SJVFS 2019:9
Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd om försöksdjur
Statens jordbruksverks
författningssamling
Statens jordbruksverk
551 82 Jönköping
Tfn 036-15 50 00
www.jordbruksverket.se
ISSN 1102-0970
SJVFS 2019:9
Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd
om försöksdjur;
Saknr L 150
Utkom från trycket
den 29 mars 2019
beslutade den 28 mars 2019.
Statens jordbruksverk föreskriver1, med stöd av 2 kap. 21 §, 4 kap. 2 §, 5 kap. 3 §,
7 kap.1-4, 6, 7, 10, 12, 18, 30, 32 §§ och 11 kap. 2 §djurskyddsförordningen (2009:66)
följande.
Dessutom beslutar Jordbruksverket om följande allmänna råd.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
+1 KAP. GRUNDLÄGGANDE BESTÄMMELSER ................................................. 5
Definitioner .............................................................................................................. 6
2 KAP. VERKSAMHETSTILLSTÅND, GODKÄNNANDE AV
FÖRSÖKSDJURSANLÄGGNINGAR OCH ETISKT GODKÄNNANDE AV
DJURFÖRSÖK .......................................................................................................... 12
Verksamhetstillstånd .............................................................................................. 12
Godkännande av försöksdjursanläggningar ........................................................... 13
Etiskt godkännande av djurförsök .......................................................................... 14
Undantag från kravet på verksamhetstillstånd eller etiskt godkännande av
djurförsök ............................................................................................................... 15
Undantag från kravet på utbildning, journalföring och rapportering av statistik ... 18
3 KAP. TILLSTÅNDSHAVARENS ANSVAR ....................................................... 18
4 KAP. FÖRSÖKSPLANERING M.M. .................................................................... 19
Syfte med försöket ................................................................................................. 19
Försöksplanering .................................................................................................... 20
5 KAP. DJURSKYDDSORGAN ............................................................................... 21
Djurskyddsorganets syfte och sammansättning ..................................................... 21
Djurskyddsorganets uppgifter ................................................................................ 21
6 KAP. UTBILDNING OCH KOMPETENS ............................................................ 22
Allmänt ................................................................................................................... 22
Utbildningens innehåll ........................................................................................... 24
1
Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/63/EU av den 22 september 2010 om skydd av djur som används för
vetenskapliga ändamål (EUT L 276, 20.10.2010, s. 33, Celex 32010L0063 ).
SJVFS 2019:9
2
7 KAP. DJURFÖRSÖKSETISK PRÖVNING .......................................................... 26
Grundläggande bestämmelser ................................................................................ 26
De regionala djurförsöksetiska nämnderna ............................................................ 26
Djurförsöksetisk prövning ...................................................................................... 27
Klassificering av försökens svårhetsgrad ............................................................... 29
Djurförsöksetiska nämndens beslut........................................................................ 30
Ansökan om ändring av ett befintligt djurförsöksetiskt godkännande................... 31
Utvärdering i efterhand .......................................................................................... 31
8 KAP. JOURNALER M.M. ..................................................................................... 32
Allmänt ................................................................................................................... 32
Journalföring .......................................................................................................... 33
Journalens innehåll ................................................................................................. 33
Individuell dokumentation om primater, hundar och katter .................................. 34
Bevarande av journaler .......................................................................................... 34
9 KAP. IDENTITETSMÄRKNING AV FÖRSÖKSDJUR ...................................... 34
Allmänt ................................................................................................................... 34
Identitetsmärkning av primater, hundar, katter och kaniner .................................. 34
Märkningsmetoder ................................................................................................. 35
10 KAP. BESTÄMMELSER OM VISSA DJUR SOM ANVÄNDS I
DJURFÖRSÖK .......................................................................................................... 36
Destinationsuppfödning ......................................................................................... 36
Herrelösa och förvildade tamdjur........................................................................... 37
Infångande och frisläppande av vilda djur ............................................................. 37
Primater och andra hotade djur .............................................................................. 37
11 KAP. ÅTGÄRDER I SAMBAND MED DJURFÖRSÖK ................................... 39
Allmänt ................................................................................................................... 39
Tillsyn under djurförsök ......................................................................................... 39
Bedövning .............................................................................................................. 40
Åtgärder i samband med avslutandet av ett djurförsök .......................................... 40
Användning ............................................................................................................ 41
Fortsatt användning ................................................................................................ 41
Återanvändning ...................................................................................................... 41
Utplacering och frisläppning efter djurförsök ........................................................ 41
12 KAP. AVLIVNING AV FÖRSÖKSDJUR .......................................................... 42
Allmänt om avlivning ............................................................................................ 42
Utbildning och kompetens vid avlivning ............................................................... 42
SJVFS 2019:9
3
Avlivningsmetoder ................................................................................................. 42
Bedövningsmetoder inför avlivning ....................................................................... 46
13 KAP. RAPPORTERING AV STATISTIK ........................................................... 48
14 KAP. SÄRSKILDA BESTÄMMELSER FÖR VISSA DJURFÖRSÖK ............. 49
Immunisering, produktion av antikroppar och ledsjukdomar samt autoimmuna
sjukdomsmodeller .................................................................................................. 49
Framställning av genetiskt modifierade djur .......................................................... 50
Tester för att fastställa akut toxicitet ...................................................................... 50
15 KAP. ALLMÄNT OM FÖRSÖKSDJURSANLÄGGNINGAR .......................... 51
Allmän utformning ................................................................................................. 51
Utrymmen där försöksdjur vistas ........................................................................... 52
Lokaler där djurförsök utförs ................................................................................. 53
Serviceutrymmen ................................................................................................... 53
Miljö och klimatreglering ....................................................................................... 53
Undantag ................................................................................................................ 54
16 KAP. GEMENSAMMA BESTÄMMELSER FÖR SKÖTSEL OCH HÅLLANDE
.................................................................................................................................... 55
Allmänt ................................................................................................................... 55
Undantag ................................................................................................................ 56
Tillsyn ..................................................................................................................... 57
Grupphållning ......................................................................................................... 57
Inredning och berikning ......................................................................................... 58
Berikningsplan ....................................................................................................... 59
Inkompatibla arter .................................................................................................. 59
Rovdjur och bytesdjur ............................................................................................ 59
Uppfödning ............................................................................................................. 59
Foder och vatten ..................................................................................................... 59
17 KAP. SÄRSKILDA BESTÄMMELSER FÖR MUS, RÅTTA, GERBIL,
HAMSTER OCH MARSVIN .................................................................................... 60
Undantag till grupphållning ................................................................................... 60
Inredning och berikning ......................................................................................... 60
Foder ....................................................................................................................... 60
Miljö och klimatreglering ....................................................................................... 60
Utrymmeskrav ........................................................................................................ 60
18 KAP. SÄRSKILDA BESTÄMMELSER FÖR KANIN ....................................... 63
Inredning ................................................................................................................ 63
Foder ....................................................................................................................... 63
SJVFS 2019:9
4
Uppfödning ............................................................................................................ 63
Utrymmeskrav ........................................................................................................ 63
19 KAP. SÄRSKILDA BESTÄMMELSER FÖR KATT ......................................... 64
Tillsyn .................................................................................................................... 64
Grupphållning ........................................................................................................ 64
Inredning och berikning ......................................................................................... 65
Uppfödning ............................................................................................................ 65
Utrymmeskrav ........................................................................................................ 65
20 KAP. SÄRSKILDA BESTÄMMELSER FÖR HUND ........................................ 65
Inredning ................................................................................................................ 66
Uppfödning ............................................................................................................ 66
Utomhusutrymme ................................................................................................... 66
Utrymmeskrav ........................................................................................................ 66
Undantag från utrymmeskrav vid försök ............................................................... 67
21 KAP. SÄRSKILDA BESTÄMMELSER FÖR ILLER ........................................ 67
Inredning ................................................................................................................ 67
Uppfödning ............................................................................................................ 67
Miljö och klimatreglering ...................................................................................... 67
Utrymmeskrav ........................................................................................................ 67
22 KAP. SÄRSKILDA BESTÄMMELSER FÖR PRIMATER ............................... 68
Tillsyn .................................................................................................................... 68
Grupphållning ........................................................................................................ 68
Inredning och berikning ......................................................................................... 68
Uppfödning ............................................................................................................ 68
Utomhusutrymme ................................................................................................... 69
Undantag för utomhusutrymme ............................................................................. 69
Utrymmeskrav ........................................................................................................ 69
23 KAP. SÄRSKILDA BESTÄMMELSER FÖR NÖTKREATUR, FÅR, GET,
GRIS OCH HÄSTDJUR ............................................................................................ 70
Undantag från grupphållning ................................................................................. 70
Utomhusutrymme ................................................................................................... 70
Utrymmeskrav ........................................................................................................ 70
24 KAP. SÄRSKILDA BESTÄMMELSER FÖR FÅGLAR ................................... 72
Inredning och berikning ......................................................................................... 72
Utrymmeskrav ........................................................................................................ 72
Undantag från utrymmeskrav vid försök ............................................................... 75
SJVFS 2019:9
5
25 KAP. SÄRSKILDA BESTÄMMELSER FÖR GRODDJUR OCH KRÄLDJUR75
Inredning och berikning ......................................................................................... 75
Miljö och klimatreglering ....................................................................................... 76
Utrymmeskrav ........................................................................................................ 76
26 KAP. SÄRSKILDA BESTÄMMELSER FÖR FISK ........................................... 78
Allmänt ................................................................................................................... 78
Grupphållning ......................................................................................................... 78
Inredning ................................................................................................................ 78
Uppfödning ............................................................................................................. 78
Miljö och klimatreglering ....................................................................................... 79
27 KAP. ÖVRIGA BESTÄMMELSER .................................................................... 79
Undantag ................................................................................................................ 79
1 KAP. GRUNDLÄGGANDE BESTÄMMELSER
1 § Denna författning innehåller föreskrifter om villkor för skydd av försöksdjur, samt
villkor för skydd av andra djur som hålls på försöksdjursanläggningar.
2 § Grundläggande bestämmelser om försöksdjur finns i djurskyddslagen
(2018:1192) och djurskyddsförordningen (2019:66).
Ytterligare bestämmelser om djurskydd finns i
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1223/2009 av den 30
november 2009 om kosmetiska produkter2,
rådets förordning (EG) nr 1/2005 av den 22 december 2004 om skydd av djur
under transport och därmed sammanhängande förfaranden och om ändring av
direktiven 64/432/EEG och 93/119/EG och förordning (EG) nr 1255/973,
Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2019:7) om trans-
port av levande djur,
Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2019:14) om offentlig djurskydds-
kontroll,
Staten jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2019:10) om avgifter i vissa
djurskyddsärenden, samt
Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2019:19) om djur i undervisning.
3 § Bestämmelser om innesluten användning av genetiskt modifierade djur finns i
2 och 13 kap.miljöbalken (1998:808),
förordning (2000:271) om innesluten användning av genetiskt modifierade
organismer, samt
2 EUT L 342, 22.12.2009, s. 59 (Celex 32009R1223).
3 EUT L 3, 5.1.2005, s. 1 (Celex 32005R0001).
SJVFS 2019:9
6
Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 1995:33) om användning av
genetiskt modifierade djur.
4 § Bestämmelser om införsel av försöksdjur finns i Statens jordbruksverks före-
skrifter (SJVFS 1996:24) om införsel av djur, sperma, ägg och embryon.
5 § Bestämmelser om kommersiella aktiviteter med hotade djur finns i
rådets förordning (EG) nr 338/97 av den 9 december 1996 om skyddet av arter
av vilda djur och växter genom kontroll av handeln med dem4,
kommissionens förordning (EG) nr 865/2006 av den 4 maj 2006 om närmare
föreskrifter för tillämpningen av rådets förordning (EG) nr 338/97 om skyddet
av arter av vilda djur och växter genom kontroll av handeln med dem5,
artskyddsförordningen (2007:845), samt
Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2009:10) om artskydd.
6 § Bestämmelser om hållande av vilt finns i
jaktförordningen (1987:905), samt
Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd (NFS 2002:20) om vilthägn
och inhägnader för handelsträdgårdar m.m. för att förebygga skador av hare.
7 § Bestämmelser om animaliska biprodukter finns i
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1069/2009 av den 21 okto-
ber 2009 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter och därav fram-
ställda produkter som inte är avsedda att användas som livsmedel och om
upphävande av förordning (EG) nr 1774/20026, samt
kommissionens förordning (EU) nr 142/2011 av den 25 februari 2011 om
genomförande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1069/
2009 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter och därav framställda
produkter som inte är avsedda att användas som livsmedel och om genom-
förande av rådets direktiv 97/78/EG vad gäller vissa prover och produkter som
enligt det direktivet är undantagna från veterinärkontroller vid gränsen7.
Definitioner
8 § I dessa föreskrifter betyder:
3R-principen
Principen
för
att
ersätta
(replace)
djurförsök med djurfria metoder, att
minska (reduce) antalet djur i djurförsök
och förfina (refine) användningen av djur i
djurförsök för att minska deras lidande
eller öka deras välfärd.
4 EGT L 61, 3.3.1997, s. 1 (Celex 31997R0338).
5 EUT L 166, 19.6.2006, s. 1 (Celex 32006R0865).
6 EUT L 300, 14.11.2009, s. 1 (Celex 32009R1069).
7 EUT L 54, 26.2.2011, s. 1 (Celex 32011R0142).
SJVFS 2019:9
7
Adjuvans
Medel som förstärker effekten av annan
behandling eller motsvarande.
Anka
Djur tillhörande arten Anas platyrhynchos
domesticus.
Avbrytningspunkt
Den i förväg satta gränsen för ett djurs
lidande då djuret av djurskyddsskäl ska tas
ur ett djurförsök oavsett om försökets
slutpunkt har uppnåtts.
Behandlingsförbud
Begreppet
har i
dessa föreskrifter
betydelsen att den personal som inte tillhör
djurhälsopersonalen inte får utföra sådana
arbetsuppgifter som anges i 4 kap. 1 §
lagen (2009:302) om verksamhet inom
djurens hälso- och sjukvård.
Destinationsuppfödning
Uppfödning av djur avsedda för att
användas i djurförsök.
Djurförsök
Begreppet har i dessa föreskrifter samma
betydelse som i 1 kap. 4 § djurskyddslagen
(2018:1192).
Djurhållare
Fysiska eller juridiska personer som enligt
avtal eller lag ansvarar för eller handhar
försöksdjur, oavsett om detta sker
stadigvarande eller tillfälligt.
Djurhälsopersonal
Begreppet har i dessa föreskrifter samma
betydelse som i 1 kap. 4 § lagen
(2009:302) om verksamhet inom djurens
hälso- och sjukvård.
Djurskyddsorgan
Organ som enligt 7 kap. 7 § första stycket
4
ska
finnas
vid
verksamhet som avses i 7 kap. 2 § nämnda
lag för att utföra de uppgifter som anges i
5 kap. dessa föreskrifter.
Duva
Djur som tillhör arten Columba livia
domesticus.
Etiskt godkännande av djurförsök
Godkännande av ett djurförsök från etisk
synpunkt av en regional djurförsöksetisk
nämnd enligt 7 kap. 9 § djurskyddslagen.
Etolog
Den etolog som avses i 3 kap. 2 § dessa
föreskrifter och som har sådan utbildning
SJVFS 2019:9
8
som anges enligt 6 kap. 11 § dessa
föreskrifter.
Expert
Sådan person med särskild kompetens som
avses i 7 kap. 7 § första stycket 2
djurskyddslagen och som är anställd vid
eller knuten till verksamhet som avses i 7
kap. 2 § nämnda lag för att utföra de
uppgifter som anges i dessa föreskrifter
Fjäderfä
Domesticerade
fåglar
av
grupperna
kalkoner (Meleagridae), ankor (Anatinae),
gäss (Anser), vaktlar (Coturnix) och
pärlhöns (Numididae), samt höns (Gallus
gallus).
Formell kompetens
Legitimation eller godkännande som djur-
hälsopersonal, inklusive vidareutbildning
inom det egna yrket.
Får
Djur tillhörande arten
Ovis aries.
Föreståndare för djurens väl-
befinnande och skötsel
Sådan föreståndare som avses i 7 kap. 7 §
första stycket 1 djurskyddslagen och som
är anställd vid eller knuten till verksamhet
som avses i 7 kap. 2 § nämnda lag för att
utföra de uppgifter som anges i dessa
föreskrifter.
Föreståndare för information
Sådan föreståndare som avses i 7 kap. 7 §
första stycket 1 djurskyddslagen och som
är anställd vid eller knuten till verksamhet
som avses i 7 kap. 2 § nämnda lag för att
utföra de uppgifter som anges i dessa
föreskrifter.
Föreståndare för utbildning och
kompetens
Sådan föreståndare som avses i 7 kap. 7 §
första stycket 1 djurskyddslagen och som
är anställd vid eller knuten till verksamhet
som avses i 7 kap. 2 § nämnda lag för att
utföra de uppgifter som anges i dessa
föreskrifter.
Försöksdjur
Begreppet har i dessa föreskrifter samma
betydelse som i 1 kap. 3 § djurskydds-
lagen.
Försöksdjursanläggning
En anläggning, byggnad, grupp av
byggnader
eller
andra
lokaler
för
försöksdjursverksamhet,
inbegripet
SJVFS 2019:9
9
laboratorielokaler och andra utrymmen där
djurförsök utförs. Även utrymmen som
inte är helt slutna eller under tak samt
flyttbara
anläggningar
omfattas
av
definitionen.
Försöksdjursveterinär
Sådan veterinär som avses i 7 kap. 7 §
första stycket 2 djurskyddslagen och som
är anställd vid eller knuten till verksamhet
som avses i 7 kap. 2 § nämnda lag för att
utföra de uppgifter som anges i dessa
föreskrifter.
Försöksledare
Den forskare som ska anges som sökande
på ett etiskt godkännande för djurförsök
och som är anställd vid eller knuten till
verksamhet som avses i 7 kap. 2 §
djurskyddslagen för att utföra de uppgifter
som anges i dessa föreskrifter.
Förvaring
Hållande av försöksdjur där försöksdjuren
varken föds upp, används i djurförsök eller
tillhandahålls.
Genetiskt modifierade djur
Djur med förändrad arvsmassa där det
genetiska materialet har ändrats genom
gentekniska, kemiska eller andra liknande
metoder inklusive avel med sådana djur.
Gerbil
Djur
tillhörande
arten
Meriones
unguiculatus.
Get
Djur tillhörande arten Capra aegagrus
hircus.
Gris
Djur
tillhörande
arten
Sus
scrofa
domesticus.
Guldhamster
Djur tillhörande arten Mesocricetus
auratus.
Gås
Djur tillhörande arten Anser anser
domesticus.
Hotade arter
De arter som anges i bilaga A till rådets
förordning (EG) nr 338/978 och som inte
omfattas av tillämpningsområdet för
artikel 7.1 i den förordningen.
8 EGT L 61, 3.3.1997, s. 1 (Celex 31997R0338).
SJVFS 2019:9
10
Hund
Djur tillhörande arten Canis lupus
familiaris.
Hästdjur
De domesticerade formerna av djur
tillhörande Equus sp. (dvs. häst, åsna,
mula och mulåsna).
Iller
Djur tillhörande arten Mustela putorius
furo.
Immunisering
Tillförsel av ett immunogent ämne d.v.s.
ett ämne som förmår inducera ett
immunsvar och som ges i syfte att aktivera
immunsystemet.
Kalkon
Djur
tillhörande
arten
Meleagris
gallopavo.
Kanin
Djur
tillhörande
arten
Oryctolagus
cuniculus.
Katt
Djur tillhörande arten Felis catus.
Kinesisk dvärghamster
Djur tillhörande arten Cricetulus griseus.
Lidande
Fysiskt eller psykiskt lidande
orsakat av
t.ex. smärta, obehag, ångest, rädsla,
bestående skada eller förhindrande av att
uttrycka naturligt beteende.
Marsvin
Djur tillhörande arten Cavia porcellus.
Mus
Djur tillhörande arten Mus musculus.
Nötkreatur
Djur tillhörande arten Bos taurus.
Populärvetenskaplig sammanfattning
Begreppet har i dessa föreskrifter samma
betydelse som i 7 kap. 8 § djurskydds-
förordningen (2019:66).
Primat
Djur tillhörande ordningen Primates
undantaget människor.
Privatägda djur
Djur som tillfälligt används i djurförsök
men som huvudsakligen hålls för annat
syfte än försöksdjursverksamhet och som
företrädelsevis
ägs
av
enskilda
privatpersoner.
SJVFS 2019:9
11
Procedur
All användning, invasiv eller icke-invasiv,
som kan vålla djuret smärta, lidande,
ångest eller bestående men i lika stor
utsträckning som eller större utsträckning
än ett nålstick som utförts i enlighet med
god veterinärmedicinsk praxis.
Reell kompetens
Det man har praktisk kunskap och förmåga
att självständigt utföra på ett säkert sätt.
Råtta
Djur tillhörande arten Rattus norvegicus.
Sedera
Att ge läkemedel med lugnande effekt.
Slutpunkt
Det planerade tillfället för avslutning av ett
djurförsök
när
inga
ytterligare
observationer ska göras för försöket i fråga
eller, när det gäller nya genetiskt
modifierade djurstammar, när man inte
längre kan observera eller förvänta sig att
avkomman upplever lidande i lika stor
eller större utsträckning än ett nålstick.
Tamhöns
Djur tillhörande arten Gallus gallus
domesticus.
Tillhandahållande
Försäljning eller annan leverans av
försöksdjur från någon annan än den som
har fött upp djuren.
Tillståndshavare
Begreppet har i dessa föreskrifter samma
betydelse som i 7 kap. 4 § 1 djurskydds-
lagen.
Vaktel
Djur tillhörande arten Coturnix coturnix.
Verksamhetstillstånd
Begreppet har i dessa föreskrifter samma
betydelse som de tillstånd som anges i 7
kap. 2 § djurskyddslagen.
Zebrafink
Djur
tillhörande
arten
Taeniopygia
guttata.
Zebrafisk
Djur tillhörande arten Danio rerio.
SJVFS 2019:9
12
2 KAP. VERKSAMHETSTILLSTÅND, GODKÄNNANDE AV
FÖRSÖKSDJURSANLÄGGNINGAR OCH ETISKT GODKÄNNANDE AV
DJURFÖRSÖK
1 § Bestämmelser om verksamhetstillstånd finns även i 7 kap.2-7 §§djurskyddslagen
(2018:1192).
2 § Bestämmelser om förhandsgodkännande av försöksdjursanläggningar finns även
i 7 kap. 30 § djurskyddsförordningen (2019:66).
3 § Bestämmelser om etiskt godkännande av djurförsök finns även i 7 kap. 9-11 §§
djurskyddslagen (2018:1192), 7 kap.6, 8-10 §§djurskyddsförordningen (2019:66)
samt i 7 kap. dessa föreskrifter.
4 § Bestämmelser om avgifter för verksamhetstillstånd och etiskt godkännande av
djurförsök finns i Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2019:10) om avgifter i
vissa djurskyddsärenden.
5 § Utöver det som anges i 7 kap.1 och 6 §§djurskyddsförordningen (2019:66) krävs
verksamhetstillstånd enligt 7 kap. 2 § djurskyddslagen (2018:1192) och etiskt
godkännande av djurförsök enligt 7 kap. 9 § första stycket djurskyddslagen från en
regional djurförsöksetisk nämnd för försök med
däggdjursfoster och fågelfoster från och med den sista tredjedelen av deras
normala utveckling, samt
yngel som själva intar föda.
