based;
(v) the jur isdictions that are the customer’s and the customer’s beneficial owner’s main
places of business;
(vi)
the jurisdictions to which the customer and the customer’s beneficial owner have
relevant personal links;
15517/22 ADD 1
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
2
(b) Product, service or transaction risk variables:
(i) the purpose of an account or relationship;
(ii) the regularity or duration of the business relationship;
(iii) the level of assets to be deposited by a customer or the size of transactions undertaken;
(iv) the level of transparency, or opaqueness, the product, service or transaction affords;
(v) the complexity of the product, service or transaction;
(vi) the value or size of the product, service or transaction.
(c) Delivery channel risk variables:
(i) the extent to which the business relationship is conducted on a non-face-to-face basis;
(ii) the presence of any introducers or intermediaries that the customer might use and the
nature of their relationship with the customer;
(d) Risk variable for life and other investment-related insurance:
(i) the risk level presented by the beneficiary of the insurance policy.
15517/22 ADD 1
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
ANNEX II
Lower risk factors
The following is a non-exhaustive list of factors and types of evidence of potentially lower risk
referred to in Article 16:
(1) Customer risk factors:
(a) public companies listed on a stock exchange and subject to disclosure requirements
(either by stock exchange rules or through law or enforceable means), which impose
requirements to ensure adequate transparency of beneficial ownership;
(b) public administrations or enterprises;
(c) customers that are resident in geographical areas of lower risk as set out in point (3);
(2) Product, service, transaction or delivery channel risk factors:
(a) life insurance policies for which the premium is low;
(b) insurance policies for pension schemes if there is no early surrender option and the
policy cannot be used as collateral;
(c) a pension, superannuation or similar scheme that provides retirement benefits to
employees, where contributions are made by way of deduction from wages, and the
scheme rules do not permit the assignment of a member's interest under the scheme;
15517/22 ADD 1
JAS/jk
4
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(d) financial products or services that provide appropriately defined and limited services to
certain types of customers, so as to increase access for financial inclusion purposes;
(e) products where the risks of money laundering and terrorist financing are managed by
other factors such as purse limits or transparency of ownership (e.g. certain types of
electronic money);
Geographical risk factors
— registration, establishment, residence in:
(3)
(a) Member States;
(b) third countries having effective AML/CFT systems;
(c) third countries identified by credible sources as having a low level of corruption or other
criminal activity;
(d) third countries which, on the basis of credible sources such as mutual evaluations,
detailed assessment reports or published follow-up reports, have requirements to combat
money laundering and terrorist financing consistent with the revised FATF
Recommendations and effectively implement those requirements.
15517/22 ADD 1
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
ANNEX III
Higher risk factors
The following is a non-exhaustive list of factors and types of evidence of potentially higher risk
referred to in Article 16:
(1) Customer risk factors:
(a) the business relationship is conducted in unusual circumstances;
(b) customers that are resident in geographical areas of higher risk as set out in point (3);
(c) legal persons or legal arrangements that are personal asset-holding vehicles;
(d) companies that have nominee shareholders or shares in bearer form;
(e) businesses that are cash-intensive;
(f) the ownership structure of the company appears unusual or excessively complex given
the nature of the company's business;
(g) customer is a third country national who applies for residence rights in a Member State
in exchange of any kind of investment, including capital transfers, purchase or renting
of property, investment in government bonds, investment in corporate entities, donation
or endowment of an activity contributing to the public good and contributions to the
state budget;
15517/22 ADD 1
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
6
(2) Product, service, transaction or delivery channel risk factors:
(a) private banking;
(b) products or transactions that might favour anonymity;
(c) payment received from unknown or unassociated third parties;
(d) new products and new business practices, including new delivery mechanism, and the
use of new or developing technologies for both new and pre-existing products;
(e) transactions related to oil, arms, precious metals or stones, tobacco products, cultural
artefacts and other items of archaeological, historical, cultural and religious importance, or of
rare scientific value, as well as ivory and protected species;
(3) Geographical risk factors:
(a) third countries subject to increased monitoring or otherwise identified by the FATF due
to the compliance weaknesses in their AML/CFT systems;
(b) third countries identified by credible sources/ acknowledged processes, such as mutual
evaluations, detailed assessment reports or published follow-up reports, as not having
effective AML/CFT systems;
(c) third countries identified by credible sources/ acknowledged processes as having
significant levels of corruption or other criminal activity;
15517/22 ADD 1
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(d)
example, the Union or the United Nations;
(e)
designated terrorist organisations operating within their country.
third countries subject to sanctions, embargos or similar measures issued by, for
third countries providing funding or support for terrorist activities, or that have
15517/22 ADD 1
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
8
ANNEX IV
a) Gold
b) Silver
c) Platinium
d) Iridium
Precious metals refered to in article 2 (37) of this regulation include at least :
e) Osmium
f) Palladium
g) Rhodium
h) Rhutenium
Precious stones refered to in article 2 (37) of this regulation include at least :
a) Diamond
b) Ruby
c) Sapphire
d) Emerald
15517/22 ADD 1
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
LIMITE EN
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
ECOFIN.1.B
Council of the European Union
Brussels, 29 June 2022 (OR. en)
10507/1/22 REV 1
LIMITE
EF 182 ECOFIN 649 DROIPEN 92 ENFOPOL 365 CT 125 FISC 145 COTER 168 CODEC 965
Interinstitutional File:
2021/0240 (COD)
NOTE
From: General Secretariat of the Council To: Permanent Representatives Committee Subject: Regulation establishing the AML Authority - Mandate for negotiations with the European Parliament (partial)
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
2
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
2021/0240 (COD)
Proposal for a
REGULATION OF THE EUROPEAN PARLIAMENT AND OF THE COUNCIL
establishing the Authority for Anti-Money Laundering and Countering the Financing of
Terrorism and amending Regulations (EU) No 1093/2010, (EU) 1094/2010, (EU) 1095/2010
(Text with EEA relevance)
THE EUROPEAN PARLIAMENT AND THE COUNCIL OF THE EUROPEAN UNION,
Having regard to the Treaty on the Functioning of the European Union, and in particular Article 114
thereof,
Having regard to the proposal from the European Commission,
After transmission of the draft legislative act to the national parliaments,
Having regard to the opinion of the European Economic and Social Committee
1
,
Having regard to the opinion of the European Data Protection Supervisor
2
,
OJ C , , p. .
[add reference] OJ C , , p. .
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
Acting in accordance with the ordinary legislative procedure,
Whereas:
(1) Experience with the current Anti-Money Laundering and Countering the Financing of
Terrorism (AML/CTF) framework, which heavily relies on the national implementation of
AML/CFT measures, has disclosed weaknesses not only with regard to the efficient functioning of
the AML/CFT framework of the Union but also with regards to integrating international
recommendations. Those weaknesses lead to the emergence of new obstacles to the proper
functioning of internal market both due to the risks within the internal market as well as external
threats facing the internal market.
(2) Cross-border nature of crime and criminal proceeds endanger Union financial system efforts
relating to prevention of money laundering and financing of terrorism. Those efforts have to be
tackled at Union level through the creation of an Authority responsible for contributing to the
implementation of harmonised rules. In addition, the Authority should pursue a harmonised approach to strengthen the Union’s existing AML/CFT preventive framework, and specifically
AML supervision and cooperation between FIUs. That approach should reduce divergences in
national legislation and supervisory practices and introduce structures that benefit the smooth
functioning of the internal market in a determined manner and should, consequently, be based on
Article 114 TFEU.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
4
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(3) Therefore, a European Authority for anti-money laundering and countering the financing of
terrorism, the Anti-
Money Laundering Authority (‘the Authority’) should be established. The
creation of this new Authority is crucial to ensure efficient and adequate supervision of obliged
entities having high Money Laundering/Terrorist Financing (ML/TF) risk, strengthening common
supervisory approaches for non-selected obliged entities and facilitating joint analyses and
cooperation between Financial Investigation Units (FIUs).
(4)
This new instrument is part of a comprehensive package aiming at strengthening the Union’s
AML/CFT framework. Together, this instrument, Directive [please insert reference
– proposal for
6th Anti-Money Laundering Directive], Regulation [please insert reference
– proposal for a recast
of Regulation (EU) 2015/847] and Regulation [please insert reference
– proposal for the Anti-
Money Laundering Regulation] will form the legal framework governing the AML/CFT
requirements to be met by obliged e
ntities and underpinning the Union’s AML/CFT institutional
framework.
(5) To bring AML/CFT supervision to an efficient and uniform level across the Union, it is
necessary to provide the Authority with the following powers: direct supervision of a certain
number of selected obliged entities of the financial sector, including crypto-asset service providers;
monitoring, analysis and exchange of information concerning ML/TF risks affecting internal
market; coordination and oversight of AML/CFT supervisors of the financial sector; coordination
and oversight of AML/CFT supervisors of the non-financial sector, including self-regulatory bodies
and the coordination and support of FIUs.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(6) Combining both direct and indirect supervisory competences over obliged entities, and also
functioning as a support and coordination mechanism for FIUs, is the most appropriate means of
bringing about supervision and cooperation between FIUs at Union level. This should be achieved
by creating an Authority which should combine independence and a high level of technical
expertise and which should be established in line with the Joint Statement and Common Approach
of the European Parliament, the Council of the European Union and the European Commission on
decentralised agencies
3
.
(7) A seat agreement should be established between the Authority and the host Member State,
stipulating the conditions of establishment of the seat and advantages conferred by the Member
State on the Authority and its staff.
(8) The powers of the Authority should allow it to improve AML/CFT supervision in the Union
in various ways. With respect to selected obliged entities, the Authority should ensure group-wide
compliance with the requirements laid down in the AML/CFT framework and any other legally
binding Union acts that impose AML/CFT-related obligations on financial institutions.
Furthermore, the Authority should carry out periodic reviews to ensure that all financial supervisors
have adequate resources and powers necessary for the performance of their tasks. It should facilitate
the functioning of the AML supervisory colleges and contribute to convergence of supervisory
practices and promotion of high supervisory standards. With respect to non-financial supervisors,
including self-regulatory bodies where appropriate, the Authority should coordinate peer reviews of
supervisory standards and practices and request non-financial supervisors to investigate possible
breaches of AML/CFT requirements. In addition, the Authority should coordinate the conduct of
joint analyses by FIUs and make available to FIUs, IT tools and services to enhance the analysis
capabilities, as well IT and artificial intelligence services and tools for secure information sharing,
including through hosting of FIU.net.
3
https://europa.eu/europeanunion/sites/default/files/docs/body/joint_statement_and_common_approach_2012_en.pdf
.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
6
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(9) With the objective to strengthen AML/CFT rules at Union level and to enhance their clarity
while ensuring consistency with international standards and other legislation, it is necessary to
establish the coordinating role of the Authority at Union level in relation to all types of obliged
entities to assist national supervisors and promote supervisory convergence, in order to increase the
efficiency of the implementation of AML/CFT measures, also in the non-financial sector.
Consequently, the Authority should be mandated to prepare regulatory technical standards, to adopt
guidelines, recommendations and opinions with the aim that where supervision remains at national
level, the same supervisory practices and standards apply in principle to all comparable entities. The
Authority should be entrusted, due to its highly specialised expertise, with the development of a
supervisory methodology, in line with a risk-based approach. Certain aspects of the methodology,
which can incorporate harmonised quantitative benchmarks, such as approaches for classifying the
inherent risk profile of obliged entities should be detailed in directly applicable binding regulatory
measures
– regulatory or implementing technical standards. Other aspects, which require wider
supervisory discretion, such as approaches to assessing residual risk profile and internal controls of
the obliged entities should be covered by non-binding guidelines, recommendations and opinions of
the Authority.
The harmonised supervisory methodology should take due account of, and where appropriate,
leverage the existing supervisory methodologies relating to other aspects of supervision of the
financial sector obliged entities, especially where there is interaction between AML/CFT
supervision and prudential supervision. Specifically, the supervisory methodology to be developed
by the Authority should be complementary to guidelines and other instruments developed by the
European Banking Authority detailing approaches of prudential supervisory authorities with respect
to factoring ML/TF risks in prudential supervision, in order to ensure effective interaction between
prudential and AML/CFT supervision.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(10) The Authority should be empowered to develop regulatory technical standards in order to
complete the harmonised rulebook established in the [please insert references
– proposal for 6th
Anti-Money Laundering Directive, Anti-money laundering Regulation and proposal for a recast of
Regulation (EU) 2015/847]. The Commission should endorse draft regulatory technical standards
by means of delegated acts pursuant to Article 290 TFEU in order to give them binding legal effect.
They should be subject to amendment only in very restricted and extraordinary circumstances, since
the Authority is the actor in close contact with and knowing best the AML/CFT framework. To ensure a smooth and expeditious adoption process for those standards, the Commission’s decision
to endorse draft regulatory technical standards should be subject to a time limit.
(11) The Commission should also be empowered to adopt implementing technical standards by
means of implementing acts pursuant to Article 291 TFEU.
(12) Since there are no sufficiently effective arrangements to handle AML/CFT incidents
involving cross-border aspects it is necessary to put in place an integrated AML/CFT supervisory
system at Union level that ensures consistent high-quality application of the AML/CFT supervisory
methodology and promotes efficient cooperation between all relevant competent authorities. For
these reasons, the
Authority and national AML/CFT supervisory authorities (‘supervisory
authorities’) should constitute an AML/CFT supervisory system. This would also benefit
supervisory authorities when facing specific challenges, for example vis-à-vis an enhanced
AML/CFT risk or due to a lack of resources, as within that system mutual assistance should be
possible on request. This could involve exchange and secondments of personnel, training activities
and exchanges of best practices. Furthermore, the Commission could provide technical support to
Member States under Regulation (EU) 2021/240 of the European Parliament and of the Council to
promote reforms aimed at reinforcement of the fight against money laundering.
4
4
Regulation (EU) 2021/240 of the European Parliament and of the Council of 10 February 2021 establishing a Technical Support Instrument (OJ L 57, 18.2.2021, p. 1).
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
8
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(13) Considering the important role of thematic reviews in AML/CFT supervision across the
Union as they enable to identify and compare the level of exposure to risks and trends in relation to
obliged entities under supervision, and that currently supervisors in different Member States do not
benefit from these reviews, it is necessary that the Authority identifies national thematic reviews
that have a similar scope and time-frame and ensures their coordination at the level of the Union. To
avoid situations of possibly conflicting communications with supervised entities, the coordination
role of the Authority should be limited to interaction with relevant supervisory authorities, and
should not include any direct interaction with non-selected obliged entities. For the same reason, the
Authority should explore the possibility of aligning or synchronising the timeframe of the national
thematic reviews and facilitate any activities that the relevant supervisory authorities may wish to
carry out jointly or similarly.
(14) The efficient usage of data leads to better monitoring and compliance of firms. Therefore,
both direct and indirect supervision by the Authority and supervisory authorities of all obliged
entities across the system should rely on expedient access to relevant data and information about the
obliged entities themselves and the supervisory actions and measures taken towards them. To that
end, the Authority should establish a central AML/CFT database with information collected from
all supervisory authorities, without any reference to specific STRs, and should make such
information selectively available to any supervisory authority within the system and non-AML/CFT
authorities for the purposes of facilitating their respective activities and without prejudice of
applicable professional secrecy requirements. This data should also cover relevant information for
the purposes of AML/CFT supervisory activities provided by non-AML/CFT authorities as well as
other prudential national authorities and bodies. When collecting data from non-financial
supervisors, the Authority should take account of the specificities and exposure to risk of the
concerned activities according to the principle of proportionality.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
This data, their transmission procedure and its timing should be specified in a regulatory technical
standard. The database could also include data which due to its nature might require prior approval
of the supervisory authorities which provided this data before it is shared, and statistical information
about supervisory and other public authorities involved in AML/CFT supervision. Such information
would enable effective oversight by the Authority of the proper functioning and effectiveness of the
AML/CFT supervisory system. The information from the database would enable the Authority to
react in a timely manner to potential weaknesses and cases of non-compliance by non-selected
obliged entities. Pursuant to Article 24 of Council Regulation (EU) 2017/1939
5
, the Authority will
without undue delay report to the EPPO any criminal conduct in respect of which it could exercise
its competence in accordance with Article 22 and Article 25(2) and (3) of that Regulation. Pursuant
to Article 8 of Regulation 883/2013
6
, the Authority will transmit to OLAF without delay any
information relating to possible cases of fraud, corruption or any other illegal activity affecting the
financial interests of the Union.
(15)
With the objective of ensuring a more effective and less fragmented protection of the Union’s
financial framework, a limited number of the riskiest obliged entities should be directly supervised
by the Authority. As ML/TF risks are not proportional to the size of the supervised entities, other
criteria should be applied to identify the most risky entities. In particular, two categories should be
considered: high-risk cross-border credit and financial institutions with activity in a significant
number of Member States, selected periodically; and, in exceptional cases, any entity whose
serious, systematic or repeated breaches of applicable requirements are not sufficiently or in a
timely manner addressed by its national supervisor. In addition, the Authority shall ensure, as of the
second selection process, that it directly supervises at least one entity in each Member State.
5
Council Regulation (EU) 2017/1939 of 12 October 2017 implementing enhanced cooperation on the establishment of the European Public Prosecutor’s Office (‘the EPPO’) (OJ L 283, 31.10.2017, p. 1).
6
Regulation (EU, EURATOM) No 883/2013 of the European Parliament and of the Council of 11 September 2013 concerning investigations conducted by the European Anti-Fraud Office (OLAF) and repealing Regulation (EC) No 1073/1999 of the European Parliament and of the Council and Council Regulation (Euratom) No 1073/1999 (OJ L 248, 18.9.2013, p. 1).
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
10
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
This entity could be either a parent undertaking of a group, a subsidiary of a group authorised and
headquartered in another Member State or an obliged entity that does not belong to a group and
which is authorized or registered in a Member state where no group or subsidiary has already been
selected
for direct supervision.Those entities would fall under the category of ‘selected obliged
entities’.
(16) The first category of credit and financial institutions, including CASP, or groups of such
institutions should be assessed every three years, based on a combination of objective criteria
related to their cross-border presence and activity, and criteria related to their ML/FT risk profile.
For the first selection process, the Authority should assess those institutions taking into account
only inherent risk. For the second selection process, the Authority should assess those institutions
taking into account residual risk in order to better target the riskiest of those obliged entities. To that
end, the Authority should establish residual risk benchmarks aiming at assessing residual risk as
objectively as possible. In order to ensure that direct supervision by the Authority brings added
value, only cross-border entities operating in a minimal number of Member States through either an
establishment or free provision of services should fall within the remit of the Authority.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(17) In order to ensure that only the riskiest obliged entities among those categories of institutions
are supervised directly at the level of the Union, the assessment of their risk should be harmonised.
Currently, there are various national approaches and supervisory authorities use distinct benchmarks
for assessment and classification of ML/TF risk of obliged entities. Using these national
methodologies for selection of entities for direct supervision at Union level could lead to a different
playing field among them. Therefore, the Authority should be empowered to develop regulatory
technical standards laying out a harmonised methodology and benchmarks for categorising the
inherent ML/TF risk as low, medium, substantial, or high. The Authority shall also develop by the
end of the first selection period residual risk benchmarks based on objective and comparable
criteria. The methodology should be tailored to particular types of risks and therefore should follow
different categories of obliged entities which are financial institutions in accordance with the
Regulation of the European Parliament and of the Council on the prevention of the use of the
financial system for the purposes of money laundering or terrorist financing [OP please insert the
next number for COM(2021)420]. That methodology should be sufficiently detailed and should
establish specific quantitative and qualitative benchmarks considering at least the risk factors
related to types of customers served, products and services offered, and geographical areas.
(17a) The periodic assessment of the risk profile of credit and other financial institutions for the
purpose of selection for direct supervision should rely on data to be provided by the national
financial supervisors and, for already selected obliged entities, by the Authority. In addition, the
Authority should ensure harmonised application of the methodology by financial supervisors and
provide coordination of the assessment of the risk profile of entities at group level. A regulatory
technical standard should precise the respective role of the Authority and the financial supervisors
in the assessment process. The Authority should ensure alignment, where appropriate, between the
methodology for assessment of risk profile for the purpose of the selection process pursuant to
article 12 and the methodology for harmonising the assessment of the inherent and residual risk
profiles of obliged entities at national level, to be developed in the regulatory technical standards
pursuant to article 31(2) of [OP: please insert reference to AMLD6].
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
12
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(18) The final selection criterion should warrant a level playing field among directly supervised
obliged entities, and to that end, no discretion should be left to the Authority or supervisory
authorities in deciding on the list of obliged entities that should be subject to direct supervision.
Therefore, where a given assessed obliged entity operates cross-border and falls within the high risk
category in accordance with the harmonised methodology, it should be deemed a selected obliged
entity.
(19) To provide transparency and clarity to the relevant institutions, the Authority should publish a
list of the selected obliged entities within one month of commencement of a selection round, after
verifying the correspondence of information provided by the financial supervisors to the cross-
border activities criteria and the risk methodology. Therefore it is important that at the beginning of
each selection period, the relevant financial supervisors provide the Authority with up-to-date
statistical information to determine the list of financial institutions eligible for assessment in
accordance with the assessment entry criteria relating to their cross-border operations. In this
context, the financial supervisors should inform the Authority about the risk category that a
financial institution falls into in their jurisdictions in accordance with the methodology laid down in
the regulatory technical standards. The Authority should then assume the tasks related to direct
supervision five months after the publication of the list. That time is needed to appropriately prepare
the transfer of supervisory tasks from national to Union level, including the formation of a joint
supervisory team, and adopting any relevant working arrangements with the relevant financial
supervisors.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(20) To ensure legal certainty and a level playing field among selected entities, any selected entity
should remain under direct supervision of the Authority for at least three years, even if since the
moment of selection and in the course of the three years it ceases to meet any of the cross-border
activity or risk-related criteria due to e.g. potential ceasing, consolidation, expansion or re-
allocation of activities carried out via establishments or freedom to provide services. The Authority
should also ensure that sufficient time is allocated to preparation by the obliged entities and their
supervisory authorities to the transfer of supervision from national to Union level. Therefore, each
subsequent selection should commence six months before the end-date of the three year period of
supervision of the previously selected entities.
(20a) The Authority should supervise financial sector obliged entities with a high risk profile within
the Union, where such entities operate in a large number of Member States through multiple
establishments or through the freedom to provide services within the EU. In such cases, indeed,
supranational supervision by the Authority would bring significant added value compared to
fragmented supervision between home and host Member States by eliminating the need for national
supervisors of home and host Member States to coordinate and align the measures taken vis-à-vis
various parts of the single group.
While the exact number of entities that could meet the risk and cross-border activities criteria for
direct supervision varies and depends on their business model and money-laundering risk profile at
the moment of the assessment, it is necessary to ensure an optimal and dynamic repartition of
competence between the Union and national authorities in the first phase of the existence of the
Authority, until its mandate and functioning is duly evaluated.
To ensure a sufficient number and adequate range of types of high risk groups and entities that are
supervised at Union level, the Authority should have sufficient resources to simultaneously
supervise up to 40 groups and entities at least in the first selection process.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
14
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
In case more than 40 entities would qualify for direct supervision based on their high risk profile,
the Authority should select among them the 40 entities operating through the freedom of
establishment or the freedom to provide services in the highest number of Member States. In the
event that this criterion is not sufficient to select 40 entities, in particular where several obliged
entities operate in the same number of Member States
– for example, entity number 39, 40 and 41
all operate in the same number of Member States
– the Authority should be able to distinguish
among them and should select those that have the highest ratio of volume of transactions with third
countries to the total volume of transactions.
In addition, in the steady state of functioning of the Authority, and building on experience with
supervision in the first selection process, it would be beneficial that the Authority ensure a complete
coverage of the internal market under its supervision. To that end, the Authority should supervise at
least one entity
– which may be a parent undertaking of a group, a subsidiary of a group authorised
and headquartered in another Member State or an obliged entity that does not belong to a group and
which is authorized or registered in a Member State
– in each Member State, as of the second
selection process. In the event that no entity has been selected in a Member State as a result of the
regular selection process, it should be the entity with high risk profile in accordance with the risk
methodology designed for the selection process. In case in the Member State in question several
entities have a high risk profile, the entity operating in the largest number of Member States should
be selected. If several entities with high risk profile operate in the same number of Member States,
the Authority should select the one with the highest ratio of the volume of transactions with third
countries to the total volume of transactions.
(21) The relevant actors involved in the application of the AML/CFT framework should cooperate
with each other in accordance with the duty of sincere cooperation enshrined in the Treaties. In
order to ensure that the AML supervisory system composed of the Authority and supervisory
authorities functions as an integrated mechanism, and that jurisdiction-specific risks and local
supervisory expertise are duly taken into account and well utilised, direct supervision of selected
obliged entities should take place in the form of joint supervisory teams and, where appropriate,
dedicated on-site inspection teams. These teams should be led by a staff member of the Authority
coordinating all supervisory activities of the team.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
The Authority should be in charge of establishment and composition of the joint supervisory team,
and each local supervisors involved in the supervision of the entity should ensure that a sufficient
number of their staff members are appointed to the team, taking into account the risk profile of the
selected entity in their jurisdiction as well as its overall volume of activity.
(22) To ensure that the Authority can fulfil its supervisory obligations in an efficient manner with
regard to selected obliged entities, the Authority should be able to obtain any internal documents
and information necessary for the exercise of its tasks and for that purpose have general
investigation powers afforded to all supervisory authorities under national administrative law.
(23) The Authority should have the power to require actions, internal to the entity, to enhance the
compliance of obliged entities with the AML/CFT framework, including reinforcement of internal
procedures and changes in the governance structure, going as far as removal of members of the
management body, without prejudice to the powers of other relevant supervisory authorities of the
same selected entity. Following relevant findings related to non-compliance or partial compliance
with applicable requirements by the obliged entity, it should be able to impose specific measures or
procedures for particular clients or categories of clients who pose high risks. On-site inspections
should be a regular feature of such supervision and could be performed by dedicated teams. If a
specific type of on-site inspection requires an authorisation by the national judicial authority, such
authorisation should be applied for by the Authority.
(24) The Authority should have a full range of supervisory powers in relation to directly
supervised entities in order to ensure compliance with applicable requirements. These powers
should apply in cases where the selected entity does not meet its requirements, in cases where
certain requirements are not likely to be met, as well as in cases where internal process and controls
are not approp
riate to ensure sound management of selected obliged entity’s ML/FT risks. The
exercise of these powers could be done by means of binding decisions addressed to selected
individual obliged entities.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
16
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(25) In addition to supervisory powers and in order to ensure compliance, in cases of serious,
systematic or repeated
breaches of directly applicable requirements, the Authority should be able to
impose administrative pecuniary sanctions on the selected obliged entities. Such sanctions should
be proportionate and dissuasive, should have both punitive and deterrent effect, and should comply
with the principle of ne bis in idem. The maximum amounts of pecuniary sanctions should be in line
with those established by [please insert reference
– 6
th
Anti-Money Laundering Directive] and
available to all supervisory authorities across the Union. The basic amounts of these sanctions
should be determined within the limits established by the AML/CFT framework, taking into
account the nature of the requirements that have been breached. In order for the Authority to take
aggravating or mitigating factors adequately into account, adjustments to the relevant basic amount
should be possible. With the objective to achieve a timely change of the damaging business
practice, the Executive Board of the Authority should be empowered to impose periodic penalty
payments to compel the relevant legal or natural person to cease the relevant conduct. With the aim
to heighten awareness of all obliged entities, by encouraging them to adopt business practices in
line with the AML/CFT framework, the sanctions and penalties should be disclosed. The Court of
Justice should have jurisdiction to review the legality of decisions adopted by the Authority, the
Council and the Commission, in accordance with Article 263 TFEU, as well as for determining
their non-contractual liability.
(26) In order for the Authority and financial supervisors to communicate swiftly and efficiently
within AML/CFT supervisory system and to enable more coherent decision-making processes, it is
necessary to have specific arrangements for communication within that system.
(26a) It is important that authorities in charge of overseeing implementation of targeted financial
sanctions at national level are timely informed of any violation of such obligation by selected
obliged entities. To that end, the Authority may share such information with the financial supervisor
in the relevant Member State and instruct it to convey such information to the national authority
responsible for overseeing the implementation of those sanctions.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(27) For non-selected obliged entities, the AML/CFT supervision is to remain primarily at national
level, with national competent authorities retaining full responsibility and accountability for direct
supervision. The Authority should be granted adequate indirect supervisory powers to ensure that
supervisory actions at national level are consistent and of a high quality across the Union.
Therefore, it should carry out assessments of the state of supervisory convergence and publish
reports with its findings. It should be empowered to issue guidelines and recommendations,
addressed to both obliged entities as well as supervisory authorities, with a view to ensuring
harmonised and high level supervisory practices across the Union.
(28) Certain obliged entities in the financial sector that do not meet the requirements for regular
selection might still have a high inherent profile from the money laundering and terrorism financing
perspective, or might take on, change or expand activities that entail high risk, not mitigated with a
commensurate level of internal controls, thus leading to serious, systematic or repeated breaches of
its AML/CFT requirements. If there are indications of possible serious, systematic or repeated
breaches of applicable AML/CFT requirements, they may be a sign of gross negligence on part of
the obliged entity. The supervisory authority should in most cases be able to adequately respond to
any possible breaches and prevent the risks from materialising and leading to gross negligence of
AML/CFT requirements. However, in certain cases a national level response might not be sufficient
or timely, especially when there are indications that serious, systematic or repeated breaches at the
level of the entity have already occurred. In those cases, the Authority should be able to request the
local supervisor to take specific measures to remedy the situation, including requesting to issue
financial sanctions. To prevent money laundering and terrorism risks from materialising, the
deadline for action at national level should be sufficiently short.
(29) The Authority should have the opportunity to request a transfer of supervisory tasks and
powers relating to a specific obliged entity on its own initiative in case of inaction, failure or
inability to follow its instructions within the provided deadline. Since the transfer of tasks and
powers over an obliged entity without the specific request of the financial supervisor to the
Authority would require a discretionary decision on the part of the Authority, the Authority should
address a specific request to that end to the Commission.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
18
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
In order for the Commission to be able to take a decision coherent with the framework of the tasks
allocated to the Authority within the AML/CFT framework, the request of the Authority should
enclose an appropriate justification, and should indicate a precise duration of the reallocation of
tasks and powers towards the Authority. The timeframe for the reallocation of powers should
correspond to the time the Authority requires to deal with the risks at entity level, and should not
exceed three years. The Authority should be able to request a prolongation of this timeframe in case
the breaches identified have not been addressed. This prolongation should be limited to what is
necessary to address those breaches and not exceed 3 years. The Commission should adopt a
decision transferring powers and tasks for supervising the entity to the Authority swiftly, and in any
case within a month.
(30) In order to improve supervisory practices in the non-financial sector, the Authority should
carry out peer reviews of supervisory authorities in the non-financial sector, including public
authorities overseeing self-regulatory bodies (SRBs). When performing those peer reviews, the
Authority should not duplicate existing assessment and take account of all relevant information
accessible, SRBs should be able to participate in peer reviews on a case-by-case basis where they
have expressed their willingness to participate.
(31) With the objective to increase the efficiency of the implementation of AML/CFT measures
also in the non-financial sector, the Authority should also be able to investigate possible breaches or
incorrect application of Union law by supervisory authorities in that sector, including public
authorities overseeing SRBs. These investigations are without prejudice to the powers of the
Commission to launch an infringement procedure pursuant to TFEU.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(32) In order to analyse suspicious activity affecting multiple jurisdictions, the relevant FIUs that
received linked reports should be able to efficiently conduct joint analyses of cases of common
interest. To this end, the Authority should be able to coordinate and support with all appropriate
means the joint analyses of cross-border suspicious transactions or activities. The joint analyses
should be triggered where there is a need to conduct just such joint analyses pursuant to the relevant
provisions in Union law. Joint analyses should be primarily conducted by national FIU staff, and
supported by FIU delegates and AMLA staff. The Authority should establish and review methods
and criteria for the selection and prioritisation of cases relevant for joint analysis, and grant support
accordingly. Upon the explicit consent of all the FIUs participating in the joint analyses, the staff of
the Authority supporting the conduct of joint analyses should be able to receive and process all
necessary data and information, including the data and information pertaining to the analysed cases.
If unanimous consent is not obtained, the joint analysis should be supported by FIU delegates for all
tasks that require access to operational data and AMLA staff for tasks that do not. On the basis of
unanimity, FIUs should grant prior consent for disseminating the outputs of joint analyses and
define the modalities of such dissemination.
(33) In order to improve the effectiveness of the joint analyses, the Authority should be able to
establish and review methods and procedures for the conduct of the joint analyses, with the aim of
determining the lessons learnt and of improving and promoting these analyses. The feedback on the
joint analysis should enable the authority to refine and improve these methods and procedures.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
20
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(34) In order to facilitate and improve cooperation between FIUs and the Authority, including for
the purposes conducting joint analyses, the FIUs should be able to delegate one staff member per
FIU to the Authority on a voluntary basis. The national FIU delegates should remain under the
authority of their national FIU. They should
support the Authority’s staff in carrying out all the
tasks relating to FIUs, including the conduct of joint analyses and the preparation of threat
assessments and strategic analyses of money laundering and terrorist financing threats, risks and
methods. Apart from the joint analyses, the Authority should encourage and facilitate various forms
of mutual assistance between FIUs, including training and staff exchanges in order to improve
capacity building and enable the exchange of knowledge and good practices amongst FIUs. The
Authority should also facilitate the development or procurement of IT tools and services to enhance
the analysis capabilities of FIUs.
(35) The Authority should manage, host, and maintain FIU.net, the dedicated IT system allowing
FIUs to cooperate and exchange information amongst each other and, where appropriate, with their
counterparts from third countries and third parties. The Authority should keep the system up-to-
date, taking into account the needs of FIUs. To this end, the Authority should ensure that at all
times the most advanced available state-of-the-art technology is used for the development of the
FIU.net, subject to a cost-benefit analysis. The Authority should rely on third-party service
providers only for non-essential tasks. In particular, the Authority should not outsource the hosting
and management of FIU.net. The Authority should not have access to the content of the information
exchanged within FIU.net, except where it is an intended recipient of such information.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(36) In order to establish consistent, efficient and effective supervisory and FIU-related practices
and ensure common, uniform and coherent application of Union law, the Authority should be able
to issue guidelines and recommendations addressed to all or a category of obliged entities and all or
a category of supervisory authorities and FIUs. The guidelines and recommendations could be
issued pursuant to a specific empowerment in the applicable Union acts, or on the own initiative of
the Authority, where there is a need to strengthen the AML/CFT framework at Union level.
(37) The establishment of a solid governance structure within the Authority is essential for
ensuring effective exercise of the tasks granted to the Authority, and for an efficient and objective
decision-making process. Due to the complexity and variety of the tasks conferred on the Authority
in both the supervision and FIU areas, the decisions cannot be taken by a single governing body, as
is often the case in decentralised agencies. Whereas certain types of decisions, such as decisions on
adoption of common instruments, need to be taken by representatives of appropriate authorities or
FIUs, and respect voting rules of the TFEU, certain other decisions, such as the decisions towards
individual selected obliged entities, or individual authorities, require a smaller decision-making
body, whose members should be subject to appropriate accountability arrangements. Therefore, the
Authority should comprise a General Board, and an Executive Board composed of five full-time
independent members and of the Chair of the Authority.
(38) In order to ensure the relevant expertise, the General Board should have two compositions.
For all the decisions on the adoption of acts of general application such as the regulatory and
implementing technical standards, guidelines, recommendations, and opinions relating to FIUs, it
should be composed of the heads of FIUs of Member States or their alternates
(‘General Board in
FIU compositio
n’). For the same types of acts related to direct or indirect supervision of financial
and non-financial obliged entities, it should be composed of the heads of AML/CFT supervisors
which are public authorities or their alternates
(‘General Board in supervisory composition’). All
parties represented in the General Board should make efforts to limit the turnover of their
representatives, in order to ensure continuity of the Board's work. All parties should aim to achieve
a balanced representation between men and women on the General Board.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
22
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(39) For a smooth decision making process, the tasks should be clearly divided: the General Board
in FIU composition should decide on the relevant measures for FIUs, the General Board in
supervisory composition should decide on delegated acts, guidelines and similar measures for
obliged entities. The General Board in supervisory composition should also be able to provide,
following procedures to be defined in agreement with the Executive board, its opinion to the
Executive Board on all draft decisions towards individual selected obliged entities proposed by the
Joint Supervisory Teams. In absence of such opinion, the decisions should be taken by the
Executive Board. Whenever the Executive Board deviates from the opinion provided by the General
Board in supervisory composition in the final decision, it should explain the reasons thereof in
writing.
(40) For the purposes of voting and taking decisions, each Member State should have one voting
representative. Therefore, the heads of public authorities should appoint a permanent representative
as the voting member of the General Board in supervisory composition. Alternatively, depending on
the subject-matter of the decision or agenda of a given General board meeting, public authorities of
a Member State may decide on an ad-hoc representative. The practical arrangements related to
decision-making and voting by the General Board members in supervisory composition should be
laid down in the Rules of Procedure of the General Board, to be developed by the Authority.
(40a) The General Board in FIU composition should be supported by a standing committee with a
more limited composition. The standing committee should support the work of the General Board in
FIU composition and perform its duties solely in the interest of the Union as a whole. It should
work in close cooperation with FIU delegates and AMLA staff in charge of tasks related to FIUs,
and in full transparency with the General Board in FIU composition.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(41) The Chair of the Authority should chair the General Board meetings and have a right to vote
when decisions are taken by simple majority. The Commission should be a non-voting member on
the General Board. To establish good cooperation with other relevant institutions, the General
Board should also be able to admit other non-voting observers, in particular representatives of the
Single Supervisory Mechanism and of each of the three European Supervisory Authorities (EBA,
EIOPA and ESMA) for the General Board in its supervisory composition. In addition Europol, the
EPPO and Eurojust for the General Board in its FIU composition would be particularly entitled to
habitually qualify as observers. To allow a smooth decision-making process, decisions of the
General Board should be taken by a simple majority, except for decisions concerning draft
regulatory and implementing technical standards, guidelines and recommendations which should be
taken by a qualified majority of Member State representatives in accordance with voting rules of the
TFEU.
(42) The governing body of the Authority should be the Executive Board composed of the Chair of
the Authority and of five full time members, appointed by the General Board based on the shortlist
by the Commission. With the aim of ensuring a speedy and efficient decision making process, the
Executive Board should be in charge of planning and execution of all the tasks of the Authority
except where specific decisions are explicitly allocated to the General Board. In order to ensure
objectivity and appropriate rapidity of the decision-making process in the area of direct supervision
of the selected obliged entities, the Executive Board should take all binding decisions addressed to
selected obliged entities. The representatives of the financial supervisors where the entity is
established should be able to attend the deliberation of the Executive Board. In addition, together
with a representative of the Commission, the Executive Board should be collectively responsible for
the administrative and budgetary decisions of the Authority. The consent of the Commission should
be required when the Executive Board is taking decisions related to the budget administration,
procurement, recruitment, and audit of the Authority, given that a portion of funding of the
Authority will be provided from Union budget.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
24
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(43) To allow for swift decisions, all decisions of the Executive Board, including the decision
where the Commission has a right to vote, should be taken by simple majority, with the Chair
holding a casting vote in case of a tied vote. To ensure sound financial management of the Authority, the Commission’s consent should be required for decisions related to budget,
administration and recruitment. The voting members of the Executive Board other than the Chair
should be selected by the General Board, based on a shortlist established by the Commission.
(44) To ensure the independent functioning of the Authority the five Members of the Executive
Board and the Chair of the Authority should act independently and in the interest of the Union as a
whole. They should behave, both during and after their term of office, with integrity and discretion
as regards the acceptance of certain appointments or benefits. To avoid giving any impression that a
Member of the Executive Board might use its position as a Member of the Executive Board of the
Authority to get a high-ranking appointment in the private sector after his term of office and to
prevent any post-public employment conflicts of interests, a cooling-off period for the five
Members of the Executive Board, including the Chair of the Authority, should be introduced.
(45) The Chair of the Authority should be appointed based on objective criteria by the Council
after approval by the European Parliament and following a hearing and an opinion of the General
Board to the Parliament and the Council. He or she should represent the Authority externally and should report on the execution of Authority’s tasks.
(46) The Executive Director of the Authority should be appointed by the Executive Board based
on a shortlist from the Commission and following a hearing and an opinion of the General Board to
the Executive Board. The Executive Director of the Authority should be a senior administrative
official of the Authority, in charge of the day-to-day management of the Authority, and responsible
for budget administration, procurement, and recruitment and staffing.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(47) To protect effectively the rights of parties concerned, for reasons of procedural economy and
to reduce the burden on the Court of Justice of the European Union, the Authority should provide
natural and legal persons with the possibility to request a review of decisions taken under the
powers related to direct supervision and conferred on the Authority by this Regulation and
addressed to them, or which are of direct and individual concern to them. The independence and
objectivity of the decisions taken by the Administrative Board of Review should be, among others,
ensured by its composition of five independent and suitably qualified persons. Decisions of the
Administrative Board of Review should be in turn appealable before the Court of Justice of the
European Union.
(48) It is necessary to provide the Authority with the requisite human and financial resources so
that it can fulfil the objectives, tasks and responsibilities assigned to it under this Regulation. To
guarantee the proper functioning of the Authority, funding should be provided, depending on the
tasks and functions by a combination of fees levied on certain obliged entities and a contribution
from the Union budget. The fees levied on certain obliged entities should be calculated according to
the principle of proportionnality and taking into account, in particular, whether the obliged entities
have qualified for direct supervision or not. The budget of the Authority should be part of the Union
budget, confirmed by the Budgetary Authority on the basis of a proposal from the Commission. The
Authority should submit to the Commission a draft budget and an internal financial regulation for
approval.
(49) To ensure that the Authority can also fulfil its tasks as direct and indirect supervisor of
obliged entities, an adequate mechanism for the determination and the collection of the fees should
be introduced. As regards the fees levied on selected obliged entities and certain non-selected
obliged entities, the methodology for their calculation and the process of collection of fees should
be developed in a delegated act of the Commission. The methodology should be based on the risk of
the directly and indirectly supervised entities as well as their turnover or revenue.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
26
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(50) The rules on establishment and implementation of the budget of the Authority, as well as the
presentation of annual accounts of the Authority, should follow the provisions of Commission
Delegated Regulation (EU) 2019/715
7
as regards cooperation with the European Public
Prosecutor’s Office and the effectiveness of the European Anti-Fraud Office investigations.
(51) In order to prevent and effectively combat internal fraud, corruption or any other illegal
activity within the Authority, it should be subject to Regulation (EU, Euratom) No 883/2013 as regards cooperation with the European Public Prosecutor’s Office and the effectiveness of the
European Anti-Fraud Office investigations. The Authority should accede to Interinstitutional
Agreement concerning internal investigations by OLAF, which should be able, to carry out on-the-
spot checks within the area of its competence.
(52) As stated in the Cybersecurity Strategy for the European Union
8
, it is essential to ensure a
high level of cyber resilience in all EU institutions, bodies and agencies due to the increasingly
hostile threat environment. The Executive Director must thus ensure appropriate IT risk
management, a strong internal IT governance and sufficient IT security funding. The Authority
shall work closely with the Computer Emergency Response Team of the European Union
Institutions, Bodies and Agencies and report major incidents with 24 hours to CERT EU as well as
to the Commission.
(53) The Authority should be accountable to both the European Parliament and the Council for the
execution of its tasks and implementation of this Regulation. The Chair of the Authority should
present a respective report to the European Parliament, the Council and the Commission on a yearly
basis.
Commission Delegated Regulation (EU) 2019/715 of 18 December 2018 on the framework financial regulation for the bodies set up under the TFEU and Euratom Treaty and referred to in Article 70 of Regulation (EU, Euratom) 2018/1046 of the European Parliament and of the Council (
OJ L 122, 10.5.2019, p. 1).
https://eur-lex.europa.eu/legal-content/EN/TXT/?uri=CELEX%3A52013JC0001
.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(54) The staff of the Authority should be composed of temporary agents, contractual agents and
seconded national experts as well as national delegates placed at the disposition of the Authority by
Union FIUs but remaining under the Authority of their national FIU. The Authority, in agreement
with the Commission, should adopt the relevant implementing measures in accordance with the
arrangements provided for in Article 110 of the Staff Regulations
9
.
(55) To ensure that confidential information is treated accordingly, all members of the governing
bodies of the Authority, all staff of the Authority, including seconded staff and staff placed at the
disposition of the Authority, as well as any persons carrying out tasks for the Authority on a
contractual basis, should be subject to obligation of professional secrecy, including any
confidentiality restrictions and obligations stemming from the relevant provisions of Union
legislation, and related to the specific tasks of the Authority. However, confidentiality and
professional secrecy obligations should not prevent the Authority from cooperating with,
exchanging or disclosing information to other relevant national or Union authorities or bodies,
where it is necessary for the performance of their respective tasks and where such cooperation and
exchange of information obligations are envisaged in Union law.
(56)
Without prejudice to the confidentiality obligations that apply to the Authority’s staff and
representatives in accordance with the relevant provisions in Union law, the Authority should be
subject to Regulation (EC) No 1049/2001 of the European Parliament and of the Council
10
. In line
with the confidentiality and professional secrecy restrictions related to supervisory and FIU support
and coordination tasks of the Authority, such access should not be extended to confidential
information handled by the staff of the Authority. In particular, any operational data or information
related to such operational data of the Authority and of the EU FIUs that is handled by staff of the
Authority due to carrying out the tasks and activities related to support and coordination of FIUs
should be deemed as confidential.
9
Regulation No 31 (EEC), 11 (EAEC) laying down the Staff Regulations of Officials and the Conditions of Employment of Other Servants of the European Economic Community and the European Atomic Energy Community (OJ P 045 14.6.1962, p. 1385).
10
Regulation (EC) No 1049/2001 of the European Parliament and of the Council of 30 May 2001 regarding public access to European Parliament, Council and Commission documents (OJ L 145, 31.5.2001, p. 43).
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
28
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
With regard to supervisory tasks, access to information or data of the Authority, the financial
supervisors, or the obliged entities obtained in the process of carrying out the tasks and activities
related to direct supervision should in principle also be treated as confidential and not subject to any
disclosure. However, confidential information listed that relates to a supervisory procedure can be
fully or partially disclosed to the obliged entities which are parties to such supervisory procedure,
subject to the legitimate interest of legal and natural persons other than the relevant party, in the
protection of their business secrets.
