SOU 1924:53

1921 års kommunalskattekommittés betänkande angående den kommunala beskattningen

N 4-0 Gc

oå (—

- CUL"

&( 4. IGT?»

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013

BETANKANDE

ANGÅENDE

DEN :(OMMUNA .. BESKATTNINGEL;

, AVGIVET DEN 15 OKTOBER 1924 I ”J 4 ' . , DEL'I * 7 i —_ LAGFÖRSLAG, ALLMÄN MÖTI'VERTN'GKA— .-, ;, _ SPECIELL_MOTIIVER;ING—_ ,Å, .? .. .) 4 ,J ' &_,m_y STOCKHOLM

1924

...

eo

th

U!

05

on

LG

10.

11.

1 N

13.

14.

16. 17.

18.

19.

20.

21.

.Kungl. Elektrifieringskommitténs meddelanden.

. Det svenska tobaksmonopolet.

& . Angående ordnandet av statens kommersiella infor—

mationsverksamhet. Promemoria. avgiven av" che- ffen lör utrikesdepartementets speciella handels— avdelrting. Marcus. 28'5. U- Det svenska lantbrukets produktionskostnader. 2. Bokföringsåren 1920—1921 och 1921—1922. Av L. Nanneson. Meddelande från Kungl. Lantbrukssty- relsen nr 247 (nr 6 1923). Svanbäck. (6). 107 5. Jo-

Utredning beträffande planmässig elektrifiering av landsla'gden inom Kopparbergs län. Beckman. 47 s. 2 kart. Jo. . _ .Supplement nr 2 till Sverges familjenamn 1920.

Stat. Repr.-anst. 10 s. Ju. . Betänkande med utredning och förslag angående

det fria och frivilliga folkbildningsarbetet. Eklund. vij, 2(8 5. E. .Utreduing rörande ny vattenväg mellan Östersjön

och Vänern, Göta kanal, jämte bihang. innefattan- de preliminär utredning rörande vattenväg mellan Hjälmaren och Vänern, Svea kanal. Meddelande från Eungl. Kanalkommissionen. Nr 4. Häggström. 173 s. 3 kart. . Betänkande_och 'förslag angående läroverks- och

landsbibliotek. Almqvist & W'iksell. xj, 511 3. E.

Uppsala.

.Kungl. Elektrifieringskommitténs meddelanden. 13.

Utredning beträffande planmässig elektrifiering av landsbygden inom Västmanlands län. Beckman. 36

, s. 2 kart. Jo. .Kungl. Elektrifieringskommitténs meddelanden. 14.

Utredning beträffande planmässig elektrifiering av landsbygden inom Värmlands län. Beckman. 52 s. 2 kart. o. Kungl. Elektrifieringskommitténs meddelanden. 11. Utredning beträffande planmässig elektrifiering av landsbygden inom Blekinge län. Beckman. 32 s. 2 kart Jo. Kungl. Elektrifieringskommitténs meddelanden. 15. Utredning beträffande planmässig elektrifiering av laridsb'fgjien inom Jämtlands län. Beckman. 32 s. 2 art. 0. . Kungl. Elektrifieringskommitténs meddelanden. 18.

Utredning beträffande planmässig elektrifiering av landsbygden inom Gotlands län. Beckman. 19 s. 1 karta. Jo. Förslag till lönereglering för befattnin'gshavare vid rikets allmänna läroverk samt vid folk- och små— skolor m. fl. läroanstalter. Tullberg. 413 5. E. Iakttagelser rörande socialiseringen i Österrike 1918 —1922. Av Nils Karleby. Tiden. vij, 111 s. Fl- En undersökning av dess verksamhet 1915—1922. Av M. Marcus. Tiden. vij, 106 s. Fl- BetåJnkand'e med förslag till gruvlag. Norstedt. 400 s. u. Kungl. Elektrifieringskommitténs meddelanden. 19. Utredning beträffande planmässig elektrifiering av landsbygden inom Västernorrlands län. Beckman. 77 s. 2 kart. JO— Kungl. Elektrifieringskommittens meddelanden. 9. Ut- redning beträffande planmässig elektrifiering av landsbygden inom Hallands län. Beckman. 146 s. 3 kart. Jo. Anvisningar rörande vägväsend'et och automobiltra— liken. Blom. 24 s. K- Skeppstiånstkommitterades betänkande. 3, Förslag 'till lag om särskild pensionsförsäkring av Sjöfolk. Marcus. 123 s. 1 tab.-bil. H. . Fastighctsregisterkommissionens meddelanden. 13. Sammandrag av inkomna yttranden över fastighets— reglsterkommissionens förslag den 25 augusti 1923 angående tillsynen ä fastighetsregistreringen m. m. Palmquist. 79 s. Ju-

12. _

22.

23. 24. 25.

Kronologisk förteckning

Statens järnvägar. Kortfattad översikt av deras till- komst, ekonomi och organisation. Av M. Marcus. Tiden. vij. 149 s. Fi- Handledning vid utarbetandet av brandordningar för landskommuner. Marcus. 16 s. K. K. skolöverstyrelscns utlåtande över skolkommissio- nens betänkanden 1—5. Norstedt. 346 5. E- Normalbestämmelser för leverans och provning av cement (cementbestämmelser) samt för byggnadsverk av betong och armerad betong (betongbestämmel— ser). Norstedt. 42 5. K-

26—27. Betänkande med förslag till ett systematiskt ut—

28.

29.

.Utredning rörande kungl. Norstedt. (2), 63, 27 5. E._ . Malmkommissionens slutbetänkande.

. Malmtlllgängen i Norrbottens län.

34.

35.

36.

37—38. betänkanden. 36. Betänkande angående tullsystemets.

39.

40.

41.

42.

43.

44.

45.

46.

forskande av den svenska allmogekulturen. 1. Hu— vudbetänkande och förslag. vij, 156 s. 1 nät.-tab. 2. Allmogeforskningen i Sverige och dess nordiska grannländer. iv, 204 s. V. Petterson. E. Kungl. Elektrifieringskommitténs meddelanden. 16. Utredning beträffande planmässig elektrifiering av landsbygden inom Norrbottens län. Beckman. 21 s. 2 kart. Jo. Kungl. Elektrifieringskommitténs meddelanden. 20. Utredning beträffande planmässig elektrifiering av Izatidsbygälen inom Västerbottens län. Beckman. 29 s. ' art. 0. .Statens järnvägar som allmänt affärsverk. Tiden.

411 S. Fi.

teaterns ekonomi och konstnärliga verksamhet Utredning an— gående nyttiggörandet av statens norrländska malm— fyndigheter. Beckman. 346 s. B bil. H.

' Utredning, ingå—v ende i malmkommissionens betänkande den 31 mars 1923.] All Edw. S. Berglund. Beckman. (2), 128 s. 6 i. . Tull- och traktatkommitténs utredningar och betän— kanden. 26. Ljusindustrien samt tillverkningen av glycerin med särskild hänsyn till förhållandena före Tullberg. iv, 119 s. Pl.. världskriget. Av .l. Lublin. Tull- och traktatkommitténs utredningar och betän- kanden. den. Av K.-G. Hagström. Marcus. W. 110 s. Fl- Tull- och traktatkommitténs utredningar och betän- kanden. 28. Den svenska tegelindustriens utveck- ling 1881—1913 med särskild hänsyn till dess ställ— ning ären närmast före världskriget. Av B. Ohlin. Marcus. iv. 79 s. Fl-

Tull- och traktatkommitténs utredningar och

verkningar i Sverige före världskriget. Marcus. Del 1. xix. 365 5. Del 2. 354 s. Fl- Sveriges vattenkrafttillgängar och vattenkraftpro— duktion. Av S. Lubeck. Tiden. 15 pl., viij, 149 s. Fl- Till frågan om ny jorddelningslagstiftning. Palm— quist. (4). 368 s. Ju; Utredning med förslag till lag om.lärlingsväsen— det i vissa yrken. Norstedt. 104 5. E- Förbrukningcn av virke till husbehov på Värmlands läns landsbygd. Norstedt. 79 5. Jo- Domänstyrelsens utlåtande den 28 maj 1924 med för- slag till kolonisation ä krononarker i Norrland och Dalarna. Tullberg. 76 s. .lo. Kungl. Elektrifieringskommitténs meddelanden. 17. Utredning beträffande planmässig elektrifiering av latidsbygjien inom Jönköpings län. Beckman. 64 s. 2 art. 0. Kommunal affärsverksamhet i de svenska städerna. ål H. Lindholm och G. Bergqvist. Tiden. vii, 332 s.

Ingenjör N. Ekwalls utredningar. 1. Utredning be— träffande planmäf/i; elektrifiering av landsbygden inom Östergötlands län. Beckman. 38 s. 2 kart. JO-

Fortsällning & omslagets tredje sida.

27. Ylleindustriens nroduktionsförhällan--

FINANSDEPARTEMENTET

1921. ÅRS KOMMUNALSKATTEKOMMITTES

BETÄNKANDE

ANGÅENDE

DEN KOMMUNALA BESKATTNINGEN

AVGIVET DEN 15 OKTOBER 1924

DEL I

LAGFÖRSLAG, ALLMÄN MOTIVERING, SPECIELL MOTIVERING

A.-B. HASSE W. TULLBERGS BOKTRYCKERI STOCKHOLM 1924

..-. _uuu', Lun .

III INNEHÅLLSFÖRTECKNING. (Särskilt sakregister finnes bifogat betänkandet.) Sid. UJnderdånig skrivelse till Konungen ......................................... XIII Lagförslag. Flörslag till kommunalskattelag ................................. 3 I. Inledande stadganden ................................................... 3 H. Kommunal repartitionsskatt . ............................................ 3 1 kap. Om beskattning av fastighet ...................................... 3 Skattepliktig fastighet sid. 3. — Fastighets beskattningsnatur sid. 5. — Taxeringsenhet sid. 5. — Grunder för taxeringsvärdets bestämmande sid. 6. Taxeringsperiod sid. 7. Skattskyldighet sid. 8. 2 kap. Om beskattning av näring ........................................ 9 8 kap. Om beskattning av inkomst ...................................... 11 Skattepliktig inkomst sid. 11. — Inkomst av jordbruksfastighet sid. 13. Inkomst av annan fastighet sid. 15. — Inkomst av rörelse eller yrke sid. 17. — Inkomst av tjänst eller anställning sid. 19. ——- Inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet sid. 22. —- Inkomst av kapital sid. 22. _ Allmänna avdrag sid. 23. Ortsavdrag sid. 24. Beskattnings- bar inkomst sid. 25. — Äkta makars beskattning sid. 25. Skatt— skyldighet sid. 26. 4 kap. Om beskattningso'rt och fördelning i vissa fall av beskattningsföre- mål till beskattning i flera kommuner .......................... 29 Skatt för fastighet sid. 29. Skatt för näring sid. 29. —— Skatt för inkomst sid. 31. 5 kap. Om eftertarering ................................................ 33 6 kap. Om repartitionsgrunder .......................................... 33 7 kap. Särskilda bestämmelser .......................................... 34

IV Sid. III. Kommunal skogsskatt . .................................................. 37 Allmänna grunder sid. 37. Om beräkning av skogsskatt och dess använd- ning sid. 38. _ Om eftertaxering sid. 40. IV. Kommunal progressivskatt .............................................. 40 V. Gemensamma bestämmelser .............................................. 43 Övergångsbestämmelser ................................................ 45 Anvisningar .................................................................. 47 Förslag till följdförfattningar (förteckning sid. 2) ................ 91 Allmän motivering. Första avdelningen. Inledning. 1 kap. Kommitténs uppdrag .................................................. 117 Statsrddsprotokollei ang. kommitténs tillsättning sid. 117. — Kommitténs övertagande av skogsbeskattningskommitténs uppdrag sid. 121. _— Fullgö- randet av kommitténs uppdrag sid. 121. —— Primär-kommunerna sid. 121. — Landsting och väghållningsdistrikt sid. 122. —— Tingslag sid. 123. — Skjuts- entreprenader m. 111. sid. 123. —— Skatteutjämning sid. 124. Revision av andra delar av skattelagstiftningen sid. 124. — Förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt sid. 124. —— Taxeringsförordningen sid. 124. — Kom— munallagarna och vissa civillagar sid. 124. 2 kap. Förloppet av kommitténs arbete ...................................... 126? Principiella. meningsskiljaktigheter inom kommittén sid. 126. — Alter- nativa förslag till kommunalskattelag sid. 126. — Provtaxering enligt de alternativa förslagen sid. 127. — Ytterligare bearbetning av de alterna- tiva förslagen sid. 127. — Kommittén förordar A-förslaget sid. 127. 3 kap. 1920 års provisorium 128') 1920 års Kungl. förslag sid. 128. — Allmänna synpunkter för Kungl. Maj:ts förslag sid. 129. -— Vissa kommuner undantagas från skattereformen sid. 139. Skatteutjämning sid. 139. — Särskilda utskottet vid 1920 års riksdag sid. 140. Riksdagens beslut sid. 145. Andra avdelningen. Allmänna grunder för en reviderad kommunalbeskattning. 4 kap. Beskattningsformer ................................................... 146; Kommunalbeskattningen väsentligen repartitionsbeskattning sid. 146. — Allmänna och speciella skatter sid. 146. -— Historik sid. 147. — Kommitténs uttalande om olika beskattningsformer sid. 149. 5 kap. Fastighetsbeskattning ................................................. 151

Historik sid. 151. — Objektskatt eller garantiskatt ci fastighet sid. 154. — Objektskatt å fastighet vid sidan av skatt för inkomsten därav är ingen dub—

Sid. belbeskzattning sid. 154. — Kammarrättens kritik av 1900 års förslag sid. 155. _— Senare förslag sid. 156. -— Garantiskatt skipar ej rättvisa de olika fastighetsägarna emellan sid. 156. — Garantiskatt skipar ej rättvisa mellan fastighetsägare och andra skattdragare sid. 158. -— A— B- och C-förslagens verkan,. då fastighet byter ägare sid. 159. _— Förslagens inverkan & skogs— beskattmingen sid. 160. — Taxerad inkomst av jordbruk jämförd med taxerad inkomstt av annan förvärvskälla sid. 161. — Skattetekniska synpunkter: salderimg sid. 162 ränteavdrag sid. 163. — Sammanfattning sid. 165.

[6 kap. Näringsbeskattning .................................................... 166 Histon'ik sid. 166. —— Kommittén förordar objektskatt å. näring sid. 174. -- Näringssskatteobjektet enligt kommitténs förslag sid. 174.

'7 kap. Inkomsttbeskattning . .................................................. 176 Histmrik sid. 176. —- Kommittén angående kommunal inkomstskatt sid. 178. _- Den kommunala inkomstskatten måste vara proportionell men inne- håller 'vissa progressiva moment sid. 179.

28 kap. Ortsavdlrag ............................................................ 180 Histmrik sid. 180. Prineiputtalande sid. 187. — Provtaxeringsförslagen sid. 1858. — De i provtaxeringsförslagen upptagna avdragens verkningar sid. 189. — Ändringar i provtaxeringsförslagens avdragsbestämmelser sid. 195. --- Kommitténs definitiva förslag sid. 195.

*9 kap. Relatiwt skattetryck. Repartitionstal .................................. 204 1920 års provisorium sid. 204. — Undersökning ang. relativa skatte— trycket; enligt provisoriet och provtaxeringsförslagen sid. 204. — Under- sökningg ang. belastningen 5). olika. förvärvskällor sid. 208. — Repartitions- grunden i kommitténs slutliga förslag sid. 216.

1(0 kap. Skogsbieskattning ...................................................... 221 Histcorik sid. 221. — Grunden för 1909 och 1912 års skogsaceisbestämmel- ser numrera undanryckt sid. 225. — Skogsaccis en lämplig form för beskatt- ning aw skog sid. 229. — Anmärkningar mot nuvarande skogsaceisbestäm— melser sid. 229. — Skogsskatt enligt kommitténs förslag sid. 230. — Skogs- skatt emligt B- och C-förslagen sid. 230. — Kritik av B- och C-förslagens skogsslkatt sid. 231. Skogsskattens belopp sid. 234. — Skogsskattemedels fonderiing sid. 237. Skogsskatt'emedels fördelning mellan kommun, för- samlinlg och skoldistrikt sid. 238. — Taxeringsförfarande sid. 239.

111 kap.. Kommlunal progressivskatt ............................................ 240 Histtorik sid. 240. — Progressivskatten bör bibehållas sid. 242. -— Brister i nuvarande bestämmelser sid. 243. — Skatteutjämningsfrågan sid. 245. —— Kommiitténs förslag sid. 245. — Progressivskattens storlek sid. 247. — Tabell ang. pirogressivskatten för åren 1922 och 1923 sid. 250.

112 kap.. Interkcommunal beskattning ............................................ 252 Objeiktbeskattning sid. 252. -— Inkomstbeskattning sid. 252. — Historik sid. 2552. — Kommitténs förslag: varje kommun ett självständigt, slutet be- skattniingsområde sid. 254.

Tredje avdelningen. Specialfrågor, som ansetts kräiva särskild

behandling, samt Kungl. remisser m. m..

Sid.

13 kap. Försäkringsanstalters och försäkringstagares beskattning . ............ 256

14 kap.

15 kap.

16 kap.

17 kap.

Skrivelse från Svenska livförsäkringsbolags direktörsföreming sid. 256. —— Skrivelse från Svenska försäkringsföreningen sid. 259. — (Chef—ens för för- säkringsinspektionen yttrande sid. 259. — Föremål för kommitténs under- sökning sid. 268. — Personförsäkrlng enligt försäkringslaggen sid. 268. — För försäkringsanstalter skattepliktig inkomst sid. 269. —— Näringsskatte— värde sid. 270. —— Försäkringstagares skatteplikt sid. 271. — Utfallande ka- pital sid. 272. Utfall-ande livränta sid. 277. — Utfallarnde vinstandelar sid. 279. — Avdrag för premier sid. 280. — Specificerade uppgifter i deklara- tionerna om avdrag för premier sid. 282. — Personförsäkrimg utom försäk— ringslagen sid. 282. Riksförsäkringsanstalten sid. 283. — Sjukkassor sid. 283. — Understödsföreningar sid. 283. —— Försäkringstagaress skatteplikt sid. 284. Avdrag för premier sid. 284. — Sakförsäkring enliigt försäkrings- lagen sid. 284. — För försäkringsanstalter skattepliktig inko>mst sid. 285. —— Näringsskattevärde sid. 285. — Försäkringstagares skattepllikt sid. 286. — Vinstandelar sid. 287. Avdragsrätt för premier sid. 288.. — Sakförsäk— ring utom försäkringslagen sid. 288. — Pensionsanstalter, smm icke äro för— säkringsbolag sid. 288. — Utländska försäkringsanstalter Sltd. 290.

Kooperativa föreningars beskattning ................................... 292

Historik sid. 292. — Principiella synpunkter sid. 299. — Praktiska syn- punkter sid. 300. — Disposition av s. k. återbäring å varor sid. 301. — Orn- läggning av kooperativa företags beskattning efter nya princiiper sid. 304. Tabeller ang. konsumentkooperationen i Sverige 1912—1922 sid. 310. P. M. till dessa tabeller av Hugo Heyman sid. 313.

S. k. systembolag-s beskattning ......................................... 315 Historik sid. 315. -— Kommitténs begäran om utlåtande fir-ån kontrollsty- relsen sid. 318. —— Kontrollstyrelsens utlåtande sid. 319. — Kommitténs ut- talande sid. 324. — Tabeller till 15 kap. sid. 325.

Ideella föreningars och stiftelsers beskattning ........................... 328 Ideella föreningar sid. 328. — Gällande bestämmelser sid. 328. — Sakkun- nigas betänkande sid. 329. —- Över sakkunnigas betänkandie avgivna ytt- randen sid. 334. — Kommitténs förslag sid. 343. — Stiftelser sid. 347. —— Gäl- lande bestämmelser sid. 347. — Statistisk undersökning sidl. 348. — Riks- dagens skrivelse år 1920 sid. 348. _— Kammarrättens utlåtamde sid. 350. Kommitténs förslag sid. 351.

Kungl. remisser m. m.

. .................................. . .............. 353

Speciell motivering. Kommunalskattelag med anvisningar. Sid. R(mnmiunal repartitionsskatt . .......................................... 361

Beskmttning- av fastighet.

Inleedning sid. 361. —— Begreppet fastighet sid. 362. — S. k. fasta maskiner och ]edninigar sid. 363. — Skattepliktig fastighet sid. 365. — Fastighet underkastad tame- ring tBld. 367. —- Fa-stighets beskattningsnatur sid. 368. — Tameringsenhet sid. 370. _— Taxeringsvärde sid. 371. — Skogsmark och växande skog sid. 371. -— Enhets- värdein sid. 372. — Byggnad & annans mark sid. 372. -— Tidpunkt, till vilken taxe- ringswärdes åsättande hänföres sid. 376. — Särskilda värden sid. 376. — Tame- ringsmeriod sid. 377. — Skattskyldighet sid. 378. Med ägare likställd innehavare sid. 3l78. Ändring av nyttjanderättslagen sid. 379. — Förmånsrätt sid. 379. — Tidem för skattskyldighetens in'trädande sid. 379. _— Inskränkning i skatteplikten sid. 3383.

Beskattning av näring.

Begreppet näring sid. 385. Jordbruk med binäringar sid. 385. — Rörelse eller yrke sid. 387. —— Näringar, som icke dsättas skattevärde sid. 388. Skogsbruk sid. 3l88. — Kommunikationsföretag sid. 388. — Rederirörelse sid. 389. Riksför- säkrimgsanstalten och riksbanken sid. 389. — Statens post— telegraf— och telefon- rörelse sid. 389. -— Statens industriella verksamhet sid. 389. — Kyrkor, akademier m. m.. sid. 391. — S. k- fritt yrke sid. 391. —- Av lappallmogen bedriven renskötsel sid. 3192. —— Närings sk'attevärde sid. 392. —— Anläggningsmedel sid. 392. ... Rörelse- medell sid. 392. — Fordringar i den löpande driften m. 111. sid. 393. ——- Skulder i den löpanide driften sid. 394. — Arets vinst sid. 394. Aktier m. 111. sid. 395. — Geneirell regel för skattevärdes beräkning sid. 395. —— Minimigräns för skattevärde sid. 3395. — Balansräkning sid. 396. ——- Särskilda regler för skattevärdes beräkning sid. 3597. Av staten driven rörelse sid. 397. — Försäkringsrörelse sid. 398. — Bankirörelse m. 111. sid. 399. — Jordbruk med binäringar sid. 399. — Entreprenad- verksaamhet m. 111. sid. 400. — Värdesättning av tillgångar i näring sid. 400. — Närimgsföreiag, som under beskattningsåret nedlagts sid. 400.

Beskattning av inkomst.

Inkmmstbegreppet sid. 401. -— Olika slag av förvärvskällor sid. 401. — Inkomst— beräkzningens formella uppställning sid. 401. — Ränteavdrag sid. 402. _— Inkomst— beräkrningen avser beskattningsåret sid. 402. _ Terminologi sid. 402. — Särskilda för- värvsrkällar sid. 403. — Icke skattepliktig inkomst sid. 404. —— Ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete sid. 405. — Vad som erhålles på grund av person- försälkring sid. 405. _ Periodiskt understöd sid. 405. — Stipendier sid. 406. — Fattigunderstöd m. nn. sid. 406. —- Av staten anvisade medel för bestridande av sär- skildai kostnader sid. 406.

Intäkt av jordbmksffastighet sid. 407. —— Realisation av produkter sid. 407. —— Skogssevffekter, som använts för reparation och underhåll sid. 407. — Intäkt vid försälljning av växande skog sid. 407. —— Intäkt från s. k. besparingsskogar m. 111. sid. 4410. _— Avdrag från intäkt av jordbruksfastighet sid. 410. Virke, som an-

vänts för reparation och underhåll sid. 410. — Värdeminskning å. byggnader sid. 410. — Skogs ingångsvärde sid. 412. —— Hemmavarande barn sid. 413. — Skogsskatt sid. 413. — Inkomstberäkning vid ordnad bokföring sid. 413.

Intäkt av annan fastighet sid. 414. -— Hyresvärde av fastighet, som använts i äga- rens rörelse eller yrke sid. 414. — Avkastning av plantering eller trädgårdsland, som utgör tillbehör till bostadslägenhet sid. 415. — Bostadsförening och bostads— aktiebolag sid. 415. Avdrag från intäkt av annan fastighet sid. 417. — Kostnader för brandförsäkring samt för reparation och underhåll sid. 417. — Kostnader för vice värd 111. 111. sid. 417. _— Värdeminskning å byggnader sid. 417.

Vad som är att hänföra till rörelse eller yrke sid. 418. Intäkt av rörelse eller yrke sid. 418. Förmån av fastighet, som använts i ägarens rörelse eller yrke sid. 418. — Ränteinkomst sid. 418. — Utdelning å. aktier sid. 418. Utdelning" å kommanditlotter sid. 419. — Försäkringsaktiebolag tillkommande utdelning å. aktier sid. 420. Avdrag från intäkt av rörelse eller yrke sid. 420. — Ränta å gäld sid. 420. — Skogsskatt sid. 421. — Hemmavarande barn 111. 111. sid. 421. — Hyresvärde sid. 421.

Vad som är att hänföra till tjänst eller anställning sid. 421. — Royalty sid. 421. Intäkt av tjänst eller anställning sid. 421. Bostadsförmån m. 111. sid. 422. — Livränta eller pension sid. 422. — Värdesättning i vissa fall av bostadsförmän sid. 422. Av staten anvisade medel för bestridande av särskilda kostnader sid. 422. —- Tantiéme sid. 422. — Understöd vid arbetskonflikt från arbetarorganisation sid. 423. Avlöning till delägare i vanligt handelsbolag m. 111. sid. 423. —— Avdrag från in- täkt av tjänst eller anställning sid. 423. — Förlust för redovisningsskyldig sid. 423. — Ränta å. gäld sid. 424. -— Resekostnader och ökning i levnadskostnader sid. 424.

Inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet sid. 425. —- Royalty sid. 425. Avdrag sid. 425. — Beräkning av realisationsvinst sid. 425.

Inkomst av kapital sid. 425. Bostadsförening och bostadsaktiebolag sid. 426. — Fastighet samt rörelse eller yrke i utlandet sid. 426. —— Ränta å gäld sid. 426.

Allmänna avdrag sid. 427. _ Ränta å. gäld sid. 427. — Underskott å. förvärvskälla sid. 428. Periodiskt understöd sid. 428. Pensionsavgifter m. m. sid. 428. — Avdrag till gift kvinna. sid. 428. — Utskylder sid. 429.

Ortsavdrag sid. 430. Hemmavarande barns inkomst sid. 430. —- Avdrag för ömmande omständigheter sid. 432.

När skatteplikt inträder sid. 433. — Äkta makars beskattning sid. 434. —-— Skatt- skyldighet sid. 440. — Missionärer m. fl. sid. 441. —- Utlänningar sid. 444. — Royalty sid. 444. Juridiska personer sid. 445. — Staten sid. 446. — Landsting m. fl. sid. 447. — Kyrkor, akademier m. fl. sid. 447. — Sparbanker sid. 447. Ideella föreningar och stiftelser sid. 448. — Svenska. aktiebolag m. fl. sid. 448. — Gruvbolag sid. 448. —- Utländska bolag m. fl. sid. 449. — Oskift dödsbo sid. 449. _ Vanliga handelsbolag m. fl. sid. 450. — Kommanditbolag sid. 450. Frikallade från skattskyldighet sid. 451. — Kommanditlotter sid. 451. —_Solidariska bankbolag sid. 451. — Olönad svensk konsul sid. 451. -— Svensk medborgare, tillhörande främ— mande makts härvarande beskickning och konsulat sid. 451. Extra ordinär skatte- befrielse sid. 452. Inkomst av främmande makts beskickningsfastighet sid. 453.

Beskattningsort och fördelning i vissa. fall av beskattningsföremål till beskattning i flera kommuner.

Beskattningsort för fastighet sid. 453. —— Beskattningsort för näring sid. 453. — Elektriska kraftsnläggningar m. m. sid. 454. —— Flottningsrörelse sid. 455. — Jord-

Sid. styckningsföretag m. 111. sid. 455. —- Tidpunkten, efter vilken beskattningsorten bedömes sid. 455. Fördelning av näringsskattevärde mellan flera kommuner sid. 456. —— Allmän fördelningsregel sid. 456. Särskilda fördelningsregler sid. 457. —— Flottningsrörelse sid. 457. —- Lösören under transport o. dyl. sid. 458. Beskatt- ningsort för och fördelning av inkomst av fastighet sid. 458. —— Beskattningsort för inkomst av rörelse eller yrke sid. 459. Skogsavverkning på. grund av upplåtelse sid. 459. Spärvägsdrift sid. 461. Rederirörelse sid. 461. Fördelning av in- komst av rörelse eller yrke till beskattning inom flera kommuner sid. 462. —— All- män fördelningsregel sid. 462. —— Särskilda fördelningsregler sid. 463. _— Beskatt- ningsort för inkomst av tjänst eller anställning m. m. sid. 465. Bostads- och verk- samhetskommuner sid. 465. Realisationsvinst vid avyttring av fastighet sid. 465. Eftertaxering. Bestämmelser om eftertarcering sid. 466. Övergångsbestämmelse sid. 466.

Särskilda bestämmelser.

Hemortskommun sid. 466. — Tidsbestämmelser sid. 467. Fast driftställe sid. 468. Ersättning på grund av försäkring sid. 469. —— Värde av bos'tadsförmån m. m. sid. 469. — Ränteavdrags uppdelning sid. 470. —— Icke medgivna avdrag sid. 471. — Aktieöverlåtelse m. m. sid. 471. —— Ränteintäkt m. m. sid. 471. — Ad- ministrativa områden sid. 473. —— Internationella förhållanden sid. 474.

Kommunal skogsskatt ................................................. 474

Skattepliktigt virke sid. 474. Tid, då virke anses vara avverkat sid. 474. Rotvärdes beräkning sid. 474. Skattekyldighet sid. 475. Skogsskattens belopp sid. 475. —- Skogsskattemedels disposition sid. 476. Övergångsbestämmelser sid. 477. Kommunal progressivskatt ............................................ 478

Skattskyldighet sid. 478. Progressivskattens belopp sid. 478. — Kommun, till vilken progressivskatten skall utgöras sid. 478. Progressivskattens användning sid. 479. Fördelning av influtna progressivskattemedel sid. 479. —— Eftertawering m. m. sid. 479. Befrielse från skattskyldighet sid. 480.

Gemensamma bestämmelser ............................................ 480

Tameringsår och beskattningsår sid. 480. —— Räkenskapsår sid. 480. —— Med ägare likställd innehavare sid. 481. Taxering av avliden persons inkomst m. m. sid. 481. _— Debiteringsprocent vid eftertaxering sid. 482. Särskilda tillämpningsföreskrif— ter sid. 483. — Övergångsbestämmelser sid. 483.

Följdförfattningar . ............................................ 484

Lag om ändrad lydelse av 2 kap. 23 å i lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom sid. 484.

Lag om ändrad lydelse av 17 kap. 6 och 12 %% handelsbalkensid. 484. Lag om ändrad lydelse i vissa delar av förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862 sid. 484.

Lag om ändrad lydelse i vissa delar av förordningen om kommunalstyrelse i stad den 21 mars 1862 sid. 486.

Lag om ändrad lydelse i vissa delar av förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm den 23 maj 1862 sid. 486.

Lag om ändrad lydelse av 55 15 och 35 i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och Skolråd den 21 mars 1862 sid. 486.

Lag om ändrad lydelse av 5 37 i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm den 20 november 1863 sid. 486.

Lag om ändrad lydelse av 19, 20 och 21 55 i lagen "den 9 december 1910 om regle- ring av prästerskapets avlöning sid. 486.

Lag om ändring i lagen den 16 oktober 1908 angående lindring i främmande trosbekännares skattskyldighet till svenska kyrkan samt hennes prästerskap och betjäning sid. 486.

Förordning om ändrad lydelse av 52 å i stadgan den 22 juni 1911 om skjutsvä- sendet sid. 487.

Lag om ändrad lydelse av 5 9 punkt 6 i lagen den 31 maj 1889 angående döv- stumundervisningen sid. 487.

Förordning angående ändrade grunder för utgörande av vissa avgifter sid. 487. Förordning angående gäldande av utlagor, vilka bestämts att utgå efter de för ut- görande av kommunalutskylder i allmänhet stadgade grunder sid. 487.

Förordning om ändrad lydelse av 1 och 2 55 i förordningen den 11 oktober 1912 om skogsvårdsavgift sid. 488.

Förordning om ändrad lydelse av 3 % i förordningen den 23 oktober 1908 an— gående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter sid. 489.

Reservationer.

. Angående förslagets principer ................................................

Eiserman i fråga om lagförslagets formella uppställning sid. 495. — Rune och Sederholm angående det kommunala beskattningssystemet i allmänhet sid. 495. Lybeck angående näringsbeskattningen sid. 513. -—— Lybeck och Olsson angående progressivskatten sid. 514. Sederholm, Rune och Eiserman angående progressiv— skatten sid. 515. Eriksson och Lindqvist angående beskattningen av inkomst sid. 520.

II. Angående förslagets detaljbestämmclser ......................................

Vid 9 5: Eiserman sid. 521. vid 18 5: Eiserman sid. 524. — vid 21 5: Olsson sid. 526. vid 25 5: Eiserman sid. 526. -—— vid 26 5: Jonson sid. 531. — Lybeck, Eriksson och Lindqvist sid. 533. — vid 27 5: Eiserman sid. 534. — Sederholm och Olsson sid. 536. vid 30 å: Sederholm och Olsson sid. 537. — vid 34 5: Eiser- man, Sederholm och Olsson sid. 537. — Rune sid. 538. — Eriksson och Lindqvist sid. 539. — vid 36 9: Eiserman sid. 553. — vid 42 5: Eiserman, Lybeck, Rune, Eriksson, Lindqvist och Ordföranden sid. 553. —— vid 44 å: Sederholm sid. 554. vid 49 5: Eriksson och Lindqvist sid. 555. _ vid 57 5: Eiserman sid. 559. vid 63 5: Olsson sid. 559. Jonson sid. 560. —— Eriksson och Lindqvist sid. 573. vid 70 5: Eiserman sid. 574. vid 76 och 81 55: Olsson sid. 574. -— vid 82 å: Olsson och Jonson sid. 574. —— vid 89 5: Eriksson och Lindqvist sid. 574.

495

521

Bilagon Sid. 1. Förslag till kommunalskattelag, alternativ B .................................. 577 2. Förslag till kommunalskattelag, alternativ C .................................. 593 3. Socialstyrelsens undersökning av levnadskostnaderna inom jordbrukar- och lön- tagarhushåll på landsbygden ................................................. 609 P. M. angående skogsbeskattning av professorn T. Jonson .................... 629

P. M. angående kommunal skatteutjämning av landskamreraren G. V. Eiserman 649

smsa.—>

Kommitténs provtaxering .................................................... 681

Sakregister . .................................................. 823

Till KONUNGEN.

1921 års kommunalskattekommitté får härmed i underdånighet till lEders Kungl. Maj :t överlämna sitt betänkande i anledning av det kom— rmittén anförtrodde. uppdrag.

Genom nådigt beslut den 27 maj 1921 uppdrogs åt kommittén att verk- ställa förnyad, allsidig prövning av frågan om en reformerad kommu- nalskattelagstiftning och avgiva förslag till en sådan lagstiftning. Där- jämte har Eders Kungl. Maj:t den 8 januari 1928 — med förklaring, att den av Eders Kungl. Maj:t den 25 september 1920 förordnade kommittén för utredning av frågan angående den kommunala beskattningen av skog m. m. omedelbart skulle upphöra överlämnat det åt nämnda kommitté meddelade uppdrag, i den mån det ej fullgjorts, åt 1921 års kommunal— skattekommitté.

Till ordförande i kommittén förordnade Eders Kungl. Maj:t f. d. pre- sidenten i kammarrätten Gustaf Albert Petersson samt till ledamöter kammarrättsrådet John August Lybeck, landskamreraren Gert Vollrat Eiserman, ledamöterna i riksdagens första kammare borgmästaren Axel Olof Rune, dåvarande telegraffullmäktigen Carl Emil Svensson och gods- ägaren Gustaf Robert Sederholm, dåvarande ledamoten i riksdagens första kammare hemmansägaren Ahlmans Olof Olsson samt ledamoten av riksdagens andra kammare pensionsfullmäktigen Johan Bernhard Eriksson. Genom nådigt beslut den 21 oktober 1921 förordnades leda— moten av riksdagens andra kammare Axel Albert Lindqvist, Halmstad, att i dåmera statsrådet Svenssons ställe vara ledamot av kommittén. Genom nådigt beslut den 8 januari 1923 förordnades professorn vid skogshögskolan Tor William Jonson att såsom ledamot i kommunal- skattekommittén deltaga i kommitténs överläggningar och beslut, i vad de avsågs frågor, vilka inbegripits i skog-sheskattningskommitténs uppdrag.

Till sekreterare i kommittén förordnade Eders Kungl. Maj ;t den 27 maj 1921 assessorn i kammarrätten Erik Erland Kristoffer Reinhold Geijer.

Angående förloppet av kommitténs arbete ävensom angående den prov— taxering i enlighet med inom kommittén utarbetade alternativa förslag till kommunalskattelag, som jämlikt nådigt bemyndigande den 20 novem— ber 1922 av kommittén utförts, lämnas redogörelse i kommitténs be— tänkande.

Såsom resultat av kommitténs arbete föreligger: förslag till kommu— nalskattelag med tillhörande anvisningar ävensom förslag till därav för— anledda ändringar i vissa gällande författningar jämte allmän och speciell motivering.

Skiljaktiga meningar hava inom kommittén uttalats i olika delar av förslagen, och äro dessa skiljaktigheter bifogade betänkandet.

Till kommittén hava överlämnats åtskilliga nådiga remisser, vilka redovisas i betänkandets allmänna motivering 17 kap.

i )1' A »,

Stockholm den 15 oktober 1924.

Underdånigst ALBERT PETERSSON.

JOHN LYBECK. G. V. EISERMAN. AXEL RUNE. G. SEDERHOLM. AHLMANS OL. OLSSON. BERNH. ERIKSSON. AXEL LINDQVIST. TOR J ONSON.

Åland Geijer.

.: d'.-|" .- ..'. |. &+ '...') Å,.

' '|'.*' _'..I— L _...**'.' "|:.

it:-Hu,,l'llflj **|*Itllqu( IITI. '! _

manår. ,

||;|_l_l||'*_l*___|] IIl'lI

l rlr lr ._.'.'III ... ... . : ..*._ "|.***'.*"" ..' "Hu.. .. | | 1:_*.'f.*_|. _'....lyjml . '.' L__

.. .. ". _.... .|H_

J|_________ Illl'h' '_J.J*l"_- n

. '. .

-' | "'.'. "..'.”

. _._-_|v.|.. . '...'|. .'.'_* .*._.*' ”Hä...”. ._"*_ Will I _ .. .. .._ .

I.., |._" '.'_.._.._._

LAGFÖRSLAG

LA GFÖRSLA G. ÖVERSIKT.

Sid. Kommunalskattelag med anvisningar ............................................ 3 Följdförfattningar: Lag om ändrad lydelse av 2 kap. 23 å i lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom .......................................................... 91 Lag om ändrad lydelse av 17 kap. 6 och 12 %% handelsbalken.................... 92 Lag om ändrad lydelse i vissa delar av förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862 (nr 13) .......................................... 94 Lag om ändrad lydelse i Vissa delar av förordningen om kommunalstyrelse i stad den 21 mars 1862 (nr 14) .................................................. 98 Lag om ändrad lydelse i vissa delar av förordningen om kommunalstyrelse i Stock- holm den 23 maj 1862 (nr 33) .............................................. 101 Lag om ändrad lydelse av 55 15 och 35 i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och Skolråd den 21 mars 1862 (nr 15) ............................ 103 Lag om ändrad lydelse av % 37 i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och Skolråd i Stockholm den 20 november 1863 (nr 58) .................... 105 Lag om ändrad lydelse av 19, 20 och 21 55 i lagen den 9 december 1910 om regle- ring av prästerskapets avlöning (nr 141) .................................. 106 Lag om ändring i lagen den 16 oktober 1908 angående lindring i främmande tros- bekännares skattskyldighet till svenska kyrkan samt hennes prästerskap och betjäning (nr 110) ......................................................... 108 Förordning om ändrad lydelse av 52 å i stadgan den 22 juni 1911 om skjuts- väsendet (nr 63) ............................................................ 109 Lag om ändrad lydelse av % 9 punkt 6 i lagen den 31 maj 1889 angående döv- stumundervisningen (nr 27) ................................................ 110 Förordning angående ändrade grunder för utgörande av vissa. avgifter .......... 111 Förordning angående gäldande av utlagor, vilka bestämts att utgå. efter de för utgörande av kommunalutskylder i allmänhet stadgade grunder .............. 112 Förordning om ändrad lydelse av 1 och 2 %% i förordningen den 11 oktober 1912 om skogsvårdsavgift (nr 275) .............................................. 113 Förordning om ändrad lydelse av 3 5 i förordningen den 23 oktober 1908 angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter (nr 128) .......... 114

FÖRSLAG till

KOMMUN ALSKATTELAG

I. INLEDANDE STADGANDEN. 1 %.

Med kommun förstås i denna lag landskommun, köping med egen kom- munalförvaltning samt stad.

2 %.

1 mom. Kommuns skattebehov skall täckas genom kommunal raparti— tionsslcatt, utgående för fastighet, näring och inkomst, kommunal skogs- skatt och kommunal progressivskatt. Dessa skatter utgå på grund av taxering, som enligt de i denna lag stadgade grunder verkställes i den ordning och med ledning av de uppgifter, varom särskilt är stadgat.

2 mom. I fråga om kommuns rätt att upptaga särskilda skatter, avgif— ter eller bidrag gälla särskilda bestämmelser.

3 %. I vad mån annan menighet, än i 1 % sägs, skall grunda sin beskattning å. taxering, som ägt rum på grund av bestämmelserna i denna lag, så ock om sådan menighets rätt att upptaga särskilda skatter, avgifter eller bi- drag, därom är särskilt stadgat.

II. KOMMUNAL REPARTITIONSSKATT. 1 kap. Om beskattning av fastighet. Skattepliktig fastighet.

45.

För all inom riket belägen fastighet skall utom i de fall, varom i 5- och 15 %% sägs, skatt utgöras.

Med fastighet förstås i denna lag vad enligt allmän lag är att hänföra till fast egendom, så ock byggnad, ändå att den enligt allmän lag ej är hänförlig till fast egendom.

Till fabrik eller annan för industriell verksamhet inrättad byggnad, så ock till vatten— gas— eller kraftverk eller till elektrisk station skall, ändå att annat skulle föranledas av bestämmelserna i allmän lag, icke räknas motor, maskin, kärl eller därmed jämförligt redskap ävensom till driften hörande ledningar.

55.

1 mom. Skatt utgöres icke för:

a) nationalparker;

b) staten, kommun eller annan menighet tillhöriga allmänna platser, så. ock begravningsplatser;

c) staten tillhöriga, för försvarsändamål avsedda fastigheter;

d) staten, landsting, kommun eller annan menighet tillhöriga byggna- der, som äro avsedda för allmän styrelse eller förvaltning, för kultur- eller rättsvård, ordning eller säkerhet, fattigvård, sundhetsvård, religions- vård eller undervisning;

e) akademier, vetenskapliga samfund, allmänna undervisningsverk, sjukvårds- och barmhärtighetsinrättningar jämte andra fromma stiftelser tillhöriga, för nämnda institutioners verksamhet såsom sådana avsedda byggnader, så ock dylik institution tillhöriga allmänna platser;

f) regementens, officerskårers och underofficerskårers vid mötesplat- ser till begagnande under tjänstgöring därstädes uppförda byggnader;

g) nykterhetsföreningar tillhöriga, för deras verksamhet såsom sådana avsedda byggnader;

h) samfund, föreningar eller enskilda tillhöriga kyrkobyggnader, bönehus, museer och soldathem;

i) post- och telegrafverkens för driftens omedelbara behov avsedda byggnader.

Är byggnad å mark, som avses i punkterna a) och b) härovan, eller annan byggnad, som i detta mom. omförmäles, helt eller delvis anvisad till tjänstebostad för befattningshavare, anställd för vård av fastigheten eller eljest vid den verksamhet, för vilken fastigheten eller byggnaden är avsedd, vare ock sådan byggnad eller del därav från skatt fri.

Därest fastighet eller byggnad, som i detta mom. avses, till någon del använts för industriell eller därmed jämförlig verksamhet, som ej avser försvarsändamål, eller mot vederlag upplåtits till begagnande för annat ändamål än ovan är sagt, skall skatt utgöras för däremot sva— rande del av fastighetens eller byggnadens värde.

2 mom. För kanal, järnväg, spårväg eller annan farväg, som är avsedd eller upplåten för allmän trafik, så ock för allmän farled eller

allmän flottled jämte till sagda kommunikationsanstalter hörande, för driftens omedelbara behov avsedda byggnader och anläggningar skall skatt ej heller utgöras.

3 mom. Är enligt bestämmelse i denna paragraf byggnad helt eller delvis undantagen från beskattning, vare lag samma beträffande tomt- område, som hörer till byggnaden.

4 mom. Under förutsättning av ömsesidighet må Konungen medgiva, att främmande stat tillhörig, för dess beskickning eller konsulat här- städes avsedd fastighet undantages från beskattning.

(Se vidare anvisningarna.)

6 %. Fastighet, för vilken ej åtnjutes skattefrihet enligt bestämmelserna i 5 % 2 mom., skall taxeras i enlighet med vad här nedan stadgas.

Fastighets beskattningsnatur. 7 %.

Fastighet taxeras såsom jordbruksfastighet, då den användes för jord- bruk eller skogsbruk, samt såsom annan fastighet, då den användes för annat ändamål.

Användes viss fastighet delvis för jordbruk eller skogsbruk och delvis för annat ändamål, skall den del, som användes för jordbruk eller skogs- bruk, med därtill hörande byggnader och inrättningar taxeras såsom jord- bruksfastighet och den del, som användes för annat ändamål, med därtill hörande byggnader och inrättningar taxeras såsom annan fastighet.

Ligger fastighet oanvänd, skall fastigheten taxeras såsom jordbruks- fastighet, så framt ej påtagligt är, att densamma är avsedd att användas för annat ändamål än jordbruk eller skogsbruk.

Under jordbruk inbegripes jämväl binäring till jordbruk. Frälseränta och i jord- eller fastighetsregistret särskilt upptaget fiskeri

taxeras såsom annan fastighet. (Se vidare anvisningarna.)

Taxeringsenhet.

S%.

Varje taxeringsenhet skall åsättas särskilt taxeringsvärde.

Taxeringsenhet är inom var kommun för sig: &) å landet varje hemman eller lägenhet eller i jordregistret särskilt redovisad del därav samt i stad och annat samhälle, där fastighetsregister såsom för stad skall föras, varje tomt eller stadsäga, där ej annat följer av vad nedan för särskilda fall stadgas;

b) del av fastighet, som under a) omförmäles, där fastighetsdelen an- tingen tillhör särskild ägare eller upplåtits till annan för självständigt, mera stadigvarande nyttjande eller eljest stadigvarande brukas särskilt eller användes för annat ändamål än fastigheten i övrigt;

c) frälseränta och i jord- eller fastighetsregistret särskilt upptaget fiskeri;

d) byggnad eller med varandra sammanhörande byggnader å annans mark;

e) skogsområde, vilket är att anse såsom förvaltningsenhet, samt vid skifte avsatt samfällighet, som står under särskild förvaltning, även om området eller samfälligheten består av flera fastigheter eller delar av fastigheter eller utgör allenast del av fastighet;

f) fastigheter eller delar av fastigheter, vilka tillhöra samme ägare och ligga i oskift samfällighet eller i sambruk med gemensamma åbygg- nader eller av annan anledning icke kunna till sina inbördes värden till- förlitligen bedömas.

Tillhöra delar av taxeringsenhet olika administrativa områden, inom vilka menighet äger utöva beskattningsrätt, eller är del av taxerings- enhet belägen inom och annan del utom särskilt sådant område, skall angivas huru stor del av taxeringsvärdet och de i 11 % omförmälda sär- skilda värden, som anses skäligen belöpa å varje sådan del av taxe- ringsenheten.

Ingå i taxeringsenhet flera fastigheter eller delar av fastigheter, skall, därest ägare av dylik fastighet eller del av fastighet det påfordrar, an- givas huru stor del av taxeringsvärdet och de i 11 % omförmälda sär- skilda värden, som belöper på fastigheten eller fastighetsdelen.

(Se vidare anvisningarna.)

Grunder för taxeringsvärdets bestämmande.

95.

Taxeringsvärde skall, där ej annat följer av vad nedan stadgas, åsättas till det belopp, som prövas utgöra taxeringsenhetens värde efter ortens pris (allmänna saluvärdet).

Skogsmark och växande skog skola upptagas till det värde, som de kunna anses äga vid ett efter rationella grunder bedrivet skogsbruk. Fin- nes å skogsmark därutöver betesvärde, som ägaren kan tillgodogöra sig, eller tomt- och industrivärde, varom i 11 % förmäles, varde sådant vid uppskattningen jämväl iakttaget.

Frälseränta uppskattas till tjugu gånger det belopp, varmed räntan be- räknas utgå.

(Se vidare anvisningarna.)

10 %.

Vid allmän fastighetstaxering skall taxeringsvärde åsättas med hän- syn till förhållandena vid taxeringsårets ingång. Har därefter, innan taxeringen verkställes, sådant förhållande inträffat, att taxeringsenhet bör uppdelas i flera taxeringsenheter eller flera taxeringsenheter sam- manslås till en, eller ändring i fastighets beskattningsnatur inträtt, eller fastighets värde väsentligen minskats genom eldsvåda, vattenflöde eller annan dylik anledning eller genom nedrivning av byggnad eller skogs- avverkning, eller samma värde väsentligen ökats genom ny- till- eller om- byggnad, må dock vid taxeringsvärdets åsättande hänsyn härtill tagas.

11 5.

Vid taxering av fastighet skola, i den mån förhållandena därtill för- anleda, följande särskilda värden, vilka tillsammans utgöra fastighetens taxeringsvärde, redovisas, nämligen:

för jordbruksfastighet:

a) jordbruksvärde, varmed förstås fastighetens värde i dess helhet, utom värdet av växande skog, under förutsättning att fastigheten använ- des för jordbruk med binäringar eller skogsbruk,

börande därvid särskilt angivas vad av jordbruksvärdet, som belöper å till skogsbruk duglig mark (produktiv skogsmark);

b) skogsvärde, varmed förstås värdet av växande skog; samt 0) tomt— och industrivärde, varmed förstås värde, som fastigheten eller del därav kan äga utöver jordbruksvärdet på grund därav, att den kan tillgodogöras för annat ändamål än jordbruk med binäringar eller skogs— bruk;

för annan fastighet:

a) markvärde eller värdet av marken med bortseende från därå befint- liga träd och anläggningar;

b) byggnadsvärde eller värdet av byggnader å fastigheten; och

c) parkvärde eller det värde, som fastigheten kan utöver markvärdet och byggnadsvärdet äga på grund av därå befintliga träd, trädgårdsan- läggningar och dylikt.

(Se vidare anvisningarna.)

12 %.

Taxeringsvärde åsättes i fulla hundratal kronor. Likaledes skola de i 11 % omförmälda särskilda värden utföras i fulla hundratal kronor.

Taxeringsperiod. 13 5.

1 mom. Allmän uppskattning av fastighets värde (allmän fastighets- taxering) skall ske år 1927 och därefter vart femte år. De vid sådan

uppskattning fastställda värdena skola oförändrade gälla till nästa all- männa fastighetstaxering, där ej annat föranledes av stadgandena i 2 mom.

2 mom. Har under löpande taxeringsperiod sådant förhållande inträffat, att taxeringsenhet bör uppdelas i :'lera taxeringsenheter eller flera taxeringsenheter sammanslås till en,

eller ändring i fastighets beskattningsnatur inträtt, eller fastighets värde genom eldsvåda, vattenflöde eller annan dylik an— ledning eller genom nedrivning av byggnad eller skogsavverkning så minskats, att förändringen föranleder en minskning av taxeringsvärdet med minst en femtedel,

eller fastighets värde genom ny- till- eller ombyggnad så förhöjts, att därav föranledes en ökning av taxeringsvärdet med minst en femtedel,

skola nya taxeringsvärden åsättas i stället för de vid den allmänna fastighetstaxeringen bestämda.

Taxering, som nu är sagd, skall verkställas med hänsyn till det all- männa prisläge, som legat till grund för den närmast föregående allmän— na fastighetstaxeringen.

Skattskyldighet.

14 5.

1 mom. Skyldighet att erlägga skatt för fastighet åligger fastighetens ägare eller, därest fastigheten innehaves av sådan med ägare likställd innehavare, varom i 97 % förmäles, av innehavaren.

2 mom. Skattskyldig ägare eller innehavare av fastighet är å landet den, som äger eller innehar fastigheten å den tid, då kommunens debite- rings- och uppbördslängd författningsenligt till allmän och slutlig granskning företages, samt i stad den, som äger eller innehar fastigheten vid taxeringsårets utgång, eller, där tiden för allmän granskning av sta- dens debiterings- och uppbördslängd dessförinnan utgår, den, som vid sistnämnda tid är ägare eller innehavare av fastigheten.

15 %.

1 mom. Uppgår taxeringsenhets värde icke till 200 kronor, vare äga- ren eller innehavaren befriad från utgörande av skatt för fastigheten. Lag samma vare i fråga om fastighet, vilkens enda eller huvudsakliga värde utgöres av åbyggnad, använd för ägarens eller innehavarens per- sonliga behov, och vilkens taxeringsvärde understiger 1 000 kronor.

2 mom. Taxeringsvärde å fastighet, därför skatt sålunda icke skall ut- göras, införes endast i vederbörande taxeringslängds anteckningskolumn.

2 kap.

Om beskattning av näring.

16 %.

Med näring förstås i denna lag jordbruk med binäringar samt rö- relse eller yrke, som drivits med användande av i rörelsen eller yrket nedlagt kapital eller avlönad arbetskraft. (Se vidare anvisningarna.)

17 %.

1 mom. Varje här i riket driven näring, som jämlikt 24 % är att anse som särskild förvärvskälla, skall, utom i de fall, som nedan 1 2 mom. an- givas, genom taxering åsättas skattevärde, efter vilket skatt för näringen skall utgöras.

2 mom. Skattevärde åsättes icke:

skogsavverkning på grund av upplåten avverkningsrätt;

drift av till allmän trafik upplåten kanal, järnväg eller spårväg;

rederirörelse; riksbankens och riksförsäkringsanstaltens verksamhet; av staten driven: a) post- telegraf— eller telefonrörelse, b) industriell verksamhet, som huvudsakligen avser att tillgodose statens egna behov, c) leverans av elektrisk kraft till statens kommunikationsverk med till— hörande byggnader och anläggningar eller till statens industriella verk- samhet, som nyss är sagd;

näring, varav inkomsten jämlikt 49 % 1 mom. e) icke är skattepliktig; vetenskaplig, litterär, konstnärlig eller därmed jämförlig, av enskild person utövad verksamhet (de så kallade fria yrkena); så ock enskilt undervisningsverk, ändå att detsamma drives av bolag eller förening;

av lappallmogen bedriven renskötsel. (Se vidare anvisningarna.)

18 %.

1. Såsom närings Skattevärde skall, där ej annat följer av vad nedan stadgas, räknas sammanlagda värdet av den lösa egendom, som är av- sedd till stadigvarande bruk i näringen eller att däri omsättas eller förbrukas, utgivna förskotter för lös egendom av nyss angivna be- skaffenhet, som ännu icke levererats, fordringar i den löpande driften samt till näringsdriften hörande, å bank eller annorstädes insatta, i obli- gationer nedlagda eller kontant tillgängliga medel, med avdrag dock för varuskulder, omkostnadsskulder, annan tillfällig skuld för omedelbart behov i den löpande driften samt mottagna förskotter å arbeten under utförande.

I skattevärdet inräknas icke värdet av aktier, lotter i solidariska bank- bolag, kommanditlotter, andelar i ekonomiska föreningar eller förlags- fordringar, som kunna finnas bland näringsföretagets tillgångar.

Skattevärdet må ej upptagas lägre än värdet av den lösa egendom, som är avsedd till stadigvarande bruk i näringen, jämte halva värdet av den lösa egendom, som är avsedd att däri omsättas eller förbrukas.

2. För sådan av staten driven rörelse, vilken skall åsättas Skattevärde, skall såsom sådant värde räknas sammanlagda värdet av den lösa egen- dom, som är avsedd till stadigvarande bruk i rörelsen eller att däri omsättas eller förbrukas. Avser rörelsen leverans av elektrisk kraft såväl till statens kommunikationsverk med tillhörande byggnader och anläggningar eller till statens industriella verksamhet, som huvud- sakligen avser att tillgodose statens egna behov, som ock till andra avnä- mare, skall såsom skattevärde upptagas så stor del av nyssnämnda till- gångars sammanlagda värde, som kan anses belöpa å sistnämnda del av rörelsen i förhållande till myckenheten av den kraft, som däri levererats.

3. I försäkringsrörelse, som drives av inländsk försäkringsanstalt, skall såsom näringens Skattevärde upptagas så stor del av tillgångarna, som motsvarar anstaltens egna fonder med avdrag för bland tillgångar- na upptaget värde å fastighet. Till försäkringsanstalts egna fonder äro icke att hänföra försäkringsfond och andra fonder, som motsvara an— staltens förbindelser enligt ingångna försäkringsavtal.

4. I försäkringsrörelse, som drives av utländsk försäkringsanstalt, skall såsom Skattevärde för näringen här i riket upptagas så stor del av hela näringens Skattevärde, beräknat efter de i punkt 3 angivna grunder, som motsvarar anstaltens premieinkomst här i riket i förhållande till an- staltens premieinkomst i dess helhet.

5. I bank- och annan penningrörelse, emissionsrörelse och handel med värdepapper räknas såsom näringens Skattevärde vad av samtliga tillgångars värde, som motsvarar eget i företaget nedlagt kapital med av- drag för bland tillgångarna upptaget värde å fastighet.

6. I jordbruk med binäringar räknas såsom Skattevärde värdet av kreatur, jordbruksmaskiner, motorer, inventarier och annan för driften avsedd lös egendom, men däremot icke inneliggande gröda eller andra alst-er av jordbruket med binäringar, ej heller förbrukningsartiklar, rå- varor eller råmaterial. Har å fastigheten drivits även skogsbruk och har lös egendom, som ovan nämnts, använts jämväl för skogsbruket, skall utan hänsyn härtill samma egendoms fulla värde upptagas i närings- skattevärdet för jordbruket.

7. Har i entreprenad- eller byggnadsverksamhet, sten— torv- eller tegelindustri, stuverirörelse eller därmed jämförlig näring varit under beskattningsåret i medeltal anställt så stort antal personer dock minst fem att det belopp, som uppkommer då sagda antal multipliceras med

2 000, överstiger det belopp, vartill näringens skattevärde, beräknat efter de i punkt 1 stadgade grunder, uppgår, skall nyssnämnda, på arbetar- antalet grundade belopp anses såsom näringens i kronor uttryckta skattevärde.

Bland anställda räknas icke person, vilken tagit del i näringens led- ning, och ej heller näringsidkarens hustru eller hemmavarande barn un- der 16 år, vilka biträtt i näringen.

(Se vidare anvisningarna.)

19 %.

Tillgångar i näring skola värdesättas i enlighet med vedertaget af- färsbruk inom det slag av näringsverksamhet, däri tillgångarna äro nedlagda, och med hänsyn till förhållandena vid beskattningsårets utgång.

(Se vidare anvisningarna.)

20 5. Har näringsföretag nedlagts under beskattningsåret, skall Skattevärde ej åsättas näringen. ' (Se vidare anvisningarna.)

21 %. Skattevärde å näring åsättes i fulla hundratal kronor. Om skattevärdet icke uppgår till 2000 kronor, utgår icke skatt dårå. Sådant Skattevärde upptages ej heller i taxeringslängd.

22 %. Skattskyldig för näring är den, som drivit näringen vid beskattnings- årets slut. Har näringen drivits i enkelt bolag, beräknas skattevärdet för näringen i dess helhet, men skattskyldigheten för detsamma fördelas mellan del- ägarna i förhållande till vars och ens andel i bolaget. (Se vidare anvisningarna.)

3 kap. Om beskattning av inkomst.

Skattepliktig inkomst.

23 %.

Skatt för inkomst utgår för:

a) inkomst av jordbruksfastighet, b) inkomst av annan fastighet, c) inkomst av rörelse eller yrke,

d) inkomst av tjänst eller anställning,

e) inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet, samt

f) inkomst av kapital.

För ett vart av nu nämnda slag av inkomst skall inkomsten av varje särskild förvärvskälla uppskattas för sig och upptagas till det belopp, vartill samtliga ur förvärvskällan under beskattningsåret härflutna intäk- ter i penningar eller penningars värde (bruttointäkterna) uppgått efter- frånräkning av omkostnaderna för intäkternas förvärvande och bibehål- lande.

24 %.

Såsom särskild förvärvskälla anses i fråga om:

a) jordbruksfastighet: varje jordbruksfastighet eller komplex av jord- bruksfastigheter, som i ägarens eller brukarens hand är att anse såsom brukningsenhet ;

b) annan fastighet: varje annan fastighet eller komplex av dylika fas- tigheter, som är att anse såsom brukningsenhet; dock att fastighet, som av ägaren använts huvudsakligen i egen rörelse eller yrke, skall ingå i förvärvskällan rörelse eller yrke;

c) rörelse eller yrke:

om rörelsen eller yrket drivits såsom näring: varje förvärvsverksam- het, som med avseende å enhetlighet i verksamhetens art samt gemensam- het i driftledning och driftkostnader är att anse såsom självständigt nä— ringsföretag;

om rörelsen eller yrket icke drivits såsom näring: all den förvärvs- verksamhet av ifrågavarande slag, som den skattskyldige bedrivit;

d) tjänst eller anställning: all den förvärvsverksamhet, som skattskyl- dig utövat på grund av tjänst eller anställning, ävensom därmed lik- ställda inkomstgivande rättigheter;

e) tillfällig förvärvsverksamhet: all den förvärvsverksamhet av till- fällig art, som skattskyldig utövat;

f) kapital:

1. allt skattskyldig tillhörigt kapital, som utan att ingå i rörelse eller yrke utlånats eller nedlagts i obligationer eller insatts i bank eller annor- städes eller bestått av aktier, banklotter, kommanditlotter eller andelar i ekonomiska föreningar;

2. fastighet och rörelse i utlandet.

(Se vidare anvisningarna.)

25 %. Till skattepliktig inkomst räknas icke: andel i bo, som vid dess delning tillfallit make, samt vad som förvär- vats genom giftorätt, arv eller testamente eller i hemföljd, morgongåva, fördel av oskift bo eller gåva;

vinst å icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom, som till- fallit säljaren annorledes än genom köp eller byte eller som varit i hans ägo, om det är fast egendom, tio år eller därutöver och eljest fem år eller därutöver;

vad som i annan form än livränta utgått såsom ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete eller på grund av sjuk- olycksfalls- eller arbetslöshetsförsäkring tillfallit den försäkrade eller hans dödsbo;

kapital, som på grund av liv- eller kapitalförsäkring tillfallit den för- säkrade eller hans dödsbo vid inträffat försäkringsfall eller återköp av försäkringen;

vad som på grund av pupillförsäkring utgått till omyndig eller arbets- oförmögen;

vinstandelar, som försäkringstagare fått på grund av liv- kapital- eller annan personförsäkring uppbära från försäkringsanstalten;

periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, som icke grundar sig å rättsligt bindande förpliktelse och ej heller är av den art, som i 27 eller 34 % omförmäles, så ock periodiskt understöd, evad det grundar sig å rättsligt bindande förpliktelse eller icke, som åtnjutits för undervisning eller uppfostran eller av person, tillhörande givarens hushåll;

stipendier till studerande vid undervisningsanstalter eller eljest av- sedda för mottagarens utbildning.

(Se vidare anvisningarna.)

Inkomst av jordbruksfastighet.

26 %.

Till intäkt av jordbruksfastighet hänföres allt vad av fastighet här i riket, som taxerats såsom jordbruksfastighet, kommit ägaren eller bru- karen tillgodo, såsom:

a) årliga värdet av bostad, som skattskyldig därå åtnjutit för sin, sin familjs och sina personliga tjänares räkning;

b) intäkt av jordbruk med binäringar, vartill hänföres: intäkt genom löpande försäljning (ej realisation) av levande eller döda inventarier, så ock genom avyttring av produkter från jordbruket eller dess binäringar;

intäkt genom annan inkomstgivande användning av jordbrukets eller dess binäringars alster, inventarier eller arbetspersonal, såsom körslor, uthyrning av dragare, maskiner och dylikt;

värdet av vad skattskyldig direkt gjort sig till godo av jordbrukets eller dess binäringars avkastning för förbrukning i sitt hushåll eller eljest för sin, sin familjs och sina personliga tjänares räkning eller för avlöning åt arbetspersonal, som icke tillhört den skattskyldiges hushåll, eller för

förädling eller förbrukning i rörelse eller yrke, som av den skattskyldige drivits, eller för utgörande av undantagsförmåner eller annan förplik- telse, som ålegat den skattskyldige i förhållande till någon, som icke till- hört hans hushåll;

c) intäkt av skogsbruk, vartill hänföres: intäkt genom avyttring av skogsprodukter eller upplåtelse av avverk- ningsrätt till skog;

värdet av skogsprodukter, som den skattskyldige tillgodogjort sig för ny- till- eller ombyggnad eller reparation och underhåll av byggnader, stängsel och inventarier å fastigheten eller för sitt hushåll eller eljest för sin, sin familjs och sina personliga tjänares räkning (vedbrand med mera) eller för arbetspersonalens behov eller å annan av den skattskyl- dige innehavd fastighet eller i rörelse eller yrke, som av honom drivits;

d) intäkt av annat slag än förut nämnts, vartill hänföres: intäkt genom avyttring eller annan användning av vissa fastighetens beståndsdelar såsom sten, torv, grus, lera och dylikt samt genom jakt och fiske, som av den skattskyldige eller för hans räkning bedrivits och ej är att anse såsom binäring till jordbruk;

intäkt genom upplåtelse åt annan att i visst avseende tillgodogöra sig eller utnyttja fastigheten eller del därav, såsom till sten— torv- grus— eller lertäkt eller dylikt, till bete, jakt eller fiske, till utvinnande av vattenkraft, till framdragande av ledningar, till upplags- eller lastageplats med mera sådant.

Till intäkt av jordbruksfastighet hänföres ock arrende för utarrenderad fastighet, evad arrendet utgått i penningar, varor eller tjänstbarheter, ävensom avgäld eller annan förmån, som in- flutit till fastigheten på grund av servitut, upplåtelse av lägenhet eller dylikt.

(Se vidare anvisningarna.)

27 %.

1 mom. Från bruttointäkten av jordbruksfastighet må avdrag gö- ras för:

allt, som är att hänföra till driftkostnader, såsom lön och underhåll åt arbetspersonal, som uteslutande eller huvudsakligen använts för jord- bruket eller dess binäringar; anskaffning av levande eller döda inventa- rier till ersättning för avyttrade, utrangerade eller genom olycksfall eller kreaturssjukdom förlorade; reparation och underhåll av byggnader, stängsel, diken och inventarier; inköp av utsäde, foder, gödselmedel och dylikt; kostnader för skogs vård och underhåll, såsom förvaltning, be- vakning, väg- och byggnadsunderhåll, skogskultur, skogsdikning, skogs- indelning med mera, ävensom, då fråga är om skogsavverkning, kost- nader för virkets huggning, tillredning, utdrivning, flottning med mera;

försäkring av arbetspersonal, byggnader, skog, gröda, förråd och inven- tarier, som ej äro att hänföra till personlig lösegendom, med mera sådant;

värdeminskning, som till jordbruket eller dess binäringar eller till skogsbruket hörande driftbyggnader utom bostadsbyggnader äro genom slitage underkastade;

undantagsförmåner och periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning på grund av förutvarande anställning å fastig- heten;

arrende, som fastighetens brukare haft att därför utgöra, samt frälse— ränta eller annan avgäld, som skolat utgå av fastigheten;

ränta å lånat, i fastigheten nedlagt eller för dess drift använt kapital. Har avverkning eller försäljning av skog skett i så stor omfattning, att den kvarvarande skogens värde, beräknat efter samma enhetspris som skogens för ägaren gällande ingångsvärde, nedgått under detta senare, må ägaren njuta avdrag jämväl för vad som är att anse som kapital- uttag ur skogen.

Hemmavarande barn, som uppnått 16 års ålder och deltagit i arbetet, anses tillhöra arbetspersonalen.

2 mom. Avdrag får icke göras för: värdet av den skattskyldiges, hans hustrus eller hemmavarande barns under 16 år arbete å fastigheten eller ränta å eget i fastigheten nedlagt eller för dess brukande använt kapital;

kostnad för ny— till— eller ombyggnad å fastigheten eller för grundför- bättring dårå såsom nyodling, täckdikning, vattenavledning, sjösänkning med mera dylikt;

värdeminskning genom slitning av inventarier.

(Se vidare anvisningarna.)

28 %.

Vad som återstår av intäkt av jordbruksfastighet, sedan avdrag enligt 27 % gjorts, utgör inkomst av jordbruksfastighet.

Finnes för jordbruk, dess binäringar eller skogsbruk ordnad bokfö- ring av beskaffenhet att kunna läggas till grund för uppskattning av in— komsten, må denna beräknas efter bokföringsmässiga grunder.

Inkomst av annan fastighet.

29 %.

Till intäkt av annan fastighet skall, där ej annat föranledes av vad nedan i andra stycket stadgas, hänföras vad av fastighet här i riket, som taxerats såsom annan fastighet, kommit ägaren till godo, såsomj:

hyresvärdet av lägenhet, som ägaren använt för sin, sin familjs och sina personliga tjänares räkning, så ock av lägenhet, som ägaren använt i egen rörelse eller yrke;

hyra eller annan ersättning för fastighet eller del därav, som upplåtits till annan;

intäkt genom försäljning eller annat tillgodogörande av fastighetens alster eller naturtillgångar;

avgäld med mera dylikt, som influtit från fastigheten; frälseränta. Har fastigheten huvudsakligen använts i ägarens egen rörelse eller yrke, skall intäkt av fastigheten, på sätt i 33 % stadgas, räknas till in- täkt i rörelsen eller yrket.

Avkastning av plantering eller trädgårdsland, som är att anse såsom tillbehör till bostadslägenhet, beräknas ingå i bostadsvärdet och skall därför ej särskilt redovisas.

Där fastighet tillhör bostadsförening eller bostadsaktiebolag, skall hyresvärdet för bostad eller annan förmån, som i fastigheten till- kommit medlem av föreningen eller delägare i bolaget, räknas som den- nes intäkt av fastigheten, men vad som i övrigt därav influtit ävensom sådana avgifter och andra inbetalningar, som medlem eller delägare i sådan egenskap haft att utgöra till föreningen eller bolaget, såsom för- eningens eller bolagets intäkt av samma fastighet.

(Se vidare anvisningarna.)

30 5.

1 mom. Från bruttointäkten av annan fastighet må avdrag göras för omkostnader, såsom för:

brandförsäkring, reparation och underhåll av byggnader, dock att sam- manlagda kostnaden härför ej må upptagas till högre belopp än intäkten av förvärvskällan;

Vicevärd, portvakt, gårdskarl, vattenförbrukning, renhållning och be- lysning med mera dylikt, där fråga är om sådan fastighet, som är avsedd att tillgodogöras väsentligen genom uthyrning av lägenheter;

värdeminskning, som fabriks- verkstads- magasins- eller därmed jäm- förlig byggnad, vilken upplåtits till användning i annans rörelse eller yrke, är genom slitage underkastad;

ränta å lånat, i fastigheten nedlagt kapital. Medlem i bostadsförening eller delägare i bostadsaktiebolag äger njuta avdrag för ovan angivna omkostnader, såvitt de bestritts direkt av honom själv, ävensom för sådana avgifter och andra inbetalningar till förenin- gen eller bolaget, som, efter ty i 29 % är sagt, äro att räkna som förenin- gens eller bolagets intäkt av fastigheten.

2 mom. Avdrag får icke göras för:

ränta å eget i fastigheten nedlagt kapital; kostnad för ny- till- eller ombyggnad eller därmed jämförlig förbätt- ring å fastigheten; kostnad för underhåll av plantering eller trädgårdsland, som är att anse såsom tillbehör till bostadslägenhet. (Se vidare anvisningarna.)

31 %.

Vad som återstår av intäkt av annan fastighet, sedan avdrag enligt 30 & gjorts, utgör inkomst av annan fastighet.

Inkomst av rörelse eller yrke.

32 5.

Till rörelse eller yrke hänföres: handelsrörelse, bank- emissions— och annan penningrörelse, försäk- ringsrörelse, agentur- och mäklarverksamhet, järnvägs- och kanaldrift, rederirörelse och annan transport- eller kommunikationsverksamhet, verksamhet, som avser att medelst ledning tillhandahålla vatten, gas eller elektrisk kraft, industriell verksamhet, gruvdrift och bergshantering, skogsavverkning å annans mark på grund av upplåtelse, värdshus- hotell- teater- biograf- och därmed jämförlig rörelse, yrkesmässig byggnads- verksamhet, hantverk, yrkesmässigt bedriven vetenskaplig, litterär, konst— närlig eller därmed jämförlig verksamhet, såvitt verksamheten ej utövats på grund av tjänst eller anställning eller är att anse som industriell verk- samhet (de så kallade fria yrkena), så ock annan här i riket yrkesmässigt bedriven förvärvsverksamhet, som icke är att hänföra till jordbruk med binäringar, skogsbruk, tjänst eller anställning.

(Se vidare anvisningarna.)

33 5.

Till intäkt av rörelse eller yrke hänföres allt vad som i rörelsen eller yrket kommit rörelse- eller yrkesidkaren tillgodo, såsom:

vad som i rörelsen eller yrket influtit i penningar eller varor; värdet av i rörelsen eller yrket tillverkade eller saluhållna varor eller produkter, som förbrukats i rörelse- eller yrkesidkarens hushåll eller eljest för hans, hans familjs eller personliga tjänares räkning eller för avlöning åt arbetspersonal, som icke tillhört rörelse- eller yrkesidkarens hushåll, så ock av annan förmån, som i rörelsen eller yrket kommit honom tillgodo;

hyresvärdet av eller hyra för sådan del av i 29 å andra stycket avsedd fastighet, som av ägaren använts för hans, hans familjs och hans per-

sonliga tjänares räkning eller som varit uthyrd till annan, så ock annan förmån, som han av sådan fastighet åtnjutit utöver dess användning i rörelsen eller yrket.

Räntor samt utdelningar å aktier, banklotter, kommanditlotter och an- delar i ekonomiska föreningar räknas såsom intäkt i rörelse eller yrke, såvitt de influtit från kapital, som tillhört rörelsen eller yrket.

Ersättning, som idkare av rörelse eller yrke uppburit för upplåtelse av driften till annan, räknas likaledes som intäkt av rörelse eller yrke.

(Se vidare anvisningarna.)

34 %.

1 mom. Från bruttointäkten i rörelse eller yrke må avdrag göras för allt, som är att anse som driftkostnad. Hit räknas: hyra för annan tillhörig fastighet eller del därav, som använts 'i rörelsen eller yrket; hyresvärdet av i ägarens rörelse eller yrke använd del av fastighet, där intäkten av fastigheten, efter ty i 29 % sägs, skall redovisas såsom intäkt av annan fastighet; kostnad för anskaffning av råämnen och varor till förädling, förbruk- ning eller försäljning i rörelsen eller yrket; skolande, där vad sålunda förädlats eller eljest kommit till användning utgjorts av produkter eller råämnen från fastighet, som av den skattskyldige ägts eller brukats, eller från annan av honom idkad rörelse eller yrke, som är att anse som sär- skild förvärvskälla, värdet av samma produkter eller råämnen upptagas till det belopp, varmed de redovisas såsom intäkt av fastigheten eller av den särskilda förvärvskällan; avlöningar, pensioner, periodiska understöd eller därmed jämförliga periodiska utbetalningar och andra kostnader för personal, som är eller varit anställd i rörelsen eller yrket; kostnad för reparation och underhåll av till driften hörande byggnader, inrättningar, maskiner, inventarier och dylikt; värdeminskning, som fabriks- verkstads— magasins- eller därmed jäm- förlig byggnad, vilken är avsedd för användning i ägarens rörelse eller yrke, är genom slitage underkastad; ; värdeminskning genom slitning eller utrangering av rörelse- eller yr- ' kesidkaren tillhöriga maskiner och inventarier; värdeminskning å patenträtter ävensom å vissa naturtillgångar såsom gruvor, stenbrott och dylikt genom deras tillgodogörande; ränta å lånat kapital, som nedlagts i rörelsen eller yrket, så ock å gäld, som den skattskyldige ådragit sig för sin utbildning för rörelsen eller ket; yrkostnad för facklitteratur, instrument och dylikt, som varit nödigt för

utövande av" vetenskaplig, litterär, konstnärlig eller därmed jämförlig verksamhet; speciella för rörelsen eller yrket utgående [skatter eller avgifter till det allmänna;

förlust, som uppstått i rörelsen eller yrket och ej är att hänföra till kapitalförlust.

Hemmavarande barn, som uppnått 16 års ålder och använts i rörelsen eller yrket, anses tillhöra arbetspersonalen.

2 mom. I försäkringsrörelse må från bruttointäkten jämväl göras av- drag för avsättning till försäkringsfond och andra fonder, som motsvara anstaltens förbindelser enligt ingångna försäkringsavtal, dock icke för avsättning till utfäst vinstutdelning.

3 mom. Avdrag får icke göras för: värdet av den skattskyldiges, hans hustrus eller hemmavarande barns under 16 år arbete i rörelsen eller yrket;

hyra för honom tillhörig fastighet, som huvudsakligen använts i rö- relsen eller yrket;

ränta å eget i rörelsen eller yrket nedlagt kapital; kostnad för ny- till- eller ombyggnad av i rörelsen eller yrket använd fastighet eller annan anläggning eller för grundförbättring därå;

kostnad för nyanskaffning av maskiner, inventarier, patenträtter och dylikt. .

(Se vidare anvisningarna.)

35 %.

1 mom. Vad som återstår av intäkt av rörelse eller yrke, sedan av- drag enligt 34 å gjorts och hänsyn tagits till in- och utgående balans, utgör inkomst av rörelse eller yrke.

2 mom. För försäkringsrörelse, som drivits av utländsk försäkrings- anstalt, skall såsom inkomst här i riket upptagas så stor del av anstal- tens hela inkomst, som belöper å premieinkomsten härstädes i förhål— lande till anstaltens premieinkomst i dess helhet.

(Se vidare anvisningarna.)

Inkomst av tjänst eller anställning. 36 %.

Till tjänst eller anställning hänföres allmän eller enskild tjänst eller stadigvarande uppdrag ävensom varje annan fast eller tillfällig arbets- anställning

Med tjänst eller anställning likställes rätt till: pension, livränta och undantagsförmåner; periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, som i 27

eller 34 % omförmäles, eller som grundar sig å rättsligt bindande för- pliktelse och icke utgått till annans undervisning eller uppfostran eller eljest till person, tillhörande givarens hushåll;

royalty och avgift för utnyttjande av patent, mönster eller dylikt, såvitt icke royaltyn eller avgiften är av beskaffenhet att böra hänföras till inkomst av rörelse eller yrke;

inkomst av lediga ecklesiastika sysslor, som enligt gällande föreskrifter kan tillkomma allmän kassa och icke utgjort inkomst av jordbruks-

fastighet. (Se vidare anvisningarna.)

37 5.

1 mom. Till intäkt av tjänst eller anställning hänföres: avlöning, arvode, traktamente, sportler och annan förmån i penningar, bostad eller annat, som utgått för tjänsten eller anställningen;

vad som tillflutit skattskyldig såsom pension, livränta, undantagsför- måner, periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, som i 36 % avses, i den mån ej annat följer av vad nedan 1 2 mom. stadgas;

vad som av skattskyldig uppburits såsom royalty eller avgift för ut- nyttjande av patent, mönster eller dylikt och ej är att hänföra till intäkt av rörelse eller yrke;

vad som ingått till allmän kassa från ledig ecklesiastik syssla. Har tjänstinnehavare såsom löneförmån innehaft jordbruksfastighet eller uppburit arrende för sådan fastighet eller åtnjutit annan förmån därav, räknas sådan intäkt såsom intäkt av fastigheten.

2 mom. Har livränta eller pension utgått på grund av annan försäkring än sådan, som tagits enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete eller eljest av arbetsgivare till förmån för i hans tjänst eller arbete an- ställd personal eller av befattningshavare, som genom bestämmelse i tjänsteavtal varit förpliktad till sådan försäkring, skall av ränte- eller pensionsbeloppet såsom skattepliktig intäkt räknas: 90 procent, om ränte- eller pensionstagaren under beskattningsåret

uppnått en ålder av .................. högst 15 år 80 ,, ,, ,, ,, ,, .................. 16till ochmed35 ,, 70 ,, ,, ,, ,, ,, .................. 36 ,, ,, ,, 47 ,, 60 ,, ,, ,, ,, ,, .................. 48 ,, ,, ,, 56 ,, 50 ,, ,, ,, ,, ,, .................. 57 ,, ,, ,, 63 ,, 40 ,, ,, ,, ,, ,, .................. 64 ,, ,, ,, 69 ,, 30 ,, ,, ,, ,, ,, .................. 70 ,, ,, ,, 76 ,, 20 ,, ,, ,, ,, ,, .................. 77 ,, ,, ,, 86 ,, 10 ,, ,, ,, ,, ,, .................. minst 87 ,,

3 mom. Såsom intäkt upptages icke vad som av staten anvisats till be- stridande av särskilda, med vissa tjänster eller uppdrag förenade kost- nader, såsom:

ortstillägg samt fri bostad jämte bidrag till kostnad för uppvärmning och belysning därav för utom landet anställd diplomatisk eller konsulär personal;

förvaltningskostnadsbidrag och anslag till andra expenser; å stat uppförd häst- och båtlega; till beställningshavare vid armén utgående hästgottgörelse för egna tjänstehästar ;

avlöningsförmåner enligt särskilda angående avlöning vid armén och marinen på krigsfot meddelade föreskrifter, i den mån dessa avlönings- förmåner överstiga de för fredstid gällande;

resekostnads- och traktamentsersättning; arvode eller traktamente för deltagande i riksdag, statsrevision, kyrko- möte eller kommitté å annan ort, än där arvodes- eller traktamentstagaren varit bosatt;

ägande i följd härav skattskyldig icke att göra avdrag för underskott, som kan uppkomma därigenom, att sålunda anvisat anslag icke förslår till täckande av därmed avsedda utgifter.

4 mom. Är vid kommunal eller enskild tjänst eller anställning anvisad särskild ersättning för vissa med tjänsten eller anställningen förenade kostnader, skall denna ersättning redovisas såsom intäkt.

(Se vidare anvisningarna.)

38 %.

Från intäkt, som i 37 % sägs, må avdrag göras för samtliga utgifter, vilka äro att anse som kostnader för fullgörande av tjänsten eller anställ- ningen, såvitt icke för samma kostnader anvisats särskilt anslag, som, på sätt ovan är sagt, ej skall upptagas såsom intäkt.

Avdrag får i enlighet härmed ske för: avgifter till statsverket för egen pensionering samt till pensions- änke- och pupill- understöds— eller annan sådan fristående kassa, till vilken den skattskyldige såsom tjänstinnehavare varit pliktig att erlägga avgift, så ock premier och avgifter till försäkringsanstalt, som det på grund av tjänstavtal ålegat tjänstinnehavare att erlägga;

hyra eller annan kostnad för tjänste- eller arbetslokal, för vilken den skattskyldige haft att själv vidkännas utgift;

kostnad för arbetsbiträde, som den skattskyldige använt för tjänsts eller anställnings utförande och som han själv avlönat;

förlust a medel. för vilka den skattskyldige varit på grund av sin tjänst eller anställning redovisningsskyldig;

kostnad för resor i tjänst eller anställning, där ej, vad angår stats- tjänst, särskild ersättning varit därför anvisad;

kostnad för facklitteratur, instrument och dylikt, som varit nödigt för tjänstens eller anställningens fullgörande;

med mera dylikt.

Har den skattskyldige för sin utbildning eller eljest i och för tjänsten ådragit sig gäld, må ock ränta å sådan gäld avdragas. (Se vidare anvisningarna.)

39 %.

Vad som återstår av intäkt av tjänst eller anställning, sedan avdrag enligt 38 % gjorts, utgör inkomst av tjänst eller anställning.

Inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet.

40 %.

1 mom. Till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet hänföres intäkt, som skattskyldig haft av annan förvärvskälla än förut nämnts och som ej heller härflutit av kapital. Hit räknas sålunda vinst å icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom, som förvärvats genom köp eller byte och varit i säljarens ägo, om det är fast egendom, under mindre än tio år och eljest under mindre än fem år (realisationsvinst), intäkt genom tillfälligt bedriven vetenskaplig, litterär, konstnärlig eller därmed jämförlig verksamhet, ersättning, som idkare av rörelse eller yrke vid rörelsens eller yrkets överlåtelse till annan person kan hava betingat sig för utfästelse att ej utöva viss verksamhet, lotterivinst, intäkt av till- fälligt uppdrag, såsom uppdrag att förrätta bouppteckning, arvskifte, auktion, besiktning, värdering, skogsräkning med mera dylikt.