Tillstånd enligt första stycket krävs även för alla tidigare utvecklingsstadier av
ryggradsdjur och bläckfisk om de riskerar att orsakas lidande i ett senare skede.
Verksamhetstillstånd
6 § Ett verksamhetstillstånd är giltigt i maximalt fem år.
7 § En ansökan om verksamhetstillstånd enligt 7 kap. 2 § djurskyddslagen
(2018:1192) ska skickas till Jordbruksverket och innehålla följande uppgifter:
Sökandens namn och personnummer samt kontaktuppgifter. Om sökanden är
en juridisk person ska anges den juridiska personens organisationsnummer
och ställföreträdarens kontaktuppgifter.
Typ av verksamhet eller vilka verksamheter som ansökan avser.
Beskrivning av den eller de verksamheter som ansökan avser.
De djurarter som avses användas och hållas inom verksamheten.
Godkända anläggningar för de försöksdjur som avses användas och hållas.
Namn på och kontaktuppgifter till utsedd föreståndare för djurens väl-
befinnande och skötsel. Därutöver ska anges information om föreståndarens
utbildning och kompetens.
Namn på och kontaktuppgifter till utsedd föreståndare för information.
Namn på och kontaktuppgifter till utsedd föreståndare för personalens
utbildning och kompetens.
SJVFS 2019:9
13
Namn på och kontaktuppgifter till utsedd försöksdjursveterinär, eller i
tillämpliga fall expert. Därutöver ska anges information om veterinärens, eller
i tillämpliga fall expertens, utbildning och kompetens.
Sökandens, eller i tillämpliga fall ställföreträdarens, underskrift.
8 § Jordbruksverket bedömer i varje enskilt fall om det är lämpligare med en expert
än en försöksdjursveterinär.
9 § Vid byte av tillståndshavare, föreståndare, försöksdjursveterinär eller i
förekommande fall expert ska detta anmälas inom fyra veckor till Jordbruksverket och
länsstyrelsen i det eller de län där verksamheten bedrivs. Anmälan ska göras skriftligen
och innehålla tillståndshavarens eller i tillämpliga fall, den nye tillståndshavarens
underskrift. För försöksdjursverksamhet som bedrivs inom Försvarsmakten ska
anmälan göras inom fyra veckor till Jordbruksverket och till Försvarsinspektören för
hälsa och miljö. Anmälan ska göras skriftligen och innehålla tillståndshavarens eller i
tillämpliga fall, den nye tillståndshavarens underskrift.
En ny ansökan om verksamhetstillstånd ska skickas till Jordbruksverket om verket
efter anmälan enligt första stycket bedömer att tillståndet behöver förnyas.
Godkännande av försöksdjursanläggningar
10 § Ett djurförsök ska utföras på en godkänd försöksdjursanläggning. Om det finns
vetenskapliga skäl för det får en regional djurförsöksetisk nämnd besluta att ett
djurförsök får utföras utanför en försöksdjursanläggning.
Förhandsgodkännande
11 § En ansökan om förhandsgodkännande av en försöksdjursanläggning enligt 7 kap.
30 § djurskyddsförordningen (2019:66) ska skickas till Jordbruksverket och innehålla
följande uppgifter:
Sökandens namn och personnummer samt kontaktuppgifter. Om sökanden är
en juridisk person ska anges den juridiska personens organisationsnummer
och ställföreträdarens kontaktuppgifter.
Typ av verksamhet eller verksamheter.
Djurarter som avses hållas på anläggningen.
Beskrivning av anläggningen inklusive ritningar.
Beskrivning av anläggningens automatiska system.
Beskrivningar av hur försöksdjuren på anläggningen ska skötas och utfodras.
12 § Ett förhandsgodkännande är giltigt i tre år och byggnationen eller ändringen ska
ha påbörjats inom denna tid. Jordbruksverket kan besluta om en kortare tid.
När byggnationen eller ändringen är genomförd ska anmälan om besiktning ske till
Jordbruksverket.
Besiktning och godkännande
13 § Efter besiktning enligt 7 kap. 30 § djurskyddsförordningen (2019:66) ska
Jordbruksverket fatta beslut om godkännande av försöksdjursanläggningen. Ansökan
om godkännande ska göras hos Jordbruksverket.
SJVFS 2019:9
14
Etiskt godkännande av djurförsök
14 § En ansökan om etiskt godkännande av djurförsök ska göras av försöksledaren
via e-tjänsten Ansökan om etiskt godkännande av djurförsök som tillhandahålls på
Jordbruksverkets webbplats9 och skickas till den regionala djurförsöksetiska nämnd
som framgår av beslutet enligt 7 kap. 3 § dessa föreskrifter.
Bestämmelser om ändring av ett befintligt etiskt godkännande av djurförsök finns i
5 kap. 6 § och 7 kap. 28-31 §§.
15 § Den elektroniska ansökan för etiskt godkännande ska innehålla relevanta och i
tillämpliga fall motiverade uppgifter om:
Sökandens namn, kontaktuppgifter och yrkestitel.
Verksamhetstillstånd för den verksamhet inom vilken djurförsöket ska
genomföras.
Den plats, anläggning eller i tillämpliga fall inom vilket län försöket ska
genomföras.
Försökets syfte, nytta och föreslagen svårhetsgrad.
Kompetens och personal som krävs för att försöket ska kunna genomföras på
ett korrekt sätt.
Behovet av att i försöket använda djur. Här ska även anges beräknat antal
försöksdjur och deras ursprung samt deras utvecklingsstadium.
Tillämpning av metoder för 3R i samband med användning av försöksdjur i det
planerade djurförsöket.
På vilket sätt omotiverad dubblering av djurförsök ska undvikas.
Strategi för att erhålla kvalificerade resultat och statistik med lägst antal
använda försöksdjur med lägsta möjliga nivå av lidande för försöksdjuren och,
i förekommande fall, inverkan på miljön.
Planerad användning av smärtlindring, bedövning och andra metoder för att
minska försöksdjurens lidande under hela deras levnad.
Redogörelse för hur försöksdjuren ska hållas och skötas inför, under och i
relevanta fall efter djurförsöket.
Redogörelse för eventuell återanvändning av försöksdjur och dess
sammantagna effekt på försöksdjuren.
Tillämplig användning av skonsamma avbrytningspunkter och slutpunkter
samt för djurförsöket planerade avlivningsmetoder.
16 § Till ansökan om etiskt godkännande av djurförsök ska det bifogas en
populärvetenskaplig sammanfattning. Den populärvetenskapliga sammanfattningen
ska
informera om djurförsökets syfte och nytta,
informera om försöksdjurens lidande,
innehålla information om antal och typ av försöksdjur som ska användas, samt
visa hur kraven på 3R-principen i enlighet med 7 kap. 1 § djurskyddslagen
(2018:1192) uppfylls.
9 www.jordbruksverket.se.
SJVFS 2019:9
15
Den regionala djurförsöksetiska nämnden ska skicka de populärvetenskapliga
sammanfattningarna för godkända djurförsök inklusive eventuella tillägg till
Jordbruksverket för publicering.
Den populärvetenskapliga sammanfattningen ska vara anonym och får därför inte
innehålla namn eller adress till sökanden eller dess personal.
Undantag från kravet på verksamhetstillstånd eller etiskt godkännande av
djurförsök
Privatägda djur
17 § När privatägda djur används enligt 18 och 22–25 §§ ska, förutom de villkor som
anges i de nämnda paragraferna, följande villkor vara uppfyllda:
djurägaren ska ha informerats om vad djurförsöket innebär,
djurägaren ska ha lämnat sitt medgivande till att djuren får användas,
djurägaren har fått information om att han eller hon kan återkalla sitt
medgivande när som helst utan att behöva motivera detta, samt
ersättning för mer än faktiska omkostnader får inte utgå till djurägaren.
Allmänna råd till 17 § 2
Medgivande kan ske skriftligt på ett separat dokument eller genom ett
muntligt medgivande som noteras i djurets journal.
Privatägda djur som hålls i sin vanliga miljö
18 § Djurförsök där privatägda djur hålls i sin vanliga miljö får utföras utan verk-
samhetstillstånd eller etiskt godkännande av djurförsök. Djur i sådana djurförsök är
dessutom undantagna från kravet på destinationsuppfödning enligt 7 kap. 1 §
Undantagen i första stycket gäller under förutsättning att djuren inte på grund av
djurförsöket
avlivas,
utsätts för kirurgiskt ingrepp, insprutning, blodavtappning eller andra former
av penetration av huden eller slemhinnorna,
fixeras på något sätt utöver vad som är tillåtet vid hållande av arten när den inte
omfattas av djurförsök, eller
utsätts för andra åtgärder som kan medföra lidande för djuret.
Bestämmelserna i denna paragraf gäller alla privatägda djur i fångenskap inklusive
tamdjur som rör sig fritt i naturen men som inte är förvildade tamdjur samt djur i hägn,
men inte djur i anläggning för offentlig förevisning.
Fritt levande vilda djur eller förvildade tamdjur
19 § Observationsstudier på fritt levande vilda djur eller förvildade tamdjur får utföras
utan etiskt godkännande av djurförsök under förutsättning att djuren inte
fångas,
avlivas,
drivs, eller
SJVFS 2019:9
16
utsätts för andra åtgärder som kan medföra lidande för djuret.
Djur som omfattas av första stycket är undantagna från kravet på
destinationsuppfödning enligt 7 kap. 1 § djurskyddslagen (2018:1192).
20 § Ringmärkning av vilda fåglar får utföras utan verksamhetstillstånd eller etiskt
godkännande av djurförsök under förutsättning att
märkningen inte omfattar andra moment än att fåglarna fångas, mäts, vägs,
ringmärks med fotringar och därefter släpps fria, samt
ringmärkningen sker med ringmärkarlicens utfärdad av Ringmärknings-
centralen, Naturhistoriska riksmuseet.
Djur som omfattas av första stycket är undantagna från kravet på
destinationsuppfödning enligt 7 kap. 1 § djurskyddslagen (2018:1192).
Djurparksdjur
21 § Observationsstudier på människoapor (Pongidae) och gibboner (Hylobatidae) i
en anläggning som är godkänd för offentlig förevisning enligt 3 kap. 6 § djurskydds-
förordningen (2019:66) får utföras utan verksamhetstillstånd eller etiskt godkännande
av djurförsök under förutsättning att djuren inte på grund av försöket:
avlivas,
utsätts för kirurgiskt ingrepp, insprutning, blodavtappning eller andra former
av penetration av huden eller slemhinnorna,
fixeras på något sätt utöver det som är tillåtet vid hållande av arten då den inte
omfattas av djurförsök,
utsätts för andra åtgärder som kan medföra lidande för djuret, samt
att djurens miljö inte ändras på ett sätt som går utöver vad som är tillåtet vid
hållande av arten när den inte omfattas av djurförsök.
Djur som omfattas av första stycket är undantagna från kravet på
destinationsuppfödning enligt 7 kap. 1 § djurskyddslagen (2018:1192).
22 § Djurförsök på djur i en anläggning som är godkänd för offentlig förevisning
enligt 3 kap. 6 § djurskyddsförordningen (2019:66) får utföras utan
verksamhetstillstånd eller etiskt godkännande av djurförsök om försöket innebär:
observationsstudier,
forskning som syftar till att förbättra djurens välfärd, eller
forskning som syftar till artskydd.
Undantagen för verksamhetstillstånd eller godkännande från en djurförsöksetisk
nämnd enligt första stycket gäller under förutsättning att djuren inte
avlivas,
utsätts för kirurgiskt ingrepp, insprutning, blodavtappning eller andra former
av penetration av huden eller slemhinnorna,
fixeras på något sätt utöver det som är tillåtet vid hållande av dessa arter då de
inte omfattas av djurförsök, eller
utsätts för andra åtgärder som kan medföra lidande för djuret.
Vid djurförsök enligt första stycket får djurens miljö inte ändras på ett sätt som är
av negativ betydelse från djurskydds- eller djurhälsosynpunkt.
Djurförsök enligt första stycket får inte inbegripa utsättning av försöksdjur.
SJVFS 2019:9
17
Djur som omfattas av första stycket är undantagna från kravet på
destinationsuppfödning enligt 7 kap. 1 § djurskyddslagen (2018:1192).
Djur i undervisning
23 § Vid undervisning av personal som utövar verksamhet inom djurens hälso- och
sjukvård behövs inte något verksamhetstillstånd eller etiskt godkännande av
djurförsök om:
endast privatägda djur används,
djuren endast utsätts för sådana kirurgiska ingrepp, eller andra åtgärder som
kan medföra lidande, som ingår som en del av en behandling vilken djuren
skulle ha utsatts för ändå,
de praktiska momenten genomförs på veterinärens ansvar,
undervisningen antingen
a) sker inom den formella kompetensen för djurhälsopersonal,
b) sker i samband med delegering enligt 3 kap. Statens jordbruksverks
föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2019:25) om skyldigheter för
djurhållare och personal inom djurens hälso- och sjukvård, eller
c) utgör den praktiska delen av en grundkurs i läkemedelshantering eller
grundläggande utbildning i anestesi och smärtlindring enligt 4 kap. 15
eller 16 §§ Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd (SJVFS
2019:25) om skyldigheter för djurhållare och personal inom djurens
hälso- och sjukvård.
Djur som omfattas av första stycket är undantagna från kravet på desti-
nationsuppfödning enligt 7 kap. 1 § djurskyddslagen (2018:1192).
24 § Vid undervisning av personal som yrkesmässigt vaccinerar djur utan att tillhöra
djurhälsopersonalen eller av djurhållare som använder sig av villkorad
läkemedelshantering behövs inte något verksamhetstillstånd eller etiskt godkännande
av djurförsök om
endast privatägda djur används,
djuren endast utsätts för sådana injektioner som ingår som en del av en
behandling vilken djuren skulle ha utsatts för ändå,
de praktiska momenten genomförs på en veterinärs ansvar, samt
undervisningen antingen
a) utgör den praktiska delen av en kurs i vaccination och
läkemedelshantering enligt 4 kap. 21 eller 22 §§ Statens jordbruksverks
föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2019:25) om skyldigheter för
djurhållare och personal inom djurens hälso- och sjukvård, eller
b) utgör
den
praktiska
delen
av
en
utbildning
i
villkorad
läkemedelsanvändning enligt 5 kap. 8 § Statens jordbruksverks
föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2019:25) om skyldigheter för
djurhållare och personal inom djurens hälso- och sjukvård.
25 § Undervisning av elever på gymnasienivå, högskolenivå, yrkeshögskolenivå eller
motsvarande får utföras utan etiskt godkännande av djurförsök under förutsättning att
endast privatägda djur används,
SJVFS 2019:9
18
djuren endast utsätts för sådana kirurgiska ingrepp, eller andra åtgärder som
kan medföra lidande, som ingår som en del av en behandling vilken djuren
skulle ha utsatts för ändå,
utbildningen avser framtida arbete med djur och syftar till att förvärva,
upprätthålla eller utveckla elevernas yrkesfärdigheter,
användningen framgår av utbildningens kursplaner samt är nödvändig med
hänsyn till syftet med utbildningen, samt
djurhälsopersonal är närvarande vid undervisningen och behandlingen av
djuren sker på djurhälsopersonalens ansvar.
Djur som omfattas av första stycket är undantagna från kravet på desti-
nationsuppfödning enligt 7 kap. 1 § djurskyddslagen (2018:1192).
Undantag från kravet på utbildning, journalföring och rapportering av statistik
26 § Verksamheter enligt 17-25 §§ är undantagna från kraven på
utbildning enligt 6 kap. i dessa föreskrifter,
journalföring enligt 8 kap. i dessa föreskrifter,
rapportering av statistik enligt 13 kap. i dessa föreskrifter, samt
att djurförsök ska utföras på en godkänd försöksdjursanläggning enligt 10 §.
3 KAP. TILLSTÅNDSHAVARENS ANSVAR
1 § Bestämmelser om tillståndshavarens ansvar att se till att verksamheten bedrivs
enligt djurskyddslagen (2018:1192), de föreskrifter som har meddelats med stöd av
lagen samt de EU-bestämmelser som kompletteras av lagen finns i 7 kap. 6 §
2 § Tillståndshavaren ska kunna visa att det finns tillräckligt med personal och
resurser för försöksdjursverksamheten så att arbetsuppgifterna enligt dessa föreskrifter
kan utföras.
På en försöksdjursanläggning med primater ska det finnas tillgång till en etolog i
tillräcklig omfattning.
3 § Tillståndshavaren ska ge den eller de föreståndare som anges i
verksamhetstillståndet,
försöksdjursveterinären,
experten,
etologen
och
försöksledaren behörighet och befogenhet att utföra sina uppgifter.
4 § Tillståndshavaren ska se till att samråd vid planeringen av djurförsök genomförs
enligt kraven i 4 kap. 4 §.
5 § Tillståndshavaren ska se till att det inom verksamheten finns ett djurskyddsorgan
enlighet med 7 kap. 7 § 4 djurskyddslagen (2018:1192). Tillståndshavaren får ge
djurskyddsorganet ytterligare uppgifter utöver vad som krävs i dessa föreskrifter.
6 § Tillståndshavaren ansvarar för att personalen har utbildning enligt 6 kap. i dessa
föreskrifter, samt ska för länsstyrelsen kunna redogöra för de utbildningsinsatser som
har genomförts och vilken utbildning och kompetens varje person har.
SJVFS 2019:9
19
Tillståndshavare inom Försvarsmakten ska kunna redogöra för kraven i första
stycket för Försvarsinspektören för hälsa och miljö.
Tillståndshavaren i första eller andra stycket ansvarar även för att utbildning och
kompetens hos personal som är yrkesverksam före den 1 januari 2013 uppfyller kraven
i 6 kap. i dessa föreskrifter.
7 § Tillståndshavaren ansvarar för att verksamheten för journal enligt 8 kap. i dessa
föreskrifter och lämnar statistik till Jordbruksverket enligt 13 kap. i dessa föreskrifter.
8 § Tillståndshavaren ansvarar för att de arbetsinstruktioner för anläggningen som
anges i 15 kap. 6 och 7 §§ finns tillgängliga.
9 § Tillståndshavaren ansvarar för att det finns berikningsplaner enligt 16 kap. 20 §
för de arter som hålls på anläggningen och att dessa planer genomförs samt uppdateras
vid behov.
Tillståndshavaren ansvarar för att det finns planer som är relevanta för
verksamheten enligt 16 kap. 5 och 6 §§ och att dessa genomförs och uppdateras vid
behov.
4 KAP. FÖRSÖKSPLANERING M.M.
Syfte med försöket
1 § Djurförsök får endast genomföras i något av följande syften:
Grundforskning.
Forskning om vilka effekter sjukdomar, ohälsa eller annat avvikande tillstånd
har på människor, djur eller växter samt hur de ska undvikas, förebyggas,
diagnostiseras eller behandlas.
Forskning som innebär utvärdering, påvisande, reglering eller modifiering av
fysiologiska tillstånd hos människor, djur eller växter.
Forskning som syftar till förbättring av djurens välfärd.
Utveckling, tillverkning eller testning av kvalitet, effekt och säkerhet av
läkemedel, livsmedel, foder och andra ämnen eller produkter. Detta gäller
endast i de syften som avses i punkt 2–4.
Forskning som syftar till artskydd.
Skydd av den naturliga miljön för att bevara människors hälsa eller välfärd.
Skydd av den naturliga miljön för att bevara djurs hälsa eller välfärd.
Rättsmedicinska undersökningar.
Användning i högskoleutbildning eller i utbildning som syftar till att förvärva,
upprätthålla eller utveckla yrkesfärdigheter under förutsättning att
användningen framgår av utbildningens kursplaner och är nödvändig med
hänsyn till syftet med utbildningen.
Allmänna råd till 1 § 10
Innan djurförsöket bör studenterna eller eleverna få tillfälle att diskutera
djurskydd och etik vid försöksdjursverksamhet, inklusive djur i
SJVFS 2019:9
20
undervisning. De bör dessutom få information om det aktuella etiska
godkännandet.
Eleverna bör förbereda sig inför ingreppet genom att t.ex. använda djur
som har avlivats av andra skäl, attrapper, film eller studiebesök.
2 § Djurförsök som sannolikt inte orsakar lidande i lika stor eller större utsträckning
än ett nålstick som utförs enligt god veterinärmedicinsk praxis får utföras även i andra
syften än de som anges i 1 §.
Försöksplanering
3 § Utöver det som anges i 7 kap. 1 § djurskyddslagen (2018:1192) ska djurförsök
utformas så att
de leder till det minsta lidandet och den lägsta graden av bestående skada för
försöksdjuren,
djurarter med den minsta förmågan att uppleva lidande används, samt
de följer god vetenskaplig praxis.
4 § Vid planeringen av djurförsök ska försöksledaren särskilt överväga, motivera och
beskriva
djurförsökets slutpunkt,
djurförsökets avbrytningspunkt,
hur försöksdjurens smärta, obehag eller annat lidande ska bedömas, samt
behovet av tillsyn enligt 11 kap. 4–5 §§.
Försöksledaren, föreståndaren för djurens välbefinnande och skötsel, försöksdjurs
-veterinären eller i tillämpliga fall experten eller etologen, samt representanterna för
den personal som utför djurförsök eller sköter försöksdjur med anknytning till
djurförsök ska samråda i planeringen av djurförsöket. Föreståndaren för djurens
välbefinnande och skötsel ska se till att kraven i första stycket är uppfyllda.
Allmänna råd till 4 § andra stycket
Ytterligare personal med erfarenhet eller kunskap om 3R-principerna för
djurförsök bör ingå i dessa samråd.
5 § Djurförsöken ska ha så tidig och skonsam avbrytningspunkt som möjligt.
Avbrytningspunkten ska ha tydliga bedömningskriterier.
6 § Användning av döden som slutpunkt i ett djurförsök ska undvikas i möjligaste
mån och ersättas av tidiga och skonsamma slutpunkter. När det är oundvikligt att
använda döden som slutpunkt ska djurförsöket utformas på så sätt att
så få försöksdjur som möjligt självdör,
varaktigheten och intensiteten i försöksdjurets lidande minimeras, samt att
försöksdjuret i möjligaste mån får en smärtfri död.
7 § Ett djurförsök får inte utföras om det finns en metod eller teststrategi för att uppnå
samma resultat och denna metod eller teststrategi inte innebär användning av levande
försöksdjur och är godkänd enligt EU:s lagstiftning.
SJVFS 2019:9
21
8 § Resultat som är framtagna i en annan medlemsstat genom djurförsök som erkänns
av EU:s lagstiftning ska godtas om det inte krävs ytterligare djurförsök när det gäller
dessa resultat för att skydda folkhälsa, allmän säkerhet eller miljön.
5 KAP. DJURSKYDDSORGAN
Djurskyddsorganets syfte och sammansättning
1 § Bestämmelser om djurskyddsorganets övergripande uppgifter finns i 7 kap. 7 § 4
2 § Djurskyddsorganet ska minst bestå av
föreståndaren för djurens välbefinnande och skötsel,
veterinär eller expert,
i förekommande fall en etolog,
en forskare, samt
en representant för den personal som sköter djuren.
Vid uppfödning, tillhandahållande eller förvaring av försöksdjur behöver inte
någon forskare ingå.
