SOU 1942:49
Beskattningsorganisationssakkunnigas betänkande med förslag till ändrad organisation av beskattningsnämnderna och förstärkning av landskontorens arbetskraft m. m
N 4-0 (;(
oå (—
_ Gj m
&( *, IGT?»
National Library of Sweden
Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012
BESKATTNINGSORGANISATIONSSAKKUNNIGAS
BETÄNKANDE MED FÖRSLAG
TILL
ÄNDRAD ORGANISATION AV BESKATTNINGSNÄMNDERNA OCH FORSTÄRKNING AV LANDS-
KONTORENS ARBETS- ' KRAFT M. M.
___-___
STOCKHOLM 1942
.Kronolo
'. Betänkande med förslag till plan för organisations-
arbetet inom försvarsviisendet. Beckman. 733 s. Fö. (Till betänkandet höra dels en bilaga innehållande personalförtecknlngar m. m., avsedd endast för tii'mstebruk, dels oclc ett hemligt bihang i tre delar.)
* . Betänkande med förslag till lag med särskilda be-
stämmelser om begränsning av vinstutdelning från aktiebolag. Marcus. 22 s.
'. Promemoria. rörande bostadsförsörjnlngen. Av A.
10. _11. ' 12.
Johansson. Beckman. 77 s. S. De yngre sjukhusläkarnas avlönings-, bostadsförhallanden. Beckman. 106s Promemoria med förslag till utvidgad vanhävds- lagstiftning. Marcus. 55 s. Jo. Utredning rörande den tekniskt-vetenskapliga forsk- ningens ordnande. 1. Allmänna uppgifter angående den tekniskt-vetenskapliga forskningsverksamhe- tens nuvaiande lägem. m. — Allmänna synpunkter rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningen. — Erforderliga åtgärder för den tekniskt-vetenskap- liga forskningens främjande och statens medverkan därvid. nggström. 195 s. ll.
Utredning rörande den tekniskt-vetenskapliga forsk- ningens ordnande. 2. Förslag till åtgärder för främ- jande av den tekniskt-vetenskapliga forskningen på. byggnadsomradet. Baggström. 76 s. H. 1938 ars pensionssakkunniga. Betänkande med förslag till tjänste- och familjepensionsreglementen för arbetare i statens" tjänst. Marcus. 135 s. Fi. 1941 års lärarlönesakkunniga. Betänkande med för- slog till folkskolans avlöningsreglemente m. m. Marcus. 191 s. Fl
arbets- och S.
"Betänkande med'förslag till sbrandlag och brand * stadga m.m. Norstedt. 164 K.
Betänkande med utredning och förslag angående
betygssättningenifolkskolan. Baggström. 3305. E. - Utredning rörande den tekniskt—vetenskapliga forsk— ningens ordnande. 3. Förslag till åtgärder för
åläggsprglduktforskningens ordnande. Baggström. s. .
Betänkande och förslag angående förhållandet mellan arbetsuppgifter och löneställnlng vid sta- tens järnvägar. Del 4. Järnvägsstyrelsen. Beck-
man. 88 s. K.
giomejmoria angående hyresreglering. Norstedt. s 11.
Betänkande med förslag till lag om vapenfrla viirn- pliktiga. Beckman. 108 s. FG.
-. Betänkande med förslag rörande den centrala
förvaltningsverksamhetena inom försvarsväsondet. _Haeggström. 360 s. Fö. Betänkande med utredning och förslag angaende barnmorskeviisendet. Idun. 101 s. 1 karta. S. Beskattningsorganisationssakkunnigas betänkande med förslag till ändrad organisation av kammar- rätten. Marcus. 128 s. Fi. Betänkande med utredning och förslag angående semester för husmödmr. Norstedt. 96 s. S. Utredning angående värmekostnaden ! hyreshus. Idun. 187 s. S. Betänkande med förslag till främjande av ut-
* skyldsbetalning genom erkända skatteförmedlings-
kassor. Marcus. 96 s. Fl. Förslag till ny lag om behörighet att utöva läkar- konsten, m. m. Norstedt. 251 5. S. Promemoria med förslag angående registreringen av landets företagare m.m. Marcus. 60 s. Il. Betänkande angåendeK bilreglstrering m.m. Bregg- ström. 103 s. 12 bil. Statsmakterna och folkhushz'tllningen under den till följd av stormaktsk'riget 1939 inträdde krisen. Del 2. Tiden juli 1940—juni 1941. Idun. 504 s. Fo.
Anm.
26.
27.
' 35.
' 35.
37.
38. 39. 40.
41.
42.
43.
44.
46.
47. 48. 49.
isk förteckning
& > _ _ .__._____f,
1941 års lärarlönesakkunniga. Betänkande » förslag till avlöningsreglemente för de högre ko. munala skolorna. Marcus. 96 s. Fl. Stadsplaneutredningen 1942.1. Förslag till . gärder för snabbare handläggning av stadspla och tomtindelningsarenden m. m. Norstedt. 94 Ja. . Strafflagberedningens promemoria med förslag .
lag om eftergift av åtal mot minderåriga m. i Marcus. 56 s. Ju. . Socialvardskommitténs betänkande. 4. Förslag? ändrad bidragsförskottslag m.m. Beckman 82 s Betänkande angående revision av tjänsteförtcå ningen i vad avser allmänna civilförvaltning Del 2. Byråchefs- och radstjänster m. 111. No stedt. 184 s. Fi. Betänkande med försla till skärpt bestraffning I falskdeklaration m. m. Iarcus. 99 s. Fi i. Betänkande med förslag angående hushållning säilskapens organisation och verksamhet m. 11 Marcus. 477 s. Jo. Betänkande med förslag rörande ändring av gä lande bestämmelser i fråga om pråstutbildningez Av Y. Brilioth. nggström. 177 s. lå. Kommunalskatteberedningen. Betänkande int förslag till omläggning av den kommunala beskat ningen m. m. Del 1. Den kommunala beskat ningen. Marcus. 654 s. Fi. Kommunalskattebeiedningen. Betänkande me förslag till omläggning av den kommunala bcskat ningen m.m. Del 2 Inkomstbeskattningen & skogsbruk. Marcus. 252 s. Fi. Betänkande med förslag rörande statligt stöd i svensk filmproduktion. Norstedt. 99 s. E. Betänkande med förslag rörande åtgärder för från iangg av Isgöfolkets utskyldsbetalnlng. Postverkei r. s. . Betänkande angående jordbrukets byggnadskos nader. Norstedt. 146 s. 20 bil. S. Betankande med förslag till förordning om väidi stegringsskatt & fastighet. Norstedt. 227 s. i". Betänkande med förslag angående innebörden & begreppet polismyndighet i olika författningar !] m. Marcus. 208 8. S. Betänkande angående åtgärder till stöd för de rei skötande lapparna m. m. Marcus. 171 9. Jo. Förslag rörande tillämpningsföreskrifter till Inga med särskilda bestämmelser angående stats- os kommunalmyndigheterna. och deras verksamhet vi krig eller krigsfara. m. m. Beckman. 65 s. S. Betänkande med förslag rörande veterlnärinriiti gången? i Skara framtida användning m.m. Marcin s 0. Tillägg nr 1 till statliga cement- och betongbestiin melser av år 1934. Norstedt. 23 s. K. Socialvardskommitténs betänkande. 5. Statistis ggderåökning angående barnhemmen. Beckman s. . . Betänkande angående revision av tjänsteförtecl ningen i vad avser allmänna civilförvaltningen. D1 3. Tjänstebenämningar. Tjänsteförteekningens up] ställning. Norstedt. 121 s. Fi. Lagrådets utlåtande över lagberedningens försla till lag om aktiebolag m m. Norstedt. 192 s. Ju. Betänkande angående finansstatistikens effektiv sering. Marcus. viii, 3575 F.! Betänkande med förslag till ändrad organisation a beskattningsnämnderna och förstärkning av land] kontorens arbetskraft m. m. Marcus. 355 s. Fi.
, Om särskild tryckort el angivas, år tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsi bokstäverna till det departement under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. =.eckleslastlkdepartementet Jo. lordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 aug. statens offentliga utredningen—1 yttre anordniu (nr 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.
STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1942:49 FINANSDEPARTEMENTET
BESKATTNINGSORGANISATIONSSAKKUNNIGAS
BETÄNKANDE MED FÖRSLAG
TILL
ÄNDRAD ORGANISATION AV BESKATTNINGSNÄMNDERNA OCH FÖRSTÄRKNING AV LANDS- KONTORENS ARBETS- KRAFT M. M.
___-___—
STOCKHOLM 1942 lSAAC MARCUS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG 427803
Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Finansdepartementet.
Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 19 september 1941 tillkal- lade Herr Statsrådet den 25 i samma månad ledamoten av riksdagens första kammare G. I. Anderson i Arboga, kammarrättsrådet S. Norrman, presiden- ten N. J. E. Quensel, landskamreraren A. T. Rietz, ledamoten av riksdagens första kammare, t. f. underståthållaren K. G. A. Sandström och ingenjören S. Wallin, Norrviken, såsom sakkunniga för utredning av frågan om beskatt- ningsmyndigheternas organisation m. m. Åt undertecknad Quensel uppdrogs att i egenskap av ordförande leda de sakkunnigas arbete.
Den 7 november 1941 förordnade Herr Statsrådet e. o. länsbokhållaren S. E. J-arnerup att vara sekreterare åt de sakkunniga.
Den 3 juni 1942 avled ingenjören Wallin. I hans ställe har annan sak- kunnig icke förordnats.
De sakkunniga, vilka antagit benämningen beskattningsorganisationssak- kunniga, hava med skrivelse den 11 november 1941 till Herr Statsrådet fram- lagt förslag om vissa provisoriska åtgärder i syfte att under år 1942 stärka det för den årliga taxeringen grundläggande arbete, som utföres inom taxe- ringsnämnderna. Dessa förslag hava genom förordningen den 30 december 1941 (nr 991) med särskilda bestämmelser rörande taxeringsförfarandet år 1942 i det väsentliga genomförts. Enligt förordningen den 18 juli 1942 (nr 665) angående tillämpning av vissa särskilda bestämmelser rörande taxe- ringsförfarandei år 1942 i fråga om taxeringsförfarandet år 1943, vilken för- ordning enligt kungörelsen den 2 oktober 1942 (nr 795) trätt i kraft den 1 november sistnämnda år, skola stadgandena i omförmälda 1941 års förord- ning åga tillämpning jämväl i fråga om taxeringsförfarandet år 1943.
Därjämte hava de sakkunniga i mars månad innevarande år till Herr Statsrådet överlämnat första delen av sitt betänkande, innefaitande förslag till ändrad organisation av kammarrätten, vilket förslag i huvudsak genom— förts.
Slutligen hava de sakkunniga med skrivelse den 28 september 1942 till , Herr Statsrådet framlagt förslag om ytterligare vissa provisoriska åtgärder
i ändamål att vid 1943 års taxering åstadkomma en förbättrad taxering i iaxeringsnämnderna.
I skrivelse den 10 juli 1942 har Kungl. Maj:t uppdragit åt de sakkunniga att i samband med fullgörandet av de sakkunnigas uppdrag verkställa av riksdagen i skrivelse den 30 juni samma år, nr 434, begärd utredning angå- ende förbättring av kontrollen i fråga om jordbrukares deklarationer.
Till de sakkunniga har av finansdepartementet överlämnats en av styrelsen för föreningen Sveriges landskamrerare till Kungl. Maj:t ingiven skrivelse, . dagtecknad den 17 november 1941, med framställning angående taxerings- revisorers m. fl. befattningshavares tjänsteställning m. m. Vidare hava 1941 års sakkunniga för värdestegringsskatt till de sakkunniga överlämnat en pro- memoria med förslag till ändrad organisation beträffande den allmänna fastig- hetstaxeringen. Därjämte hava till de sakkunniga inkommit dels ett flertal skrivelser från Sveriges häradsskrivareförenings styrelse eller dess sekrete- rare med framställningar och förslag rörande förordnande av häradsskri- vare såsom taxeringsinspektör samt häradsskrivares befattning med uppläg— gande och förande av taxeringslängder, dels ock en den 30 september 1942 daterad skrivelse från föreningen Sveriges-landskanslister och- landskontoris- ter med hemställan angående landskontorists arbetsuppgifter i fråga om taxe— ring, ant-al nya landskontoristtjänster samt landskontorists lönegradsplace— ring.
Ovannämnda utredning angående förbättring av kontrollen beträffande jordbrukares deklarationer xhar verkställts av de sakkunniga och finnes jämte förslag i frågan intagen i det nu avgivna betänkandet. Ovan omförmälda till de sakkunniga överlämnade eller inkomna skrivelser och promemoria hava av de sakkunniga övervägts och i betänkandet föranlett för-slag i den mån så ansetts böra ske. .
Vid behandling av frågan om personalförstärkning å landskontoren hava de sakkunniga haft överläggningar med inom 'socialdepartementet tillkallad sakkunnig för utredning rörande" åtgärder för uppnående av största möjliga enhetlighet och rationalisering i fråga om länsstyrelsernas verksamhet och "arbetssätt.
Efter att hava slutfört sitt uppdrag få de sakkunniga härmed vördsamt överlämna andra delen av sitt betänkande, innefattande förslag till ändrad organisation av beskattningsnämnderna och förstärkning av landskontoren's arbetskraft m. m.
Stockholm den 25 november 1942.
N. QUENSEL
INVAR ANDERSON — SUNE NORRMAN
ALLAN RIETZ , , K. G. A. SANDSTRÖM
/ Sture Jamen: p
_FÖRFATTNINGSFÖRSLAG
Förslag till
förordning om ändring i vissa delar av taxeringsförordningen den 28 september 1928 (nr 379).
Härigenom förordnas, att 3 & 3 mom., 11 5, 39 5 4 mom., 49 ä 4 mom., 62 g 4 mom., 89 5, 102 &, 103 5 och 141 & 3 mom. taxeringsförordningen den 28 september 1928 skola upphöra att gälla, att 2 5 3 mom., 3 5 2 mom., 4 5, 7 &, 8 5 3 och 5 mom., 9 g, 10 5, 12—14 åå, 15 ä 2 mom., 16 &, 20 ä 1 mom., 28 g, 29 %, 32 ä 3 mom., 34 %, 35 5 2 och 3 mom., 36 5 1 och 3 mom., 42 5 4 mom., 52 g, 55 % 1 mom., 56 ä 1 mom., 57—59 åå, 62 ä 1 och 3 mom., 65 %, 66 5 2 och 3 mom., 67 g 3 mom., 69 5 1—3 mom., 70 &, 72 5, 73 5, 75— 78 åå, 79 5 1 och 2 mom., 80 5, 85—88 åå, 91 5 1 och 2 mom., 92—101 åå, 104—107 55, 109—113 åå, 115 g», 119 &, 121—124 åå, 124 a %, 125 g, 128 5 ' 2 mom.. 129 5, 134 5, 135 %, 141 5 5 mom., 144 5 1 och 2 mom., 145 g och
146 & 1 mom. nämnda förordning skola erhålla ändrad lydelse på sätt ne— dan angives, att i sagda förordning skola införas tre nya paragrafer, be- nämnda 97 a &, 104 & å och 135 a %, samt ny kapitelrubrik, under 6 kap., till 135 a 5 av nedan angiven lydelse ävensom att i förordningen nuvarande 6, 7 och 8 kap. skola betecknas såsom respektive 7, 8 och 9 kap.:
2 ä.
3 mom. Där ej annat angives eller av sammanhanget framgår, förstås i denna förordning med län jämväl Stockholms stad, med länsstyrelse jämväl överståthållaråmbetet, med länsprövningsnämnd, varom i 3 5 2 mom. för- mäles, jämväl den i samma moment omnämnda Stockholms stads pröv- ningsnämnd, med landskamrerare jämväl skattedirektören vid överståthål— ' la-rämbetet för skatteårenden samt med taxeringsintendent jämväl skatte-
intendenten och i 16 & omförmäld tjänsteman. Med vederbörande länsstyrelse avses, försåvitt fråga är om riksskattenämnden, överståthållaråmbetet. Vad i denna förordning stadgas om prövningsnämnd skall, där ej annat * av sammanhanget framgår, gälla jämväl beträffande den i 3 5 2 mom. om-
förmälda riksskattenämnden. 3 %. 2 mom. Beskattningsnämnder vid årlig taxering äro i första instans taxe- ' ringsnå'mnder. Taxeringsnämndema äro dels lokala, var och en inom sitt
lokala taxeringsdistrikt, och dels särskilda, de sistnämnda med uppgifter, som
angivas i 77 å 2 mom. En lokal taxeringsnämnd i Stockholm förordnas år— ligen av överståthållaråmbetet att, utöver nämnden eljest tillkommande göro- mål, såsom en för riket gemensam taxeringsnämnd (den gemensamma taxe— ringsnämnden ) handlägga ärenden, som avses i 77 ä 4 mom.
Över dessa nämnder äro prövningsnämnder.
Varje län — — — (Stockholms stads prövningsnämnd ), Därjämte utgör riksskattenämnden en för hela riket gemensam prövnings- " nämnd.
45.
Indelning i beredningsdistrikt och fastighetstaxeringsdistrikt verkställes av länsstyrelsen senast den 31 augusti året näst före taxeringsäret. Senast den 30 november förstnämnda är fastställer länsstyrelsen indelningen i lokala taxeringsdistrikt och antalet särskilda taxeringsnämnder i länet, därvid till— liga skall angivas, ej mindre vilka grupper av skattskyldiga som skola taxe- ras av varje särskild taxeringsnämnd än även huruvida distriktet för nämn— dens verksamhet skall utgöras av länet i dess helhet eller visst angivet om- råde inom detsamma. För stad, som ej deltageri landsting, skall alltid utses minst en särskild taxeringsnämnd.
Åt distrikten skall givas den omfattning — — — uppdela kommun i två eller flera lokala distrikt eller förena två eller flera kommuner å landet till ett lokalt distrikt. Fastighetstaxeringsdistrikten å — — — i övrigt.
Innan länsstyrelsen — — — infordras.
7 5.
1 mom. Fastighetsprövningsnämnd i län skall utgöras av medlemmarna av den i 9 % omförmälda länsprövningsnämnden samt ytterligare nio ledamöter, vilka utses av länsstyrelsen senast den 15 april under taxeringsåret till lika an- tal ur envar av följande grupper personer, nämligen sådana, som deltagit i fastighetstaxeringsnämndernas arbete under året efter förordnande av läns- styrelsen eller val av landsting, sådana, som deltagit i samma arbete efter Val av kommun, samt sådana inom länet, som icke deltagit i nämnda arbete men genom sin verksamhet kunna antagas besitta sakkunskap i fråga om fastighetsvärdering.
Enligt samma grunder, som gälla för utseende av ovannämnda nio leda- möter, utser länsstyrelsen sex suppleanter för dessa.
. 2 mom. Ordföranden i länsprövningsnämnden skall vara fastighetspröv- ningsnämndens ordförande.
8 5.
3 mom. Därjämte skola ledamöter i taxeringsnämnden ävensom supplean- ter, en för varje ledamot, väljas för fyra är, räknade från och med den 1 janu— ari året efter det, då valet skedde, dock att val skall äga rum vart annat år, därvid för varje gång halva antalet ledamöter väljes. Valet förrättas i decem-
ber månad. Här avsedda ledamöter och suppleanter i lokal taxeringsnämnd utses å landet av kommunalstämma eller, där kommunalfullmäktige finnas, av dessa samt i stad av stadsfullmäktige eller, där stadsfullmäktige icke finnas, av allmän rådstuga. Motsvarande ledamöter och suppleanter i särskild taxe- ringsnämnd väljas i stad, som icke deltager i landsting eller som enligt av länsstyrelsen fastställd arbetsfördelning ensam skall utgöra verksamhet-s- område för en eller flera särskilda taxeringsnämnder, av stadsfullmäktige samt eljest av vederbörande landstings förvaltningsutskott.
Antalet valda ledamöter i lokal taxeringsnämnd skall, om taxeringsdistrik- tet består av en kommun eller del av kommun, bestämmas i sammanhang med valet och utgöra minst tre, högst åtta. Består taxeringsdistriktet av två eller flera kommuner, bestämmes antalet ledamöter från varje kommun av länsstyrelsen i samband med indelningen i taxeringsdistrikt under iakttagan- de att ledamöterna skola vara högst fem från varje kommun, dock samman- lagt högst tio.
Antalet valda ledamöter i särskild taxeringsnämnd skall bestämmas i sam- manhang med valet och utgöra minst fem, högst åtta, därest desamma utses av landstings förvaltningsutskott, men eljest minst tre och högst åtta. I Kal- mar län skall för det fall, att särskild taxeringsnämnd skall vara verksam inom. båda landstingsområdena, antalet av länsstyrelsen bestämmas till sex eller åtta, varefter vartdera landstingets förvaltningsutskott väljer halva an- talet ledamöter och suppleanter.