(57) Without prejudice to any specific language arrangements that could be adopted within AML
supervisory system and with selected obliged entities, Council Regulation No 1
11
should apply to
the Authority and any translation services which may be required for the functioning of the
Authority should be provided by the Translation Centre for the Bodies of the European Union.
Council Regulation No 1 determining the languages to be used by the European Economic Community ( OJ 17, 6.10.1958, p. 385).
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(58) Without prejudice to the obligations of the Member States and their authorities, the processing
of personal data on the basis of this Regulation for the purposes of the prevention of money
laundering and terrorist financing should be considered necessary for the performance of a task
carried out in the public interest or in the exercise of official authority vested in the Authority under
Article 5 of Regulation (EU) 2018/1725 of the European Parliament and of the Council
12
and
Article 6 of Regulation 2016/679 of the European Parliament and of the Council
13
. When
developing any instruments or taking any decisions that may have a significant impact on the
protection of personal data, the Authority should closely cooperate, where relevant, with the
European Data Protection Board established by Regulation (EU) 2016/679 and with the European
Data Protection Supervisor established by Regulation (EU) 2018/1725 to avoid duplication. The
Authority should take particular attention to opinions issued by the European Data Protection Board
and the European Data Protection Supervisor when performing those tasks and, where applicable, in
the course of public consultation.
12
Regulation (EU) 2018/1725 of the European Parliament and of the Council of 23 October 2018 on the protection of natural persons with regard to the processing of personal data by the Union institutions, bodies, offices and agencies and on the free movement of such data, and repealing Regulation (EC) No 45/2001 and Decision No 1247/2002/EC (OJ L 295, 21.11.2018, p. 39).
13
Regulation (EU) 2016/679 of the European Parliament and of the Council of 27 April 2016 on the protection of natural persons with regard to the processing of personal data and on the free movement of such data, and repealing Directive 95/46/EC (General Data Protection Regulation) (OJ L 119, 4.5.2016, p. 1).
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
30
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(59) The Authority should establish cooperative relations with the relevant Union agencies and
bodies, including Europol, Eurojust, the EPPO, and the European Supervisory Authorities, namely
the European Banking Authority, the European Securities and Markets Authority and the European
Insurance and Occupational Pensions Authority. To improve cross-sectoral supervision and a better
cooperation between prudential and AML/CFT supervisors, the Authority should also establish
cooperative relations with the authorities competent for prudential supervision of financial sector
obliged entities, including the European Central Bank with regard to matters relating to the tasks
conferred on it by Council Regulation (EU) No 1024/2013
14
, as well as with resolution authorities
as defined in Article 3 of Directive (EU) 2014/59/EU of the European Parliament and the Council
15
and designated Deposit Guarantee Schemes authorities as defined in Article 2 (1), point 18 of
Directive 2014/49/EU of the European Parliament and the Council
16
. To this end, the Authority
should be able to conclude agreements or memoranda of understanding with such bodies, including
with regard to any information exchange which is necessary for the fulfilment of the respective
tasks of the Authority and these bodies. The Authority should make its best efforts to share
information with such bodies on their request, within the limits posed by legal constraints, including
data protection legislation. In addition, the Authority should enable effective information exchange
between all financial supervisors in the AML/CFT supervisory system and the aforementioned
authorities, such cooperation and information exchanges should take place in a structured and
efficient way.
Council Regulation (EU) No 1024/2013 of 15 October 2013 conferring specific tasks on the European Central Bank concerning policies relating to the prudential supervision of credit institutions (OJ L 287, 29.10.2013, p. 63).
Directive 2014/59/EU of the European Parliament and of the Council of 15 May 2014 establishing a framework for the recovery and resolution of credit institutions and investment firms and amending Council Directive 82/891/EEC, and Directives 2001/24/EC, 2002/47/EC, 2004/25/EC, 2005/56/EC, 2007/36/EC, 2011/35/EU, 2012/30/EU and 2013/36/EU, and Regulations (EU) No 1093/2010 and (EU) No 648/2012 of the European Parliament and of the Council (OJ L 173, 12.6.2014, p. 190).
Directive 2014/49/EU of the European Parliament and of the Council of 16 April 2014 on deposit guarantee schemes (OJ L 173, 12.6.2014, p. 149).
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(60) Public-
private partnerships (‘PPPs’) have become increasingly important cooperation and
information exchange fora between FIUs, various national supervisory and law enforcement
authorities and obliged entities in some Member States. Where the Authority would act as direct
supervisor of selected obliged entities which are part of a PPP in any Member State, it could be
beneficial for the Authority to also participate therein, on conditions determined by the relevant
national public authority or authorities that set up such PPP, and with their explicit agreement.
(61) Considering that cooperation between supervisory, administrative and law enforcement
authorities is crucial for successful combatting of money laundering and terrorism financing, and
certain Union authorities and bodies have specific tasks or mandates in that area, the Authority
should make sure that it is able to cooperate with such authorities and bodies, in particular OLAF,
Europol, Eurojust, and the EPPO. If there is a need to establish specific working arrangements or
conclude Memoranda of Understanding between the Authority and these bodies and authorities, the
Authority should be able to do so. The arrangement should be of strategic and technical nature,
should not imply sharing of any confidential or operational information in possession of the
Authority and should account for tasks already carried out by the other Union institutions, bodies,
offices or agencies as regards the prevention of and fight against money laundering and terrorist
financing.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
32
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(62) Since both predicate offences as well as the crime of money laundering itself often are of
global nature, and given that the Union obliged entities also operate with and in third countries,
effective cooperation with all the relevant third country authorities in the areas of both supervision
and functioning of FIUs are crucial for strengthening the Union AML/CFT framework. Given the Authority’s unique combination of direct and indirect supervision and FIU cooperation-related tasks
and powers, it should be able to take an active role in such external cooperation arrangements.
Specifically, the Authority should be empowered to develop contacts and enter into administrative
arrangements with authorities in third countries that have regulatory, supervisory and FIU-related competences. The Authority’s role could be particularly beneficial in cases where the interaction of
several Union public authorities and FIUs with third country authorities concerns matters within the scope of the Authority’s tasks. In such cases, the Authority should have a leading role in facilitating
this interaction.
(63) Since the Authority will have a full range of powers and tasks related to direct and indirect
supervision and oversight of all obliged entities, it is necessary that these powers remain
consolidated within one Union body, and do not give rise to conflicting competences with other
Union bodies. Therefore, the European Banking Authority should not retain its tasks and powers
related to anti-money laundering and countering the financing of terrorism, and the respective
articles in Regulation (EU) No 1093/2010 of the European Parliament and of the Council
17
should
be deleted. The resources allocated to the European Banking Authority for the fulfilment of those
tasks should be transferred to the Authority.
Regulation (EU) No 1093/2010 of the European Parliament and of the Council of 24 November 2010 establishing a European Supervisory Authority (European Banking Authority), amending Decision No 716/2009/EC and repealing Commission Decision 2009/78/EC (OJ L 331, 15.12.2010, p. 12).
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
Considering that all three European Supervisory Authorities (EBA, ESMA and EIOPA) will be
cooperating with the Authority, and may attend the meetings of the General Board in supervisory
composition as observers, the same possibility should be afforded to the Authority in respect of
meetings of the Board of Supervisors of the European Supervisory Authorities. In cases where the
respective Boards of Supervisors discuss or decide on matters that are relevant for the execution of the Authority’s tasks and powers, the Authority should be able to participate in their meetings as an
observer. The articles on the compositions of the Board of Supervisors in Regulation (EU) No
1093/2010, Regulation (EU) 1094/2010 of the European Parliament and the Council
18
, and
Regulation (EU) 1095/2010 of the European Parliament and the Council
19
should therefore be
amended accordingly.
(64) The Authority should be fully operational by the beginning of 2024. Direct supervision of
selected obliged entities should commence as of 2026. This should give the Authority sufficient
time to establish its headquarter in the Member State as determined by this Regulation.
(65) The European Data Protection Supervisor has been consulted in accordance with Article 42 of
Regulation (EU) 2018/1725 [and delivered an opinion on ...],
18
Regulation (EU) No 1094/2010 of the European Parliament and of the Council of 24 November 2010 establishing a European Supervisory Authority (European Insurance and Occupational Pensions Authority), amending Decision No 716/2009/EC and repealing Commission Decision 2009/79/EC (OJ L 331, 15.12.2010, p. 48).
19
Regulation (EU) No 1095/2010 of the European Parliament and of the Council of 24 November 2010 establishing a European Supervisory Authority (European Securities and Markets Authority), amending Decision No 716/2009/EC and repealing Commission Decision 2009/77/EC (OJ L 331, 15.12.2010, p. 84).
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
34
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
HAVE ADOPTED THIS REGULATION:
CHAPTER I
ESTABLISHMENT, LEGAL STATUS AND DEFINITIONS
Article 1
Establishment and scope of action
1. The Authority for Anti-
Money Laundering and Countering the Financing of Terrorism (‘the
Authority’) is established as of 1 January 2023.
2. The Authority shall act within the powers conferred by this Regulation, in particular those set
out in Article 6, and within the scope of Regulation (EU) 2015/847 of the European Parliament and
of the Council
20
, the Directive on the mechanisms to be put in place by the Member States for the
prevention of the use of the financial system for the purposes of money laundering or terrorist
financing and repealing Directive (EU)2015/849 [OP: please insert the next number of
COM(2021)423] and the Regulation on the prevention of the use of the financial system for the
purposes of money laundering or terrorist financing [OP: please insert the next number of
COM(2021)422], including all directives, regulations and decisions based on those acts, of any
further legally binding Union act which confers tasks on the Authority and of national legislation
implementing the Anti-Money Laundering Directive [OP: please insert the next number of
COM(2021)423] or other Directives conferring tasks on supervisory authorities.
Regulation (EU) 2015/847 of the European Parliament and of the Council of 20 May 2015 on information accompanying transfers of funds and repealing Regulation (EC) No 1781/2006 (OJ L 141, 5.6.2015, p. 1).
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
3. The objective of the Authority shall be to protect the public interest, the stability of the Union’s financial system and the good functioning of the internal market by:
(a)
preventing the use of the Union’s financial system for the purposes of money laundering and
terrorist financing;
(b) contributing to identify and assess risks of money laundering and terrorist financing across the
internal market, as well as risks and threats originating from outside the Union that are impacting,
or have the potential to impact the internal market;
(c) ensuring high-quality supervision in the area of anti-money laundering and countering the financing of terrorism (‘AML/CFT’) across the internal market;
(d) contributing to supervisory convergence in the area of anti-money laundering and countering
the financing of terrorism across the internal market;
(e) contributing to the harmonisation of practices in the detection of suspicious flows of monies or activities by Financial Intelligence Units (‘FIUs’);
(f) supporting and coordinating the exchange of information between FIUs.
The provisions of this Regulation are without prejudice to the powers of the Commission, in
particular pursuant to Article 258 TFEU, to ensure compliance with Union law.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
36
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
Article 2
Definitions
1. For the purposes of this Regulation, in addition to the definitions set out in Article 2 of [OP:
please insert the reference to Anti-Money Laundering Regulation COM(2021)420] and Article 2
[OP: please insert the reference to 6
th
Anti-Money Laundering Directive COM(2021)423], the
following definitions apply:
(1)
‘selected obliged entity’ means a credit institution, a financial institution, or a group of credit
and/or financial institutions at the highest level of consolidation in the Union, which is under direct
supervision by the Authority pursuant to Article 13;
(2)
‘non-selected obliged entity’ means a credit institution, a financial institution, or a group of
credit institutions and/or financial institutions at the highest level of consolidation in the Union,
other than a selected obliged entity;
(3)
‘AML/CFT supervisory system’ means the Authority and the supervisory authorities in the
Member States;
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(4)
‘non-financial supervisor’ means a supervisor in charge of obliged entities listed in Article 3
of [AMLR], other than credit and financial institutions.
(5)
‘non-AML/CFT authority’ means:
(a) a competent authority as defined in Article 4(1), point (40) of Regulation (EU) No 575/2013
of the European Parliament and of the Council
21
in this specific supervisory function ;
(b) the European Central Bank when it carries out the tasks conferred on it by Council Regulation
(EU) No 1024/2013;
(c) a resolution authority designated in accordance with Article 3 of Directive 2014/59/EU of the
European Parliament and of the Council;
(d)
a deposit guarantee schemes (‘DGS’) designated authority as defined in Article 2(1), point
(18) of Directive 2014/49/EU of the European Parliament and of the Council.
21
Regulation (EU) No 575/2013 of the European Parliament and of the Council of 26 June 2013 on prudential requirements for credit institutions and investment firms and amending Regulation (EU) No 648/2012 (OJ L 176, 27.6.2013, p. 1)
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
38
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
Article 3
Legal status
1. The Authority shall be a Union body with legal personality.
2. In each Member State, the Authority shall enjoy the most extensive legal capacity accorded to
legal persons under national law. It may, in particular, acquire or dispose of movable and
immovable property and be a party to legal proceedings.
3. The Authority shall be represented by its Chair.
[Article 4
Seat
The Authority shall have its seat in […]]
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
CHAPTER II
TASKS AND POWERS OF THE AUTHORITY
SECTION 1
Tasks and powers
Article 5
Tasks
1. The Authority shall perform the following tasks with respect to money laundering/terrorist financing (‘ML/TF’) risks facing the internal market:
(a) monitor developments across the internal market and assess threats, vulnerabilities and risks
in relation to ML/TF;
(b) monitor developments in third countries and assess threats, vulnerabilities and risks in relation
to their AML/CFT systems that are impacting, or have the potential to impact the internal market;
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
40
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(c) collect information from its own supervisory activities and those of the supervisors and
supervisory authorities on weaknesses identified in the application of AML/CFT rules by obliged
entities, their risk exposure, the sanctions administered and the remedial actions applied;
(d) establish a central AML/CFT database of information collected from supervisors and
supervisory authorities and keep up to date;
(e) analyse the information collected in the central database and share these analyses with
supervisors, supervisory authorities and non-AML/CFT authorities on a need-to-know and
confidential basis;
(g) support, facilitate and strengthen cooperation and exchange of information between obliged
entities and supervisors, supervisory authorities and non-AML/CFT authorities in order to develop a common understanding of ML/TF risks and threats facing the internal market;’
(h) undertake any other specific tasks set out in this Regulation and in other legislative acts
referred to in Article 1(2).
2. The Authority shall perform the following tasks with respect to selected obliged entities:
(a) ensure compliance of the selected obliged entities with the requirements applicable pursuant
to legislative acts referred to in Article 1(2);
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(b) carry out supervisory reviews and assessments on individual entity and group-wide level in
order to determine whether the arrangements, strategies, processes and mechanisms put in place by
the selected obliged entities are adequate to mitigate their risks related to money laundering and
terrorist financing, and on the basis of those supervisory reviews impose specific requirements,
supervisory measures and administrative pecuniary sanctions pursuant to Articles 20, 21 and 22;
(c) participate in group-wide supervision, in particular in colleges of supervisors, including where
a selected obliged entity is part of a group that has headquarters, subsidiaries or branches outside
the Union;
(d) develop and maintain up to date a system to assess the risks and vulnerabilities of the selected
obliged entities to inform the supervisory activities of the Authority and supervisory authorities,
including through the collection of data from these entities.
(e) monitor that selected entities have internal policies and procedures in accordance with article
7 of [AMLR] to ensure the implementation of targeted financial sanctions and support their
implementation.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
42
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
3. The Authority shall perform the following tasks with respect to financial supervisors:
(a) maintain an up-to-date list of financial supervisors within the Union;
(b) carry out periodic reviews to ensure that all financial supervisors have adequate resources and
powers necessary for the performance of their tasks in the area of AML/CFT;
(d) facilitate the functioning of the colleges of financial supervisors in the area of AML/CFT;
(e) contribute to convergence of supervisory practices and promotion of high supervisory
standards in the area of AML/CFT;
(f) coordinate staff and information exchanges among financial supervisors in the Union;
(g) provide assistance to financial supervisors, following their specific requests, including the
requests to settle any disagreements on the measures to be taken in relation to an obliged entity.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
4. The Authority shall perform the following tasks with respect to non-financial supervisors:
(a) maintain an up-to-date list of non-financial supervisors within the Union;
(b) coordinate peer reviews of supervisory standards and practices in the area of AML/CFT;
(c) investigate alleged breaches or non-application of Union law by non-financial supervisory
authorities;
(d) carry out periodic reviews to ensure that all non-financial supervisors have adequate resources
and powers necessary for the performance of their tasks in the area of AML/CFT;
(e) contribute to convergence of supervisory practices and promotion of high supervisory
standards in the area of AML/CFT;
(f) provide assistance to non-financial supervisors, following their specific requests, including
the requests to settle any disagreements on the measures to be taken in relation to an obliged entity.
Where supervision of specific sectors is delegated at national level to self-regulatory bodies (‘SRBs’), the Authority shall exercise the tasks set out in the first subparagraph in relation to
supervisory authorities overseeing the activity of SRBs.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
44
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
5. The Authority shall perform the following tasks with respect to FIUs and their activities in the
Member States:
(a) support the work of FIUs and contribute to improved cooperation and coordination between
FIUs;
(b) contribute to the identification and the selection of relevant cases for the conduct of joint
analyses by FIUs;
(c) develop appropriate methods and procedures for the conduct of such joint analyses of cross-
border cases;
(d) facilitate and support the setting up, coordination, organisation and conduct of joint analyses
carried out by FIUs;
(e) develop and make available to FIUs tools and services to enhance the analyses capabilities of
FIUs, as well as IT and artificial intelligence services and tools for secure information sharing,
including by hosting FIU.net;
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(f) develop, share and promote expert knowledge on detection, analysis, and dissemination
methods of suspicious transactions;
(g) at the request of FIUs, provide them with specialised training and assistance, including
through the provision of financial support, within the scope of its objectives and in accordance with
the staffing and budgetary resources at its disposal;
(h) support, at the request of FIUs, their interaction with obliged entities by providing expert
knowledge to obliged entities, including improving their awareness and procedures to detect
suspicious activities and financial operations and their reporting to the FIUs;
(i) prepare and coordinate threat assessments, as well as strategic analyses of threats, risks and
methods of money laundering and terrorism financing identified by FIUs.
6. For the purpose of carrying out the tasks conferred on it by this Regulation, the Authority
shall apply all relevant Union law, and where this Union law is composed of Directives, the national
legislation transposing those Directives. Where the relevant Union law is composed of Regulations
and where currently those Regulations explicitly grant options for Member States, the Authority
shall apply also the national legislation exercising those options.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
46
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
Article 6
Powers of the Authority
1. With respect to the selected obliged entities, the Authority shall have the supervisory and
investigative powers as specified in Articles 16 to 20 and the power to impose administrative
pecuniary sanctions and periodic penalty payments as specified in Articles 21 and 22.
The Authority shall also have the powers and obligations which financial supervisors have under
the relevant Union law, unless otherwise provided for by this Regulation. To the extent necessary to
carry out the tasks conferred on it by this Regulation, the Authority may require, by way of
instructions, those financial supervisors to make use of their powers, under and in accordance with
the conditions set out in national law, where this Regulation does not confer such powers on the
Authority, in particular where such powers stem from Article 41(1) (a) to (f), (2) and (3) [OP please
insert the next number to the AMLD, COM(2021)423]. Those financial supervisors shall fully
inform the Authority about the exercise of those powers.
For the purposes of exercising those powers, the Authority may issue binding decisions addressed
to individual selected entities. The Authority shall have the power to impose administrative
measures as well as administrative pecuniary sanctions for non-compliance with the decisions taken
in the exercise of powers laid down in Article 20 in accordance with Article 21.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
2. With respect to supervisors and supervisory authorities, the Authority shall have the following
powers:
(a) to require the submission of information or document, including written or oral explanations,
necessary for the performance of its functions, including statistical information and information
concerning internal processes or arrangements of national supervisors and supervisory authorities;
(b) to issue guidelines and recommendations;
(c) to issue requests to act and instructions on measures that should be taken towards non-
selected obliged entities pursuant to Section 4 of Chapter II.
3. With respect to FIUs in the Member States, the Authority shall have the following powers :
(a) to request non-operational data and analyses from FIUs, where they are necessary for the
assessment of threats, vulnerabilities and risks facing the internal market in relation to money
laundering and terrorist financing;
(b) to collect information and statistics in relation to the tasks and activities of the FIUs;
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
48
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(c) to obtain and process information and data required for the support of joint analyses as
specified in Article 33;
(d) to issue guidelines.
4. For the purposes of carrying out the tasks set out in Article 5(1), the Authority shall have the
following powers:
(a) to develop draft regulatory technical standards in the specific cases referred to in Article 38;
(b) to develop draft implementing technical standards in the specific cases referred to in
Article 42;
(c) to issue guidelines and recommendations, as provided in Article 43;
(d) to issue opinions to the European Parliament, to the Council, or to the Commission as
provided for in Article 44.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
SECTION 2
AML/CFT supervisory system
Article 7
Cooperation within the AML/CFT supervisory system
1. The Authority shall be responsible for the effective and consistent functioning of the
AML/CFT supervisory system.
2. The Authority and supervisory authorities shall be subject to a duty of cooperation in good
faith, and to an obligation to exchange information for the purposes of prevention of money
laundering and the financing of terrorism.
Article 8
AML/CFT supervisory methodology
1. The Authority shall develop and maintain an up-to-date and harmonised AML/CFT
supervisory methodology detailing the risk-based approach to supervision of obliged entities in the
Union. The methodology shall comprise guidelines, recommendations and opinions as well as draft
regulatory and implementing technical standards, on the basis of the empowerments laid down in
the acts referred to in Article 1(2).
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
50
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
2. When developing the supervisory methodology the Authority shall make a distinction
between obliged entities based, in particular on their activity, type and the nature of money
laundering and the financing of terrorism risks they are exposed to. The supervisory methodology
shall contain at least the following elements:
(a) benchmarks and methodology for classification of obliged entities into risk categories on the
basis of their residual risk profile, separately for each category of obliged entities;
(b) approaches to supervisory review of money laundering and the financing of terrorism risk
self-assessments of obliged entities;
(c) approaches to supervisory revie
w of obliged entities’ internal policies and procedures of
obliged entities, including customer due diligence policies, in line with a risk-based approach to the
prevention of money laundering and the financing of terrorism;
(d) approaches to supervisory evaluation of risk factors inherent in, or related to, customers,
business relationships, transactions and delivery channels of obliged entities, as well as
geographical risk factors.
3. The methodology shall reflect high supervisory standards at Union level and shall build on
relevant international standards and guidance. The Authority shall periodically review and update
its supervisory methodology, taking into account the evolution of risks affecting the internal market
and to the extent possible best practices and guidance developed by international standard setters.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
Article 9
Thematic reviews
1. No later than the 1
st
December each year, supervisory authorities shall provide information to
the Authority on supervisory reviews they intend to carry out on a thematic basis. The information
shall be provided for the reviews that are planned for the following year or supervisory term with
the aim of assessing ML/TF risks or a specific aspect of such risks which multiple obliged entities
are exposed to at the same time. The following information should be provided:
(a) the scope of each planned thematic review in terms of category and number of obliged entities
included and the subject matter(s) of the review;
(b) the timeframe of each planned thematic review;
(c) the planned types, nature and frequency of supervisory activities to be performed in relation to
each thematic review, including any on-site inspections or other types of direct interaction with
obliged entities, where applicable.
2. By the end of each year, the Chair of the Authority shall present to the General Board in
supervisory composition as referred to in Article 46(2) a consolidated planning of the thematic
reviews that supervisory authorities intend to undertake during the following year.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
52
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
3. Where the scope and Union-wide relevance of thematic reviews justify coordination at Union
level, they shall be carried out jointly by the relevant supervisory authorities and shall be
coordinated by the Authority. The General Board in supervisory composition shall draw up a list of
joint thematic reviews. The General Board in supervisory composition shall draw up a report
relating to the conduct, subject-matter and outcome of each joint thematic review. The Authority
shall publish that report on its website.
4. The Authority shall coordinate the activities of the supervisory authorities and facilitate the
planning and execution of the selected joint thematic reviews referred to in paragraph 3. Any direct
interaction with obliged entities other than the selected obliged entities in the context of any
thematic review shall remain under the exclusive responsibility of the supervisory authority
responsible for supervision of these obliged entities and shall not be construed as a transfer of tasks
and powers related to those entities within the AML/CFT supervisory system.
5. Where planned thematic reviews at national level are not subject to a coordinated approach at
the level of the Union, the Authority shall, jointly with the supervisory authorities, explore the need
for and the possibility of aligning or synchronising the timeframe of those thematic reviews, and
shall facilitate information exchange and mutual assistance between supervisory authorities carrying
out those thematic reviews. The Authority shall also facilitate any activities that the relevant
supervisory authorities may wish to carry out jointly or in similar manner in the context of their
respective thematic reviews.
6. The Authority shall ensure the sharing with all supervisory authorities of the outcomes and
conclusions of thematic reviews conducted at national level by several supervisory authorities, with
the exception of confidential information pertaining to individual obliged entities. The sharing of
information shall include any common conclusions resulting from exchanges of information or any
joint or coordinated activities among several supervisory authorities.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
Article 10
Mutual assistance in AML/CFT supervisory system
1. The Authority may, as appropriate, develop:
(a) new practical instruments and convergence tools to promote common supervisory approaches
and best practices;
(b) practical tools and methods for mutual assistance following:
(i) specific requests from supervisory authorities;
(ii) referral of disagreements between supervisory authorities on the measures to be taken jointly
by several supervisory authorities in relation to an obliged entity.
2. The Authority shall facilitate and encourage at least the following activities:
(a) sectoral and cross-sectoral training programmes, including with respect to technological
innovation;
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
54
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(b) exchanges of staff and the use of secondment schemes, twinning and short-term visits;
(c) exchanges of supervisory practices between supervisory authorities, when one authority has
developed expertise in a specific area of AML/CFT supervisory practices.
3. Each supervisory authority may submit a request for mutual assistance related to its
supervisory tasks to the Authority, specifying the type of assistance that can be provided by the staff
of the Authority, the staff of one or more supervisory authorities, or a combination thereof. If the
request concerns activities that relate to the supervision of specific obliged entities, the requesting
supervisory authority shall transmit to the Authority information and data necessary for the
provision of assistance. The Authority shall keep and regularly update the information on specific
areas of expertise and on the capacities of supervisory authorities to provide mutual assistance.
4. Where the Authority is requested to provide assistance for the performance of specific
supervisory tasks at national level towards obliged entities other than selected obliged entities, the
requesting supervisory authority shall detail the tasks for which support is sought in its request. The
assistance shall not be construed as the transfer of supervisory tasks, powers, or accountability for
supervision of the obliged entities other than selected obliged entities from the requesting
supervisory authority to the Authority.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
5. After having assessed whether the request is reasonable and feasible, the Authority shall make
every effort to provide the requested assistance, including by mobilising own human resources as
well as by ensuring mobilisation of resources at supervisory authorities on a voluntary basis.
6. By the end of each year, the Chair of the Authority shall inform the General Board in
supervisory composition of the human resources that the Authority will allocate to providing such
assistance. When changes occur to the availability of human resources due to performance of tasks
referred to in Article 5(2) to 5(4), the Chair of the Authority shall inform the General Board in
supervisory composition thereof.
7. Any interaction between the staff of the Authority and the obliged entity shall remain under
the exclusive responsibility of the supervisory authority responsible for the supervision of that
entity, and shall not be construed as a transfer of tasks and powers related to individual obliged
entities within the AML/CFT supervisory system.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
56
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
Article 11
Central AML/CFT database
1. The Authority shall establish and keep up to date a central database of information collected
pursuant to paragraph 2 and paragraph 5. The Authority shall analyse the information received and
ensure that it is made available to supervisory authorities, non-AML/CFT authorities as well as
other national authorities and bodies competent for ensuring compliance with the requirements of
Directive 2014/17/EU [consumer credit directive], Directive (EU) 2015/2366 [PSD], Directive
2009/110/EC [e-money Directive], Directive 2009/138/EC [Solvency II], Directive 2014/65/EU
[Mifid II], and Regulation [MiCA] on a need-to-know and confidential basis. The Authority may
share the information obtained or the results of its analysis on its own initiative with supervisory
authorities for the purposes of facilitating their supervisory activities.
2. The supervisory authorities shall transmit to the Authority the following information,
including the data related to individual obliged entities:
(a) a list of all supervisory authorities and self-regulatory bodies entrusted with supervision of
obliged entities, including information about their mandate, tasks and powers;
(b) statistical information about the type and number of supervised obliged entities in each
Member State and basic information about the risk profile;
(c) sanctions taken in the course of supervision of individual obliged entities in response to
serious, systematic or repeated breach of AML/CFT requirements;
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(e) outcomes and measures taken in the course of supervisory activities;
(g) statistical information regarding performed supervisory activities over the past calendar year;
(h) statistical information about staffing and other resources of supervisors and supervisory
authorities.
The information provided pursuant to this paragraph shall not include reference to specific
suspicious transaction reported pursuant to article 50 AMLR.
The Authority shall develop a draft regulatory technical standard specifying the data to be
transmitted by supervisory authorities as well as the transmission procedure and timeline. This draft
regulatory technical standard shall take into account any relevant distinction between obliged
entities, in particular in the non-financial sector, their exposure to risk as well as the tasks of the
Authority on those obliged entities.
The regulatory technical standard referred to in paragraph 2 shall also specify the information
whose dissemination by the Authority, pursuant to a reasoned request or at its own initiative,
requires a prior approval of the supervisory authority that originated it.
The Authority shall submit the draft regulatory technical standards to the Commission by eighteen
months after the entry into force of this regulation.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
58
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
The Commission is empowered to adopt the regulatory technical standards referred to in the first
subparagraph in accordance with Article 38 of this Regulation.
4. Any supervisory authority, non-AML/CFT authorities as well as other national authorities and
bodies competent for ensuring compliance with the requirements of Directive 2014/17/EU
[consumer credit directive], Directive (EU) 2015/2366 [PSD], Directive 2009/110/EC [e-money
Directive], Directive 2009/138/EC [Solvency II], Directive 2014/65/EU [Mifid II], and Regulation
[MiCA], may address to the Authority a reasoned request for information collected pursuant to
paragraph 2 that is relevant for its supervisory activities. The Authority shall assess those requests
and provide the information requested by the supervisory authorities or non-AML/CFT authorities
on a need-to-know basis and confidential basis and in a timely manner. The Authority may also
share information obtained or the results of its analysis on its own initiative with the
aforementioned authorities for the purposes of facilitating their respective activities
.
The Authority shall inform the authority or body that has initially provided the requested
information, of the identity of the requesting supervisory or other authority, the identity of an
obliged entity concerned, the reason for the information request as well as whether the information
has been provided to the requesting authority.
5. The Authority shall incorporate in the database any data or information relevant for the purposes
of AML/CFT supervisory activities which is voluntarily provided by the non-AML/CFT authorities
as well as other national authorities and bodies competent for ensuring compliance with the
requirements of Directive 2014/17/EU [consumer credit directive], Directive (EU) 2015/2366
[PSD], Directive 2009/110/EC [e-money Directive], Directive 2009/138/EC [Solvency II],
Directive 2014/65/EU [Mifid II], and Regulation (MiCA).
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
SECTION 3
Direct supervision of selected obliged entities
Article 12
Assessment of obliged entities for the purposes of selection for direct supervision
1. For the purposes of carrying out the tasks listed in Article 5(2), the Authority shall carry out a
periodic assessment based on criteria and following the process specified in paragraphs 2 to 6 of
this Article and in Article 13 of credit institutions, financial institutions, groups of credit and
financial institutions referred to in paragraph 3 where, in at least seven Member States, including
the home Member State, they provide services either via establishments referred to in article 2 (8)
of [AMLD], or actively provide services through free provision of services.
2. The risk profile of the assessed obliged entities referred to in paragraph 1 shall be classified as
low, medium, substantial or high in each jurisdiction they operate in, based on the benchmarks and
following the methodology set out in the regulatory technical standard referred to in paragraph 5.
3. The methodology for classifying the risk profile shall be established separately for at least the
following categories of obliged entities:
(a) credit institutions;
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
60
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(b) bureaux de change;
(c) collective investment undertaking;
(d) credit providers other than credit institutions;
(e) e-money institutions;
(f) investment firms;
(g) payments service providers;
(h) life insurance undertakings;
(i) life insurance intermediaries;
(j) crypto-asset service providers;
(k) Other financial institutions.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
4. For each category of obliged entities referred to in paragraph 3, the benchmarks in the
assessment methodology shall be based on the risk factor categories related to customer, products,
services, transactions, delivery channels and geographical areas. The benchmarks shall be
established for at least the following indicators of inherent risk in any Member State they operate in:
(a) with respect to customer-related risk: the presence and share of customers identified as Politically exposed persons (‘PEPs’);
(b) with respect to products and services offered:
(i) the significance and the trading volume of products and services identified as the most
potentially vulnerable to money laundering and terrorist financing risks at the level of the internal
market in the supra-national risk assessment or at the level of the country in the national risk
assessment;
(iii) for money remittance service providers, the significance of aggregate annual emission and
reception activity of each remitter in a jurisdiction;
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
62
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(c) with respect to geographical areas:
(i) the annual volume of correspondent banking services provided by Union financial sector
entities in third countries;
(ii) the number of correspondent banking relationships from third countries with structural
weaknesses in their AML systems identified by global standard setting bodies;
5. The Authority shall develop draft regulatory technical standard specifying:
(a) the assessment criteria referred to in the first paragraph, including criteria under which an
obliged entity would be considered to actively provide services through the free provision of
services for the purposes of the periodic assessment;
(b) the methodology with the benchmarks referred to in paragraph 4 for classifying the risk profile
of credit or financial institution as low, medium, substantial or high.
Where a credit institution or financial institution is part of a group, the risk profile should be
classified at group-wide level.
The Authority shall submit the draft regulatory technical standards to the Commission by
1 January 2025.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
The Commission is empowered to adopt the regulatory technical standards referred to in the first
subparagraph in accordance with Article 38 of this Regulation.
6. The Authority shall review the benchmarks and methodology at least every three years. For
the first selection process referred to in Article 13, the Authority shall develop benchmarks for the
assessemnt of the inherent risk profile of obliged entities. In addition, and before the end of the first
selection process, the Authority shall develop benchmarks for assessment of the residual risk of
obliged entities. Where amendments are required, the Authority shall submit amended draft
regulatory technical standards to the Commission.
Article 13
The process of listing selected obliged entities
1. The credit institutions, financial institutions and groups thereof whose risk profile has been
classified as high pursuant to article 12 shall qualify as a selected obliged entity.
2. The Authority shall commence the first selection process on 1 July 2025 and shall conclude
the selection within one month. The selection shall be made every three years after the date of
commencement of the first selection, and shall be concluded within one month in each selection
process. The list of the selected obliged entities shall be published by the Authority without undue
delay upon completion of selection process. The Authority shall commence the direct supervision of
the selected obliged entities five months after publication of the list.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
64
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
3. A selected obliged entity shall remain subject to direct supervision by the Authority until the
Authority commences the direct supervision of selected obliged entities based on a list established
for the subsequent selection round which no longer includes that obliged entity.
4. For the first selection process, in case more than 40 obliged entities would be selected
pursuant to paragraph 1, the Authority shall carry out the tasks listed in article 5(2) in respect of the
40 obliged entities or groups operating in the highest number of Member States either through
establishments or active free provision of services.
In the case that the criterion referred to in the first subparagraph yields more than 40 obliged entities
or groups, the Authority shall select, from the obliged entities or groups that would be selected in
accordance with paragraph 1 and that actively operate in the smallest number of Member States,
those which have the highest ratio of the volume of transactions with third countries to the total
volume of transactions measured in the last financial year.
5. As of the second selection process, where in a Member state no credit, financial institution or
a group of credit and/or financial institutions which is established, authorised or registered, or has a
subsidiary therein qualifies as a selected obliged entity pursuant to paragraph 1, the credit or
financial institution or a group of credit and/or financial institutions established or registered in this
Member State whose risk profile qualifies as high pursuant to the methodology referred to in article
12 (5) shall qualify as a selected obliged entity. If several credit or financial institutions have a high
risk profile, then the selected obliged entity shall be the one operating in the highest number of
Member States through either free establishment or active free provision of services. If several
credit or financial institutions operate in the same number of Member States, the entity with the
highest ratio of transaction volume with third countries to total transaction volume as measured over
the last financial reporting year shall qualify as a selected obliged entity.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
Article 14
Cooperation within the AML/CFT supervisory system for the purposes of direct supervision
1.
Without prejudice to the Authority’s power pursuant to Article 20(2), point (g), to receive
directly, or have direct access to, information reported, on an ongoing basis, by selected obliged
entities, financial supervisors shall provide the Authority with all information necessary for carrying
out the tasks conferred on the Authority.
2. Where appropriate, financial supervisors shall be responsible for assisting the Authority with
the preparation and implementation of any acts relating to the tasks referred to in Article 5(2), point
(b), as regards all selected obliged entities, including assistance in verification activities. They shall
follow the instructions given by the Authority when performing those tasks.
3. The Authority shall develop implementing technical standards specifying:
(a) the conditions under which financial supervisors are to assist the Authority pursuant to
paragraph 2;
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
66
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(b) the process of periodic assessment referred to in article 12 (1) including the respective roles of
the supervisory authorities and the Authority in assessing the risk profile of credit institutions and
other financial institutions referred to in this same paragraph.
4. The Authority shall submit the draft implementing technical standards to the Commission by
1 January 2025.
The Commission is empowered to adopt the implementing technical standards referred to in the first
subparagraph in accordance with Article 42.
Article 15
Joint supervisory teams
1. A joint supervisory team shall be established for the supervision of each selected obliged
entity. Each joint supervisory team shall be composed of staff from the Authority and from each
financial supervisor responsible for supervision of the selected obliged entity at national level.
Financial supervisor may decide to opt out in case the exposure to risk of the obliged entity in the
concerned Member State is low. The members of the joint supervisory team shall be appointed in
accordance with paragraph 4 and shall work under the coordination of a designated staff member from the Authority (‘JST coordinator’).
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
Each financial supervisor that appoints more than one staff member to the joint supervisory team
may designate one of them as sub-coordinator
(‘national sub-coordinator’). The national sub-
coordinators shall assist the JST coordinator as regards the organization and coordination of the
tasks in the joint supervisory team, in particular as regards the staff members that were appointed by
the same financial supervisor as the relevant national sub-coordinator. The national sub-coordinator
may give instructions to the members of the joint supervisory team appointed by the same financial
supervisor, provided that these do not conflict with the instructions given by the JST coordinator.
2. The JST coordinator shall ensure the coordination of the work within the joint supervisory team. Joint supervisory team members shall follow the JST coordinator’s instructions as regards
their tasks in the joint supervisory team. This shall be without prejudice to their tasks and duties
within their respective financial supervisors.
3. The tasks of a joint supervisory team shall include the following:
(a) performing the supervisory reviews and assessments for the selected obliged entities;
(b) coordinating on-site inspections at selected obliged entities and preparing supervisory
measures where necessary;
(c) taking into account the reviews, assessments and on-site inspections referred to in points (a)
and (b), participating in the preparation of draft decisions applicable to the respective selected
obliged entity to be proposed to the General Board and Executive Board;
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
68
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(d) liaising with financial supervisors where necessary for exercises of supervisory tasks in any
Member State where a selected obliged entity is established.
4. The Authority shall be responsible for the establishment and the composition of joint
supervisory teams. The Authority and the respective financial supervisors shall appoint one or more
persons from their staff as a member or members of a joint supervisory team. A member may be
appointed as a member of more than one joint supervisory team.
5. The Authority and financial supervisors shall consult each other and agree on the use of staff
with regard to the joint supervisory teams.
Article 16
Request for information
1. The Authority may require selected obliged entities and natural or legal persons employed by
or belonging to them, including agents and distributors, and third parties to whom the selected
obliged entities have outsourced operational functions or activities and natural or legal persons
affiliated to them, to provide all information that is necessary in order to carry out the tasks
conferred on it by this Regulation.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
2. The persons referred to in paragraph 1 or their representatives and, in the case of legal persons
or associations having no legal personality, the persons authorised to represent them by law or by
their constitution, shall supply the information requested without undue delay. Lawyers duly
authorised to act may supply the information on behalf of their clients. The latter shall remain fully
responsible if the information supplied is incomplete, incorrect or misleading.
3. Where the Authority obtains information from or about the natural or legal persons referred to
in paragraph 1, it shall make that information available to the financial supervisor concerned.
Article 17
General investigations
1. In order to carry out the tasks conferred on it by this Regulation, the Authority may conduct
all necessary investigations of any selected obliged entity or any natural or legal person employed
by or belonging to a selected obliged entity and established or located in a Member State.
To that end, the Authority may:
(a) require the submission of documents;
(b) examine the books and records of the persons and take copies or extracts from the books and
records;
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
70
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(c) obtain access to internal audit reports, certification of accounts and any software, databases,
IT tools or other electronic means of recording information;
(d) obtain written or oral explanations from any person referred to in Article 16 or their
representatives or staff;
(e) interview any other person who consents to be interviewed for the purpose of collecting
information relating to the subject-matter of an investigation.
2. The persons referred to in Article 16 shall be subject to investigations launched on the basis of
a decision of the Authority. When a person obstructs the conduct of the investigation, the financial
supervisor of the Member State where the relevant premises are located shall provide, in
compliance with national law, the necessary assistance, including facilitating the access by the
Authority to the business premises of the legal persons referred to in Article 16, so that the rights
listed in paragraph 1 of this Article can be exercised.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
Article 18
On-site inspections
1. In order to carry out the tasks conferred on it by this Regulation, the Authority may, subject to
prior notification to the financial supervisor concerned, conduct all necessary on-site inspections at
the business premises of the natural or legal persons referred to in Article 16. Where the proper
conduct and efficiency of the inspection so require, the Authority may carry out the on-site
inspection without prior announcement to those legal persons.
1a) For the purpose of performing on-site inspections, the Authority may decide to entrust a joint
supervisory team or a dedicated team, which could include JST members as the case may be, with
the task referred to in the last paragraph of article 15. The Authority shall be in charge of the
establishment and the composition of on-site inspection teams in cooperation with the financial
supervisors.
2. The staff of the Authority and other persons authorised by the Authority to conduct an on-site
inspection may enter any business premises and land of the natural or legal persons subject to a
decision on investigation adopted by the Authority and shall have all the powers provided in
Article 20.
3. The natural and legal persons referred to in Article 16 shall be subject to on-site inspections
on the basis of a decision of the Authority.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
72
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
4. Staff and other accompanying persons authorised or appointed by the financial supervisor of
the Member State where the inspection is to be conducted shall, under the supervision and
coordination of the Authority, actively assist the officials of and other persons authorised by the
Authority. To that end, they shall enjoy the powers set out in paragraph 2. Staff of financial
supervisors of the Member State concerned shall also have the right to participate in the on-site
inspections.
5. Where a person opposes the conduct of an on-site inspection ordered pursuant to this Article,
the financial supervisor of the Member State concerned shall provide the necessary assistance in
accordance with national law. To the extent necessary for the inspection, this assistance shall
include the sealing of any business premises and books or records. Where that power is not
available to the financial supervisor concerned, it shall use its powers to request the necessary
assistance of other national authorities.
Article 19
Authorisation by a judicial authority
1. If an on-site inspection provided for in Article 18 requires authorisation by a judicial authority
in accordance with national law, the Authority shall apply for such an authorisation.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
2. Where an authorisation as referred to in paragraph 1 is applied for, the national judicial
authority shall control that the decision of the Authority is authentic and that the coercive measures
envisaged are neither arbitrary nor excessive having regard to the subject matter of the inspection.
In its control of the proportionality of the coercive measures, the national judicial authority may ask
the Authority for detailed explanations, in particular relating to the grounds the Authority has for
suspecting that an infringement of the acts referred to in Article 1(2), has taken place, the
seriousness of the suspected infringement and the nature of the involvement of the person subject to
the coercive measures. However, the national judicial authority shall not review the necessity for
the inspection or demand to be provided with the information on t
he Authority’s file. The
lawfulness of the Authority’s decision shall be subject to review only by the Court of Justice of the
European Union.
Article 20
Administrative measures
1. For the purpose of carrying out its tasks referred to in Article 5(2), the Authority shall have
the powers set out in paragraph 2 of this Article to require any selected obliged entity to take the
necessary measures where:
(a) the selected obliged entity does not meet the requirements of Union acts and national
legislation referred to in Article 1(2);
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
74
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(b) the Authority has sufficient indication that the selected obliged entity is likely to breach the
requirements of Union acts and national legislation referred to Article 1(2) within the next 12
months;
(c) the arrangements, strategies, processes and mechanisms implemented by the selected obliged
entity do not ensure, based on a determination by the Authority, a sound management and coverage
of its ML/TF risks.
2. For the purposes of Article 6(1) the Authority shall have, in particular, the following powers:
(a) to require the reinforcement of the arrangements, processes, mechanisms and strategies;
(b) to require a plan to restore and ensure compliance with supervisory requirements pursuant to
Union acts and national legislation referred to in Article 1(2) and to set a deadline for its
implementation, including improvements to that plan regarding its scope and deadline;
(c) to mandate specific requirements or policy relating, in particular, to categories of or individual
clients, transactions, activities or delivery channels that pose high risks;
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(d) to restrict or limit the business, operations or network of institutions comprising the selected
obliged entity, or to require the divestment of activities that pose excessive ML/TF risks, where
applicable, taking into account the assessment of the authority that has granted the license or
registered the obliged entity;
(e) to require the implementation of measures to bring about the reduction of the money
laundering and terrorism financing risks in the activities, products and systems of selected obliged
entities;
(f) to require changes in the governance structure;
(g) to require the provision of any data or information necessary for the fulfilment of tasks listed
in Article 5(2), to require submission of any document, or impose additional or more frequent
reporting requirements;
(i) in case the application of the measures listed in points (a) to (h) did not result in remedying
the breach of requirements by an obliged entity, the Authority shall be able to propose the
withdrawal of licence or suspension of registration of a selected obliged entity to the authority that
has granted such license or carried out such registration.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
76
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
Article 21
Administrative pecuniary sanctions
1. For the purpose of carrying out the tasks conferred on it by this Regulation, where a selected
obliged entity intentionally or negligently breaches a requirement listed in Annex II under directly
applicable acts of Union law referred to in Article 1(2), or does not comply with a binding decision
referred to in Article 6(1), the Authority may impose administrative pecuniary sanctions, under the
conditions specified in paragraphs 2 to 7 of this Article.