För att fatta beslut enligt 6 § ska alla kompetenser enligt första stycket vara
delaktiga i röstningen. Beslut fattas med enkel majoritet av de kompetenser som anges
i första stycket. Tillståndshavaren ska ge djurskyddsorganet instruktioner för hur
beslut ska fattas när enkel majoritet inte kan uppnås.
Djurskyddsorganets uppgifter
3 § Djurskyddsorganet ska ge den personal som hanterar försöksdjur råd i
djurskyddsfrågor i samband med inskaffande, hållande, skötsel och användning av
försöksdjur.
Djurskyddsorganet ska ta fram respektive granska interna rutinbeskrivningar för
övervakning, rapportering och uppföljning av försöksdjurens välfärd samt för det över-
gripande djurskyddsarbetet i verksamheten.
Allmänna råd till 3 § andra stycket
Djurskyddsorganet bör granska de planer som avses i 16 kap. 5-7 och 20
§§.
4 § Djurskyddsorganet ska aktivt verka för att god djuromsorg prioriteras inom
verksamheten.
Djurskyddsorganet ska ge personalen råd om hur de ska tillämpa 3R-principen samt
informera om den tekniska och vetenskapliga utvecklingen på detta område.
Djurskyddsorganet ska följa utvecklingen och resultatet av de djurförsök som
bedrivs inom verksamheten avseende djurskyddseffekterna för de försöksdjur som
används. I samband med detta ska djurskyddsorganet identifiera och ge råd om de
faktorer som ytterligare bidrar till 3R-principerna.
5 § Djurskyddsorganet ska ge råd vid utplacering av försöksdjur i hem, inklusive
lämpliga metoder för socialisering av de försöksdjuren.
SJVFS 2019:9
22
6 § Djurskyddsorganet får efter ansökan från försöksledaren, besluta om ändringar av
ett befintligt etiskt godkännande av djurförsök under förutsättning att ändringen
inte riskerar att inverka negativt på försöksdjurens välfärd,
inte påverkar möjligheten att uppnå syftet eller målet med försöket,
inte negativt påverkar
a) försökets svårhetsgrad,
b) slut- eller avbrytningspunkt,
c) försökstider,
d) försöksdjurens övervakning under djurförsöket, samt
e) inhysning, skötsel eller märkning som kräver godkännande av en
djurförsöksetisk nämnd.
Om djurskyddsorganet bedömer att ändringen av det etiska godkännandet inte
uppfyller förutsättningarna i första stycket ska djurskyddsorganet avslå ärendet.
7 § Djurskyddsorganets beslut enligt 6 § ska innehålla minst följande uppgifter:
Kontaktuppgifter till djurskyddsorganet.
Diarienumret på beslutet om etiskt godkännande av djurförsök som
ändringsansökan avser.
Datum för djurskyddsorganets beslut och vem som har deltagit i beslutet.
Vad djurskyddsorganet har beslutat.
Motivering av beslutet.
I de fall djurskyddsorganet fattar beslut om en ändring av ett etiskt godkännande av
djurförsök ska en kopia av beslutet skickas till den berörda regionala djurförsöksetiska
nämnden och den berörda länsstyrelsen.
För djurskyddsorgan inom Försvarsmakten ska en kopia av beslutet skickas till den
berörda regionala djurförsöksetiska nämnden och Försvarsinspektören för hälsa och
miljö.
8 § Djurskyddsorganet ska föra journal om de råd som djurskyddsorganet ger och de
beslut som fattas i anslutning till råden. Föreståndaren för dokumentation och
information ska se till att beslut enligt 5 kap. 6 § sparas i minst tre år från den dagen
det djurförsöksetiska godkännandet löper ut, samt att journalerna sparas i minst tre år.
Föreståndaren enligt första stycket ska se till att beslut och journaler på begäran
görs tillgängliga för Jordbruksverket, de regionala djurförsöksetiska nämnderna, den
centrala djurförsöksetiska nämnden och länsstyrelsen. I ärenden som gäller
Försvarsmaktens försöksdjursverksamhet ska beslut och journaler göras tillgängliga
för Försvarsinspektören för hälsa och miljö istället för länsstyrelsen.
6 KAP. UTBILDNING OCH KOMPETENS
Allmänt
1 § Den som enligt verksamhetstillståndet är ansvarig föreståndare för utbildning och
kompetens ska se till att kraven om utbildning och kompetens i detta kapitel följs.
2 § Personalen hos den som använder, föder upp, tillhandahåller eller förvarar för-
söksdjur ska ha utbildning enligt detta kapitel innan de får:
utföra djurförsök,
SJVFS 2019:9
23
utforma djurförsök,
sköta försöksdjur, eller
avliva försöksdjur.
3 § Med utbildning enligt 2 § avses:
en utbildning som är specifikt inriktad på de krav som anges i detta kapitel,
eller
relevant sakkunskap och färdighet för kraven som anges i 2 och 5–13 §§ och
som har förvärvats genom annan utbildning och kan styrkas genom intyg eller
läroplan där innehåll på utbildningen framgår, eller
relevant sakkunskap och reell kompetens som har förvärvats genom arbete med
de djurslag och uppgifter som kravet avser och som kan styrkas genom intyg
eller likvärdig bedömning av kompetensen.
4 § Djurskötare på en anläggning som inte är en godkänd försöksdjursanläggning
enligt 2 kap. i dessa föreskrifter behöver inte gå utbildning enligt detta kapitel även
om försöksdjuren på anläggningen tillfälligt ingår i djurförsök.
5 § Personalen ska, efter att de har gått utbildning enligt detta kapitel, arbeta under
handledning när de utför arbetsuppgifter enligt 2 § och till dess att de har visat att de
har erhållit reell kompetens för uppgiften.
Personalen ska fortlöpande vidareutbildas.
6 § Den som utformar djurförsök ska ha en relevant vetenskaplig utbildning och dess-
utom ha kunskap om de djurarter som ska användas.
Allmänna råd till 6 §
Den som utformar djurförsök inom biomedicinsk forskning bör ha någon
av följande grundutbildningar
1. läkarutbildning,
2. biologutbildning med zoologisk eller biomedicinsk inriktning,
3. veterinärutbildning, eller
4. annan högskole- eller universitetsutbildning med likvärdig
utbildning i zoologi, anatomi och fysiologi som de utbildningar
som anges i punkterna 1-3.
7 § Den som enligt verksamhetstillståndet är ansvarig föreståndare för djurens
välbefinnande och skötsel ska ha utbildning minst motsvarande kraven för den som
utformar djurförsök enligt tabell 1 i 13 §.
Den som enligt verksamhetstillståndet är ansvarig föreståndare för information ska
ha utbildning minst motsvarande de grundläggande kraven för den som sköter
försöksdjur enligt tabell 1 i 13 §.
Den som enligt verksamhetstillståndet är ansvarig föreståndare för utbildning och
kompetens ska ha utbildning minst motsvarande den som sköter försöksdjur enligt
tabell 1 i 13 §.
8 § En försöksdjurveterinär ska ha behörighet att utöva veterinäryrket i Sverige samt
ha utbildning minst motsvarande kraven för den som utformar djurförsök enligt tabell
1 i 13 §.
SJVFS 2019:9
24
9 § Inom verksamheter med biomedicinsk inriktning, läkemedelsutveckling eller
motsvarande ska den försöksdjursveterinär som anges i verksamhetstillståndet,
förutom den utbildning som anges i 8 §, ha särskild kunskap inom försöksdjurs-
medicin.
Om försöksdjursveterinären inte har den särskilda kunskap om försöksdjursmedicin
som krävs enligt första stycket, ska tillståndshavaren tillsammans med
försöksdjursveterinären ta fram en utbildningsplan för hur försöksdjursveterinären ska
tillägna sig den kunskapen.
10 § En expert ska ha utbildning minst motsvarande kraven för den som utformar
djurförsök enligt tabell 1 i 13 § och den erfarenhet och kompetens som krävs för
verksamheten.
11 § En etolog enligt 3 kap. 2 § dessa föreskrifter ska ha en examen inom zoologi eller
husdjursvetenskap med etologisk inriktning. Etologen ska dessutom ha erfarenhet av
primatetologiskt arbete samt utbildning minst motsvarande kraven för den som
utformar djurförsök enligt tabell 1 i 13 §.
12 § Den som fångar försöksdjur som är viltlevande enligt 7 kap. 8 § djurskyddslagen
(2018:1192) ska ha en utbildning som innehåller följande moment:
Hantering av försöksdjuren.
Olika fångstmetoder inklusive immobilisering och hantering av eventuell
bifångst.
Minimering av stress och lidande för försöksdjuret.
Metoder för frisläppande.
Tillämplig lagstiftning inom artskydd och jakt.
Den som fångar försöksdjur enligt första stycket ska också ha utbildning som är
relevant för arten och som minst motsvarar kraven för den som utför djurförsök enligt
tabell 1 i 13 §.
Utbildningens innehåll
13 § Den som utformar djurförsök, utför djurförsök, sköter försöksdjur eller avlivar
försöksdjur enligt 1 § ska ha utbildning inom de områden som anges i tabell 1.
Utbildning i praktiska moment behöver endast innebära användning av försöksdjur om
den som går utbildningen kan komma att behöva utföra sådana moment själv i sin
yrkesutövning. Del av utbildningen i praktiska moment får ske genom arbete under
handledning enligt 5 §.
Innehållet i de olika momenten enligt tabell 1 får anpassas efter vilka djurarter den
som utbildas kommer att arbeta med och om den som utbildas kommer att utföra
djurförsök, utforma djurförsök, sköta försöksdjur eller avliva försöksdjur.
Tabell 1
Utför
försök
Utformar
försök
Sköter
försöks-
djur
Avlivar
försöks-
djur
Grundläggande krav för utbildning
SJVFS 2019:9
25
Nationell lagstiftning om införskaffande
av försöksdjur, djurhållning, skötsel och
användning av försöksdjur
X
X
X
X
Grundläggande och lämplig artspecifik
biologi i fråga om anatomi, fysiologiska
egenskaper, uppfödning, genetik och
genetiska förändringar
X
X
X
X
Etik i samband med förhållandet
människor och djur, livets inneboende
värde,
argument
för
och
emot
användningen av djur för vetenskapliga
ändamål, djurens välfärd och 3R-
principen
X
X
X
X
Djurbeteende, djurhållning och
berikning
X
X
X
X
Metoder för 3R-principen
X
X
X
X
Förebyggande smittskydd,
djurhälsokunskap och hygien
X
X
X
X
Igenkännande av artspecifik ångest,
smärta och lidande
X
X
X
X
Humana avlivningsmetoder (teori)
X
X
X
X
Uppgiftsspecifika krav för utbildning
Slutpunkt och avbrytningspunkt
X
X
X
X
Bedövning och smärtlindring
X
X
X
Artspecifik djurexperimentell metodik
när det gäller hantering av försöksdjur
och djurförsök
X
X
Humana avlivningsmetoder (färdighet)
X
Utformning av djurförsök och projekt
X
Allmänna råd till 13 §
Utbildning enligt 13 § bör i tillämpliga delar ske enligt europeiska
kommissionens dokument ”Djurskydd – Målet med bättre vetenskapliga
metoder- Direktiv 2010/63/EU om skydd av djur som används för
vetenskapliga ändamål – Utbildningsram. Arbetsdokument om
SJVFS 2019:9
26
utarbetandet av en gemensam utbildningsram för att uppfylla kraven i
direktivet, Bryssel den 19–20 februari 2014” 10 .
7 KAP. DJURFÖRSÖKSETISK PRÖVNING
Grundläggande bestämmelser
1 § Bestämmelser om etisk prövning finns även i 7 kap. 9 § djurskyddslagen
(2018:1192) och 7 kap.6, 8-11, 16 och 17 §§djurskyddsförordningen (2019:66) samt
i 2 kap. 15-16 §§ dessa föreskrifter.
2 § I 2 kap. 17-25 §§ finns bestämmelser om vilka djurförsök som är undantagna från
kravet på etiskt godkännande.
De regionala djurförsöksetiska nämnderna
3 § Jordbruksverket har i ett särskilt beslut11 meddelat hur många regionala
djurförsöksetiska nämnder det ska finnas, vad som krävs för att nämnden ska vara
beslutsför, lokalisering av nämnderna och fördelning av ansökningar mellan
nämnderna.
4 § En regional djurförsöksetisk nämnd ska sammanträda så ofta det behövs för att
uppfylla kraven i detta kapitel.
Hantering av ärenden
5 § En regional djurförsöksetisk nämnd ska fatta beslut i ärendet senast 40 arbetsdagar
efter att en fullständig och korrekt ansökan har kommit in till nämnden.
Nämnden får förlänga tiden i första stycket med ytterligare 15 arbetsdagar om
ärendet är så komplext att det behövs. Nämnden ska meddela och motivera skälen för
förlängningen till den sökande inom de första 40 arbetsdagarna.
Allmänna råd till 5 § första stycket
En ansökan bör anses vara fullständig när nämnden har fått tillräckligt
underlag för att kunna göra den etiska prövningen.
6 § En regional djurförsöksetisk nämnd ska så snart som möjligt meddela sökande
att den har mottagit ansökan om etiskt godkännande, samt
när beslutet senast kommer att fattas under förutsättning att ansökan är
fullständig.
7 § En regional djurförsöksetisk nämnd ska kontrollera att ansökan om etiskt
godkännande innehåller de uppgifter som efterfrågas och att det finns ett relevant
verksamhetstillstånd.
10 Dokumentet finns tillgängligt på www.jordbruksverket.se
11
2015-05-12. Beslut om de regionala djurförsöksetiska nämndernas antal, placering, ärendefördelning samt antal ledamöter,
Dnr 5.2.18-4703/15 www.jordbruksverket.se.
SJVFS 2019:9
27
Om ansökan är ofullständig eller felaktig ska nämnden så snart som möjligt
underrätta sökande om att det behövs kompletterande uppgifter. Nämnden ska sam-
tidigt meddela om detta innebär att beslutet kommer att fattas vid ett senare tillfälle.
8 § En regional djurförsöksetisk nämnd ska kontrollera att de populärvetenskapliga
sammanfattningarna som sökande skickar in enligt 2 kap. 16 §, innehåller de uppgifter
som efterfrågas och vid behov begära komplettering från sökanden.
Nämnden ska komplettera de populärvetenskapliga sammanfattningarna med
den av nämnden fastställda svårhetsgraden,
eventuella tillägg eller ändringar som har beslutats, samt
eventuellt beslut om utvärdering i efterhand, inklusive vilka delar och ur vilken
aspekt.
Andra stycket 2 gäller endast om ändringarna innebär att de populärvetenskapliga
sammanfattningarna annars skulle bli felaktiga.
9 § En regional djurförsöksetisk nämnd får kalla sökande till beredningsmöte och
nämndens sammanträde för att inhämta upplysningar i ärendet. Sökande får delta vid
mötet på distans.
10 § En regional djurförsöksetisk nämnd ska meddela berörda länsstyrelser om tid och
plats för nämndens sammanträden. För ärenden som gäller Försvarsmakten ska istället
Försvarsinspektören för hälsa och miljö meddelas om tid och plats för nämndens
sammanträden. Tillståndshavare, föreståndare, försöksdjursveterinärer, experter som
ansökan rör samt representanter för länsstyrelser får närvara vid nämndens
sammanträden och har rätt att yttra sig.
Allmänna råd till 10 §
Tillståndshavare, föreståndare, försöksdjursveterinärer, experter och
representanter för länsstyrelser eller Försvarsmakten som har anmält att
de avser att delta vid nämndens sammanträde bör få ta del av komplett
beslutsunderlag.
11 § En regional djurförsöksetisk nämnd ska föra protokoll vid sina nämndsamman-
träden. Av protokollet ska det framgå vilka ärenden som har behandlats och vilka
beslut som har fattats.
12 § En kopia av protokollet enligt 11 § ska skickas till
ledamöter i aktuell regional djurförsöksetisk nämnd,
Jordbruksverket,
berörd länsstyrelse eller, i tillämpliga fall Försvarsinspektören för hälsa och
miljö, samt
berörd tillståndshavare.
Djurförsöksetisk prövning
13 § Av 7 kap.9-10 §§djurskyddslagen (2018:1192) framgår att ett djurförsök ska
prövas av en regional djurförsöksetisk nämnd (djurförsöksetisk prövning). Nämnden
ska vid prövningen göra en lidande- och nyttoanalys av försöket från etisk synpunkt
SJVFS 2019:9
28
där försöksdjurets lidande ska vägas mot den förväntade nytta som djurförsöket kan
komma att resultera i för människor, djur eller miljö.
Av samma paragraf framgår även att den regionala djurförsöksetiska nämnden ska
pröva om förutsättningarna i 7 kap. 1 § djurskyddslagen är uppfyllda.
Nämnden ska fastställa försökets svårhetsgrad enligt 7 kap. 10 § djurskyddslagen.
Allmänna råd till 13 §
I de fall osäkerheten om konsekvenserna av ett djurförsök är stor bör
nämnden endast godkänna att djurförsöket utförs med ett mindre antal
försöksdjur eller på annat sätt i begränsad omfattning (pilotförsök).
14 § Den djurförsöksetiska prövningen ska säkerställa att försökets syften motiverar
användningen av försöksdjur, samt att
djurförsöket är motiverat av vetenskapliga skäl,
djurförsöket sker av utbildningsskäl, eller
djurförsöket är lagstadgat.
15 § En regional djurförsöksetisk nämnd ska vid bedömningen av försöket ta hänsyn
till sakkunskap särskilt inom
för försöket relevanta vetenskapliga områden, inklusive frågor om 3R,
utformning av djurförsök inklusive den statistiska utformningen,
veterinärmedicinskt arbete inom försöksdjursvetenskap eller annat veterinär-
medicinskt kompetensområde, samt
hållning och skötsel av de arter som avses att användas.
16 § En regional djurförsöksetisk nämnd ska säkerställa att försöket är utformat så att
det kan utföras på ett så skonsamt och miljövänligt sätt som möjligt.
17 § Vid ansökan om undantag från nedanstående bestämmelser ska den regionala
djurförsöksetiska nämnden göra en bedömning om det finns vetenskapliga skäl för att
medge sådana undantag:
10 kap. 2 §, att icke-destinationsuppfödda försöksdjur av arter som ska vara
destinationsuppfödda får användas i djurförsök.
10 kap. 4 §, att herrelösa och förvildade tamdjur får användas i djurförsök.
10 kap. 5 §, att djur som har fångats i naturen får användas i djurförsök.
10 kap. 6 §, att vidta åtgärder för att minimera lidande vid infångandet av vilda
djur.
10 kap. 8 §, att människoapor (Pongidae) och gibboner (Hylobatidae) får
användas i djurförsök.
10 kap. 9 §, att hotade arter och primater får användas i djurförsök.
11 kap. 8 §, att ett försöksdjur som kan uppleva smärta när bedövningen har
avklingat, inte behöver behandlas med smärtstillande metoder eller avlivas.
12 kap. 10 §, att använda andra avlivningsmetoder än de som anges i dessa
föreskrifter.
14 kap. 6 §, att försöket får använda ascitesmetoden.
14 kap. 9 §, att genbestämningen får utföras genom vävnadsprov på annat sätt
än att skador på brosk- och skelettdelar undviks så långt det är möjligt.
SJVFS 2019:9
29
14 kap. 10 §, att vissa djurförsök får genomföras.
16 kap. 10 §, att försöksdjur får hållas och skötas på annat sätt än vad som
framgår av dessa föreskrifter.
Utöver vad som anges i första stycket får en regional djurförsöksetisk nämnd
besluta om undantag enligt 15 kap. 28 §.
Klassificering av försökens svårhetsgrad
18 § Vid klassificeringen i svårhetsgrader enligt 7 kap. 10 § djurskyddslagen
(2018:1192) ska alla ingrepp på eller behandlingar av försöksdjur inom ett definierat
djurförsök beaktas.
Klassificeringen ska göras på grundval av de mest allvarliga effekter som det kan
förväntas att ett enskilt försöksdjur kommer att uppleva efter att all lämplig
förfiningsteknik har tillämpats.
19 § Vid klassificeringen ska en regional djurförsöksetisk nämnd ta hänsyn till typen
av försök, samt från fall till fall bedöma följande faktorer:
Typ av åtgärder och hantering av försöksdjuret.
Typ, intensitet, varaktighet, frekvens och eventuell kumulativ effekt av det
lidande som försöksdjuret orsakas i djurförsöket.
Mängden och arten av ingrepp som försöksdjuret kommer att utsättas för.
Förhindrande av möjlighet att uttrycka naturligt beteende inbegripet be-
gränsningar i standarden för inhysning, hållande och skötsel av försöksdjuret.
Allmänna råd till 19 §
Exempel på hur djurförsök ska klassificeras om hänsyn endast tas till typ
av djurförsök finns i bilaga VIII avsnitt III, Europaparlamentets och
rådets direktiv 2010/63/EU av den 22 september 2010 om skydd av djur
som används för vetenskapliga ändamål 12 och i europeiska
kommissionens dokument ”Djurskydd – Målet om bättre vetenskapliga
metoder- Direktiv 2010/63/EU om skydd av djur som används för
vetenskapliga ändamål- Projektbedömning och utvärdering i efterhand.
Arbetsdokument om projektbedömning och utvärdering i efterhand,
Bryssel den 18-19 september 2013” 13 samt i europeiska kommissionens
dokument ”Djurskydd – Målet om bättre vetenskapliga metoder- Direktiv
2010/63/EU om skydd av djur som används för vetenskapliga ändamål –
Ram för bedömning av svårhetsgrad. Arbetsdokument för bedömning av
svårhetsgrad, Bryssel, den 11-12 Juli 2012” 14 .
20 § I syfte att komma fram till en klassificering för försöket ska följande faktorer
beaktas:
Djurets art och genotyp.
Djurets utvecklingsgrad, ålder och kön.
Djurets erfarenhet av träning inför försöket.
12 EUT L 276, 20.10.2010, s. 33 (Celex 32010L0063).
13 Dokumentet finns tillgängligt på www.jordbruksverket.se.
14 Dokumentet finns tillgängligt på www.jordbruksverket.se.
SJVFS 2019:9
30
Den faktiska svårheten i de tidigare djurförsöken om djuret har använts
tidigare.
Vilka metoder som har använts för att minska eller eliminera lidande inklusive
förfining av inhysning, hållande och skötsel.
Djurförsökets avbrytnings- och slutpunkt.
21 § Djurförsök som utförs helt under allmän bedövning, från vilken försöksdjuret
inte ska återfå medvetandet, ska klassificeras i kategorin terminal.
Djurförsök där försöksdjuret avlivas enbart i syfte att använda organ eller vävnader,
utan föregående användning, ska klassificeras i kategorin terminal med tillägget
”organ”. Ett genetiskt modifierat försöksdjur med avsedd och uppvisad skadlig
fenotyp ska dock klassificeras enligt den svårhetsgrad dess genetiska förändring
förväntas ge upphov till.
22 § Följande djurförsök ska klassificeras i kategorin ringa
djurförsök som förväntas orsaka försöksdjuret en kort period av ringa lidande,
samt
djurförsök som inte innebär någon påtaglig försämring av försöksdjurets
välbefinnande eller allmäntillstånd.