5 mom. Om utgången — — taxeringsnämnden. Över kommuns val må besvär anföras — — — val.
I fråga om besvär över val, förrättat av landstings förvaltningsutskott, gäller vad i andra stycket sägs om besvär över kommuns val; dock att dia- riebevis över att klaganden besvärat sig skall ingivas till ordföranden i för- valtningsutskottet. '
Finner länsstyrelsen anledning förordna om nytt val av ledamöter och suppleanter i särskild taxeringsnämnd på grund därav, att vid valet icke iakttagits bestämmelsen i 12 ä 1 mom. fjärde stycket första punkten, har länsstyrelsen att därvid erinra om nämnda bestämmelse samt att, såvitt möjligt, föreskriva, vilka slag av skattskyldiga som skola väljas, och an— talet av varje slag.
9 %.
Länsprövningsnämnderna skola bestå av landskamreraren såsom ordfö- rande samt fyra ledamöter jämte suppleanter för dessa, en för varje ledamot. Ledamöter och suppleanter utses av Kungl. Maj:t för en tid av fyra år bland personer, som äro valbara till ledamöter i taxeringsnämnd inom prövnings— distriktet.
10 &.
Riksskattenämnden utgöres av ordförande och fyra ledamöter, vilka ut- ses av Kungl. Maj:t, ordföranden för viss tid och ledamöterna för en tid av fyra år. En av ledamöterna skall förordnas till vice ordförande att vid förfall
för ordföranden tjänstgöra i hans ställe. För varje ledamot utser Kungl. Maj:t "en suppleant. Skatteintendenten fullgör hos riksskattenämnden de åligganden, som hos länsprövningsnämnd ankomma på taxeringsintendenten.
12 %.
1 mom. Till medlemmar — — — verkställande.
Av kommun må till ledamot eller suppleant i beredningsnämnd, fastighets- taxeringsnämnd eller taxeringsnämnd utses allenast den, som är inom kom- munen mantalsskriven, och av landsting må till ledamot eller suppleant i fastighetstaxeringsnämnd utses allenast den, som är mantalsskrivenikommun inom fastighetstaxeringsdistriktet. Av landstings förvaltningsutskott må till le- damot eller suppleant i särskild taxeringsnämnd utses allenast den, som är man- talsskriven i kommun inom nämndens verksamhetsområde; dock att i Kal- mar län den, som av någotdera landstingets förvaltningsutskott väljes, skall vara mantalsskriven i kommun inom samma landstings område. Ej må an- nan väljas till ledamot eller suppleant än den som tillika under det år, då valet äger rum, haft att utgöra allmän kommunalskatt till kommunen eller statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller särskild skatt å förmögenhet och jämväl, i den mån utskylderna vid tiden för valet varit förfallna, erlagt desamma.
Vid kommuns val av ledamöter i beredningsnämnd, fastighetstaxerings- nämnd eller lokal taxeringsnämnd, så ock vid förordnande av ledamöter i fastighetsprövningsnämnd eller länsprövningsnämnd skall tillses, att om möj- ligt såväl ägare eller brukare av fastighet som rörelseidkare, vilka bedriva inom distriktet allmänt förekommande verksamhet, samt arbetare och andra inkomsttagare komma att tillhöra nämnden ävensom att, såvitt möjligt är, kännedom om distriktets olika delar kommer att förefinnas inom densamma.
Till medlemmar och suppleanter i särskild taxeringsnämnd skola utses per- soner, som kunna antagas besitta särskild insikt och erfarenhet i de taxerings- frågor, som ankomma på dylik nämnds handläggning. Därjämte bör, såvitt möjligt, tillses, att inom sådan nämnd kännedom kommer att förefinnas om olika delar av nämndens verksamhetsområde.
2 mom. Ej må — — — distrikt;
den som under de fyra sist förflutna åren tjänstgjort såsom medlem i be- redningsnämnd, fastighetstaxeringsnämnd eller taxeringsnämnd;
den som — — — ålder; samt
den som eljest uppgiver hinder, vilket beträffande den som förordnats av länsstyrelse godkännes av länsstyrelsen och beträffande annan godkännes av den kommun, det landsting eller det förvaltningsutskott, som förrättat valet.
3 mom. Medlem i beskattningsnämnd skall vara svensk medborgare. Ej må sådant uppdrag utövas av den, som är omyndig eller försatt i kon- kurstillstånd, eller av den, som icke under näst föregående kalenderår haft att utgöra allmän kommunalskatt till kommunen eller statlig inkomst- och för-
mögenhetsskatt eller särskild skatt å förmögenhet, ej heller av den, som icke, i den mån utskylderna äro förfallna, erlagt desamma.
13 ä.
1 mom. Av Kungl. Maj:t eller länsstyrelse meddelat förordnande såsom ordförande eller ledamot i beskattningsnämnd kan när som helst återkallas.
Avgår medlem — — — avgångne. Sker under valperioden ändring i indel- ningen i taxeringsdistrikt, skall i vederbörlig ordning val av ledamöter och suppleanter, som därav föranledes, äga rum för den återstående tiden av valperioden.
2 mom. Utebliver vald ledamot i beredningsnämnd, i fastighetstaxerings- nämnd eller i taxeringsnämnd från utlyst sammanträde — — — deltaga.
14 å.
1 mom. Beskattningsnämnd så — — — efter samråd med taxeringsinten- denten, men, då fråga är om biträde åt fastighetsprövningsnämnd eller pröv- ningsnämnd, utses av vederbörande nämnd. Finner taxeringsintendenten nö- digt att — — — sådan.
2 mom. Länsstyrelsen skall, — — — sägs.
Taxeringsintendenten meddelar de sakkunniga nödiga anvisningar för full- görande av deras uppdrag.
15 ä.
2 mom. Ordförande i — — — drätselkammaren. I övriga städer och på landet skall biträde lämnas av vederbörande häradsskrivaure i den utsträck- ning Kungl. Maj:t föreskriver-.
16 &.
Där så anses oundgängligen nödvändigt, må länsstyrelse, efter Kungl. Maj:ts medgivande, förordna person med länsbokhållares kompetens att be- träffande vissa taxeringsärenden eller vissa grupper av sådana ärenden full- göra de åligganden, som enligt denna förordning åvila taxeringsintendenten.
20 5.
1 mom. Allmän fastighetsdeklaration skall avlämnas senast den 15 sep- tember året näst före det, då allmän fastighetstaxering skall äga rum, och ingivas
beträffande fastighet å landet: — — — kommunalborgmästaren i den stad eller länsstyrelsen i det län, där fastigheten är belägen.
Uppgift enligt 18 5 skall avlämnas senast den 15 augusti året näst före det, då allmän fastighetstaxering skall äga rum, och ingivas
beträffande fastighet i Stockholm: — — — belägen.
1 mom. Självdeklaration är dels allmän" självdeklaration, dels särskild självdeklaration.
2 mom. Deklarationsskyldig, som taxeras av särskild taxeringsnämnd, skall avgiva allmän självdeklaration inom det län, där han är skattskyldig till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller särskild skatt å förmögenhet. Säd—an deklarationsskyldig skall därjämte »avgiva särskild självdeklaration i varje annat län, inom vilket han är skattskyldig till kommunal inkomst- skatt. Deklarationsskyldig, som icke är skattskyldig till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller särskild skatt å förmögenhet, skall avgiva särskild självdeklaration i varje län, inom vilket han är skattskyldig till kommunal inkomstskatt.
Särskild självdeklaration skall dock i fall av behov efter anmaning av- givas jämväl inom det län, där allmän självdeklaration avgives, ävensom i flera exemplar.
Självdeklaration, som det åligger bostadsförening eller bostadsaktiebolag att avgiva, skall avlämnas i två exemplar, av vilka det ena är avsett för den särskilda taxeringsnämnd, som har att taxera föreningen eller bolaget, och det andra för vederbörande taxeringsnämnd i den kommun, som är be- skattningsort för föreningen eller bolaget.
3 mom. Deklarationsskyldig, som icke faller under 2 mom. och .som är
skattskyldig till — — — (= nuvarande andra stycket) — — — inkomst- skatt.
Finnes inom — — — (= nuvarande tredje stycket) — — — kommun.
29 ä.
1 mom. Allmän självdeklaration — — — skulder.
Svenskt aktiebolag — — — jämlikt 7 5 h) förordningen — — — belopp.
Inländsk försäkringsanstalt, — — — bortfalla.
2 mom. Särskild självdeklaration skall för den kommun eller, i fall som av- ses i 28 g 3 mom. andra stycket, det distrikt, — — — stadgat.
3 mom. Den, som skall taxeras av särskild taxeringsnämnd och som är skattskyldig till kommunal inkomst-skatt i flera inom ett och samma län be- lägna kommuner eller andra administrativa områden, inom vilka menighet äger utöva beskattningsrätt, skall i den självdeklaration, som han jämlikt 28 % 2 mom. har att avgiva inom länet, för varje kommun eller område särskilt upptaga de uppgifter, som erfordras för taxeringen.
32 ä. 3 mom. Skattskyldig, som — — — efter anmaning av taxeringsintendent, i den utsträckning — — — handlingar.
Vad nu — — — handlingar.
'34 &. Vanligt handelsbolag -— — — nämligen a) för varje — — — rederiet; samt b) för varje — — — avsesi 28 ä 3 mom. andra stycket, för varje — — — belöper. Äro bolagets — — — distriktet.
Skola bolagets eller rederiets delägare taxeras av särskild taxeringsnämnd, skall under a) omförmäld uppgift avlämnas inom varje län, där delägare är skattskyldig till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, samt under b) om- nämnd uppgift avlämnas inom varje län, dit någon av bolaget eller rederiet innehavd förvärvskälla är att hänföra. Äro bolagets eller rederiets samtliga delägare skattskyldiga till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt inom sam— ma län, skall dock uppgift, som under b) avses, icke lämnas för det länet.
Under b) omförmäld uppgift skall dock i fall av behov efter anmaning av— givas i flera exemplar.
Vid uppgift, — — — förmäles.
35 å.
' 2 mom. Efter anmaning är idkare av jordbruk, skogsbruk eller rörelse skyldig" avlämna uppgift om belopp, som han utbetalt till i anmaningen namngiven annan näringsidkare, därest beloppet är av beskaffenhet att i mottagarens hand utgöra intäkt av jordbruksfastighet eller av rörelse. : Efter anmaning av taxeringsintendent är idkare av jordbruk, skogsbruk eller rörelse skyldig avlämna uppgift om till andra näringsidkare, som icke äro i anmaningen namngivna, utbetalda belopp av i första stycket angiven beskaffenhet jämte mottagarnas namn och adress.
3 mom. Utövare av — — — anmaning av taxeringsintendent, för kon- troll — — — rörelsen. Har rörelseidkare — — — avseende. Angående den — — — sägs. 36 %. 1 mom. Självdeklaration, som — — — taxeringsåret.
Staten, landsting, kommun och annan dylik menighet må åtnjuta anstånd med självdeklarations avlämnande till den 15 mars.
Verk eller — — — näst före taxeringsåret. På ansökan — — — förmögenhetsskatt, taxeringsintendenten i det län, —— — — förmögenhetsskatt, taxeringsintendenten i det län, där den deklara- tion, ansökningen avser, skall avgivas, undantagsvis medgiva visst kortare anstånd med avlämnandet utöver vad ovan sagts.
Vad i — — — rederi.
3 mom. Uppgifter enligt 33 & skola vara avlämnade senast den 31 januari under taxeringsåret.
Uppgifter enligt 34 & skola vara avlämnade senast den 15 februari under taxeringsåret; dock må vanligt handelsbolag, kommanditbolag och rederi för
registreringspliktigt fartyg under enahanda villkor, som i 1 mom. tredje och fjärde styckena sägs, åtnjuta där omförmält anstånd med avlämnande av upp-
gift.
42 ä.
4 mom. Enligt 3 mom. — — — senast den 31 januari nästföljande år — — — härom. Enligt 3 mom. — — — förstöras. Om ansvar — — — tillämpning. 52 %. För taxering — — — första instans eller taxeringsintendent framställer — — — meddelas. 55 5.
1 mom. Rätt att utfärda anmaning, som i 32 5 3 mom. och 35 & 3 mom. sägs, tillkommer endast taxeringsintendenten i det län, där den uppgifts- skyldige under taxeringsåret har sin hemortskommun, eller, om han då sak- nar hemortskommun, taxeringsintendenten vid överståthållaråmbetet för Skatteårenden. Dock skall i fråga om skattskyldig, vilkens taxering bragts under riksskattenämndens prövning, rätt till anmaning, som i 32 ä 3 mom. avses, jämväl tillkomma Skatteintendenten.
Avser anmaning fullgörande av i 35 Q 2 mom. andra stycket föreskriven skyldighet, tillkommer rätt att utfärda anmaning taxeringsintendent.
Rätt att utfärda anmaning i andra fall än ovan sagts tillkommer taxerings- intendent samt ordföranden i vederbörande beskattningsnämnd i första in- stans. 56 %. 1 mom. Granskning av — — — prövningsnämnd samt av taxeringsin— tendent och vid hans granskningsarbete — — -— självdeklarationer. För innehållet — — — stadgandena i 83, 87, 98, 105 och 115 åå. Självdeklaration skall — — — skattskyldige. Då besvär — — — vederbörande. Självdeklaration, som — — — erfordras. I övrigt — — — bearbetning. Efter taxeringsårets — — — överlämnats till riksskattenämnden, förva- ras — — — föreskriver. Vad ovan — — — medhjälpare. 57 %. Ordförande eller ledamot i beskattningsnämnd, taxeringsintendent eller an- nan, — — — innehåll. Under överläggningarna — — — utspridas.
Om ansvar — — — 140 &.
1 mom. När allmän — — — senast den 15 augusti året — — — förslag.
Sedan de i första stycket angivna handlingarna inkommit till länsstyrelsen, har landskamreraren att, med erforderligt biträde av sakkunnig person, på grundval av nämnda och eljest tillgängliga handlingar samt i mån av behov inhämtade upplysningar upprätta förslag — — — ske.
Därjämte har landskamreraren att på grundval av de uppgifter, som jäm- likt 18 å avlämnats, och de upplysningar, som eljest kunna vinnas, verkställa undersökning rörande fastigheter-nas allmänna saluvärde å länets landsbygd. Med ledning därav skall landskamreraren för sådana trakter inom länet, där jordbruksfastigheterna kunna med avseende å ägoslag och jordens beskaf— fenhet anses vara väsentligen likartade, till ledning för taxeringen upprätta förslag, beträffande dylika fastigheter i skilda storleksgrupper, till vissa vär- den för ytenhet mark av olika ägoslag, godhetsklasser och brukningsför— hållanden under förutsättning av normalt byggnadsbestånd. Därjämte skall landskamreraren, i den mån så finnes erforderligt, uppgöra förslag till särskilda anvisningar för taxeringen även i andra hänseenden, såsom angående redovisningen av olika ägoslag, värdesättning av övrig mark och "bete å skogsmark med mera. Jämväl i fråga om annan'fastighet bör lands— kamreraren, i den mån så anses erforderligt, upprätta förslag till enhetliga grunder för taxeringen. Prövas lämpligt uppgöra förslag och anvisningar för skilda delar av länet, må sådant ske.
Finner landskamreiaren lämpligt, att förslag upprättas till enhetliga grun- .de1 och anvisningar för fastighetstaxeringen 1 stad, har han att uppgöra dy- lika förslag.
Länsstyrelsen äger inkalla lämpligt antal personer med ingående känne- dom om fastighetsvärdena inom länet att tillhandagå landskamreraren med upplysningar vid fullgörande av hans ovan nämnda uppgifter.
2 mom. Senast den 15 september året näst före taxeringsåret har lands— kamreraren att till riksskattenämnden insända de i 1 mom. omförmälda för- slagen till enhetliga värden och anvisningar för fastighetstaxeringen. Sedan riksskattenämnden granskat förslagen och, där oriktigheter eller, olika län emellan, skiljaktigheter föreligga, som böra undanröjas, framlagt förslag till sådana oriktigheters eller skiljaktigheters undanröjande, skall nämnden se- nast den 15 oktober förstnämnda är till landskamreraren översända ifråga- varande förslag. Landskamreraren har därefter att i de av honom upprättade förslagen verkställa de ändringar, som må föranledas av rikskattenämndens erinringar.
59 &. 1 mom. Senast den — — — sammanträda inför landskamreraren å en — — — skog. Vid sådant sammanträde redogör landskamreraren för priserna vid för- säljning av fastigheter inom länet eller ifrågakommande del därav under tiden efter senaste allmänna fastighetstaxering och för de slutsatser beträf-
fande fastigheternas allmänna saluvärde, som enligt hans mening kunna dragas av dessa priser, så ook för övriga av honom kända förhållanden av beskaffenhet att inverka på nämnda värde. Därjämte skall landskamreraren framlägga av honom upprättade förslag till enhetliga värden och anvisningar för fastighetstaxeringen jämte, i förekommande fall, av riksskattenämnden gjorda erinringar däremot. De vid sammanträdet närvarande skola därefter, på grundval av de sålunda framlagda förslagen och erinn'ngarna, fastställa hjälptabell samt erforderliga anvisningar till ledning för värdesättning av skogsmark och växande skog ävensom överenskomma om enhetliga grunder för taxeringen i övrigt.
Vid sammanträdet — — — protokollet.
2 mom. Skulle för — — — lämpligt, att sammanträde hålles inför lands- kamreraren med ordförande — — — tillämpning.
3 mom. Sedan sammanträde — — — arbetet, skall å landet — — — svå- righeter.
Vid sammanträdet — — — protokollet.
4 mom. Det åligger fastighetstaxeringsnämndens ordförande att följa ar- betet i beredningsnämndema inom fastighetstaxeringsdistriktet för vinnan- de av jämnhet och" likformighet i taxeringen samt därvid i erforderlig ut— sträckning lämna anvisningar för dess bedrivande. Han äger övervara be- redningsnämndernas sammanträden samt därunder deltaga i överläggning- arna men icke i besluten.
62 5.
1 mom. Beredningsnämndens sammanträden hållas å tid och plats, som ordföranden bestämmer efter samråd med ordföranden i fastighetstaxerings-
nämnden. Möter för — — -— ordföranden. Vid sammanträdena — — — ledamöter. 3 mom. Beredningsnämndens förslag — — — ledamöter.
Senast den 20 december skall ordföranden till landskamreraren i länet översända sammandrag av taxeringslängden över fastigheter, för vilka fastig- hetsskatt utgöres, såvitt angår jordbruksfastighet.
65 &. Ordförande i fastighetstaxeringsnämnd & landet åligger huvudsakligen. a) att följa arbetet i beredningsnämnd inom fastighetstaxeringsdistriktet på sätt stadgas i 59 ä 4 mom. ,
b) att före — — — (= nuvarande a)) — — — beredningsdistrikt; c) att vidtaga — — — (= nuvarande b)) — — — taxeringen; d) att kalla — — — (= nuvarande c)) — — — ordet; samt e) att ombesörja — — — (= nuvarande d )) — — — längder. Ordförande i — — — beredningsnämnd. 66 ä. 2 mom. Innan fastighetstaxeringsnämnd — — — sammanträdet inför lands-
kamreraren eller eljest — — — fastighetstaxeringsdistriktet.
Avskrift av — — —— ävensom de i 62 g 3 mom. angivna samman—dragen. 3 mom. Sedan det — — — fastigheten.
Nämndens sålunda fattade beslut skola, där de skilja sig från berednings- nämndens beslut, antecknas i fastighetslängderna.
Fastighetslängderna underskrivas — — _— ledamöter.
67 ä.
3 mom. Fastighetstaxeringsnämnd i — — —— stadgandena i 62 ä 3 mom. första stycket hava motsvarande tillämpning.
69 5.
1 mom. Fastighetstaxeringsnämndens arbete _— — — dessförinnan. Ar- betet skall vara avslutat i länen senast den 31 mars och i Stockholm senast den 15 juni under taxeringsåret.
2 mom. Senast den 5 april skall fastighetstaxeringsnämndens — — — föreskriver.
3 mom. Fastighetslängderna, 'i —— _ —— tillgå för landskamreraren, taxe- ringsintendenten och fastighetsprövningsnämnden — — — taxeringsåret.
70 ä.