2. Where the Executive Board of the Authority finds that a selected obliged entity has,
intentionally or negligently, committed a serious, systematic or repeated breach of directly
applicable requirements contained in [OP please insert the next number to the AMLR, COM
(2021)420] or [OP please insert the next number to the TFR, COM(2021)422], it shall adopt a
decision imposing administrative pecuniary sanctions, in accordance with paragraph 3.
Administrative pecuniary sanctions shall, depending on the circumstances of each individual case,
be imposed in addition to, or instead of, the measures referred to in Article 20(2).
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
3. The basic amount of the administrative pecuniary sanctions referred to in paragraph 1 shall be
included within the following limits:
(a) for serious, systematic or repeated breaches of one or more requirements related to customer
due diligence, group wide policies and procedures including internal controls and/or reporting
obligations that have been identified in two or more Member States where a selected obliged entity
operates, the sanction shall amount to at least EUR 500 000 and shall not exceed EUR 2 000 000 or
in the Member States whose currency is not the Euro their equivalent in national currency, or 1% of
the annual turnover, whichever is higher;
(b) for serious, systematic or repeated breaches of one or more requirements related to customer
due diligence, internal policies, procedures and controls and/or reporting obligations that have been
identified in one Member State where a selected obliged entity operates, the sanction shall amount
to at least EUR 100 000 and shall not exceed EUR 1 000 000 or in the Member States whose
currency is not the Euro, their equivalent in national currency or 0,5% of the annual turnover,
whichever is higher;
(c) for serious, systematic or repeated breaches of all other requirements that have been identified
in two or more Member States where a selected obliged entity operates, the sanction shall amount to
at least EUR 500 000 and shall not exceed EUR 2 000 000 or in the Member States whose currency
is not the Euro, their equivalent in national currency;
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
78
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(d) for serious, systematic or repeated breaches of all other requirements that have been identified
in one Member State the sanction shall amount to at least EUR 100 000 and shall not exceed EUR 1
000 000, or, in the Member States whose currency is not the Euro, their equivalent in national
currency;
(e) for serious, systematic or repeated breaches of the decisions of the Authority referred to in
Article 6(1), the sanction shall amount to at least EUR 100 000 and shall not exceed EUR 1 000 000
or, in the Member States whose currency is not the Euro, their equivalent in national currency.
4. The basic amounts defined within the limits set out in paragraph 3 shall be adjusted, where
needed, by taking into account aggravating or mitigating factors in accordance with the relevant
coefficients set out in Annex I. The relevant aggravating coefficients shall be applied one by one to
the basic amount. If more than one aggravating coefficient is applicable, the difference between the
basic amount and the amount resulting from the application of each individual aggravating
coefficient shall be added to the basic amount. Where the benefit derived from the breach by the
natural or legal person which is the obliged entities held responsible or the losses to third parties
caused by the breach can be determined, they shall be added to the total amount of the sanction,
after application of the coefficients.
5. The relevant mitigating coefficients shall be applied one by one to the basic amount. If more
than one mitigating coefficients is applicable, the difference between the basic amount and the
amount resulting from the application of each individual mitigating coefficient shall be subtracted
from the basic amount.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
6. The maximum amount of a sanction for serious, systematic or repeated breaches referred to in
paragraph 3, points (a) and (b) shall not exceed 10 % of the total annual turnover of the obliged
entity in the preceding business year, after application of the coefficients referred to in paragraphs 4
and 5.
7. The maximum amount of a sanction for serious, systematic or repeated breaches referred to in
paragraph 3, points (c) and point (d) shall not exceed EUR 10 000 000 or, in the Member States
whose currency is not the Euro, the corresponding value in the national currency, after application
of the coefficients referred to in paragraphs 4 and 5.
8. Where the selected obliged entity is a parent undertaking or a subsidiary of a parent
undertaking which is required to prepare consolidated financial accounts in accordance with
Article 22 of Directive 2013/34/EU of the European Parliament and the Council
22
, the relevant total
annual turnover shall be the total annual turnover or the corresponding type of income in
accordance with applicable accounting standards according to the last available consolidated
accounts approved by the management body of the ultimate parent undertaking.
22
Directive 2013/34/EU of the European Parliament and of the Council of 26 June 2013 on the annual financial statements, consolidated financial statements and related reports of certain types of undertakings, amending Directive 2006/43/EC of the European Parliament and of the Council and repealing Council Directives 78/660/EEC and 83/349/EEC (OJ L 182, 29.6.2013, p. 19).
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
80
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
9. In the cases not covered by paragraph 1 of this Article, where necessary for the purpose of
carrying out the tasks conferred on it by this Regulation, the Authority may require financial
supervisors to open proceedings with a view to taking action in order to ensure that appropriate
administrative pecuniary sanctions are imposed in accordance with the legislative acts referred to in
Article 1(2) and any relevant national legislation which confers specific powers which are currently
not required by Union law. The sanctions if applied by financial supervisors shall be effective,
proportionate and dissuasive. The first subparagraph shall be applicable to administrative pecuniary
sanctions to be imposed on selected obliged entities for breaches of national law transposing [OP
please insert the next number to the AMLD, COM(2021)423] and to any administrative pecuniary
sanctions to be imposed on members of the management board of selected obliged entities who
under national law are responsible for a breach by an obliged entity.
9bis. In accordance with article 14, financial supervisors shall notify the Authority without undue
delay in case they become aware of one or more indication(s) of a serious, repeated or systematic
breach by a selected entity of requirement referred to in paragraph 2.
10. The administrative pecuniary sanctions imposed by the Authority shall be effective,
proportionate and dissuasive.
When calculating the amount of the administrative pecuniary sanction, the Authority shall take due
consideration of the ability of the obliged entity to pay and where necessary consult the relevant
prudential authority.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
Article 22
Periodic penalty payments
1. The Executive Board may by decision impose a periodic penalty payment in order to compel:
(a) a selected obliged entity to put an end to a breach, in accordance with a decision taken
pursuant to Article 6(1);
(b) a person referred to in Article 16(1) to supply complete information which has been required
by a decision pursuant to Article 6(1);
(c) a person referred to in Article 16(1) to submit to an investigation and in particular to produce
complete records, data, procedures or any other material required and to complete and correct other
information provided in an investigation launched pursuant to Article 17.
2. The periodic penalty payment shall be effective and proportionate. The periodic penalty
payment shall be imposed on a daily basis until the selected obliged entity or person concerned
complies with the relevant decision referred to in paragraph 1.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
82
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
3. Notwithstanding paragraph 2, the amount of a periodic penalty payment shall not exceed 3 %
of the average daily turnover in the preceding business year or, in the case of natural persons, 2 %
of the average daily income in the preceding calendar year. It shall be calculated from the date set in
the decision imposing the periodic penalty payment.
4. A periodic penalty payment may be imposed for a period of no more than six months following the notification of Authority’s decision.
Article 23
Hearing of persons subject to proceedings
1. Before taking any decision imposing an administrative pecuniary sanction or periodic penalty
payment under Articles 21 and 22, the Executive Board shall give the persons subject to the proceedings the opportunity to be heard on Authority’s findings. The Executive Board shall base its
decisions only on findings on which the persons subject to the proceedings have had the opportunity
to comment.
2. The rights of defence of the persons subject to the proceedings shall be fully respected during
the proceedings. They shall be entitled to have access to the Authori
ty’s file, subject to the
legitimate interest of other persons in the protection of their business secrets. The right of access to
the file shall not extend to confidential information or internal preparatory documents of the
Authority.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
Article 24
Disclosure of supervisory measures, administrative pecuniary sanctions and periodic penalty
payments
1. Subject to conditions set out in paragraphs 2 to 5, the Authority shall publish every decision
imposing an administrative pecuniary sanction, periodic penalty payment and supervisory measures
adopted on cases referred to in article 20(1)(a), immediately upon the expiry of the deadline for a
review of the decision by the Administrative Board of Review or, in case such a review was not
requested by the obliged entity, the expiry of the deadline for an appeal to the Court of Justice of the
European Union. The Authority shall publish the information on whether a review request or an
appeal has been filed by the relevant obliged entity. Such obligation shall not apply to decisions
imposing measures that are of an investigatory nature.
2. When the selected obliged entity appeals the decision referred to in paragraph 1, the Authority
shall publish on its official website the information regarding the appeal and any subsequent
information on the outcome of such appeal, immediately after obtaining such information. Any
decision annulling a previous decision to impose an administrative sanction, a periodic penalty
payment pursuant to Articles 21 or 22 or a supervisory measures pursuant to Article 20(1)(a) shall
also be published.
3. The publication of decisions referred to in paragraph 1 shall include at least the information
on the type and nature of the breach, the identity of the persons responsible, and the size of the
administrative pecuniary sanction or periodic penalty payment, where applicable.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
84
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
4. Where the publication of the identity of the persons responsible as referred to in paragraph 3
or the personal data of such persons is considered by the Authority to be disproportionate following
a case-by-case assessment, or where publication jeopardises the stability of financial markets or an
on-going investigation, the Authority shall:
(a) delay the publication of the decision until the moment at which the reasons for not publishing
it cease to exist;
(b) publish the decision on an anonymous basis, if such anonymous publication ensures an
effective protection of the personal data concerned; in that case, the Authority shall postpone the
publication of the relevant data for a reasonable period of time if it is provided that within that
period the reasons for anonymous publication shall cease to exist;
(c) not publish the decision at all in the event that the options set out in points (a) and (b) are
considered insufficient to ensure one of the following:
(i) that the stability of financial markets would not be put in jeopardy;
(ii) the proportionality of the publication of the decision with regard to administrative measures
adopted in accordance with 20(1)(a) which are deemed to be of a minor nature.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
5. The Authority shall keep any publication in accordance with this Article on its official
website for a period of five years after its publication.
Article 24 a
Enforcement and allocation of administrative pecuniary sanctions and periodic penalty
payments
1. Administrative pecuniary sanctions and periodic penalty payments imposed pursuant to
Articles 21 and 22 shall be enforceable.
Enforcement shall be governed by the rules of civil procedure in force in the Member State in the
territory of which it is carried out. The order for its enforcement shall be appended to the decision
without other formality than verification of the authenticity of the decision by the authority which
the government of each Member State shall designate for that purpose and shall make known to the
Authority and to the Court of Justice of the European Union.
When those formalities have been completed on application by the party concerned, the latter may
proceed to enforcement in accordance with national law, by bringing the matter directly before the
competent body.
Enforcement may be suspended only by a decision of the Court of Justice of the European Union.
However, the courts of the Member State concerned shall have jurisdiction over complaints that
enforcement is being carried out in an irregular manner.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
86
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
2. The amounts of the fines and periodic penalty payments shall be allocated to the general
budget of the European Union.
Article 25
Procedural rules for imposing administrative pecuniary sanctions
1. Where, in carrying out its duties under this Regulation, the Authority finds that there are
serious indications of the possible existence of facts liable to constitute one or more of the breaches
listed in Annex II, the Authority shall appoint an independent investigatory team within the
Authority to investigate the matter. The investigatory team shall not be involved or have been
involved in the direct supervision of the selected obliged entity concerned and shall perform their functions independently from the Authority’s Executive Board.
2. The investigatory team shall investigate the alleged breaches, taking into account any
comments submitted by the persons subject to investigation, and shall submit a complete file with their findings to the Authority’s Executive Board.
In order to carry out their tasks, the investigatory team may exercise the power to require
information in accordance with Article 16 and to conduct investigations and on-site inspections in
accordance with Articles 17 and 18.
Where carrying out their tasks, the investigatory team shall have access to all documents and
information gathered by the joint supervisory team in its supervisory activities.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
3. Upon completion of their investigation and before submitting the file with their findings to Authority’s Executive Board, the investigatory team shall give the persons subject to investigation
the opportunity to be heard on the matters being investigated. The investigatory team shall base
their findings only on facts on which the persons subject to investigation have had the opportunity
to comment.
The rights of defence of the persons concerned shall be fully respected during investigations under
this Article.
4.
When submitting the file with their findings to the Authority’s Executive Board, the
investigatory team shall notify that fact to the persons subject to investigation. The persons subject
to investigation shall be entitled to have access to the file, subject to the legitimate interest of other
persons in the protection of their business secrets. The right of access to the file shall not extend to
confidential information affecting third parties.
5.
On the basis of the file containing the investigatory team’s findings and, when requested by
the persons concerned, after having heard the persons subject to investigation in accordance with
Article 23 (1), the Executive Board shall decide if one or more of the breaches listed in Annex II
have been committed by the persons who have been subject to investigation, and in such case, shall
impose an administrative pecuniary sanction in accordance with Article 21 and take an
administrative measure in accordance with Article 20 in addition to, or instead of administrative
pecuniary sanctions.
6. The investigatory team shall not participate in the deliberations of the Executive Board or in
any other way intervene in the decision-making process of the Executive Board.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
88
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
7. The Commission shall adopt further rules of procedure for the exercise of the power to
impose administrative pecuniary sanctions or periodic penalty payments, including provisions on
rights of defence, temporal provisions, and the collection of administrative pecuniary sanctions or
periodic penalty payments, and shall adopt detailed rules on the limitation periods for the
imposition and enforcement of penalties.
The rules referred to in the first subparagraph shall be adopted by means of delegated acts in
accordance with Article 86.
8. The Authority shall refer matters for criminal prosecution to the relevant national authorities
where, in carrying out its duties under this Regulation, it finds that there are serious indications of
the possible existence of facts liable to constitute criminal offences. In addition, the Authority shall
refrain from imposing administrative pecuniary sanctions or periodic penalty payments where a
prior acquittal or conviction arising from identical facts, or from facts which are substantially the
same, has acquired the force of res judicata as the result of criminal proceedings under national law.
Article 26
Review by the Court of Justice of the European Union
The Court of Justice of the European Union shall have unlimited jurisdiction to review decisions of
the Authority imposing an administrative pecuniary sanction or a periodic penalty payment. It may
annul, reduce or increase the fine or periodic penalty payment imposed.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
Article 27
Language arrangements in direct supervision
1. The Authority and the financial supervisors shall adopt arrangements for their communication
within the AML/CFT supervisory system, including the language(s) to be used.
2. Any document which a selected obliged entity or any other natural or legal person individually subject to the Authority’s supervisory procedures submits to the Authority may be
drafted in any of the official languages of the Union, chosen by the selected obliged entity or natural
or legal person concerned.
3. The Authority, selected obliged entities and any other legal or natural person individually subject to the Authority’s supervisory procedures may agree to exclusively use one of the official languages of the Union in their written communication, including with regard to the Authority’s
supervisory decisions.
4. The revocation of such agreement on the use of one language shall only affect the aspects of
the Authorit
y’s supervisory procedure which have not yet been carried out.
5. Where participants in an oral hearing request to be heard in an official language of the Union other than the language of the Authority’s supervisory procedure, sufficient advance notice of this
requirement shall be given to the Authority so that it can make the necessary arrangements.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
90
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
SECTION 4
INDIRECT SUPERVISION OF NON-SELECTED OBLIGED ENTITIES
Article 28
Assessments of the state of supervisory convergence
1. The Authority shall perform periodic assessments of some or all of the activities of one,
several, or all financial supervisors, including the assessment of their tools and resources to ensure
high level supervisory standards and practices. The assessments may include a review of the
application of all or part of the AML/CFT supervisory methodology developed pursuant to Article 8
and shall cover all financial supervisors in a single assessment cycle. The General Board in
supervisory composition shall agree on the planning of the assessment cycle. The length of each
assessment cycle shall be determined by the Authority and shall not exceed seven years. The
Authority shall develop methods to allow for an objective assessment and comparison between the
competent authorities reviewed.
2. The assessments shall be carried out by the staff of the Authority and, following an open call
for participation, by the staff of financial supervisors that are not subject to review, on a voluntary
basis. The assessments shall take due account of all the relevant evaluations, assessments or reports
drawn up by international organisations and intergovernmental bodies with competence in the field
of preventing money laundering and terrorist financing.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
3. The Authority shall produce a report setting out the results of each assessment. That report
shall be prepared by the staff of the Authority, or by the staff of the Authority jointly with the staff
of the financial supervisors where the staff of financial supervisors were involved in the review on
an ad-hoc basis. A draft version of the report shall be submitted to the financial supervisor or
financial supervisors subject to the assessment for comments, prior to its consideration by the
General Board in supervisory composition. The report shall be adopted by the Executive Board,
taking into account the observations of the General Board in supervisory composition.
The Executive Board shall assess in particular whether the methodology has been applied
consistently. The report shall explain and indicate any specific follow-up measures required to be
taken by the financial supervisor or financial supervisors subject to the assessment that are deemed
appropriate, proportionate and necessary as a result of the assessment. The follow-up measures may
be adopted in the form of guidelines and recommendations of the General Board pursuant to article
43. The follow up measures may also be adopted in the form of individual recommandations taken
by the Executive Board. Those individual follow-up measures shall only be published upon consent
of the financial supervisor concerned and in summary or aggregate form, such that individual
financial institutions cannot be identified.
4. In accordance with Article 43 (3), financial supervisors shall make every effort to comply
with the specific follow-up measures addressed to them as a result of the assessment.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
92
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
Article 29
Coordination and facilitation of work of the AML colleges
1. The Authority shall ensure, within the scope of its powers and without prejudice to the powers
of the relevant financial supervisors pursuant to Article 36 [OP please insert the next number to the
AMLD, COM(2021)423], that AML supervisory colleges are established and functioning
consistently for non-selected obliged entities operating in several Member States in accordance with
Article 36 [OP please insert the next number to the AMLD, COM(2021)423]. To that end, the
Authority may:
(a) establish colleges, convene and organize the meetings of colleges, where such college has not
been established although the relevant conditions for its establishment set out in Article 36 [OP
please insert the next number to the AMLD, COM(2021)423] are met;
(b) assist in the organisation of college meetings, where requested by the relevant financial
supervisors;
(c) assist in the organisation of joint supervisory plans and joint examinations;
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(d) collect and share all relevant information in cooperation with the financial supervisors in
order to facilitate the work of the college and make such information accessible to the authorities in
the college;
(e) promote effective and efficient supervisory activities, including evaluating the risks to which
obliged entities are or might be exposed;
(f) oversee, in accordance with the tasks and powers specified in this Regulation, the tasks
carried out by the financial supervisors.
2. For the purposes of paragraph 1, the staff of the Authority shall have full participation rights
in the AML supervisory colleges and shall be able to participate in their activities, including on-site
inspections, carried out jointly by two or more financial supervisors.
Article 30
Requests to act in exceptional circumstances
1. Financial supervisors shall notify the Authority where the situation of any non-selected
obliged entity with regard to its compliance with applicable requirements set out in acts referred to
in Article 1(2),
and its exposure to money laundering and terrorism financing risks deteriorates
rapidly and significantly, in particular where such deterioration occurs in such a way that it may
negatively impact several Member States or the Union as a whole.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
94
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
2. The Authority may, under circumstances referred to in the first paragraph or where it has
indications of serious, systematic or repeated breaches by a non-selected obliged entity, obtained
independantly notably when performing the tasks refered to in article 5 (3) request its financial
supervisor to:
(a) investigate possible breaches of Union law, and where such Union law is composed of
Directives or explicitly grants options for Member States, breaches of national law to the extent that
it transposes Directives or exercises options granted to Member States by Union law, by a non-
selected obliged entity; and
(b) consider imposing sanctions in accordance with directly applicable Union law or national law
transposing Directives on that entity in respect of such breaches.
Where necessary, the Authority may also request a financial supervisor to adopt an individual
decision addressed to that entity requiring it to undertake all necessary actions to comply with its
obligations under directly applicable Union law or under national law, to the extent that it
transposes Directives or exercises options granted to Member States by Union law, including the
cessation of any practice. The requests referred to in this paragraph shall not impede ongoing
supervisory measures by the financial supervisor to which the request is addressed.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
3. The financial supervisor concerned shall comply with any request addressed to it in
accordance with paragraph 2 and shall inform the Authority, as soon as possible and within ten
working days from the day of the notification of such request at the latest, of the steps it has taken
or intends to take to comply with that request.
4. Where the financial supervisor concerned does not comply, is not able to comply or does not
inform the Authority of the steps it has taken or intends to take to comply with the request referred
to in paragraph 2 within ten days from the day of the notification of the request, the Authority may
request the Commission to grant permission to transfer temporarily the relevant tasks and powers
referred to in Article 5(2) and Article 6(1) related to direct supervision of the non-selected obliged
entity from the financial supervisor concerned to the Authority.
5. The request from the Authority to the Commission pursuant to paragraph 4 shall contain:
(a) a description of the alleged serious, systematic, or repeated breaches of the directly applicable
requirements by an identified non-selected obliged entity and a justification that such breaches fall
within the scope of competence of the Authority, pursuant to paragraph 2;
(b) a justification why the request to the financial supervisor referred to in paragraph 2 did not
result in any action taken within the time limit set in paragraph 3, including the reply or absence of
reply from the financial supervisor;
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
96
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(c) a timelimit, which shall not exceed three years, for the requested transfer of the relevant tasks
and powers;
(d) a description of the measures that the Authority intends to take in relation to the non-selected
obliged entity upon the transfer of the relevant tasks and powers to address the serious, systematic
or repeated breaches referred to in paragraph 2.
5a. The financial supervisor concerned may share its opinion with the Commission on this request
by the Authority.
6. Based on the information referred to in paragraph 5, the Commission shall have one month
from the date of receipt of the request from the Authority to adopt a decision whether to authorise
the transfer of the relevant tasks and powers or to oppose it. The decision shall be notified to the
Authority, which shall immediately inform the financial supervisor and the non-selected obliged
entity thereof.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
7. On the tenth working day after the notification of the decision authorising the transfer of tasks
and powers in relation to the non-selected obliged entity, the non-selected obliged entity referred to
in paragraph 2 shall be deemed a selected obliged entity for the purposes of the exercise of the tasks
referred to in Article 5(2) and the powers referred to in Article 6(1) and Articles 16 to 22. The
Commission decision shall set a time limit for the exercise of these tasks and powers, upon the
expiry of which they shall be deemed as non-selected obliged entities and automatically transferred
back to the financial supervisor concerned. Upon a duly justified request by the Authority,
submitted two months before the expiry of the original time limit and following consultation with
the financial supervisor involved, the Commission may extent the application of the decision on the
transfer of tasks and powers to the Authority once, for a period of time that shall be strictly
necessary to address the remaining breaches and that shall not exceed 3 years.
The financial supervisor concerned may share its opinion with the Commission on this request by
the Authority.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
98
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
SECTION 5
OVERSIGHT OF NON-FINANCIAL SECTOR
Article 31
Peer reviews
1. The Authority shall periodically conduct peer reviews of some or all of the activities of
supervisory authorities in the non-financial sector to strengthen consistency and effectiveness in
supervisory outcomes. To that end, the Authority shall develop methods to allow for an objective
assessment and comparison between supervisory authorities reviewed taking into account their
specificities and characteristics. When planning and conducting peer reviews, the Authority shall
avoid duplication of assessments or reports already available with regard to the non-financial
supervisory authorities concerned, which have been drawn up by international organisations and
intergovernmental bodies competent in the field of preventing money laundering and the financing
of terrorism. Existing information, including any relevant information provided to the Authority in
accordance with Article 11, and any relevant information from stakeholders shall be taken into
account.
2. For the purposes of this Article, the Authority shall establish ad hoc peer review committees,
which shall be composed of staff from the Authority and members of supervisory authorities in the
non-financial sectors.
The peer review committees shall be chaired by a member of the Authority’s
staff. The Chair of the Authority shall, following a call for proposals, propose the chair and the
members of a peer review committee which shall be approved by the Executive Board.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
3. The peer review shall include an assessment of, but shall not be limited to:
(a) the adequacy of powers and financial, human and technical resources, the degree of
independence, the governance arrangements and professional standards of non-financial supervisor
to ensure the effective application of Chapter IV [OP please insert the next number to the AMLD,
COM(2021)423];
(b) the effectiveness and the degree of convergence reached in the application of Union law and
in supervisory practice, and the extent to which the supervisory practice achieves the objectives set
out in Union law;
(c) the application of best practices developed by supervisory authorities in the non-financial
sector whose adoption might be of benefit for other non-financial supervisors;
(d) the effectiveness and the degree of convergence reached with regard to the enforcement of the
provisions adopted in the implementation of Union law, including the administrative sanctions and
other administrative measures imposed against persons responsible where those provisions have not
been complied with.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
100
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
4. The Authority shall produce a report setting out the results of the peer review. That peer
review report shall be prepared by the peer review committee. A draft version of the report shall be
submitted to the concerned supervisory authorities in the non-financial sector or the supervisory
authorities in the non-financial sector subject to the assessment for comments, prior to its
consideration by the General Board in supervisory composition. The report shall be adopted by the
Executive Board, having received the observations of the General Board in supervisory composition
as to the consistency of application of the methodology with other peer review reports. The report
shall explain and indicate the follow-up measures that are deemed appropriate, proportionate and
necessary as a result of the peer review. Those follow-up measures may be adopted in the form of
guidelines and recommendations pursuant to Article 43 and opinions pursuant to Article 44. The
supervisory authorities in the non-financial sector shall make every effort to comply with any
guidelines and recommendations issued, in accordance with Article 43.
5. The Authority shall submit an opinion to the Commission where, having regard to the
outcome of the peer review or to any other information acquired by the Authority in carrying out its
tasks, it considers that further harmonisation of Union rules applicable to obliged entities in the non-
financial sector or to supervisory authorities in the non-financial sector would be necessary from the Union’s perspective.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
6. The Authority shall provide a follow-up report two years after the publication of the peer
review report. The follow-up report shall be prepared by the peer review committee and adopted by
the Executive Board, having received the observations of the General Board in supervisory
composition on the consistency with other peer review reports. The follow-up report shall include
an assessment of the adequacy and effectiveness of the actions undertaken by the supervisory
authorities in the non-financial sector that were subject to the peer review in response to the follow-
up measures of the peer review report. The Authority shall publish the findings of the follow-up
report on its website.
7. For the purposes of this Article, the Executive Board shall adopt a peer review work plan
every two years, after approval by the General Board, which shall reflect the lessons learnt from the
past peer review processes and discussions held in the General Board in supervisory composition.
The peer review work plan shall constitute a separate part of the annual and multiannual working
programme and shall be included in the Single Programming Document. In case of urgency or
unforeseen events, the Authority may decide to carry out additional peer reviews.
8. When supervision is performed by SRBs, the peer review exercise shall include the
assessment of the implementation of measures pursuant to Article 38 of [OP please insert the next
number to the AMLD, COM(2021)423] that are taken by the public authority in charge of
overseeing these bodies to ensure that they perform their function in accordance with Union law.
9. On a case by case basis, when SRBs indicate an interest to participate in a peer review
exercise, representatives of such bodies entrusted with supervisory functions may be invited to
participate in that peer review. Article 31 (1) to (6) shall apply accordingly.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
102
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
Article 32
Powers over supervisory authorities in the non-financial sector
1. Where a supervisory authority in the non-financial sector has not applied the Union acts or the
national legislation referred to in Article 1(2), or has applied them in a way which appears to be a
breach of Union law, in particular by failing to ensure that an entity under its supervision or
oversight satisfies the requirements laid down in those acts or in that legislation, the Authority shall
act in accordance with the powers set out in paragraphs 2, 3, 4, 6 and 7 of this Article.
2. Upon request from one or more supervisory authorities in the non-financial sector, the
European Parliament, the Council, or the Commission, including when this is based on well-
substantiated information from natural or legal persons, and after having informed the supervisory
authority in the non-financial sector concerned, the Authority shall outline how it intends to proceed
with the case and, where appropriate, investigate the alleged breach or non-application of Union
law.
The supervisory authority shall, without delay, provide the Authority with information which the
Authority considers necessary for its investigation including information on how the Union acts or
in that legislation referred to in Article 1(2) are applied in accordance with Union law.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
Whenever requesting information from the supervisory authority concerned has proven, or is
deemed to be, insufficient to obtain the information that is deemed necessary for the purposes of
investigating an alleged breach or non-application of Union law, the Authority may, after having
informed the supervisory authority, address a duly justified and reasoned request for information
directly to other supervisory authorities.
The addressee of such a request shall provide the Authority with clear, accurate and complete
information without undue delay.
3. The Authority may, not later than six months from initiating its investigation, address a
recommendation to the supervisory authority in the non-financial sector concerned setting out the
action necessary to comply with Union law.
Before issuing such a recommendation, the Authority shall engage with the supervisory authority
concerned, where the Autority or the supervisory authority consider such engagement appropriate in
order to resolve a breach of Union law, in an attempt to reach agreement on the actions necessary
for compliance with Union law.
The supervisory authority in the non-financial sector shall, within one month of receipt of the
recommendation, inform the Authority of the steps it has taken or intends to take to ensure
compliance with Union law.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
104
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
6. Where the supervisory authority is a public authority overseeing a SRB, and where it does not
comply with the recommendation referred to in paragraph 3 within the period specified therein, the
Authority may issue a recommandation to an SRB to ensure it acts in accordance with Union law.
7. Recommendations adopted in accordance with paragraph 6 shall prevail over any previous
measures adopted by the supervisory authority on the same matter.
SECTION 6
FIUs SUPPORT AND COORDINATION MECHANISM
Article 33
Conduct of joint analyses
1.a The Authority shall define methods and criteria for the selection and prioritisation of cases
relevant for joint analyses, in accordance with article 25 of [OP please insert the next number to the
AMLD, COM(2021)423].
The Authority shall establish, on an annual basis, a list of priority areas for the conduct of joint
analyses.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
1. Where, pursuant to Article 25 of [OP please insert the next number to the AMLD,
COM(2021)423] and with respect to the criteria referred to in paragraph 1, a FIU of a Member State
identifies a potential need to conduct a joint analysis with one or several FIUs in other Member
States, it shall notify the Authority thereof. If the Authority assesses the case to be relevant,
pursuant to the methods and criteria mentioned in paragraph 1, it shall inform the FIUs in all the
relevant Member States promptly and invite them to take part in the joint analysis. To this end, the
Authority shall use secured channels of communication. The FIUs in all the relevant Member States
shall consider taking part in the joint analysis. If at least one other FIU accepts to join the Joint
analysis team, the Authority shall ensure that the joint analysis is launched promptly, taking into
account the urgency of the case.
2 Any FIU that declines to participate in the conduct of the joint analysis may provide the
reasons thereof in writing to the Authority. The Authority shall provide such explanation without
delay to the FIU having identified the need for a joint analysis.
3. Upon explicit consent of all the FIUs participating in the joint analysis, the staff of the
Authority supporting the joint analysis shall be granted access to all the data pertaining to the
subject-matter of the joint analysis and shall be able to process those data for the purposes of
conducting the joint analysis.
If unanimous consent is not obtained, the joint analysis shall be supported by FIU delegates
pursuant to article 35 of this Regulation. FIU delegates supporting the joint analysis shall be granted
access to all data pertaining to the subject-matter of the joint analysis and shall be able to process
those data for the purposes of conducting the joint analysis. AMLA staff may provide support to the
joint analysis for tasks that do not require access to operational data.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
106
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
4. The Authority shall provide all the necessary tools and, where relevant, operational support
required for the conduct of the particular joint analysis, in accordance with the developed methods
and procedures. In particular, the Authority shall set up a dedicated, secured channel of
communication for the performance of the joint analysis, and shall provide the appropriate technical
coordination, including IT support, budgetary and logistical support.
5. The FIUs participating in the joint analysis shall, on the basis of unanimity, grant prior
consent for disseminating the outputs of the joint analysis and define the arrangements for such
dissemination.
Article 34
Review of the methods, procedures and conduct of the joint analyses
1. The Authority shall establish methods and procedures for the conduct of the joint analyses
and periodically review and update them where necessary. Such review and update shall also apply
to the procedures referred to in article 33 (1a).
2. The FIUs that participated or were otherwise involved in one or more joint analyses may
provide their feedback to the Authority on the conduct of the analysis, including, where relevant,
feedback on the operational support provided by the Authority in the process of the joint analysis,
as well as feedback on the outcome of the analysis working methods and arrangements in place, the
tools available and the coordination between the participating FIUs.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
3. The Authority shall establish procedures for gathering, sharing and taking stock of the
feedback obtained pursuant to paragraph 2, including conclusions on the outcome of the joint
analyses, in order to adjust the methods and procedures for the conduct of joint analysis.
Article 35
National FIU delegates
1. The FIU of each Member State may delegate one staff member to the Authority. The national
FIU delegate shall have his or her regular place of work at the seat of the Authority.
2. FIU delegates shall have the status of staff personnel of the delegating FIU at the time of their
appointment and for the entire duration of their delegation. Member States shall appoint their FIU
delegate on the basis of a proven high level of relevant, practical experience in the field of FIU
tasks. The FIU delegate shall remain under the authority of the delegating FIU and shall comply
with the security and confidentiality rules of the delegating FIU, including relevant national law.
The salaries and emoluments of the FIU delegate shall be borne by the delegating FIU.
3. The term of office of the FIU delegates shall be three years, renewable once with consent of
the delegating FIU.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
108
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
4. FIU delegates shall support the Authority in carrying out the tasks set out in Article 5(5). To that end, the national FIU delegates shall be granted access to the Authority’s data and information
necessary for the performance of their tasks for the duration of the delegation.
5. FIU delegates may be granted access to any data accessible by their delegating FIU for the
purposes of carrying out the tasks referred to in paragraph 4, subject to consent of their delegating
FIU.
6. The Executive Board shall determine the rights and obligations of the FIU delegates in
relation to the Authority in agreement with the General Board in FIU composition. FIUs shall
ensure that their FIU delegate complies with those rights and obligations.
The rights and obligations of FIU delegates referred to in the first subparagraph shall not be in
conflict with the national laws transposing Chapter III of Directive [please insert reference
–
proposal for 6th Anti-Money Laundering Directive - COM/2021/423 final] and shall be without
prejudice to the security and confidentiality rules of FIUs.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
Article 36
Mutual assistance in the area of cooperation between FIUs
1. In the context of promoting cooperation and support of the work of the FIUs, the Authority,
taking into account the needs of FIUs, shall promote common approaches, methods and best
practices. The Authority shall also organise and facilitate at least the following activities:
(a) training programmes, including with respect to technological innovation;
(b) personnel exchanges and secondment schemes, including secondment of FIU staff from a
Member State to the Authority;
(c) exchanges of practices between FIUs, including sharing expertise in a specific area;
(d) development or procurement of IT tools and services to enhance the analysis capabilities of
FIUs.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
110
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
2. Any FIU may submit to the Authority a request for assistance related to the tasks of the FIU,
specifying the type of assistance that can be provided by the staff of the Authority, the staff of one
or more than one FIU, or a combination thereof. The FIU requesting assistance shall ensure the
access to any information and data necessary for the provision of such assistance. The Authority
shall keep and regularly update information on specific areas of expertise and capacity of FIUs to
provide mutual assistance.
3. The Authority shall make every effort to provide the requested assistance, including by
considering the support to be provided with its own human resources as well as coordinating and
facilitating the provision of any form of assistance by other FIUs on a voluntary basis.
4. At the beginning of each year, the Chair of the Authority shall inform the General Board in
FIU composition of the human resources that the Authority can allocate to providing the assistance
referred to in the previous paragraph. When changes occur to the availability of human resources
due to performance of tasks referred to in Article 5(5), the Chair of the Authority shall inform the
General Board in FIU composition thereof.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
Article 37
FIU.net
1. The Authority shall ensure adequate and uninterrupted hosting, management, maintenance,
and development of the FIU.net. The Authority shall ensure that the most advanced available
technology is used for the FIU.net, taking into account the needs of FIUs, subject to a cost-benefit
analysis.
2. The Authority shall ensure uninterrupted functioning of the FIU.net and keep it up-to-date.
Where necessary to support or strengthen the exchange of information and cooperation between the
FIUs and based on the needs of FIUs, the Authority shall design and implement, or otherwise make
available, upgraded or additional functionalities of FIU.net.
3. The Authority shall also be responsible for the following tasks relating to the FIU.net:
(a) implement appropriate technical and organizational measures to ensure a level of security
appropriate to the risk of data breaches and to data subject rights, including the keeping of
appropriate information access records and logs;
(b) plan, coordinate, manage and support any testing activities;
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
112
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(c) ensure adequate financial resources;
(d) provide training on the technical use of FIU.net by end-users.
4. In order to support its implementation of the tasks referred to in paragraphs 1, 2 and 3, the
Authority shall be empowered to conclude or enter into legally binding contracts or agreements
with third party service providers, after appropriate audits of their security standards.
5. The Authority shall adopt and implement the measures necessary for fulfilment of the tasks
referred to in this Article, including a security plan, a business continuity plan and a disaster
recovery plan for the FIU.net.
6. The Authority shall not have access to the content of the information exchanged within
FIU.net, except where it is an intended recipient of such information.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
SECTION 7
COMMON INSTRUMENTS
Article 38
Regulatory technical standards
1. Where the European Parliament and the Council delegate power to the Commission to adopt
regulatory technical standards by means of delegated acts pursuant to Article 290 TFEU in order to
ensure consistent harmonisation in the areas specifically set out in the legislative acts referred to in
Article 1(2) of this Regulation, the Authority may develop draft regulatory technical standards. The
Authority shall submit its draft regulatory technical standards to the Commission for adoption. At
the same time, the Authority shall forward those draft regulatory technical standards for information
to the European Parliament and to the Council.
Regulatory technical standards shall be technical, shall not imply strategic decisions or policy
choices and their content shall be delimited by the legislative acts on which they are based.
Before submitting them to the Commission, the Authority shall conduct open public consultations
on draft regulatory technical standards and shall analyse the potential related costs and benefits,
unless those consultations and analyses are highly disproportionate in relation to the scope and
impact of the draft regulatory technical standards concerned or in relation to the particular urgency
of the matter.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
114
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
Within three months of receipt of a draft regulatory technical standard, the Commission shall decide
whether to adopt it. The Commission shall inform the European Parliament and the Council in due
time where the adoption cannot take place within the three-month period. The Commission may adopt the draft regulatory technical standard in part only, or with amendments, where the Union’s
interests so require.
Where the Commission intends not to adopt a draft regulatory technical standard or to adopt it in
part or with amendments, it shall send the draft regulatory technical standard back to the Authority,
explaining why it does not adopt it or explaining the reasons for its amendments.
The Commission shall send a copy of its letter to the European Parliament and to the Council.
Within a period of six weeks, the Authority may amend the draft regulatory technical standard on the basis of the Commission’s proposed amendments and resubmit it in the form of a formal
opinion to the Commission. The Authority shall send a copy of its formal opinion to the European
Parliament and to the Council.
If, on the expiry of that six-week period, the Authority has not submitted an amended draft
regulatory technical standard, or has submitted a draft regulatory technical standard that is not
amended in a way
consistent with the Commission’s proposed amendments, the Commission may
adopt the regulatory technical standard with the amendments it considers relevant, or reject it.
The Commission may not change the content of a draft regulatory technical standard prepared by
the Authority without prior coordination with the Authority, as set out in this Article.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
2. Where the Authority has not submitted a draft regulatory technical standard within the time
limit set out in the legislative acts referred to in Article 1(2), the Commission may request such a
draft within a new time limit. The Authority shall inform the European Parliament, the Council and
the Commission, in due time, that it will not comply with the new time limit.
3. Only where the Authority does not submit a draft regulatory technical standard to the
Commission within the time limits in accordance with paragraph 2, may the Commission adopt a
regulatory technical standard by means of a delegated act without a draft from the Authority.
The Commission shall conduct open public consultations on draft regulatory technical standards
and analyse the potential related costs and benefits, unless such consultations and analyses are
disproportionate in relation to the scope and impact of the draft regulatory technical standards
concerned or in relation to the particular urgency of the matter.
The Commission shall immediately forward the draft regulatory technical standard to the European
Parliament and the Council.
The Commission shall send its draft regulatory technical standard to the Authority. Within a period
of six weeks, the Authority may amend the draft regulatory technical standard and submit it in the
form of a formal opinion to the Commission. The Authority shall send a copy of its formal opinion
to the European Parliament and to the Council.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
116
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
If on the expiry of the six-week period referred to in the fourth subparagraph, the Authority has not
submitted an amended draft regulatory technical standard, the Commission may adopt the
regulatory technical standard.
If the Authority has submitted an amended draft regulatory technical standard within the six-week
period, the Commission may amend the draft regulatory technical standard on the basis of the Authority’s proposed amendments or adopt the regulatory technical standard with the amendments
it considers relevant. The Commission shall not change the content of the draft regulatory technical
standard prepared by the Authority without prior coordination with the Authority, as set out in this
Article.
4. The regulatory technical standards shall be adopted by means of regulations or decisions. The words ‘regulatory technical standard’ shall appear in the title of such regulations or decisions.
Those standards shall be published in the Official Journal of the European Union and shall enter
into force on the date stated therein.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
Article 39
Exercise of the delegation
1. The power to adopt regulatory technical standards referred to in Article 38 shall be conferred
on the Commission for a period of four years from [OP please insert the date = from the date of
entry into force of this Regulation]. The Commission shall draw up a report in respect of the
delegated power not later than 6 months before the end of the 4-year period. The delegation of
power shall be automatically extended for periods of an identical duration. .
2. As soon as it adopts a regulatory technical standard, the Commission shall notify it
simultaneously to the European Parliament and to the Council.
3. The power to adopt regulatory technical standards is conferred on the Commission subject to
the conditions laid down in Articles 38, 40 and 41.
Article 40
Objections to regulatory technical standards
1. The European Parliament or the Council may object to a regulatory technical standard within
a period of three months from the date of notification of the regulatory technical standard adopted
by the Commission. At the initiative of the European Parliament or the Council that period shall be
extended by three months.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
118
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
2. If, on the expiry of the period referred to in paragraph 1, neither the European Parliament nor
the Council has objected to the regulatory technical standard, it shall be published in the Official
Journal of the European Union and shall enter into force on the date stated therein.
The regulatory technical standard may be published in the Official Journal of the European Union
and enter into force before the expiry of that period if the European Parliament and the Council
have both informed the Commission of their intention not to raise objections.
3. If either the European Parliament or the Council objects to a regulatory technical standard
within the period referred to in paragraph 1, it shall not enter into force. In accordance with
Article 296 TFEU, the institution which objects shall state the reasons for objecting to the
regulatory technical standard.
Article 41
Non-endorsement or amendment of draft regulatory technical standards
1. In the event that the Commission does not endorse a draft regulatory technical standard or
amends it as provided for in Article 35, the Commission shall inform the Authority, the European
Parliament and the Council, stating its reasons.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
2. Where appropriate, the European Parliament or the Council may invite the responsible
Commissioner, together with the Chairperson of the Authority, within one month of the notice
referred to in paragraph 1, for an ad hoc meeting of the competent committee of the European
Parliament or the Council to present and explain their differences.
Article 42
Implementing technical standards
1. Where the European Parliament and the Council confer implementing powers on the
Commission to adopt implementing technical standards by means of implementing acts pursuant to
Article 291 TFEU, in the areas specifically set out in the legislative acts referred to in Article 1(2)
of this Regulation, the Authority may develop draft implementing technical standards.
Implementing technical standards shall be technical, shall not imply strategic decisions or policy
choices and their content shall be to determine the conditions of application of those acts. The
Authority shall submit its draft implementing technical standards to the Commission for adoption.
At the same time, the Authority shall forward those technical standards for information to the
European Parliament and to the Council.
Before submitting draft implementing technical standards to the Commission, the Authority shall
conduct open public consultations and shall analyse the potential related costs and benefits, unless
such consultations and analyses are highly disproportionate in relation to the scope and impact of
the draft implementing technical standards concerned or in relation to the particular urgency of the
matter.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
120
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
Within three months of receipt of a draft implementing technical standard, the Commission shall
decide whether to adopt it. The Commission may extend that period by one month. The
Commission shall inform the European Parliament and the Council in due time where the adoption
cannot take place within the three-month period. The Commission may adopt the draft implementing technical standard in part only, or with amendments, where the Union’s interests so
require.
Where the Commission intends not to adopt a draft implementing technical standard or intends to
adopt it in part or with amendments, it shall send it back to the Authority explaining why it does not
intend to adopt it or explaining the reasons for its amendments. The Commission shall send a copy
of its letter to the European Parliament and to the Council. Within a period of six weeks, the Authority may amend the draft implementing technical standard on the basis of the Commission’s
proposed amendments and resubmit it in the form of a formal opinion to the Commission. The
Authority shall send a copy of its formal opinion to the European Parliament and to the Council.
If, on the expiry of the six-week period referred to in the fourth subparagraph, the Authority has not
submitted an amended draft implementing technical standard, or has submitted a draft implementing technical standard that is not amended in a way consistent with the Commission’s
proposed amendments, the Commission may adopt the implementing technical standard with the
amendments it considers relevant or reject it.
The Commission shall not change the content of a draft implementing technical standard prepared
by the Authority without prior coordination with the Authority, as set out in this Article.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
2. Where the Authority has not submitted a draft implementing technical standard within the
time limit set out in the legislative acts referred to in Article 1(2), the Commission may request such
a draft within a new time limit. The Authority shall inform the European Parliament, the Council
and the Commission, in due time, that it will not comply with the new time limit.
3. Only where the Authority does not submit a draft implementing technical standard to the
Commission within the time limits in accordance with paragraph 2, may the Commission adopt an
implementing technical standard by means of an implementing act without a draft from the
Authority.
The Commission shall conduct open public consultations on draft implementing technical standards
and analyse the potential related costs and benefits, unless such consultations and analyses are
disproportionate in relation to the scope and impact of the draft implementing technical standards
concerned or in relation to the particular urgency of the matter.
The Commission shall immediately forward the draft implementing technical standard to the
European Parliament and the Council.
The Commission shall send the draft implementing technical standard to the Authority. Within a
period of six weeks, the Authority may amend the draft implementing technical standard and submit
it in the form of a formal opinion to the Commission. The Authority shall send a copy of its formal
opinion to the European Parliament and to the Council.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
122
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
If, on the expiry of the six-week period referred to in the fourth subparagraph, the Authority has not
submitted an amended draft implementing technical standard, the Commission may adopt the
implementing technical standard.
If the Authority has submitted an amended draft implementing technical standard within that six-
week period, the Commission may amend the draft implementing technical standard on the basis of the Authority’s proposed amendments or adopt the implementing technical standard with the
amendments it considers relevant.
The Commission shall not change the content of the draft implementing technical standards
prepared by the Authority without prior coordination with the Authority, as set out in this Article.