23 § Följande djurförsök ska klassificeras i kategorin måttlig
försök som förväntas orsaka djuret en kort period av måttligt lidande,
försök som förväntas orsaka djuret en lång eller flera korta perioder av ringa
lidande, samt
försök som innebär en måttlig försämring av djurets välbefinnande eller
allmäntillstånd.
24 § Följande djurförsök ska klassificeras i kategorin avsevärd
djurförsök som förväntas orsaka försöksdjuret en kort period av svårt lidande,
djurförsök som förväntas orsaka försöksdjuret en lång eller flera korta perioder
av måttligt lidande, samt
djurförsök som innebär en avsevärd försämring av försöksdjurets
välbefinnande eller allmäntillstånd.
25 § En regional djurförsöksetisk nämnd får godkänna flera djurförsök i grupp under
förutsättning att försöken är av arten generiska djurförsök som genomförs av samma
sökande om djurförsöken är avsedda att uppfylla lagstiftningskrav eller innebär
användning av försöksdjur för produktion eller diagnostik med etablerade metoder.
Med generiska djurförsök avses en serie standardiserade försök.
Djurförsöksetiska nämndens beslut
26 § Beslut från den regionala djurförsöksetiska nämnden ska innehålla:
Försöksledarens namn.
Uppgift om det verksamhetstillstånd som djurförsöket genomförs inom.
Uppgift om den anläggning eller plats där djurförsöket ska genomföras.
Giltighetstid för det djurförsöksetiska godkännandet.
Motivering av beslutet.
SJVFS 2019:9
31
Djurförsökets svårhetsgrad.
Eventuella särskilda villkor, inklusive om djurförsöket ska utvärderas i
efterhand och i så fall när utvärderingen ska göras.
Eventuell avvikande mening enligt 30 § förvaltningslagen (2017:900).
Fastställd avgift enligt Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2019:10)
om avgifter i vissa djurskyddsärenden.
Hur beslutet i tillämpliga fall kan överklagas till den centrala djurförsöksetiska
nämnden.
27 § En regional djurförsöksetisk nämnd ska skicka en kopia av beslutet enligt 26 §
samt en kopia på tillhörande ansökan till:
Berörd länsstyrelse eller i tillämpliga fall, Försvarsinspektören för hälsa och
miljö.
Tillståndshavaren.
Föreståndaren för djurens välbefinnande och skötsel.
Ansökan om ändring av ett befintligt djurförsöksetiskt godkännande
28 § Vid ansökan om ändring av ett befintligt etiskt godkännande enligt 7 kap. 9 §
djurskyddslagen (2018:1192) som riskerar att inverka negativt på försöksdjurens
välfärd ska den regionala djurförsöksetiska nämnden pröva ansökan med beaktande av
innehållet i det befintliga godkännandet.
Allmänna råd till 28 §
Om en ansökan om ändring av ett befintligt etiskt godkännande innebär
att ärendet blir svåröverskådligt bör den regionala djurförsöksetiska
nämnden begära in en ny ansökan om etiskt godkännande.
29 § Om ändringen av det befintliga etiska godkännandet enligt 28 § påverkar
innehållet i den populärvetenskapliga sammanfattning som sökanden har skickat in
enligt 2 kap. 16 §, ska sökanden komplettera sammanfattningen och bifoga den till sin
ansökan om ändring.
30 § I samband med ändringen av det befintliga etiska godkännandet enligt 28 § ska
den regionala djurförsöksetiska nämnden vid behov även ändra klassificeringen av
försökets svårhetsgrad enligt 7 kap. 10 § djurskyddslagen (2018:1192).
31 § I samband med ändringen av det befintliga etiska godkännandet enligt 28 § ska
den regionala djurförsöksetiska nämnden vid behov även besluta att försöket ska
utvärderas i efterhand enligt 32-35 §§.
Utvärdering i efterhand
32 § I 7 kap. 10 § djurskyddslagen (2018:1192) anges att det vid prövningen av
ärendet även ska beslutas om djurförsöket ska utvärderas i efterhand. Bestämmelser
om att det är den centrala djurförsöksetiska nämnden som ska göra utvärderingen finns
i 7 kap. 13 § samma lag. Ytterligare bestämmelser om utvärderingen i efterhand finns
SJVFS 2019:9
32
33 § Följande djurförsök ska utvärderas i efterhand:
Alla djurförsök där primater används.
Alla djurförsök som klassificeras i svårhetsgraden ”avsevärd”.
Övriga djurförsök som den regionala djurförsöksetiska nämnden har beslutat
ska utvärderas.
Allmänna råd till 33 § 3
Djurförsök enligt 33§ 3 kan vara sådana där det finns behov av att få
ytterligare kunskap om hur de metoder som har använts har inverkat på
försöksdjuren. Även val av djurart kan vara skäl för att utvärdera
djurförsöket i efterhand.
Djurförsök där undantag från 14 kap. 10 § har medgetts bör utvärderas i
efterhand om detta kan bidra till kunskapsutveckling.
34 § Vid bedömningen av djurförsök enligt 33 § 3 ska den regionala djurförsöksetiska
nämnden specificera och motivera vilka frågeställningar utvärderingen ska avgränsas
till och, när det är lämpligt, vilken dokumentation som ska samlas in enligt 35 §.
35 § Försöksledaren ska se till att den dokumentation som krävs för att djurförsöket
ska kunna utvärderas i efterhand samlas in och tillhandahålls den centrala djurförsöks-
etiska nämnden.
Allmänna råd till 35 §
Försöksdjursveterinär eller expert samt i förekommande fall etolog bör
vara delaktiga i tillsynen av försöksdjuren i de djurförsök som ska
utvärderas i efterhand så att deras sakkunskap kan användas i den
dokumentation som utvärderingen ska grundas på.
8 KAP. JOURNALER M.M.
Allmänt
1 § Föreståndaren för information ska se till att följande dokumentation i tillämpliga
delar finns lätt tillgänglig för de som arbetar med de försöksdjur som finns på
försöksdjursanläggningen:
Beslut om verksamhetstillstånd enligt 7 kap. 2 § djurskyddslagen (2018:1192).
Beslut om förhandsgodkännande av försöksdjuranläggning enligt 7 kap. 30 §
djurskyddsförordningen (2019:66) och godkännande av försöksdjurs-
anläggning enligt 2 kap. 13 § dessa föreskrifter.
Sådana journaler som anges i 4–6, 8 och 9 §§.
Dokumentation om etiskt godkännande av djurförsök enligt 10 §.
Planer enligt 11 kap. 18-20 §§, 15 kap. 6 § och 16 kap. 5-7 och 20 §§.
Föreståndaren för information ska se till att dokumentationen enligt 1–5 bevaras
enligt 10–11 §§ i detta kapitel samt 5 kap. 8 §.
2 § Föreståndaren för djurens välbefinnande och skötsel ska se till att journaler förs
enligt 4–9 §§ i detta kapitel och att följande dokumentation i tillämpliga delar finns
SJVFS 2019:9
33
lätt tillgänglig för de som arbetar med de försöksdjur som finns på
försöksdjursanläggningen:
Sådana journaler som anges i 7 §.
Komplett beslut om etiskt godkännande av djurförsök inklusive ansökan.
3 § Den föreståndare som avses i 2 § ska se till att det på varje bur, box, rum eller
motsvarande utrymme där det finns försöksdjur finns information om försöksledarens
namn samt diarienumret för beslutet om etiskt godkännande av djurförsök.
Journalföring
4 § Journal ska föras individuellt för alla försöksdjur som används i djurförsök.
Journal får dock föras för en grupp av försöksdjur under förutsättning att
försöksdjuren omfattas av samma etiska godkännande av djurförsök och utsätts
för samma försöksåtgärder,
försöksdjuren hålls i samma bur, box, rum eller motsvarande, samt
det gäller andra djur än primater, hundar, katter eller kaniner.
Journalens innehåll
5 § När nya försöksdjur kommer till en försöksdjursanläggning ska följande uppgifter
journalföras:
Ankomstdatum.
Från vem försöksdjuren kommer samt för primater, hund och katt även
födelseort, om uppgift finns.
Försöksdjurens ursprung, inklusive om de är destinationsuppfödda samt när det
gäller primater om de är avkommor till fångenskapsuppfödda primater.
Identitet enligt märkning om sådan finns.
Om en primat, hund eller katt har kommit till försöksdjursanläggningen före
avvänjningen och det inte har varit möjligt att identitetsmärka djuret ska istället
moderdjurets identitet journalföras.
Art och i tillämpliga delar ras- eller stambeteckning.
Kön när detta är lämpligt.
Födelsedatum eller avvänjningsdatum om dessa är kända.
Vid journalföring i grupp även antalet djur.
6 § För alla försöksdjur som hålls på en försöksdjursanläggning ska följande uppgifter
journalföras löpande:
Relevanta uppgifter om hållande, skötsel och tillsyn.
Uppgifter om sjukdomar och skador samt vilka åtgärder som därför har
vidtagits.
Datum för dödsfall eller avlivning som inte är en del av ett djurförsök. Orsak
för avlivning ska anges liksom orsak till dödsfall om den är känd.
7 § För försöksdjur som används i djurförsök ska utförda försöksåtgärder inklusive
tidpunkt för dessa journalföras löpande. Följande uppgifter ska finnas med i
journalen:
SJVFS 2019:9
34
Diarienummer på det etiska godkännandet av djurförsök.
Försöksledarens instruktion och övrig dokumentation som framgår av 11 kap.
1 §.
Om försöksdjuret har använts tidigare, enligt 11 kap. 15 och 16 §§ och i så fall
i vilka djurförsök.
8 § När försöksdjur säljs, släpps fria eller utplaceras i hem ska följande uppgifter
journalföras:
Datum när försöksdjuren såldes, släpptes fria eller utplacerades i hem.
I förekommande fall, mottagarens namn och adress.
Individuell dokumentation om primater, hundar och katter
9 § Varje destinationsuppfödd primat, hund och katt ska så länge djuret hålls som
försöksdjur åtföljas av en individuell dokumentation med djurets levnadshistoria. När
djuret föds eller snarast möjligt därefter ska dokumentationen påbörjas och innehålla
all relevant information om reproduktion, veterinärmedicinska och sociala
förhållanden för det enskilda djuret samt de djurförsök det har använts i.
Bevarande av journaler
10 § Ansökan om etiskt godkännande av djurförsök, inklusive beslut, ska bevaras i
minst tre år från och med den dag godkännandet löper ut. Om ansökan har resulterat i
avslag ska dokumentationen bevaras i minst tre år och fyrtio arbetsdagar efter det att
den fullständiga och korrekta ansökan har kommit in till den regionala
djurförsöksetiska nämnden.
För djurförsök som ska utvärderas i efterhand enligt 7 kap. 32–35 §§ i dessa
föreskrifter ska dokumentation enligt första stycket bevaras till dess att utvärderingen
i efterhand har slutförts.
11 § Journaler enligt detta kapitel och dokumentationen enligt 9 § ska bevaras i minst
fem år från dagen för de sist införda uppgifterna.
9 KAP. IDENTITETSMÄRKNING AV FÖRSÖKSDJUR
Allmänt
1 § Den som enligt verksamhetstillståndet är ansvarig föreståndare för utbildning och
kompetens ska se till att kraven om utbildning och kompetens i detta kapitel följs.
Föreståndaren för djurens välbefinnande och skötsel ska se till att märkning av alla
försöksdjur utförs enligt detta kapitel.
Identitetsmärkning av primater, hundar, katter och kaniner
2 § En primat, hund, katt eller kanin som finns på en försöksdjursanläggning ska ha
en individuell permanent identitetsmärkning. Djuret ska märkas senast i samband med
avvänjningen. Märkningen ska göras på det sätt som är mest skonsamt för djuret.
SJVFS 2019:9
35
3 § En omärkt primat, hund, katt eller kanin som har köpts in endast för att användas
i uppfödning ska identitetsmärkas så snart som möjligt.
4 § Den som har omärkta primater, hundar eller katter ska på begäran från
länsstyrelsen ange skälen till varför försöksdjuren inte har märkts.
Försöksdjursverksamheter inom Försvarsmakten som har omärkta primater, hundar
eller katter ska på begäran från Försvarsinspektören för hälsa och miljö ange skälen
till varför försöksdjuren inte har märkts.
Märkningsmetoder
5 § Försöksdjur får märkas med de metoder som framgår av detta kapitel av den som
har utbildning lägst som för den som sköter försöksdjur och där märkningen
för djurslaget och metoden i fråga har ingått både som teoretiskt och praktiskt
moment, eller
uppfyller kraven för ingreppet enligt 5 kap. 3 § Statens jordbruksverks
föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2019:25) om skyldigheter för djurhållare
och personal inom djurens hälso- och sjukvård samt kraven för djurslaget i
fråga enligt 5 kap. 4 § 3-7 och 9 samma föreskrifter
6 § Följande invasiva märkningsmetoder är tillåtna på försöksdjur av samtliga arter
under förutsättning att metoden är lämplig för djurets art och storlek:
Tatuering.
Frysmärkning.
Applicering av öronbrickor.
Inplantering av mikrochip.
7 § Mus, råtta, guldhamster, kinesisk dvärghamster, sork, gerbil och marsvin får
utöver det som anges i 6 § märkas med klippta hål eller hack i öronen.
8 § Fiskar får i samband med djurförsök märkas med andra invasiva
märkningsmetoder än de som anges i 6 § om det sker under bedövning och märkningen
har godkänts av en regional djurförsöksetisk nämnd.
9 § Ytterligare bestämmelser om märkning av häst, nötkreatur, får och get, svin samt
hundar finns i
Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/262 av den 17 februari
2015 om fastställande av bestämmelser i enlighet med rådets direktiv
90/427/EEG och 2009/156/EG vad gäller metoder för identifiering av
hästdjur15,
Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2007:12) om
märkning och registrering av nötkreatur,
Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2007:14) om
märkning och registrering av får och getter,
Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2007:13) om
märkning och registrering av svin, samt
15 EUT L 59, 3.3 2015, s 1 (Celex 32015R0262).
SJVFS 2019:9
36
Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2008:41) om märkning och regi-
strering av hundar.
10 KAP. BESTÄMMELSER
OM
VISSA
DJUR
SOM
ANVÄNDS
I
DJURFÖRSÖK
Destinationsuppfödning
1 § Bestämmelser om destinationsuppfödning finns även i 7 kap. 1 § 4 djurskydds-
lagen (2018:1192).
2 § Följande arter och grupper av arter ska vara destinationsuppfödda:
Samtliga arter av genetiskt modifierade ryggradsdjur.
Groda av arterna Xenopus laevis, X. tropicalis, Rana temporaria och R.
pipiens.
Zebrafisk.
Vaktel.
Mus.
Råtta.
Marsvin.
Guldhamster.
Kinesisk dvärghamster.
Gerbil.
Kanin.
Iller.
Hund.
Katt.
Primater.
Djurarter som inte anges i första stycket är undantagna kravet på
destinationsuppfödning enligt 7 kap. 1 § 4 djurskyddslagen (2018:1192).
En regional djurförsöksetisk nämnd får medge undantag från kravet på destina-
tionsuppfödning enligt första stycket om det finns vetenskapliga skäl.
3 § Djur av de arter som anges i 2 § första stycket får användas i djurförsök även om
de inte är destinationsuppfödda under förutsättning att följande villkor är uppfyllda:
Syftet med djurförsöket inte kan uppnås genom användning av destinations-
uppfödda försöksdjur av samma eller annan djurart.
Den som bedriver verksamheten inte äger försöksdjuret.
Djurägaren informeras om vad försöket innebär och lämnar skriftligt med-
givande till att djuret används.
Djurägaren inte får ersättning för mer än faktiska omkostnader.
Försöksdjuret under försöket inte hålls på en försöksdjursanläggning.
Försöksdjuret inte utsätts för kirurgiska ingrepp enbart beroende på
djurförsöket, förutom enklare ingrepp.
En regional djurförsöksetisk nämnd har medgett undantag från kravet på
destinationsuppfödning enligt 2 § tredje stycket.
SJVFS 2019:9
37
För användning av herrelösa och förvildade tamdjur samt fritt levande vilda djur av
arter som ska vara destinationsuppfödda enligt 2 § första stycket, gäller endast första
stycket 1 och 7.
Allmänna råd till 3 § 6
Enklare ingrepp kan vara blodprov, urinprov och hudbiopsier.
Herrelösa och förvildade tamdjur
4 § Herrelösa och förvildade tamdjur får inte användas i djurförsök.
En regional djurförsöksetisk nämnd får medge undantag från förbudet i första
stycket om det finns vetenskapliga skäl och då endast under förutsättning att
det finns ett väsentligt behov av studier om sådana djurs hälsa och väl-
befinnande, eller
sådana djur kan utgöra allvarliga hot mot miljön eller mot andra djurs eller
människors hälsa.
Förbudet enligt första stycket gäller inte för djurförsök som är undantagna kravet
på verksamhetstillstånd och etiskt godkännande av djurförsök enligt 2 kap. 19 § i dessa
föreskrifter.
Infångande och frisläppande av vilda djur
5 § Fritt levande vilda djur som har fångats in får inte användas i djurförsök.
En regional djurförsöksetisk nämnd får medge undantag från förbudet i första
stycket om det finns vetenskapliga skäl.
Vid användning av sådana djur som avses i första stycket ska särskild hänsyn tas
till acklimatisering, karantän, djurhållning och skötsel av djuren.
6 § Bestämmelser om infångande av fritt levande vilda djur finns i 7 kap. 8 §
(2018:1192),
(2007:845),
(1987:259), jaktförordningen (1987:905), fiskelagen (1993:787) och förordningen
(1994:1716) om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen.
Om ett försöksdjur i samband med eller efter infångandet konstateras vara sjukt
eller skadat ska det undersökas av veterinär eller annan kompetent person och åtgärder
ska vidtas för att minimera djurets lidande. Vid fångstplatser ska det finnas lämpliga
och tillräckliga transportbehållare och transportmedel om ett försöksdjur måste flyttas
för undersökning eller behandling.
En regional djurförsöksetisk nämnd får medge undantag från kravet på att vidta
åtgärder för att minimera djurets lidande i samband med infångandet om det finns
vetenskapliga skäl.
7 § Bestämmelser om frisläppande av vilda djur finns i 11 kap. 17 och 20 §§.
Primater och andra hotade djur
8 § Människoapor (Pongidae) och gibboner (Hylobatidae) får inte användas i
djurförsök.
Förbudet i första stycket gäller inte vid sådana försök där försöken sker vid
anläggningar som är godkända för offentlig förevisning av djur enligt 3 kap. 6 §
SJVFS 2019:9
38
djuren inte utsätts för något som kan medföra lidande för djuret, eller
det är observationsstudier som får utföras utan verksamhetstillstånd eller etiskt
godkännande av djurförsök enligt 2 kap. 21 § dessa föreskrifter, eller
en regional djurförsöksetisk nämnd har beviljat att så får ske.
9 § Hotade arter och samtliga primatarter förutom människoapor (Pongidae) och
gibboner (Hylobatidae) får endast användas i djurförsök under förutsättning att
det finns vetenskapliga skäl som innebär att syftet med djurförsöket inte kan
uppnås om man använder andra arter än hotade arter eller primater,
djuren endast används i djurförsök med de syften som anges i tabell 1 nedan,
samt
en regional djurförsöksetisk nämnd har beviljat att så får ske.
Tabell 1 Tillåtna syften med djurförsöken
Primater
Hotade
primater
Övriga
hotade
arter
1. Grundforskning
X
2. Forskning om vilka effekter sjukdomar,
ohälsa eller annan avvikelse har på
människor, djur eller växter samt hur de ska
undvikas, förebyggas, diagnosticeras eller
behandlas
X
*
X
*
X
3. Utveckling, tillverkning eller testning av
kvalitet, effekt och säkerhet av läkemedel,
livsmedel, foder och andra ämnen eller
produkter. Detta gäller endast i de syften
som avses i 2.
X
*
X
*
X
4. Forskning som syftar till artens
överlevnad.
X
X
X
*
Gäller endast för djurförsök som genomförs för att undvika, förebygga, diagnostisera eller behandla funktionsnedsättande eller
potentiellt livshotande kliniska tillstånd hos människor. Med ”funktionsnedsättande kliniskt tillstånd” menas en minskning av
en individs normala fysiska eller psykologiska funktionsförmåga.
10 § Den som föder upp primater ska ha en strategi för att öka andelen försöksdjur
som är avkommor till fångenskapsuppfödda primater.
11 § Vitörad silkesapa (Callithrix jaccus) får endast användas i djurförsök om de är
avkomma till föräldradjur som har fötts upp i fångenskap eller om de kommer från
självförsörjande kolonier. Med ”självförsörjande koloni” menas en avskild population
i fångenskap där djuren föds och föds upp endast inom kolonin, eller hämtas från andra
självförsörjande kolonier, men inte fångas i naturen, och där djuren hålls så att de är
vana vid människor.
SJVFS 2019:9
39
11 KAP. ÅTGÄRDER I SAMBAND MED DJURFÖRSÖK
Allmänt
1 § Försöksledaren ska se till att den personal som ska utföra ett djurförsök eller sköta
försöksdjur i samband med djurförsöket får ta del av ansökan om ett etiskt
godkännande och beslutet om etiskt godkännande för djurförsök.
Försöksledaren ska se till att personal enligt första stycket får skriftlig instruktion
om
slutpunkt och avbrytningspunkt för djurförsöket,
hur bedömningen av försöksdjurens lidande ska göras och fortlöpande
dokumenteras, samt
hur tillsynen av försöksdjuren före, under och efter åtgärder inom djurförsöket
ska utföras.
2 § Försöksledaren ska se till att allt onödigt lidande inom ramen för ett djurförsök
förhindras och i förekommande fall stoppas. Försöksledaren ska även se till att
åtgärder enligt 9–11 §§ vidtas.
Föreståndaren som är ansvarig för djurens välbefinnande och skötsel ska se till att
försöksledaren förhindrar och stoppar lidande enligt första stycket.
Om det finns oklarheter i bedömningen om försöksdjuret utsätts för ett onödigt
lidande enligt första stycket ska försöksdjursveterinären eller experten tillfrågas. Om
försöksdjursveterinären eller experten har en annan åsikt än försöksledaren eller
föreståndaren ska detta noteras i journalen.
3 § Försöksledaren ska se till att djurförsöket genomförs enligt det etiska
godkännandet.
Föreståndaren för djurens välbefinnande och skötsel ska dokumentera eventuell
bristande efterlevnad och vilka åtgärder som har vidtagits för att rätta till bristande
efterlevnad av det etiska godkännandet.
Tillsyn under djurförsök
4 § Tillsyn av försöksdjuren under djurförsök ska ske i sådan utsträckning att det kan
garanteras att försöksdjuren inte utsätts för större lidande än vad som är nödvändigt.
Vid behov ska tillsyn ske även nattetid. Det ska finnas skriftliga planer för hur den
som utövar tillsynen ska agera vid både väntade och oväntade effekter.
Allmänna råd till 4 §
Om det saknas information om förväntat förlopp bör tillsynen ske med så
täta intervaller att försöksdjuren inte riskerar att utsättas för större
lidande än nödvändigt.
5 § En försöksdjursveterinär eller expert ska delta i tillsynen av försöksdjuren vid
samtliga djurförsök av avsevärd svårhetsgrad,
djurförsök där den regionala djurförsöksetiska nämnden har beslutat det, samt
i andra djurförsök där veterinären eller experten har bedömt att det är lämpligt.