2 mom. Från bruttointäkten må avdrag göras för: kostnader, som varit erforderliga för intäktens förvärvande, såsom resor, ersättning till biträden med mera;

ränta å upplånade medel, som använts i tillfällig förvärvsverksamhet; förlust, som uppkommit vid eller genom verksamhet, som i denna pa— ragraf avses.

3 mom. Vad som därefter återstår såsom nettointäkt, utgör inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet.

(Se vidare anvisningarna.)

Inkomst av kapital.

41 ä.

1 mom. Till intäkt av kapital räknas: ränta å obligationer och å utlånade eller i bank eller annorstädes in- satta medel, så ock

utdelning å aktier, å lotter i solidariska bankbolag, å kommanditlotter i kommanditbolag och å andelar i ekonomiska föreningar, vare sig före- taget är inländskt eller utländskt,

allt såvitt icke räntan eller utdelningen varit att hänföra till intäkt av rörelse eller yrke.

Till intäkt av kapital räknas även behållen inkomst av fastighet samt rörelse eller yrke i utlandet, i den mån inkomsten icke därstädes använts för fastigheten eller för rörelsen eller yrket.

2 mom. Från bruttointäkten må avdrag göras för förvaltningskostnad ävensom för ränta å gäld, som icke skolat avdragas enligt bestämmel- serna i 27, 30, 34, 38 och 40 %% här ovan;

dock att om svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk förening åtnjutit inkomst genom sådan utdelning å aktier, banklotter, kommanditlotter eller föreningsandelar, för vilken jämlikt 50 % a) skatteplikt icke föreligger, bo- laget eller föreningen ej må njuta avdrag för ränta å gäld, som belöper å nämnda värdehandlingar, i vidare mån än som räntan överstiger utdel- ningen.

3 mom. Vad som därefter återstår såsom nettointäkt, utgör inkomst av kapital.

(Se vidare anvisningarna.)

Allmänna avdrag.

42 %.

1 mom. Har underskott uppkommit vid beräkning enligt ovan angivna grunder av skattskyldigs inkomst från annan förvärvskälla än tillfällig förvärvsverksamhet, må sådant underskott, i den mån det med tillämpning av de i 4 kap. meddelade bestämmelser om beskattningsort för och för- delning till beskattning av inkomst är att hänföra till en kommun, av- räknas å sådan hans inkomst, som enligt nyssnämnda bestämmelser skall tagas till beskattning i samma kommun.

2 mom. I hemortskommunen äger skattskyldig, som är här i riket bo- satt, därjämte njuta avdrag:

1) för sådant periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk ut- betalning, som han utgivit på grund av rättsligt bindande förpliktelse och som ej varit av den art, varom i 27 eller 34 % förmäles, dock att avdrag ej får ske för vad som utgått till annans undervisning eller uppfostran eller eljest till person, tillhörande givarens hushåll,

2) för avgifter till den allmänna pensionsförsäkringen samt 3) för premier och andra avgifter, som skattskyldig för sig och i före- kommande fall även för sin make betalt

a) för sjuk- och arbetslöshetsförsäkring, därunder inbegripen avgift till sjukkassa för begravningshjälp, och

b) för liv- kapital- livränte- och olycksfallsförsäkring ävensom för pupillförsäkring, där premien för försäkringen eller, om flera försäkrin-

gar av nu nämnd art äro tagna, sammanlagda beloppet av premierna icke överstiger 100 kronor.

Är skattskyldig gift och hava båda makarna försäkring eller försäk- ringar, som i 3 b) avses, skall beloppet av premierna räknas för båda ma- karna samfällt.

Har skattskyldig för försäkring, som i 3 b) avses, fått uppbära vinstut— delning eller premieåterbäring, må avdrag ske med allenast det belopp, varmed premien överskjuter vad sålunda uppburits.

3 mom. Har här i riket bosatt gift kvinna, som lever tillsammans med mannen, haft inkomst av rörelse eller yrke eller av arbetsanställning, må hon, om och i den mån sådan hennes inkomst därtill förslår, i hemorts- kommunen åtnjuta avdrag med 200 kronor.

(Se vidare anvisningarna.)

43 %.

Sammanlagda beloppet av den inkomst från en eller flera förvärvs- källor, vilken jämlikt bestämmelserna i 4 kap. är skattepliktig i en kom- mun, med avdrag i förekommande fall enligt 42 %, utgör den skattskyl- diges inom samma kommun taxerade inkomst.

Ortsavdrag.

44%.

Skattskyldig fysisk person, som år här i riket bosatt, äger att å den i hemortskommunen taxerade inkomsten åtnjuta kommunalt ortsavdrag.

Ortsavdrag utgör i ortsgrupp I: 400 kronor, i ortsgrupp II: 450 kro— nor, i ortsgrupp III: 500 kronor, i ortsgrupp IV: 550 kronor och i orts- grupp V: 600 kronor; och skall varje ort i riket hänföras till endera av nämnda ortsgrupper i enlighet med vad som därom varder i särskild ord— ning stadgat.

Ensamstående skattskyldig person samt hos fader eller moder hem— mavarande barn över 16 år, som är för sin utkomst väsentligen bero— ende av arbetsförtjänst utom hemmet, äger åtnjuta helt ortsavdrag.

Äkta makar, som leva tillsammans, äga åtnjuta tillhopa ett och ett halvt ortsavdrag.

Skattskyldigt hos fader eller moder hemmavarande barn under 16 år samt sådant barn över 16 år, som icke är för sin utkomst väsentligen be- roende av arbetsförtjänst utom hemmet, äger åtnjuta halvt ortsavdrag.

Har fader eller moder hemmavarande eller av honom eller henne helt eller delvis underhållet barn under 16 år, som ej haft inkomst till så stort belopp, att barnet är därför självt skattskyldigt, äga föräldrarna

eller den av dem, som har barnet i sin värd, att åtnjuta ytterligare ett fjärdedels ortsavdrag för varje sådant barn. (Se vidare anvisningarna.)

45 å.

Finnes skattskyldigs skatteförmåga vara väsentligen nedsatt till följd av långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom, underhåll av andra när- stående än barn, för vilka ortsavdrag enligt 44 % utgår, eller annan där- med jämförlig omständighet, må efter vederbörande beskattningsnämnds prövning den skattskyldiges i hemortskommunen taxerade inkomst ned- sättas med, utöver ortsavdrag, ytterligare högst ett belopp, som motsva- rar ett ortsavdrag.

Beskattningsbar inkomst.

46 %.

Såsom skattskyldigs inom en kommun beskattningsbara inkomst skall, med iakttagande av vad nedan 1 47 och 48 %% stadgas, upptagas:

a) för skattskyldig fysisk person, som är här i riket bosatt: inom hemortskommunen: hans där taxerade inkomst, minskad med avdrag efter ty i 44 och 45 %% sägs,

inom annan kommun hans där taxerade inkomst;

b) för annan skattskyldig: hans inom kommunen taxerade inkomst.

47 %.

Fysisk person, som är här i riket bosatt och vars inom hemortskom— munen taxerade inkomst icke uppgår till 500 kronor, skall icke uppta- gas till beskattning för sådan inkomst.

I övrigt inträder skatteplikt i fråga om skatt för inkomst: för juridisk person och för fysisk person, som ej är här i riket bosatt, då den beskattningsbara inkomsten i kommunen uppgår till minst 100 kronor, samt

för fysisk person, som är här i riket bosatt: i hemortskommunen, då den beskattningsbara inkomsten där uppgår till minst 10 kronor, och i annan kommun, då samma inkomst där uppgår till minst 100 kronor.

Äkta makars beskattning.

48 5.

1 mom. Äkta makar, som leva tillsammans, taxeras en var för sin in- komst samt mannen därjämte för boets gemensamma inkomst. Har vid

dylik taxering avdrag, som i 42 5 1 och 2 mom. medgives, helt eller delvis ej kunnat utgå av den därtill närmast berättigade makens i en kommun skattepliktiga inkomst, må bristen avräknas å den andra makens inkomst i samma kommun. Avdrag, varom stadgas i 44 och 45 %%, ävensom be- skattningsbar inkomst skall beräknas för makarna gemensamt; och skall, därest någondera maken så påfordrar, den beskattningsbara inkomsten i jämna tiotal kronor fördelas dem emellan efter förhållandet mellan deras i kommunen taxerade inkomster.

2 mom. Äkta makar, som leva åtskilda, skola i fråga om taxering till skatt för inkomst anses såsom av varandra oberoende skattskyldiga.

. .*?. 1 ) /

Skattskyldighet.

49 %.

1 mom. Skyldighet att erlägga skatt för inkomst åligger med undan- tag, som i 50 och 51 %% angivas:

a) svensk medborgare eller utlänning, som är här i riket bosatt: för all inkomst, som av honom här i riket eller å utländsk ort förvär- vats, vad angår inkomst av fastighet samt rörelse eller yrke i utlandet dock med iakttagande av bestämmelserna i 41 % 1 mom.;

b) svensk medborgare eller utlänning, som icke är här i riket bosatt: för inkomst av här belägen fastighet och av rörelse eller yrke, som här bedrivits, samt för härifrån åtnjuten royalty och ersättning för utnytt- jande av patent, mönster eller dylikt;

c) staten: för inkomst av sina jordbruksdomäner, skogar samt uthyrda eller med tomträtt eller vattenfallsrätt upplåtna fastigheter; samt

för inkomst av rörelse, som ej härflutit av bank- eller försäkringsrö- relse, av kommunikationsverk med tillhörande byggnader och anlägg- ningar, av industriell verksamhet, som huvudsakligen avser att tillgodose statens egna behov, eller av leverans av elektrisk kraft till nämnda kom- munikationsverk med tillhörande byggnader och anläggningar eller indu- striella verksamhet, som nyss är sagd;

d) landsting, kommuner och andra menigheter ävensom hushållninge- sällskap:

för inkomst av fastighet och av rörelse;

e) kyrkor, akademier, vetenskapliga samfund, allmänna undervis- ningsverk, sjukvårds- och barmhärtighetsinrättningar jämte andra from- ma stiftelser ävensom stipendiefonder, pensionsanstalter, sjukkassor, understödsföreningar, vilka icke äro pliktiga att årligen försäkringstek- niskt beräkna sin försäkringsfond, Sveriges allmänna hypoteksbank, konungariket Sveriges stadshypotekskassa, allmänna hypotekskassan

för Sveriges städer, hypoteksföreningar samt jernkontoret, så länge kon- torets vinstmedel användas till allmänt nyttiga ändamål och kontoret icke lämnar utdelning åt sina delägare, ävensom sådana ömsesidiga försäk- ringsbolag för försäkring av egendom å landsbygden, å vilka lagen om försäkringsrörelse icke äger tillämpning:

för inkomst av fastighet samt, vad angår allmän kassa, som åtnjutit inkomst från lediga ecklesiastika sysslor, tillika för sådan inkomst;

f) ideella föreningar, vilka uteslutande avse att främja ett religiöst, fosterländskt, kulturellt, välgörande eller allmännyttigt ändamål, även- som stiftelser med likartat ändamål, vilka ej äro att hänföra till fromma stiftelser:

för inkomst av fastighet och av rörelse;

g) svenska aktiebolag, solidariska bankbolag och sådana bolag, som enligt särskild författning äro skyldiga att avstå sin vinst, ekonomiska föreningar ävensom under punkterna e) och f) ej nämnda samfund, stiftelser, verk, inrättningar och andra inländska juridiska personer, där- under inbegripna ägare av för gemensamt behov avsatta så kallade be- sparingsskogar, häradsallmänningar, så kallade gruvbolag samt andra likartade samhälligheter, som förvaltas självständigt för delägarnas ge- mensamma räkning:

för all inkomst, som här i riket eller å utländsk ort förvärvats, vad angår inkomst av fastighet samt rörelse i utlandet dock med iakttagande av bestämmelserna i 41 % 1 mom.;

h) utländska bolag och andra här i riket ej hemmahörande juridiska personer:

för inkomst av här belägen fastighet och av rörelse, som här bedrivits, samt för härifrån åtnjuten royalty och ersättning för utnyttjande av pa— tent, mönster eller dylikt.

.? mom. Vanliga handelsbolag, enkla bolag och rederier taxeras icke, utan hänföres deras inkomst till de särskilda delägarnas inkomst med belopp, som för en var motsvarar hans andel av bolagets eller rederiets inkomst.

Kommanditbolag skall för den del av bolagets inkomst, som belöper å kommanditdelägarna, taxeras i enlighet med vad om aktiebolag är sagt, varemot den del av kommanditbolagets inkomst, som belöper å de soli- dariska delägarna, fördelas till beskattning dem emellan på sätt om han— delsbolag är stadgat.

(Se vidare anvisningarna.)

50 5.

Från skattskyldighet frikallas: a) svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar: för utdelning å aktier i svenska aktiebolag, lotter i svenska solidariska

bankbolag, kommanditlotter i svenska kommanditbolag samt andelar i svenska ekonomiska föreningar, i den mån sådan utdelning icke är att anse såsom inkomst av rörelse eller yrke;

b) medlem av konungahuset: för av staten anvisat anslag samt för inkomst av kapital; 0) främmande makts härvarande beskickning eller konsulat tillhö- rande person jämte betjäning, som icke är svensk medborgare:

för all annan inkomst än inkomst av här belägen fastighet eller av rörelse eller yrke, som han här bedrivit, eller av härifrån uppburen lön eller pension, dock att person tillhörande olönat konsulat jämte betjä— ning icke är frikallad från skattskyldighet för inkomst genom utdelning å aktier i svenska aktiebolag, å lotter i svenska solidariska bankbolag, å kommanditlotter i svenska kommanditbolag och å andelar i svenska ekonomiska föreningar;

d) utlänning eller i utlandet bosatt svensk medborgare, vilken givit eller medverkat vid offentlig föreställning, som avses i gällande förord— ning angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättig- heter:

för inkomst av föreställning, för vilken dylik avgift utgjorts eller be- träffande vilken befrielse från avgift jämlikt särskilt stadgande i samma förordning åtnjutits;

e) lappallmogen:

för inkomst av renskötsel.

(Se vidare anvisningarna.)

51 %. Skatt utgår icke för inkomst, som ägare av sådan fastighet, varom förmäles i 5 5 1 mom., åtnjutit av fastigheten genom dess begagnande för de i samma mom. avsedda ändamål.

52 %.

Har behållningen i boet efter avliden här i riket bosatt skattskyldig ej överstigit 20 000 kronor och har den avlidne efterlämnat make, oför- sörjda barn eller andra bodelägare, som vid hans frånfälle varit beroende av honom för sin försörjning, må dödsboet kunna av beskattningsnämnd helt eller delvis befrias från skattskyldighet för sådan den avlidnes in— komst, som skolat upptagas till beskattning under det år han avlidit eller under året näst därefter. Fråga om befrielse, som här avses, upptages be— träffande inkomst, som skolat taxeras under dödsåret, av beskattnings- nämnd för detta eller nästpåföljande år och beträffande inkomst, som sko- lat taxeras under året efter dödsåret, av beskattningsnämnd för detta år.

Finner beskattningsnämnd uppenbart, att skattskyldig till följd av om- ständighet, som i 45 % omförmäles, saknar förmåga att utgöra den skatt

för inkomst, som på grund av taxering under taxeringsåret skulle på- föras honom, äger beskattningsnämnden att medgiva den nedsättning i eller befrielse från skattskyldighet, vartill förhållandena anses föranleda.

53 %. Under förutsättning av ömsesidighet må Konungen medgiva befrielse från utgörande av skatt för inkomst av främmande stat tillhörig, för dess beskickning eller konsulat härstädes avsedd fastighet.

4 kap.

Om beskattningsort och fördelning i vissa fall av beskatt- ningsföremål till beskattning i flera kommuner.

Skatt för fastighet.

54 %. Skatt för fastighet skall utgöras till kommun, där fastigheten är belägen.

Skatt för näring.

55 %.

Skatt för näring skall utgöras: för jordbruk med binäringar till kommun, där i skattevärdet ingående tillgångar varit befintliga, samt

för annan näring till kommun, där näringen utövats från fast drift- ställe.

Har fast driftställe icke begagnats, skall skatt för näringen utgöras till den skattskyldiges hemortskommfun eller, om hemortskommun saknas, till den kommun, där näringen huvudsakligen utövats.

I fråga om rörelse, som avser att medelst ledning tillhandahålla vatten, gas eller elektrisk kraft, skall skatt för näringen utgöras jämväl till kommun, där till rörelsen hörande ledning framdragits.

(Se vidare anvisningarna.)

56 %. Där skatt för näring skall på grund av bestämmelserna i 55 % utgöras till mera än en kommun, skall till beskattning upptagas av skattevärdet: för jordbruk med binäringar, som drivits i sambruk å fastigheter i olika kommuner: inom varje kommun vad som belöper & de inom kom- munen befintliga, i skattevärdet ingående tillgångar;

för bankrörelse: inom varje kommun, där huvud- avdelnings- eller kom- missionskontor funnits, så stor del, som å kontoret belöper efter förhål— landetal, Vilka uträknas på sätt i anvisningarna närmare angives;

för annan penningrörelse, emissionsrörelse och handel med värdepap— per: inom varje kommun, där kontor funnits, vad å kommunen belöper efter förhållandet mellan de vid varje kontor influtna bruttointäkterna;

för försäkringsrörelse, som drivits av inländsk försäkringsanstalt: inom kommun, där avdelningskontor (ej agentur) funnits, så stor del, som mot— svarar förhållandet mellan å ena sidan den premieinkomst, som influtit vid kontoret, och å andra sidan samtliga intäkter av rörelsen i dess hel- het, samt inom kommun, där huvudkontor funnits, återstående delen:

för försäkringsrörelse, som drivits av utländsk försäkringsanstalt: inom de kommuner, där sysslomannen (generalagenten) haft kontor, vad å kommunen belöper efter förhållandet mellan de vid varje kontor influt- na premieinkomsterna;

för rörelse, som avser att medelst ledning tillhandahålla vatten, gas eller elektrisk kraft: inom kommun, där vatten- gas- eller kraftverk eller avdelningskontor funnits eller till rörelsen hörande ledning framdragits, men där huvudkontor icke varit beläget, värdet av inom kommunen be— fintliga ledningar och annan för stadigvarande bruk i rörelsen avsedd lös egendom jämte halva värdet av där befintlig lös egendom, som är av- sedd att omsättas eller förbrukas i rörelsen, samt inom kommun, där hu- vudkontor funnits, återstående delen;

för jordstyckningsföretag: fem procent inom kommun, där huvudkon- tor funnits, samt återstoden inom kommun, där fastighet, som varit före- mål för styckning, är belägen, eller, därest fastigheter i olika kommuner varit föremål för styckning, inom en var av dessa kommuner till så stor del, som belöper å köpeskillingarna för inom kommunen belägna, under beskattningsåret försålda fastigheter i förhållande till köpeskillingarna för samtliga under samma år försålda fastigheter;

för näring, vars Skattevärde bestämts med hänsyn till i företaget an— ställd arbetarpersonals storlek: i kommun, där fast driftställe men icke huvudkontor funnits, så stor del, som belöper å medeltalet av under året där sysselsatta arbetare, samt inom kommun, där huvudkontor funnits, återstående delen;

för näring av annat slag än ovan nämnts: inom varje kommun, där fast driftställe men icke huvudkontor funnits, värdet av inom kommunen be- fintlig, till stadigvarande bruk i näringen avsedd lös egendom jämte halva värdet av inom kommunen befintlig lös egendom, som är avsedd att om- sättas eller förbrukas i näringen, samt inom kommun, där huvudkontor funnits, återstående delen.

Vid fördelning av närings Skattevärde till beskattning inom mera än

en kommun skall vad å varje kommun belöper utföras i jämna hundra- tal kronor, så att överskjutande belopp bortfaller. (Se vidare anvisningarna.)

57 %.

Finnas lösören, som skola ingå i närings skattevärde, inom annan kom- mun än där fast driftställe begagnats, såsom maskiner å tillfällig arbets- plats, varor under transport med mera dylikt, skola dessa tillgångar hän- föras till det fasta driftställe, till vilket de kunna anses närmast höra.

Har fast driftställe i näringen ej begagnats, skola tillgångar, som nu nämnts, hänföras till den kommun, där skattevärdet skall tagas till beskattning.

Skatt för inkomst.

58 %.

Skatt för inkomst av jordbruksfastighet och av annan fastighet skall utgöras till kommun, där fastigheten är belägen.

Äro fastigheter inom olika kommuner att anse som en förvärvskälla, efter ty i 24 % sägs, skall den från fastigheterna gemensamt härflutna inkomsten tagas till beskattning i varje kommun till så stor del, som kan anses hava inom kommunen influtit. Saknas utredning härom, må inkomsten fördelas till beskattning mellan kommunerna efter det för- hållande, vari fastigheternas taxeringsvärden inom kommunerna stått till varandra.

59 %.

1 mom. Skatt för inkomst av rörelse eller yrke skall utgöras till kom- mun, där rörelsen eller yrket utövats från fast driftställe. Har fast drift- ställe icke begagnats, skall skatt för inkomsten utgöras till den skatt— skyldiges hemortskommun eller, om hemortskommun saknas, till den kommun, där rörelsen eller yrket huvudsakligen utövats.

2 mom. Inkomst av nedannämnda slag av rörelse beskattas: av rörelse, som avser att medelst ledning tillhandahålla ratten, gas eller elektrisk kraft: i kommun, där fast driftställe funnits, samt i kommun, där förbrukning ägt rum;

av järnvägsdrift: i kommun, där järnvägen haft huvudkontor, samt i kommun, där järnvägen framdragits och vid järnvägen anställd personal varit bosatt eller stationerad;

av spårvägsdrift: i kommun, där huvudkontor funnits, samt i kommun, där spårvägen framdragits;

av kanaldrift: i kommun, där huvudkontor funnits, samt i kommun, som av kanalanläggningen berörts;

av rederirörelse: i kommun, där fast driftställe för rörelsen funnits. eller, om fast driftställe saknats, i kommun, där fartyget haft sin hemort. (Se vidare anvisningarna.)

60 %.

Där inkomst av rörelse eller yrke, efter ty i 59 % är sagt, skall tagas till beskattning i mera än en kommun, skall i fråga om inkom- stens uppdelning gälla:

beträffande bank- och annan penningrörelse, emissionsrörelse och han— del med värdepapper, försäkringsrörelse, som drivits av inländsk eller utländsk försäkringsanstalt, jordstyckningsföretag samt näring, vars skattevärde bestämts med hänsyn till i företaget anställd arbetarpersonals storlek: att inkomsten fördelas till beskattning mellan kommunerna efter samma grunder, som enligt 56 % skola gälla för fördelning av näringens skattevärde;

beträffande rörelse, som avser att medelst ledning tillhandahålla vat- ten, gas eller elektrisk kraft: att fem procent av inkomsten beskattas i kommun, där huvudkontor funnits, fyrtiofem procent i kommun, där vat- ten- gas- eller kraftverk varit beläget, samt femtio procent i kommun, där förbrukning ägt rum, med iakttagande av de härom i anvisningarna meddelade närmare bestämmelser;

beträffande flottningsrörelse: att fem procent av inkomsten beskattas i kommun, där huvudkontor funnits, och återstoden fördelas till beskatt- ning mellan de kommuner, där anläggning för flottleden funnits och flott- ning försiggått, i förhållande till flottledens längd inom de olika kom- munerna;

beträffande järnva'gsdrift: att inkomsten fördelas till beskattning mel- lan vederbörande kommuner efter förhållandet mellan de inom varje kom- mun till järnvägens personal utbetalta avlöningsförmåner, skolande be- räkningen härav ske enligt i anvisningarna meddelade närmare före- skrifter;

beträffande spårvägsdrift: att fem procent av inkomsten beskattas i kommun, där spårvägen haft huvudkontor, och återstoden fördelas till beskattning mellan de kommuner, där spårvägen framdragits, efter för- hållandet mellan 'de inom varje kommun influtna avgifter eller, där detta ej kan utrönas, efter spårvägslinjernas längd inom varje kommun;

beträffande kanaldrift: att fem procent av inkomsten beskattas i kom- mun, där huvudkontor funnits, och återstoden fördelas till beskattning mellan de kommuner, som av kanalen berörts, efter fördelningstal, som fastställas av vederbörande länsstyrelse i enlighet med de i anvisningarna närmare angivna grunder;

beträffande rörelse eller yrke av annat slag än de förut särskilt an- givna.- att fem procent eller, där omständigheterna därtill föranleda, högre

procent av inkomsten beskattas i kommun, där huvudkontor funnits, samt återstoden fördelas till beskattning mellan de kommuner, där fast driftställe begagnats, efter ty som kan finnas skäligt med hänsyn till inom varje kommun tillverkade varors värde, handelsomsättnings storlek, an- talet där sysselsatta arbetare eller annat förhållande, som kan tjäna till grund för bedömande av den inkomst, som företaget kan anses hava lämnat inom kommunen. (Se vidare anvisningarna.)

61 %.

Skatt för inkomst av tjänst eller anställning, av tillfällig förvärvsverk— samhet och av kapital skall utgöras till den skattskyldiges hemortskom- mun, dock att inkomst från lediga ecklesiastika sysslor, som influtit till allmän kassa, beskattas i den kommun, där inkomsten av sysslan eljest bort beskattas.

Saknas hemortskommun, beskattas inkomsten i den kommun, där den huvudsakligen förvärvats.

5 kap. Om eftertaxering.

62 %.

Har skattskyldig i uppgift eller upplysning, som avgivits till ledning vid taxering, lämnat oriktigt meddelande eller har han, ehuru uppgifts- pliktig, underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplysning, och har därav föranletts, att han icke blivit inom vederbörande kommun taxe- rad till kommunal repartitionsskatt eller blivit därstädes för lågt taxerad till sådan skatt, skall han där eftertaxeras till kommunal repartitions- skatt för vad som genom berörda förfarande förut undgått taxering.

Eftertaxering må icke ske senare än fem år efter det år, då taxeringen rätteligen bort äga rum. Har den skattskyldige avlidit, åsättes taxerin- gen hans dödsbo; dock att sådan taxering icke må ske senare än två år efter utgången av det kalenderår, under vilket bouppteckning efter honom blivit ingiven för registrering.

(Se vidare anvisningarna.)

6 kap. Om repartitionsgrunder.

63 %. Kommunal repartitionsskatt skall av en var skattskyldig utgöras i förhållande till det antal skattekronor eller skatteören, som påföres 3

honom för fastighet, för näring och för inkomst (repartitionstal) enligt nedan stadgade grunder:

för jordbruksfastighet: fyra skatteören för varje ett hundra kronor av fastighetens jordbruksvärde, tre skatteören för varje ett hundra kronor av fastighetens tomt- och industrivärde och ett skatteöre för varje ett hundra kronor av fastighetens skogsvärde;

för annan fastighet: tre skatteören för varje ett hundra kronor av fastighetens taxeringsvärde;

för näring: tre skatteören för varje ett hundra kronor av näringens skattevärde;

för inkomst: ett skatteöre för varje krona av beskattningsbar inkomst. Ett hundra skatteören bilda en skattekrona.

7 kap. Särskilda bestämmelser.

64 5.

Med hemortskommun förstås i denna lag den kommun, där den skatt- skyldige författningsenligt är eller bör vara mantalsskriven.

För oskift dödsbo efter avliden person, som varit bosatt här i riket, skall såsom hemortskommun anses den kommun, som senast utgjort den avlidnes hemortskommun.

För annan juridisk person än oskift dödsbo, som ovan nämnts, gäller såsom hemortskommun den kommun, där vederbörande styrelse eller förvaltning vid taxeringsårets ingång har sitt säte eller där syssloman eller ombud vid nämnda tid är bosatt.

65 %.

Huruvida någon är att anse som bosatt här i riket eller ej, skall bedömas efter förhållandena vid taxeringsårets ingång eller, där han dessförinnan avlidit, efter förhållandena vid dödsfallet.

Har under beskattningsåret förändring inträtt i förhållande, som in- verkar på frågan om hemmavarande barn skall anses tillhöra arbets— personal eller på skattskyldigs rätt till avdrag enligt 44 eller 45 %, eller som föranleder tillämpning av bestämmelserna i 48 % angående äkta makars taxering, skall det förhållande, som rätt under större delen av beskattningsåret, vara bestämmande för taxeringen.

(Se vidare anvisningarna.)

66 %. Såsom fast driftställe i rörelse eller yrke skall anses plats, å vilken för stadigvarande bruk vid rörelsens eller yrkets utövande funnits sär- skild anläggning eller vidtagits särskild anordning eller eljest för så-

dant bruk avsedda tillgångar varit befintliga, såsom kontor, fabrik, verkstad, verk, bruk, varunederlag, handelsbod eller annat stadigva- rande försäljningsställe. Med fast driftställe likställes gruva eller annan fyndighet, som är föremål för bearbetning, stenbrott eller torvmosse, fas- tighet, som varit föremål för jordstyckning eller därå skogsavverkning på grund av upplåtelse försiggått, så ock plats, där entreprenadarbete av större omfattning drivits under lokal ledning.

67 %.

Ersättning på grund av försäkring av fast eller lös egendom är att räkna som skattepliktig intäkt, om och i den mån köpeskilling, som vid försäljning av samma egendom skulle hava därför influtit, bort hänföras till annan intäkt än realisationsvinst, som i 40 % omförmäles. Likaså skall till skattepliktig intäkt hänföras ersättning på grund av försäkring mot utebliven inkomst i rörelse eller yrke.

68 %.

Värdet av bostadsförmån skall beräknas med ledning av i orten gäl- lande hyrespris eller i saknad av tillfälle till sådan jämförelse efter an-- nan grund, som må finnas lämplig.

Värdet av produkter, varor eller andra naturaförmåner, som ingå i lön eller annan inkomst, beräknas efter ortens pris.

(Se vidare anvisningarna.)

69 5.

Är skattskyldig berättigad till avdrag för ränta å upplånat kapital, som hänför sig till särskilda i 24 % omförmälta förvärvskällor, och kan ej utredning vinnas huru stor del av samma kapital, som hänför sig till varje särskild förvärvskälla, må räntan upptagas till avdrag under de särskilda förvärvskällorna efter ty skäligt prövas.

70 %.

Vid uppskattning av inkomst må avdrag icke ske för: den skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga utgifter, däruti inbegripet vad skattskyldig utgivit till person i sitt hushåll eller eljest såsom gåva eller såsom sådant periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning, som enligt 25 % icke skall räknas som skattepliktig inkomst;

allmänna skatter; vad som använts till kapitalavbetalning å skuld; förlust, som är att hänföra till kapitalförlust.

(Se vidare anvisningarna.)

71 5.

Har aktie, lott i solidariskt bankbolag eller andel i ekonomisk förening under beskattningsåret övergått från en ägare till annan, skall utdelning, som utgått för aktien, banklotten eller andelen, räknas som intäkt för den, som varit ägare av samma aktie, banklott eller andel vid den tidpunkt, då utdelningen blev tillgänglig för lyftning. Under utdelning, varom här är sagt, hänföres jämväl utdelning till kommanditdelägare i solidariskt bankbolag och i kommanditbolag.

72 %.

Ränta å obligationer och å utlånade eller i bank eller annorstädes insatta medel räknas som intäkt under det beskattningsår, då räntan blivit för lyftning tillgänglig. Lag samma vare i fråga om annan period- vis inflytande likvid, som i beskattningshänseende är att räkna såsom intäkt.

Därest ränta eller likvid, som nu är sagd, utgör intäkt i rörelse eller yrke, varöver förts handelsböcker i enlighet med vad därom är särskilt stadgat, må, utan avseende å vad ovan stadgats, inkomsten beräknas efter bokföringsmässiga grunder.

(Se vidare anvisningarna.)

73 %.

Skattskyldigs inom varje kommun taxerade inkomst så ock summan av honom enligt 44 och 45 %% tillkommande avdrag skola angivas i jämna tiotal kronor, så att överskjutande belopp, som icke uppgår till fullt tiotal kronor, bortfaller.

74 %.

Finnes inom kommun municipalsamhälle eller annat administrativt om- råde, inom vilket menighet äger utöva beskattningsrätt, skall vid taxe- ring enligt denna lag för en var skattskyldig angivas huru stor del av närings Skattevärde eller av beskattningsbar inkomst, som å dylikt om- råde belöper, och skola därvid de i denna lag givna bestämmelser om be- skattningsort och fördelning av beskattningsföremål till beskattning i flera kommuner hava motsvarande tillämpning.

(Se vidare anvisningarna.)

75 %.

Konungen äger att med annat lands regering ingå överenskommelse om särskilda grunder för fördelningen i skatteavseende mellan Sverige och det andra landet av inkomst av näring, som idkats under sådana för- hållanden, att näringsidkaren är för inkomst av näringen skattskyldig inom bägge länderna; skolande i fråga om det inkomstbelopp, som efter

r »

sålunda bestämda grunder skall tagas till beskattning i Sverige, gälla vad ovan i denna lag om beskattningsort och fördelning av inkomst till beskattning i flera kommuner är stadgat.

Överenskommelse, som här sägs, skall upphöra att gälla högst sex må- nader efter därförut skedd uppsägning.

III. KOMMUNAL SKOGSSKATT.

Allmänna grunder.

76 5.

Vid avverkning av skog å jordbruksfastighet skall, evad avverkningen skett för husbehov eller för annat ändamål, till den kommun, inom vilken skogen är belägen, för det avverkade virket utgöras kommunal skogs- skatt att utgå i förhållande till virkets genom taxering fastställda rot- värde.

Uppgår rotvärde å avverkat virke, så beräknat som här nedan i 80 % sägs, icke till 100 kronor, vare virket skattefritt.

77 5.

Till virke hänföres i denna lag jämväl vindfälld skog, toppar och an— nat avfallsvirke, men ej stubbar, kvist och ris, löv, näver och lös bark.

78 %.

I fråga om utgörande av skogsskatt anses virke vara avverkat, då det blivit så tillrett och upplagt, att uppmätning av detsamma kan ske på i orten vanligt sätt. Kolvirke räknas som avverkat, då det blivit rest eller lagt till kolning eller förts från skogen för att annorstädes kolas. Har virke, sedan det fällts men innan med detsamma vidtagits sådan åtgärd, som nu är sagd, avyttrats eller använts, skall det anses såsom avverkat, när det avyttrades eller användes.

79 %.

Taxering till skogsskatt skall avse rotvärdet å det virke, som, efter ty i 78 % sägs, är att anse som avverkat under beskattningsåret.

80 %.

Rotvärdet skall beräknas efter det pris, som liknande virke å orten, köpt eller sålt å rot, skäligen bort betinga vid den tid, då det enligt 78 5 är att anse som avverkat. Beräkningen må, där så finnes lämpligt, ske på grundvalen av de pris, som gällt för oförädlat virke å för orten lämp-

lig avsättningsplats med avdrag för direkta avverknings- och transport- kostnader. Rotvärde skall upptagas i jämna tiotal kronor, så att överskjutande belopp, som icke uppgår till fullt tiotal, bortfaller. (Se vidare anvisningarna.)

81 å.

Skogsskatt skall erläggas av avverkaren. Med avverkare förstås den, som vid den tid, då virket enligt 78 få är att anse som avverkat, äger förfoga över virket, dock att, där annan äger rätt till avfallsvirket, denne skall anses såsom avverkare i fråga om så- dant virke. Beträffande husbehovsvirke, som ägare eller arrendator av fastighet upplåtit till annan, som innehar visst icke för sig taxerat om- råde av fastigheten, anses fastighetens ägare eller arrendator som av- verkare.

Om beräkning av skogsskatt och dess användning.

82 %.

Skogsskatt skall utgå för varje ett hundra kronor av det avverkade virkets rotvärde med en tredjedel av det belopp, som på en skattekrona i medeltal under de senast förflutna fem åren utdebiterats inom kommunen sammanlagt för kommunens, kyrkans och skolans behov. Har kommu- nen varit delad i eller mellan olika församlingar eller skoldistrikt, och har till följd härav utdebiteringen, per skattekrona räknat, varit olika inom olika delar av kommunen, skall för varje år medeltalet av utde- biteringen per skattekrona inom kommunen läggas till grund för be- räkningen av skogsskatten. Detta medeltal uträknas sålunda, att det belopp, som skolat genom sådan debitering uttagas inom kommunen för kommunala ändamål, sammanlägges med vad som inom kommunens sär— skilda delar skolat på enahanda sätt uttages för kyrkans och skolans behov, varefter den sålunda erhållna summan divideras med antalet skattekronor inom kommunen.

(Se vidare anvisningarna.)

83 %.

Skogsskattemedel, som inflyta till stad eller köping med egen kom- munalförvaltning, äro i fråga om användningen likställda med andra kommunens skattemedel.

Skogsskattemedel, som inflyta till landskommun, skola avsättas till en skogsskattefond, från vilken kommunalstämman eller, där kommunal- fullmäktige finnas, dessa fullmäktige äga anvisa medel såsom tillskott till täckande av sådana utgifter för kommun, församling och skoldistrikt,

till vilka enligt gällande författningar medel eljest skulle beredas genom utdebitering å samtliga skattskyldiga. Såsom sådant tillskott må med undantag för de år, för vilka i en vid denna lag fogad övergångs— bestämmelse annorlunda stadgas —— under taxeringsåret anvisas till an- vändning för påföljande år högst så stort belopp, som motsvarar en tred- jedel av fondens behållning den 1 september förstnämnda år och en tred- jedel av den skogsskatt, som debiteras på grund av samma års taxering till skogsskatt. (Se vidare anvisningarna.) 84 5.

De skogsskattemedel, som inom landskommun anvisats för användning under ett visst år, skola fördelas mellan kommunen och församlingen efter förhållandet mellan varderas skattebehov under samma år. Skatte- behovet beräknas med stöd av de stater, som under taxeringsåret upp- göras för nästkommande år, och upptages till det belopp, som återstår att fylla, sedan behållning och andra för utgifternas bestridande tillgäng- liga medel, utom nämnda Skogsskattemedel, tagits i anspråk. Är kommu— nen delad i eller mellan olika församlingar, skall vad som av skogsskatte- medlen belöper å sådana kommundelar för kyrko- och skoländamål be- räknas efter skattebehovet inom en var av dem för nyssnämnda ändamål. Ingår kommun i sin helhet i församling, som omfattar jämväl annan kommun eller del därav, skall församlingens andel i skogsskattemedel beräknas efter förhållandet mellan vad som å kommunen belöper av för- samlingens skattebehov och kommunens eget skattebehov. Vad sålunda är stadgat om församling gäller även om skoldistrikt med egen beskatt- ningsrätt.

Vad av Skogsskattemedel, som sålunda tillkommer kommun, försam— ling eller skoldistrikt, skall upptagas såsom inkomst i dess stat.

(Se vidare anvisningarna.)

85 %.

Har skogsskattefond så nedgått, att densamma jämte den skogsskatt, som skall utgå på grund av årets taxering, ej skulle förslå till bere- dande av nedsättning i den eljest för täckande av kommunens, kyrkans och skolans skattebehov erforderliga utdebiteringen inom kommunen med 10 öre per skattekrona, må fonden och skogs-skattemedlen för året kunna anvisas till användning för kommunens behov och för sådant ändamål upptagas som inkomst i kommunens stat för påföljande år.

86 %.

Skogsskattefonden skall av kommunalnämnden särskilt förvaltas och redovisas. Till densamma skall föras jämväl ränta å fondens medel. Då. ur fonden anvisade medel skola komma till användning, skola de av kommunalnämnden tillhandahållas vederbörande förvaltning.

Om eftertaxering. 87 %.

Har skattskyldig i uppgift eller upplysning, som avgivits till led- ning vid taxering, lämnat oriktigt meddelande eller har han, ehuru upp— giftspliktig, underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplysning, och har därav föranletts, att virke icke blivit inom vederbörande kommun taxerat till skogsskatt eller blivit därstädes för lågt taxerat till sådan skatt, skall det virke, som genom berörda förfarande undgått taxering eller blivit för lågt taxerat, där eftertaxeras.

Eftertaxering må icke ske senare än fem år efter det år, då taxerin- gen rätteligen bort äga rum. Har den skattskyldige avlidit, åsättes taxeringen hans dödsbo; dock att sådan taxering icke må ske senare än två år efter utgången av det kalenderår, under vilket bouppteckning efter honom blivit ingiven för registrering.

IV. KOMMUNAL PROGRESSIVSKATT.

88 %.

Kommunal progressivskatt skall utgå för varje till inkomst- och för— mögenhetsskatt beskattningsbart belopp, som överstiger, i fråga om andra skattskyldiga än svenska aktiebolag och solidariska bankbolag, 3,000 kronor samt i fråga om bolag, som nu nämnts, 6 procent av det bolagets kapital, vartill hänsyn skall tagas vid bolagets taxering till in— komst- och förmögenhetsskatt.

Har inkomst— och förmögenhetsskatt, som påförts äkta makar, blivit, efter ty särskilt är stadgat, till utgörande dem emellan fördelad, skall den kommunala progressivskatten fördelas på makarna i samma förhål- lande som inkomst- och förmögenhetsskatten.

Är skattskyldig taxerad till inkomst- och förmögenh-etsskatt för in- komst, för vilken han jämlikt 49—51 %% icke är kommunalt skattskyldig, skall kommunal progressivskatt ej utgå för sådan inkomst.

(Se vidare anvisningarna.)

89 5.

1 mom. Kommunal progressivskatt skall utgöras:

a) av annan skattskyldig än svenska aktiebolag och solidariska bank— bolag:

för den del av det till inkomst- och förmögenhetsskatt beskattnings- bara beloppet, som överstiger

l ,

3 000 kronor men ej 9 000 kronor ............ med 0.5 procent 9 000 ,, ,, ,, 15 000 ,, ............ ,, 1 ,, 15 000 ,, ,, ,, 35 000 ,, ............ ,, 2 ,, 35 000 ,, ,, ,, 60 000 ,, ............ ,, 3 ,, 60 000 ,, ,, ,, 100 000 ,, ............ ,, 4 ,, 100 000 ,, . ................................ ,, 5

97 )

dock att skatten icke må i något fall överstiga 4.5 procent av det be- skattningsbara beloppet,

b) av svenskt aktiebolag och solidariskt bankbolag: för den del av det till inkomst- och förmögenhetsskatt beskattnings— bara beloppet, som i förhållande till bolagets kapital överstiger

6 procent men icke 8 procent .................. med 0.5 procent 8 ,, ,, ,, 13 ,, .................. ,, 1 ,, 13 ,, ,, ,, 20 ,, .................. ,, 2 ,, 20 ,, ,, ,, 28 ,, ...... —. ........... ,, 3 ,, 28 ,, ,, ,, 40 ,, .................. ,, 4 ,, 40 ,, _ ,, ,, 52 ,, .................. ,, 5 ,, 52 ,, ...................................... ,, 6

,7 ,

dock att skatten icke må i något fall överstiga 3.75 procent av det beskatt- ningsbara beloppet.

För svenska kommanditbolag skall skatten för den del av bolagets inkomst, som belöper å kommanditdelägarna, beräknas på sätt ovan är sagt om svenska aktiebolag och solidariska bankbolag, skolande vid be- räkningen av inkomstprocenten hänsyn tagas allenast till den del av bo- lagets kapital, som belöper å kommanditdelägarna.

2 mom. Progressivskatt upptages i jämna kronor, så att belopp, som ej uppgår till fullt krontal, bortfaller.

90 %.

1 mom. Skattskyldig taxeras till kommunal progressivskatt i den kom— mun, där han taxeras till inkomst— och förmögenhetsskatt.

Överstiger progressivskattens belopp 300 kronor, skall progressivskat- ten utgå till den eller de kommuner, där den skattskyldige taxeras till kommunal repartitionsskatt för inkomst. Är han till sådan skatt taxerad i flera kommuner, skall progressivskattebeloppet uppdelas mellan kom- munerna efter förhållandet mellan den skattskyldiges inom varje kom- mun till kommunal repartitionsskatt beskattningsbara inkomst, avrundad nedåt till jämna hundratal kronor. Därest vid sådan fördelning annan kommun än den, där den skattskyldige taxeras till inkomst- och förmö— genhetsskatt, skulle erhålla progressivskattebelopp understigande 50 kro- nor, skall sådant skattebelopp tillföras sistnämnda kommun.

Överstiger progressivskattens belopp icke 300 kronor eller är den skatt- skyldige icke i någon kommun taxerad till kommunal repartitionsskatt

för inkomst, utgår progressivskatten i dess helhet till den kommun, där han taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt.

2 mom. Är kommun delad i eller mellan olika församlingar eller skoldistrikt, och skall jämlikt 74 % angivas huru stor del av skattskyldigs till kommunal repartitionsskatt beskattningsbara inkomst, som å olika sådana delar av kommunen belöper, skall motsvarande uppdelning ske jämväl av den skattskyldiges inom kommunen utgående progressivskatt.

91 %.

Av den kommunala progressivskatt, som utgöres inom en kommun, skall för täckande av skattebehovet för konnnunala, kyrkliga och skol- ändamål användas en tiondel för varje krona och en tusendel för varje öre, som per skattekrona utdebiteras i kommunal repartitionsskatt till kommun, församling och skoldistrikt ( kommunandelen ).

Är kommun delad i eller mellan olika församlingar eller skoldistrikt, skall beräkning, som nu är sagd, göras särskilt för varje sådan kom— mundel.

Återstoden av vad som inom kommunen utgöres i kommunal progres- sivskatt skall inlevereras till statsverket för att användas till utjämning av skattetrycket olika kommuner eller andra menigheter emellan ( ut- jämningsandelen).

(Se vidare anvisningarna.)

92 %.

Av kommunandelen skall utgå först vad som enligt den i 91 % stadgade grund belöper å utdebiteringen för kommunala behov, därefter och i den mån tillgång därtill finnes vad som enligt samma grund belöper å ut- debiteringen för kyrkliga behov samt sist vad som enligt samma grund belöper å utdebiteringen för skolans behov.

Består församling eller skoldistrikt av flera kommuner eller skol- distrikt av flera församlingar, skall av kommunandelen i första hand utgå vad som enligt den i 91 % stadgade grund belöper å utdebiteringen inom den större enheten.

(Se vidare anvisningarna.)

93 %.

Kommunal progressivskatt utgöres såsom utskyld till kommunen, som har att fördela influtna progressivskattemedel, efter ty ovan i 91 och 92 %% är sagt.

94 %.

Därest efter anförda besvär över taxeringsnämnds, prövningsnämnds eller kammarrättens beslut eller eljest taxering till inkomst- och för- mögenhetsskatt eller till kommunal repartitionsskatt för inkomst ändras eller bliver någon åsatt, skall samtidigt vidtagas den ändring i taxerin- gen till kommunal progressivskatt eller verkställas den taxering till så- dan skatt, som därav må föranledas.

Den, som eftertaxerats till inkomst- och förmögenhetsskatt, skall, om eftertaxeringen därtill föranleder, eftertaxeras jämväl till kommunal pro- gressivskatt.

95 %.

Här på grund av bestämmelserna i 24 % 1 mom. förordningen om in- komst- och förmögenhetsskatt medgivits befrielse helt eller delvis från skattskyldighet till nämnda skatt, skall motsvarande befrielse åtnjutas jämväl i fråga om kommunal progressivskatt.

V. GEMENSAMMA BESTÄMMELSER.

96 €.

Med taxeringsår förstås i denna lag det kalenderår, under vilket taxe- ring verkställes, och med beskattningsår det kalenderår, som närmast föregått taxeringsåret, eller, där räkenskapsår icke sammanfaller med kalenderår, det räkenskapsår, som gått till ända närmast före den 1 mars under taxeringsåret.

(Se vidare anvisningarna.)

97 %.

Med ägare av fastighet likställes i denna lag: den som innehar fastig- het med fideikommissrätt eller eljest på grund av testamentariskt för- ordnande; den som innehar fastighet med stadgad åborätt, med tomträtt eller med vattenfallsrättå innehavare av så kallad ofri tomt i stad och den, som eljest innehar fastighet med ständig eller ärftlig besittnings- rätt; innehavare av skogsområde, som blivit av staten upplåtet till bergs- hanteringens understöd, till kanalbolag eller till stad eller annan me- nighet; innehavare av publikt jordbruksboställe eller på lön anslagen jord.

Såsom innehavare av publikt jordbruksboställe eller på lön anslagen jord skall anses den tjänstinnehavare eller annan, som författningsen- ligt äger nyttja fastigheten eller tillgodonjuta dess avkastning. Beträf- fande i ecklesiastik boställsordning den 9 december 1910 avsett löne— boställe är kyrkofonden att anse såsom innehavare i fall och under tid,

då boställets avkastning utgör avlöningstillgång jämlikt 19 å i lagen nyssnämnda dag om reglering av prästerskapets avlöning.

Där å fastighet, som innehaves med stadgad åborätt eller eljest med ständig eller ärftlig besittningsrätt eller såsom publikt jordbruksbo- ställe eller på lön anslagen jord, skogens avkastning författningsenligt helt eller delvis tillkommer annan än fastighetens innehavare, skall den, som sålunda utan att vara innehavare ägt åtnjuta avkastningen eller del därav, anses likställd med ägare i fråga om fastighetens skogsvärde.

98 %.

Avlider skattskyldig, skall för det beskattningsår, då dödsfallet in- träffade, oskift dödsbo efter honom taxeras såväl för inkomst, som den avlidne haft, som för inkomst, som ingått till dödsboet efter dödsfallet, och skall därvid för dödsboet tillämpas vad som enligt bestämmelserna i denna lag skolat gälla för den avlidne. Lag samma vare i fråga om annan taxering, som hänför sig till avliden person och hans dödsbo samt avser det beskattningsår, varunder dödsfallet inträffade.

(Se vidare anvisningarna.)

99 %.

För kommunal utskyld, som påförts avliden person eller på grund av bestämmelserna i 98 % oskift dödsbo efter honom, svare dödsboet ej med mera än tillgångarna i boet. Är boet skiftat, svare bodelägare icke för mera än vad av skatten å hans lott belöper och icke i något fall med mera än hans lott i boet utgör.

Lag samma vare om kommunal utskyld, som på grund av eftertaxe- ring påförts i stället för avliden person hans dödsbo.

100 %.

Vid eftertaxering enligt denna lag skall i fråga om beräkning av de utskylder, som belöpa å det eftertaxerade beloppet, så förfaras, som om taxeringen avsett det beskattningsår, som förflutit närmast före det efter- taxeringen verkställdes.

101 %. Där för tillämpningen av denna lag erfordras tabeller eller föreskrif- ter utöver vad de vid lagen fogade anvisningarna innehålla, äger Konun— gen utfärda sådana tabeller eller föreskrifter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1927. Genom denna lag upphävas: förordningen den 28 oktober 1910 angående bevillning av fast egen- dom samt av inkomst, sådan den lyder efter de ändringar i eller tillägg till densamma, som innehållas i senare därom utfärdade författningar; samt

lagen den 11 oktober 1912 om skogsaccis och om virkestaxering med däri enligt lagarna den 29 juni 1921 och den 15 juni 1923 gjorda än— dringar;

dock att dessa författningar skola äga tillämpning även efter den nya lagens ikraftträdande i de hänseenden, som nedan angivas.

Vid den nya lagens tillämpning skall följande iakttagas:

1. Bevillningsförordningens och skogsaccislagens bestämmelser skola fortfarande lända till efterrättelse vid eftertaxering till bevillning för in- komst och till skogsaccis; och skall, där någon eftertaxeras till bevill— ning för inkomst, han tillika taxeras till kommunal repartitionsskatt för inkomst för det till bevillning beskattningsbara beloppet.

2. Är vid den nya lagens ikraftträdande fastighet upplåten till annan eller lägenhet avsöndrad på viss tid eller på livstid, skall skyldigheten att utgöra skatt för fastigheten eller lägenheten för den tid, upplåtelsen eller aVSöndringen avser, åligga den, som enligt förut gällande bestäm- melser skulle varit skattskyldig till kommunen för fastigheten eller lägenheten.

3. Finnes enligt denna lag skattepliktigt virke, som enligt äldre lag ej skolat taxeras till skogsaccis, vid tiden för den nya lagens ikraftträ- dande upplagt, skall detsamma deklareras och taxeras till skogsskatt under det första året av lagens giltighetstid.

4. Vid beräkning, som i 82 % omförmäles, skall vad som utdebiteras på en skattekrona motsvaras av vad som tidigare utdebiterats på ett- hundra kronor till bevillning beskattningsbar inkomst.

5. Av de Skogsskattemedel, som inom landskommun utdebiteras på grund av taxering under det första, andra och tredje året, sedan denna lag trätt i kraft, må på sätt och i den ordning, som i 83 % stadgas, till användning för påföljande år anvisas: under första taxeringsåret: två tredjedelar av det på grund av taxe- ringen samma år utdebiterade beloppet; under andra taxeringsåret: hälften av den i skogsskattefonden den 1 september samma år förefintliga behållningen samt hälften av det på grund av taxeringen under året utdebiterade beloppet; och under tredje taxeringsåret: fyra tiondelar av den i skogsskattefonden den 1 september samma år förefintliga behållningen samt fyra tiondelar av det på grund av taxeringen under året utdebiterade beloppet.

6. Finnes, då den nya lagen träder i kraft, i skogsaccisfond, som av- satts enligt 2 5 i lagen om skogsaccis och om virkestaxering, medel, vilka ej skola tagas till användning under första året av den nya lagens gil- tighetstid, skall i fråga om sådana medel gälla vad i nyssnämnda äldre lag är därom stadgat. Till skogsaccisfond, som här avses, är jämväl att räkna medel, som in- flyta efter den nya lagens ikraftträdande och enligt äldre lag skolat ingå till fonden.

ANVISNINGAR

till 5 5.

1. Med allmänna platser förstås ej endast sådana områden, vilka ute- slutande äro avsedda för allmänhetens begagnande, utan jämväl platser, som, ehuru de samtidigt tjäna annat ändamål, tillika måste anses vara avsedda för allmänheten. I enlighet härmed böra exempelvis Djurgår- den i Stockholm — i den mån densamma ej är upplåten till särskilda ändamål -— samt de botaniska trädgårdarna i Uppsala och Lund anses såsom allmänna platser.

2. Stadgandet om skattefrihet för staten tillhöriga, för försvarsända- mål avsedda fastigheter innebär, att, om sådan fastighet samtidigt ut- nyttjas jämväl för annat ändamål, såsom om ett övningsfält tillika an- vändes såsom betesmark eller eljest för jordbruk eller å ett örlogsvarv jämväl byggas fartyg, som ej avse försvarsändamål, vare sig det sker för statens eller annans räkning, fastigheten dock skall i sin helhet vara från beskattning undantagen. Om däremot en lokalt begränsad del av sådan fastighet, exempelvis en byggnad inom ett varvsområde eller en lägenhet inom ett övningsfält, undantagits från användning till för- svarsändamål och upplåtits till utnyttjande av annan, skall, jämlikt sista stycket av 1 mom., skatt därför utgöras.

3. Till byggnader för statens allmänna styrelse eller förvaltning räk— nas exempelvis de kungl. slotten, riksdagshuset, statsdepartementens och de centrala ämbetsverkens byggnader även om ämbetsverken hava in— seende över eller ombesörja någon statens affärsverksamhet —— länsre- sidens och övriga allmänna förvaltningsmyndigheters byggnader. Där- emot räknas icke hit sådana byggnader, som äro avsedda för statens affärsdrivande verksamhet, således icke vattenfallsverkens eller till do- mänförvaltningen hörande byggnader, ej heller riksbankens byggnader. Tull- och lotsverken driva ingen affärsverksamhet; deras byggnader äro alltså att anse som andra statens förvaltningsbyggnader.

4. Med museer förstås kulturhistoriska och s. k. hembygds-museer samt andra dylika för kulturellt ändamål avsedda byggnader och an- läggningar, som hållas tillgängliga för allmänheten.

Med soldathem förstås sådana vid mötesplatser uppförda byggnader, som äro avsedda för manskapets trevnad och bekvämlighet.

5. Av föreskriften i andra stycket av 1 mom. följer, att exempelvis prästgård å landet, som ej är att hänföra till jordbruksfastighet, för- samlingshus i stad, läkarbostad vid lasarett o. dyl. äro fria från skatt, i den mån de anvisats till tjänstebostad för vederbörande befatt- ningshavare. Huruvida befattningshavaren för tjänstebostaden utgiver ersättning eller ej, är härvid utan betydelse. Denna skattefrihet, som är grundad på'arten av den verksamhet, som i ifrågavarande mom. om- förmäles, får givetvis icke utsträckas till byggnad, som helt eller delvis är anvisad till tjänstebostad för befattningshavare i annan verksamhet, således icke där fråga är exempelvis om industriell verksamhet, som ej avser försvarsändamål, om jordbruk eller skogsbruk.

6. Föreskriften att, därest i 5 % 1 mom. angiven fastighet eller bygg- nad till någon de] mot vederlag upplåtits till begagnande för annat ändamål än som i nämnda mom. är sagt, densamma är under- kastad skatt för däremot svarande del av dess värde, avser icke det fall, att byggnaden delvis är anvisad till tjänstebostad för befatt- ningshavare, som nyss är nämnd, även om denne har att för bostaden utgiva hyra eller annat vederlag. Närmast avser föreskriften det fall, att del av byggnaden, som ej har karaktär av anvisad tjänstebostad, är i vanlig ordning uthyrd, och är därvid utan betydelse om hyresgästen är anställd i det verk, som uthyr bostaden. Härmed är att jämställa exem- pelvis det fall, att en staten tillhörig byggnad användes dels för verk- samhet, som medför skattefrihet för byggnaden, och dels för annan verksamhet. Om sålunda i en postverket tillhörande, delvis till postkontor avsedd byggnad vissa lokaler äro upplåtna till avdelnings- kontor för riksbanken eller uthyrda till posttjänstemän, erlägges skatt för en emot de upplåtna lokalerna svarande del av byggnadens värde. Upplåtelsen bör emellertid, för att föranleda skatteplikt, vara av sta- digvarande beskaffenhet. Om sålunda ett församlingshus tillfälligtvis uthyres till samkväm eller dylikt, föreligger icke anledning att för byggnaden låta skatt utgöras.

7. För att till kommunikationsanstalt hörande byggnad eller annan anläggning skall vara fri från skatt erfordras, att den skall vara av- sedd för driftens omedelbara behov, d. v. s. tjäna den löpande driften. Under denna bestämmelse falla stationshus, förvaltningsbyggnader, godsmagasin, lokomotivstallar, banvaktsstugor och andra vaktstugor, spårvagnshallar m. m. dyl. Däremot äro särskilda, för stations- eller trafikpersonalen avsedda bostadshus, som ej äro att hänföra till vakt- stugor, underkastade beskattning, evad de ligga inom eller utom det för driften i anspråk tagna området. Skattefrihet åtnjutes icke för verkstad, där större reparationer eller nybyggnadsarbeten utföras, men väl för sådan, där allenast mindre, så att säga löpande reparations- och tillsynsarbeten utföras. Restaurations- eller hotellbyggnad, som till- hör en järnväg och ligger inom dess område, är frikallad från skatt, om genom densamma väsentligen tillgodoses den förbiresande allmänhetens behov. Om däremot byggnaden huvudsakligen användes för annat än- damål, är den underkastad beskattning.

8. Såsom tomtområde till byggnad skall, förutom själva byggnads— grunden, anses vad som till utrymme för byggnad av ifrågavarande slag

i allmänhet är brukligt. I enlighet härmed bör exempelvis ett område, å vilket lasarettsbyggnader eller museibyggnader ligga kringspridda, i sin helhet inbegripas under skattefriheten för byggnaderna, även om mellan dessa ligga mindre planteringar.

9. Huruvida fastighet skall helt eller delvis vara frikallad från be- skattning, skall bedömas efter förhållandena vid taxeringsårets ingång.

till 7 5.

1. Fastighets kamerala beskaffenhet är icke avgörande för frågan, hu- ruvida fastigheten skall i beskattningshänseende anses såsom jordbruks- fastighet eller såsom annan fastighet, utan beror detta av användningen. Användes sålunda i mantal satt jord såsom underlag för industriell verk- samhet, taxeras den såsom annan fastighet, varemot tomtområde, därå jordbruk bedrives, taxeras såsom jordbruksfastighet. Om å ägorna till en jordbruksegendom anlägges en fabrik eller uppföres en till uthyrning avsedd byggnad, skola de områden, som för sådant ändamål tagas i an- språk, tillika med anläggningarna anses såsom annan fastighet, medan egendomen i övrigt hänföres till jordbruksfastighet. Användes sådan byggnad delvis till uthyrning eller dylikt och delvis för ändamål, som bör föranleda byggnadens hänförande till jordbruksfastighet, får den hu- vudsakliga användningen vara avgörande. Likaledes skall, om visst om- råde av en jordbruksegendom utnyttjas för annat ändamål än jordbruk eller skogsbruk, detta område anses såsom annan fastighet. En torv- mosse, som tillgodogöres i ett torvindustriellt företag, skall således taxe- ras såsom annan fastighet, likaledes ett på arrende upplåtet sten— eller kalkbrott o. s. v.

2. För att fastighet skall anses vara använd för skogsbruk fordras, att arealen av skogbärande mark icke är alltför ringa. Den omständig- heten, att någon ringa virkestillgång finnes å fastighet, där bostaden är det väsentliga, utgör ej hinder för att fastigheten i sin helhet taxeras såsom annan fastighet. Detsamma gäller om exempelvis villabyggnad med park; mark, som användes till s. k. sommarnöje, o. dyl.

3. Drives å en skogsegendom förädlingsindustri, vilken icke är att anse såsom binäring till jordbruk, medför icke detta förhållande, att egendomen i sin helhet skall anses såsom annan fastighet. Äro å egen- domen uppförda byggnader eller andra inrättningar för förädlingsin- dustrin såsom förvaltar- och arbetarbostäder, sågverk, träsliperi o. dyl., skola visserligen dessa byggnader med anläggningsområde taxeras så- som annan fastighet, men icke egendomen i övrigt.

4. Sådan förändring i fastighets användning, som är allenast tillfällig, bör icke medföra förändring av fastighetens taxering såsom jordbruks- fastighet eller annan fastighet.

5. I fråga om vad som är att hänföra till jordbruk, till jordbrukets Einäringar och till skogsbruk hänvisas till anvisningarna till 26 å.

50 till 8 5.

1. I fråga om vad som skall särskilt för sig taxeras (taxeringsenhet) uppställes till en början såsom regel, att varje kameral enhet är taxe- ringsenhet, således å landet hemman och i jordeboken särskilt upptagen lägenhet samt i stad eller samhälle å landet, där fastighetsregister såsom för stad skall föras, tomt eller stadsäga. Är den kamerala enheten genom laga förrättning delad och äro i följd därav delarna särskilt redovisade i jord- eller fastighetsregister, skall ock i allmänhet varje sådan del vara taxeringsenhet.

2. Emellertid måste i vissa fall en uppdelning i andra och flera taxe- ringsenheter, än som följer av den i jord- eller fastighetsregistret redo- visade uppdelningen, äga rum. I sådant hänseende är att märka, att, om fastighet, som eljest skulle vara taxeringsenhet, är delad mellan olika ägare, så att varje ägare har sin till området å marken bestämda del av fastigheten, varje sådant om- råde utgör taxeringsenhet. Detsamma gäller, om del av fastighet upplåtits till annan för själv- ständigt, mera stadigvarande nyttjande. I enlighet härmed bör exempelvis torp, dårå jordbruket av torpinnehavaren bedrives som självständig nä- ring och väsentligen med egna inventarier, särskilt taxeras. Om där- emot innehavet av torpet väsentligen är att anse såsom en del av den ersättning, som tillkommer torparen för åtagen arbetsskyldighet till huvudfastigheten, bör torpet icke behandlas såsom särskild taxerings- enhet. Är upplåtelsen av tillfällig art, så att det upplåtna området kan förväntas inom kortare tid komma att i brukningsavseende återförenas med den fastighet, varifrån upplåtelsen skett, föreligger ej anledning att åsätta området särskilt taxeringsvärde. Ej heller medför upplåtelse av sådant mindre område, som t. ex. lott i en s. k. koloniträdgård, att det upplåtna området skall anses såsom särskild taxeringsenhet. ' Vidare skall såsom taxeringsenhet anses från en fastighet icke rätts- ligen avskilt område, vilket utan att vara till annan upplåtet stadig- varande brukas särskilt eller stadigvarande användes för annat ändamål än fastigheten i övrigt. Under denna bestämmelse faller exempelvis ut- gård med särskilda åbyggnader och särskild drift. I övrigt torde stad- gandet hava sin största betydelse för det fall, att fastigheten visserligen huvudsakligen användes för jordbruk med binäringar, men till en del av sitt område utgör underlag för eller eljest nyttjas i samband med bygg- nader eller inrättningar, som ej höra till jordbruket med binäringar, så- som bostadshus, avsedda för uthyrning, s. k. sommarnöjen med träd— gårds- eller planteringsland samt anläggningar för sådan drift, som icke kan anses såsom binäring till jordbruk. Under stadgandet i fråga inbegripes även det fall, 'att en tomt i stad användes för skilda ändamål, t. ex. till ena hälften är bebyggd med bo- stadshus till uthyrning och till andra hälften användes för någon in- dustriell anläggning. Under liknande förhållanden kan även ett sam- manhängande område av fastighet å landet, som användes för skilda än- damål, komma att uppdelas i olika taxeringsenheter. Huruvida så skall ske eller icke beror väsentligen därav, om området i ägarens hand är att anse såsom en förvaltningsenhet eller ej. Om sålunda flera för ut— hyrning avsedda boningshus, exempelvis s. k. sommarvillor, äro upp-

förda i omedelbar närhet av varandra, kan den mark, som nyttjas till dem, betraktas såsom ett särskilt för sig nyttjat område, utan hinder därav att, praktiskt taget, olika delar av området kunna anses åtmin- stone företrädesvis anvisade för begagnande av de olika hyresgästerna och för sådant ändamål tilläventyrs inhägnats eller eljest särskilt ut- märkts (jfr anvisningarna till 24 5 punkt 2). Likaså må allenast ett, särskilt för sig nyttjat område kunna anses föreligga i det fall, att flera skilda företag, exempelvis såg- och kvarnrörelse, av samme företagare drivas å ett sammanhängande område.

Byggnad eller med varandra sammanhörande byggnader å annans mark skola ock särskilt för sig taxeras. Användas byggnaderna för jord- bruksändamål, exempelvis om arrendator äger de till den arrenderade fastighetens drift använda byggnaderna eller vissa av dem, skola de jäm— likt 7 5 upptagas såsom jordbruksfastighet. Särskild taxering av den mark, dårå byggnaderna äro uppförda, kommer då ej i fråga, enär mar- ken ingår i och taxeras tillsammans med jordbruksfastigheten i övrigt. Användas däremot byggnaderna för annat ändamål, så att de skola taxe— ras såsom annan fastighet, kommer den mark, därå byggnaderna äro uppförda eller som eljest för dem tagits i anspråk, att vara taxerings- enhet. I sådant fall bliva alltså byggnaderna, å ena sidan, och den mark, som till dem nyttjas, å den andra, var för sig särskilt taxerade.

£. Understundom äro förhållandena sådana, att fastigheter, som äro r. tsligen skilda, eller områden, som tillhöra sådana fastigheter, dock böra tillsammans bilda taxeringsenhet.

Detta är fallet med skogsområde, som är att anse såsom förvaltnings- enhet, ävensom vid skifte avsatt samfällighet, som står under särskild förvaltning. Hit höra kronopark, vid utarrendering av staten tillhörig jordbruksdomän undantagen skog, boställsskog under skogsstatens ome- delbara vård och förvaltning, häradsallmänning och annan allmän skog, för vilken innehavaren enligt 14 5 är skattskyldig (gruvskogar, gruvall- männingar, kanalskogar, städernas skogar), ävensom under särskild för- valtning ställd samfälld skog, såsom de 3. k. besparingsskogarna och vissa s. k. skogsundantag i Kopparbergs län. Såsom förvaltningsenhet må ock kunna behandlas enskild skog, i den mån den i innehavarens hand bildar en i brukningshänseende naturlig enhet (skogsblock).

Därest vid skifte undantagen samfällighet ej står under särskild för- valtning, skall värdet av den andel i samfälligheten, som hör till varje särskild andelsberättigad egendom, komma i betraktande vid samma egen— doms taxering såsom en densamma tillhörande särskild förmån.

Vidare böra såsom en enhet taxeras fastigheter eller delar därav, som tillhöra samme ägare och vilkas inbördes värden icke kunna vart för sig tillförlitligen bedömas. Detta inträffar, då fastigheterna ligga i oskift samfällighet eller i sambruk med gemensamma åbyggnader. I dessa fall lära fastigheterna vara så intimt med varandra förenade i drift och ut- nyttjande, att det svårligen låter sig göra att med tillförlitlighet angiva vad den ena eller den andra av dem kan vara särskilt värd. Understun- dom kunna liknande svårigheter att vid taxeringen följa de kamerala enheterna uppkomma även av annan anledning, och bör även då det ge- mensamma komplexet behandlas som en taxeringsenhet. En förutsätt- ning för att sådan gemensam taxering, som nu är sagd, skall få ske, är

dock, att fastigheterna ligga inom samma kommun. Tillhöra de olika kommuner, måste under alla förhållanden vad som ligger inom en viss kommun för sig taxeras.

Då ägare av kameral enhet, som utgör delav taxeringsenhet, stundom kan hava särskilt intresse att få officiellt fastslaget, huru stort värde i taxeringshänseende tillkommer den kamerala enheten, skall det, om ägaren sådant påfordrar, angivas huru stor del av taxeringsvärdet och de i 11 % omförmälda särskilda värden, som kan anses belöpa på den kamerala enheten. Därvid märkes, att, i samma mån som bebyggd jord- bruksfastighet är mera värd än obebyggd sådan, ett större värde till- kommer den kamerala enhet, å vilken åbyggnaderna äro belägna. På- fordran, som nyss är nämnd, må ske det år, varunder allmän fastighets- taxering äger rum, hos berednings— eller fastighetstaxeringsnämnd samt eljest hos taxeringsnämnd.

4. Styckena under b) och f) böra tillämpas vid sidan av varandra på sådant sätt, att ett komplex av kamerala enheter, vilka enligt bestämmel- serna under f) skola taxeras gemensamt, betraktas såsom en fastighrf, varå sedermera bestämmelserna under b) komma i tillämpning. '

5. Det kan inträffa, att en taxeringsenhet inom en kommun är fördelad på olika administrativa områden, inom vilka menighet äger besk tt- ningsrätt, eller att en del av taxeringsenheten faller inom och en ann._n del utom särskilt sådant område, såsom i fråga om municipalsamhälleal ofta är fallet. Administrativa områden, som här avses, äro municipal- samhälle, köping utan egen kommunalförvaltning, kyrkoförsamling, skol- distrikt, tingslag och väghållningsdistrikt. Där taxeringsenhet på sådant sätt tillhör olika administrativa områden, måste taxeringsvärdet och de i 11 % omförmälda särskilda värden i enlighet härmed uppdelas. Vid en dylik uppdelning bör naturligtvis å varje del av taxeringsenheten läggas det värde, som med hänsyn tilldess storlek och "beskaffenhet i övrigt å den kan anses skäligen belöpa av värdet å det hela, med iakttagande av att den del, å vilken åbyggnaderna äro belägna, åsättes förhållandevis större del av det gemensamma värdet. Vad nu är sagt äger tillämpning ej blott då fastighet sträcker sig över gränsen till administrativt område utan jämväl då till en fastighet hörer utjord, urfjäll eller annan för sig liggande äga, som tillhör annat dylikt område än fastigheten i övrigt.

6. Fastigheter, som ligga i olika kommuner, utgöra alltid skilda taxe- ringsenheter. Härmed åsyftas dock icke det fall, att allenast en geo— grafisk oregelbundenhet föreligger, såsom om en i jordeboken såsom en- het upptagen fastighet har äga innesluten (enklaverad) inom annan kommuns område eller sträcker sig över gräns mellan olika kommuner. I dylikt fall är fastigheten att anse såsom i sin helhet tillhörande den kommun, i vilken den enligt jordebok eller annat behörigt förordnande skall ingå.

7. Därest flera kamerala enheter tillsammans utgöra en taxerings- enhet, skall fastighetsbeteckningen för varje sådan kameral enhet i ve— derbörande taxeringslängd angivas.

till 9 %.

1. Med fastighets värde efter ortens pris (allmänna saluvärdet) förstås det belopp, som en förståndig köpare kan antagas vilja betala för fastig— heten, om den tänkes såld inom den kundkrets, som för en dylik egendom kan antagas vara att påräkna, och köpt för ett med hänsyn till fastig— hetens beskaffenhet lämpligt utnyttjande.

Härav följer, att köpeskilling, som under senare tid faktiskt betalts för en viss fastighet, icke får utan vidare anses som ett exakt uttryck för det allmänna saluvärdet. Frånsett det att köpeskillingen kan hava på- verkats av särskilda förhållanden, såsom släktskap, affektionsvärde o. dyl., kan densamma vara ett topp-pris eller ett bottenpris, som inga- lunda motsvarar det allmänna saluvärdet. Sådant kan föranledas av vid tiden för försäljningen rådande abnorma konjunkturer å fastighetsmark- naden, av särskilt tvingande skäl till försäljning eller köp vid en viss tidpunkt, av ett obetänksamt ingånget avtal m. m. dyl. Först om ett något så när tillräckligt antal olika försäljningar föreligga, om vilka anledning ej finnes antaga, att ovidkommande omständigheter inverkat å prisbildningen, kan ur dem dragas en tillförlitlig slutsats angående det allmänna saluvärdet. Detta värde är sålunda att förstå såsom ett nor- malt värde i handel och vandel, icke såsom beloppet av en i visst fall för en viss fastighet faktiskt betald köpeskilling.

Härmed är emellertid faktiskt betald köpeskillings betydelse såsom uppskattningsgrund för det allmänna saluvärdet ingalunda förringad. Men sådan köpeskilling kan och bör underkastas undersökning, om den må anses avvika från det normala värdet i handel och vandel; och där så är fallet, bör taxeringsvärdet därefter lämpas. Därför måste taxe- ringsmyndigheten vid taxeringsvärdets åsättande taga hänsyn jämväl till andra förhållanden, som kunna tjäna till ledning vid värdesättnin- gen. I detta hänseende hänvisas taxeringsmyndigheten till de enhets— värden, som kunna hava föreslagits i den ordning, som i förordningen om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering närmare omför- mäles, samt till fastighetens avkastning och andra kända förhållanden, som kunna tjäna till ledning för bedömande av dess allmänna saluvärde. Taxeringsvärdet bör därefter framgå såsom resultat av ett övervägande av samtliga dessa förhållanden.

2. Vid värdesättningen skall taxeringsmyndigheten noga beakta, om och i vilken omfattning ökning eller minskning i värdet för viss fastighet i förhållande till andra fastigheter i orten bör äga rum till följd av för- hållanden, som äro för den fastigheten säregna, såsom

beträffande jordbruksfastighet:

fastighetens storlek och läge samt mer eller mindre goda eller dåliga avsättnings- och användningsförhållanden;

ägornas inbördes läge och därav föranledda mer än vanligt goda eller svåra brukningsförhållanden samt om fastigheten är i synnerligt god hävd eller är vanhävdad och förfallen;

åbyggnadernas beskaffenhet, om de skilja sig från i orten vanligt me- delbestånd, d. v. s. om å fastigheten finnes förnämligare bostadsbyggnad eller eljest ovanligt goda åbyggnader eller om åbyggnaderna äro olämp- liga, förfallna eller otillräckliga;

särskilda naturtillgångar eller förmåner, som kunna finnas å fastig-

heten, såsom vattenfall, torvmosse, ej inmutningsbara fyndigheter, jakt- marker, fiskevatten o. dyl., för så vitt samma naturtillgång eller för- mån ej är av beskaffenhet att, efter ty under 8 % sägs, böra särskilt taxeras;

servitut eller annan liknande rättighet till förmån eller last för fas- tigheten;

med mera sådant; beträffande annan fastighet: fastighetens läge med därav följande större eller mindre möjligheter i fråga om dess utnyttjande, exempelvis för tomt i stad: om inskränkningar gälla i rätten till dess bebyggande, om den ligger i stadens affärscentrum eller i yttre område, om den ligger vid huvudgata eller bigata, om den är hörntomt eller mellantomt o. s. v.; för industrifastighet, upplagsplats, stenbrott, grustäkt o. dyl.: om den äger bättre eller sämre tillgång till erforderliga kommunikationer o. s. v.;

markens naturliga beskaffenhet och därav följande större eller mindre lämplighet för ett förmånligt tillgodogörande, exempelvis om tomtmark företer synnerligen goda eller dåliga grundläggningsförhållanden, om stenbrott, grustäkt o. dyl. för sitt utnyttjande erbjuder större eller mindre av naturförhållandena förorsakade svårigheter o. s. v.;

servitut eller annan liknande rättighet till förmån eller last för fas- tigheten;

med mera sådant.

3. Om två eller flera fastigheter, vilka äro belägna i skilda kommuner, skulle, därest de hade varit belägna i samma kommun, hava utgjort ge— mensam taxeringsenhet, bör taxeringen verkställas, som om detta varit förhållandet och det skolat angivas huru stor del av taxeringsvärdet, som belöpt å vad som faller inom varje särskild kommun.

4. Vad nu sagts om fastighets uppskattning efter allmänna saluvärdet gäller icke skogsmark och dårå växande skog. Dessa skola upptagas till de värden, de kunna anses äga vid ett efter rationella grunder be- drivet skogsbruk, och skall denna uppskattning ske efter särskild in- struktion, därvid iakttages bl. a., att utmark, som väsentligen utnyttjas till bete, värdesättes som betesmark och icke som skogsmark. Å egentlig skogsmark, som värdesättes med hänsyn till det skogsbruk, som kan dårå rationellt drivas, bör ej annat betesvärde beräknas än för sådant bete, som kan tillgodogöras utan intrång i det rationella skogsbruket.

5. Vid uppskattning av frälseränta bör densamma beräknas utgå med det belopp, vartill räntan uppgått enligt nästföregående års markegång; dock att , där räntan i enlighet med 14 å i kungörelsen den 11 maj 1855 utgår efter medelmarkegångspris, detta senare bör läggas till grund för beräknande av räntans belopp.

6. Har vid uppskattning av fast egendom hänsyn tagits till förekomsten av andra naturtillgångar än träd och inmutningsbara kol- eller mineral- fyndigheter, skall dessas beräknade värde i vederbörande taxeringslängrd antecknas.

1. Vid åsättande av jordbruksvärde har vederbörande beskattnings- myndighet att utgå ifrån, att fastigheten i fråga användes till jordbruk med binäringar eller skogsbruk. Med denna förutsättning skall såsom jordbruksvärde upptagas värdet av fastighetens hela ägoområde i åker, äng, utmark, vatten, impediment med mera — dock utan att värdet å växande skog medräknas — ävensom värdet av jordägaren tillhöriga mangårds— och driftbyggnader, såsom bostadsbyggnad för ägare eller brukare med tillhörande s. k. ekonomibyggnader, samt byggnader, uppförda för ägares eller brukares bekvämlighet och trevnad, såsom lusthus, bad- och båthus, stall för lyxhästar, jaktstuga o. dyl., förvaltar— eller inspektorsbyggnad, drängstuga, statare- eller stattorpsbyggnader, bostad för skogvaktare och annan skogspersonal, stall, ladugård, ladu- och logbyggnader, smedja o. dyl., ävensom byggnader, avsedda för så— dan verksamhet, som är att hänföra till jordbrukets binäringar. Om dylika byggnader tillhöra annan än jordägaren, skall värdet å dem likaledes utföras såsom jordbruksvärde.

2. Vid jordbruksvärdes åsättande skall ur totalvärdet urskiljas och särskilt angivas värdet av till skogsbörd duglig mark, varmed förstås sådan mark, som, på sätt i punkt 4 av anvisningarna till 9 % sägs, skall värdesättas enligt särskild instruktion.

3. Tomt- och industrivärde förefinnes i allmänhet blott å sådana jord- bruksfastigheter, som äro belägna i närheten av större städer eller i till- växt varande industri- och järnvägssamhällen. Men även närbelägenhet till gruv— och vattenkraftsanläggningar, badortsanläggningar och andra sådana företag kan medföra ett mervärde av ifrågavarande art. I den mån utvecklingen å en dylik ort fortskrider, behöver närbelägen, därför lämpad mark tagas i anspråk för nya bostäder, industriella anläggningar m.m. Där en sådan utveckling framträtt, har den mark, som kan antagas komma att därvid bliva föremål för användning, utöver jord- bruksvärdet ett värde, som bör särskilt för sig angivas. Understundom kan ock vattenfall eller brytvärdig fyndighet grundlägga ett liknande mervärde, som jämväl bör upptagas såsom tomt- och industrivärde, där ej naturtillgången i fråga är av beskaffenhet att böra taxeras såsom annan fastighet. Tomt- och industrivärde utgör alltså den del av taxeringsvärdet, som tillkommer mark utöver jordbruksvärde på grund därav, att den kan tillgodogöras för annat ändamål än jordbruk med binäringar eller skogs- bruk, såsom för bostadsbyggnader, industriella anläggningar 0. dyl., och sålunda betingar ett högre försäljningspris, än om den skulle an- vändas endast för jordbruk. Därest tomt- och industrivärde belöper allenast å viss del eller vissa delar av en fastighet, bör sådan del eller sådana delar till läge och stor- lek angivas i vederbörande taxeringslängd. Befinnes fastighet till sär— skilda områden hava olika tomt— och industrivärden, skall likaledes så- dant i längden angivas.

4. Vid uppskattning av markvärde å annan fastighet har taxerings- myndigheten att taga hänsyn till de ovan i anvisningarna till 9 % angivna förhållanden.

Är å annan fastighet mark och byggnad i samme ägares hand, skall byggnadsvärdet utföras med det belopp, som utgör skillnaden mellan fas- tighetens allmänna saluvärde i dess helhet och markvärdet jämte even- tuellt parkvärde.

Parkvärde torde endast undantagsvis förekomma. I allmänhet lärer å fastighet, som skall såsom annan fastighet taxeras, mera sällan före- komma växande träd eller anläggning, som ej är att hänföra till byggnad, av den betydenhet, att fastighetens värde i allmänna marknaden därige- nom i någon väsentligare grad påverkas. Men om å fastigheten finnes trädbestånd eller till byggnad ej hänförlig anläggning, exempelvis en mera avsevärd trädgård eller park, och denna förmån kan anses i av- sevärd mån inverka på fastighetens allmänna saluvärde, bör värdet å sådan förmån särskilt redovisas såsom parkvärde.

till 16 och 17 $%.

1. Vad som är att hänföra till jordbruk med binäringar framgår av anvisningarna till 26 %. Såsom binäring till jordbruk anses icke skogsbruk. Enligt stadgande i 17 % skall skogsavverkning på grund av upplåten avverkningsrätt, vilken förvärvsverksamhet räknas till rörelse eller yrke, ej åsättas skat- tevärde. Skatt för näring träffar således icke förvärvsverksamhet, som avser tillgodogörande av skog vare sig åt egen eller å annans mark.

2. Innebörden av uttrycket rörelse eller yrke finnes angiven i 32 %.

3. Såsom ”driven näring” räknas även näring, som tillfälligt av en eller annan anledning stått stilla (jfr anvisningarna till 19 och 20 %% punkt 3).

4. Under drift av till allmän trafik upplåten kanal, järnväg eller spår- väg räknas även verksamhet vid sådan reparationsverkstad eller annan anläggning, därför, på sätt i punkt 7 av anvisningarna till 5 % sägs, skatt icke skall utgöras. Enligt 17 % 2 mom. skall Skattevärde icke åsättas rederirörelse. Un- derstundom kan det inträffa, att rederirörelse drives i sammanhang med annan affärsverksamhet, som är att räkna till näring, därå Skattevärde skall sättas, såsom gruvdrift, import— eller exportverksamhet, Sågverks- rörelse m. m. I dylikt fall måste den gren av affärsverksamheten, som består i rederirörelsen, i fråga om såväl tillgångar som skulder särskiljas från rörelsen i övrigt och allenast den senare åsättas skatte- värde. Därvid är emellertid att märka, att under rederirörelse inbegri- pes allenast verklig fraktfart eller persontrafik inom eller utom landet. Om ett industriellt företag, exempelvis ett sågverk eller ett varv, för den löpande driften har bogserbåtar. pråmar och andra dylika transport- medel, så äro dessa att hänföra till driftinventarier och ingå såsom så- dana i näringens Skattevärde.

5. Angående vad som är att hänföra till fritt yrke hänvisas till an- visningarna till 32 % punkt 2.

till 18 5.