1 mom. Sedan fastighetslängderna med tillhörande handlingar blivit till— gängliga för taxeringsintenden, skall — — — fastighetstaxering. Landskam— reraren har att sörja för införskaffandet av erforderliga yttranden över hos fastighetsprövningsnämnden anförda besvär och gjorda framställningar; där yttrandena därtill föranleda, skola påminnelser infordras från vederböran- de. Taxeringsintendenten har att åvägabringa för besvärens och framställ- ningarnas prövning eljest erforderlig utredning.
Vid granskningsarbetet må taxeringsintendenten åtnjuta — —— — personer, som av länsstyrelsen ställas till hans förfogande. Då" 1 —— — — bör taxerings— intendenten föranstalta därom.
2 mom. Länsstyrelsen äger, —— — — att under taxeringsintendentens gransk—
ningsarbete infinna sig för upplysningars meddelande.
72 g.
1 mom. Fastighetsprövningsnämnd granskar — —- — beslut.
Fastighetsprövningsnämnd eller dess ordförande äger, där så anses er— forderligt, dels kalla ordförande eller ledamot i. fastighetstaxeringsnämnd; i länet eller andra i fastighetsvärdering kunniga och erfarna personer att infinna sig vid sammanträde med fa'stighetsprövningsnämnden eller hos dess: ordförande för att meddela upplysningar, dels ock infordra deklarationen och andra uppgifter, varom i denna förordning förmäl.es
Skattskyldig part må i fall av behov kallas att muntligen höras inför- fastighetsprövningsnämnden vid äventyr att mål eller ärende avgöres på förhandenvarande skäl.
2 mom. I län sammanträder fastighetsprövmngsnämnd på ordförandens
kallelse i — —— —— samlingsort å sådan tid, att nämndens arbeten må vara avslutade senast den 30 juni. Möter för — _— —— göras hos ordföranden, som inkallar suppleant i hans ställe.
T axeringsintendenten har att övervara nämndens sammanträden med skyldighet att bevaka det allmännas rätt samt därvid framställa de yrkan- den om påförande av eller ändring i taxering, vartill han kan finna anled— ning. '
3 mom. Stockholms stads prövningsnämnd sammanträder för behand- ling av ärenden rörande allmän fastighetstaxering å tid, som ordföranden bestämmer sålunda, att nämndens sammanträden må vara avslutade senast den 31 oktober.
73 å.
Alla beslut — — —— Kungl. Maj:t.
Justering av protokollet skall för varje sammanträde verkställas inför nämnden, innan sammanträdet upplöses, eller senast inom åtta dagar efter sammanträdets avslutande av nämndens ordförande. Justeringen bestyrkes i båda fallen genom ett av ordföranden å protokollet tecknat intyg, däri da- gen för justeringen utsättes.
Vederbörande protokollförare _ — — tillägg.
75 &.
Länsstyrelsen må, innan ett års taxeringsarbete tager sin början, —— —— — sammanträda inför landskamreraren för överläggningar — — —— svårig— heter.
Vid sådant — — — utsett.
Landskamreraren har därefter att, med ledning av vad som framkommit vid ovannämnda överläggningar, upprätta förslag till anvisningar för nästkom- mande års taxeringsamt senast den 20 december året näst före taxeringsåret till riksskattenämnden insända omförmälda förslag. Sedan riksskattenämn- den granskat förslaget och, där oriktigheter eller, olika län emellan, skilj— aktigheter föreligga, som böra undanröjas, framlagt förslag till sådana orik- tigheters eller skiljaktigheters undanröjande, skall nämnden senast den 20 januari under taxeringsåret till landskamreraren översända ifrågavarande förslag. Landskamreraren skall därefter i det av honom upprättade förslaget verkställa de ändringar, som mä föranledas av riksskattenämndens erin- ringar, samt förelägga länsprövningsnämnden omförmälda förslag och erin- ringar.
Länsprövningsnämnden har därpå att, på grundval av ifrågavarande för- slag och erinringar, fastställa anvisningar för årets taxering, vilka före den 31 januari samma år skola tillställas ordförandena i taxeringsnämnderna.
76 &. Senast den 31 januari skola —— —— — angår. Inom samma _— —— — taxeringsdistriktet. Efter anmälan — _ —- behov.
Erfordras för — — — förvaras hos riksskattenämnden, äger ordförande i taxeringsnämnd efter anmälan hos Skatteintendenten utbekomma — — — återställas till riksskattenämnden.
77 ä.
1 mom. Taxeringsnämnderna hava att, med i 85 % angivet undantag, verk- ställa taxering av de skattskyldiga.
2 mom. Särskild taxeringsnämnd verkställer, utom i fall, som i 4 mom. sägs, taxering till kommunal inkomstskatt, statlig inkomst- och förmögen— hetsskatt samt särskild skatt å förmögen-het av skattskyldiga, som icke äro fysiska personer, oskifta dödsbon eller familjestiftelser, ävensom till utskift— ningsskatt av skattskyldiga, som äro aktiebolag. Sådan nämnd verkställer ock. med undantag som i 4 mom. sägs, taxering till kommunal inkomstskatt, statlig inkomst— och förmögenhetsskatt samt särskild skatt å förmögenhet av rörelseidkare, som äro fysiska personer, oskifta dödsbon eller familjestiftel— ser, därest de hava ordnad bokföring, som avslutas medelst vinst- och för- lustkonto i huvudbok, eller nästföregående år taxerats av sådan nämnd. Har rörelseidkare under beskattningsåret varit gift och är 52 5 1 mom. kom- munalskattelagen eller 19 ä 1 mom. förordningen om statlig inkomst— och förmögenhetsskatt tillämplig å makarnas taxering, skall särskild taxerings- nämnd taga befattning jämväl med den andra makens taxering för inkomst eller förmögenhet.
3 mom. Lokal taxeringsnämnd verkställer taxering av de skattskyldiga inom nämndens taxeringsdistrikt, vilkas taxeringar icke, enligt vad i 2 mom. sägs, skola handhavas av särskild taxeringsnämnd.
4 mom. Den gemensamma taxeringsnämnden i Stockholm har att verkställa
dels -—— — _ (= nuvarande 2 mom. första stycket) —— —— — ändamål.
Taxering, som — — —— (= nuvarande 2 mom. andra stycket) — — — taxeringsdistrikt
78 å.
Taxeringsnämndens ordförande åligger huvudsakligen:
a) att tillhandahålla —_ —— — fullgörande;
b) att, då — —- —— underskrift;
c) att på — — —— avlämnandet; d ) att ordna — — —— tillförlitlig taxering, därvid ordförande i särskild
taxeringsnämnd äger infordra yttrande från ordföranden i taxeringsnämn- den' 1 det taxeringsdistrikt' inom den särskilda nämndens verksamhetsområde, där ifrågavarande rörelse eller verksamhet drives, dock att länsstyrelsen ——
— —— kronoombudet; e) att, då — — — förhållandet; f) att, därest — — — taxeringsnämndsordförande; 9) att när — —— —— förhållandet; h) att även — _ — taxering i annat distrikt, lämna vederbörande taxe-
ringsnämndsordförande underrättelse därom; 2—427803.
i) att kalla _ _ _ god tid meddela länsstyrelsen och de skattskyldiga inom taxeringsdistriktet underrättelse; j) att leda _ _ _ ordet;
k) att ombesörja förandet av nämndens protokoll och, i den utsträckning, Kungl. Maj:t föreskriver, dess längder; samt
I ) att, därest _ _ — behövligt. 79 5. I mom. Finner taxeringsnämndens —— _ _ han att till taxeringsintendenten framställa — _ — överlämnas. På taxeringsintendenten ankommer _ — _ därtill av taxeringsintendenten för varje _ _ _ återställes. Vad i _ _ — bokföring. 2 mom. Anser taxeringsnämndens _ — _ vederbörande taxeringsintendent, vilken _ _ — skall taxeringsintendenten föranstalta _ — _ nämnd. 80 %. Kronoombudet har — _ _ särskilt a) att, oavsett _ _ _ denne; b) att vid _ _ _ iakttaget; samt c) att, i _ _ _ och verkställa förekommande längdföring. Med avseende _ _ _ samt verkställa förekommande längdföring. 85 &. Taxering till — — — anmälan hos taxeringsintendenten i länet, _ _ — prövning av riksskattenämnden, skall taxeringsintendenten skyndsamt — _ _ anmälan till Skatteintendenten för den åtgärd, som enligt 93 & ankommer på denne, och samtidigt härom underrätta taxeringsintendenten i annat län, —— — _ inkomstskatt.
86 &.
För varje _ _ _ omförmälas i 77 ä 4 mom.
Hos särskild taxeringsnämnd skola föras inkom-stlängd och förmögenhets- längd, vilka upprättas för varje fögderi samt för stad, där magistrat finnes.
De beslutade _ _ _ namn.
I inkomstlängden — _ _ ovan. I förmögenhetslängden _ _ _ förmögenheten. Närmare föreskrifter _ — _ Kungl. Maj:t. Taxeringslängderna underskrivas _ _ — ledamöter.
87 &.
Såvitt ej _ _ — fattas av lokal taxeringsnämnd, _ _ _ kommunvalda ledamöter, eller, där taxeringsdistriktet omfattar två — _ _ tillstädes; ej . heller av särskild taxeringsnämnd, därest icke närvarande äro ordföranden.
kronoombudet och minst tre eller, där fråga är om nänmd, till vilken leda- möter utsetts av stadsfullmäktige, minst två av de valda ledamöterna. Ordföranden åligger _ _ _ förmögenhet.
88 &.
Taxeringsnämnderna skola hava avslutat sina arbeten i länen senast den 31 maj och i Stockholm senast den 15 juni.
På framställning av ordföranden i särskild taxeringsnämnd må länssty- relsen medgiva utsträckning av förstnämnda tid, dock ej till senare tidpunkt än den 15 juni.
91 &.
1 mom. Senast den 15 juni skall _ _ _ handlingar. Har länsstyrelsen medgivit utsträckning av den tid, inom vilken särskild taxeringsnämnds ar- bete skall vara avslutat, må länsstyrelsen jämväl förordna om utsträckning av förstnämnda tid, dock längst till den 30 juni. De upprättade _ _ _ före- skriver.
2 mom. Taxeringslängderna, i huvudskrift eller avskrift, skola vara att tillgå för landskamreraren, taxeringsintendenten och länsprövningsnämnden samt i den ordning, Kungl. Maj:t föreskriver, tillhandahållas dem, _ _ _ utskylder.
92 ä.
1 mom. Har skattskyldig _ _ _ genom vederbörande taxeringsinten- dents försorg, _ _ _ och senast den 31 juli, till riksskattenämnden över- sändas _ _ _ förmögenhet avgivits inom länet. Har _ _ _ skola till riksskattenämnden jämväl översändas _ _ _ förmögenhet inom länet, därest _ _ _ taxeringar.
2 mom. Föreligger beträffande — _ _ översändas till riksskattenämnden.
93 &.
Taxeringsintendenten har _ _ _ huruvida dessa taxeringar äro med skat- teförfattningarna överensstämmande samt likformiga och rättvisa, ävensom för sådant ändamål _ _ _ kommunalskattelagen.
Finner taxeringsintendenten för _ _ _ eller anser taxeringsintendenten anledning _ — _ bör taxeringsintendenten föranstalta _ _ _ annan taxeringsintendent, bör _ _ _ sägs.
Jämväl i _ _ _ skall taxeringsintendenten föranstalta därom. Finner taxeringsintendenten anledning _ _ _ yttra sig, taxeringsinten- denten hos _ _ _ ordförande.
Landskamreraren har att sörja för införskaffandet av erforderliga ytt- randen över hos prövningsnämnden anförda besvär och gjorda framställ- ningar; där yttrandena därtill föranleda, skola påminnelser infordras från ve- derbörande. Taxeringsintendenten har att åvägabringa för besvärens och framställningarnas prövning eljest erforderlig utredning.
I fråga _ _ _ böra taxeringsintendenterna i de _ _ _ taxering.
94 %.
1 mom. Vid fullgörande av vad i 93 ?; stadgas må taXeringsintendent åt- njuta _ _ _ personer, som av länsstyrelsen ställas till hans förfogande.
2 mom. Länsstyrelsen äger, _ _ _ att under taxeringsintendentens granskningsarbete infinna sig för meddelande av upplysningar i distriktet vid- kommande taxeringsfrägor.
I fråga om riksskattenämnden äger ordföranden i nämnden sådan _ _ _ länsstyrelsen.
95 %.
Prövningsnämnd beslutar över anförda besvär och gjorda framställningar samt granskar och prövar årets taxeringar i övrigt.
Prövningsnämnd eller dess ordförande äger, där så anses erforderligt, dels kalla ordförande eller ledamot i taxeringsnämnd inom prövningsdistriktet att infinna sig vid sammanträde med prövningsnämnden eller [hos dess ord- förande för att meddela upplysningar, dels ock infordra deklarationer, han— delsböcker med därtill hörande handlingar eller anteckningar röran-de in- täkter och utgifter inom rörelsen jämte därtillhörande handlingar samt andra uppgifter, varom i denna förordning förmäles. I fråga om infordrande av handelsböcker med därtill hörande handlingar eller anteckningar röran— de intäkter och utgifter inom rörelsen jämte därtill hörande handlingar skall stadgandet i 55 ä 1 mom. första stycket hava motsvarande tillämpning å prövningsnämnd eller dess ordförande.
Skattskyldig part må i fall 'av behov kallas att muntligen höras inför prövningsnämnden vid äventyr att mål eller ärende avgöres på förbanden- varan-de skäl.
Om rätt _ _ _ 129 5.
96 5.
1 mom. Länsprövningsnämnderna hava, _ _ _ falla under riksskatte- nämndens handläggning.
2 mom. Har skattskyldig _ _ — prövningsdistrikt, skall riksskattenämn- den taga befattning _ _ _ gift, skall riksskattenämnden taga befattning _ _ — taxering.
Föreligger i _ _ _ likaledes riksskattenämnden att taga befattning _ _ _ avser.
97 å.
Länsprövningsnämnd sammanträder på ordförandens kallelse i _ _ _ samlingsort å tid, som ordföranden bestämmer. Möter för _ _ _ göras hos ordföranden, som inkallar suppleant i hans ställe.
I nämndens sammanträden skola deltaga ordföranden och samtliga leda- möter eller suppleanter för dem. *
Taxeringsintendenten har att övervara nämndens sammanträden med skyl- dighet att bevaka det allmännas rätt samt därvid framställa de yrkanden om påförande av eller ändring i taxering, vartill han kan finna anledning.
97 a 5.
Efter taxeringsårets utgång må ej hos länsprövningsnämnd fråga väckas, som avser samma års taxering, där ej fall föreligger, som avsesi 123 %, 124 a 5, 128 g 2 mom., 129 & eller 130 & denna förordning eller 75 g 1 och 2 mom. kommunalskattelagen, 24 ä 1 mom. förordningen om statlig inkomst— och förmögenhetsskatt samt 7 & förordningen om särskild skatt å förmögenhet eller 16 å andra stycket lagen om folkpensionering.
Mål och ärenden rörande ett års taxering skola vara avgjorda, så snart ske kan, och, där ej fall föreligger, som avses under något av de i första stycket omförmälda författningsrum, senast den 30 juni året näst efter taxerings- året.
98 %.
Alla beslut _ _ _ honom av landskamreraren, taxeringsintendenten eller länsprövningsnämnden avfordrad —— _ _ ske.
Taxering, som till följd av länsprövningsnämndens beslut _ _ _ Kungl. Maj:t.
Justering av _ _ _ eller senast inom åtta dagar efter sammanträdets avslutande av nämndens ordförande. Justeringen bestyrkes genom ett av ordföranden å protokollet tecknat intyg, däri dagen för justeringen utsättes.
Vederbörande protokollförare _ _ _ tillägg. Vad i _ _ _ beslut, som fattats av nämnden rörande ett års taxering se- nare än den 30 juni året därpå.
99 ä. 1 mom. Länsprövningsnämndens ändringslängder, _ _ _ föreskriver, tillhandahållas dem _ _ _ utskylder.
2 mom. Stadgandet i 1 mom. har icke tillämpning beträffande Stockholm.
100 ä. 1 mom. Det åligger protokollföraren hos länsprövningsnämnden att senast å tionde dagen efter den, då protokollet justerats, i rekommenderat brev, varå
mottagningsbevis begäres, med allmänna posten _ _ _ ortsavdragen.
Har i _ _ _ klaganden. Vad ovan är sagt om ägare _ _ _ (= nuvarande 3 mom.) _ _ _ fråga är.
2 mom. Ä protokollsutdrag, som i 1 mom. omförmäles, _ _ _ (= nuvarande 4 mom.) _ _ _ beslutet.
3 mom. Återkommer utsänt protokollsutdrag utan att mottagningsbevis erhållits, skall utdraget skyndsamt delgivas vederbörande genom myndig- hets försorg. '
22 101 &. 1 mom. lnnefattar beslut, som länsprövningsnämnd meddelat rörande ett års taxering senare än den 30 juni året därpå, att taxering höjts _ _ _ protokoll.
Har prövningsnämnd _ _ — sker enligt 100 & 1 mom., genom _ _ _ län, taxeringsintendenten i det länet.
2 mom. Stadgandet i 1 mom. första stycket har icke tillämpning beträf- fande Stockholm.
104 &. Riksskattenämnden sammanträder på ordförandens kallelse i Stockholm å tid, som ordföranden bestämmer; dock må, _» _ — inkallas.
I nämndens sammanträden skola deltaga ordföranden och samtliga leda- möter eller suppleanter för dem.
Skatteintendenten har att övervara nämndens sammanträden med skyldig- het att bevaka det allmänna-s rätt samt därvid framställa de yrkanden om påförande av eller ändring i taxering, vartill han kan finna anledning.
104 a 5.
Efter taxeringsårets utgång må ej hos riksskattenämnden fråga väckas, som avser samma års taxering, där ej fall föreligger, som avsesi 123 g, 124 a % 128 % 2 mom. eller 130 å denna förordning eller 75 ä 1 och 2 mom. kom- munalskattelagen, 24 ä 1 mom. förordningen om statlig inkomst- och för— mögenhetsskatt samt 7 5 förordningen om särskild skatt å förmögenhet eller 16 å andra stycket lagen om folkpensionering.
Mål och ärenden rörande ett års taxering skola vara avgjorda, så snart ske kan, och, där ej fall föreligger, som avses under något av de i första stycket omförmälda författningsrum, senast den 30 juni året näst efter taxe- ringsåret.
105 &. Alla beslut av riksskattenämnden skola, _ _ _ honom av Skatteintenden- ten, nämnden eller dess ordförande avfordrad _ — _ ske. Taxering, som _ _ _ beträffande beslut, som fattats rörande ett års taxering senare än den 30 juni året därpå.
Justering av protokollet skall för varje sammanträde verkställas inför nämnden, innan sammanträdet upplöses, eller senast inom åtta dagar efter sammanträdets avslutande av nämndens ordförande. Justeringen bestyrkes genom ett av ordföranden ä protokollet tecknat intyg, däri dagen för juste— ringen utsättes.
Vederbörande protokollförare _ _ _ riktighet.
106 g.
1 mom. Riksskattenämndens ändringslängder — _ _ hos länsprövnings- nämnderna att om riksskattenämndens beslut verkställa enahanda anteck-
ningar, som i 98 & äro föreskrivna beträffande beslut av länsprövnings- nämnd.
2 mom. Utdrag av riksskattenämndens protokoll _ _ _ 100 g. 3 mom. lnnefattar beslut, som riksskattenämnden meddelat rörande ett års taxering senare än den 30 juni året därpå, att taxering höjts _ _ _ utdrag av nämndens protokoll till _ _ _ verkställighet.
107 %.
Länsstyrelsen har att vaka över att taxeringsarbetet ordnas och bedrives ändamålsenligt.
Det åligger taxeringsintendenten att med biträde av tjänstemän å landskon- toret samt häradsskrivare, som länsstyrelsen, där så erfordras, därtill förord- nar, lämna ordförandena i beskattningsnämnderna i första instans inom länet råd och upplysningar, på begäran av dessa verkställa utredning i invecklade taxeringsårenden samt övervaka deras arbete. Taxeringsintendenten liksom av honom därtill beordrad tjänsteman äger för den skull närvara vid samman- träde med beskattningsnämnd i första instans inom länet och därunder deltaga i överläggningarna men ej i besluten.
109 &.
Beskattningsnämnderna skola _ _ _ rättvis.
Skulle någon beskattningsnämnd härutinnan brista, åligger det ordföranden att därom göra anmärkning till nämndens protokoll. I protokollet skall jämväl intagas nämndens yttrande över sådan anmärkning. Utdrag av protokollet skall genom ordförandens försorg ofördröjligen tillställas taxeringsintenden— ten ävensom, då fråga är om fastighetsprövningsnämnd eller länsprövnings- nämnd, Skatteintendenten.