Försöksledaren ska informera försöksdjursveterinären eller experten om när
djurförsök enligt första stycket kommer att påbörjas.
SJVFS 2019:9
40
Bedövning
6 § Bestämmelser om bedövning av försöksdjur finns även i 7 kap. 29 § djurskydds-
förordningen (2019:66).
7 § Försöksdjur får inte ges läkemedel som hindrar dem från eller begränsar deras
möjlighet att uttrycka smärta, om de inte samtidigt får tillräcklig bedövning eller
smärtlindring. I dessa fall ska en vetenskaplig motivering ges, åtföljd av uppgifter om
bedövningen eller smärtlindringen.
8 § Ett försöksdjur som kan förväntas uppleva smärta när bedövningen har avklingat,
ska behandlas med förebyggande och postoperativa smärtstillande medel eller andra
lämpliga smärtstillande metoder. Om detta inte är möjligt ska försöksdjuret omedelbart
avlivas.
En regional djurförsöksetisk nämnd får medge undantag från första stycket under
förutsättning att
det är nödvändigt med tanke på syftet med djurförsöket,
försöksdjuren inte utsätts för svårt lidande, samt
försöksdjurens lidande begränsas med lugnande medel i den utsträckning det
är möjligt.
Åtgärder i samband med avslutandet av ett djurförsök
9 § Ett djurförsök ska avslutas så snart slutpunkten enligt det etiska godkännandet för
djurförsöket har uppnåtts.
10 § Ett försöksdjur ska tas ur djurförsöket innan slutpunkten har uppnåtts om
avbrytningspunkten enligt det etiska godkännandet inträffar, eller
det utsätts för oförutsett lidande som inte kan hävas.
11 § Ett försöksdjur ska avlivas efter att det har tagits ur djurförsök eller när
slutpunkten har uppnåtts.
Trots första stycket får ett försöksdjur hållas vid liv om det inte är troligt att
försöksdjuret kommer att fortsätta uppleva måttlig eller avsevärd smärta, lidande,
ångest eller bestående men och
en försöksdjursveterinär eller expert har bestämt att försöksdjuret ska fortsätta
att leva, eller
det inte framgår av det etiska godkännandet för djurförsök att försöksdjuret ska
avlivas.
12 § Om ett försöksdjur inte avlivas efter att det har tagits ur djurförsök och det
riskerar att uppleva lidande ska lämpliga åtgärder omedelbart vidtas för att minimera
lidandet.
13 § Ett försöksdjur som inte längre används i djurförsök ska skötas och hållas enligt
dessa föreskrifter så länge det hålls på en försöksdjursanläggning. Skötsel och hållande
ska anpassas efter försöksdjurets hälsotillstånd.
Om kraven i första stycket inte kan uppfyllas ska försöksdjuret snarast avlivas.
SJVFS 2019:9
41
Användning
14 § Försöksdjur får inte användas i mer än en procedur.
Fortsatt användning
15 § Trots det som anges i 14 § får ett försöksdjur utsättas för flera procedurer om det
är nödvändigt för att uppnå ett specifikt vetenskapligt syfte.
Allmänna råd till 15 §
För bedömningen av om flera procedurer ryms inom ett och samma
djurförsök kan europeiska kommissionens dokument ” Djurskydd – Målet
om bättre vetenskapliga metoder- Direktiv 2010/63/EU om skydd av djur
som används för vetenskapliga ändamål – Ram för bedömning av
svårhetsgrad. Arbetsdokument för bedömning av svårhetsgrad, Bryssel,
den 11-12 juli 2012” 16 användas.
Återanvändning
16 § Trots det som anges i 14 och 15 §§ får ett försöksdjur som har använts i en eller
flera procedurer användas i en ny procedur, där ett annat försöksdjur som inte utsatts
för några procedurer tidigare även kunde ha använts, enbart under förutsättning att
en regional djurförsöksetisk nämnd inte har beslutat annat,
en försöksdjursveterinär eller expert har bedömt att det är lämpligt ur
djurskyddssynpunkt för det enskilda försöksdjuret, med hänsyn till vad
försöksdjuret tidigare har utsatts för,
den faktiska svårhetsgraden som det enskilda försöksdjuret har upplevt tidigare
var ”ringa” eller ”måttlig”,
försöksdjurets allmänna hälsotillstånd och välbefinnande helt har återställts,
samt
den nya svårhetsgraden som det enskilda försöksdjuret kommer att utsättas för
bedöms som ”terminal”, ”ringa” eller ”måttlig”.
Utplacering och frisläppning efter djurförsök
17 § Ett försöksdjur får utplaceras i hem, återutsättas eller återföras till annat djurhåll-
ningssystem som lämpar sig för arten under förutsättning att
försöksdjurets hälsotillstånd tillåter det,
största möjliga ansträngning har gjorts för att värna om försöksdjurets
välbefinnande, samt
det inte innebär någon fara för folkhälsan, djurhälsan eller miljön.
18 § Vid utplacering i hem ska det finnas en plan för socialisering av försöksdjuren.
19 § Om en primat, hund eller katt utplaceras ska den individuella dokumentationen
enligt 8 kap. 9 § följa med försöksdjuret.
16 Dokumentet finns tillgängligt på www.jordbruksverket.se
SJVFS 2019:9
42
20 § Vid behov ska det finnas ett rehabiliteringsprogram innan vilda försöksdjur
återförs till sin livsmiljö.
12 KAP. AVLIVNING AV FÖRSÖKSDJUR
Allmänt om avlivning
1 § Försöksdjur får endast avlivas i en försöksdjursanläggning så länge inte
Jordbruksverket i verksamhetstillståndet har beviljat att djurförsök får genomföras
utanför en försöksdjursanläggning.
2 § Vid händelse av en nödsituation och ett försöksdjur omedelbart måste avlivas av
djurskyddsskäl, djur- eller folkhälsoskäl, för den allmänna säkerheten eller av
miljöskäl får andra metoder än de som anges i dessa föreskrifter användas. I sådana
fall gäller inte kraven i 1 och 6 §§.
3 § Bestämmelser om förskrivning av läkemedel för avlivning av djur finns i Statens
jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2019:32) om läkemedel och läkemedels-
användning.
4 § Bestämmelser om tillstånd för vapeninnehav och rätt att använda skjutvapen vid
avlivning av djur finns i vapenlagen (1996:67) samt i vapenförordningen (1996:70).
5 § Ytterligare bestämmelser om avlivning av vilt finns i Naturvårdsverkets före-
skrifter och allmänna råd (NSF 2002:18) om jakt och statens vilt.
Utbildning och kompetens vid avlivning
6 § Den som ska avliva, bedöva eller sedera ett försöksdjur inför avlivning ska vara
väl förtrogen med den avlivnings-, bedövnings- eller sederingsmetod som ska
användas och ha utbildning enligt 6 kap.
Avlivningsmetoder
Allmänna bestämmelser
7 § Efter genomförd avlivning ska det kontrolleras att försöksdjuret är dött innan
vidare åtgärder företas med kroppen. En sådan kontroll ska göras på samtliga
försöksdjur.
Kontrollen ska ske genom bekräftelse av att cirkulationen har upphört permanent
eller, när det inte finns någon risk att försöksdjuren kan utsättas för lidande, att rigor
mortis har inträtt. I de fall detta inte är möjligt ska döden säkerställas genom
destruktion av hjärnan, avblodning eller halsdislokation.
Vid misstanke om att ett försöksdjur inte är dött ska förnyade avlivningsåtgärder
omedelbart vidtas.
8 § Försöksdjur av djurslagen fisk, groddjur, kräldjur, fågel, gnagare, kanin, hund,
katt, iller, nötkreatur, får, get, hästdjur, gris, primater och övriga stora däggdjur ska
avlivas med någon av de metoder som anges i tabell 1 och på sätt som i övrigt framgår
av detta kapitel.
SJVFS 2019:9
43
Tabell 1 Avlivningsmetoder *
Över-
dos av
narkos
-
medel1
Injektion
av
kemiska
preparat
på
medvets-
lösa djur
Kol
-
dio
xid
Hals-
dis-
loka-
tion
Kraf-
tigt
slag
mot
huvu-
det
De-
kapiter-
ing
Inerta
gaser
(Ar,
N2)
Skott
med
skarp
ammu-
nition
Avblod
ning av
med-
vets-
lösa
djur
Hjärn-
stams-
stick av
med-
vets-
lösa
djur
Fisk
X
X
X
X◘
X
X
Grod-
djur
X
X
XΔ
X◘
X
Kräl-
djur
X
X
XΔ
X◘
X□
X
Fåglar
X
X
X♦
XΔ
XΔ
XΔ
X
X
Gnagare
X
X
XΔ
XΔ
XΔ
(X)Δ
X
X
Kaniner
X
X
XΔ
XΔ
X
Hundar,
katter,
illrar
X
X
XΔ
(X)□
X
Nöt-
kreatur,
får,
getter
X
X
X□
X
Hästdjur
X
X
X□
X
Grisar
X
X
X
X□
X
Primater
X
X
Övriga
stora
däggdjur
X
X
X□
X
1
Med överdos av narkosmedel avses här även andra kemiska preparat med sövande effekt, dock inte eter och kloroform.
* = Jordbruksverket får besluta om undantag från tabell 1 för användning av metoder som anses minst lika humana. En regional
djurförsöksetisk nämnd får godkänna en annan avlivningsmetod under försök enligt 10 §.
Δ =
ålders- eller viktbegränsat
◘ =
endast på medvetslösa djur
♦ =
endast höns, kalkon, vaktlar och dagsgamla fjäderfäkycklingar
□ =
endast under fältbetingelser
(X) =
får endast användas om andra metoder inte är möjliga att använda.
9 § Trots det som anges i 8 § ska försöksdjur avlivas enligt rådets förordning (EG) nr
1099/2009 av den 24 september 2009 om skydd av djur vid tidpunkten för avlivning17
och Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2019:8) om slakt och
annan avlivning av djur, i följande fall:
Försöksdjur som ska användas som livsmedel.
Djurslag som inte anges i 8 §.
Försöksdjur där syftet med djurförsöket kräver att de hålls och avlivas enligt
de föreskrifter som gäller för motsvarande art som inte omfattas av djurförsök.
17 EUT L 303, 18.11.2009, s. 1 (Celex 32009R1099).
SJVFS 2019:9
44
Första stycket 2 gäller endast under förutsättning att det finns detaljerade
bestämmelser för avlivning för aktuellt djurslag i ovan nämnda författningar. I annat
fall ska de avlivas enligt 7-8 §§.
10 § En regional djurförsöksetisk nämnd får godkänna att en annan avlivningsmetod
används i ett djurförsök om det finns vetenskapliga skäl som gör att syftet med försöket
inte kan uppnås om en avlivningsmetod som anges i dessa föreskrifter används.
11 § Om en avlivningsmetod enligt dessa föreskrifter endast får användas på
medvetslösa försöksdjur enligt 8 § tabell 1 ska djuret bedövas enligt något av följande
alternativ:
Enligt tabell 2 i 29 §.
Enligt rådets förordning (EG) nr 1099/200918.
Enligt Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2019:8)
om slakt och annan avlivning av djur.
Enligt andra djurskyddsmässigt acceptabla metoder.
Narkosmedel och andra avlivningspreparat
12 § Samtliga djurslag får avlivas genom en överdos av narkosmedel som ska tillföras
försöksdjuret på lämpligt sätt. Även andra kemiska preparat som är specifikt avsedda
för ändamålet och som leder till att försöksdjuren somnar och därefter dör får
användas.
I samband med avlivning enligt första stycket ska vid behov försöksdjuren sederas
innan narkosmedlet tillförs.
13 § Samtliga djurslag får avlivas genom injektion av kemiska preparat utan sövande
effekt. Preparaten ska vara specifikt avsedda för ändamålet och för det aktuella
djurslaget. Vid tillförseln av preparatet ska försöksdjuret vara medvetslöst.
Koldioxid
14 § Gnagare som är äldre än 10 dagar får avlivas med koldioxid.
Vid avlivning enligt första stycket ska utrymmet där försöksdjuret exponeras för
gasen vara konstruerat så att försöksdjuren inte skadas. Försöksdjuren ska kunna
inspekteras visuellt under avlivningen.
Vid avlivning enligt första stycket ska utrymmet där försöksdjuret hålls fyllas på
med koldioxid gradvis och försöksdjuret ska utsättas för en koldioxidhalt om minst 80
volymprocent. Avlivningen ska ske på ett sådant sätt att samtliga försöksdjur i
utrymmet snabbt blir medvetslösa och kort därefter dör. Försöksdjuren ska hållas kvar
i utrymmet till dess att de har dött.
15 § Vid avlivning av höns och kalkoner genom exponering för koldioxid i stall eller
i tunnel ska avlivningen ske enligt Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna
råd (SJVFS 2019:8) om slakt och annan avlivning av djur.
18 EUT L 303, 18.11.2009, s. 1 (Celex 32009R1099).
SJVFS 2019:9
45
16 § Vid avlivning av vaktlar och dagsgamla fjäderfäkycklingar ska försöksdjuren
föras in i ett utrymme med högsta möjliga koncentration av koldioxid. Gasen ska
tillföras i ren form. Försöksdjuren ska hållas kvar i utrymmet till dess att de har dött.
Halsdislokation
17 § Gnagare, kaniner och fåglar som väger mindre än 1 kg får avlivas genom hals-
dislokation. Gnagare och kaniner som väger mer än 150 g och fåglar som väger mer
än 250 g ska vara medvetslösa när de avlivas.
Slag mot huvudet
18 § Slag mot bakhuvudet ska utföras med en sådan kraft och precision att det medför
omedelbar medvetslöshet och död. Slag mot bakhuvudet får användas för att avliva ett
mindre antal
nyfödda hundvalpar, kattungar och illervalpar,
fåglar som väger mindre än 5 kg, samt
kaniner, gnagare, kräldjur och groddjur som väger mindre än 1 kg.
Dekapitering
19 § Fåglar som väger mindre än 250 g får avlivas genom dekapitering.
20 § Gnagare får avlivas genom dekapitering endast om andra metoder inte är möjliga
att använda och de väger mindre än 1 kg. Om försöksdjuret väger mer än 250 g ska
det vara medvetslöst när det avlivas.
21 § Vid avlivning av fiskar, kräldjur och groddjur ska hjärnan förstöras omgående
efter dekapitering.
Inerta gaser (Ar, N
2
)
22 § Fåglar, gnagare och grisar får avlivas med inerta gaser såsom argon och kväve.
Allmänna råd till 22 §
Utrymmet där försöksdjuren exponeras för gasen bör vara konstruerat så
att försöksdjuren inte skadas. Försöksdjuren bör kunna inspekteras
visuellt under avlivningen.
Avlivning med gas bör ske på ett sådant sätt att alla försöksdjur snabbt
blir medvetslösa och därefter dör. Försöksdjuren bör stanna i utrymmet
till dess de har dött.
Avlivning med skjutvapen
23 § Nötkreatur, får, getter, hästar, grisar och övriga stora däggdjur samt kräldjur får
endast avlivas med skjutvapen på distans om det inte är möjligt att fånga in
försöksdjuren utan att försöksdjuren utsätts för ett större lidande än vad avlivningen
kan innebära. Vid avlivning med skjutvapen på distans ska nötkreatur, hästdjur, får,
getter, hundar, katter och illrar skjutas i bröstet och kräldjur i huvudet.
SJVFS 2019:9
46
Allmänna råd till 23
§
Avlivning genom bröstskott bör kompletteras med avblodning. Detta gäller
dock inte vid avlivning av hund och katt.
24 § Hundar och katter får avlivas genom huvudskott om de har fångats i fälla, har
skadat sig eller av annan anledning har en kraftigt inskränkt rörelsefrihet. Vid sådan
avlivning ska försöksdjuret skjutas så att hjärnan träffas och skadas på ett sådant sätt
att försöksdjuret omedelbart förlorar medvetandet och inte återfår medvetandet innan
försöksdjuret dött.
25 § Avlivning med skjutvapen ska göras av erfarna skyttar och med enhandsvapen
eller gevär som är avsedda för jakt- eller avlivningsändamål. Skjutvapnets laddning
respektive ammunition ska anpassas till djurarten och försöksdjurets storlek.
Avblodning
26 § Avblodningen ska utföras genom att man öppnar båda halspulsådrorna, det
gemensamma blodkärl som dessa ådror utgår ifrån eller ett annat centralt blodkärl.
27 § Avblodning av nötkreatur, får, get, renar, hjortar, övriga idisslare, gris, hästdjur,
fjäderfän, strutsfåglar och kaniner ska ske enligt Statens jordbruksverks föreskrifter
och allmänna råd (SJVFS 2019:8) om slakt och annan avlivning av djur.
Hjärnstamsstick
28 § Hjärnstamsstick ska utföras på så sätt att ett smalt, vasst instrument sticks in och
roteras i försöksdjurets hjärna genom öppningen mellan skallen och halskotpelaren.
Instrumentet ska först föras in framåt mot hjärnstammen och därefter bakåt mot
ryggmärgen.
Bedövningsmetoder inför avlivning
29 § Fisk, groddjur, kräldjur, fåglar, gnagare, kaniner, hundar, katter, illrar, nöt-
kreatur, får, getter, hästdjur, grisar, primater och övriga stora däggdjur får bedövas
med de metoder som anges i tabell 2 och på sätt som i övrigt framgår av detta kapitel.
Tabell 2 Bedövningsmetoder inför avlivning
Narkosmedel Bultpistol
Kraftigt slag
mot huvudet
Elektrisk
bedövning
Fiskar
X
X
X
Groddjur
X
X
Kräldjur
X
X*
Fåglar
X
Xo
X
Gnagare
X
Kaniner
X
X
XΔ
X
Hundar,
katter,
illrar
X
X
Nötkreatur
X
X
SJVFS 2019:9
47
Får och
getter
X
X
X
Hästdjur
X
X
Grisar
X
X
X
Primater
X
Övriga
stora
däggdjur
X
X
X
Δ
= ålders- eller viktbegränsat
o
= endast fjäderfä
* =
endast stora kräldjur
Narkosmedel
30 § Samtliga djurslag får bedövas med narkosmedel som är avsett för ändamålet och
som tillförs försöksdjuret på lämpligt sätt.
I samband med bedövning enligt första stycket ska vid behov försöksdjuret sederas
innan narkosmedlet tillförs.
Eter eller kloroform får inte användas vid bedövning av försöksdjur enligt första
stycket.
Bultpistol
31 § När bultpistol används för att bedöva försöksdjur ska försöksdjuret skjutas så att
hjärnan träffas och skadas och djuret därmed omedelbart förlorar medvetandet.
32 § En bultpistol ska placeras och användas på det sätt som anges i Statens
jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2019:8) om slakt och annan
avlivning av djur i de fall det finns anvisningar om detta.
33 § Efter bedövning med bultpistol ska försöksdjuret omedelbart avlivas.
Slag mot huvudet
34 § Slag mot huvudet får användas för att bedöva enstaka kaniner och fjäderfä som
väger mindre än 5 kilo samt enstaka fiskar. På kaniner och fjäderfä ska slaget träffa
bakhuvudet. Slaget ska utföras på ett sådant sätt att försöksdjuret omedelbart förlorar
medvetandet. Efter slaget ska försöksdjuren omedelbart avblodas eller avlivas på annat
lämpligt sätt.
Vid användning av mekaniska system får fler än enstaka fiskar bedövas genom slag
mot huvudet.
Elektrisk bedövning
35 § Fisk, groddjur, fåglar, kaniner, hundar, katter, iller, får, getter och grisar får
bedövas med hjälp av elektrisk ström.
Vid bedövning enligt första stycket ska specialutrustning för ändamålet användas.
Utrustningen ska garantera att föreskriven strömstyrka uppnås, tydligt ange att
strömkretsen är sluten samt ha en mätare som visar spänningen och strömstyrkan i den
slutna kretsen. Vid individuell bedövning ska utrustningen ha en anordning som mäter
SJVFS 2019:9
48
motståndet och som förhindrar att apparaten kan användas om inte minsta tillåtna
strömstyrka kan uppnås. Elektroderna ska vara väl underhållna och rena.
Elektrisk bedövning enligt första och andra stycket ska omedelbart (inom 20
sekunder) följas av avblodning eller någon annan lämplig avlivningsmetod.
Bedövning med elektricitet ska genomföras enligt Statens jordbruksverks föreskrifter
och allmänna råd (SJVFS 2019:8) om slakt och annan avlivning av djur.
13 KAP. RAPPORTERING AV STATISTIK
1 § Tillståndshavaren ansvarar för att lämna statistik enligt 3 § lämnas till
Jordbruksverket via formulär som tillhandahålls på Jordbruksverkets webbplats.
2 § För djurförsök som genomförs inom ett och samma kalenderår ska uppgifterna ha
kommit in till Jordbruksverket senast den 1 mars efterföljande kalenderår. Förutsatt att
djurförsök som genomförs under två kalenderår avslutas i tid kan uppgifterna
rapporteras till Jordbruksverket senast den 1 mars det år som försöket avslutas. För
djurförsök som genomförs under mer än två kalenderår ska uppgifter rapporteras till
Jordbruksverket senast den 1 mars året efter att försöksdjuren avlivats, dött eller tagits
ur djurförsök.
3 § Den verksamhet som använder försöksdjur ska årligen rapportera följande statistik
i formuläret:
Användarinformation.
Region eller sektor.
Föreståndare för djurens välbefinnande och skötsel.
Organisation eller motsvarande.
Försöksdjursstatistik
som
innehåller
djurslag,
antal
försöksdjur,
återanvändning av försöksdjur, födelseplats/ursprung, källa och generation för
icke-mänskliga primater, genetisk status samt framställande av ny genetiskt
modifierad stam.
Försöksinformation som innehåller EU statistik.
Försöksinformation med nationell statistik.
Syfte med djurförsöket.
Test enligt lagstiftning.
Lagstadgade krav med lagstiftningens ursprung.
Försökets faktiska svårhetsgrad.
Allmänna råd 3 §
För att fylla i formuläret för statistik kan kommissionens
genomförandebeslut av den 14 november 2012 om fastställande av ett
gemensamt format för överlämnande av information i enlighet med
Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/63/EU av den 22 september
2010 om skydd av djur som används för vetenskapliga ändamål
19
eller
Jordbruksverkets vägledning
20
användas.
19 EUT L 276, 20.10.2010, s. 33. (Celex 32010L0063).
20 www.jordbruksverket.se.
SJVFS 2019:9
49
14 KAP. SÄRSKILDA BESTÄMMELSER FÖR VISSA DJURFÖRSÖK
Immunisering, produktion av antikroppar och ledsjukdomar samt autoimmuna
sjukdomsmodeller
1 § Immunisering med olje- eller gelbaserad adjuvans får inte ske genom injektion i
försöksdjurets blodbana eller bukhåla.
Förbudet enligt första stycket gäller inte för framkallning av autoimmuna
sjukdomar på mus och råtta genom immunisering med olje- eller gelbaserad adjuvans
i djurets bukhåla.
2 § Immunisering får inte ske genom injektion i tass eller fotsula på kanin.
3 § Följande injektionsvägar hos försöksdjuret får inte användas för att framkalla
ledinflammation:
Injektion i trampdyna på mus och råtta.
Injektion i muskulaturen på mus.
4 § Om det krävs adjuvans för immunisering ska injektionsvolymen vara den minsta
möjliga samt anpassas till djurart och injektionsställe.