4. The implementing technical standards shall be adopted by means of regulations or decisions. The words ‘implementing technical standard’ shall appear in the title of such regulations or
decisions. Those standards shall be published in the Official Journal of the European Union and
shall enter into force on the date stated therein.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
Article 43
Guidelines and recommendations
1. The Authority shall, with a view to establishing consistent, efficient and effective supervisory
and FIU-related practices, and to ensuring the common, uniform and consistent application of
Union law, issue guidelines addressed to all supervisors, FIUs, or all obliged entities and issue
recommendations to one or more supervisory authorities or to one or more obliged entities.
2. The Authority shall, where appropriate, conduct open public consultations regarding the
guidelines and recommendations which it issues and analyse the related potential costs and benefits
of issuing such guidelines and recommendations. Those consultations and analyses shall be
proportionate in relation to the scope, nature and impact of the guidelines or recommendations.
Where the Authority does not conduct open public consultations, the Authority shall provide its
reasons.
Guidelines and recommendations shall not merely refer to, or reproduce, elements of legislative
acts. Before issuing a new guideline or recommendation, the Authority shall first review existing
guidelines and recommendations, in order to avoid any duplication.
3. Supervisors, obliged entities and where applicable, FIUs shall make every effort to comply
with those guidelines and recommendations.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
124
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
Within two months of the issuance of a guideline or recommendation, each supervisor or, where
applicable, FIU shall confirm whether it complies or intends to comply with that guideline or
recommendation. In the event that a supervisor or, where applicable, a FIU does not comply or does
not intend to comply, it shall inform the Authority, stating its reasons.
The Authority shall publish the fact that a supervisor or, where applicable, FIU does not comply or
does not intend to comply with that guideline or recommendation. The Authority may also decide,
on a case-by-case basis, to publish the reasons provided by the supervisor or, where applicable, a
FIU for not complying with that guideline or recommendation. The supervisor or, where applicable,
a FIU shall receive advanced notice of such publication.
If required by that guideline or recommendation, obliged entities shall report, in a clear and detailed
way, whether they comply with that guideline or recommendation.
4. In the report referred to in Article 72(2), the Authority shall inform the European Parliament,
the Council and the Commission of the guidelines and recommendations that have been issued.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
Article 44
Opinions
1. The Authority may, upon a request from the European Parliament, from the Council or from
the Commission, or on its own initiative, provide opinions to the European Parliament, to the
Council and to the Commission on all issues related to its area of competence.
2. The request referred to in paragraph 1 may include a public consultation or a technical
analysis.
3. The Authority may, upon a request from the European Parliament, from the Council or from
the Commission provide technical advice to the European Parliament, the Council and the
Commission in the areas set out in the legislative acts referred to in Article 1(2).
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
126
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
CHAPTER III
ORGANISATION OF THE AUTHORITY
Article 45
Administrative and management structure
The Authority’s structure shall comprise:
(1) a General Board, which shall exercise the tasks set out in Article 49;
(2) an Executive Board, which shall exercise the tasks set out in Article 53:
(3) a Chair of the Authority, who shall exercise the tasks set out in Article 57;
(4) an Executive Director, who shall exercise the tasks set out in Article 59;
(5) an Administrative Board of Review which shall exercise the functions listed in Article 62.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
SECTION 1
GENERAL BOARD
Article 46
Composition of the General Board
1. The General Board shall have, alternatively, the supervisory composition as laid down in
paragraph 2 or the FIU composition as laid down in paragraph 3.
2. The General Board in supervisory composition shall be composed of:
(a) the Chair of the Authority with a right to vote;
(b) the heads of supervisory authorities of obliged entities in each Member State with a right to
vote;
(c) one representative of the Commission, without the right to vote.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
128
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
The heads of the supervisory authorities referred to in the first subparagraph, point (b) in each
Member State shall share a single vote and shall agree on a single common representative for each
meeting and voting procedure. That common representative shall be the ad-hoc voting member for
the purposes of that meeting or voting procedure. The public authorities in a Member State may
also agree on a single permanent common representative who shall be a permanent voting member.
Where items to be discussed by the General Board in supervisory composition concern the
competence of several public authorities, the ad-hoc or permanent voting member may be
accompanied by a representative from up to two other public authorities, who shall be non-voting.
Each public authority that has a voting member under ad-hoc or permanent agreement shall be
responsible for nominating a high-level alternate from its authority, who may replace the voting
member of the General Board referred to in the second subparagraph where that person is prevented
from attending.
3. The General Board in FIU composition shall be composed of:
(a) the Chair of the Authority with a right to vote;
(b) the heads of FIUs with the right to vote;
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(c) one representative of the Commission, without the right to vote.
Each FIU shall nominate high-level alternate from its authority, who may replace head of FIU
referred to in the first subparagraph where that person is prevented from attending.
4. The General Board may decide to admit observers without the right to vote. In particular, the
General Board in supervisory composition shall admit a representative nominated by the
Supervisory Board of the European Central Bank and a representative of each of the European
Supervisory Authorities, where matters within the scope of their respective mandates are discussed.
5. The members of the Executive Board may participate in the meetings of the General Board in
both compositions, without the right to vote, where the items covered by their areas of
responsibility as determined by the Chair of the Authority and referred to in Article 55(2), are
discussed.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
130
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
Article 47
Internal committees of the General Board
The General Board, on its own initiative or at the request of the Chair of the Authority, may
establish internal committees for specific tasks attributed to it. The General Board may provide for
the delegation of certain clearly defined tasks and decisions to internal committees, to the Executive
Board or to the Chair. The General Board may revoke such delegation at any time.
All conclusions reached by internal committees shall be reported for decision to the General Board.
The General Board in FIU composition shall establish a standing committee from among its
members or representatives with adequate expertise from their respective national FIU, to support it
in performing its tasks pursuant to article 49 (3), including by submitting proposals and preparing
draft decisions. The committee shall have no decision-making powers. The standing committee
shall execute its tasks in the interest of the Union as a whole and shall work in full transparency
with the General Board in FIU composition. The General Board in FIU composition shall adopt the
Rules of Procedure of the standing committee. The composition of the committee shall ensure a fair
balance and rotation between national FIUs. It shall consist of 9 members, appointed by the General
Board in FIU composition.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
Article 48
Independence of the General Board
1. When carrying out the tasks conferred upon them by this Regulation, the members of the
General Board in both compositions referred to in Article 46(2) points (a), (b) and (c) and 46 (3)
points (a), (b) and (c) shall act independently and in the general interest of the Union.
The Chair of the Authority shall act independently and objectively in the sole interest of the Union
as a whole and shall neither seek nor take instructions from Union institutions, bodies, offices nor
agencies from any government or any other public or private body.
2. Member States, Union institutions, agencies, offices or bodies, and any other public or private
body, shall not seek to influence the members of the General Board in the performance of its tasks.
3. The General Board shall lay down, in its Rules of Procedure, the practical arrangements for
the prevention and the management of conflict of interest.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
132
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
Article 49
Tasks of the General Board
1. The General Board in supervisory composition shall take the decisions relating to tasks
referred to in Articles 7 to 10 as well as any decisions explicitly provided by this Regulation for the
General Board in supervisory composition.
2. The General Board in supervisory composition may provide its opinion on any draft decisions
prepared by the Executive Board towards selected obliged entities in accordance with Section 3 of
Chapter II and article 53 (2).
The General Board in supervisory composition and the Executive board shall jointly agree on and
adopt the procedures and timelines to be followed for the purpose of providing the opinion referred
to in the first sub paragraph.
3. The General Board in FIU composition shall perform the tasks and adopt the decisions
pursuant to article 5 (5) and section 6 of Chapter II.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
4. The General Board shall adopt, opinions, recommendations, guidelines and decisions of the
Authority referred to in Section 7 of Chapter II, in an appropriate composition, depending on the
subject-matter of the instrument. Where a given instrument concerns both FIU and supervision-
related matters, adoption shall be required by both compositions of the General Board
independently. The opinions, recommendations, and guidelines shall be adopted based on a
proposal of the relevant internal committee. The General Board shall develop the draft regulatory
technical standards referred to in article 38 as well as the implementing technical standards referred
to in article 42.
5. The General Board in either composition shall be consulted on the draft decisions to be taken
by the Executive Board pursuant to Article 53(4), points (a), (c), (e) and (m). Where the subsequent
decision taken by the Executive Board deviates from the opinion of the General Board, the
Executive Board shall provide the reasons thereof in writing.
6. The General Board shall adopt and make public its Rules of Procedure. The Rules of
Procedure shall include the criteria for admitting the observers referred to in article 46 (4), taking
into account relevance and reciprocity, as well as the conditions for their participation in the
meetings of the General Board.
7. Without prejudice to Articles 52 (3) and (4) and Article 56 (1) and (2), the appointing
authority powers over the Chair and the five permanent members of the Executive Board
throughout their mandate shall be exercised by the General Board.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
134
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
Article 50
Voting rules of the General Board
1. Decisions of the General Board shall be taken by a simple majority of its members. Each
voting member as determined by Article 46 (2) and (3) shall have one vote. In case of a tied vote,
the Chair of the Authority shall have a casting vote.
2. With regard to the acts referred to in Articles 38, 42, 43 and 44 of this Regulation, and by way
of derogation from paragraph 1, the General Board shall take decisions on the basis of a qualified
majority of its members, as defined in Article 16(4) TEU.
The Chair of the Authority shall not vote on the decisions referred to in the first subparagraph, the
opinion referred to in article 49 (2) and the decisions related to the evaluation of the performance of
the Executive Board referred to in Article 52 (4).
3. The non-voting members and the observers shall not attend any discussions within the
General Board in supervisory composition relating to individual obliged entities, unless otherwise
provided for in the legislative acts referred to in Article 1(2), or decided upon by the voting
members.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
4. Paragraph 3 shall not apply to the Executive Board members and the European Central Bank
representative nominated by its Supervisory Board.
5. The Chair of the Authority shall have the prerogative to call a vote at any time. Without prejudice to that power and to the effectiveness of the Authority’s decision-making procedures, the
General Board shall strive for consensus when taking its decisions.
Article 51
Meetings of the General Board
1. The Chair of the Authority shall convene the meetings of the General Board.
2. The General Board shall hold at least two ordinary meetings a year. In addition, it shall meet
on the initiative of its Chair, or at the request of at least one-third of its members.
3. The General Board may invite any person whose opinion may be of interest to attend its
meetings as an observer.
4. The members of the General Board and their alternates may, subject to its Rules of Procedure,
be assisted at the meetings by advisers or experts.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
136
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
5. The Authority shall provide the secretariat of the General Board.
6. The Chair of the Authority and the permanent five members of the Executive Board shall not
attend those meetings of the General Board where matters concerning the performance of their
mandate are discussed or decided upon.
SECTION 2
EXECUTIVE BOARD
Article 52
Composition and appointment of the Executive Board
1. The Executive Board shall be composed of:
(a) the Chair of the Authority;
(b) five full-time members;
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(c) a representative of the Commission where the Executive Board carries out the tasks referred
to in Article 53(4) point (a) to (l). The representative of the Commission shall be entitled to
participate in the debates and shall have access to the documents pertaining to these tasks only.
2. The Executive Director shall participate in meetings of the Executive Board without the right
to vote.
2a. Where the decisions referred to in Article 53(2) towards a selected obliged entity are
deliberated upon, the member of the General Board in supervisory composition from the Member
State where the concerned selected obliged entity is established may participate in the relevant
meetings of the Executive Board without the right to vote.
3. The five members of the Executive Board referred to in paragraph 1, point (b), shall be
selected on the basis of merit, skills, knowledge, recognised standing and experience in the area of
anti-money laundering and countering the financing of terrorism, and other relevant qualification
following an open selection procedure which shall be published in the Official Journal of the
European Union. They shall be appointed by the General Board based on the shortlist drawn by the
Commission. The selection shall respect, to the extent possible, gender and geographical balance.
4. The term of office of the five members of the Executive Board shall be four years. In the
course of the 12 months preceding the end of the four-year term of office of the Chair of the
Authority and five members of the Executive Board, the General Board in both compositions or a
smaller committee selected among General Board members including a Commission representative
shall carry out an assessment of performance of the Executive Board. The assessment shall take into account an evaluation of the Executive Board members’ performance and the Authority’s future
tasks and challenges. Based on the assessment, the General Board in both compositions may extend
their term of office once.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
138
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
5. The Executive Board members referred to in paragraph 1, point (a) and (b) shall act
independently and objectively in the interest of the Union as a whole and shall neither seek nor take
instructions from the Union institutions, Union decentralised agencies and other Union bodies from
any government or from any other public or private body. The institutions, bodies, offices and
agencies of the Union and the governments of the Member States and any other bodies shall respect
that independence.
6. If one or more of the members of the Executive Board, except for the Chair of the Authority,
no longer fulfil the conditions required for the performance of his or her duties or has been guilty of
serious misconduct, the General Board may, following a proposal by the Commission, remove any
of the members of the Executive Board from office.
7. During a period of one year after ceasing to hold office, the former members of the Executive
Board, including the Chair of the Authority, are prohibited from engaging in a gainful occupational
activity with
(a) a selected obliged entity;
(b) any other entity where a conflict of interest exists or could be perceived to exist.
In its rules for the prevention and management of conflicts of interest in respect of its members
referred to in Article 53 (4) point (e), the Executive Board shall specify the circumstances under
which such a conflict of interest exists or could be perceived to exist.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
Article 53
Tasks of the Executive Board
1. The Executive Board shall be responsible for the overall planning and the execution of the
tasks conferred on the Authority pursuant to Article 5. The Executive Board shall adopt all the
decisions of the Authority with the exception of the decisions that shall be taken by the General
Board in accordance with Article 49.
2. The Executive Board shall adopt all the decisions addressed to selected obliged entities taking
into account
the proposal of the selected obliged entity’s Joint Supervisory Team referred to in
Article 15, the proposal of the independent investigatory team referred to in article 25, and the
opinion provided by the General Board on that proposed decision pursuant to Article 49(2). Where
the Executive Board deviates from such an opinion, it shall provide the detailed reasons thereof in
writing.
3. The Executive Board shall adopt all the decisions addressed to individual public authorities
pursuant to Articles 28, 31, and 32.
4. In addition, the Executive Board shall have the following tasks:
(a) adopt, by 30 November of each year, on the basis of a proposal by the Executive Director, the
draft Single Programming Document, and shall transmit it for information to the European
Parliament, the Council and the Commission by 31 January the following year, as well as any other
updated version of the document ;
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
140
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(b) adopt the draft annual budget of the Authority and exercise other functions in respect of the Authority’s budget;
(c) assess and adopt a consolidated annual activity report on the Authority's activities, including
an overview of the fulfilment of its tasks and send it, by 1 July each year, to the European
Parliament, the Council, the Commission and the Court of Auditors and make the consolidated
annual activity report public;
(d) adopt an anti-fraud strategy, proportionate to fraud risks taking into account the costs and
benefits of the measures to be implemented;
(e) adopt rules for the prevention and management of conflicts of interest in respect of its
members, as well as the members of the Administrative Board of Review;
(f) adopt its rules of procedure;
(g) exercise, with respect to the staff of the Authority, the powers conferred by the Staff
Regulations on the Appointing Authority and by the Conditions of Employment of Other Servants
on the Authority Empowered to Conclude a Contract of Employment ("the appointing authority
powers");
(h) adopt appropriate implementing rules for giving effect to the Staff Regulations and the
Conditions of Employment of Other Servants in accordance with Article 110(2) of the Staff
Regulations;
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(i) appoint the Executive Director and remove him/her from office, in accordance with Article
58;
(j) appoint an Accounting Officer, who may be the Commission's Accounting Officer, subject to
the Staff Regulations and the Conditions of Employment of other servants, who shall be totally
independent in the performance of his/her duties;
(k) ensure adequate follow-up to findings and recommendations stemming from the internal or
external audit reports and evaluations, as well as from investigations of OLAF;
(l) adopt the financial rules applicable to the Authority;
(m) take all decisions on the establishment of the Authority's internal structures and, where
necessary, their modification.
5. The Executive Board shall select a Vice-Chair of the Authority among its voting members.
The Vice-Chair shall automatically replace the Chair, if the latter is prevented from attending to
his/her duties.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
142
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
6. With respect to the powers mentioned in paragraph 4 point (h), the Executive Board shall
adopt, in accordance with Article 110(2) of the Staff Regulations, a decision based on Article 2(1)
of the Staff Regulations and Article 6 of the Conditions of Employment, delegating relevant
appointing authority powers to the Executive Director. The Executive Director shall be authorised
to sub-delegate those powers.
7. In exceptional circumstances, the Executive Board may by way of a decision temporarily
suspend the delegation of the appointing authority powers to the Executive Director and any sub-
delegation by the latter and exercise them itself or delegate them to one of its members or to a staff
member other than the Executive Director.
Article 54
Annual and multiannual programming
1. By 30 November each year the Executive Board shall adopt a Single Programming Document
containing multiannual and annual programming, based on a draft put forward by the Executive
Director, taking into account the opinion of the Commission and in relation to multiannual
programming after consulting the European Parliament. It shall forward it to the European
Parliament, the Council and the Commission.
The programming document shall become final after final adoption of the general budget and if
necessary shall be adjusted accordingly.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
2. The annual work programme shall comprise detailed objectives and expected results including
performance indicators. It shall also contain a description of the actions to be financed and an
indication of the financial and human resources allocated to each action, in accordance with the
principles of activity-based budgeting and management. The annual work programme shall be
coherent with the multiannual work programme referred to in paragraph 4. It shall clearly indicate
tasks that have been added, changed or deleted in comparison with the previous financial year.
3. The Executive Board shall amend the adopted annual work programme when a new task is
given to the Authority.
Any substantial amendment to the annual work programme shall be adopted by the same procedure
as the initial annual work programme. The Executive Board may delegate the power to make non-
substantial amendments to the annual work programme to the Executive Director.
4. The multiannual work programme shall set out overall strategic programming including
objectives, expected results and performance indicators. It shall also set out resource programming
including multiannual budget and staff.
The resource programming shall be updated annually. The strategic programming shall be updated
where appropriate.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
144
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
Article 55
Voting rules of the Executive Board
1. The Executive Board shall take decisions by simple majority of its members. Each member of
the Executive Board shall have one vote. The Chair of the Authority shall have a casting vote in
case of a tie.
2. A representative of the Commission shall have a right to vote whenever matters pertaining to
Article 53(4) points (a) to (l) are discussed and decided upon. For the purposes of taking the
decisions referred to in Article 53(4), points (f) and (g), the representative of the Commission shall
have one vote. The decisions referred to in Article 53(4), points (b) to (e) and (h) to (l) may only be
taken if the representative of the Commission casts a positive vote. For the purposes of taking the
decisions referred to in Article 53(4), point (a), the consent of the representative of the Commission
shall only be required on the elements of the decision not related to the annual and multiannual
working programme of the Authority.
3. The Executive Board's rules of procedure shall establish more detailed voting arrangements,
in particular the circumstances in which a member may act on behalf of another member.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
SECTION 3
THE CHAIR OF THE AUTHORITY
Article 56
Appointment of the Chair of the Authority
1. The Chair of the Authority shall be selected on the basis of merit, skills, knowledge,
recognised standing and experience in the area of anti-money laundering and countering the
financing of terrorism and other relevant qualification, following an open selection procedure which
shall be published in the Official Journal of the European Union. The Commission shall draw up a
shortlist of two qualified candidates for the position of the Chair of the Authority. The General
Board shall organise a hearing of those two candidates and provide an opinion to the Parliament and
the Council
.
The Council, after approval by the European Parliament, shall adopt an implementing
decision to appoint the Chair of the Authority.
The term of office of the chair shall be four years. This may be extended once.
2. If the Chair of the Authority no longer fulfils the conditions required for the performance of
his or her duties or has been found guilty of serious misconduct, the Council may, following a
proposal by the General Board in either composition, adopt an implementing decision to remove the
Chair of the Authority from office. The Council shall act by qualified majority.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
146
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
3. Should the Chair resign or be unable to attend to his or her duties for any other reason, the
functions of the Chair shall be performed by the Vice-Chair.
Article 57
Responsibilities of the Chair of the Authority
1. The Chair of the Authority shall represent the Authority and shall be responsible for preparing
the work of the General Board and the Executive Board, including setting the agenda, convening
and chairing all the meetings and tabling items for decision.
2. The Chair shall assign to the five members of the Executive Board specific areas of
responsibility within the scope of tasks of the Authority for the duration of their mandate.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
SECTION 4
THE EXECUTIVE DIRECTOR
Article 58
Appointment of the Executive Director
1. The Executive Director shall be engaged as a temporary agent of the Authority under Article
2(a) of the Conditions of Employment of Other Servants.
2. The Executive Director shall perform his or her duties in the interests of the Union, and
independently of any specific interests.
3. The Executive Director shall manage the Authority. The Executive Director shall be
accountable to the Executive Board. Without prejudice to the powers of the Commission and of the
Executive Board, the Executive Director shall be independent in the performance of his or her
duties and shall neither seek nor take instructions from any Union institutions or bodies, from any
government or from any other body.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
148
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
4. The Executive Director shall be selected on the grounds of merit and documented high-level
administrative, budgetary and management skills, following an open selection procedure which
shall be published in the Official Journal of the European Union, and, as appropriate, other press or
internet sites. The Commission shall draw up a shortlist of two qualified candidates for the position
of the Executive Director. The General Board shall organize a hearing on the two candidates and
provide an opinion for consideration by the Executive Board. The Executive Board shall appoint the
Executive Director.
5. The term of office of the Executive Director shall be five years. In the course of the nine months preceding the end of the Executive Director’s term of office, the Executive Board shall
undertake an assessment that takes into account an evaluation of the Executive Director's
performance and the Agency's future tasks and challenges. The Executive Board, taking into
account the evaluation referred to in the first subparagraph, may extend the term of office of the
Executive Director once.
The Executive Director may be removed from office by the Executive Board on proposal by the
Commission. The General Board may provide an opinion to the Executive Board regarding the
proposal of the Commission.
6. An Executive Director whose term of office has been extended may not participate in another
selection procedure for the same post at the end of the extended term of office.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
Article 59
Tasks of the Executive Director
1. The Executive Director shall be in charge of the day-to-day management of the Authority and
shall aim to ensure gender and, to the extent possible, geographical balance within the Authority. In
particular, the Executive Director shall be responsible for:
(a) implementing decisions adopted by the Executive Board;
(b) preparing the draft Single Programming Document and submitting it to the Executive Board
after consulting the Commission;
(c) implementing the Single Programming Document and reporting to the Executive Board on its
implementation;
(d)
preparing the draft consolidated annual report on the Authority’s activities and presenting it to
the Executive Board for assessment and adoption;
(e) preparing an action plan following up conclusions of internal or external audit reports and
evaluations, as well as investigations by the European Anti-fraud Office (OLAF) and reporting on
progress regularly to the Commission, the General Board and the Executive Board;
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
150
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(f) protecting the financial interests of the Union by applying preventive measures against fraud,
corruption and any other illegal activities, without prejudicing the investigative competence of
OLAF by effective checks and, if irregularities are detected, by recovering amounts wrongly paid
and, where appropriate, by imposing effective, proportionate and dissuasive administrative,
including financial penalties;
(g) preparing an anti-fraud strategy for the Authority and presenting it to the Executive Board for
approval;
(h) preparing draft financial rules applicable to the Authority;
(i)
preparing the Authority’s draft statement of estimates of revenue and expenditure and
implementing its budget;
(j) preparing and implementing an IT security strategy, ensuring appropriate risk management
for all IT infrastructure, systems and services, which are developed or procured by the Authority as
well as sufficient IT security funding.
(k) implementing the annual work programme of the Authority under the control of the Executive
Board;
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(l)
drawing up a draft statement of estimates of the Authority’s revenue and expenditure as part
of Authority’s Single Programming Document pursuant to Article 66 and shall implement the
budget of the Authority pursuant to Article 67;
(m) preparing a draft report describing all activities of the Authority with a section on financial
and administrative matters.
2. The Executive Director shall take other necessary measures, notably the adoption of internal
administrative instructions and the publication of notices, to ensure the functioning of the Authority,
in accordance with this Regulation.
3. The Executive Director shall decide whether it is necessary to locate one or more staff in one
or more Member States for the purpose of carrying out the Authority's tasks in an efficient and
effective manner. Before deciding to establish a local office, the Executive Director shall obtain the
prior consent of the Commission, the Executive Board and the Member State(s) concerned. The
decision shall specify the scope of the activities to be carried out at the local office in a manner that
avoids unnecessary costs and duplication of administrative functions of the Authority. A
headquarters agreement with the Member State(s) concerned shall be concluded.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
152
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
SECTION 5
ADMINISTRATIVE BOARD OF REVIEW
Article 60
Creation and Composition of the Administrative Board of Review
1. The Authority shall establish an Administrative Board of Review for the purposes of carrying
out an internal administrative review of the decisions taken by the Authority in the exercise of the
powers listed in
Articles 20, 21, 22 and 65.
The scope of the internal administrati
ve
review shall
pertain to the procedural and substantive conformity with this Regulation of such decisions.
2. The Administrative Board of Review shall be composed of five individuals of high repute,
having a proven record of relevant knowledge and professional experience, including supervisory
experience in the area of anti-money laundering and countering the financing of terrorism,
excluding current staff of the Authority, as well as current staff of AML/CFT supervisory
authorities and FIUs or other national or Union institutions, bodies, offices and agencies who are
involved in the carrying out of the tasks conferred on the Authority by this Regulation. The
Administrative Board of Review shall have sufficient resources and expertise to assess the exercise
of the powers of the Authority under this Regulation.
3. The Administrative Board of Review shall decide on the basis of a majority of at least three of
its five members.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
Article 61
Members of the Administrative Board of Review
1. The members of the Administrative Board of Review and two alternates shall be appointed by
the General Board in supervisory composition for a term of five years, which may be extended
once, following a public call for expressions of interest published in the Official Journal of the
European Union. They shall not be bound by any instructions.
2. The members of the Administrative Board of Review shall act independently and in the public
interest and shall not perform any other duties within the Authority. For that purpose, they shall
make a public declaration of commitments and a public declaration of interests indicating any direct
or indirect interest which might be considered prejudicial to their independence or the absence of
any such interest.
3. The members of the Administrative Board of Review shall not be removed from office or
from the list of qualified candidates during their term of office, unless there are serious grounds for
such removal and the General Board in supervisory composition takes a decision to that effect,
acting on a proposal from the Commission.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
154
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
Article 62
Decisions subject to review
1. A request for review may be brought before the Administrative Board of Review against
decisions taken by the Authority pursuant to Articles 6(1), 20, 21, 22 and 65 by any natural or legal
person to whom the decision is addressed, or to whom it is of a direct and individual concern.
2. Any request for review shall be made in writing, including a statement of grounds, and shall
be lodged at the Authority within one month of the date of notification of the decision to the person
requesting the review, or, in the absence thereof, of the day on which it came to the knowledge of
the latter, as the case may be.
3. After ruling on the admissibility of the review, the Administrative Board of Review shall
express an opinion within a period appropriate to the urgency of the matter and no later than two
months from the receipt of the request and remit the case for preparation of a new draft decision to
the Executive Board. The Executive Board shall take into account the opinion of the Administrative
Board of Review and shall promptly adopt a new decision. The new decision shall abrogate the
initial decision, replace it with a decision of identical content, or replace it with an amended
decision.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
4. A request for review pursuant to paragraph 2 shall not have suspensive effect. However, the
Executive Board, on a proposal by the Administrative Board of Review, may, if it considers that
circumstances so require, suspend the application of the contested decision.
5. The opinion expressed by the Administrative Board of Review, and the new decision adopted
by the Executive Board pursuant to this Article, shall be reasoned and notified to the parties.
6. The Administrative board of review
shall adopt its operating Rules of Procedure.
Article 63
Exclusion and objection
1. The members of the Administrative Board of Review shall not take part in any review
proceedings if they have any personal interest in the proceedings, if they have previously been
involved as representatives of one of the parties to the proceedings, or if they participated in the
adoption of the decision under review.
2. If, for one of the reasons listed in paragraph 1 or for any other reason, a member of the
Administrative Board of Review considers that he/she should not take part in any review
proceeding, he/she shall inform the Administrative Board of Review accordingly.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
156
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
3. Any party to the review proceedings may object to any member of the Administrative Board
of Review on any of the grounds listed in paragraph 1, or if the member is suspected of partiality.
Any such objection shall not be admissible if, while being aware of a reason for objecting, the party
to the review proceedings has taken a procedural step. No objection may be based on the nationality
of members.
4. The Administrative Board of Review shall decide as to the action to be taken in the cases
referred to in paragraphs 2 and 3 without the participation of the member concerned. For the
purposes of taking that decision, the member concerned shall be replaced on the Administrative
Board of Review by his/her alternate.
CHAPTER IV
FINANCIAL PROVISIONS
Article 64
Budget
1. Estimates of all revenue and expenditure for the Authority shall be prepared each financial year, corresponding to the calendar year, and shall be shown in the Authority’s budget.
2.
The Authority’s budget shall be balanced in terms of revenue and of expenditure.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
3. Without prejudice to other resources, the Authority's revenue shall consist of a combination of
the following:
(a) a contribution from the Union entered in the general budget of the European Union;
(b) the fees paid by the selected and non-selected obliged entities in accordance with Article 65,
for tasks mentioned in Article 5(2), points (a), (b) and (c) and 5 (3) points (a) to (d), (f) and (g).
(c) any voluntary financial contribution from the Member States.
4. The expenditure of the Authority shall include staff remuneration, administrative and
infrastructure expenses and operating costs.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
158
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
Article 65
Fees levied on selected and non-selected obliged entities
1. The Authority shall levy an annual supervisory fee on all selected obliged entities referred to
in Article 13 and on the non-selected obliged entities that meet the criteria of Article 12(1). The fees
shall cover expenditure incurred by the Authority in relation to the tasks related to supervision and
referred to in Sections 3 and 4 of Chapter II. Those fees shall not exceed the expenditure relating to
these tasks. Where these criteria are not fully respected in any given year, the necessary adjustments
shall be made when calculating the fees for the two following years.
2. The amount of the fee levied on each obliged entity referred to in paragraph 1 shall be
calculated in accordance with the arrangements established in the delegated act referred to in
paragraph 6.
3. The fees shall be calculated at the highest level of consolidation in the Union.
4. The basis for calculating the annual supervisory fee for a given calendar year shall be the
expenditure relating to the direct and indirect supervision of the selected and non-selected obliged
entities subject to fees in that year. The Authority may require advance payments in respect of the
annual supervisory fee, which shall be based on a reasonable estimate. The Authority shall
communicate with the relevant financial supervisor before deciding on the final fee level so as to
ensure that supervision remains cost-effective and reasonable for all financial sector obliged
entities. The Authority shall communicate to respective financial sector obliged entities the basis for
the calculation of the annual supervisory fee. Member States shall ensure that the obligation to pay
the fees specified in this Article is enforceable under national law, and that due fees are fully paid.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
5. This Article is without prejudice to the right of financial supervisors to levy fees in
accordance with national law, to the extent supervisory tasks have not been conferred on the
Authority, or in respect of costs of cooperating with and assisting the Authority and acting on its
instructions, in accordance with relevant Union law.
6. The Commission is empowered to adopt a delegated act in accordance with Article 86 to
supplement this Regulation by specifying the methodology for calculating the amount of the fee
levied on each selected and non-selected obliged entity subject to fees in accordance with paragraph
1, and the procedure for collecting these fees. When developing the methodology for determining
the individual amount of fees the Commission shall take into account the following:
(a) the total annual turnover or the corresponding type of income of the obliged entities at the
highest level of consolidation in the Union in accordance with the relevant accounting standards;
(a2) whether the obliged entity has qualified for direct supervision or not;
(b) the AML/CFT risk profile classification of the obliged entities in accordance with the
methodology referred to in Article 12(5);
(c) the importance of the obliged entity to the stability of the financial system or economy of one
or more Member States or of the Union;
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
160
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(d) the amount of fee to be collected from any non-selected obliged entity in proportion to its
income or turnover referred to in point (a) , which shall not exceed 1/5 of the amount of fee to be
collected from any selected obliged entity relative to same level of income or turnover.
The Commission shall adopt the delegated acts referred to in the first subparagraph by 1 January
2025.
Article 66
Establishment of the budget
1. Each year, the Executive Director shall draw up a draft statement of estimates of the Authority’s revenue and expenditure for the following financial year, including the establishment
plan, and send it to the Executive Board.
2. The Executive Board shall, on the basis of that draft, adopt a provisional draft estimate of the Authority’s revenue and expenditure for the following financial year.
3. The final draft e
stimate of the Authority’s revenue and expenditure shall be sent to the
Commission by 31 January each year.
4. The Commission shall send the statement of estimates to the budgetary authority together
with the draft general budget of the European Union.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
5. On the basis of the statement of estimates, the Commission shall enter in the draft general
budget of the Union the estimates it considers necessary for the establishment plan and the amount
of the subsidy to be charged to the general budget, which it shall place before the budgetary
authority in accordance with Articles 313 and 314 TFEU.
6. The budgetary authority shall authorise the appropriations for the contribution to the
Authority.
7.
The budgetary authority shall adopt the Authority’s establishment plan.
8.
The Authority’s budget shall be adopted by the Executive Board. It shall become final
following final adoption of the general budget of the Union. Where necessary, it shall be adjusted
accordingly.
Article 67
Implementation of the budget
1.
The Executive Director shall implement the Authority’s budget respecting the principles of
economy, efficiency, effectiveness and sound financial management.
2. Each year, the Executive Director shall send to the budgetary authority all information
relevant to the findings of evaluation procedures.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
162
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
Article 68
Presentation of accounts and discharge
1.
By 1 March of the following financial year (year N+1) the Authority’s accounting officer
shall send the provisional accounts for the financial year (year N) to the Commission's Accounting
Officer and to the Court of Auditors.
2. By 31 March of the following financial year, the Authority shall send the report on the
budgetary and financial management to the European Parliament, the Council and the Court of
Auditors.
By 31 March of the following financial year, the Commission's accounting officer shall send the Authority’s provisional accounts, consolidated with the Commission's accounts, to the Court of
Auditors.
3. On receipt of the Court of Aud
itors' observations on the Authority’s provisional accounts
pursuant to Article 246 Regulation (EU, Euratom) 2018/1046 of the European Parliament and of the
Council
23
, the Executive Board shall deliver an opinion on the Authority’s final accounts.
Regulation (EU, Euratom) 2018/1046 of the European Parliament and of the Council of 18 July 2018 on the financial rules applicable to the general budget of the Union, amending Regulations (EU) No 1296/2013, (EU) No 1301/2013, (EU) No 1303/2013, (EU) No 1304/2013, (EU) No 1309/2013, (EU) No 1316/2013, (EU) No 223/2014, (EU) No 283/2014, and Decision No 541/2014/EU and repealing Regulation (EU, Euratom) No 966/2012 (OJ L 193, 30.7.2018, p. 1).
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
4. The accounting officer shall, by 1 July of year N+1, send the final accounts to the European
Parliament, the Council, the Commission and the Court of Auditors, together with the Executive
Board's opinion.
5. A link to the pages of the website containing the final accounts of the Authority shall be
published in the Official Journal of the European Union by 15 November of year N + 1.
6. The Executive Director shall send the Court of Auditors a reply to its observations by 30
September of year N+1. The Executive Director shall also send this reply to the Executive Board.
7. The Executive Director shall submit to the European Parliament, at the latter's request, any
information required for the smooth application of the discharge procedure for the financial year N,
in accordance with Article 261(3) of Regulation (EU, Euratom) 2018/1046.
8. On a recommendation from the Council acting by a qualified majority, the European
Parliament shall, before 15 May of year N + 2, give a discharge to the Executive Director in respect
of the implementation of the budget for year N.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
164
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
Article 69
Financial rules
The financial rules applicable to the Authority shall be adopted by the Executive Board after
consulting the Commission. They shall not depart from Commission Delegated Regulation (EU)
2019/715 unless such a departure is specifically required for the Authority's operation and the
Commission has given its prior consent.
Article 70
Anti-fraud measures
1. For the purposes of combating fraud, corruption and any other illegal activity, Regulation
(EU, Euratom) No 883/2013 of the European Parliament and of the Council as well as Article 86 of
Regulation (EU) 2019/715 shall apply to the Authority without any restriction.
2. The Authority shall accede to the Interinstitutional Agreement concerning internal
investigations by OLAF and shall immediately adopt appropriate provisions for all staff of the
Authority.
3. The funding decisions, the agreements and the implementing instruments resulting from them
shall explicitly stipulate that the Court of Auditors and OLAF may, where necessary, carry out on-
the-spot checks on the beneficiaries of monies disbursed by the Authority.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
Article 71
IT Security
1. The Authority shall establish an internal IT governance at the level of the Executive Director
which establishes and manages the IT budget and ensures regular reporting to the Executive Board
on the compliance with applicable IT security rules and standards.
2. The agency shall ensure that a sufficient share of its IT expenditure is transparently allocated
to direct IT security. The contribution to the Computer Emergency Response Team of the European
Institutions, Bodies and Agencies (CERT-EU) may be counted in this share.
3. An adequate IT security monitoring, detection and response service shall be established, using
the services of CERT-EU. Major Incidents must be reported to CERT-EU as well as to the
Commission within 24 hours of detection.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
166
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
Article 72
Accountability and reporting
1. The Authority shall be accountable to the European Parliament and to the Council for the
implementation of this Regulation.
2. The Authority shall submit on an annual basis to the European Parliament, to the Council, and
to the Commission a report on the execution of the tasks conferred on it by this Regulation,
including information on the planned evolution of the structure and amount of the supervisory fees
referred to in Article 66. The Chair of the Authority shall present that report in public to the
European Parliament.
3. At the request of the European Parliament, the Chair of the Authority shall participate in a
hearing on the execution of its tasks by the competent committees of the European Parliament.
4. The Authority shall reply orally or in writing to questions put to it by the European
Parliament.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
CHAPTER V
GENERAL AND FINAL PROVISIONS
SECTION 1
STAFF
Article 73
General provision
1. The Staff Regulations and the Conditions of Employment of Other Servants and the rules
adopted by agreement between the institutions of the Union for giving effect to those Staff
Regulations and the Conditions of Employment of Other Servants shall apply to the staff of the
Authority for all matters not covered by this Regulation.
2. By way of derogation from paragraph 1, the Chair of the Authority, and the five members of
the Executive Board referred to in Article 53 shall, respectively, be on a par with a Member and the
Registrar of the General Court regarding emoluments and pensionable age, as defined in Council
Regulation (EU) 2016/300
24
. For aspects not covered by this Regulation or by Regulation (EU)
2016/300, the Staff Regulations and the Conditions of Employment shall apply by analogy.
24
Council Regulation (EU) 2016/300 of 29 February 2016 determining the emoluments of EU high-level public office holders (OJ L 58, 4.3.2016, p. 1).
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
168
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
3. The Executive Board, in agreement with the Commission, shall adopt the necessary
implementing measures, in accordance with the arrangements provided for in Article 110 of the
Staff Regulations.
4. The Authority may make use of seconded national experts or other staff not employed by the
Authority including FIU delegates.
5. The Executive Board shall adopt rules related to staff from Member States to be seconded to
the Authority and update them as necessary. Those rules shall include, in particular, the financial
arrangements related to those secondments, including insurance and training. Those rules shall take
into account the fact that the staff is seconded and to be deployed as staff of the Authority. They
shall include provisions on the conditions of deployment. Where relevant, the Executive Board shall
aim to ensure consistency with the rules applicable to reimbursement of the mission expenses of the
statutory staff.
Article 74
Privileges and immunities
Protocol (No 7) on the privileges and immunities of the TEU and to the TFEU shall apply to the
Authority and its staff.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
Article 74a
Staff of the Authority previously employed by the European Banking Authority
Temporary agents employed under point (f) of Article 2 and contract agents employed under
Article 3a of the Conditions of Employment, employed at the Authority by a contract concluded
before and no later than 1 year after the Authority becomes operational in accordance with Article
92, and who immediately prior to their employment at the Authority have been employed by the
European Banking Authority in carrying out the tasks and activities of the European Banking
Authority related to preventing and countering money laundering and terrorist financing listed in
Regulation (EU) No 1093/2010, shall be offered under the limit of the number of posts that will be
deducted from the European Banking Authority to allocate to the Authority, the same type of
contracts as at the European Banking Authority, and under the same conditions. Those agents shall
be deemed to have served their entire service at the Authority.
Article 75
Obligation of professional secrecy
1. Members of the General Board and the Executive Board, and all members of the staff of the
Authority, including officials seconded by Member States on a temporary basis, and all other
persons carrying out tasks for the Authority on a contractual basis, shall be subject to the
requirements of professional secrecy pursuant to Article 339 TFEU and Article 50 [OP please insert
the next number to the AMLD, COM(2021)423], even after their duties have ceased.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
170
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
2. The Executive Board shall ensure that individuals who provide any service, directly or
indirectly, permanently or occasionally, relating to the tasks of the Authority, including officials and
other persons authorised by the Executive Board or appointed by the public authorities and FIUs for
that purpose, are subject to requirements of professional secrecy equivalent to those in paragraph 1.
3. For the purpose of carrying out the tasks conferred on it by this Regulation, the Authority
shall be authorised, within the limits and under the conditions set out in the acts referred to in
Article 1(2), to exchange information with national or Union authorities and bodies in the cases
where these acts allow financial supervisors to disclose information to those entities or where
Member States may provide for such disclosure under the relevant Union law.
4. The Authority shall establish practical arrangements for implementing the confidentiality
rules referred to in paragraphs 1 and 2.
5. The Authority shall apply Commission Decision (EU, Euratom) 2015/444
25
.
Commission Decision (EU, Euratom) 2015/444 of 13 March 2015 on the security rules for protecting EU classified information (OJ L 72, 17.3.2015, p. 53).
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
Article 76
Security rules on the protection of classified and sensitive non-classified information
1.
The Authority shall adopt its own security rules equivalent to the Commission’s security rules
for protecting European Union Classified Information (EUCI) and sensitive non-classified
information, as set out in Commission Decisions (EU, Euratom) 2015/443
26
and (EU, Euratom)
2015/444. The security rules of the Authority shall cover, inter alia, provisions for the exchange,
process
ing and storage of such information. The Executive Board shall adopt the Authority’s
security rules following approval by the Commission.
2. Any administrative arrangement on the exchange of classified information with the relevant
authorities of a third country or, in the absence of such arrangement, any exceptional ad-hoc release of EUCI to those authorities, shall be subject to the Commission’s prior approval.
26
Commission Decision (EU, Euratom) 2015/443 of 13 March 2015 on Security in the Commission (OJ L 72, 17.3.2015, p. 41)
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
172
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
SECTION 2
COOPERATION
Article 77
Cooperation with European Supervisory Authorities and the European Data Protection
Board
1. The Authority shall establish and maintain a close cooperation with the European Banking
Authority, the European Insurance and Occupational Pensions Authority and the European
Securities and Markets Authority.
2. When drafting guidelines and recommendations in accordance with Article 43 having a
significant impact on the protection of personal data, the Authority shall closely cooperate with the
European Data Protection Board established by Regulation (EU) 2016/679 to avoid duplication,
inconsistencies and legal uncertainty in the sphere of data protection.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
Article 78
Cooperation with non-AML/CFT authorities
1. Where necessary for the fulfilment of its tasks listed in Article 5, the Authority shall
cooperate, as appropriate, with the non- AML/CFT authorities.
2. Where necessary, the Authority shall conclude a memorandum of understanding with the
authorities referred to in paragraph 1 setting out in general terms how they will cooperate and
exchange information in the performance of their supervisory tasks under Union law in relation to
selected obliged entities.
3. The Authority shall ensure effective cooperation and information exchange between all
supervisory authorities in the AML/CFT supervisory system and the relevant non-AML/CFT
authorities referred to in paragraph 1, including with regard to access to any information and data in
central AML/CFT database referred to in Article 11.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
174
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
Article 79
Cooperation in the context of public-private partnerships (PPPs)
Where relevant for the fulfilment of the tasks referred to in Sections 3 and 6 of Chapter II, the
Authority may participate in existing cooperation arrangements established in one or across several
Member States by supervisory authorities or FIUs, where such arrangements involve, inter alia,
cooperation and information exchange between the aforementioned authorities and selected obliged
entities. Participation of the Authority shall be subject to consent of the relevant national authority
that has established such arrangement.
Article 80
Cooperation with OLAF, Europol, Eurojust and the EPPO
1. The Authority may conclude working arrangements with Union institutions, Union
decentralised agencies and other Union bodies, acting in the field of law enforcement and judicial
cooperation. Those working arrangements may be of a strategic or technical nature, and shall in
particular aim to facilitate cooperation and the exchange of information between the parties thereto.
The working arrangements shall neither form the basis for allowing the exchange of personal data
nor shall bind the Union or its Member States.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
2. The Authority shall establish and maintain a close relationship with OLAF, Europol, Eurojust,
and the EPPO. To that end, the Authority shall conclude separate working arrangements with
OLAF, Europol, Eurojust, and the EPPO setting out the details of their cooperation. The
relationship shall aim in particular to ensure the exchange of strategic information and trends in
relation to money laundering and terrorist financing threats facing the Union.
Article 81
Cooperation with third countries and international organisations
1. In order to achieve the objectives set out in this Regulation, and without prejudice to the
respective competences of the Member States and the Union institutions, the Authority may develop
contacts and enter into administrative arrangements with AML/CFT authorities in third countries
that have regulatory, supervisory and FIU-related competences in the field of anti-money
laundering and counter terrorism financing as well as with international organisations and third-
country administrations. Those arrangements shall not create legal obligations in respect of the
Union and its Member States nor shall they prevent Member States and their competent authorities
from concluding bilateral or multilateral arrangements with those third countries.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
176
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
2. The Authority may develop model administrative arrangements, with a view to establishing
consistent, efficient and effective practices within the Union and to strengthening international
coordination and cooperation in the fight against money laundering and terrorist financing. The
public authorities and FIUs shall make every effort to follow such model arrangements.
3. In cases where the interaction of several Union public authorities and FIUs with third country authorities concerns matters falling within the scope of the Authority’s tasks as defined in Article 5,
the Authority shall have a leading role in facilitating such interaction where necessary. This role of
the Authority shall be without prejudice to the regular interactions by competent authorities and
FIUs with third-country authorities.