1. Såsom närings Skattevärde räknas värdet av det konkreta, produktiva underlag för näringen, som är av lös egendoms natur, (1. v. s. de lösa real- tillgångar, som äro nedlagda i näringen och med vilka den stadigvarande drives, evad dessa tillgångar tillhöra näringsidkaren eller ägas av an— nan. Hyrda maskiner, som stadigvarande användas i näringen, varu-. lager, som emottagits till försäljning i kommission, m. m. sådant ingå alltså i skattevärdet. Om ägaren av sådana tillgångar tilläventyrs driver egen näring, komma tillgångarna att räknas såsom tillhörande inneha- varens och icke ägarens näring. Givetvis får dock detta icke utsträckas även till material, som lämnats hantverkaretill bearbetning, eller sa- ker, som inlämnats till reparation, o. dyl. I sådana fall är det fråga alle- nast om ett arbetsbeting, som utföres i näringen. I skattevärdet skall ingå allenast värdet av verkliga tillgångar i näringen. Hit räknas icke sådana immateriella värden av mera osäker och flyktig natur, som understundom kunna vara tillfinnandes i en näring och som vanligen sammanfattas under uttrycket ”good Will", således icke värden, som kunna ligga i själva näringsdriftens beskaf- fenhet, i formerna för dess utövande, i näringens konkurrenskraft, i en fast och skolad arbetarstam, i firmanamn, patenter, arbetsmetoder, mönster och recepter, som äro avsedda att användas i näringsdriften m. m. dyl. Om åter patenter eller mönster äro att anse som varor i näringen, d. v. s. om i näringsverksamheten ingår försäljning av patenter eller mönster eller upplåtelse av licenser till dessas utnyttjande, skall värdet av patenterna eller mönstren ingå i skattevärdet. Näring, som drivits i utlandet, är icke underkastad skatt för näring. Drives näring delvis inom och delvis utom riket, skola i skattevärdet icke inräknas sådana tillgångar, som finnas i utlandet, liksom avdrag ej får ske för skulder, som hänföra sig till samma tillgångar.

2. En beräkning av närings Skattevärde bör utgå från och grun- das å näringsföretagets utgående balansräkning för beskattnings- året, där sådan finnes. Det är alltså önskvärt, att denna balansräkning är så uppställd, att därur kunna utläsas de olika poster i aktiva och passiva, som skola antingen ingå i beräkningen eller därur uteslutas. I detta hänseende bör balansräkningen lämna upplysning om:

A) Aktiva. 1. Anläggningsmedel:

a) fastighet;

b) lös egendom, som tillhör näringsidkaren och är avsedd till sta— digvarande bruk i näringen, såsom motorer, maskiner, redskap, transportmedel, kraft- och andra ledningar, gruvor med upp- fordrings- och transportanordningar, levande och döda inven- tarier m. m. sådant;

c) tillgångar av ”good Wills” natur, där sådana ingå i balansräk- ningen, såsom firmanamn, patenter, arbetsmetoder, mönster och recepter, som äro avsedda att användas i näringsdriften, m. m. dyl.

2. Aktier, bank- eller kommanditlotter, andelar i ekonomiska föreningar, så ock förlagsfordringar.

.w .w

5.

a) lös egendom, som är avsedd att omsättas eller förbrukas i nä- ringen, såsom varulager, råvaror, råmaterial, förbrukningsartik- lar, hel- och halvfabrikat och andra produkter, patenter och mönster, som äro att anse som varor i näringen, m. m. sådant;

b) fordringar i den löpande driften, vartill räknas tillgodohavan- den för i näringen försålda eller levererade varor eller utförda arbeten ävensom annan i och genom näringsverksamheten upp- kommen fordran, så ock utbetalta förskotter för beställda för näringsdriften avsedda föremål och varor, som avses i 1. b) och 3. a) här ovan;

c) till näringsdriften hörande medel, nedlagda i obligationer, in- satta å bank eller på annat sätt placerade eller kontant till- gängliga. Regleringsposter: kapitalrabatt å upptaget obligationslån, beräknad diskont å skuldväxlar, eventuell förlust m. m. dyl.

B) Passiva.

Eget kapital:

a) aktie- andels- eller annat grundkapital;

b) reservfond;

o) andra egna fonder såsom dispositionsfond, delcrederefond, vinst- regleringsfond, reserverade medel o. dyl.;

d) årets vinst. Pensionsfond eller liknande avsättning. Avskrivnings— eller förnyelsefond eller andra för sådant ändamål av- satta medel:

a) för fastighet;

b) för maskiner, inventarier, redskap och annan dylik lös egen- dom;

e) för varulager, förbrukningsartiklar m. m. dyl.; (1) för lös egendom av ”good Wills” natur.

Främmande kapital:

a) i näringen fast investerade medel (fonderade skulder, långa lån) såsom obligationslån, lån mot inteckning i fast eller förlagsin- teckning i lös egendom, partialförskrivningar, reverslån på upp- sägning eller på längre tid, förlagsväxlar, lån, som vilar å ak— tier, bank- eller kommanditlotter, m. m. sådant;

b) skuld i den löpande driften, vartill räknas: varuskulder, om— kostnadsskulder, d. v. s. skulder, som avse kostnader i näringen, såsom avlöningar, skatter, rabatter, annuiteter för fonderade skulder m. m. sådant, annan tillfällig skuld, som gjorts för att omedelbart tillgodose den löpande driftens behov, samt mottagna förskotter å arbeten under utförande;

c) övriga ej fonderade skulder. Regleringsposter: diskont å fordringsväxlar m. m. sådant.

I näringsidkares balansräkning skall enligt förordningen angående

handelsböcker och handelsräkningar upptagas, utöver de i närings- driften nedlagda eller eljest därför avsedda tillgångar och till densamma hänförlig gäld, jämväl näringsidkarens övriga tillgångar och skulder.

För uppskattning av näringens skattevärde är det därför, i fråga om enskild näringsidkare, av vikt, att i balansräkningen näringsidkarens pri- vata tillgångar och privata skulder hållas skilda från de till näringen hörande tillgångarna och skulderna, så att sammanblandning därav kan vid taxeringen undvikas.

Där en balansräkning föreligger så anordnad, att därav kan hämtas nödiga upplysningar om ovan angivna kategorier av tillgångar och skul- der, skall i allmänhet skattevärdet så beräknas, att värdena å de under 1. b) samt 3. a), b) och c) upptagna aktiva sammanläggas, varefter summan minskas med beloppet av under 4. b) å passivsidan upptagna skulder, dock med iakttagande av den för skattevärdet stadgade minimi- begränsningen, nämligen att skattevärdet ej må upptagas lägre än värdet av de under aktiva 1. b) upptagna tillgångar plus halva värdet av de under aktiva 3. a) upptagna tillgångar.

Vid denna beräkning förutsättes emellertid, att de däri ingående pos- terna äro till beloppet riktigt angivna, således bland annat att tillgån- garna äro värdesatta enligt därom i 19 % givna föreskrifter. Skulle till- gångarna vara i balansräkningen upptagna till lägre belopp, bör balans- räkningen kompletteras med en uppgift om samma tillgångars värde en- ligt nyssnämnda föreskrifter. Understundom kan bokföringen och med den balansräkningen vara så inrättad, att en inträffad värdeminskning i exempelvis lösa tillgångar till stadigvarande bruk i näringen eller till omsättning eller förbrukning däri utmärkes icke genom direkt ned- skrivning av posterna å aktivsidan utan genom uppförande av korrek- tivposter å passivsidan, såsom avskrivnings- eller förnyelsekonto eller annan liknande avsättning. Vid bedömande av aktivposterna skall i dylika fall hänsyn tagas till motsvarande korrektivposter, så att å ena sidan legitim avskrivning för värdeminskning får tillgodonjutas, men å andra sidan en verklig förefintlig tillgång icke genom dylik bokförings- åtgärd undandrages från skattevärdet. På enahanda sätt böra i balans- räkningen tilläventyrs förekommande regleringsposter behandlas.

En balansräkning, sådan som ovan angivits, avser allenast närings- idkarens egna tillgångar och skulder. Om därför lös egendom, som till- hör annan än näringsidkaren, användes till stadigvarande bruk i nä- ringen eller däri omsättes och förty jämlikt punkt 1 härovan bör med— räknas vid skattevärdets bestämmande, skall värdet av sådan egendom tilläggas de under aktiva 3 a) upptagna tillgångar. Är samma egendom upptagen såsom tillgång i balansräkningen för ägarens näring, skall vid beräkningen av skattevärdet för sistnämnda näring lösegendomens värde avdragas från det belopp, som framkommer, då skattevärdet för denna näring beräknas enligt ovan angivna grunder.

Under passiva 4. b), skuld i den löpande driften, skall upptagas till- fällig skuld, som gjorts för att omedelbart tillgodose ett den löpande drif- tens behov och som är avsedd att avvecklas inom kort tid -— således icke att ingå i näringen såsom där investerat kapital. Hit höra givetvis i främ- sta rummet varuskulder och omkostnadsskulder sådana de ovan angivits. Men även annan gäld kan vara att hit hänföra. Om en näringsidkare in— köper varor för sin näring och betalar dessa med penningar, som han för ändamålet tillfälligt upplånat, i stället för att taga varorna å kredit, så är ett dylikt tillfälligt lån att räkna till gäld i den löpande driften.

Såsom skilda från skulder i den löpande driften upptagas under 4. c)

övriga ej fonderade skulder. Hit hänföras sådana skulder, som ej äro föranledda av den löpande driftens behov, såsom upplåning för förvärv eller likvid av fast egendom, av lös egendom, avsedd för stadigvarande bruk i näringen, av aktier, bank- eller kommanditlotter eller förenings- andelar med flera dylika, stundom på kort tid upptagna lån.

Ofta förekommer, att näringsföretag har tillgång till bankkreditiv eller annan räkning, där medel insättas eller uttagas i mån av rörelsens be- hov. I regel torde skuld å dylik räkning vara att hänföra till skuld i den löpande driften, men understundom kunna givetvis sådana medel hava använts till utbetalningar av annan art. Har så skett, bör motsva- rande del av dylik kreditivskuld uppföras under 4. c) bland övriga ej fonderade skulder.

3. Till försäkringsanstalts egna fonder äro att hänföra alla i balans- räkningen å passivsidan upptagna fonder utom följande: 3.) försäkringsfond, därunder inbegripen den förstärkning av samma fond, som enligt bolagsordning göres av bolag, som driver sjöförsäk- ring,

b) premieåterbäringsreserv för livförsäkring samt 0) de livförsäkrades vinstreserver, beräknade enligt av Konungen fastställda grunder.

Dock är härvid att märka, att de egna fonderna skola hava karaktären av verkliga tillgångar och icke utgöra avsättningar för betalning av oreglerade skulder. Avsättningar för oreglerade reassuranspremier el- ler för täckande av vid bokslutet icke definitivt bestämda skulder äro således i regel att anse som skuldposter, vilka ej skola indragas i nä- ringens skattevärde, även om de i balansräkningen rubriceras som fon- der. Däremot äro alla andra fonder och avsättningar för framtida behov — utom ovan angivna att anse som tillgångar, vilka skola medräknas vid skattevärdets bestämmande. I skattevärdet skola alltså ingå sådana fonder som säkerhetsfond, skattefond, katastrofreserv m. fl. dylika.

Garantifond, i den mån den motsvaras av bland tillgångarna upp- tagna oguldna tillskottsförbindelser av aktieägare eller garanter, är självfallet icke att hänföra till egna fonder.

Då de egna fonderna—s verkliga belopp är beroende av en rätt värde— sättning av tillgångarna, må prövning av denna värdesättning ske i en- lighet med de i 19 % angivna grunder. Försäkringsinspektionen håller emellertid tillsyn över att aktiva icke värdesatts för högt, vadan sagda prövråling i allmänhet kommer att avse, huruvida värdesättningen varit ör 1 g.

4. Vid åsättande av Skattevärde å försäkringsrörelse, som drivits av utländsk försäkringsanstalt, skola de uppgifter och förslag, som därom avgivas av försäkringsinspektionen, tjäna till ledning. Såsom premieinkomst är att räkna bruttobeloppet av årets försäkrings- premier utan avdrag för reassuran-spremier, dock att, där i fråga om premieinkomsten för anstaltens rörelse i dess helhet uppgift finnes till- gänglig allenast för premieinkomsten efter sådant avdrag, denna netto- premieinkomst må läggas till grund för beräkningen av skattevärdet för näringen här i riket (resp. inkomsten därav).

5. För bank— och annan penningrörelse, emissionsrörelse samt han- del med värdepapper skall näringens Skattevärde beräknas efter de i balansräkningen å passivsidan upptagna poster, som angiva det egna i företaget nedlagda kapitalet med avdrag för värdet av i företaget ingå- ende fastighet. Skattevärdet skall alltså i dessa företag utgöra med nyssnämnda avdrag summan av egna i företaget investerade medel, såsom aktie- lott- eller andelskapital, reservfond, dispositions— delcre- dere- vinstreglerings— skattereglerings- nybyggnads- m. fl. dylika fon- der, i räkenskapen redovisad pensionsfond, å vinst- och förlustkonto från föregående år kvarstående medel, allt i den mån des—sa passivpos- ter motsvaras av å aktivsidan upptagna tillgångar. Om å aktivsidan fin- nes balanserad förlust från föregående år, skall det egna kapitalet där- med minskas. Givetvis måste vid skattevärdets åsättande tillses, att tillgångarna äro rätt värdesatta enligt de i 19 % därom givna bestämmelser.

6. Med hänsyn till jordbruksnäringens beskaffenhet och då i denna näring ofta saknas tillfredsställande bokföring, har för näringsskatte- värdets beräkning särskild regel blivit uppställd. Enligt denna skall skattevärdet utgöras av värdet å alla kreatur, så ock av allt som eljest är att hänföra till driftinventarier. Till de senare räknas utom vanliga redskap, inventarier och jordbruksmaskiner även lokomobiler, elektriska motorer, uppfordringsverk, kraft- och andra ledningar m. m. sådant. Har lös egendom, som sålunda skall ingå i jordbruksnäringens skattevärde, tillika använts vid skogsbruk å fastigheten, skall den i allt fall vid be— räkningen av skattevärdet å jordbruksnäringen upptagas till sitt fulla värde. Något avdrag för skuld är vid skattevärdets beräkning icke med— givet.

7. Har näring, som i 18 % punkt 7 avses, icke drivits hela året utan blott en del därav eller med olika antal anställda personer under olika delar av året, skall medeltalet av anställda läggas till grund för beräk- ningen. Däremot får vid beräkning av arbetarantalet hänsyn icke tagas till åtnjuten semester, till arbetares mera tillfälliga frånvaro, t. ex. för kortare sjukdom o. dyl., liksom ej heller därtill, att arbetet på grund av minskad drift pågått färre dagar i veckan eller med kortare ordinarie arbetstid än som i näringen är vanligt. Bråkdel, som uppkommer vid ar- betarantalets beräkning, bortfaller. Exempel: Näringen har drivits 30 veckor av året, därav 10 veckor med 20, 10 veckor med 25 och 10 veckor med 15 arbetare. Arbetarantalet blir då: 10.2o+1o.25+1w=600

— = 11. 52 52

till 19 och 20 55.

1. Enligt denna paragraf skall värdesättning å tillgångar i näringsföre- tag ske efter vedertaget affärsbruk inom det slag av näringsverksam- het, däri tillgångarna äro nedlagda. Såsom affärsbruk i näring får i allmänhet anses gälla, att tillgångar, som äro avsedda till stadigvarande bruk i näringen, upptagas till an- skaffningsvärdet, dårå årliga avskrivningar göras för utrangering, slit- ning och annan värdeminskning, att tillgångar, som omsättas eller för-

brukas i näringen, upptagas till inköpspriset, men att, därest inköps- priset sedermera nedgått eller grundad anledning finnes att emotse sjunkande konjunkturer, nedskrivning av värdet i motsvarande grad äger rum, samt att varor och fabrikat, som tillverkas i näringen, uppta- gas till tillverkningspriset, men att vid sjunkande konjunkturer eller nedgående tillverkningspris nedskrivning av varulagrets värde i mot- svarande mån äger rum.

I näringsföretag förekommer understundom, att avskrivningar å till- gångar till stadigvarande bruk i näringen icke verkställas, eller att andra sådana nedskrivningar, som ovan omförmälts, icke göras, ehuru de varit av omständigheterna påkallade. Ävenså förekommer, att av- eller nedskrivningar av ovan angiven art verkställas i större omfattning, än som varit av förhållandena påkallad, varigenom s.k. tysta re- server tillskapas. Å dylika förhållanden bör avseende fästas, då nä— ringens skattevärde bestämmes på grund av företagets balansräkning, så att vid värdesättningen av realtillgångarna vederbörliga avskrivningar alltid beräknas men tillika hållas inom skäliga belopp.

I fråga om värdesättning av tillgångar inom jordbruk med binäringar får anses gälla, att levande inventarier sättas till deras värde i allmänna marknaden, och att vid värdesättning av döda inventarier samma förfa- rande följes, som ovan är för annan näring angivet.

2. Det kan hända, att en näringsidkare börjat sin näring å annan tid- punkt än den, som sammanfaller med början av räkenskapsår, sådant detta sedermera kommer att gälla för näringen. Den första räkenskapen kan då omfatta kortare eller längre tid än helt år. Det första bokslutet och den första balansräkningen komma emellertid att avse den tidpunkt, som sedermera bliver att anse som beskattningsårs slut, och värdesätt— ningen av tillgångarna i näringen att ske efter förhållandena vid denna tidpunkt. Vid denna värdesättning fästes intet avseende vid om närings- driften pågått under längre eller kortare tid.

3. Med bestämmelsen angående näring, som nedlagts under beskatt- ningsåret -— varmed i detta sammanhang givetvis förstås det år, som i näringen dittills gällt såsom beskattningsår — avses allenast det fall, att näringsidkaren upphört med näringen och helt nedlagt driften av densamma. Härunder inbegripes alltså icke det fall, att näringen un- der större eller mindre del av året stått stilla till följd av konjunktur- förhållanden, arbetskonflikter, konkurs eller andra sådana orsaker. Även å en av sådan anledning vilande näring skall Skattevärde sättas. Först då näringsverksamheten är definitivt avslutad, är näringen att anse som nedlagd. Har näring under beskattningsåret överlåtits från en företagare till annan, anses näringen hava fortgått, och i fråga om skattevärdets be- stämmande skola samma regler gälla, som om näringen under hela be- skattningsåret varit i sammle innehavares hand.

till 22 5.

1. Om en näringsidkare under beskattningsåret överlåtit sin näring till annan, så inträder den nye företagaren i fråga om skattskyl- dighet för näringens skattevärde helt i den förre näringsidkarens ställe.

Vilka åtgärder han därvid vidtagit med den övertagna näringen är beträffande skattskyldigheten utan betydelse. Om han sålunda vä- sentligen förändrat eller utvidgat den övertagna näringen eller låtit den uppgå i annan av honom driven näring, skola samma regler tilläm- pas, som om dylik åtgärd vidtagits utan sammanhang med näringens övergång till annan företagare, d. v. s. skattevärdet och skattskyldighe- ten bestämmas efter förhållandena, sådana de gestaltat sig vid beskatt- ningsårets slut. Om han däremot förvärvat näringen exempelvis för att undvika konkurrens och i sådant syfte helt nedlagt densamma, skall jämlikt 20 % skattevärde ej åsättas näringen.

2. Om en näringsidkare upplåtit driften av sin näring till annan mot årligt arrende eller annan ersättning eller eljest på villkor, som inne- bära, att den förre fortfarande kvarstått som ägare av näringen, skall den, som drivit näringen, anses som näringsidkare och sålunda vara skatt- skyldig för näringen.

till 24 5.

1. I allmänhet torde vad angår jordbruksfastighet —— bruknings- enhet sammanfalla med taxeringsenhet. Men icke alltid är så fallet. Flera taxeringsenheter kunna stå under gemensam förvaltning och drift på sådant sätt, att de i innehavarens hand äro att anse som en förvärvs- källa. Detta inträffar exempelvis, om fastigheter inom olika kommuner brukas tillsammans såsom ett driftkomplex. Även är att märka, att om olika skattskyldiga draga inkomst av samma fastighet, så kan denna fastighet för den ene skattskyldige vara att anse som särskild förvärvskälla men för den andre som ingående i en mera omfattande förvärvskälla. Om sålunda ägaren av ett större gods har vissa därunder lydande hemman eller hemmansdelar utarrenderade men en del under eget bruk, så är varje sålunda utarrenderat område att för arrendatorns del räkna som särskild förvärvskälla, under det att för ägaren godset i dess helhet kan bli en enda förvärvskälla. Härför er- fordras emellertid, att fastigheterna i ägarens hand bilda ett verkligt driftkomplex, som har ej blott gemensam central ledning utan även ge- mensam förvaltning eller andra gemensamma driftkostnader. Sådant in- träffar i det nyss angivna fallet, om t. ex. ägaren har att tillhandahålla arrendatorerna virke eller andra naturaförmåner och dessa hämtas från en för godset gemensam skogstrakt eller annan gemensam tillgång.

Ett driftkomplex av fastigheter, som här avses, kan naturligtvis ligga till en del inom en kommun och till annan del inom annan kommun. In- komsten av sådan förvärvskälla skall då fördelas till beskattning inom de olika kommunerna enligt bestämmelserna i 58 %.

2. Intäkten (hyresvärdet) av annan fastighet, som huvudsakligen användes i ägarens rörelse eller yrke, ingår i intäkten av rörelsen eller yrket, och fastigheten är i sådant fall icke att anse som särskild för- värvskälla. Om åter fastigheten allenast till en mindre del användes i ägarens rörelse eller yrke, är förhållandet omvänt, så att även hyres- värdet för den del, som varit använd i ägarens rörelse eller yrke, räknas som intäkt av annan fastighet. Om flera fastigheter av annan fastighets natur i ägarens hand varit

att anse som driftkomplex, gäller därom vad ovan under punkt 1 är sagt angående jordbruksfastighet. Inkomsten av fastigheterna skall då redo- visas såsom fluten ur en förvärvskälla. Såsom exempel på dylikt drift- komplex kan angivas villor å en brunns- eller badortsanläggning, som- marställen å en fastighet m. m. dyl. Av vikt är emellertid att även här kravet å fastigheternas karaktär av driftkomplex uppehålles. Om således någon äger flera självständiga fastigheter inom samma stad, som ej hava annat med varandra gemensamt än att ägaren för dem anordnat gemen— sam bokföring och gemensamt överinseende, så äro de att anse som sär— skilda förvärvskällor.

3. Om rörelse eller yrke drivits icke såsom näring utan huvudsak- ligen med den skattskyldiges egen arbetskraft, skall en förvärvskälla anses föreligga, även om förvärvsverksamheten är av olika art, såsom exempelvis om en författare jämväl sysslar med målning eller bildhug- geri eller om en hantverkare är både snickare och smed. Har däremot rörelse eller yrke drivits såsom näring, d. v. s. med användande av i företaget nedlagt kapital eller avlönad arbetskraft, kan ej sällan uppstå spörsmål, om olika slag av förvärvsverksam- het, som därvid utövats, äro att anse som en och samma förvärvs- källa eller som olika förvärvskällor. Äro de särskilda slagen av för— värvsverksamheten till arten helt olika och utan något egentligt inre sammanhang, såsom om någon drivit både diversehandel och rederirö- relse eller både bagerirörelse och mekanisk verkstad, äro dessa att anse som särskilda förvärvskällor. Verksamhetens särskilda grenar fram- träda här såsom ekonomiskt sett särskilta företag, oavsett att företa- garen eller hans representant naturligtvis har överinseendet och led- ningen av det hela. Om bokföringen är gemensam eller icke är av un- derordnad betydelse. Annorlunda ligger saken, om de olika förvärvsgrenarna framträda såsom ett enhetligt företag, däri den ena rörelsegrenen är beroende av eller understöder den andra (integration). Ett dylikt inre sammanhang framträder i allmänhet däri, att ej allenast driftledningen är gemensam utan även gemensamhet i verksamhetsart och i driftkostnader är för handen. Gemensamhet i verksamhetsart föreligger, då verksamheten är av fullt likartad beskaffenhet eller då det är vanligt, att de särskilda slag av verksamhet, som i det särskilda fallet föreligga, drivas tillsam- mans. Gemensamhet i driftkostnader är för handen, då sådana utgifter, som omedelbart avse själva driften, de egentliga driftutgifterna, äro med varandra så förbundna, att en uppdelning av dem på de olika rö- relsegrenarna praktiskt taget icke låter sig tillförlitligen utföras. Här- vid är emellertid icke att räkna med kontorskostnader och andra dylika kostnader, vilka, utan att i stort sett missvisande resultat uppkommer, kunna fördelas å de olika verksamhetsslagen efter omsättningens eller bruttoavkastningens storlek eller dylikt. I fall, som nu angivits, är förvärvsverksamheten i sin helhet att anse som en förvärvskälla. Sålunda utgöra exempelvis flera diversehandelsaf- färer i en innehavares hand en förvärvskälla, därest driftledningen är gemensam. Likaledes utgöra de olika formerna av järnförädlingsrörelse i samme innehavares hand under nyss angiven förutsättning en förvärvs- källa. Detsamma gäller om träförädlingsrörelse och vad därtill hörer. Idkar någon både järnförädlings- och träförädlingsrörelse, föreligga

åter särskilda förvärvskällor, såvitt icke de egentliga driftutgifterna äro med varandra så förbundna, att en uppdelning av dessa på de särskilta verksamhetsslagen är praktiskt taget outförbar. Om någon vid sidan av en av honom såsom huvudnäring bedriven verksamhet tillvara- tager och förädlar biprodukter från denna verksamhet, föreligger allenast en förvärvskälla.

Huruvida inkomsten av rörelse eller yrke redovisas såsom härfluten ur allenast en eller ur flera olika förvärvskällor är emellertid av bety- delse allenast i det fall, att inkomsten skall uppdelas till beskattning inom olika kommuner.

till 25 %.

Fattigunderstöd, begravningshjälp, natura— och andra förmåner, som utgått till värnpliktig i och för värnpliktstjänstgöringen, underhåll, som lämnats fånge eller patient å hospital, m. m. dyl. är icke att hänföra till skattepliktig inkomst. Detsamma gäller i fråga om till andra föreningar än bostadsföreningar influtna medlemsavgifter (jfr 29 5).

till 26 5.

1. Till bostad hänföres ej allenast vad den skattskyldige för sådant ändamål tillgodogjort sig för sin, sin familjs och sina personliga tjäna- res räkning utan även vad av honom använts för ändamål, som närmast avser egen bekvämlighet och trevnad, såsom gästrum, lusthus, badhus, stall och bilgarage för personligt behov, jaktstuga m. m. dyl. Årliga värdet av bostad, som upplåtits till i fastighetens drift anställd personal, upptages icke såsom ägares eller brukares inkomst av fastig- heten och får förty ej heller avdragas såsom driftkostnad (jfr anvisnin- garna till 29 % punkt 1).

2. Till jordbruk hänföres åkerbruk och ängsskötsel, även då sådant bedrives för industriellt behov, så ock husdjursskötsel, varunder inbe- gripes utnyttjande av bete å såväl skogsmark som annan mark. Träd-- gårdsskötsel, därunder inbegripen växtodling under glas, räknas till jordbruk, då den drives tillsammans med annat jordbruk. Såsom binäring till jordbruk är att anse sådan i sammanhang med jordbruk bedriven förvärvsverksamhet, som avser att med utnyttjande av fastighetens alster eller naturtillgångar, av vid jordbruket anställd ar- betskraft eller av därför avsedda inventarier utvinna en biförtjänst. I enlighet härmed räknas såsom binäring till jordbruk mejerihantering och kvarndrift för förädling av väsentligen det egna jordbrukets pro- dukter, kalkbränning, tegeltillverkning o. dyl., som huvudsakligen drives för eget behov och med fastighetens ordinarie arbetskraft. Hit räknas ock under ovan angiven förutsättning bi- och fjäderfäskötsel, jakt, fiske, hemslöjd, verkställande av körslor mot lega, uthyrning av dragare, maskiner och redskap, hemslakt m. m. dyl. Drives åter så— dan verksamhet i större omfattning såsom mera fristående företag och med särskilda därför avsedda byggnader eller inrättningar, särskilda maskiner eller inventarier och i huvudsak särskild arbets- personal, är verksamheten att hänföra till rörelse eller yrke. I enlighet härmed äro icke att hänföra till jordbrukets binäringar sådana företag 5

som kvarndrift för förmalning huvudsakligen av inköpt eller annan till- hörig spannmål, brännerihantering, kalkbränning eller tegeltillverkning huvudsakligen för avsalu m. m. dyl.

Skogsbruk, varmed avses fastighets utnyttjande för skogshantering å egen eller arrenderad mark, anses som ett särskilt sätt att uttnyttja fastigheten och räknas förty icke såsom binäring till jordbruk.

Under skogsbruk inbegripes sålunda icke skogsavverkning å annans mark på grund av upplåtelse av avverkningsrätt, utan är sådan verksam- het att hänföra till rörelse eller yrke.

3. Såsom intäkt av jordbruk med binäringar skall upptagas bland an- nat intäkt genom löpande försäljning (ej realisation) av levande eller döda inventarier. Härvid är att märka, att detta stadgande avser alle— nast den normala omsättningen i levande och döda inventarier. Om upp- sättningen av kreatur, redskap m. m. å en fastighet av en eller annan anledning helt eller till väsentligaste delen realiseras, t. ex. vid avflytt- ning från fastigheten, så föreligger en kapitalomsättning eller eljest ett sådant förhållande, att vad som influtit vid realisationen icke skall upp- tagas såsom intäkt av fastigheten. Huruvida vinst, som härvid till även- tyrs uppkommit, är att räkna till skattepliktig intäkt, bedömes efter stadgandena i 40 %. Om och i vad mån ersättning, som på grund av försäkring influtit för fast eller lös egendom, som gått förlorad genom eldsvåda, kreaturs- sjukdom eller annan olyckshändelse, såsom byggnader, kreatur, red— skap, växande eller inbärgad gröda, skog eller avverkade skogsproduk— ter, är att anse som skattepliktig intäkt, därom stadgas i 67 %.

4. Såsom intäkt av jordbruksfastighet skall även upptagas bl. a. värdet av vad skattskyldig direkt gjort sig till godo av jordbrukets eller dess binäringars avkastning för förädling eller förbrukning i rörelse eller yrke, som av honom utövats. Härav följer, att samma värde får av honom avföras såsom omkostnad i rörelsen eller yrket.

5. Har den, som idkat skogsbruk, tillika drivit virkesförädling eller utvinning av biprodukter av skogsbruket såsom tjära o. dyl., anses denna verksamhet som skogsbruk, där den varit av mindre omfattning eller väsentligen avsett husbehov, men som särskild rörelse, om den varit av större omfattning, t. ex. i fasta kolugnar, i fasta tjärugnar eller dylikt, och huvudsakligen avsett framställning av produkter till avsalu. Har den skattskyldige i någon av honom driven rörelse använt skogsprodukter från egen eller av honom brukad fastighet, skall värdet av skogsproduk— terna räknas som intäkt av skogsbruk, men får samma värde avräknas som omkostnad i rörelsen.

6. Till intäkt av jordbruksfastighet räknas jämväl vad som influtit på grund av upplåten nyttjanderätt till fastigheten eller del därav, såsom arrende, avgäld för lägenhet, som är avsöndrad från fastigheten, eller för servitut, som vilar å fastigheten, m. m. dyl. Hör till fastig— heten rätt att på visst sätt utnyttja annan fastighet såsom till skogs— fång, mulbete eller dylikt, skall givetvis även vad som därigenom kom- mer fastighetens innehavare tillgodo räknas som intäkt av fastigheten. I fråga om för gemensamt behov avsatta s. k. besparingsskogar, hä—

radsallmänningar och andra likartade samfälligheter, som förvaltas självständigt för delägarnas gemensamma räkning, skall som samfällig- hetens inkomst räknas även vad som in natura utdelats till innehavarna av de fastigheter, som hava del i samfälligheten. Då inkomsten således beskattas hos samfälligheten (jfr 49 5 g), följer härav, att innehavare av fastighet, som har del i samfällighet av ovannämnda art, icke är pliktig att som intäkt av sin fastighet upptaga vad han uppburit såsom utdel- ning från samfälligheten, vare sig utdelningen utgått in natura eller i penningar.

7. Enligt 7 % skall frälseränta taxeras såsom ”annan fastighet”. Frälse- räntetagare har således att uppgiva influten frälseränta icke såsom in- komst av jordbruksfastighet, även om frälseräntan utgår från sådan fastighet, utan som inkomst av annan fastighet.

till 27 %.

1. Såsom driftkostnad får icke avföras kostnad för anskaffande av så- dana nya inventarier, till vilka motsvarighet förut icke funnits å fas- tigheten. Om alltså en lantbrukare inköper lokomobil, traktor, elektrisk motor eller andra maskiner av annan art, än dem han förut haft, eller till följd av brukningssättets omläggning inköper ökat antal krea— tur m. m. dyl., så är detta att hänföra till nyuppsättning, därför kostna- den ej får avräknas som driftkostnad. Ersättes förbrukad äldre maskin med ny av annan och dyrbarare konstruktion, må såsom driftkostnad ej upptagas större belopp än som skulle belöpa å en den förbrukade ma- skinen motsvarande ny sådan. Värdet av fastighetens egna jordbruksprodukter, som användas för fastighetens fortsatta drift, såsom spannmål till utsäde, foder, gödsel m. m., får ej avföras som driftkostnad men skall ej heller upptagas som intäkt (jfr 26 % b). Endast kostnaden för inköpta dylika förnödenheter är att räkna som driftkostnad.

2. Avdrag medgives för sådan värdeminskning få till jordbruket eller till dess binäringar eller till skogsbruket hörande driftbyggnader, som dessa även med normalt underhåll och aktsam vård äro underkastade genom slitage. Avdraget bör bestämmas till viss procent av byggnadens skäliga värde, olika allt efter den tid en byggnad av ifrågavarande art anses kunna för sitt ändamål utnyttjas. I fråga om avdrag, som nu är sagt, räknas till driftbyggnad icke bo- stadsbyggnad, vare sig den är avsedd för ägarens eller brukarens per- sonliga behov eller för arbetspersonal.

3. Med skogs för ägaren gällande ingångsvärde förstås det värde, var— med växande skog kan anses hava ingått i fastighetens värde vid den tidpunkt, då ägaren förvärvade fastigheten. Såsom fastighetens värde är att anse vid köp den för fastigheten erlagda köpeskillingen och vid annat förvärv det belopp, efter vilket stämpelplikten med avseende å fastighets— förvärvet beräknats. Kapitaluttag ur skog är för handen, då ur sko- gen uttagits kvantitativt eller kvalitativt mera, än som motsvarar till- växten under den tid, som förflutit sedan ägaren förvärvade densamma.

Kapitaluttag ur skog skall värdesättas efter samma grunder, som kom- mit till användning vid beräkning av ingångsvärdet. Skattskyldig, som vill åtnjuta avdrag för kapitaluttag ur skog, har att uppgiva den vid skogens avverkning eller försäljning influtna intäkten och därjämte förebringa utredning för bedömande av skogens ingångsvärde samt av den minskning eller försämring, som virkeskapitalet därefter undergått.

Avdrag för kapitaluttag ur skog får icke överstiga den influtna in— täkten. Om nämligen minskningen i ingångsvärdet uppgår till högre belopp, än som vid försäljningen influtit, måste ägaren anses hava lidit en kapitalförlust.

Har avdrag för kapitaluttag ur skog medgivits, anses skogens för ägaren gällande ingångsvärde hava i motsvarande mån nedgått, och skall alltså, därest ytterligare avverkning därefter sker, såsom ingångsvärde räknas det sålunda nedsatta värdet. Har genom skogseld, naturhän- delse eller dylikt växande skog å fastigheten förstörts eller skadats, skall skogens ingångsvärde anses minskat med det belopp, varmed skogen i dess helhet genom förstörelsen eller skadan nedgått i värde under samma ingångsvärde.

Med ersättning, som influtit på grund av försäkring av skogen, för- hålles på sätt i 67 % är stadgat.

Exempel: I. A. försäljer från sin fastighet skog på rot för en köpe- skilling av 20 000 kronor. Vid taxering påföljande år visar han, att skogsvärdet å egendomen, som han genom arv erhållit, vid tillträdet var enligt då gällande fastighetstaxering upptaget till 44 400 kronor efter en skogsareal av 300 hektar med bonitet 3, rotvärde 6 kronor pr kubikmeter och relativ skogstillgång 0.8. Vidare gör han trovärdigt, att genom avverk- ningar efter tillträdet ungefärligen år för år uttagits skogens årliga till- växt. vadan den nu gjorda försäljningen, beräknad till 3000 kbm., mot- svarande 10 kbm. per hektar, är att anse som kapital-uttag. Då detta kapitaluttag kan anses utgöra 10 % av den för egendomen normala skogstillgången (beräknad enligt anvisningarna till 9 % punkt 4 och efter 100—årig omloppstid till 100 kbm. per hektar), måste skogens ingångs- värde anses minskat i motsvarande grad, d. v. s. med 10 % av normal skogstillgång eller med % = 12.5 % av den vid tillträdet befintliga skogs— tillgången, vilket i penningar utföres med 5 550 kronor. A. bör sålunda taxeras för inkomst av endast 20 000 5 550 = 14 450 kronor.

II. B. avverkar och förädlar skog från sin fastighet till ett beräknat värde å rot av 75000 kronor. Vid påföljande års taxering gör han genom köpehandling för fastigheten eller på annat sätt trovärdigt, att av köpeskillingen för fastigheten, utgörande 500000 kronor, ett belopp av 300 000 kronor belöpt å den växande skogen och alltså utgör den— nas ingångsvärde. Likaledes visas, att utöver den sedan köpet upplupna och tidigare icke uttagna tillväxten nu avverkats en virkeskvantitet, ut- görande en femtedel av det vid köpet förefintliga virkeskapitalet. Såsom kapitaluttag är alltså att anse en femtedel av 300 000 kronor eller 60 000 kronor, vadan inkomsten bör upptagas till endast 75 000 -—60 000: 15 000 kronor.

III. C. har försålt avverkningsrätt till all skog å sin fastighet med un— dantag för nödigt husbehovsvirke mot en köpeskilling av 15000 kronor. Vid nästa års taxering gör han trovärdigt, att han vid förvärv av fastig-

heten erlagt en köpeskilling, som för växande skog belöpt till 12 000 kro- nor, vilket belopp sålunda är att anse som skogens ingångsvärde. Ytter- ligare gör han trovärdigt, att den från försäljning undantagna virkes— tillgången, värdesatt efter samma enhetspris för skilda sortiment, som skäligen kunna anses ha varit bestämmande för ingångsvärdet, kan anses hava ett kvarvarande värde av 3 000 kronor. Skillnaden mellan in— gångsvärdet 12000 kronor och kvarvarande värde 3000 kronor eller 9000 kronor är sålunda att anse som kapitaluttag, vadan inkomsten upptages till endast 15 000 9 000 = 6 000 kronor.

4. I avseende å hemmavarande barn gäller, att barn över 16 år, som deltagit i arbetet å fastigheten, anses tillhöra arbetspersonalen. Det taxeras alltså självt för den inkomst, det kan hava haft i avlöning och na- turaförmåner eller eljest, varemot föräldrarna få göra avdrag såsom för annan arbetshjälp. För hemmavarande barn under 16 år får däremot intet avdrag enligt 27 % göras, även om barnet deltagit i arbetet, varav följer, att lön och underhåll åt barnet ej heller skall upptagas såsom in— komst för barnet. Den lindring i föräldrarnas skattskyldighet, som med— gives för sådant barn, regleras genom ortsavdragen (se 44 5). Aldersfrågan bestämmes efter det förhållande, som rätt under beskatt- ningsåret eller större delen av detsamma (se 65 $).

5. Till avdragsgill underhållskostnad räknas bl. a. även kostnad för iståndsättande av förut anlagd täckdikning.

till 29 %.

1. iHar annan fastighet varit använd huvudsakligen i ägarens egen rörelse eller yrke, varmed likställes det fall, att han i fastigheten utan särskild hyresersättning upplåtit bostad för den i rörelsen eller yrket anställda arbetspersonalen, kommer hyresvärdet för vad som använts i rörelsen eller yrket, vilket värde ej får avdragas såsom omkostnad (jfr anvisningarna till 34 % punkt 1), att ingå i den allmänna inkomstberäk— ningen för rörelsen eller yrket och sålunda beskattas i sammanhang med den totala inkomsten därav. Har en del av fastigheten varit använd för ägarens personliga räkning eller uthyrd till annan, skall hyresvär- det eller hyran därför särskilt upptagas såsom intäkt av rörelsen eller yrket.

2. Såsom av näst sista stycket i 29 % framgår, skall avkastning av plantering eller trädgårdsland, som är att anse såsom tillbehör till bo- stadslägenhet, icke särskilt redovisas, vadan underhållskostnaden ej heller får avdragas. Med plantering eller trädgårdsland, som här avses, likställes lott i s. k. koloniträdgård och dylikt å annan fastighet befint— ligt planteringsland, även om å sådant jordområde ej finnes särskild bostadslägenhet.

3. Med bostadsförening och bostadsaktiebolag förstås sådan ekono- misk förening och aktiebolag, som har till uteslutande eller huvudsak- ligt ändamål att bereda sina medlemmar eller delägare bostäder.

Om fabriks— verkstads— magasins- eller därmed jämförlig byggnad av ägare upplåtits åt annan för användning i dennes rörelse eller yrke. må från ägarens intäkt av fastigheten avdrag ske för den värdeminskning, som byggnaderna även med normalt underhåll och aktsam vård äro un- derkastade genom slitage. Avdraget bör bestämmas på sätt i anvisnin- garna till 27 % punkt 2 är sagt.

Den omständigheten, att i en huvudsakligen till fabrik, verkstad, ma- gasin eller därmed jämförligt ändamål avsedd byggnad inrymts lägen- het för annat ändamål såsom för bostad, butik, kontor eller dylikt, ut— gör ej hinder för att byggnaden i sin helhet skall anses såsom byggnad av nu ifrågavarande art.

till 32 5.

1. I anvisningarna till 26 % punkt 2 har påpekats, att en förvärvsverk- samhet, som utövas vid sidan av jordbruk, i vissa fall är att anse som en jordbrukets binäring, eventuellt som skogsbruk, i andra fall bör räknas som särskild rörelse, och att det senare i allmänhet är fallet, då förvärvs- verksamheten är av större omfattning och framstår såsom ett mera själv- ständigt, från jordbruket eller skogsbruket relativt fristående företag. Vad särskilt angår försäljning av jordbrukets eller dess binäringars pro- dukter, är den i regel att räkna som tillhörande jordbruket men kan någon gång få karaktären av rörelse. Detta senare är fallet, då försälj- ningen idkas från handelsbod eller annat stadigvarande försäljnings- ställe utom fastighetens område.

2. Till de s. k. fria yrkena hänföres yrkesmässigt bedriven veten— skaplig, litterär, konstnärlig eller därmed jämförlig verksamhet, som ej utövas på grund av tjänst eller anställning eller är att anse såsom indu- striell verksamhet. Härunder faller alltså enskild verksamhet såsom lä- rare, läkare, tandläkare, veterinär, advokat, arkitekt, ingenjör, revisor m. m. sådant. Det utmärkande för dylik verksamhet är, att den förut— sätter speciell utbildning inom visst fack och att det väsentliga i densamma är den skattskyldiges egen personliga insats. Sådan verksamhet kan drivas utan däri nedlagt kapital och utan anlitande av avlönad arbetskraft, men understundom användes däri såväl det ena som det andra, såsom t. ex. i enskild läkarklinik, advokat— eller ingenjörsbyrå m. m. I vilket- dera fallet som helst är verksamheten att hänföra till fritt yrke. Där— emot får icke dit räknas industriell verksamhet, även om däri frambrin- gas konstnärliga eller vetenskapliga föremål, såsom konstgjutningar, vetenskapliga instrument o. dyl.

till 33 5.

1. Till intäkt av rörelse eller yrke hänföras till en början samtliga in- täkter i penningar eller varor, som influtit i rörelsen eller yrket. Detta innebär, att intäkten skall vara av sådan beskaffenhet, att den normalt är att räkna med och ingår såsom ett led i den förvärvsverksamhet, var- om fråga är. Hit räknas alltså inflytande betalning för varor eller pro-

dukter, som den skattskyldige för i handel eller tillverkar, och gäller detta även för det fall, att rörelseidkaren vid överlåtelse av rörelsen till annan låter i överlåtelsen ingå befintliga varor eller produkter. Denna överlå- telse utgör då så att säga den sista affärshändelsen i hans rörelse. Där- emot räknas icke hit sådan intäkt, som till den skattskyldige kan inflyta vid sidan av rörelsen eller eljest utanför vad som normalt är att anse såsom driftinkomst, såsom exempelvis vid avyttring av personlig lös- egendom eller vid realisation av tillgångar till stadigvarande bruk i rö- relsen. Den intäkt, som erhålles genom en dylik, oberoende av rörelsen verkställd avyttring, skall tagas i betraktande vid inkomstberäkningen för förvärvskällan tillfällig förvärvsverksamhet och bedömas efter de för denna förvärvskälla stadgade grunder.

I enlighet härmed skall alltså ett bolag, som har till ändamål att driva jordstyckning, som intäkt av rörelsen upptaga vad som influtit vid för- säljning av en fastighetslott, varefter frågan om och i vad mån denna intäkt blir beskattningsbar kommer att bero på resultatet av bolagets verksamhet. Om ett industribolag avyttrar någon för bolagets in- dustriella verksamhet avsedd fastighet, upptages vad som därvid in- flutit icke såsom intäkt av rörelsen, men skall, därest vinst å så— dan avyttring uppkommit och de i 40 % angivna förutsättningarna fö— religga, vinsten upptagas såsom intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet. Ett rederi, som har till uppgift icke blott att driva rederirörelse i egent- lig mening, d. v. s. idka sjöfart med egna eller förhyrda fartyg, utan därjämte att yrkesmässigt köpa och sälja, d. v. s. driva handel med far- tyg, har att såsom intäkt i sin rörelse upptaga vad som influtit vid för- säljning av något bolagets fartyg. Om ägaren av ett skeppsvarv, i av— bidan på därstädes byggda fartygs försäljning, för egen räkning driver sjöfart med samma fartyg, skall likaledes intäkt genom avyttring av så— dant fartyg räknas som intäkt i varvsrörelsen. Men om ett rederi icke har till uppgift att vid sidan av sin rederirörelse driva handel med far- tyg och icke heller driver sådan handelsrörelse, så skall vad som influ- tit vid avyttring av något bolagets fartyg icke räknas som intäkt i re— derirörelsen, utan skall, där vinst å sådan avyttring uppkommit och de i 40 % angivna förutsättningarna föreligga, vinsten hänföras till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet. Enbart den omständigheten, att för- säljning av fartyg understundom förekommer inom en rederirörelse, ut- gör ej tillräcklig anledning att antaga, att rederiet driver handel med fartyg.

2. Ränteintäkt samt utdelning å aktier, banklotter, kommanditlotter och andelar i ekonomiska föreningar är i allmänhet att räkna som intäkt av förvärvskällan kapital. Understundom skall dock ränteintäkt hänföras till intäkt av rörelse eller yrke, nämligen då det kapital, varav intäkten flutit, är att anse som tillhörande rörelsen eller yrket. Detta är i regel fallet med ränteintäkt, som uppbäres av aktiebolag och andra juridiska personer, som driva rörelse. I bank— emissions- och annan penningrörelse ävensom i försäkrings- rörelse äro värdehandlingar att räkna till varor, med vilka rörelsen ar- betar. Samtliga därav ävensom av utlånade medel influtna räntor och ut- delningar äro alltså att anse som intäkter i rörelsen, varav åter följer, att samtliga ränteutgifter skola avföras som omkostnader i samma rörelse.

3. Har innehavare av rörelse eller yrke upplåtit driften därav till annan mot årligt arrende eller eljest på villkor, som innebära, att den förre fort— farande kvarstått som ägare av rörelsen eller yrket, skall även sådan ersättning för upplåtelsen anses såsom intäkt av rörelse eller yrke.

4. Om och i vad mån ersättning, som på grund av försäkring influtit för fast eller lös egendom, som gått förlorad genom eldsvåda eller an— nan olycåishändelse, är att räkna till skattepliktig intäkt, därom stad- gas i 67 .

till 34 %.

1. Har annan fastighet huvudsakligen använts i ägarens egen rö- relse eller yrke, får hyresvärdet av vad så använts icke avdragas såsom omkostnad i rörelsen eller yrket. Detta hyresvärde skall nämligen (jfr anvisningarna till 29 5 punkt 1) utan vidare ingå i den allmänna in- komstberäkningen för rörelsen eller yrket. Däremot får avdrag göras för hyresvärdet av lägenhet, som använts i ägarens egen rörelse eller yrke och varit inrymd i fastighet, som icke huvudsakligen varit så använd, liksom ock för hyra, som utgått för annan tillhörig fastighet eller lägen— het, som använts i rörelsen eller yrket.

2. Har den skattskyldige i rörelse, som av honom utövats, för för- ädling eller förbrukning tillgodogjort sig produkter från eget jord- bruk eller någon dess binäring eller från eget skogsbruk eller råämnen från egen eller av honom brukad, i rörelsen ej använd fastighet, skall, såsom av 26 och 29 %% framgår, värdet av sådana produkter eller rå- ämnen upptagas såsom intäkt av fastigheten. Samma värde får där- för avföras såsom omkostnad i rörelsen. Detsamma gäller, om han i rörelsen tillgodogjort sig produkter av annan rörelse, som han utövat och som, efter ty i 24 % sägs, är att anse som sär-skild förvärvskälla.

3. Avdrag medgives ock för den värdeminskning, som fabriks- verk- stads— magasins— eller därmed jämförlig byggnad, vilken är avsedd för användning i ägarens rörelse eller yrke, även med normalt underhåll och aktsam vård är genom slitage underkastad. Avdraget bör bestäm- mas på sätt i anvisningarna till 27 % punkt 2 är sagt.

4. Beträffande avdrag för ränta å lånat kapital, som tillhört rörelse ellergyé'ke, hänvisas till vad ovan anförts i punkt 2 av anvisningarna till 3 .

5. Såsom speciella för rörelse eller yrke utgående skatter eller av- gifter till det allmänna må nämnas vissa tillverkningsskatter, stämpel- avgifter, tull- och hamnumgälder, skogsvårdsavgift, nöjesskatt m. m. dyl. Däremot få allmänna skatter till stat eller kommun, däribland skogs- skatt, icke avdragas (se 70 ä).

6. I anslutning till vad som enligt anvisningarna till 33 % betecknats så- som intäkt i rörelse eller yrke, skall såsom driftförlust i denna förvärvs- källa anses uteblivandet av en intäkt, som normalt bort inflyta i rörelsen eller yrket. Detta innebär, att intäktens uteblivande skall vara av sådan beskaffenhet, att det i den förvärvsverksamhet, varom fråga är, kan räk-

nas med eventuellt uppkommande förlust i stället för vinst samt att för- lusten alltså ingår såsom ett led i förvärvsverksamheten. Hit räknas alltså exempelvis till följd av köpares insolvens utebliven betalning för varor eller produkter, som den skattskyldige fört i handel eller tillver- kat, prisfall under inköps- eller tillverkningspris, förstöring eller försämring av varulager, tillverkningar, lager av råvaror och förbruk- ningsartiklar eller dylikt, utebliven återbetalning av lån, som skattskyl— dig i av honom driven penningrörelse utlämnat på förfalskade låne- handlingar, m. m. dyl. I dylika fall är skattskyldig berättigad att i beskattningsavseende göra nödig nedskrivning å varulagrets värde eller erforderlig avskrivning å utestående fordringar eller vidtaga därmed jäm- förlig åtgärd för minskande av sin eljest skattepliktiga inkomst. Däremot räknas icke hit förlust, som skattskyldig kan hava lidit vid sidan av eller eljest utanför vad som normalt ingår som ett led i förvärvsverksam— heten, exempelvis genom borgensförbindelse, genom hos honom be- gången stöld, genom prisfall å eller förstöring genom brand eller olycks- händelse av sådana tillgångar, som användas till stadigvarande bruk i rörelsen eller yrket. Den förlust, som föranledes av en dylik, oberoende av rörelsen eller yrket uppkommen skada, är att anse såsom kapital- förlust.

7. Angående hemmavarande barn, som användas i rörelse eller yrke, gäller vad om sådana är stadgat beträffande jordbruk (se 27 å och dit- hörande anvisningar punkt 4).

8. Enligt bestämmelsen i 2 mom. må avdrag göras för avsättning till försäkringsfond, därunder inbegripen den förstärkning av samma fond, som enligt bolagsordning göres av bolag, som driver sjöförsäkring, samt i livförsäkringsbolag jämväl till premiedterbäringsreserv, men däremot icke för avsättning till säkerhetsfond, vinstreserv, vinstregleringsfond o. dyl. eller till omedelbar vinstutdelning. För ömsesidigt försäkringsbolag, som driver sakförsäkring, må vid den skattepliktiga inkomstens beräkning avdrag därjämte göras för fond- avsättning, som svarar mot årets överskott på försäkringsrörelsen, och skall detta överskott beräknas till det belopp, varmed summan av föl- jande inkomstposter, nämligen

a) ingående försäkringsfond med avdrag för återförsäkrares ansva- righet,

b) premieinkomst med avdrag av återförsäkringspremier samt

c) 4 procent ränta å post a), överstiger summan av följande utgifter, nämligen

a) utbetalta skadeersättningar med avdrag för återförsäkrares andel,

b) förvaltningskostnader med avdrag för återförsäkrares andel samt 0) utgående försäkringsfond med avdrag för återförsäkrares ansva-

righet.

För rörelse, som avser sjuk- och olycksfallsförsäkring, så ock för ränte- och kapitalförsäkringsanstalt tillämpas samma regler som för livförsäkringsbolag. Ränte— och kapitalförsäkringsanstalt får alltså göra avdrag för avsättning till besparingsfond och livräntefond men ej till andra fonder. Liknande grunder tillämpas för understödsföreningar.

Vid uppskattning av utländsk försäkringsanstalts inkomst av försäk- ringsrörelse skola de uppgifter och förslag, som därom avgivas av för- säkringsinspektionen, tjäna till ledning.

Om vad som förstås med premieinkomst hänvisas till anvisningarna till 18 % punkt 4.

till 36 %.

Där upplåtelse att mot royalty använda en viss materiell tillgång, så- som exempelvis en gruvfyndighet, eller att mot årlig avgift utnyttja paf- tent, mönster eller dylikt (licens) ingår såsom ett led i yrkesmässig för- värvsverksamhet, är royaltyn eller avgiften att anse som intäkt av rö- relse. Så är exempelvis fallet, då ett bolag, som äger en gruvfyndighet eller förvärvat ett patent eller å sin experimentverkstad låtit utarbeta en uppfinning eller ett mönster, sedermera tillgodogör sig rätten härtill genom att överlåta exploateringen helt eller delvis åt annan eller andra. Vad som härför inflyter är i bolagets hand intäkt av rörelse. Men om dylik upplåtelse skett annorledes än i rörelse eller yrke, är med hänsyn till royaltyns och avgiftens mera konstanta beskaffenhet dylik inkomst i beskattningshänseende likställd med intäkt av tjänst. En sådan icke yrkesmässig upplåtelse av en rätt av ifrågavarande slag är ofta för- hz'itlnden, då ägaren eller uppfinnaren själv upplåter exploateringsrätten ti annan.

till 37 5.

1. Vissa befattningshavare i statens tjänst äga att utöver de van- liga avlöningsförmånerna åtnjuta särskild gottgörelse för tjänstgöring under mera krävande eller besvärliga förhållanden. Hit är att räkna s. k. kallortstillägg för tjänstgöring i de nordligare delarna av riket, sär- skilda avlöningstillägg till provinsialläkare i svårbesatta distrikt, ersätt- ning till personal vid armén och marinen under flygtjänstgöring och för dykeriarbete, sjötillägg till beställningshavare vid flottan och kustartil- leriet, lokomotivtjänstpenningar vid järnvägarna, vinterdagavlöning till personal å fyrskepp eller å lotsverkets ångfartyg. Dessa och andra så- dana ersättningar äro att räkna som avlöningsförmåner och såsom så- dana att hänföra till intäkt av tjänst eller anställning.

2. Till skattepliktig intäkt räknas jämväl beklädnadsförmån eller er- sättning därför samt premie till beställningshavare vid armén och mari- nen, som i tjänsten iakttagit ekonomiskt gynnsam hushållning med mate- rialier och förbrukningsartiklar, ävensom vissa tjänstemän tillkommande åklagarandel eller beslagsprovision. Felräkningspenningar äro likale— des att anse som intäkt i tjänsten, men får å andra sidan avdrag ske för genom felräkning liden förlust, även om denna överstiger det såsom felräkningspenningar uppburna beloppet (jfr anvisningarna till 38 % punkt 2).

3. Såsom intäkt av tjänst eller anställning skall upptagas bl. a. hyres- värdet av bostad, som kan vara åt den anställde upplåten. För den, som

är anställd såsom arbetare i jordbruk med binäringar eller i rörelse eller yrke eller eljest hos annan person och såsom löneförmån åtnjuter bo- stad, skall alltså värdet av denna bostadsförmån medräknas vid löne- förmånernas uppskattning (jfr anvisningarna till 26 % punkt 1).

Angående värdesättningen å bostadsförmån, som nu omförmälts, lik- som ock å naturaförmåner, som kunna ingå i avlöningen, meddelas be- stämmelser i 68 5 och därtill hörande anvisningar. Är bostad, som upp- låtits till tjänstinnehavare, med hänsyn till honom åliggande representa- tionsskyldighet eller av annan anledning större än som skäligen kan anses erforderlig för hans och hans familjs personliga behov, skall så- som värde å bostadsförmånen upptagas allenast vad som kan anses mot- svara en bostad av sistnämnda beskaffenhet. Har tjänstinnehavare fått utgiva ersättning för bostadsförmån, skall givetvis bostadens uppskattade värde därmed minskas.

4. I vissa tjänster eller anställningar är särskild ersättning anvisad för särskilda, med tjänsten eller anställningen förenade kostnader, som av den skattskyldige måste bestridas. I fråga om sådan ersättning skall ibeskattningshänseende skillnad göras mellan statlig tjänst eller anställ- ning och kommunal eller enskild tjänst eller anställning. I förra fallet skall den anvisade ersättningen icke upptagas som intäkt av tjänsten, liksom å andra sidan de kostnader, som skola med ersättningen bestridas, ej få avföras såsom utgift, även om ersättningen icke förslår till kost- nadernas gäldande. I fråga om kommunal eller enskild tjänst eller anställning är förhål- landet omvänt. Där skall den anvisade ersättningen upptagas såsom in- täkt, och de omkostnader, som skola därmed bestridas, avföras såsom om- kostnader i tjänsten eller uppdraget. Om därvid ersättningen icke för- slår till kostnadernas gäldande, får bristen avföras å intäkten av tjänsten eller anställningen i övrigt.

5. Med av staten anvisad resekostnads- och traktamentsersättning för- stås vad som enligt resereglementet med flera författningar eller särskilt av Kungl. Maj:t eller vederbörande myndighet meddelat beslut utgår så- som resekostnads— och traktamentsersättning för förrättning i statens ärenden å annan ort än stationerings- eller förläggningsorten. Här- under falla således sådana ersättningar som mässpenningar och servis- bidrag till beställningshavare vid flottan och kustartilleriet, fast respen- ninganslag till vissa tjänstemän vid domänverket, reseersättning eller resetraktamente samt härbärgesersättning till den s. k. resande perso- nalen vid statens järnvägar och postverket, lotsar tillkommande s. k. hemvågsersättning o. dyl.

6. Till ersättning, som anvisats av staten till bestridande av viss med tjänsten förenad kostnad och vilken ersättning ej är underkastad skatte- plikt, räknas även den till tjänsteman vid förflyttning från en tjänstgö- ringsort till en annan utgående ersättning för flyttningskostnad samt för den ökade utgift, som för honom må hava uppstått därigenom, att han måst vidkännas kostnad för bostad å såväl den gamla som den nya tjänstgöringsorten. Detsamma gäller i fråga om bidrag till representationskostnader, som är vissa tjänstemän anslaget.

7. Tantiéme eller liknande förmån, som utgår till i rörelse eller yrke anställd person, skall räknas som intäkt under det år, då den blivit för lyftning tillgänglig.

8. Understöd, som vid arbetskonflikt utgått till i konflikten indragen arbetare från organisation, som han tillhört, är icke att hänföra till skattepliktig intäkt.

9. Har delägare i vanligt handelsbolag, enkelt bolag eller rederi eller solidarisk delägare i kommanditbolag åtnjutit inkomst från bolaget eller rederiet i form av avlöning, hänföres sådan inkomst till intäkt icke av tjänst eller anställning utan av den förvärvskälla, varur bolagets eller rederiets inkomst härflutit.

till 38 %.

1. Enligt denna paragraf äger skattskyldig att från intäkten av sin tjänst eller anställning åtnjuta avdrag för pensionsavgifter, vilka han er- lagt såsom innehavare av samma tjänst eller anställning. Avdragsrätten gäller för pensionsavgifter vid anställning både i allmän och i enskild tjänst, såsom civila tjänstinnehavares avgifter till egen pensionering samt avgifter till civilstatens änke- eller pupillkassa, arméns och flot- tans pensionskassor, statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl., änke- och pupillkassan vid Stockholms stads verk och inrättnin- gar, Sveriges privatanställdas pensionskassa, enskilda järnvägarnas pensionskassa med flera dylika inrättningar. Rätt till avdrag föreligger för alla avgifter till kassa, till vilken det ålegat den skattskyldige såsom tjänstinnehavare att erlägga avgift.

2. Har skattskyldig, som i sin tjänst eller anställning omhänderhar medel, för vilka han är redovisningsskyldig, blivit ålagd viss ersättnings— eller återbetalningsskyldighet för dessa medel, äger han njuta avdrag för den förlust, som han på grund därav lidit. Hit räknas exempelvis bankkassörs ersättningsskyldighet för felräkning och redogörares åter- betalningsskyldighet för felaktigt utbetalta avlöningsbelopp. Avdrag är dock ej medgivet, därest ersättnings- eller återbetalningsskyldigheten grundar sig på av den skattskyldige begången förskingring eller annan kriminell handling.

3. Vissa tjänstemän hava att i tjänsten verkställa inspektioner. besikt- ningar, undersökningar, förhör m. m. dyl., för vilka erfordras re- sor utom den vanliga boningsorten. Därest av staten anvisats särskild ersättning till bestridande av kostnaderna för resan eller förrättningen, får avdrag icke göras för tilläventyrs uppkommen brist i den anvisade ersättningen. Är däremot särskild ersättning icke av staten anvisad eller företages resan eller förrättningen på grund av kommunal eller enskild tjänst eller anställning, får därav föranledda nödiga kostnader avdragas från löneintäkterna (jfr anvisningarna till 37 5 punkt 4).

4. Förutom i de fall, då avdrag för kostnader under resa eller förrättning kan medgivas på grund av stadgandet i punkt 3 här- ovan, kunna jämväl i vissa andra fall avdrag för ökade levnadskost- nader ifrågakomma. I regel är den ökning i dylika kostnader, som för

innehavare av tjänst eller anställning kan uppstå därigenom, att han ut- för sitt arbete å annan ort än där han har sitt hemvist, icke att räkna som kostnad för fullgörande av tjänsten eller anställningen, lika litet som levnadskostnader i allmänhet, och får sålunda icke avdragas såsom omkostnad. Men understundom kunna sådana förhållanden föreligga, att avdrag för dylik merkostnad bör medgivas. Detta kan vara fallet, om den skattskyldiges arbete å arbetsplatsen pågår under längre tid samt arbets- platsen är så belägen, att det icke skäligen kan ifrågasättas, att den skatt— skyldige skall dit avflytta, eller så avlägsen, att han ej kan dit medtaga erforderliga förnödenheter från hemmet.

5. Avdragsrätt för kostnad för resor i tjänst eller anställning omfattar även skälig kostnad för resor till och från arbetsplatsen, där denna varit belägen på sådant avstånd från den skattskyldiges bostad, att han be- hövt anlita och även anlitat särskilt fortskaffningsmedel.

till 40 5.

1. Understundom inträffar, att idkare av rörelse eller yrke vid över- låtelse av rörelsen eller yrket till annan betingar sig utöver värdet av i överlåtelsen ingående fast eller lös egendom -— viss ersättning för ut- fästelse att ej vidare utöva likartad verksamhet. Vad som härigenom tillföres avträdaren är att anse som intäkt av tillfällig förvärvsverk- samhet. Har vid överlåtelse av rörelse eller yrke avträdaren betingat sig er- sättning för värde av good Wills natur, är sådan ersättning att anse som intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet, om och i den mån sådana förhållanden föreligga, att ersättningen kan hänföras till realisations- vinst vid avyttring av lös egendom (jfr anvisningarna till 33 % punkt 1).

2. För att förlust å icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egen- dom skall få avdragas från de i denna paragraf omförmälda intäkter er- fordras, att förlusten under beskattningsåret uppkommit genom avyttring av fast eller lös egendom, som förvärvats genom köp eller byte och va- rit i säljarens ägo under mindre än tio resp. fem år. Avdragsgill förlust får avräknas å alla slag av intäkter, som äro att hänföra till denna för- värvskälla, men icke å intäkt av annan förvärvskälla.

till 41 %.

1. I vilka fall ränteintäkt samt utdelning å aktier m. m. är att hän- föra till intäkt av rörelse eller yrke, framgår av anvisningarna till 33 % punkt 2.

2. Från inkomst, som härflutit av fastighet i utlandet, får avdrag ske för vad som av inkomsten använts för fastigheten, såsom för ny— eller ombyggnad. Från inkomst, som härflutit av rörelse eller yrke i utlandet, må likaledes avdrag göras för vad som av inkomsten använts för rörel- sen eller yrket, exempelvis för nyanskaffning av maskiner eller inven— tarier. För att sådant avdrag må ske erfordras dock, att inkomsten under beskattningsåret på ovan angivna sätt disponerats. Reserveras in- komsten för att framdeles användas för det ena eller andra ändamålet, är den underkastad beskattning. Har underskott uppkommit å fastig-

het i utlandet eller å rörelse eller yrke därstädes, må avdrag för så- dant under'skott ej göras, vare sig från annan intäkt av kapital eller enligt 42 %.

Med rörelse eller yrke i utlandet avses sådan rörelse- eller yrkesverk- samhet, som därstädes självständigt bedrives. Utgör i utlandet bedriven rörelse allenast en gren (filial) av en rörelse inom riket, upptagas av rörelsen i dess helhet härflutna intäkter såsom intäkter av rörelse eller yrke.

3. Vid beräkning av inkomsten av kapital får avdrag göras för all gäldränta, som förut icke frånräknats intäkterna av andra förvärvskäl— lor. Härav följer, att, om den skattskyldige utbetalt sådan gäldränta men icke åtnjutit intäkt av kapital eller haft sådan intäkt till lägre belopp än nyssnämnda gäldränta, förvärvskällan kapital kommer att utvisa under- skott. För sådant underskott får den skattskyldige sedermera åtnjuta avdrag på sätt och i den ordning, som i 42 % är stadgat. För vissa skattskyldiga, nämligen svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar, har emellertid stadgats en viss inskränkning i rätten att avdraga gäldränta. Bestämmelsen är föranledd av den i 50 5 a) för dessa skattskyldiga medgivna befrielse från skattskyldighet för utdelning å aktier i svenska aktiebolag, lotter i svenska solidariska bank- bolag, kommanditlotter i svenska kommanditbolag samt andelar i svenska ekonomiska föreningar. Nu nämnda stadgande fordrar, att, då fråga är om bolag eller förening, som nyss nämnts, skillnad göres mel- lan gäld, som belöper å dylika värdehandlingar, samt annan gäld. Därest ej annat framgår av förebragt utredning, torde beskattningsmyndighe- terna vid bedömandet av frågan huru stor del av bolagets eller förenin- gens gäld, som belöper å dess innehav av ifrågavarande värdehandlingar, böra utgå ifrån, att gälden belöper å dessa till ett belopp, motsvarande deras halva värde. Ränta å denna gäld får icke avdragas i vidare mån än räntan överstiger bolagets eller föreningens inkomst av utdelning å samma värdehandlingar. I vad mån nu omförmälta begränsning i rätt till avdrag för gäldränta skall tillämpas å kommanditbolag, gäller vad i anvisningarna till 50 % sägs.

4." Avdrag för ränta får allenast ske för det beskattningsår, varunder räntan utbetalts, dock att i rörelse eller yrke, varöver förts handelsböcker i enlighet med vad därom är särskilt stadgat, ränteavdraget må göras efter bokföringsmässiga grunder.

till 42 5.

Är sjuk- eller arbetslöshetsförsäkring kombinerad med försäkring av den art, som i 2 mom. 3 b) omförmäles, skall i fråga om rätten att njuta avdrag för erlagd premie försäkringen i sin helhet anses vara av sist- nämnda art.

till 44 5.

1. För att barn skall anses vara för sin utkomst väsentligen beroende av arbetsförtjänst utom hemmet, erfordras icke, att arbetet utföres utom hemmet, utan det avgörande är, huruvida arbetsförtjänsten härflyter från föräldrarna eller någon av dem eller från annan; platsen, där arbetet ut-

föres, är utan betydelse. Har barnet jämte arbetsförtjänst utom hemmet tillika annan inkomst, så att det för sin utkomst icke är väsentligen be— roende av nämnda arbetsförtjänst, åtnjuter det allenast halvt ortsavdrag. Åtnjutes arbetsförtjänsten delvis inom och delvis utom hemmet, får det huvudsakliga förhållandet vara avgörande.

2. Med barn avses jämväl styvbarn ävensom adopterat barn.

3. För barn, vars föräldrar icke äro gifta med varandra, äger modern eller, om allenast fadern har barnet i sin vård, denne åtnjuta förhöjt ortsavdrag.

4. Att till grund för ortsavdragens beräkning skall läggas det förhål- lande, som rått under större delen av beskattningsåret, framgår av 65 5.

till 49 %.

1. Såsom bosatt här i riket räknas den, som här har sitt egentliga bo och hemvist. Svensk medborgare, som uppehåller sigaresorifrämmande land men har bo eller familj kvar i riket, anses sålunda fortfarande vara bosatt här i riket, även om vistelsen utomlands är långvarig. En ut- länning, som stadigvarande bor och vistas härstädes, räknas likaledes som här bosatt. Däremot är en diplomatisk eller konsulär tjänsteman eller en missionär, som har stadigvarande verksamhet å utrikes ort, att anse som bosatt utom riket, även om han fortfarande är mantalsskriven härstädes, så framt icke familjen kvarbor inom riket. Detsamma gäller rörelse- eller yrkesidkare, som för sin verksamhet på ett mera stadig- varande sätt slagit sig ner å utrikes ort, liksom ock arbetare, som för längre tid tagit anställning utomlands. En sjöman, som under utövning av sitt yrke uppehåller sig å främmande farvatten, men är inskriven å sjömanshus här i riket eller har sin familj härstädes, anses fortfarande vara bosatt här i riket.

2. Svensk medborgare eller utlänning, som icke är här i riket bosatt, är skattskyldig allenast för inkomst av här belägen fastighet, av rörelse eller yrke, som här bedrivits, samt för härifrån åtnjuten royalty eller därmed likartad ersättning, antingen densamma härflutit av rörelse eller yrke eller den varit att hänföra till inkomst av tjänst eller anställning. Huruvida han är här i riket mantalsskriven eller ej är utan betydelse för frågan om hans skattskyldighet. Sålunda är exempelvis svensk diplo- mat eller missionär, bosatt å utrikes ort, icke skattskyldig för inkomst av tjänst eller anställning eller för inkomst av kapital. Oskift dödsbo anses i skattskyldighetsavseende såsom inländsk juri- disk person, då den avlidne varit vid sitt frånfälle här i riket bosatt. samt i annat fall såsom här i riket ej hemmahörande juridisk person (jfr 65 5). Var således den avlidne icke vid sin död bosatt härstädes, är döds- boet skattskyldigt för allenast inkomst av här belägen fastighet, av rö- relse eller yrke, som här bedrivits, och för härifrån åtnjuten royalty eller därmed likartad ersättning. Har dödsboet haft annan inkomst, tages sådan till beskattning allenast till den del, som belöper å här i riket bosatt delägare och beskattas hos denne.

3. Bestämmelsen i 49 å 1 mom. om statens skattskyldighet för inkomst av sina jordbruksdomäner, skogar samt uthyrda eller med tomträtt eller vattenfallsrätt upplåtna fastigheter avser allenast inkomsten av sådana fastigheter, som normalt användas på angivet sätt, men icke sådan in- komst, som inflyter av en för annat ändamål avsedd, staten tillhörig fastighet, som tillfälligtvis upplåtes. Så skall alltså icke som skattepliktig inkomst räknas vad som influtit, om exempelvis en för ämbetsverk avsedd lokal tillfälligt uthyrts för en utställning eller dylikt eller om betesrätt upplåtits å ett övningsfält m. m. sådant. Statens skattskyldighet för inkomst av rörelse överensstämmer, på sätt av 17 5 2 mom. inhämtas, med statens skyldighet att för rörelsen utgöra näringsskatt. Däremot är statens skattskyldighet för fastighet i vissa fall vidsträcktare, i det att, såsom av 5 % framgår, staten har att utgöra fastighetsskatt för exempelvis riksbankens fastigheter, för järnvägarnas huvudverkstäder, för vissa andra till järnvägarna hörande fastighe- ter o. s. v.

4. Till ideella föreningar med uteslutande religiöst, fosterländskt, kul- turellt, välgörande eller allmännyttigt ändamål räknas religiösa förenin- gar, försvars- och skytteföreningar, föreningar för främjande av under- visning och folkbildning ävensom av konst, litteratur och vetenskap, idrotts- och gymnastikföreningar, föreningar för sjukvård, barnavård eller annat välgörande ändamål, nykterhetsföreningar, skogsvårdsföreningar, djurskyddsföreningar, turistföreningar och dylika föreningar, vilka ute- slutande avse att befordra ett rent ideellt ändamål. Däremot hänföras icke till föreningar av ifrågavarande art föreningar för främjande av före— tagare- eller löntagareintressen, föreningar för vårdande av yrkesange- lägenheter, politiska föreningar, föreningar för tillgodoseende av släkt- eller familjeintressen eller föreningar med sällskapligt syfte, även om dy- lik förening jämväl skulle tjäna ett kulturellt eller välgörande ändamål. För att föreningar med rent ideellt syfte må komma i åtnjutande av inskränkt skattskyldighet förutsättes, att föreningen enligt sina stadgar eller i sin verksamhet icke främjar eller är avsedd att främja medlem- marnes ekonomiska intressen, samt att föreningen icke idkar handel eller annan verksamhet, varmed följer skyldighet att föra handelsböcker.

Vad nu är sagt om ideella föreningar gäller i tillämpliga delar även om stiftelser samt därmed likartade donations- och andra fonder. Avser så- ledes en stiftelse att tillgodose särskilda släkt- eller familjeintressen, åligger stiftelsen skattskyldighet för all sin inkomst.

5. Delägare i vanligt handelsbolag, enkelt bolag och rederi, så ock solidarisk delägare i kommanditbolag beskattas för den del av bolagets eller rederiets vinst, som å honom belöper, huru denna än må hava av bolaget eller rederiet använts och oberoende av vad han må hava lyftat av bolagets eller rederiets under beskattningsåret eller tidigare förvär- vade vinst.

till 50 5.

Av stadgandet i 49 5 2 mom. följer, att kommanditbolag är befriat från skattskyldighet för sådan utdelning, varom i 50 5 a) förmäles, i den mån denna utdelning belöper å kommanditdelägarna, men att för bolaget gäl-

ler den i 41 % 2 mom. andra stycket stadgade begränsningen i rätten till avdrag för gäldränta, såvitt densamma belöper å kommanditdelägarna. De solidariska delägarna äro däremot skattskyldiga för å dem belöpande andel i sådan utdelning, som nyss nämnts, men berättigade till fullt av- drag för gäldränta.

Exempel: Ett kommanditbolag, däri kommanditdelägarna äro delägare till tre fjärdedelar och de solidariska delägarna till en fjärdedel, har haft en inkomst av 96 000 kronor. Denna inkomst utgöres av inkomst av rö— relse, 80000 kronor, och utdelning å aktier i svenska aktiebolag, 20000 kronor, från vilket sistnämnda belopp avräknats ränta å gäld, som upp- tagits för aktiernas förvärvande, med 4000 kronor. Kommanditbolaget skall i detta fall taxeras för kommanditdelägarnas andel i bolagets in- komst, med bortseende från såväl utdelningen å aktierna som gäldräntan, eller sålunda för 60 000 kronor. A de solidariska delägarna skall däremot till beskattning fördelas en fjärdedel av inkomstbeloppet 96000 kronor eller sålunda 24 000 kronor.

till 55 5.

1. Har ett näringsföretag under beskattningsårets lopp förflyttats från fast driftställe inom en kommun till fast driftställe inom annan kommun, skall i regel skattevärdet i sin helhet beskattas i den senare kommunen. Likaledes gäller såsom regel, att, om ett näringsföretag, som bedrivits å fasta driftställen inom flera kommuner, under beskattningsåret defini- tivt nedlagts inom en kommun, skall icke någon del av skattevärdet där tagas till beskattning. Härifrån göres dock undantag för bankrörelse, annan penningrörelse, emissionsrörelse, handel med värdepapper, för- säkringsrörelse samt näring, vars Skattevärde bestämmes med hänsyn till i företaget anställd arbetarpersonals storlek, i vilka näringar skatte- värdet uppdelas mellan samtliga de kommuner, där näringen bedrivits å fasta driftställen, oberoende därav att näringen under beskattningsåret förflyttats från en kommun till en annan eller inom någon kommun de- finitivt nedlagts men i övrigt fortvarit.

2. Har i av staten driven rörelse, som avser att medelst ledning till- handahålla elektrisk kraft, dylik kraft levererats, utom till andra avnä- mare, jämväl till statens kommunikationsverk med tillhörande byggnader och anläggningar eller till statens industriella verksamhet, som huvud- sakligen avser att tillgodose statens egna behov, utgöres icke skatt för näring till kommun, inom Vilken fast driftställe begagnats uteslu- tande för den del av verksamheten, som avser leverans, som nu är nämnd, eller till kommun, där allenast sådan ledning framdragits, som uteslu- tande tjänar att överföra kraft till sagda kommunikationsverk med bygg- nader och anläggningar eller industriella verksamhet.

till 56 5.

1. Förhållandetal, efter vilka bankrörelses skattevärde fördelas till beskattning inom olika kommuner, uträknas för varje kontor på föl- jande sätt. De belopp, som enligt kontorets månadsrapporter vid varje månads slut balanserats' å kontorets in- och utlåningsräkningar, ute- löpande postremissväxlar oberäknade, sammanläggas. Det förhållande, i vilket denna summa står till den på enahanda sätt beräknade summan 6

av samtliga kontors sammanlagda in- och utlåning, utgör kontorets förhållandetal.

2. I fråga om fördelning av försäkringsrörelses inkomst till beskatt- ning inom flera kommuner skall med premieinkomst förstås bruttobelop— pet av årets försäkringspremier utan avdrag för reassuranspremier.

3. Beträffande av staten driven rörelse, som avser att medelst ledning tillhandahålla elektrisk kraft, iakttages, att, där enligt 18 % punkt 2 såsom Skattevärde upptagits allenast viss del av sammanlagda värdet å den lösa egendom, som är avsedd till stadigvarande bruk i rörelsen eller att däri omsättas eller förbrukas, skall vad i förevarande paragraf för ifrågava- rande rörelse är sagt om värdet av inom kommunen befintlig lös egen- dom gälla nämnda delvärde.

till 59 %.

Har i sådan av staten driven rörelse, som avser att medelst ledning tillhandahålla elektrisk kraft, dylik kraft levererats till statens kommu— nikationsverk med tillhörande byggnader och anläggningar eller till sta— tens industriella verksamhet, som huvudsakligen är avsedd att tillgodose statens egna behov, utgöres icke skatt för inkomst till kommun, inom vilken fast driftställe begagnats uteslutande för den del av verksamheten, som avser sådan leverans, eller till kommun, inom vilken förbrukning ägt rum allenast vid nämnda kommunikationsverk med byggnader och an— läggningar eller sagda industriella verksamhet.

till 60 5.

1. Beträffande fördelning till beskattning inom flera kommuner av in— komst av rörelse, som avser att medelst ledning tillhandahålla vatten, gas eller elektrisk kraft, iakttages, att, om i ett företag finnas flera inom olika kommuner belägna vatten— gas- eller kraftverk, fördelas den å dessa an- läggningar belöpande delen av inkomsten mellan kommunerna i förhål- lande till anläggningarnas taxeringsvärden. Ligga delar av ett och samma vatten- gas- eller kraftverk i olika kommuner, fördelas den å verket belöpande delen av inkomsten mellan dessa kommuner i förhål- lande till taxeringsvärdena å de särskilda delarne av verket. Har för— brukning ägt rum i flera kommuner, fördelas den å förbrukningen belö- pande delen av inkomsten mellan kommunerna efter bruttointäkten inom varje kommun. Har vatten, gas eller elektrisk kraft levererats till någon, som inom olika kommuner utövar distribution därav, skall den å leveran- sen belöpande beskattningsbara inkomsten uppdelas på de olika kommu— nerna efter distributörens bruttointäkt inom varje kommun. Har för- brukning skett i utlandet, skall den anses hava ägt rum i den kommun, där huvudkontoret funnits. Vid taxering av statens inkomst av rörelse, som avser att medelst ledning tillhandahålla elektrisk kraft, skall, därest kraft levererats till statens kommunikationsverk med tillhörande byggnader och anlägg- ningar eller till sådan statens industriella verksamhet, som huvudsakli— gen avser att tillgodose statens egna behov, iakttagas följande: Inkom- sten i dess helhet beräknas i vanlig ordning. Från den samlade inkom- sten drages därefter den del därav, som härrör från leverans av kraft

till statens kommunikationsverk eller nämnda industriella verksamhet. Återstoden utgör taxerad inkomst. Kan den inkomst, som härrör från leve- rans av kraft till statens kommunikationsverk eller nämnda industriella verksamhet, icke på annat sätt tillförlitligen beräknas, må den upptagas till så stor del av hela inkomsten, som den till sagda verk och industriella verksamhet levererade kraften utgör av all från kraftverket levererad kraft. Den taxerade inkomsten fördelas därefter mellan de särskilda kommunerna efter de fastställda fördelningsreglerna; dock att vid fördel- ningen av denå förbrukningen belöpande delen av inkomsten hänsyn icke skall tagas till kraft, som levererats till statens kommunikations- verk eller nämnda industriella verksamhet.

2. Vad angår inkomst av järnvägsdrift skall vid inkomstens fördelning till beskattning inom flera kommuner iakttagas följande: Har driften ägt rum uteslutande å egen bana eller uteslutande å främmande bana, skall i varje kommun taxeras så stor del av in- komsten, som summan av järnvägens inom kommunen till dess per- sonal utbetalta avlöningsförmåner —— därunder inbegripet värdet av fria bostäder och andra naturaförmåner utgjort av järnvägens totala. utgifter för sådan avlöning; och skall därvid iakttagas, att i avlö- ningsförmåner skola inräknas såväl styrelse— och revisorsarvoden som ock de bidrag till avlöning åt annan järnvägs personal, vilka järnvägen i form av förvaltningsbidrag eller därmed liknande bidrag haft att erlägga, att summan av utbetalta avlöningsförmåner skall minskas med de bidrag av nu nämnd art, som influtit från annan järnväg, att styrelse- och revi- sorsarvoden anses utbetalta inom den kommun, där järnvägen haft sitt huvudkontor, att avlöningsbidrag, som nyss nämnts, skall anses utbetalt i den kommun, där anslutningsstationen är belägen, samt att avlöning i övrigt anses utbetald i löntagarens bostadskommun, därest beskattning av järnvägens inkomst skall äga rum därstädes, men eljest i den kom- ?Häl, (äär löntagaren haft sin huvudsakliga tjänstgöring vid järnvägen or ag . Har järnvägsdriften ägt rum, förutom å egen, jämväl å främmande bana, skall inkomsten av rörelsen å vardera banan särskilt för sig be- räknas. För detta ändamål uppskattas först den behållna inkomsten av rörelsen i dess helhet, dock utan avdrag vare sig för ränta å gäld eller för ersättning, som skolat utbetalas för nyttjande av den främmande järn- vägen. Det på detta sätt bestämda totala driftöverskottet fördelas där- efter mellan de trafikerade banorna efter sammanlagda trafikvärdet av vardera banans stationer. Stationernas trafikvärden beräknas därvid så- som om banorna utgjorde en enda järnväg, dock att för station, som till— hört båda banorna, stationens uträknade trafikvärde uppdelas i två tra- fikvärden, allt efter som stationens trafik hänfört sig till den ena eller den andra banan. Från den del av driftöverskottet, som enligt denna beräkningsgrund kommer på den främmande järnvägen, avdrages den er- sättning, som skolat utbetalas för nyttjandet av den främmande järnvä- gen, jämte ränta å gäld, som kan anses belasta driften å densamma. Åter— stoden. som utgör den skattskyldiges skattepliktiga inkomst av den främ- mande järnvägen, skall, sedan fem procent tillgodoräknats den ort, där huvudkontoret för den egna järnvägen varit beläget, fördelas mellan de kommuner, där den främmande banans inkomst skall beskattas, efter samma grunder, som här ovan föreskrivits för fördelning av inkomst av

järnvägsdrift å en enda bana. Från den del av driftöverskottet, som fal- ler på den skattskyldiges egen järnväg, göres avdrag för ränta å gäld, som belastar denna järnväg, varefter återstoden fördelas på nyssnämnda sätt mellan de kommuner, där denna järnvägs inkomst skall taxeras. På liknande sätt förfares, om järnvägsdriften ägt rum å egen jämte flera främmande banor eller uteslutande å främmande banor.

En stations trafikvärde beräknas till hälften av järnvägens bruttoin- komst av stationens avsända och anlända godstrafik (ilgods, styckegods och vagnslastgods), ökad med järnvägens bruttoinkomst av vid stationen försålda personbiljetter. Gods, som i samtrafik eller transitotrafik in- kommit från främmande bana, räknas såsom avsänt från övergångsstä- tionen; likaså räknas till annan bana utgående gods såsom anlänt till övergångsstationen. Såsom järnvägens station räknas härvid även av densamma använd, annan järnväg tillhörig station.