110 %.
Sammanträde med beskattningsnämnd skall hållas inom slutna dörrar; dock är skattskyldig berättigad att företräda inför nämnden för att meddela upp- lysningar rörande taxeringen, i vad honom angår. Inför fastighetsprövnings- nämnd och prövningsnämnd äger skattskyldig eller, om annan än denne be- svärat sig, jämväl klaganden vara tillstädes vid handläggning av mål eller ärende, som honom angår.
Såvitt utan hinder för taxeringsförrättningens fortgång sig göra låter, bör taxeringsnämnd på stället meddela skattskyldig begärd upplysning om nämn- dens beslut.
111 ä.
1 mom. Ordförande eller _ _ _ taxeringen.
Ordförande eller ledamot i fastighetsprövningsnämnd' och prövningsnämnd skall därjämte avträda, då fråga förekommer om taxering, i vars behandling inom annan beskattningsnämnd han tidigare deltagit.
Är ordförande i beskattningsnämnd i första instans på grund av vad nu stadgats hindrad att i nämnden deltaga i behandling av visst taxeringsårende _ _ _ besluta.
2 mom. Den som i-annan befattning handlagt visst taxeringsårende må icke såsom landskamrerare eller taxeringsintendent taga befattning med samma ärende.
3 mom. Föreligger för ordförande eller ledamot i beskattningsnämnd hin- der, som i 1 eller 2 mom. sägs, skall anteckning härom ske i nämndens pro- tokoll.
112 &. Uppstå skiljaktiga _ — _ av ordföranden. 113 %. Kan av _ _ _ (= nuvarande andra stycket) _ _ _ påkalla. 115 %. Eftertaxering enligt vad därom i skatteförfattningarna är stadgat verkstäl- les av taxeringsnämnder och prövningsnämnder. Om de — _ _ deklaration. 119 %.
Besvär enligt 118 % skola, skriftligen avfattade och ställda till den pröv- ningsnämnd, som enligt 96 5 har att granska och pröva taxeringen i fråga, ingivas till länsstyrelsen i det län, där den överklagade taxeringsåtgärden före- tagits, därest ej sådant fall föreligger, som i andra stycket här nedan avses.
Har skattskyldig haft förvärvskälla, som enligt kommunalskattelagens be- stämmelser om beskattningsort är att hänföra till två eller flera prövnings- distrikt, skola besvär enligt 118 %, för såvitt de avse den skattskyldiges taxe— ring för inkomst eller förmögenhet i den kommun, där han taxerats eller bort taxeras till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller särskild skatt å förmögenhet, eller i sådan annan kommun, dit förvärvskällan är att hån- föra, skriftligen avfattade, ingivas till riksskattenämndens kansli.
Besvären skola ingivas före klockan tolv å sista helgfria dagen i juli månad under taxeringsåret; dock att kommun, municipalsamhälle, vägstyrelse, lands- ting eller skogsvårdsstyrelse, som klagar, äger ingiva sina besvär före klockan tolv å sista helgfria dagen i december månad samma år.
Hava besvär, som skolat ingivas till riksskattenämndens kansli, i stället» före den stadgade besvärstidens utgång ingivits eller insänts till länsstyrelsen i något av de län, inom vilka klaganden taxerats eller bort taxeras till stat-. lig inkomst- och förmögenhetsskatt eller särskild skatt å förmögenhet eller dit av klaganden innehavd förvärvskälla är att hänföra, skall på grund där. av hinder icke föreligga för besvärens upptagande till prövning. Länsstyrel. sen har att omedelbart överlämna besvären till riksskattenämndens kansli,
121 5.
1 mom. Över beslut, som fastighetsprövningsnämnd meddelat, må be. svär anföras hos kammarrätten av taxeringsintendenten, så ock av skatter intendenten. Enahanda rätt att anföra besvär tillkommer vederbörande kom. mun, municipalsamhälle, vägstyrelse och landsting.
Över beslut, som nu nämnts, må ock besvär anföras hos kammarrätten av ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet, såvitt angår taxering av fastigheten, i följande fall:
(1) om han hos fastighetsprövningsnämnden inom föreskriven tid över- klagat fastighetstaxeringsnämndens beslut och hans talan därstädes icke bi— fallits; samt
b) om fastighetsprövningsnämnden ändrat den av fastighetstaxerings- nämnden verkställda taxeringen, utan att sådan ändring påyrkats av kla- ganden.
I det under a) omnämnda fallet må besvären dock innefatta endast full- följande helt eller delvis av yrkande, som klaganden framställt hos fastighets- prövningsnämnden.
I det under b ) omförmälda fallet må talan icke innefatta längre gående yrkande än taxeringens bestämmande i enlighet med fastighetstaxeringsnämn- dens beslut.
2 mom. Över beslut, som prövningsnämnd meddelat, må besvär anföras hos kammarrätten av taxeringsintendenten, ägare eller därmed likställd inne- havare av fastighet, såvitt angår taxering av fastigheten, skattskyldig, såvitt angår egen taxering för inkomst eller förmögenhet eller för avverkat virke,, där han ej enligt 39 eller 49 % förlorat talan, samt vederbörande kommun,. municipalsamhälle, vägstyrelse, landsting och skogsvårdsstyrelse, i den mån. de jämlikt 118 & äga föra talan mot taxeringsnämnds beslut.
Besvär må anföras i följande fall:
a) om inom föreskriven tid hos prövningsnämnden annan klagande åm taxeringsintendenten besvärat sig över taxeringsnämndens beslut eller taxe-— ringsintendenten framställt yrkande om påförande av eller ändring i taxe» ring men talan därstädes icke bifallits; samt
b) om prövningsnämnden ändrat den av taxeringsnämnden verkställda: taxeringen, utan att sådan ändring påyrkats av klaganden.
1 det under a) omnämnda fallet må besvären dock innefatta endast fullföl- jande helt eller delvis av yrkande, som klaganden framställt hos prövnings- nämnden.
I det under 5 ) omförmälda fallet må talan icke innefatta längre gående yr— kande än taxeringens bestämmande i enlighet med taxeringsnämndens beslut..
Över beslut, som länsprövningsnämnd meddelat, må besvär anföras jäm— väl av Skatteintendenten.
122 &.
1 inom. Besvär enligt 121 & över beslut av fastighetsprövningsnämnd skola, skriftligen avfattade, före klockan tolv å sista helgfria dagen i decem- ber månad under taxeringsåret ingivas till länsstyrelsen i det län, där den överklagade taxeringsåtgärden vidtagits.
Besvär enligt 121 % över beslut av länsprövningsnämnd skola ingivas till den länsstyrelse, som i första stycket sägs, av annan klagande än taxerings— intendent och skattein'tendenten före klockan tolv å trettionde dagen efter
den, då klaganden av beslutet erhållit del, eller, om då är helgdag, före kloc- kan tolv på dagen nästföljande söckendag. Taxeringsintendent och skatte- intendenten skola till nyssnämnda länsstyrelse ingiva sina besvär före samma tid å trettionde, respektive sextionde dagen efter den, då länsprövningsnämn- dens protokoll justerats, eller, om då är helgdag, före samma tid nästföljande söckendag.
Besvär enligt 121 5 över beslut av riksskattenämnden skola ingivas till nämndens kansli av annan klagande än Skatteintendenten före klockan tolv å trettionde dagen efter den, då klaganden av beslutet erhållit del, eller, om då är helgdag, före klockan tolv på dagen nästföljande söckendag. Skatte- intendenten skall till nämndens kansli ingiva sina besvär inom samma tid, räknad från den dag, då nämndens protokoll justerats.
Försummas något av vad nu föreskrivits, varda besvären icke upptagna till prövning; dock må icke den omständigheten, att besvären i stället för till vederbörande länsstyrelse, respektive riksskattenämndens kansli ingivits eller insänts direkt till kammarrätten, utgöra hinder för besvärens uppta- gande till prövning, därest besvären till kammarrätten inkommit före ut- gången av den stadgade besvärstiden. I sådant fall skall kammarrätten ome- delbart överlämna besvären till vederbörande länsstyrelse, respektive riks- skattenämndens kansli för vidare behandling enligt 2 mom.
I fråga om här nämnda besvär skall bestämmelsen i 119 & fjärde stycket hava motsvarande tillämpning.
2 mom. Omedelbart efter taxeringsårets utgång har länsstyrelsen, respek- tive riksskattenämnden att till kammarrätten insända förteckning å besvär, som före nämnda tidpunkt anförts enligt 121 5. I länsstyrelsens förteckning skola besvär över taxering av fastighet upptagas för sig utan sammanbland- ning med övriga besvär. Inkomma besvär efter taxeringsårets utgång, skall förteckning å sådana besvär omedelbart efter varje månads utgång insändas till kammarrätten.
Vid besvären har länsstyrelsen att foga såväl utdrag av taxeringslängd och beskattningsnämndernas protokoll, såvitt den överklagade taxeringsfrågan angår, som ock de till nämnderna i frågan ingivna handlingarna ävensom, där fråga är om taxering av fastighet, utdrag av taxeringslängd beträffande närmast föregående taxering av fastigheten. Länsstyrelsen har därefter att infordra förklaringar från vederbörande samt, inom sex månader efter det att besvären inkommit till länsstyrelsen, överlämna handlingarna till kam- marrätten. Angå besvären taxering av fastighet, böra handlingarna vara till kammarrätten inkomna inom fyra månader efter det att besvären inkommit till länsstyrelsen.
Beträffande besvär, som inkommit till riksskattenämndens kansli, har riksskattenämnden att i tillämpliga delar förfara på enhanda sätt. som stad- gas i andra stycket.
123 5.
1 mom. Har fastighet _ — —— fastigheten, eller har _ _ _ vederbort,
eller har under löpande taxeringsperiod genom beslut av taxeringsnämnd nytt taxeringsvärde — — _ underrättelse därom senast den 30 juni,
eller har _ _ _ taxerad,
må fastighetens ägare eller därmed likställd innehavare uti den i 124 % angivna ordning häröver anföra besvär hos länsprövningsnämnden eller, därest taxeringen redan varit föremål för beslut, som efter särskild prövning meddelats av fastighetsprövningsnämnd eller länsprövningsnämnd, hos kam- marrätten.
2 mom. Den som _ _ _ förmögenhet, den som _ _ _ skett, den som _ _ _ ort,
den som _ _ _ skattskyldig, den som _ _ — skatt,
den som _ _ _ skatt,
den som — — _ självdeklaration, den som _ _ _ men som blivit av taxeringsnämnd taxerad för _ _ _ underrättelse därom senast den 30 juni,
den som _ _ — nämnts, så ock den, _ _ _ felaktig, 'må uti _ _ _ kammarrätten.
Skall i _ _ _ underrättelse rörande av taxeringsnämnd vidtagen taxe- ringsåtgärd senast den 30 Juni.
3 mom. Den som __ _ _ virkesdeklaration, ,, den som _ _ _ men blivit av taxeringsnämnd taxerad _ _ _ underrät- telse därom senast den 30 juni,
den som _ _ — nämnts, så ock den, _ _ _ felaktig,
må uti den i 124 & angivna ordning häröver anföra besvär hos länspröv- ningsnämnden eller, därest taxeringen redan varit föremål för länsprövnings— nämndens efter särskild prövning meddelade beslut, hos kammarrätten.
4 mom. Rätt till _ _ — tillkommer jämväl taxeringsintendenten så ock _ _ _ beslut.
124 ä.
1 mom. Besvär enligt 123 % skola, skriftligen avfattade, med motsvarande tillämpning av bestämmelserna 'i 119 % första och andra styckena, ingivas till vederbörande länsstyrelse, respektive riksskattenämndens kansli, när det gäller besvär av skattskyldig, inom natt och år efter det utskylder avford- rats honom och, när det gäller besvär av annan, före utgången av kalender— året näst efter taxeringsåret.
Försummas något av vad sålunda föreskrivits, varda besvären icke upp- tagna till prövning; dock må icke den omständigheten, att besvär, som an- föras hos kammarrätten, i stället för till vederbörande länsstyrelse, respek- tive riksskattenämndens kansli ingivits eller insänts direkt till kammar-
rätten, utgöra hinder för besvärens upptagande till prövning, om besvären till kammarrätten inkommit före utgången av den stadgade besvärstiden. I sådant fall skall kammarrätten omedelbart överlämna besvären till vederbörande länsstyrelse, respektive riksskattenämndens kansli för vidare behandling en- ligt 2 mom.
I fråga om här nämnda besvär skall bestämmelsen i 119 % fjärde stycket hava motsvarande tillämpning.
Avse besvären _ — — (= nuvarande andra stycket) _ —— _ kravet.
2 mom. Sedan besvären inkommit till länsstyrelsen, har denna att vid desamma foga såväl utdrag av taxeringslängd och beskattningsnämnds pro- tokoll, såvitt den överklagade taxeringen angår, som ock övriga till ärendet hörande handlingar. Sedan därefter förklaringar över besvären infordrats från vederbörande och yttrande avgivits av taxeringsintendenten, överlämnas handlingarna till länsprövningsnämnden i prövningsdistriktet eller, därest taxeringen redan varit föremål för länsprövningsnämndens efter särskild prövning meddelade beslut, till kammarrätten.
Beträffande besvär, som inkommit till riksskattenämndens kansli, har riksskattenämnden att i tillämpliga delar förfara på enahanda sätt, som stad- gas i första stycket. Hava icke utdrag av inkomstlängd, förmögenhetslängd och taxeringsnämnds protokoll, såvitt den överklagade taxeringen angår, samt de till taxeringsnämnden i frågan ingivna handlingarna på grund av stad- gandet i 92 & tidigare överlämnats till riksskattenämnden, åligger det riks- skattenämnden att översända besvären till vederbörande länsstyrelse, som har att därvid foga ifrågavarande utdrag och handlingar.
124 a 5. 1 mom. Har skattskyldig _ _ _ 129 & av länsprövningsnämnd sådan ändring _ _ _ i övrigt. Rätt att _ _ _ 39 ä 1 mom., taxeringsintendenten och, såvitt _ _ _ kommun.
Besvären skola skriftligen avfattade, med motsvarande tillämpning av bestämmelserna i 119 5 första och andra styckena, ingivas till vederbörande länsstyrelse, respektive riksskattenämndens kansli av skattskyldig eller kom- mun inom sex månader och av taxeringsintendent inom åtta månader från den dag, då beslutet rörande fastighetstaxeringen meddelats.
Försummas något av vad sålunda föreskrivits, varda besvären icke upp- tagna till prövning; dock må icke den omständigheten, att besvär, som an- föras hos kammarrätten eller Kungl. Maj:t, i stället för till vederbörande länsstyrelse, respektive riksskattenämndens kansli ingivits eller insänts direkt till kammarrätten eller Kungl. Maj:t, utgöra hinder för besvärens upptagande till prövning, om besvären dit inkommit före utgången av den stadgade be— svärstiden. I sådant fall skola besvären omedelbart överlämnas till vederbö- rande länsstyrelse, respektive riksskattenämndens kansli för vidare behand— ling enligt 124 ä 2 mom.
I fråga om här nämnda besvär skall bestämmelsen i 119 & fjärde stycket hava motsvarande tillämpning.
Besvär enligt _ _ _ avgjort. Vid besvär _ _ _ tillämpning.
2 mom. Besvär enligt _ _ _ anföras av taxeringsintendent, med mindre _ _ _ fastighetstaxeringen.
125 %.
I fråga om klagan över prövningsnämnds beslut i anledning av besvär en- ligt 123 % skola stadgandena i 121 % 2 mom., 122 % 1 mom. andra, tredje, fjärde och femte styckena samt 122 % 2 mom. andra och tredje styckena hava motsvarande tillämpning.
128 g.
2 mom. Vid prövningsnämnds _ _ _ å prövningsnämnden; dock skall, därest under länsprövningsnämnds handläggning _ _ — avgörande av riksskattenämnden.
129 %.
Därest efter — _ _ taxerad, har länsprövningsnämnden i det prövnings- distrikt, där fastigheten är belägen, att efter anmälan av taxeringsintendenten vidtaga _ _ _ taxeringsvärde.
Sådan anmälan hos länsprövningsnämnden må ock — _ _ denne.
134 &.
Ordförande i beskattningsnämnd i första instans och taxeringsintendent äro skyldiga att, då sådant av vederbörande myndighet påfordras, avgiva för- klaring över besvär angående taxering. Vid förfall för ordföranden må förkla- ringsskyldigheten åläggas någon av nämndens ledamöter. Beskattningsnämnd må icke åläggas förklaringsskyldighet. Ej heller mä av beskattningsnämnd i första instans behandlad taxeringsfråga till nämnden återförvisas till förnyad behandling.
135 5. Har genom _ _ _ verkställighet. Utslag av _ _ _ ändring av länsprövningsnämndens beslut, för _ _ _
kommun, där fastigheten är belägen, taxeringsintendenten i det län, _ _ -— annat län, taxeringsintendenten i det länet.
6 KAP.
Om åtgärder för vinnande av enhetlighet i rättstillämpningen vid olika beskattningsnämnder.
135 a &.
Riksskattenämnden åligger att, utöver de uppgifter, som enligt 4 och 5 kap. tillkomma densamma, verka för en riktig och enhetlig tillämpning av skatte- författningarna. I sådant syfte har nämnden att lämna övriga beskattnings—
nämnder anvisningar, att efter framställning från landskamrerare eller taxe- ringsintendent eller när anledning eljest därtill föreligger yttra sig i taxe- ringsfrågor, att avgiva utlåtanden i av Kungl. Maj:t till nämnden hän- skjutna frågor samt att, när anledning därtill föreligger, hos Kungl. Maj:t göra framställning rörande ändringar eller förtydliganden i skatte- eller taxe- ringsförfattningama.
Kungl. Maj:t äger meddela närmare föreskrifter rörande riksskattenämn- dens verksamhet i här angivna hänseende.
l ,
7 KAP.
Särskilda föreskrifter.
8 KAP.
141 5. 5 mom. Vad i _ _ _ som i 4 mom. omförmäles,__—underlåtenhet. 144 5. 1 mom. Förseelse, som _ — — domstol. Åtal jämlikt 141 ä 1 eller 2 mom. eller _ _ _ grund. Förseelse, som _ _ — åtal. 2 mom. Där, i _ _ _ skall av vederbörande landskamrerare, taxeringsin- tendent, ordförande _ — _ påkalla. 9 KAP.
Om kostnader för taxeringsarbetet.
145 5. 1 mom. Av statsmedel bestridas: 1) ersättning åt — _ _ taxeringsnämnderna; 2) bidrag till _ _ _ (= nuvarande 3)) _ _ _ allmänna; 3) ersättning för det i samband med taxeringsförrättningarna jämlikt 107 % lämnade biträde av häradsskrivare;
4) gottgörelse för — _ _ (= nuvarande 4)) _ _ _ jämlikt 15 5 2 mom. lämnade biträde av städernas tjänstemän; samt
5) kostnader för taxeringen, vilka omförmälas i 5 och 6 samt 8_11 mom. här nedan.
2 mom. Det åligger _ _ _ enligt bestämmelserna i 1 mom. 1), 3) och 4) äro därtill _ _ _ beräknande.
Motsvarande yttrande _ — _ senast den 15 augusti under taxeringsåret.
Yttrande enligt _ _ _ beslut.
3 mom. Kommun, som _ — _ enligt 1 mom. 2) har att, såvitt angår allmän fastighetstaxering i länen, senast den 15 april under taxeringsåret _ _ _ beräknande.
Länsstyrelsen har _ _ _ styckena. !; mom. Efter prövning _ _ _ utanordnas. Därvid må _ _ _ ledamöterna i fastighetstaxeringsnämnderna ävensom
för det i samband med allmän fastighetstaxering lämnade biträde jämlikt 107 5 av häradsskrivare och jämlikt 15 ä 2 mom. av städernas tjänstemän jämte vad _ _ _ fastighetstaxeringsnämndemas beslut.
Vad som _ _ _ taxeringsnämnderna samt för det i samband med taxe- ringsarbetet lämnade biträde jämlikt 107 % av häradsskrivare och jämlikt 15 5 2 mom. av städernas tjänstemän jämte vad _ -— — taxeringsnämnder- nas beslut.
Vid fördelningen _ _ — länsstyrelsen.
5 mom. Till gäldande av de av fastighetsprövningsnämnds eller länspröv- ningsnämnds arbeten föranledda utgifter, såsom gottgörelse åt tjänsteman, som jämlikt 16 & förord-nats att för vissa fall fullgöra taxeringsintendentens åligganden, ersättning för biträde åt taxeringsintendent vid förberedande gö— romål och för biträde vid protokollföring samt för längdföring, nödiga
_ _ _ sagts.