Höggradigt irriterande adjuvans får endast användas om det är absolut nödvändigt.
5 § Vid blodtappning för framställning av polyklonala antikroppar får endast så
mycket blod tappas att det inte sker mer än en lindrig och kortvarig negativ påverkan
på försöksdjuret. Blodtappning får inte ske i tätare intervaller än att blodvolymen,
hemoglobinhalten och mängden blodkroppar är återställda innan en ny tappning
genomförs. Vid planering av blodtappning ska hänsyn tas till djurets känslighet för
blodförlust.
Sista samlingen av blod eller serum från ett enskilt försöksdjur i samband med
avlivning (sluttappning) får göras utan begränsning av blodvolym men endast på
medvetslösa djur.
Allmänna råd till 5 §
1. För framställning av polyklonala antikroppar och vid andra djurförsök
bör inte mer än 10 % av den totala blodvolymen tappas. Om maximal
blodvolym tappas bör det ske med minst 14 dagars mellanrum.
2. Vid blodtappning bör volymsubstitution övervägas med hänsyn till
djurets känslighet för blodförlust.
6 § Det är inte tillåtet att framställa monoklonala antikroppar från hybridom i
bukhålan på ett försöksdjur, så kallad ascitesmetod. Med hybridom menas en cellkultur
som är framställd genom sammansmältning av en specifik antikroppsbildande
lymfocyt och en tumörcell och som har förmåga till ständig förökning under samtidig
bildning av monoklonala antikroppar.
En regional djurförsöksetisk nämnd får medge undantag från bestämmelserna i
första stycket om ascitesmetoden är det enda sättet att häva en infektion i en in vitro-
kultur, eller upprepade djurförsök att mångfaldiga antikroppen med in vitro-teknik har
misslyckats.
SJVFS 2019:9
50
Framställning av genetiskt modifierade djur
7 § Försöksledaren ska i ansökan om etiskt godkännande av djurförsök för
framställning av försöksdjur med förändrad arvsmassa med gentekniska, kemiska eller
andra liknande metoder särskilt motivera och beskriva
metod för framställning, inklusive behandling av föräldradjuren,
hur försöksdjurens genotyp ska kontrolleras,
hur försöksdjurens fenotyp ska karaktäriseras med avseende på eventuella
avvikelser och funktionsnedsättningar,
vilket lidande de metoder som används för genbestämning och karaktärisering
kan orsaka hos försöksdjuren, samt
avbrytningspunkt med hänsyn till oväntade fenotypiska avvikelser.
Försöksledaren ska i ansökan enligt första stycket dessutom så långt det är möjligt
särskilt motivera och beskriva
vilka gener som berörs av förändringen,
vilka fenotypiska avvikelser som genförändringarna kan förväntas orsaka och
när dessa förväntas inträffa, inklusive förväntade effekter på kullstorlek samt
överlevnad, samt
vilket lidande genförändringarna kan orsaka hos försöksdjuren.
8 § Vid genbestämning av genetiskt modifierade försöksdjur ska i första hand icke-
invasiva metoder eller överbliven vävnad från märkning enligt 9 kap. 6 och 7 §§
användas. Sådana metoder behöver inte godkännas av en regional djurförsöksetisk
nämnd.
9 § Om genbestämningen måste utföras genom vävnadsprov får provet endast vara så
stort som krävs för en fullgod genbestämning. Dessutom ska provet tas på ett sådant
sätt att skador på brosk- och skelettdelar undviks så långt det är möjligt. Sådana
metoder ska godkännas av en regional djurförsöksetisk nämnd och i ansökan ska det
framgå varför inte metoder enligt 8 § kan användas.
Tester för att fastställa akut toxicitet
10 § Djurförsök får inte genomföras i syfte att ta fram en dödlig dos eller koncent-
ration av ett ämne eller en blandning av ämnen.
En regional djurförsöksetisk nämnd får medge undantag från första stycket under
förutsättning att
det finns ett dokumentationskrav, det vill säga att EU:s lagstiftning kräver detta
för att skydda djurs eller människors hälsa eller miljön, samt
testet genomförs enligt de testmetoder som anges i en kommissionsförordning
eller andra internationella testmetoder som har bedömts som lämpliga av
kommissionen eller kemikaliemyndigheten eller andra testmetoder om de
uppfyller de villkor som anges i bilaga XI i Europaparlamentets och rådets
förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering,
utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande
av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och
upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens
SJVFS 2019:9
51
förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissio-
nens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG21.
Allmänna råd till 10 §
Dokumentationskravets innehåll bör framgå av föreskrifter eller av
allmänna råd från aktuell europeisk myndighet.
11 § Försöksledaren ska i ansökan om undantag enligt 10 § beskriva
dokumentationskraven enligt 10 §,
varför andra metoder inte går att använda,
var det framgår att den myndighet som kräver testet inte godkänner att
informationen tas fram på ett annat sätt, samt
om ämnet eller ämnena har testats tidigare.
Allmänna råd till 11 §
1. Beskrivningen av aktuella dokumentationskrav bör ske på ett sådant sätt
att det tydligt framgår vilka sidor, paragrafer eller liknande som är
relevanta.
2. Redovisningen enligt punkt 3 bör göras genom ett utlåtande från
myndigheten eller annan dokumentation som visar att en annan metod än
den
som
ansökts
om
inte
är
tillräcklig
för
att
uppfylla
dokumentationskraven.
12 § Vid akuta toxicitetstest får avbrytningspunkten inte sättas senare än vid det
tidigaste tecknet på livshotande tillstånd eller betydande smärta, ångest eller annat
likvärdigt lidande.
15 KAP. ALLMÄNT OM FÖRSÖKSDJURSANLÄGGNINGAR
Allmän utformning
1 § Försöksdjursanläggningar ska vara utformade och kunna användas så att de ger
försöksdjuren en lämplig miljö med hänsyn till deras fysiologiska och
beteendemässiga behov.
2 § Installationer och utrustning ska vara säkra, fungerande och försedda med skydd
så att de inte kan skadas av försöksdjuren eller orsaka försöksdjuren skada.
3 § Installationer och utrustning ska vara anpassade till de djurförsök som genomförs.
De ska dessutom vara konstruerade på ett sådant sätt och ha en sådan funktion att
djurförsöken kan utföras så effektivt som möjligt med tillförlitliga resultat,
minimalt antal försöksdjur kan användas, samt
försöksdjuren orsakas minimalt lidande.
21 EUT L 396, 30.12.2006, s. 1 (Celex 32006R1907).
SJVFS 2019:9
52
4 § Försöksdjursanläggningarna ska vara utformade så att tillsynen av försöksdjuren
kan genomföras enligt 16 kap. 13 §.
5 § Försöksdjursanläggningarna ska vara utformade och skötas så att obehöriga per-
soner inte kan få tillträde och oönskade djur förhindras att ta sig in samt att försöksdjur
som hålls på anläggningen inte kan rymma.
6 § Föreståndaren för information ska se till att det finns aktuella arbetsinstruktioner
för
hur eventuella brister i byggnader och utrustning ska motverkas och åtgärdas,
samt
andra arbetsuppgifter av betydelse ur djurskyddssynpunkt.
Allmänna råd till 6 §
Instruktioner enligt 2 kan vara instruktioner om åtgärder i händelse av
brand, strömavbrott eller fel på mekaniska system m.m.
7 § Föreståndaren för djurens välbefinnande och skötsel ska se till att personalen
arbetar efter instruktionerna i 6 § och att det finns tydliga instruktioner om åtgärder
vid nödsituationer på väl synliga platser.
Utrymmen där försöksdjur vistas
8 § Utrymmen för försöksdjur ska rengöras regelbundet. Inredning, utrustning och
installationer ska vara utformade på lämpligt sätt med tanke på rengöring och
smittrening.
9 § Utrymmen ska vara gjorda av material och ha ett ytskikt som inte är skadliga för
försöksdjurens
hälsa
och
som
tål
erforderliga
rengörings-
och
dekontamineringsmetoder samt motstår det slitage som orsakas av försöksdjuren.
Rengörings- och dekontamineringsmetoder gäller inte engångsartiklar.
10 § Djurutrymmenas golv ska vara anpassade efter försöksdjurens art och ålder samt
vara utformade för att underlätta avlägsnande av urin och avföring.
Isolerings- och sjukutrymme
11 § Det ska finnas utrymmen där nya försöksdjur som kommer till
försöksdjursanläggningen kan isoleras till dess att deras hälsotillstånd har fastställts
och eventuella hälsorisker för försöksdjur på anläggningen kan bedömas och
minimeras.
12 § Det ska finnas möjlighet att hålla sjuka eller skadade försöksdjur avskilt och på
ett sätt som underlättar försöksdjurets återhämtning.
Allmänna råd till 12 §
Sjuka och skadade försöksdjur bör hållas i ett klimat som de är vana vid.
För försöksdjur som hålls i utomhusliknande klimat bör det finnas ett
utrymme som kan värmas upp.
SJVFS 2019:9
53
Lokaler där djurförsök utförs
13 § Om det är olämpligt att genomföra djurförsök eller observationer i djurrummen
ska det finnas lokaler avsedda för dessa ändamål.
Det ska vid behov finnas laboratorieutrustning för att utföra enkla diagnostiska
prov, obduktioner samt insamling av prover.
14 § Om det krävs kirurgiska ingrepp under aseptiska förhållanden ska det finnas
utrymmen som är anpassade för detta. Det ska i sådana fall dessutom finnas utrymmen
anpassade för postoperativ vård.
Serviceutrymmen
15 § Lagerutrymmen ska utformas, användas och underhållas så att foder och
strö/bäddmaterial håller god kvalitet. Dessa utrymmen ska vara skyddade mot skade-
djur och insektsangrepp så långt det är möjligt. Andra material som kan vara förore-
nade eller innebära risker för försöksdjuren ska förvaras separat.
16 § Rengörings- och diskutrymmen ska vara utformade så att det går att rengöra
använd utrustning i den utsträckning som behövs. Rengöringsprocessen ska utformas
så att flödena för ren och smutsig utrustning hålls isär.
17 § Alla foder- och vattenbehållare, tråg och andra redskap som används vid utfod-
ring ska rengöras regelbundet och vid behov steriliseras.
Miljö och klimatreglering
Ventilation och temperatur
18 § Vid djurhållning inomhus ska djurutrymmena ha nödvändiga installationer för
värme och ventilation som säkerställer en lämplig inomhusmiljö för försöksdjuren.
Luftföroreningar i djurutrymmena ska hållas på så låga nivåer att de inte kan inverka
negativt på försöksdjurens hälsa eller välbefinnande i övrigt.
Lufttillförsel och fönster ska anordnas och placeras så att försöksdjuren inte utsätts
för drag, eller för temperatur eller luftfuktighet som kan inverka negativt på
försöksdjurens välbefinnande.
19 § Temperaturen och den relativa luftfuktigheten i djurrummen ska anpassas till de
arter, raser och stammar som hålls där, samt till försöksdjurens ålder.
Temperaturen ska mätas och registreras dagligen.
Allmänna råd till 19 §
Om den relativa luftfuktigheten är viktig för det aktuella djurslaget bör den
mätas dagligen.
20 § Försöksdjur får inte vara hänvisade enbart till utomhusutrymmen under
väderförhållanden som kan orsaka dem lidande eller obehag.
Belysning
21 § Det ska finnas tillräcklig belysning för skötsel och tillsyn av försöksdjuren.
SJVFS 2019:9
54
22 § Försöksdjuren ska ha regelbundna ljus/mörkerperioder och en ljusintensitet som
är anpassad till arten.
Om det naturliga ljuset inte ger en lämplig ljus/mörkerperiod ska det finnas kon-
trollerad belysning för att tillgodose djurens biologiska behov
.
Allmänna råd till 22 §
Belysning i utrymmen för fåglar som har sin viloplats på sittpinnar bör
tändas och släckas med automatisk, tidsstyrd dimfunktion eller
motsvarande. Fåglar bör ha tillgång till svagt nattljus.
23 § Belysningsarmaturer ska placeras och ljusintensiteten regleras så att
försöksdjuren inte utsätts för obehag eller skadas. Vid hållande av albinodjur ska ljuset
justeras med tanke på deras ljuskänslighet.
Ljud, larm och reservsystem
24 § Ljud, inbegripet ultraljud och infraljud, får inte ha sådan nivå och frekvens att
det inverkar negativt på försöksdjurens välbefinnande.
25 § En försöksdjursanläggning med värmesystem- och mekaniska ventilations-
system ska vara försedda med larm som varnar för över- och undertemperaturer samt
fel på larmanordningen.
Larmanordningen ska vara utformad så att larmet uppmärksammas på ett
betryggande sätt och så långt det är möjligt så att ljud- eller ljussignaler vid ett larm
stör försöksdjuren så lite som möjligt. Ljudet från larmsystem ska ligga utanför
försöksdjurens känsliga hörselområde så att det inte kommer i konflikt med larmets
hörbarhet för människor.
Utrustningen i första och andra stycket ska kontrolleras regelbundet.
26 § Djurrum ska vid behov vara försedda med ljudisolering och ljudabsorberande
material.
27 § En försöksdjursanläggning som är beroende av elektricitet för driften av
anläggningen ska ha ett reservsystem. Systemet ska säkerställa att sådana funktioner
som är nödvändiga för att upprätthålla försöksdjurens säkerhet vid händelse av
elavbrott.
Första stycket gäller inte om säkerheten för försöksdjuren kan upprätthållas på
annat sätt.
Undantag
28 § En regional djurförsöksetisk nämnd får medge undantag från bestämmelserna i
1–5 och 8–27 §§.
Undantagen i första stycket gäller under förutsättningen att:
Försöksledaren har begärt och motiverat detta i den etiska ansökan.
Det är nödvändigt med hänsyn till syftet med djurförsöket.
Det finns vetenskapliga skäl, djurhälsoskäl, djurskyddsskäl eller nationella
eller internationella dokumentationskrav.
Första stycket gäller endast för tiden under djurförsök. Tidsperioden för när
undantaget ska tillämpas ska anges i ansökan.
SJVFS 2019:9
55
16 KAP. GEMENSAMMA
BESTÄMMELSER
FÖR
SKÖTSEL
OCH
HÅLLANDE
Allmänt
1 § Grundläggande bestämmelser om hur djur ska hanteras, hållas och skötas finns i
djurskyddslagen (2018:1192) och djurskyddsförordningen (2019:66).
2 § Bestämmelserna i 16–26 kap. gäller endast försöksdjur som hålls i försöksdjurs-
anläggningar.
3 § Föreståndaren för djurens välbefinnande och skötsel ska se till att det finns en
skriftlig arbetsinstruktion för skötsel av försöksdjuren samt att den personal som
hanterar djuren följer instruktionen.
Föreståndaren enligt första stycket ska se till att tillsyn sker enligt 13 § första
stycket.
4 § Föreståndaren för information ska se till att följande information finns lätt
tillgänglig för den personal som hanterar de djurarter och stammar som finns på
försöksdjursanläggningen:
Berikningsplan enligt 20 §.
Information om skydd av försöksdjuren vid oväntade yttre händelser av
betydelse ur djurskyddssynpunkt.
Information om 3R-principen.
Information
om
de
djurarter
och
stammar
som
finns
på
försöksdjursanläggningen.
Allmänna råd till 4 §
Oväntade yttre händelser kan exempelvis vara brand, strömavbrott eller
översvämning.
5 § Försöksdjursveterinären eller i förekommande fall experten, ska ta fram en
skriftlig plan för verksamhetens förebyggande djurhälsovård.
Planen ska uppdateras vid behov och innehålla
rutiner för regelbundna hälsokontroller och hälsoinventeringar,
program för mikrobiologisk övervakning,
planer för hantering av sjukdomsutbrott,
definitioner av hälsoparametrar,
förfaranden vid introduktion av nya försöksdjur på anläggningen, samt
rutiner för hygien.
6 § Försöksdjursveterinären eller experten ska ta fram en skriftlig plan som hålls
aktuell och är anpassad till verksamheten. Planen ska innehålla rutiner för
bedövning,
narkos,
sedering,
smärtlindring,
SJVFS 2019:9
56
kirurgiska ingrepp inklusive pre- och postoperativ vård, samt
avlivning.
I de fall det inte bedrivs verksamhet som kräver åtgärder enligt första stycket behövs
inte en plan enligt dessa punkter tas fram.
7 § Försöksdjursveterinären eller i förekommande fall experten ska, i samråd med
etolog om sådan finns knuten till verksamheten, bedriva den rådgivning som behövs
för försöksdjurens fysiska och psykiska välbefinnande. Till grund för denna
rådgivning ska de ta fram en skriftlig plan för bedömning av försöksdjurens fysiska
och psykiska välbefinnande inklusive tillvänjnings- och träningsprogram anpassade
för försöksdjuren och djurförsöken. Denna plan ska hållas aktuell.
Undantag
8 § Försöksdjur får hållas i en anläggning som inte är godkänd som försöksdjurs-
anläggning om
verksamhetstillståndet medger detta,
försöksdjuren inte utsätts för kirurgiska ingrepp enbart beroende på
djurförsöket, förutom enklare ingrepp, samt
försöksdjuren hålls i en bruksbesättning eller under liknande omständigheter
där huvudsyftet med djurhållningen inte är försöksdjursanvändning.
Allmänna råd till 8 § 2
Enklare ingrepp kan vara blodprov, urinprov och hudbiopsier.
9 § Jordbruksverket kan i samband med förhands- och godkännandet medge att
försöksdjur hålls i ett mindre utrymme än vad som anges i dessa föreskrifter om
försöksdjuren används eller ska användas i djurförsök med
agens tillhörande lägst riskklass 2, enligt Arbetsmiljöverkets föreskrifter och
allmänna råd (AFS 2018:4) om smittrisker eller
genetiskt modifierade mikroorganismer i L- eller R-verksamhet enligt
Arbetsmiljöverkets föreskrifter (AFS 2011:2) om innesluten användning av
genetiskt modifierade mikroorganismer.
Första stycket gäller inte för primater.
10 § En regional djurförsöksetisk nämnd får medge undantag från bestämmelserna i:
16 kap. 13–15 1 st., 16–26 §§,
17 kap. 3–7 §§,
18 kap. 2–7§§,
19 kap. 2–3 1 st. och 4–10 §§,
20 kap. 2–5 1 st. och 5 3 st. –8 §§,
21 kap. 2–6 §§,
22 kap. 2–9 och 11 §§,
23 kap. 2–5 §§,
24 kap. 2– 5 §§,
25 kap. 2– 5 §§ och
26 kap. 2–6 och 8–13 §§.
SJVFS 2019:9
57
Undantagen i första stycket gäller under förutsättningen att:
Försöksledaren har begärt och motiverat detta i den etiska ansökan.
Det är nödvändigt med hänsyn till syftet med djurförsöket.
Det finns vetenskapliga skäl, djurhälsoskäl, djurskyddsskäl eller nationella
eller internationella dokumentationskrav.
Första stycket gäller endast för tiden under djurförsök. Start- och slutpunkten för
djurförsöket ska anges i ansökan om etiskt godkännande av djurförsök.
11 § Försöksdjur får hållas och skötas på annat sätt än vad som anges i dessa
föreskrifter om en veterinär har ordinerat detta av veterinärmedicinska skäl.
12 § Bestämmelserna i 15–26 kap. får frångås om forskningens syfte förutsätter att
försöksdjuren hålls enligt de bestämmelser som gäller för lantbrukets djur eller
vattenbruksdjur som inte omfattas av djurförsök.
Tillsyn
13 § Tillsyn av försöksdjur ska ske minst en gång dagligen på ett för försöksdjuren
betryggande sätt och så att försöksdjuren störs så lite som möjligt. Nyfödda, sjuka eller
skadade försöksdjur samt försöksdjur som beter sig onormalt ska ges tillsyn oftare.
Detsamma gäller högdräktiga försöksdjur.
Tillsynen enligt första stycket ska säkerställa att sjuka eller skadade försöksdjur
samt försöksdjur som av annat skäl utsätts eller riskerar att utsättas för lidande
upptäcks. Lämpliga åtgärder för att lindra försöksdjurens lidande ska vidtas snarast
möjligt.
Den som utövar tillsyn över försöksdjur ska ha utbildning som minst uppfyller
kraven för den som sköter försöksdjur enligt 6 kap. i dessa föreskrifter.
Allmänna råd till 13 §
För att underlätta tillsynen bör berikningen vid behov kunna flyttas eller
tillfälligt lyftas ut ur djurutrymmet.
14 § Miljöförhållandena i utrymmen där försöksdjuren vistas ska kontrolleras
dagligen. Brister som upptäcks ska åtgärdas snarast möjligt.
Grupphållning
15 § Om inte annat framgår av 17–26 kap. ska försöksdjur som inte är naturligt
solitära hållas i stabila sociala par eller grupper av kompatibla individer.
Trots det som anges i första stycket får försöksdjur hållas individuellt om någon av
följande förutsättningar är uppfyllda:
Försöksdjuret har hållits i grupp och blir på grund av en oförutsedd händelse
tillfälligt ensamt och inte kan sättas ihop med ett annat kompatibelt försöksdjur.
Det gäller avel som inte redan ingår i ett etiskt godkännande och där handjuret
tas från hondjuret. Handjuret får då tas från hondjuret under en begränsad
tidsperiod och hållas ensamt om det inte kan hållas med ett kompatibelt
hondjur.
Det under kortare tidsperioder är nödvändigt för introduktion av försöksdjur.
SJVFS 2019:9
58
När kompatibilitet mellan försöksdjur inte kunnat uppnås så att de behöver
separeras för återhämtning eller tills ett nytt kompatibelt försöksdjur kan hittas.
När ett försöksdjur ges särskild vård.
För att förhindra smittspridning.
Allmänna råd till 15 §
1. Par och grupper av försöksdjur bör sättas samman av unga försöksdjur.
Försöksdjur som hålls i grupp bör ha möjlighet att söka skydd och komma
utom synhåll från varandra.
2. När kompatibilitet inte har kunnat uppnås och detta har resulterat i
onormala nivåer av aggressivitet, uppenbar viktminskning eller andra
fysiologiska eller beteendemässiga stressreaktioner bör försöksdjur
separeras och om möjligt sättas samman med andra försöksdjur.
3. Om det inte är möjligt att hitta en kompatibel individ bör försöksdjuret
få extra tillgång till annan berikning.
4. Den tid som försöksdjuret hålls individuellt bör i möjligaste mån
minimeras.
5. Syn-, hörsel-, lukt- och/eller känselkontakt mellan försöksdjuren bör
bibehållas även när de hålls individuellt.
16 § Introduktion eller återintroduktion av försöksdjur i etablerade grupper ska
övervakas noggrant och ske på ett sådant sätt att problem med kompatibilitet och
störda sociala relationer undviks.
Inredning och berikning
17 § Försöksdjur ska alltid ha tillgång till lämpligt bäddmaterial samt lämpliga och
för försöksdjuren attraktiva vilo- och sovplatser i sådan mängd att alla försöksdjur kan
vila och sova samtidigt.
Under fortplantningsperioden ska försöksdjuren ha tillgång till lämpligt bomaterial
och boplatser.
18 § Försöksdjur ska hållas i ett utrymme med tillräcklig komplexitet så att de har
möjlighet att utföra ett brett spektrum av naturliga beteenden. Försöksdjuren ska
dessutom ges en viss möjlighet att kontrollera och välja sin miljö för att minska
stressbeteende.