Där ägare av järnväg icke själv omhänderhaft trafiken, fördelas hans inkomst av järnvägen på enahanda sätt som den trafikerande järnvä- gens inkomst av banan.

3. De fördelningstal, efter vilka inkomst av kanaldrift skola emellan vederbörande kommuner fördelas, fastställas efter den skattskyldiges hö- rande att lända till efterrättelse till dess annorlunda förordnas. Fördel- ningstalen erhållas genom att till kilometertalet av kanalens längd inom varje kommun lägga antalet slussar inom kommunen. Kanallängden, vartill endast hänföras sträckor, som först genom kanalföretaget gjorts segelbara, räknas i kilometer och tiondedelar därav, varvid bråkdel, som ej uppgår till full tiondedel, bortfaller. Utgör kanalanläggning på någon sträcka gräns mellan två kommuner, uppdelas fördelningstalet för denna sträcka lika på vardera kommunen. Har, då denna lag träder i kraft, fördelningstal fastställts att gälla för taxering till bevillning, skola dessa fördelningstal fortfarande gälla för taxering till kommunal repartitions- skatt för inkomst, till dess annorlunda förordnas.

till 62 %.

Till ledning vid tillämpningen av bestämmelserna om eftertaxering anföres följande exempel:

En ensamstående person, bosatt å ort tillhörande ortsgrupp I, har år 1928 för beskattning därstädes uppgivit en inkomst av 1 200 kronor. Hans beskattningsbara inkomst blir då med tillämpning av bestämmelserna i 44 och 46 %% 800 kronor. År 1930 upptäckes, att deklarationen varit fel- aktig, i det att den skattskyldige rätteligen bort uppgiva en inkomst av 2 000 kronor. Den beskattningsbara inkomsten hade alltså med tillämp- ning av nyssnämnda lagrum år 1928 rätteligen bort vara 1 600 kronor, och till eftertaxering år 1930 skall upptagas ett belopp av 1 600 800 = 800 kronor. Detta belopp upptages utan sammanblandning med den beskattningsbara inkomst, som kan i vanlig ordning fastställas —— i 1930 års taxeringslängd.

till 65 %.

Enligt 49 % 1 mom. är skattskyldigheten för svensk medborgare eller ut- länning olika bestämd, allt efter som han är bosatt här i riket eller icke. Frågan härom skall enligt förevarande paragraf avgöras efter förhål-

landet vid taxeringsårets ingång eller, där han dessförinnan avlidit, efter förhållandet vid dödsfallet.

Enligt 44 5 är rätten till ortsavdrag och dess storlek beroende av olika förhållanden, såsom barns ålder m. m. Dessa förhål- landen kunna naturligtvis växla, och då det "ej ansetts lämpligt att, där så. skett, förfara olika för olika delar av året, har stad- gande här meddelats, att förhållandet skall så bedömas, som det varit under större delen av beskattningsåret. Om alltså ett hemmavarande barn, som ej självt är skattskyldigt, fyller 16 år efter den 1 juli under beskattningsåret, där detta sammanfaller med kalenderåret, skall vid för- äldrarnas taxering ortsavdrag utgå för barnet.

Detsamma gäller om taxering av äkta makar, som ingått äktenskap un- der beskattningsåret. Om giftermålet ägt rum under förra delen av be- skattningsåret, taxeras de såsom äkta makar även för den inkomst, de kunna hava haft före äktenskapets ingående, och åtnjuta ortsavdrag såsom äkta makar. Om de åter trätt i gifte under senare delen av be- skattningsåret, taxeras de såsom ensamstående skattskyldiga även för den inkomst, de kunna hava haft efter giftermålets ingående. och åtnjuta var för sig fullt ortsavdrag. Samma regel tillämpas, om makarna under året flytta från varandra eller, om de levat åtskilda, åter sammanflytta.

till 68 %.

Vid uppskattande av värde å bostadsförmån saknas understundom till— fälle till jämförelse med i orten gällande hyrespris. Särskilt gäller detta ofta i fråga om jordbrukare, som bor å den fastighet han brukar. I sådant fall bör värdet av hans bostadsförmån uppskattas med hänsyn utom till andra förhållanden, som kunna inverka å bostadsvärdet, även till den förmån han har av att bo på arbetsplatsen, vilken förmån åter i regel kan anses stå i förhållande till fastighetens storlek och värde.

Bestämmelsen om att värdet av produkter, varor eller andra naturaför- måner, som ingå i lön eller annan inkomst, skall beräknas efter ortens pris innebär, att dessa nyttigheter skola upptagas efter det pris, som i orten gällt, därest det varit fråga om att för penningar förskaffa sig dem. Kan ej dylikt pris direkt angivas, skola nyttigheterna upptagas till det belopp, som med hänsyn till föreliggande förhållanden kan beräknas hava åtgått, om de skolat gäldas i penningar.

till 70 %.

1. Till skattskyldigs levnadskostnader, för vilka avdrag enligt denna paragraf ej medgives, räknas bland annat premier för egna personliga försäkringar och avgifter till kassor, föreningar och andra sammanslut- ningar, i vilka den skattskyldige är medlem. Att i Vissa speciella fall av- drag dock får göras för dylika premier och avgifter framgår av stadgan- dena i 30, 38 och 42 55.

2. Såsom allmänna skatter räknas utskylder till staten samt till lands-' ting, kommun, församling, skoldistrikt, tingslag, väghållningsdistrikt, municipalsamhälle och köping, som icke utgör egen kommun. Debetse— delslösen och indrivningsavgift få likaledes icke avdragas, ej heller hund-— skatt, nöjesskatt och dylika avgifter.

3. Angående vad som är att hänföra till kapitalförlust i rörelse eller yrke hänvisas till anvisningarna till 34 % punkt 6. Vad där stadgats an- gående sådan förlust i rörelse eller yrke skall äga motsvarande tillämp- ning även för andra förvärvskällor.

till 72 %.

Stadgandet i denna paragraf innebär, att ränta skall i sin helhet upp- tagas som intäkt under det år, då den blivit för lyftning tillgänglig. Den skall alltså icke upptagas i inkomstberäkningen för nästföregående år i den mån som den under samma år upplupit. Från denna regel undan- tages emellertid ränteintäkt i rörelse eller yrke, där såsom förhål- landet är i bank- och annan penningrörelse —— ränteberäkningarna hän- föra sig till tiden för bokslutet, evad räntorna då varit till betalning för- fallna eller icke. I sådan verksamhet skall alltså intäkten, även vad angår räntor, upptagas efter bokföringen.

Vad sålunda stadgats gäller ock annan periodvis inflytande likvid, för så vitt densamma är att i beskattningshänseende hänföra till intäkt. Om alltså någon upplåtit avverkningsrätt till skog mot betalning. som skall erläggas under olika år. skall såsom intäkt för varje särskilt år upp— tagas den del av köpeskillingen, som under samma år influtit. Avdrag för skogs ingångsvärde, vartill upplåtaren kan vara berättigad, fördelas därvid på de olika åren i förhållande till därunder influtna likvider. Likaså skall utövare av rörelse eller yrke, som vid överlåtelse av rö- relsen eller yrket till annan betingat sig periodvis utgående ersättning för utfästelse att ej utöva liknande verksamhet (jfr anvisningarna till 40 å), som intäkt upptaga för varje år vad som under samma år på grund av avtalet kommit honom tillgodo. Om åter fråga är om in- flytande medel. vilka i och för sig icke äro att anse som beskattningsbar intäkt, exempelvis köpeskilling vid icke yrkesmässigt bedriven avyttring av fast eller lös egendom, därvid realisationsvinst uppstått genom för- säljningen, är det utan betydelse om köpeskillingen skall utgå på en gång eller periodvis. Realisationsvinsten skall alltså bedömas efter kö- peskillingens totala belopp, oavsett om den skall betalas på en gång el- ler terminsvis. och skall i sin helhet upptagas såsom intäkt för det år, varunder försäljningen ägt rum.

till 74 5.

Till ledning vid tillämpningen av denna paragraf anföres följande exempel:

A är mantalsskriven i det inom kommunen B belägna municipalsam- hället C och har bedrivit rörelse inom den del av kommunen, som är belägen utanför municipalsamhällets område. Han har haft inkomst dels av rörelsen till belopp av 9 000 kronor och dels av kapital till belopp av 3000 kronor eller sålunda tillhopa 12 000 kronor. Efter frånräknande av allmänna avdrag och ortsavdrag utgör den beskattningsbara in- komsten 8000 kronor. Av sistnämnda belopp skall alltså 2 000 kronor upptagas såsom belöpande å municipalsamhället.

till 80 %.

Bestämmelserna i första stycket av denna paragraf innebära till en bör- jan, att avverkningsortens virkespris skall läggas till grund för beräk-

ningen av avverkat virkes rotvärde. Det kan emellertid inträffa, att re- presentativa försäljningar av virke å rot icke förekomma å avverknings- orten, utan att virket där i allmänhet utdrives och nedforslas till någon plats vid flottled eller annat uppsamlingsställe för att där uppmätas, in- tummas och försäljas. Där så sker, kan en god grund för uppskattning av rotvärdet vinnas genom att utgå från försäljningspriset å uppsamlings- stället och därifrån avdraga kostnaderna för stämpling, fällning, tillred- ning, nedforsling och inmätning. Härvid är dock att märka, att allenast sådana avverknings- och transportkostnader, som direkt sammanhänga med avverkningen, få avdragas vid en sådan beräkning men däremot icke av avverkningens storlek oberoende kostnader för förvaltning, skogs— vård, bevakning m. fl. dylika s. k. ådalskostnader.

Någon gång kan det inträffa, att avverkning exempelvis för husbehov sker under sådana förhållanden, att svårighet möter att dårå sätta ett på virkets försäljningspris grundat rotvärde. Om husbehovsvirke avverkas å skog, som är så belägen, att liknande virke ej kan med fördel forslas till lämplig avsättningsplats, och försäljningar av virke ej heller å orten förekomma i någon nämnvärd omfattning, får därför icke det avverkade husbehovsvirket räknas som värdelöst utan skall upptagas till det värde, som avverkaren kan anses hava fått betala för virket, därest han varit nödsakad att köpa detsamma av annan skogsägare på orten.

Under det i paragrafen använda uttrycket oförädlat virke inbegripes även sådant virke, som i skogen undergått någon enklare beredning, så- som barkning, klyvning, skrädning, bilning eller dylikt.

till 82—84 %$.

1. Ingår kommun i fattigvårdssamhälle, som består av två eller flera kommuner, är till kommunens skattebehov att räkna jämväl vad som inom densamma utdebiteras på grund av fattigvårdsstämmas beslut.

2. Till ledning vid tillämpningen av 84 % anföras följande exempel: I. Kommunen A är delad i två församlingar B och C. Församlingen B utgör eget skoldistrikt, varemot församlingen C är delad i två skol- distrikt D och E. Skogsskattefondens behållning den 1 september 1930 utgör 11715 kronor. Den skogsskatt, som utdebiteras på grund av samma års taxering till sådan skatt, utgör 4 056 kronor. För år 1931 får av skogsskattefonden icke tagas i anspråk högre belopp än en tredjedel av nu nämnda båda belopp sammanlagda eller 5 257 kronor (3 905 + 1 352). Kommunalstämman beslutar emellertid att till användning anvisa allenast 5 000 kronor. De olika skattebehoven inom kommunen för år 1931 utgöra innan skogsskattemedel tagits i anspråk för kommunen A 15000 kronor, för församlingen och skoldistriktet B 4000 kronor, för försam- lingen C 3500 kronor, för skoldistriktet D 1500 kronor och för skol- distriktet E 1 000 kronor. Sammanlagda skattebehovet inom kommunen är sålunda 25000 kronor, varav A:s skattebehov utgör 60 %, B:s 16 %, C:s 14 %, Dzs 6 % och Ezs 4 %. Av det anvisade beloppet, 5000 kronor, erhåller sålunda kommunen A 60 % eller 3 000 kronor, försam- lingen och skoldistriktet B 16 % eller 800 kronor, församlingen C 14 % eller 700 kronor, skoldistriktet D 6 % eller 300 kronor och skoldi- striktet E 4 % eller 200 kronor.

II. En del av kommunen A utgöres av församlingen B. Den andra delen av kommunen A (= C) bildar jämte kommunen D en församling CD. År 1930 har kommunalstämman i A till användning under år 1931 anvisat 10000 kronor skogsskattemedel. De olika skattebehoven för år 1931, så beräknade som i föregående exempel är angivet, utgöra för kommunen A 27 000 kronor och för församlingen B 10000 kronor. För församlingen CD utgör skattebehovet 12000 kronor. Då inom denna församling finnas 6000 skattekronor, av vilka en fjärdedel eller 1500 skattekronor tillhöra församlingsdelen C, beräknas skattebehovet inom församlingsdelen C till 3 000 kronor. Sammanlagda skattebehovet inom kommunen A är sålunda 40000 kronor (27000 + 10000 + 3000), varav A:s skattebehov utgör 67,5 %, B:s 25 % och C:s 7,5 %. Av det anvisade beloppet, 10000 kronor, erhåller sålunda kommunen A 6750 kronor, församlingen B 2500 kronor och församlingsdelen C 750 kronor.

till 88 5.

Enligt olika bestämmelser i 49—51 %% är inkomst av viss förvärvskälla under vissa förutsättningar undantagen från kommunal skatteplikt. Så är exempelvis svensk medborgare eller utlänning, som icke är här i riket bosatt, fri från kommunal skattskyldighet för inkomst av tjänst eller an— ställning, av kapital m. 111. Det kan dock hända att såsom i nyss- nämnda exempelvis anförda fall är förhållandet — den, som haft en dylik kommunalt skattefri inkomst, är statligt skattskyldig för densamma, och att således samma inkomst eventuellt tillsammans med inkomsten av andra förvärvskällor eller i förening med förmögenhetsandel ingår i det belopp, varför vederbörande är skyldig att erlägga inkomst- och förmögenhets- skatt. Där så är fallet, skall detta iakttagas vid beräkningen av veder- börandes kommunala progressivskatt, så att ur det till inkomst- och för- mögenhetsskatt beskattningsbara beloppet utmönstras beloppet av den däri ingående skattepliktiga inkomst, som enligt bestämmelse i ovan- nämnda paragrafer tilläventyrs må vara kommunalt skattefri. A det där— efter återstående beloppet tillämpas vanliga regler för progressivskattens beräkning och fördelning, så att, om exempelvis nämnda återstående be- lopp ej överstiger 3 000 kronor, ingen progressivskatt alls utgår.

till 91 och 92 55.

1. Ingår kommun i fattigvårdssamhälle, som består "av två eller flera kommuner, är till kommunens skattebehov att räkna jämväl vad som inom densamma utdebiteras på grund av fattigvårdsstämmas beslut.

2. Vid uträkning av erforderlig utdebitering per skattekrona samt av de andelar av den kommunala progressivskatten, som få tagas i an- språk för kommuns, församlings och skoldistrikts räkning, kan så för— faras, att skattebehovet divideras med antalet skattekronor, ökat med en tiondel av progressiv-skattens belopp, varvid i regel, d. v. s. så framt icke utdebiteringen av kommunal repartitionsskatt skulle överstiga 10 kronor per skattekrona, direkt erhålles både utdebiteringens storlek och den andel av progressivskatten, som skall tagas i anspråk.

I. Kommunen A är delad i två församlingar B och C. Antalet skatte— _ kronor utgör i kommunen A 1 150, därav i församlingen B 530 och i för— samlingen C 620. Den inom kommunen A utgående kommunala progres- sivskatten utgör 500 kronor, därav, jämlikt 90 % 2 mom. 200 kronor be- löper å församlingen B och 300 kronor å församlingen C. Sedan even- tuella skogsskattemedel tagits i anspråk, uppgår skattebehovet i kommu- nen A till 7 200 kronor, i församlingen B till 1 650 och i församlingen C till 1 300 kronor. Uträkningarna kunna nu i förevarande exempel göras

o __ ' __ __ 7 200 _ 7 200 __ _ pa foljande satt. for kommunen A —1150_+ 0.1 x_öoo — #1 200 — ,

__ _, 1 650 _ 1 650 _ _ " __ 1 300 1 300 for forsaml. B 530 + 0.1 x 200 _ 550 _ 3! for församl. C 620 + 0.1 x 300 _ 650 _

Utdebiteringarna per skattekrona bliva sålunda 6 kronor i kommunen, 3 kronor i församlingen B och 2 kronor i församlingen C. Av den kom— munala progressivskatten erhåller kommunen A 167, X 500 eller 300 kro— nor, församlingen B 130 X 200 eller 60 kronor och församlingen C % X 300 eller 60 kronor. Vad som därefter återstår av den kommunala progres- sivskatten eller 80 kronor tillfaller statsverket. Sedan nyssnämnda an- delar av den kommunala progressivskatten (resp. 300 kronor, 60 kronor och 60 kronor) tagits i anspråk, utgöra de skattebehov, som skola täckas genom kommunal repartitionsskatt, följande belopp, nämligen i kommu- nen A 6 900 kronor, i församlingen B 1 590 kronor och i för-samlingen C 1 240 kronor. Dessa återstående skattebehov täckas genom förutnämnda utdebiteringar av resp. 6 kronor, 3 kronor och 2 kronor (6X1 150=6 900; 3 )( 530=1 590; 2 )( 620.:1240).

II. Kommunen A är delad i två församlingar B och C. Församlingen B utgör eget skoldistrikt, varemot församlingen C är delad i två skoldi- strikt D och E. Antalet skattekronor utgör i kommunen A 4450, därav i församlingen B 1 840 och i församlingen C 2610. Av församlingen C:s skattekronor belöpa 1 200 på skoldistriktet D och 1 410 på skoldistriktet E. Den inom kommunen A utgående kommunala progressivskatten utgör 3 500 kronor, därav 1 200 kronor belöper å församlingen B och 2 300 kro- nor å församlingen 0. Av sistnämnda belopp belöper 1 000 kronor å skol- distriktet D och 1 300 kronor å skoldistriktet E. Skattebehovet efter det skogsskattemedel tagits i anspråk utgör i kommunen A 28 800 kronor, i församlingen B 3 920 kronor, i församlingen C 5680 kronor, i skoldi- striktet D 1 300 kronor och i skoldistriktet E 4 490 kronor. Uträkningarna för utrönande av utdebiteringen skulle i detta exempel bliva följande:

__ 28 800 _ .. .. . _ __3 920 for kommunen A 4 450 + 0,1 x 3 500 _ 69 for forsamlingen B 1 840 + 0.1 x 1 200 '— 29 . &_ .. - — ="”) _ for forsamlmgen C 2610 + 0.1 X 2300 — 2, for skoldistriktetD 1200 + 0.1 x 1000 _ 1,

för skoldistriktet E & = 2.92. Härvid måste dock observeras, att skoldistriktet E icke kan få uttaga 270" av den kommunala progressiv- skatten, då kommunen A och församlingen C, vilka hava företräde, redan uttagit tillsammans % av progressivskatten. För skoldistriktet E återstår att disponera högst % av den å E belöpande progressivskatten, 1 300 kro-

nor, eller sålunda 260 kronor. För E blir därför uträkningen följande: 'em—3 4230

_ = 3. Utdebiteringarna per skattekrona inom A, B, C. D

1410 = 1410 och E bliva sålunda resp. 6, 2, 2, 1 och 3. Av den kommunala progressiv-

skatten erhåller A 2 100 kronor, (f—O x 3 500), B 240 kronor (i x 1 200), C 460 kronor (f:, )( 2 300), D 100 kronor (& X 1 000) och E 260 kronor (se ovan). Återstoden av den kommunala progressivskatten eller 340 kro- nor tillfaller statsverket.

till 96 5.

I denna paragraf angives vad som avses med de i lagen använda betecke ningarna ”taxeringsår" och ”beskattningsår”.

Det kan understundom inträffa, att såsom beskattningsår får räknas en kortare eller längre tid än ett år efter almanackan räknat. Om nämli- gen en person börjar eller slutar näringsverksamhet under ett år, som eljest är att anse såsom beskattningsår, kommer naturligtvis hans första eller sista räkenskap att omfatta allenast den tid av samma år, varunder han drivit näringen, och denna tidsperiod skall i sådant fall likställas med beskattningsår. Om han omlägger sin räkenskap exempelvis från kalen- derår till annan period, såsom från och med den 1 april ena året till och med den 31 mars andra året, uppkommer vid omläggningen en mellantid (] januari—31 mars), som ej får lämnas oredovisad. Den torde då i re- gel av honom tilläggas det senast förflutna kalenderåret, och skall i dylikt fall tiden från den 1 januari det ena året till den 1 april det därpå föl— jande likställas med beskattningsår. Det är av vikt, att beskattningsmyn- digheterna hava sin uppmärksamhet riktad härå, enär eljest omläggning av räkenskapsår skulle kunna anordnas i syfte att undandraga inkomst från beskattning.

Beskattningsåret, sådant det i denna paragraf bestämts, avser natur- ligtvis normala förhållanden. Uppkommer fråga om eftertaxering, kan beskattningsåret komma att ligga längre tillbaka i tiden. Det avser i dylikt fall det år, då den inkomst influtit, som upptages till eftertaxering, eller det år, som eljest avses vid eftertaxeringen.

till 98 5.

Av bestämmelserna i denna paragraf följer, att oskift dödsbo efter per- son, som avlidit under beskattningsåret, för det året erhåller samma orts- avdrag, som den avlidne skulle hava åtnjutit, därest han vid taxerings- årets ingång levat. Ortsavdrag tillkommer däremot icke oskift dödsbo vid taxering följande år.

FÖRSLAG till L A G om ändrad lydelse av 2 kap. 23 å i lagen den 14 juni 1907 om nyttjande-

rätt till fast egendom.

Härigenom förordnas, att 2 kap. 23 5 i lagen den 14 juni 1907 om nytt— janderätt till fast egendom skall erhålla följande ändrade lydelse:

23 %.

Arrendatorn ansvare för all skatt och annan allmän tunga, som för fastigheten utgår och enligt lag åligger jordägaren, dock med undantag för till kommun eller annan menighet utgående skatt för fastighet. Till- kommer under arrendetiden ny sådan skatt eller tunga, svare jordägaren själv därför.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1927.

FÖRSLAG till L A G om ändrad lydelse av 17 kap. 6 och 12 %% handelsbalken.

Härigenom förordnas, att 17 kap. 6 och 12 %% handelsbalken skola i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse:

65.

Den, som äger rätt till tionde, ränta eller annan sådan avgäld av fast egendom, njute ock företräde till betalning ur egendomen, i vems hand den vara må, där ej avgälden stått inne längre än ett år efter förfallo- dagen. Lag samma vare i fråga om skatt för fast egendom, som skall utgå till kommun eller annan menighet och utgöras av den, som innehaft egendomen med äganderätt eller med fideikommissrätt eller eljest på grund av testamente. Samma förmånsrätt tillkomme ock jordägare, som åt annan upplåtit sin fasta egendom, i de denne tillhöriga lösören och byggnader, som å egendomen finnas, samt, där tomträtt eller vatten- fallsrätt upplåtits, i den upplåtna rättigheten med vad därtill hör, för arrende eller avgäld, som till jordägaren skall utgå, samt för jordägaren åliggande utskyld eller annan avgift, som bort av egendomens innehavare gäldas, dock ej för fordran, som förfallit till betalning tidigare än ett år före utmätning eller, vid konkurs, före konkursansökningens ingi- vande, så ock för husröta eller vanhävd, där sådan ersättning skall utgå. Har jordägare lämnat arrendator kreatur, redskap eller annat till egen- domens bruk, njute jordägaren lika rätt för lega, som ej stått inne längre än nyss sagts, ävensom för ersättning, där sådan bör utgå, för vad så- lunda blivit arrendatorn lämnat.

Därefter —-— -— —- rätt.

12 %.

Därnäst have — — — löpande året. Sist skola, i den mån ej bättre rätt äger rum jämligt 6 %, med för- månsrätt ur gäldenärens egendom så i fast som löst gäldas med lika

rätt sins emellan: kommunalutskylder, vartill i förekommande fall räk- nas av fattigvårdsstämma beslutade utskylder, stadsutskylder, av kyrko- stämma eller kyrkofullmäktige beslutade avgifter till kyrka och skola samt härads- och landstingsmedel, samtliga dock endast för sista och löpande året; så ock vad enligt lag om allmän pensionsförsäkring kom— mun må hava utgivit på grund av gäldenärens underlåtenhet att erlägga pensionsavgift för sista och löpande året.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1927.

FÖRSLAG till L A G

om ändrad lydelse i vissa delar av förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862 (nr 13).

Härigenom förordnas, att 55 4, 5, 21, 57, 60, 64, 67, 73 och 80 i förord- ningen om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862 skola, %% 5, 21, 64, 67, 73 och 80 i nedan angivna delar, erhålla följande ändrade lydelse, ävensom att %% 58 och 59 skola upphöra att gälla.

%4.

Medlem av en kommun på landet är en var, som där är mantalsskriven, ävensom var och en, vilken, utan att vara i kommunen mantalsskriven, därstädes äger eller brukar fastighet eller har att för löpande år utgöra kommunal repartitions-skatt, kommunal skogsskatt eller kommunal pro- gressivskatt.

95.

Vad kommunen — — nedan sägs.

Till bestridande av utgifter, som utöver de i första stycket av denna paragraf omförmälda tillgångar kunna till kommunens gemensamma gagn eller för särskilda dess behov erfordras, äro, efter därom i laga ordning fattat beslut, kommunens medlemmar underkastade beskattning i enlighet med bestämmelserna i denna förordning och i kommunalskatte— lagen.

Mom. 1. ——————————————————— Mom. 2. Till beslut erfordras två tredjedelar av de i omröstningen deltagandes röster, då beslutet avser:

c) beviljande av anslag för ändamål eller behov, som icke är nytt men för vilket under det löpande året anslag ej utgår, i kommun, där högsta uttaxeringen av kommunal repartitionsskatt överstiger nio kronor per skattekrona;

d) höjande av visst, under det löpande året utgående anslag, då höj- ningen skulle utgöra:

1:o) mer än tjugufem procent i kommun, där högsta uttaxeringen av kommunal repartitionsskatt överstiger nio kronor men icke tolv kronor per skattekrona,

2:o) mer än femton procent i kommun, där högsta uttaxeringen av omförmälda skatt överstiger tolv kronor men icke femton kronor per skattekrona,

3:o) mer än tio procent i kommun, där högsta uttaxeringen av samma skatt överstiger femton kronor per skattekrona;

Mom. 3. Med kommunal repartitionsskatt avses i mom. 2 c) och d) sådan skatt till kommunen, vare sig den beslutats å kommunalstämma, fattigvårdsstämma eller kyrkostämma.

Mom. 4. ———————————————————

5 57.

För täckande av kommunens skattebehov skall i första hand anlitas de skogsskattemedel, som, efter ty i kommunalskattelagen sägs, kunna vara för året anvisade för sådant ändamål. Vad därutöver erfordras skall fyllas genom de progressivskattemedel, som enligt samma lag må tagas i anspråk för kommunala ändamål, samt genom utdebitering av kommunal repartitionsskatt.

% 60.

Där i lag eller allmän författning är stadgat, att kommunalutskyld endast från vissa av de i kommunalskattelagen omförmälda beskattnings- föremål skall utgå, eller att för deltagande i sådan utskyld andra än här ovan i denna förordning eller i kommunalskattelagen stadgade grunder skola följas, eller att vissa från skattskyldighet till kommunen eljest be— friade medlemmar skola till fyllande av särskilda behov bidraga, gäller till efterrättelse vad sålunda förordnat är. I övrigt äger kommunalstämma ej besluta avvikelse från de i denna förordning och i kommunalskatte— lagen stadgade grunder för kommunalutskylders utgörande.

Debiterings— och uppbördslängd uppgöres enligt formulär, som fast- ställes av Konungen.

Äro i — — slutsummor.

Där så finnes lämpligt, må särskild debiterings- och uppbördslängd för kommunal skogsskatt uppgöras.

% 67.

Stämma för upphörd — — —— annorlunda förordna.

För upphörd av kommunal skogsskatt må, där kommunalstämman så beslutar särskild uppbördsstämma hållas, dock ej tidigare än den 1 ok— tober under taxeringsåret: och skall i sådant fall debetsedlar å skogs- skatten genom kommunalnämndens försorg tillställas de skattskyldiga minst fjorton dagar före uppbördsstämman.

% 73.

För att vinna bindande kraft skola kommunalstämmans beslut under- ställas Kungl. Maj:ts nådiga prövning och fastställelse, då besluten angå:

a) —————————————————————

b) upptagande av lån; dock att underställning icke erfordras i fråga om beslut att upptaga län, där genom sådant beslut sammanlagda beloppet av kommunens utan underställning skedda upplåning icke överstiger skill- naden mellan, å ena sidan, ett belopp motsvarande tio gånger antalet av de skattekronor, varefter kommunalutskylder skolat för sistförflutna året utgöras, och, å andra sidan, kommunens skattebehov för nämnda år.

Kungl. Maj:ts — —— med mera. Beslut eller —— Kungl. Maj:t överlämna.

5 80.

Mom. 1. Har Kungl. Maj :t förordnat, att ordningsstadgan, byggnads— stadgan och brandstadgan för rikets städer samt vad i hälsovårdsstadgan för riket föreskrives om stad skola lända till efterrättelse för område å landet, som ej utgör egen kommun, vare det område att anse såsom ett särskilt samhälle (municipalsamhälle), vars medlemmar äga att, obe- roende av kommunen i övrigt, själva vårda sådana för samhället gemen- samma ordnings- och hushållningsangelägenheter, som avses i nämnda författningar eller föranledas av dessas tillämpning inom samhället; och gälle i avseende härå om municipalsamhälle i tillämpliga delar vad i denna förordning är om kommun stadgat, dock att municipalsamhällets skatte- behov skall täckas genom utdebitering enligt de för utgörande av kom— munal repartitionsskatt stadgade grunder. I fråga om sådant samhälle

skall vidare iakttagas att, i stället för kommunalstämma, kommunalfull- mäktige och kommunalnämnd, motsvarande myndigheter inom municipal- samhälle skola benämnas municipalstämma, municipalfullmäktige och municipalnämnd, samt att, där municipalsamhälle ej utgör särskilt val- distrikt, municipalfullmäktige skola utses å municipalstämma, därvid stämmans ordförande och två av stämman utsedda personer tjänstgöra såsom valförrättare. Mom. 2. ——————————————————— Mom. 3. ——————————————————— Mom. 4. ——————————————————— Mom. 5. ———————————————————

Denna lag träder i kraft, i vad densamma angår %% 21 och 73 den 1 januari 1928, samt i övrigt den 1 januari 1927; dock att icke någon däri— genom skall gå förlustig det medlemskap inom viss kommun, vilket enligt hittills gällande bestämmelser eljest skulle tillkomma honom på den grund, att han därstädes är taxerad till bevillning för inkomst.

FÖRSLAG till L A G

om ändrad lydelse i vissa delar av förordningen om kommunalstyrelse i stad den 21 mars 1862 (nr 14).

Härigenom förordnas, att %% 3, 5, 18, 57, 58, 64 och 74 i förordningen om kommunalstyrelse i stad den 21 mars 1862 skola, %% 5, 18 och 74 i nedan angivna delar, erhålla följande ändrade lydelse:

å3.

Medlem av stadskommun är en var, som där är mantalsskriven, även- som var och en, Vilken, utan att vara i kommunen mantalsskriven, där— städes äger eller brukar fastighet eller har att för löpande år utgöra kommunal repartitionsskatt, kommunal skogsskatt eller kommunal pro- gressivskatt.

55.

Vad staden — — nedan sägs. Den egendom gällande äro.

Till bestridande av utgifter, som utöver de i första stycket av denna paragraf omförmälda tillgångar kunna till stadens gemensamma gagn eller för särskilda dess behov erfordras, äro, efter därom i laga ordning fattat beslut, kommunens medlemmar underkastade beskattning i enlighet med bestämmelserna i denna förordning och i kommunalskattelagen.

Mom. 4. Till beslut erfordras två tredjedelar av de i omröstningen del— tagandes röster, då beslutet avser: a) —————————————————————

c) beviljande av anslag för ändamål eller behov, som icke är nytt men för vilket under det löpande året anslag ej utgår, i stad, där högsta uttaxe- ringen av kommunal repartitionsskatt överstiger tio kronor per skatte- krona;

d) höjande av visst under det löpande året utgående anslag, då höj- ningen skulle utgöra:

1:o) mer än tjugufem procent i stad, där högsta uttaxeringen av kom- munal repartitionsskatt överstiger tio kronor men icke tretton kronor per skattekrona,

2zo) mer än femton procent i stad, där högsta uttaxeringen av omför- mälda skatt överstiger tretton kronor men icke sexton kronor per skatte- krona,

3zo) mer än tio procent i stad, där högsta uttaxeringen av samma skatt överstiger sexton kronor per skattekrona;

Mom. 5. Med kommunal repartitionsskatt avses 1 mom. 4 c) och d) sådan skatt till staden, vare sig den beslutats å allmän rådstuga, av stads- fullmäktige eller å kyrkostämma.

Mom. 6. —————————————————

5 57.

För täckande av stadens skattebehov skall i första hand anlitas till- gängliga skogsskattemedel. Vad därutöver erfordras skall fyllas genom de progressivskattemedel, som enligt kommunalskattelagen må tagas i anspråk för kommunala ändamål, samt genom utdebitering av kommunal repartitionsskatt.

% 58.

Mom. 1. Personliga tjänstbarheter, vilka inom en stad utgjorts efter förut antagna grunder, må fortfarande, till dess annorlunda varder för- ordnat, efter samma grunder utgöras.

Mom. 2. Där i lag eller allmän författning är stadgat, att viss utskyld skall utgå efter andra än de i denna förordning och kommunalskattela- gen stadgade allmänna grunder, eller att vissa från skattskyldighet till staden eljest befriade invånare skola till fyllande av särskilda behov bi- draga, skall till efterrättelse gälla vad i ty fall är förordnat. I övrigt må avvikelse från sagda grunder icke i annan mån ske, än % 59 medgiver.

Debiterings- och uppbördslängden uppgöres i enlighet med de före- skrifter, som magistraten meddelar.

% 74.

För att vinna bindande kraft skola stadsfullmäktiges ävensom allmän— na rådstugans beslut underställas Kungl. Maj:ts nådiga prövning och fastställelse, då de angå:

a) —————————————————————

b) upptagande av lån; dock att underställning icke erfordras i fråga om beslut att upptaga lån, där genom sådant beslut sammanlagda belop- pet av kommunens utan underställning skedda upplåning icke överstiger skillnaden mellan, å ena sidan, ett belopp motsvarande tio gånger antalet av de skattekronor, varefter stadsutskylder skolat för sistförflutna året utgöras, och, å andra sidan, kommunens skattebehov för nämnda år; sko- lande i detta skattebehov icke inräknas de belopp, som avse folkskole— väsendet och uppfostran åt vanartade och i sedligt avseende försum- made barn.

Kungl. Maj:ts — — — färjpenningar m. m. Beslut eller — — — Kungl. Maj:t överlämna.

Denna lag träder i kraft, i vad densamma angår %% 18 och 74, den 1 januari 1928 samt i övrigt den 1 januari 1927, dock att icke någon därigenom skall gå förlustig det medlemskap inom viss kommun, vilket enligt hittills gällande bestämmelser eljest skulle tillkomma honom på den grund, att han därstädes är taxerad till bevillning för inkomst.

FÖRSLAG till L A G

om ändrad lydelse i vissa delar av förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm den 23 maj 1862 (nr 33).

Härigenom förordnas, att %% 2, 3, 30, 40, 41 och 45 i förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm den 23 maj 1862 skola, %% 2, 3, 30 och 45 i nedan angivna delar, erhålla följande ändrade lydelse:

52.

Mom; 1. Medlem av kommunen är en var, som där är mantalsskriven, ävensom var och en, Vilken, utan att vara i kommunen mantalsskriven, därstädes äger eller brukar fastighet eller har att för löpande år utgöra kommunal repartitionsskatt, kommunal skogsskatt eller kommunal pro-.

gressivskatt. Mom. 2. ———————————————————— % 3. Vad staden — —— — nedan sägs. Den egendom — — — gällande äro.

Till bestridande av utgifter, som utöver de i första stycket av denna paragraf omförmälda tillgångar kunna till stadens allmänna gagn eller särskilda dess behov erfordras, äro, efter därom i laga ordning fattat be- slut, kommunens medlemmar underkastade beskattning i enlighet med bestämmelserna i denna förordning och i kommunalskattelagen.

% 30.

För att vinna gällande kraft skola stadsfullmäktiges beslut understäl- las Kungl. Maj:ts nådiga prövning och fastställelse, då de angå:

a) —————————————————————

b) upptagande av lån; dock att underställning icke erfordras i fråga om beslut att upptaga lån, där genom sådant beslut sammanlagda be- loppet av stadens utan underställning skedda upplåning icke överstiger skillnaden mellan, å ena sidan, ett belopp motsvarande tio gånger an- talet av de skattekronor, varefter stadsutskylder skolat för sistförflutna

året utgöras, och, å andra sidan, kommunens skattebehov för nämnda år; skolande i sistnämnda summa icke inräknas de belopp, som avse folkskoleväsendet och uppfostran åt vanartade och i sedligt avseende för- summade barn;

e) förändring i gällande bestämmelser eller åtaganden, enligt vilka kommunalutskylder skola utgå efter andra än de i denna förordning och i kommunalskattelagen bestämda allmänna grunder, ävensom påläggande av ny kommunalskatt efter andra än sist omförmälda grunder.

% 40.

För täckande av stadens skattebehov skall i första hand anlitas till- gängliga skogsskattemedel. Vad därutöver erfordras skall fyllas genom de progressivskattemedel, som enligt kommunalskattelagen må tagas i anspråk för kommunala ändamål, samt genom utdebitering av kommunal repartitionsskatt.

% 41.

Skall enligt lag eller författning eller enligt i laga ordning fattat be- slut, som dock icke i annan eller vidsträcktare mån, än särskild författ- ning sådant medgiver, må innebära påläggande av personlig eller efter matlag utgående avgift, viss utskyld till staden utgöras efter andra än de i denna förordning och i kommunalskattelagen bestämda allmänna grunder, skall till efterrättelse gälla vad i ty fall förordnat eller beslu- tat är.

5 45.

Sedan i nu stadgad ordning utgifts— och inkomststat blivit av stadsfull- mäktige fastställd samt uttaxering av vissa belopp för särskilda behov beslutats, give stadsfullmäktige överståthållarämbetet del därav, varefter bemälda ämbete låter genom sin avdelning för uppbördsärenden debite- ringen enligt senaste taxeringslängd förrätta ävensom, där ej stadsfull- mäktige genom beslut, som av överståthållarämbetet godkännes, annor- lunda förordnat, uppbörden i sammanhang med den av utskylderna till Kungl. Maj:t och kronan verkställa.

De utskylder — verkställer indrivningen.

Denna lag träder i kraft, i vad densamma angår % 30, den 1 januari 1928 samt i övrigt den 1 januari 1927, dock att icke någon därigenom skall gå förlustig det medlemskap inom kommunen, vilket enligt hittills gällande bestämmelser eljest skulle tillkomma honom på den grund, att han därstädes är taxerad till bevillning för inkomst.

FÖRSLAG till L A G

om ändrad lydelse av 55 15 och 35 i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och Skolråd den 21 mars 1862 (nr 15).

Härigenom förordnas, att %% 15 och 35 i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolräd den 21 mars 1862 skola i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse:

Mom. 1. ___________________

Mom. 2. Till beslut erfordras två tredjedelar av de i omröstningen del— tagandes röster, då beslutet avser:

c) beviljande av anslag för ändamål eller behov, som icke är nytt men för vilket under det löpande året anslaget ej utgår, i församling på landet, där högsta uttaxeringen av kommunal repartitionsskatt överstiger nio kro- nor per skattekrona, i stadsförsamling, där högsta uttaxeringen av om- förmälda skatt överstiger tio kronor per skattekrona, samt i förenade stads— och landsförsamlingar, därest högsta uttaxeringen av samma skatt i någon av församlingarna överstiger tio kronor per skattekrona;

d) höjande av Visst under det löpande året utgående anslag

iförsamling på landet,

såvitt höjningen skulle utgöra: 1) mer än tjugufem procent, därest högsta uttaxeringen av kommunal repartitionsskatt överstiger nio kronor men icke tolv kronor per skatte- krona,

2) mer än femton procent, därest högsta uttaxeringen av omförmälda skatt överstiger tolv kronor men icke femton kronor per skattekrona,

3) mer än tio procent, därest högsta uttaxeringen av samma skatt över- stiger femton kronor per skattekrona;

i stadsförsamling, såvitt höjningen skulle utgöra: 1) mer än tjugufem procent i församling, där högsta uttaxeringen av kommunal repartitionsskatt överstiger tio kronor men icke tretton kronor per skattekrona,

2) mer än femton procent i församling, där högsta uttaxeringen av om- förmälda skatt överstiger tretton kronor men icke sexton kronor per skattekrona,

3) mer än tio procent i församling, där högsta uttaxeringen av samma skatt överstiger sexton kronor per skattekrona;

samt i förenade stads- och landsförsamlingar, såvitt höjningen skulle utgöra: 1) mer än tjugufem procent, därest högsta uttaxeringen av kommunal repartitionsskatt i någon av församlingarna överstiger tio kronor men icke tretton kronor per skattekrona,

2) mer än femton procent, därest högsta uttaxeringen av omförmälda skatt i någon av församlingarna överstiger tretton kronor men icke sexton kronor per skattekrona,

3) mer än tio procent, därest högsta uttaxeringen av samma skatt i någon av församlingarna överstiger sexton kronor per skattekrona;

e) —————————————————————

f) —————————————————————

g) ————————————————————— Mom. 3. Med kommunal repartitionsskatt avses i mom. 2 c) och d) sådan skatt, vare sig den beslutats å kommunalstämma, fattigvårdsstämma eller kyrkostämma. Mom. 4. ———————————————————

5 35.

Församlings skattebehov skall, utom i de fall, för vilka annorlunda är i lag eller författning föreskrivet, täckas i första hand genom de andelar i skogsskattemedel, som, efter ty i kommunalskattelagen sägs, kunna fin- nas för året tillgängliga för sådant ändamål. Vad därutöver erfordras, skall fyllas genom de progressivskattemedel, som enligt samma lag må tagas i anspråk för kyrkliga ändamål, samt genom utdebitering av kom- munal repartitionsskatt på sätt, som om utdebitering för kommunala ända-. mål är stadgat, skolande därvid iakttagas att avgifter, varom för stads- och landsförsamlingar, eller delar därav, gemensam kyrkostämma beslu- tar, först skola vardera församlingen påföras efter förhållandet, i varje förekommande fall, mellan varderas sammanlagda antal skattekronor och skatteören. Personliga eller matlagsavgifter få icke, utöver vad lag ut- tryckligen medgiver, av kyrkostämma beslutas.

Vad sålunda är stadgat om församling gäller även om skoldistrikt med egen beskattningsrätt.

I fråga — — —— icke ändring. Angående den —— — särskilt stadgat.

Denna lag träder i kraft, vad angår % 35 den 1 januari 1927 samt be- träffande % 15 den 1 januari 1928. '

FÖRSLAG till L AG

om ändrad lydelse av 5 37 i förordningen om kyrkostämma samt kyrko- råd och skolråd i Stockholm den 20 november 1863 (nr 58).

Härigenom förordnas, att % 37 i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och Skolråd i Stockholm den 20 november 1863 skall i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse:

% 37.

Mom. 1. Församlings skattebehov skall, utom i de fall, för vilka annor- lunda är i lag eller författning stadgat, täckas genom de progressivskatte- medel, som enligt kommunalskattelagen må tagas i anspråk för kyrkliga ändamål, samt genom utdebitering av kommunal repartitionsskatt på sätt, som om utdebitering för kommunala ändamål är stadgat; och må förty personliga eller matlagsavgifter icke, utöver vad lag uttryckligen medgiver, av kyrkostämma beslutas. ,Är nu redan beslut fattat om annan grund för avgifts utgående, må ett sådant beslut ej anses genom denna förordning upphävt, därest det ej avser annan personlig avgift än sär- skilt medgiven är.

Mom. 2. ———————————————————

Mom. 3. Personer, tillhörande huvudstadens icke territoriella försam— lingar, nämligen hovförsamlingen, tyska och finska samt garnisonsför— samlingarna, äro icke skyldiga att till kyrka och prästerskap i den terri- toriella församling, där de äro mantalsskrivna, erlägga personliga av- gifter eller kommunal repartitionsskatt för inkomst.

Angående den lindring i skattskyldigheten till svenska kyrkan samt hennes prästerskap och betjäning, som tillkommer vissa främmande tros- bekännare, är särskilt stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1927.

FÖRSLAG till L A G

om ändrad lydelse av 19, 20 och 21 55 i lagen den 9 december 1910 om reglering av prästerskapets avlöning (nr 141).

) Härigenom förordnas, att 19, 20 och 21 %% i lagen den 9 december 1910 om reglering av prästerskapets avlöning skola, 19 och 20 %% i nedan an- givna delar, erhålla följande ändrade lydelse:

19 %.

Till bestridande av de för kyrkoherde och komminister fastställda löner jämte ersättning och arvode åt adjunkt, varom i 14 % 3 mom. sägs, skola, i den mån sådant erfordras, i nedan nämnd ordning användas:

1:o) församlingsavgifter till belopp ej överstigande tre öre för varje helt eller påbörjat tiotal av de skatteören, som jämlikt 63 % kommunalskatte- lagen skola inom pastoratet beräknas enligt senast fastställda taxe- ringslängd;

210) ————————————————————— 3:0) ————————————————————— 4:0) ————————————————————— 520) —————————————————————

20 %.

I gäldandet av de enligt 19 % 1 och 5 mom. utgående församlingsav- gifter skola alla de, Vilka inom pastoratet utgöra kommunal repartitions- skatt deltaga efter de för sådan skatts utgörande i allmänhet stadgad-e grunder; och skola dessa avgifter inom varje till pastoratet hörande för- samling debiteras och uppbäras i samma ordning som utskylder till kyrka och skola.

Angående den — —— särskilt stadgat.

21 5.

Har för bestridande av de för kyrkoherde och komminister fastställda löner jämte ersättning och arvode åt adjunkt, varom i 14 % 3 mom. sägs, såsom församlingsavgifter utdebiterats sammanlagt större belopp, än som motsvarar sex öre för varje helt eller påbörjat tiotal skatteören inom pastoratet, skall ersättning av kyrkofondens medel beredas pastoratet för det överskjutande beloppet, utom beträffande lönebelopp, som församling, enligt 9 eller 10 %, särskilt förbundit sig att utgöra.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1927.

FÖRSLAG till L A .G

om ändring i lagen den 16 oktober 1908 angående lindring i främmande trosbekännares skattskyldighet till svenska kyrkan samt hennes prästerskap och betjäning (nr 110).

Härigenom förordnas, att lagen den 16 oktober 1908 angående lindring i främmande trosbekännares skattskyldighet till svenska kyrkan samt hennes prästerskap och betjäning skall i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse:

Avgifter till svenska kyrkan eller hennes prästerskap eller betjäning, vilka efter kyrkostämmas beslut eller eljest uttaxeras, skola för till kom- munal repartitionsskatt beskattningsbar inkomst endast med hälften av det belopp, som eljest bort utgå, påföras medlemmar av sådan i riket befintlig församling av främmande kristna eller mosaiska trosbekännare, vilken äger rätt till offentlig religionsövning, såvida de främmande trosbekän— narna före den 1 januari det år, då debitering av avgifterna verkställes, i laga ordning övergått till eller eljest rättsligen tillhört och fortfarande tillhöra den främmande församlingen.

I ändamål —— verkställer debiteringen. Äro —— äga rum.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1927.

FÖRSLAG till F ÖR O R D NI N G

om ändrad lydelse av 52 å i stadgan den 22 juni 1911 om skjutsväsendet (nr 63).

Härigenom förordnas, att 52 å i stadgan den 22 juni 1911 om skjuts— väsendet skall hava följande ändrade lydelse:

52 5.

Staten och distriktet skola med lika andelar gälda bidrag för distrik- tets samtliga vederbörande skjutsanstalter intill belopp, som motsvarar hälften av det hopräknade antalet skattekronor i distriktet, sådant detta antal beräknats för utgörande av kommunal repartitionsskatt. Över- skjuta bidragen belopp, som nu angivits, skall överskottet gäldas med två tredjedelar av staten och en tredjedel av distriktet.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1927.

FÖRSLAG till L A G

om ändrad lydelse av 5 9 punkt 6 i lagen den 31 maj 1889 angående dövstumundervisningen (nr 27).

Härigenom förordnas, att % 9 punkt 6 i lagen den 31 maj 1889 angående dövstumundervisningen skall erhålla följande ändrade lydelse:

59.

6. Sedan genom sammanstämmande beslut av vederbörande landsting och stadsfullmäktige eller genom beslut av nämnden utgiftsstaten för skoldistriktet blivit fastställd, har skolstyrelsen att därom göra anmälan hos vederbörande Kungl. Maj:ts befallningshavande med uppgift på vad som enligt den 1 mom. 5 angivna grund" belöper på varje landstingsområde eller stad; och åligger det Kungl. Maj:ts befallningshavande att, därest erforderliga medel icke blivit av landsting eller stadsfullmäktige för ända- målet anvisade, låta verkställa uträkning å vad som för landstingsom- rådet, efter den för landstingsmedel gällande debiteringsgrund, och för stad, som ej deltager i landsting, efter den för kommunal repartitionsskatt gällande debiteringsgrund, belöper å varje skattekrona samt debitera och indriva medlen i sammanhang med kronoskatterna under benämning: bidrag till dövstumundervisningen, varefter medlen tillhandahållas skol— styrelsen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1927.

FÖRSLAG till F ÖR O R D N I N G

angående ändrade grunder för utgörande av vissa avgifter.

Härigenom förordnas, att, där i allmän författning eller eljest gällande föreskrift är stadgat, att utskyld eller annan avgift skall utgå i visst förhållande till bevillnings- taxeringsvärde, bevillningstaxerad inkomst, bevillning eller fyrktal, sådan utskyld eller avgift skall beräknas och utgöras, såsom om bevillning av fast egendom samt av inkomst utginge med sex öre för varje fulla ett- hundra kronor av taxeringsvärdet å jordbruksfastighet, fem öre för varje fulla ett hundra kronor av taxeringsvärdet å annan fastighet samt en för hundra av inkomstens belopp;

att med fastighet i ovan angivna fall skall förstås sådan fastighet, för vilken enligt bestämmelserna i kommunalskattelagen skall utgöras kom- munal repartitionsskatt;

att till bevillning uppskattad inkomst skall motsvaras av till kommunal repartitionsskatt uppskattad annan inkomst än inkomst av fastighet med avdrag i förekommande fall av hyresvärdet motsvarande fem procent av taxeringsvärdet å fastighet, därför kommunal repartitionsskatt utgår, och som av ägaren använts huvudsakligen i egen rörelse eller yrke;

att till bevillning beskattningsbart belopp skall motsvaras av det belopp, varmed den skattskyldiges till kommunal repartitionsskatt beskattnings— bara inkomst må överstiga hans till sådan skatt uppskattade inkomst av fastighet jämte i förekommande fall ett hyresvärdet motsvarande belopp av fem procent av taxeringsvärdet å fastighet, därför kommunal repar- titionsskatt utgår och som av ägaren använts huvudsakligen i egen rö- relse eller yrke;

samt att, där utskyld eller annan avgift förklarats skola utgöras av den, som ej skall taxeras till bevillning av fast egendom eller inkomst, skyldig- heten att utgöra sådan utskyld eller avgift skall vara beroende därav, att befrielse från taxering till kommunal repartitionsskatt för fastighet, respektive för annan inkomst än inkomst av fastighet äger rum.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1927.

FÖRSLAG till F Ö R O R D N I N G

angående gäldande av utlagor, vilka bestämts att utgå efter de för utgörande av kommunalutskylder i allmänhet stadgade grunder.

Härigenom förordnas, att, där i allmän författning föreskrivits, att ut- lagor skola utgå efter de för utgörande av kommunalutskylder i allmän- het stadgade grunder, skola, för det fall att särskild utdebitering av sådana utlagor äger rum, samma utlagor av en var, som är skyldig ut- göra kommunal repartitionsskatt, utgöras i förhållande till det antal skattekronor eller skatteören, som för till sådan skatt skattepliktig fastighet, näring och inkomst påföres honom enligt nedan stadgade grunder, nämligen för jordbruksfastighet: fyra skatteören för varje ett hundra kronor av fastighetens jordbruksvärde och skogsvärde samt tre skatteören för varje ett hundra kronor av fastighetens tomt- och industri— värde; för annan fastighet: tre skatteören för varje ett hundra kronor av fastighetens taxeringsvärde; för näring: tre skatteören för varje ett hundra kronor av näringens skattevärde; för inkomst: ett skatteöre för varje krona av till kommunal repartitionsskatt beskattningsbar inkomst; och skola därvid ett hundra skatteören bilda en skattekrona.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1927.

FÖRSLAG till F Ö R O R D N I N G om ändrad lydelse av 1 och 2 55 i förordningen den 11 oktober 1912 om Skogsvårdsavgift (nr 275).

Härigenom förordnas, att 1 och 2 %% i förordningen den 11 oktober 1912 om Skogsvårdsavgift skola hava följande ändrade lydelse:

Iå.

För avverkat virke, som jämlikt bestämmelserna i kommunalskatte— lagen taxeras till kommunal skogsskatt, skall erläggas skogsvårdsav- gift med en och tre tiondels procent av virkets taxerade värde.

Denna avgift skall fördelas mellan skogsvårdsstyrelserna i riket på sätt här nedan sägs.

25.

Skogsvårdsavgift erlägges av den, som är skyldig att för det avver- kade virket utgöra kommunal skogsskatt.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1927.

FÖRSLAG till _ F Ö R OR D N IN G

om ändrad lydelse av 3 5 i förordningen den 23 oktober 1908 angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter (nr 128). -' )_-_—_..___,, * 57 W '='-.? ri» ,.»— Härigenom förordnas, att 3 % i förordningen den 23 oktober 1908 an- gående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter skall i nedan angiven del erhålla följande ändrade lydelse.

B. Bevillningsavgift av vissa handlande och handelsexpediter.

35.

Utlänning eller sådan i utlandet bosatt svensk undersåte, som icke för det år, varför uppbörd av inkomst- och förmögenhetsskatt till svenska staten senast ägt rum, erlagt dylik skatt, skall, då han reser omkring i landet och — —— förbrytelsen blivit begången.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1927.

ALLMÄN MOTIVERING

ALLMÄN MOTIVERING. ÖVERSIKT.

Första avdelningen. Inledning.

Sid. 1 kap. Kommitténs uppdrag .................................................. 117 2 kap. Förloppet av kommitténs arbete ........................................ 126 3 kap. 1920 års provisorium .................................................... 128

Andra avdelningen. Allmänna grunder för en reviderad kommunalbeskattning.

4 kap. Beskattningsformer ..................................................... 146 5 kap. Fastighets-beskattning . .................................................. 151 6 kap. Näringsbeskattning ..................................................... 166 7 kap. Inkomstbeskattning .................................................... 176 8 kap. Ortsavdrag . ............................................................ 180 9 kap. Relativt skattetryck. Repartitionstal ...................................... 204 10 kap. Skogsbeskattning ....................................................... 221 11 kap. Kommunal progressivskatt .............................................. 240 12 kap. Interkommunal beskattning .............................................. 252

Tredje avdelningen. Specialfrågor, som ansetts kräva särskild behandling, samt Kungl. remisser m. m.

13 kap. Försäkn'ngsanstatters och försäkringstagares beskattning .................. 256 14 kap. Kooperativa föreningars beskattning . .................................... 292 15 kap. S. k. systembolags beskattning . . . . .- .............................. 315 16 kap. Ideella föreningars och stiftelsers beskattning ............................ 328 17 kap. Kungl. remisser m. m ................................................... 353

ALLMÄN MOTIVERING.

FÖRSTA AVDELNINGEN. INLEDNING.

1 kap. Kommitténs uppdrag.

Det 1921 års kommunalskattekommitté anförtrodda uppdrag innefat- tas i följande kommittén tillställda

”Utdrag av protokollet över finansären- den, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 27 maj 1921.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, social-, kommu— nikations— och ecklesiastikdepartementen anförde chefen för finansde- partementet, statsrådet Beskow:

Jag anhåller härmed att få till behandling uppitaga 1920 års riksdags skrivelse, nr 444, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till kommunalskattelag m. m. jämte i ämnet väckta motioner, till den del densamma icke förut blivit för Kungl. Maj:t anmäld.

Riksdagen anhåller i berörda skrivelse, bland annat, att Kungl. Maj:t täcktes, med beaktande av de synpunkter, som det av riksdagen tillsatta andra särskilda utskott i avgivet utlåtande i särskilda avseenden fram- hållit, föranstalta om förnyad, skyndsam och allsidig prövning av frå- gan om en reformerad kommunalskattelagstiftning samt för riksdagen snarast möjligt framlägga det förslag, vartill denna utredning kunde föranleda.

Angående de spörsmål, som i detta sammanhang uppställa sig, ber jag; att få framhålla följande.

På inkomstsidan i den kommunala budgeten jag tänker här när- mast på den borgerliga primärkommunen återfinnas, utom kommu- nens rent privata inkomster samt bidrag från staten, landsting m. fl., avgifter av offentligrättslig natur av olika slag, nämligen dels avgifter för särskilda ändamål, dels speciella kommunala skatter, såsom hund- skatt, nöjesskatt och skogsaccis, och dels slutligen allmänna kommu- nala skatter.

Statsråde- protokollet ang. kom- mittens til/sättning.

Skogs- beskatt- nings- kommit- tén.

Inkomst- skattesak- kunniga.

Den fråga, som närmast tränger till sin lösning och som sistlidet år var föremål för riksdagens prövning, är ju den, som avser de allmänna kommunala skatterna. På utformningen av grunder för dessa bör också enligt min mening det fortsatta arbetet i kommunalskattefrågan främst inriktas.

Några speciella önskemål eller direktiv beträffande denna utredning har riksdagen för sin del icke uppställt. I kommunalskatteutskottets av riksdagen åberopade utlåtande uttalas i detta avseende:

”Det torde på grund av det läge, vari kommunalskattefrågan nu kom— mit, icke vara möjligt att angiva några andra principiella riktlinjer än att prövningen bör utgå dels från det material, som sammanförts i Kungl. Maj:ts proposition, dels från de uppslag, som framlagts av re- servanterna bland 1919 års sakkunniga, dels slutligen från de synpunk- ter, som framkommit i de vid innevarande riksdag väckta motionerna och i utskottets föregående uttalanden. Utskottet anser det angeläget att betona, att de provisoriska förslag, vartill dess arbete lett, från dess sida icke äro avsedda att i något hänseende vara bindande för den bli- vande nya utredningen, på samma gång utskottet förutsätter, att, därest detta provisorium vinner giltighet, erfarenheterna från dess tillämpning bliva vederbörligen beaktade.”

För egen del kan jag givetvis icke för närvarande meddela några rikt- linjer för den beramade utredningen i vidare mån än att utredningen bör inriktas på att åstadkomma en i tillämpningen såvitt möjligt enkel kommunalskattelagstiftning, som i huvudsak innefattar en definitiv lös= ning av detta spörsmål. Det förefaller mig tydligt, att i frågans nuva- rande läge den fortsatta utredningen bör anförtros åt en kommitté med starkt parlamentariskt inslag. Detta synes vara destomera lämpligt, som en mycket stor del av det förberedande arbetet torde vara undangjord. Givetvis måste nämligen det stora av särskilt sakkunniga personer hop- bragta material, som föreligger i form av, bland annat, ingående detalj- utredningar i en mängd frågor, vid det fortsatta utredningsarbetet kom- ma att utgöra en särdeles värdefull tillgång.

En specialfråga av synnerlig vikt är den, som gäller den kommunala beskattningen av skog. Jag erinrar här, att 1920 års riksdag i denna punkt begärt särskild utredning, vilken av Kungl. Maj:t den 25 septem- ber 1920 anförtrotts åt en för ändamålet särskilt sammansatt kommitté, vilken i anslutning till riksdagens uttalade önskan synes böra fullfölja sitt arbete vid sidan av den nu ifrågasatta nya kommitténs utredning av kommunalskattefrågan i allmänhet. Givetvis måste en var av de båda kommittéerna komma att taga hänsyn till de resultat, som uppnås av den andra kommittén. Den nödiga kontinuiteten torde böra tillgodoses genom vissa gemensamma ledamöter. Ett direkt samarbete mellan de båda kommittéerna bör emellertid äga rum i den utsträckning, ett så- dant kommer att visa sig erforderligt.

I detta sammanhang vill jag erinra, att inom finansdepartementet för närvarande av särskilda jämlikt nådigt bemyndigande tillkallade sak— kunniga verkställas vissa utredningar med avseende å den statliga in-

komst- och förrnögenhetsbeskattningen. Då resultaten av dessa utred- ningar utan tvivel kunna komma att äga stor betydelse även för den kommunala beskattningen, bör förbindelse mellan dessa sakkunniga och den nu ifrågasatta kommittén upprätthållas och samarbete i nödig utsträckning äga rum.

Till spörsmålet om grunderna för de allmänna kommunalutskylderna i de borgerliga primärkommunerna ansluter sig emellertid även ett fler- tal utom detta spörsmål liggande speciella frågor, som vänta på sin lösning.

I första hand erinrar jag här om frågan angående den s. k. speciella bidragsskyldigheten till kommunerna i form av avgifter och bidrag för särskilda ändamål. I åtskilliga hänseenden råder för närvarande oklar- het angående kommunernas befogenhet att medelst upptagande av dy- lika avgifter eller bidrag tillgodose sina behov. Givet är, att de spörs- mål, som här göra sig gällande, icke äro utan sin inverkan på frågan om den allmänna kommunala bidragsskyldigheten. Skulle den nu ifrå- gasatta kommittén under sitt arbete finna, att ett klarläggande av nu berörda spörsmål bör betraktas som en förutsättning för lösningen av frågan om den allmänna bidragsskyldigheten, torde anmälan därom böra göras hos chefen för finansdepartementet.

Ett påtagligt samband med den allmänna kommunalskattefrågan äger den likaledes sedan länge aktuella frågan om en jordvärde- eller jord- räntestegringsskatt. Jag anser emellertid, att denna fråga icke bör upptagas i förevarande sammanhang, men att kommittén bör såtillvida taga hänsyn till densamma, att det av kommittén utbildade skattesystem icke blir sådant, att grundlinjerna för detsamma rubbas, därest en kom- munal jordvärde— eller jordräntestegringsskatt införes.

Av speciella skatter till den borgerliga primärkommunen lärer skogs- accisen komma att bliva föremål för skogsbeskattningskommitténs be— handling. Övriga speciella skatter torde i förevarande sammanhang böra komma under omprövning endast i den utsträckning, utredningen därtill kan giva anledning, då förhållandet torde böra göras till föremål för särskild anmälan hos chefen för finansdepartementet.

Såväl till frågan om skogsaccisen som till frågan om den kommunala beskattningen i allmänhet anknyter sig frågan om den kommunala fondbildningen. En utredning härom föreligger emellertid redan jämte utlåtanden i anledning av densamma, och det är att hoppas, att detta spörsmål skall kunna bringas till sin lösning senast samtidigt med kom- munalskattefrågan. Den ifrågasatta kommittén synes emellertid böra hålla sig underkunnig om, huru behandlingen av detta ärende fort- skrider.

Jag övergår nu att något beröra de särskilda beskattningsfrågor, som framställa sig med avseende å specialkommunerna.

Vad då först beträffar den kyrkliga kommunen, torde utom de all- männa utskylderna exempelvis bidragen till prästerskapets avlöning böra ägnas beaktande.

Avgifter och bidrag för sär- skilda än- damål.

Jord- värde- eller jord- .. räntesteg- ;. rings— skatt.

Speciella skatter (utom skogs- accisen).

Kommu- nal fond- bildning.

Bidrag till präster- skapets

avlöning.

Tings— lagens be- skattning.

Lands- tings- beskatt- ning. Väg— beskatt- ning.

Bidrag till skjuts- entrepre- naderna m. fl. sär- skilda av- gifter. Taxe- rings- väsendets omorgani- sation.

Skatte- utjäm- ningen.

Kommit- téns till- sättande.

Även gestaltningen av tingslagens beskattning torde måhända finnas icke böra förbigås vid behandlingen av den allmänna kommunalskatte- frågan.

Av särskild vikt är frågan om grunderna för landstingens beskatt— ningsrätt, Under de senaste årens utredningsarbeten har med denna fråga sammankopplats frågan om vägbeskattningens ordnande. Väg— lagstiftningen är för närvarande föremål för utredning, och förslag an- gående dess ordnande lärer kunna beräknas bliva framlagt för riks- dagen tidigare än förslag om nya grunder för kommunalbeskattnin- gen. Det torde emellertid icke vara möjligt eller lämpligt att samtidigt till riksdagen även framkomma med förslag till definitiv lösning av väg- skattefrågan, då denna måste betraktas i sitt samband med övriga skatte- frågor. Frågan om utredningen angående den slutgiltiga utformningen av grunderna för vägbeskattningen torde i sinom tid komma att bli före- mål för särskild anmälan hos Kungl. Maj:t. Landstingsbeskattningen bör däremot enligt min uppfattning upptagas av den nu ifrågasatta kom- munalskattekommittén, vilken dock icke bör skrida till utformning av slutgiltigt förslag i denna punkt, förrän det kan förutses, i vilken rikt- ning frågan om vägbeskattningen kan komma att ordnas.

Slutligen bör i samband med förslag till grunder för kommunalbe- skattningen i allmänhet även övervägas grunderna för utgörande av åtskilliga särskilda avgifter, som nu utgå i visst förhållande till bevill- ningen, såsom bidrag till skjutsentreprenaderna m. fl.

Jag lärer emellertid ej böra underlåta att i samband med grunderna för den kommunala beskattningen beröra ännu två stora frågor, som därmed äga sammanhang. Jag avser frågorna om taxeringsväsendets omorganisation och skatteutjämningen.

Den förra frågan bör givetvis, när förslag till grunder för kommunal- beskattningen framläggas för riksdagen, befinna sig i ett sådant skick. att förutsättningarna för en riktig och praktisk tillämpning av de nya beskattningsgrunderna kunna anses föreligga. Då emellertid princi- perna för taxeringsorganisationen måste anses i ej ringa mån beroende på själva beskattningsgrunderna, synes mig med anmälan av denna i sig synnerligen betydelsefulla fråga böra tills vidare anstå.

Vad skatteutjämningsfrågan åter beträffar, är dess slutgiltiga lös- ning givetvis i hög grad avhängig av lösningen av kommunalskattefrå- gan i vidsträcktaste bemärkelse -— primärkommunernas och landstin- gens beskattning samt vägbeskattningen. I vad mån principerna för densamma kunna föreligga utbildade samtidigt med förslag beträffande själva skatteregleringen är än så länge svårt att avgöra. I varje fall synes igångsättandet av utredning i detta ämne böra tills vidare upp- skjutas.

I anslutning till det anförda tillåter jag mig hem-ställa, att Kungl. Maj:t måtte utse en kommitté med uppdrag att, i överens— stämmelse med vad jag förut angivit, verkställa förnyad, allsidig pröv- ning av frågan om en reformerad kommunalskattelagstiftning och av-

giva förslag till en sådan lagstiftning så tidigt, att proposition i ämnet må kunna föreläggas 1924 års riksdag, ———————————

Slutligen hemställer jag, att utdrag av protokollet i ärendet måtte få offentliggöras.

Vad föredragande departementschefen sålunda hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämde, fann Hans Maj:t Konungen gott gilla och bifalla.

Ur protokollet: S. Ericsson.”

Sedan Kungl. Maj:t genom beslut den 24 november 1922 förordnat, att ovan omförmälta åt en särskild kommitté anförtrodda utredning av den kommunala beskattningen av skog skulle från och med den 1 ja— nuari 1923 vila och därefter icke utan Kungl. Maj:ts särskilda medgi- vande upptagas, har Kungl. Maj:t sedermera genom beslut den 8 januari 1923 — med förklaring att skogsbeskattningskommittén skulle omedelbart upphöra överlämnat det åt samma kommitté meddelade uppdrag, i den mån det ej fullgjorts, åt 1921 års kommunalskattekommitté.

I fråga om den omfattning, vari det kommittén sålunda anförtrodda uppdrag blivit i nu föreliggande betänkande av kommittén fullgjort, finner sig kommittén böra här anföra följande.

På sätt i departementschefens ovan återgivna yttrande är uttalat, har kommitténs arbete bort i främsta rummet inriktas på utformningen av grunder för de allmänna kommunala skatterna, och har kommittén där- vid till en början velat ordna beskattningsförhållandena inom primär- kommunerna, d. v. s. den borgerliga kommunen, församlingen och skol- distriktet. Det förslag till kommunalskattelag, som kommittén framläg— ger, avser alltså att reglera de allmänna skatteformer, efter vilka pri- märkommunerna ha att täcka sina skattebehov. Till sådana skattefor- mer bliva emellertid enligt kommitténs förslag att räkna ej allenast repar— titionsskatten och den kommunala progressivskatten utan även den skogs- skatt, som är avsedd att träda i stället för den nuvarande skogsaccisen. Däremot har kommittén icke funnit anledning att till undersökning upp— taga vare sig den s. k. speciella bidragsskyldigheten till kommunerna i form av avgifter och bidrag för särskilda ändamål eller de speciella skatter till kommunen, som nu utgå såsom hundskatt, nöjesskatt m. m. dyl. Dessa och andra sådana bidrags— och skattefrågor ordnas enligt kommitténs mening lämpligast genom specialförfattningar utan sam- manhang med och vid sidan av den allmänna kommunalbeskattningen. Det av kommittén föreslagna skattesystemet lärer ej behöva till sina grundlinjer rubbas, om en ifrågasatt jordvärde— eller jordräntestegrings— skatt, därå kommittén enligt sitt uppdrag ej haft att ingå, skulle framde— les anordnas.

Under arbetet med den allmänna kommunalbeskattningen inom primär- kommunerna har kommittén naturligtvis kommit i kontakt med det stora flertalet av de beskattningsproblem, som under senare tid uppkommit och

Kommit- téns över- tagande av skogs- beskatt— nings- kommit- téns upp- drag.

Fullgöran- det av kommit- téns upp— drag. Primär— kommu- nerna.

givit anledning till meningsbrytningar. I regel har kommittén därvid an— sett sig böra från grunden undersöka och utreda den föreliggande frågan samt framlägga förslag till lösning. Så har skett i fråga om exempelvis näringsbeskattningen, skogsbeskattningen, försäkringsbolags och försäk— ringstagares beskattning, ideella föreningars och stiftelsers beskattning, kooperativa föreningars avdragsrätt vid inkomstberäkningen, för att en- dast nämna några av de mest omfattande ämnena. Men på några punkter har kommittén utan vidare undersökning bibehållit gällande beskatt- ningsgrunder oförändrade. Kommittén har nämligen ansett sig icke böra till diskussion upptaga sådana nya uppslag, som varit av mera omfat- tande räckvidd och måst medföra principiell omläggning jämväl av stats- beskattningen. Detta har varit fallet med kravet på helt nya linjer för kooperativa företags beskattning, på revision av gällande bestämmelser om dubbelbeskattning av aktieutdelning och på särskilda regler angående moder— och dotterbolags beskattning. I dessa punkter hänvisas till vad kommittén därom anför nedan sid. 309 och 446. Vad särskilt angår moder- och dotterbolags beskattning har kommittén inhämtat, att, sedan 1920 års riksdag hemställt om utredning av denna fråga med särskild hänsyn till beskattning av utländska dotterföretag i Sverige samt om den kommunala beskattningen av moder— och dotterföretag, har Kungl. Maj:t samma år gått i författning om sådan utredning; och har kommittén jämväl av denna anledning ansett sig icke böra under sin behandling upptaga detta ämne.

Landsting Vad därefter angår beskattningen inom sekundärkommunerna — i

och Yäg' främsta rummet landstingsområde och väghållningsdistrikt så före— hålåäiåsi ligga för närvarande i stort sett samma förhållanden, som då 1920 års

' Kungl. förslag till kommunalskattelag framlades. Det ansågs då, att läns-

kommunerna och väghållningsdistrikten måste undantagas från en slut- lig skattereform med anledning av det då ännu oavgjorda spörsmålet huru vägfrågan borde lösas. I departementschefens ovan återgivna ytt- rande uttalas ock, att kommittén ej borde skrida till utformning av slut- giltigt förslag angående landstingsbeskattningen, förrän det kunde för- utses, i vilken riktning frågan om vägbeskattningen kunde komma att ordnas. Härom lärer emellertid allt fortfarande erforderlig klarhet sak- nas, så mycket mera som förhållandena inom vägväsendet, särskilt med hänsyn till den under senare är starkt ökade automobiltrafiken och den numera å samma trafik lagda beskattning, så avsevärt förändrats, att inom vägväsendet nu gällande beskattningsgrunder antagligen måste vä- sentligen omläggas.

Vid övervägande av vad under dessa förhållanden borde av kommittén åtgöras i nu ifrågavarande beskattningsfrågor, har det till en början varit inom kommittén påtänkt att föreslå ett provisoriskt ordnande av lands— tings— och vägbeskattningen på den basis, att, vad angår landstingsskatten, skattetrycket skulle såsom hittills komma att vila på de olika beskatt- ningsföremålen väsentligen i samma proportion som inom primärkom— munerna, samt att, vad angår vägskatten, de nuvarande repartitionsgrun- derna skulle kvarstå väsentligen oförändrade. Emellertid har det för kommittén stått klart, att ett sådant förslag, åtminstone i fråga om väg- beskattningen, icke skulle kunna godkännas ens såsom ett provisorium, då vägfrågan otvivelaktigt kräver en mera omedelbar lösning. Ett stöd

för denna uppfattning har kommittén ansett sig finna i vederbörande de- partementschefs uttalande till statsrådsprotokollet vid framläggande till 1924 års riksdag av förslag till förordning om fastighetstaxering åren 1925 och 1926 m. m. (Kungl. prop. nr 165), däri departementschefen —— med tillkännagivande att slutgiltigt förslag till ordnande av kommunalbeskatt- ningen inom primärkommunerna icke torde kunna framläggas tidigare än vid 1926 års riksdag —— tillika erinrat därom, att även andra omfat- tande frågor på skattelagstiftningens och angränsande områden torde böra upptagas till prövning i samband med primärkommunernas beskatt- ningsförhållanden. Bland sådana skattefrågor angivas ock specialkom— munernas beskattningsrätt. 1924 års riksdag har ock i skrivelse till Ko- nungen (nr 143), med åberopande av jordbruksutskottets av riksdagen godkända utlåtande nr 24, anhållit, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgär- der i syfte att spörsmålet om vägbördans fördelning måtte kunna före- ligga till riksdagens prövning samtidigt med kommunalskattefrågan. Med hänsyn till det läge, vari vägskattefrågan sålunda befinner sig, har kom- mittén —— som givetvis icke kunnat giva sig in på utformande av nya grunder för denna beskattning — funnit det gagnlöst att i detta ämne framlägga något förslag.

Med vägbeskattningen står landstingsbeskattningen i mycket nära sam- manhang. Det är ej uteslutet, att vägfrågan kan komma att lösas i den riktning, att åt landstingen anvisas nya uppgifter av större eller mindre omfattning rörande vägväsendet, och att således landstingsbeskattningen kan komma att tagas i anspråk även för vägväsendet. Med hänsyn här- till har kommittén funnit lämpligast att ej heller framlägga något för— slag till ett provisoriskt ordnande av beskattningen inom landstings— områdena.

Att båda dessa beskattningsfrågor upptagas till behandling samtidigt med kommunalskattefrågan i inskränkt bemärkelse måste även vara' önsk- värt och lämpligt ur den synpunkt, att de av kommittén för beskattningen inom primärkommunerna föreslagna repartitionstalen knappast kunna slutgiltigt bedömas utan att därvid hänsyn tages jämväl till den belast— ning, som kan komma att åvila de kommunala beskattningsföremålen för tillgodoseende av sekundärkommunernas skattebehov, vadan således detta bedömande helst bör ske i ett sammanhang.

Kommitténs föreliggande betänkande innehåller alltså inga förslag an- gående beskattningen till landsting och väghållningsdistrikt.

Vad angår skyldigheten att deltaga i kostnaden för byggnad och under— håll av tingshus och häradsfängelse, har kommittén funnit sig böra åt— nöjas med att anpassa gällande författning i ämnet efter kommitténs för- slag till kommunalskattelag, och har detta skett genom kommitténs för— slag till förordning angående gäldande av utlagor, vilka bestämts att utgå efter de för utgörande av kommunalutskylder i allmänhet stadgade grunder.

I fråga om skjutsentreprenaderna och dövstumundervisningen har ej heller föreslagits någon ändring i nu gällande grunder för kostnadernas bestridande. De i dessa ämnen nu föreliggande författningar hava emel- lertid bort anpassas efter kommitténs förslag till kommunalskattelag, och har i detta syfte framlagts erforderliga förslag.

Tingslag.

Skjuts- entrepre- nader m. m.

Skatte- utjäm- ning.

Revision

av andra delar av skatte- lagstift- ningen.

Förord- ningen om inkomst- och för- mögen- h etsskatt.

Taxe- rings- förord- ningen.

Kommu- nallagar- na och vissa civil- l agar.

Vad angår frågan om skatteutjämning olika kommuner emellan har i statsrådsprotokollet uttalats, att utredning i detta ämne borde tillsvi- dare uppskjutas. Kommittén har ej heller inlåtit sig å detta spörsmål men har vid utformningen av bestämmelserna angående den kommunala progressivskatten ansett sig oförhindrad att så tillvida taga hänsyn till skatteutjämningen, att en del av den inflytande progressivskatten reser- verats för utjämningsändamål.

En kommunalskattelag av den omfattning och uppställning, som i kommittén-s förslag framlägges, förutsätter självfallet ganska omfattande formella och i vissa stycken även reala ändringar i andra delar av skattelagstiftningen.

I främsta rummet gäller detta om den statliga inkomstskatteförordnin- gen. Både den kommunala och den statliga skatteförfattningen måste räkna med en beskattning av inkomst, och för beräkningen av inkomsten krävas ganska detaljerade regler. I alla huvudsakliga delar kunna och böra dessa regler vara desamma, evad det gäller den kommunala eller den statliga beskattningen, men i vissa delar kunna skiljaktigheter icke helt undvikas. Det kan då knappast vara lämpligt, att reglerna för in- komstberäkningen fullständigt upptagas i båda författningarna, även om detta, så långt möjligt är, sker i identiska ordalag, enär därigenom skiljaktigheterna där sådana måste förekomma lätt bliva undan— skymda och löpa fara att förbises. Enligt kommitténs mening vore det att föredraga, att reglerna för inkomstberäkningen fullständigt upptoges allenast i den ena av dessa författningar helst då i kommunalskatte— lagen, som ju konstitutionellt sett skall antagas av Konung och riksdag gemensamt -— samt att i den statliga skatteförordningen som konsti- tutionellt sett antages av riksdagen ensam -— allenast hänvisas till de regler för inkomstberäkningen, som finnas intagna i kommunalskatte- lagen, med särskilt angivande av de punkter, där andra bestämmelser skola gälla för statsbeskattningen. Revisionen av förordningen om in- komst- och förmögenhetsskatt har varit uppdragen åt särskilda inom finansdepartementet tillkallade sakkunniga, och ett av dem utarbetat för- slag föreligger även. Hela denna fråga har alltså fallit utom ramen för kommitténs arbete.

Detsamma gäller även förordningen om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering, vilken förordning kräver en ganska genomgå- ende omarbetning för att kunna realisera de i kommitténs förslag upp- tagna beskattningsprinciperna. Särskilt gäller detta i fråga om vad kom- mittéförslaget innehåller om kommunal repartitionsskatt för näring och om skogsskatt. Arbetet med taxeringsförordningens revision pågår för närvarande och utföres inom finansdepartementet av särskilda för ända- målet tillkallade sakkunniga.

Slutligen erfordras ändringar dels i vissa författningar av civillags natur dels i kommunallagarna, d. v. s. förordningarna om kommunalsty- relse på landet, om kommunalstyrelse i stad, om kommunalstyrelse i Stockholm, om kyrkostämma samt kyrkoråd och Skolråd, om kyrko-

stämma samt kyrkoråd och Skolråd i Stockholm, dels ock i vissa andra författningar, som röra beskattningsväsendet, såsom om reglering av präs- terskapets avlöning, om lindring i främmande trosbekännares skattskyl- dighet till svenska kyrkan samt hennes prästerskap och betjäning, om Skogsvårdsavgift m. 111. Förslag till dessa ändringar äro av kommittén utarbetade och i detta betänkande intagna.

Principiel- la me- nings- skiljaktig—

heter inom kommit- tén.

Alterna— tiva för- slag till kom- munal- skattelag.

2 kap. Förloppet av kommitténs arbete.

Redan på ett tidigt stadium av kommitténs arbete —- under överläggnin- garna om de allmänna grunder, varå en reviderad lagstiftning angående kommunalbeskattningen borde byggas framträdde meningsskiljaktig— heter inom kommittén i fråga om den ställning, som borde anvisas fastig- het och näring i den kommunala repartitionsbeskattningen.

Enligt en mening borde den kommunala repartitionsskatten utgå såsom skatt för fastighet, skatt för näring och skatt för inkomst. De två först- nämnda skatteformerna borde vara av objektskatts natur och innebära, att skatt för fastighet och skatt för näring skulle utgå oberoen-de och vid sidan av skatt för inkomsten av fastigheten eller av näringen. Kom- mitténs förslag borde alltså härutinnan uppbyggas på samma principer, som ligga till grund för 1920 års Kungl. proposition, och innefatta ett konsekvent utförande av dessa principer.

En andra mening ville, att för den kommunala repartitionsskatten skulle tagas i anspråk allenast inkomsten. Endast å den borde alltså deg kommunala skattebördan, såvitt den skulle bäras genom repartitions- skatt, realiter fördelas. För inkomst av fastighet och näring skulle dock den skärpning inträda, att inkomsten alltid skulle beräknas till minst viss procent av fastighetens taxeringsvärde och näringens skattevärde, d. v. s. inkomstskatten skulle för dessa förvärvskällor hava karaktär av garantiskatt. Kommitténs förslag borde alltså frånsett garantiskatten å näring — uppbyggas på samma grunder som det år 1920 antagna pro- visoriet och innefatta ett konsekvent genomförande av dessa grunder.

En tredje mening överensstämde med den senast angivna utom där- utinnan, att den icke ville medgiva någon garantiskatt för näring. En— ligt denna mening borde alltså kommitténs förslag helt vara av samma principiella innebörd som 1920 års provisorium.

Däremot var man inom kommittén ense om, att såsom kommunala skat- teformer borde i systemet intagas dels beskattning av avverkat virke eller till avverkning upplåten skog (skogsskatt) dels oclc kommunal pro- gressivskatt.

Med anledning härav beslöts, att inom kommittén skulle uppgöras alter- nativa förslag enligt de riktlinjer, som nyss angivits. Så har ock seder- mera skett, och föreligga därför i kommitténs nu avgivna betänkande tre olika alternativa förslag till kommunalskattelag, som under den förbe- redande behandlingen betecknats med litt. A, B och C och representera i nu angiven ordning en var av ovan upptagna olika meningar.

I avseende å dessa förslag bör redan nu fästas uppmärksamheten därå, att förslagen formellt sett förete stor likhet med varandra, detta föranlett väsentligen av taxeringstekniska skäl. Liksom A—försla-

get upptaga sålunda såväl B- som C-förslagen skatt för fastighet och B-förslaget jämväl skatt för näring, med i stort sett lika lydande formulering som i A-förslaget. Men den reala innebörden av dessa skatter blir en helt annan genom de sedermera i B- och C-för- slagen meddelade bestämmelserna om rätt att vid inkomstberäkningen göra avdrag för vad som beskattats genom fastighets- eller närings- skatten. B-förslagets skatt för fastighet och skatt för näring samt C-förslagets skatt för fastighet utgöra således allenast ett uttryck för vad av fastighet resp. näring skall utgå såsom garantiskatt-, endast om in— komsten av fastigheten resp. näringen överstiger vad som sålunda be- skattats, utgår någon skatt för inkomst från dessa förvärvskällor.

De olikheter mellan förslagen, som föranletts av deras ovan angivna principiellt olika utgångspunkter, falla lätt i ögonen vid en jämförelse mellan förslagen, sådana de framträda i betänkandet. B- och C-förslagen äro nämligen utförda allenast i de delar, vari de skilja sig från A—för- slaget, varemot i övriga delar blott hänvisning skett.

Under arbetets fortgång blev det för kommittén klart, att det vore högeligen önskvärt, om det kunde beredas kommittén tillfälle att genom en provtaxering av ej alltför ringa omfattning utröna de praktiska verk- ningarna av de förslag, som utarbetades inom kommittén. Kommittén gjorde därför i november 1921 framställning i ämnet till Kungl. Maj:t, och på Kungl. Maj:ts därom avgivna proposition beviljade även 1922 års riksdag för en sådan provtaxering erforderliga medel.