6 mom. Sakkunnig erhåller _ _ _ sakkunnige biträtt riksskattenämnden eller Skatteintendenten, av Kungl. Maj:t.
7 mom. Uppgift rörande _ _ _ avseende sistförflutna budgetår, skall år-
ligen före juli månads utgång av länsstyrelsen insändas till finansdeparte- mentet.
8 mom. De personer, _ _ — taxeringsarbetet, de personer, _ _ _ medgivande, de ordförande _ _ _ 59 ä 1 mom., de ordförande _ _ _ 59 5 2 mom., ävensom de ordförande _ — — fastighetsprövningsnämnds eller prövningsnämnds sammanträde för meddelande av upplysningar.
äga att _ _ _ resereglementet.
Ersättning efter ovannämnda grunder tillkommer jämväl i denna förord— ning avsedd sakkunnig, som biträtt i taxeringsfrågor.
9 mom. I 126 g 2 mom. omförmäld ledamot av kammarrätten ävensom leda- mot i fastighetsprövningsnämnd och prövningsnämnd, vilken icke är befatt- ningshavare i statens tjänst, äger åtnjuta för tid, varunder han varit inkallad till tjänstgöring, arvode med tjugufyra kronor om dagen, om han är bosatt å sammanträdesorten, och med trettiotvå kronor om dagen, om han är bo-
satt utom sammanträdesorten. Är sådan ledamot befattningshavare i statens tjänst, skall han för tjänstgöringen åtnjuta, jämte ersättning för avlönings- förmåner, som han får avstå under tjänstledighet för ifrågavarande uppdrag, arvode med belopp, som bestämmes av Kungl. Maj:t. Därjämte skall leda- mot i förekommande fall för resedagar åtnjuta rese- och traktamentsersätt- ning enligt allmänna resereglementet.
10 mom. Ersättning till _ _ _ (= nuvarande 9 mom. ) _ _ _ resereg- lementet.
11 mom. Angående gottgörelse _ _ _ (= nuvarande 12 mom.) _ _ _ Kungl. Maj:t.
146 &.
1 mom. Av kommun _ _ _ jämlikt 8 5 3 mom. valda ledamöter i lokal taxeringsnämnd äga, _ _ _ 83 % 2 mom.
De av _ _ _ dagen.
Av landstings förvaltningsutskott och stadsfullmäktige valda ledamöter i särskild taxeringsnämnd äga att för deltagande i nämndens sammanträden åtnjuta ersättning på sätt i 145 5 8 mom. stadgas. Ersättningen gäldas beträf- fande ledamöter, valda av landstings förvaltningsutskott, av landstinget och beträffande ledamöter, utsedda av stadsfullmäktige, av kommunens medel.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1943; dock att dels ledamöter och suppleanter i prövningsnämnd enligt 2) här nedan skola utses dessför- innan, dels ock vid 1943 års taxering bestämmelsen i 89 % icke skall äga tillämpning.
I samband med förordningens ikraftträdande skall följande iakttagas: 1) Av det antal ledamöter och suppleanter i taxeringsnämnd, som skall väl- jas i december månad 1943, skall hälften, eller, om antalet icke är jämnt, det antal, som är närmast under hälften, utses för fyra år och återstående delen för två år.
2) Ledamöter och suppleanter i prövningsnämnd skola enligt denna för- ordning utses första gången för tiden den 1 juli 1943_den 30 juni 1947.
3) I fråga om taxeringslängders offentliga framläggande, översändande av självdeklarationer och andra handlingar till riksskattenämnden, besvär enligt 118 % över beslut av taxeringsnämnd, rätt att anföra besvär enligt 123 g i fall, då vederbörande icke inom föreskriven tid erhållit i nämnda paragraf omför- mäld underrättelse om taxeringsnämnds beslut, samt kostnad för taxerings- nämnds verksamhet, skola, såvitt angår 1943 års taxering, äldre bestämmel- ser fortfarande gälla.
4) Uppgift rörande ersättningsbelopp, utbetalda jämlikt 145 5 4, 5 och 6 mom. och avseende tiden den 1 december 1942—den 30 juni 1943, skall av länsstyrelsen före utgången av juli månad 1943 insändas till finansdeparte- mentet.
Förslag till
kungörelse om ändring i vissa delar av kungörelsen den 28 september 1928 (nr 382) med vissa föreskrifter rörande taxeringsförfarandet.
Härigenom förordnas, att 5 5, 7 & 3 mom., 8 g 1 mom., 10 5, 11 & 1_4 1110111. 12_14 åå, 15 ä 1 och 2 mom., 16—18 åå, 20 ä 2, 4, 5 och 7 mom., 21 i; 22 S' l——4, 6 och 7 mom., 23—26 åå, 28 €, 30 5, 31 5, 33—35 åå och 36 ä 1 mom. kungörelsen den 28 september 1928 med vissa föreskrifter rö- rande taxeringsförfarandet skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan an— gives samt att i sagda kungörelse skola införas fyra nya paragrafer, be— nämnda 9 a %, 13 a 5, 23 11 å och 38 % ävensom ny kapitelrnbrik till 38 a 5 av nedan angiven lydelse:
5 %. Inkommer till taxeringsintendent framställning ——- —— _ skall framställ- ningen av taxeringsintendenten ofördröjligen -_ _ _ ordförande. 7 5.
3 mom. Genom allmän kungörelse, som utfärdas senast den 15 april det är, då allmän fastighetstaxering äger rum, skall länsstyrelsen lämna under- rättelse om vilka personer skola vara ledamöter och suppleanter i fastig- hetsprövningsnämnden för länet samt om tid och ställe för nämndens sam— manträde. I kungörelsen — ___ län.
Ett exemplar _ _ _ suppleanter.
8 5.
1 mom. Senast den 15 september året näst före det, då allmän fastighets- taxering skall äga rum, skall länsstyrelsen överlämna till ordföranden i be— redningsnämnd de vid närmast föregående allmänna fastighetstaxering av beredningsnämnd och fastighetstaxeringsnämnd upprättade fastighetsläng- derna för beredningsdistriktet samt till ordföranden i fastighetstaxerings- ' nämnd i stad de vid nämnda fastighetstaxering av fastighetstaxeringsnämnd upprättade fastighetslängderna för fastighetstaxeringsdistriktet.
9 a 5.
Under den tid, beredningsnämndens arbete pågår, har ordföranden i nämnden att den 1 och 15 i varje månad till ordföranden i fastighetstaxe- ringsnämnden i fastigh'etstaxeringsdistriktet insända meddelande i två exemp- lar enligt fastställt fomulär om vid taxeringen framkomna resultat; av de insända meddelandena skall fastighetstaxeringsnämndens ordförande över— sända det ena exemplaret till landskamreraren i länet.
.3—427803.
10 å. I avseende _ _ _ iakttagas. Särskilda fastighetslängder _ _ _ hänföra. Fastigheterna upptagas _ _ _ sig. Vid taxeringen _ _ _ påkallas. Är den _ — _ upplysning. Vid införandet _ _ — anteckningskolumnen. Vidtages av fastighetstaxeringsnämnd å landet ändring beträffande av De- redningsnämnden föreslagna värden eller upptagna andra uppgifter, skola beredningsnämndens anteckningar härutinnan överlinjeras med rött bläck och de nya värdena eller uppgifterna införas i fastighetslängden likaledes med rött bläck. Motsvarande ändring vidtages i av beredningsnämnden gjord be- räkning å fastighetsdeklarationen.
Fastighetstaxeringsnämndens ordförande _ _ _ summering. 11 ä. 1 mom. Senast den 5 april under taxeringsåret _ _ — fastighetsläng-
derna. Härvid skall iakttagas, att taxeringslängd över fastighet, för vilken fastighetsskatt utgöres, skall så snart ske kan färdigställas och avlämnas; där nämnda längd är av större omfång, skall densamma överlämnas succes- sivt i lämpliga delar.
2 mom. Det åligger i fögderi häradsskrivaren att i enlighet med den av beredningsnämnden och fastighetstaxeringsnämnden upprättade taxerings— längden över fastighet, för vilken fastighetsskatt utgöres, uppgöra fastighets- längd, upptagande i förstnämnda längd införda fastigheter, för dessa skatt— skyldiga, nästföregående års taxeringsvärden, taxeringsvärden enligt fastig- hetstaxeringsnämndens beslut samt i byggnadsvärden ingående maskinvärden. Därjämte har häradsskrivaren att uträkna och i den av honom sålunda upp- gjorda fastighetslängden införa det antal skattekronor och skatteören, som skall påföras för varje fastighet, samt därefter låta avskriva nämnda längd jämte taxeringslängden över fastighet, för vilken fastighetsskatt icke utgö- res, för kommun å lan-det i två och för stad i tre exemplar, vilka noggrant kollationeras. De av beredningsnämnd. och fastighetstaxeringsnämnd upprät- tade längderna samt huvudskriften av den av häradsskrivaren uppgjorda längden över fastighet, för vilken fastighetsskatt utgöres, jämte sammandrag skola senast den 30 april, vid bot av tre kronor för varje överskjutande dag, av häradsskrivaren insändas till länsstyrelsen i länet.
En av de verkställda avskrifterna skall stanna i häradsskrivarens förvar. Av de för stad verkställda avskrifterna skall en hos häradsskrivaren förva- ras, till dess den, på sätt i 17 & stadgas, påföljande år överlämnas till ord- föranden i det årets lokala taxeringsnämnd.
Återstående avskrift av längderna, i vad de angå varje särskild kommun, skall senast den 30 april, vid bot av tre kronor för varje överskjutande dag, tillställas på landet kommunalstämmans ordförande eller, där kommunal- fullmäktige finnas, fullmäktiges ordförande samt i stad kommunalborgmäs-
taren; och åligger det dessa, var i sin ort, att utan dröjsmål under vederhör-- ligen kungjord tid av tio dagar före den 15 maj på lämpligt och därvid jäm— väl tillkännagivet ställe hålla avskriften offentligen framlagd. På landet skall ifrågavarande avskrift sedermera av nämnde ordförande förvaras, till dess den, på sätt i 17 & stadgas, påföljande år överlämnas till ordföranden i det årets lokala taxeringsnämnd, dock med rätt för den, som inom kommunen upprättar debiterings- och uppbördslängd för kommunala utskylder, att ut- bekomma avskriften för användning vid debiterings- och uppbördslängdens upprättande. I stad skall nämnda avskrift av kommunalborgmästaren för- varas för att i sinom tid tillhandahållas den, som i staden upprättar debite- rings- och uppbördslängd för kommunala utskylder.
3 mom. I stad där magistrat finnes, åligger det vederbörande tjänsteman att i enlighet med de av fastighetstaxeringsnämnden upprättade taxerings- längderna över fastighet, för vilken fastighetsskatt utgöres, uppgöra fastig- hetslängd, upptagande i förstnämnda längder införda fastigheter, för dessa skattskyldiga, nästföregående års taxeringsvärden, taxeringsvärden enligt fastighetstaxeringsnämndens beslut samt i byggnadsvärden ingående maskin—f värden. Därjämte har vederbörande tjänsteman att uträkna och i den av honom sålunda uppgjorda fastighetslängden införa det antal skattekronor'och skatteören, som skall påföras för varje fastighet, samt därefter låta avskriva nämnda längd jämte taxeringslängden över fastighet, för vilken fastighetsskatt icke utgöres, i två exemplar, vilka noggrant kollationeras. Senast den 30 april skola de av fastighetstaxeringsnämnd upprättade längderna samt huvud- skriften av d'en av vederbörande tjänsteman uppgjorda längden över fastighet, för vilken fastighetsskatt utgöres, jämte sammandrag genom magistratens försorg insändas till länsstyrelsen i länet. Vid underlåtenhet härutinnan —— _ _ överskrides.
Den ena avskriften av fastighetslängderna — _ _ avskrift. Därefter skall-' nämnda avskrift av magistraten förvaras för att i sinom tid tillhandahållas den, som i staden upprättar debiterings- och uppbördslängd för kommunala utskylder.
Den andra avskriften skall av magistraten förvaras, till dess den, på sätt i- 17 & stadgas, påföljande år överlämnas till ordföranden i det årets lokala taxeringsnämnd. '
4 mom. I samband med uppgörandet eller avskrivandet av fastighetsläng- derna _ _ _ framställa anmärkning till taxeringsintendenten i länet.
12 5.
Vid granskning av fastighetslängderna enligt 70 å taxeringsförordningen skall taxeringsintendenten särskilt ägna uppmärksamhet _ —- _ taxerings- året, skall taxeringsintendenten därom införskaffa upplysning; och har taxeringsintendenten att hos _ _ -— anledning.
13 &. I god tid före sammanträde med fastighetsprövningsnämnd skola förteck- ning å till föredragning vid sammanträdet beredda ärenden samt redogö—
relse för nämnda ärenden med däri förekommande yrkanden genom ordfö- randens försorg översändas till varje ledamot eller inkallad suppleant. Det åligger ordföranden i nämnden att för varje sammanträde låta upp- sätta och senast tre dagar före sammanträdets början inom av nämnden dis- ponerade lokaler låta anslå en lista, upptagande de mål och ärenden, som varje'dag under sammanträdet skola förekomma till handläggning.
13 a 5. -I: fastighetsprövningsnämnden skall ordföranden vara föredragande, där icke för vissa fall annan föredragande utses.
. 14 %.
Hos fastighetsprövningsnämnden _ _ _ sig. I såväl ändringslängden som fastighetslängderna antecknas _ _ _ be- slut. :
Har fastighetsprövningsnämnden — _ _ och därjämte i antecknings-
kolumnen i den av beredningsnämnd och fastighetstaxeringsnämnd, respek- tive fastighetstaxeringsnämnd upprättade fastighetslängden. Av fastighets- prövningsnämnden _ _ — fastighetslängdernas anteckningskolumn.
Det åligger _ _ —— ändringslängd.
15 %.
=1umom. Fastighetsprövningsnämndens ändringslängder skola senast den 25 :qui genom länsstyrelsens försorg _ _ _ fastighetslängderna.
Efter kronouppbördens —— _ _ magistrat.
s2nmom. Länsstyrelsen skall låta avskriva fastighetsprövningsnämndens ändringslängder för kommun å landet i ett och för till fögderi hörande stad Ltvå exemplar. Av sistnämnda tvenne avskrifter skall den ena hos länssty- relsenförvaras, till dess densamma, på sätt i 17 & stadgas, påföljande år överlämnas till ordföranden i det årets lokala taxeringsnämnd.
Senast den 25 juli skall länsstyrelsen översända avskrift av ändringsläng- derna, i vad dessa angå varje särskild kommun på landet och till fögderi hörande stad, på landet till kommunalstämmans ordförande eller, där kom- munalfullmäktige finnas, fullmäktiges ordförande samt i stad till kommu- nalborgmästaren. Avskriften skall av dessa utan dröjsmål hållas offentligen framlagd under tio dagar, varom kungörelse skall på vanligt sätt utfärdas. Därefter skall med nämnda avskrift förfaras på enahanda sätt, som i 11 ä 2 mom. tredje stycket andra och tredje punkterna stadgas beträffande där omförmälda avskrift.
'I stad, där magistrat finnes, skall vederbörande tjänsteman låta avskriva ändringslängderna, såvitt staden rörer, i två exemplar. Den ena avskriften skall genom magistratens försorg offentligen framläggas i den ordning, som i andra stycket sägs. Därefter skall med här nämnda avskrifter förfaras på enahanda sätt SOm i 11 ä 3 mom. andra stycket andra punkten och tredje stycket stadgas beträffande där omförmälda avskrifter.
1 mom. Genom allmän kungörelse, som utfärdas före utgången av 110- vember månad varje år, skall länsstyrelsen beträffande nästkommande års taxering lämna underrättelse om indelningen i lokala taxeringsdistrikt och antalet särskilda taxeringsnämnder i länet, därvid tillika skall angivas ej mindre vilka grupper skattskyldiga som skola taxeras av varje särskild taxe— ringsnämnd än även huruvida distriktet för nämndens verksamhet skall ut— göras av länet i dess helhet eller visst angivet område inom detsamma. Under- rättelse skall tillika lämnas om vilka personer som förordnats att vara ord- förande och kronoombud i länets taxeringsnämnder vid ifrågavarande taxe- ring. '—
Därjämte skola de skattskyldiga erinras om skyldigheten att avlämna deklarationer och uppgifter för den förestående taxeringen och om påfölj- den för underlåtenhet härutinnan, varjämte underrättelse skall lämnas om tid och plats för deklarationernas och uppgifternas avlämnande samt varest blanketter till deklarationer och till uppgifter enligt 40 a 5 1 och 2 mom. samt 42 & taxeringsförordningen tillhandahållas. Därjämte skall meddelas, att den, som önskar upplysning rörande beskaffenheten av honom åliggandé uppgiftsskyldighet och sättet för dess fullgörande, äger att för sådant ända- mål hänvända sig till vederbörande taxeringsnämnds ordförande. Kungöreli sen skall även innehålla uppgift om till vilken ortsgrupp varje lokalt'taxe— ringsdistrikt hör, eller, om d'elar av ett och samma lokala taxeringsdistrikt tillhöra olika ortsgrupper, till vilken ortsgrupp varje sådan särskild del'hör'.
I den kungörelse, som utfärdas de år, då val av ledamöter och supple— anter i taxeringsnämnd skall ske, har länsstyrelsen att beträffande lokalt taxeringsdistrikt, som utgöres av två eller flera kommuner, meddela före— skrift om det antal ledamöter i nämnden, som skall väljas inom varje kom- mun. I kungörelsen skola därjämte intagas de bestämmelser i taxeringsför- ordningen, vilka äro att iakttaga vid kommuns och landstings förvaltningsi utskotts val av ledamöter och suppleanter i taxeringsnämnderna; i kungö- relsen för Kalmar län skall för det fall, att särskild taxeringsnämnd skall vara verksam inom båda landstingsområdena, angivas antalet ledamöter Och suppleanter i nämnden, varav vartdera landstingets förvaltningsutskott 'skall välja hälften.
Uti de _ _ _ (=: nuvarande andra stycket) _ _ _ bestämmelser.
2 mom. Senast den 30 april de år, då ledamöter och suppleanter i pröv- ningsnämnd skola utses, skall länsstyrelsen till finansdepartementet avgiva förslag å åtta personer, lämpliga att såsom ledamöter och suppleanter del- taga i nämndens arbete.
Sedan Kungl. Maj:t utsett ledamöter och suppleanter i prövningsnämnd, skall länsstyrelsen genom allmän kungörelse, som ofördröjligen utfärdas, lämna underrättelse härom. Länsstyrelsen skall tillika genom kungörelse, som utfärdas senast den 15 juni de år, då ledamöter och suppleanter i prövnings- nämnd icke utses, meddela, vilka personer som äro ledamöter och supplean- ter i prövningsnämnden. I omförmälda kungörelser skall därjämte erinras om'
de i 118, 119, 131 och 133 åå taxeringsförordningen meddelade föreskrifterna rörande besvär över beslut av taxeringsnämnd; dock skall de är, då allmän fastighetstaxering äger rum, utelämnas vad i förstnämnda paragraf är stad— gat om besvär över taxeringsnämnds beslut i fråga om taxering av fastighet, varemot samma är, såvitt angår Stockholm, erinran i stället skall göras om vad 1 117 % taxeringsförordningen är stadgat om besvär över beslut av fastig- hetstaxeringsnämnd i Stockholm. Ett exemplar _ _ _ suppleanter.
17 %.
Senast den 31 januari varje år skola till taxeringsnämndens ordförande avlämnas, för varje särskild kommun på landet och stad, på landet av kom- munalstämmans ordförande eller, där kommunalfullmäktige finnas, av full- mäktiges ordförande, i till fögderi hörande stad av häradsskrivaren samt i stad, där magistrat finnes, utom Stockholm, av magistraten avskrifter av fastighetslängderna och inkomstlängden för nästfö1egående är, såvitt taxe- ringsdistriktet angår. Inom samma tid skola sålunda avlämnas på landet av kommunalstämmans eller kommunalfullmäktiges ordförande, i till fögderi hörande stad av länsstyrelsen samt i stad, där magistrat finnes, av magistraten tillgängliga avskrifter av de hos länsprövningsnämnden förda ändringsläng- derna rörande nästföiegående års taxering. Avskrifter av ifrågavarande änd— ringslängder, som senare tillkommit, skola avlämnas till taxeringsnämndens ordförande snarast möjligt. Året näst efter det, då allmän fastighetstaxering ägt rum, skola därjämte till ordföranden i lokal taxeringsnämnd avlämnas avskrifter av fastighetsprövningsnämndens ändringslängder. . Likaledes senast den 31 januari skall i fögderi av häradsskrivaren och i stad, där magistrat finnes, utom Stockholm, av vederbörande tjänsteman till ordföranden i lokal taxeringsnämnd avlämnas avskrift av skogsvårdsavgifts- längden för nästföregående år, därest sådan blivit upprättad. Finnes för _ _ _ taxeringsarbetet.