19 § Försöksdjur ska ha tillgång till berikning. Berikningen ska vara anpassad till
försöksdjurens artspecifika och individuella behov. Detta gäller även för de arter som
inte omfattas av de särskilda bestämmelserna i 17–26 kap.
Allmänna råd till 18 och 19 §§
1. De naturliga beteenden som i första hand bör främjas är djurs behov
av rörelse, vila, komfort, sysselsättning, födosök, gömsle och socialt
umgänge. Berikning av miljön kan uppnås genom att ge möjlighet till
t.ex. fysisk aktivitet, undersökande beteenden, samt finmotoriska och
kognitiva aktiviteter som är lämpliga för arten. Rastningsmöjlighet och
inredning som ökar djurens möjlighet att utnyttja utrymmets hela volym
bör också prioriteras.
SJVFS 2019:9
59
2. Utfodringsrutiner och foderanordningar bör vara utformade för att
stimulera födosöksbeteende.
3. Lösa miljöberikningsobjekt bör vara sådana att försöksdjuren kan
undersöka, bära omkring samt bearbeta dem. Berikning bör finnas i
sådan mängd att konkurrens minimeras.
Berikningsplan
20 § På en försöksdjursanläggning ska försöksdjursveterinären eller experten, i
samråd med etolog om sådan finns knuten till verksamheten, ta fram en skriftlig plan
för berikning av försöksdjurens miljö. Planen ska genomföras, regelbundet ses över
och vid behov uppdateras. Planen ska säkerställa att djurens miljö inte understiger
kraven enligt 18 och 19 §§.
Inkompatibla arter
21 § Försöksdjur av arter som är inkompatibla eller som kräver olika
miljöförhållanden får inte hållas i samma rum om de kan störas av varandra, eller om
deras olika behov av miljöförhållanden inte kan tillgodoses.
Rovdjur och bytesdjur
22 § Rovdjur och bytesdjur får inte hållas inom syn-, lukt- eller hörhåll för varandra.
Uppfödning
23 § Nyfödda eller unga försöksdjur ska hållas med modern eller likvärdig ersättare
så länge de behöver en moders mjölk eller omvårdnad.
Foder och vatten
24 § Utrymmet där försöksdjuren utfodras ska vara så stort att alla försöksdjur kan få
tillgång till fodret samtidigt och utformat så att konkurrensen mellan försöksdjuren
begränsas.
25 § Av 2 kap. 4 § djurskyddslagen (2018:1192) framgår att djur ska ges tillräckligt
med foder och vatten som är av god kvalitet och som är anpassat för arten. Fodret ska
vara smakligt för djuren och ha sådan form samt presenteras så att det uppfyller djurens
beteendebehov. Djuren ska ha fri tillgång till dricksvatten.
Fodret ska hålla god hygienisk kvalitet och vid val av råvaror, tillverkning,
beredning och presentation av fodret ska risken för kemisk, fysisk och mikrobiologisk
förorening minimeras. System för automatisk foderförsörjning ska noga övervakas.
Fodret ska förpackas, transporteras och lagras så att det inte förorenas, försämras
eller förstörs.
26 § Om automatiska dricksvattensystem används ska de regelbundet kontrolleras,
underhållas och spolas igenom. Om burar med hel botten används ska risken för
översvämning minimeras.
SJVFS 2019:9
60
17 KAP. SÄRSKILDA BESTÄMMELSER FÖR MUS, RÅTTA, GERBIL,
HAMSTER OCH MARSVIN
1 § Bestämmelserna i detta kapitel gäller utöver bestämmelserna i 16 kap. och
innehåller specifika bestämmelser om mus, råtta, gerbil, guldhamster, kinesisk
dvärghamster och marsvin.
Allmänna råd till 2 kap. 2 § djurskyddslagen
Mus, råtta, gerbil och hamster bör inte avvänjas före tre veckors ålder.
Marsvin bör inte avvänjas före fyra veckors ålder.
Undantag till grupphållning
2 § Hamster får hållas individuellt.
Inredning och berikning
3 § Försöksdjuren ska hållas i burar med hel botten.
4 § Bobyggnadsmaterial ska alltid finnas tillgängligt.
Foder
5 § Försöksdjuren ska ha tillgång till foder i tillräcklig utsträckning med tanke på
deras snabba ämnesomsättning. Marsvin ska ha daglig tillgång till hö eller annat
grovfoder.
Miljö och klimatreglering
Ventilation och temperatur
6 § Den relativa luftfuktigheten i djurutrymmena ska överstiga 40 procent.
Utrymmeskrav
7 § Försöksdjuren ska ha minst de utrymmen som framgår av tabell 1–9. I dessa
tabeller avses med minsta höjd avståndet mellan utrymmets golv och överdel. Denna
höjd ska finnas i mer än 50 procent av utrymmet innan berikningsanordningar har satts
in.
Vid planeringen av ett djurförsök ska djurens tillväxt beaktas så att utrymmet är
tillräckligt stort under hela försöket.
Tabell 1 Mus
Kroppsvikt (g)
Minsta golvyta
(cm 2 )
Golvyta per djur
(cm 2 )
Minsta höjd (cm)
högst 20
330
60
12
över 20 till 25
330
70
12
över 25 till 30
330
80
12
över 30
330
100
12
SJVFS 2019:9
61
Tabell 2 Mus, uppfödning
Minsta golvyta
(cm 2 )
Extra golvyta
per avkomma
överstigande 10
(cm 2 )
Minsta höjd (cm)
hona med kull
330
-
12
avelspar med kull
380
-
12
trio av stam med
≤5 avkommor/
hona*
500
-
12
trio av stam med
>5 avkommor/
hona*
500
25
12
* fram till avvänjning vid 3 veckors ålder.
Tabell 3 Mus, uppfödning – avvanda möss*
Kroppsvikt (g)
Minsta golvyta
(cm 2 )
Golvyta per djur
(cm 2 )
Minsta höjd (cm)
högst 20
950
40
12
över 20
1500
30
12
* Avvanda möss får hållas vid dessa högre beläggningsgrader under den korta perioden mellan avvänjning och
förflyttning, under förutsättning att försöksdjuren hålls i större djurutrymmen med lämplig berikning, och att dessa
förhållanden inte orsakar någon brist i välbefinnandet som t.ex. ökade nivåer av aggressivitet, sjuklighet eller
dödlighet, stereotypier och andra beteendestörningar, viktminskning eller andra fysiologiska eller beteendemässiga
stressreaktioner.
Tabell 4 Råtta
Kroppsvikt (g)
Minsta golvyta
(cm 2 )
Golvyta per djur
(cm 2 )
Minsta höjd (cm)
högst 200
800
200
18
över 200 till 300
800
250
18
över 300 till 400
800
350
18
över 400 till 600
800
450
18
över 600 till 800
1500
600
18
över 800
1800
900
18
Tabell 5 Råtta, uppfödning
Minsta
golvyta
(cm 2 )
Extra
golvyta per
avkomma 8-
10 (cm 2 )
Extra
golvyta per
avkomma
överstigande
10 (cm 2 )
Minsta höjd
(cm)
avelshona med
kull
800
-
-
18
avelspar med kull
1200
-
-
18
trio med ≤4
avkommor/hona
1600
-
-
18
trio med >4
avkommor/hona*
1600
45
30
18
* fram till avvänjning vid 3 veckors ålder.
SJVFS 2019:9
62
Tabell 6 Råtta, uppfödning – avvanda ungar*
Kroppsvikt (g)
Minsta golvyta
(cm 2 )
Golvyta per djur
(cm 2 )
Minsta höjd (cm)
högst 50
1 500
100
18
över 50 till 100
1 500
125
18
över 100 till 150
1 500
150
18
över 150 till 200
1 500
175
18
högst 100
2 500
100
18
över 100 till 150
2 500
125
18
över 150 till 200
2 500
150
18
* Avvanda råttor får hållas vid dessa högre beläggningsgrader under den korta perioden mellan avvänjning och
förflyttning, under förutsättning att försöksdjuren hålls i större djurutrymmen med lämplig berikning, och att dessa
förhållanden inte orsakar någon brist i välbefinnandet som t.ex. ökade nivåer av aggressivitet, sjuklighet eller
dödlighet, stereotypier och andra beteendestörningar, viktminskning eller andra fysiologiska eller beteendemässiga
stressreaktioner.
Tabell 7 Gerbil
Kroppsvikt (g)
Minsta golvyta
(cm 2 )
Golvyta per djur
(cm 2 )
Minsta höjd (cm)
högst 40
1200
150
18
över 40 till 150
1200
250
18
över 150
1200
350
18
avelspar eller trio
med kull
1200
-
18
Tabell 8 Hamster
Kroppsvikt (g)
Minsta golvyta
(cm 2 )
Golvyta per djur
(cm 2 )
Minsta höjd (cm)
högst 60*
1500
100
14
högst 60
800
150
14
över 60 till100
800
200
14
över 100 till 140
800
250
14
över 140
800
320
14
avelspar/hona
med kull
800
-
14
* Gäller vid uppfödning. Avvanda hamstrar får hållas vid dessa högre beläggningsgrader under den korta perioden
mellan avvänjning och förflyttning, under förutsättning att försöksdjuren hålls i större djurutrymmen med lämplig
berikning, och att dessa förhållanden inte orsakar någon brist i välbefinnandet som t.ex. ökade nivåer av
aggressivitet, sjuklighet eller dödlighet, stereotypier och andra beteendestörningar, viktminskning eller andra
fysiologiska eller beteendemässiga stressreaktioner.
Tabell 9 Marsvin
Kroppsvikt (g)
Minsta golvyta
(cm 2 )
Golvyta per djur
(cm 2 )
Minsta höjd (cm)
högst 200
1800
200
23
över 200 till 300
1800
350
23
över 300 till 450
1800
500
23
över 450 till 700
2500
700
23
över 700
2500
900
23
avelspar med kull
2500
*
23
* För varje ytterligare avelshona ska ytterligare 1000 cm2 läggas till.
SJVFS 2019:9
63
18 KAP. SÄRSKILDA BESTÄMMELSER FÖR KANIN
1 § Bestämmelserna i detta kapitel gäller utöver bestämmelserna i 16 kap. och
innehåller specifika bestämmelser om kanin.
Allmänna råd till 2 kap. 2 § djurskyddslagen
1. Kaniner bör inte avvänjas före sex veckors ålder.
2. Könsmogna hannar bör kastreras före grupphållning.
Inredning
2 § Kaniner äldre än 10 veckor ska ha tillgång till ett upphöjt område. Försöksdjuren
ska kunna ligga och sitta på, samt utan svårighet röra sig på och under det upphöjda
området.
Det upphöjda området enligt första stycket ska ha minst de mått som anges i tabell
4 i 7 §, men får inte vara större än att minst 60 procent av minimigolvytan enligt tabell
2–3 i 7 § har full takhöjd.
3 § Om kaniner yngre än 10 veckors ges tillgång till ett upphöjt område, ska det vara
minst 55 cm × 25 cm. Höjden över golvet ska vara tillräcklig för att försöksdjuren ska
kunna ligga och sitta på, samt utan svårighet röra sig på och under det upphöjda
området.
4 § Om det finns vetenskapliga eller veterinärmedicinska skäl för att inte använda ett
upphöjt område, ska djurutrymmets yta enligt tabell 2 och 3 i 7 § vara 33 procent större
för en ensam kanin och 60 procent större för två kaniner.
Foder
5 § Kaniner ska ha daglig tillgång till grovfoder.
Uppfödning
6 § Avelshonor ska ha tillgång till en bolåda med tak och bobyggnadsmaterial senast
från och med en vecka före beräknad förlossning och till och med minst fyra veckor
därefter.
Utrymmeskrav
7 § Kaniner ska ha minst de utrymmen som framgår av tabell 1–4.
Tabell 1 Ungar upp till 10 veckor
Ålder
Minsta golvyta
(cm 2 )
Golvyta per
djur (cm 2 )
Minsta höjd (cm)
Från och med
avvänjning till och med
6 veckor
4000
800
40
Från och med 7 veckor
till och med 10 veckor
4000
1200
40
SJVFS 2019:9
64
Tabell 2 Kaniner över 10 veckor
Slutlig
kroppsvikt
(kg)
Minsta golvyta
för 1-2 djur
(cm 2 )
Minsta tillägg
yta/djur 3-6
individer
(cm 2 )
Minsta tillägg
yta/djur över
6 individer
(cm 2 )
Djurutrymmets
minsta höjd
(cm)
högst 3
3500
3000
2500
45
över 3 till 5
4200
3000
2500
45
över 5
5400
3000
2500
60
Tabell 3 Avelshona med kull
Kaninhonans
vikt (kg)
Minsta
golvyta
(cm 2 )
Tillägg för
bolådor (cm 2 )
Inkl. bolåda
Minsta höjd
(cm)
högst 3
3500
1000
4500
45
över 3 till 5
4200
1200
5400
45
över 5
5400
1400
6800
60
Tabell 4 Storlek på upphöjt område
Slutlig kroppsvikt
(kg)
yta (cm x cm)
Höjd från djurutrymmets
golv (cm)
under 3
55*25
25
Från och med 3 till
och med 5
55*30
25
över 5
60*35
30
19 KAP. SÄRSKILDA BESTÄMMELSER FÖR KATT
1 § Bestämmelserna i detta kapitel gäller utöver bestämmelserna i 16 kap. och
innehåller specifika bestämmelser om katt.
Allmänna råd till 2 kap. 2 § djurskyddslagen
Katter bör inte separeras från modern före 12 veckors ålder.
Tillsyn
2 § Vid den dagliga tillsynen av katter ska social stress speciellt kontrolleras.
Grupphållning
3 § Katter får inte hållas individuellt under mer än 24 timmar.
Katter som visar upprepat aggressivt beteende mot andra katter får hållas
individuellt under en längre period än 24 timmar om det inte går att hitta en kompatibel
individ som sällskap.
SJVFS 2019:9
65
Inredning och berikning
4 § Utrymmet ska vara försett med bolådor eller andra liggplatser på olika nivåer. Alla
katter ska samtidigt få plats att ligga på hyllorna. Hyllorna ska sammanlagt vara minst
så stora som anges i tabell 2 i 10 §.
5 § Det ska finnas tillräckligt antal lådor för avföring och urin. Lådorna ska vara
tillräckligt stora och förses med tillräcklig mängd absorberande material.
6 § Platser för utfodring och avföringslådor ska ligga minst 0,5 meter isär och får inte
byta plats med varandra.
7 § Utrymmet ska vara försett med klösanordningar och klätterstrukturer så att hela
utrymmets volym kan utnyttjas.
Uppfödning
8 § Honor som har ungar under fyra veckors ålder eller som är i de två sista
veckorna av dräktigheten, får hållas individuellt.
9 § En avelshona med ungar ska ha tillgång till bolåda med bäddmaterial.
Utrymmeskrav
10 § Katter ska ha minst de utrymmen som framgår av tabell 1-2.
Tabell 1 Katter
Minsta golvyta*
(m 2 )
Per djur
(m 2 )
Höjd (m)
Vuxen katt (äldre än
16 v.)
5
1
2
Hona med kull yngre
än 12 v.
5
2,5
2
Växande djur, 12 – 16
v.
5
0,7
2
* Exklusive hyllor
Tabell 2 Utrymme hylla
Allmänna råd till 10 §
För en hona med kull bör utrymmet ökas gradvis så att inhysningen för
kullar vid 16 veckors ålder uppfyller utrymmeskraven för vuxna katter.
20 KAP. SÄRSKILDA BESTÄMMELSER FÖR HUND
1 § Bestämmelserna i detta kapitel gäller utöver bestämmelserna i 16 kap. och
innehåller specifika bestämmelser om hund.
Minsta yta för första djuret (m 2 )
Tillägg för varje ytterligare djur (m 2 )
0,5
0,25
SJVFS 2019:9
66
Allmänna råd till 2 kap. 2 § djurskyddslagen
Hundvalpar bör inte separeras från tiken före 8 veckors ålder.
Inredning
2 § Det ska finnas siktbarriärer mellan boxarna. Väggen mot korridoren och del av
väggen mellan boxarna får dock bestå av genomsiktligt material.
3 § Utrymmet ska ha upphöjda liggplatser så att alla hundar samtidigt får plats att
ligga ned.
Uppfödning
4 § Valpningsutrymmet ska vara utformat så att tiken kan förflytta sig bort från val-
parna till en annan avdelning eller till ett upphöjt område.
Utomhusutrymme
5 § Hundar ska ha tillgång till utomhusutrymme.
Första
stycket
gäller
inte
om
Jordbruksverket
i
samband
med
förhandsgodkännandet eller godkännandet av försöksdjursanläggningen har godkänt
att utomhusutrymme saknas.
Hundar som inte har fri tillgång till utomhusutrymme ska rastas utomhus.
Allmänna råd till 5 §
Rastning bör ske minst två gånger per dag med en sammanlagd
rastningstid på minst två timmar.
6 § I utomhusutrymmet ska det finnas lämpligt skydd mot nederbörd, vind och sol.
Dessutom ska marken vara dränerad.
7 § Utomhusutrymmen ska ha upphöjda liggplatser.
Utrymmeskrav
8 § Hundar ska ha tillgång till minst så stort utrymme som framgår av tabell 1. Höjden
ska vara minst 2 m.
Del av utrymmet i första stycket får utgöras av ett utomhusutrymme. Dock måste
hundarna ha tillgång till ett inomhusutrymme som motsvarar minst 50 procent av det
minsta utrymme som hundarna ska ha tillgång till enligt tabell 1.
En digivande tik eller tik med kull ska ha samma utrymme som en ensam tik med
samma vikt. Valparna får sedan hållas kvar på samma utrymme tills de är 12 veckor.
Därefter ska valparna räknas som enskilda individer enligt tabell 1.
Tabell 1 Hund
< 5 kg 5-10 kg 10-20 kg 20-30 kg 30-40 kg > 40 kg
Utrymme för en hund (m2)
6
10
14
16
18
20
Tillägg för varje extra hund
(m2)
2
3
4
5
6
7
SJVFS 2019:9
67
Om flera hundar av olika storlek hålls i samma utrymme, ska storleken på utrymmet beräknas enligt följande.
Storleken utgår från det utrymme som krävs för en hund av den största storleken (övre raden i tabellen). Till detta
läggs de utrymmen som krävs för varje extra hund i respektive storleksklass (nedre raden i tabellen).
Undantag från utrymmeskrav vid försök
9 § Om den regionala djurförsöksetiska nämnden meddelar undantag enligt 16 kap.
10 § gäller att en hund tillfälligt får hållas individuellt på 2 m2 om den väger under
20 kg och på 4 m2 om den väger över 20 kg. En hund får inte hållas individuellt under
mer än fyra timmar per dygn.
21 KAP. SÄRSKILDA BESTÄMMELSER FÖR ILLER
1 § Bestämmelserna i detta kapitel gäller utöver bestämmelserna i 16 kap. och
innehåller specifika bestämmelser om iller.
Allmänna råd till 2 kap. 2 § djurskyddslagen
Illervalpar bör inte separeras från tiken före åtta veckors ålder.
Inredning
2 § Iller ska ha tillgång till bolådor eller bohålor med lämpligt bomaterial i tillräcklig
omfattning.
3 § Iller får inte hållas på nätgolv.
Uppfödning
4 § En hona med valpar ska under avvänjningsperioden ha tillgång till en plats som är
oåtkomlig för valparna.
Miljö och klimatreglering
Ventilation och temperatur
5 § Illrar som hålls utomhus ska ha bolådor eller bohålor som skyddar mot kyla.
Utrymmeskrav
6 § Illrar ska ha minst de utrymmen som framgår av tabell 1.
Tabell 1 Iller
Minsta
utrymme
(m 2 )
Utrymme per
djur (m 2 )
Kortaste sida
(m)
Höjd (m)
Avvanda illrar
2
1
1
1
Hona med kull
2
-
1
1
SJVFS 2019:9
68
22 KAP. SÄRSKILDA BESTÄMMELSER FÖR PRIMATER
1 § Bestämmelserna i detta kapitel gäller utöver bestämmelserna i 16 kap. och
innehåller specifika bestämmelser om primater.
Tillsyn
2 § Primater ska ha tillsyn minst två gånger dagligen. Det ska dessutom finnas per-
manenta övervakningssystem som möjliggör övervakning av samtliga primater.
Systemen ska vara konstruerade så att den som observerar försöksdjuren inte kan ses
eller höras av de försöksdjur som ska övervakas.
Grupphållning
3 § Primater ska hållas i par eller grupp.
Inredning och berikning
4 § Utrymmen för primater ska innehålla visuella barriärer och olika flyktvägar för att
minimera aggression mellan försöksdjuren och inge en känsla av trygghet. Inredningen
ska ge möjlighet för försöksdjuren att uttrycka sina normala beteendebehov, stimulera
rörelse samt tillåta flykt uppåt.
Allmänna råd till 4 §
Lämplig inredning är hyllor, rep, rör och andra strukturer som ökar
utrymmets användbarhet och komplexitet. Hyllor bör placeras på olika
nivåer inom utrymmet.
5 § Berikningen ska vara anpassad till primaternas artspecifika och individuella
behov.
Allmänna råd till 5 §
Lämplig berikning är utfodringsrutiner och foderanordningar som är
utformade för att stimulera födosöksbeteende. Lämplig kompletterande
berikning är föremål som stimulerar undersökande beteenden, samt
finmotoriska och kognitiva aktiviteter. Dessa föremål bör bytas ut och
förändras för att ge variation. Försöksdjuren bör tränas i att ha kontakt
med och samarbeta med människor.
Uppfödning
6 § Unga primater får inte separeras från modern förrän de, beroende på art, är 6–12
månader gamla.
7 § Krabbmakak, rhesusapa, och grön markatta, får inte separeras från modern före
12 månaders ålder. Övriga arter av makaker och markattor får inte separeras från
modern före åtta månaders ålder.
8 § Silkesapor, tamariner och babianer får inte separeras från modern före åtta
månaders ålder. Dödskalleapor ska inte separeras från modern före sex månaders ålder.
SJVFS 2019:9
69
Utomhusutrymme
9 § Primater ska ha tillgång till både inom- och utomhusutrymme. Utomhusutrymmet
ska vara utformat så att det finns lämpligt skydd mot nederbörd, vind och sol.
Vid olämplig väderlek får försöksdjursveterinär, eller i förekommande fall expert,
efter en individuell bedömning, besluta att försöksdjuren inte får vistas utomhus av
djurskyddsskäl eller veterinärmedicinska skäl.
Undantag för utomhusutrymme
10 § Primater får hållas utan tillgång till utomhusutrymme om de används eller ska
användas i djurförsök med
agens tillhörande lägst riskklass 2 enligt Arbetsmiljöverkets föreskrifter och
allmänna råd (AFS 2018:4) om smittrisker, eller
genetiskt modifierade mikroorganismer i L- eller R-verksamhet enligt
Arbetsmiljöverkets föreskrifter (AFS 2011:2) om innesluten användning av
genetiskt modifierade mikroorganismer.
Utrymmeskrav
11 § Primater ska ha minst de utrymmen som framgår av tabell 1–3.