Sedan därefter de tre alternativa förslagen preliminärt genomgåtts och kommit i sådant skick, att de kunde läggas till grund för en praktisk un- dersökning, verkställdes under kommitténs överinseende en provtaxering inom 32 kommuner och 3 kommundelar, innefattande något över 43 000 skattskyldiga. Provtaxeringen verkställdes på grundval av 1922 års taxe- ringslängder och deklarationer samt i vissa fall särskilt infordrade upp— lysningar, därvid med vissa för jämförbarheten mellan provisoriet och förslagen erforderliga modifikationer för varje skattskyldig dels upptogos vissa uppgifter rörande hans taxering enligt provisoriet, dels ock verkställdes fullständig taxering enligt ett vart av de inom kommit- tén uppgjorda förslagen. De därigenom framkomna resultaten hava där- efter gjorts till föremål för en ingående statistisk bearbetning. För såväl provtaxeringen som den statistiska bearbetningen har särskild redogö- relse avfattats, vilken finnes bifogad detta betänkande. '

Kommitténs preliminärt uppgjorda alternativa förslag hava därefter underkastats ytterligare revision med tillgodogörande jämväl av de erfa- renheter, som vunnits under pr-ovtaxeringen. De vid denna bearbetning vidtagna ändringarna i de preliminära förslagen redovisas i alla väsent- liga delar i redogörelsen över provtaxeringen.

Vid den slutliga prövningen av de uppgjorda alternativa förslagen har kommitténs majoritet av skäl, som i det följande närmare utföras, stan- nat för att till antagande förorda A—förslaget med däri under den fort- satta behandlingen vidtagna ändringar, och föreligger alltså detta sålunda reviderade A-förslag såsom kommitténs slutliga förslag.

De reviderade B- och C-förslagen ingå såsom bilagori detta betänkande.

Provtaxe- ring en- ligt de alterna- tiva för- slagen.

Ytter- ligare be- arbetning

av de alterna- tiva för-

slagen.

Kommit- tén för- ordar A-

förslaget.

1920 års [(ung/. för- slag.

3 kap.

1920 års provisorium.

Vid 1920 års riksdag framlades av Kungl. Maj:t förslag till ny kom- munalskattelag jämte åtskilliga därmed sammanhängande författningar.

Frågan om en reformerad kommunalskattelagstiftning har stått på dagordningen sedan århundradets början. För de undersökningar, för- slag och utlåtanden i ämnet, som därunder och intill tiden för det Kungl. förslagets framläggande förekommit, lämnas i 1920 års Kungl. prop. nr 191 (sid. 123—140) en sammanhängande historisk redogörelse, till vilken här hänvisas.

I fråga om utländsk kommunalskattelagstiftning finnes i samma proposition (sid. 113—122) intagen en redogörelse, till vilken jämväl hänvisas.

På sätt kommitténs nedan lämnade allmänna och speciella motive— ring utvisar, har det emellertid i regel funnits erforderligt att vid be- handlingen av de särskilda ämnena lämna en kortfattad redogörelse för vad i ett vart av dem förut förekommit. Där så skett och äldre ut- talanden eller förslag behövt åberopas. har för att underlätta upp- sökandet av de avsedda uttalandena — hänvisning i allmänhet skett till motsvarande referat i nämnda proposition.

Såsom närmaste förarbeten för 1920 års Kungl. proposition förelågo två förslag, nämligen dels ett av landskamreraren G. V. Eiserman och kammarrättsrådet E. J. von Wolcker den 16 april 1917 avgivet betän- kande med förslag till lag angående kommunal taxering och skattskyl- dighet jämte anvisningar, motiv och bilagor, dels ock ett av landskam- reraren Otto V. Landén den 31 januari 1917 avgivet betänkande om all— männa grunder för den kommunala skattereformen m. m.

Föredragande departementschefen ansåg sig icke kunna följa något- dera av dessa förslag utan gick i författning om en ytterligare utredning av frågan, ur vilken framgick det såsom Kungl. proposition framlagda förslaget.

Detta Kungl. förslag upptog ett kommunalskattesystem med fastig- hetslikatt, näringsskatt, kommunal inkomstskatt och kommunal progres- sivs att.

Fastighetsskatten var en objektskatt, som skulle utgå efter fastighe- tens taxeringsvärde och vid sidan av inkomstskatt å den inkomst, som här-flöt från fastigheten, samt utgöras i den kommun, där fastigheten vore belägen. Den gamla skillnaden mellan jordbruksfastighet och an- nan fastighet skulle försvinna. I stället skulle fastighets taxeringsvärde uppdelas i jordbruksvärde, skogsvärde och annat värde, och skulle skogsvärde och annat värde åsättas lägre repartitionstal än jordbruks- värde.

Närtngsskatten _ även den av objektskatts natur —— skulle utgå för i kommunen driven näring med undantag av jordbruk, skogsbruk och vissa trafikföretag. Näringsskatten skulle utgöras i förhållande till näringsskattekapitalet, som beräknades efter tre faktorer, nämligen näringsskattepliktig'förmögenhet, näringens avkastning (meravkastnin- gens kapitalvärde) och antalet arbetare i näringen (arbetarkapitalet). Den näringsskattepliktiga förmögenheten skulle utgöras av alla till nä- ringen hänförliga (i näringen nedlagda) tillgångar med undantag av fast egendom samt aktier, banklotter, kommanditlotter och dylikt. Mer- avkastningens kapitalvärde var kapitalvärdet av avkastningen utöver 6 procent å näringens kapital, beräknat på visst sätt. Arbetarkapitalet var antalet arbetare multiplicerat med 2000. Små näringsföretag, d. v. s. med ett näringsskattekapital, som ej översteg 5000 kronor, voro be- friade från närings-skatt. Näring skulle i allmänhet taxeras i kommun, där fast driftställe funnes. Funnes ej fast driftställe, taxerades närin- gen i regel i mantalsskrivningskommunen. Skulle näring taxeras inom olika kommuner, skulle näringsskattekapitalet uppdelas för beskattning mellan kommunerna.

Kommunal inkomstskatt skulle utgöras för inkomst av fast egendom, av näring och av annan inkomstkälla, därvid till sistnämnda inkomst- källa skulle räknas kapital, arbetsanställning m. m., rörelse eller yrke, som icke utgjorde näring, samt icke yrkesmässig verksamhet. Inkomsten skulle beräknas efter ungefär samma regler som i förordningen om in- komst— och förmögenhetsskatt. Skattskyldiga voro både fysiska och juridiska personer. Inkomstskatten, som var proportionell, skulle utgå för inkomst av fastighet i den kommun, där fastigheten vore belägen, för inkomst av näring i den eller de kommuner, där näringen bedrivits, och för inkomst av annan inkomstkälla i mantalsskrivningskommunen.

Kommunal progressivskatt skulle utgå för varje till inkomst- och för- mögenhetsskatt beskattningsbart belopp, som överstege i fråga om svenska aktiebolag, solidariska bankbolag'och kommanditbolag 6 procent å kapi— talet och i fråga om andra skattskyldiga 3 000 kronor. Skatten, vilken, såsom namnet anger, var progressiv, var avsedd att i stor utsträckning (25 procent av enskildas och 90 procent av nämnda bolags skattebelopp) användas till utjämning av skattetrycket mellan olika kommuner.

Skogsaccisen skulle försvinna såsom effektiv kommunalskatt. Den bibehölls till ett lågt belopp, för att taxeringen till skogsaccis fortfarande skulle kunna ligga till grund för skogsvårdsavgifterna.

I den motivering, som bifogades den Kungl. propositionen, uttalar sig Allmänna föredragande departementschefen angående de allmänna grunder, varå synpunk- det däri framlagda förslaget vore byggt, sålunda (Kungl. prop. sid. 233) : ägg 9 Maj:ts förslag.

Beskatt- ning efter intresse eller efter förmåga.

Tidigare uttalan- den.

”Jag har tidigare berört de båda principerna skatt efter intresse och skatt efter förmåga. Det torde numera vara allmänt erkänt, att de di- rekta skatterna till staten i det väsentliga böra utgöras enligt sistnämnda princip; men allmänt har också uttalats, att denna princip icke lämpar sig att enbart ligga till grund för den kommunala bidragsskyldigheten.

Sålunda anförde kommunalskattekommittén i sitt år 1900 avgivna be- tänkande: ”Såväl i den moderna skattepolitiska litteraturen som under praktiska förhandlingar i ämnet har i förevarande avseende, väl icke enstämmigt men dock under betydande tillslutning, uttalats den uppfatt- ning, att en principiell åtskillnad förefinnes mellan de grunder, efter vilka direkt skatt till stat och kommun bör utkrävas, samt att denna åtskillnad även låter sig praktiskt genomföras. Enligt denna uppfatt- ning skall staten av sina medborgare utkräva skatt huvudsakligen med hänsyn till deras olika skatteförmåga, varemot den kommunala beskatt- ningen i viss grad bör givas formen av en intressebeskattning, enligt vilken bidragsskyldigheten mätes icke endast efter skatteförmågan utan även efter, å ena sidan, de fördelar, kommunen genom sina anstalter eller sin verksamhet för något visst ändamål bereder sina medlemmar eller vissa grupper bland dem, samt, å andra sidan, de olägenheter el- ler särskilda utgifter, den enskilde genom sin verksamhet förorsakar kommunen. Riktigheten av denna åskådning, för vilken, såvitt angår vårt lands kommunala beskattning, redan allmänna besvärs- och eko- nomiutskottet vid 1840—41 års riksdag gjorde sig till målsman, synes kommittén svårligen kunna jävas, om man tillbörligt beaktar den olika arten av statens och kommunens verksamhet och organisation i det hela samt individens härav betingade olika ställning till stat och kommun.”

En liknande uppfattning uttalas av sammansatta bevillnings- och lag- utskottet vid 1903 års riksdag. Utskottet, vilket förmenade, att det icke skulle vara omöjligt att även i vårt land till en del bygga den kommu- nala budgeten på objektskatter samt på avgifter och bidrag av veder- lags natur, ifrågasatte i enlighet därmed en objektbeskattning utom av fastighet även av sådana näringar, som vore lokalt bundna vid kommu- nen, och vilkas intressen alltså kunde anses i väsentliga punkter sam— manfalla med kommunens. Utskottet framhöll därvid, att, om ett stort industriellt företag orsakade en fattig landskommun betydande utgifter för skola, fattigvård, polisväsen o. d., rättvisan syntes bjuda, att före- taget även under ett år, då det tilläventyrs icke lämnat någon nettovinst, dock i någon mån bidroge till kommunens omkostnader för detsamma, samt att enahanda skäl talade för en näringsskatt även i städerna. I anslutning till sitt nyssnämnda uttalande erinrade utskottet, att en vä- sentlig del av de kommunala skatterna under alla omständigheter torde böra utgå i form av tillägg till de direkta statsskatterna.

Ihågkommas bör, att, då dessa uttalanden gjordes, kommunerna till sina utgifter icke erhöllo statsbidrag i samma utsträckning som nu, samt att, enär vid sådant förhållande kommunernas utgifter för allmänna ändamål voro jämförelsevis högre än nu, en intressebeskattning då var mindre påkallad.

Även övriga auktoritativa uttalanden i frågan gå i samma riktning. Sålunda framhöll, på sätt jag tidigare omnämnt, dåvarande statsrådet och chefen för finansdepartementet vid den anmälan för Kungl. Maj:t,

131 1 varigenom 1910 års statsskattereform bebådades, att även i fråga om kommunalbeskattningen en kommunal inkomstskatt icke kunde avvaras, men att vid sidan av densamma borde utvecklas ett kommunalt objekt- skattesystem.

Eiserman och von Wolcker hava vid sina ingående undersökningar av det kommunala beskattningsproblemet kommit därhän att lägga den huvudsakliga vikten vid intressebeskattningen. Landén tillerkänner den- samma likaledes stor betydelse.

Såsom framgår av den tidigare lämnade redogörelsen för avgivna utlåtanden, hava länsstyrelserna vilka såväl på grund av beskatt— ningsarbetet i prövningsnämnderna som ock med hänsyn till deras handläggning av andra kommunala ärenden torde hava synnerligen stora förutsättningar att bedöma hithörande frågor så gott som en- hälligt antingen direkt tillstyrkt eller icke haft något att erinra mot en utvidgad intressebeskattning.

Kammarrätten har ställt sig på samma ståndpunkt. Den förut lämnade framställningen av utländsk lagstiftning utvisar, att även i utlandet intresseprincipen allmänt kommit i tillämpning i fråga om den kommunala beskattningen.

Otvivelaktigt torde också en beskattning efter intresse vara berättigad för kommunernas vidkommande. I detta hänseende må erinras om kost- naderna för t. ex. anläggandet av en hamn eller framdragandet av gata eller vattenledning. Väl är det sant, att dylika företag kunna sägas lända kommunen i dess helhet till gagn, men i främsta rummet är det dock vissa grupper av kommunens medlemmar, som hava fördel därav. Så- lunda komma ju förbättrade kommunikationer i första hand näringsid- karna och fastighetsägarna till godo, medan återigen gaturegleringar och liknande arbeten särskilt medföra varaktig nytta för närbelägna fastig- heter och därmed för dessas ägare. De nu anförda förhållandena äro endast exempel. Såsom regel torde väl åtgärder, som avse att främja vad man i dagligt tal benämner ett samhälles materiella utveckling eller uppblomstring, vara jämförbara med de här nämnda: ökade avsättnings- möjligheter beredas producenter, fastigheterna stiga i pris och handels- omsättningen ökas. För löntagaren blir däremot förhållandet, rent eko- nomiskt sett, ofta det motsatta, i det att levnadskostnaderna å orten sam- tidigt stegras. Det kan därför ej anses annat än rätt och billigt, att de, vilka draga särskild nytta av vissa kommunala anordningar, jämväl få i större utsträckning än andra deltaga i kostnaderna därför. Det nu sagda gäller dock endast åtgärder, som mer eller mindre direkt tjäna främjande av de skattskyldigas ekonomiska intressen. Givetvis kunna dock härur icke få dragas sådana konsekvenser som exempelvis skärp- ning av beskattningen för den obemedlade, därför att han med större sannolikhet kommer att ligga fattigvården till last. Lika litet lärer det kunna ifrågakomma att ålägga familjeförsörjarna att ensamma bestrida kostnaderna för skolundervisningen.

En speciell beskattning måste emellertid anses befogad, ej blott då det gäller att täcka kommunens utgifter för åtgärder, som närmast gagna vissa skattskyldiga, utan även för anskaffande av medel till bestridande av kostnader, som föranletts av särskilda skattskyldiga. Liksom en be- skattning på den förra grunden bör inskränkas till de fall, där fråga är om åtgärder, som tjäna främjande av vissa skattskyldiga kommunmed-

Skäl för en be- skattning efter in- tresse.

Skatt även efter förmåga.

lemmars ekonomiska intressen, synes en beskattning på den senare grun— den endast böra komma i fråga, därest kommunens ökade utgifter för- anletts av vederbörandes ekonomiska verksamhet. Medan det sålunda, enligt min mening, vittnar om missuppfattning av intresseteoriens inne- börd, då kommunalskattekommitténs förslag, i vad detsamma angick skattelindring för familjeförsörjare, på sin tid från visst håll avstyrktes på den grund, att kommunens utgifter exempelvis för skola och hälsovård till en väsentlig del skapade kommunens skattebehov samt att familjeför— sörjare kunde sägas i viss grad förorsaka kommunen dessa utgifter, anser jag däremot en skärpt beskattning vara befogad i de fall, då någon ge- nom sin ekonomiska verksamhet förorsakar kommunen ökade utgifter jämväl av nu angiven art. Sålunda lärer det vara rättvist att tyngre be- skatta t. ex. den industriella verksamhet, som genom sammanförande av en stor arbetarbefolkning föranleder utgifter för olika ändamål och vållar kommunen en kostnadsökning, vilken ej uppväges utav ökningen av de beskattningsbara inkomsterna inom kommunen.

Vad angår de rena landskommunerna, bör det ihågkommas, att nöd— vändigheten av att trygga tillgången på beskattningsföremål i de olika kommunerna talar för en på intresseprincipen vilande objektbeskuatt- ning. I en kommun med dess begränsade område kunna förhållandena från det ena året till det andra ändras så avsevärt, att, om en beskatt- ning grundades uteslutande på de taxerade inkomstbeloppen, kommunen skulle kunna finna sig ur stånd att fylla sitt skattebehov.

Jag vill 1 detta sammanhang erinra, att den nuvarande fastighetsbevill- ningen utgör en objektskatt.

Enligt vad jag tidigare nämnt, har vidare såsom stöd för en differentie- ring i fråga om beskattningen åberopats, att kommunernas utgifter för gemensamma angelägenheter av såväl allmän som av mera lokal natur, därtill ofta de mest betydande, icke äro att anse såsom utgifter för års- behovet utan avse att skapa värden av mera varaktig art, samt att, i den mån så vore förhållandet, det ändamål, för vilket utgifterna gjorts, i större utsträckning komme allenast de samhällsmedlemmar till godo, som stode i en för längre tid bestående intressegemenskap med kommunen. Särskilt har detta ansetts gälla fastighetsägarna; man har nämligen för- menat, att, även om de icke för någon längre tid behölle sina fastigheter, det dock vore tydligt, att fastighetsvärdet inom kommunen rönte inverkan av kommunens hushållning i det hela, vadan hastigt amorterade kom- munala kostnader för skapande av bestående värden och därav föran- lett lägre skattetryck efter amorteringstidens slut lände särskilt fastig— hetsägarna, betraktade såsom grupp, till fromma.

Ehuru jag sålunda ansluter mig till den uppfattningen, att i den kom- munala beskattningen intresseprincipen bör vinna beaktande, kan jag dock icke tillerkänna intressebeskattningen sådan avgörande betydelse, som man ofta å sakkunnigt håll velat göra. En väsentlig del, under mer normala förhållanden huvuddelen, av de kommunala utgifterna, bör en- ligt min mening alltid täckas genom skatter efter förmåga. Fastän man numera i fråga om statsbeskattningen allmänt erkänner, att först genom progressivitet i beskattningen vinnes, att densamma verkligen sker efter förmåga, kan dock förmärkas en viss tveksamhet gent emot anord- nandet av en progressiv kommunal beskattning. Delvis torde detta hava

sin grund i åtskilliga rent skattetekniska svårigheter till frågan huru desamma må kunna på bästa sätt övervinnas torde jag få senare åter- komma men delvis har nog skälet även varit farhågor för att den kommunala beskattningen i så fall skulle allt för mycket konkurrera med den progressiva statsskatten; man har förmenat, att vissa skattskyldiga skulle bliva allt för betungade. Givetvis kan det råda och kommer även alltid att finnas olika meningar, då det är fråga om att avväg-a progres— sionen vid en skatt efter förmåga. Därest emellertid vid anordnandet av en ny sådan skatt den mening skulle göras gällande, att skatten allt för tungt komme att drabba vissa grupper skattskyldiga, så visar detta en- dast, att skatten enligt vederbörandes uppfattning icke blivit avvägd efter förmåga och att principen sålunda oriktigt tillämpats.

Vid uppgörandet av riktlinjerna för ett kommunalt skatteprogram är det emellertid ej nog att på ett med rättvisa och billighet överensstäm- mande sätt fördela skattskyldigheten mellan medlemmarna inom en och samma kommun. Av synnerlig vikt är även, att rättvisa uppnås i för- hållandet kommunerna emellan, så att, där flera kommuner var för sig äga befogade anspråk att få för beskattningsändamål tillgodogöra sig ett och samma beskattningsföremål, deras rätt tillvaratages på ett betryg- gande sätt. Lika väl som orättvisa vederfares vissa medlemmar av en kommun därigenom, att andra medlemmar av samma kommun bliva för lindrigt beskattade, lika väl måste det anses obilligt mot de skattskyldiga inom en kommun, därest en samma kommun rätteligen tillkommande skattekälla får utnyttjas av annan kommun. Ihågkommas bör nämligen, att kommunernas utgifter måste täckas, oavsett huruvida utdebiteringen blir större eller mindre. Därest en skattekälla försvinner eller minskas, går detta ut över andra skattekällor, som få vidkännas en tyngre be- skattning.”

Sedan departementschefen därefter upptagit till granskning Eiser- man—von Wolckers och Landéns förslag samt redogjort för de skäl, som föranlett honom att ställa sig avböjande till samma förslag, uttalar han sig vidare i fråga om beskattningen till de borgerliga primärkommu- nerna sålunda (sid. 244):

”Såsom jag ovan framhållit, bör kommunernas skattebehov tillgodoses genom beskattning dels efter intresse och dels efter förmåga.

I de fall, där de skattskyldigas intresse av en kommunal anordning mera noggrant kan mätas eller uppskattas, torde deras bidragsskyl- dighet lämpligast utgöras genom avgifter, som ställas i direkt samband med anordningen i fråga. Sålunda synes det lämpligt, att t. ex. för be- lysning och renhållning av en gata utav fastighetsägarna uttagas av- gifter, som i stort sett motsvara kostnaderna. Väl kan det göras gällande, att ett dylikt avgiftssystem skulle tungt drabba ett fåtal kummunmedlem- mar, under det att de anordningar, som till större eller mindre del skulle täckas genom avgifterna, lände en större grupp kommunmedlemmar till fördel. Sålunda trafikeras ju en gata även av andra än därstädes boende, och särskilt måste hyresgästerna vid densamma hava fördel och trevnad av en väl ordnad belysning, renhållning o. s. v. Utan att här vilja gå närmare in på skatteövervältningens svårlösta problem vill jag emel- lertid erinra, att avgifter utav ifrågavarande natur vare sig de såsom

Rättvis fördel— ning av skatte- källorna mellan olika kom- muner.

De borger- liga pri-

markom-

munerna.

Beskatt- ning efter intresse (avgifter).

i ovan anförda exempel läggas å fastighetsägare eller vid t. ex. en hamnanläggning å anlöpande fartyg i stället för att oskäligt trycka dem, som närmast betala avgifterna, genom förhöjda hyror, respektive ökade priser, torde slås ut å alla dem, som direkt eller indirekt hava fördel av den anordning, som skall bekostas genom avgiften.

Ett dylikt avgiftssystem låter sig emellertid tillämpas endast i de fall, där intresset mera noggrant kan mätas. Även i det fall att fråga är om kommunala anordningar, som mera direkt främja ekonomiska intressen, kan emellertid ofta intresset, ehuru fullt påvisbart, dock vara svårt att uppskatta. Därest en kommun t. ex. beslutat att teckna aktier i en järn- väg till trakten, måste detta beslut anses vara av särskild fördel för fas- tighetsägare och näringsidkare; men att bestämma huru stora avgifter, som i anledning därav böra påläggas dessa kommunmedlemmar, torde svårligen låta sig göra. Än svårare torde det vara att genom avgifter verkställa den skärpta beskattning, vilken, enligt vad ovan nämnts, mo- tiveras av de ökade kostnader, som vissa yrkens utövande kan medföra för kommunen, eller av den fastare intressegemenskap, som särskilt fastighetsägare ansetts hava med kommunen.

Fastig— Ett genomförande av beskattning efter intresse (begreppet här taget här?]??? i en vidsträcktare bemärkelse) måste därför huvudsakligen ske genom en rings- å vissa objekt lagd allmän kommunal skatt. Därvid torde fastigheterna skatt. böra i första hand göras till föremål för beskattningen. Såsom av det tidigare anförda torde framgå, lära emellertid jämväl de inom en kom- mun drivna näringsföretagen hava sådan intressegemenskap med kom- munen, att de böra underkastas en beskattning av enahanda art.

Att därutöver utsträcka intressebeskattningen till ytterligare grupper av skatteobjekt bör enligt min mening ej ifrågakomma. Väl kan det så- gas, att alla skattskyldiga hava en större eller mindre intressegemenskap med kommunen, men liksom det tidigare förordade avgiftssystemet bör tillämpas allenast där vederbörande kommunala anordning medför en för vissa kommunmedlemmar särskilt mätbar fördel, lika så väl bör intresse- beskattningen inskränkas till att avse allenast de fall, där intressegemen- skapen föreligger i högre grad eller är mera påtaglig.

Då vid en intressebeskattning avseende ej bör fästas vid skatteförmå- gan utan allenast vid intressegemenskapen med kommunen, lärer, på sätt uti 1917 års betänkanden föreslagits, till grund för en fastighetsskatt böra läggas fastigheternas uppskattade värde utan avdrag för vid fastigheten häftande gäld. Med hänsyn till fastigheternas olika användningssätt lärer emellertid en differentiering i fråga om skattskyldigheten böra ske. Sålunda torde, vad angår fastighets värde för jordbruksändamål, påkal- las en förhållandevis tyngre skatt, därest genom densamma tillika skall beskattas den av fastighetsägaren drivna jordbruksnäringen såsom så- dan. Däremot torde fastighetens skogsvärde böra beskattas efter lägre grund än fastigheten i övrigt. Då frågan om skogsbeskattningens närmare ordnande emellertid bör ses i ett sammanhang, skall jag återkomma till denna fråga, efter det jag angivit det system, enligt vilket den kommu- nala beskattningen efter min uppfattning bör läggas. Att i övrigt i an- ledning av fastigheternas natur eller användningssätt göra någon åtskill- nad mellan olika fastigheter med' avseende å skattskyldigheten har ej av de sakkunniga ifrågasatts och torde ej heller vara lämpligt.

Såsom jag nyss nämnde, bör en intressebeskattning omfatta ej blott fastigheter utan även näringsföretag. Emellertid möta i fråga om dessa större svårigheter än beträffande fastigheterna att finna en måttstock för skattskyldigheten. Ett näringsföretags kapitalvärde är icke i samma ut- sträckning som en fastighets värde måttstock på företagets intressege- menskap med kommunen. Sålunda kan ett företag, t. ex. en elektrisk kraftstation, med högt värde hava jämförelsevis mindre fördel av de kom- munala anordningarna och ej heller åsamka kommunen några nämn- värda ökade utgifter, medan däremot en handelsrörelse med föga kapital kan lämna stor avkastning just till följd av kommunens utveckling eller ett industriellt företag, t. ex. ett stenhuggeri, med ringa kapital och utan att lämna nämnvärd avkastning kan förorsaka kommunen avsevärt ökade utgifter för undervisning samt hälso— och fattigvård m. m. Lika litet torde det böra ifrågakomma att, på sätt kammarrätten föreslagit, lägga endast avkastningen till grund för en näringsskatt. Avkastningen utgör nämligen icke en tillförlitlig måttstock på vare sig den nytta, företaget haft av de kommunala anläggningarna, eller den kostnad, företaget åsamkat kommunen. Att återigen taga den anställda personalens storlek som jämförelsegrund skulle visserligen låta sig göra, om det endast gällde att bestämma måttet av den ökning i utgifterna, som företaget medfört för kommunen. Däremot visar antalet anställda intet rörande den intresse— gemenskap, som företaget i övrigt kan hava med kommunen. För att en näringsskatt skall erhålla avsedd effektivitet men ej heller drabba nå- gon näringsgren allt för tungt i förhållande till andra, torde det vara nödvändigt att till grund för skatten lägga flera olika faktorer, t. ex. kapital, avkastning och arbetarantal, så avvägda mot varandra, att de tillsammans bilda en i det hela tillfredsställande jämförelsegrund för företagets intressegemenskap med kommunen. Till frågan rörande de närmare riktlinjerna för en näringsskatt torde jag få återkomma senare i samband med en redogörelse för förarbetena till förslagets bestämmel- ser i denna punkt och de i anslutning därtill avgivna utlåtandena.

Enligt vad det anförda giver vid handen, skulle alltså intressebeskatt- ningen verkställas dels genom uttagande utav avgifter i vissa fall dels ock genom å fastigheter och näringsföretag lagda objektskatter.

I det föregående har gjorts gällande, att den kommunala beskattningen borde anordnas dels efter intresse och dels efter förmåga. I den mån kommunernas skattebehov ej skall tillgodoses genom ovan berörda skatteformer, bör alltså åvägabringas en beskattning i stort sett efter för- maga.

Givetvis vore det önskligt att kunna verkställa den allmänna kommu- nala beskattningen (utöver intressebeskattningen) genom en enda skatte- form. Då skatteförmågan bör i stort sett läggas till grund för denna beskattning, måste skatten göras progressiv. Detta skulle emellertid medföra stora svårigheter. Det bör nämligen ihågkommas, att olika pro- gressionsskalor måste upprättas för att användas vid olika stora utdebi- teringar; en progression, som kan anses skälig och lämplig i de fall, där utdebiteringen i fråga om en medelstor inkomst uppgår till exem- pelvis 5 procent, skulle säkerligen befinnas olämplig i en kommun med ett tre eller fyra gånger så stort skattetryck. Emellertid skulle det för de kommunala myndigheterna vara synnerligen. betungande att vid den

Beskatt- ning efter förmåga.

Kommu- nal in- komst-

skatt.

allmänna skatterepartitionen behöva räkna med möjligheten av att tillämpa olika progressionsskalor; man tänke sig blott det fall, att, sedan de för en var skattskyldig beskattningsbara beloppen blivit beräknade i enlighet med en viss progressionsskala, det efter beräkningens slut- förande visar sig, att det sammanlagda beskattningsbara beloppet över- eller understiger vad som beräknats, samt att i följd härav utdebiteringen kommer att över— eller understiga de för nämnda progressionsskalas tillämplighet fastslagna gränsvärden. Även med hänsyn till beskatt— ningskällornas fördelning mellan olika kommuner möter hinder att an- vända en enda progressiv skatteform. På sätt nedan kommer att när- mare utvecklas, torde nämligen för ernående av rättvis fördelning mellan kommunerna av skattekällorna det vara nödvändigt att i vissa fall låta den skattskyldiges inkomster beskattas i förvärvskommunen. Att ändock göra beskattningen progressiv i förhållande till den skattskyldiges sam- lade inkomst måste medföra betydande svårigheter. Slutligen må erinras, att det med olika progressionsskalor inom olika kommuner knappast låter sig göra att anordna skatteutjämningen i form av en återbetalning till de kommuner (eller till respektive skattskyldiga), där utdebiterin- gen, vare sig i dess helhet eller för vissa ändamål, överstiger en viss gräns. Utan att nu uttala mig om, huruvida skatteutjämningsfrågan bör slutligt ordnas på dylikt sätt eller ej, anser jag dock, att man bör undvika att på nämnda frågas nuvarande läge vidtaga sådana åtgärder, att en lösning i viss riktning omöjliggöres.

De svårigheter, som, enligt vad ovan nämnts, äro förknippade med an- ordnandet av en beskattning efter förmåga, därest en enda skatteform kommer till användning, synas kunna undvikas genom begagnande av två skatteformer, anordnade vid sidan av varandra på sätt jag nu går att redogöra för.

Den ena av dessa skatter är en proportionell inkomstskatt. Skatten, som är avsedd att utgöra den allmänna kommunala inkomstskatten, bör i princip omfatta all beskattningsbar inkomst. Ett mindre belopp, av— sett att motsvara den skattskyldiges existensminimum, göres skattefritt. Familjeförsörjare erhålla större avdrag. Frågan huru dessa avdrag böra anordnas och om de närmare villkoren för deras tillgodonjutande skall senare beröras. Därigenom att skatten på nu angivet sätt göres degressiv, vinnes i fråga om de lägre inkomstbeloppen så stor förskjut— ning av skattebördan, som vid jämförelse dem emellan må anses påkallad av ett ordnande av beskattningen efter förmåga. Däremot vinnes ej, att skattetrycket kommer att uppbäras av de högre inkomsterna efter dessas förmåga. För detta ändamål erfordras en verklig progressiv skatt, som, enligt vad nedan angives, ävenledes ingår i det av mig nu framlagda systemet. Ett hänsynstagande till skatteförmågan förutsätter vidare, att avdrag för ränta å gäld för de olika inkomstslagen medgives. Vad angår fördelningen av beskattningsrätten kommunerna emellan, så torde det vara lämpligt, att inkomst av fast egendom samt inkomst av näring beskattas inom den kommun, där fastigheten är belägen eller näringen idkas. Till stöd härför vill jag erinra, hurusom det ofta förekommer, att t. ex. industriella företag äro förlagda ute i landsorten eller i de större städernas församhällen, under det att företagets ägare bo å annan ort. Det synes då vara riktigast, att de kommuner, där företagen äro

belägna, även få beskatta inkomsten av företagen. Skulle dessa kommu— ners berättigade krav på skatt tillgodoses endast genom intressebeskatt- ning, bleve följden den, att sistnämnda skatt finge läggas väsentligt tyngre å näring, än vad som vid jämförelse med inkomsttagarnas beskatt— ning kunde anses rätt och billigt. Detsamma gäller i fråga om beskatt— ning utav inkomst av fast egendom. Särskilt vad skogsbeskattningen an- går, torde det knappast finnas mer än en mening därom, att inkomst av skog bör få beskattas vare sig nu detta sker genom kommunal in— komstskatt, skogsaccis eller på annat sätt av den kommun, där sko- gen är belägen. Även i fråga om övriga inkomster kunde en uppdelning av beskattningsrätten å de olika kommuner, där inkomsten förvärvats, äga fog för sig. Av rent praktiska skäl torde detta emellertid böra så- som regel vara uteslutet.

För att de högre inkomsterna jämväl skola bliva beskattade efter för- måga erfordras, såsom nyss antyddes, en progressivskatt, förslagsvis benämnd kommunal progressivskatt. Liksom i fråga om statsbeskatt- ningen bör skatteförmågan vara den ensamt avgörande i fråga om denna skatt. Till grund för densamma torde därför också lämpligen kunna läggas den uppskattning av inkomst och förmögenhet, som verk- ställes i och för statsbeskattningen. Däremot kommer beskattningen att börja först vid väsentligt högre inkomster de smärre inkomsterna bliva tillräckligt beskattade genom den allmänna kommunala inkomst— skatten. Då en progressiv beskattning i främsta hand avser att täcka de kommunernas utgifter, som avse mera allmänna ändamål, men det just är för sådana utgifter, som de skattetyngda kommunerna böra er— hålla gottgörelse vid skatteutjämningen, så synes det lämpligt, att denna progressiva skatt tillikla användes i skatteutjämningssyfte, så att en viss del av vad som inflyter genom skatten får behållas av vederbörande kommun och återstoden användes för skatteutjämningsändamål. Skat- ten bör utgå efter för hela landet lika, i skatteförfattningen angiven skattesats; denna bör vara så avpassad, att progressivskatten tillsam- mans med den kommunala inkomstskatten i en kommun med medelhögt skattetryck åstadkommer en väl avvägd progression i beskattningen.

Det av mig ifrågasatta skattesystemet skulle alltså innefatta en intressebeskattning genom dels avgifter, dels fastighetsskatt och dels näringsskatt samt en beskattning efter förmåga genom en kommunal inkomstskatt, kompletterad med en progressiv skatt. Jag torde i detta sammanhang även böra något beröra de olika skatternas inbördes ställ— ning i systemet.

Beträffande den förstnämnda skatteformen torde böra i författning angivas, uti vilka fall kommunen må upptaga dylika avgifter.

Vad åter angår intressebeskattningen i övrigt, så kan det ifrågasät- tas, huruvida icke det vore riktigast, att fastighets- och näringsskatterna uttoges till så stort belopp, som erfordrades för att helt eller delvis täcka vissa av de kommunala utgifterna. Ehuru en sådan anordning har vissa skäl för sig, lärer det dock möta stora svårigheter att omsätta densamma i praktiken. Man kan visserligen påvisa, att vissa yrkesgrupper hava större intressegemenskap med kommunen, men man kan däremot icke alltid avgöra, i vad mån en viss kommunal åtgärd tjänar ett statsända—

Kommu— nal pro— gressiv-

skatt.

De olika skatte- former— nas stall-

ning i sy- stemet.

mål och i vad mån den närmast främjar ett lokalt intresse. Sålunda torde t. ex. polisväsendet i en större stad hava en dylik tvåfaldig upp- gift; rättsskyddet är ett statsintresse, medan ordnandet av gatutrafiken är ett rent lokalt intresse; den patrullerande poliskonstapeln tjänar så.- väl det ena som det andra syftet. I den mån en objektbeskattning moti- veras därav, att viss verksamhet är ägnad att åsamka kommunen ökade utgifter eller att vissa grupper skattskyldiga äro mera stadigvarande bundna vid kommunen och till följd därav hava större intressegemen- skap med den-samma, blir det än svårare att avgöra, vilka utgifter som böra täckas genom en sådan beskattning. Slutligen torde de rent bud— gettekniska svårigheterna vid en dylik uppdelning bliva avsevärda. Vid sådant förhållande synes det mig, att man åtminstone icke för det när- varande bör beträda denna väg.

Ej heller torde det låta sig göra att fastställa vissa bestämda kvot- delar av kommunens utgifter, som skola täckas genom det ena och det andra slaget av skatter. I de kommuner, där förhållandet mellan de olika skatteobjekten är ungefär detsamma, möta väl inga hinder för en dylik anordning. Emellertid avvika förhållandena i en kommun ofta nog synnerligen starkt från förhållandena i en annan kommun, i det att skatteobjekten förekomma i ytterst växlande proportion. Att under sådana omständigheter fastställa enhetliga fördelningsgrunder av an- ty-dd art torde ej låta sig göra.

Fastighetsskatten och näringsskatten torde därför böra anordnas så— som repartitionsskatter sålunda, att en var skattskyldig deltager i alla kommunens utgifter i förhållande till det honom påförda antalet skatte- kronor.

Vad angår de båda skatteformer, genom vilka skall verkställas en beskattning efter förmåga, så ligger det i sakens natur, att den kom- munala inkomstskatten skall deltaga i repartitionen. Däremot kan detta icke bliva fallet med progressivskatten, sådan densamma av mig tänkts anordnad. Jag har tidigare framhållit, hurusom det torde vara uteslutet att göra en kommunal progressiv skatt till repartitionsskatt i egentlig mening. Däremot kunde det ifrågasättas att, i den mån utdebiteringen på de allmänna repartitionsskatterna överstiger vissa angivna gräns- belopp per skattekrona, låta kommunen verkställa en utdebitering av vissa procent av progressivskattens grundbelopp. Även en sådan anord— ning torde emellertid vara ägnad att medföra åtskilliga svårigheter utan några mera betydande fördelar. Det synes mig lämpligare, att progres— sivskatten, såsom jag förut antytt, fastställes att utgå efter en för hela landet lika skattesats samt i första hand tillgripes till täckande av kom- munens utgifter, varefter återstoden utdebiteras på de tre repartitions- skatterna. Därest skalan för progressivskatten, på sätt jag tidigare ifrågasatt, avväges efter ett normalt skattetryck, blir väl följden den, att i kommuner med särskilt lågt skattetryck, progressionen kommer att te sig något för stark; denna ojämnhet blir dock mindre, än den synes vara, om man, såsom riktigt är, bortser från den del av progressivskat— ten, som är avsedd att tjäna skatteutjämningsändamål; att denna del bör utgå efter enhetlig skala, oavsett skattetrycket i kommunen, är. ju på- tagligt. Däremot skulle genom den av mig ifrågasatta anordningen vin- nas enkelhet och reda.”

Beträffande specialkommunerna. anför departementschefen (sid. 255):

"J ag har i det föregående talat endast om den borgerliga primärkom- munen; med denna sammanfaller emellertid i regel den kyrkliga försam- lingen. Såväl på grund härav som med hänsyn till nödvändigheten av att ej göra taxerings- och debiteringsarbetet allt för tungt torde det ej böra ifrågasättas annat, än att denna specialkommun skall begagna sig av samma skattesystem som de borgerliga primärkommunerna. Allenast i fråga om progressivskatten påkallas en avvikelse, i det att denna skatte- form icke tänkts skola tillgripas i de fall, då särskild utdebitering för nu nämnda specialkommun äger rum. Denna avvikelse är emellertid en- dast skenbar. Då progressivskattens skala måste avvägas med hänsyn till det samlade "kommunala” skattetrycket (dock ej landstings— eller vägskatten), ligger det i sakens natur, att ny utdebitering av progressiv- skatt ej får äga rum. Väl kunde det ifrågasättas, att i de fall, där hela progressivskatten ej behövde tagas i anspråk för den borgerliga primär- kommunen, man skulle få vid särskild utdebitering för specialkommun först uttaga vad av progressivskatten återstår. Ett dylikt förfarande skulle emellertid onekligen bereda vissa svårigheter. På grund härav och då frågan säkerligen har ringa praktisk betydelse, har det synts vara lämpligare att i dylika fall, åtminstone tills vidare, låta utdebiteringen ske på de tre repartitionsskatterna: fastighetsskatten, näringsskatten och den kommunala inkomstskatten.

Att vad nu sagts i fråga om kyrkoförsamling äger tillämpning jämväl å övriga specialkommuner såsom municipalsamhälle, skoldistrikt, tings- lag m. m. är påtagligt.

Två slags kommuner, nämligen länskommunerna och väghållningsdi- strikten, måste undantagas från en slutlig skattereform. Anledningen härtill är det ännu oavgjorda spörsmålet, huru vägfrågan bör lösas. Jag vill erinra därom, att enligt ett för någon tid tillbaka avlämnat kommitté— betänkande den egentliga kostnaden för väghållningen skulle påläggas länskommunerna. Givet är, att, därest vägfrågans lösning sker i sådan riktning, skäl finnes att inom landstingsområdena giva fastighetsbeskatt— ningen en mera framskjuten plats, än om länskommunerna skola hava endast sina nuvarande uppgifter. Innan denna fråga blivit avgjord, synes beskattningen till länskommunerna ej kunna definitivt ordnas. Då det emellertid bör undvikas att vid sidan av de nya kommunala skatteformer, som jag går att föreslå, bibehålla jämväl bevillningen, som ju numera har sin enda betydelse för kommunalbeskattningen, torde man hava att provisoriskt ordna beskattningen till länskommunen på sådant sätt, att skattetrycket fördelas i stort sett på samma sätt som nu.

Att beskattningen till väghållningsdistrikt bör ordnas provisoriskt, lig- ger i sakens natur.” 4

I fråga slutligen om skatteutjämningen mellan kommunerna anför de- partementschefen (sid. 635):

”Det har förut framhållits, att det nu slutförda arbetet, som avser ett ordnande allenast av kommunmedlemmarnas allmänna bidragsskyldig- het, är att beteckna såsom provisoriskt vad angår landstings— och väg- hållningsbeskattningen, vilka måst ordnas tillfälligt i avbidan på väg- hållningsfrågans lösning.

Special- kommu- ner.

Vissa kom- muner un- dantagas från skatte- reformen.

Skatte- utjäm- ning.

Ett antagande av förslaget till kommunalskattelag förutsätter emellertid även åtgärder för ett ordnande av skatteutjämningen. Visserligen måste utjämningen, intill dess erfarenhet vunnits om utfallet av skattereglerin— gen, ske provisoriskt. På grund därav, att helt andra belopp än hittills komma att bliva disponibla för utjämningsändamål, erfordras emellertid ändring i gällande bestämmelser, redan innan frågan kan ordnas slut- ligt. Förslag till dylik provisorisk ändring bör framläggas för 1921 års riksdag. Närmare bestämmelser om, huru de för utjämningsändamål av— sedda progressivskattemedlen skola inlevereras och av statsverket förval- tas, lära utan olägenhet kunna anstå till nästkommande riksdag.

Av synnerlig vikt har det synts mig vara att vid de kommunala skatte- systemens uppbyggande från början taga sikte på, att utjämningsbehovet måste tillgodoses i större omfattning än hittills. Jag har därför, ehuru jag fullt uppskattar det önskvärda i att nya provisoriska grunder för skatteutjämningen kunnat föreläggas samtidigt med förslaget till kommu— nalskattelag, dock icke ansett mig böra avvakta utarbetandet av förslag till sådana nya grunder. Lämpligheten av att låta landstingen handhava utjämningen i första hand bör undersökas. Skulle denna väg väljas, er- fordras ändrade bestämmelser rörande landstingens arbetssätt m. m. An- gelägenheten av att bedriva hithörande utredningsarbeten med all tillbör- lig skyndsamhet synes mig uppenbar.

Bland frågor, som böra lösas, är även den om rätt för kommunerna att upplägga fonder. Förslag till bestämmelser i sådant avseende är ut- arbetat och för närvarande utställt till vederbörandes yttrande.”

Särskilda Som bekant avböjde riksdagen det Kungl. förslaget och antog i stället ”gå"” vissa ändringar i bevillningsförordningen jämte förordning om kommu- 0' nal progressivskatt att lända till efterrättelse provisoriskt och under viss tid. Skälen till denna riksdagens ställning finnas angivna i andra sär— s(kilda 1)1tskottets utlåtande nzr 1. Däri anför utskottet till en början

sid. 35 : Omedel— ”Det förslag till kommunal skattereform, som i Kungl. Maj:ts propo- foi? ägd— sition nzr 191 och övriga med densamma samhörande propositioner före— vändig. legat till utskottets behandling, avser en synnerligen genomgripande om- gestaltning av de svenska primärkommunernas beskattningssystem. Att reformer på detta område länge varit behövliga, och att detta behov under senaste tid blivit allt mera trängande, därom torde knappast råda mer än en mening. Utskottet vill för sin del uttala sin fulla anslutning till denna uppfattning, och så till vida kan utskottet obetingat förena sig med föredragande departementschefens här ovan återgivna uttalanden i hu- vudpropositionen, som utskottet i likhet med honom anser, att ett ingri- Ipandi till rättelse av hittillsvarande missförhållanden ofördröjligen or s e.

Reformen Den stora huvudfrågan har alltså för utskottet icke varit, huruvida kan ål över huvud taget förbättringar i vårt kommunala skatteväsende nu skola gågååiv'e' företagas, men väl huruvida ett förslag av den omfattning och med den principiella läggning, som kännetecknar den Kungl. propositionen, kan av utskottet förordas till genomförande. Flera motioner från olika me- ningsriktningar inom riksdagen motionerna I: 259, 271, 282 samt II: 393, 395, 406 hava i detta hänseende givit uttryck åt en annan mening

än den, som legat till grund för den Kungl. propositionen, och på anförda skäl hävdat, att dess förslag till ett definitivt nytt skattesystem icke bör av riksdagen antagas, utan reformen för närvarande begränsas till pro— visoriska åtgärder, ägnade att avhjälpa de väsentligaste bristerna i nu- varande ordning oeh på samma gång bereda rådrum till en förnyad och mera uttömmande beredning, innan den slutliga nydaningen av kommu- nernas skatteväsende sker. I motiveringen till dessa yrkanden har dels gjorts gällande, att det material för prövningen av det kungliga försla- get, som i samband med detsamma blivit framlagt, i och för sig icke er- bjuder tillfredsställande hållpunkter för ett definitivt avgörande i en så betydelsefull fråga, dels också i olika hänseenden framställts sakliga anmärkningar mot viktiga delar av förslaget. Utskottet har vid pröv- ningen av den stora frågan ur båda dessa synpunkter stannat vid den meningen, att en definitiv reform enligt propositionens linjer icke kan tillstyrkas, samt att följaktligen den enda möjligheten att nu ernå en revision av vår kommunala beskattning är att söka samla meningarna om provisoriska åtgärder, vilka utan att föregripa den slutliga lösningen så långt möjligt råda bot på missförhållandena i nuvarande kommunala skatteordning."

Sedan utskottet därefter närmare angivit, i vilka avseenden utskgttet funnit den föreliggande utredningen bristfällig, fortsätter utskottet i fråga om det kungliga förslagets sakliga innehåll (sid. 37):

”De anmärkningar, som i motionerna I: 259 och 271 samt II: 393 och 395 riktats mot de föreslagna nya ”intresseskatterna” fristående fastighetsskatt och näringsskatt vid sidan av en för alla skattskyldiga gemensam inkomstskatt _ hava under utskottets behandling av ärendet blivit yttermera bestyrkta. Angående den i propositionen hävdade prin— cipen om "intresset” såsom grund för en särskild kommunal beskatt— ning skall utskottet inskränka sig till att uttala, att denna princip vid en mera ingående prövning synes synnerligen vansklig att omsätta i prak- tiska skattebestämmelser med hänsyn till omöjligheten att på ett tillför- litligt sätt gradera olika skattskyldigas ”intresse” i kommunen. Vid ut— skottets överläggningar har också en märkbar tendens visat sig bland det kungliga förslagets anhängare att undanskjuta den egentliga intres- seteorien och i dess ställe låta begreppet ”objektbeskattning” träda i för- grunden genom att identifiera de olika slagen av särskilt "intresse” inom kommunerna med vissa ”objekt” för särskilda skatteformer samt att motivera en dylik särskild objektbeskattning dels med behovet av fasta skattekällor, som äro oberoende av växlingarna i kommunmedlemmarnas personliga inkomster, dels med den särskilda skattekraft, som kan anta— gas följa av innehavet av ett dylikt skatteobjekt. Utskottet hyser för sin del den meningen, att en dylik förskjutning av den principiella fråge— ställningen borde kunna bliva av ett visst värde såsom innebärande en mindre omstridd utgångspunkt för det kommunala skatteproblemets fort- satta behandling. Att en viss objektbeskattning i kommunerna kan vara behövlig och berättigad vid sidan av skatt på personlig inkomst, lärer icke kunna principiellt bestridas, så mycket mindre som redan vår nuva- rande beskattning av jordbruksfastighet och annan fastighet utgör en form av dylik objektbeskattning. Men utskottet vill understryka, att, därest en objektskatt skall kunna motiveras genom den särskilda skatte-

Intresse- principen ej hållbar beskatt- nings- grund. Objekt- beskatt- ningen.

Fastig- hets- och närings- skatterna innebära dubbel- beskatt—

ning.

Provi— sorisk re- form.

kraft, som innehavet av ett visst objekt anses medföra, så måste också frågan, huruvida en sådan skatteform bör användas och huru skatten i så fall bör avvägas, avgöras genom en prövning av denna skattekraft, vilken prövning i realiteten uppenbarligen måste ske enligt principen om skatt efter förmåga. Utskottet anser, att de av Kungl. Maj:t föreslagna intresse- eller objektskatterna icke motsvara denna fordran, samt att de även i övrigt äro anordnade på ett sådant sätt, att de icke kunna för- ordas till genomförande.

I motionerna I: 259 och 271 samt II: 393 och 395 har påvisats, att det kungliga förslagets fastighetsskatt och näringsskatt innebära en dubbelbeskattning för fastighetsägare och näringsidkare, vilka enligt förslaget även skola erlägga inkomstskatt efter samma regler som övriga skattskyldiga, samt att denna dubbla beskattning, så som förslaget blivit lagt, måste befaras komma att medföra en orättvis och allt för tyngande skattebörda för dessa samhällsklasser. Under hänvisning till vad som i detta hänseende anförts i motionerna, vill utskottet för sin del särskilt framhålla, att de tabeller över 1918 års provtaxering, som åtfölja pro- positionen, ingalunda kunna anses jäva sagda farhågor med hänsyn sär— skilt till de förändrade förhållanden, som inträtt efter tidpunkten för denna provtaxering, och till den ökade belastning, som genom den ound- gängliga förbättringen av taxeringsförfarandet måste komma att drabba såväl fastighet som näring.

Vad fastighetssk-atten angår, har utskottet därjämte funnit de i pro— positionen föreslagna nya grunderna för taxering av fastighet —— med särskiljande av jordbruksvärde, skogsvärde och annat värde — i flera avseenden icke tillfredsställande.”

Utskottet framställer därefter vissa anmärkningar mot de i det kung- liga förslaget föreslagna reglerna för taxering av fastighet och speciellt av skog, vilka anmärkningar emellertid numera torde sakna aktualitet, sedan förordningar om allmän fastighetstaxering år 1922 samt om fastig— hetstaxering åren 1923 och 1924 blivit av 1921 års riksdag antagna och den 7 juli 1921 utfärdade (Sv. F. S. nr 381 och 383).

Sedan utskottet vidare framställt vissa anmärkningar mot den tekni- ska utformningen av den föreslagna näringsskatten —— återgivna här nedan i annat sammanhang (sid. 173) — sammanfattar utskottet sitt avstyrkande av den kungliga propositionen sålunda:

”Vad sålunda anförts i fråga om fastighetsskatten och näringsskatten torde vara tillräckligt för att angiva de huvudsakliga skäl, som jämte bristerna i ärendets föregående beredning gjort det för utskottet omöj- ligt att tillstyrka en lösning av den kommunala skattefrågan efter den Kungl. propositionens linjer.”

Utskottet övergår därefter till att överväga de provisoriska åtgärder till förbättring av kommunernas skatteväsen, som kunde ifrågasättas, och sedan utskottet avvisat tre särskilda i sådant hänseende framkomna förslag, framlägger utskottet ett förslag, om vilket pluraliteten i utskot- tet enats. Härom heter det (sid. 44):

”För egen del har utskottet av både principiella och praktiska grun- Umkottets der stannat vid den meningen, att, därest ett provisorium nu skall kunna åstadkommas, som å ena sidan medför verkligt betydande praktiska för- bättringar och å andra sidan lämnar frågan om den slutliga lösningen öppen för en förnyad prövning, så bör detta provisorium uppbyggas på de grundtankar, som återfinnas i motionerna I: 259 och 271 samt II: 393 och 395, nämligen upptagande ur den Kungl. propositionen av de punk- ter, som låta sig infogas i nuvarande skattesystem, och komplettering av detta system med beskattning även av inkomst från fastighet, i den mån densamma överskjuter fastighetens beskattning på grund av det taxerade fastighetsvärdet. Huvuddragen av detta provisorium, som ut- skottet sålunda vill föreslå riksdagen att godkänna, kunna sammanfattas sålunda.

Den av Kungl. Maj:t föreslagna höjningen och omregleringen av de skattefria avdragen däri inbegripet avdrag för ränta å gäld — accep- teras. Ett antal detaljförändringar i fråga om taxeringen av inkomst, vilka kunna genomföras oberoende av propositionens nya skattesystem, upptagas likaledes. Den år 1919 beslutade kommunala skattskyldigheten på aktier bibehålles, ehuru inom utskottet jämväl den mening uttalats, att dess berättigande måste vid en definitiv lösning av beskattningen un- derkastas en förnyad prövning. Utsträckt skattskyldighet införes för sta- tens fasta egendom samt av staten bedriven rörelse i full överensstäm- melse med propositionen. Fastighetsbeskattningen kvarstår oförändrad enligt hittills gällande regler men utökas genom beskattning även av den inkomst från fastighet, som överstiger sex procent av taxeringen för jord- bruksfastighet och fem procent av annan fastighets taxering. Samtliga härav föranledda nya bestämmelser inarbetas i bevillningsförordningen. Slutligen införes en fristående provisorisk kommunal progressivskatt, byggd på det i propositionen ingående förslaget men i väsentliga punk- ter omarbetad på grund av anmärkningar och önskemål, som framkom- mit dels i vederbörande motioner, dels under utskottsbehandlingen.

Vissa detaljer i dessa förslag skola längre fram närmare motiveras. Angående de viktigaste punkterna och förslagets innebörd i dess helhet må anföras följande.

Den av utskottet föreslagna beskattningen av fast egendom innebär en kombinerad fastighets- och inkomstskatt, i vilken det själva fastigheten påförda beskattningsbara beloppet ingår såsom ett garanterat minimum för dess beskattning. Genom denna anordning vinnes å ena sidan, att kommunerna få behålla ograverad den viktiga skattekälla, som de hittills haft i de stadgade sex procenten på jordbruksfastighets och fem procen- ten på annan fastighets taxeringsvärden, samt å andra sidan, att man undanröjer den anomali, som för närvarande består, nämligen att in— komst av fastighet, som övenskjuter nämrnda procent på taxeringsvärdet, går fri från kommunal beskattning. Det kan tilläggas att, i och med det att en dylik överskjutande inkomst av fastighet underkastas beskattning, vinnes också ett verksamt korrektiv emot alltför låg fastighetstaxering. Att denna kompletterande beskattning av inkomst från fastighet bör kunna tillföra kommunerna ett avsevärt antal nya bevillningskronor, i all synnerhet om noggrannare regler införas för taxeringen av sagda in- komst, på sätt Kungl. Maj:t i proposition nr 400 föreslår och utskottet

förslag.

Kombi- lierad fastig- hets— och inkomst- skatt.

Ingen närings- skatt i proviso— riet-.

Bevill- ningsför- ordningen grundval för pro— visoriet.

Kommu- nal pro-

gressiv- skatt.

förordar, ligger i sakens natur och bestyrkes av de beräkningar, som utskottet låtit verkställa om verkningarna av de olika motionernas skatte— förslag. Utskottet har ingalunda förbisett den anmärkning, som både i den Kungl. propositionen och under ärendets behandling blivit framställd mot ifrågavarande anordning ur den synpunkten, att de fastighetsägare, som på grund av skuld eller annan orsak ej nå en nettoinkomst, motsva- rande den för fastigheten stadgade procenten av taxeringsvärdet, på. detta sätt få skatta för mer än sin inkomst. Men denna olägenhet är, såsom framhållits i motionerna I: 259 och II: 393, oskiljaktig från all minimibeskattning, den existerar nu och skulle fortfara även. enligt Kungl. Maj:ts förslag, och det kan icke begäras av ett förslag till pro- visorium, att detta skall lösa ett problem, som hittills icke i något fram- kommet skatteförslag blivit löst.”

Sedan utskottet därefter uttalat sig angående det förhållande, som ge- nom den kombinerade inkomst- och fastighetsskatten uppstode mellan denna beskattning och Skogsaccisen, vilket uttalande återgives nedan i annat sammanhang (sid. 228), fortsätter utskottet (sid. 47):

”I motionerna I: 271 och II: 395 har uppslaget med kombinerad objekt- och inkomstskatt blivit utfört även för näringsföretag, i det att en nä- ringsskatt, dock byggd uteslutande på det i näringsföretaget nedlagda kapitalet och med ett repartitionstal av endast 1.5 procent å detta kapi- tal, infogats såsom garanterad minimibeskattning på sådana företag i motsvarighet till fastighetsägares fastighetsskatt. Utskottet har emel- lertid funnit, att tillräcklig anledning icke föreligger till införande av en sådan skatt i provisoriet, då den å ena sidan enligt verkställda be- räkningar icke kan under normala förhållanden väntas erhålla någon egentlig betydelse för kommunernas ekonomi och å andra sidan dess in- förande även i denna modifierade form skulle bereda betydande prak- tiska och tekniska svårigheter. Därtill kommer, att behovet av en dylik skatt förminskas genom progressivskattens införande.

Under sådana förhållanden har utskottet givetvis funnit det riktigast, att de nya bestämmelserna om fastighets— och inkomstbeskattningen in- arbetas i den hittills gällande bevillningsförordningen, på sätt som före- slagits i motionerna I: 259 och II: 393. Därmed vinnes också den för- delen, att de provisoriska åtgärderna framträda i en mera naturlig yttre form; det har synts utskottet mindre tilltalande att upptaga den for- mella ramen av Kungl. Maj:ts föreslagna nya kommunalskattelag, när det nya skattesystem, omkring vilket denna lag blivit utbyggt, icke kun- nat av utskottet förordas.”

' Vidare uttalar sig utskottet om den föreslagna kommunala progressiv- skatten, vilken skatteform utskottet, på sätt förut nämnts, ansett böra accepteras, samt redogör för de förändringar i de härom föreslagna be- stämmelserna, som utskottet ansett böra vidtagas. Detta uttalande åter- gives nedan i annat sammanhang (sid. 241).

Slutligen redogör utskottet för vissa statistiska beräkningar över det av utskottet föreslagna provisoriets verkningar och yttrar sig om dess giltighetstid.

Utskottets förslag blev av riksdagen bifallet. Den sålunda beslutade provisoriska kommunalskatteregleringen har fått sitt uttryck i bevill- ningsförordningen, sådan den lyder enligt förordningen den 19 novem- ber 1920, samt förordningen om kommunal progressivskatt för åren 1921—1924 jämte åtskilliga därmed sammanhängande författningar. Den har sedermera undergått vissa ändringar avseende detaljbestäm- melser, för vilka redogörelse i detta sammanhang ej torde vara erfor- derlig. Därjämte har genom förut omnämnda förordningar den 7 juli 1921 om allmän fastighetstaxering år 1922 samt om fastighetstaxering åren 1923 och 1924 nya grunder fastställts för taxering av fastighet sär- skilt i fråga om skog.

Genom beslut vid 1924 års riksdag har det sålunda antagna provisoriet utsträckts att gälla även för åren 1925 och 1926.

1920 års riksdag.

Kommu- nalbeskatt— ningen oä-

sentligen reparti- tions-

beskatt- ning.

Allmänna och spe- ciella skatter.

ANDRA AVDELNINGEN. ALLMÄNNA GRUNDER FÖR EN REVIDERAD KOMMUNALBESKATTN IN G.

4 kap. Beskattningsformer.

Vid en reglering av kommunalbeskattningen har man till en början att utgå därifrån, att enligt vårt samhällsskick kommunerna hava sig pålagda en mängd olika uppgifter av mer eller mindre statlig natur, vilka de obligatoriskt skola fylla utan hänsyn till därmed förenade kost- nader. Det står således icke i deras skön att fullgöra dessa uppgifter, om och i den mån deras ekonomiska ställning sådant medgiver, utan fullgörandet kommer i första hand och anskaffandet av därför erforder- liga medel blir en senare fråga, som kommunerna inom de för deras för- valtnings— och beskattningsrätt uppdragna gränserna få lösa bäst de gitta. Och då kommunerna icke såsom staten ha möjlighet att för be— stridande av stegrade utgifter anlita nya skattekällor utan måste hålla sig till de beskattningsföremål, som äro dem anvisade, följer härav, att det kommunala skattebehovet icke kan tillgodoses genom å beskattnings- föremålen lagda fixa skatter, utan måste kommunalbeskattningen, åtmin— stone till mycket väsentlig del, hava karaktären av repartitionsbeskatt- ning. Uppgiften för en kommunalskattelag varder därför i främsta rum- met den att anvisa de olika beskattningsföremål, av vilka det inom kom- munen nödiga skattebeloppet kan och skall uttagas, ävensom, där be— skattningsföremålens beskaffenhet därtill ger anledning, de olika for- mer, varunder uttagandet skall äga rum.

I det kommunala skattesystemet, sådant det för närvarande är hos oss utbildat, ingå dels allmänna skatter, dels ock vissa speciella skatter och avgifter.

Vad angår de allmänna kommunala skatterna är dit att hänföra till en början den kommunala repartitionsskatten. Även den år 1920 införda kommunala progressivskatten lärer böra räknas såsom allmän skatt. Huruvida den nuvarande beskattningen av avverkat virke (Skogsaccisen) är att anse som allmän konmiunal skatteform kan möjligen ifrågasättas, men med det sätt, varå den av kommittén inordnats i skattesystemet så— som skogsskatt, varder otvivelaktigt så förhållandet.

Vad därefter angår de speciella skatterna såsom hundskatt, bevillnings- avgifter för särskilda förmåner och rättigheter, nöjesskatt o. dyl., så äro dessa oftast av mindre betydelse och till sin art sådana, att de lämpligast kunna och böra regleras särskilt för sig, oberoende av huru det kom- munala skattesystemet i övrigt ordnas. Dessa lämnas alltså, såsom re- dan förut nämnts, i nu förevarande sammanhang å sido. Detsamma gäl- ler avgifter för utnyttjande av kommunala anordningar av varjehanda art, såsom avgifter för vatten, ljus och elektrisk kraft, för anlitande av kommunala trafikinrättningar o. dyl., ävensom speciella bidrag till vissa. kommunala anläggningar, som understundom kunna förekomma, såsom till anläggning eller underhåll av gata i stad med mera sådant.

Det på 1910 års bevillningsförordning enligt dess lydelse före provi- soriet grundade kommunala beskattningssystemet anvisade för den allmän- na repartitionsbeskattm'ngen allenast en skatteform: beskattningen av in- komst. Denna inkomst skulle emellertid för fastighet alltid beräknas till visst belopp, viss procent av fastighetens taxeringsvärde, evad den i verk— ligheten varit större eller mindre, och skatten hade alltså karaktär av ett slags ackordskatt. För beräkningen av inkomsten från andra förvärvs- källor uppställdes vissa regler, för vilka i detta sammanhang närmare redogörelse ej erfordras. Sedan år 1910 har därjämte utgått skogsaccis såsom en särskild kommunal skatt.

Eiserman—von Wolcker underkastade i sitt förslag detta skattesystem en ingående kritik (återgiven i 1920 års Kungl. prop. sid. 140—152) och gjorde för egen del beträffande de allmänna synpunkterna för en skatte- reglering ett uttalande, som i 1920 års Kungl. prop. återgives sålunda (sid. 152):

”I olikhet med staten saknade kommunerna möjlighet att anlita nya skattekällor, då de förefintliga sinade eller visade sig otillräckliga, utan måste uteslutande hålla sig till de anvisade beskattningsföremålen, så— dana dessa för vart särskilt år förelåge. Sinade en skattekälla, bleve belastningen på de återstående så mycket tyngre, såvida icke skattebe- hovet kunde nedbringas. Denna kommunalbeskattningens egenskap att i huvudsak vara en repartitionsskatt, vars tyngd berodde dels av skatte- behovet, dels ock av de anvisade skattekällornas större eller mindre rik— lighet, nödvändiggjorde, att åt beskattningsföremålen, så långt det med en rättvis beskattning kunde vara förenligt, gåves en sådan fasthet, att bidragsplikten till kommunen i möjligaste mån ställdes oberoende av kon- junkturväxlingar. Det borde därvid bemärkas, att kommunen med dess begränsade område vore i hög grad utsatt för sådana konjunkturväx- lingar, som hade benägenhet att sträcka sig över en viss trakt, såsom felslagna skördar o. d. Fasthölles icke nu angivna synpunkt, utan läm— nades möjlighet öppen för stora grupper av beskattningsföremål att i anledning av dåliga konjunkturer under vissa år undslippa bidragsplikt, skulle det förvisso i många fall kunna befaras, att kommunerna under sådana år bleve nödsakade att å övriga tillgängliga beskattningsföremål av ofta ringare bärkraft lägga en oskäligt tyngande skattebelastning för att få sitt skattebehov fyllt.

Denna synpunkt finge emellertid helt naturligt icke ensidigt fullföljas. En bidragsplikt, vid vilken ringa eller ingen hänsyn toges till beskatt- ningsföremålens av konjunkturväxlingar eller av därmed jämförliga för-

Historik. 1910 års bevill- ningsför- ordning.

Eiserman —von Wolcker.

Landén.

1920 års Kungl. förslag.

hållanden föranledda minskade skattekraft, skulle otvivelaktigt komma att verka orättvis och kännas tryckande. I fråga om all beskattning gällde också, att den helst borde uttagas under ett flertal former, för att dess tyngd måtte i möjligaste grad utjämnas. Icke minst borde denna princip vinna tillämpning vid kommunalbeskattningen. Angeläget vore således även att vid urvalet av beskattningsföremål åt kommunerna icke släppa den synpunkten, att beskattningen borde göras så mångsidig som möjligt. Ju mera mångsidig beskattningen anordnades, desto lättare läte den sig anpassas efter växlande förhållanden icke allenast inom skilda kommuner utan även inom varje särskild kommun under olika år. Ge— nom användandet av ett flertal beskattningsformer vunnes tillika, att de brister, som kunde vidlåda en beskattningsform i och för sig, mildrades genom en jämsides skeende tillämpning av en annan. Det torde nämligen aldrig kunna undvikas, att en beskattningsform, huru Väl den än vore uppbyggd efter en enhetlig och erkänt riktig princip, i sina verkningar bleve mer eller mindre ofullkomlig. Bristerna borde därför lämpligen utjämnas genom att låta skattebehovet fyllas ur flera efter skilda syn- punkter anordnade skattekällor.”

Sedan Eiserman—von Wolcker därefter erinrat (se 1920 års Kungl. prop. sid. 154 0. f.) om de båda beskattningsprinciperna ”skatt efter förmåga” och ”skatt efter intresse” samt vidare utvecklat, hurusom enligt deras mening en kommunalbeskattning ej borde byggas endast å den förra av dessa principer utan anordnas huvudsakligen såsom intresse- beskattning, uppställa de ett skattesystem bestående av dels en fristå— ende fastighetsskatt, att utgå efter taxeringsvärdet, dels en allmän avkast— ningsskatt, avsedd att träffa nettoavkastningen av varje förvärvskälla för sig, dels ock slutligen, vad anginge enskilda skattskyldiga (fysiska personer), en allmän och ren personlig inkomst— och förmögenhetsskatt efter skatteförmåga, avsedd att tjäna till utjämning av skattetrycket å fast egendom och avkastning. Såsom en fjärde skatt i systemet kunde i sinom tid infogas en jordvärdestegringsskatt. Skogsaccis förekom ock i detta skattesystem i den formen, att avkastning av skog, som ej användes till husbehov, undantogs från avkastningsskatt för att i stället beläggas med accis.

Landéns förslag upptog även ett flertal olika skatteformer. Han ville i kommunalbeskattningen använda i främsta rummet objektskatter, sådana som rena realskatter å de lokala skatteföremålen, och förvärvsskatter, ävenledes satta i direkt samband med själva inkomstkällan. Hans skatte- system upptog därför egendomsskatt för fast egendom, egendomsskatt för lös egendom, kommunal inkomstskatt och en fristående kommunal förmögenhetsskatt. Någon skogsaccis förekom icke i detta förslag.

1920 års Kungl. förslag upptog, såsom den ovan för samma förslag lämnade redogörelsen närmare utvisar (sid. 128), beskattningsformerna fastighetsskatt, näringsskatt, kommunal inkomstskatt ochi kommunal pro— gressivskatt. Skogsaccisen var avsedd att upphöra såsom effektiv kom- munalskatt och bibehölls — nedsatt till ett mera nominellt belopp —- alle- nast för att taxeringen därtill skulle utgöra underlag för skogsvård—sav- gifterna. Av nu nämnda beskattningsformer voro fastighetsskatten och näringsskatten avsedda att byggas på principen ”skatt efter intresse” samt

den kommunala inkomstskatten och den kommunala progressivskatten att tillgodose principen ”skatt efter förmåga”.

Särskilda utskottet av år 1920 uttalade betänkligheter mot möjlighet ten att bygga en kommunal beskattning på intresseprincipen (se ovan sid. 141) och avböjde därför de ifrågasatta intresseskatterna å fastighet och näring. Utskottet bibehöll ock i sitt förslag till provisorisk lag- stiftning allenast beskattningsformen kommunal inkomstskatt, omformad vad angår fastighet till garantiskatt, varjämte i provisoriet inrymdes en kommunal progressivskatt. Skogsaccisen bibehölls tills vidare oför- ändrad.

I enlighet härmed blev ock genom riksdagens beslut den provisoriska lagstiftningen utformad.

Kommittén har under sitt arbete ej funnit anledning att till diskussion upptaga frågan om huruvida kommunalbeskattningen borde byggas vä- sentligen å principen ”skatt efter intresse" eller å principen ”skatt efter förmåga”. Kommittén har funnit detta spörsmål vara av föga praktisk betydelse. I verkligheten är det nog så, att, såsom även i alla föregå? ende förslag faktiskt skett, hänsyn måste tagas till båda de sidor av pro— blemet, som tagit sig uttryck i nämnda formler. Såsom förut nämnts, måste kommunalskatten fylla vissa förhandsnvarande behov, och proble— met blir att fördela skattesumman på kommunens skattdragande med— lemmar så rimligt och skäligt, d. v. s. så rättvist som möjligt. Skall detta kunna ske, är det förvisso icke nog att såsom i fråga om statsskatten allenast spörja om skatteförmågan; även andra synpunkter måste härvid få göra sig gällande. Inom det relativt trånga beskattningsområde, som kommunen bildar, finnas vissa slag av beskattningsobjekt, som äro mera intimt förbundna med kommunen än andra, vissa, som av de kommu- nala anordningarna kunna hava mera omedelbart och direkt gagn än andra, vissa, som kunna förorsaka kommunen direkta kostnader i högre grad än andra; och det måste vara rimligt och skäligt, att hänsyn tages härtill vid utmätande av deras bidragsskyldighet till kommunen. En sådan särställning intaga enligt A— och B—förslagen fastighet och näring inom kommunen, enligt C—förzslaget fastighet. Vidare måste beaktas nöd- vändigheten av att åt kommunen anvisa vissa mera stabila beskattnings- objekt, så att icke omkastningar i konjunkturerna föranleda brist på sådana objekt och därigenom bringa oreda i kommunens ekonomi. Å andra sidan är det självfallet, att vid skattesystemets utformande syn- nerlig hänsyn måste tagas till beskattningens skälighet i förhållande till de olika beskattningsobjekten, så att intet varder över hövan betungat. Med andra ord: det kommunala skattesystemet måste framgå ur en syntes av förutnämnda olika faktorer, och åt denna syntes kan ej givas uttryck i någon generell formel. Man lärer härutinnan få åtnöja sig med att säga, att de olika kategorierna av skattskyldiga inom kommu- nen böra var för sig draga den del av bördan, som med hänsyn till samt- liga ovan antydda förhållanden kan finnas rimlig och skälig. Frågan, är därför, huru en sådan syntes skall kunna åstadkommas.

Därvid lärer det till en början vara klart, att kommunalbeskattningen icke kan i sin helhet eller till väsentliga delar byggas på progressiv grund. Redan det förhållande, att vid skattebördans fördelning hänsyn

1920 års särskilda utskott.

Riks- dagen.

Kommit- tén.

måste tagas även till andra förhållanden än det för en progressivskatt grundläggande, nämligen skatteförmågan, är härutinnan avgörande. Men härtill kommer, att ett progressivt skattesystem svårligen låter förena sig med kommunalskattens egenskap att vara repartitionsskatt, liksom ej heller med kravet på att varje kommun skall få tillgodogöra sig de beskattningsföremål, som finnas inom dess område. Härutinnan liksom i fråga om de skattetekniska svårigheter, som skulle möta vid ett för- sök att införa progressivitet i den kommunala repartitionsbeskattnin— gen, hänvisas till föredragande departementschefens ovan sid. 135 återgivna uttalande i propositionen till 1920 års riksdag.

Annan utväg för skattebördans fördelning måste alltså sökas. Den närmast till hands liggande och antagligen även den, som bäst leder till målet, har kommittén funnit vara den i alla föregående förslag i ämnet anvisade: nämligen en anordning med flera olika kommunala skatte- former, vilka verka på olika sätt och komplettera varandra. Tillsam- mans kunna och höra dessa giva till resultat en rimlig och skälig för- delning av skattebördan inom kommunen.

I enlighet med denna uppfattning upptaga alla de inom kommittén upp- gjorda förslagen olika skatteformer att samtidigt komma till användning för skattebehovets fyllande.

A—förslaget räknar sålunda med skatt för fastighet och skatt för nä— ring, båda av objektskatts natur, skatt för inkomst, även sådan, som flyter av fastighet och näring, skatt för avverkat virke (skogsskatt) av objektskatts natur samt kommunal progressivskatt.

B—förslaget upptager skatt för fastighet, skogsskatt och skatt för nä- ring, alla av garantiskatts natur, (1. v. s. angivande en viss minimiinkomst, för vilken skatt skall under alla förhållanden utgöras, skatt för inkomst, vad angår inkomst av fastighet och näring, i den mån den överstiger den genom skatt för fastighet, skogsskatt och skatt för näring beskattade minimiinkomsten, samt kommunal progressivskatt.

C—förslaget innehåller samma skatteformer som B-förslaget med det undantag, att däri ej upptagits någon garantiskatt för näring.

I det följande skall lämnas redogörelse för den närmare innebörden av de sålunda föreslagna olika skatteformerna och för de skäl, som föranlett kommitténs majoritet att, på sätt förut är nämnt, ansluta sig till och förorda A-förslagets skatteformer.

5 kap. Fastighetsbeskattning.

Fastighet såsom kommunalt beskattningsobjekt intager för närvarande — och har alltid intagit en särställning i det kommunala skattesy- stemet så tillvida, att ansvarigheten för det kommunala skattebehovets fyllande varit annorlunda bestämd för fastighet än för andra beskatt- ningsföremål.

Enligt 1910 års bevillningsförordning, sådan den lydde före proviso- riet, skulle inkomsten av fast egendom alltid anses motsvara vissa pro- cent av taxeringsvärdet —— 6 för jordbruksfastighet och 5 för annan fastighet och den kommunala bidragsskyldigheten utgöras efter den sålunda beräknade inkomsten, evad den verkliga inkomsten av fastig- heten varit större eller mindre. Fastighetsbevillningen och den därav beroende kommunalskatten hade således karaktär av en efter fastighetens taxeringsvärde beräknad objektskatt. Genom 1920 års provisorium för- vandlades denna objektskatt till en garantiskatt: för fastigheten skall utgå skatt efter den inkomst, som fastigheten i verkligheten lämnat, men om denna inkomst understiger nyssnämnda procentiskt beräknade be- lopp, skall skatten utgå efter detta belopp, vilket alltså är ett garanterat minimum för skatteberäkningen. Enligt såväl äldre som gällande lag kan det alltså inträffa, att å inkomst av fastighet faller en proportions- vis större del av den kommunala skattebördan än å annan inkomst.

Denna princip om en viss för fastighet alltid gällande, av växlingarna i inkomsten därav oberoende ansvarighet för det kommunala skattebe- hovet är ock genomförd i samtliga hittills framkomna förslag till kom- munalbeskattningens ordnande.

I 1897 års kommunalskattekommittés den 18 maj 1900 avgivna betän- kande framfördes tanken på en garantiskatt för fastighet (jfr 1920 års Kungl. prop. sid. 128). Kommunalbeskattningen borde enligt detta be- tänkande grundas väsentligen å allenast en skatteform: skatt å den taxe- rade inkomsten, men i fråga om fastighet ville kommittén icke låta fastig- hetsägarna under alla förhållanden undslippa med skatteplikt enbart för nettoinkomsten. Med avseende å den starka skuldsättning, varav särskilt jordbruksfastighetern-a trycktes, kunde nämligen befaras, att en

Historik.

1910 dra bevill- ningsför- ordning.

1897 års kommu- nalskatte- kommitté.

E ise rman —von Wolcker.

beskattning av nettoinkomsten av jordbruksfastighet skulle inom ett stort antal kommuner giva alltför ringa utbyte och således åstadkomma alltför våldsamma rubbningar i den fördelning av den kommunala skatte- bördan, som med gällande beskattningsgrunder vore rådande. För und- vikande härav anordnades fastighetsägarnas kommunala skattskyldighet såsom en till sitt minimum garanterad inkomstskatt, vilket minimum således ovillkorligen under alla omständigheter kunde av kommunen på- räknas. Fastighetsägaren ålades nämligen i första hand skatteplikt för en beräknad inkomst av 5 procent av fastighetens taxeringsvärde och därjämte för den behållna inkomsten, i den mån denna vid taxeringen ut- rönts överstiga nämnda procentsats. Skattetekniskt framträdde denna anordning i kommitténs förslag under formen av en kombinerad fastig- hets— och inkomstskatt, därvid från vad som skulle såsom inkomst taxeras medgavs avdrag med 5 procent av fastighetens taxeringsvärde. Det överskott, som efter detta avdrag bleve föremål för taxering såsom för inkomst, likställdes med annan inkomst därutinnan, att skattefrihet eller skattelindring skulle inträda allt efter som beloppet fölle inom de inkomstgrupper, som komme i åtnjutande av sådan.

Enligt Eiserman—von Wolckers förslag skulle av fastighet utgå en efter taxeringsvärdet beräknad kommunal objektskatt att utgöras vid sidan av den avkastningsskatt, som även ingick i systemet. . I motiveringen för detta förslag uttalades bl. a., att den mest framträ- dande bristen hos den dåvarande kommunala beskattningen (enligt 1910 års bevillningsförordning) vore den, att fast egendom och näring icke i förhållande till andra beskattningsföremål ålagts en bidragsskyldighet, som motsvarade nämnda beskattningsföremåls oförnekligen starkare intressegemenskap med kommunen, samt anfördes vidare (1920 års Kungl. prop. sid. 142 0. f.):

Att värdet av fast egendom såsom sådan underkastades kommunal be- skattning, oavsett huruvida eller till vad belopp egendomen under för- handenvarande förhållanden lämnade avkastning, stode i full överens- stämmelse med intresseprincipens fordringar och kunde icke i och för sig giva anledning till erinran. I den mån således vår kommunala be- skattning efter fastighetsbevillningens linjer verkade såsom en objekt- skatt, verkade den enligt sakkunnigas mening i rätt riktning, men ett fel vore, att denna beskattning förelåge allenast såsom en eventualitet; ett annat och större fel vore, att hela den kommunala beskattning, som en fastighetsägare i denna sin egenskap vore underkastad, under alla för- hållanden drabbade enbart under denna form. Att ägarna till två fastighe- ter med samma taxeringsvärden beskattades alldeles lika, fastän den enes fastighet låge oanvänd i avbidan på lägligt tillfälle till avkomstgivande användning, medan den andres fastighet redan lämnade god avkastning, överstigande måhända vanlig ränta å det kapital, fastigheten för honom representerade, kunde icke erkännas vara förenligt med rättvisa. Toge man så vidare i betraktande, att den senare fastighetens ägare kunde vara skuldfri, medan den förre vore skuldsatt, eller att den ene fått sitt fastighetsvärde stegrat enbart på grund av kommunens utveckling utan några hans egna åtgöranden, syntes ovillkorligen andra beskattnings— former påkallas, ägnade att i berörda avseenden åstadkomma en utjämning vid skattebördans fördelning fastighetsägarna sins emellan.

Detta vore desto angelägnare, som de ogynnsamma verkningarna av bristen på mångsidighet hos det dåvarande kommun-ala beskattnings- systemet väsentligen skärptes dels därav, att proportionerna för bidrags- skyldigheten icke kunde anses rättvist avvägda mellan jordbruksfastig- het, å ena, och annan fastighet, å andra sidan, ej heller mellan fast egen- dom såsom ett beskattningsföremål för sig, å ena, samt övriga beskatt— ningsföremål inkomst av kapital och arbete —— å andra sidan, och dels i fråga särskilt om den fasta egendomen därav, att själva uppskatt- ningen av beskattningsunderlaget i så hög grad, som fallet vore, bruste i enhetlighet och likformighet.

Även Landén i sitt förslag rörde sig med en objektskatt å fastighet. Han ansåg (jfr 1920 års Kungl. prop. sid. 179), att de kommunala förhål- landena hänvisade i fråga om kommunernas beskattningsrätt omedelbart till ett skattesystem, bestående i främsta" rummet av objektskatter, sådana som rena realskatter på de lokala skatteföremålen, och förvärvsskatter, ävenledes satta i direkt samband med själva inkomtskällan. Realskat- terna borde lämpligast utgå i förhållande till värdet å de föremål, som de vore avsedda att beskatta, och strängt utformas i enlighet med sin karaktär att vara rena objektskatter. Bland de föremål, vilka skulle drabbas av en kommunal objektskatt, inginge givetvis inom kommunen belägen fast egendom.

I det utlåtande, som kammarrätten avgav över Eiserman—von Wolc- kers och Landéns förslag, yttrade kammarrätten, att enligt båda nämnda förslag skulle de på fastighetsbevillningen grundade kommunalutskyl- derna utbytas mot dels skatt å fast egendom dels skatt å avkastningen eller inkomsten av egendomen. Om befogenheten av denna reform antog kammarrätten, att meningarna icke vore delade. Emot de föreslagna objektskatterna å fast egendom hade kammarrätten icke heller någon principiell anmärkning att framställa.

I 1920 års Kungl. proposition byggdes, såsom förut i redogörelsen för det Kungl. förslaget är omförmält (se ovan sid. 129), fastighetsbeskatt- ningen på samma principiella grund. Förslaget upptog alltså för fastig- het dels en objektskatt att utgå efter fastighetens taxeringsvärde, dels vid sidan därav en kommunal inkomstskatt att utgå av den inkomst fastigheten lämnat.

Motiveringen för den sålunda föreslagna objektbeskattningen å fastig- het —— vilken avsåg att i kommunalbeskattningen tillgodose principen skatt efter intresse —— återfinnes i departementschefens här ovan (sid. 131) återgivna uttalande.

Särskilda utskottet vid 1920 års riksdag fann visserligen på sätt av dess ovan (sid. 141) återgivna yttrande framgår principen skatt efter intresse synnerligen vansklig att omsätta i praktiska skattebestäm— melser, men ansåg dock det icke kunna principiellt bestridas, att en viss objektbeskattning i kommunerna kunde vara behövlig och berätti— gad vid sidan av skatt på personlig inkomst; detta så mycket mindre som den dåvarande fastighetsbeskattningen vore en form av objektbe- skattning.

Landén.

Kammar- rätten.

1920 års Kungl. förslag.

1920 års särskilda utskott.

Kommit- tén.

Objekt— skatt å fastighet vid sidan av skatt för in- komsten därav är ingen dubbel— beskatt— ning.

För kommittén har det stått klart, att å fastigheterna inom kommu- nen måste i en eller annan form läggas en större ansvarighet för de kommunala skattebehoven än å andra beskattningsobjekt. De skäl, som härför anförts i olika föregående förslag och som ovan återgivits, fin- ner kommittén därutinnan bärande. De bottna dessa skäl —— alla i det ofrånkomliga förhållandet, att fastigheterna bilda det territoriella område, varav kommunen består, att de därför stå i ett närmare och framförallt mera konstant förhållande till kommunens ekonomi än andra beskattningsobjekt, att de måste, om och i den mån andra skattekällor sina, träda till för att fylla de oundgängliga behoven, samt att fastighet såsom skatteobjekt har en annan och större bärkraft än exempelvis den rena arbetsinkomsten.

I fråga åter om det sätt, varå denna fastigheternas större ansvarighet för de kommunala behoven bör utformas, hava meningarna inom kommit- tén gått i sår, och är det, såsom förut nämnts, denna meningsskiljaktighet, som föranlett uppgörandet av de olika alternativa förslag, som inom kommittén utarbetats. Frågeställningen har på denna punkt blivit: objektskatt enligt A—färslagets linjer eller garantiskatt enligt B- och C- förslagens linjer. Kommitténs majoritet har därvid stannat för att för— orda A-förslagets beskattningssystem och går nu att framlägga de skäl, som därför varit bestämmande.