Inom tid, som ovan sagts, skall länsstyrelsen till taxeringsnämndens ord- förande överlämna tillgängliga avskrifter av förmögenhetslängden föl näst- föregående år och de hos prövningsnämnden förda ändringslängderna röran- de nästföregående års taxering till särskild skatt å förmögenhet. Avskrifter av ifrågavarande ändringslängder, som senare tillkommit, skola avlämnas snarast möjligt.
4 , Det åligger _ — _ taxeringar.
18%
...1 mom. Då mantalslängden för året, enligt vad därom säl skilt är stadgat, av häradsskrivare elle1 vederbörande tjänsteman i stad, utom Stockholm, av- lämnas till ordföranden i lokal taxeringsnämnd, skola till denne avlämnas jämväl blanketter till förmögenhetslängd och skogsaccisläng d ävensom på mantalslängden grundade stommar till inkomstlängd, upplagda, i tillämpliga delar,' 1 enlighet med stadgandena 1 20 ä 2 och 4 mom. samt upptagande samt-
liga skattskyldiga inom taxeringsdistriktet ävensom uppgift om skattskyldigs civilstånd och antal barn, för vilka enligt mantalslängden familjeavdrag äger rum.
Vid i första stycket omnämnda tid skola av häradsskrivare eller veder- börande tjänsteman i stad, utom Stockholm, till ordföranden i särskild taxe- ringsnämnd, som handhar taxeringen av skattskyldiga, vilka skola uppta- gas i avdelningarna B och C av inkomstlängden, överlämnas blanketter till inkomstlängd och förmögenhetslängd. Till ordföranden i särskild taxerings- nämnd, som handhar taxeringen av skattskyldiga rörelseidkare, vilka skola upptagas i avdelning A av inkomstlängden och hava ordnad bokföring, som avslutas medelst vinst- och förlustkonto i huvudbok, eller nästföregående år taxerats av sådan nämnd, skola avlämnas dels med ledning av den av nämn- den för nästföregäende år upprättade inkomstlängden verkställt utdrag ur mantalslängden rörande ovannämnda rörelseidkare jämte, i. förekommande fall, till deras hushåll hörande hustru och barn, dels på enahanda sätt, som i första stycket sägs, upplagda stommar till inkomstlängd, dels ock blanket- ter till förmögenhetslängd.
Häradsskrivare eller vederbörande tjänsteman i stad, utom Stockholm, har att, efter därom av ordförande i särskild taxeringsnämnd framställd begä- ran, skyndsamt tillställa denne uppgift ur mantalslängden angående rörelse- idkare samt till hans hushåll hörande hustru och barn, vilka icke äro upp- tagna i det i andra stycket omförmälda utdraget ur mantalslängden.
2 mom. Varje år _ — — dag, till ordföranden i lokal taxeringsnämnd överlämna _ _ _ uppgift.
20 5.
2 mom. Har Kungl. Maj:t förordnat 0111 ändring i den kommunala indel— ningen, skola, därest ändringen skall träda i kraft året efter taxeringsåret, i kommun, som genom ändringen skall delas, de taxeringslängder, som skola föras hos lokal taxeringsnämnd, upprättas särskilt för varje därvid uppkom- mande del; i de taxeringslängder, som skola föras hos särskild taxerings- nämnd, skall därvid, på sätt stadgas i 4 mom. här nedan, uppläggas en sär- skild avdelning för varje nu nämnd del. Finnes inom kommun eller sådan del av kommun, för vilken särskilda taxeringslängder skola föras eller särskild
avdelning av längderna uppläggas, municipalsamhälle eller _ _ _ för av- verkat virke, i vederbörande längd eller avdelning av längden införas och summeras för sig. Tillhöra delar _ _ _ skoldistrikt.
4 mom. Inkomstlängd skall _ _ _ grupper av skattskyldiga.
Av särskild taxeringsnämnd för fögderi upprättad inkomstlängd skall uppdelas i särskilda avdelningar, en för varje kommun, vilka avdelningar skola summeras var för sig. I B-längden skall, med iakttagande av denna uppdelning, envar av de dithörande fem grupperna skattskyldiga införas och summeras var för sig.
Tillhör kommun eller taxeringsdistrikt, som omfattar blott del av kommun, olika ortsgrupper, skall inkomstlängd, som hos lokal taxeringsnämnd föres
för kommunen eller distriktet, uppdelas i särskilda _ _ _ tillhör. I inkomst— längd, upprättad för fögderi av särskild taxeringsnämnd, skall med mot- svarande tillämpning av vad i första och andra punkterna av detta stycke sägs, för kommun upplagd avdelning uppdelas i särskilda delar efter indel- ningen i ortsgrupper.
Vid införandet _ _ _ bilaga. Har skattskyldig _ _ _ anteckningskolumnen. Därest skattskyldig, _ — _ belopp. Har taxeringsnämnden _ _ _ anteckningskolumnen. För svenskt _ _ _ slut.
Vid eftertaxering _ _ — bort äga rum. I inkomstlängd, som föres hos lokal taxeringsnämnd, skola beslutade eftertaxeringar antecknas i slutet av längden utan _ — _ beslutas. I taxeringslängd upprättad, för fögderi av
särskild taxeringsnämnd, skola eftertaxeringar på sätt nu nämnts antecknas i slutet av varje för kommun upplagd avdelning.
5 mom. 1 förmögenhetslängd, som föres hos lokal taxeringsnämnd, skola utländska juridiska personer upptagas sist; denna grupp summeras särskilt. Förmögenhetslängd, upprättad för fögderi av särskild taxeringsnämnd, skall uppdelas i särskilda avdelningar, en för varje kommun, vilka avdelningar skola summeras var för sig. Utländska juridiska personer skola upptagas sist i varje sådan avdelning; ifrågavarande grupp summeras likaledes sär- skilt. Övriga skattskyldiga _ _ _ beslutas.
7 mom. I stad, där erforderligt biträde av tjänsteman skall lämnas taxe- ringsnämndens ordförande vid uppläggandet och kompletterandet av taxe- ringslängderna, har ordföranden att med nämnda biträde föra och summera ifrågavarande längder i deras helhet. Därvid skall han vidtaga den ändring beträffande i A-längden av vederbörande tjänsteman införd uppgift om antal barn, för vilka familjeavdrag äger rum, som må föranledas av vid taxeringen framkomna förhållanden; tillika har han att ägna nödig uppmärksamhet åt kontroll av taxeringslängdernas summering.
På landet och i övriga städer åligger taxeringsnämndens ordförande att i avdelning A av inkomstlängden införa uppgifter om uppskattad inkomst, medgivna allmänna avdrag och antagen taxerad inkomst samt antaget taxe- rat belopp. Avdelningarna B och C av inkomstlängden samt övriga taxerings- längder har ordföranden att föra och summera i deras helhet, varjämte han har att ägna nödig uppmärksamhet åt kontroll av summeringen av nämnda längder. Därjämte skall ordföranden, därest vid taxeringen framkomna för— hållanden därtill föranleda, vidtaga erforderlig ändring i fråga om i A-läng- den av häradsskrivare införd uppgift om antal barn, för vilka familjeavdrag äger rum.
21 %. 1 mom. För varje i taxeringsdistriktet ingående kommun skall ordföran- den i lokal taxeringsnämnd låta upprätta _ _ _ påförd. Ordföranden i sär-
skild taxeringsnämnd, vars verksamhetsområde omfattar flera kommuner,
skall låta upprätta dylik förteckning för nämndens verksamhetsområde i dess helhet, varvid för varje kommun upplägges en särskild avdelning. Sålunda upprättad förteckning skall av ordföranden insändas till länsstyrelsen, i lä- nen _ _ — den 15 juni. Det åligger taxeringsintendenten att med — _ _ länets taxeringsnämnder, av taxeringsintendenten biläggas de handlingar, som jämlikt 92 & 1 mom. taxeringsförordningen översändas till riksskattenämnden.
2 mom. I länen åligger det ordföranden i lokal taxeringsnämnd vidare att för varje _ _ _ kommunalskattelagen. Ordföranden i särskild taxerings- nämnd, vars verksamhetsområde omfattar flera kommuner, skall låta upp- rätta sådan förteckning för nämndens verksamhetsområde i dess helhet, var- vid för varje kommun upplägges en särskild avdelning. Samtidigt som taxe- ringsnämndens övriga handlingar —— _ _ liggaren.
22 %.
1 mom. Det åligger taxeringsnämndens ordförande att i fögderi till härads- skrivaren och i stad, där magistrat finnes, till vederbörande tjänsteman över- lämna de upprättade taxeringslängderna ävensom mantalslängden; taxerings- nämndens protokoll skall av ordföranden avlämnas till länsstyrelsen. Fas- tighetslängd'erna skola överlämnas senast den 15 april samt övriga längder senast den 5 juni och protokollet senast den 15 juni. Härvid skall iakttagas, att sistnämnda längder skola så snart ske kan färdigställas och överlämnas; där avdelning A av inkomstlängden är av större omfång, skall densamma successivt i lämpliga delar avlämnas. Har länsstyrelsen medgivit utsträck- ning av den tid, inom vilken särskild taxeringsnämnds arbete skall vara av- slutat, må länsstyrelsen jämväl förordna om utsträckning av den för avläm- nande av andra längder än fastighetslängd samt av protokollet stadgade ti- den, dock längst för längderna till den 20 juni och för protokollet till den 30 juni.
2 mom. I fögderi skall häradsskrivaren ofördröjligen efter mottagandet av avdelning A av inkomstlängderna uträkna och däri införa ortsavdrag, där så skall ske, samt beskattningsbar inkomst och beskattningsbart belopp även- som summera nämnda del av längderna. Häradsskrivaren har därpå att ut— räkna och i omförmälda avdelning av inkomstlängderna införa det antal skat- tekronor och skatteören, som på grund av taxeringsnämndens beslut skall på- föras envar skattskyldig. Sedan fastighetslängderna och övriga avdelningar av inkomstlängderna kommit häradsskrivaren tillhanda, har denne ofördröj- ligen att jämväl i dessa längder för envar skattskyldig införa uträknat antal skattekronor och skatteören på grund av taxeringsnämndens beslut.
Därefter skall häradsskrivaren för nedan angivna ändamål låta avskriva fastighetslängderna och inkomstlängderna för kommun å landet i två och för stad i tre exemplar. De avskrifter, som skola verkställas av inkomstlängd, som för fögderi förts hos särskild taxeringsnämnd", skola göras särskilt för varje kommun. Av förmögenhetslängderna skall göras en avskrift. Avskrif- terna skola noggrant kollationeras.
Snarast och senast den 15 juli skall häradsskrivaren till länsstyrelsen in-
sända avskriften av förmögenhetslängderna samt en av avskrifterna av fastig- hetslängderna och inkomstlängderna ävensom mantalslängden. Vid under- låtenhet att senast den 15 juli insända nämnda avskrifter och längd är hä- radsskrivaren förfallen till böter av tre kronor för varje dag, varmed ifråga- * varande tid överskrides. *
Av de för stad verkställda avskrifterna av fastighetslängderna och inkomst- längderna skall en avskrift hos häradsskrivaren förvaras, till dess den, på sätt i 17 & stadgas, påföljande år överlämnas till ordföranden i det årets taxeringsnämnd.
Återstående avskrift av fastighetslängderna och inkomstlängderna, i vad de angå varje särskild kommun, skall senast den 15 juli av häradsskrivaren, likaledes vid bot av tre kronor för varje överskjutande dag, tillställas på lan- det kommunalstämmans ordförande eller, där kommunalfullmäktige finnas, fullmäktiges ordförande samt i stad kommunalborgmästaren. På landet skall ifrågavarande avskrift av nämnde ordförande förvaras, till dess den på sätt i 17 & stadgas, påföljande år överlämnas till ordföranden i det årets taxeringsnämnd, dock med rätt för den, som inom kommunen upprättar debiterings- och uppbördslängd för kommunala utskylder, att utbekomma avskriften för användning vid debiterings- och uppbördslängdens upprät- tande. I stad skall nämnda avskrift av kommunalborgmästaren förvaras för att i sinom tid tillhandahållas den, som i staden upprättar debiterings- och uppbördslängd för kommunala utskylder.
3 mom. I stad, _ _ _ påföras, samt därefter för nedan angivna ändamål låta avskriva nämnda längder i två exemplar. Av förmögenhetslängden skall göras en avskrift. Avskriftema skola noggrant kollationeras.
Snarast och senast den 15 juli skola avskriften av förmögenhetslängder- na samt den ena avskriften av fastighetslängderna och inkomstlängderna ävensom mantalslängden genom magistratens försorg insändas till länssty- relsen i länet. Vid underlåtenhet att senast den 15 juli insända nämnda av- skrifter och längd är den tjänsteman, vilkens försumlighet föranlett inträffat dröjsmål, förfallen till böter av tre kronor för varje dag, varmed ifrågava- rande tid överskrides.
Den andra avskriften av fastighetslängderna och inkomstlängderna skall av magistraten förvaras för att i sinom tid tillhandahållas den, som i staden upprättar debiterings- och uppbördslängd för kommunala utskylder. Därest så erfordras, skall jämväl huvudskriften av nämnda längder i samma ord— ning tillhandahållas. Nämnda avskrift skall därefter av magistraten, på sätt i 17 å stadgas, påföljande år överlämnas till ordföranden i det årets taxe— ringsnämnd.
4 mom. Sedan Skogsaccislängden _ — _ kollationeras. Av skogsvårds- avgiftslängd'en skall samtidigt verkställas en avskrift, vilken likaledes skall noggrant kollationeras. Sistnämnda avskrift skall förvaras hos häradsskri- varen eller magistraten, till dess den, på sätt i 17 å stadgas, påföljande år överlämnas till ordföranden i det årets lokala taxeringsnämnd. Skogsaccislängden skall av häradsskrivaren eller i stad, där magistrat fin-
nes, genom magistratens försorg senast den 15 juli insändas till länsstyrel- sen. Vid underlåtenhet härutinnan är häradsskrivaren eller i stad den tjänste- man, vilkens försumlighet föranlett inträffat dröjsmål, förfallen till böter av tre kronor för varje dag, varmed den bestämda tiden överskrides.
6 mom. I samband med kompletterandet eller avskrivandet av _ _ — framställa anmärkning till taxeringsintendenten i länet.
7 mom. Fastighetslängderna, inkomstlängderna, förmögenhetslängderna och skogsvårdsavgiftslängderna skola senast den 31 juli året näst efter taxe- ringsåret i huvudskrift insändas till länsstyrelsen, i fögderi omedelbart av häradsskrivaren och i stad, där magistrat finnes, genom magistraten.
23 &.
Ledamöterna i riksskattenämnden, länsprövningsnämnd eller Stockholms stads prövningsnämnd skola av ordföranden särskilt kallas till varje sam— manträde med nämnden i god tid före sammanträdet. Samtidigt med kallelsen skola förteckning å till föredragning vid sammanträdet beredda ärenden samt redogörelse för nämnda ärenden med däri förekommande yrkanden till- ställas varje ledamot eller inkallad suppleant.
Det åligger ordföranden i nämnden att för varje sammanträde låta upp- rätta och senast tre dagar före sammanträdets början inom av nämnden disponerade lokaler låta anslå en lista, upptagande de mål och ärenden, som varje dag under sammanträdet skola förekomma till handläggning.
23 a %.
I riksskattenämnden, länsprövningsnämnd och Stockholms stads pröv- ningsnämnd skall ordföranden vara föredragande, där icke för vissa fall an- nan föredragande utses.
24 %.
Länsprövningsnämndens ändringslängd'er skola upprättas i särskilda av— delningar för varje kommun. Inom varje sådan avdelning skola den eller de grupper skattskyldiga, som taxerats av samma särskilda taxeringsnämnd, sammanföras för sig. Stadgandena i 20 Q 2 mom. _ _ _ ändringslängderna.
Ändringslängd rörande _ _ _ särskilt. I såväl _ _ _ beslut.
Det åligger _ — _ ändringslängden. Vad nu _ _ _ ändringslängder.
25 5.
1 mom. Bestämmelserna i 24 å andra stycket skola hava motsvarande till— lämpning vid upprättande av riksskattenämndens ändringslängder. För varje * i ändringslängd upptagen taxering antecknas den protokollparagraf, som innehåller riksskattenämndens beslut.
Skall jämlikt riksskattenämndens beslut skattskyldig — — _ belöper. , 2 mom. Riksskattenämndens ändringslängder, vilka upprättas för län, skola . för varje sammanträde, varvid fattats beslut om taxering, som skall antecknas
. _*=—u* ».
i ändringslängd, inom fyra dagar efter justeringen av protokollet för samman- trädet genom ordförandens försorg _ _ _ vitsorda enligt riksskattenämn- dens beslut införda ändringar eller gjorda tillägg.
26 %.
1 mom. Länsprövningsnämndens ändringslängder skola för varje samman- träde, varvid fattats beslut om taxering, som skall antecknas i ändringslängd, inom åtta dagar efter justeringen av protokollet för sammanträdet genom länsstyrelsens försorg översändas till vederbörande häradsskrivare och ma- gistrat för debitering av kronoutskylder. l länen skola ändringslängder, upp- tagande av riksskattenämnden beslutade ändringar i eller tillägg till de av taxeringsnämnd'erna verkställda taxeringarna, för varje kommun i samma ordning expedieras inom fyra dagar efter det riksskattenämndens ändrings- längd inkommit till länsstyrelsen.
Med ledning _ _ _ skogsvårdsavgift.
Ändringslängderna rörande fastighetstaxering och taxering för inkomst eller förmögenhet skola senast den 31 juli året näst efter taxeringsåret åter- ställas till länsstyrelsen av vederbörande häradsskrivare och magistrat.
2 mom. I länen _ — _ om länsprövningsnämndens eller riksskattenämn— dens beslut verkställas enahanda anteckningar, som skett i de för länspröv- ningsnämnden tillgängliga, i 22 % 2 mom. tredje stycket och 3 mom. andra stycket omförmälda avskrifterna av berörda längder. Avskrifterna av — _ _ magistrat.
3 mom. Länsstyrelsen skall låta avskriva de hos länsprövningsnämnden förda ändringslängderna _ med undantag för den avdelning, som avser taxe- ring till särskild skatt å förmögenhet _ för kommun å landet i ett och för till fögderi hörande stad i två exemplar. Avskrifterna skola upptaga jäm- väl de ändringar av taxeringar inom kommunen eller staden, som må hava beslutats av riksskattenämnden. Av de för till fögderi hörande stad verkställda avskrifterna skall den ena hos länsstyrelsen förvaras, till dess densamma, på sätt i 17 & stadgas, överlämnas till taxeringsnämndens ordförande. Har taxe- ringsnämnden avslutat sitt arbete, skall avskriften kvarbliva hos länsstyrelsen.
Inom i 1 mom. första stycket angivna tider skall länsstyrelsen översända avskrift av ändringslängderna, med ovan nämnt undantag, i vad längderna angå varje särskild kommun på landet och till fögderi hörande stad, på lan— det till kommunalstämmans ordförande eller, där kommunalfullmäktige fin— nas, fullmäktiges ordförande samt i stad till kommunalborgmästaren. På landet skall ifrågavarande avskrift av nämnde ordförande förvaras, till dess den, på sätt i 17 & stadgas, överlämnas till taxeringsnämndens ordförande. dock med rätt för den, som inom kommunen upprättar debiterings- och upp- bördslängd för kommunala utskylder, att utbekomma avskriften för använd- ning vid deb'iterings- och uppbördslängdens upprättande. Har taxeringsnämn- den avslutat sitt arbete, skall kommunalstämmans eller kommunalfullmäk— tiges ordförande snarast möjligt återställa avskriften till länsstyrelsen. l stad skall nämnda avskrift av kommunalborgmästaren förvaras för att i sinom
tid tillhandahållas den, som i staden upprättar debiterings- och uppbörds- längd för kommunala utskylder.
I stad, där magistrat finnes, skall vederbörande tjänsteman låta avskriva ändringslängderna, såvitt staden rörer _ med undantag för den avdel- ning, som avser taxering till särskild skatt å förmögenhet _ i två exemplar. Den ena avskriften skall av magistraten förvaras för att i sinom tid tillhandahållas den, som i staden upprättar debiterings- och upp— bördslängd för kommunala utskylder. Den andra avskriften skall av ina- gistraten förvaras, till dess densamma, på sätt i 17 å'stadgas, Överlämnas till taxeringsnämndens ordförande. Har taxeringsnämnden avslutat sitt arbete, skall genom magistratens försorg sistnämnda avskrift snarast möjligtöver— sändas till länsstyrelsen.