4. The Authority shall, within its powers pursuant to this Regulation and to the legislative acts
referred to in Article 1(2), contribute to the united, common, consistent and effective representation of the Union’s interests in international fora, including by assisting the Commission in its tasks
relating to Co
mmission’s membership of the Financial Action Task Force and by supporting the
work and objectives of the Egmont Group of Financial Intelligence Units.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
SECTION 3
GENERAL AND FINAL PROVISIONS
Article 82
Access to documents
1. Regulation (EC) No 1049/2001 shall apply to documents held by the Authority.
2. Decisions taken by the Authority under Article 8 of Regulation (EC) No 1049/2001 may be
the subject of a complaint to the Ombudsman or of an action before the Court of Justice of the
European Union, under the conditions laid down in Articles 228 and 263 TFEU, respectively.
3. The right of access to documents shall not apply to confidential information comprising:
(a) information or data of the Authority, the financial supervisors, or the obliged entities obtained
in the process of carrying out the tasks and activities referred to in Article 5(2) and Section 3 of
Chapter II;
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
178
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(b) any operational data or information related to such operational data of the Authority and of
the FIUs that is in the possession of the Authority due to carrying out the tasks and activities
referred to in Article 5(5) and Section 6 of Chapter II.
4. The confidential information referred to in paragraph 3, point (a), that relates to a supervisory
procedure can be fully or partially disclosed to the obliged entities which are parties to that
supervisory procedure, subject to the legitimate interest of natural and legal persons other than the
relevant party, in the protection of their business secrets. This access shall not extend to internal
documents of the Authority, financial supervisors, or correspondence between them.
5. The Executive Board shall adopt practical measures for applying Regulation (EC)
No 1049/2001 and the rules regarding disclosure of information relating to supervisory procedures.
Article 83
General language arrangements
1. Council Regulation No 1 shall apply to the Authority.
2. The Executive Board shall decide on the internal language arrangements for the Authority,
which shall be consistent with the language arrangements in direct supervision, adopted pursuant to
Article 27.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
3. The translation services required for the functioning of the Authority shall be provided by the
Translation Centre for the Bodies of the European Union, as established by Council Regulation
(EC) No 2965/94
27
.
Article 84
Data protection
1. The processing of personal data on the basis of this Regulation for the purposes of the
prevention of money laundering and terrorist financing as referred to in Article 53 [OP please insert
the next number to the AMLD, COM(2021)423] and Article 55 of [OP please insert the next
number to the AMLR, COM(2021)420] shall be considered necessary for the performance of a task
carried out in the public interest or in the exercise of official authority vested in the Authority under
Articles 5, of Regulation (EU) 2018/1725 and Articles 6, of Regulation (EU) 2016/679.
When drafting guidelines and recommendations in accordance with Article 43, having a significant
impact on the protection of personal data, the Authority shall, after being authorized by the
Commission, consult the European Data Protection Supervisor established by Regulation (EU)
2018/1725. The Authority may also invite national data protection authorities as observers in the
process of drafting such guidelines and recommendations.
27
Council Regulation (EC) No 2965/94 of 28 November 1994 setting up a Translation Centre for bodies of the European Union (OJ L 314, 7.12.1994, p. 1).
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
180
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
2. In accordance with Article 25 of Regulation (EU) 2018/1725, the Authority shall adopt
internal rules which may restrict the application of the rights of the data subjects where such
restrictions are necessary to the performance of the tasks referred in Article 53 [AMLD] and Article
55 of [AMLR].
Article 85
Liability of the Authority
1. In the case of non-contractual liability, the Authority shall, in accordance with the general
principles common to the laws of the Member States, make good any damage caused by it or by its
staff in the performance of their duties. The Court of Justice of the European Union shall have
jurisdiction in any dispute over the remedying of such damage.
2. The personal financial liability and disciplinary liability of Authority staff towards the
Authority shall be governed by the relevant provisions applying to the staff of the Authority.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
Article 86
Delegated acts
1. The power to adopt delegated acts is conferred on the Commission subject to the conditions
laid down in this Article.
2. The power to adopt delegated acts referred to in Article 25 and Article 65 shall be conferred
on the Commission for an indeterminate period of time from [OP please insert the date = 6 months
after the date of entry into force of this Regulation].
3. The power to adopt delegated acts referred to in Article 25 and Article 65 may be revoked at
any time by the European Parliament or by the Council. A decision to revoke shall put an end to the
delegation of the power specified in that decision. It shall take effect the day following the
publication of the decision in the Official Journal of the European Union or at a later date specified
therein. It shall not affect the validity of any delegated acts already in force.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
182
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
4. Before adopting a delegated act, the Commission shall consult experts designated by each
Member State in accordance with the principles laid down in the Interinstitutional Agreement of 13
April 2016 on Better Law-Making.
5. As soon as it adopts a delegated act, the Commission shall notify it simultaneously to the
European Parliament and to the Council.
6. A delegated act adopted pursuant to Article 25 and Article 65 shall enter into force only if no
objection has been expressed either by the European Parliament or the Council within a period of
one month of notification of that act to the European Parliament and the Council or if, before the
expiry of that period, the European Parliament and the Council have both informed the Commission
that they will not object. That period shall be extended by one month at the initiative of the
European Parliament or of the Council.
Article 87
Headquarters Agreement and operating conditions
1. The necessary arrangements concerning the accommodation to be provided for the Authority
in the Member State where its seat is located and the facilities to be made available by that Member
State, as well as the specific rules applicable in that Member State to the staff of the Authority and
members of their families, shall be laid down in a Headquarters Agreement between the Authority
and that Member State which they conclude after obtaining the approval of the Executive Board.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
2.
The Authority’s host Member State shall provide the best possible conditions to ensure the
proper functioning of the Authority, including multilingual, European-oriented schooling and
appropriate transport connections.
Article 88
Evaluation and review
1. By 31 December 2029, and every five years thereafter, the Commission shall assess the Authority’s performance in relation to its objectives, mandate, tasks and location(s), in accordance
with the Commission's guidelines. The evaluation shall, in particular, address:
(a) the possible need to amend the mandate of the Authority, and the financial implications of any
such modification;
(b) the impact of all supervisory activities and tasks of the Authority on the interests of the Union
as a whole, and specifically the effectiveness of:
(i) supervisory tasks and activities related to direct supervision of selected obliged entities;
(ii) indirect supervision of non-selected obliged entities;
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
184
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(iii) indirect oversight of other obliged entities;
(c) the impact of the activities related to support and coordination of FIUs, and in particular the
coordination of the joint analyses of cross-border activities and transactions conducted by FIUs;
(d) the impartiality, objectivity and autonomy of the Authority;
(e) the appropriateness of governance arrangements, including the composition of, and voting
arrangements in, the Executive Board and its relation with the General Board,
(f) the cost effectiveness of the Authority, if appropriate, separately in relation to its distinct
sources of funding;
(g) the effectiveness of the recourse mechanism against decisions of the Authority and the
independence and accountability arrangements applicable to the Authority;
(h) the effectiveness of cooperation and information sharing arrangements between the Authority
and non-AML authorities;
(i) the interaction between the Authority and the other Union supervisory authorities and bodies,
including the EBA, the Europol, Eurojust, OLAF and the EPPO;
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(j)
the effectiveness of the Authority’s supervisory and sanctioning powers;
(k) effectiveness and convergence in supervisory practices reached by supervisory authorities and
the role of the Authority therein.
2. The report referred to in paragraph 1 shall also examine whether:
(a) the resources of the Authority are adequate to carry out its responsibilities;
(b) it is appropriate to confer additional supervisory tasks regarding non-financial sector obliged
entities, specifying, as appropriate, the types of entities that should be subject to additional
supervisory tasks;
(c) it is appropriate to confer additional tasks in the area of support and coordination of the work
of FIUs;
(d) it is appropriate to confer on the Authority additional sanctioning powers.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
186
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
2a. On the occasion of the first evaluation, the Commission shall also assess whether the
maximum number of selected obliged entities shall be maintained or reviewed. When performing
this assessment, the Commission shall take into account, in particular, the available resources of the
Authority, its mandate, its experience and the circumstances of its direct supervision activities.
3. On the occasion of every second evaluation, there shall be an assessment of the results
achieved by the Authority having regard to its objectives, mandate and tasks, including an
assessment of whether the continuation of the Authority is still justified with regard to these
objectives, mandate and tasks.
4. The report and any accompanying proposals, as appropriate, shall be forwarded to the
European Parliament and to the Council.
Article 89
Amendments to Regulation (EU) No 1093/2010
Regulation (EU) No 1093/2010 is amended as follows:
(1) Article 1 is amended as follows:
(a) in paragraph 2, the second subparagraph is deleted;
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(b) in paragraph 5, point (h) is deleted;
(2) Article 4 is amended as follows:
(a) point (1a) is deleted;
(b) In point (2), point (iii) is deleted;
(3) In Article 8(1), point (l) is deleted;
(4) Articles 9a and 9b are deleted;
(5) in Article 17, paragraph 6 is replaced by the following:
‘6. Without prejudice to the powers of the Commission pursuant to Article 258 TFEU, where a
competent authority does not comply with the formal opinion referred to in paragraph 4 of this
Article within the period specified therein, and where it is necessary to remedy, in a timely manner,
such non-compliance in order to maintain or restore neutral conditions of competition in the market
or ensure the orderly functioning and integrity of the financial system, the Authority may, where the
relevant requirements of the legislative acts referred to in Article 1(2) of this Regulation are directly
applicable to financial institutions, adopt an individual decision addressed to a financial institution
requiring it to take all necessary action to comply with its obligations under Union law, including
the cessation of any practice.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
188
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
The decision of the Authority shall be in conformity with the formal opinion issued by the
Commission pursuant to paragraph 4.
(6) in Article 19, paragraph 4 is replaced by the following:
‘4. Without prejudice to the powers of the Commission pursuant to Article 258 TFEU, where a
competent authority does not comply with the decision of the Authority, and thereby fails to ensure
that a financial institution complies with requirements directly applicable to it by virtue of the
legislative acts referred to in Article 1(2) of this Regulation, the Authority may adopt an individual
decision addressed to that financial institution requiring it to take all necessary action to comply
with its obligations under Union law, including the cessation of any practice.
’
;
(7) in Article 33(1), the second subparagraph is deleted;
(8) in Article 40(1), the following point (g) is added:
‘(g) one representative of the Authority for Anti-Money Laundering and Countering the Financing
of Terrorism, who shall be non-
voting.’;
(9) in Article 81, paragraph 2b is deleted.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
Article 90
Amendments to Regulation (EU) No 1094/2010
Regulation (EU) No 1094/2010 is amended as follows:
(1) in Article 1(2), the second subparagraph is deleted;
(2) in Article 40(1), the following point is added:
‘(f) one representative of the Authority for Anti-Money Laundering and Countering the Financing
of Terrorism, who shall be non-
voting.’;
(3) In Article 54, paragraph 2a is deleted.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
190
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
Article 91
Amendments to Regulation (EU) No 1095/2010
Regulation (EU) No 1095/2010 is amended as follows:
(1) in Article 1(2), the second subparagraph is deleted;
(2) in Article 40(1), the following point is added:
‘(f) one representative of the Authority for Anti-Money Laundering and Countering the Financing
of Terrorism, who shall be non-
voting.’
(3) In Article 54, paragraph 2a is deleted.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
Article 92
Commencement of the Authority
’
s activities
The Commission shall be responsible for the establishment and initial operation of the Authority
until the date on which the Authority becomes operational, which shall be 1 January 2024 in
accordance with Article 93. For that purpose:
(a) the Commission may designate a Commission official to act as interim Executive Director
and exercise the duties assigned to the Executive Director until the Authority has the capacity to
implement its own budget and the Executive Director has taken up his or her duties following his or
her appointment by the Executive Board in accordance with Article 58;
(b) by derogation from Article 53(4) and until the adoption of a decision as referred to in Article
58, the interim Executive Director shall exercise the appointing authority power;
(c) the Commission may offer assistance to the Authority, in particular by seconding Commission
officials to carry out the activities of the Authority under the responsibility of the interim Executive
Director or the Executive Director;
(d) the interim Executive Director may authorise all payments covered by appropriations entered in the Authority’s budget after approval by the Executive Board and may conclude contracts,
including st
aff contracts, following the adoption of the Authority’s establishment plan.
10507/1/22 REV 1
JAS/jk
192
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
Article 93
Entry into force and application
This Regulation shall enter into force the twentieth day following that of its publication in the
Official Journal of the European Union.
It shall apply from 1 January 2024.
However, Articles 1, 4, 38, 42, 43, 44, 46, 56, 58, 86 and 87 shall apply from 1 January 2023.
This Regulation shall be binding in its entirety and directly applicable in all Member States.
Done at Brussels,
For the European Parliament For the Council
The President The President
LIMITE EN
15519/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
Council of the European Union
Brussels, 5 December 2022 (OR. en)
15519/22
LIMITE
EF 362 ECOFIN 1273 DROIPEN 160 ENFOPOL 612 CT 217 FISC 249 COTER 294 CODEC 1894
Interinstitutional File:
2021/0250(COD)
NOTE
From: General Secretariat of the Council To: Permanent Representatives Committee Subject: Proposal for a Directive of the European Parliament and of the Council on the mechanisms to be put in place by the Member States for the prevention of the use of the financial system for the purposes of money laundering or terrorist financing and repealing Directive (EU) 2015/849 - Mandate for negotiations with the European Parliament
15519/22
JAS/jk
2
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
2021/0250 (COD)
Proposal for a
DIRECTIVE OF THE EUROPEAN PARLIAMENT AND OF THE COUNCIL
on the mechanisms to be put in place by the Member States for the prevention of the use of
the financial system for the purposes of money laundering or terrorist financing and repealing
Directive (EU) 2015/849
(Text with EEA relevance)
THE EUROPEAN PARLIAMENT AND THE COUNCIL OF THE EUROPEAN UNION,
Having regard to the Treaty on the Functioning of the European Union, and in particular Article 114
thereof,
Having regard to the proposal from the European Commission,
After transmission of the draft legislative act to the national parliaments,
Having regard to the opinion of the European Central Bank
1
,
Having regard to the opinion of the European Economic and Social Committee
2
,
Acting in accordance with the ordinary legislative procedure,
OJ C [...], [...], p. [...].
OJ C , , p. .
15519/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
Whereas:
(1) Directive (EU) 2015/849 of the European Parliament and of the Council
3
constitutes the main
legal instrument for the prevention of the use of the Union financial system for the purposes of
money laundering and terrorist financing. That Directive sets out a comprehensive legal framework,
which Directive (EU) 2018/843 of the European Parliament and the Council
4
further strengthened
by addressing emerging risks and increasing transparency of beneficial ownership. Notwithstanding
its achievements, experience has shown that Directive (EU) 2015/849 should be further improved to
adequately mitigate risks and to effectively detect criminal attempts to misuse the Union financial
system for criminal purposes.
(2) Since the entry into force of Directive (EU) 2015/849, a number of areas have been identified
where amendments would be needed to ensure the necessary resilience and capacity of the Union
financial system to prevent money laundering and terrorist financing.
(3) Significant variations in practices and approaches by competent authorities across the Union,
as well as the lack of sufficiently effective arrangements for cross-border cooperation were
identified in the implementation of Directive (EU) 2015/849. It is therefore appropriate to define
clearer requirements, which should contribute to smooth cooperation across the Union whilst
allowing Member States to take into account the specificities of their national systems.
3
Directive (EU) 2015/849 of the European Parliament and of the Council of 20 May 2015 on the prevention of the use of the financial system for the purposes of money laundering or terrorist financing, amending Regulation (EU) No 648/2012 of the European Parliament and of the Council, and repealing Directive 2005/60/EC of the European Parliament and of the Council and Commission Directive 2006/70/EC (OJ L 141, 5.6.2015, p. 73).
4
Directive (EU) 2018/843 of the European Parliament and of the Council of 30 May 2018 amending Directive (EU) 2015/849 on the prevention of the use of the financial system for the purposes of money laundering or terrorist financing, and amending Directives 2009/138/EC and 2013/36/EU (OJ L 156, 19.6.2018, p. 43).
15519/22
JAS/jk
4
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(4)
This new instrument is part of a comprehensive package aiming at strengthening the Union’s
AML/CFT framework. Together, this instrument, Regulation [please insert reference
– proposal for
Anti-Money Laundering Regulation -COM/2021/420 final], Regulation [please insert reference
–
proposal for a recast of Regulation (EU) 2015/847 -COM/2021/422 final] and Regulation [please
insert reference
– proposal for establishment of an Anti-Money Laundering Authority -
COM/2021/421 final] will form the legal framework governing the AML/CFT requirements to be
met by obliged entities and underpinning the Union’s AML/CFT institutional framework, including
the establishment of an Authority for anti-money laundering and countering the financing of terrorism (‘AMLA’).
(5) Money laundering and terrorist financing are frequently carried out in an international
context. Measures adopted at Union level, without taking into account international coordination
and cooperation, would have very limited effect. The measures adopted by the Union in that field
should therefore be compatible with, and at least as stringent as, other actions undertaken at
international level. Union action should continue to take particular account of the Financial Action
Task Force (FATF) Recommendations and instruments of other international bodies active in the
fight against money laundering and terrorist financing. With a view to reinforcing the efficacy of
the fight against money laundering and terrorist financing, the relevant Union legal acts should,
where appropriate, be aligned with the International Standards on Combating Money Laundering
and the Financing of Terrorism and Proliferation adopted by the FATF in February 2012 (the ‘revised FATF Recommendations’) and the subsequent amendments to those standards.
15519/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(6) Specific money laundering and terrorist financing threats, risks and vulnerabilities affecting
certain economic sectors at national level diminish in distinct manners Member States ability to
contribute to the integrity and soundness of the Union financial system. As such, it is appropriate to
allow Member States, upon identification of such sectors and specific risks to decide to apply
AML/CFT requirements to additional sectors than those covered by Regulation [please insert
reference
– proposal for Anti-Money Laundering Regulation]. With a view to preserving the
effectiveness of the internal market and the Union AML/CFT system, the Commission should be
able, with the support of AMLA, to assess whether the intended decisions of the Member States to
apply AML/CFT requirements to additional sectors are justified. In cases where the best interests of
the Union would be achieved at Union level as regards specific sectors, the Commission should
inform that Member State that it intends to take action at Union level instead and the Member State
should abstain from taking the intended national measures.
(7) In light of the specific anti-money laundering vulnerabilities that have been witnessed in the
electronic money issuing, the payment services and the crypto-assets service providing industry, it
should be possible for Member States to require that those providers that have agents or distributors
on their territory and the head office of which is situated in another Member State appoint a central
contact point. Such a central contact point, acting on behalf of the appointing institution, should
ensure its compliance with AML/CFT rules.
(8) Supervisors should ensure that, with regard to currency exchange offices, cheque cashing
offices, trust or company service providers or gambling service providers, the persons who
effectively manage the business of such entities and the beneficial owners of such entities act with
honesty and integrity and possess knowledge and expertise necessary to carry out their functions.
The criteria for determining whether or not a person complies with those requirements should, as a
minimum, reflect the need to protect such entities from being misused by their managers or
beneficial owners for criminal purposes.
15519/22
JAS/jk
6
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(9) For the purposes of assessing the appropriateness of persons holding a management function
in, or otherwise controlling, obliged entities, any exchange of information about criminal
convictions should be carried out in accordance with Council Framework Decision 2009/315/JHA
5
and Council Decision 2009/316/JHA
6
.
(10) The Commission is well placed to review specific cross-border threats that could affect the
internal market and that cannot be identified and effectively combatted by individual Member
States. It should therefore be entrusted with the responsibility for coordinating the assessment of
risks relating to cross-border activities. Involvement of the relevant experts, such as the Expert
Group on Money Laundering and Terrorist Financing and the representatives from the FIUs and
AMLA, as well as, where appropriate, from other Union-level bodies, is essential for the
effectiveness of the process of the assessment of risks. National risk assessments and experience are
also an important source of information for that process. Such assessment of the cross-border risks
by the Commission should not involve the processing of personal data. In any event, data should be
fully anonymised. National and Union data protection supervisory authorities should be involved
only if the assessment of the risk of money laundering and terrorist financing has an impact on the
privacy and data protection of individuals.
(11) The findings of the risk assessment at Union level can assist competent authorities and
obliged entities in the identification, understanding, management and mitigation of the risk of
money laundering and terrorist financing, as well as of risks of non-application and evasion of
targeted financial sanctions. It is therefore important that the findings of the risk assessment are
made public.
Council Decision 2009/316/JHA of 6 April 2009 on the establishment of the European Criminal Records Information System (ECRIS) in application of Article 11 of Framework Decision 2009/315/JHA (OJ L 93, 7.4. 2009, p. 33).
Council Framework Decision 2009/315/JHA of 26 February 2009 on the organisation and content of the exchange of information extracted from the criminal record between Member States (OJ L 93, 7.4. 2009, p. 23).
15519/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(12) The Member States remain the best placed to identify, assess, understand and decide how to
mitigate risks of money laundering and terrorist financing affecting them directly. Therefore, each
Member State should take the appropriate steps in an effort to properly identity, assess and
understand its money laundering and terrorist financing risks, as well as risks of non-
implementation and evasion of targeted financial sanctions and to define a coherent national
strategy to put in place actions to mitigate those risks. Such national risk assessment should be
updated regularly and should include a description of the institutional structure and broad
procedures of the Member State's AML/CFT regime, as well as the allocated human and financial
resources to the extent that this information is available.
(13) The results of risk assessments should, where appropriate, be made available to obliged
entities in a timely manner to enable them to identify, understand, manage and mitigate their own
risks.
(14) In addition, to identify, understand, manage and mitigate risks at Union level to an even
greater degree, Member States should make available the results of their risk assessments to each
other, to the Commission and to AMLA.
(15) To be able to review the effectiveness of their systems for combating money laundering and
terrorist financing, Member States should maintain, and improve the quality of, relevant statistics.
With a view to enhancing the quality and consistency of the statistical data collected at Union level,
the Commission and the AMLA should keep track of the Union-wide situation with respect to the
fight against money laundering and terrorist financing and should publish regular overviews.
15519/22
JAS/jk
8
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(16) The FATF has developed standards for jurisdictions to identify, and assess the risks of
potential breach, non-implementation or evasion of the proliferation financing-related targeted
financial sanctions, and to take action to mitigate those risks. Those new standards introduced by
the FATF do not substitute nor undermine the existing strict requirements for countries to
implement targeted financial sanctions to comply with the relevant United Nations Security Council
Regulations relating to the prevention, suppression and disruption of proliferation of weapons of
mass destruction and its financing. Those existing obligations, as implemented at Union level by
Council Decisions 2010/413/CFSP and (CFSP) 2016/849 as well as Council Regulations (EU)
267/2012 and (EU) 2017/1509, remain strict rule-based obligations binding on all natural and legal
persons within the Union.
(17) In order to reflect the latest developments at international level, particularly the revised FATF
recommendations, a requirement has been introduced by this Directive to identify, understand,
manage and mitigate risks of potential breach, non-implementation or evasion of proliferation
financing-related targeted financial sanctions at Union level and at Member State level.
(18) Central registers of beneficial ownership information are crucial in combating the misuse of
corporate and other legal entities. To ensure that the registers of beneficial ownership information
are easily accessible and contain high-quality data, consistent rules on obtaining and holding
beneficial ownership information and the registration hereof should be introduced.
15519/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(19) With a view to enhancing transparency in order to combat the misuse of corporate and other
legal entities, Member States should ensure that beneficial ownership information is registered in a
central register located outside the company, in full compliance with Union law. Member States
can, for that purpose, use a central database, which collects beneficial ownership information, or the
business register, or another central register. Member States may decide that obliged entities are
responsible for providing certain information to the register. Member States should make sure that
in all cases that information is made available to competent authorities and FIUs and is provided to
obliged entities when they take customer due diligence measures.
(20) Beneficial ownership information of express trusts and similar legal arrangements should be
registered where the trustees and persons holding equivalent positions in similar legal arrangements
are established or where they reside. In order to ensure the effective monitoring and registration of
information on the beneficial ownership of express trusts and similar legal arrangements,
cooperation between Member States is also necessary.
The interconnection of Member States’
registries of beneficial owners of express trusts and similar legal arrangements would make this
information accessible, subject to the parameters implemented under national law and in line with
the Directive, and would also ensure that the multiple registration of the same express trusts and
similar legal arrangements is avoided within the Union.
(21) Timely access to information on beneficial ownership should be ensured in ways, which avoid
any risk of tipping off the company concerned.
15519/22
JAS/jk
10
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(22) The accuracy of data included in the beneficial ownership registers is fundamental for all of
the relevant authorities and other persons allowed access to that data, and to make valid, lawful
decisions based on that data. Therefore, for the purpose of proper identification and verification of
the recorded information legal entities and legal arrangements should be required to provide all
necessary information and documents regarding beneficial ownership, nominee agreements or
situations where there is no beneficial owner or where the beneficial owner(s) could not be
identified and verified. In addition, it is important that Member States entrust the entity in charge of
managing the registers with sufficient powers to verify beneficial ownership and the veracity of
information provided to it, and to report any suspicion to their FIU. Such powers should extend to
the conduct of inspections at the premises of the legal entities.
(23) Moreover, the reporting of discrepancies between information held in the central registers and
information available to obliged entities and, where applicable, competent authorities, is an
effective mechanism to verify the accuracy of the information. Any such discrepancy should be
swiftly identified, reported and corrected with due regard to data protection requirements and the
applicable rules of confidentiality and secrecy.
(24) Deleted
15519/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(25) Where the reporting of discrepancies by the FIUs and other competent authorities would
jeopardise an investigation of a suspicious transaction or an on-going criminal investigation, the
FIUs or other competent authorities should delay the reporting of the discrepancy until the moment
at which the reasons for not reporting cease to exist. Furthermore, FIUs and competent authorities
should not report any discrepancy when this would be contrary to any confidentiality provision of
national law or would constitute a tipping-off offence.
(26) Deleted
(27) In order to ensure a level playing field among the different types of legal forms, trustees
should also be required to obtain and hold beneficial ownership information and to communicate
that information to a central register or a central database.
(27a) It is essential that the information on beneficial ownership remains available through the
national registers and through the system of interconnection of beneficial ownership registers for a
minimum of five years after the grounds for registering beneficial ownership information of the
trust or similar legal arrangement have ceased to exist. However, Member States should be able to
provide by law for the processing of the information on beneficial ownership, including personal
data for other purposes if such processing meets an objective of public interest and constitutes a
necessary and proportionate measure in a democratic society to the legitimate aim pursued.
15519/22
JAS/jk
12
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(28) Public access to beneficial ownership information can allow greater scrutiny of information
by civil society, including by the press or civil society organisations, and contributes to preserving
trust in the integrity of the financial system. It can contribute to combating the misuse of corporate
and other legal entities and legal arrangements for the purposes of money laundering or terrorist
financing.
(29) Deleted
(30) Member States should make sure that beneficial ownership information is made available in
all cases to competent authorities and is provided to obliged entities when the latter take customer
due diligence measures. In addition, Member States should allow access to beneficial ownership
information in a sufficiently coherent and coordinated way, by establishing confidence rules of
access by the public, so that third parties are able to ascertain, throughout the Union, who are the
beneficial owners of corporate and other legal entities, as well as of express trusts and similar legal
arrangements provided that there is a legitimate interest.
(31) A fair balance should be sought in particular between the general public interest in the prevention of money laundering and terrorist financing and the data subjects’ fundamental rights.
The set of data to be made available to the public, provided that the legitimate interest can be
demonstrated, should be limited, clearly and exhaustively defined, and should be of a general
nature, so as to minimise the potential prejudice to the beneficial owners. At the same time,
information made accessible to the public should not significantly differ from the data currently
collected. In order to limit the interference with the right to respect for their private life in general
and to protection of their personal data in particular, that information should relate essentially to the
status of beneficial owners of corporate and other legal entities and should strictly concern the
sphere of economic activity in which the beneficial owners operate. Where justified by the specific
legitimate interest, Member States may allow third parties to access additional information,
proportionate to their legitimate interest.
15519/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(32) The information should be accessible to any member of the general public, provided that the
legitimate interest with respect to money laundering, associated predicate offences such as
corruption, tax crimes and fraud, and terrorist financing can be demonstrated. The interpretation of
the legitimate interest by the Member States should not be overly restrictive and should not limit it
to cases of pending administrative or legal proceedings. In interpreting the concept of legitimate
interest, Member States should take into account the preventive work in the field of anti-money
laundering and its predicate offences and counter-terrorist financing undertaken by non-
governmental organisations and investigative journalists. In such instances, when the press and
civil society organisations are connected with the prevention and combating of money laundering
and terrorist financing, they should be deemed to have a legitimate interest in accessing information
on beneficial ownership. The same should apply to persons who are likely to enter into an economic
relationship or transactions with a company or other legal entity, or to the financial institutions and
authorities, provided they are involved in activities relevant for the prevention or combat of money
laundering, its predicate offences or terrorist financing and insofar as they do not already have
access to the information.
(33) In order to ensure that the information allows the correct identification of the beneficial
owner, a minimum set of data should be accessible to the public, provided that the legitimate
interest can be demonstrated. Such data should allow for the unequivocal identification of the
beneficial owner, whilst minimising the amount of personal data publicly accessible. In the absence
of information pertaining to the name, the month and year of birth and the country of residence and
nationality of the beneficial owner, it would not be possible to establish unambiguously who the
natural person being the beneficial owner is. Similarly, the absence of information on the nature of the beneficial owner’s position would make it impossible to determine why that natural person
should be identified as being the beneficial owner. Therefore, in order to avoid misinterpretations of
the beneficial ownership information and to ensure a proportionate disclosure of personal data
consistent across the Union, it is appropriate to lay down the minimum set of data that can be
accessed by the public, provided that the legitimate interest can be demonstrated.
(34) Deleted
15519/22
JAS/jk
14
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(35) Moreover, with the aim of ensuring a proportionate and balanced approach and to guarantee
the rights to private life and personal data protection, it should be possible for Member States to
provide for exemptions to the disclosure of the personal information on the beneficial owner
through the registers of beneficial ownership information and to access to such information, in
exceptional circumstances, where that information would expose the beneficial owner to a
disproportionate risk of fraud, kidnapping, blackmail, extortion, harassment, violence or
intimidation. It should also be possible for Member States to require online registration in order to
identify any person who requests information from the register, as well as the payment of a fee for
access to the information in the register.
(36)
Directive (EU) 2018/843 achieved the interconnection of Member States’ central registers
holding beneficial ownership information through the European Central Platform established by
Directive (EU) 2017/1132 of the European Parliament and of the Council
7
. Continued involvement
of Member States in the functioning of the whole system should be ensured by means of a regular
dialogue between the Commission and the representatives of Member States on the issues
concerning the operation of the system and on its future development.
(37)
Through the interconnection of Member States’ beneficial ownership registers, both national
and cross-border access to information on the beneficial ownership of legal arrangements contained in each Member State’s register should be granted based on the definition of legitimate interest, by
virtue of a decision taken by the relevant entity of that Member State. To avoid that decisions on
limiting access to beneficial ownership information which are not justified cannot be reviewed,
appeal mechanisms against such decisions should be established. With a view to ensuring coherent
and efficient registration and information exchange, Member States should ensure that their entity
in charge of the register cooperates with its counterparts in other Member States.
Directive (EU) 2017/1132 of the European Parliament and of the Council of 14 June 2017 relating to certain aspects of company law (OJ L 169, 30.6.2017, p. 46).
15519/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(38) Regulation (EU) 2016/679 of the European Parliament and of the Council
8
applies to the
processing of personal data for the purposes of this Directive. Natural persons whose personal data
are held in national registers as beneficial owners should be informed about the applicable data
protection rules. Furthermore, only personal data that is up to date and corresponds to the actual
beneficial owners should be made available and the beneficiaries should be informed about their
rights under the Union legal data protection framework and the procedures applicable for exercising
those rights. In addition, to prevent the abuse of the information contained in the registers and to
balance out the rights of beneficial owners, Member States might find it appropriate to consider
making information relating to the requesting person along with the legal basis for their request
available to the beneficial owner.
(39) Delayed access to information by FIUs and other competent authorities on the identity of
holders of bank and payment accounts and safe-deposit boxes, especially anonymous ones, hampers
the detection of transfers of funds relating to money laundering and terrorist financing. National
data allowing the identification of bank and payments accounts and safe-deposit boxes belonging to
one person is fragmented and therefore not accessible to FIUs and to other competent authorities in
a timely manner. It is therefore essential to establish centralised automated mechanisms, such as a
register or data retrieval system, in all Member States as an efficient means to get timely access to
information on the identity of holders of bank and payment accounts and safe-deposit boxes, their
proxy holders, and their beneficial owners. When applying the access provisions, it is appropriate
for pre-existing mechanisms to be used provided that national FIUs can access the data for which
they make inquiries in an immediate and unfiltered manner. Member States should consider feeding
such mechanisms with other information deemed necessary and proportionate for the more effective
mitigation of risks relating to money laundering and the financing of terrorism. Full confidentiality
should be ensured in respect of such inquiries and requests for related information by FIUs and
competent authorities other than those authorities responsible for prosecution.
8
Regulation (EU) 2016/679 of the European Parliament and of the Council of 27 April 2016 on the protection of natural persons with regard to the processing of personal data and on the free movement of such data, and repealing Directive 95/46/EC (General Data Protection Regulation) (OJ L 119, 4.5.2016, p. 1).
15519/22
JAS/jk
16
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(40) In order to respect privacy and protect personal data, the minimum data necessary for the
carrying out of AML/CFT investigations should be held in centralised automated mechanisms for
bank and payment accounts, such as registers or data retrieval systems. It should be possible for
Member States to determine which data it is useful and proportionate to gather, taking into account
the systems and legal traditions in place to enable the meaningful identification of the beneficial
owners. When transposing the provisions relating to those mechanisms, Member States should set
out retention periods equivalent to the period for retention of the documentation and information
obtained within the application of customer due diligence measures. It should be possible for
Member States to extend the retention period on a general basis by law, without requiring case-by-
case decisions. The additional retention period should not exceed an additional five years. That
period should be without prejudice to national law setting out other data retention requirements
allowing case-by-case decisions to facilitate criminal or administrative proceedings. Access to those
mechanisms should be on a need-to-know basis.
(41)
Through the interconnection of Member States’ centralised automated mechanisms, the
national FIUs would be able to obtain swiftly cross-border information on the identity of holders of
bank and payment accounts and safe deposit boxes in other Member States, which would reinforce
their ability to effectively carry out financial analysis and cooperate with their counterparts from
other Member States. Direct cross-border access to information on bank and payment accounts and
safe deposit boxes would enable the Financial Intelligence Units to produce financial analysis
within a sufficiently short timeframe to detect potential money laundering and terrorist financing
cases and guarantee a swift law enforcement action.
15519/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(42) In order to respect the right to the protection of personal data and the right to privacy, and to
limit the impact of cross-border access to the information contained in the national centralised
automated mechanisms, the scope of information accessible through the bank account registers
(BAR) central access point would be restricted to the minimum necessary in accordance with the
principle of data minimisation in order to allow the identification of any natural or legal persons
holding or controlling payment accounts, as well as bank accounts identified by IBAN and safe-
deposit boxes. Furthermore, only FIUs should be granted immediate and unfiltered access to the
central access point. This is because of the high level of harmonisation of rules applicable to FIUs,
especially when compared with the law enforcement authorities, as well as their specialised nature.
The fact that FIUs are granted such wide and seamless access to this kind of sensitive data via
access to the central access point therefore does not presume that it should be given also to other authorities. Member States should ensure that the FIUs’ staff maintain high professional standards
of confidentiality and data protection, that they are of high integrity and are appropriately skilled.
Moreover, Member States should put in place technical and organisational measures guaranteeing
the security of the data to high technological standards.
(43)
The interconnection of Member States’ centralised automated mechanisms (central registries
or central electronic data retrieval systems) containing information on bank and payment accounts
and safe-deposit boxes through the BAR single access point necessitates the coordination of
national systems having varying technical characteristics. For this purpose, technical measures and
specifications taking into account the differences between the national centralised automated
mechanisms should be developed.
(44) Real estate is an attractive commodity for criminals to launder the proceeds of their illicit
activities, as it allows obscuring the true source of the funds and the identity of the beneficial
owner. Proper and timely identification of natural or legal person owning real estate by FIUs and
other competent authorities is important both for detecting money laundering schemes as well as for
freezing and confiscation of assets. It is therefore important that Member States provide FIUs and
competent authorities with access to information which allows the identification in a timely manner
of natural or legal person owning real estate and information relevant for the identification of the
risk and suspicion of the transaction.
15519/22
JAS/jk
18
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(45) All Member States have, or should, set up operationally independent and autonomous FIUs to
collect and analyse the information which they receive with the aim of establishing links between
suspicious transactions and underlying criminal activity in order to prevent and combat money
laundering and terrorist financing. The FIU should be the single central national unit responsible for
the receipt and analysis of suspicious transaction reports, reports on cross-border physical
movements of cash through the Customs Information System and on payments in cash above a
certain threshold as well as other information relevant to money laundering, its predicate offences
or terrorist financing submitted by obliged entities. Operational independence and autonomy of the
FIU should be ensured by granting the FIU the authority and capacity to carry out its functions
freely, including the ability to take autonomous decisions as regards analysis, requests and
dissemination of specific information. In all cases, the FIU should have the independent right to
forward or disseminate information to competent authorities. The FIU should be provided with
adequate financial, human and technical resources, in a manner that secures its autonomy and
independence and enables it to exercise its mandate effectively. The FIU should be able to obtain
and deploy the resources needed to carry out its functions, on an individual or routine basis, free
from any undue political, government or industry influence or interference, which might
compromise its operational independence.
(46) FIUs play an important role in identifying the financial operations of terrorist networks,
especially cross-border, and in detecting their financial backers. Financial intelligence might be of
fundamental importance in uncovering the facilitation of terrorist offences and the networks and
schemes of terrorist organisations. FIUs maintain significant differences as regards their functions, competences and powers. The current differences should however not affect an FIU’s activity,
particularly its capacity to develop preventive analyses in support of all the authorities in charge of
intelligence, investigative and judicial activities, and international cooperation. In the exercise of
their tasks, it has become essential to identify the minimum set of data FIUs should have swift
access to and be able to exchange without impediments with their counterparts from other Member
States. In all cases of suspected money laundering, its predicate offences and in cases involving the
financing of terrorism, information should flow directly and quickly without undue delays. It is
therefore essential to further enhance the effectiveness and efficiency of FIUs, by clarifying the
powers of and cooperation between FIUs.
15519/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(47) The powers of FIUs incl
ude the right to access directly or indirectly the ‘financial’,
‘administrative’ and ‘law enforcement’ information that they require in order to combat money
laundering, its associated predicate offences and terrorist financing. The lack of definition of what
types of information these general categories include has resulted in FIUs having been granted with access to considerably diversified sets of information which has an impact on FIUs’ analytical
functions as well as on their capacity to cooperate effectively with their counterparts from other Member States. It is therefore necessary to define the minimum sets of ‘financial’, ‘administrative’ and ‘law enforcement’ information that should be made directly or indirectly available to every FIU
across the Union. For the purpose of Article 18(1), direct access shall mean that FIU staff accesses
information from databases, autonomously through a portal or a terminal, i.e., by technical means.
On the other hand, indirect access means that FIU staff accesses information through a request to
another authority, i.e., to be processed by staff of that authority. Where Article 18(1) provides for
exceptions from obligation to provide for direct access, at least indirect access is required. Since
direct access contributes greatly to the operational effectiveness and responsiveness of FIUs,
Article 18(1) does not prevent Member States from deciding for direct access where that Article
requires only indirect access. It needs to be underpinned that Article 18(1) does not mandate
Member States to set up databases where they do not exist
– in such a case, Article 18(2) applies,
meaning that the Member State can decide either to set up the database at stake, or to take other
necessary measures to ensure that FIU can obtain that information by any other means. Unfiltered
access shall mean access to information in full, without any restrictions on the data accessed or
requested by the FIU. However, Member States are given leeway to provide for exceptions from
unfiltered access where it would have a negative impact on ongoing investigations or if it would be
clearly disproportionate to the legitimate interests of a natural person with regard to the purposes for
which access has been requested. Moreover, FIUs should be able to obtain swiftly from any obliged
entity all necessary information relating to their functions. An FIU should also be able to obtain
such information upon request made by another FIU and to exchange that information with the
requesting FIU.
15519/22
JAS/jk
20
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(47a) FIUs should be able to respond to reasoned requests for financial information and financial
analysis by national authorities competent for investigating or prosecuting criminal activities in the FIU’s Member State, where such requests concern money laundering, its predicate offences or
terrorist financing. This imperative should be read as complementary to the national measures
transposing Article 3(2) and Article 7 of Directive (EU) 2019/1153 of the European Parliament and
of the Council
9
. In order to guarantee the operational independence and autonomy of FIUs and
preserve their capabilities, these requests should concern information already held by the FIU,
where that information is necessary on a case by case basis. This Directive should not prevent
Member States from deciding that their FIU is able to respond to reasoned requests for information
by other authorities set out at national level. Specifically, Member States should consider including
supervisory authorities.
(48) The vast majority of FIUs have been granted the power to take urgent action and suspend or
withhold consent to a transaction in order to perform the analyses, confirm the suspicion and
disseminate the results of the analytical activities to the relevant competent authorities. In order to
ensure that FIUs have the capacity to promptly restrain criminal funds or assets and prevent their
dissipation, as well as for seizure purposes, FIUs should be also granted the power to suspend
certain type of suspicious transactions at risk that if performed, the proceeds of crime would get out
of the reach of FIU or competent authorities, or transactions at risk that if performed, terrorist
financing could take place, or transactions suspected of belonging to the same scheme as a
previously suspended suspicious transaction, in order to perform the analyses, confirm the
suspicion and disseminate the results of the analyses to the competent authorities to allow for the
adoption of appropriate measures.
Directive (EU) 2019/1153 of the European Parliament and of the Council of 20 June 2019 laying down rules facilitating the use of financial and other information for the prevention, detection, investigation or prosecution of certain criminal offences, and repealing Council Decision 2000/642/JHA (OJ L 186, 11.7.2019, p. 122).
15519/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(48a) Where there is a suspicion that a business relationship, like a bank account, could be used for
money laundering or terrorist financing, the FIU should be empowered to suspend the use of that
account, in order to perform the analyses, confirm the suspicion and disseminate the results of the
analyses to the competent authorities to allow for the adoption of appropriate measures.
(48b) Other measures aimed at prevention of dissipation than those covered in Article 20 are not in
the scope of this Directive. Member States are therefore free to set out in their national legislation
that FIU is e.g. empowered to impose suspension order on the state information system manager
regarding movable or immovable property.
(48c) The analyses of the FIU concern not just the transactions, but also other circumstances that
allow to determine if the suspicion is substantiated or not. This includes inter alia information
obtained from sources listed in Article 18, information from other FIUs or from competent
authorities, as well as footages from closed-circuit television (CCTV) located at the counters of the
credit institutions.
(48d) National legislators are free to choose if the suspension power of FIU is to be exercised
directly or indirectly. This is without prejudice to essential principles governing the suspension
powers that need to be adhered to, namely the principle of strict confidentiality, utmost urgency and
operational independence of FIU, which are necessary to ensure effective fight against money
laundering and terrorist financing, as well as protection of the justified interests of the affected
customer. National legislation should also set out rules on appropriate procedural background for
the imposition of the suspension, which respects the above-mentioned principles. FIUs shall be
empowered to lift the suspension at any time. This refers particularly to the cases where further
duration of the suspension would lead to tipping-off and jeopardising of the investigation. If there is
no longer a reason for suspicion, the suspension shall be lifted immediately.
15519/22
JAS/jk
22
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(48e) Given the special nature of the suspension, being an urgent measure intended to remain in effect for a very limited amount of time to secure the possible adoption of more “stable” measures
by competent authorities, the legal remedies for the suspension cannot be awarded where the FIU
adhered to conditions set out in Article 20, no matter if the suspicion is latter refuted or not.
(48f) Member States should be granted flexibility in setting the appropriate upper limit of national
suspension period for their jurisdiction. That upper limit should not be set bellow a harmonized
threshold, to ensure effective cooperation between European FIUs. In order to meet requirements
stemming from relevant case law of Court of Justice
10
, according to which legal basis which
permits the interference with fundamental rights must itself define the scope of the limitation on the
exercise of the right concerned, it is necessary to provide in Article 20 also for maximum
suspension periods. Given the diversity of possible regimes employed across Member States, this
maximum suspension period should amount to 60 working days. National legislator transposing this
Directive is therefore free to provide for upper limit of national suspension period in the interval of
10 to 60 working days in case of suspension under Article 20 (1) (prolonged to 15 to 60 working
days where the suspension is imposed on the request of other FIU), and in the interval of 5 to 60
working days in case of suspension under Article 20 (2) (prolonged to 10 to 60 working days where
the suspension is imposed on the request of other FIU). The safeguards necessary to guarantee the
fundamental rights of the affected persons should be designed accordingly, taking into account the
upper limit of national suspension period. As such, Member States would have the responsibility to
introduce appropriate safeguards to ensure that the suspension powers granted to their FIU are
compatible with fundamental rights, including the European Convention of Human Rights and
Fundamental Freedoms. If the suspicion remains after the end of the suspension period, Member
States should ensure that due process is applied and an investigation by competent authorities is
opened in order for a seizure to take effect.
Judgment of the Court of Justice of 16 July 2020, Data Protection Commissioner v
Facebook Ireland Limited and Maximillian Schrems, C-311/18, ECLI: EU:C:2020:559,
paragraph 175, and Judgment of the Court of Justice of 17 December 2015,
WebMindLicenses kft v Nemzeti Adó- és Vámhivatal Kiemelt Adó-
és Vám Főigazgatóság,
C-419/14, ECLI:EU:C:2015:832, paragraph 81.
15519/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(48g) The FIU should be empowered to impose the suspension at the request of FIU from other
Member State, or, at least where the reciprocity is assured, at the request of FIU from third country.
Given the fact that analysing cross-border cases is more complex and requires more time, the
corresponding minimum suspension periods need to be longer than in case of intra-national
suspensions.
(48h) The period of suspension is denoted in working days. What day qualifies as a working day
should depend on law of Member State where the FIU which imposed the suspension is located. In
line with European Convention on the Calculation of Time-Limits, the suspension period runs from
dies a quo (i.e., in this case the day when the suspension was imposed) at midnight to the dies ad
quem (i.e., in this case the last day of the period) at midnight. The day when the suspension was
imposed is therefore not counted in the suspension period
– such arrangement guarantees that FIU
has always possibility to take advantage of the whole suspension period, no matter whether it
imposes the suspension in the morning or in the evening.