1. Inledningsvis bör därvid inläggas en gensaga mot en uppfattning av objektbeskattningens natur, som emellanåt framförts, och som även synes hava delats av 1920 års särskilda utskott åtminstone i fråga om det då granskade Kungl. förslaget (se utskottets ovan sid. 142 återgivna uttalande) den nämligen, att objektbeskattning av fastighet samtidigt med en beskattning av den inkomst, som flyter av fastigheten, skulle in- nefatta en dubbelbeskattning. I en till utskottets utlåtande fogad reser- vation (utl. sid. 257 0. f.) har denna uppfattning gjorts till föremål för undersökning och en enligt kommitténs mening befogad kritik. Saken torde kunna klarläggas sålunda. Den kommunala repartitionsskat- ten är i själva verket blott en enda skatt, som träffar de skattskyl— diga efter vars och ens repartitionstal. Kommunalskattelagens nog— grapna bestämmelser om fastighet, näring, inkomst, skattskyldighet och beskattningsort m. m. innefatta allenast regler för utfinnande av det repartitionstal, efter vilket varje kommunmedlem har att bidraga till bestridande av kommunens utgifter. Men vid bestämmande av detta re— partitionstal är det av skäl, som äter och åter upprepats i såväl kom— mitténs som alla föregående förslag och utlåtanden, rimligt och skäligt, att hänsyn tages ej blott till beloppet av den skattskyldiges inkomst utan även till arten av den förvärvskälla, därur den flutit. Om det nu vid fastställande av fastighetsägarens repartitionsskyldighet befinnes, att ett mera rimligt och skäligt resultat kan vinnas genom att låta hans totala repartitionstal för fastigheten sammansättas av två, nämligen ett beräk— nat efter fastighetens taxeringsvärde och ett beräknat efter inkomsten, i stället för att utan sådan uppdelning utföras efter verklig eller beräk- nad inkomst i ett tal, som då naturligtvis måste bliva så mycket högre, så kan förvisso detta icke rubriceras som en dubbelbeskattning. I talet om dubbelbeskattning ligger alltid en misstanke om, att fastighetsägaren skulle få draga större tunga, om hans repartitionstal bestämmes efter

den förra metoden än efter den senare. Men detta är obefogat, ty stor- leken av den skattebörda, som på vare sig det ena eller andra sättet åläg- ges honom, har intet att göra med metoden för repartitionstalets bestäm— mande utan beror av den eller de siffror, som därvid åsättas. Intet hin- drar, att dessa kunna bliva sådana, att fastighet tryckes hårdare exem- pelvis genom garantiskatt än genom objektskatt plus inkomstskatt. Men spörsmålet om huru hårt fastighet rimligen och skäligen bör belastas i förhållande till andra beskattningsföremål är ett ämne, som först senare i sammanhang med frågan om repartitionstalen kan och bör upptagas till skärskådande.

2. I ett utlåtande, som kammarrätten avgav den 30 december 1902 över 1897 års kommunalskattekommittés ovan omförmälta förslag att be- lägga fastighet med s. k. garantiskatt, anförde kammarrätten (1920 års Kungl. prop. sid. 131 0. f.), att det genast fölle i ögonen, hurusom kom— mittén även för den kommunala beskattningen ifrågasatt endast en skatteform, nämligen den allmänna och rena inkomstskattens, modifie- rad med hänsyn till den interkommunala beskattningen och, vad fast egendom anginge, iklädd formen av en kombinerad fastighets- och in- komstskatt. Sistberörda anordning, vilken bildade kärnpunkten i för- slaget, utginge från uppfattningen, att ägare av fastighet borde i för- hållande till kommunen gå i god för en viss avkastning, vilken kommu- nen ägde att under alla förhållanden beskatta. Avkastningsprocenten hade i förslaget sänkts för jordbruksfastighet från 6 procent till 5 procent av taxeringsvärdet. Uppkomme överskott utöver detta garan- terade in-komstminimum, inträdde en ytterligare beskattning, men då i den rena inkomstskattens form, d. v. s. med avdrag för skuldräntor. Det överskjutande beloppet behandlades i avseende å rätt till skattefrihet eller skattelindring lika som annan inkomst. Om redan den omständig- heten, att konunittén sålunda sett sig föranlåten att i det hela uppgiva försöket att för den kommunala beskattningen vinna ett flertal skatte- former, vilket dock anvisats kommittén såsom en av utgångspunkterna för dess arbeten, måste vara ägnad att alstra tvekan, huruvida det före- liggande huvudförslaget kunde anses innefatta en tillfredsställande lös- ning av den uppgift, som på förevarande område varit kommittén före- lagd, ökades denna tveksamhet vid ett närmare skärskådande av försla- gets huvudprinciper. Även om det nämligen skulle kunna anses antag- ligt, att en tillämpning av dessa principer skulle visa sig ägnad att före— bygga varje mera nämnvärd förskjutning av det dittillsvarande skatte- trycket i allmänhet, syntes å andra sidan oförnekligt, att förslaget, långt ifrån att skipa rättvisa fastighetsägarna sinsemellan, skulle komma att snarare skärpa än mildra den med rätta överklagade ojämnheten i skattetrycket emellan dem inbördes. Såsom ej mindre en reservant inom kommittén än även åtskilliga Kungl. Maj:ts befallningshavande er- inrat, skulle nämligen den ifrågaställda anordningen få till följd. att den skattegaranti, som ansetts önsklig, i själva verket komme att tynga de ekonomiskt sämre ställda fastighetsägarna. Ägare av fastighet, vil- kens behållna inkomst överstege 5 procent av fastighetens värde, ut- gjorde nämligen skatt allenast för sin verkliga inkomst, ja, i följd av den medgivna rätten till lindring icke ens alltid för hela detta belopp, ehuru- väl skatten framträdde delad i en fastighets- och en inkomstskatt, var— emot den, vars fastighetsinkomst icke uppginge till 5 procent av taxe-

Kammar- rättens kritik av 1900 års förslag.

ringsvärdet, hade att skatta icke blott för sin verkliga inkomst utan även därutöver för fastigheten. Den av kommittén förordade principen av en intressebeskattning sträckte således sina verkningar icke längre än till en viss gräns men verkade å andra sidan innanför denna gräns med fullständigt åsidosättande av skatteförmågan, vilken dock, även den, skulle _enligt den antagna reformplanen ses till godo vid den kom- munala beskattningen.

Senare Den sålunda framförda hitiken mot garantiskatt såsom beskattnings- förSIag- form synes under kommunalskattefrågans fortsatta behandling hava an- setts avgörande, ity att, såsom av det förut anförda framgår, intet av de förslag, som sedermera framkommit till kommunalbeskattningens defini— tiva ordnande, ifrågasatt upptagande av denna skatteform. Alla dessa förslag röra sig i stället med objektbeskattning å fastighet. Först 1920 års särskilda utskott fann anledning upptaga och i sitt förslag till pro- visoriet införa garantiskatt å fastighet i den form den föreslagits av 1897 års kommunalskattekommitté. Utskottet kunde emellertid därvid icke bestrida befogenheten av de anmärkningar, som vore att göra mot ga- rantibeskattningen, men ansåg ifrågavarande olägenheter vara oskilj- aktiga från all minimibeskattning; de existerade redan då och skulle fortfara även enligt Kungl. Maj:ts förslag. För övrigt kunde det icke begäras av ett förslag till provisorium, att detta skulle lösa ett problem", soÄn dittills icke i något framkommet skatteförslag blivit löst (jfr ovan si . 144).

Garanti- 3. Den första anmärkning, som är att göra mot garantiskatten såsom skattéki— skatteform, är den, som redan förut framställts mot 1897 års kom— Påse; få?" munalskattekommittés därutinnan framställda förslag den nämligen

olika att garantiskatten, om och i den mån den faktiskt skall uttagas, kommer fastig- att betunga icke fastigheterna över hela linjen utan allenast en del av hetsägar- dem, nämligen de fastigheter, vilkas ägare hava den svagaste ekono- nalemel' miska ställningen, och detta desto hårdare ju sämre deras ekonomi är.

”' Garantiskatten fördelar alltså skattebördan fastighetsägarna emellan

på ett sätt, som är rakt motsatt det, som ur rättvisans och skatteförmå- gans synpunkt är önskvärt. Den fastighetsägare, som har god ekonomi och god inkomst av sin fastighet — han har t. ex. inga skuldräntor att betala — har ingen känning av garantiskatten, han skattar för sin verk- liga inkomst och icke mer, han får till och med å denna inkomst till—

godogöra sig ortsavdrag och allmänna avdrag. Men den fastighetsägare,

som har det ekonomiskt trångt och ringa inkomst av sin fastighet till- äventyrs hava skuldräntorna slukat denna inkomst han får betala garantiskatten för en inkomst, som han icke haft, och får icke njuta till-

godo några ortsavdrag eller allmänna avdrag. Detta är ofrånkomligt och ligger i själva systemet. Då 1920 års riksdags särskilda utskott med— givit anmärkningens befogenhet men ansett det icke kunna begäras av det inom utskottet utarbetade provisoriet, att detta skulle lösa ett pro— blem, som dittills icke blivit löst, vill således kommittén hava bestämt utsagt, att borteliminerandet av ifrågavarande anmärkning är vid an- vändandet av garantiskatt ett olösligt problem.

Betydelsen av anmärkningen i fråga kan belysas genom några siffror,

som framgått ur den av kommittén anordnade provtaxeringen och som återfinnas i den statistiska redogörelsen därför. (Tab. D.)

Denna utvisar för provtaxeringskommunerna följande förhållande mellan beräknad mot garantiskatten svarande inkomst, faktisk inkomst, som kunnat tillgodogöras genom procentavdrag, samt fiktiv inkomst, för vilken skatt skolat utgå utan att den verkliga inkomsten lämnat rum för tillgodogörande av motsvarande procentavdrag.

Inom landskommunerna Millioner kronor enl. B-försl. enl. C-försl.

beräknad, mot garantiskatten svarande inkomst 4.69 4.96 faktisk inkomst, som kunnat tillgodogöras genom procentavdrag .................................. 2.55 2.62 fiktiv inkomst, därför skatt skolat utgå utan motsva- rande procentavdrag ............................ 2.14 2.34 eller i procent av taxeringsvärdet och, vad B-förslaget

angår, jämväl näringsskattevärdet a jordbruksnä— ringen: % % beräknad, mot garantiskatten svarande inkomst 4.1 4.7 faktisk inkomst, som kunnat tillgodogöras genom pro-

centavdrag ...................................... 2.2 2.5 fiktiv inkomst, därför skatt skolat utgå utan motsva—

rande procentavdrag ............................ 1.9 2.2

Inom stadskommunerna (utom Stockholm) Millioner kronor

beräknad, mot garantiskatten svarande inkomst 2.02 2.03 faktisk inkomst, som kunnat tillgodogöras genom pro-

centavdrag .................................... 0.87 0.87 fiktiv inkomst, därför skatt skolat utgå utan motsva-

rande procentavdrag ............................ 1.15 1.16 eller i procent av taxeringsvärdet och, vad B-förslaget angår, jämväl näringsskattevärdet å jordbruksnä-

ringen: % % beräknad, mot garantiskatten svarande inkomst ...... 5.0 5.0 faktisk inkomst, som kunnat tillgodogöras genom pro—

centavdrag ...................................... 2.1 2.2 fiktiv inkomst, därför skatt skolat utgå utan motsva-

rande procentavdrag ............................ 2.8 2.9 De ägare och brukare av fastighet, vilkas faktiska inkomst stan— nat vid eller under garantiskattebeloppet, måste naturligtvis även gå miste om de allmänna avdrag och ortsavdrag, som eljest skulle till- kommit dem. En ungefärlig föreställning om vad detta innebär kan — såvitt angår ortsavdragen och den i sammanhang därmed stående redu- ceringen av viss del av inkomsten —— erhållas av de siffror, som med- delas nedan i 9 kap. Av dessa framgår, att beloppet av de orts- avdrag med åtföljande inkomstreducering, som enligt B- och C-försla- gen, sådana dessa förelågo vid provtaxeringen, icke kunnat utgå på grund av garantiskattesystemet, utgjort i mill. kronor:

enl.B-försl. enl C-försl. för landskommunerna .............................. 0.44 0.45 för stadskommunerna .............................. 0.13 0.12

Garanti- skatt ski- par ej rätt- visa mel- lan fastig- hetsägare och andra skatt- dragare.

Således skulle inom provtaxeringskommunerna ägare och brukare av fastighet för ifrågavarande år (1922) med tillämpning av provtaxerings- förslagen B och C hava fått utgöra skatt för en fiktiv inkomst, som mot- svarat inom landskommunerna inemot hälften och i stadskommunerna vida över hälften av hela den summa beräknad inkomst, därför garanti- skatt skolat utgöras. Och den del av garantiskatten, som utgått för nämnda fiktiva inkomst (effektiv garantiskatt), hade icke skolat utgöras av samtliga skattskyldiga inom gruppen efter någon på fastig- heternas värde eller annan sådan grund fotad fördelning de fastig- hetsägare och innehavare, vilkas inkom-st uppgått till garantibeloppet och avdragens belopp, träffas ju icke av garantiskatten —— utan av alle- nast dem, vilkas inkomst understigit nämnda belopp; och de, vilka haft den relativt minsta inkomsten, skulle naturligtvis fått betala den pro- portionsvis största effektiva garantiskatten.

Ställes nu häremot A-förslagets objektskatt, så visar ovan åberopade Tab. D, att objektskatten svarar mot en beräknad inkomst i landskom— munerna av 3.56 mill. kronor eller 3.1 procent av taxeringsvärde och jordbruksnäringen-s skattevärde samt i stadskommunerna av 1.61 mill. kronor eller 4.0 procent av nyssnämnda värden. Denna objektskatt är emellertid alltid effektiv. Men detta motväges dels därav, att den träffar samtliga fastigheter i proportion efter fastigheternas taxeringsvärden och således slås ut på ett större antal skattdragare, dels därav, att vid inkomstberäkningen för fastighet denna inkomst skall upptagas till sitt verkliga belopp med rätt för den skattskyldige att därvid tillgodogöra sig avdrag för ränta å gäld, ortsavdrag och allmänna avdrag, som äro andra skattskyldiga medgivna, varefter inkomstskatten utgår allenast för det sålunda framkomna beskattningsbara beloppet. Vilketdera beskatt- ningssättet — garantiskatt eller objektskatt vid sidan av inkomstskatt som kan vara fördelaktigast för fastighetsägarna såsom grupp betrak- tade, beror på de grundtal, som åsättas för de olika skatteformerna. I detta hänseende är emellertid uppenbart att, om garantiskatten skall hava någon real betydelse för kommunernas ekonomi, så måste den sättas relativt högt, och nuvarande grundtal, 6 resp. 5 procent av fastighets taxe- ringsvärde, torde snarare behöva höjas än sänkas, medan objektskatten kan hållas vid relativt måttligt grundtal, i A-förslaget, sådant det vid provtaxeringen förelåg, upptaget till 4 procent av taxeringsvärdet. Men ett är under alla förhållanden visst och det är, att från den enskilde fastighetsägarens synpunkt systemet objektskatt plus inkomstskatt ver- kar utjämnande de olika fastighetsägarna emellan, så att den ekono— miskt starkare får betala relativt mera och den ekonomiskt svagare re- lativt mindre än med garantiskattesystemet, och att alltså det förra sy- stemet i högre grad än det senare är ägnat att anpassa skatten efter skatteförmågan.

4. Vidare är mot garantiskatten att erinra, att en sådan skatt icke åstadkommer och aldrig kan åstadkomma den differentiering i skatte- trycket mellan fastighet å ena sidan och andra beskattningsföremål å andra sidan, som enligt vad ovan är sagt måste anses önskvärd. Den verkar icke någon ökad beskattning av fastigheterna generellt utan allenast av vissa fastighetsägare — helt naturligt, då skatten refererar sig till inkom- sten. Vill man öppna utväg att av fastighet såsom beskattningsobjekt uttaga en i viss mån högre andel av det kommunala skattebehovet än av

andra beskattningsföremål, är den naturliga formen härför objektbeskatt- ning, som över hela linjen proportionellt lika belastar fastighet utan hän- syn till innehavarens personliga förhållanden. Endast härigenom kan ett verkligt mått på denna högre belastning vinnas. Det är naturligtvis icke avsett, att fastigheterna härigenom skola belastas utöver vad som ur förut angivna synpunkter kan finnas vara skäligt och billigt; tvärtom är det just för att kunna åstadkomma rättvisa i beskattningen de olika skatteobjekten emellan lika mycket som mellan de enskilda skattdra- garne —— som objektbeskattningen är att föredraga framför garantibe- skattningen. Genom objektbeskattningen kan den högre belastning, som fastighet bör draga i den kommunala beskattningen, lämpligen uttagas och fastighetsägaren i övrigt likställas med inkomsttagaren. En annan fråga, som naturligtvis är mycket ömtålig, är den, huru stor den mer- belastning, som må betingas av förut i detta hänsende åberopade omstän- digheter, skall vara. Härom kunna meningarna vara delade, och avgö- randet måste bero på en skälighetsprövning. Kommittén återkommer härtill vid frågan om repartitionstalen.

Emellertid må här anmärkas, att det enligt kommitténs slutliga förslag är avsett, att belastningen av förvärvskällan jordbruksfastighet skall bibehållas ungefärligen vid den nivå, som under normala år skulle varit rådande enligt provisoriet. Se härom vidare 9 kap. II, där hithörande spörsmål närmare avhandlas.

5. Enligt samtliga förslagen skall skatt för fastighet utgöras å lan- det av den, som varit ägare eller med ägare likställd innehavare av fas- tigheten vid den tid, då kommunens debiterings- och uppbördslängd för- fattningsenligt till allmän och slutlig granskning företages, samt i stad av den, som ägt eller innehaft fastigheten vid taxeringsårets utgång eller, där tiden för allmän granskning av stadens debiterings- och uppbörds- längd dessförinnan utgår, den som vid sistnämnda tid varit ägare eller innehavare av fastigheten. De förhållanden, som äro bestämmande för skattskyldigheten för fastighet, hänföra sig alltså till tiden omkring årsskiftet vid taxeringsårets utgång, och den, som då äger fastighet, skall uppföras såsom skattskyldig för densamma i kommunens debiterings- och uppbörd-slängd, även om en annan står antecknad som ägare i den för samma år gällande taxeringslängden. Om alltså en fastighet under ett visst är övergår från en ägare till en annan, kommer den nya ägaren att vid årets slut upptagas som skyldig att utgöra skatt för fas- tigheten. Då sedermera samma års inkomst av fastigheten skall taxe- ras, vilket sker påföljande år, upptagas såväl den nye som den förre ägaren till beskattning en var för vad han åtnjutit i inkomst av fastig- heten. Vad angår A-förslaget föranleda nu berörda förhållanden inga kom— plikationer. Med B- och C—förslagen inträda däremot vanligen oregel- bundenheter för det år, under vilket fastighet byter ägare. Såväl den äldre som den nye ägaren kunna hava haft inkomst av fastigheten, mer eller mindre, den ene tilläventyrs icke alls. Men det procentavdrag, som fastighetsägare enligt dessa förslag äger göra vid inkomstberäknin- gen, åtnjutes allenast av den, som varit skyldig att utgöra skatt för fastigheten, alltså av den senare ägaren. Någon uppdelning av detta pro- centavdrag å olika ägare har av taxeringstekniska skäl ansetts icke böra

Försla- gens ver- kan, då fastighet byter ägare.

Försla- gens in- verkan å beskatt- ningen av avverkat virke.

ifrågasättas. Därav bliver en följd, att vid taxering för inkomst under det år, då fastighet övergått från en ägare till en annan, allenast den se- nare får tillgodoräkna sig procentavdraget, vilket åter ofta leder till att detsamma helt eller delvis icke kan utnyttjas, under det att den förre äga- ren får skatta för sin inkomst av fastigheten oavkortad. Har fastighet bytt ägare i slutet av ett år och den nye ägaren ej haft någon inkomst av fastigheten under det året, varder alltså förhållandet faktiskt detsamma som enligt A-förslaget, d. v. s. fastigheten och inkomsten av fastigheten beskattas så, som om fristående objektskatt å fastigheten utginge vid si- dan av skatt för inkomsten därav, men beskattningen varder hårdare än enligt A—förslaget i samma mån, som repartitionstalet för garantiskat- ten är högre än för objektskatten. Denna oregelbundenhet har gjort sig gällande även under provisoriet, i vilket samma beskattningssystem fö- refinnes, och har givit anledning till klagomål särskilt i Stockholm antagligen även i andra städer —— där de ekonomiska konsekvenserna av systemet på ett kännbart sätt framträtt. Jämväl i de fall, då jordbruks- fastighet är utarrenderad, inträffar, att den från en fastighet härflytande inkomsten icke får till fullo användas vid avräknande av procentavdraget, enär nämnda avdrag enligt B— och C-förslagen får avgå allenast från ägarens arrendeinkomst.

I sammanhang härmed bör uppmärksammas, att med B— och C-för— slagens garantiskattesystem det lärer bliva nödvändigt sörja för, att taxeringsnämnderna vid taxeringsarbetet hava tillgång ej allenast till föregående års taxeringslängder utan även till nämnda års debiterings- och uppbördslängder inom kommunerna. Om nämligen en fastighet efter taxeringslängdens upprättande övergår från en ägare till en annan, står den förre i taxeringslängden men den senare, som äger åtnjuta pro- centavdraget, kan förekomma först i kommunens debiterings- och upp- bördslängd. Utan att denna sistnämnda längd finnes tillgänglig, kan alltså ingen kontroll utövas å att procentavdraget medgives vederbörlig per- son. Från sakkunnigt håll uppgives även, att under provisorietiden misstag och förbiseenden i detta hänseende ej sällan förekommit, så att procentavdrag kommit att få åtnjutas av båda ägarna eller av den, som haft inkomst av fastigheten, även om han författningsenligt ej varit be- rättigad till detta avdrag.

6. Med A-förslagets konstruktion av fastighetsbeskattm'ngen är det möjligt att på ett rationellt sätt infoga beskattningen av avverkat virke såsom ett naturligt led i den allmänna kommunala beskattningen. Vad förslaget därutinnan innehåller innefattar enligt kommitténs mening fullt tillfredsställande anordningar i sådant avseende. B- och C-förslagen hava även velat införa beskattningen av avver- kat virke eller till avverkning upplåten skog såsom ett led i den allmänna kommunala beskattningen och därvid avsett att bygga även denna skatte- form såsom ett slags garantiskatt. Detta sätt att söka ordna skogsbe- skattningen leder emellertid till bristande enhet och följdriktighet i be- skattningsformen själv och för övrigt till föga lyckliga konsekvenser. Den närmare utredningen härom har sin naturliga plats i kommitténs undersökning angående skogsbeskattningsproblemet och återfinnes där- för under 10 kap. här nedan.

7. I en till 1920 års särskilda utskotts utlåtande fogad reservation, däri det Kungl. förslaget förordades till antagande, framhölls (utl. sid. 259) i fråga om objektbeskattning å fastighet bland annat, att man särskilt beträffande innehavare av jordbruksfastighet icke kunde lämna ur räk- ningen det faktum, att deras i penningar deklarerade inkomst måste bli lägre än t. ex. löntagarnas med samma reala levnadsstandard. Även om man förutsatte de noggrannaste och mest sanningsenliga deklarationer, vore det naturligt och faktiskt, att jordbrukarens naturaförmåner upp- toges till lägre penningbelopp än dem, varmed motsvarande varor och tjänster måste betalas i öppna marknaden av andra inkomsttagare.

Den sålunda framställda anmärkningen som även kan formuleras så, att en krona taxerad inkomst av jordbruksfastighet har ett större realt värde med hänsyn till den skattskyldiges levnadsstandard än en krona taxerad inkomst av tjänst eller anställning —— gäller i full utsträckning sådana jordbrukare, för vilka det dagliga brödet spelar den huvudsakliga rollen i deras årliga budget, d. v. s. skattskyldiga med små eller medelstora jordbruk, av vilka de hämta huvudparten av sina livsförnödenheter, varemot förhållandet givetvis är av mindre betydelse för de större jord- bruken, där förbrukningen av egna produkter representerar en jämfö- relsevis underordnad utgiftspost.

Kommittén har haft sin uppmärksamhet riktad å nu berörda förhål- lande och därvid sökt erhålla utredning, på grund varav kommittén kunde bilda sig ett omdöme om betydelsen och åtminstone ungefärliga storleken av den förskjutning i skattetungan, som bliver en följd av den taxerade inkomstens olika reala värde, då den flyter ur nyssnämnda olika för— värvskällor. Sedan kommittén i ämnet vänt sig till socialstyrelsen och denna förklarat, att en dylik utredning kunde i viss omfattning utföras, har på kommitténs begäran och med nådigt tillstånd inom socialstyrelsen utförts den utredning, som såsom bilaga nzr 3 finnes fogad vid detta betänkande.

Av denna utredning synes framgå, att —— under de förutsättningar och med de reservationer, som socialstyrelsen själv betonat för undersökningsåret 1922—1923 skillnaden i livsmedels- (inkl. bränsle-) kostnaderna för ett jordbrukarhushåll och ett löntagarhushåll skulle i penningar räknat uppgå till omkring 25 % av kostnaden för det senare hushållet. Jordbrukaren skulle alltså för samma levnadsstan- dard behöva 25 % mindre taxerad inkomst än löntagaren. Härvid har socialstyrelsen emellertid utgått ifrån, att jordbrukaren konsumerar 19 % näringsmedel mer än löntagaren. Hade deras konsumtion varit den- samma, skulle skillnaden blivit än större.

Betydelsen av de resultat, till vilka socialstyrelsen kommit, får visser- ligen icke överskattas. Styrelsen har själv påpekat osäkerheten och fluk- tuationen i de faktorer, med vilka den haft att räkna, och det ligger i sakens natur, att en undersökning av ifrågavarande art måste bliva i hög grad villkorlig och osäker. Därtill kommer, att mellan de poler, som undersökningen avser, ett rent jordbrukarhushåll och ett rent löntagar— hushåll, finnes en serie mellanformer, som mer eller mindre ha blandad karaktär. Men med allt detta synes dock så mycket kunna utläsas av undersökningen, att för ett mycket stort antal av Sveriges jordbrukande befolkning föreligger ett avsevärt mervärde i den taxerade inkomst, som härflyter av jordbruket, jämförd med den till samma belopp taxerade

Taxerad inkomst av jord- bruk re- alt mera värd än taxerad inkomst av annan förvärvs- källa.

Skatte- tekniska

synpunk- ter. Saldering.

inkomst, som härflyter av tjänst eller anställning. Undersökningen be- kräftar alltså de ofta och kraftigt framförda klagomålen över, att inkomst av tjänst eller arbete i beskattningshänseende betungas hårdare än inkomst av jordbruk.

Nu berörda förhållande är naturligtvis ägnat att åstadkomma en ojämn— het i beskattningen, som så långt ske kan bör undanrödjas. Den natur- liga och närmast till hands liggande utvägen därtill synes vara att sörja för en riktig värdering av de produkter, varor och andra nyttigheter, som omedelbart utgå av fastigheten, och som på ett eller annat sätt konsumeras för fastighetsinnehavarens egen räkning. Om det gäller att för beskatt- ning jämföra en inkomst, som utgår ensamt i penningar, och en, som utgår i dels penningar dels produkter, varor eller andra nyttigheter, är det uppenbart, att jämförelsen ej kan bliva riktig, med mindre än att na- turaförmånerna uppskattas till det belopp, som de skulle hava betingat, i händelse de skolat betalas med penningar. Produkter, varor och andra nyttigheter, som jordbrukare direkt tillgodogör sig ur fastigheten vare sig för egen konsumtion eller för avlöning till arbetspersonal, böra alltså vid uppskattning av hans inkomst anses hava haft ett värde motsvarande vad det efter ortens pris skulle hava kostat, om samma nyttigheter skolat betalas med penningar. Kommittén har även i förslagets 68 % med till- hörande anvisningar intagit i sådan riktning gående bestämmelser.

8. Återstår slutligen att undersöka, huru de olika förslagen komma att ställa sig i den praktiska tillämpningen.

Garantiskatten, sådan den utformats i B- och C-förslagen, kräver ett salderingsförfarande mellan olika, till samma kommun lokaliserade för- värvskällor i samme innehavares hand.

Enligt nu gällande bestämmelser skola de procentavdrag, som få åtnju- tas vid bevillningstaxeringen, beräknas och åtnjutas för varje särskild förvärvskälla för sig; och underskott, som kan hava uppstått därigenom, att procentavdrag icke kunnat till fullo utnyttjas å inkomsten från en fastighet, får ej avräknas å inkomsten av en annan fastighet, därest dessa två fastigheter utgöra särskilda förvärvskällor. B- och C-förslagen gå härutinnan längre och föreskriva, att saldering skall äga rum, om skatt- skyldig inom samma kommun haft flera till jordbruksfastighet eller an- nan fastighet hänförliga förvärvskällor. Över- och underskott från de olika förvärvskällorna kvittas mot varandra, och från den inkomst, som därefter kan återstå, avräknas sedermera alla de "olika procentavdragen för samtliga dessa förvärvskällor. För B-förslaget tillkommer därjämte, att en liknande saldering skall äga rum, om den skattskyldige inom samma kommun haft olika till rörelse eller yrke hänförliga och närings— skatt underkastade förvärvskällor.

Emot detta salderingssystem är att anmärka, att det ganska illa in- stämmer med vad som väl får anses vara meningen med garantiskatten, nämligen att för vissa förvärvskällor garantera kommunen en viss mi- nimiinkomst att under alla förhållanden beskatta. Det leder nämligen till att, så snart olika garantiskattepliktiga förvärvskällor av samma art inom en kommun äro i samme ägares hand exempelvis jord- bruksfastighet och annan fastighet så får ett procentavdrag, som ej kan utnyttjas å den ena förvärvskällan, göras å den andra. Men även om

man godtager den principen, att den, som är garant för flera förvärvskäl- lor, skall få göra gemensam inkomstberäkning för dessa, så har salde- ringsförfarandet i B- och C-förslagen utsträckts för långt, i det att en skattskyldig, som dels äger en fastighet, dels arrenderar en annan. får avräkna procentavdraget för den ägda fastigheten å inkomsten från den arrenderade fastigheten, för vilken han icke är garant.

Av vida större betydelse är emellertid, att B- och C—förslagen, så snart fråga är om taxering av olika förvärvskällor i samme innehavares hand, öppna möjligheter för den skattdragande att genom ränteavdragens felaktiga placering förrycka taxeringen och åstadkomma ett oriktigt resultat, som skattemyndigheterna esomoftast sakna möjlighet att kon— trollera och rätta till.

Alla tre inom kommittén uppgjorda förslag ålägga den skattskyldige att vid inkomstberäkningen för taxeringsändamål placera ränteavdragen med riktiga belopp under en var av de resp. förvärvskällor, till vilka ränteutgifterna rätteligen hänföra sig. Vad nu först A-förslaget beträf- far, torde väl kunna förväntas, att den skattskyldige verkligen vinn- lägger sig om att rätt placera ränteavdragen, eftersom han i allmänhet icke kan tillskansa sig någon obehörig fördel i beskattningsavseende genom en felplacering av ränteavdragen. En sådan fördel kan nämligen enligt A-förslaget knappast vinnas i andra fall, än då en förvärvskälla gått med förlust inom en kommun, där den skattskyldige icke haft skatte- pliktig inkomst, mot vilken förlusten kan gå i kvittning. Då kan den skattskyldige äga intresse av att förlägga ränteavdrag, som rätteligen skolat belöpa på den förlustbringande förvärvskällan, under en för- värvskälla i annan kommun, som lämnat bättre resultat. Ävenså skulle aktiebolag, som haft utdelning å aktier i andra bolag och som alltså icke skulle behöva skatta för denna utdelning, kunna äga intresse av att för- lägga så ringa ränteavdrag som möjligt å dessa aktier. Detta bleve emel- lertid de enda nämnvärda fall, då enligt A—förslaget en skattskyldig skålle kunna nedbringa sin totalbeskattning genom felplacering av ränte- av rag.

Enligt nu gällande provisorium hörer det till Vänligheten, att skatt- skyldig kan göra obehörig vinning i beskattningshänseende genom fel- placering av ränteavdrag. Detsamma skulle bliva förhållandet enligt C-förslaget och ännu mera enligt B-förslaget. Det är nämligen påtagligt, att ju mera ränteavdrag en skattskyldig kan överflytta från förvärvs— källor, som äro förenade med garantiskatt, till förvärvskällor utan ga- ranti, desto mera kan han i allmänhet nedbringa sin totala skatteplikt. Erfarenheterna under provisorietiden lära ock" otvetydbart hava givit vid handen, att det icke dröjt länge, innan de skattskyldiga kommit under- fund härmed och i stor omfattning begagnat sig av detta förfaringssätt för att såmedelst slippa billigare undan. Detta är ju i och för sig rätt så betänkligt, men därtill kommer ytterligare, att den skattskyldige genom förfaringssättet kan illudera den fördelning av beskattningsrätten mellan skilda kommuner, som skatteförfattningen åsyftar. Såsom ett exempel härpå torde kunna anföras en i stad bosatt tjänsteman, som i när- liggande landskommun äger en jordbruksfastighet med 40000 kro— nors taxeringsvärde med å fastigheten belöpande inteckningsskuld till belopp av 20 000 kronor med ränta efter 5 procent. Fastigheten utarren-

Ränte- avdrag.

derar han mot ett årligt arrende av 1 500 kronor, varjämte han själv be- gagnar huvudbyggnaden med årligt hyresvärde av 300 kronor till som- marbostad. I staden har han tjänst, som lämnar 8 000 kronors inkomst, varjämte han har aktier, som lämnat 1500 kronors utdelning. Hans sammanlagda ränteutgifter hava belöpt sig till 1200 kronor. Om han nu deklarerar ärligt, så beräknar han inkomsten i landskommunen till 1 500 kronors arrendeavgift och 300 kronors hyresvärde för sommarbo- staden eller tillhopa 1 800 kronor med 1 000 kronors ränteavdrag för den å fastigheten belöpande skulden, så att resterande beloppet blir 800 kro- nor, vilka konsumeras genom det medgivna procentavdraget. Där åter- står således ingen annan beskattning än repartition för garantiskatten efter 6 procent å taxeringsvärdet eller således för 2 400 kronor. I staden deklarerar han av tjänsten 8 000 kronor och av aktieutdelning 1 500 kro— nor med avdrag av ränteutgifter 200 kronor eller således samman- lagt 9 300 kronor. Men året därpå, då han kommit underfund med sättet att minska sin totala skatteplikt, deklarerar han hela ränteutgiften såsom belöpande å aktier, så att inkomsten av aktieutdelning blir skattepliktig med allenast 300 kronor, och det i staden skattepliktiga beloppet blir sammanlagt allenast 8300 kronor. I landskommunen blir skatteplikten oförändrad.

Det är just dylika, så utomordentligt ofta förekommande missförhållan- den, som skattelagstiftningen måste taga sikte på, helst då de leda till, att den mindre förfarne eller mera redbare skattskyldige ofta blir vid i öv- rigt lika förhållanden högre beskattad än den mera förfarne eller mindre redbare. Om taxeringsmannen i ett dylikt fall infordrar förklaring, kan svaret utfalla ungefärligen så, att den skattskyldige visserligen hade en inteckning i fastigheten, men denna inteckning hade han icke haft belånad, tills han nödgades avlämna den till förstärkning av säkerheten å ett lån mot aktier (eller ett studielån), vadan skulden rätteligen belöpte å aktier (eller å tjänsten) och icke å fastigheten. Taxeringsmyndigheten drager sig —— såsom det vill synas med rätta — för att tillgripa en till- lämpning av den i nu gällande provisorieförfattning givna anvisninge- bestämmelse, enligt vilken ränteutgifterna i tvivelaktiga fall skola för— delas till avdrag å förvärvskällorna efter förhållandet mellan bruttoin- komsternas inbördes storlek. Det inses nämligen lätt, att denna anvis- ning kan leda till mycket felaktiga resultat.

I det nyss givna exemplet har saken rört sig om ett obetydligt belopp. Det är ju emellertid påtagligt, att det ofta kan bliva fråga om betydande belopp. Särskilt skulle detta helt visst bliva förhållandet vid tillämpnin- gen av B-förslaget, som infört garantiskatt jämväl å näring. Därmed kommer man ofta in i större förhållanden, då ränteavdragens placering kan betyda både undandragande av avsevärda belopp från skatteplikt och illudering av skilda kommuners beskattningsrätt i en betydande om- fattning. Och detta missförhållande kan icke genom någon lagbestäm- melse förebyggas, ty det _ såväl som förut framhållna oegentligheter — ligger i själva garantiskattesystemet och är med detta ofrånkomligt förenat.

Frågan om ränteavdragens riktiga placering är, såsom av det ovan sagda framgår, av grundläggande betydelse för ernående av en riktig taxering. säkerligen av mycket större vikt än många andra taxerings- regler. En beskattningslagstiftning, som öppnar möjlighet eller rent av

inbjuder till att i skattelindringssyfte utnyttja de olika sätt, varå dessa ränteavdrag kunna placeras, måste vara i skattetekniskt hänseende av- gjort underlägsen en skattelagstiftning, där frestelsen till dylika mani- pulationer är borteliminerad eller åtminstone nedbragt till ett föga beak— tansvärt minimum. Redan ur denna synpunkt borde ett avvisande av B- och C-förslagen vara fullt motiverat.

9. Vad ovan anförts angående den kommunala fastighetsbeskattningen kan i korthet sammanfattas sålunda: Det är rimligt och skäligt, att fastigheterna inom kommunen få bära en måttligt tilltagen större andel av den kommunala skattebördan än andra beskattningsobjekt.

Genom garantibeskattning uttages denna merbelastning endast av en del av fastigheterna — av dem, som givit svagare ekonomiskt resultat medan övriga fastigheter, som givit bättre ekonomiskt utbyte, gå fria från all merbelastning.

Garantiskatten åstadkommer icke någon principiell differentiering av skattebelastningen å fastighet och andra beskattningsföremål; om och i vilken mån en dylik differentiering faktiskt inträder, beror på fastig- hetsinnehavarens personliga bättre eller sämre ekonomiska ställning.

Ett garantiskattesystem leder ofta till oegentligheter, då en fastighet övergår från en ägare till en annan.

En särskild skogsbeskattning kan icke inordnas såsom led i ett garanti- skattesystem utan att därvid för denna beskattning uppställas regler, som i olika hänseenden måste betecknas som olämpliga.

Garantibeskattningen medför taxeringstekniska svårigheter och olä- genheter av den art, att resultatet av taxeringarna kan befaras bliva i stor omfattning förryckt.

Objektskatt vid sidan av inkomstbeskattning innebär en principiell merbelastning av fastighet i förhållande till andra beskattningsobjekt och fördelar denna merbelastning efter likformiga grunder å alla fastig- heter. _

Objektskatt verkar i kombination med inkomstbeskattning en viss ut- jämning av skattetrycket fastighetsägarna emellan, så att detta tryck varder hårdare för de ekonomiskt bättre ställda och lindrigare för de ekonomiskt svagare.

Objektskatten utgör ett mått på den merbelastning, som träffar fastig- het, och gör det därför möjligt att avväga denna merbelastning efter vad gom kan anses rimligt och skäligt i förhållande till andra beskattnings- öremål.

Objektbeskattningen verkar likformigt och utan någon oegentlighet, även då fastighet byter ägare.

Med objektbeskattning kan en särskild beskattning av avverkat virke rationellt inordnas såsom ett led i det kommunala skattesystemet, utan att några med denna särskilda beskattning förenade fördelar behöva tillspillogivas.

Objektbeskattningen medgiver ett taxeringsförfarande, som icke med- för de svårigheter och olägenheter, som oskiljaktigt äro förenade med en taxering för garantiskatt.

Samman- fattning.

Historik. 1903 års bevill- nin gs- utskott.

Eiserman —von Wolcker.

6 kap. Näringsbeskattning.

I ett av sammansatta lag- och bevillningsutskottet vid 1903 års riks- dag avgivet utlåtande i anledning av enskild motionärs framställning om utredning av kommunalskattefrågan (1920 års Kungl. prop. sid. 133) har utskottet sedan det uttalat sig för objektbeskattning å fastighet vidare anfört, att, om man accepterade en sådan objektbeskattning, några principiella skäl icke syntes kunna anföras mot att också utsträcka objektbeskattningen till sådana näringar, som vore lokalt bundna vid kommunen och vilkas intressen alltså kunde i väsentliga punkter anses sammanfalla med kommunens. Särskilt gällde detta industriella och lik- nande företag. Visserligen betalade ett sådant företag skatt för sin fastig- het, men i många fall torde denna skatt icke tillräckligt motsvara nä- ringens omfattning och betydelse. Om ett stort industriellt företag orsa- kade en fattig landskommun betydande utgifter för skola, fattigvård, po— lisväsen o. dyl., syntes rättvisan bjuda, att företaget även under ett år, då det tilläventyrs icke lämnat någon nettovinst, dock i någon mån bidroge till kommunens omkostnader för detsamma. Samma skäl talade ock för särskilda näringsskatter i städerna.

Eiserman—von Wolckers förslag upptog icke någon särskild närings- skatt. De hade haft frågan under övervägande, men åtskilliga skäl —— svårigheter vid näringsskatteobjektets utformande och vid utfinnande av lämpliga grunder för dess värdesättning, vanskligheter vid skatte- skalans uppbyggande och i övrigt av skatteteknisk art, beskattningens nyhet på skattelagstiftningens område, svårigheter att på ett tillfreds- ställande sätt ordna den kommunala beskattningen i övrigt, om en nä— ringsskatt infördes, i vilket avseende särskilt anmärktes, att en närings- skatt icke kunde inordnas i ett system, som upptoge allmän avkast- ningsskatt, allt närmare utfört i deras i 1920 års Kungl. prop. sid. 162—165 återgivna uttalande — hade föranlett dem att övergiva tanken på en särskild näringsbeskattning.

Emellertid hade de i en särskild promemoria, som bilagts deras betän- kande och som innehöll en redogörelse för deras undersökningar angå- ende den ifrågasatta näringsskatten, jämväl uppgjort ett utkast till för- fattning i ämnet, vars innebörd i 1920 års Kungl. prop. (sid. 434—435) återgives sålunda:

”I detta författningsutkast upptagas såsom skattepliktiga näringar dels sådan affärsverksamhet, som medför skyldighet att föra handelsböcker,

dock med undantag för av staten driven järnvägs- kanal- post- telefon- och telegrafdrift, dels ock jordbruksnäring, varunder inbegripas krea- tursskötsel, trädgårds- och skogsskötsel ävensom jordbrukets binäringar. Näringsskatteobjektet skulle bildas med hänsyn till dels värdet av de i näringen nedlagda tillgångarna (den näringsskattepliktiga förmögen- heten), dels näringens avkastning, i vad den överstege viss procent av den näringsskattepliktiga förmögenheten (meravkastningen). I den nä- ringsskattepliktiga förmögenheten skulle inräknas alla i näringen ned- lagda tillgångar med undantag av sådana, som inginge i fast egendoms taxeringsvärde, samt av aktier, såvida de icke vore att anse såsom varor i affärsverksamhet. Kontanta penningar och utestående fordringar även- som värdehandlingar, vilka icke vore att anse såsom varor i affärsverk— samhet, skulle räknas till näringsskattepliktig förmögenhet allenast i den mån dessa tillgångars sammanlagda värde överstege det i affärs- verksamheten upplånade rörelsekapitalet. Såsom upplånat rörelsekapi- tal skulle anses alla i affärsverksamhet åsamkade skulder, som icke belöpte å de till stadigvarande bruk i bokföringspliktig verksamhet ned- lagda tillgångar, å fast egendom eller å aktier, som ej vore att anse så- som varor i affärsverksamhet. Förmögenhet, vars värde icke kunde upp- skattas till minst 6000 kronor, skulle icke vara underkastad närings- skatt. Såsom avkastning skulle räknas affärsverksamhetens driftöver- skott utan avdrag för andra skuldräntor än dem, som belöpt å det skuld- belopp, som fått avdragas vid beräknande av värdet av kontanta pennin- gar, utestående fordringar och värdehandlingar. Därest avkastningen över- stigit 62/3 procent av den näringsskattepliktiga förmögenheten med tillägg av bokförda värden å till näringen hörande fast egendom och aktier, skulle den överskjutande delen av avkastningen, den s. k. meravkast- ningen, kapitaliseras efter följande grunder: Om affärsverksamheten drivits av aktiebolag, solidariskt bankbolag, kommanditbolag, försäk- ringsbolag eller förening, skulle meravkastningen kapitaliseras genom att multipliceras med 10, men om affärsverksamheten drivits av annan näringsidkare, skulle meravkastningen kapitaliseras efter viss skala, an- ordnad på sådant sätt, att, ju större den näringsskattepliktiga förmögenhe- tens bokförda värde tillsammans med bokförda värdena å till näringen hörande fast egendom och aktier vore, desto större bleve den siffra, varmed meravkastningen skulle multipliceras; och utgjorde den lägsta siffran, vid näringsskattepliktig förmögenhet under 10 000 kronor, 0.1 Och den högsta, vid näringsskattepliktig förmögenhet av 480 000 kronor och därutöver, 10. Summan av den näringsskattepliktiga förmögenheten och den kapitaliserade meravkastningen eller det s. k. näringsskattekapi- talet skulle bilda objektet för näringsskatten. Vid taxering av affärsverk- samhet, som drivits av stat eller kommun, skulle hänsyn icke tagas till meravkastningen. Utkastet upptog vidare bestämmelser om fördelning av näringsskattekapitalet, när näring bedrivits inom flera kommuner.”

Landén upptog i sitt förslag en objektskatt för lös egendom, som avsåg att träffa annan produktiv egendom än sådan, som i allmänhet utgjorde fast egendom. Skatten skulle således utgå dels för de för nä,-_ ringsdrift gjorda anläggningar och inrättningar, som icke vore att hän— föra till fast egendom, för till dylika anläggningar hörande kraftledningar och andra ledningar, motorer, maskiner med mera, även om de skulle

Landén.

enligt allmän lag anses såsom fast egendom, samt för jordbrukets fasta och lösa inventarier, dels för fartyg och dels för hästar, åkdon och auto— mobiler, även om de icke utgjorde beståndsdelar av en anläggning för nä- ringsdrift.

Denna skatteform, ehuru icke direkt hänförlig till näringsskatt, var alltså ägnad att i viss omfattning medföra en starkare belastning av näringsföretagen.

Kåmmaf' I det utlåtande, som kammarrätten avgav över Eiserman—von Wolc-

mtten' kers och Landéns förslag, anförde kammarrätten efter att hava åter- givit innebörden av Eiserman—von Wolckers ovan omförmälta utkast följande (1920 års Kungl. prop. sid. 224—225):

”Såsom objekt för en näringsskatt kunde emellertid även tjäna nä— ringsföretags avkastning utan kombinering med det i näringen använda kapitalet. Även om avkastningen såsom sådan icke i varje särskilt fall gåve ett fullt tillförlitligt uttryck för näringsföretagets omfattning och dess intressegemenskap med kommunen, torde dock i allmänhet så vara förhållandet. För övrigt syntes aldrig ett näringsskatteobjekt kunna så konstrueras, att detsamma skulle i varje fall precisera graden av denna intressegemenskap. Avkastningen såsom objekt för näringsskatt erbjöds visserligen icke samma stabilitet som det i näringsföretaget investerade kapitalet, men även detta kunde vara underkastat nog så starka fluk- tuationer; och för övrigt torde i ett skattesystem, som upptoge en så stabil objektskatt som fastighetsskatt, åt nu ifrågavarande synpunkt icke behöva taga-s avgörande hänsyn.

Såsom kammarrätten tidigare anmärkt, kunde den i Eiserman—von Wolckers förslag upptagna avkastningsbeskattningen, i vad densamma träffade det rent personliga arbetet, icke principiellt godtagas. Emel- lertid torde en ändring av förslaget kunna vidtagas i sådan riktning, att avkastningsbeskattningen komme att drabba allenast avkastning av jordbruksfastighet och rörelse eller yrke men eftergivas beträffande öv— riga förvärvskällor; och skulle därmed föreligga en i sina huvuddrag angiven reell näringsskatt.

I näringsföretags avkastning inginge emellertid värdet av näringsid- karens eget arbete. Ur avkastningen borde följaktligen detta värde bortelimineras, då eljest den egna arbetsförtjänsten skulle bliva föremål för dubbel beskattning, i det att densamma beskattades dels genom nä- ringsskatten och dels genom inkomstskatten, vilken senare skatt under alla förhållanden måste ställas vid sidan av objektskatterna. Vilken metod än anlitades för värdesättande av näringsidkares personliga ar— bete, vore dock uppenbart, att detta värde icke kunde i de olika närings- företagen och med den större eller mindre grad av arbetsduglighet, som av företagaren presterades, till siffran konstateras. Det kunde icke und- vikas, att värdesättandet finge ske på grundval av generella antaganden, som i stort sett borde leda till skäliga resultat. Under sådana förhål- landen syntes det kammarrätten, som om någon annan metod för upp- skattning av näringsidkares eget arbete icke behövde användas, än att detsamma finge antagas motsvara viss procent av avkastningens belopp. Därjämte behövde möjligen stipuleras något maximibelopp för värde— sättningen ävensom något minimibelopp, exempelvis 2000 kronor, som alltid finge komma i betraktande såsom företagarens egen arbetsför-

tjänst. Uppginge avkastningen icke till mer än 2 000 kronor, skulle så- ledes ingen näringsskatt ifrågakomma, utgjorde avkastningen 20 000 kro— nor, skulle därifrån avdragas dels 2000 kronor och dels viss procent av återstående 18000 kronor. Vad aktiebolag beträffade, hade redan vid avkastningens uppskattning såsom omkostnad avdragits det belopp, som i enskilda näringsföretag motsvarade värdet av företagarens eget arbete, och bolagets avkastning skulle således kunna utan reducering läggas till grund för näringsskatten. Såsom kammarrätten i annat salm- manhang påpekat, inträffade emellertid stundom, att aktiebolag, däri aktierna ägdes av ett fåtal personer, läte vinsten till större eller mindre del utgå i form av löner, tantiemer o. dyl., ett förfarande som givet— vis skulle än mera efterföljas vid en näringsskatt av nu antydd art. Det syntes därför lämpligast, att det sätt för beräkning av värdet utav före- tagarens eget arbete, som skulle gälla i fråga om enskilda närings- företag, jämväl tillämpades, då företagen innehades av aktiebolag eller andra juridiska personer. Vid uppskattningen av deras avkastning skulle i sådant fall avdrag för de kostnader, som belöpte å affärsled- ningen, icke få äga rum.

En näringsskatt, byggd uteslutande på avkastningen, erbjöde den för— delen framför en näringsskatt, där skatteobjektet huvudsakligen utgjor— des av det i företaget insatta kapitalet, att med den förra icke infördes något för vår skattelagstiftning främmande moment och ej heller vore förenade skattetekniska svårigheter. För övrigt kunde, såsom Eiserman och von Wolcker jämväl påpekat, en näringsskatt icke enbart grundas å det i näringen nedlagda kapitalet, utan borde detta vid skatteobjektets bildande eller värdesättande kombineras med avkastningen, arbetsperso- nalens storlek eller annat.”

Emellertid uttalades i nu ifrågavarande punkt skiljaktig mening av en ledamot i kammarrätten (1920 års Kungl. prop. sid. 436). Denne leda- mot anförde i huvudsak följande:

"Därest den i Eiserman—von Wolckers förslag upptagna avkastnings— skatten, såsom i kammarrättens utlåtande ifrågasatts, utbyttes mot en näringsskatt, syntes denna böra anordnas på huvudsakligen följande grunder. Såsom näring ansåges dels sådan verksamhet, som medförde skyldighet att föra handelsböcker, dels jordbruk och dess binäringar. Skogsbruk borde undantagas från denna beskattningsform och skogs- accisen bibehållas. Skatten borde träffa det i rörelsen nedlagda kapi- talet, oberoende av dettas avkastning. Till 1 näring nedlagt kapital skulle. då fråga vore om annan verksamhet än jordbruk, räknas maskiner, som icke vore att hänföra till fast egendom, inventarier, fartyg, kraftled- ningar, gruvor, råmaterial, lager av färdiga produkter och halvfabrikat, förbrukningsvaror, utestående fordringar, kontanta medel, patenträttig- heter o. dyl. Enskild näringsidkare tillhöriga aktier, obligationer, inteck- ningar och andra fordringar, som ej inginge i rörelsen, borde icke med- räknas i näringskapitalet. Från kapitalet skulle få avräknas av varu- kredit eller bankkredit eller eljest av den löpande affärsdriften härfly- tande skulder men däremot icke obligations- eller inteckningslån eller näringsidkarens fasta lån. Vid jordbruk borde såsom driftkapital räk— nas värdet av levande och döda inventarier men däremot icke jordbru- kets produkter. Något avdrag för skulder borde här icke ifrågakomma. Från näringsskatt syntes böra undantagas näringsföretag av särskilt

allmännyttig beskaffenhet såsom järnvägsdrift, kanaldrift, post, telegraf, telefon och elektrisk kraftöverföring. Genom en näringsskatt enligt dessa grunder borde man kunna undgå att anlita de dubbla former av inkomstbeskattning, nämligen dels med och dels utan avdrag för gäld- ränta o. dyl., som Eiserman—von Wolckers förslag upptoge. Lades i stället näringsskatten omedelbart på det i näringen nedlagda kapitalet, drabbades icke själva arbetskraften i denna skatteform. Man nödgades ej heller, såsom Eiserman och von Wolcker i sitt utkast till närings- skatt, genom invecklade bestämmelser söka utleta kapitalets förhållande till avkastningen och den personliga arbetsinsatsen.”

1920 års Sedan därefter under det fortsatta arbetet med kommunalskattefrågan åååh inom finansdepartementet vidare utredning verkställts beträffande rikt- g' linjerna för en eventuell näringsskatt, fann föredragande departements— chefen skäl föreligga att i den Kungl. propositionens förslag till kom- munalskattelag införa en dylik skatteform av den innebörd, som i den lämnade redogörelsen för nämnda förslag (ovan sid. 134) närmare an— givits. Han ansåg nämligen, att förutom intresseskatt å fastighet jämväl borde införas intresseskatt å näringarna i form av en särskild nä- ringsskatt, detta på den grund att näringsidkaren liksom fastighetsäga- ren hade större nytta av kommunens inrättningar än t. ex. en löntagare, samt att näringsidkaren förorsakade kommunen särskilda utgifter.

Såsom motivering för propositionen-s förslag till näringsskatt anförde departementschefen följande, som jämväl närmare belyser arten och in— nebörden av den sålunda föreslagna näringsbeskattningen (1920 års Kungl. prop. sid. 453—457):

”Rent principiellt sett borde näringsskatten drabba varje näringsföre— tag z' förhållande till den nytta, företaget har av kommunens inrättningar, och till de särskilda utgifter, det förorsakar kommunen. Att exakt mäta detta förhållande är emellertid omöjligt. Av praktiska skäl låter det sig icke göra att vid bildande av jämförelsetal för olika slag av näringar taga hänsyn t. ex. därtill, att dessa på grund av arten av sin verksamhet i olika hög grad draga nytta av kommunens inrättningar. Man blir därför tvungen att, vid bildande av jämförelsetal, såsom normgivande för alla slags företag taga någon eller några faktorer, vilka få anses uttrycka storleken av näringarnas intressegemenskap med kommunen.

De faktorer, som ifrågasatts att kunna tjäna till ledning vid bildande av jämförelsetal för näringsskatten, äro det i näringen nedlagda kapi- talet, avkastningen, omsättningen och arbetarantalet. En del hörda kor- porationer, t. ex. Sveriges exportförening, Sveriges kemiska industrikon— tor samt Östergötlands och Södermanlands läns handelskammare, hava ansett, att de föreslagna faktorerna varken var för sig eller i någon som helst kombination kunna giva ett tillfredsställande uttryck för ett nä- ringsföretags samhörighet med kommunen, samt, bland annat på denna grund, avstyrkt införande av näringsskatt.

Det torde visserligen, såsom jag nyss antytt, vara omöjligt att vare sig med hänsynstagande till de föreslagna fyra faktorerna eller vilka som helst andra faktorer bilda ett jämförelsetal, som ger ett exakt ut- tryck för ett näringsföretags intressegemenskap med den kommun, däri det drives, men enbart den omständigheten, att uttrycket icke kan bliva fullt exakt, lärer icke få avskräcka från införande av en skatteform,

vilken kan anses väl motiverad. För övrigt skulle liknande skäl kunna åberopas mot varje skatteform. Så bygger ju t. ex. inkomst— och för- mögenhetsskatten å skatteförmågan, och denna kan naturligen aldrig fullt exakt utrönas, men detta torde icke ha ansetts utgöra något hinder mot införandet av sagda skatt. Det är tillräckligt, om man med ledning av en eller flera faktorer kan bilda jämförelsetal, vilka kunna anses i stora drag uttrycka de olika näringsföretagens intressegemenskap med kommunen.

Av de ifrågasatta faktorerna torde omsättningen vara den, som minst lämpar sig såsom måttstock vid jämförelse mellan näringsföretag av olika slag. I en affär, som arbetar med dyrbara råvaror, blir omsätt- ningen uttryckt i penningar stor, under det mängden omsatta varor, vil- ken snarare får anses bestämmande för företagets intresse av kommu- nens inrättningar, blir ringa. I en affär med billigare varor blir förhål- landet omvänt.

Kammmarrätten har i sitt utlåtande över kommunalskatteförslagen ansett, att en näringsskatt kunde grundas enbart på avkastningens stor- lek, och denna åsikt delas av kemiska industrikontoret, som anser, att avkastningens storlek är den enda tänkbara normen för näringsskatten. Enligt min åsikt måste dock avkastningen ensam i regel anses såsom en mindre tillfredsställande måttstock för ett företags intresse av kom— munen. Ett företag kan lämna stor avkastning utan att egentligen be- gagna kommunens inrättningar eller förorsaka kommunen utgifter, un- der det att ett miljonföretag, som drager stor nytta av de kommunala inrättningarna och förorsakar kommunen stora utgifter, kanske icke lämnar någon nämnvärd avkastning. Vidare kunde, om hänsyn toges blott till avkastningen, ett och samma företag, vilket två olika är dreves i nästan samma utsträckning, komma att det ena året betala en hög näringsskatt, enär på grund av konjunkturförhållanden avkastningen vore stor, men det andra året, då konjunkturerna vore dåliga, kanske icke erlägga någon som helst näringsskatt. I viss omfattning torde dock näringsskatten kunna vila å avkastningen, nämligen då övriga före- slagna faktorer kunna befaras giva ett missvisande resultat; jag skall senare återkomma till behandlingen av frågan om den roll, avkastnin- gen enligt förslaget spelar vid bestämmande av objektet för skatten.

Storleken av det i ett näringsföretag nedlagda kapitalet synes i regel bäst lämpa sig såsom mätare av det intresse, företaget har av kommu- nens inrättningar. Däremot är kapitalet icke lika god måttstock för de utgifter, som företaget kan anses förorsaka kommunen, då dessa utgif- ter i regel sammanhänga med antalet i företaget sysselsatta arbetare och arbetarantalet vid jämförelse mellan näringar av olika slag icke står i proportion till det nedlagda kapitalet. Jag anser dock, att det nedlagda kapitalet är den enda jämförelsegrund, som man kan ifråga- sätta att använda ensam, och i varje fall bör den enligt min åsikt vara en av de faktorer, som skola bestämma skatteobjektets storlek. Härige- nom vinnes även största möjliga stabilitet hos skatten, enär kapitalet i ett företag icke växlar år från år i lika hög grad som exempelvis om- sättning eller avkastning. Det kapital, vartill hänsyn skall tagas, bör enligt min åsikt vara allt det i näringen nedlagda kapitalet, såväl det, vilket är nedlagt uti till stadigvarande bruk avsedda tillgångar, anlägg- ningskapitalet att fastigheter, för Vilka ju erlägges fastighetsskatt,

undantagas, är en sak för sig som det mera tillfälligt nedlagda kapi- talet, driftkapitalet. Endast om både anläggnings- och driftkapital med- räknas, lämpar sig kapitalet såsom måttstock vid jämförelse mellan näringar av olika slag, då i vissa slags näringar, däri kapitalet spelar en stor roll, och vilka i stor utsträckning draga fördel av kommunens inrättningar, t. ex. handelsrörelse, kapitalet huvudsakligen är att anse såsom driftkapital. Dylika näringar skulle i jämförelse med t. ex. in— dustriell verksamhet bliva för lindrigt beskattade, därest hänsyn toges blott till anläggningskapitalet. De flesta hörda korporationer hava också ansett, att vid näringsskatteobjektets bestämmande hänsyn bör tagas till hela det i näringen nedlagda kapitalet.

Om det i näringen nedlagda kapitalet kan anses bilda den lämpligaste måttstocken på den nytta, ett företag har av kommunens inrättningar, synes däremot, såsom nyss antytts, antalet i ett företag anställda per— soner, arbetarantalet, vara mest ägnat att uttrycka storleken av de ut— gifter, företaget kan antagas förorsaka kommunen, i det att dessa utgifter i regel just bero på förefintligheten av arbetare i företaget. Arbetaran- talet lämpar sig dock icke såsom enda faktor, då man därigenom skulle vid skatteobjektets bestämmande taga allt för liten hänsyn till den för— del, företagen hava av kommunen; arbetarantalet kan nämligen icke an— ses vara någon tillförlitlig måttstock å denna fördel, då många företag med relativt litet arbetarantal ju ofta hava stort intresse av kommunen och i hög grad begagna dess inrättningar.

Genom att taga hänsyn till dels det nedlagda kapitalet och dels arbe- tarantalet synes man kunna bilda jämförelsetal, vilka i de allra flesta fall kunna anses giva ett tillfredsställande uttryck för olika företags samhörighet med kommunen. En del näringsföretag, framförallt så- dana, som avse förmedling av affärer mellan andra såsom agentur— eller mäklareverksamhet m. m., kunna dock hava ett stort omfång och i stor utsträckning begagna kommunens inrättningar, ehuru de hava ringa kapital och litet arbetarantal. Man jämföre t. ex. en grosshandlare, som för egen räkning importerar varor och säljer dem till handlande å an- nan ort, med en agent eller Speditör, vilken förmedlar affärer inom samma bransch mellan utländska firmor och svenska firmor å annan ort än den, där agenten har sin verksamhet. I båda fallen komma kom- munens inrättningar att i samma utsträckning begagnas, men, om hän- syn skulle tagas blott till kapital och arbetarantal, skulle grosshand— laren få erlägga stor näringsskatt men agenten däremot nästan ingen. Detta missförhållande kan lättast avhjälpas genom att vid skatteobjek— tets bestämmande i någon mån taga hänsyn till avkastningen, enär denna vid företag av nu förevarande art kan tjäna såsom mätare av företagets omfång och därmed också av dess intresse i kommunen. Härvid synes man icke böra taga hänsyn till avkastningen i dess helhet, utan, i likhet med vad som skett i Eiserman—von Wolckers utkast, blott till den del av avkastningen, som överstiger normal av- kastning av det i företaget nedlagda kapitalet, den s. k. meravkastnin— gen. Genom att taga hänsyn till meravkastningen vinner man även vissa fördelar i fråga om beskattningen av företag, däri kapitalet växlar under olika tider av året, framför allt de s. k. säsongföretagen. För att icke allt för mycket försvåra upp-skattningen av det i ett företag ned- lagda kapitalet måste man låta uppskattningen hänföra sig till en viss

tidpunkt, lämpligen början eller slutet av ett räkenskapsår. Vid ett sä- songföretag har man ingen garanti för att en sådan uppskattning kom- mer att utvisa det kapital, som i genomsnitt varit nedlagt i näringen un- der året, utan det är tvärtom troligt, att resultatet blir missvisande. Om man toge hänsyn blott till kapitalet, skulle man därför, för undvikande av missvisande resultat, bliva tvungen att verkställa en beräkning av vad kapitalet i medeltal utgjort under året, en beräkning, som i allmän- het skulle erbjuda stora svårigheter. Låter man däremot meravkast- ningen ingå såsom en av de bestämmande faktorerna, kommer denna att i viss mån, ehuru icke fullständigt, korrigera en felaktig uppskattning av kapitalet, då ju vid en avkastning av given storlek meravkastningen blir större ju lägre kapitalet upptages.”

1920 års riksdag avböjde i nu ifrågavarande del helt och hållet den Kungl. propositionen. Provisoriet saknar därför bestämmelser om sär- skild beskattning av näring.

Skälen härför voro dels de mot de nya intresseskatterna principiellt framförda betänkligheterna, dels ock anmärkningar mot näringsskattens tekniska utformning.

I Sistberörda hänseende anförde utskottet (utlåtandet sid. 40): ”Rörande näringsskatten har utskottet, förutom vad ovan anförts om dess allmänna karaktär av dubbelbeskattning, funnit de betänkligheter, som uttalats mot den tekniska utformningen, i flera avseenden förstärkta vid en närmare granskning. Kammarrätten har med hänsyn till svå- righeterna vid tillämpningen av de invecklade bestämmelserna icke vå— gat förorda förslaget med nuvarande organisation av taxeringsarbetet, och utskottet måste även för sin del redan av denna grund _stanna vid samma omdöme. Därjämte anser sig utskottet ej kunna lämna oan— märkt, att det torde vara tvivel underkastat, huruvida förslagets kombi— nation av ”meravkastning", ”arbetarkapital” och ”näringsskattepliktig förmögenhet” för beräkning av det näringsskattepliktiga kapitalet, om den också låter sig teoretiskt motiveras, kan anses praktiskt lycklig eller riktig. Vad meravkastningen angår, är att märka, att densamma i betydande omfattning föreslås till sär-skild beskattning även genom den kommunala progressivskatten; i den Kungl. propositionen hava icke an- förts tillräckliga skäl för att under sådana förhållanden införa denna särbeskattning också inom näringsskatten. Den plats, som arbetarka- pitalet erhållit vid beräkningen av näringsskattekapitalet, föranleder, att av två företag med samma förmögenhet och meravkastning det, som sysselsätter ett större antal arbetare, blir hårdare beskattat. vilket icke lärer kunna anses ur någon synpunkt sakligt berättigat. Den inveck- lade konstruktionen av grunderna för näringsskattekapitalets beräkning har för övrigt givit upphov till oklarheter och tvivelaktiga punkter även i detaljerna av detta kapitel; exempelvis må nämnas, att reglerna för beräkning av i näringen anställda personer för många fall torde vara otillräckliga och att bestämmelserna om avdrag från meravkastningen av näringsidkarens eller affärsledningens arbetsförtjänst måste beteck- nas såsom tämligen godtyckliga. Från alla dessa synpunkter har utskot— tet icke kunnat undgå att finna att, även frånsett de principiella invänd- ningarna mot en fristående näringsskatt, det Kungl. förslaget i denna del företer sådana svagheter i sin allmänna läggning och utformning, att det icke bör av riksdagen godtagas.”

Provi- soriet.

Kommit- tén.

Utav de inom kommittén utarbetade förslagen upptaga A- och B-för— slagen en särskild näringsbeskattning; A-förslaget i form av objektskatt, B-förslaget i form av garantiskatt. Förslagen utgå därvid från, att inom kommunen lokaliserad näring i väsentliga hänseenden intager en med fastighet likartad ställning till kommunen och dess anordningar. Sär- skilt är i detta hänseende att erinra därom, att industriella företag ofta föranleda en del kommunala anordningar och utgifter, som göra det ganska rimligt och skäligt, att dylika företag få i lämplig mån bidraga till de kommunala utgifterna även under år, då inkomsten därav varit ringa eller ingen. Om fastighet belägges med objekt— resp. garantiskatt, fordrar därför konsekvensen, att även näring underkastas en likartad beskattning.

Den objektskatt resp. garantiskatt, som i kommitténs nämnda förslag förekommer, är emellertid och detta må kraftigt betonas —— av helt annan art än den, som förut ifrågasatts av Eiserman—von Wolcker, kam- marrätten och Kungl. Maj:t. Kommittén avstår alldeles ifrån att söka konstruera fram ett näringsskatteobjekt, som skall vara ett uttryck för näringens såsom totalitet betraktad —— ”intressegemenskap” med kom— munen. I stället utgår kommittén därifrån, att materiella tillgångar. som användas i produktionens tjänst och som äro lokaliserade inom kom- munen, kunna och av förut angivna skäl även böra göras till föremål för objekt- resp. garantibeskattning, och detta evad des-sa tillgångar äro fastighet eller lös egendom. Liksom alltså fastighetsskatt utgår efter fas- tighetens taxeringsvärde, kan och bör en näringsskatt utgå efter det taxerade värdet av det materiella produktiva underlag för näringen, som är av lös egendoms natur. I överensstämmelse härmed kan såsom näringsskatteobjekt uppställas värdet av de lösa realtillgångar, som äro nedlagda i näringen och med vilka den stadigvarande drives. Princi- piellt sett stå förslagen i denna punkt på samma grund som Landéns förslag, men de skilja sig från detta därutinnan, att de till näringsskatte- objekt räkna icke blott till näringsdriften hörande maskiner, inventarier o. dyl., d. v. s. anläggningskapitalet, utan även därutöver driftkapitalet, det är det kapital, som omsättes i näringen. I väsentliga delar kunna för- slagen sägas följa de riktlinjer för en näringsskatt, som uppdragits av den i kammarrätten skiljaktige ledamoten.

En följd av den bestämning, som i förslagen gives åt näringsskåtte- objektet, är, att i detsamma skall ingå allenast förhandenvarande mate- riella tillgångar, således icke de immateriella värden, som kunna vara för handen i näringsföretagen Dessa immateriella värden —— alltså vär- den, som kunna ligga i själva näringsdriftens beskaffenhet, i formerna för dess utövande, i firmans anseende och dess inarbetade kundkrets, i näringens konkurrenskraft, i patenter, mönster och modeller, recepter o. dyl., som användas eller äro avsedda att användas i näringen, i en fast och skolad arbetarstam o. dyl., med ett ord i vad som ge- menligen sammanfattas under uttrycket ”good Will” komma alltid och väsentligen att inverka på den avkastning, som näringen giver, och det torde vara nog med, att dessa faktorer draga sin andel i beskattnin- gen i och genom inkomstskatten. Det torde ock kunna ifrågasättas, huruvida icke samma, ofta växlande och flyktiga värden stå i allt för intimt sammanhang med näringsidkarens personliga d_uglighet och ar- bete för att kunna och böra i beskattningshänseende likställas med real—

värden i fast eller lös egendom. Åtminstone kan det ej bestridas, att en väsentlig skillnad i arten av dessa värden förefinnes.

Angående den specifika sammansättningen av näringsskatteobjektet ”närings skattevärde”, som den använda tekniska termen lyder —— hänvisas till lagförslagets 18 % med tillhörande anvisningar och speciell motivering. Kommittén tror sig där hava fått fram regler, som möjlig- göra näringsskattevärdets åsättande utan större taxeringstekniska svå- righeter, än som alltid till en början måste vara förenade med en ny skatteform.

I fråga om de näringar, som skola drabbas av den nya beskattningen, och vad i övrigt med densamma sammanhänger, hänvisas till vad lag— förslaget med därtill hörande anvisningar och specialmotivering härom innehåller.

I det föregående har kommittén utförligt redogjort för de skäl, på grund av vilka kommittén i fråga om fastighetsbeskattningen ansett en objektbeskattning vara att föredraga framför en garantibeskattning. Samma skäl gälla i alla väsentliga delar även beträffande näringsbe- skattningen, varförutom det uppenbarligen icke bör ifrågasättas att bygga beskattningen av näring å principiellt annan grund än beskatt- ningen av fastighet.

Historik.

Bevill- ningsför- ordningen före pro- visoriet.

7 kap. Inkomstbeskattning.

Den skatteform, som under alla förhållanden kommer att spela den ojämförligt största rollen vid uttagandet av det kommunala skattebeho- vet, är den kommunala inkomstbeskattningen.

En inkomstbeskattning kan anordnas på olika sätt, beroende på de regler, som uppställas för inkomstberäkningen.

Den nuvarande statliga inkomstbeskattningen (inkomst- och förmö— genhetsskatten) avser att träffa den skattskyldiges verkliga nettoinkomst eller vad man brukar kalla den renodlade inkomsten. Inkomstberäknin- gen skall därför ske så, att först framräknas nettot för varje särskild förvärvskälla (= bruttointäkten minus direkta och indirekta omkostna- der); därefter sammanföras de olika förvärvskällornas överskott i en slutsumma, och från denna göras slutligen vissa allmänna avdrag, bland vilka även ingår underskott i förvärvskälla, som lämnat minus-resultat, varefter den renodlade inkomsten föreligger.

1910 års bevillningsförordning enligt dess lydelse före provisoriet och den därpå grundade kommunala inkomstbeskattningen kände icke någon dylik samlad inkomstberäkning. I stället skulle för denna beskattning göras särskild inkomstberäkning för varje förvärvskälla. Sålunda skulle för fastighet inkomsten alltid anses motsvara vissa procent av taxerings- värdet —— 6 för jordbruksfastighet och 5 för annan fastighet evad in- komsten i verkligheten varit större eller mindre. Några ränteavdrag eller förlustavdrag förekommo således icke vid beräkningen av inkomsten från denna förvärvskälla. Skatten skulle under alla förhållanden utgå efter nyssnämnda beräknade inkomst och hade således karaktär av ett slags ackordskatt. För förvärvskällan arbete (rörelse eller yrke, tjänst eller arbetsanställning, m. 111.) fick vid inkomstberäkningen avdrag göras, utom för vanliga (naturliga) omkostnader för inkomstens för- värvande och bibehållande, jämväl för 5 procent å taxeringsvärdet av i ägarens rörelse eller yrke använd fastighet och för ränta å lånat rörelsekapital. För inkomsten, beräknad så som nu sagts samt med iakttagande av vissa detaljbestämmelser, vilka i detta sammanhang ej behöva utföras, skulle därefter skatt utgå utan hänsyn till det resultat, som annan i den skattskyldiges hand varande förvärvskälla tilläventyrs lämnat. För förvärvskällan kapital fick avdrag göras för ränta å upp- lånat kapital, varefter den behållna inkomsten skulle upptagas till be- skattning. Om summan av enskild skattskyldigs sålunda beräknade in— komster av olika förvärvskällor understeg vissa angivna belopp, fick

sedermera i mantalsskrivningskommunen skattefrihet eller viss skatte- lindring åtnjutas å inkomst av kapital eller arbete. I senare utkomna provisoriska författningar har medgivits vissa särskilda avdrag i för- hållande till barnens antal m. 111.

Det är klart, att med sådana regler för inkomstberäkningen avdrag för underskott (förlust) å en förvärvskälla från inkomsten av annan för- värvskälla icke kunde ifrågakomma, liksom ock att avdrag för ränta å gäld i många fall icke fick åtnjutas. Ävenså mötte med förutnämnda be- räkningsregler ingen annan svårighet i avseende på den interkommunala beskattningen än den, som kunde sammanhänga därmed, att en viss för- värvsverksamhet, som vore att anse som en och samma förvärvskälla, drivits inom olika kommuner. I övrigt beskattade varje kommun helt inkomsten av de förvärvskällor, som vore till kommunen lokaliserade.

I dessa förhållanden inträdde sedermera en avsevärd ändring genom 1920 års provisorium. Utgångspunkten för denna ändring är, att den förutvarande ackordbeskattningen å fastighet omlades till garantibe- skattning, så ordnad som i det föregående (sid. 143) är närmare utfört. Därmed fick frågan om rätt såväl till ränteavdrag i vidare omfattning än förut som även till förlustavdrag ökad aktualitet. Dessa spörsmål löstes i provisoriet så, att avdragsrätt medgavs för all ränta å gäld, samt att inom mantalsskrivningskommunen medgavs jämväl avdrag för för- lust, som ej vore att hänföra till kapitalförlust, oberoende av inom vilken kommun förlusten uppstått. Om däremot inom mantalsskrivningskom- munen ingen skattepliktig inkomst förefanns, kunde förlustavdrag icke goras.

I Eiserman—von Wolckers förslag var den väsentliga beskattningen av inkomst lagd såsom avkastningsskatt. Förslaget upptog visserligen även en progressiv kommunal inkom-st- och förmögenhetsskatt, men denna, som endast skulle träffa fysiska personer och oskift dödsbo, var av allenast supplementär betydelse och intog en ganska underord- nad plats i skattesystemet. Avkastningssk-atten var avsedd att träffa nettoavkastningen av varje särskild förvärvskälla med bortseende från förhållanden, som hänförde sig till den skattskyldiges person, och hade således i Viss mån naturen av realskatt. Till avdrag vid netto- avkastningens beräknande skulle komma i betraktande allenast vad som kunde hänföras till naturliga omkostnader för själva avkastningens förvärvande och bibehållande, därunder inbegripna värdeminskningar. Skuldräntor fingo däremot i allmänhet icke avdragas, ej heller andra förpliktelser av beskaffenhet att icke omedelbart hänföra sig till själva förvärvskällan såsom sådan utan till förvärvskällans innehavare (Kungl. prop. sid. 165).

Provi- soriet.

Eiserman -—von Wolcker.

Landéns förslag ville för inkomstbeskattningen använda formen av Landén. förvärvsskatter, satta i direkt samband med själva inkomstkällan. För- värvsskatterna hade till uppgift att träffa avkastningen av de särskilda inkomstkällorna samt kunde och borde anordnas med något beaktande av den skattskyldiges individuella förhållanden. ”De erhölle då na- turen av subjektiverade avkastningsskatter (till speciella inkomstskatter utvecklade skatter på avkastningen av särskilda inkomstkällor) eller 12

Kammar- rätten.

1920 års Kungl. förslag.

Kommit- tén.

partiella inkomstskatter.” Vid fastställande av skattskyldigheten för all den avkastning eller inkomst, som en skattskyldig hade inom en kom- mun, kunde utan kränkande av den partiella inkomstskattens begrepp avdrag enligt vissa regler medgivas t. ex. för skuldräntor. Det vore icke heller uteslutet att medgiva skattelindringar och skattefrihet för mindre inkomster eller att beräkna skatten på en summa av inkomstbelopp (Kungl. prop. sid. 179).

I det utlåtande, som kammarrätten avgav över de båda förslagen (Kungl. prop. sid. 217 0. f.), anmärkte kammarrätten emot Eiserman— von Wolckers förslag, att den föreslagna avkastningsbeskattningen sköte över målet, då densamma skulle vila jämväl å andra beskattningsföre— mål än fast egendom och näring. I synnerhet gällde detta, då den rent personliga arbetskraften gjordes till föremål för en realbeskattning av ifrågasatt art. Vad det personliga arbetet inbringade utgjorde inkomst, och denna inkomst skulle sedermera beskattas såsom annan inkomst. Men enligt förslaget skulle den personliga arbetskraften därutöver be- traktas såsom real förvärvskälla och därutinnan likställas med produk- tiv egendom. Den personliga arbetskraften kunde emellertid icke objek- tivt värdesättas såsom egendom.

Emot Landéns förslag anmärkte kammarrätten, att den kommunala inkomstskatten uppbures såsom varande en skatt å inkomst — av den personliga skatteförmågan, men intresseprincipen hade icke helt frångåtts utan bildade jämväl den i viss mån underlag för skatten. De slitningar och inkonsekvenser, som kunde förväntas uppstå, när olika principer skulle göra sig gällande i samma beskattningsform, hade ej heller i förslaget kunnat undvikas, liksom ej heller kommunernas be- skattningsintressen alltid kunnat vederbörligen tillgodoses. Dessa prin— cipiella anmärkningar utfördes i utlåtandet vidare genom exemplifika- tioner.

Intetdera av nu nämnda båda förslag till inkomstbeskattningens ord— nande följdes i 1920 års Kungl. proposition. I stället upptogs där såsom ovan (sid. 129) närmare utföres en allmän kommunal inkomst- skatt, som skulle utgå efter den personliga inkomsten, därvid för inkomst- beräkningen skulle i stort sett gälla samma regler som för inkomst- beräkningen i och för statsbeskattningen, d. v. s. ränte- och förlustavdrag vara medgivna i samma utsträckning som vid den statliga inkomst- och förmögenhetsbeskattningen.

De inom kommittén uppgjorda alternativa förslagen upptaga alla en kommunal inkomstskatt av principiellt sett samma innebörd som nu gäl- lande provisorium och 1920 års Kungl. förslag. Den är alltså avsedd att träffa den personliga inkomsten, beräknad väsentligen efter samma grun— der, som nu gälla för statsbeskattningen. Härifrån göres dock det bety— delsefulla undantaget, att den samlade inkomstberäkningen skall avse alle- nast de förvärvskällor i samme innehavares hand, som äro lokaliserade till samma kommun, så att, om en skattskyldig har olika förvärvskällor inom olika kommuner, särskild inkomstberäkning skall göras för varje sådan kommun, därvid inkomstberäkningen inom den ena kommunen ej får röna inflytande av inkomstberäkningen inom den andra. Skälen för denna avvikelse innefattas i vad kommittén nedan i 12 kap. anför såsom

motiv för förslaget att låta varje kommun bilda ett självständigt slutet beskattningsområde.

I fråga om de i övrigt för inkomstberäkningen för statsbeskattningen nu gällande bestämmelser kunna för kommunalbeskattningens vidkom- mande vissa avvikande stadganden icke undvikas, dels därför att orts- avdragen i kommunalbeskattningen icke kunna hållas vid den storlek, som de för närvarande hava i statsbeskattningen, dels därför att avdrag för allmänna utskylder till stat och kommun ej synas böra medgivas i kommunalbeskattningen, dels och, vad angår B- och C—förslagen, därför att avdrag å inkomsten måste medgivas för vad som kan anses vara be- skattat genom garantiskatten för fastighet, eventuellt för näring (pro- centavdragen) .

Den kommunala inkomstskatten måste, såsom förut (sid. 149) är sagt, vara proportionell, och den tager sålunda icke samma hänsyn till skatte- förmågan som en progressiv inkomstskatt. Men det är möjligt att redan vid utformningen av den kommunala inkomstskatten däri införa vissa moment, som i avsevärd grad tillgodose kravet på hänsyn till skatteför- mågan. I detta hänseende voro i 1920 års Kungl. förslag och äro i gäl- lande provisorium införda bestämmelser, dels därom att en viss bottendel av inkomsten skall lämnas helt skattefri, dels därom att en viss del av den inkomst, som överstiger de skattefria avdragen, skall beläggas med mindre skatt än som uttages av inkomsten i övrigt. Härigenom har _. enligt vad departementschefen i sitt ovan (sid. 136) återgivna uttalande anfört skatten gjorts degressiv och i fråga om de lägre inkomstbelop- pen vunnits en förskjutning av skattebördan, som vid jämförelse dem emellan ansetts påkallad för ett ordnande av beskattningen efter förmåga. Men en än större förskjutning som ej blivit i nyssnämnda uttalande uppmärksammad av skattebördan från de mindre inkomsterna över på de större verkar den såväl i 1920 års Kungl. förslag som i nu gällande provisorium förekommande anordningen, att vid inkomstens beräkning avdrag icke får göras för allmänna skatter till stat och kommun. En så- dan bestämmelse föranleder nämligen, att det kommunala skattebehovet — som ju är detsamma, evad det skall fördelas å flera eller färre skatte- kronor kommer att utslås på ett större antal skattekronor än som skulle förefinnas som underlag för beskattningen, om avdrag för skatter vore medgivet. Och då de skattekronor, som belöpa å de större inkomsterna, härigenom ökas avsevärt mera än de skattekronor, som belöpa å de mindre inkomsterna, följer härav, att de förra få draga så mycket större andel i skattebördan. I samtliga kommitténs förslag äro ovan omför- mälta anordningar så tillvida bibehållna, att vissa skattefria avdrag med— givas och att avdrag vägras för skatter till stat och kommun vid inkomst- beräkningen. Redan i den kommunala inkomstskatten förefinnas sålunda moment, som i avsevärd grad lämpa den efter skatteförmågan; och lig- ger just häri ett av de skäl, som föranlett kommittén att ej medgiva av- drag för skatter till stat och kommun.

8 kap. Ortsavdrag.

I.

Historik I bevillningslagstiftningen togs före provisoriet hänsyn till skatte- Fåire _PrO' förmågan i så måtto, att de lägre inkomsttagarna befriades från skatt-

Wsonet' skyldighet för sin inkomst eller fingo sådan skattskyldighet nedsatt. Denna befrielse från eller nedsättning i skattskyldigheten reglerades genom de bevillningsfria avdragen.

Enligt 12 % 1 mom. i 1910 års bevillningsförordning, sådan denna lydde före provisoriet, ägde bevillning för inkomst av kapital eller arbete icke rum, när den skattskyldiges årsinkomst understeg 500 kronor. Uppgick årsinkomsten till 500 kronor men icke till 1200 kronor eller till 1 200 kronor men icke till 1 800 kronor, skulle i förra fallet 450 kronor och i det senare 300 kronor av den utav kapital och arbete härflutna inkomsten vara fria från bevillning. Dessa bevill- ningsfria belopp skulle emellertid ökas, där den skattskyldige huvud- sakligen försörjde, jämte (= utom) sig själv, sammanlagt mer än tre personer, eller å ort, där levnadskostnaderna vore synnerligen höga i jämförelse med förhållandet inom riket i allmänhet, ävensom där skatt— skyldigs skatteförmåga eljest på grund av särskilda förhållanden (långvarig sjuklighet, stark skuldsättning, olyckshändelse o. dyl.) vore väsentligen nedsatt. Ifrågavarande ökning fick dock icke överstiga 200 kronor.