Av ändringslängden rörande taxering till särskild skatt å förmögenhet skall länsstyrelsen låta verkställa en avskrift, vilken enligt stadgandet i 17 å över- lämnas till taxeringsnämndens ordförande. Har taxeringsnämnden avslutat sitt arbete, skall avskriften kvarbliva hos länsstyrelsen.
De avskrifter, som enligt detta moment skola verkställas av länsprövnings- nämndens ändringslängder, skola göras särskilt för de avdelningar, vilka upptaga skattskyldiga, som taxerats av särskild taxeringsnämnd.
28 %.
I länen _ _ _ anteckningar om de årets taxeringar, vilka genom läns- prövningsnämndensbeslut till och med den 10 oktober ändrats eller till- kommit.
30 &.
Vid varje beskattningsnämnds i första instans och fastighetsprövnings— nämnds första sammankomst samt vid varje prövningsnämnds och riks- skattenämnd'ens första sammanträde, efter det att ledamöter i nämnden ut- setts, skola 109 5 första stycket, 57 å och, i tillämpliga delar, 111 5 1 och 2 inom. taxeringsförordningen i nu nämnd ordning uppläsas.
_ 31 %.
Ett exemplar av gällande taxerings- och skatteförfattningar skall av läns- styrelsen tillställas envar av Kungl. Maj:t eller länsstyrelse förordnad ord- förande eller ledamot i fastighetsprövningsnämnd, prövningsnämnd och be- skattningsnämnd i första instans ävensom envar av landstinget vald ledamot eller suppleant i fastighetstaxeringsnämnd samt envar av landstingets för- valtningsutskott vald ledamot eller suppleant i taxeringsnämnd, försåvitt han finnes därav vara i behov. Erforderligt antal _ _ _ överståthållaråmbetet.
Ordföranden, ledamöterna och suppleanter-na i riksskattenämnden erhålla sådana författningar från statskontoret efter därom gjord rekvisition.
33 5. Det åligger i fögderi häradsskrivaren och i stad, där magistrat finnes, vederbörande tjänsteman samt i Stockholm överståthållaråmbetet att årli—
gen före den 15 augusti under taxeringsåret till statistiska centralbyrån in- sända i enlighet med fastställda formulär upprättade sammandrag över taxe- ringen i fögderiet eller staden enligt taxeringsnämndernas beslut.
Länsstyrelsen har att årligen före den 15 augusti året näst efter taxerings- året till statistiska centralbyrån insända i enlighet med fastställda formulär uppgjorda sammandrag över sistnämnda års taxering enligt prövningsnämn- dens beslut, särskilt för fögderi och stad, där magistrat finnes.
34 %.
Med ledning av de i 33 5 första stycket omförmälda sammandragen skall statistiska centralbyrån upprätta samt före den 1 september till chefen för finansdepartementet och till riksräkenskapsverket insända en preliminär sammanställning angående utfallet av taxeringen enligt taxeringsnämndernas beslut dels för varje särskilt län och Stockholms stad, dels ock för hela riket.
På grundval av de i 33 å andra stycket omnämnda sammandragen har statistiska centralbyrån att på enahanda sätt som i första stycket sägs upp— rätta och före den 1 september insända en preliminär sammanställning an- gående taxeringsutfallet enligt prövningsnämndernas beslut.
Sedan de till statistiska centralbyrån insända sammandragen hunnit där— städes granskas samt de vid deras granskning anmärkta förhållanden blivit förklarade eller rättade, höra, i enlighet med de närmare föreskrifter, chefen för finansdepartementet äger meddela, sammandrag över taxeringen i riket enligt prövningsnämndernas beslut inom statistiska centralbyrån upprättas och genom detta verks försorg utgivas från trycket.
35 %. Statskontoret åligger _ _ _ stad. För riksskattenämndens verksamhet behövliga blanketter tillhandahållas nämnden av statskontoret efter rekvisition.
36 ä. 1 mom. Där till — _ — skall av vederbörande landskamrerare, taxerings- intendent, ordförande i _ _ — påkalla. '
Om riksskattenämndens verksamhet för vinnande av enhetlighet i rätts- tillämpningen vid olika beskattningsnämnder.
38 5.
1 mom. Riksskattenämnden har, vid fullgörande av sin uppgift att verka för en riktig och enhetlig tillämpning av skatteförfaltningarna, särskilt:
att lämna för riket gemensamma anvisningar i frågor rörande taxering. exempelvis beträffande värdet av vissa naturaförmäner samt av icke börs- noterade obligationer, aktier och andra värdepapper ävensom rörande av- drag för värdeminskning av byggnad, anläggning och inventarier;
att granska till nämnden insända, av landskamreraren uppgjorda förslag till anvisningar för taxeringen samt att, där oriktigheter eller, olika län emel-
lan, skiljaktigheter föreligga, som böra undanröjas, avgiva förslag till sådana oriktigheters eller skiljaktigheters undanröjande; samt
att, i mån av behov infordra och granska fastighetsprövningsnämndernas och prövningsnämndernas protokoll samt, om därvid så erfordras, inhämta förklaringar från taxeringsintendenten.
2 mom. Såväl ordföranden i riksskattenämnden som Skatteintendenten må, efter anmälan till chefen för finansdepartementet, företaga resor för att hos olika fastighetsprövningsnämnder och prövningsnämnder göra sig under- rättade om förhållanden, som beröra taxeringsväsendet, samt därvid med- dela råd och anvisningar.
3 mom. Genom riksskattenämndens försorg skall utgivas en serie tryckta meddelanden, innehållande av nämnden enligt 1 mom. här ovan meddelade beslut samt de upplysningar i övrigt, som kunna vara av intresse ur be- skattningssynpunkt. Dessa meddelanden skola översändas till länsstyrelserna för att tillställas taxeringsintendent samt envar av Kungl. Maj:t eller läns- styrelse'förordnad ordförande eller ledamot i fastighetsprövningsnämnd, prövningsnämnd och beskattningsnämnd i första instans.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1943; dock att bestämmelserna dels i 16 ä 2 mom. om de åtgärder, som av länsstyrelse skola vidtagas de år, då ledamöter och suppleanter i prövningsnämnd skola utses, dels ock i 22 ä 2, 3 och 4 mom. om verkställande av avskrifter av taxeringslängder och skogsvårdsavgiftslängd skola träda i kraft dagen efter den, då kungörelsen, enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författnings- samling.
I samband med kungörelsens ikraftträdande skall följande iakttagas: 1) Äldre bestämmelser i 22 g 1 mom. rörande tid och ordning för avläm- nande av taxeringslängder, mantalslängder och protokoll samt i 22 ä 2, 3 och 4 mom. angående häradsskrivares, magistrats och vederbörande tjänste- mans i stad befattning med taxeringslängder i annat avseende än avskrifters verkställande ävensom angående sistnämnda längders offentliga framläggande skola gälla, såvitt angår 1943 års taxering.
2) Har länsstyrelsen vid indelningen i taxeringsdistrikt för 1944 års taxe- ring, med avvikelse från vad som gällt vid 1943 års taxering, fördelat ar- betsuppgifterna mellan flera särskilda taxeringsnämnder, som handhava taxeringen av skattskyldiga, vilka skola upptagas i avdelningarna B och C av inkomstlängden, sålunda, att varje nämnd skall handhava taxeringen av allenast viss eller vissa grupper av de i omförmälda avdelningar av inkomst- längden upptagna skattskyldiga, skola kommunalstämmans eller kommunal- fullmäktiges ordförande, häradsskrivare eller magistrat före den 15 januari 1944 insända tillgängliga avskrifter av inkomstlängden och länsprövnings- nämndens ändringslängd rörande 1943 års taxering, såvitt angår avdelning- arna B och C, till länsstyrelsen, som har att ombesörja, att ifrågavarande avskrifter jämte hos länsstyrelsen förvarad motsvarande avskrift av läns— prövningsnämndens ändringslängd eller erforderliga utdrag ur desamma se-
nast den 31 januari 1944 tillställas ordförandena i de särskilda taxerings- nämnderna. Beträffande senare tillkomna ändringslängder rörande 1943 års taxering, såvitt angår avdelningarna B och C, skall förfaras på enahanda sätt sålunda, att avskrifter eller erforderliga utdrag av desamma snarast möjligt tillställas vederbörande ordförande.
Senast den 31 januari 1944 skall länsstyrelsen till ordföranden i särskild taxeringsnämnd överlämna utdrag ur förmögenhetslängder och länspröv- ningsnämndens ändringslängder rörande taxering till särskild skatt å för- mögenhet för år 1943, i vad rör sådana utländska juridiska personer, som icke äro oskifta dödsbon eller familjestiftelser. Motsvarande utdrag ur senare tillkomna ändringslängder rörande nämnda taxering skola snarast möjligt tillställas vederbörande ordförande.
3) Senast den 31 januari 1944 skall länsstyrelsen tillställa ordföranden i särskild taxeringsnämnd, som handhar taxeringen av skattskyldiga rörelse- idkare, vilka skola upptagas i avdelning A av inkomstlängden och hava ord- nad bokföring, som avslutas medelst vinst— och förlustkonto i huvudbok, ut— drag ur inkomstlängden och förmögenhetslängden samt länsprövningsnämn- dens ändringslängder rörande 1943 års taxering, såvitt angår omförmälda rörelseidkare. Motsvarande utdrag ur senare tillkomna ändringslängder rö- rande nämnda taxering skola snarast möjligt tillställas vederbörande ord- förande.
Likaledes senast den 31 januari 1944 skall länsstyrelsen till häradsskrivare eller vederbörande tjänsteman i stad, där magistrat finnes, utom Stockholm, översända en förteckning över ovan omförmälda rörelseidkare inom fögde— riet eller staden. Med ledning av nämnda förteckning skall häradsskrivaren eller vederbörande tjänsteman verkställa i 18 % 1 mom. omförmält utdrag ur mantalslängden._
F ö r s 1 a g till lag om ändrad lydelse av 3 & kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370).
Härigenom förordnas, att 3 & kommunalskattelagen den 28 september 1928 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:
3 %. Med taxeringsår förstås i denna lag det kalenderår, under vilket taxering av beskattningsnämnd i första instans verkställes, och med _ _ ._ taxe- ringsåret.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1943.
F ö r sl a g till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 14 juni 1933 (nr 357) om åsättande i vissa fall av särskilt uppskattnings- värde å fastighet.
Härigenom förordnas, att 5, 6, 8, 10 och 13 åå förordningen den 14 juni 1933 om åsättande i vissa fall av särskilt uppskattningsvärde ä fastighet skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:
5 %. Då framställning, _ _ _ avslutat sin verksamhet, till ordföranden i den lokala taxeringsnämnden i orten; och åligger _ _ _ erforderlig. 6 5. Efter förberedande _ _ _ avslutat sin verksamhet, hos den lokala taxe- ringsnämnden, som _ _ _ fastigheten. Nämndens beslut _ _ _ protokollet. Protokollet skall _ _ _ länsstyrelsen. 8 &. Efter utgången _ _ _ avslutat sitt arbete, till prövningsnämnden; och
har _ _ _ avgörande.
Innan ärendet avgöres, skall taxeringsintendenten giva nämnden sin mening tillkänna.
Nämndens beslut _ _ _ protokoll. Över nämndens _ _ _ föras. 10 &. Överståthållarämbetet och _ _ _ nämnden. Beslutet skall, _ _ _ infört. Underrättelse om _ _ _ ordförandena i fastighetstaxeringsnämnderna eller de lokala taxeringsnämnderna, envar _ _ _ februari. 13 å.
Ordförande i fastighetstaxeringsnämnd eller i lokal taxeringsnämnd så ock _ _ _ stadgat.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1943.
F ö r s la g till kungörelse om ändrad lydelse av 5 & kungörelsen den 14 juni 1933 (nr 358) med vissa föreskrifter för tillämpning av förordningen den 14 juni 1933 (nr 357) om äsättande i vissa fall av särskilt uppskattningsvärde å fastighet.
Härigenom förordnas, att 5 % kungörelsen den 14 juni 1933 med vissa föreskrifter för tillämpning av förordningen den 14 juni 1933 (nr 357) om åsättande i vissa fall av särskilt uppskattningsvärde å fastighet skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:
5 %.
Prövningsnämnds beslut _ _ _ taxering. Uppgift å sålunda till olika personer utbetalda ersättningsbelopp, avseende sistförflutna budgetår, skall årligen före juli månads utgång genom länsstyrelsens försorg insändas till finansdepartementet.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1943. Därvid skall iakttagas, att uppgift å ersättningsbelopp, utbetalda enligt 5 % och avseende tiden den 1 november 1942—den 30 juni 1943, skall genom länsstyrelsens försorg före utgången av juli månad 1943 insändas till finansdepartementet.
F ö r sla g till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 13 december 1940 (nr 1000) om allmän omsättningsskatt.
Härigenom förordnas, att 10 %, 14 ä 2 mom., 15 %, 19 å och 29 % förord- ningen den 13 december 1940 om allmän omsättningsskatt skola erhålla änd- rad lydelse på sätt nedan angives:
10 &.
Taxering till _ _ _ taxeringen.
Särskild taxeringsnämnd skall verkställa taxering till allmän omsättnings- skatt av skattskyldiga, som icke äro fysiska personer, oskifta dödsbon eller familjestiftelser. Sådan nämnd skall ock verkställa taxering till dylik skatt av rörelseidkare, som äro fysiska personer, oskifta dödsbon eller familje- stiftelser, därest de hava ordnad bokföring, som avslutas medelst vinst- och
förlustkonto i huvudbok, eller nästföregående år taxerats av sådan nämnd. Har rörelseidkare under beskattningsåret varit gift och är 52 ä 1 mom. kom- munalskattelagen eller 19 5 1 mom. förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt tillämplig å makarnas taxering, skall särskild taxerings— nämnd taga befattning jämväl med den andra makens taxering till omsätt- ningsskatt.
Länsstyrelsen äger förordna, att i stad särskild taxeringsnämnd skall verk- ställa taxering till allmän omsättningsskatt jämväl av annan rörelseidkare än i andra stycket sägs.
Lokal taxeringsnämnd skall verkställa taxering till allmän omsättnings— skatt av de skattskyldiga inom nämndens taxeringsdistrikt, vilkas taxeringar icke, enligt vad i andra och tredje styckena sägs, skola handhavas av sär— skild taxeringsnämnd.
Skattepliktig omsättning _ _ _ förvärvskälla.
14 Q.
2 mom. I fråga _ _ _ 79 ä 1 och 3 mom., 93 å andra stycket samt 95 å andra stycket taxeringsförordningen _ _ _ omsättningsskatt.
15 5.
För varje _ _ — ( omsättningsskattelängd ). Hos särskild taxeringsnämnd skall dylik längd upprättas för varje fögderi samt för stad, där magistrat finnes. Har någon _ _ _ längden.
Omsättningsskattelängden föres _ _ _ i länen senast den 5 juni och i Stockholm senast den 20 juni. Har länsstyrelsen medgivit utsträckning av den tid, inom vilken särskild taxeringsnämnds arbete skall vara avslutat, må länsstyrelsen jämväl'förordna om utsträckning av förstnämnda tid, dock längst till den 20 juni.
19 %.
Kungl. Maj :t förordnar _ _ _ uppgift att dels, efter _ _ _ varuslagen,
dels, efter framställning från landskamrerare, taxeringsintendent eller prövningsnämnd, _ _ _-omsättningsskatt,
dels ock, när _ _ _ förordning. Nämnden skall _ _ _ suppleant. Nämnden är _ _ _ tillstädes. Nämnden må, _ _ _ sakkunniga.
Beträffande nämndens verksamhet skola de i 110 g, 111 5 1 och 2 mom. samt 112 & taxeringsförordningen meddelade bestämmelserna i tillämpliga delar gälla.
29 å.
'! I denna förordning förstås med län jämväl Stockholms stad, med länssty— relse jämväl överståthållaråmbetet, med prövningsnämnd jämväl riksskatte-
nämnden, med landskamrerare jämväl skattedirektören vid överståthållar- ämbetets avdelning för skatteärenden samt med taxeringsintendent jämväl _skatteintendenten.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1943.
F ö r sl a g till kungörelse om ändring i vissa delar av kungörelsen den 14 november 1941 (nr 876) med vissa tillämpningsföreskrifter till förordningen den 13 december 1940 (nr 1000) om allmän omsättningsskatt.
Härigenom förordnas, att 14, 23 och 24 åå kungörelsen den 14 november 1941 med vissa tillämpningsföreskrifter till förordningen den 13 december 1940 (nr 1000) om allmän omsättningsskatt skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:
14 g.
Taxeringsintendent skall _ _ _ skattskyldiga.
23 %.
Skatt, som påförts på grund av beslut rörande ett års taxering, fattat av riksskattenämnden senare än den 5 oktober och av prövningsnämnd senare än den 10 oktober samma år eller på grund av utslag av kammarrätten eller Kungl. Maj:t, upptages å särskild debetsedel. Debetsedeln skall _ _ _ öre.
24 &.
Sammandrag över taxeringen till omsättningsskatt enligt taxeringsnämn— dernas beslut skall för varje taxeringsår _ _ _ centralbyrån senast den 15 augusti under taxeringsåret.
Sammandrag över nämnda taxering enligt prövningsnämndens beslut skall för varje taxeringsår i enahanda ordning, som i första stycket sägs, av läns- styrelsen insändas till statistiska centralbyrån senast den 15 augusti året näst efter taxeringsåret.
Omsättningsskattelängderna och _ _ _ senast den 15 augusti påföljan- de år.
. Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1943.
F ö r s 1 a g till _ kungörelse om ändrad lydelse av 2 5 kungörelsen den 13 december 1935 (nr 606) angående jämkning av den i 42 5 3 mom. taxerings-
förordningen lden 28 september 1928 (nr 379) stadgade uppgifts- skyldigheten för vissa utdelningar och räntor.
Härigenom förordnas, att 2 % kungörelsen den 13 december 1935 angående jämkning av den i 42 ä 3 mom. taxeringsförordningen den 28 september 1928 (nr 379) stadgade uppgiftsskyldigheten för vissa utdelningar och räntor skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:
2 %. Vad i _ _ _ anmaning av taxeringsintendenten eller vederbörande taxe- ringsnämndsordförande _ _ _ hemvist. Godkännande, som _ _ _ återkallas.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1943.
F ö r s 1 a g till förordning om ändrad lydelse av 5 11 förordningen den 6 augusti 1894 (nr 61) angående mantalsskrivning.
Härigenom förordnas, att 5 11 förordningen den 6 augusti 1894 angående mantalsskrivning skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:
& 11. Mantalslängden jämte _ _ _ februari. Vederbörande pastor _ _ _ mantalsskrivningsförrättaren.
Sedan i _ _ _ överstrykas. Inom tio dagar efter det mantalslängden av pastor återställts till mantals-
skrivningsförrättaren skall längden i justerat skick avlämnas till ordföranden i lokal taxeringsnämnd.
Under den _ _ _ del. Till mantalslängderna hörande bilagor och jämlikt formulär nr 5 upprät- tat sammandrag av längderna skola av vederbörande häradskrivare och ma- gistrater samt, i fall som avses i å 1 mom. 2 andra stycket, av vederbörande kommunalborgmästare bifogas årets kronoräkenskaper; hörande duplett- exemplar _ _ _ kommunalborgmästama.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1943.
Förslag till
kungörelse om ändring i vissa delar av instruktionen den 19 november 1937 (nr 902) för landshövdingarna irikets län samt de vid länsstyrelserna anställda befattningshavarna (landshövdinginstruktion).
Härigenom förordnas, att 14 å, 15 å, 18_20 åå, 22 å, 24 å 2 mom., 28 å, 39 å 3 mom., 40 å, 44 å 2 mom., 45 å och 47 å 1 mom. landshövdinginstruktio- nen den 19 november 1937 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan an- gives samt att i sagda instruktion skola införas tre nya paragrafer, be- nämnda 14 a å, 17 a å och 20 a å, av nedan angiven lydelse: '
14 å.
Landskamreraren är chef för landskontoret. Honom åligger:
att söka _ _ _ befattning,
att vara ordförande i fastighetsprövningsnämnden och länsprövningsnämn- den,
att i egenskap _ _ _ befattning.
14aå.