(49) For the purposes of greater transparency and accountability and to increase awareness with
regard to their activities, FIUs should issue activity reports on an annual basis. These reports should
at least provide statistical data in relation to the suspicious transaction reports received, the number
of disseminations made to national competent authorities, the number of requests submitted to and
received by other FIUs as well as information on trends and typologies identified. This report
should be made public. At least once annually, the FIU should provide obliged entities with general
feedback, with case examples when relevant, on the quality of suspicious transaction reports, their
timeliness, the description of suspicion and any additional documents provided. Such feedback can
be provided to individual obliged entities or groups of obliged entities and should aim to further
improve the obliged e
ntities’ ability to detect and identify suspicious transactions and activities and
enhance the overall reporting mechanisms.
15519/22
JAS/jk
24
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(50) The purpose of the FIU is to collect and analyse information with the aim of establishing links
between suspicious transactions and underlying criminal activity in order to prevent and combat
money laundering and terrorist financing, and to disseminate the results of its analysis as well as
additional information to the relevant competent authorities where there are grounds to suspect
money laundering, associated predicate offences or financing of terrorism. An FIU should not
refrain from or refuse the exchange of information to another FIU, spontaneously or upon request,
for reasons such as a lack of identification of an associated predicate offence, features of criminal
national laws and differences between the definitions of associated predicate offences or the
absence of a reference to particular associated predicate offences. Similarly, an FIU should grant its
prior consent to another FIU to forward the information to other competent authorities regardless of
the type of possible associated predicate offence in order to allow the dissemination function to be
carried out effectively. FIUs have reported difficulties in exchanging information based on
differences in national definitions of certain predicate offences, such as tax crimes, which are not
harmonised by Union law. Such differences should not hamper the mutual exchange, the
dissemination to other competent authorities and the use of that information. FIUs should rapidly,
constructively and effectively ensure the widest range of international cooperation with third countries’ FIUs in relation to money laundering, associated predicate offences and terrorist
financing in accordance with the applicable data protection rules for data transfers, FATF
Recommendations and Egmont Principles for Information Exchange between Financial Intelligence
Units.
(51) FIUs should use secure facilities, including protected channels of communication, to
cooperate and exchange information amongst each other. In this respect, a system for the exchange of information between FIUs of the Member States (‘FIU.net’) has been set up. The system should
be managed and hosted by AMLA. The FIU.net should be used by FIUs to cooperate and exchange
information amongst each other and may also be used, where appropriate and subject to decision by
AMLA, to exchange information with FIUs of third countries and with other authorities and bodies
of the Union. The functionalities of the FIU.net should be used by FIUs to their full potential. Those
functionalities should allow FIUs to match their data with data of other FIUs in an pseoudonimous
way with the aim of detecting subjects of the FIU's interests in other Member States and identifying
their proceeds and funds, whilst ensuring full protection of personal data.
15519/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(52) It is important that FIUs cooperate and exchange information effectively with one another. In
this regard, AMLA should provide the necessary assistance, not only by means of supporting joint
analyses of cross-border suspicious transaction reports, but also by developing draft regulatory
technical standards concerning the format to be used for the exchange of information between FIUs
and guidelines in relation to the relevant factors to be taken into account when determining if a
suspicious transaction report concerns another Member State as well as on the nature, features and
objectives of operational and of strategic analysis.
(53) Time limits for exchanges of information between FIUs are necessary in order to ensure
quick, effective and consistent cooperation. Time limits should be set out in order to ensure
effective sharing of information within reasonable time or to meet procedural constraints. Shorter
time limits should be provided in exceptional, justified and urgent cases where the requested FIU is
able to access directly the databases where the requested information is held. In the cases where the
requested FIU is not able to provide the information within the set time limits, it should inform the
requesting FIU thereof.
(54) The movement of illicit money traverses borders and may affect different Member States. The
cross-border cases, involving multiple jurisdictions, are becoming more and more frequent and
increasingly significant, also due to the activities carried out by obliged entities on a cross-border
basis. In order to deal effectively with cases that concern several Member States, FIUs should be
able to go beyond the simple exchange of information for the detection and analysis of suspicious
transactions and activities and share the analytical activity itself. FIUs have reported certain
important issues which limit or condition the capacity of FIUs to engage in joint analysis. Carrying
out joint analysis of suspicious transactions and activities will enable FIUs to exploit potential
synergies, to use information from different sources, to obtain a full picture of the anomalous
activities and to enrich the analysis. FIUs should be able to conduct joint analyses of suspicious
transactions and activities and to set up and participate in joint analysis teams for specific purposes
and limited period with the assistance of AMLA. The participation of third parties may be
instrumental for the successful outcome of joint analyses. Therefore, FIUs may invite third parties
to take part in the joint analysis where such participation would fall within the respective mandates
of those third parties.
15519/22
JAS/jk
26
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(55) Effective supervision of all obliged entities is essential to protect the integrity of the Union
financial system and of the internal market. To this end, Member States should deploy effective and
impartial AML/CFT supervision and set forth the conditions for effective, timely and sustained
cooperation between supervisors.
(56) Member States should ensure effective, impartial and risk-based supervision of all obliged
entities, preferably by public authorities via a separate and independent national supervisor.
National supervisors should be able to perform a comprehensive range of tasks in order to exercise
effective supervision of all obliged entities.
(57) The Union has witnessed on occasions a lax approach to the supervision of the obliged
entities' duties in terms of anti-money laundering and counter-terrorist financing duties. Therefore,
it has become of utmost importance that competent national supervisors, as part of the integrated
supervisory mechanism put in place by this Directive and Regulation [please insert reference
–
proposal for establishment of an Anti-Money Laundering Authority -COM/2021/421 final], obtain
clarity as to their respective rights and obligations.
(58) In order to assess and monitor more effectively and regularly the risks the obliged entities are
exposed to and the manner in which they implement targeted financial sanctions, it is necessary to
clarify that national supervisors are both entitled and bound to conduct all the necessary off-site, on-
site and thematic investigations and any other inquiries and assessments as they see necessary. This
will not only help supervisors decide on those cases where the specific risks inherent in a sector are
clear and understood, but also provide them with the tools required to further disseminate relevant
information to obliged entities in order to inform their understanding of money laundering and
terrorist financing risks.
(59) Outreach activities, including dissemination of information by the supervisors to the obliged
entities under their supervision, is essential to guarantee that the private sector has an adequate
understanding of the nature and level of money laundering and terrorist financing risks they face.
15519/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(60) Supervisors should adopt a risk-based approach to their work, which should enable them to
focus their resources where the risks are the highest, whilst ensuring that no sector or entity is left
exposed to criminal attempts to launder money or finance terrorism. AMLA should play a leading
role in fostering a common understanding of risks, and should therefore be entrusted with
developing the benchmarks and a methodology for assessing and classifying the inherent and
residual risk profile of obliged entities, as well as the frequency at which such risk profile should be
reviewed.
(61) The disclosure to FIUs of facts that could be related to money laundering or to terrorist
financing by supervisors is one of the cornerstones of efficient and effective supervision of money
laundering and terrorist financing risks. It is therefore necessary for Member States to put in place a
system that ensures that FIUs are properly and promptly informed.
(62) Cooperation between national supervisors is essential to ensure a common supervisory
approach across the Union. To be effective, this cooperation has to be leveraged to the greatest
extent possible and regardless of the respective nature or status of the supervisors. In addition to
traditional cooperation - such as the ability to conduct investigations on behalf of a requesting
supervisory authority
– it is appropriate to mandate the set-up of AML/CFT supervisory colleges
with respect to obliged entities operating under the freedom to provide services or of establishment
and with the respect of obliged entities which are part of a group.
(63) Where an obliged entity operates establishments in another Member State, including through
a network of agents, the supervisor of the home Member State should be responsible for supervising
the obliged entity's application of group-wide AML/CFT policies and procedures. This could
involve on-site visits in establishments based in another Member State. The supervisor of the home
Member State should cooperate closely with the supervisor of the host Member State and should
inform the latter of any issues that could affect their assessment of the establishment's compliance
with the host AML/CFT rules.
15519/22
JAS/jk
28
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(64) Where an obliged entity operates establishments in another Member State, including through
a network of agents, the supervisor of the host Member State retains responsibility for enforcing the
establishment's compliance with AML/CFT rules, including, where appropriate, by carrying out
onsite inspections and offsite monitoring and by taking appropriate and proportionate measures to
address serious infringements of those requirements. The supervisor of the host Member State
should cooperate closely with the supervisor of the home Member State and should inform the latter
of any issues that could affect its assessment of the obliged entity's application of group AML/CFT
policies and procedures. In order to remove serious infringements of AML/CFT rules that require
immediate remedies, the supervisor of the host Member State should be able to apply appropriate
and proportionate temporary remedial measures, applicable under similar circumstances to obliged
entities under their competence, to address such serious failings, where appropriate, with the
assistance of, or in cooperation with, the supervisor of the home Member State.
(65) To ensure better coordination of efforts and contribute effectively to the needs of the
integrated supervisory mechanism, the respective duties of supervisors in relation to those obliged
entities should be clarified, and specific, proportionate cooperation mechanisms should be provided
for.
(66) Cross-border groups need to have in place far-reaching group-wide policies and procedures.
To ensure that cross-border operations are matched by adequate supervision, there is a need to set
out detailed supervisory rules, enabling supervisors of the home Member State and those of the host
Member State cooperate with each other to the greatest extent possible, regardless of their
respective nature or status, and with AMLA to assess the risks, monitor developments that could
affect the various entities that form part of the group and coordinate supervisory action. Given its
coordinating role, AMLA should be entrusted with the duty to developing the draft regulatory
technical standards defining the detailed respective duties of the home and host supervisors of
groups, and the modalities of cooperation between them. The supervision of the effective
implementation of group policy on AML/CFT should be done in accordance with the principles and
modalities of consolidated supervision as laid down in the relevant European sectoral legislation.
15519/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(67) Directive (EU) 2015/849 included a general requirement for supervisors of home and host
Member States to cooperate. Such requirements were subsequently strengthened to prevent that the
exchange of information and cooperation between supervisors were prohibited or unreasonably
restricted. However, in the absence of a clear legal framework, the set-up of AML/CFT supervisory
colleges has been based on non-binding guidelines. It is therefore necessary to establish clear rules
for the organisation of AML/CFT colleges and to provide for a coordinated, legally sound approach,
recognising the need for structured interaction between supervisors across the Union. In line with its
coordinating and oversight role, AMLA should be entrusted with developing the draft regulatory
technical standards defining the general conditions that enable the proper functioning of AML/CFT
supervisory colleges.
(68) Exchange of information and cooperation between supervisors is essential in the context of
increasingly integrated global financial systems. On the one hand, Union supervisors, including
AMLA, should inform each other of instances in which the law of a third country does not permit
the implementation of the policies and procedures required under Regulation [please insert
reference
– proposal for Anti-Money Laundering Regulation]. On the other hand, Member States
should be enabled to authorise supervisors to conclude cooperation agreements providing for
collaboration and exchanges of confidential information with their counterparts in third countries, in
compliance with applicable rules for personal data transfers. Given its oversight role, AMLA should
lend assistance as may be necessary to assess the equivalence of professional secrecy requirements
applicable to the third country counterpart.
(69) Directive (EU) 2015/849 allowed Member States to entrust the supervision of some obliged
entities to self-regulatory bodies. However, the quality and intensity of supervision performed by
such self-regulatory bodies has been insufficient, and under no or close to no public scrutiny. Where
a Member State decides to entrust supervision to a self-regulatory body, it should also designate a
public authority to oversee the activities of the self-regulatory body to ensure that the performance
of those activities is in line with the requirements of this Directive.
15519/22
JAS/jk
30
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(70) The importance of combating money laundering and terrorist financing should result in
Member States laying down effective, proportionate and dissuasive sanctions and measures in
national law for failure to respect the requirements of Regulation [please insert reference
–
proposal for Anti-Money Laundering Regulation]. National supervisors should be empowered by
Member States to impose such measures to obliged entities to remedy the situation in the case of
breaches and, where the breach so justifies, issue pecuniary sanctions. The range of sanctions and
measures should be sufficiently broad to allow Member States and competent authorities to take
account of the differences between obliged entities, in particular between credit institutions and
financial institutions and other obliged entities, as regards their size, characteristics and the nature
of the business.
(71) Member States currently have a diverse range of administrative sanctions and measures for
breaches of the key preventative provisions in place and an inconsistent approach to investigating
and sanctioning violations of anti-money laundering requirements, nor is there a common
understanding among supervisors as to what should constitute a "serious" violation and thus
distinguish when an administrative sanction should be imposed. That diversity is detrimental to the
efforts made in combating money laundering and terrorist financing and the Union's response is
fragmented. Therefore, common criteria for determining the most appropriate supervisory response
to breaches should be laid down and a range of administrative measures that the supervisors could
impose when the breaches are not sufficiently serious to be punished with an administrative
sanction should be provided. In order to incentivise obliged entities to comply with the provisions
of Regulation [please insert reference
– proposal for Anti-Money Laundering Regulation], it is
necessary to strengthen the dissuasive nature of administrative sanctions. Accordingly, the
minimum amount of the maximum penalty that can be imposed in case of serious breaches of
Regulation [please insert reference
– proposal for Anti-Money Laundering Regulation] should be
raised. In transposing this Directive, Member States should ensure that they do not breach the
principle of ne bis in idem by imposing administrative sanctions and measures, and criminal
sanctions in accordance with national law.
15519/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(72) Obliged entities can benefit from the freedom to provide services and to establish across the
internal market to offer their products and services across the Union. An effective supervisory system requires that supervisors are aware of the weaknesses in obliged entities’ compliance with
AML/CFT rules. It is therefore important that supervisors are able to inform one another of
administrative sanctions and measures imposed on obliged entities, when such information would
be relevant for other supervisors too.
(73) Publication of an administrative sanction or measure for breach of Regulation [please insert
reference
– proposal for Anti-Money Laundering Regulation] can have a strong dissuasive effect
against repetition of such breach. It also informs other entities of the money laundering and
financing of terrorism risks associated with the sanctioned obliged entity before entering into a
business relationship and assists supervisors in other Member States in relation to the risks
associated with an obliged entity when it operates in their Member State on a cross-border basis.
For those reasons, the requirement to publish decisions on sanctions against which there is no
appeal should be confirmed. However, any such publication should be proportionate and, in the
taking of a decision whether to publish an administrative sanction or measure, supervisors should
take into account the gravity of the breach and the dissuasive effect that the publication is likely to
achieve.
(74) There have been a number of cases where employees who have reported their suspicions of
money laundering have been subjected to threats or hostile action. It is crucial that this issue be
addressed to ensure effectiveness of the AML/CFT system. Member States should be aware of this
problem and should do whatever they can to protect individuals, including employees and
representatives of the obliged entity, from such threats or hostile action, and to provide, in
accordance with national law, appropriate protection to such persons, particularly with regard to
their right to the protection of their personal data and their rights to effective judicial protection and
representation.
15519/22
JAS/jk
32
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(75) The new fully-integrated and coherent anti-money laundering and counter-terrorist financing
policy at Union level, with designated roles for both Union and national competent authorities and
with a view to ensure their smooth and constant cooperation. In that regard, cooperation between all
national and Union AML/CFT authorities is of the utmost importance and should be clarified and
enhanced. Internally, it remains the duty of Member States to provide for the necessary rules to
ensure that policy makers, the FIUs, supervisors, including AMLA, and other competent authorities
involved in AML/CFT, as well as tax authorities and law enforcement authorities when acting
within the scope of this Directive, have effective mechanisms to enable them to cooperate and
coordinate, including through a restrictive approach to the refusal by competent authorities to
cooperate and exchange information at the request of another competent authority.
(76) In order to facilitate and promote effective cooperation, and in particular the exchange of
information, Member States should be required to communicate to the Commission and AMLA the
list of their competent authorities and relevant contact details.
15519/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(77) The risk of money laundering and terrorist financing can be detected by all supervisors in
charge of credit institutions. Information of a prudential nature relating to credit and financial
institutions, such as information relating to the fitness and properness of directors and shareholders,
to the internal control mechanisms, to governance or to compliance and risk management, is often
indispensable for the adequate AML/CFT supervision of such institutions. Similarly, AML/CFT
information is also important for the prudential supervision of such institutions. Therefore,
cooperation and exchange of information with AML/CFT supervisors and FIU should be extended
to all competent authorities in charge of the supervision of those obliged entities in accordance with
other Union legal instruments, such as Directive (EU) 2013/36
11
, Directive (EU) 2014/49
12
,
Directive (EU) 2014/59
13
, Directive (EU) 2014/92
14
and Directive (EU) 2015/2366 of the European
Parliament and of the Council
15
. To ensure the effective implementation of this cooperation,
Member States should inform the AMLA annually of the exchanges carried out.
11
Directive 2013/36/EU of the European Parliament and of the Council of 26 June 2013 on access to the activity of credit institutions and the prudential supervision of credit institutions and investment firms, amending Directive 2002/87/EC and repealing Directives 2006/48/EC and 2006/49/EC (OJ L 176, 27.6.2013, p. 338).
12
Directive 2014/49/EU of the European Parliament and of the Council of 16 April 2014 on deposit guarantee schemes (OJ L 173, 12.6.2014, p. 149).
13
Directive 2014/59/EU of the European Parliament and of the Council of 15 May 2014 establishing a framework for the recovery and resolution of credit institutions and investment firms and amending Council Directive 82/891/EEC, and Directives 2001/24/EC, 2002/47/EC, 2004/25/EC, 2005/56/EC, 2007/36/EC, 2011/35/EU, 2012/30/EU and 2013/36/EU, and Regulations (EU) No 1093/2010 and (EU) No 648/2012, of the European Parliament and of the Council (OJ L 173, 12.6.2014, p. 190).
14
Directive 2014/92/EU of the European Parliament and of the Council of 23 July 2014 on the comparability of fees related to payment accounts, payment account switching and access to payment accounts with basic features (OJ L 257, 28.8.2014, p. 214).
15
Directive (EU) 2015/2366 of the European Parliament and of the Council of 25 November 2015 on payment services in the internal market, amending Directives 2002/65/EC, 2009/110/EC and 2013/36/EU and Regulation (EU) No 1093/2010, and repealing Directive 2007/64/EC (OJ L 337, 23.12.2015, p. 35).
15519/22
JAS/jk
34
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(78) Cooperation with other authorities competent for supervising credit institutions under
Directive (EU) 2014/92 and Directive (EU) 2015/2366 has the potential to reduce unintended
consequences of AML/CFT requirements. Credit institutions may choose to terminate or restrict
business relationships with customers or categories of customers in order to avoid, rather than
manage, risk. Such de-risking practices may weaken the AML/CFT framework and the detection of
suspicious transactions, as they push affected customers to resort to less secure or unregulated
payment channels to meet their financial needs. At the same time, widespread de-risking practices
in the banking sector may lead to financial exclusion for certain categories of payment entities or
consumers. Financial supervisors are best placed to identify situations where a credit institution has
refused to enter into a business relationship despite possibly being obliged to do so on the basis of
the national law implementing Directive (EU) 2014/92 or Directive (EU) 2015/2366, and without a
justification based on the documented customer due diligence. Financial supervisors should alert the
authorities responsible for ensuring compliance by financial institution with Directive (EU) 2014/92
or Directive (EU) 2015/2366 when such cases arise.
(79) The cooperation between financial supervisors and the authorities responsible for crisis
management of credit institutions and investment firms, such as in particular Deposit Guarantee
Scheme designated authorities and resolution authorities, is necessary to reconcile the objectives to
prevent money laundering under this Directive and to protect financial stability and depositors
under the Directives 2014/49/EU and 2014/59/EU. Financial supervisors should oversee the
performance of customer due diligence where the credit institution has been determined failing or
likely to fail or when the deposits are defined as unavailable, and the reporting of any suspicious
transactions to the FIU. Financial supervisors should inform the authorities responsible for crisis
management of credit institutions and investment firms of any relevant outcome from the customer
due diligence performed and of any account that has been suspended by the FIU.
(80) To facilitate such cooperation in relation to credit institutions, AMLA, in consultation with
the European Banking Authority, should issue guidelines specifying the main elements of such
cooperation including how information should be exchanged.
15519/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(81) Cooperation mechanisms should also extend to the authorities in charge of the supervision
and oversight of auditors, as such cooperation can enhance the effectiveness of the Union anti-
money laundering framework.
(82) The exchange of information and the provision of assistance between competent authorities of
the Members States is essential for the purposes of this Directive. Consequently, Member States
should not prohibit or place unreasonable or unduly restrictive conditions on this exchange of
information and provision of assistance.
(83) Supervisors should be able to cooperate and exchange confidential information, regardless of
their respective nature or status. To this end, they should have an adequate legal basis for exchange
of confidential information and for cooperation. Exchange of information and cooperation with
other authorities competent for supervising or overseeing obliged entities under other Union acts
should not be hampered unintentionally by legal uncertainty which may stem from a lack of explicit
provisions in this field. Clarification of the legal framework is even more important since prudential
supervision has, in a number of cases, been entrusted to non-AML/CFT supervisors, such as the
European Central Bank (ECB).
(84) The effectiveness of the Union AML/CFT framework relies on the cooperation between a
wide array of competent authorities. To facilitate such cooperation, AMLA should be entrusted to
develop guidelines in coordination with the ECB, the European Supervisory Authorities, Europol, Eurojust, and the European Public Prosecutor’s Office on cooperation between all competent
authorities. Such guidelines should also describe how authorities competent for the supervision or
oversight of obliged entities under other Union acts should take into account money laundering and
terrorist financing concerns in the performance of their duties.
15519/22
JAS/jk
36
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(85) Regulation (EU) 2016/679 applies to the processing of personal data for the purposes of this
Directive. Regulation (EU) 2018/1725 of the European Parliament and of the Council
16
applies to
the processing of personal data by the Union institutions and bodies for the purposes of this
Directive. The fight against money laundering and terrorist financing is recognised as an important
public interest ground by all Member States. However, competent authorities responsible for
investigating or prosecuting money laundering, its predicate offences or terrorist financing, or those
which have the function of tracing, seizing or freezing and confiscating criminal assets should
respect the rules pertaining to the protection of personal data processed in the framework of police
and judicial cooperation in criminal matters, including Directive (EU) 2016/680 of the European
Parliament and of the Council
17
. Member States should also be able to apply Directive 2016/680, as
well as relevant national law where appropriate, to the processing of data by their FIU, based on the
sensitive nature of their activities and their relevance to national security.
(86) It is essential that the alignment of this Directive with the revised FATF Recommendations is
carried out in full compliance with Union law, in particular as regards Union data protection law,
including rules on data transfers, as well as the protection of fundamental rights as enshrined in the
Charter
of Fundamental Rights of the European Union (the ‘Charter’). Certain aspects of the
implementation of this Directive involve the collection, analysis, storage and sharing of data within
the Union and with third countries. Such processing of personal data should be permitted, while
fully respecting fundamental rights, only for the purposes laid down in this Directive, and for the
activities required under this Directive, such as the exchange of information among competent
authorities.
Regulation (EU) 2018/1725 of the European Parliament and of the Council of 23 October 2018 on the protection of natural persons with regard to the processing of personal data by the Union institutions, bodies, offices and agencies and on the free movement of such data, and repealing Regulation (EC) No 45/2001 and Decision No 1247/2002/EC (OJ L 295, 21.11.2018, p. 39).
Directive (EU) 2016/680 of the European Parliament and of the Council of 27 April 2016 on the protection of natural persons with regard to the processing of personal data by competent authorities for the purposes of the prevention, investigation, detection or prosecution of criminal offences or the execution of criminal penalties, and on the free movement of such data, and repealing Council Framework Decision 2008/977/JHA (OJ L 119, 4.5.2016, p. 89).
15519/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(87) The rights of access to data by the data subject are applicable to the personal data processed
for the purpose of this Directive. However, access by the data subject to any information related to a
suspicious transaction report would seriously undermine the effectiveness of the fight against
money laundering and terrorist financing. Exceptions to and restrictions of that right in accordance
with Article 23 of Regulation (EU) 2016/679 and, where relevant, Article 25 of Regulation (EU)
2018/1725, may therefore be justified. The data subject has the right to request that a supervisory
authority referred to in Article 51 of Regulation (EU) 2016/679 or, where applicable, the European
Data Protection Supervisor, check the lawfulness of the processing and has the right to seek a
judicial remedy referred to in Article 79 of that Regulation. The supervisory authority referred to in
Article 51 of Regulation (EU) 2016/679 may also act on an ex-officio basis. Without prejudice to
the restrictions to the right to access, the supervisory authority should be able to inform the data
subject that all necessary verifications by the supervisory authority have taken place, and of the
result as regards the lawfulness of the processing in question.
(88) In order to ensure continued exchange of information between FIUs during the period of set-
up of AMLA, the Commission should continue to host the FIU.net on a temporary basis. To ensure
full involvement of FIUs in the operation of the system, the Commission should regularly exchange
with the EU F
inancial Intelligence Units' Platform (the ‘EU FIUs’ Platform’), an informal group
composed of representatives from FIUs and active since 2006, and used to facilitate cooperation
among FIUs and exchange views on cooperation-related issues.
(89) Regulatory technical standards should ensure consistent harmonisation across the Union. As
the body with highly specialised expertise in the field of AML/CFT, it is appropriate to entrust
AMLA with the elaboration, for submission to the Commission, of draft regulatory technical
standards which do not involve policy choices.
15519/22
JAS/jk
38
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(90) In order to ensure consistent approaches among FIUs and among supervisors, the power to
adopt acts in accordance with Article 290 of the Treaty on the Functioning of the European Union
should be delegated to the Commission to supplement this Directive by adopting the regulatory
technical standards setting out the criteria as regards appointment and functions of a central contact
point of certain services providers, setting out benchmarks and methodology for assessing and
classifying the inherent and residual risk profile of obliged entities and the frequency of risk profile
reviews, laying down details of duties of the home and host supervisors, and the modalities of
cooperation between them, specifying the general conditions for the functioning of the AML
supervisory colleges and the operational functioning of such colleges, defining indicators to classify
the level of gravity of breaches of this Directive and criteria to be taken into account when setting
the level of administrative sanctions or taking administrative measures. It is of particular importance
that the Commission carry out appropriate consultations during its preparatory work, including at
expert level, and that those consultations be conducted in accordance with the principles laid down
in the Interinstitutional Agreement of 13 April 2016 on Better Law-Making. In particular, to ensure
equal participation in the preparation of delegated acts, the European Parliament and the Council
receive all documents at the same time as Member States' experts, and their experts systematically
have access to meetings of Commission expert groups dealing with the preparation of delegated
acts.
(91) In order to ensure uniform conditions for the implementation of this Directive, implementing
powers should be conferred on the Commission in order to lay down a methodology for the
collection of statistics, establish the format for the submission of beneficial ownership information,
define the technical conditions for the interconnection of beneficial ownership registers and of bank
account registers and data retrieval mechanisms as well as to adopt implementing technical
standards specifying the format to be used for the exchange of the information among FIUs of the
Member States. Those powers should be exercised in accordance with Regulation (EU) No
182/2011 of the European Parliament and of the Council
18
.
Regulation (EU) No 182/2011 of the European Parliament and of the Council of 16 February 2011 laying down the rules and general principles concerning mechanisms for control by the Member States of the Commission’s exercise of implementing powers (OJ L 55, 28.2.2011, p. 13).
15519/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(92) This Directive respects the fundamental rights and observes the principles recognised by the
Charter, in particular the right to respect for private and family life (Article 7 of the Charter), the
right to the protection of personal data (Article 8 of the Charter) and the freedom to conduct a
business (Article 16 of the Charter).
(93) When drawing up a report evaluating the implementation of this Directive, the Commission
should give due consideration to the respect of the fundamental rights and principles recognised by
the Charter.
(94) Since the objectives of this Directive, namely the establishment of a coordinated and coherent
mechanism to prevent money laundering and terrorist financing, cannot be sufficiently achieved by
the Member States but can rather, by reason of the scale and the effects of the proposed action, be
better achieved at Union level, the Union may adopt measures, in accordance with the principle of
subsidiarity as set out in Article 5 of the Treaty on European Union. In accordance with the
principle of proportionality, as set out in that Article, this Directive does not go beyond what is
necessary in order to achieve those objectives.
(95) In accordance with the Joint Political Declaration of 28 September 2011 of Member States
and the Commission on explanatory documents
19
, Member States have undertaken to accompany, in
justified cases, the notification of their transposition measures with one or more documents
explaining the relationship between the components of a directive and the corresponding parts of
national transposition instruments. With regard to this Directive, the legislator considers the
transmission of such documents to be justified.
(96) The European Data Protection Supervisor has been consulted in accordance with Article 42 of
Regulation (EU) 2018/1725 [and delivered an opinion on ...
20
].
(97) Directive (EU) 2015/849 should therefore be repealed,
19
OJ C 369, 17.12.2011, p. 14.
20
OJ C , , p. .
15519/22
JAS/jk
40
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
HAVE ADOPTED THIS DIRECTIVE:
CHAPTER I
GENERAL PROVISIONS
Section 1
Subject matter, scope and definitions
Article 1
Subject matter
This Directive lays down rules concerning:
(a) measures applicable to sectors exposed to money laundering and terrorist financing at national
level;
(b) the identification of money laundering and terrorist financing risks at Union and Member
States level;
(c) the set-up and access to beneficial ownership, bank account and real estate registers;
(d) the responsibilities and tasks of Financial Intelligence Units (FIUs);
(e) the responsibilities and tasks of bodies involved in the supervision of obliged entities,
(f) cooperation between competent authorities and cooperation with authorities covered by other
Union acts.
15519/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
Article 2
Definitions
For the purposes of this Directive, the definitions set out in Article 2 of Regulation [please insert
reference
– proposal for Anti-Money Laundering Regulation - COM/2021/420 final] apply.
The following definitions also apply:
(1)
‘financial supervisor’ means a supervisor in charge of credit and financial institutions;
(2)
‘obliged entities’ means the natural or legal persons listed in Article 3 of Regulation [please
insert reference
– proposal for Anti-Money Laundering Regulation - COM/2021/420 final]
that are not exempted in accordance with article 4,5,6 of that Regulation;
(3)
‘home Member State’ means the Member State where the registered office of the obliged
entity is situated or, if the obliged entity has no registered office, the Member State in which
its head office is situated;
(4)
‘host Member State’ means the Member State other than the home Member State in which the
obliged entity has a subsidiary or a branch or provides services;
(5)
‘customs authorities’ means the customs authorities as defined in Article 5(1) of Regulation
(EU) 952/2013 of the European Parliament and of the Council21 and the competent
authorities as defined in Article 2(1), point (g), of Regulation (EU) 2018/1672 of the
European Parliament and of the Council22;
21
Regulation (EU) No 952/2013 of the European Parliament and of the Council of 9 October 2013 laying down the Union Customs Code (OJ L 269, 10.10.2013, p. 1).
22
Regulation (EU) 2018/1672 of the European Parliament and of the Council of 23 October 2018 on controls on cash entering or leaving the Union and repealing Regulation (EC) No 1889/2005 (OJ L 284, 12.11.2018, p. 6).
15519/22
JAS/jk
42
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(6)
‘anti-money laundering/counter-terrorist financing supervisory college’ or ‘AML/CFT
supervi
sory college’ means a permanent structure for cooperation and information sharing for
the purposes of supervising a group or an entity operating on a cross-border basis;
(7)
‘entity operating on a cross-border basis’ means an obliged entity having at least one
establishment in another Member State or in a third country;
(8)
‘establishment’ means a branch or any other form of establishment of an obliged entity that
operates in a Member State or third country other than the country where its head office is
established, or the subsidiary of a parent undertaking established in a country other than the
country where that parent undertaking has been established.
15519/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
Section 2
National measures in sectors exposed to money laundering and terrorist financing
Article 3
Identification of exposed sectors at national level
1. Where a Member State identifies that, in addition to obliged entities, entities in other sectors
are exposed to money laundering and terrorist financing risks, it may decide to apply all or part of
the requirements of Regulation [please insert reference
– proposal for Anti-Money Laundering
Regulation - COM/2021/420 final] to those additional entities.
2. For the purposes of paragraph 1, Member States shall notify to the Commission their intention
to apply all or part of requirements of Regulation [please insert reference
– proposal for Anti-
Money Laundering Regulation - COM/2021/420 final] to entities in additional sectors, accompanied
by:
(a) a justification of the money laundering and terrorist financing risks underpinning such
intention;
(b) an assessment of the impact that such extension will have on the provision of services
within the internal market;
(ba) a description of the requirements of Regulation [please insert reference
– proposal for
Anti-Money Laundering Regulation - COM/2021/420 final] that the Member State intends to
apply to those entities;
(c) the text of the national measures that the Member State intends to adopt.
15519/22
JAS/jk
44
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
3. Deleted
4. The Commission, having consulted the Authority for anti-money laundering and countering
the financing of terrorism established by Regulation [please insert reference
– proposal for
establishment of an Anti-Money Laundering Authority -COM/2021/421 final] (AMLA), may issue
a detailed opinion regarding whether the national measures envisaged:
(a) are adequate to address the risks identified, in particular as regards whether the risks
identified by the Member State concern the internal market;
(b) may create obstacles to the free movement of services or capital or to the freedom of
establishment of service operators within the internal market which are not
proportionate to the money laundering and terrorist financing risks the measure aims to
mitigate.
The detailed opinion shall also indicate whether the Commission intends to propose action at Union
level.
5. Deleted
6. Deleted
15519/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
7. Where, on [please insert the date of entry into force of this Directive], Member States have
already applied national provisions transposing Directive (EU) 2015/849 to other sectors than
obliged entities, they may apply all or part of the requirements of Regulation [please insert
reference
– proposal for Anti-Money Laundering Regulation - COM/2021/420 final] to those
sectors.
By [6 months after the date of transposition of this Directive], Member States shall notify the
Commission the sectors identified at national level pursuant to the first sub-paragraph to which the
requirements of Regulation [please insert reference
– proposal for Anti-Money Laundering
Regulation - COM/2021/420 final] shall apply. Within 6 months of such notification, the
Commission having consulted AMLA, may issue a detailed opinion covering paragraph 4, points
(a) and (b), and indicating whether it intends to propose action at Union level.
8. By [1 years after the date of transposition of this Directive] and every year thereafter, the
Commission shall publish a consolidated list of the sectors to which Member States have decided to
apply all or part of the requirements of Regulation [please insert reference
– proposal for Anti-
Money Laundering Regulation - COM/2021/420 final] in the Official Journal of the European
Union.
15519/22
JAS/jk
46
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
Article 4
Requirements relating to certain service providers
1. Member States shall ensure that currency exchange and cheque cashing offices, third-party
financing intermediaries and trust or company service providers are either licensed or registered.
2. Member States shall ensure that all providers of gambling services are regulated.
Article 5
Contact points
1. Member States may require electronic money issuers as defined in Article 2(3) of Directive
2009/110/EC
23
, payment service providers as defined in Article 4(11) of Directive (EU) 2015/2366
and crypto-assets service providers operating through agents or distributors located in the host
Member State and operating under either the right of establishment or the freedom to provide
services, and whose head office is situated in another Member State, to appoint a central contact
point in their territory. That central contact point shall ensure, on behalf of the entity operating on a
cross-border basis, compliance with AML/CFT rules and shall facilitate supervision by supervisors,
including by providing supervisors with documents and information on request.
Directive 2009/110/EC of the European Parliament and of the Council of 16 September 2009 on the taking up, pursuit and prudential supervision of the business of electronic money institutions amending Directives 2005/60/EC and 2006/48/EC and repealing Directive 2000/46/EC (OJ L 267, 10.10.2009, p. 7).
15519/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
Member States may require the central contact point to fulfil the obligation under Article 50 of
Regulation [please insert reference
– proposal for Anti-Money Laundering Regulation -
COM/2021/420 final].
2. By [two years after the date of entry into force of this Directive], AMLA shall develop draft
regulatory technical standards and submit them to the Commission for adoption. Those draft
regulatory technical standards shall set out the criteria for determining the circumstances in which
the appointment of a central contact point pursuant to paragraph 1 is appropriate, and the functions
of the central contact points.
3. The Commission is empowered to supplement this Directive by adopting the regulatory
technical standards referred to in paragraph 2 of this Article in accordance with Articles 38 to 41 of
Regulation [please insert reference
– proposal for establishment of an Anti-Money Laundering
Authority -COM/2021/421 final].
Article 6
Checks on the senior management and beneficial owners of certain obliged entities
1. Member States shall require supervisors to verify that the members of the senior management
in the obliged entities referred to in Article 4, and the beneficial owners of such entities, act with
honesty and integrity. Senior management of such entities should also possess knowledge and
expertise necessary to carry out their functions.
2. With respect to the obliged entities referred to in Article 3, points (3)(a), (b), (d), (e) and (h) to
(l), of Regulation [please insert reference
– proposal for Anti-Money Laundering Regulation -
COM/2021/420 final], Member States shall ensure that supervisors take the necessary measures to
prevent persons convicted of money laundering, relevant predicate offences or terrorist financing or
their associates from being professionally accredited, holding a management function in or being
the beneficial owners of those obliged entities.
15519/22
JAS/jk
48
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
3. Member States shall ensure that supervisors verify whether the senior management of the
obliged entities referred to in paragraph 1 and 2 acts with honesty and integrity and possesses
knowledge and expertise necessary to carry out their functions in cases where there are reasonable
grounds to suspect that money laundering or terrorist financing is being or has been committed or
attempted, or there is increased risk thereof in an obliged entity.
4. Supervisors shall have the power to request the removal of any person convicted of money
laundering, any of its predicate offences or terrorist financing from the management role of the
obliged entities referred to in paragraphs 1 and 2. Supervisors shall have the power to remove
members of the senior management that are not deemed to act with honesty and integrity and
possess knowledge and expertise necessary to carry out their functions.
5. Where the person convicted of money laundering, any of its predicate offences or terrorist
financing is the beneficial owner of an obliged entity referred to in paragraph 2, Member States
shall ensure that such persons can be disassociated from any obliged entity, including by granting
supervisors the power to request the divestment of the holding by the beneficial owner in an obliged
entity.
6. For the purposes of this Article, Member States shall ensure that, in accordance with their
national law, supervisors or any other authority competent at national level for assessing the
appropriateness of persons referred to in paragraphs 1 and 2, check the existence of a relevant
conviction in the criminal record of the person concerned. Any exchange of information for those
purposes shall be carried out in accordance with Framework Decision 2009/315/JHA and Decision
2009/316/JHA as implemented in national law.
15519/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
Section 2
Risk assessments
Article 7
Supra-national risk assessment
1. The Commission shall conduct an assessment of the risks of money laundering and terrorist
financing and non-implementation and evasion of proliferation financing-related targeted financial
sanctions affecting the internal market and relating to cross-border activities.
To that end, the Commission shall, at the latest by [4 years after the date of transposition of this
Directive], draw up a report identifying, analysing and evaluating those risks at Union level.
Thereafter, the Commission shall update its report every four years. The Commission may update
parts of the report more frequently, if appropriate.
2. The report referred to in paragraph 1 shall cover at least the following:
(a) the areas and sectors of the internal market that are exposed to money laundering and
terrorist financing risks;
(b) the nature and level of the risks associated with each area and sector;
(c) the most widespread means used to launder illicit proceeds, including, where available,
those particularly used in transactions between Member States and third countries,
independently of the identification of a third country pursuant to Section 2 of Chapter III of
Regulation [please insert reference
– proposal for Anti-Money Laundering Regulation -
COM/2021/420 final];
(d) the risks of non-implementation and evasion of proliferation financing-related targeted
financial sanctions.
15519/22
JAS/jk
50
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
3. The Commission shall make recommendations to Member States on the measures suitable for
addressing the identified risks. In the event that Member States decide not to apply any of the
recommendations in their national AML/CFT regimes, they shall notify the Commission thereof
and provide a justification for such a decision.
4. By [3 years after the date of transposition of this Directive], AMLA shall issue an opinion
addressed to the Commission on the risks of money laundering and terrorist financing affecting the
Union. Thereafter, AMLA shall issue an opinion every two years.
5. In conducting the assessment referred to in paragraph 1, the Commission shall organise the
work at Union level, shall take into account the opinions referred to in paragraph 4 and shall involve
the Member States' experts in the area of AML/CFT, representatives from national supervisory
authorities and FIUs, as well as AMLA and other Union level bodies where appropriate.
6. Within 2 years of the adoption of the report referred to in paragraph 1, and every four years
thereafter, the Commission shall submit a report to the European Parliament and to the Council on
the actions taken based on the findings of that report.
15519/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
Article 8
National risk assessment
1. Each Member State shall carry out a national risk assessment to identify, assess, understand
and mitigate the risks of money laundering and terrorist financing affecting it. It shall keep that risk
assessment up to date and review it at least every four years.
Each Member State shall also take appropriate steps to identify, assess, understand and mitigate the
risks of non-implementation and evasion of proliferation financing-related targeted financial
sanctions.
2. Each Member State shall designate an authority or establish a mechanism to coordinate the
national response to the risks referred to in paragraph 1. The identity of that authority or the
description of the mechanism shall be notified to the Commission, AMLA, and other Member
States.
3. In carrying out the national risk assessments referred to in paragraph 1 of this Article,
Member States shall take into account the report referred to in Article 7(1) as well as any relevant
sectoral risk assessment carried out by the Member State.
15519/22
JAS/jk
52
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
4. Each Member State shall use the national risk assessment to:
(a) improve its AML/CFT regime, in particular by identifying any areas where obliged
entities are to apply enhanced measures and, where appropriate, specifying the measures
to be taken;
(b) identify, where appropriate, sectors or areas of lower or greater risk of money
laundering and terrorist financing;
(c) assess the risks of money laundering and terrorist financing associated with each type of
legal person and legal arrangement in their territory and have an understanding of the
exposure to risks deriving from foreign legal persons and legal arrangements;
(d) decide on the allocation and prioritisation of resources to combat money laundering and
terrorist financing as well as non-implementation and evasion of proliferation financing-
related targeted financial sanctions;
(e) ensure that appropriate rules are drawn up for each sector or area, in accordance with
the risks of money laundering and terrorist financing;
(f) make appropriate information available promptly to competent authorities and to
obliged entities to facilitate the carrying out of their own money laundering and terrorist
financing risk assessments as well as the assessment of risks of evasion of proliferation
financing-related targeted financial sanctions referred to in Article 8 of Regulation
[please insert reference
– proposal for Anti-Money Laundering Regulation -
COM/2021/420 final].
In the national risk assessment, Member States shall describe the institutional structure and broad
procedures of their AML/CFT regime, including, inter alia, the FIU, tax authorities and prosecutors,
as well as the allocated human and financial resources to the extent that this information is
available.
15519/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
5. Member States shall make the results of their national risk assessments, including their
updates, available to the Commission, to AMLA and to the other Member States. Any Member
State may provide relevant additional information, where appropriate, to the Member State carrying
out the national risk assessment. A summary of the assessment shall be made publicly available.
That summary shall not contain classified information. The information contained therein shall not
permit the identification of any natural or legal person.
Article 9
Statistics
1. Member States shall maintain comprehensive statistics on matters relevant to the effectiveness
of their AML/CFT frameworks in order to review the effectiveness of those frameworks.
2. The statistics referred to in paragraph 1 shall include:
(a) data measuring the size and importance of the different sectors which fall within the
scope of this Directive, including the number of natural persons and entities and the economic
importance of each sector;
(b) data measuring the reporting, investigation and judicial phases of the national
AML/CFT regime, including the number of suspicious transaction reports made to the FIU,
the follow-up given to those reports, the information on cross-border physical transfers of
cash accessed by the FIU in accordance with Article 9 of Regulation (EU) 2018/1672
together with the follow-up given to the information submitted and, on an annual basis, the
number of cases investigated, the number of persons prosecuted, the number of persons
convicted for money laundering or terrorist financing offences, the types of predicate offences
identified in accordance with Article 2 of Directive (EU) 2018/1673 of the European
Parliament and of the Council
24
where such information is available, and the value in euro of
property that has been frozen, seized or confiscated;
24
Directive (EU) 2018/1673 of the European Parliament and of the Council of 23 October 2018 on combating money laundering by criminal law (OJ L 284, 12.11.2018, p. 22).
15519/22
JAS/jk
54
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(c) if available, data identifying the number and percentage of reports resulting in further
investigation, together with the annual report drawn up by FIUs pursuant to Article 21;
(d) data regarding the number of cross-border requests for information that were made,
received, refused and partially or fully answered by the FIU, broken down by
counterpart country;
(e) the number of mutual legal assistance or other international requests for information
relating to beneficial ownership and bank account information as referred to in Chapter
IV of Regulation [please insert reference
– proposal for Anti-Money Laundering
Regulation - COM/2021/420 final] and Sections 1 and 2 of Chapter II of this Directive
received from or made to counterparts outside the Union, broken down by competent
authority and counterpart country;
(f) human resources allocated to supervisors as well as human resources allocated to the
FIU to fulfil the tasks specified in Article 17;
(g) the number of on-site and off-site supervisory actions, the number of breaches identified
on the basis of supervisory actions and sanctions or administrative measures applied by
supervisory authorities and self-regulatory bodies pursuant to Section 4 of Chapter IV;
(h) the number and type of breaches identified in relation to the obligations of Chapter IV
of Regulation [please insert reference
– proposal for Anti-Money Laundering
Regulation - COM/2021/420 final] and sanctions or administrative measures applied in
relation to those breaches, as well as the number of inspections carried out by the entity
in charge of the central register pursuant to Article 10(8) of this Directive.
15519/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
3. Member States shall ensure that the statistics referred to in paragraph 2 are collected and
transmitted to the Commission on an annual basis. The statistics referred to in paragraph 2, points
(a), (c), (d) and (f), shall also be transmitted to AMLA.
AMLA shall store those statistics in its database in accordance with Article 11 of Regulation
[please insert reference
– proposal for establishment of an Anti-Money Laundering Authority -
COM/2021/421 final].
4. By [3 years after the date of transposition of this Directive], AMLA shall adopt an opinion
addressed to the Commission on the methodology for the collection of the statistics referred to in
paragraph 2, points (a), (c), (d) and (f).
5. The Commission is empowered to adopt implementing acts laying down the methodology for
the collection of the statistics referred to in paragraph 2 and the arrangements for their transmission
to the Commission and AMLA. Those implementing acts shall be adopted in accordance with the
examination procedure referred to in Article 54(2).