Bevillningsfritt avdrag, vilket tillkom såväl svensk medborgare som utlänning, medgavs endast i mantalsskrivningskommunen, men skulle vid beräkning av årsinkomstens belopp hänsyn tagas icke blott till den inkomst, för vilken bevillning erlades i mantalsskrivningskommunen, utan jämväl till inkomst av fast egendom, beräknad till 6 procent av jordbruksfastighets taxeringsvärde och till 5 procent av taxerings- värdet å annan fastighet, samt till inkomst av sådan särskilt beskattad rörelse, som drivits i bolag eller å annan ort än den, där den skatt- skyldige vore mantalsskriven.

Genom förordningen av den 23 december 1914 stadgades, att före- nämnda, till 200 kronor begränsade ökning av det bevillningsfria av- draget kunde höjas till 400 kronor för det fall, att något av de sär— skilda förhållanden, varom i 12 % 1 mom. 3 stycket omförmäldes, d. v. s. långvarig sjuklighet m. m., förelåge.

Bortsett från de i anledning av dyrtidsförhållandena för vissa år med— delade särskilda bestämmelser om höjning av de bevillningsfria av- dragen skedde sedermera ingen ändring i fråga om dessa avdrag förr

än genom provisoriets bestämmelser, för Vilka skall här nedan redo- göras.

Enligt Eiserman—von Wolckers förslag skulle i fråga om avkast- ningsskatten enskild skattskyldig äga i mantalsskrivningskommunen åtnjuta ett skattefritt avdrag av 500 kronor, oberoende av det taxe- rade beloppets storlek. Det återstående till avkastningsskatt beskatt- ningsbara beloppet skulle sedermera kunna, efter prövning av behovet i varje särskilt fall, nedsättas med vissa angivna procent. Genom de sålunda föreslagna anordningarna undvekes de tvära övergångarna från skattefrihet till skatteplikt samt från lägre skatteplikt till högre sådan, vilka vore oskiljaktigt förbundna med förenämnda bevillnings- fria avdrag. Beträffande den i Eiserman—von Wolckers förslag upptagna kommunala inkomst- och förmögenhetsskatten inträdde skattskyldig- het för den, som icke hade barn att försörja eller hade att försörja blott ett barn, när det taxerade beloppet uppgick till 800 kronor, dock att skatt— skyldighet för förmögenhet inträdde redan vid en uppskattad förmögen- het av 6 000 kronor.

Enligt Landéns förslag om kommunal inkomstskatt skulle i kommu- nen mantalsskriven person, vilken icke för året taxerades enligt för- ordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt för ett taxerat belopp av minst 800 kronor, vara befriad från kommunal inkomstskatt: i det fall att han vore ogift eller änkling och icke på grund av försörj- ningsplikt hade att underhålla barn, då hans behållna inkomst inom kommunen understege 400 kronor; i annat fall då hans behållna in- komst inom kommunen understege 500 kronor, dock att kommunen ägde besluta, att det inkomstbelopp, som sålunda fritoges från skatt, skulle ökas med högst 200 kronor. Det sålunda bestämda skattefria beloppet finge ökas med högst 200 kronor, där den skattskyldige hu- vudsakligen försörjde jämte sig själv sammanlagt mer än tre personer, eller där skattskyldigs skatteförmåga eljest på grund av särskilda förhållanden (långvarig sjukdom, underhåll av närstående eller olyckshändelse) vore väsentligen nedsatt. Av den skattskyldiges be- hållna inkomst inom mantalsskrivningskommunen skulle den del, som icke överstege 600 kronor, upptagas till en tiondel, den del, som över- stege 600 kronor men icke 800 kronor, till fem tiondelar, den del, som överstege 800 kronor men icke 1200 kronor, till åtta tiondelar samt den del, som överstege 1200 kronor men icke 2000 kronor till nio tiondelar. Vad som överstege 2000 kronor skulle upptagas till sitt fulla belopp. Härav följde, att, om inkomsten överstigit 2000 kronor, skulle densamma minskas med 800 kronor.

Genom beslut vid 1919 års lagtima riksdag infördes i statsbeskattningen bestämmelser om ortsavdrag. Dessa bestämmelser utgå därifrån, att av en persons inkomst så stor del, som motsvarar existensminimum för honom och hans familj, bör vara helt fri från skatt till staten, och att den del av inkomsten, som överstiger detta existensminimum men ej dubbla summan därav, bör beskattas allenast till hälften, samt vidare att storleken av detta existensminimum bör beräknas till olika belopp, beroende på levnadskostnaderna å den ort, där skattskyldig är bosatt. Bestämmelserna i fråga äro intagna i 18 % 1 mom. skatteförordningen.

Eiserman ——von Wolcker.

Landén.

Orts- avdrag i stats- beskatt- ningen.

Orts- avdrag i korn— munal— beskatt- ningen.

Enligt desamma skall med avseende å levnadskostnadernas höjd samt- liga orter i riket indelas i fem ortsgrupper, av vilka ortsgrupp I om— fattar orter med de billigaste och ortsgrupp V orter med de dyraste levnadskostnaderna. Denna indelning verkställes av socialstyrelsen enligt de närmare föreskrifter, Konungen äger meddela, och gäller för en tid av fem år 1 sänder. För en var svensk medborgare, som är här i riket mantalsskriven, skall från det taxerade beloppet såsom fritt från skatt avdragas ett belopp av 600, 700, 800, 900 eller 1000 kronor, allt efter som han är mantalsskriven inom ort, tillhörande respektive ortsgrupp I—V. Utöver ortsavdraget utgå jämväl familjeavdrag m. m., för vilka här nedan redogörelse lämnas. Slutligen lämnas föreskrift om reducering av den efter avdragens frånräknande återstående in- komsten.

Genom särskilda, för allenast ett år i sänder gällande författningar hava på grund av dyrtidsförhållandena omförmälda ortsavdrag utgått med förhöjda belopp. Enligt förordningen den 4 september 1923 skola sålunda för år 1924 ortsavdragen utgöra för ortsgrupp I 700 kronor, för ortsgrupp II 800 kronor, för ortsgrupp III 900 kronor, för ortsgrupp IV 1100 kronor och för ortsgrupp V 1200 kronor.

Vad angår kommunalbeskattningen skulle enligt 1920 års Kungl. för- slag till kommunalskattelag här i riket mantalsskriven svensk med- borgare vara för sin i mantalsskrivningskommunen taxerade inkomst, som ej överstege 600 kronor, fri från beskattning, såvida ej sagda inkomst tillsammans med hans i andra kommuner taxerade inkomster överstigit nämnda belopp. Därest skattefrihet sålunda icke åtnjötes, skulle det i mantalsskrivningskommunen beskattningsbara beloppet bestämmas enligt följande grunder: Från det taxerade beloppet skulle avräknas hälften av det belopp, som enligt bestämmelserna i 18 % 1 mom. a) och b) i skatteförordningen skulle avdragas från den skatt- skyldiges till inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade belopp (d. v. s. orts— och familjeavdrag). Den del av det taxerade beloppet, som över— stege vad sålunda skulle avdragas, men icke dubbla summan därav, skulle medräknas till hälften; återstoden av det taxerade be10ppet skulle i sin helhet medräknas. Den slutsumma, som sålunda erhölles, skulle med iakttagande av vissa särskilda bestämmelser utgöra det beskattningsbara beloppet.

I propositionen åberopade departementschefen en inom finansdepar- tementet upprättad promemoria (prop. sid. 572). Uti denna promemoria anfördes bland annat, att i fråga om den kommunala inkomstskatten hade det ansetts skäligt att, till underlättande av såväl deklarationernas upprät- tande som taxeringsmyndigheternas arbete. vinna största möjliga överens- stämmelse med skatteförordningen. I enlighet härmed hade det ifrågasatts, att avdrag för existensminimum borde anordnas efter de principer, som av 1919 års lagtima riksdag fastslagits i fråga om den statliga beskattningen. Med hänsyn till de små inkomstbeloppen inom särskilt en del mindre landskommuner torde det emellertid, om ej de få medelstora inkomsterna inom dylika kommuner skulle bliva allt för tungt beskattade, vara erforderligt att sätta avdragsbeloppen lägre vid den kommunala än vid den statliga beskattningen. —— Därefter framhöll departementsche- fen, att de i den statliga inkomstbeskattningen genomförda bestäm-

melserna i nu ifrågavarande avseende syntes honom böra i största ut- sträckning komma i tillämpning även vid den kommunala inkomstbeskatt- ningen. Han hade icke ansett sig böra frångå den grundsats, som vore be— villningsförordningens, att orts- och familjeavdrag medgåves endast i mantalsskrivningskommunen. Ej heller ansåge han sig böra för det dåva- rande föreslå någon avvikelse från skatteförordningens bestämmelse, att avdrag finge tillgodonjutas endast av svensk medborgare. Vid en revision av skatteförordningen borde dock tagas under övervägande, om ej avdragsrätten borde utsträckas till här mantalsskriven utlänning. Angående avdragsrättens närmare utformning hade han anslutit sig till den linje, som ifrågasatts i förenämnda promemoria. Den statistiska utredning, som verkställts angående verkningarna av denna linje, hade givit till resultat, att ifrågavarande avdrag syntes kunna med- givas utan fara för att kommunernas behov av beskattningsföremål ej skulle bliva tillbörligen tillgodosett, men att däremot den för nor- mala förhållanden tillmätta avdragsrätten åtminstone icke för det då- varande borde ytterligare utsträckas. Den anslutning till statsbeskatt- ningens regler, som syntes önskvärd, borde genom den föreslagna an- ordningen hava på ett tillfredsställande sätt vunnits.

1920 års riksdag följde i denna del Kungl. Maj:ts förslag; och genom förordningen den 19 november 1920 infördes i 12 % 2 och 3 mom. a) av bevillningsförordningen bestämmelser i nu förevarande avseende.

På grund av dyrtidsförhållanden hava sedermera genom särskilda, för ett år i sänder gällande förordningar jämväl vid bevillnings- taxeringen ortsavdragen förhöjts. I bevillningsavseende gällde så- lunda för år 1921, att såsom ortsavdrag finge avräknas hälften av de för statsbeskattningen bestämda med jämkning nedåt till jämt femtio- tal kronor. För år 1922 bestämdes åter ortsavdragen för bevillnings- taxeringen till fixa belopp, nämligen respektive 450, 500, 600, 650 och 750 kronor. För år 1923 utgjorde motsvarande ortsavdrag respektive 350, 400, 450, 5.50 och 600 kronor; och utgå för år 1924 ortsavdragen med samma belopp som för år 1923.

Såsom ovan antytts skulle enligt 1920 års Kungl. förslag till kom- munalskattelag vissa särskilda bestämmelser iakttagas vid utförandet av det beskattningsbara beloppet. Sålunda finge detta belopp icke med tillämpning av bestämmelserna om avräkning från den taxerade in- komsten sättas lägre, än att det tillsammans med den skattskyldiges i andra. kommuner taxerade belopp motsvarade hans inkomst av för- mögenhet, beräknad till fem procent av den uppskattade förmögen- heten; förelåge särskilda, närmare angivna förhållanden ägde dock be- skattningsnämnd, efter prövning av omständigheterna i varje särskilt fall, medgiva undantag från nyssnämnda regel. Jämväl ifrågavarande bestämmelse antogs av riksdagen och blev genom förordningen den 19 november 1920 intagen i 12 % 3 mom. b) av bevillningsförordningen. Ge- nom förordningen den 3 november 1922 blev emellertid denna särbestäm- melse åter upphävd.

Genom beslut vid 1919 års lagtima riksdag infördes i statsbeskattnin- gen utom ortsavdrag jämväl s. k. familjeavdrag. Enligt 18 % 1 mom. b) i skatteförordningen äger sålunda skattskyldig, som är gift, åtnjuta av- drag med 200 kronor för hustru och, om skattskyldig är ogift (varmed

Familje- avdrag.

Hemma- varande barn. Stats- beskatt- ningen.

jämställes änkling, änka eller frånskild) samt har hemmavarande barn, för vilket avdrag åtnjutes, med 200 kronor för husföreståndarinna. Den överskjutande inkomsten skall ingå i det beskattningsbara beloppet en- ligt samma regel, som gäller i fråga om den efter ortsavdraget återstå- ende inkomsten. Dessa belopp hava emellertid för åren 1920—1924 i än- ledning av dyrtiden höjts till 300 kronor.

Liknande bestämmelser om famtljeavdrag infördes sedermera genom beslut vid 1920 års riksdag även i kommunalbeskattningen genom deras intagande i bevillningsförordningen (12 % 3 mom.), dock att avdraget för hustru och husföreståndarinna utgör enligt bevillningsförordningen allenast 100 kronor. Detta belopp har emellertid för åren 1921—1924 i anledning av dyrtiden höjts till 150 kronor.

I fråga om hemmavarande barns beskattning torde till en början böra lämnas redogörelse för huru densamma blivit i statligt avseende ordnad.

Enligt den ursprungliga lydelsen av 1910 års förordning om inkomst- och förmögenhetsskatt taxerades barn för sin inkomst, när densamma jämte eventuell förmögenhetsdel uppgick till så högt belopp — 800 kronor att skattskyldighet därför förelåg. I annat fall lämnades inkomsten obeskattad. I avseende å hemmavarande omyndigt barns förmögenhet gällde däremot —- och gäller fortfarande —— att fadern, resp. modern taxeras för förmögenheten, så framt barnet icke självt skall taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt.

Å andra sidan fingo föräldrar, som i sin verksamhet använde hem- mavarande barn, vid inkomstberäkningen göra avdrag för lön och underhåll åt barnet med fulla värdet av dessa förmåner, om barnet. självt taxerades till inkomst— och förmögenhetsskatt. I annat fall fick, där barnet var under 15 år gammalt, dylikt avdrag icke beräknas och, där barnet var över 15 år gammalt, avdrag ske med högst 200 kronor (för varje barn).

Nedsättning i skatteplikten för den, som hade att underhålla min- deråriga barn, ägde rum, så framt det för honom taxerade beloppet icke översteg 6000 kronor. Skattskyldig ägde då erhålla nedsättning i det taxerade beloppet med 100 kronor för varje av honom på grund av försörjningsplikt underhållet barn, vars ålder vid början av det år, taxeringen skedde, understeg 15 år, dock med den inskränkningen att för barn, som självt åtnjutit inkomst, avdraget fick tillgodonjutas allenast om och i den mån barnets inkomst understeg 100 kronor.

Ifrågavarande bestämmelser kvarstodo oförändrade till dess genom beslut vid 1919 års lagtima riksdag familjebeskattningen omlades i sam- manhang med ortsavdragens införande. Anmärkas må emellertid, att för åren 1917, 1918 och 1919 barnavdraget å 100 kronor på grund av dyr- tidsförhållandena obligatoriskt höjts eller fakultativt kunnat av be- skattningsmyndigheterna höjas.

Genom nämnda från och med år 1920 gjorda omläggning av familje- beskattningen kom den föräldrar förut ålagda skattskyldigheten för hemmavarande, omyndigt barns förmögenhet att utsträckas jämväl till barnets inkomst, givetvis så framt icke barnet självt skulle taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt. Hemmavarande barn, som självt skulle taxeras till sådan skatt, erhöll fullt ortsavdrag. Biträdde hem- mavarande barn i föräldrarnas verksamhet, ägde dessa vid sin inkomst-

beräkning göra avdrag för lön och underhåll åt barnet, dock endast för de fall, att barnet fyllt 21 år eller skulle självt taxeras till in- komst- och förmögenhetsskatt; i andra fall fick avdrag icke ske för lön och underhåll åt barnet, för vilket dessa förmåner ej heller skulle upptagas såsom inkomst. Frågan om nedsättning i skatteplikten på grund av försörjning av barn ordnades så, att skattskyldig, vilken hade hemmavarande eller av honom helt eller delvis underhållna barn, som icke uppnått 21 år och icke själva skulle taxeras till inkomst— och förmögenhetsskatt, erhöll avdrag med 200 kronor för varje sådant barn, med ty åtföljande reducering av den återstående inkomsten.

Mot den sålunda anordnade barnbeskattningen hade redan vid för- slagets granskning framställts starka betänkligheter, vilka dock icke vunno beaktande. Sålunda anförde kammarrätten i sitt ytt- rande över förslaget, bland annat, följande (se Kungl. prop. 1919 nr 259 sid. 38): Enligt förslaget hade beskattningen av hemmava— rande barns inkomst så anordnats, att, därest barnet vore under 2]. år och dess inkomst icke överstege ortsavdraget, skulle fadern eller modern därför taxeras. Överstege inkomsten ortsavdraget, skulle bar- net självt taxeras för densamma; hade barnet uppnått 21 års ålder och dess inkomst icke överstege ortsavdraget, lämnades inkomsten obe- skattad. Härvid bortsåges från den verkan, befintlig förmögenhet kunde utöva å det taxerade beloppets storlek. Den sålunda föreslagna an- ordningen komme emellertid, i följd av systemet med ortsavdra- gen och beskattningens egenskap att vara progressiv, att leda till mindre tillfredsställande resultat, i det att, då barnens in- komst taxerades hos någondera av föräldrarna, dennes skatt kunde bliva icke obetydligt högre än de sammanlagda skattebeloppen, som eljest skolat belöpa å både honom och barnen. Det kunde sålunda inträffa, att, så snart barnet bleve myndigt eller dess inkomst ökades så att den överstege ortsavdraget, den samfällda skattebördan minskades. Förutom det principiellt oriktiga däri, att ju större famil- jens skatteförmåga bleve, dess lägre bleve dess skattebörda, följde vidare av ifrågavarande anordning, att det redan nu överklagade missförhållandet, att jordbrukarne bidroge med relativt för låga skat- ter till staten, bleve än mera skärpt. Säkerligen komme nämligen hemmavarande, i jordbruket sysselsatta barns i avlöning, kost och andra förmåner bestående inkomst, med eller utan övervärdering, att upptagas till belopp, som överstege ortsavdraget, vilket för landsbyg- den finge antagas i regel bliva 600 kronor. I dessa fall komme sålunda barnen att självständigt taxeras och ett jämförelsevis ringa skatte- belopp dem påföras, medan fadern eller modern, som ägde från sin in- komst avdraga motsvarande utgifter för barnen, finge sin skattebörda i väsentligt högre mån nedsatt. Och än gynnsammare för familjen kunde förhållandet ställa sig, i den mån barnen uppnådde 21 års ålder.

De sålunda uttalade betänkligheterna visade sig ock, efter det de nya bestämmelserna börjat tillämpas, befogade. Men vidare medförde dessa bestämmelser ett avsevärt ökat arbete för taxeringsnämnderna, som icke alltid kunde gå i land med desamma. Jämväl klagades där- över, att föräldrar tvingad-es att erlägga skatt för inkomst, över vilken de ej haft att råda.

Genom beslut vid 1922 års riksdag vidtogs ock en rätt så genom-

Kom- munal- beskatt- ningen.

gripande ändring i barnbeskattningen. Sålunda gäller från och med år 1923, att föräldrar icke skola i något fall taxeras för barns in- komst. Hemmavarande barn, som självt taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt, erhåller fortfarande fullt ortsavdrag. Därest hem- mavarande barn biträder i föräldrarnas verksamhet, äga dessa avdraga fulla värdet av avlöning, kost och övriga utgifter för barnet, så framt detta uppnått 18 år eller ock självt skall taxeras till inkomst- och förmögen- hetsskatt. Såsom familjeavdrag för hemmavarande barn, som icke upp- nått 18 år och icke nästföregående år haft en behållen inkomst av minst 300 kronor, äger skattskyldig åtnjuta ett avdrag av 200 kronor med åtföl- jande reducering av återstående inkomst.

Genom denna förändring i barnbeskattningen undanröjdes i visst av— seende de överklagade olägenheterna. Det av kammarrätten framhållna missförhållandet i fråga om hemmavarande barns taxering kvarstår dock oförminskat.

Enligt särskilda förordningar har för åren 1920—1924 ovanberörda familjeavdrag ökats till 300 kronor, varjämte för åren 1923 och 1924 stadgats, att hemmavarande barns under 18 år inkomst skall hava ut- gjort minst 450 kronor för att familjeavdrag för barnet icke skall få åtnjutas.

Vad härefter angår kommunalbeskattningen och den till grund för den— samma liggande bevillningslagstiftningen gällde enligt 1910 års be- villningsförordning, sådan densamma lydde före provisoriet, att för- äldrar icke i något fall taxerades för barns inkomst. Användes hemma- varande barn i föräldrarnas verksamhet, betraktades de såsom andra, i verksamheten anställda biträden och arbetare. Härvid är emellertid att märka, att då fastighetsinkomst icke taxerades genom inkomstbe- villning, avdrag för avlöning åt hemmavarande barn, som deltoge i fastighetens skötsel, icke kunde ifrågakomma. Om sådan avlöning skulle för barnet utgöra beskattningsbar inkomst, därom voro menin- garna delade. I allmänhet torde sådan avlöning icke hava taxerats utan ansetts beskattad genom den för fastigheten erlagda fastighets- bevillningen. Nedsättning i skatteplikten på grund av barns försörj- ning var icke medgiven i annan form än att, såsom i det föregående framhållits, det bevillningsfria be10ppet skulle ökas, där den skattskyldige försörjde, jämte sig själv, sammanlagt mer än tre personer.

Genom särskilda förordningar medgavs emellertid vid 1916—1920 års bevillningstaxeringar särskilt avdrag för skattskyldig, som hade barn att försörja.

I såväl Eiserman—von Wolckers som Landéns förslag upptogos bestämmelser om minskad skatteplikt i anledning av barns försörj- ning. I fråga om dessa rätt så detaljerade bestämmelser hänvisas till 1920 års Kungl. proposition (sid. 568—571).

Provisoriets bestämmelser rörande barnbeskattningen, sådana dessa beslötos vid 1920 års riksdag, avfattades i huvudsaklig överensstäm- melse med Kungl. Maj:ts förslag och i anslutning till motsvarande be- stämmelser i skatteförordningen. Sålunda skulle, då skattskyldig hade hemmavarande barn under 21 år, som icke självt taxerades till inkomst- och förmögenhetsskatt, den skattskyldige taxeras till bevillning jäm- väl för sådant barns inkomst. Denna bestämmelse undergick dock

ändring redan innan densamma kommit till tillämpning. Vid 1921 års riksdag beslöts nämligen, att vid samma års bevillningstaxering skulle iakttagas, att skattskyldig icke skulle taxeras för barns inkomst. därest denna med minst 20 kronor överstege hälften av det vid taxering till in— komst- och förmögenhetsskatt för vederbörande ortsgrupp gällande orts- avdrag; och skulle i dylikt fall barnet självt taxeras till inkomstbevill- ning samt skattefritt avdrag för båda beräknas, såsom vore de var för sig taxerade till inkomst- och förmögenhetsskatt. Vid 1922 års bevillningstaxering gällde i huvudsak enahanda bestämmelser, ehuru de nu erhållit annan avfattning. Och från och med år 1923 har vid bevill- ningstaxeringen liksom vid taxeringen till inkomst- och förmögenhets- skatt beskattning hos föräldrar av barns inkomst upphört.

I fråga om avdrag för lön och underhåll åt hemmavarande barn, som användas i föräldrarnas verksamhet, upptogos samma bestämmelser, som gällde vid statsbeskattningen. Skattskyldig, som hade barn att för- sörja, erhöll familjeavdrag för barn efter samma grunder som vid stats- beskattningen, dock att avdraget bestämdes till allenast 100 kronor för varje barn.

Den omläggning av barnbeskattningen, som beslöts vid 1922 års riks- dag, berörde även bevillningslagstiftningen. Sålunda upphävdes, såsom nyss är nämnt, beskattning hos föräldrar av barns inkomst. Den för- utvarande åldersgränsen av 21 år nedsattes till 18 år och såsom villkor för rätt till familjeavdrag för barn tillades, att barnet icke nästföre- gående år haft en behållen inkomst av minst 300 kronor.

Genom särskilda förordningar hava för åren 1921—1924 barnavdraget a 100 kronor samt för åren 1923 och 1924 nyssnämnda belopp av 300 kronor höjts med 50 procent.

Slutligen må här nämnas, att såväl de förutvarande bevillningsfria avdragen som orts- och familjeavdragen endast medgivits i mantals- skrivningskommunen för här i riket mantalsskrivna personer. Men i olikhet mot de bevillningsfria avdragen, som tillkommo jämväl ut- länningar, få orts- och familjeavdragen åtnjutas allenast av svenska medborgare. De på grund av dyrtidsförhållandena interimistiskt ökade avdragen hava likaledes jämväl under tiden för tillämpningen av de bevillningsfria avdragen förbehållits svenska medborgare.

II.

Avden i det föregående lämnade historiska redogörelsen för orts- och familjeavdragen framgår, hurusom nu gällande bestämmelser härom till— kommit ganska kasuistiskt och ofta ändrats, tillbaka lika väl som framåt. Kommittén har velat även i denna del av skattelagstiftningen åstadkomma. mera planmässighet och reda. Därvid har kommittén principiellt utgått därifrån, att skattetungan för de mindre inkomsterna bör i viss mån lindras genom skattefria avdrag, avpassade dels efter dyrortsgruppering. dels efter den skattskyldiges familjeförhållanden, och att därutöver utväg bör öppnas att i särskilt ömmande fall lämna någon ytterligare skatte- lindring. Denna lindring vill emellertid kommittén lämna icke såsom nu under särskilda former för ortsavdrag och för familjeavdrag utan under en enhetlig form ortsavdrag med olika gradationer efter dyrort och

Kommit- tén.

Provtaxe- ringsför— slagen.

familjeförhållanden. Familj'eavdragen —— lika väl som avdragen på grund av ömmande omständigheter —- äro alltså av kommittén upptagna såsom ortsavdrag och satta i relation till det normala ortsavdraget samt få sitt uttryck i kvoter eller mångfalder av detta avdrag.

I de inom kommittén utarbetade förslag, som lågo till grund för den av kommittén anordnade provtaxeringen, hade kommittén upptagit allenast tre dyrortsgrupper, då kommittén höll före, att detta borde vara tillräck- ligt för den kommunala beskattningen, och skillnaden mellan ortsavdra- gens belopp inom de olika grupperna därigenom kunde göras något mera avsevärd. Beloppen voro i förslagen satta till resp. 300, 400 och 500 kronor, (1. v. s. till samma belopp, som enligt bevillningsförordningen gälla såsom normala avdrag för lägsta, mellersta och högsta dyrorts- gruppen alltså utan hänsyn till den av stegringen i den allmänna pris- nivån föranledda procentuella förhöjningen, som år 1922 utgjorde 50 % men sedermera nedsatts. Vidare innehöllo provtaxeringsförslagen, att skattskyldigt hos fader eller moder hemmavarande barn under 16 år skulle åtnjuta allenast ett fjärdedels ortsavdrag och skattskyldigt hos fader eller moder hemmavarande barn över 16 år ävensom tjänare i hus- bondes hus och kost allenast halvt ortsavdrag. Äkta makar, som levde till— sammans, skulle få tillgodoräkna sig ett och ett halvt ortsavdrag. Om fa— der eller moder hade hemmavarande eller av honom eller henne helt eller delvis underhållet barn under 16 år, som ej haft inkomst till så stort be— lopp, att barnet självt vore därför skattskyldigt, skulle för varje sådant barn ortsavdraget för föräldrarna eller den av dem, som hade barnet i sin vård, ökas med en fjärdedel av det för orten gällande avdragsbeloppet. Annan enskild skattskyldig skulle äga åtnjuta det för orten stadgade ortsavdraget.

Grunden för den sålunda föreslagna graderingen var tvåfaldig. Dels måste man, enligt kommitténs mening, utgå från det förhållande, att skatte- förmågan hos en familjemedlem, generellt sett, icke vore likvärdig med skatteförmågan hos ensamstående person under i övrigt likartade för— hållanden. Den vore för familjemedlemmen mindre, därest han hade att underhålla andra medlemmar i familjen, och minskades allt efter som antalet av sådana medlemmar ökades, men den vore för annan familje— medlem, som icke hade sådan underhållsskyldighet, större än för den ensamstående personen, beroende på den kostnadsbesparing, som det gemensamma hushållet medförde. Dels hade, då ortsavdrag infördes i statsbeskattningen, såsom grund för desamma anförts, att av en persons inkomst så stor del, som motsvarade existensminimum för honom, borde vara helt fri från skatt till staten, och att ortsavdragets belopp följaktli- gen borde upptagas till detta existensminimum, sådant detsamma allt efter levnadskostnadernas höjd å skilda orter kunde anses föreligga. Visser- ligen har, vad angår kommunalbeskattningen, ortsavdraget av finansiella skäl nedsatts till allenast hälften av det för statsbeskattningen gällande, men grundåskådningen är i allt fall densamma. Då nu existensminimum, per person räknat, är mindre för personer, som leva i gemensamt hushåll, än för ensamstående person, ansåg kommittén detta förhållande motivera den nedsättning i ortsavdraget till hälften, som föreslagits för hemma- varande barn över 16 år ävensom för tjänare i husbondes hus och kost. Det till en fjärdedel satta ortsavdraget för barn under 16 år var natur-

ligtvis föranlett därav, att deras existensminimum i genomsnitt räknat måste vara än mindre.

Slutligen hade i provtaxeringsförslagen bibehållits den i nu gällande lagstiftning intagna bestämmelsen om viss reducering av den efter orts- avdragen återstående inkomsten, så att den del av den taxerade inkom— sten, som översteg ortsavdragen men icke dubbla beloppet av samma avdrag, skulle vid bestämmande av den beskattningsbara inkomsten med- räknas allenast till hälften. Ortsavdragen jämte den faktiska förhöjning däri, som föranleddes av nyssnämnda inkomstreducering, skulle liksom nu utgå oberoende av den taxerade inkomstens belopp.

Vid kommitténs därefter företagna provtaxering räknades dock med de i förslagen upptagna ortsavdragen, förhöjda med 50 %, d. v. s. med resp. 450, 600 och 750 kronors ortsavdrag. Detta för att ortsavdragen enligt förslagen skulle hänföra sig till samma prisnivå, som legat till grund för provisoriets ortsavdrag år 1922, och således en jämförelse mellan de efter avdragen återstående beskattningsbara inkomsterna en- ligt de olika systemen möjliggöras. I sammanhang härmed måste även en annan korrektion av förslagen vidtagas, nämligen i fråga om åldern för hemmavarande barn. Enligt förslagen skulle, såsom ovan nämnts, dels skattskyldigt hemmavarande barn under 16 år erhålla allenast ett fjärdedels ortsavdrag, dels ock föräldrar erhålla ett fjärdedels ortsavdrag för hemmavarande icke skattskyldigt barn under 16 år. Vid provtaxeringen måste på grund av vissa bristande uppgifter åldersgränsen i båda dessa fall sättas till 21 år. Resultatet av provtaxe- ringen kan emellertid genom denna ändring icke hava blivit i nämnvärd grad förryckt, enär ändringen beträffande den första av ovannämnda grupper innebär, att antalet skattekronor för vissa skattskyldiga vid provtaxeringen blivit något för högt, och beträffande den andra gruppen, att antalet skattekronor för vissa skattskyldiga blivit något för lågt.

Sedan provtaxeringen verkställts och undergått statistisk bearbetning samt vissa andra statistiska undersökningar verkställts, har det visat sig, att avdragen och den därmed sammanhängande inkomstreduceringen medtagit och fortfarande skulle medtaga en så stor del av den taxerade inkomsten, att kommittén funnit sig föranlåten att upptaga frågan till förnyat övervägande.

På sätt nedan i annat sammanhang (9 kap.) närmare utföres, hade vid 1920 års taxeringar då de före provisoriet gällande taxeringsreglerna tillämpades —— den totala kommunalt beskattningsbara inkomsten för hela riket (utom de tre största städerna Stockholm, Göteborg och Malmö) utgjort för landsbygden 83.1 % och för städerna 93.1 % av den totala taxerade inkomsten. Till följd av de år 1920 i kommunalbeskattningen införda orts- och familjeavdragen sjönk den totala kommunalt beskatt- ningsbara inkomsten år 1922, då provisoriets bestämmelser tillämpades, till för landsbygden 52,9 % och för städerna (utom Stockholm, Göteborg och Malmö) 69,5 % av den totala taxerade inkomsten.

För jämförelses skull må här nämnas, att i statsbeskattningen, där de skattefria avdragen, såsom förut nämnts, voro större, har den totala stat- ligt beskattningsbara inkomsten nedgått ännu mera, så att den för hela riket (utom de tre största städerna) utgjorde år 1922 allenast 35.7 % och år 1923 allenast 35.9 % av den totala taxerade inkomsten.

De i prov- taxerings- förslagen upptagna avdragens verk- ningar.

Av provtaxeringen framgår, att inom de provtaxerade kommunerna (utom Stockholm, som endast delvis provtaxerats) den kommunalt be— skattningsbara inkomsten skulle för år 1922 hava utgjort:

enl. A-försl. enl. B-försl. enl. C-försl.

för landskommunerna ................ 61.6 % 59.4 % 59.7 % för stadskommunerna ................ 71.5 % 69.5 % 70.5 % av den taxerade inkomsten. En närmare jämförelse mellan provisoriets orts- och familjeavdrag år 1922 samt provtaxeringsförslagens ortsavdrag, sådana de beräknats vid provtaxeringen, visar följande:

Orts- och familjeavdrag Ortsavdrag enligt prov- enligt provisoriet taxeringsförslagen 325 531,11 hustru barn 525351 hustru barn ' Ortsgrupp I .. .. .. .. .. .. 450 150 150 » n .. .. .. .. .. .. 500 150 150 450 225 112 » III .. .. .. .. .. .. 600 150 150 600 300 150 » IV .. .. .. .. .. .. 650 150 150 , v .. .. .. .. .. .. 750 150 150 ) 750 375 187

Av sammanställningen framgår, att för de två lägsta ortsgrupperna avdragen räknade för en familj av man, hustru och ett eller flera barn — enligt provisoriet och enligt förslageni stort sett äro likvärdiga, medan för de tre högsta ortsgrupperna avdragen enligt förslagen äro kraftigare än provisoriets. Förslagens bestämmelser om, att vissa skattskyldiga finge åtnjuta allenast fjärdedels eller halva ortsavdrag medförde därför den verkan, att inom de lägsta ortsgrupperna summan av avdragen för fa- miljen kommit att understiga motsvarande summa för provisoriet, medan inom de högre ortsgrupperna den av de halva resp. fjärdedels-avdragen förorsakade minskningen motverkades av avdragens där gällande högre belopp. Det visar sig ock, såsom förut nämnts, att med förslagens bestäm— melser och under antagande, att siffrorna för provtaxeringskommunerna kunna jämföras med motsvarande siffror för hela riket, den beskattnings- bara inkomsten, räknad i procent av den taxerade inkomsten, skulle stiga inom de provtaxerade landskommunerna, som i allmänhet tillhöra de lägre ortsgrupperna, men kvarstå i stort sett oförändrad inom stadskom— munerna, som tillhöra de högre ortsgrupperna.

För ytterligare belysning av verkningarna av provisoriets och prov- taxeringsförslagens avdragssystem hänvisas till följande tabeller I och II. I den första av dessa utredes det inkomstbelopp, vid vilket under olika familjeförhållanden skatteplikt inträder enligt provisoriet och enligt för- slagen, och i den andra det belopp beskattningsbar inkomst, för vilket skattskyldig med olika belopp taxerad inkomst och under olika familje- förhållanden har att utgöra kommunal inkomstskatt enligt provisoriet och enligt provtaxeringsförslagen. Dessa båda tabeller äro räknade efter

förhållandena sådana de voro under år 1922, d. v. s. med avdragen höjda med 50 %. Vid beräkningen har det ansetts tillräckligt att medtaga alle— nast den lägsta och den högsta dyrortsgruppen.

TABELL I. Skatteplikt inträder med avdrag vid en taxerad inkomst av

för nedan angivna skattskyldiga enl. pro- enl. prov- enl. pro- enl. prov-

visoriet tax.— visoriet tax.- år 1922 förslagen år 1922 förslagen

antal ortsavdrag kronor inom ortsgrupp I (ortsavdrag 450 kr!) Hemmavarande barn och tjänare i husbondes hus och kost .. .. .. 1 1/2 610 240 Annan ensam person .. .. .. .. .. .. 1 1 610 470 Man och hustru .. .. .. .. .. .. .. .. 1+15O kr. 11/2 620 690 Man, hustru och 2 barn .. .. 1+3x150 kr. 2 920 920 Man, hustru och 6 barn .. 1+7 x 150 kr. 3 1 520 1 370 inom ortsgrupp V (ortsavdrag 750 kr.”) Hemmavarande barn och tjänare i husbondes hus och kost.. .. .. 1 1/2 770 390

Annan ensam person .. .. .. .. .. .. 1 1 770 770 Man och hustru .. .. .. .. .. .. .. . 1+150 kr. 11/2 920 1140 Man, hustru och 2 barn .. .. .. .. 1+3x150 kr. 2 1220 1520 Man, hustru och 6 barn .. 1+7x150 kr. 3 1820 2270

") I bevillningsförordningen och provtaxeringsförslagen stadgade ortsavdrag, ökade

med 50 %.

TABELL 11. Beskattningsbar inkomst.

Ogift med helt Taxe- ortsavdrag rad in- komst Provis. Provtax. Provis. Provtax. Provis. Provtax. Provis. Provtax. år 1922 försl. år 1922 försl. år 1922 försl. år 1922 försl.

Äkta makar Gift, 2 barn Gift, 6 barn

Ortsgrupp I.

500 25 -— —— — —

600 75 — — — — —

700 120 125 50 15 —— -— 800 170 175 100 65 —— — — — 900 220 225 150 115 -— — — — 1 000 320 325 200 165 50 50 —— — 1 100 420 425 250 215 100 100 — — 1 200 520 525 300 265 150 150 -— —- 1 300 620 625 400 315 200 200 —— — 1 400 720 725 500 395 250 250 25 1 500 820 825 600 495 300 300 75 2 000 1 320 1 325 1 100 995 650 650 250 325 2 500 1 820 1 825 1 600 1 495 1 150 1 150 500 575 3 000 2 320 2 325 2 100 1 995 1 650 1 650 750 975

3 500 2 820 2 825 2 600 2 495 2 150 2 150 1 250 1 475 4 000 3 320 3 325 3 100 2 995 2 650 2 650 1 750 1 975 5 000 4 320 4 325 4 100 3 995 3 650 3 650 2 750 2 975 6 000 5 320 5 325 5 100 4 995 4 650 4 650 3 750 3 975 7 500 6 820 6 825 6 600 6 495 6 150 6 150 5 250 5 475 10 000 9 320 9 325 9 100 8 995 8 650 8 650 7 750 7 975 15 000 14 320 14 325 14 100 13 995 13 650 13 650 12 750 12 975

Ortsgrupp V.

500 —— — — —- 600 _ — — 700 — — —— — — -— 800 20 25 — — — — —— 900 70 75 — —— — — — 1 000 120 125 50 — — -— —- 1 100 170 175 100 -—— —— -— 1 200 220 225 150 40 —— —— 1 300 270 275 200 90 50 —- —— — 1 400 320 325 250 140 100 —— —- 1 500 370 375 300 190 150 — _ -— 2 000 870 875 650 440 400 250 100 2 500 1 370 1 375 1 150 820 700 500 350 125 3 000 1 870 1 875 1 650 1 320 1 200 750 600 375 3 500 2 370 2 37 5 2 150 1 820 1 700 1 250 850 625 4 000 2 870 2 875 2 650 2 320 2 200 1 750 1 300 875 5 000 3 870 3 875 3 650 3 320 3 200 2 750 2 300 1 625 6 000 4 870 4 875 4 650 4 320 4 200 3 750 3 300 2 625 7 500 6 370 6 375 6 150 5 820 5 700 5 250 4 800 4 125 10 000 8 870 8 875 8 650 8 320 8 200 7 750 7 300 6 625 15 000 13 870 13 875 13 650 13 320 13 200 12 750 12 300 11 625

Anm. Ortsavdraget utgör enligt såväl provisoriet år 1922 som provtaxeringsför- slagen i ortsgrupp I och V resp. 300 och 500 kronor med 50 % förhöjning (450 och 750 kronor) jämte åtföljande inkomstreducering.

Emellertid har prisnivån sjunkit sedan år 1922, och såsom en följd därav har den då gällande förhöjningen å ortsavdragen reducerats, varemot förhöjningen å familjeavdragen tillsvidare ännu kvarstår oför- ändrad. Till upplysning om huru förhållandena skulle ställa sig, om prisnivån fortfarande sjunker och nedgår till den i bevillningsförord- ningen och provtaxeringsförslagen såsom den normala antagna, medde- las här nedan ytterligare två tabeller III och IV, som redovisa samma förhållanden som tabellerna I och II utan någon av tidsförhållandena föranledd förhöjning i avdragens belopp.

TABELL III. Skatteplikt inträder

med avdrag

vid en taxerad inkomst av

') Ingen procentuell förhöjning.

för nedan angivna skattskyldiga enl bev- enl. prov- enl bev- enl. prov- .. ' . ' t .- .. ' . ' t .- forordnmgen föråägen forordmngen försålåcgen | antal ortsavdrag kronor inom ortsgrupp I (ortsavdrag 300 kr.””) Hemmavarande barn och tjänare i husbondes hus och kost 1 1/2 610 170 Annan ensam person .. .. .. .. .. .. 1 1 610 320 Man och hustru .. .. .. .. .. .. .. .. 1+100 kr. 11/2 610 470 Man, hustru och 2 barn .. .. .. .. 1+3x100 kr. 2 620 620 Man, hustru och 6 barn . 1+7x 100 kr. 3 1020 920 inom ortsgrupp V (ortsavdrag 500 kr!) Hemmavarande barn och tjänare i husbondes hus och kost 1 1/2 610 270 Annan ensam person .. .. .. .. .. .. 1 1 610 520 Man och hustru .. .. .. .. .. . .. .. 1+100 kr. 11/2 620 770 Man, hustru och 2 barn . .. 1+3x100 kr. 2 820 1020 Man, hustru och 6 barn .. 1+7 x 100 kr. 3 1 220 1 520

TABELL IV. Beskattningsbar inkomst. Ogift med helt -- . . Taxa ortsav drag Akta makar Glft, 2 barn Gift, 6 barn rad in- Bev.- Bev.- Bev.— Bev.- ' kom St förord- Pråvgzltx: förord- Pråigax: förord— Fråga): '. förord» Prfonv tam '— ningen ' ningen ' ningen ' ningen ors ' 0 r t 3 9 r u ]) p 1. 500 100 25 — —— # 600 150 75 — — — — 700 250 250 150 125 50 50 —— 800 350 350 200 175 100 100 — — 900 450 450 300 225 150 150 1 000 550 550 400 325 200 200 50 1 100 650 650 500 425 250 250 50 100 1 200 750 750 600 525 300 300 100 150 1 300 850 850 700 625 400 400 150 200 1 400 950 950 800 725 500 500 200 250 1 500 1 050 1 050 900 825 600 600 250 300 2 000 1 550 1 550 1 400 1 325 1 100 1 100 500 650

2 500 2 050 2 050 1 900 1 825 1 600 1 600 1 000 1 150 3 000 2 550 2 550 2 400 2 325 2 100 2 100 1 500 1 650 3 500 3 050 3 050 2 900 2 825 2 600 2 600 2 000 2 150 4 000 3 550 3 550 3 400 3 325 3 100 3 100 2 500 2 650 5 000 4 550 4 550 4 400 4 325 4 100 4 100 3 500 3 650 6 000 5 550 5 550 5 400 5 325 5 100 5 100 4 500 4 650 7 500 7 050 7 050 6 900 6 825 6 600 6 600 6 000 6 150 10 000 9 550 9 550 9 400 9 325 9 100 9 100 8 500 8 650 15 000 14 550 14 550 14 400 14 325 14 100 14 100 13 500 13 650

Ortsgrupp V.

500 -— —— — — — — _ 600 50 —— —— '_— 700 100 100 50 — — — — 800 150 150 100 25 _ _ 900 200 200 150 75 50 —— —- _- 1 000 250 250 200 125 100 —— —— 1 100 350 350 250 175 150 50 — — 1 200 450 450 300 225 200 100 —— _— 1 300 550 550 400 275 250 150 50 _— 1 400 650 650 500 325 300 200 100 —- 1 500 750 750 600 375 350 250 150 — 2 000 1 250 1 250 1 100 875 800 500 400 250 2 500 1 750 1 750 1 600 1 375 1 300 1 000 7 00 500 3 000 2 250 2 250 2 100 1 875 1 800 1 500 1 200 750

3 500 2 750 2 750 2 600 2 375 2 300 2 000 1 700 1 250 4 000 3 250 3 250 3 100 2 875 2 800 2 500 2 200 1 750 5 000 4 250 4 250 4 100 3 875 3 800 3 500 3 200 2 750 6 000 5 250 5 250 5 100 4 875 4 800 4 500 4 200 3 750 7 500 6 750 6 750 6 600 6 325 6 300 6 000 5 700 5 250 10 000 9 250 9 250 9 100 8 875 8 800 8 500 8 200 7 750 15 000 14 250 14 250 14 100 13 875 13 800 13 500 13 200 12 750

Anm. Ortsavdraget utgör enligt såväl bevillningsförordningen som provtaxeringe- förslagen i ortsgrupp I och V resp. 300 och 500 kronor (utan procentuell förhöjning) jämte åtföljande inkomstreducering,

Av ovan lämnade utredning framgår, att det är mycket betydande belopp av den taxerade inkomsten, som undantagas från beskattning genom gäl- lande bestämmelser om avdragen, och som fortfarande skulle lämnas skattefria enligt provtaxeringsförslagen. Nu har kommittén vid den slut- liga överläggningen om dessa förslag funnit sociala och billighetsskäl tala för vissa ändringar i provtaxeringsförslagens avdragsbestämmelser, vilka ändringar i vissa fall skulle ytterligare öka avdragens belopp och således än mer nedskära den totala taxerade inkomsten.

Sålunda har kommittén till en början, i enlighet med vad för närva— rande är fallet, velat stadga ett visst minimum av inkomst för att skatt— skyldighet över huvud taget skall inträda. Detta minimum har kommittén ansett skäligen kunna sättas till 500 kronor.

Vidare har kommittén velat höja det för skattskyldigt hos fader eller moder hemmavarande barn under 16 år i provtaxeringsförslagen upp— tagna ortsavdraget från ett fjärdedels till ett halvt ortsavdrag.

Vad angår hos fader eller mod-er hemmavarande barn över 16 år, som självt är skattskyldigt, har bestämmelsen om halvt ortsavdrag ansetts böra inskränkas att gälla allenast för det fall, att barnet icke är för sin utkomst väsentligen beroende av arbetsförtjänst utom hemmet. Barn, som på angivet sätt försörjer sig självt, skall alltså få åtnjuta helt ortsavdrag, även om det vistas i hemmet. Detta har kommittén funnit motiverat därav, att hemmavarande vuxna barn ofta, särskilt i städer och industri- samhällen, arbeta hos annan arbetsgivare än föräldrarna, därvid för- hållandena likna dem, som skulle vara för handen, om- de vore oskylda hos föräldrarna inackorderade arbetare. Däremot har kommittén fort— farande icke velat medgiva fullt ortsavdrag för hemmavarande vuxna barn, som arbeta hos fader eller moder, såsom fallet ofta är i jordbruks- näringen och understundom även i annan näring. Dessa barns ställning i hemmet är en annan och i regel bättre än en oskyld arbetares, och något förhandenvarande behov av ortsavdrag utöver vad förslaget angiver, d. v. s. halvt ortsavdrag, kan icke anses för dem föreligga. Det är ock till förekommande av manipulationer i syfte att nedbringa beskattningen av nöden att just i dessa fall hålla ortsavdragen nere vid ett relativt lågt belopp.

Vad slutligen angår tjänare i husbondes hus och kost har kommittén med hänsyn till den relativt ringa skatteförmåga, som kan anses före— finnas hos ifrågavarande skattskyldiga, funnit sig icke böra vidhålla förslaget om allenast halvt ortsavdrag utan stannat för att medgiva även dem fullt sådant avdrag.

Verkan av dessa i kommitténs slutliga förslag vidtagna ändringar måste naturligtvis bliva en rätt så avsevärd minskning av den totala be- skattningsbara inkomst, som enligt provtaxeringsförslagen skulle varit att påräkna. Det är antagligt, att de procenttal, som angiva den beskatt— ningsbara inkomstens storlek i förhållande till den taxerade inkomsten, skulle för landskommunerna nedgå till, om ej understiga och för stads- kommunerna ej oväsentligt sjunka under provisoriets motsvarande pro— centtal.

Frågan om ett lämpligt ordnande av orts— och' familjeavdragen har visat sig synnerligen svårlöst. Å ena sidan vill man naturligtvis bereda de mindre inkomsttagarna all rimlig och skälig lättnad i skattebördan, å

Änd- n'ngar i prov- taxerings- förslagens avdrags- bestäm- melser.

Definitivt förslag.

andra sidan står nödvändigheten att sörja för att icke antalet skatte— kronor inom kommunerna så nedskäres, att debiteringen på de kvarva- rande skattekronorna springer upp till oskälig höjd. Redan provisoriets avdragsbestämmelser hava gjort ställningen ganska ömtålig. På många håll särskilt inom de mindre landskommunerna klagas över, att avdragen understundom medtaga så stora delar av den taxerade inkomsten, att vad som återstår att beskatta varder alltför hårt ansträngt. Särskilt anmär- kes att, då hemmavarande barn användas i föräldrarnas verksamhet, skatteplikten för familjen i dess helhet kan genom den samfällda inkom- stens lämpliga uppdelning och anpassning efter avdragen högst väsent- ligt reduceras eller till och med helt försvinna. Detta missförhållande har i till kommittén inkomna yttranden med skärpa framhållits.

Vid övervägande av frågan om ortsavdragen har kommittén beträf- fande den teoretiska motiveringen av dessa avdrag till en början kommit till den uppfattning, att fiktionen om ortsavdraget såsom uttryck för ett efter dyrortsgrupperingen avpassat existensminimum, vilken fiktion an- fördes som bärande grund för ortsavdragets skattefrihet, då detsamma år 1919 infördes i statsbeskattningen, icke kan upprätthållas. Den kan icke upprätthållas redan därför, att ett sådant existensminimum i verklig- heten är ett annat och mindre, per person räknat, för medlemmarna i ett gemensamt hushåll än för en ensamstående person. Faktiskt kunde den ej heller upprätthållas, då ortsavdragen år 1920 infördes i kommunalbe- skattningen, utan nödgades man då nedsätta skattefriheten till hälften av ortsavdragen enligt statsskatteförordningen, d. v. s. till halvt existensmi— nimum, vilket naturligtvis i och för sig är en orimlighet. Frågan om och i vad mån en inkomst, som överstiger vad som under inga förhållan- den kan beskattas, bör göras bidragspliktig har i verkligheten föga med existensminimum att göra, utan beror av den bärkraft i skatte- hänseende, som man anser sig böra tillmäta en sådan inkomst. Och här- vid lärer det vara klart, att ju mindre inkomsten är, ju svagare är den såsom skatteobjekt och ju större skattefritt avdrag behöver den, medan däremot skatteförmågan stiger i den mån, som inkomsten stiger, och i samma mån behöver den mindre skattefritt avdrag, så att vid en viss punkt inkomsten nått den storlek, att den kan anses icke vara i behov av något skattefritt avdrag alls.

Är detta, såsom kommittén tror, riktigt, så borde tyckes det en rationell lösning kunna vinnas genom att sätta de skattefria avdragen i relation till inkomsten, så att de bleve större för de mindre inkomsterna och därefter minskades i den mån inkomsten stege för att slutligen vid ett visst mått av högre inkomst alldeles upphöra. Ett enkelt sätt att åstadkomma en dylik successiv minskning av avdragen i förhållande till inkomstens stegring vore att föreskriva, att de ortsavdrag, envar skatt- skyldig skulle vara berättigad åtnjuta, skulle minskas med 10 procent av den skattskyldiges taxerade inkomst. Genom denna anordning skulle de förut vid alla inkomstlägen utgående avdragen så småningom amor- teras, så att exempelvis den skattskyldige, då hans taxerade inkomst uppginge till fem gånger hans ortsavdrag, finge åtnjuta allenast hälften av samma avdrag samt, då hans taxerade inkomst uppginge till tio gån- ger hans ortsavdrag, icke erhölle något ortsavdrag alls. Men verknin— garna av ett sådant avdragssystem komme icke att motsvara vad som åsyftats, beroende på den kommunala inkomstbeskattningens karaktär

av repartitionsskatt. Om man bortser från den inverkan, som ifrågava- rande avdragssystem på grund av ökningen i antalet skattekronor kunde hava på belastningen av objektskattekronorna och de juridiska perso— nernas skattekronor, samt till en början antager, att ingen skattskyldig inom kommunen hade en taxerad inkomst, som överstege tio gånger ortsavdraget, så är det klart, att den proportionella ökning av den be- skattningsbara inkomsten, som skulle äga rum genom nu ifrågavarande avdragssystem, icke åstadkomme någon förändring i skattetrycket. Ök- ningen av antalet skattekronor för varje skattskyldig komme att motvä- gas av nedgången i utdebiteringen per skattekrona. Om däremot inom kommunen funnes skattskyldiga, vilkas taxerade inkomster överstege tio gånger deras ortsavdrag, så komme deras beskattningsbara inkomster med detta avdragssystem icke att ökas i samma proportion som de öv- rigas utan med ett jämförelsevis mindre belopp mindre (proportions- vis) ju högre inkomsten vore. För dem komme alltså nedgången i utde- biteringen att hava större betydelse än ökningen i antalet av deras skatte- kronor. Systemet skulle således, jämfört med nu gällande system, resul- tera däruti, att de skattskyldiga, som icke åtnjöte något ortsavdrag alls, erhölle skattelindring på bekostnad av de mindre inkomsttagare, som åt- njöte de reducerade ortsavdragen. För att undvika denna förskjutning av skattetungan nedåt på de mindre inkomsterna måste sålunda ortsav— drag medgivas över hela linjen.

Det återstår alltså att söka andra normer för de skattefria avdragen. Att utan vidare bibehålla provisoriets avdragssystem orubbat har kom- mittén funnit sig icke kunna förorda. Kommittén anser nämligen försla- get att sätta avdragen för hustru och barn i direkt relation till de olika ortsavdragen innefatta en mera tilltalande och rationell lösning av detta avdragsproblem än de nuvarande till lika belopp över hela linjen ut— gående familjeavdragen. Ej heller har kommittén velat övergiva förslaget om allenast halva ortsavdrag för hemmavarande barn över 16 år, som deltaga i föräldrarnas förvärvsverksamhet, enär därigenom det nu under— stundom praktiserade sättet att nedbringa skatteplikten genom den sam- fällda inkomstens uppdelning skulle i väsentlig mån förebyggas, och det för övrigt synes kommittén rimligt och skäligt, att ortsavdragen för ifrågavarande hemmavarande barn bestämmas till lägre belopp än för andra skattskyldiga.

Härtill kommer, att det ur taxeringsteknisk synpunkt vore högeligen önskvärt, om den i det nuvarande avdragssystemet ingående inkomstre- duceringen kunde bortelimineras. Få bestämmelser angående taxerings- förfarandet hava givit anledning till så många klagomål och så många oriktigheter som denna. Från beskattningsmyndigheternas sida klagas över besvärligheterna vid dess tillämpning och över att kontrollen å taxeringarna därigenom omöjliggöres. Även sedan förfarandet under några år varit i tillämpning och sålunda ingått i taxeringsmännens praktik, lära taxeringslängderna vimla av fel i nu ifrågavarande hän- seende, något som kommittén haft tillfälle att konstatera under den prov- taxering, som kommittén verkställt. Det lider alltså intet tvivel, att taxe- ringarna skulle vinna i enkelhet och säkerhet, om nu ifrågavarande an- ordning kunde undvaras. Det måste ock framstå såsom en stor olägenhet för de skattdragande, att de med nuvarande bestämmelser i regel icke äro i stånd att kontrollera riktigheten av sina debetsedlar. Endast skattskyl-

dig, som själv är specialist i beskattningsfrågor, lärer komma ut med dylik kontroll.

Provtaxeringsförslagens avdragssystem skulle med de förändringar, som kommittén vid den slutliga omprövningen vidtagit i fråga om avdra- gens belopp, antagligen leda till alltför stark nedskäring av den taxerade inkomsten, och då samma system förövrigt upptager anordningen med inkomstreducering, har detsamma ej heller kunnat av kommittén vid— hållas. .

Kommittén har därför slutligen stannat för en lösning av förevarande spörsmål efter följande enkla linjer. Den överklagade inkomstreduce- ringen upphör. Ortsavdragen utgå i fem dyrortsgrupper med resp. 400, 450, 500, 550 och 600 kronor. Dessa avdrag få av en var enskild skatt- skyldig åtnjutas i helt eller halvt ortsavdrag. Familjeavdragen beräknas i halvt eller fjärdedels ortsavdrag. Vad skattskyldig sålunda äger till- godoräkna sig såsom ortsavdrag avräknas från hans taxerade inkomst, varefter den beskattningsbara inkomsten direkt föreligger.

Kommittén har sålunda återgått till fem dyrortsgrupper i stället för tre, som provtaxeringsförslagen innehöllo. Detta är föranlett därav, att, efter vad kommittén inhämtat, föga sannolikhet föreligger för att statsbe- "skattningen skulle kunna åtnöjas med tre dyrortsgrupper, och givetvis är det av praktiska hänsyn önskvärt, att de båda skatteförfattningarna i detta hänseende överensstämma.

Vidare har kommittén höjt ortsavdragen utöver vad för närvarande är stadgat och provtaxeringsförslagen därom innehöllo. Kommittén har velat på detta sätt i väsentlig mån kompensera den faktiska höjning i avdragen, som för närvarande äger rum genom inkomstreduceringen. Kommitténs redan i förslagen vidtagna och fortfarande vidhållna åtgärd att sätta avdragen för hustru och barn i direkt förhållande till ortsav- dragen har, såsom förut nämnts, föranlett, att avdragen inom de högre ortsgrupperna blivit större än enligt provisoriet, och de av kommittén senast vidtagna ändringarna i avseende på halvt och fjärdedels orts- avdrag skulle, såsom även förut är framhållet, komma att ytterligare minska den beskattningsbara inkomsten. Vill man nu —— såsom kom- mittén anser nödigt hålla den beskattningsbara inkomstens storlek i förhållande till den taxerade inkomsten uppe vid ungefärligen den nivå, som den haft enligt provisoriet, så måste någon i sådan rikt- ning verkande åtgärd vidtagas, och detta har skett därigenom, att orts— avdragen ökats icke med 50 %, som skulle motsvarat fullt och under- stundom mera än vad inkomstreduceringen innebär, utan med ett lägre belopp, som satts lika över hela linjen till 100 kronor.

Till närmare utredning om verkningarna av de av kommittén sålunda föreslagna nya avdragsbestämmelserna hava uppgjorts bifogade tabeller V och VI. Dessa innehålla samma uppgifter angående det slutliga för- slaget jämfört med bevillningsförordningen, som förut meddelats i tabel- lerna III och IV angående provtaxeringsförslagen jämförda med bevill- ningsförordningen. I tabell V återfinnes således det inkomstbelopp, vid vilket skatteplikt inträder för personer med olika familjeförhållanden, och i tabell VI det belopp beskattningsbar inkomst, för vilket skattskyldig med olika belopp taxerad inkomst och under olika familjeförhållanden har att utgöra kommunal inkomstskatt. I tabellerna har medtagits jämväl den mellersta dyrortsgruppen III.

TABELL V. Skatteplikt inträder

med avdrag

vid en taxerad inkomst av

*) Ingen procentuell förhöjning.

för nedan angivna skattskyldiga _ enl. komm:s enl. kommzs fö'iålafåf'e. slutliga för föfålafåv'gn slutliga g slag g förslag . antal ortsavdrag kronor inom, ortsgrupp I. (300 kr. (400 kr. med inkomst- utaninkomst- reduc.') reduc.') Hemmavarande barn med rätt till allenast 1/2 ortsavdrag 1 1/2 610 500 Annan ensam person .. .. .. .. .. .. 1 1 610 500 Man och hustru .. .. .. .. .. .. .. . 1+100 kr. 11/2 610 610 Man, hustru och 2 barn .. .. .. .. 1+3x100 kr. 2 620 810 Man, hustru och 6 barn . 1+7 x100 kr. 3 1020 1210 inom ortsgrupp III. (400 kr. (500 kr. med inkomst- utan inkomst— reducf) reduc?) Hemmavarande barn med rätt till allenast 1/2 ortsavdrag 1 1/2 610 500 Annan ensam person .. .. .. .. .. .. 1 1 610 510 Man och hustru .. .. .. .. .. .. .. . 1+100 kr. 11/2 610 760 Man, hustru och 2 barn .. .. .. .. 1+3x100 kr. 2 720 1010 Man, hustru och 6 barn . 1+7 x 100 kr. 3 1 120 1 510 inom ortsgmpp V. (500 kr. (600 kr. med inkomst- utan inkomst- reducf') reducf) Hemmavarande barn med rätt till allenast 1/2 ortsavdrag 1 1/2 610 500 Annan ensam person .. .. .. .. .. .. 1 1 610 610 Man och hustru .. .. .. .. .. .. .. .. 1+100 kr. 11/2 620 910 Man, hustru och 2 barn .. .. .. .. 1+3x100 kr. 2 820 1 210 Man, hustru och 6 barn . 1+7 x100 kr: 3 1 220 1810

TABELL VI. Beskattningsbar inkomst. Taxe- Ogåfisggåagelt Äkta makar Gift, 2 barn Gift, 6 barn rad xn- Bev.- Komm:s Bev.- Kommzs Bev.- Kommzs Bev.- Kommzs komst förord- slutliga förord- slutliga förord- slutliga förord- slutliga ningen förslag ningen förslag ningen förslag ningen förslag 0 r t 8 _q r u ]; 1) I.

500 100 — —

600 200 — —- —

700 250 300 150 100 50 —— -— 800 350 400 200 200 100 -— —— 900 450 500 300 300 150 100 -— — 1 000 550 600 400 400 200 200

1 100 650 700 500 500 250 300 50 1 200 750 800 600 600 300 400 100 —- 1 300 850 900 700 700 400 500 150 100 1 400 950 1 000 800 800 500 600 200 200 1 500 1 050 1 100 900 900 600 700 250 300 2 000 1 550 1 600 1 400 1 400 1 100 1 200 500 800 2 500 2 050 2 100 1 900 1 900 1 600 1 700 1 000 1 300 3 000 2 550 2 600 2 400 2 400 2 100 2 200 1 500 1 800 3 500 3 050 3 100 2 900 2 900 2 600 2 700 2 000 2 300 4 000 3 550 3 600 3 400 3 400 3 100 3 200 2 500 2 800 5 000 4 550 4 600 4 400 4 400 4 100 4 200 3 500 3 800 6 000 5 550 5 600 5 400 5 400 5 100 5 200 4 500 4 800 7 500 7 050 7 100 6 900 6 900 6 600 6 7 00 6 000 6 300 10 000 9 550 9 600 9 400 9 400 9 100 9 200 8 500 8 800 15 000 14 550 14 600 14 400 14 400 14 100 14 200 13 500 13 800

Ortsg'rupp III.

500 — — -— —— —

600 — 100 _ -— —— _

700 150 200 100 — — — 800 200 300 150 50 50 — — — 900 300 400 200 150 100 —— —— 1 000 400 500 250 250 150 ——

1 100 500 600 350 350 200 100 —— 1 200 600 700 450 450 250 200 50 1 300 700 800 550 550 300 300 100 1 400 800 900 650 650 350 400 150 - — 1 500 900 1 000 750 750 450 500 200 —— 2 000 1 400 1 500 1 250 1 250 950 1 000 450 500 2 500 1 900 2 000 1 750 1 750 1 450 1 500 850 1 000 3 000 2 400 2 500 2 250 2 250 1 950 2 000 1 350 1 500 3 500 2 900 3 000 2 750 2 750 2 450 2 500 1 850 2 000 4 000 3 400 3 500 3 250 3 250 2 950 3 000 2 350 2 500 5 000 4 400 4 500 4 250 4 250 3 950 4 000 3 350 3 500 6 000 5 400 5 500 5 250 5 250 4 950 5 000 4 350 4 500 7 500 6 900 7 000 6 750 6 750 6 450 6 500 5 850 6 000 10 000 9 400 9 500 9 250 9 250 8 950 9 000 8 350 8 500 15 000 14 400 14 500 14 250 14 250 13 950 14 000 13 350 13 500

Ogift med helt Taxe- ortsavdrag

rad m' Bev.- Komm:s Bev.- Komm:s Bev: Komm:s Bev.- Komm:s komst förord-. slutliga förord- slutliga förord- slutliga förord- slutliga ningen förslag ningen förslag ningen förslag ningen förslag

Äkta makar Gift, 2 barn Gift, 6 barn

0 r 1! 8 g r u ]) ;) V.

500 — — — ——

600 — — — — — — —-

700 100 100 50 —— —— — 800 150 200 100 -— -— — 900 200 300 150 50 — —— 1 000 250 400 200 100 100 —— 1 100 350 500 250 200 150 —— —— — 1 200 450 600 300 300 200 1 300 550 700 400 400 250 100 50 1 400 650 800 500 500 300 200 100 — 1 500 7 50 900 600 600 350 300 150 — 2 000 1 250 1 400 1 100 1 100 800 ' 800 400 200 2 500 1 750 1 900 1 600 1 600 1 300 1 300 700 700

3 000 2 250 2 400 2 100 2 100 1 800 1 800 1 200 1 200 3 500 2 750 2 900 2 600 2 600 2 300 2 300 1 700 1 700 4 000 3 250 3 400 3 100 3 100 2 800 2 800 2 200 2 200 5 000 4 250 4 400 4 100 4 100 3 800 3 800 3 200 3 200 6 000 5 250 5 400 5 100 5 100 4 800 4 800 4 200 4 200 7 500 6 750 6 900 6 600 6 600 6 300 6 300 5 700 5 700 10 000 9 250 9 400 9 100 9 100 8 800 8 800 8 200 8 200 15 000 14 250 14 400 14 100 14 100 13 800 13 800 13 200 13 200

Anm. Ortsavdraget utgör enligt bevillningsförordningen resp. 300, 400 och 500 kronor jämte åtföljande inkomstreducering, enligt kommitténs slutliga förslag resp. 400, 500 och 600 kronor utan inkomstreducering (fast avdrag för alla).

Av förestående tabeller framgår, att de nya avdragsbestämmelserna skulle komma att i stort sett verka på följande sätt. En del av de minsta inkomsterna, som för närvarande hava att utgöra någon obetydlig skatt, skulle gå helt skattefria, och något eller några närmast högre lig- gande inkomstskikt skulle erhålla en i viss mån minskad skatteplikt emot vad nu är fallet. Båda dessa företeelser äro en följd av inkomstreduce- ringens borttagande och den i sammanhang därmed vidtagna höjningen av ortsavdragens belopp och inträda givetvis allenast för sådana inkom- ster, för vilka inkomstreduceringen hittills inneburit en mindre skatte— lättnad än de nya avdragen. Dessa inkomster äro emellertid, om hänsyn tages till familjeförhållanden och dyrortsgruppering, så små, att skatte- frihet eller skattelättnad ingalunda kan anses obefogad eller oskälig. För kommunernas ekonomi torde de skattekronor, varom här är fråga, icke spela någon avsevärd roll, enligt vad beräkningar, som verkställts för de provtaxerade kommunerna, giva vid handen.

Emot förslaget i denna del kan naturligtvis invändas, att kommunal- politiska skäl tala för att så många kommunmedlemmar som möjligt, även med små inkomster, göras skattepliktiga till kommunen, medan enligt förslaget en del nu skattepliktiga skulle befrias. Anmärkningen är riktig, men dess betydelse får icke överskattas. AV tabell V framgår, att det gäller sådana familjeförsörjare med hustru och barn —— inom de

högre ortsgrupperna även sådana äkta makar vilkas skatteplikt skulle inträda senare enligt förslaget än enligt bevillningsförordningen, alltså allenast dem, vilkas taxerade inkomst faller emellan de i tabellen angivna gränserna. Emellertid visar samma tabell, att vissa ensamstående skatt- skyldiga, som nu äro skattefria, enligt förslaget skulle indragas under beskattning. Utom den verkan, som ett borttagande av inkomstreducerin- gen skulle hava i nu berörda hänseende, skulle samma åtgärd även leda till att för vissa skattskyldiga med låga beskattningsbara inkomster, vilkas storlek kan utläsas ur tabell VI, beskattningen skulle bliva något lindrigare enligt förslaget än enligt provisoriet. För alla övriga skatt— skyldiga är inkomstreduceringen allenast en helt och hållet överflödig räkneoperation, som lika väl skulle kunna ersättas med fixa över hela linjen gående avdrag, vilka gåve alldeles samma resultat i beskattnings- bar inkomst.

Kommittén har ansett det icke vara klokt att bibehålla en, såsom förut nämnts, så allmänt överklagad och till så många misstag ledande taxe- ringsregel som den om inkomstreduceringen allenast för att därigenom under kommunal beskattning indraga eller i någon mån öka beskattnin- gen för de små inkomsttagare, om vilka det, enligt vad nyss är sagt, är fråga. De taxeringstekniska fördelarna äro så övervägande, att konse- kvenserna därav kunna och höra tagas.

Vad därefter angår andra inkomsttagare än de i det föregående omför- mälta, kommer en viss förskjutning i den nuvarande skattebördan att in- träda de olika inkomsttagarna emellan. Sålunda kommer ogift skattskyl- digs skatteplikt att i någon mån ökas. Hans beskattningsbara inkomst kommer nämligen att stiga med 50 till 150 kronor allt efter som han tillhör den ena eller den andra dyrortsgruppen. För äkta makar utan barn, för vilka ortsavdrag får åtnjutas, varder skatteplikten oförändrad. För äkta makar med barn, för vilka ortsavdrag får åtnjutas, varder skatteplikten något förhöjd inom de fyra lägsta dyrortsgrupperna, medan den däremot inom den femte dyrortsgruppen kvarstår oförändrad. En jämförelse, som lätt kan anställas på grund av uppgifterna i tabell VI, mellan å ena sidan taxerat inkomstbelopp och å andra sidan det belopp, för vilket skatt enligt förslaget skulle vid olika familjeförhållanden och inom olika dyrorts- grupper komma att utgöras, synes kommittén giva vid handen, att något oskäligt betungande av den ene skattskyldige i förhållande till den andre icke kan anses föreligga.

Huruvida nu den avvägning av skattebördan mellan skattdragande med olika stora inkomster och olika familjeförhållanden, som innefattas i kommitténs slutliga förslag, kan anses rimlig och skälig, är naturligtvis en omdömesfråga, därom olika meningar kunna råda. Detsamma gäller emellertid även den motsvarande avvägning av skattebördan, som ägt rum genom bevillningsförordningen, och det lärer vara svårt att göra gäl- lande, att den senare är bättre och riktigare funnen än den förra.

Angående verkan av det av kommittén nu föreslagna avdragssystemet hänvisas vidare till 9 kap. II här nedan ävensom, vad provtaxeringe- kommunerna angår, till den i den statistiska redogörelsen över prov- taxeringen intagna Tab. K.

Av där meddelade siäror framgår, att med de av kommittén slutligen

föreslagna ortsavdragen den kommunalt beskattningsbara inkomsten inom provtaxeringskommunerna skulle hava år 1922 utgjort

inom landskommunerna ............ 59.9 % och inom städerna ................ 72.4 % av den taxerade inkomsten.

De orts- och familjeavdrag, som utginge enligt provisoriet, hade, vad angår provtaxeringskommunerna, den verkan, att, enligt vad gjorda be- räkningar giva vid handen, den beskattningsbara inkomsten inom dem är 1922 uppgick till

inom landskommunerna ............ 53.3 % och inom städerna ................ 68.7 % av den taxerade inkomsten. Dessa siffror instämma ganska nära med motsvarande (ovan sid. 189) för hela riket angivna tal, nämligen för landsbygden 52.9 % och för städerna 69.5 %.

En jämförelse mellan avdragens verkan, sådan den varit enligt provi- soriet och sådan den, efter ty ovan är sagt, skulle blivit med tillämpning av det av kommittén slutligen föreslagna avdragssystemet, visar alltså, att kommitténs förslag skulle åstadkommit någon höjning särskilt för landsbygden i den beskattningsbara inkomsten emot vad den varit un- der provisoriet.

Pro- visoriet.

Under- sökning ang. re-

lativa skatte— trycket enligt pro-

visoriet och prov- taxerings- förslagen.

9 kap. Relativt skattetryck. Repartitionstal.

I.

1920 års provisorium avsåg som bekant att i huvudsak bibehålla för— utvarande kommunalskattesystem orubbat. Dock gjordes däri vissa ändringar och tillägg, som visat sig medföra en avsevärd förskjutning i den fördelning av skattebördan inom kommunerna, som förut varit rå- dande. I sådant hänseende är att märka, för det första, att förutvarande bestämmelser om fastighets beskattning efter en schablonmässigt beräk- nad inkomst av 6 resp. 5 procent av fastighetens taxeringsvärde —— man har karaktäriserat denna skatteform som ett slags ackordskatt —— ut- byttes mot bestämmelsen, att inkomst av fastighet skall beskattas till sitt fulla genom taxering i vanlig ordning utrönta belopp, dock med en viss minimigräns, 6 resp. 5 procent av taxeringsvärdet man har kallat denna skatteform för garantiskatt. För det andra stadgades genom pro- visoriet rätt att vid beräkning av inkomst i allmänhet inom mantalsskriv- ningskommunen tillgodonjuta s. k. allmänna avdrag, d. v. s. avdrag för sådan gäldränta, som ej avgått vid inkomstberäkningen av viss förvärvs- källa, vissa förluster, försäkringspremier och periodiskt understöd, vil- ket allt förut ej varit medgivet. För det tredje infördes, på sätt i 8 kap. är närmare utfört, i kommunalbeskattningen orts- och familjeavdrag av samma typ som i statsbeskattningen jämte därmed sammanhängande re- ducering av viss del av den återstående taxerade inkomsten. Övriga i provisoriet förekommande nyheter torde däremot icke hava någon bety- delse i det hänseende, varom nu är fråga.

Kommittén har velat bilda sig en föreställning om den verkan, som dessa provisoriets bestämmelser haft å det relativa skattetrycket inom kommunerna i förhållande till vad det varit före provisoriet, liksom även om de inom kommittén uppgjorda provtaxeringsförslagens verkningar i samma hänseende. Som underlag för ett dylikt bedömande föreligger dels den officiella statistiken rörande skattetaxeringarna år 1922, vilken innehåller uppgifter även om de taxeringar, som skett är 1920 och såle- des verkställts enligt de beskattningsgrunder, som gällde före proviso- riet, och dels den statistiska redogörelsen för kommitténs provtaxering. I avseende å denna redogörelse erinras, att på sätt i det föregående (sid. 189) är nämnt ortsavdragen, sådana de i provtaxeringsförslagen upptagits, räknats med 50 % förhöjning.

Inledningsvis bör den anmärkningen förutskickas, att vad ett dylikt material kan giva är vissa genomsnittssiffror för ett större eller mindre antal kommuner och för ett eller annat visst är. Men avvikelserna från

dessa genomsnittssiffror kunna för särskilda kommuner vara avsevärda, beroende på det olika förhållande, vari beskattningsobjekten till antal och storlek stå till varandra inom kommunen, d. v. s. om kommunen har karaktär av väsentligen jordbrukskommun eller industrikommun eller intager en mellanställning mellan dessa, en mellanställning, som kan förete ett mångtal variationer med dragning åt den ena eller den andra polen. Även kunna inom en viss kommun förhållandena växla avsevärt från det ena året till det andra, beroende på konjunkturer och andra till- fälliga förhållanden. Härtill kommer, att en beskattningsstatistik, som måste bygga på förhållandena under en kristidsperiod med dess starka fluktuationer i penningvärde och inkomster, bör upptagas med mycken varsamhet. Det relativa skattetryck, varom i detta sammanhang kan bliva fråga, är det, som representeras av den kommunala repartitionsskatten. Detta skattetryck kan dock i viss mån röna inverkan av två andra fakto- rer, nämligen dels den kommunala skogsbeskattningen, dels den kommu- nala progressivskatten. Med hänsyn till den särställning, som dessa be- skattningsformer hittills intagit och även enligt kommitténs förslag skulle komma att intaga i det kommunala beskattningssystemet, har det icke låtit sig göra att indraga dem i undersökningarna annat än i vissa delar och med kalkylationsvis beräknade siffror. Men trots detta och med de re- servationer, som alltid måste göras för växlande orts- och tidsförhållan- den, lämnar dock den föreliggande statistiska utredningen värdefulla ut- gångspunkter för bedömande av såväl provisoriets som de inom kom— mittén utarbetade provtaxeringsförslagens praktiska verkningar. Det av kommittén slutligen framlagda förslagets verkningar angivas särskilt under II här nedan.

Av det statistiska materialet kan till en början dragas den slutsats, att provisoriets bestämmelser om beskattning även av den inkomst av fastig- het, som överstiger 6 resp. 5 procent av taxeringsvärdet, föranlett, att den år 1922 skattepliktiga bruttoinkomsten —— d. v. s. den inkomst, som före- legat såsom underlag för beskattning, innan ännu allmänna avdrag samt orts— och familjeavdrag utgått —— inom de provtaxerade kommunerna ökats: inom landskommunerna

från 30.70 mill. kr. till 34.89 mill. kr. eller med 13.6 %, inom städerna

från 29.24 mill. kr. till 29.41 mill. kr. eller med 0.6 %, utöver vad den skulle varit enligt bestämmelserna före provisoriet.

Beträffande städerna må anmärkas, att här och i det följande bland dessa icke inräknats Stockholm, enär denna stad provtaxerats allenast till vissa delar.

Enligt de inom kommittén uppgjorda provtaxeringsförslagen skulle den år 1922 skattepliktiga bruttoinkomsten utgöra i mill. kr. (se Tab. B a) : enligt A—förslaget enligt B-förslaget enligt C-förslaget inom landskommunerna .. 38.38 35.24 35.49 inom städerna ............ 30.81 28.45 29.38 Denna skattepliktiga bruttoinkomst skall sedermera, för att den be- skattningsbara inkomsten skall framkomma, minskas på sätt nedan när- mare angives.

Skatte- pliktig brutto- inkomst.

Allmänna avdrag.

Orts— och familje- avdrag.

Först med allmänna avdrag, som skola göras efter det den skatteplik- tiga bruttoinkomsten föreligger men innan den taxerade inkomsten kon- stateras.

Före provisoriet voro dylika allmänna avdrag icke medgivna. Enligt provisoriet utgjorde dessa avdrag år 1922 för hela riket (utom de tre största städerna Stockholm, Göteborg och Malmö)

för landskommunerna ............... 4.0 % för städerna ........................ 5.2 % av den totala skattepliktiga bruttoinkomsten.

Enligt de inom kommittén utarbetade provtaxeringsförslagen upp— gingo ifrågavarande avdrag för de provtaxerade kommunerna till

A-förslaget B—förslaget C-förslaget i landskommunerna ................ 2.9 3.0 3.0 i städerna ........................ 2.7 2.9 2.8 av den totala skattepliktiga bruttoinkomsten.

I viss mån är minskningen i procenttalen beroende därav, att vissa ränteavdrag, som enligt provisoriet utgått såsom allmänna avdrag, enligt provtaxeringsförslagen avräknats redan från bruttoinkomsten.

Den minskning, som bruttoinkomsten undergår genom de allmänna av— dragen, innan den upptages såsom taxerad inkomst, är alltså i och för sig icke utan betydelse för beskattningen.

Sedan de allmänna avdragen gjorts, föreligger den taxerade inkomsten. Denna åter skall i sin ordning minskas med orts— och familjeavdrag och i sammanhang därmed undergå en viss ytterligare reduktion, som i det föregående är sagt, varefter den beskattningsbara inkomsten föreligger. Skillnaden mellan taxerad och beskattningsbar inkomst utgör alltså ett uttryck för vad som konsumeras genom orts- och familjeavdragen samt inkomstreduceringen.

Förhållandena före provisoriet, då, såsom förut nämnts, bevillnings— fria avdrag voro medgivna allenast för vissa mindre inkomster, framgå av 1920 års taxeringar. Då utgjorde den totala kommunalt beskattnings- bara inkomsten för hela riket (utom förutnämnda tre städer):

för landskommunerna .............. 83.1 % för städerna ....................... 93.1 % av den totala taxerade inkomsten.

Enligt 1922 års taxeringar, då provisoriets bestämmelser angående kom- munalbeskattningen voro i tillämpning, utgjorde den totala kommunalt beskattningsbara inkomsten för hela riket (utom nyssnämnda tre städer) allenast för

andra skattskyldiga än inländska aktiebolag och solidariska bank- bolag:

för landskommunerna .............. 51.5'% för städerna ....................... 67.0 % samtliga skattskyldiga:

för landskommunerna .............. 52.9 % för städerna ....................... 69.5 % av den totala taxerade inkomsten, och är denna nedgång i den beskatt- ningsbara inkomsten att återföra väsentligen till _de då nya orts- och fa— miljeavdragen jämte den därmed sammanhängande inkomstreduceringen.

I detta sammanhang må ock erinras om det redan i det föregående (8 kap.) omnämnda förhållandet, att i statsbeskattningen, däri orts— och familjeavdragen varit väsentligen högre, verkan av dessa avdrag jämte den därmed sammanhängande inkomstreduceringen varit än kraftigare, så att den totala statligt beskattningsbara inkomsten för hela riket (utom de tre största städerna) utgjort år 1922 allenast 35.7 % och år 1923 allenast 35.9 % av den totala taxerade inkomsten.

Den skarpa nedskäring av den taxerade inkomsten, som även för kom— munalbeskattningen sker genom orts- och familjeavdragen inklusive in- komstreduceringen, bekräftas av provtaxeringen. I provtaxeringsförsla- gen var rätten till ortsavdrag bestämd på sätt förut i 8 kap. omförmäles. Av Tab. B a i den statistiska redogörelsen för provtaxeringen framgår, att inom provtareringskommunerna den totala taxerade och den beskatt— ningsbara inkomsten skulle utgjort i mill. kr.: i landskommunerna: A-förslaget B-förslaget C-förslaget taxerad inkomst ....... 37.26 34.18 34.43 beskattningsbar inkomst . 22.94 20.30 20.56

skillnad 14.32 13.88 13.87

i städerna: taxerad inkomst . ...... 29.97 27.63 28.57 beskattningsbar inkomst . 21.42 19.21 20.14

skillnad 8.55 8.42 843

Och utvisar alltså denna skillnad de belopp, som av den taxerade in- komsten måste tagas i anspråk för täckande av ortsavdragen och inkomst- reduceringen. Det kan förefalla anmärkningsvärt, att de för denna skill— nad nys-s angivna siffror äro olika för A-, B- och C-förslagen, ehuruväl de grunder, efter vilka avdragen och reduceringen skolat göras, äro identiskt lika i alla tre förslagen. Men detta beror på att garanti- skattesystemet i B- och C-förslagen lägger hinder i vägen för en del inkomsttagare, förnämligast ägare och innehavare av jordbruks- fastighet, att kunna fullt tillgodogöra sig ifrågavarande avdrag. Skill- naden mellan siffrorna 14.32 och 13.88 resp. 13.87 för landsbygden samt 8.55 och 8.42 resp. 8.43 för städerna utvisar alltså beloppet av de orts- avdrag jämte reducering, som icke fått tillgodonjutas på grund av B- resp. C-förslagets garantiskattebestämmelser.

Omsatta i procentisk beräkning utvisa de i Tab. B a angivna absoluta siffrorna, att av den totala taxerade inkomsten såsom beskattningsbar inkomst återstått för

andra skattskyldiga än inländ- ska aktiebolag och solidariska bankbolag: A-förslaget B—förslaget C-förslaget för landskommunerna .......... 60.0 58.5 58.7

för städerna .................... 67.6 66.5 66.9 samtliga skattskyldiga: för landskommunerna .......... 61.6 59.4 59.7 för städerna .................... 71.5 69.5 70.5

Kommitténs förslag, sådana de vid provtaxeringen förelågo, synas alltså hava, vad angår landskommunerna, tillvaratagit en något större del av den

Under-

sökning ang. be- lastnin- gen å olika för- värvs—

källor.

taxerade inkomsten för beskattning än vad provisoriet att döma efter ovan för hela riket meddelade siffror torde göra, varemot beträffande städerna någon mera avsevärd skillnad icke kommit till synes. Om anled— ningen till denna företeelse har kommittén förut uttalat sig (sid. 190).

För ett närmare bedömande av de verkningar, som föranledas av ovan generellt angivna förskjutningar i den beskattningsbara inkomsten, har inom kommittén verkställts en ytterligare undersökning, vid vilken kom- munernas samtliga skattskyldiga med hänsyn till de förvärvskällor, ur vilka inkomsten flutit, schematiskt uppdelats i tre grupper, som represen— tera fastighet, rörelse och yrke samt övriga förvärvskällor, och vilken undersökning avsett att klarlägga den andel av kommunernas samlade skattebörda, som åvilat eller skolat åvila en var av nämnda olika grup— per förvärvskällor. Den sålunda verkställda undersökningen återfinnes i Tab. J a och J b av den statistiska redogörelsen. En likartad under- sökning föreligger i Tab. F b av samma statistiska redogörelse, men denna uppdelar de skattskyldiga inom kommunerna i vissa sociala grup- per och har avsett att klarlägga, huru kommunernas samlade skattebörda är fördelad å de skattdragande personerna. Medan alltså Tab. F b redovi- sar exempelvis aktiebolag och solidariska bankbolag såsom en särskild grupp och hänför den enskilde skattskyldige till den sociala grupp, dit han ansetts företrädesvis böra räknas, så har den schematiska undersökningen i Tab. J a och J b tagit sikte på förvärvskällan och räknat bolaget eller den enskilde till den ena eller andra av de ovan angivna tre kategorierna av förvärvskällor, allt eftersom inkomsten flutit ur den ena eller den andra av dem; och har inkomsten flutit ur mer än en av nämnda förvärvskällor. har den skattskyldige hänförts delvis till den ena och delvis till den andra av de angivna grupperna. Ur dessa olika utgångspunkter förklaras givet— vis de olika siffror, som framkomma i de två framställningarna. Båda framställningarna komplettera alltså varandra och utvisa skattetrycket inom kommunerna: den ena å förvärvskällorna, den andra å de skatt- dragande personerna-.