Tabell 1 Makaker och markattor
Primatart
Minimiyta
(m 2 )
Minsta
höjd (m)
Minsta volym per
ytterligare djur (m 3 )
Krabbmakak, rhesusapa
och grön markatta*
2,0
2,0
2,0
Krabbmakak, rhesusapa
och grön markatta i grupp
för avel*
4,0
2,0
3,5***
Övriga makaker och
markattor <3 års ålder**
2,0
1,8
1
Övriga makaker och
markattor >3 års ålder*
2,0
1,8
1,8
Övriga makaker och
markattor i grupp för avel
3,5
2,0
3,5***
* I ett djurutrymme med minsta mått får högst två försöksdjur hållas.
** I ett djurutrymme med minsta mått får högst tre försöksdjur hållas.
*** I avelsgrupper krävs ingen ytterligare volymökning för försöksdjur upp till två års ålder som hålls med sin
moder.
Tabell 2 Silkesapor, tamariner och dödskalleapor
Primatart
Minimiyta
(m 2 )
Minsta höjd
(m)
Minsta volym
per ytterligare
djur (m 3 )
Vit silkesapa*
1,0
2,0
0,5
Vit silkesapa, familjegrupp
för avel*
2,0
2,0
0,5**
Övriga silkesapor*
0,5
1,5***
0,2**
Tamariner*
1,5
1,5***
0,2**
SJVFS 2019:9
70
Dödskalleapor*
2,0
1,8
0,5**
* I ett djurutrymme med minsta mått får högst två försöksdjur hållas.
** I avelsgrupper krävs ingen ytterligare volymökning för försöksdjur upp till 5 månader som hålls med sin familj.
*** Djurutrymmets översta del ska vara minst 1,8 m över golvet.
Tabell 3 Babianer
Minimiyta
(m 2 )
Minsta höjd
(m)
Minsta volym per
ytterligare djur (m 3 )
Djur under 4 års ålder*
4
1,8
3
Djur från och med 4 års
ålder*
7
1,8
6
Djur som hålls för
avelsändamål
2
12**
* I ett djurutrymme med minimimått får högst två försöksdjur hållas.
** I avelsgrupper krävs ingen ytterligare volymökning för försöksdjur upp till två års ålder som hålls med sin
moder.
23 KAP. SÄRSKILDA BESTÄMMELSER FÖR NÖTKREATUR, FÅR, GET,
GRIS OCH HÄSTDJUR
1 § Bestämmelserna i detta kapitel gäller utöver bestämmelserna i 16 kap. och
innehåller specifika bestämmelser om de domesticerade formerna av nötkreatur, får,
getter, grisar och hästdjur.
Allmänna råd till 2 kap. 2 § djurskyddslagen
1. Får och get bör normalt sett hållas på bete eller på annat sätt ges
tillfälle att vistas ute sommartid.
2. Nötkreatur, får och get bör även annan tid än sommartid ges tillfälle att
vistas ute.
3. Tjurar och kalvar yngre än sex månader bör ges tillfälle att vistas ute.
4. Grisar bör ges tillfälle att vistas ute och djuret bör då ha möjlighet att
kunna reglera sin kroppstemperatur.
5.Hästdjur bör ges tillgång till bete sommartid.
Undantag från grupphållning
2 § Hästdjur får hållas i ensambox, under förutsättning att de har syn-, hörsel-, lukt-
och känselkontakt med andra hästar.
Utomhusutrymme
3 § Hästdjur ska normalt sett ges tillfälle att dagligen röra sig fritt i sina naturliga
gångarter.
Utrymmeskrav
4 § Nötkreatur, får, get och gris ska ha minst de utrymmen som framgår av tabell 1–
4.
SJVFS 2019:9
71
Tabell 1 Nötkreatur
Kroppsvikt
(kg)
Djurutry-
mmets
minsta
storlek
(m 2 )
Golvyta
per djur
(m 2 )
Utrymme vid
fodertråg vid fri
utfodring av
nötkreatur utan
horn (m/djur)
Utrymme vid
fodertråg vid
restriktiv
utfodring av
nötkreatur utan
horn (m/djur)
högst 100
2,5
2,3
0,1
0,3
över 100 till
200
4,25
3,4
0,15
0,5
över 200 till
400
6
4,8
0,18
0,6
över 400 till
600
9
7,5
0,21
0,7
över 600 till
800
11
8,75
0,24
0,8
över 800
16
10
0,3
1
Tabell 2 Får och get
Kroppsvikt (kg)
Djurutrymmets
minsta storlek
(m 2 )
Minsta
golvyta/djur (m 2 )
Skiljeväggens
minsta höjd (m)
under 20
1
0,7
1
över 20 till 35
1,5
1
1,2
över 35 till 60
2
1,5
1,2
över 60
3
1,8
1,5
Tabell 3 Utfodringsutrymme för får och get
Kroppsvikt (kg)
Utrymme vid foderbord vid
fri utfodring (m/djur)
Utrymme vid foderbord
vid restriktiv utfodring
(m/djur)
under 35
0,17
0,35
över 35 till 60
0,17
0,45
över 60 samt dräktiga
tackor
0,17
0,5
Tabell 4 Gris
Levande vikt (kg) Djurutrymmets
minsta storlek*
(m 2 )
Minsta golv-
yta/djur (m 2 )
Minsta ligg-
plats per
djur**
(m 2 /djur)
Minsta plats
vid
foderbord
(m/djur)
under 5
2
0,2
0,13
0,17
över 5 till 10
2
0,25
0,16
0,18
över 10 till 20
2
0,35
0,22
0,20
över 20 till 30
2
0,5
0,28
0,22
över 30 till 50
2
0,7
0,40
0,26
SJVFS 2019:9
72
över 50 till 70
3
0,8
0,52
0,29
över 70 till 100
3
1
0,70
0,35
över 100 till 150
4
1,35
1.0
0,44
över 150 till 200
5
2,5
1,3
0,45
Vuxna (kon-
ventionella) galtar
7,5
7,5
6,0
0,50
* Grisar kan begränsas i mindre utrymmen under korta tidsperioder, exempelvis genom att djurutrymmet delas av
med skiljeväggar, om detta är motiverat av veterinärmedicinska eller experimentella skäl, till exempel om det är
nödvändigt med individuell foderkonsumtion.
** Vid termoneutrala förhållanden.
5 § Hästdjur ska ha tillgång till det utrymme som framgår av tabell 5. Den kortaste
sidan av boxen ska vara minst 1,5 gånger djurets mankhöjd. Inomhusutrymmen ska
vara så höga att försöksdjuren kan stegra sig fullständigt.
Tabell 5 Hästdjur
Mankhöjd (m) Minsta golvyta/djur (m 2 /djur)
Djurut-
rymmets
minsta
höjd (m)
För varje djur
som hålls indi-
viduellt eller i
grupper på
upp till tre
djur
För varje djur
som hålls i
grupper på fyra
eller fler djur
Fölningsbox/
sto med föl
1,00 till 1,40
9
6
16
3
1,40 till 1,60
12
9
20
3
över 1,60
16
(2 × mankhöjd)2
20
3
24 KAP. SÄRSKILDA BESTÄMMELSER FÖR FÅGLAR
1 § Bestämmelserna i detta kapitel gäller utöver bestämmelserna i 16 kap. och
innehåller specifika bestämmelser om zebrafinkar, duvor, tamhöns, kalkon, ankor,
gäss och vaktlar.
Inredning och berikning
2 § Zebrafinkar och duvor ska kunna flyga korta sträckor. Utrymmena ska därför vara
långa och smala såvida de inte är så stora att detta krav ändå uppfylls.
3 § Tamhöns och duvor ska ha tillgång till sittpinnar i sådan omfattning att alla får
plats att vila samtidigt. Tamhöns ska även ha tillgång till strömedel som kan tillfreds-
ställa deras beteendebehov av att picka, sprätta och sandbada.
4 § Ankor och gäss ska ha tillgång till en damm.
Utrymmeskrav
5 § Fåglar ska ha minst de utrymmen som framgår av tabell 1–8.
SJVFS 2019:9
73
Tabell 1 Zebrafinkar
Gruppstorlek
Djurutrymmets
minsta storlek
(m 2 )
Minsta höjd
(cm)
Fodertrågets minsta
längd per fågel (cm)
upp till 6
1
100
2
mellan 7 och 12
1,5
200
2
mellan 13 och 20
2
200
3
för varje ytterligare
fågel utöver 20
0,05
-
1 per 6 fåglar
Tabell 2 Duvor
Gruppstorlek Djur-
utrymmets
minsta
storlek (m²)
Minsta
höjd (cm)
Fodertrågets
minsta längd
per fågel
(cm)
Sittpinnens
minsta
längd per
fågel (cm)
Minsta
yta per
fågel
(m²)
Upp till 6
2
200
5
30
0,33
mellan 7 och
12
3
200
5
30
0,25
för varje
ytterligare
fågel utöver 12
0,15
-
5
30
0,18
Tabell 3 Tamhöns
Kroppsvikt
(g)
Djurutrymmets
minsta storlek
(m 2 )
Minsta yta
per fågel
(m 2 )
Minsta
höjd (cm)
Fodertrågets
minsta längd
per fågel (cm)
Upp till 200
1
0,025
30
3
över 200 till
300
1
0,03
30
3
över 300 till
600
1
0,05
40
7
över 600 till 1
200
2
0,09
50
15
över 1 200 till 1
800
2
0,11
75
15
över 1 800 till 2
400
2
0,13
75
15
över 2 400
2
0,21
75
15
Tabell 4 Kalkon
Alla utrymmets sidor ska vara minst 1,5 m långa.
Kroppsvikt
(kg)
Djurutrymmets
minsta
storlek
(m 2 )
Minsta yta
per
fågel
(m 2 )
Minsta
höjd (cm)
Fodertrågets
minsta
längd
per fågel (cm)
Upp till 0,3
2
0,13
50
3
SJVFS 2019:9
74
över 0,3 till
0,6
2
0,17
50
7
över 0,6 till 1
2
0,3
100
15
över 1 till 4
2
0,35
100
15
över 4 till 8
2
0,4
100
15
över 8 till 12
2
0,5
150
20
över 12 till 16
2
0,55
150
20
över 16 till 20
2
0,6
150
20
över 20
3
1
150
20
Tabell 5 Ankor
Kroppsvikt, g
Djurutrymm
ets minsta
storlek (m 2 )
Yta per
fågel (m 2 ) *
Minsta höjd
(cm)
Fodertrågets
minsta längd
per fågel (cm)
Upp till 300
2
0,1
50
10
över 300 till 1 200
**
2
0,2
200
10
över 1 200 till 3 500
2
0,25
200
15
över 3 500
2
0,5
200
15
* I detta ska det ingå en damm på minst 0,5 m2 per 2 m2 utrymme som är minst 30 cm djup. Dammen kan utgöra
upp till 50 % av djurutrymmets minsta storlek.
** Fåglar som ännu inte är flygfärdiga kan hållas i utrymmen som är minst 75 cm höga.
Tabell 6 Gäss
Kroppsvikt, g
Djurutrymmets
minsta storlek
(m 2 )
Yta per
fågel
(m 2 ) *
Minsta
höjd
(cm)
Fodertrågets
minsta längd
per fågel (cm)
Upp till 500
2
1
200
10
över 500 till 2 000
2
1
200
15
över 2 000
2
1
200
15
* I detta ska det ingå en damm på minst 0,5 m2 per 2 m2 utrymme som är minst 30 cm djup. Dammen kan utgöra
upp till 50 % av djurutrymmets minsta storlek.
Tabell 7 Ankor och gäss, minsta dammstorlek
Yta (m 2 )
Djup (cm)
Ankor
0,5*
30
Gäss
0,5*
mellan 10 och 30
* Dammstorleken räknas per 2 m2-utrymme. Dammen kan utgöra upp till 50 % av djurutrymmets minsta storlek.
SJVFS 2019:9
75
Tabell 8 Vaktlar
Kropps-
vikt (g)
Djurutrymm
ets minsta
storlek (m 2 )
Yta per
fågel som
hålls i par
(m 2 )
Yta per
ytterligare
fågel som
hålls i
grupp (m 2 )
Minsta
höjd
(cm)
Fodertrågets
minsta längd
per fågel (cm)
Upp till
150
1
0,5
0,1
20
4
över 150
1
0,6
0,15
30
4
Undantag från utrymmeskrav vid försök
6 § Om den regionala djurförsöksetiska nämnden meddelar undantag enligt 16 kap.
10 § gäller följande minimimått:
Vid häckningsstudier får par av zebrafinkar hållas i utrymmen med lämplig
berikning där golvytan är minst 0,5 m2 och höjden är minst 40 cm.
Tamhöns får hållas i utrymmen med lämplig berikning och med en golvyta på
minst 0,75 m2, under förutsättning att tätheten i tabell 3 i 5 § följs.
Kalkon får hållas i utrymmen med lämplig berikning och med en golvyta på
minst 0,75 m2 och en höjd på minst 50 cm för fåglar under 0,6 kg, 75 cm för
fåglar under 4 kg och 100 cm för fåglar över 4 kg. Detta gäller under förut-
sättning att tätheten i tabell 4 i 5 § följs.
Ankor och gäss får hållas i mindre utrymmen med lämplig berikning och med
en golvyta på minst 0,75 m2, under förutsättning att tätheten i tabell 5–6 i 5 §
följs.
25 KAP. SÄRSKILDA
BESTÄMMELSER
FÖR
GRODDJUR
OCH
KRÄLDJUR
1 § Bestämmelserna i detta kapitel gäller utöver bestämmelserna i 16 kap. och
innehåller specifika bestämmelser om groddjur, marklevande ormar och vattenlevande
sköldpaddor. Bestämmelserna i detta kapitel gäller inte halvakvatiska eller träd- och
marklevande salamandrar.
Inredning och berikning
2 § Helakvatiska groddjur och vattenlevande sköldpaddor ska hållas i vatten. Halv-
akvatiska och marklevande groddjur ska ha tillgång till både land- och vattendel.
3 § Groddjur ska ha tillgång till gömställen som är utformade så att alla försöksdjur
kan gömma sig samtidigt.
Allmänna råd till 2 och 3 §§
Försöksdjur som omfattas av detta kapitel bör ha tillgång till gömställen
eller kamouflerande inredning anpassade efter artens behov. Helakvatiska
groddjur bör ha gömställen på djurutrymmets botten. Vattensköldpaddor
bör ha tillgång till både land- och vattendel. Groddjur som inte är
helakvatiska och marklevande ormar bör ha tillgång till bottenmaterial.
SJVFS 2019:9
76
Bottenmaterialet och dess innehåll av fukt bör vara anpassat efter artens
behov. Trädlevande groddjur bör ha en inredning som gör att de både kan
röra sig och vila ovan mark.
Miljö och klimatreglering
4 § Temperatur-, ljus- och vattenförsörjningen till akvarier och tankar ska anpassas
till de enskilda groddjurens och kräldjurens behov och toleransgränser.
Allmänna råd till 4 §
Temperatur och ljusintensitet samt ljusfrekvens bör anpassas till de
enskilda groddjurens och kräldjurens behov och toleransgränser.
Försöksdjuren bör ha möjlighet att vistas inom områden med olika
termozoner och olika ljusintensitet.
Utrymmeskrav
5 § Försöksdjuren ska ha minst de utrymmen som framgår av tabell 1–5. Om det krävs
får dock mindre individuella tankar användas vid naturlig parning och superovulation.
Utrymmena i tabell 1 gäller vuxna djur. För hållande av juveniler och yngel ska
måtten ändras i proportion till djurens storlek.
Tabell 1 Groddjur av helakvatiska arter
Djurets
längd*,
salamandrar
(cm)
Djurets
längd**,
grodor och
paddor (cm)
Minsta
yta (m²)
Minsta yta
per djur vid
grupp-
hållning (m²)
Minsta
vattendjup
(cm)
Upp till 10
Upp till 5
0,09
0,015
15
11-15
5,5-7,5
0,15
0,025
15
16-20
8-10
0,25
0,04
20
21-40
10,5-20
0,5
0,085
20
41-60
20,5-30
1,0
0,17
30
Mer än 60
Mer än 30
1,5
0,5
50
* Salamandrars längd mäts från nosspetsen till svansspetsen.
** Längd på grodor och paddor mäts från nosspetsen till ryggslutet.
Tabell 2 Groddjur av halvakvatiska arter
Djurets
längd*
(grodor och
paddor) (cm)
Minsta yta**
(m 2 )
Minsta yta
per djur vid
grupp-
hållning (m 2 )
Minsta
höjd*** (cm)
Minsta
vatten-djup
(cm)
Upp till 5
0,15
0,02
20
10
5,5-7,5
0,35
0,05
30
10
Mer än 7,5
0,4
0,07
30
15
* Längd på grodor och paddor mäts från nosspetsen till ryggslutet.
** En tredjedel land och två tredjedelar vatten där försöksdjuren kan ligga helt under vattenytan.
SJVFS 2019:9
77
*** Mätt från ytan av landdelen upp till innerdelen av terrariets överkant. Djurutrymmenas höjd ska också anpassas
till inredningen.
Tabell 3 Groddjur av trädlevande och marklevande arter
Djurets
längd*
(grodor och
paddor) (cm)
Minsta yta**
(m 2 )
Minsta yta
per djur vid
grupp-
hållning (m 2 )
Minsta
höjd*** (cm)
Minsta
vattendjup
(cm)
Upp till 2,5
0,09
0,01
30
10
3-5
0,15
0,02
30
10
5,5-7,5
0,35
0,05
40
10
8-10
0,4
0,07
40
15
Mer än 10
0,5
0,12
40
15
* Längd på grodor och paddor mäts från nosspetsen till ryggslutet.
** Två tredjedelar land och en tredjedel vatten där försöksdjuren kan ligga helt under vattenytan.
*** Mätt från ytan av landdelen upp till innerdelen av terrariets överkant. Djurutrymmenas höjd ska också anpassas
till inredningen.
Tabell 4 Marklevande ormar
Kroppslängd (cm)
*
Minsta golvyta
(cm 2 )
Minsta yta för varje
ytterligare djur i
grupputrymmet (cm
2 )
Djurutrymmets
minsta höjd
(cm)**
Upp till 30
300
150
10
över 30 till 40
400
200
12
över 40 till 50
600
300
15
över 50 till 75
1200
600
20
över 75
2500
1200
28
* Mätt från nos till stjärtspets.
** Mätt från ytan av landdelen upp till innerdelen av terrariets överkant. Djurutrymmenas höjd ska också anpassas
till inredningen.
Tabell 5 Vattenlevande sköldpaddor
Kroppslängd
(cm) *
Vattenytans
minsta area
(cm 2 )
Minsta tillägg till
vattenytan för varje
ytterligare djur i
grupputrymmet
(cm 2 )
Minsta vatten-
djup (cm)
högst 5
600
100
10
över 5 till 10
1600
300
15
över 10 till 15
3500
600
20
över 15 till 20
6000
1200
30
över 20 till 30
10000
2000
35
över 30
20000
5000
40
* Mätt i en rät linje från skalets framkant till dess bakkant.
SJVFS 2019:9
78
26 KAP. SÄRSKILDA BESTÄMMELSER FÖR FISK
1 § Bestämmelserna i detta kapitel gäller utöver bestämmelserna i 16 kap. och
innehåller specifika bestämmelser om fisk.
Allmänt
2 § Vattnets volym, yta, djup och flöde ska vara anpassat efter fiskarnas storlek, antal,
ålder, hälsa, välbefinnande, miljöförhållanden, levnadssätt och utfodringsmetod.
Fiskarna ska kunna simma på ett för arten normalt sätt.
Allmänna råd till 2 §
1.Vattnets volym bör inte understiga 40 liter om inte fiskarten är särskilt
anpassad till vatten av små volymer.
2.Vid förvaring av större fisk, t.ex. torsk, bör akvariet ha en längd av minst
fyra gånger fiskens längd.
3 § Fisk ska hanteras så lite som möjligt.
Grupphållning
4 § Gruppstorlek och sammansättning ska anpassas efter de olika arternas sociala
struktur och behov. Djurtätheten ska baseras på fiskarnas sammantagna behov när det
gäller miljöförhållanden, hälsa och välbefinnande.
Allmänna råd till 4 §
Fisk bör ha minst 1 liter vatten per fisk som är mindre än 5 cm lång och
minst 4 liter vatten per fisk som är 5-10 cm lång. Fisk som är kraftig i
förhållande till sin längd bör ha större vattenvolym per fisk.
Inredning
5 § Ett akvarium eller motsvarande utrymme ska ha en inredning och ett
bottensubstrat som motsvarar det som finns i varje fiskarts naturliga miljö.
6 § Minst en sida av ett akvarium eller motsvarande utrymme ska vara insynsskyddad
om inte inredningen ger fiskarna ett motsvarande skydd.
Uppfödning
7 § Om det vid lekförsök och hållande av yngel krävs särskilt god hygien gäller inte
kraven på berikning i 16 kap. 17–19 §§.
8 § Vid övergång från levande till fabrikstillverkat foder ska yngel ges särskild
uppmärksamhet. Övergången ska ske på ett lämpligt sätt för arten.
SJVFS 2019:9
79
Miljö och klimatreglering
Vattenförsörjning och vattenkvalitet
9 § Vattenförsörjningen till akvarier eller motsvarande utrymmen ska anpassas till de
enskilda fiskarnas behov och toleransgränser. Fisk ska ges tid för att anpassa sig till
förändrad vattenkvalitet.
10 § Vattenkvalitetsparametrarna som t.ex. syrehalt, koldioxidhalt, pH-värde och
salthalt ska hållas på för arten lämpliga nivåer.
Anordningar för syresättning av vattnet ska finnas där så krävs. pH-värdet ska hållas
så stabilt som möjligt. Koncentrationerna av kväveföreningar ska hållas låg. Vattnet
ska filtreras eller behandlas där så är nödvändigt så att ämnen som är farliga för
fiskarna avlägsnas.
11 § Vattnets beskaffenhet ska vara anpassat efter respektive fiskart och fiskarnas
utvecklingsstadium så att fiskarna kan upprätthålla normal aktivitet och normala
fysiologiska processer.
Temperatur
12 § Vattentemperaturen ska vara anpassad efter fiskartens behov och hållas så stabil
som möjligt. Förändringar av temperaturen ska göras gradvis.
Ljud och vibrationer
13 § När så är möjligt ska utrustning som orsakar buller eller vibrationer, såsom
generatorer eller filtreringsanordningar vara åtskilda från akvarier eller motsvarande
utrymmen.
27 KAP. ÖVRIGA BESTÄMMELSER
Undantag
1 § Om det finns särskilda skäl kan Jordbruksverket besluta om undantag från
bestämmelserna i:
2 kap. 14 §,
5 kap. 2 §,
9 kap. 6 §,
12 kap. 8 och 27 §§,
15 kap. 1-5 och 8-27 §§
16 kap. 13-15 § 1 st., 16-19 och 20-26 §§,
17 kap. 3-7 §§,
18 kap. 2-7 §§,
19 kap. 2-10 §§,
20 kap. 2-8 §§,
21 kap. 2-6 §§,
22 kap. 2-11 §§,
SJVFS 2019:9
80
23 kap. 2-5 §§,
24 kap. 2-5 §§,
25 kap. 2-5 §§, och
26 kap. 2-13 §§.
Denna författning träder i kraft den 1 april 2019, då Statens jordbruksverks
föreskrifter och allmänna råd (2017:40) om försöksdjur upphör att gälla. De allmänna
råden ska gälla från samma tidpunkt.
CHRISTINA NORDIN
Helena Elofsson
(Avdelningen för djurskydd och hälsa)