6. The Commission shall publish a biennial report summarising and explaining the statistics
referred to in paragraph 2, which shall be made available on its website.
15519/22
JAS/jk
56
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
CHAPTER II
REGISTERS
Section I
Beneficial ownership registers
Article 10
Beneficial ownership registers
1. Member States shall ensure that beneficial ownership information referred to in Article 44 of
Regulation [please insert reference
– proposal for Anti-Money Laundering Regulation -
COM/2021/420 final], the statement pursuant to Article 45(3) of that Regulation and information on
nominee arrangements referred to in Article 47 of that Regulation is held in a central register in the
Member State where the legal entity is incorporated or where the trustee or person holding an
equivalent position in a similar legal arrangement is established or resides. Such requirement shall
not apply to entities pursuant to Article 43c of Regulation [please insert reference
– proposal for
Anti-Money Laundering Regulation - COM/2021/420 final].
Where the trustees of an express trust or persons holding equivalent positions in a similar legal
arrangement are established or reside in different Member States a certificate of proof of
registration or an excerpt of the beneficial ownership information held in a register by one Member
State shall be considered as sufficient to consider the registration obligation fulfilled.
15519/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
1a. Where the place of incorporation of the legal entity or place of establishment or residence of
the trustee of the express trust or person holding an equivalent position in similar legal arrangement
is outside the Union, the information referred to in paragraph 1 shall be held in a central register set
up by the Member State where the legal entity, the trustee of the express trust or person holding an
equivalent position in a similar legal arrangement acting in the name of the express trust or similar
legal arrangement, acquires real estate, is awarded a public procurement for goods, services or
concessions or enters into a business relationship pursuant to Article 48(1), point (d) of Regulation.
Where the legal entity pursuant to first sub-paragraph, the trustee of the express trust pursuant to
first sub-paragraph or the person holding an equivalent position in a similar legal arrangement,
acting in the name of the express trust or similar legal arrangement, acquires real estate, is awarded
a public procurement for goods, services or concessions or enters into multiple business
relationships pursuant to Article 48(1), point (d) of Regulation in different Member States, a
certificate of proof of registration of the beneficial ownership information in a central register held
by one Member State shall be considered as sufficient to consider the registration obligation
fulfilled.
1b. The beneficial ownership information contained in the central registers may be collected in
accordance with national systems.
2. Member States shall ensure that legal entities and trustees of express trusts and persons holding
an equivalent position in a similar legal arrangement are required to provide to the entity or entities
in charge of the central registers all beneficial ownership information referred to in Article 44 of
Regulation, the statement pursuant to Article 45(3) of Regulation and information on nominee
arrangements pursuant to Article 47 of Regulation.
Member States shall ensure the entity or entities in charge of the central registers are empowered to
request information and documents necessary to identify all beneficial owners and to support and
verify information pursuant to the first paragraph, including resolutions of the board of directors
and minutes of their meetings, partnership agreements, trust deeds, power of attorney or other
contractual agreements and documentation.
15519/22
JAS/jk
58
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
3. Where no person is identified as beneficial owner pursuant to Article 45(2) and (3) of
Regulation [please insert reference
– proposal for Anti-Money Laundering Regulation -
COM/2021/420 final], the central register shall include:
(a) a statement and justification pursuant to Article 45(3), point (a), of Regulation [please insert
reference
– proposal for Anti-Money Laundering Regulation - COM/2021/420 final];
(b) the details of the natural person(s) who hold the position of senior managing official(s) pursuant
Article 45(2), of Regulation [please insert reference
– proposal for Anti-Money Laundering
Regulation - COM/2021/420 final] in the corporate or other legal entity equivalent to the
information required under Article 44(1), point (a), of that Regulation .
4. Deleted
5. Member States shall require that the beneficial ownership information held in the central registers
is adequate, accurate and up-to-date. For that purpose, Member State shall provide for rules for the
effective resolution of discrepancies in the information held in the register.
(a) Deleted
(b) Member State shall require competent authorities, if appropriate and to the extent that
this requirement does not interfere unnecessarily with their functions, shall report to the
entity in charge of the central registers any discrepancies they find between information
available in the central registers and the information available to them.
6. Deleted
15519/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
7. Member States shall ensure that the entity or entities in charge of the central registers takes
appropriate actions to cease the discrepancies reported by competent authorities or pursuant to
Article 16a of the Regulation [please insert reference
– proposal for Anti-Money Laundering
Regulation - COM/2021/420 final] by obliged entities, including amending the information
included in the central registers where the entity is able to identify and verify the beneficial
ownership information. A specific mention of the fact that there are discrepancies reported shall be
included in the central registers and visible at least to competent authorities and obliged entities.
8. Member States shall ensure that there is an entity or entities empowered to carry out checks
on information in central register in order to establish the current beneficial ownership of the entity
and to verify that the information submitted to the central register is accurate, adequate and up-to-
date. Member States may for this purpose empower the entity or entities carrying out the checks to
carry out on-site investigations at the premises or registered office of the legal entity. The power to
verify such information and documents in the central register and, if applicable, to carry out on-site
investigations shall not be restricted, obstructed or precluded.
9. Member States shall ensure that there is an entity or entities empowered to impose effective,
proportionate and dissuasive measures or sanctions for failures to provide the register with accurate,
adequate and up-to-date information about their beneficial ownership.
15519/22
JAS/jk
60
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
10. Member States shall ensure that if, in the course of the checks carried out pursuant to this
Article, or in any other way, the entities referred to in paragraph 8 discover facts that could be
related to money laundering or to terrorist financing, they shall promptly inform the FIU.
11. The central registers shall be interconnected via the European Central Platform established by
Article 22(1) of Directive (EU) 2017/1132.
12. The information referred to in paragraph 1 shall be available through the national registers and
through the system of interconnection of central beneficial ownership registers for at least five years
and no more than 10 years after the grounds for registering the beneficial ownership information
have ceased to exist and in any case after the legal entity has been struck off from the register or
after the cessation of the legal arrangement.
Article 11
General rules regarding access to beneficial ownership registers by competent authorities, self-
regulatory bodies and obliged entities
1. Member States shall ensure that competent authorities have timely, unrestricted and free
access to the information held in the interconnected central registers referred to in Article 10,
without alerting the entity or arrangement concerned.
15519/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
2. Access to the interconnected central registers referred to in Article 10 shall be granted to the
FIU, supervisory authorities, public authorities with designated responsibilities for combating
money laundering or terrorist financing, as well as tax authorities and authorities that have the
function of investigating or prosecuting money laundering, its predicate offences and terrorist
financing, tracing and seizing or freezing and confiscating criminal assets. Self-regulatory bodies
shall be granted access to the registers when performing supervisory functions.
3. Member States shall ensure that, when taking customer due diligence measures in accordance
with Chapter III of Regulation [please insert reference
– proposal for Anti-Money Laundering
Regulation], obliged entities have timely access to the information held in the interconnected
central registers referred to in Article 10. Member States may choose to make access for obliged
entities on the condition of the payment of a fee, which shall not exceed the administrative costs of
making the information accessible, including costs of maintenance and developments of the
register.
4. By [3 months after the date of transposition of this Directive], Member States shall notify to
the Commission the list of competent authorities and self-regulatory bodies pursuant to paragraphs
1 and 2 and the categories of obliged entities that were granted access to the registers and the type
of information available to obliged entities, as well as the beneficial ownership information that can
be accessed by the public pursuant to Article 12. Member States shall update such notification when
changes to the list of competent authorities or categories of obliged entities or to the extent of
access granted to obliged entities or the public occur. The Commission shall make the information
on the access by competent authorities and obliged entities, including any change to it, available to
the other Member States.
15519/22
JAS/jk
62
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
Article 12
Specific access rules to beneficial ownership registers for the public
1. Member States shall ensure that any natural or legal person that can demonstrate a legitimate
interest has access to the following information held in the interconnected central registers referred
to in Article 10:
(a) all names and surnames, the month and year of birth and the country of residence and
nationality or nationalities of the beneficial owner or of the natural person(s) who hold
the position of senior managing official(s) where no person is identified as beneficial
owner pursuant to Article 45(2) and (3); and
(b) the nature and the extent of the beneficial interest held.
The natural or legal persons that
have
a legitimate interest in accessing the information shall include
the journalists and civil society organisations that are connected with the prevention and combating
of money laundering and terrorist financing and persons who are likely to enter into transactions
with a legal entity and financial institutions and authorities, in so far as they are involved in the
prevention and combat of money laundering, its predicate offences or terrorist financing and do not
already have access pursuant to Article 11.
2. Member States may choose to make beneficial ownership information held in the
interconnected central registers referred to in Article 10 available to the public on the condition of
authentication using electronic identification means and relevant trust services as set out in
Regulation (EU) 910/2014 of the European Parliament and of the Council
25
or the payment of a fee,
which shall not exceed the administrative costs of making the information available, including costs
of maintenance and developments of the register.
Regulation (EU) No 910/2014 of the European Parliament and of the Council of 23 July 2014 on electronic identification and trust services for electronic transactions in the internal market and repealing Directive 1999/93/EC (OJ L 257, 28.8.2014, p. 73).
15519/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
Article 13
Exceptions to the access rules to beneficial ownership registers
In exceptional circumstances to be laid down in national law, where the access referred to in
Articles 11(3) and 12(1) would expose the beneficial owner to disproportionate risk of fraud,
kidnapping, blackmail, extortion, harassment, violence or intimidation, or where the beneficial
owner is a minor or otherwise legally incapable, Member States may provide for an exemption from
such access to all or part of the personal information on the beneficial owner on a case-by-case
basis. Member States shall ensure that those exemptions are granted upon a detailed evaluation of
the exceptional nature of the circumstances. Rights to an administrative review of the decision
granting an exemption and to an effective judicial remedy shall be guaranteed. A Member State that
has granted exemptions shall publish annual statistical data on the number of exemptions granted
and reasons stated and report the data to the Commission.
Exemptions granted pursuant to this Article shall not apply to the obliged entities referred to in
Article 3, point (3)(b), of Regulation [please insert reference
– proposal for Anti-Money Laundering
Regulation] that are public officials.
15519/22
JAS/jk
64
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
Section 2
Bank account information
Article 14
Bank account registers and electronic data retrieval systems
1. Member States shall put in place centralised automated mechanisms, such as central registers
or central electronic data retrieval systems, which allow the identification, in a timely manner, of
any natural or legal persons holding or controlling payment accounts, or bank accounts identified by
IBAN, as defined by Regulation (EU) No 260/2012 of the European Parliament and of the
Council
26
, and safe-deposit boxes held by a credit institution within their territory.
Member States shall notify the Commission of the characteristics of those national mechanisms as
well as the criteria pursuant to which information is included in those national mechanisms.
2. Member States shall ensure that the information held in the centralised mechanisms referred
to in paragraph 1 is directly accessible in an immediate and unfiltered manner to the FIU. The
information shall also be accessible to national competent authorities for fulfilling their obligations
under this Directive.
Regulation (EU) No 260/2012 of the European Parliament and of the Council of 14 March 2012 establishing technical and business requirements for credit transfers and direct debits in euro and amending Regulation (EC) No 924/2009 (OJ L 94, 30.3.2012, p. 22).
15519/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
2a. By derogation from paragraph 2, Member States may allow that FIU is denied access to
information held in the centralised mechanisms referred to in paragraph 1 in exceptional
circumstances if the access to such information would have a negative impact on ongoing
investigations or if the access to such information would be clearly disproportionate to the
legitimate interests of a natural person with regard to the purposes for which access has been
requested.
3. The following information shall be accessible and searchable through the centralised
mechanisms referred to in paragraph 1:
(a) for the customer-account holder and any person purporting to act on behalf of the
customer: either the name, complemented by either the other identification data required
under Article 18(1) of Regulation [please insert reference
– proposal for Anti-Money
Laundering Regulation] and the date when the person purporting to act on behalf of the
customer, if any, started and ceased to have the power to act on behalf of the customer,
or a an unambiguous unique identification number and the date when the person
purporting to act on behalf of the customer, if any, started and ceased to have the power
to act on behalf of the customer;
(b) for the beneficial owner of the customer-account holder: the name, complemented by
either the other identification data required under Article 18(1) of Regulation [please
insert reference
– proposal for Anti-Money Laundering Regulation] and the date when
the person became beneficial owner of the customer-account holder and the date when
this person ceased to be beneficial owner of the customer-account holder, or a unique
identification number and the date when the person became beneficial owner of the
customer-account holder and the date when this person ceased to be beneficial owner of
the customer-account holder;
15519/22
JAS/jk
66
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(c) for the bank or payment account: the IBAN number, or where the account is not
identified by an IBAN number, the unique account identifier, and the date of account
opening and closing;
(d) for the safe-deposit box: either name of the lessee complemented by the other
identification data required under Article 18(1) of Regulation [please insert reference
–
proposal for Anti-Money Laundering Regulation], or an unambiguous unique
identification number and the start date and, where the service has been terminated, the
end date of the lease.
4. Member States may require other information deemed essential for FIUs and other competent
authorities for fulfilling their obligations under this Directive to be accessible and searchable
through the centralised mechanisms.
5. The centralised automated mechanisms referred to in paragraph 1 shall be interconnected via
the bank account registers (BAR) single access point to be developed and operated by the
Commission.
The Commission is empowered to adopt, by means of implementing acts, the technical
specifications and procedures for the connection of the Member States' centralised automated
mechanisms to the single access point. Those implementing acts shall be adopted in accordance
with the examination procedure referred to in Article 54(2).
15519/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
6. Member States shall ensure that the information referred to in paragraph 3 is available
through the single access point interconnecting the centralised automated mechanisms. Member
States shall take adequate measures to ensure that only the information referred to in paragraph 3
that is up to date and corresponds to the actual bank account information is made available through
their national centralised automated mechanisms and through the single access point
interconnecting the centralised automated mechanisms referred to in this paragraph. The access to
that information shall be granted in accordance with data protection rules.
The other information that Member States consider essential for FIUs and other competent
authorities pursuant to paragraph 4 shall not be accessible and searchable through the single access
point interconnecting the centralised automated mechanisms.
7. The FIU shall be granted immediate and unfiltered access to the information on payment and
bank accounts and safe-deposit boxes in other Member States available through the single access
point interconnecting the centralised automated mechanisms. Member States shall cooperate among
themselves and with the Commission in order to implement this paragraph.
8. Member States shall ensure that technical and organisational measures are put in place to
ensure the security of the data to high technological standards for the purposes of the exercise by
FIUs of the power to access and search the information available through the single access point
interconnecting the centralised automated mechanisms in accordance with paragraphs 5 and 6.
15519/22
JAS/jk
68
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
Article 15
Implementing acts for the interconnection of registers
1. Where necessary, the Commission is empowered to adopt, by means of implementing acts,
technical specifications and procedures necessary to provide for the interconnection of Member States’ central registers in accordance with Article 10(11) with regard to:
(a) the technical specification defining the set of the technical data necessary for the
platform to perform its functions as well as the method of storage, use and protection of
such data;
(b) the common criteria according to which beneficial ownership information is available
through the system of interconnection of registers, depending on the level of access
granted by Member States;
(c) the technical details on how the information on beneficial owners is to be made
available;
(d) the technical conditions of availability of services provided by the system of
interconnection of registers;
15519/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(e) the technical modalities to implement the different types of access to information on
beneficial ownership in accordance with Articles 11 and 12 of this Directive, including
the authentication of users through the use of electronic identification means and
relevant trust services as set out in Regulation (EU) 910/2014;
(f) the payment modalities where access to beneficial ownership information is subject to
the payment of a fee according to Article 12(2) taking into account available payment
facilities such as remote payment transactions.
Those implementing acts shall be adopted in accordance with the examination procedure referred to
in Article 54(2).
2. Where necessary, the Commission is empowered to adopt, by means of implementing acts,
technical specifications and procedures necessary to provide for the interconnection of Member States’ centralised mechanisms as referred to in Article 14(5), with regard to:
(a) the technical specification defining the methods of communication by electronic means
for the purposes of the bank account registers (BAR) single access point;
(b) the technical specification of the communication protocols;
(c) the technical specifications defining the data security, data protection safeguards, use
and protection of the information which is searchable and accessible by means of the
bank account registers (BAR) single access point interconnecting the centralised
automated mechanisms;
15519/22
JAS/jk
70
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(d) the common criteria according to which bank account information is searchable through
the single access point interconnecting the centralised automated mechanisms;
(e) the technical details on how the information is made available by means of the single
access point interconnecting the centralised automated mechanisms, including the
authentication of users through the use of electronic identification means and relevant
trust services as set out in Regulation (EU) 910/2014;
(f) the technical conditions of availability of services provided by the single access point
interconnecting the centralised automated mechanisms.
Those implementing acts shall be adopted in accordance with the examination procedure referred to
in Article 54(2).
3. When adopting the implementing acts referred to in paragraphs 1 and 2, the Commission shall
take into account proven technology and existing practices. The Commission shall ensure that the
single access point to be developed and operated does not incur costs above what is absolutely
necessary in order to implement this Directive.
15519/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
Section 3
Real estate registers
Article 16
Real estate registers
1. Member States shall provide competent authorities with access to information which allows
the identification in a timely manner of any natural or legal person owning real estate, including
through registers or electronic data retrieval systems where such registers or systems are available.
Competent authorities shall also have access to information allowing the identification and analysis
of transactions involving real estate, including their economic value and details of the natural or
legal persons involved in those transactions including, where available, whether the natural or legal
person owns, sells or acquires real estate on behalf of a legal arrangement.
The FIU shall be granted direct, unfiltered and immediate access to the information referred to in
the first subparagraph.
2. By [3 months after the date of transposition of this Directive], Member States shall notify to
the Commission the list of competent authorities that were granted access to the registers or systems
referred to in paragraph 1 and the type of information available to them. Member States shall update
such notification when changes to the list of competent authorities or to the extent of access to
information granted occurs. The Commission shall make that information, including any change to
it, available to the other Member States.
15519/22
JAS/jk
72
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
CHAPTER III
FIUs
Article 17
Establishment of the FIU
1. Each Member State shall establish an FIU in order to prevent, detect and effectively combat
money laundering and terrorist financing.
2. The FIU shall be the single central national unit responsible for receiving and analysing
suspicious transactions reports submitted by obliged entities in accordance with Article 50 or
reports submitted by obliged entities in accordance with Article 59(4), point (b), where applicable,
of Regulation [please insert reference
– proposal for Anti-Money Laundering Regulation -
COM/2021/420 final] and other information relevant to money laundering, its predicate offences or
terrorist financing.
3. The FIU shall be responsible for disseminating the results of its analyses and any additional
relevant information to relevant competent authorities where there are grounds to suspect money
laundering, its predicate offences or terrorist financing. It shall be able to obtain additional
information from obliged entities. Secure and protected channels should be used for the
dissemination.
15519/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
The FIU's financial analysis function shall consist of the following:
(a) an operational analysis which focuses on individual cases and specific targets or on
appropriate selected information, depending on the type and volume of the disclosures
received and the expected use of the information after dissemination and taking risks into
consideration;
(b) a strategic analysis addressing money laundering and terrorist financing trends and patterns.
By [1 year after the date of transposition of this Directive], AMLA shall issue guidelines addressed
to FIUs on the nature, features and objectives of operational and of strategic analysis.
4. Each FIU shall be operationally independent and autonomous, which means that it shall have
the authority and capacity to carry out its functions freely, including the ability to take autonomous
decisions to analyse, request and disseminate specific information. It shall be free from any undue
political, government or industry influence or interference.
When a FIU is located within the existing structure of another authority, the FIU’s core functions
shall be independent and operationally separated from the other functions of the host authority.
5. Member States shall provide their FIUs with adequate financial, human and technical
resources in order to fulfil their tasks. FIUs shall be able to obtain and deploy the resources needed
to carry out their functions. Their staff shall be of high integrity and appropriately skilled, and
maintain high professional standards, including high professional standards of confidentiality and
data protection.
15519/22
JAS/jk
74
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
6. Member States shall ensure that FIUs have rules in place governing the security and
confidentiality of information.
7. Each Member States shall ensure that its FIU is able to make arrangements or engage
independently with other domestic competent authorities pursuant to Article 45 on the exchange of
information.
Article 18
Access to information
1. Member States shall ensure that their FIUs, regardless of the organizational status, have
access, in a timely manner, to the information that they require to fulfil their tasks properly. This
shall include financial, administrative and law enforcement information. Member States shall
ensure that their FIUs have at least:
(a) immediate, unfiltered and, with the exception of point (ii), direct access to at least the
following financial information:
(i) information contained in the national centralised automated mechanisms in
accordance with Article 14;
(ii) information on wire transfers;
(iii) Deleted
(iv) information on mortgages and loans;
(v) information contained in the national currency and currency exchange databases;
(vi) information on securities;
15519/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(b) immediate, with the exception of point (v) unfiltered and, with the exception of point
(i), (v), (ix), (xiv) and (xx) direct access to at least the following administrative
information:
(i) fiscal data, including data held by tax and revenue authorities;
(ii) national real estate registers or electronic data retrieval systems and land and
cadastral registers;
(iii) national citizenship and population registers of natural persons;
(iv) national passports and visas registers;
(v) cross-border travel databases;
(vi) commercial databases, including business and company registers and PEP
databases;
(vii) national motor vehicles, aircraft and watercraft registers;
(viii) national social security registers;
(ix) customs data, including cross-border physical transfers of cash;
(x) national weapons and arms registers;
15519/22
JAS/jk
76
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(xi) national beneficial ownership registers;
(xii) data available through the interconnection of beneficial ownership registers in
accordance with Article 10(11).
(xiii) registers on non-profit organisations;
(xiv) information held by national financial supervisors and regulators, in accordance
with Article 45 and Article 50(2);
(xv) databases storing data on CO2 emission trading established pursuant to
Commission Regulation (EU) 389/201327.
(xvi) information on annual financial statements by companies;
(xvii) national migration/immigration registers;
(xviii) information held by commercial courts;
(xix) information held in insolvency databases;
(xx) information held by insolvency practitioners
Commission Regulation (EU) No 389/2013 of 2 May 2013 establishing a Union Registry pursuant to Directive 2003/87/EC of the European Parliament and of the Council, Decisions No 280/2004/EC and No 406/2009/EC of the European Parliament and of the Council and repealing Commission Regulations (EU) No 920/2010 and No 1193/2011 (OJ L 122, 3.5.2013, p.1-59).
15519/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(c) unfiltered, direct or indirect access to the following law enforcement information:
(i) any type of information or data which is already held by competent authorities in
the context of preventing, detecting, investigating or prosecuting criminal
offences;
(ii) any type of information or data which is held by public authorities or by private
entities in the context of preventing, detecting, investigating or prosecuting
criminal offences and which is available to competent authorities without the
taking of coercive measures under national law.
The information referred to in point (c) may include criminal records, information on
investigations, information on the freezing or seizure of assets or on other investigative
or provisional measures and information on convictions and on confiscations.
2. Where the information referred to in paragraph 1, points (a), (b) and (c), is not stored in
databases or registers, Member States shall take the necessary measures to ensure that FIUs can
obtain that information by other means.
2a. By derogation from paragraph 1, Member States may allow that FIU is denied access to the
financial, administrative and law enforcement information referred to in paragraph 1 points (a), (b)
and (c) in exceptional circumstances if the access to such information would have a negative impact
on ongoing investigations or if the access to such information would be clearly disproportionate to
the legitimate interests of a natural person with regard to the purposes for which access has been
requested.
15519/22
JAS/jk
78
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
3. Where paragraph 1 provides for indirect access to information by FIUs, Member states shall
be able to grant direct access instead. In the cases where the FIU is provided with indirect access to
information, the requested authority shall provide the requested information in a timely and
unfiltered manner. In urgent cases, the requested authority shall respond within time limit set out by
the FIU.
4. In the context of its functions, each FIU shall be able to request, obtain and use information
from any obliged entity to perform its functions pursuant to Article 17(3), even if no prior report is
filed pursuant to Article 50(1), point (a), or Article 51(1) of Regulation [please insert reference
–
proposal for Anti-Money Laundering Regulation - COM/2021/420 final]. Obliged entities shall not
be obliged to comply with requests for information made pursuant to this paragraph when they
concern information obtained in the situations referred to in Article 51(2) of Regulation [please
insert reference
– proposal for Anti-Money Laundering Regulation - COM/2021/420 final].
Article 19
Responses to requests for information
1. Member States shall ensure that their FIU is able to respond in a timely manner to reasoned
requests for financial information or financial analysis as defined in article 2 of Directive 2019/1153
by national authorities competent for investigating or prosecuting criminal activities in
the FIU’s
Member State , where that financial information or financial analysis is necessary on a case-by-case
basis and when such requests for information are motivated by concerns relating to money
laundering, its predicate offences or terrorist financing. The decision on conducting the
dissemination of information shall remain with the FIU.
15519/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
Where there are objective grounds for assuming that the provision of such information would have
a negative impact on ongoing investigations or analyses, or, in exceptional circumstances, where
disclosure of the information would be clearly disproportionate to the legitimate interests of a
natural or legal person or irrelevant with regard to the purposes for which it has been requested, the
FIU shall be under no obligation to comply with the request for information.
2. Competent authorities shall provide feedback to the FIU about the use and usefulness of the
information provided in accordance with this Article and Article 17(3), and about the outcome of
the actions taken on the basis of that information. Such feedback shall be provided as soon as
possible, in such a way as to allow the FIU to improve its operational analysis function.
15519/22
JAS/jk
80
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
Article 20
Suspension or withholding of consent to a transaction and suspension of an account
1. Member States shall ensure that FIUs are empowered to take urgent action, directly or
indirectly, where there is a suspicion that a transaction is related to money laundering or terrorist
financing, to suspend or withhold consent to a transaction, or a certain type of transactions at risk
that if performed, the proceeds of crime would get out of the reach of FIU or competent authorities,
or transactions at risk that if performed, terrorist financing could take place, or transactions
suspected of belonging to the same scheme as a previously suspended suspicious transaction. Such
suspension shall be imposed on the obliged entity in order to perform the analyses, including the
analysis of the transaction, confirm the suspicion and disseminate the results of the analyses to the
relevant competent authorities to allow for the adoption of appropriate measures. In cases covered
by Article 52 of Regulation [please insert reference
– proposal for Anti-Money Laundering
Regulation - COM/2021/420 final], the suspension shall be imposed as soon as possible. Member
States shall define the period of suspension applicable, subject to appropriate national procedural
safeguards, in their jurisdiction. This period of suspension shall not be set below 10 working days
and shall not exceed 60 working days from the day of the imposition of such suspension to the
obliged entity. In cases covered by paragraph 3, this period of suspension shall not be set below 15
working days and shall not exceed 60 working days from the day of the imposition of the
suspension. Member states shall ensure that FIUs are empowered to lift the suspension at any time.
In case conditions set out in this paragraph are not met anymore, the suspension shall be
immediately lifted.
15519/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
2. Where there is a suspicion that a business relationship may be used for or is otherwise related
to money laundering or terrorist financing, Member States shall ensure that the FIU is empowered
to take urgent action, directly or indirectly, to suspend the use of that business relationship in order
to perform the analyses, confirm the suspicion and disseminate the results of the analyses to the
relevant competent authorities to allow for the adoption of appropriate measures.
Member States shall define the period of suspension applicable, subject to appropriate national
procedural safeguards, in their jurisdiction. This period of suspension shall not be set below 5
working days and shall not exceed 60 working days from the day of the imposition of the
suspension. In cases covered by paragraph 3, this period of suspension shall not be set below 10
working days and shall not exceed 60 working days from the day of the imposition of the
suspension.
Member states shall ensure that FIUs are empowered to lift the suspension at any time. In case
conditions set out in this paragraph are not met anymore, the suspension shall be immediately lifted.
3. Deleted
4. FIUs shall be empowered to impose the suspensions referred to in paragraphs 1 and 2, directly or
indirectly, at the request of an FIU from another Member State, or at least where reciprocity is
assured, at the request of their counterparts in third countries. Such suspension shall be imposed for
the periods and under the conditions specified in the national law of the FIU receiving the request.
5. Application of suspension in accordance with the conditions set out in this Article shall not
involve the FIU or its directors or employees in liability of any kind.
15519/22
JAS/jk
82
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
Article 21
FIU’s feedback and yearly report
1. Each Member State shall ensure that its FIU publishes a yearly report on its activities. The
report shall contain statistics on:
(a) suspicious transaction reports submitted by obliged entities;
(b) disclosures by supervisors and beneficial ownership registers;
(c) disseminations to competent authorities;
(d) requests submitted to and received from other FIUs;
(e) Deleted.
The report referred to in the first subparagraph shall also contain information on the trends and
typologies identified in the files disseminated to other competent authorities.
15519/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
2. Member States shall ensure that the FIU provides obliged entities with feedback on the
reporting of suspected money laundering or terrorist financing. Such feedback, not necessarily on
each individual report, shall cover at least the quality of the information provided, the timeliness of
reporting, the description of the suspicion and of the documentation provided at submission stage.
The FIU shall provide such feedback at least once per year, whether provided to the individual
obliged entity or to groups of obliged entities, taking into consideration the overall number of
suspicious transactions reported.
Such feedback, as appropriate, shall also be made available to supervisors to allow them to perform
risk-based supervision in accordance with Article 31.
The obligation to provide feedback shall not jeopardise any ongoing analytical work carried out by
the FIU or any investigation or administrative action subsequent to the dissemination by the FIU,
and shall not affect the applicability of data protection and confidentiality requirements.
3. Deleted
15519/22
JAS/jk
84
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
Article 21a
1. Member states shall be able to set out in their national legislation that their FIUs are
empowered to alert obliged entities for the performance of their due diligence obligations pursuant
to Chapter 3 of Regulation [please insert reference
– proposal for Anti-Money Laundering
Regulation - COM/2021/420 final] on:
(a) types of transactions or activities that present a significant risk of ML/TF;
(b) specific persons that present a significant risk of ML/TF;
(c) specific geographic areas that present a significant risk of ML/TF.
2. The measure mentioned in paragraph 1 shall be effective for a period of time defined in
national law, which shall not exceed 6 months.
The use of this measure shall not be disclosed beyond its intended recipients.
Article 22
Cooperation between FIUs
Member States shall ensure that FIUs cooperate with each other and, at least where reciprocity is
assured, with their counterparts in third countries to the greatest extent possible, regardless of their
organisational status.
15519/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
Article 23
Protected channels of communication
1. A system for the exchange of information between FIUs of the Member States shall be set up (‘FIU.net’). The system shall ensure the secure communication and exchange of data and shall be
capable of producing a written record under conditions that allow ascertaining authenticity. Subject
to decision by the General Board of AMLA in FIU composition, that system may also be used for
communications with FIUs counterparts in third countries and with authorities and bodies of the
Union. FIU.net shall be managed by AMLA.
2. Member States shall ensure that information exchanges pursuant to Article 24 and Article 25
take place through the FIU.net. In the event of technical failure of the FIU.net, the information shall
be transmitted through equivalent protected channels of communication.
Exchanges of information between FIUs and their counterparts in third countries shall also take
place through protected channels of communication.
3. Member States shall ensure that, in order to fulfil their tasks as laid down in this Directive,
their FIUs cooperate in the application of state-of-the-art technologies in accordance with their
national law.
15519/22
JAS/jk
86
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
Article 24
Exchange of information between FIUs
1. Member States shall ensure that FIU exchanges, spontaneously or upon request, any
information that may be relevant for the processing or analysis of information by the FIU related to
money laundering, its predicate offences, or terrorist financing, and the natural or legal person
involved, regardless of the type of predicate offences that may be involved.
A request shall contain the relevant facts, background information, reasons for the request, links
with the country of the requested FIU and how the information sought will be used.
When an FIU under Article 50(6) of Regulation [please insert reference
– proposal for Anti-Money
Laundering Regulation - COM/2021/420 final] receives a report pursuant to Article 50(1) of that
Regulation which concerns another Member State, it shall promptly forward the report, or all the
relevant information obtained from it, to the FIU of that Member State.
2. By [2 years after the date of entry into force of this Directive], AMLA shall develop draft
implementing technical standards and submit them to the Commission for adoption. Those draft
implementing technical standards shall specify the format to be used for the exchange of the
information referred to in paragraph 1.
15519/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
3. The Commission is empowered to adopt the implementing technical standards referred to in
paragraph 2 of this Article in accordance with Article 42 of Regulation [please insert reference
–
proposal for establishment of an Anti-Money Laundering Authority -COM/2021/421 final].
4. By [1 year after the date of transposition of this Directive], AMLA shall issue guidelines
addressed to FIUs on the relevant factors to be taken into consideration when determining whether a
report pursuant to Article 50(1), the first subparagraph, point (a), of Regulation [please insert
reference
– proposal for Anti-Money Laundering Regulation - COM/2021/420 final] concerns
another Member State, the procedures to be put in place when forwarding and receiving that report,
and the follow-up to be given.
5. Member States shall ensure that the FIU to whom the request is made is required to use the
whole range of its available powers which it would normally use domestically for receiving and
analysing information when it replies to a request for information referred to in paragraph 1 from
another FIU.
When an FIU seeks to obtain additional information from an obliged entity established in another
Member State which operates on the territory of its Member State, the request shall be addressed to
the FIU of the Member State in whose territory the obliged entity is established. That FIU shall
obtain information in accordance with Article 50(1) of Regulation [please insert reference
–
proposal for Anti-Money Laundering Regulation - COM/2021/420 final] and transfer the answers
promptly.
6. Member States shall ensure that where an FIU is requested to provide information pursuant to
paragraph 1, it shall respond to the request as soon as possible. Where the requested FIU is unable
to obtain the requested information, it shall inform the requesting FIU thereof.
15519/22
JAS/jk
88
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
7. Member States shall ensure that where pursuant to paragraph 1 an FIU is requested to provide
information which is either held in a database or registry directly accessible by the requested FIU or
which is already in its possession, the requested FIU shall provide that information without undue
delay.
In exceptional, justified and urgent cases, if the requested FIU is unable to respond within 3
working days or cannot access the information directly, it shall immediately inform the requesting
FIU and shall provide the requested information as soon as possible.
8. An FIU may refuse to exchange information only in exceptional circumstances where the
exchange could be contrary to fundamental principles of its national law. Those exceptional
circumstances shall be specified in a way which prevents misuse of, and undue limitations on, the
free exchange of information for analytical purposes.
By [1 year after the date of transposition of this Directive], Member States shall notify to the
Commission the exceptional circumstances referred to in the first subparagraph. Member States
shall update such notifications where changes to the exceptional circumstances identified at national
level occur.
15519/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
Article 25
Joint analyses
1. Member States shall ensure that their FIUs are able to carry out joint analyses of suspicious
transactions and activities.
2. For the purpose of paragraph 1, the relevant FIUs, assisted by AMLA in accordance with
Article 33 of Regulation [please insert reference
– proposal for establishment of an Anti-Money
Laundering Authority -COM/2021/421 final], shall set up a joint analysis team for a specific
purpose and limited period, which may be extended by mutual consent, to carry out operational
analyses of suspicious transactions or activities involving one or more of the FIUs setting up the
team.
3. A joint analysis team may be set up where:
(a)
an FIU’s operational analyses require difficult and demanding analyses having links
with other Member States;
(b) a number of FIUs are conducting operational analyses in which the circumstances of the
case necessitate coordinated, concerted action in the Member States involved.
A request for the setting up of a joint analysis team may be made by any of the FIUs concerned.
15519/22
JAS/jk
90
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
4. Member States shall ensure that the member of their FIU allocated to the joint analysis team
is able, in accordance with his or her national law and within the limits of his or her competence, to
provide the team with information available to its FIU for the purpose of the analysis conducted by
the team.
5. Where the joint analysis team needs assistance from an FIU other than those which are part of
the team, it might request that other FIU to:
(a) join the joint analysis team;
(b) submit financial intelligence and financial information to the joint analysis team.
Article 26
Use by FIUs of information exchanged between them
Information and documents received pursuant to Articles 22, 24 and 25 shall be used for the
accomplishment of the FIU's tasks as laid down in this Directive. When exchanging information
and documents pursuant to Articles 22 and 24, the transmitting FIU may impose restrictions and
conditions for the use of that information. The receiving FIU shall comply with those restrictions
and conditions.
Member States shall ensure that FIUs designate at least one contact person or point to be
responsible for receiving requests for information from FIUs in other Member States.
15519/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
Article 27
Consent to further dissemination of information exchanged between FIUs
1. Member States shall ensure that the information exchanged pursuant to Articles 22, 24 and 25
is used only for the purpose for which it was sought or provided and that any dissemination of that
information by the receiving FIU to any other authority, agency or department, or any use of this
information for purposes beyond those originally approved, is made subject to the prior consent by
the FIU providing the information.
2.
Member States shall ensure that the requested FIU’s prior consent to disseminate the
information to competent authorities is granted promptly and to the largest extent possible,
regardless of the type of predicate offences. The requested FIU shall not refuse its consent to such
dissemination unless this would fall beyond the scope of application of its AML/CFT provisions or
could lead to impairment of an investigation, or would otherwise not be in accordance with
fundamental principles of national law of that Member State. Any such refusal to grant consent
shall be explicitly stated and appropriately explained. The cases where FIUs may refuse to grant
consent shall be specified in a way which prevents misuse of, and undue limitations to, the
dissemination of information to competent authorities.
Article 28
Effect of criminal law provisions
Differences between national law definitions of predicate offences shall not impede the ability of
FIUs to provide assistance to another FIU and shall not limit the exchange, dissemination and use of
information pursuant to Articles 24, 25, 26 and 27.
15519/22
JAS/jk
92
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
CHAPTER IV
ANTI-MONEY LAUNDERING SUPERVISION
Section 1
General provisions
Article 29
Powers and resources of national supervisors
1. Member States shall ensure that all obliged entities are subject to adequate supervision. To
that end, Member States shall appoint supervisors to monitor effectively, and to take the measures
necessary to ensure, compliance by the obliged entities with the requirements set out in Regulation
[please insert reference
– proposal for Anti-Money Laundering Regulation - COM/2021/420 final],
requirements set out in Regulation [please insert reference
– proposal for a recast of Regulation
(EU) 2015/847 - COM/2021/422 final] and with the requirement to implement targeted financial
sanctions.
2. Member States shall ensure that supervisors have adequate financial, human and technical
resources to perform their tasks as listed in paragraph 4. Member States shall ensure that staff of
those authorities are of high integrity and appropriately skilled, and maintain high professional
standards, including standards of confidentiality, data protection and standards addressing conflicts
of interest.
15519/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
3. In the case of the obliged entities referred to in Article 3, points (3)(a), (b) and (d), of
Regulation [please insert reference
– proposal for Anti-Money Laundering Regulation -
COM/2021/420 final], Member States may allow the function referred to in paragraph 1 of this
Article to be performed by self-regulatory bodies, provided that those self-regulatory bodies have
the powers referred to in paragraph 5 of this Article and have adequate financial, human and
technical resources to perform their functions. Member States shall ensure that staff of those bodies
are of high integrity and appropriately skilled, and that they maintain high professional standards,
including standards of confidentiality, data protection and standards addressing conflicts of interest.
4. For the purposes of paragraph 1, Member States shall ensure that the national supervisors
perform the following tasks:
(a) to disseminate relevant information to obliged entities pursuant to Article 30;
(b) to decide of those cases where the specific risks inherent in a sector are clear and
understood and individual documented risk assessments pursuant to Article 8 of
Regulation [please insert reference
– proposal for Anti-Money Laundering Regulation -
COM/2021/420 final] are not required;
(c) to verify the adequacy and implementation of the internal policies, controls and
procedures of obliged entities pursuant to Chapter II of Regulation [please insert
reference
– proposal for Anti-Money Laundering Regulation - COM/2021/420 final]
and of the human resources allocated to the performance of the tasks required under that
Regulation;
15519/22
JAS/jk
94
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(d) to regularly assess and monitor the money laundering and terrorist financing risks the
obliged entities are exposed to;
(e) to monitor compliance by obliged entities with regard to their obligations in relation to
targeted financial sanctions;
(f) to conduct all the necessary off-site, on-site and thematic investigations and any other
inquiries, assessments and analyses necessary to verify that obliged entities comply with
the requirements of Regulation [please insert reference
– proposal for Anti-Money
Laundering Regulation - COM/2021/420 final], with the requirement to implement
targeted financial sanctions, and with any administrative measures taken pursuant to
Article 41;
(g) to take appropriate supervisory measures to address any breaches of applicable
requirements by the obliged entities identified in the process of supervisory assessments
and follow up on the implementation of such measures.
5. Member States shall ensure that supervisors have adequate powers to perform their tasks as
provided in paragraph 4, including the power to:
(a) compel the production of any information from obliged entities which is relevant for
monitoring and verifying compliance with the requirements of Regulation [please insert
reference
– proposal for Anti-Money Laundering Regulation - COM/2021/420 final]
and to perform checks, including from service providers to whom the obliged entity has
outsourced part of its tasks to meet the requirements of Regulation [please insert
reference
– proposal for Anti-Money Laundering Regulation - COM/2021/420 final];
(b) impose appropriate and proportionate administrative measures to remedy the situation in
the case of breaches, including through the imposition of administrative sanctions in
accordance with Section 4 of this Chapter.
15519/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
6. Member States shall ensure that financial supervisors and supervisors in charge of gambling
operators have powers additional to those referred to in paragraph 5, including the power to
investigate the business premises of the obliged entity without prior announcement where the
proper conduct and efficiency of inspection so require, and that they have all the necessary means to
carry out such investigation.
For the purposes of the first subparagraph, the supervisors shall at least be able to:
(a) examine the books and records of the obliged entity and take copies or extracts from
such books and records;
(b) obtain access to any software, databases, IT tools or other electronic means of recording
information used by the obliged entity;
(c) obtain written or oral explanations from any person responsible for AML/CFT internal
policies and controls or their representatives or staff, as well as any representative or
staff of entities to which the obliged entity has outsourced tasks pursuant to Article 6a
of Regulation [please insert reference
– proposal for Anti-Money Laundering
Regulation - COM/2021/420 final], and interview any other person who consents to be
interviewed for the purpose of collecting information relating to the subject matter of an
investigation.
15519/22
JAS/jk
96
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
Article 30
Provision of information to obliged entities
1. Member States shall ensure that supervisors make information on money laundering and
terrorist financing available to the obliged entities under their supervision.
2. The information referred to in paragraph 1 shall include the following:
(a) the supra-national risk assessment drawn up by the Commission pursuant to Article 7
and any relevant recommendation by the Commission on the basis of that Article;
(b) national or sectoral risk assessments drawn up pursuant to Article 8;
(c) relevant guidelines, recommendations and opinions issued by AMLA in accordance
with Articles 43 and 44 of Regulation [please insert reference
– proposal for
establishment of an Anti-Money Laundering Authority - COM/2021/421 final];
(d) information on third countries identified pursuant to Section 2 of Chapter III of
Regulation [please insert reference
– proposal for Anti-Money Laundering Regulation -
COM/2021/420 final];
(e) any guidance and report produced by AMLA and other supervisors and, where relevant,
the public authority overseeing self-regulatory bodies, the FIU or any other competent
authority or international organisations and standard setters regarding money laundering
and terrorist financing methods which might apply to a sector and indications which
may facilitate the identification of transactions or activities at risk of being linked to money laundering and terrorist financing in that sector, as well as on obliged entities’
obligations in relation to targeted financial sanctions.
3. Member States shall ensure that supervisors make information on persons or entities
designated in relation to targeted financial sanctions available to the obliged entities under their
supervision immediately.
15519/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
15519/22
JAS/jk
98
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
Article 31
Risk-based supervision
1. Member States shall ensure that supervisors apply a risk-based approach to supervision. To
that end, Member States shall ensure that they:
(a) have a clear understanding of the risks of money laundering and terrorist financing
present in their Member State;
(b) assess all relevant information on the specific domestic and international risks
associated with customers, products and services of the obliged entities;
(c) base the frequency and intensity of on-site, off-site and thematic supervision on the risk
profile of obliged entities, and on the risks of money laundering and terrorist financing
in that Member State. To that end, supervisors shall draw up annual supervisory
programmes.
2. By [2 years after the date of entry into force of this Directive], AMLA shall develop draft
regulatory technical standards and submit them to the Commission for adoption. Those draft
regulatory technical standards shall set out the benchmarks and a methodology for assessing and
classifying the inherent and residual risk profile of obliged entities, as well as the frequency at
which such risk profile shall be reviewed. Such frequency shall take into account any major events
or developments in the management and operations of the obliged entity, as well as the nature and
size of the business.
15519/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
3. The Commission is empowered to supplement this Directive by adopting the regulatory
technical standards referred to in paragraph 2 of this Article in accordance with Articles 38 to 41 of
Regulation [please insert reference
– proposal for establishment of an Anti-Money Laundering
Authority -COM/2021/421 final].
4. By [1 year after the date of transposition of this Directive], AMLA shall issue guidelines
addressed to supervisors on the characteristics of a risk-based approach to supervision and the steps
to be taken when conducting supervision on a risk-sensitive basis.
5. Member States shall ensure that supervisors take into account the degree of discretion allowed
to the obliged entity, and appropriately review the risk assessments underlying this discretion, and
the adequacy of its policies, internal controls and procedures.
6. Member States shall ensure that the results of the risk assessments performed by supervisors
pursuant to this Article are made available in aggregated form to the FIU.
Article 32
Disclosure to FIUs
1. Member States shall ensure that if, in the course of the checks carried out on the obliged
entities, or in any other way, supervisors discover facts, other than facts already reported by obliged
entity in line with Article 50 of [please insert reference
– proposal for Anti-Money Laundering
Regulation - COM/2021/420 final], that could be related to money laundering or to terrorist
financing, they shall promptly inform the FIU.
2. Member States shall ensure that supervisors empowered to oversee the stock, foreign
exchange and financial derivatives markets, inform the FIU if they discover facts, other than facts
already reported by obliged entity in line with Article 50 of [please insert reference
– proposal for
Anti-Money Laundering Regulation - COM/2021/420 final], that could be related to money
laundering or terrorist financing.
15519/22
JAS/jk
100
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
Article 33
Supervision of obliged entities operating under the freedom of establishment and freedom to
provide services
0. Member States shall ensure that supervisors of the Member State in which an obliged entity
has established a branch or any other form of establishment in the cases covered by Article 5,
supervise compliance of those establishments with the Regulation [please insert reference
–
proposal for Anti-Money Laundering Regulation
– COM/2021/420 final], the Regulation [please
insert reference
– proposal for a recast of Regulation (EU) 2015/847 - COM/2021/422 final] and
any other legal provisions adopted for the implementation of these Regulations.