På grundval av den sålunda inom kommittén senast verkställda under- sökningen hava utarbetats nedan intagna tabeller VII—XI, genom vilka utredes till en början, huru den kommunala belastningen å ovan angivna tre grupper förvärvskällor 1) fastighet inklusive inkomsten därav. 2) rörelse eller yrke inklusive inkomsten därav samt 3) tjänst eller an- ställning, tillfällig förvärvsvcrksamhet och kapital — skulle utfallit inom de provtaxerade kommunerna för det år, provtaxeringen avser, och med tillämpning av de beskattningsregler, som gällde dels före provisoriet dels enligt provisoriet, dels ock enligt provtaxeringsförslagen. I tabellerna VII—X är hänsyn icke tagen till provisoriets skogsaccis eller till prov- taxeringsförslagens skogsskatt.

TABELL VII. Belastning å fastighet, inklusive inkomsten därav

a) inom landskommunerna: Millioner kronor.

enligt beskattningsreglerna före provisoriet: ackordskatt för fastighet motsvarande en beräknad inkomst av . . 6.25:

enligt provisoriets beskattningsregler:

garantiskatt för fastighet,motsvarande en beräknad inkomst av 6.23 skatt för överskjutande skattepliktig bruttoinkomst av 4.20 som dock skolat minskas med dels allmänna avdrag. 0.18 dels ock orts- och familjeavdrag .................... 1.80 vadan till effektiv beskattning återstått .................. 2.22 alltså skatt för sammanlagt .................................. 8.45

enligt A—förslaget:

objektskatt å fastighet, motsvarande en beräknad inkomst av 3.41

,, 77 näring, ,? 97 7! 77 0'15 skatt för skattepliktig bruttoinkomst av ............ 7.44 som dock skolat minskas med dels allmänna avdrag . . 0.24 dels ock ortsavdrag ................................ 2.34 vadan till effektiv beskattning återstått .................. 4.86 alltså skatt för sammanlagt .................................. 8.42

enligt B—förslaget:

garantiskatt för fastighet, motsvarande en beräknad in- komst av ............................................ 4.48 garantiskatt för näring, motsvarande en beräknad inkomst av 0.22 skatt för överskjutande skattepliktig bruttoinkomst av 4.89

som dock skolat minskas med dels allmänna avdrag . . 0.18 dels ock ortsavdrag ................................ 1.82 vadan till effektiv beskattning återstått .................. 2.89 alltså skatt för sammanlagt . .................................. 7.59

enligt C-förslaget:

garantiskatt för fastighet, motsvarande en beräknad in—

komst av ............................................ 4.96 skatt för överskjutande skattepliktig bruttoinkomst av 4.82 som dock skolat minskas med dels allmänna avdrag . . 0.18 dels ock ortsavdrag ................................ 1.80 vadan till effektiv beskattning återstått .................. 2.84 alltså skatt för sammanlagt .................................. 7.80

b) inom städerna:

enligt b'eskattningsreglernat före provisoriet:

ackordskatt för fastighet, motsvarande en beräknad inkomst av 2.04

enligt provisoriets beskattningsregler:

garantiskatt för fastighet, motsvarande enberäknad inkomst av 2.04 skatt för överskjutande skattepliktig bruttoinkomst av 0.17

som dock skolat minskas med dels allmänna avdrag . . 0.01 dels ock orts- och familjeavdrag .................... 0.06 vadan till effektiv beskattning återstått .................... 0.10 alltså skatt för sammanlagt .................................. 2.14

enligt A-förslaget; Millioner kronor. objektskatt å fastighet, motsvarande en beräknad in— komst av ............................................ 1.61 objektskatt å näring, motsvarande en beräknad inkomst av 0.00 skatt för skattepliktig bruttoinkomst av .............. 1.03 som dock skolat minskas med dels allmänna avdrag . . 0.03 dels ock ortsavdrag .............................. 0.30 vadan till effektiv beskattning återstått .................. 0.70 alltså skatt för sammanlagt .................................. 2.31

enligt B-förslaget: garantiskatt för fastighet, motsvarande en beräknad in- komst av ............................................ 2.01 garantiskatt för näring, motsvarande en beräknad inkomst av 0.01 skatt för överskjutande skattepliktig bruttoinkomst av 0.17

som dock skolat minskas med dels allmänna avdrag . . 0.01 dels ock ortsavdrag ................................ 0.07 vadan till effektiv beskattning återstått .................. 0.09 alltså skatt för sammanlagt .................................. 2.11

enligt C-förslaget: garantiskatt för fastighet, motsvarande en beräknad in-

komst av ............................................ 2.04 skatt för överskjutande skattepliktig bruttoinkomst av 0.17 som dock skolat minskas med dels allmänna avdrag . . 0.01 dels ock ortsavdrag ................................ 0.07 vadan till effektiv beskattning återstått .................. 0.09 alltså skatt för sammanlagt .................................. 2.13

Det kan synas anmärkningsvärt, att inom landskommunerna, där na- turligtvis inkomsten av jordbruksfastighet spelar en dominerande roll i jämförelse med inkomsten av annan fastighet, den skattepliktiga brutto- inkomsten för ifrågavarande år enligt provisoriets beskattningsregler vi- sar sig överstiga garantibeloppet (6.23 mill. kr.) med ett så avsevärt be- lopp som 4.20 mill. kr. Av statistiken över A-förslaget framgår emeller- tid, att den skattepliktiga inkomsten i verkligheten ej uppgått till mera än 7.44 mill. kr. Förhållandet förklaras därav, att inemot hälften av pro- centavdragen icke kunnat utnyttjas, och att skogsbruket inom vissa av provtaxeringskommunerna givit ovanligt höga inkomster.

TABELL VIII. Belastning å rörelse eller yrke, inklusive inkomsten därav a) inom landskommunerna: Millioner kronor. enligt beskattningsreglerna före provisoriet: garantiskatt för fastighet, motsvarande en beräknad in— komst av ............................................ 1.29 skatt för överskjutande skattepliktig bruttoinkomst av 2.50 vilken dock skolat minskas med bevillningsfria avdrag 0.19 vadan till effektiv beskattning återstått .................. 2.31 alltså skatt för sammanlagt .................................. 3.60

enligt provisoriets beskattningsregler:

garantiskatt för fastighet, motsvarande en beräknad in—

komst av ............................................ skatt för överskjutande skattepliktig bruttoinkomst av 2.50 vilken dock skolat minskas med dels allmänna avdrag 0.07

dels ock orts- och familjeavdrag .................... 0.59 vadan till effektiv beskattning återstått .................. alltså skatt för sammanlagt ..............................

enligt A-förslaget:

objektskatt a fastighet, motsvarande en beräknad in-

komst av ............................................ objektskatt å näring, motsvarande en beräknad inkomst av skatt för skattepliktig bruttoinkomst av ............ 2.75 vilken dock skolat minskas med dels allmänna avdrag 0.08

dels ock ortsavdrag ................................ 0.59 vadan till effektiv beskattning återstått ..................

1.29

1.84

3.13

0.88 0.71

2.08

alltså skatt för sammanlagt ..............................

enligt B—förslaget:

garantiskatt för fastighet, motsvarande en beräknad in- komst av ............................................ garantiskatt för näring, motsvarande en beräknad inkomst av skatt för överskjutande skattepliktig bruttoinkomst av 2.16 vilken dock skolat minskas med dels allmänna avdrag 0.07 dels ock ortsavdrag ................................ 0.58 vadan till effektiv beskattning återstått .................. alltså skatt för sammanlagt ..............................

enligt C-förslaget:

garantiskatt för fastighet, motsvarande en beräknad in- komst av ............................................ skatt för överskjutande skattepliktig bruttoinkomst av 2.48 vilken dock skolat minskas med dels allmänna avdrag 0.07 dels ock ortsavdrag ................................ 0.60 vadan till effektiv beskattning återstått ..................

alltså skatt för sammanlagt ..............................

b) inom städerna.- enligt beskattningsreglerna före provisoriet:

garantiskatt för fastighet, motsvarande en beräknad in- komst av ............................................ skatt för överskjutande skattepliktig bruttoinkomst av 7.14 vilken dock skolat minskas med bevillningsfria avdrag 0.18 vadan till effektiv beskattning återstått ..................

3.67

1.10 1.07

1.51

3.68

1.29

1.81

3.10

0.95

6.96

alltså Skatt för sammanlagt .............................. 7.91

Millioner kronor. enligt provisoriets beskattningsregler:

garantiskatt för fastighet, motsvarande en beräknad in- komst av ............................................ 0.95 skatt för överskjutande skattepliktig bruttoinkomst av 7.14 vilken dock skolat minskas med dels allmänna avdrag 0.10 dels ock orts- och familjeavdrag .................... 0.80 vadan till effektiv beskattning återstått .................. 6.24 alltså skatt för sammanlagt .................................. 7.19

enligt A-förslaget: objektskatt å fastighet, motsvarande en beräknad in-

komst av ............................................ 0.65 objektskatt å näring, motsvarande en beräknad inkomst av 0.92 skatt för skattepliktig bruttoinkomst av .............. 7.67 vilken dock skolat minskas med dels allmänna avdrag 0.12 dels ock ortsavdrag .............................. 0.79 vadan till effektiv beskattning återstått .................... 6.76 alltså skatt för sammanlagt ................................ 8.33

enligt B-förslaget: garantiskatt för fastighet, motsvarande en beräknad in- komst av ............................................ 0.81 garantiskatt för näring, motsvarande en beräknad inkomst av 1.37 skatt för överskjutande skattepliktig bruttoinkomst av 6.17 vilken dock skolat minskas med dels allmänna avdrag 0.10

dels ock ortsavdrag ................................ 0.79 vadan till effektiv beskattning återstått .................. 5.28 alltså skatt för sammanlagt .................................. 7.46

enligt C—förslaget: garantiskatt för fastighet, motsvarande en beräknad in- komst av ............................................ 0.95 skatt för överskjutande skattepliktig bruttoinkomst av 7.10 vilken dock skolat minskas med dels allmänna avdrag 0.10

dels ock ortsavdrag ................................ 0.80 vadan till effektiv beskattning återstått ................... 6.20 alltså skatt för sammanlagt .................................. 7.15 TABELL IX. Belastning å inkomst av tjänst eller anställning, tillfällig förvärvsverksamhet och kapital a) inorn landskommunerna: Millioner kronor. enligt beskattningsreglerna före provisoriet: skatt för skattepliktig bruttoinkomst av ................ 28.19 vilken dock skolat minskas med bevillningsfria avdrag . . 4.96 alltså skatt för ............................................. 23.23

Millioner kronor. enligt provisoriets beskattningsregler:

skatt för skattepliktig bruttoinkomst av ................ 28.19

vilken dock skolat minskas med dels allmänna avdrag . . . . 0.81

dels ock orts- och familjeavdrag ........................ 13.36 alltså skatt för ............................................ 14.02 enligt A—förslaget:

skatt för skattepliktig bruttoinkomst av ................ 28.19

vilken dock skolat minskas med dels allmänna avdrag . . . . 0.80

dels ock ortsavdrag ................................. 11.39 alltså skatt för ............................................. 16.00 enligt B-förslaget:

skatt för skattepliktig bruttoinkomst av ................ 28.19

vilken dock skolat minskas med dels allmänna avdrag . . . . 0.81

dels ock ortsavdrag .................................. 11.48 alltså skatt för ............................................ 15.90 enligt C—förslaget:

skatt för skattepliktig bruttoinkomst av ................ 28.19

vilken dock skolat minskas med dels allmänna avdrag . . . . 0.81

dels ock ortsavdrag .................................. 11.47 alltså skatt för ............................................. 15.91

b) inom städerna: enligt beskattningsreglerna före provisoriet:

skatt för skattepliktig bruttoinkomst av ................ 22.11 vilken dock skolat minskas med bevillningsfria avdrag . . 1.84 alltså skatt för ............................................. 20.27 enligt provisoriets beskattningsregler:

skatt för skattepliktig bruttoinkomst av ................ 22.11 vilken dock skolat minskas med dels allmänna avdrag .. 0.70 dels ock orts— och familjeavdrag ........................ 8.10 alltså skatt för ............................................. 13.31 enligt A—förslaget:

skatt för skattepliktig bruttoinkomst av ................ 22.11

vilken dock skolat minskas med dels allmänna avdrag . . . . 0.69 dels ock ortsavdrag . .................................. 7.46 alltså skatt för ............................................. 13.96 enligt B—förslaget:

skatt för skattepliktig bruttoinkomst av ................ 22.11 vilken dock skolat minskas med dels allmänna avdrag .. 0.71 dels ock ortsavdrag .................................. 7.56 alltså skatt för ............................................ 13.84

enligt O—förslaget:

skatt för skattepliktig bruttoinkomst av ................ 22.11 vilken dock skolat minskas med dels allmänna avdrag. 0.70 dels ock ortsavdrag .................................. 7.56 alltså skatt för ............................................ 13.85

En sammanfattning av de i det föregående var för sig särskilt behand- lade faktorernas inverkan å skattetrycket inom de provtaxerade kommu- nerna lämnas i nedanstående tabell X, vars procentsiffror angiva den samlade skattebördans fördelning på förutnämnda förvärvskällor.

TABELL x. Skattetryckets fördelning 9. olika grupper förvärvskällor.

Före . . .. . . provisoriet Provisoriet A-forslaget B—förslaget C-forslaget 1.1!- % r:!- % 91- % 9!- 0/0 91 % a) Landskommunerna: 1. Fastighet. .. .. 6.23 18.8 8.45 33.0 8.42 30.0 7.59 27.9 7.80 29.1 2. Rörelse eller yrke .. .. 3.60 10.9 3.13 12.2 3.67 13.1 3.88 13.6 3.10 11.6

3. Annan förvärvskälla .. 23.29 70.3 14.02 54.8 16.00 56.9 15.90 58.5 15.91 59.3 Summa 33.06100.o 25.60100.0 28.09100.0 27.17100.0 26.811000

b) Städerna. 1. Fastighet" .. .. .. 2.04 6.7 2.14 9.4 2.31 9.4 2.11 9.0 2.13 9.2 2. Rörelse eller yike .. .. 7.91 26.2 7.19 31.8 8.33 33.9 7.46 31.9 7.15 30.9

3. Annan förvärvskälla .. 20.27 67.1 13.31 58.8 13.96 56.7 13.84 59.1 13.85 59.9 Summa 30.22100.0| 22.64l100.0| 24.so[100.a 23.41100.0 23.191000

Vid uppgörandet av tabellerna VII—X har, såsom förut nämnts, hän- syn icke tagits vare sig till den enligt provisoriet och även enligt beskatt- ningsreglerna dessförinnan utgående Skogsaccisen eller till den skogs- accis, som enligt provtaxeringsförslagen skulle ersätta en del av objekt- resp. garantiskatten å skogsvärdet. Vad denna accisbeskattning inneburit såsom merbelastning å fastighet under tiden före och under provisoriet kan, med hänsyn till den grund varefter Skogsaccisen då utgått, icke sta- tistiskt åtkommas. Däremot kan en beräkning av samma merbelastning ske beträffande den skogsaccis, som var avsedd i provtaxeringsförslagen, på sätt tabell XI utvisar. I denna tabell har belastningen å skogsvärdet ökats med vad som motsvarar skillnaden mellan de respektive förslagens repartitionstal för jordbruksvärde och skogsvärde, d. v. s. med 0.02 för A-förslaget, 0.02 för B-förslaget och 0.03 för C-förslaget, vilken ökning teoretiskt motsvarar vad den enligt provtaxeringsförslagen utgående Skogsaccisen skulle giva. Då det kan antagas, att den enligt provisoriet och även enligt beskattningsreglerna dessförinnan utgående Skogsaccisen uppgår till ett lägre belopp än provtaxeringsförslagens skogsaccis, samt, såsom förut nämnts, ingen skogsaccis medtagits i tabell X, har fastighet

där blivit något för lågt belastad enligt provtaxeringsförslagen i jäm— förelse med provisoriet, under det att i tabell XI fastighet blivit något för högt belastad enligt provtaxeringsförslagen i jämförelse med provisoriet.

TABELL XI.

Skattetryckets fördelning 9. olika. grupper förvärvskällor med hänsyn tagen jämväl till av fastighet utgående skogsaccis.

A-förslaget B-förslaget C—förslaget Mill. kr. % Mill. kr. % Mill. kr. . % a) Landskommunerna: 1. Fastighet . .......... 9.26 32.0 8.43 30.1 9.06 32.3 2. Rörelse eller yrke 3.67 12.7 3.68 13.1 3.10 11.0 3. Annan förvärvskälla . 16.00 55.3 15.90 56.8 15.91 56.7

Summa 28.93 100.0 28.01 100.0 28.07 100.0

b) Städerna:

1. Fastighet . .......... 2.31 9.4 2.11 9.0 2.13 9.2 2. Rörelse eller yrke . . . . 8.33 33.9 7.46 31.9 7.15 30.9 3. Annan förvärvskälla . 13.96 56.7 13.84 59.1 13.85 59.9

Summa 24.60 100.0 23.41 100.0 23.13 100.0

Av förestående sammanställningar i Tab. X och XI framgår, att provi- soriet medfört en mycket väsentlig förskjutning av det relativa skatte— trycket inom kommunerna i förhållande till vad det varit dessförinnan. Sålunda har inom landskommunerna skattetrycket ökats avsevärt å för- värvskällan fastighet och något mindre å förvärvskällan rörelse eller yrke men starkt minskats å annan förvärvskälla (tjänst, anställning, ka- pital m. m.). Inom städerna har skattetrycket likaledes avsevärt ökats å förvärvskällorna fastighet samt rörelse och yrke men minskats å annan förvärvskälla.

De inom kommittén utarbetade provtaxeringsförslagen skulle, efter vad ovan utförda sammanställningar giva vid handen, icke medfört någon större förskjutning av skattetrycket, sådant det varit enligt proviso— riet. Särskilt om hänsyn tages till skattetrycket med inberäkning av skogsbeskattningen, bliva skillnaderna mellan de olika procenttalen så små, att de icke kunna tilläggas någon synnerlig betydelse.

En jämförelse mellan provisoriet och de olika provtaxeringsförslagen kan även verkställas med stöd av uppgifterna i Tab. F b i den statistiska redogörelsen över provtaxeringen, vilken tabell redovisar skattetrycket å olika kategorier skattskyldiga personer. En sådan jämförelse leder till un- gefär samma resultat, särskilt i fråga om A-förslaget. Så skulle exempelvis inom landskommunerna ägare och brukare av jordbruksfastighet belas- tats, exklusive skogsaccis, enligt provisoriet med 24.5 % av kommunens samlade skattebörda och med resp. 24.0, 21.9 och 22.7 % enligt A—, B- och C-förslagen, tjänstemän och löntagare enligt provisoriet med 51.2 % och enligt provtaxeringsförslagen med resp. 53.0, 54.8 och 55.5 %. I städerna äi förhållandet likartat. För rörelseidkare upptager provisoriet 19.0 % mot enligt provtaxeringsförslagen 19.4, 18.7 och 18.7 %, för tjänstemän och löntagare upptager provisoriet 54.3 % mot enligt provtaxeringsförslagen

Repar-ti- tionsgrun- der 11 kom-

mitténs slutliga förslag.

52.2, 54.6 och 55.3 % o. s. v. I intet fall indicera procenttalen en sådan förskjutning i skattebördan, som närmelsevis uppgår till den, som ägde rum genom provisoriet.

Om de olika provtaxeringsförslagen jämföras med varandra vare sig enligt sammanställningarna i tabellerna X och XI eller enligt Tab. Fb, synes ej heller någon mera betydande skillnad i skattetryckets fördelning föreligga. Dock torde hos B- och C-förslagen framträda en viss tendens att i förhållande till A-förslaget lätta skattetrycket, B-förslaget å jord— bruksfastighet och C-förslaget å rörelse eller yrke, för att i stället höja detsamma å inkomst av tjänst eller anställning jämte likartade för- värvskällor.

II.

I det av kommittén såsom dess slutliga förslag framlagda förslaget hava vissa ändringar i provtaxeringsförslagen vidtagits av beskaffenhet att öva inflytande å det relativa skattetrycket inom kommunerna.

I detta hänseende är först att uppmärksamma den omläggning av be- stämmelserna angående ortsavdragen, för vilken redogörelse lämnas i 8 kap. här ovan. Denna omläggning har, enligt inom kommittén verkställd uträkning, medfört den verkan, att inom landskommunerna den beskatt- ningsbara inkomsten, som enligt provtaxeringens A-förslag uppgick till 22.94 mill. kr., sjunkit till 22.32 mill. kr. eller från 61.6 till 59.9 procent av den taxerade inkomsten samt att inom städerna den beskatt- ningsbara inkomsten stigit från 21.42 mill. kr. till 21.69 mill. kr. eller från 71.5 till 72.4 procent av den taxerade inkomsten (jfr sid. 207 och Tab. K). Då de individuella ortsavdragen i stort äro lägre än i prov— taxeringsförslagen, kunde man vänta en viss förhöjning i den beskatt- ningsbara inkomsten. Att denna förhöjning, vad angår landskom- munerna, uteblivit och för städerna nedgått till en obetydlighet beror väsentligen därav, att vid provtaxeringen räknats med allenast tre dyr- ortsgrupper, under det att det slutliga förslaget upptager fem dyrorts- grupper, ävensom av ändringen i ortsavdragen för hemmavarande barn och tjänare i husbondes hus och kost.

Vidare hava vissa jämkningar gjorts i repartitionstalen, sådana de för provtaxeringen upptagits i A-förslaget. Sålunda har repar- titionstalet för jordbruksfastighets skogsvärde sänkts från 0.02 till 0.01. För annan fastighet är repartitionstalet likaledes sänkt från 0.04 till 0.03 men däremot för näring höjt från 0.02 till 0.03. För annan fastighet och för näring upptagas alltså i det slutliga förslaget samma repartitions- tal 0.03. Slutligen har i kommitténs definitiva förslag, såsom en konse- kvens av sänkningen av repartitionstalet för annan fastighet, reparti- tionstalet för tomt- och industrivärde å jordbruksfastighet sänkts från 0.04 till 0.03.

Sänkningen av repartitionstalet för jordbruksfastighets skogsvärde är rcaliter utan betydelse för fastighetens skattebelastning, enär motsva- rande skatteprestation överflyttats på skogsskatten. Men ändringarna i repartitionstalen för tomt— och industrivärde, för annan fastighet och för näring inverka naturligtvis å det relativa skattetrycket inom kommunen.

För redovisning av detta skattetryck, sådant det skulle bliva med iakt- tagande av såväl de nya reglerna för ortsavdragen som de ändrade repar- titionstalen, har uppgjorts tabell XII. Därvid har emellertid hänsyn icke kunnat tagas till nyssnämnda sänkning av repartitionstalet för tomt- och industrivärde, något som dock, vad angår provtaxeringskommunerna, saknar betydelse, enär tomt— och industrivärde icke inom dessa kommu- ner förekommit i nämnvärd omfattning.

TABELL XII.

Skattetryckets fördelning få olika grupper förvärvskällor enligt kommitténs slutliga förslag.

exklusive skogs- inklusive skogs-

skatten skatten a) Landskommunerna: Mill. kr. % Mill. kr. % 1. Fastighet . ........................ 7.93 29.3 9.19 32.4 2. Rörelse eller yrke ................ 3.82 14.1 3.82 13.5 3. Annan förvärvskälla .............. 15.35 56.0 15.35 54.1

Summa 27.10 100.0 28.36 100.0 b) Städerna:

1. Fastighet ......................... 1.95 7.9 1.95 7.9 2. Rörelse eller yrke ................ 8.71 35.1 8.71 35.1 3. Annan förvärvskälla .............. 14.12 57.0 14.12 57.0

Summa 24.78 100.0 24.78 100.0

Enligt vad dessa siffror giva vid handen skulle alltså kommitténs slut- liga förslag, om det tillämpats vid provtaxeringen och hänsyn tages till skattetrycket, sådant det beräknats inklusive skogsbeskattningen, icke hava mycket skiljt sig från provisoriet. Dock synes en viss tendens fram— träda att i någon mån lätta skattetrycket för fastighet och för inkomst av tjänst och arbetsanställning m. 111. men däremot öka detsamma för rörelse och yrke. Mera märkbart framträder denna tendens i städerna. Men skillnaden är dock icke av större betydelse.

En liknande antydning om verkningarna i stort sett av kommitténs slutliga förslag lämnar även Tab. Fb i den statistiska redogörelsen för kommitténs provtaxering. Där meddelade siffror tala för, att någon mera avsevärd förskjutning i förhållande till provisoriet icke skulle föranletts av kommitténs slutliga förslag, och att den ringa förskjutning, som fram- träder, skett i nyss angivna riktning.

Huruvida de av kommittén i det slutliga förslaget upptagna repartitions- talen äro lämpliga och ägnade att åstadkomma en riktig fördelning av skattebördan de olika beskattningsobjekten emellan, är naturligtvis en fråga, om vilken olika meningar kunna råda. Några objektiva matema- tiska grunder för dylika tal kunna ej angivas, vare sig det gäller deras absoluta eller deras relativa storlek. I grund och botten måste de bliva beroende av vad som kan finnas rimligt och skäligt att pålägga ett visst beskattningsföremål i förhållande till andra beskattningsföremål. Kom-

Jord- bruks- fastighet.

mittén Vågar emellertid hålla före, att dess repartitionstal äro så av- vägda, att de böra kunna godtagas.

Vad först angår repartitionstalet för objektbeskattningen å jordbruks— fastighet, så torde intet tvivel råda därom, att denna förvärvskälla under tiden före provisoriet varit underbeskattad. Men, enligt vad förut är visat, har en väsentlig ändring inträtt häri genom provisoriet. Den ökade skatte- börda, som därigenom lagts å jordbruksfastighet, beror, såsom även av det föregående framgår, dels därav, att inkomst av fastighet numera skall beskattas även till den del, som överskjuter garantibeloppet, dels ock därav, att den beskattningsbara inkomsten i allmänhet till följd av orts- och familjeavdragen över hela linjen nedgått så väsentligt under vad den förut varit. Härav har naturligtvis blivit en följd, att skattetrycket å kvar- varande beskattningsföremål ökats, och denna ökning har träffat inkomst av fastighet lika väl som övriga beskattningsföremål. Huruvida den förut- varande underbeskattningen av jordbruksfastighet blivit nöjaktigt kom- penserad genom provisoriets anordningar, är naturligtvis svårt att säga, men kommittén håller före, att så i stort sett får anses vara förhållandet. Kommittén har därför velat bibehålla belastningen å jordbruksfastighet vid ungefärligen den nivå, som den haft under provisoriet, med den juste- ring av belastningen de olika fastighetsägarna emellan, som varder en följd av kommitténs nya beskattningssystem.

Att detta syftemål även blivit nått under de förhållanden, som varit rå— dande vid tiden för kommitténs provtaxering, visar ovan gjorda sam- manställningar. Men naturligtvis kunna förhållandena ändras, och där- med kan en förskjutning i jordbrukets skattetunga även inträda. I detta hänseende har anmärkte, att det år, som provtaxeringen avsåg (1921), skulle varit ett för jordbruksnäringen relativt dåligt år, och att under bättre är, då inkomsten av jordbruket stiger, skattebelastningen dårå även skulle stiga; och har den farhåga uttalats, att belastningen å jordbru- ket då skulle bliva alltför hög. Denna farhåga kan kommittén icke dela. Den bottnar ytterst i tvivelsmål om objektskattesystemets lämplighet, och denna fråga har förut blivit utförligt avhandlad under 5 kap. här ovan. Den maximala merbelastning, som under särskilt goda år kan träffa jordbruksfastighet enligt kommitténs beskattningssystem jämfört med ett garantiskattesystem, exempelvis sådant som C—förslagets, är objektskat- tens belopp; under vanliga, normala förhållanden stannar merbelastnin— gen, om den överhuvud då förefinnes, vida under detta belopp; och un- der ogynnsamma förhållanden varder skattdragaren lindrigare beskattad än med garantiskatten. Under de mycket gynnsamma förhållanden, som skulle kunna föranleda nyssnämnda maximalbelastning å jordbruket, lärer detta helt visst lättare bära denna belastning, än det under dåliga år kan draga en merbelastning genom garantiskatt. Att jordbruket skulle överbelastas genom kommitténs beskattningssystem och det i förslaget för jordbruksfastighet satta repartitionstalet kan därför enligt kommit- téns mening icke med fog göras gällande.

En inom kommittén för ifrågavarande år verkställd undersökning av fastighetsinkomsten (inklusive inkomst av skogsbruk) visar, att inom de provtaxerade landskommunerna denna inkomst räknad i procent av fastig— heternas taxeringsvärde växlat högst betydligt. De lägsta procenttalen hava utgjort 1.0 % (Mollösund), 2.1 % (Kvillinge), 2.8 % (Sturkö), 3.0 %

(Kråkemåla), 3.3 % (Rolfstorp) och 3.8 % (Rämen), de högsta 7.5 % (Hällum), 7.7 % (Näs), 8.5 % (Edsele), 9.8 % (Håbol), 10.3 % (Agun- naryd), 10.7 % (Siljansnäs) och 11.3 % (Åsele). Medelprocenten har ut- gjort 7.0 %.

I fråga om annan fastighet och närtngsskattevärde upptager kommit- téns slutliga förslag repartitionstalet för objektbeskattningen till 0.03.

Vad angår annan fastighet i allmänhet är det mycket, som talar för att repartitionstalet för en objektskatt å sådan fastighet sättes lägre än för jordbruksfastighet. Skatten skall ju utgå efter taxeringsvärde, och vid taxeringsvärdets åsättande spelar byggnadsbeståndet en vida mindre roll, då fråga är om jordbruksfastighet än då det gäller annan fastig- het. Vid taxeringen av jordbruksfastighet tages hänsyn huvudsakligen till sådana åbyggnader, som kunna anses nödiga eller nyttiga för fastighetens behöriga utnyttjande; och värdet å dem bestämmes i regel icke efter byggnadskostnad, brandförsäkringsvärde, hyresvärde eller dylikt utan efter deras brukbarhet för fastigheten. Annorlunda då det gäller annan fastighet, vare sig fråga är om bostads- eller industrifastighet, där fastig— hetens väsentliga värde oftast ligger i själva byggnaden. En av dessa olika uppskattningsmetoder föranledd skillnad mellan repartitionstalen för en efter taxeringsvärdet utgående objektskatt kan anses befogad. Särskilt i fråga om å landsbygden belägen annan fastighet, vars värde för ägaren oftast torde bestå huvudsakligen i förmånen av den bostad, han där kan tillgodogöra sig, skulle en objektskatt efter samma repartitionstal som för jordbruksfastighet antagligen komma att framträda som ganska orättvis. Den nu utgående garantiskatten för fastighet är även såsom bekant olika bestämd för jordbruksfastighet och för annan fastighet.

Understundom är annan fastighet intimt förbunden med näring, näm- ligen då fastigheten användes huvudsakligen såsom produktionsfaktor i ägarens näring. Inkomsten av fastigheten redovisas då icke för sig utan ingår i näringsinkomsten, och objektskatten å näringen hänför sig till det kapital, som är fast investerat i näringen, evad detta kapital är av fast eller lös egendoms natur. I sådant fall synes det ganska rim- ligt och skäligt, att objektskatten utgår efter en och samma grund för hela detta kapital utan hänsyn till dess egenskap av fast eller löst.

Under näringsbeskattningen falla såväl stora industriföretag, där en relativt stor del av anläggningskapitalet representeras av annan fastig— het, som ock handel och liknande affärsföretag, där en relativt ringa del av det i näringen fast investerade kapitalet utgöres av annan fastighet. I allmänhet torde inkomstprocenten, räknad å det investerade kapitalet, vara relativt låg för det förstnämnda slaget av näringsföretag men rela— tivt hög för det senare slaget, där det i näringen insatta kapitalet vida hastigare omsättes. Om hänsyn tages till detta förhållande, torde det leda till en större skälighet och jämnhet i beskattningen, om, såsom vid den slutliga avfattningen av kommitténs förslag skett, repartitionstalen för dessa beskattningsföremål sättas lika.

Annan fastighet och näring.

Repartitionstalet för inkomst 1.00 per 100 kronors beskattningsbar inkomst bildar utgångspunkten för de övriga repartitionstalens beräk- ning och har naturligtvis bibehållits orubbat.

Kommittén har med sitt i det föregående framlagda förslag till reparti- tionstal åsyftat att åstadkomma en såvitt möjligt rimlig och skälig för- delning av skattetungan inom primärkommunerna. Därvid har hänsyn icke tagits till den belastning, som de kommunala beskattningsföremålen måste underkastas för fyllande av de sekundära kommunernas sär- skilt landstingets och väghållningsdistriktets skattebehov. På sätt i det föregående (sid. 123) är framhållet, bör emellertid vid det slutliga fast- ställandet av repartitionstalen hänsyn tagas till den totala belastningen i båda nämnda hänseenden, och det är därför möjligt, att vid ett samtidigt bedömande av vad som kan och bör läggas å ett visst beskattningsföre— mål en förskjutning av de föreslagna repartitionstalen i ena eller andra riktningen kan finnas vara av behovet påkallad. Härom kan emellertid något omdöme icke uttalas, innan förslag till sekundärkommunernas be- skattning föreligger.

Repartitionstalen för beskattningen inom primärkommunerna återfin- nas för närvarande i vederbörande kommunallagar. På grund av det intima samband, vari repartitionstalen stå till övriga bestämmelser i fråga om kommunalbeskattningen, har kommittén emellertid ansett, att även dessa tal böra inflyta i kommunalskattelagen.

10 kap. Skogsbeskattning.

I.

Då accisbeskattning å avverkad skog första gången infördes genom Accis- lagen om skogsaccis den 18 september 1909 var ännu icke avgjort, huru- _beskatt- vida Skogsaccisen skulle i en eller annan form användas även för den "$&ng” statliga beskattningen. Man var emellertid redan då på det klara med, skog re- att statsbeskattningen borde principiellt grundas på en enhetlig, allmän serveras och ren inkomstskatt, som även skulle omfatta skogsinkomsten, och av— för 750?" stod därför från att under dåvarande förhållanden taga accisbeskatt- ”122222” ningen i anspråk för statens räkning. Accisen anvisades alltså provi- ,,,-"gm soriskt som en form för den kommunala beskattningen men erhöll där- vid en självständig ställning inom det kommunala beskattningssystemet. Den skulle utgå vid sidan av de dåvarande kommuna-lutskylderna, vilka lämnades orubbade i avbidan på den fullständiga reformering av den direkta beskattningen, som då stod på dagordningen i sammanhang med genomförandet av en åtskillnad av grunderna för stats- och kommunal- beskattningen.

Då statsbeskattningen sedermera ordnades genom 1910 års förordning om inkomst— och förmögenhetsskatt, avfördes Skogsaccisen definitivt såsom statlig skatteform och anvisades såsom skattekälla uteslutande för kommunerna.

Grunden för accisbeskattningen, sådan den år 1909 utformades, var 1909 dm,— dels att med dåvarande beskattningslagar avkastning av skogsbruk an- skogsaccis- sågs icke bliva till behörigt belopp beskattad, dels att den skatt, som la!?- utgick å sådan avkastning, icke eller till en alltför ringa del kom den kommun till godo, där skogen avverkades. Dessa synpunkter utvecklas närmare i chefens för finansdepartementet anförande till statsrådspro- tokollet den 29 januari 1909 vid anmälan av förslag till proposition angående lag om skogsaccis (Kungl. prop. nr 25 till 1909 års riksdag).

I detta anförande erinrades om, att enligt då gällande skattelagstiftning skatt för skogsavkastningen liksom för annan avkastning av fast egen- dom uttoges både till stat och till kommun i ett visst förhållande till det enligt bevillningsförordningen bestämda taxeringsvärdet å den fasta egendomen; att inkomst av jordbruksfastighet således icke för beskatt— ning uppfördes till det belopp, vartill inkomsten verkligen uppgått, utan 'fastighetsskatten utginge efter på förhand uppgjorda regler, nämligen under alla förhållanden så som om inkomsten utgjort sex procent av

jordbruksfastighetens taxeringsvärde; samt att vid taxeringsvärdets åsät- tande bland de omständigheter, som skulle inverka på taxeringen, angå— ves den egendomen tillhörande arealen skogsmark med tillägg, att behö- rigt avseende jämväl borde fästas vid bland annat skogens beskaffenhet.

Därefter fortsätter föredragande departementschefen sålunda (1909 års Kungl. prop. sid. 22 0. f.):

”Det torde icke kunna förnekas, att, åtminstone teoretiskt sett, be- skattning efter taxeringsvärde skulle kunna innefatta en sådan beskatt- ning, att den verkliga inkomst, som härflöte av fastigheten, bleve föremål för beskattningen. Härför erfordrades, att de taxeringsvärden, som efter hand åsattes fastigheten, fullständigt återspeglade alla de olika omstän- digheter, som inverkade på dess avkastning. Uppenbarligen kan dock detta mål icke nås i form av ett taxeringsvärde, som uppgöres på förhand, allra minst då det bestämmes för en flera är omfattande period. I allt fall är det påtagligt, att den taxering av fast egendom, som hittills verk- ställts på vår nuvarande skattelagstiftnings grund, icke givit ett till- fredsställande resultat, och att detta isynnerhet gäller om den del av fastighetsavkastningen, som härflutit av skogsbruket.

Detta måste också betraktas såsom helt naturligt med avseende på den säregna naturen av skogsinkomsten och de förhållanden, som'i vårt land i talrika fall äro rådande i fråga om dispositionen av avkastningen av skog. Vårt beskattningssystem kan anses förutsätta en varje år given inkomst, och beskattningen efter taxeringsvärde söker i denna form träffa en antagen genomsnittlig årsinkomst. Skogsmarken giver emeller- tid icke någon inkomst, som årligen kan falla i ägarens hand, utan in- kom—sten uttages endast med långa mellanrum. Under skogens upp— växttid skulle ägaren således få erlägga skatt för en inkomst, som fak- tiskt icke influtit. Det kan då icke förvåna, att den tillväxande skogens värde icke till sitt fulla belopp upptagits vid taxeringsvärdets bestäm— mande, likasom det ofta skulle överstiga ägarens förmåga, om han nöd- gades betala skatt under skogens uppväxttid för tillväxtens hela värde. I verkligheten har därför den tillväxande skogen i allmänhet endast del- vis och ofta nog icke alls inräknats i taxeringsvärdet. Då skogen seder— mera en gång avverkats, har hela den samlade inkomsten av skogen dock måst anses vara beskattad genom den år för år erlagda fastighetsskatten.”

Efter erinran om det särskilt i norra länen vanliga fallet, att skogs- avverkningsrätten icke behållits i fastighetsägarens hand utan oftast för lång tid upplåtits till annan, i regel sågverksbolag, anföres vidare:

”Till den omständigheten, att avverkningsrätt till en fastighets skog är upplåten till en annan, skall emellertid lagligen icke tagas någon hänsyn vid bestämmandet av fastighetens taxeringsvärde. I detta värde skall inbegripas även den med avverkningsrätt frånskilda skogen, så att skatt även för sådan skog skall erläggas av fastighetens ägare. Det är tydligt, att en dylik skattskyldighet, om den verkligen utkrävdes, skulle i många fall bliva alldeles ruinerande. Följden härav har blivit, att. då ägaren förlorat dispositionsrätten till skogen, man billigtvis ansett sig i allmänhet böra taga endast ringa hänsyn till skogens värde vid fastig- hetens taxering.

I fastighetsskattens form har således icke någon effektiv beskattning av skogsinkomsten ägt rum. Den har ej heller i regel kunnat komplet- teras i formen av skatt å inkomst. Sådant har möjligen kunnat ske be-

träffande den, som från sin egen skog avverkat endast till avsalu. Vad han därför uppburit har likasom annan skörd uppenbarligen ingått i det, som åsyftats med fastighetsskatten. Men vid sådant förhållande har man också nödgats medgiva den, som i sin trävarurörelse förädlat skogspro- dukter från egen fastighet, att vid taxeringen av inkomst av förädlings- rörelsen åtnjuta avdrag för värdet av dessa skogsprodukter, enär detta värde måst anses vara beskattat genom fastighetsskatten. Värdet har således därvid icke upptagits med ledning av den faktiskt erlagda fastig— hetsskatten, något som därjämte i allmänhet skulle förutsätta en syn- nerligen invecklad, ofta nog icke utförbar beräkning, utan till skogs- produkternas Värde i oförädlat skick. Men icke blott ägaren har fått göra dylikt avdrag. Även den, som förädlat skogsalster från fastighet, till vilken han haft allenast avverkningsrätt, har tillförene fått åtnjuta avdrag för dessa alsters värde i oförädlat skick. Det har jämväl för hans räkning gjorts gällande, att avkastningen av fastigheten varit be- skattad genom fastighetsskatten, om denna senare också utgjorts av en annan, nämligen av ägaren. Först under år 1907 infördes genom Kungl. Maj:ts beslut på besvär i några taxeringsmål den praxis, att idkare av trävarurörelse, som i rörelsen använde skogsprodukter från fastighet, till vilken han hade endast avverkningsrätt, ägde åtnjuta av- drag för dessa produkter allenast till så stort belopp, som motsvarade köpeskillingen för avverkningsrätten, och att, sedan köpeskillingen så- lunda slutamorterats, överskottet skulle beskattas såsom inkomst.

På sådant sätt har det inträffat, att inkomst av skogsbruk, som dock är en av landets största näringar, blivit i endast ringa mån beskattad och i många fall rent av undgått beskattning. Även om genom den av mig nyss omnämnda, nyligen antagna förändrade praxis avverknings— rättsinnehavarens inkomst numera får antagas bliva i högre grad un- derkastad beskattning, så är därvid dock att märka, att beskattningen icke kommer den kommun till godo, där skogen är belägen, om denna är en annan än där förädlingen sker. Enligt gällande grunder i fråga. om beskattningsort upptages inkomsten nämligen till taxering icke i nämnda kommun utan i den eller de kommuner, där sågverksrörelsen idkas och trävarorna utskeppas.”

Härefter åberopar föredragande departementschefen en åren 1906 och 1907 verkställd undersökning om taxeringsvärdets förhållande till det verkliga värdet av fast egendom med skogstillgång, anför vissa denna fråga belysande exempel, hänvisar till vissa från länsstyrelserna inför- skaffade upplysningar angående den under år 1908 verkställda taxerin- gen av bevillningspliktiga fastigheter å landsbygden, utvisande bland annat den procentiska förhöjning, som år 1908 skett av de år 1907 gäl- lande taxeringsvärdena, samt fortsätter sålunda (sid. 41):

”Oavsett den förhöjning av taxeringsvärdena, som berott på den all- männa värdestegringen av fast egendom, finner man, att särskilt i de norrländska länen skett en ökning av värdena, vilken visserligen måste i sin mån hänföras till att skogstillgången blivit mera än förut beaktad vid taxeringen. På grund av vunna upplysningar och med kännedom om den missproportion, som förut i allmänhet rått mellan taxerings- värdet och det verkliga värdet å skogsfastigheter, är man emellertid berättigad till den slutsatsen, att taxeringen fortfarande väsentligen un-

derstiger det verkliga värdet och att det således finnes en bred marginal för en tilläggsbeskattning.

Jag förutsätter därför, att även framdeles, så länge nu gällande be- skattningsgrundsatser få kvarstå orubbade, fastighetstaxering faktiskt kommer att verkställa-s sålunda, att vid taxeringsvärdes bestänunande hänsyn väl tages till fastighetens skogstillgång, men att i taxeringen icke inbegripes ståndskogens fulla värde. Det gäller således nu att för kom— munens vidkommande söka supplera skogsbeskattningen med en skatte- form, som tillsammans med den skatt, som uttages på grund av fastig- hetstaxeringen, innebär en skälig beskattning av skogsbruket. Det är då uppenbarligen angeläget att vid sökandet av den nya skattetypen gå i en riktning, i vilken man kan tänka sig, att kommunalbeskattningen framdeles må komma att anordnas, så att den nya skattetypen kunde utan större ändringar inpassas i det beskattningssystem, som för övrigt komme att bliva gällande. Jag är givetvis icke beredd att nu framlägga något färdigt program i sistnämnda hänseende. Emellertid synes det mig kunna antagas, att vid en omdaning av det kommunala skattevä- sendet stor hänsyn bör, såsom på de flesta ställen i utlandet är förhål- landet, tagas till det olika intresse i de kommunala institutionerna och anordningarna, som de skilda samhällsmedlemmarna kunna hysa, och till de olika fördelar, som de av dessa anordningar kunna hämta, samt att den kommunala beskattningen således bör mera än för närvarande erhålla karaktären av en objektbeskattning. Att emellertid skattebeho- ven för alla sådana delar av kommunens verksamhet, där ej någon egent- lig åtskillnad i intressen emellan dess medlemmar kan anses föreligga, fortfarande som hittills bör fördelas i huvudsaklig överensstämmelse med nu gällande grunder för den kommunala skattskyldigheten, och att så- ledes under alla förhållanden jämväl en kommunal inkomstskatt skall komma att utgå, lärer få anses självklart. En reform av det kommunala skatteväsendet får sålunda till en av sina förnämsta uppgifter att an- ordna skattskyldigheten så, att de i bevillningsförordningen angivna skattekällorna mindre än hittills behöva tagas i anspråk för kommunens räkning. Jag har redan nämnt, att en fastighetsbeskattning i bevill- ningsförordningens anda, om ock i behövlig mån reviderad, fortfarande torde vara på sin plats för kommunens vidkommande. I ett skattesystem av antydd art synes därjämte skogshanteringen böra tillförbindas att vid den tid, då skogen avverkas och avkastningen av skogsbruket sålunda flyter till ytan, till kommunen utgiva skatt för skogens av- kastning.

I denna riktning anser jag därför, att även det nu uppställda problemet bör kunna lösas. Jag håller således före, att den, vad skogen beträffar, låga fastighetstaxeringen lämpligen kan kompletteras med en kommunal utskyld, en accis, som pålägges vid den tid, då skogen skiljes från mar- ken och följaktligen genom sin förvandling till penningar bereder den skattskyldige lättat tillfälle till utskyldens erläggande. I ett blivande, från grunden reformerat kommunalt skattesystem kunna tilläventyrs för accisbeskattningen uppställas grunder, ägnade att framkalla en något så när adekvat beskattning. I frågans nuvarande skede måste man up- penbarligen nöja sig med en summarisk skattepåföring, å vilken bör tillämpas en så mycket lindrigare skattesats, så att den sammanlagda beskattningen till kommunen icke kommer att överstiga en skälig andel

av skogsavkastningen och så att skatten icke med fog kan sägas vara obillig.

Härigenom skulle också anmärkningen, attvskogsaccisen innefattade en dubbelbeskattning, sakna all verklig giltighet. Det starkaste motståndet emot det vid 1908 års riksdag framlagda förslaget till lag om skogs- accis härrörde från uppfattningen, att därigenom skapades en dubbel- beskattning av skogsavkastningen. Med den nuvarande fastighetsbeskatt- ningen har visserligen teoretiskt åsyftats att träffa hela avkastningen av den fasta egendomen, och härutinnan kan formellt sett sökas något stöd för nämnda uppfattning. Men i verkligheten föreligger ju icke någon dubbelbeskattning endast därför, att en förutvarande skatt, som befunnits för låg, kompletteras med en tilläggsskatt. Att på två olika vägar söka träffa ett visst skatteföremål är icke något inom beskatt- ningsväsendet ovanligt, och även inom vårt skattesystem är en sådan anordning vidtagen på flera håll, likasom ett dylikt förfaringssätt måste komma till användning vid den fortsatta reformeringen därav.”

Av den vid skogsaccisens införande sålunda lämnade motiveringen för denna skatt framgår med all önskvärd tydlighet, att accisen tillkom så- som en provisorisk tilläggsskatt, som var avsedd att utjämna den vid tillämpningen av då gällande beskattningslagar i regel förekommande underbeskattningen av inkom-st genom skogsavverkning. Vid behand- lingen i riksdagen framhölls ock av vederbörande utskott, att enligt dess mening lagen hade endast provisorisk karaktär och åsyftade ett ome— delbart avhjälpande av betydande missförhållanden, som syntes ej böra få bestå, ända till dess en definitiv lösning av frågorna om skogsbeskatt— ningens och den kommunala beskattningens ordnande kommit till stånd. Utskottet betonade också, att riksdagen ej genom ett antagande av lag- förslaget finge anses hava fattat ställning beträffande grunderna för denna definitiva lösning. Under debatterna i riksdagens kamrar under- ströks jämväl vad utskottet uttalat såväl i sistnämnda avseende som i fråga om lagens provisoriska karaktär.

Skogsaccislagen av år 1909 ersattes av en ny lag om skogsaccis och om virkestaxering av den 11 oktober 1912. Denna senare lag tillkom endast för att bereda möjlighet till upptagande jämväl av Skogsvårdsavgift efter det för skogsaccis taxerade skogsvärdet och innebar beträffande skogs- accisen icke någon ändring i 1909 års lag.

Den marginal mellan det i taxeringsvärdet å skogsfastigheter in— gående värdet å den växande skogen, sådant detta senare värde i all- mänhet uppskattades av taxeringsmyndigheterna, och skogens verkliga värde, som vid skogsaccisens införande må hava förefunnits och då åbe- ropades såsom grund för en dylik beskattning, har emellertid sedan dess väsentligen minskats och slutligen alldeles borteliminerats. På sätt en av kommitténs ledamot professorn Tor Jonson utarbetad, såsom bilaga nr 4 vid detta betänkande fogad promemoria utvisar, måste det antagas, att vid 1913 och 1918 års allmänna fastighetstaxeringar skogsvärdena i regel betydligt förhöjts utöver förutvarande uppskattningar. Och vid det pro- visoriska ordnande av kommunalbeskattningen, som ägde rum vid 1920 års riksdag, bibehöllos visserligen förut gällande grunder för beskatt-

Skogs- accisen en proviso- risk till- läggsskatt.

1912 års skogsaccis-

lag.

Grunden för 1909 och 1912 års skogs- accis- bestäm— melser nu— mera un- danryckt.

1920 års Kungl. förslag.

ning av jordbruksfastighet —— d. v. s. den skattepliktiga inkomsten där—av skulle fortfarande räknas till sex procent av taxeringsvärdet men gjordes härtill det betydelsefulla tillägget att, om inkomsten av fastigheten överstege nämnda sex procent, även detta överskott skulle beskattas som inkomst. Fastighetsskatten blev en kombine- rad fastighets- och inkomstskatt. Om alltså skogsavverkning skett å en fastighet, och inkomsten av denna avverkning sammanlagt med vad fastigheten i övrigt avkastat överstege sex procent av taxeringsvärdet, så skulle jämväl överskottet beskattas såsom inkomst. Härigenom undan— rycktes alltså den grund, varå skogsaccisen enligt 1909 och 1912 års anordningar vilat.

Sedermera har genom 1921 års förordning om allmän fastighetstaxe- ring år 1922 grunden lagts till en ny metod för uppskattning av den växande skogens värde, varigenom skogsvärdet utskiljes från fastig- hetens värde i övrigt och uppskattas efter Vissa särskilda grunder, vilka beräknats skola bringa skogsvärdet i närmare överensstämmelse med verkliga Värdet. Den kommunala beskattningen av detta skogsvärde kan alltså skiljas från beskattningen av fastigheten i övrigt och ordnas efter andra därför lämpliga grunder.

1920 års Kungl. förslag upptog icke skogsaccis såsom effektiv kom- munal beskattningsform. Angående det sätt, varå enligt föredragande departementschefens mening frågan om skogsbeskattningen borde ord- nas, uttalade han sig sålunda (1920 års Kungl. prop. sid. 270):

"Enligt de av mig förut uppdragna riktlinjerna för kommunalskatte- reformen skulle allmän bidragsskyldighet till kommunen fullgöras av fastighetsägare eller med dem i skattehänseende likställda innehavare utav fast egendom dels genom fastighetsskatt och dels genom beskatt- ning av inkomsten. Då jag nu går att undersöka, i vad mån förhållandena påkalla undantag från dessa allmänna normer beträffande skogsbeskatt- ningen vare sig fråga är om beskattning av växande skog eller be- skattning gav inkomst vid försäljning eller avverkning av skog vill jag förutskicka den erinran, att, när man vid en genomgripande skatte- reform, sådan som den nu förevarande, skall bedöma, i vad mån äldre beskattningsformer kunna inrangeras i systemet, det väl ej i och för sig är av någon betydelse, om dessa skatteformer vid sin tillkomst beteck- nats såsom provisoriska, men att man däremot endast av vägande skäl bör göra några avvikelser från det vid skattereformen följda allmänna systemet, vare sig dessa avvikelser bestå i bibehållandet av någon förut- varande, i systemet ej passande beskattningsform eller eljest i undan- tagsbestämmelser för särskilda fall.

Vad då först angår frågan, huruvida inkomst utav skogsbruk (ordet här taget i vidsträckt mening) bör beskattas efter andra normer än annat slags inkomst, så synes mig något principiellt skäl för undantags- bestämmelser i sådant avseende icke förefinnas. Inkomstbeskattningen bör, enligt vad jag förut framhållit, avse att utgöra en beskattning efter förmåga, och förmågan måste anses vara lika stor, vare sig inkomsten härrör av skogsbruk eller ej. Då 1910 års statsskattereform redan in— fört en beskattning av ifrågavarande slags inkomst, behöver man ej hel- ler av hänsyn till taxerin-gssvårigheterna tveka att jämväl i fråga om

den kommunala beskattningen jämställa inkomsten av skogsbruk med annat slags inkomst. Att ersätta den kommunala inkomstbeskattningen, såvitt inkomst för skogsbruk angår, med en accis eller att eljest låta skogsinkomsten intaga en särställning synes alltså icke böra ifråga— komma. Jag vill i detta sammanhang erinra därom, att det av Eiser— man och von Wolcker för accisens bibehållande åberopade skäl, att en skogsavkastning icke lämpligen kunde göras till föremål för medeltale— beräkning, icke längre äger giltighet vid det förhållande, att några be— stämmelser om medeltal-sberäkning ej medtagits i det inom departemen- tet utarbetade skatteförslaget.

Annorlunda ställer sig däremot frågan om skogens ”intressebeskatt- ning”. Att i det av mig förut skisserade skattesystemet någon sådan beskattning bör äga rum, synes mig påtagligt; tveksamt är däremot, i vilken utsträckning och på vad sätt beskattningen bör ske. Det synes mig, att man i detta avseende måste komma till olika resultat, beroende på huruvida fråga är om skog till husbehov eller till avsalu. Att beträf- fande fastighet, å vilken finnes skog endast till husbehov, tillämpa andra normer för beskattningen av den del utav taxeringsvärdet, som belöper å förmånen av sådan skogstillgång, än för beskattningen av fastighets- värdet i övrigt, torde ej böra ifrågakomma. Nämnda förmån utnyttjas i så intimt samband med fastighetens brukande, att den ej bör i beskatt— ningshänseende betraktas särskilt för sig. Annat är förhållandet, om 25. fastigheten finnes växande skog till avsalu. Sådan virkestillgång avses ju icke att utnyttjas i omedelbart samband med själva fastighetens bru- kande och intager redan av denna anledning en särställning. Om man jämför med varandra två fastigheter med samma jordbruksvärde, exem— pelvis 15000 kronor, men av vilka den ena därjämte har sparad stånd- skog för ett mera avsevärt belopp, t. ex. 30000 kronor, så synes det knappast vara förenligt med rättvisa, att ägaren av den senare fastig- heten skulle hava att under det skogen står på rot erlägga tre gånger så stor skatt efter intresse (jag avser här icke beskattningen av inkomst från skogen) som ägaren av den förra fastigheten. Värdet av skog till avsalu kan ej anses i lika hög grad som fastighetsvärdet i övrigt vara en måttstock för vederbörande innehavares interessegemenskap med kom- munen. Det torde också till en del vara i känslan av det oriktiga i att i beskattningshänseende jämställa skog till avsalu med fastighetsvärde i övrigt, som taxeringsmyndigheterna —— enligt vad framgår av den vid Eiserman—von Wolckers betänkande fogade sammanfattningen av in— komna yttranden i fråga om grunderna för uppskattning av skog bruka upptaga det beräknade skogsvärdet med allenast ett reducerat belopp. Jag anser sålunda, att för växande skog, som ej är erforderlig för fastighetens eget behov, icke bör utgöras fastighetsskatt efter samma repartitionstal som för fastigheten i övrigt. Jag förutsätter därvid givet- vis, att till grund för taxeringen även beträffande skogen lägges det verkliga värdet. Däremot kan jag ingalunda ansluta mig till den me— ningen, att skogsvärde bör helt undandragas fastighetsskatt mot kom- pensation av accis. För särskilt sådana landskommuner, där skogsfas- tigheterna äro det för närvarande viktigaste skatteobjektet, skulle det medföra synnerliga svårigheter, om den årliga regelbundna fastighets- skatten, i vad anginge skogsvärde, omlades till en allenast vid avverknin- gen inflytande accis. Att en måttlig årlig beskattning jämväl av den

växande skogens värde skulle föranleda till skadliga kalavverkningar eller eljest ur forstlig synpunkt mindre välbetänkta åtgärder lärer ej vara att befara.”

Kommu" Såsom förut nämnts är i 1920 års provisorium fastighetsbeskattningen 733352? ordnad efter hel-t andra linjer än de i den Kungl. propositionen före- 1920. slagna och på ett sätt, som, såsom nyss är sagt, undanryckte den grund, varå 1909 och 1912 års skogsaccisbestämmelser egentligen vilade. Detta förhållande uppmärksammades ock i utskott och riksdag. Utskottet ytt- rade härom (utskottets utlåtande sid. 46) följande:

”Genom den kombinerade inkomst- och fastighetsskatten uppstår, så- som framhållits i motionerna I:259 och 271 samt 11:393 och 395, en särskild fråga om förhållandet mellan denna beskattning och skogs- accisen. Utskottet ansluter sig till den principiella uppfattning, att, där- est skogsaccisen skulle utgå oförändrad vid sidan av fastighets- och in- komstskatt, detta kan anses innebära en dubbelbeskattning, vilken om möjligt borde förebyggas. Kungl. Maj:t, som haft att behandla samma fråga från det föreslagna nya skattesystemets utgångspunkter, har sökt lösa densammma genom att nedsätta Skogsaccisen till en tiondel; syftet har varit, att accisen såsom beskattning skulle praktiskt taget sakna betydelse, men taxeringen till accis liksom hittills kunna tjäna till grund för skogsvårdsavgifternas utdebitering. Denna utväg kan utskot- tet icke finna tillrådlig redan av det skäl, att en dylik sänkning av acci- sen måste befaras minska de kommunala myndigheternas intresse för en omsorgsfull taxering av avverkningarna, vilket kunde få betänkliga verkningar för skogsvårdsavgifterna. Därjämte anser utskottet en av— skrivning av skogsacccisen otillrådlig ur den synpunkten, att mycket synes tala för bibehållande och måhända ytterligare utvecklande av denna skatteform vid den reform av skogsbeskattningen, som utskottet föreslår riksdagen att begära. Den enda utvägen för undvikande av ifrågavarande dubbelbeskattning synes under sådana förhållanden vara att söka tillsvidare, intill dess att skogsbeskattningen blir definitivt ordnad, föreskriva en avkortning av accisen i någon form på den inkomstskatt från fastighet, vilken överskjuter den egentliga fastighets— skatten.

Utskottet har efter ingående prövning funnit sig närmast tilltalat av det förslag i detta hänseende, som skisserats i motionerna 1:271 och 11:395. Emellertid hava svårigheter yppat sig att finna allmängiltiga former för genomförande av denna avkortning gent emot utdebiteringen till både den borgerliga och kyrkliga kommunen vilket utan tvivel är det riktiga — i sådana fall, där dessa kommuner icke sammanfalla. Utskottet har icke funnit det möjligt att med den knappa tid och det otillräckliga material, som stått till dess förfogande, utarbeta författ- ningsför—slag i sagda syfte. Det är ej heller erforderligt, att så sker vid denna riksdag. Den skogsaccis, för vilken rätt till avkortning först kan komma att tillämpas, kommer att först under loppet av 1921 påföras och uppbäras sam-t beräknas vid uppgörande av kommunernas utgifts- och inkomststat för 1922. Ett beslut, som tekniskt utformar ifrågavarande avdragsrätt, behöver sålunda ej fattas förr än vid 1921 års riksdag.

På grund härav har utskottet stannat vid att föreslå riksdagen att, med bibehållande av Skogsaccisen, i den skrivelse till Kungl. Maj:t,

varom utskottet hemställer, anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta ofördröj- ligen utarbeta och för 1921 års riksdag i god tid framlägga förslag om ordnande av anförda avkortning.”

Riksdagens beslut utföll i enlighet med vad utskottet sålunda hem- ställt.

Riksdagens nyssnämnda begäran föranledde en av Kungl. Maj:t till 1921 års riksdag avlåten proposition nr 246 om vissa ändringar i lagen om skogsaccis, varigenom föreslogs bland annat, att det för skogs- accisen nu stadgade maximibeloppet skulle nedsättas till hälften. Av motionärer i riksdagen föreslogs åter, att ett såsom bilaga vid propo- sitionen fogat förslag till förordning angående rätt till avdrag för skogs- accis vid utgörande av 1921—1924 års allmänna kommunalutskylder skulle med vissa ändringar av riksdagen antagas. Ingendera av dessa framställningar blev av riksdagen bifallen. Ett vid 1922 års riksdag mo- tionsvis framställt yrkande i huvudsaklig överensstämmelse med Kungl. Maj:ts till 1921 års riksdag framlagda förslag blev även avslaget.

Skogsaccisen utgår alltså för närvarande med samma belopp, som be- stämdes genom 1909 och 1912 års accislagar utan avseende å den för- ändring i jordbruksfastighets och därav härflytande inkomsts beskatt- ning, som skedde genom 1920 års provisoriska kommunalskattelagstift— ning.

Kommittén håller före, att en skogsskatt, som liksom accisen utgår vid skogens avverkning och beräknas efter det avverkade virkets rot- värde, är en mycket lämplig form för beskattning av skog. Den lämnar det växande skogskapitalet fritt från skattebelastning under den tid, 'då det icke ger någon avkastning, och träffar detsamma med den oundgäng- liga skattetungan vid den tidpunkt, då det realiseras och således tillgång till skattelikviden förefinnes. Den innebär icke, såsom förhållandet un- derstundom kan vara med en årligen utgående beskattning å skogen, en frestelse att för undgående av skatten i förtid avverka skogen. Den till- godoser ock på ett synnerligen effektivt sätt varje kommuns rätt till skatteintäkt från den skog, som avverkas inom kommunens område. Un— der den tid, som skogsaccislagarna varit i tillämpning, har, såvitt känt är, någon anmärkning mot en sådan beskattningsform ej heller framkommit.

Emellertid ger Skogsaccisen, sådan den för närvarande är anordnad, anledning till två huvudsakliga anmärkningar. Den ena: att den icke är inordnad såsom ett organiskt led i kommunalbeskattningen utan in— tager en relativt fristående ställning och är endast i mycket ringa mån beroende av skattetrycket inom den kommun, där den utgår. Den härom nu gällande bestämmelsen, att Skogsaccisen, räknat för 100 kronor av virkets taxerade värde, skall utgå med hälften av det belopp, som under det år, taxeringen sker, på grund av kommunal- och kyrkostämmas be- slut sammanlagt utgöres inom kommunen för 100 kronors kommunalt skattepliktig inkomst, dock icke med mera än två för hundra av det taxerade värdet, har praktiskt taget visat sig leda därtill, att skogsacci- sen i regel utgår med sistnämnda belopp och endast undantagsvis ned- går därunder. Den andra: att Skogsaccisen numera —— då inkomst ge— nom skogsbruk skall till sitt verkliga belopp och utan avseende å dess

Ändrings- förslag vid 1921 och 1922 års riksdagar.

Kommit- tén. Skogs- accis en lämplig form för beskatt- ning av skog.

Anmärk- ningar mot nu— varande skogs accis- bestäm- melser.

Skogs- skatt enligt A- förslaget.

Skogs- skatten enligt B- och C- förslagen.

förhållande till taxeringsvärdet upptagas som skattepliktig inkomst av fastighet obestridligen innefattar en dubbelbeskattning av avkast- ningen av skogskapitalet. Det torde dock låta sig göra att i båda dessa hänseenden åstadkomma fullt tillfredsställande anordningar.

En förutsättning härför är, att såsom kommittén i förslaget till kommunalskattelag även föreslår —— fortsatt giltighet beredes åt de grunder för fastighetstaxering, som finnas uppställda. i förordningen den 7 juli 1921 om allmän fastighetstaxering år 1922, och att alltså vär- det å den växande skogen fortfarande i taxeringen hålles skilt från fas- tighetens värde i övrigt. Där så sker, kan beskattningen av skogsvärdet ske efter speciella för densamma lämpade grunder.

I ett förslag, som såsom A—förslaget upptager objektskatt å fastighet vid sidan av skatt för inkomsten därav —— även den inkomst, som härflyter av skogsbruket — kan skogsbeskattningen rationellt ordnas så, att objekt— skatten å fastighetens värde utom skogsvärdet upptages som hittills är- ligen till sitt fulla belopp men objektskatten å skogsvärdet allenast till en mindre del årligen, varemot återstoden uppsparas för att utgå såsom skogsskatt på en gång vid skogens avverkning. Härigenom är all dubbel- beskattning utesluten: under den tid skogen växer, får skogsägaren be- tala allenast en mindre del av den å skogsvärdet belöpande objektskatten, men ersättning för denna minskning uttages såsom skogsskatt, då sko- gen avverkas. Denna skogsskatt kan sättas i förhållande till utdebite— ringen inom kommunen, så att den blir högre eller lägre allt efter som utdebiteringen inom kommunen varit högre eller lägre. Så anordnad som nu angivits, kommer skogsbeskattningen att utgöra ett organiskt led i kommunalbeskattningen och således i motsats till vad nu är fallet _ vara att anse som en skatteform i den allmänna kommunalbeskatt— ningen. Den kan därför ock formellt inrymmas i kommunalskattelagen, i sammanhang varmed det jämväl synes lämpligt att utbyta skattefor- mens nuvarande benämning skogsaccis mot den med skattens förändrade ställning i skattesystemet och den nya lagens terminologi i övrigt mera överensstämmande beteckningen skogsskatt.

Enligt nu angivna grunder har skogsbeskattningen blivit ordnad i kommitténs slutliga förslag. För den närmare utformningen därav redo— göres under II här nedan.

Vad åter angår B— och C-förslagen, vilka realt sett vilja lägga den kom- munala repartitionen allenast å inkomst, i vissa fall med stadgad minimi- gräns, har givetvis skogsbeskattningen bort ordnas efter samma princip. Deras skogsbeskattning avser alltså att träffa den inkomst, som inflyter från skogen vid dess avverkning eller upplåtelse till avverkning, med till- lägg av en viss minimigräns vid inkomstens beräkning. Denna gräns har i förslagen satts till 60 procent av det avverkade virkets eller den till avverkning upplåtna skogens taxerade rotvärde. Med det sålunda be— stämda beloppet skall skogsinkomsten beskattas så som annan inkomst efter ett repartitionstal, som avser att kompensera den under skogens tillväxttid för skogsvärdet åtnjutna partiella skattefriheten. Av den efter dessa grunder under ett visst är inflytande skogsskatten får emellertid till täckande av det årets skattebehov i regel användas allenast en tredje- del, under det att övriga två tredjedelar skola reserveras för användning

under kommande år. Från denna skatteform undantages dock —— i mot- sats mot vad förhållandet är i A-förslaget avverkning till husbehov, vilket åter skall kompenseras med en årligen utgående skatt å skogsvär- det, schablonmässigt beräknad efter en inkomst av en procent åt detta värde.

Kommittén har i detta sammanhang att framföra de betänkligheter, som enligt kommitténs förmenande möta mot en skogsbeskattning enligt B- och C-förslagens linjer.

Därvid är till en början att erinra därom, att A-förslaget låter tiden för beskattningen bliva beroende av den tidpunkt, då virket är att anse som avverkat, och lägger skattskyldigheten å avverkaren. I B- och C- förslagen varder det däremot till följd av beskattningens natur nödvän- digt att förlägga tiden för beskattningen till olika tidpunkter, så att be- skattningen av virke, som avverkas av fastighetsägaren själv, avser den tidpunkt, då virket är att anse som avverkat, och beskattningen av skog, som fastighetsägaren upplåtit till avverkning, den tidpunkt, då upplåtel- sen skett, så vitt det gäller taxeringen av rotvärdet, och den eller de tid- punkter, då köpeskillingen skall betalas, såvitt det gäller skattens utgö- rande, samt att lägga skattskyldigheten å fastighetsägaren eller, vad an— går till avverkning upplåten skog, å den, som var ägare av fastigheten den tid, då upplåtelsen skedde.

Frågan om vem som bör ålägga-s skatteplikt för avverkat virke och till vilken tidpunkt beskattningen bör hänföras har förut varit föremål för om- prövning. 1905 års skogsbeskattningskommitté föreslog (1909 års Kungl. prop. nr 25, sid. 30 0. f.) , att beskattning av skogsbruk i regel skulle full- ständigt skiljas från den direkta beskattningen i övrigt. Vid bestäm- mande av fastighets taxeringsvärde skulle hänsyn tagas till skog så till vida, att i taxeringsvärdet skulle ingå värdet av skogsmarken ävensom av förmånen att för fastigheten äga tillgång till husbehovsvirke. Men all annan avkastning av skogsbruk skulle göras till föremål för en alldeles fristående beskattning genom skogsaccis. Skatteplikten skulle åligga fastighetens ägare och inträda, då rätten till skogen juridiskt skildes från rätten till marken eller ock då skogen faktiskt skildes från marken. Sålunda skulle ägaren bliva accispliktig, då han från fastigheten sålde eller annorledes avhände sig skog å rot eller uppläte skog till avverk— ning, och accisen skulle erläggas efter försäljningssumman utan något som helst avdrag. Om avhändandet skett annorledes än genom försälj- ning, skulle accis utgå efter virkets värde å rot, fastställt genom taxe— ring. Aven skulle ägaren erlägga accis för virke, som han själv av- verkade å sin fastighet för annat ändamål än husbehov. Om han där— efter sålde virket, skulle accis erläggas för köpeskillingen efter avdrag för avverkningskostnad. Eljest skulle accisen beräknas efter virkets taxerade värde å rot.

Detta förslag ansågs emellertid icke kunna läggas till grund för det år 1909 framlagda förslaget till skogsaccislag, som i stället lade accisplikten undantagslöst å avverkaren. Skälen härför finnas angivna i förutnämnda Kungl. prop. sid. 46 0. f. Av dessa skäl må här endast erinras om det, att köpeskillingen för upplåten avverkningsrätt eller för försålt oförädlat virke icke kunde anses innefatta en tillförlitlig objektiv grund för accisens

Kritik av

B— och C-

förslagens skogs— skatt.

beräknande. Det vore så många omständigheter, som kunde inverka på köpeskillingens bestämmande i den ena eller andra riktningen, att köpe- skillingen icke under alla förhållanden kunde anses utmärka skogens verkliga värde. Därjämte skulle ett godtagande av köpeskillingen såsom norm för beskattningen kunna för mindre samvetsgranna personer med— föra en lockelse att genom biavtal eller dylikt söka nedbringa skatten. [ fall upplåtelsen skett genom byte eller gåva, skulle det vidare möta stor svårighet att fastställa det värde, efter vilket accisen skulle beräknas. Härtill komme, att skogens tillväxt under den tid, som förflöte mellan upplåtelsen och avverkningen, vilken tillväxt även med gällande be- gränsning i fråga om tiden för avverkningsrättens bestånd naturligen icke skulle sakna betydelse, bleve alldeles obeskattad i skogsaccisens form och således i regel åtminstone icke komme skogskommunen till godo.

B- och C-förslagen erinra i mycket om 1905 års skogsbeskattnings- kommittés förslag, och i den mån så är fallet, träffas de ock av de mot detta senare förslag riktade anmärkningar. Visserligen skall enligt B- och C-förslagen till grund för beskattningen av till avverkning upplåten skog läggas skogens taxerade rotvärde, men det lärer praktiskt taget ej kunna undvikas, att detta värde i regel, och där ej alldeles exceptionella förhållanden äro förhanden, kommer att bestämmas just av den för sko- gen utfästa köpeskillingen. Därmed är ock, åtminstone inom vissa rätt så vida gränser, möjlighet öppnad att arrangera villkoren vid försäljnin— gen så, att skatten blir så liten som möjligt. Under alla omständigheter lärer den uppskattning av rotvärdet å till avverkning upplåten skog, som äger rum då upplåtelsen sker och medan skogen ännu står kvar på rot, svårligen kunna i noggrannhet och säkerhet mäta sig med den, som sker, sedan skogen avverkats, och som grundar sig å det därvid erhållna, upp- mätta och i sortiment utskilda virket. Det är ock obestridligt, att en taxe- ring, som sker vid tiden för upplåtelsen, icke kan taga hänsyn vare sig till tillväxten under den tid, "som förflyter, innan skatten skall åsättas och utgöras, eller vilket är av större praktisk betydelse till den ändring i det allmänna prisläget, som kan försiggå under samma tid.

Ända sedan 1909 års skogsaccislag började tillämpas, har den beskatt- ning av skog, som ansetts böra ske, då skogen tillgodogöres, baserats å skogens rotvärde vid avverkningen, grundat å taxering av det därvid erhållna, tillredda och i sortiment ordnade virket. Emot detta sätt för taxeringen har ingen anmärkning, kommittén veterligt, förekommit, utan har tvärtom denna metod allmänneligen ansetts god och även lagts till grund för den taxering av skogsvärdet, som skall ske vid fastighetstaxe- ringarna. B- och C-förslagen bryta nu i fråga om en viss del av skogsbe- skattningen, nämligen den som avser till avverkning upplåten skog, med denna metod och anlita ett mera summariskt förfarande. Kommittén kan icke undgå att finna detta mindre välbetänkt.

Men än betänkligare bliva de konsekvenser, som följa av skattskyldig- hetens överflyttning från avverkaren till fastighetsägaren. De framträda naturligtvis endast för det fall, att fastighetsägaren upplåtit skogen till avverkning åt annan. Skogsskatten skall enligt förslagen vara icke en objektskatt å avverkat virke utan en skatt å inkomst av den fastighet, därå skogen vuxit eller växer, och denna inkomstskatt skall ha karak-

tären av garantiskatt, vilket åter praktiskt skall genomföras så, att fastighetsägaren-inkomsttagaren får betala skogsskatt för en viss fastsla- gen minimiinkomst av skogsupplåtelsen och därefter vid skogsinkomstens beräkning göra avdrag för vad som sålunda beskattats genom skogsskatt. Om icke denna avdragsrätt i många fall skall bliva illusorisk, måste så arrangeras, att fastighetsägaren det eller de år, då han taxeras till skogs- skatt, även taxeras till inkomst av skogsbruket, så att avdraget kan göras. Härav föranledas förslagens bestämmelser, att rotvärdet å till avverkning upplåten skog visserligen skall taxeras, så snart upplåtelsen skett, men att fastighetsägaren icke skall upptagas till skogsskatt för samma upp— låtelse förrän året efter det eller de år, då köpeskillingen inflyter, och han således taxeras för samma köpeskilling såsom inkomst, samt att den, som såsom fastighetsägare upplåtit avverkningsrätt till skog, fortfarande kvar- står såsom skyldig att utgöra skogsskatt för denna skog, även om han sedermera sålt fastigheten och lämnat orten. Det praktiska genomföran- det av dylika bestämmelser förutsätter uppenbarligen ett system för bok— föring av eller anteckningar om taxeringarna till skogsskatt, så att det varder möjligt för kommande års beskattningsnämnder att hålla reda på, ej allenast vilka förut verkställda taxeringar eller delar av sådana taxe- ringar, som under ett visst år skola upptagas till beskattning, än även vilka fastighetsägare eller före detta fastighetsägare, som skola påföras sådan skogsskatt. Det är lätt att förutse, att det lösryckande av skogsbe- skattningen från själva avverkningen, som måste bliva följden av ett så- dant beskattningssystem, ej allenast kommer att föranleda skattetekniska svårigheter av flerahanda art utan även leda till reella svårigheter exem- pelvis för det fall, att avtalad förfallotid för köpeskilling för till avverk- ning upplåten skog ändras eller avtalad sådan köpeskilling icke i rätt tid inflyter med mera dylikt. Visst är ock, att den lättnad i skattens erläg- gande och den relativa säkerhet för kommunen att erhålla skattebeloppet, som man velat vinna genom att sätta beskattningen i så nära sammanhang med avverkningen som möjligt, icke varda genom detta system tillgodosedda.

I övrigt kan såsom en olägenhet av B- och C-förslagens skogsskatte- system påpekas, att enligt detta system skogsskattens storlek varder be- roende helt av den utdebitering inom kommunen, som kan beslutas för det eller de år, då skogsskatten skall utgå. Skatten kan därför icke med någon större grad av säkerhet på förhand beräknas, och då härtill kom- mer, att repartitionstalet för skogsskatten enligt dessa förslag måste sättas rätt så högt för varje ett hundra kronors taxerat rotvärde 60 procent av årets utdebitering per skattekrona —— följer härav, att den skattskyl- dige kan, då skatten skall betalas, utsättas för mycket obehagliga över- raskningar. Jämföres härmed A-förslaget, som dels grundar skattebe- loppet å medeltalet av fem föregående års utdebiteringar inom kommu- nen, dels har ett vida lägre repartitionstal för varje ett hundra kro- nors taxerat rotvärde 33.33 procent av medelutdebiteringen per skatte- krona under de sista fem åren så lärer det vara klart, att detta senare förslag är härutinnan att föredraga framför B- och C-förslagen.

Slutligen bör ej heller lämnas oanmärkt, att B- och C-förslagens skogsskatt, som ju skall vara en garantiskatt, i ganska ringa mån mot- svarar vad man hittills i allmänhet därmed avsett och menat. Den garan- terar, att skogsinkomsten de år, då den inflyter, upptages till ett visst mi- nimibelopp —— d. v. s. att avdrag för skuldräntor m. m. ej få göras längre

Skogs- skattens belopp.

än till en viss gräns — men ger kommunen ingen som helst inkomst från skogskapitalet de år, då avverkning till avsalu eller inkomst av upplå- telse av avverkningsrätt ej förekommer, frånsett givetvis den schablon- mässigt beräknade inkomst, som anses motsvara husbehovsavverkningen. Men med garantiskatt förstår man ju eljest en skatt, som utgår av ett visst förefintligt beskattningsobjekt efter en viss beräknad inkomst utan av- seende därå, om sådan inkomst faktiskt förekommit eller icke.

I stort sett saknar B- och C-förslagens skogsbeskattningssystem den en- hetlighet och följdriktighet, som böra krävas av en kommunal skatteform. Skattskyldigheten kan understundom komma att vila å en person, som ej vidare har med skogen eller ens med fastigheten att skaffa, tiden för skatte- påföringen och därmed även skattesatsen kunna bliva beroende av till- fälliga omständigheter, som icke stå i något sammanhang med skogs- bruket. Förslagen hava karaktär mera av kasuistiska, skäligen löst sammanfogade bestämmelser än av en konsekvent genomförd skatte- form.

II.

Kommittén har nu att redogöra för den närmare utformningen av det förslag till skogsbeskattning, som kommittén framlägger, och som i allt väsentligt grundar sig å förutnämnda av professorn Jonson i ämnet upp- gjorda promemoria; och vill kommittén därvid erinra om, att enligt samma förslag allt virke, även det som avverkas till husbehov, skall in- dragas under beskattningen.

1. Den första fråga, som härvid möter, är den, vad av objektskatten å skogsvärdet bör uttagas i form av årlig repartitionsskatt och vad bör lämnas kvar att utgå såsom skogsskatt. I promemorian framföres ur skogsägare- och skogsvårdssynpunkt det önskemålet, att hela nämnda objektskatt undanskjutes att utgå på en gång vid avverkningen. Så långt har emellertid kommittén icke ansett tillrådligt att gå. Visserligen är att räkna med, att i de kommuner, där skatteintäkterna från sko- gen spela någon större roll i kommunens ekonomi, (1. v. s. i de större skogskommunerna, där kommer ock skogsskatten att inflyta mera regelbundet, varjämte förekommande ojämnhet i de under olika år infly- tande skattemedlens belopp väsentligen neutraliseras genom den utjäm- ning, som kommer att bliva en följd av i kommitténs förslag intagna bestämmelser om inflytande skogsskattemedels fördelning till använd- ning under flera på varandra följande år. Men trots detta måste man dock räkna med, att understundom rätt så stora fluktuationer i skogs- skatten kunna förekomma. Så kan det även inom en skogskommun, sär- skilt en mindre sådan, hända, att avverkningen frånsett husbehovs- virket under ett eller annat år inställes. Detta kan föranledas exem- pelvis därav, att ett skogsbolag, som disponerar större skogsområde inom kommunen, för ett visst år förlägger sin avverkning till annan eller andra orter, där bolaget även har skogstillgångar. Eller kunna arbetskonflikter orsaka stillestånd i eljest planerade avverkningar. Under en viss konjunktur kunna avverkningskostnaderna med till- lägg av skogsskatten springa upp till sådant belopp, att avverknin— gen blir ekonomiskt sett ogynnsam och av sådan anledning tillsvi-

dare inställes. Under dessa och liknande extra ordinära förhållanden kan det vara av vikt, att kommunen har att påräkna någon inkomst från skogskapitalet, även om avverkning icke sker. Härtill kommer emeller- tid, att fastighetstaxeringarna, så vitt de avse bestämmande av skogs- värdena, kunna befaras bliva mindre noggrant och omsorgsfullt verk- ställda, om de ej få någon omedelbar betydelse för den årliga reparti- tionsbeskattningen, och allt som kan på något sätt minska intresset för dessa taxeringar måste undvikas. Med hänsyn härtill har kommittén funnit sig böra vidhålla, att skogsvärdet fortfarande underkastas årlig objektbeskattning, om ock efter väsentligen lägre repartitionstal än annat fastighetsvärde.

I kommitténs förslag till kommunalskattelag har såsom underlag för objektbeskattningen å jordbruksfastighet — frånsett tomt- och industri- värde —— föreslagits ett repartitionstal av 0.04 per 100 kroner av taxe- ringsvärdet. Av den enligt detta repartitionstal å skogsvärdet belöpande skatten anser kommittén, att tre fjärdedelar lämpligen kunna anvisas att utgå såsom skogsskatt, vadan alltså skogsvärdet skulle ingå i den all- männa repartitionen med ett repartitionstal av 0.01 per 100 kronor av samma värde. Underlaget för skogsskatten är följaktligen enligt kom- mitténs förslag satt till 0.03 per 100 kronor av skogsvärdet, vilket enligt den i förutnämnda promemoria lämnade utredning innebär en skattesats, som för varje 100 kronor av avkastningens rotvärde utgör 0.307575 krona för varje per skattekrona utdebiterad krona.

Emellertid kan det, såsom i samma promemoria även framhålles, ej vara lämpligt att låta sagda skattesats utgå enbart efter den utdebitering, som kommer att gälla inom kommunen för det år, då taxeringen sker. De växlingar, som understundom förekomma i den kommunala utdebiterin- gen inom kommunen från det ena året till det andra, skulle då i fråga om skogsskattens belopp lätt kunna åstadkomma ett osäkerhetstillstånd, som vore menligt för såväl avverkare som fastighetsägare, varjämte det ej är uteslutet, att utdebiteringen för ett visst år, varunder en mera bety- dande taxering till skogsskatt förekommit, kunde på konstlad väg upp- skruvas. Kommittén har därför biträtt det i promemorian framställda förslaget, att till grund för skogsskattens beräkning skall läggas me- deltalet av den utdebitering, som under de senast förflutna fem åren förekommit inom kommunen.

Såsom nyss nämnts utgör det matematiska uttrycket för skogsskat- tens belopp per 100 kronors rotvärde, bestämt enligt förut angivna grunder, 0.307575 av det belopp, som på en skattekrona i medeltal under de senast förflutna fem åren utdebiterats inom kommunen; och är så- som sådan utdebitering att räkna vad som uttagits såväl för den bor- gerliga kommunens som för församlingens och skoldistriktets behov. Fråga är nu, huru nämnda skattesats skäligen och lämpligen bör för praktisk tillämpning bestämmas.

I den till grund för kommitténs förslag liggande promemorian göres gällande, att nyssnämnda tal är att anse som ett maximum, som prak- tiskt taget bör avrundas nedåt. Kommittén har emellertid härutinnan icke ansett sig böra följa förslagsställaren, utan i stället velat avrunda nämnda siffra uppåt till 033333, (1. v. 's. bestämma skogsskattens belopp till en tredjedel av den utdebiteringssiffra, varmed i ty fall skall räknas.