Member States shall ensure that in other cases of establishments than those covered in the first
subparagraph, supervisors of the Member State in which an obliged entity has its head office
supervise compliance of those establishments with the Regulation [please insert reference
–
proposal for Anti-Money Laundering Regulation
– COM/2021/420 final], the Regulation [please
insert reference
– proposal for a recast of Regulation (EU) 2015/847 - COM/2021/422 final] and
any other legal provisions adopted for the implementation of these Regulations.
1. Member States shall ensure that supervisors cooperate with each other to the greatest extent
possible, regardless of their respective nature or status. Such cooperation may include conducting,
within the powers of the requested supervisor, inquiries on behalf of a requesting supervisor, and
the subsequent exchange of the information obtained through such inquiries.
15519/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
2. In addition to Article 5, obliged entities wishing to exercise the freedom to provide services
by carrying out activities within the territory of another Member State for the first time shall notify
the supervisors of the home Member State of the activities which they intend to carry out. Those
supervisors shall, within three months of receipt of the notification, communicate it to the
supervisors of the host Member State. Such notification shall also be required where provision of
cross-border services is carried out by agents and distributors of the obliged entity.
The first subparagraph shall not apply to obliged entities subject to specific notification procedures
for the exercise of the freedom of establishment and of the freedom to provide services under other
Union acts or to cases where the obliged entity is subject to specific authorisation requirements in
order to operate in the territory of the host Member State.
3. Deleted
4. Where an obliged entity carries out its activities on the territory of another Member State
under the freedom to provide services, by agents or distributors , supervisors of the host Member
State shall cooperate with supervisors of the home Member State and lend assistance to ensure the
verification of compliance by the obliged entity with the requirements of Regulation [please insert
reference
– proposal for Anti-Money Laundering Regulation - COM/2021/420 final], Regulation
[please insert reference
– proposal for a recast of Regulation (EU) 2015/847 -COM/2021/422
final] and any other legal provisions adopted for the implementation of these Regulations,
and to
take appropriate and proportionate measures to address breaches.
15519/22
JAS/jk
102
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
In the cases covered by Article 5 not mentioned in paragraph 0, the supervisors of the host Member
State shall be allowed at their own initiative to take appropriate and proportionate measures to
address serious failings that require immediate remedies. Those measures shall be temporary and be
terminated when the failings identified are addressed, including with the assistance of or in
cooperation with the supervisors of the home Member State of the obliged entity.
In the cases covered by first subparagraph other than those covered by Article 5, where the
supervisors of the host Member State have serious reasons to assume that an obliged entity does not
respect the Regulation [please insert reference
– proposal for Anti-Money Laundering Regulation –
COM/2021/420 final], the Regulation [please insert reference
– proposal for a recast of Regulation
(EU) 2015/847 - COM/2021/422 final] and any other legal provisions adopted for the
implementation of these Regulations and there is a risk of money laundering or terrorist financing,
they may refer to the supervisors of the home Member State in order to take appropriate measures.
The supervisors of the home Member State shall, within three months of receipt of that referral,
inform the supervisors of the host Member State of the measures taken and to be taken.
5. Where the supervisors of the home and host Member State disagree on the measures taken or
to be taken in relation to an obliged entity, they may refer the matter to AMLA and request its
assistance in accordance with Articles 5 and 10 of Regulation [please insert reference
– proposal
for establishment of an Anti-Money Laundering Authority -COM/2021/421 final]. AMLA shall
provide its advice on the matter of disagreement within one month.
15519/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
Article 34
Provisions related to cooperation in the context of group supervision
1. In the case of credit and financial institutions that are part of a group, Member States shall
ensure that, for the purposes laid down in Article 29(1), financial supervisors of the home Member
State and those of the host Member State cooperate with each other to the greatest extent possible,
regardless of their respective nature or status. They shall also cooperate with AMLA when it
exercises supervisory functions in accordance with Article 5(2) of Regulation [please insert
reference
– proposal for establishment of an Anti-Money Laundering Authority -COM/2021/421
final].
2. Except where AMLA exercises supervisory functions in accordance with Article 5(2) of
Regulation [please insert reference
– proposal for establishment of an Anti-Money Laundering
Authority -COM/2021/421 final], Member States shall ensure that the financial supervisors of the
home Member State supervise the effective implementation of the group-wide policies, controls and
procedures referred to in Article 13 of Regulation [please insert reference
– proposal for Anti-
Money Laundering Regulation - COM/2021/420 final]. Member States shall also ensure that
financial supervisors of the host Member State supervise the compliance of the establishments
located in the territory of its Member State with the requirements of Regulation [please insert
reference
– proposal for Anti-Money Laundering Regulation - COM/2021/420 final].
15519/22
JAS/jk
104
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
3. For the purposes of this Article, and except in cases where AML/CFT supervisory colleges
are established in accordance with Article 36, Member States shall ensure that financial supervisors
provide one another with any information they require for the exercise of their supervisory tasks,
whether on request or on their own initiative. In particular, financial supervisors shall exchange any
information that could significantly influence the assessment of the inherent or residual risk
exposure of a credit or financial institution in another Member State, including:
(a) identification of the group's legal, governance and organisational structure, covering all
subsidiaries and branches;
(b) internal controls, policies and procedures in place within the group;
(c) adverse developments in relation to the parent undertaking, subsidiaries or branches,
which could seriously affect other parts of the group;
(d) administrative measures and sanctions taken by financial supervisors in accordance with
Section 4 of this Chapter.
Member States shall also ensure that financial supervisors are able to conduct, within their powers,
inquiries on behalf of a requesting supervisor, and to share the information obtained through such
inquiries.
4. By [2 years after the date of entry into force of this Directive], AMLA shall develop draft
regulatory technical standards and submit them to the Commission for adoption. Those draft
regulatory technical standards shall detail the respective duties of the home and host supervisors,
and the modalities of cooperation between them.
The Commission is empowered to supplement this Directive by adopting the regulatory technical
standards referred to in the first sub-paragraph in accordance with Articles 38 to 41 of Regulation
[please insert reference
– proposal for establishment of an Anti-Money Laundering Authority -
COM/2021/421 final].
15519/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
5. Financial supervisors may refer to AMLA any of the following situations:
(a) where a financial supervisor has not communicated the information referred to in
paragraph 3;
(b) where a request for cooperation has been rejected or has not been acted upon within a
reasonable time.
AMLA may act in accordance with the powers conferred on it under Articles 5 and 10 of
Regulation [please insert reference
– proposal for establishment of an Anti-Money Laundering
Authority -COM/2021/421 final]. When doing so, AMLA shall provide its opinion on the subject-
matter of the request within one month.
6. Member States shall ensure that the provisions of this Article also apply to the supervision of
groups of obliged entities other than credit or financial institutions. Member States shall also ensure
that in cases where obliged entities other than credit and financial institutions are part of structures
which share common ownership, management or compliance control, including networks or
partnerships, cooperation and exchange of information between supervisors is facilitated.
15519/22
JAS/jk
106
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
Article 35
Exchange of information in relation to implementation of group policies in third countries
Supervisors, including AMLA, shall inform each other of instances in which the law of a third
country does not permit the implementation of the policies, controls and procedures required under
Article 13 of Regulation [please insert reference
– proposal for Anti-Money Laundering Regulation
- COM/2021/420 final]. In such cases, coordinated actions may be taken by supervisors to pursue a
solution. In assessing which third countries do not permit the implementation of the policies,
controls and procedures required under Article 13 of Regulation [please insert reference
– proposal
for Anti-Money Laundering Regulation - COM/2021/420 final], supervisors shall take into account
any legal constraints that may hinder proper implementation of those policies and procedures,
including professional secrecy, an insufficient level of data protection and other constraints limiting
the exchange of information that may be relevant for that purpose.
15519/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
Section 2
Specific provisions applicable to the financial sector
Article 36
AML/CFT supervisory colleges
1. Member States shall ensure that dedicated AML/CFT supervisory colleges are established by
financial supervisors in any of the following situations:
(a) where a credit or financial institution has set up establishments in at least two different
Member States other than the Member State where its head office is situated;
(b) where a third-country credit or financial institution has set up establishments in at least
three Member States.
By way of derogation from the first sub-paragraph, and following a proposal by the financial
supervisor of the home Member State, financial supervisors may jointly decide not to establish a
college where the risk profile of the obliged entities mentioned in points (a) and (b) is not assessed
as high and the establishment of a college would not be justified. The joint decision shall be
recorded in writing and forwarded to AMLA.
Dedicated AML/CFT supervisory colleges shall not be established where situations listed in points
(a) and (b) concern selected obliged entities as defined in Article 2(1), point (1), of Regulation
[please insert reference
– proposal for establishment of an Anti-Money Laundering Authority -
COM/2021/421 final].
15519/22
JAS/jk
108
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
2. For the purposes of paragraph 1, Member States shall ensure that financial supervisors
identify:
(a) all credit and financial institutions operating on a cross-border basis that have been
authorised in their Member State;
(b) all establishments set up by those institutions in other jurisdictions;
(c) establishments set up in their territory by credit and financial institutions from other
Member States or third countries.
3. Members States may allow the establishment of AML/CFT supervisory colleges when a
credit or financial institution established in the Union has set up establishments in at least two third
countries. Financial supervisors may invite their counterparts in those third countries to set up such
college. The financial supervisors participating in the college shall establish a written agreement
detailing the conditions and procedures of the cooperation and exchange of information.
4. Such colleges may be used for exchanging information, providing mutual assistance or
coordinating the supervisory approach to the institution, including, where relevant, the taking of
appropriate and proportionate measures to address serious breaches of the requirements of
Regulation [please insert reference
– proposal for Anti-Money Laundering Regulation -
COM/2021/420 final] that are detected across the establishments set up by the institution in the
jurisdiction of a supervisor participating in the college.
15519/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
5. AMLA may attend the meetings of the AML/CFT supervisory colleges and shall facilitate
their work in accordance with Article 29 of Regulation [please insert reference
– proposal for
establishment of an Anti-Money Laundering Authority -COM/2021/421 final].
6. By [2 year after the date of entry into force of this Directive], AMLA shall develop draft
regulatory technical standards and submit them to the Commission for adoption. Those draft
regulatory technical standards shall specify the general conditions for the functioning of the
AML/CFT supervisory colleges, including the terms of cooperation between participants, and the
operational functioning of such colleges.
The Commission is empowered to supplement this Directive by adopting the regulatory technical
standards referred to in the first subparagraph in accordance with Articles 38 to 41 of Regulation
[please insert reference
– proposal for establishment of an Anti-Money Laundering Authority -
COM/2021/421 final].
Article 37
Cooperation with financial supervisors in third countries
1. Member States may authorise financial supervisors to conclude cooperation agreements
providing for collaboration and exchanges of confidential information with their counterparts in
third countries. Such cooperation agreements shall comply with applicable data protection rules for
data transfers and be concluded on the basis of reciprocity and only if the information disclosed is
subject to a guarantee of professional secrecy requirements at least equivalent to that referred to in
Article 50(1). Confidential information exchanged in accordance with those cooperation agreements
shall be used for the purpose of performing the supervisory tasks of those authorities only.
Where the information exchanged originates in another Member State, it shall only be disclosed
with the explicit consent of the financial supervisor which shared it and, where appropriate, solely
for the purposes for which that supervisor gave its consent.
15519/22
JAS/jk
110
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
2. For the purposes of paragraph 1, AMLA may lend such assistance as may be necessary to
assess the equivalence of professional secrecy requirements applicable to the third country
counterpart.
3. Member States shall ensure that financial supervisors notify any agreement signed pursuant to
this Article to AMLA within one month of its signature.
Section 3
Specific provisions relating to self-regulatory bodies
Article 38
Oversight of self-regulatory bodies
1. Where Member States decide, pursuant to Article 29(3), to allow self-regulatory bodies to
perform supervision of the entities referred to in Article 3, points (3)(a), (b) and (d), of Regulation
[please insert reference
– proposal for Anti-Money Laundering Regulation - COM/2021/420 final],
they shall ensure that the activities of such self-regulatory bodies in the performance of such
functions are subject to oversight by a public authority.
15519/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
2. The authority overseeing self-regulatory bodies shall be responsible for:
(a) verifying that any self-regulatory body performing the functions or aspiring to perform
the functions referred to in Article 29(1) satisfies the requirements of paragraph 3 of that
Article;
(b) issuing guidance as regards the performance of the functions referred to in Article
29(1);
(c) ensuring that self-regulatory bodies perform their functions in accordance with the
applicable rules under Section 1 of this Chapter;
(d) reviewing the exemptions granted by self-regulatory bodies from the obligation to draw
up an individual documented risk assessment pursuant to Article 29(4), point (b).
3. Member States shall ensure that the authority overseeing self-regulatory bodies is granted
adequate powers to discharge its responsibilities under paragraph 2. As a minimum, Member States
shall ensure that the authority has the power to:
(a) compel the production of any information that is relevant to monitoring compliance and
performing checks, except for any information collected by obliged entities referred to
in Article 3, points (3)(a), (b) and (d), of Regulation [please insert reference
– proposal
for Anti-Money Laundering Regulation - COM/2021/420 final] in the course of
ascertaining the legal position of their client, or for performing the task of defending or
representing that client in, or concerning, judicial proceedings, including providing
advice on instituting or avoiding such proceedings; whether such information was
collected before, during or after such proceedings;
(b) issue instructions to a self-regulatory body for the purpose of remedying a failure to
perform its functions under Article 29(1) or to comply with the requirements of
paragraph 6 of that Article, or to prevent any such failures. When issuing such
instructions, the authority shall consider any relevant guidance it provided or that has
been provided by AMLA.
15519/22
JAS/jk
112
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
15519/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
3a. Member States shall ensure that the authority overseeing self-regulatory bodies of notaries,
lawyers or other independent legal professionals neither performs supervisory tasks vis-à-vis
obliged entities nor decides on single supervisory actions of those self-regulatory bodies vis-à-vis
obliged entities.
4. Member States shall ensure that the authority overseeing self-regulatory bodies informs the
authorities competent for investigating and prosecuting criminal activities timely, directly or
through the FIU, of any breaches which are subject to criminal sanctions that it detects in the
performance of its tasks.
5. The authority overseeing self-regulatory bodies shall publish an annual report containing
information about:
(a) the number and nature of breaches detected by each self-regulatory body and the
administrative measures or sanctions imposed on obliged entities;
(b) the number of suspicious transactions reported by the entities subject to supervision by
each self-regulatory body to the FIU, whether submitted directly pursuant to Article
50(1) of Regulation [please insert reference
– proposal for Anti-Money Laundering
Regulation - COM/2021/420 final], or forwarded by each self-regulatory body to the
FIU pursuant to Article 51(1) of that Regulation;
(c) the number and description of measures taken under Article 40 by each self-regulatory
body to monitor compliance by obliged entities with the requirements of Regulation
[please insert reference
– proposal for Anti-Money Laundering Regulation -
COM/2021/420 final] referred to in Article 40(1);
(d) the number and description of measures taken by the authority overseeing self-
regulatory bodies under this Article and the number of instructions issued to self-
regulatory bodies.
Such report shall be made available on the website of the authority overseeing self-regulatory
bodies and submitted to the Commission and AMLA.
15519/22
JAS/jk
114
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
15519/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
Section 4
Administrative sanctions and measures
Article 39
General provisions
1. Member States shall ensure that obliged entities can be held liable for breaches of the
Regulation [please insert reference
– proposal for Anti-Money Laundering Regulation -
COM/2021/420 final] in accordance with this Section.
2. Without prejudice to the right of Member States to provide for and impose criminal sanctions,
Member States shall lay down rules on administrative sanctions and measures and ensure that
supervisors may impose such sanctions and measures with respect to breaches of Regulation
[please insert reference
– proposal for Anti-Money Laundering Regulation - COM/2021/420 final]
or [please insert reference
– proposal for a recast of Regulation (EU) 2015/847 - COM/2021/422
final] and shall ensure that they are applied. Any resulting sanction or measure imposed pursuant to
this Section shall be effective, proportionate and dissuasive.
Member States may decide not to lay down rules for administrative sanctions or measures for
breaches which are subject to criminal sanctions in their national law. In that case, Member States
shall communicate to the Commission the relevant criminal law provisions.
15519/22
JAS/jk
116
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
3. In the event of a breach of Regulation [please insert reference
– proposal for Anti-Money
Laundering Regulation - COM/2021/420 final], Member States shall ensure that where obligations
apply to legal persons, administrative sanctions and measures can be applied not only to the legal
person, but also to the senior management and to other natural persons who under national law are
responsible for the breach.
Member States shall ensure that where supervisors identify breaches which are subject to criminal
sanctions, they inform the authorities competent for investigating and prosecuting criminal activities
in a timely manner.
4. Supervisors shall exercise their powers to impose administrative sanctions and measures in
accordance with this Directive and with national law, in any of the following ways:
(a) directly;
(b) in collaboration with other authorities;
(c) under their responsibility by delegation to such other authorities;
(d) by application to the competent judicial authorities.
By [3 months after the deadline for transposition of this Directive], Member States shall notify to
the Commission and AMLA the information as regards the arrangements relating to the imposition
of administrative sanctions or measures pursuant to this paragraph, including, where relevant,
information whether certain sanctions or measures require the recourse to a specific procedure.
15519/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
5. Member States shall ensure that, when determining the type and level of administrative
sanctions or measures, supervisors take into account all relevant circumstances, including where
applicable:
(a) the gravity and the duration of the breach;
(b) the degree of responsibility of the natural or legal person held responsible;
(c) the financial strength of the natural or legal person held responsible, including in light
of its total turnover or annual income;
(d) the benefit derived from the breach by the natural or legal person held responsible,
insofar as it can be determined;
(e) the losses to third parties caused by the breach, insofar as they can be determined;
(f) the level of cooperation of the natural or legal person held responsible with the
competent authority;
(g) previous breaches by the natural or legal person held responsible.
15519/22
JAS/jk
118
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
5a. Member States shall ensure that legal persons can be held liable for the breaches of Regulation [please insert reference
– proposal for Anti-Money Laundering Regulation -
COM/2021/420 final] or [proposal for a recast of Regulation (EU) 2015/847 - COM/2021/422 final] on its behalf by any person, acting individually or as part of an organ of that legal person and
having a leading position within the legal person, based on:
(a) a power to represent the legal person;
(b) an authority to take decisions on behalf of the legal person;
(c) an authority to exercise control within the legal person.
5b. Member States shall ensure that legal persons can be held liable where the lack of supervision
or control by the persons referred to in paragraph 6 of this Article has made possible the
commission of the breaches of Regulation [please insert reference
– proposal for Anti-Money
Laundering Regulation - COM/2021/420 final] or [proposal for a recast of Regulation (EU)
2015/847 - COM/2021/422 final] on behalf of that legal person by a person under its authority.
6. In the exercise of their powers to impose administrative sanctions and measures, supervisors
shall cooperate closely in order to ensure that those administrative sanctions or measures produce
the desired results and coordinate their action when dealing with cross-border cases.
15519/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
7. By [2 years after the date of entry into force of this Directive], AMLA shall develop draft
regulatory technical standards and submit them to the Commission for adoption. Those draft
regulatory technical standards shall define indicators to classify the level of gravity of breaches and
criteria to be taken into account when setting the level of administrative sanctions or taking
administrative measures pursuant to this Section.
The Commission is empowered to supplement this Directive by adopting the regulatory technical
standards referred to in the first subparagraph in accordance with Articles 38 to 41 of Regulation
[please insert reference
– proposal for establishment of an Anti-Money Laundering Authority -
COM/2021/421 final].
Article 40
Administrative sanctions
1. Member States shall ensure that administrative sanctions may at least be applied to obliged
entities that have, intentionally or negligently, committed a serious, repeated or systematic breaches
of the requirements laid down in the following provisions of Regulation [please insert reference
–
proposal for Anti-Money Laundering Regulation - COM/2021/420 final]:
(a) Chapter II (internal policies, procedures and control of obliged entities);
(b) Chapter III (customer due diligence);
15519/22
JAS/jk
120
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(c) Chapter V (reporting obligations);
(d) Article 56 (record-retention).
1 bis. Member States shall also ensure that administrative sanctions under Article 40 may be applied
also in the case where obliged entities do not comply with an administrative measure under Article
41.
2. Member States shall ensure that in the cases referred to in paragraph 1, the maximum
administrative pecuniary sanctions of at least twice the amount of the benefit derived from the
breach where that benefit can be determined, or at least EUR 1 000 000 or, in the Member States
whose currency is not the euro, the corresponding value in the national currency, whichever is
higher.
15519/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
3. Member States shall ensure that, by way of derogation from paragraph 2, where the obliged
entity concerned is a credit institution or financial institution, the following sanctions can also be
applied:
(a) in the case of a legal person, maximum administrative pecuniary sanctions of at least
EUR 10 000 000 or, in the Member States whose currency is not the euro, the
corresponding value in the national currency, or 10 % of the total annual turnover
according to the latest available accounts approved by the management body, whichever
is higher; where the obliged entity is a parent undertaking or a subsidiary of a parent
undertaking which is required to prepare consolidated financial accounts in accordance
with Article 22 of Directive 2013/34/EU of the European Parliament and of the
Council28, the relevant total annual turnover shall be the total annual turnover or the
corresponding type of income in accordance with the relevant accounting regime
according to the last available consolidated accounts approved by the management body
of the ultimate parent undertaking;
(b) in the case of a natural person, maximum administrative pecuniary sanctions of at least
EUR 5 000 000 or, in the Member States whose currency is not the euro, the
corresponding value in the national currency on [please insert the date of entry into
force of this Directive].
4. Member States may empower competent authorities to impose administrative pecuniary
sanctions exceeding the amounts referred to in paragraphs 2 and 3.
28
Directive 2013/34/EU of the European Parliament and of the Council of 26 June 2013 on the annual financial statements, consolidated financial statements and related reports of certain types of undertakings, amending Directive 2006/43/EC of the European Parliament and of the Council and repealing Council Directives 78/660/EEC and 83/349/EEC (OJ L 182, 29.6.2013, p. 19).
15519/22
JAS/jk
122
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
Article 41
Administrative measures other than sanctions
1. Supervisors should be empowered to impose administrative measures on obliged entities
when they identify breaches of the Regulation [please insert reference
– proposal for Anti-Money
Laundering Regulation - COM/2021/420 final or [please insert reference
– proposal for a recast of
Regulation (EU) 2015/847 - COM/2021/422 final] which are not deemed sufficiently serious,
repeated or systematic to be punished with an administrative sanction, or in addition to
administrative sanctions in the case of serious, repeated or systematic breaches they may decide to
impose administrative measures on the obliged entity. Member States shall ensure that the
supervisors are able at least to:
(a) issue recommendations;
(b) order obliged entities to comply, including to implement specific corrective measures;
(c) issue a public statement which identifies the natural or legal person and the nature of the
breach;
(d) issue an order requiring the natural or legal person to cease the conduct and to desist
from repetition of that conduct;
(da) temporarily restrict or prohibit the exercise of certain operations or activities by the
obliged entity, including, when relevant, the acceptance of premiums or deposits;
15519/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(e) where an obliged entity is subject to an authorisation, withdraw or suspend the
authorisation;
(f) impose a temporary ban against any person discharging managerial responsibilities in
an obliged entity, or any other natural person, held responsible for the breach, from
exercising managerial functions in obliged entities.
2. When taking the administrative measures referred to in paragraph 1, supervisors shall be able
to:
(a) request an ad-hoc or regular submission of any document necessary for the performance
of their tasks, including those to justify the process of implementation of the requested
administrative measures;
(b) require the reinforcement of the arrangements, processes, mechanisms and strategies;
(c) require the obliged entity to apply a specific policy or requirements relating to
individual clients, transactions or activities that pose high risks;
(d) require the implementation of measures to bring about the reduction of the money
laundering or terrorist financing risks inherent in the activities and products of the
obliged entity.
15519/22
JAS/jk
124
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
3. The administrative measures referred to in paragraph 1 shall be accompanied by a binding
deadline for their effective implementation. Member States shall ensure that supervisors follow up
and assess the effective implementation by the obliged entity of the actions requested.
3 bis. When taking the administrative measures referred to in paragraph 1, points (b) and (d),
supervisors may provide for a periodic penalty payment to be imposed on the obliged entity should
it fail to comply with that administrative measure.
The periodic penalty payment shall be effective and proportionate. The periodic penalty payment
shall be imposed on a daily basis until the selected obliged entity or person concerned complies
with the relevant decision referred to in paragraph 1, points (b) and (d).
The amount of a periodic penalty payment shall not exceed 3 % of the average daily turnover in the
preceding business year or, in the case of natural persons, 2 % of the average daily income in the
preceding calendar year. It shall be calculated from the date set in the decision imposing the
periodic penalty payment.
By way of derogation from first subparagraph, Member States may apply periodic penalty payments
on a weekly or monthly basis. In this case, the maximum amount of periodic penalty payments to be
applied for the relevant weekly or monthly period when a breach takes place shall not exceed the
maximum amount of periodic penalty payments that would apply on a daily basis in accordance
with Article 41, paragraph 3bis for the relevant period. Periodic penalty payments may be imposed
on a given date and start applying at a later date
4. Member States may empower supervisors to impose additional types of administrative
measures to those referred to in paragraph 1.
15519/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
Article 42
Publication of administrative sanctions and measures
1. Member States shall ensure that a decision imposing an administrative sanction pursuant to
Article 40 shall be published by the supervisors on their official website in an accessible format,
immediately after the person sanctioned is informed of that decision.
Member States shall ensure that a decision imposing an administrative measure pursuant to Article
41 against which there is no appeal may be published by the supervisors on their official website, at
the latest, immediately after the expiry of the period for bringing an action against that decision.
Where an obliged entity appeals the decision referred to in the first subparagraph, Member States
shall ensure that supervisors publish on their official website the information regarding the appeal
and any subsequent information on the outcome of such appeal, immediately after obtaining such
information.
The publication shall include at least information on the type and nature of the breach and the
identity of the persons responsible and the size of the administrative pecuniary sanction or periodic
penalty payment, where applicable. Member States shall not be obliged to apply this subparagraph
to decisions imposing measures that are of an investigatory nature.
15519/22
JAS/jk
126
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
Where the publication of the identity of the persons responsible as referred to in the first
subparagraph or the personal data of such persons is considered by the supervisors to be
disproportionate following a case-by-case assessment, or where publication jeopardises the stability
of financial markets or an on-going investigation, supervisors shall:
(a) delay the publication of the decision to impose an administrative sanction or measure
until the moment at which the reasons for not publishing it cease to exist;
(b) publish the decision to impose an administrative sanction or measure on an anonymous
basis in a manner in accordance with national law, if such anonymous publication
ensures an effective protection of the personal data concerned; in that case, the
publication of the relevant data may be postponed for a reasonable period of time if it is
provided that within that period the reasons for anonymous publication shall cease to
exist;
(c) not publish the decision to impose an administrative sanction or measure at all in the
event that the options set out in points (a) and (b) are considered insufficient to ensure
one of the following:
(i) that the stability of financial markets would not be put in jeopardy;
(ii) the proportionality of the publication of the decision with regard to measures
which are deemed to be of a minor nature.
15519/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
2. Where Member States publish decisions against which there is an appeal, supervisors shall
also publish, immediately, on their official website such information and any subsequent
information on the outcome of such appeal. Moreover, any decision annulling a previous decision to
impose an administrative sanction or a measure shall also be published.
3. Supervisors shall ensure that any publication in accordance with this Article shall remain on
their official website for a period of five years after its publication. However, personal data
contained in the publication shall only be kept on the official website of the competent authority for
the period which is necessary in accordance with the applicable data protection rules and in any
case for no more than 5 years.
4. Deleted
5. Deleted
Article 43
Whistle-blower protection
1. Member States shall ensure that supervisory authorities, as well as, where applicable, self-
regulatory bodies, establish effective and reliable mechanisms to encourage the reporting of
potential and actual breaches of Regulation [please insert reference
– proposal for Anti-Money
Laundering Regulation - COM/2021/420 final], Regulation [please insert reference
– proposal for
Regulation on information accompanying transfers of funds and certain crypto-assets
COM/2021/422 final], and any other legal provisions adopted for the implementation of these
Regulations and any administrative act issued by any supervisor under theses legal provisions.
For that purpose, they shall provide one or more secure communication channels for the reporting
referred to in the first subparagraph. Such channels shall ensure that the identity of persons
providing information is known only to the supervisory authority, or, where applicable, self-
regulatory body.
15519/22
JAS/jk
128
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
2. The mechanisms referred to in paragraph 1 shall include at least:
(a) specific procedures for the receipt of reports on breaches and their follow-up, as well as
for documentation thereof;
(b) appropriate protection for current and former employees or persons in a comparable
position, of obliged entities who report breaches committed within the obliged entity;
(c) appropriate protection for the accused person;
(d) protection of personal data concerning both the person who reports the breaches and the
natural person who is allegedly responsible for a breach, in compliance with the
principles laid down in Regulation (EU) 2016/679;
(e) clear rules that ensure that confidentiality is guaranteed in all cases in relation to the
person who reports the breaches committed within the obliged entity, unless disclosure
is required by national law in the context of further investigations or subsequent judicial
proceedings.
3. Member States shall ensure that individuals, including employees and representatives of the
obliged entity who report potential or actual breaches of Regulation [please insert reference
–
proposal for Anti-Money Laundering Regulation - COM/2021/420 final] internally or to the FIU,
are legally protected from being exposed to threats, retaliatory or hostile action, and in particular
from adverse or discriminatory employment actions.
Member States shall ensure that individuals who are exposed to threats, hostile actions, or adverse
or discriminatory employment actions for reporting potential or actual breaches of Regulation
[please insert reference
– proposal for Anti-Money Laundering Regulation - COM/2021/420 final]
internally or to the FIU are entitled to present a complaint in a safe manner to the respective
competent authorities. Without prejudice to the confidentiality of information gathered by the FIU,
Member States shall also ensure that such individuals have the right to effective remedy to
safeguard their rights under this paragraph.
15519/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
Article 44
Exchange of information on sanctions
1. Member States shall ensure that their supervisors and, where relevant, the national authority
overseeing self-regulatory bodies in their performance of supervisory functions inform AMLA of
all administrative sanctions and measures imposed in accordance with this Section, including of any
appeal in relation thereto and the outcome thereof. Such information shall also be shared with other
supervisors when the administrative sanction or measure concerns an entity operating in two or
more Member States.
2. AMLA shall maintain on its website links to each supervisor's publication of administrative
sanctions and measures imposed in accordance with Article 42, and shall show the time period for
which each Member State publishes administrative sanctions and measures.
15519/22
JAS/jk
130
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
CHAPTER V
COOPERATION
Section 1
AML/CFT cooperation
Article 45
General provisions
1. Member States shall ensure that policy makers, the FIUs, supervisors, including AMLA, and
other competent authorities, as well as tax authorities have effective mechanisms to enable them to
cooperate and coordinate domestically concerning the development and implementation of policies
and activities to combat money laundering and terrorist financing and to prevent the non-
implementation and evasion of proliferation financing-related targeted financial sanctions, including
with a view to fulfilling their obligations under Article 8.
15519/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
2. With regard to beneficial ownership information obtained by competent authorities pursuant
to Chapter IV of Regulation [please insert reference
– proposal for Anti-Money Laundering
Regulation - COM/2021/420 final] and Section I of Chapter II of this Directive, Member States
shall ensure that competent authorities are able to provide such information to the counterpart
competent authorities of other Member States or third countries in a timely manner and free of
charge.
3. Member States shall not prohibit or place unreasonable or unduly restrictive conditions on the
exchange of information or assistance between competent authorities and their counterparts for the
purposes of this Directive. Member States shall ensure that competent authorities do not refuse a
request for assistance on the grounds that:
(a) the request is also considered to involve tax matters;
(b) national law requires obliged entities to maintain secrecy or confidentiality, except in
those cases where the relevant information that is sought is protected by legal privilege
or where legal professional secrecy applies, as provided for in Article 51(2) of
Regulation [please insert reference
– proposal for Anti-Money Laundering Regulation -
COM/2021/420 final];
(c) there is an inquiry, investigation or proceeding underway in the requested Member
State, unless the assistance would impede that inquiry, investigation or proceeding;
(d) the nature or status of the requesting counterpart competent authority is different from
that of requested competent authority.
15519/22
JAS/jk
132
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
Article 46
Communication of the list of the competent authorities
1. In order to facilitate and promote effective cooperation, and in particular the exchange of
information, Member States shall communicate to the Commission and AMLA:
(a) the list of supervisors responsible for overseeing the compliance of the obliged entities
with the requirements of Regulation [please insert reference
– proposal for Anti-Money
Laundering Regulation - COM/2021/420 final], as well as, where relevant, name of the
public authority overseeing self-regulatory bodies in their performance of supervisory
functions under this Directive, and their contact details;
(b) the contact details of their FIU;
(c) the list of other competent national authorities.
2. For the purposes of paragraph 1, the following contact details shall be provided:
(a) the name and role of the contact person or information on designated contact point;
(b) the professional email address and phone numbers of the contact person or contact
point.
3. Member States shall ensure that the information provided to the Commission and AMLA
pursuant to paragraph 1 is updated as soon as a change takes place.
15519/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
4. AMLA shall publish a register of the authorities referred to in paragraph 1 on its website and
facilitate the exchange of information referred to in paragraph 2 between competent authorities. The
authorities in the register shall, within the scope of their powers, serve as a contact point for the
counterpart competent authorities. FIUs and supervisory authorities shall also serve as a contact
point for AMLA.
Article 47
Cooperation with AMLA
FIU and supervisory authorities shall cooperate with AMLA and shall provide it with all the
information necessary to allow it to carry out its duties under this Directive, under Regulation
[please insert reference
– proposal for Anti-Money Laundering Regulation - COM/2021/420 final]
and under Regulation [please insert reference
– proposal for establishment of an Anti-Money
Laundering Authority -COM/2021/421 final].
Appropriate safeguards shall be applied for
confidentiality and security purposes.
15519/22
JAS/jk
134
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
Section 2
Cooperation with other authorities and exchange of confidential information
Article 48
Cooperation in relation to credit institutions
1. Member States shall ensure that financial supervisors, FIUs and authorities competent for the
supervision of credit institutions under other legal acts cooperate closely with each other within
their respective competences and provide each other with information relevant for the performance
of their respective tasks. Such cooperation and information exchange shall not impinge on an ongoing inquiry, FIU’s analysis, investigation or proceedings in accordance with the criminal or
administrative law of the Member State where the financial supervisor or authority entrusted with
competences for the supervision of credit institutions under other legal acts is located and shall not
affect obligations of professional secrecy as provided in Article 50(1).
2. Member States shall ensure that, where financial supervisors identify weaknesses in the
AML/CFT internal control system and application of the requirements of Regulation [please insert
reference
– proposal for Anti-Money Laundering Regulation - COM/2021/420 final] of a credit
institution which materially increase the risks to which the institution is or might be exposed, the
financial supervisor immediately notifies the European Banking Authority (EBA) and the authority
or body that supervises the credit institution in accordance with Directive (EU) 2013/36, including
the ECB acting in accordance with Council Regulation (EU) 1024/2013
29
.
In the event of potential increased risk, financial supervisors shall be able to liaise with the
authorities supervising the institution in accordance with Directive (EU) 2013/36 and draw up a
common assessment to be notified to EBA. AMLA shall be kept informed of any such notifications.
Council Regulation (EU) No 1024/2013 of 15 October 2013 conferring specific tasks on the European Central Bank concerning policies relating to the prudential supervision of credit institutions (OJ L 287, 29.10.2013, p. 63).
15519/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
3. Member States shall ensure that, where financial supervisors find that a credit institution has
refused to enter into a business relationship but the documented customer due diligence pursuant to
Article 17(2) does not justify such refusal, they shall inform the authority responsible for ensuring
compliance by that institution with Directive (EU) 2014/92 or Directive (EU) 2015/2366.
4. Member States shall ensure that financial supervisors cooperate with resolution authorities as
defined in Article 2(1), point (18), of Directive 2014/59/EU or designated authorities as defined in
Article 2(1), point (18), of Directive 2014/49/EU.
5. Financial supervisors shall report on a yearly basis to AMLA on their cooperation with other
authorities pursuant to this Article.
6. By [2 years after the date of transposition of this Directive], AMLA shall, in consultation
with EBA, issue guidelines on cooperation between financial supervisors and the authorities
referred to in paragraphs 2, 3 and 4, including on the level of involvement of FIUs in such
cooperation.
15519/22
JAS/jk
136
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
Article 49
Cooperation in relation to auditors
1. Member States shall ensure that supervisors in charge of auditors and, where relevant, public
authorities overseeing self-regulatory bodies pursuant to Chapter IV of this Directive, their FIU and
the public authorities competent for overseeing statutory auditors and audit firms pursuant to Article
32 of Directive 2006/43/EC of the European Parliament and of the Council
30
and Article 20 of
Regulation (EU) 537/2014 of the European Parliament and of the Council
31
cooperate closely with
each other within their respective competences and provide each other with information relevant for
the performance of their respective tasks.
Confidential information exchanged pursuant to this Article shall be used by the authorities referred
to in the first subparagraph solely for the exercise of their functions within the scope of this
Directive or the other Union acts referred to in the first subparagraph and in the context of
administrative or judicial proceedings specifically related to the exercise of those functions.
2. Member States may prohibit the authorities referred to in paragraph 1 from cooperating when
such cooperation, including the exchange of information, would impinge on an ongoing inquiry, FIU’s analysis, investigation or proceedings in accordance with the criminal or administrative law
of the Member State where the authorities are located.
Directive 2006/43/EC of the European Parliament and of the Council of 17 May 2006 on statutory audits of annual accounts and consolidated accounts, amending Council Directives 78/660/EEC and 83/349/EEC and repealing Council Directive 84/253/EEC (OJ L 157, 9.6.2006, p. 87
–107).
Regulation (EU) No 537/2014 of the European Parliament and of the Council of 16 April 2014 on specific requirements regarding statutory audit of public-interest entities and repealing Commission Decision 2005/909/EC (OJ L 158, 27.5.2014, p. 77).
15519/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
Article 50
Exchange of information in relation to credit and financial institutions among entities bound by
professional secrecy
1. Member States shall require that all persons working for or who have worked for financial
supervisors and auditors or experts acting on behalf of financial supervisors be bound by the
obligation of professional secrecy.
Without prejudice to cases covered by criminal investigations and prosecutions under Member
States and Union law and information provided to the FIU pursuant to Article 32, confidential
information which the persons referred to in the first subparagraph receive in the course of their
duties under this Directive may be disclosed only in summary or aggregate form, in such a way that
individual credit and financial institutions cannot be identified.
2. Paragraph 1 shall not prevent the exchange of information between:
(a) financial supervisors, whether within a Member State or in different Member States,
including AMLA when acting in accordance with Article 5(2) of Regulation [please
insert reference
– proposal for establishment of an Anti-Money Laundering Authority -
COM/2021/421 final];
(b) financial supervisors and FIUs;
15519/22
JAS/jk
138
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
(c) financial supervisors and competent authorities in charge of credit and financial
institutions in accordance with other legislative acts relating to the supervision of credit
and financial institutions, including the ECB acting in accordance with Regulation (EU)
1024/2013, whether within a Member State or in different Member States.
For the purposes of the first subparagraph, point (c), the exchange of information shall be subject to
the professional secrecy requirements provided for in paragraph 1.
3. Any authority that receives confidential information pursuant to paragraph 2 shall only use
this information:
(a) in the discharge of its duties under this Directive or under other legislative acts in the
field of AML/CFT, of prudential regulation and supervision of credit and financial
institutions, including sanctioning;
(b) in an appeal against a decision of the authority, including court proceedings;
(c) in court proceedings initiated pursuant to special provisions provided for in Union law
adopted in the field of this Directive or in the field of prudential regulation and
supervision of credit and financial institutions.
15519/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
Article 51
Exchange of information among supervisors and with other authorities
1. With the exception of cases covered by Article 51(2) of Regulation [please insert reference
–
proposal for Anti-Money Laundering Regulation - COM/2021/420 final], Member States shall
authorise the exchange of information between:
(a) supervisors and the public authorities overseeing self-regulatory bodies pursuant to
Chapter IV of this Directive, whether in the same Member State or in different Member
States;
(b) supervisors and the authorities responsible by law for the supervision of financial
markets in the discharge of their respective supervisory functions;
(c) supervisors in charge of auditors and, where relevant, public authorities overseeing self-
regulatory bodies pursuant to Chapter IV of this Directive, and the public authorities
competent for overseeing statutory auditors and audit firms pursuant to Article 32 of
Directive 2006/43/EC and Article 20 of Regulation (EU) 537/2014, including
authorities in different Member States.
The professional secrecy requirements laid down in Article 50(1) and (3) shall not prevent such
exchange of information.
Confidential information exchanged pursuant to this paragraph shall only be used in the discharge
of the duties of the authorities concerned, and in the context of administrative or judicial
proceedings specifically related to the exercise of those functions. The information received shall in
any event be subject to professional secrecy requirements at least equivalent to those referred to in
Article 50(1).
15519/22
JAS/jk
140
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
2. Member States may authorise the disclosure of certain information to other national
authorities responsible by law for the supervision of the financial markets, or with designated
responsibilities in the field of combating or investigating money laundering, its predicate offences
or terrorist financing. The professional secrecy requirements laid down Article 50(1) and (3) shall
not prevent such disclosure.
However, confidential information exchanged pursuant to this paragraph shall only be used for the
purpose of performing the legal tasks of the authorities concerned. Persons having access to such
information shall be subject to professional secrecy requirements at least equivalent to those
referred to in Article 50(1).
3. Member States may authorise the disclosure of certain information relating to the supervision
of obliged entities for compliance with the requirements of Regulation [please insert reference
–
proposal for Anti-Money Laundering Regulation - COM/2021/420 final] to parliamentary inquiry
committees, courts of auditors and other entities in charge of enquiries in their Member State, under
the following conditions:
(a) the entities have a precise mandate under national law to investigate or scrutinise the
actions of supervisors or authorities responsible for laws on such supervision;
(b) the information is strictly necessary for fulfilling the mandate referred to in point (a);
(c) the persons with access to the information are subject to professional secrecy
requirements under national law at least equivalent to those referred to in paragraph 1;
(d) where the information originates in another Member State, it shall not be disclosed
without the express consent of the supervisor which disclosed it and solely for the
purposes for which that supervisor gave its consent.
15519/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
Section 3
Guidelines on cooperation
Article 52
AML/CFT cooperation guidelines
By [2 years after the date of transposition of this Directive], AMLA shall, in cooperation with the
ECB, the European Supervisory Authorities, Europol, Eurojust, and the European Public Prosecutor’s Office, issue guidelines on:
(a) the cooperation between competent authorities under Section 1 of this Chapter, as well
as with the authorities referred to under Section 2 of this Chapter and the authorities in
charge of the registers referred to in Section 1 of Chapter II of this Directive, to prevent
money laundering and terrorist financing;
(b) the procedures to be used by authorities competent for the supervision or oversight of
obliged entities under other Union acts to take into account money laundering and
terrorist financing concerns in the performance of their duties under their respective
Union acts.
15519/22
JAS/jk
142
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
CHAPTER VI
DATA PROTECTION
Article 53
Processing of certain categories of personal data
1. To the extent that it is necessary for the purposes of this Directive, competent authorities may
process special categories of personal data referred to in Article 9(1) of Regulation (EU) 2016/679
and personal data relating to criminal convictions and offences referred to in Article 10 of that
Regulation subject to appropriate safeguards for the rights and freedoms of the data subject and the
following additional safeguards:
(a) processing of such data shall be performed only on a case-by-case basis by the staff of
each competent authority that have been specifically designated and authorised to
perform those tasks;
(b) staff of the competent authorities shall maintain high professional standards of
confidentiality and data protection, they shall be of high integrity and are appropriately
skilled;
(c) technical and organisational measures shall be in place to ensure the security of the data
to high technological standards.
2. The safeguards referred to in paragraph 1 shall also apply to the processing for the purposes
of this Directive of special categories of data referred to in Article 10(1) of Regulation (EU)
2018/1725 and personal data relating to criminal convictions and offences referred to in Article 11
of that regulation by Union institutions, agencies or bodies.
15519/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
CHAPTER VII
FINAL PROVISIONS
Article 54
Committee
1. The Commission shall be assisted by the Committee on the Prevention of Money Laundering
and Terrorist Financing established by Article 28 of Regulation [please insert reference
– proposal
for a recast of Regulation (EU) 2015/847 -COM/2021/422 final]. That committee shall be a
committee within the meaning of Regulation (EU) No 182/2011.
2. Where reference is made to this paragraph, Article 5 of Regulation (EU) No 182/2011 shall
apply.
Article 55
Transitional management of FIU.net
At the latest by [3 years after the date of entry into force of this Directive], the Commission shall
transfer to AMLA the management of FIU.net.
Until such transfer is completed, the Commission shall lend the necessary assistance for the
operation of FIU.net and the exchange of information between FIUs within the Union. To this end, the Commission shall regularly convene meetings of the EU FIU’s Platform composed of representatives from Member States’ FIUs in order to oversee the functioning of FIU.net.
15519/22
JAS/jk
144
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
Article 56
Review
By [5 years from the date of transposition of this Directive], and every three years thereafter, the
Commission shall present a report to the European Parliament and to the Council on the
implementation of this Directive.
Article 57
Repeal
Directive (EU) 2015/849 is repealed with effect from [date of transposition].
References to the repealed Directive shall be construed as references to this Directive and to
Regulation [please insert reference
– proposal for Anti-Money Laundering Regulation] in
accordance with the correlation table set out in the Annex.
Article 58
Transposition
1. Member States shall bring into force the laws, regulations and administrative provisions
necessary to comply with this Directive by [please insert date - 3 years after the date of entry into
force] at the latest. They shall forthwith communicate to the Commission the text of those
provisions.
When Member States adopt those measures, they shall contain a reference to this Directive or be
accompanied by such a reference on the occasion of their official publication. Member States shall
determine how such reference is to be made.
15519/22
JAS/jk
ECOFIN.1.B
LIMITE EN
2. Member States shall communicate to the Commission the text of the main provisions of
national law which they adopt in the field covered by this Directive.
Article 59
Entry into force
This Directive shall enter into force on the twentieth day following that of its publication in the
Official Journal of the European Union.
Article 60
Addressees
This Directive is addressed to the Member States.
Done at Brussels,
For the European Parliament For the Council
The President The President