Taxeringsintendent åligger: att enligt gällande skatte- och taxeringsförfattningar bevaka det allmännas rätt hos fastighetsprövningsnämnden, länsprövningsnämnden och skattedom- ”stolarna,
att i enlighet med bestämmelserna i denna instruktion antingen bereda och föredraga eller i egenskap av föredragande själv avgöra eller ock för
vederbörlig åtgärd till underordnad tjänsteman överlämna de ärenden, som enligt arbetsordningen för länsstyrelsen ankomma på hans handläggning,
att närmast under landskamreraren hava tillsyn över göromålen å ho— nom underställd avdelning (taxeringsavdelningen) samt övervaka, att de därstädes tjänstgörande befattningshavarna behörigen fullgöra sina ålig- ganden, ävensom
att i övrigt fullgöra vad enligt denna instruktion eller eljest meddelade bestämmelser tillhör hans befattning.
15 å. Länsassessor åligger _ _ _ göromål. Länsassessor å _ _ _ landskansliet.
Länsassessor å landskontoret är ock pliktig att, där länsstyrelsen icke an- norlunda förordnar, föra fastighetsprövningsnämndens och länsprövnings- nämndens protokoll.
17 a å. Taxeringsinspektör åligger: att i enlighet med bestämmelserna i denna instruktion med befogenhet, som i 15 å sägs, handlägga de grupper av ärenden, som enligt arbetsordningen eller eljest av länsstyrelsen meddelade föreskrifter anförtros honom, samt
att enligt länsstyrelsens närmare bestämmande biträda taxeringsintenden- ten vid de å taxeringsavdelningen förekommande göromålen.
18 å.
Envar i 13—17 a åå nämnd _ _ _ underrättas.
19 å.
Landskanslist, landskontorist _ _ _ landskontoret. Landskontorist samt kansli- och kontorsbiträde å taxeringsavdelningen
hava att efter taxeringsintendentens föreskrifter deltaga i förekommande göromål å nämnda avdelning.
20 å.
Envar befattningshavare å landskontoret åligger att, då han därtill an- litas, lämna landskamreraren och taxeringsintendenten det biträde, som er- fordras vid fullgörande av sistnämnda befattningshavare jämlikt taxerings- förordningen _ _ _ nämnd.
Angående den ersättning för övertidsarbete, som må utgå till annan än landskamrerare och taxeringsintendent för taxeringsarbete, _ _ _ taxe- ringsförordningen.
20aå.
Befattningshavare å landskontoret må icke mot ersättning lämna inom länet skattskyldiga biträde med upprättande av deklarationer eller andra i skatteförfattningarna avsedda uppgifter samt ej heller annat biträde i skat- teärenden.
22 %. Landshövdingen äger _ _ _ protokollet. Då avdelningschef eller taxeringsintendent, utan att _ _ _ föredra- gande. Där ej _ _ _ person. Till ärenden _ _ _ medel. 24 ä.
2 mom. Utan hinder av fastställd arbetsordning må avdelningschef, när helst han därtill finner anledning, övertaga handläggning av ärende, som eljest skolat ankomma å annan befattningshavare inom avdelningen, dock att landskamrerare icke äger övertaga handläggning av ärende, som an- kommer å taxeringsintendenten; likaledes må länsstyrelsen, där så _ _ _ uppdraga åt länsassessor, länsnotarie. länsbokhållare eller taxeringsinspek- tör att såsom _ _ _ handläggning.
28 g.
1 mom. Avdelningschefen å _ _ _ bestämmer.
2 mom. Taxeringsintendenten skall närvara dels vid avgörandet av åren- den, som avses under 2. och 4. i 1 mom., såvitt angår befattningshavare, som tilldelats taxeringsavdelningen, dels vid avgörandet av ärenden enligt. skatte- och taxeringsförfattningarna, med undantag av sådana, som avse länsstyrelsens utseende av ledamöter och suppleanter i fastighetsprövnings- nämnden, samt uttagande av böter eller viten ävensom vidtagande av de åt— gärder, som anmäld försummelse eller utebliven verkställighet av vad i för- fattning stadgas för övrigt kan påkalla, dels oclc då länsstyrelsen eljest be- träffade särskilt ärende så bestämmer.
39 ä. 3 mom. För avdelningschef, taxeringsintendent och länsassessor skall _ _ _ bestämd. Landskanslist och _ _ _ året.
Nu omförmälda — _ _ ämbetslokal.
40 &.
Landshövdingen tillsättes av Kungl. Maj:t. Landssekreterare, landskamrerare, taxeringsintendent och länsassessor samt _ _ _ länsstyrelsen.
Försvarsassistent förordnas _ _ _ länsstyrelsen. De ordinarie _ _ _ länsstyrelsen. Landshövdingen samt _ — _ år.
44 ä.
2 mom. Annan ledighet än semester må av länsstyrelsen beviljas lands- sekreterare, landskamrerare och taxeringsintendent under högst fyrtiofem dagar samt länsassessor under högst etthundratjugu dagar årligen.
Erfordras sådan _ _ _ avgörande. Om dylik _ _ _ besluta.
45 %. Vikarie för _ _ _ Kungl. Maj:t. Vikarie må _ _ _ gång. Till vikarie — — _ hefattningshavaren. Taxeringsintendent må icke förordnas att under landskamrerares ledig- het som vikarie handlägga ärenden, som enligt gällande skatte- och taxe- ringsförfattningar ankomma på landskamreraren, där icke fråga är om le— dighet, som i 44 ä 2 mom. andra stycket avses.
47 å. ] mom. Beträdes landshövding, landssekreterare, landskamrerare eller taxeringsintendent med fel _ _ _ hovrätt.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1943.
F ö r s l a g till kungörelse om ändrad lydelse av 54 uppbördsreglementet för Stockholm den 17 april 1936 (nr 130).
Härigenom förordnas, att ä 4 uppbördsreglementet för Stockholm den 17 april 1936 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:
54.
1. Så snart _ _ _ kronodebetsedlar.
Inom tid, _ — _ medel.
Har riksskattenämnden eller Stockholms stads prövningsnämnd vidtagit ändring i ett års taxering inom staden eller påfört ny sådan taxering och har beslutet fattats senast den 25 oktober samma år, skall, sedan i taxerings- förordningen _ _ _ posten.
Har riksskattenämnden eller Stockholms stads prövningsnämnd höjt skatt- skyldigs taxering för visst är och har beslutet fattats senare än den 25 okto- ber samma år, skall den ökning i kronoutskyldernas belopp, som den skatt- skyldige i följd av höjningen av taxeringen har att utgöra, erläggas å tid, som överståthållaråmbetet äger i varje särskilt fall bestämma.
2. Sedan grunderna _ _ _ statskontoret.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1943.
Förslag till
kungörelse om ändring i vissa delar av instruktionen för över- ståthållaråmbetet den 9 september 1938 (nr 597).
Härigenom förordnas, att 22, 30 och 74 åå instruktionen för överståthål- larämbetet den 9 september 1938 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:
22 å. Skattedirelctören åligger, utöver vad i 19 % angives, huvudsakligen:
att vara ordförande i Stockholms stads prövningsnämnd; att enligt _ _ _ verkställas.
30 g. .
Envar av taxeringsintendenten, _ _ _ handläggning.
Taxeringsintendenten åligger att enligt gällande skatte- och taxeringsför- fattningar bevaka det allmännas rätt hos Stockholms stads prövningsnämnd och skattedomstolarna.
Rörande uppbördsintendentens _ _ —— stadgat. 74 &.
Vikarie för _ _ _ Kungl. Maj:t. Vikarie må _ _ _ gång.
Taxeringsintendent må icke förordnas att handlägga ärenden, som enligt gällande skatte- och taxeringsförfattningar ankomma på skattedirektören, där icke fråga är om vikariat under ledighet, som i 73 5 2 mom. andra styc- ket avses.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1943.
F ö r s 1 a g till kungörelse om ändrad lydelse av S 1 mom. 3 kungörelsen den 13
november 1931 (nr 396) med föreskrifter angående medels- förvaltningen i länen.
Härigenom förordnas, att ä 1 mom. 3 kungörelsen den 13 november 1931 med föreskrifter angående medelsförvaltningen i länen skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:
ål.
Mom. 3. Till mantalslängderna hörande sammandrag och uppgifter för varje år skola av vederbörande mantalsskrivningsförrättare inom januari månad påföljande år avlämnas till länsstyrelsen, som har att ombestyra, att mantalslängderna och sammandragen samt de uppgifter, som skola för all framtid bevaras, i folierat och bundet skick översändas till riksarkivet för förvaring i kammararkivet.
Inkomstlängderna, förmögenhetslängderna, länsprövningsnämndens änd- ringslängder rörande taxering för inkomst eller förmögenhet och riksskatte- nämndens ändringslängd för länet för varje taxeringsår skola, behörigen foli- erade och inbundna, av länsstyrelsen insändas till riksräkenskapsverket på- följande år inom tid, som av verket för varje län bestämmes, dock tidigast den 15 augusti.
Taxeringsnämndernas protokoll _ _ _ länsstyrelserna. Fastighetslängderna för varje år, under vilket allmän fastighetstaxering icke ägt rum, skola, behörigen _ _ _ av länsstyrelsen senast den 15 au-
gusti insändas till riksarkivet för förvaring i kammararkivet.
De fastighetslängder, vilka upprättats av vederbörande nämnder, samt fastighetsprövm'ngsnämndens ändringslängder skola för år, under vilket all— män fastighetstaxering ägt rum, i enahanda ordning, som i föregående stycke sägs, insändas till riksarkivet senast den 15 augusti sex år efter förstnämnda är. Längderna skola därvid åtföljas av beredningsnämndernas och fastighets- taxeringsnämndernas protokoll.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1943.
F ö r s 1 a g till kungörelse om ändrad lydelse av 5 3 förnyade instruktionen den 16 maj 1918 (nr 283) för häradsskrivarna.
Härigenom förordnas, att ä 3 förnyade instruktionen den 16 maj 1918 för häradsskrivarna skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:
å3.
I fråga om skatters och vissa allmänna avgifters utgörande tillhör det häradsskrivare huvudsakligen:
1) att, där _ _ — sammanhänger;
2) att, då han av länsstyrelsen därtill förordnas, biträda taxeringsinten- denten i länet vid ledningen och övervakandet av taxeringsarbetet;
3) att upplägga fastighetslängder förtaxeringen av fastigheter och, i före- skriven utsträckning, inkomstlängd för taxeringen till kommunal inkomst- skatt och till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, att, sedan taxerings— längderna inkommit från taxeringsnämnderna, i föreskriven utsträckning, ut- räkna och i inkomstlängden införa ortsavdrag samt beskattningsbar inkomst och beskattningsbart belopp ävensom summera längden samt vidare uträkna och i taxeringslängderna införa de utskylder och avgifter, som på grund av ' taxeringsnämndernas beslut skola påföras de skattskyldiga, att granska taxe- ringslängderna och, om därvid upptäckes felräkning, misskrivning eller an- nan oriktighet i längderna, som icke omedelbart kan av häradsskrivaren rät— tas. så fort ske kan, skriftligen anmäla detta till taxeringsintendenten i länet samt att verkställa föreskrivna avskrifter av beskattningsnämndernas läng- der;
4) att ombesörja _ _ — debetsedlar; 5) att till _ _ _ handlingar; 6) att, där _ — _ fögderiet; 7) att till _ _ _ överlämnats; ävensom 8) att upprätta — _ _ pensionsförsäkn'ng.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1943.
Förslag till
kungörelse om ändring i vissa delar 'av kungörelsen den 19 juni 1942 (nr 496) med tilläggsbestämmelser till allmänna resereglementet.
Härigenom förordnas, att bestämmelserna under avdelning A i kungörelsen den 19 juni 1942 med tilläggsbestämmelser till allmänna resereglementet skola, såvitt angå tredje gruppen, erhålla ändrad lydelse på sätt nedan an- gives:
Tredje gruppen.
Förrättningsmän, vilka icke tillhöra någon av ovan nämnda grupper.
Ledamot i denna kungörelse ej Ordförande: särskilt nämnd såsom ordförande _____________ eller chef: i riksskattenämnden .......... 1 A
______________ i ungdomsfängelsenämnden _ _ —-
i fastighetsprövningsnämnd eller pröv- _____________ ningsnämnd .............. I B
i hästuttagningsnämnd _ _ _ -—
i riksskattenämnden ....... I B i sinnessjuknämnden _____ Om i _ _ _ resekostnads- och traktamentsersättning.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1943.
AVDELNING I.
Beskattningsnämnder för årlig taxering.
Kap. 1. Historik.
% 1. Tiden före tillkomsten av 1861 års bevillningsförordning. Ett taxeringsförfarande, åsyftande att fastställa de enskilda medborgarnas förmåga att med hänsyn till inkomst och förmögenhet bära av det allmänna pålagda utskylder, kan anses börja framträda i vårt land under senare delen av 1500-talet i en form, som torde kunna betecknas som föregångare till se- nare tiders taxeringsväsende. Medan vid denna tid på landet befolkningen hade att erlägga skatt med visst belopp per mantal och särskild uppskattnings— nämnd för bestämmande härav icke erfordrades, var förhållandet ett annat i städerna. Här måste den skatt, staden såsom sådan hade att erlägga, för- delas på de skattskyldiga borgarna, och då någon så enkel grund för fast- ställande av skatteförmågan, som var tillämplig för landsbygden, icke kunde användas, måste en taxering ske. Man torde få antaga, att denna till en bör- jan verkställts av rådet i städerna. Så var förhållandet, då är 1571 en hjälp- skatt till Älvsborgs lösen uttogs. Så småningom kommo även representanter, direkt utsedda av de skattskyldiga, att deltaga i taxeringen.
Genom Halmstads riksdagsbeslut år 1678 fastställdes för första gången viss ordning för taxeringen. Borgerskapet åtog sig då'att svara för väsent- ligt större krigshjälp, än som tidigare beslutats, under den förutsättningen, att magistraterna i städerna finge i uppdrag att jämte några av borgerska- pet, »som de beprövas därtill skickligast att vara», pålägga städernas invå- nare så stor del av kontributionen, som var och en »efter dess förmögenhet, råd och ämne kan skattas tåla». De, som icke tillhörde något av riksstån- den, skulle särskilt taxeras av landshövdingarna och magistraterna.
Motsvarande ordning återfinnes i riksdagsbesluten av åren 1680, 1683, 1686 och 1689. I kungl. reglementet angående Stockholms stads inkomster av år 1693 föreskrevs, att taxeringen i Stockholm skulle verkställas av överståthål- laren, magistraten och- borgerskapets fyrtioåtta äldste.
Härigenom hade ett särskilt taxeringsförfarande tillskapats för städernas del, vartill motsvarighet icke fanns på landsbygden.
Genom en i Bender år 1712 utfärdad förordning infördes en ny form för bestämmande av skattskyldigheten. Enligt denna skulle de skattskyldiga äga
»frihet att skatta sig sins emellan utan att kronobetjenterna sig därmed må befatta». Uppskattningen avsåg fast och lös egendom samt skulle ske på landet inom varje härad eller socken och i städerna inom varje kvarter, på plats, där de skattskyldiga sammankommit för att lämna erforderliga upp- gifter. Efter slutad förrättning skulle uppskattningslängderna insändas till landshövdingen och det vid förrättningen förda protokollet förvaras förseg- lat i kyrkan eller häradskistan till upplysning vid efterföljande enahanda förrättning. Denna form av muntlig självdeklaration i förening med taxering genom lekmän tillämpades under åren 1713, 1715 och 1716.
Enligt den bevillning, som rikets ständer är 1719 åtogo sig till samma års kontribution, skulle borgerskapet i rikets städer utgöra en särskild kontin- gent, bestämd till 90000 daler silvermynt. Beloppet skulle fördelas på bor- garna efter den repartition, som verkställts av särskilda taxeringsmän. En- ligt 1723 års resolution över städernas besvär skulle taxeringsmännen väljas av borgerskapet i magistratens närvaro och under dess uppsikt samt därefter avlägga »den vanliga taxeringseden». De ägde sedan att efter sitt samvete skatta och utsätta vad var och en av deras medbröder, efter en rätt pro- portion av dess förmögenhet, handel, hantering och näring, borde betala. Voro taxeringsmännen av olika mening eller taxerade de någon högre än som bor- de ske, ålåg det landshövdingen att jämte magistraten eller, i landshövding- ens frånvaro, magistraten allena att besluta i ärendet. Kollegierna eller lands- hövdingarna fingo sedan icke upphäva vad en gång således ordentligen gjort och fastställt var. Anfördes besvär över taxeringen, ålåg det landshövdingen att med vederbörande magistrat, därest besvären hade skäl för sig, vidtaga rättelse vid följande års taxering.
1734 års bevillning, den s. k. försvarshjälpen, utgick efter andra grunder än tidigare bevillningar. Städerna skulle nu ej längre utgöra viss kontingent, utan bevillningen skulle utgöras direkt av varje i staden skattskyldig efter särskilda taxor för olika yrkesgrupper invånare. Den, som icke kunde hän- föras till någon av de angivna grupperna, skulle särskilt taxeras. Denna taxe- ring ålåg i Stockholm överståthållaren och magistraten, i övriga städer lands- hövding och magistrat samt på landet landshövding och kronobetjänte. I städerna torde dock taxeringen fortfarande hava verkställts genom valda taxeringsmän; landshövding och magistrat hade emellertid liksom förut att övervaka förfarandet.
Genom en förordning av år 1739 bestämdes, att taxeringen skulle verk— ställas i Stockholm av överståthållaren jämte magistraten och borgerskapets äldsta samt i övriga städer av landshövding och magistrat samt på landet av häradshövdingarna med vissa adjungerade från varje stånd. Nämnda års förordning tillskapad'e definitivt även för landsbygdens del ett taxeringsför- farande, vari lekmännen togo del.
År 1743 återinfördes metoden att beträffande stad uttaga skatten med visst belopp, beräknat för staden i dess helhet; denna metod tillämpades till år 1747, då densamma slutligt avskaffades. Taxeringen skulle verkställas av bergskollegium, såvitt rörde bruken samt därvarande betjänte och arbetare.
I Stockholm skulle taxeringen handhavas av samma personer som enligt 1739 års förordning, i övriga städer av landshövding och magistrat »och de, som därvid plåga brukas». På landet verkställdes taxeringen, i närvaro av krono- betjäningen, av landshövdingen eller den, han i sitt ställe förordnade, jämte vederbörande häradshövdingar med vissa adjungerade av adeln samt präste- och bondestånden.
De bevillningsförordningar, som under den närmast följande tiden utfär- dades, innehöllo i huvudsak liknande bestämmelser som här ovan nämnts beträffande taxeringen.
Någon översyn över den verkställda taxeringen hade intill år 1763 icke ägt rum. En sådan skulle ju _ åtminstone vad städerna beträffar _ hava stått i strid med 17 23 års förbud för kollegier och landshövdingar att upphäva en verkställd taxering. Emellertid anbefalldes överståthållaren och landshöv- dingarna genom ett kungl. brev av år 1763 _ tydligen på grund av den då för statsverket brydsamma ekonomiska situationen _ att noga granska taxe- ringslängd'erna för att efterse, huruvida bevillningsförordningen blivit riktigt efterföljd, samt att, därest så erfordrades, rätta och ändra dem, så att ingen orätt förtydning eller förklaring mot förordningens rätta förstånd och mening till kronans inkomsters oskäliga minskning och undandragande finge på något sätt tillåtas. I ett nytt kungl. brev år 1763 anbefalldes överståthållaren och landshövdingarna att på det sorgfälligaste tillse och hålla hand över att bevillningsförordningen på det allra nogaste följdes och iakttoges av taxe- ringsmännen och kronobetjänterna; särskilt riktades klander mot taxerings- männen i städerna. Med anledning av gjorda förfrågningar lämnades här— utöver i ett av kammarkollegium och statskontoret år 1764 utfärdat cirku- lärbrev till samtliga landshövdingar förklaring av olika stadganden i 1762 års bevillningsförordning, rörande vilkas rätta tolkning osäkerhet eller orik- tig uppfattning uppstått vid taxeringarna, varjämte ånyo inskärptes vikten av att taxeringsmännen i städerna noga efterlevde bevillningsförordningen.
De stundom kraftiga ingripanden i taxeringsförfarandet från landshövding— arnas sida, som härav blevo en följd, påtalades av ständerna i 1766 års bevill- ningsförordning. Häri förbjödos kollegierna att utfärda förklaringar och landshövdingarna eller deras ställföreträdare att vid taxeringarna göra någon ändring i de summor, taxeringsmännen utsatte. För att ändock förmå taxe- ringsmännen till en riktig taxering föreskrevs i stället, att dessa skulle vara »Kungl. Maj:t och kronan ansvariga, om det befinnas kan, att igenom efter- låtenhet hos dem kronan kommit i saknad av något, som likmätigt förord- ningen påföras och utgöras bort». Taxeringsförfarandet i städerna undergick ingen ändring. På landet skulle emellertid nu taxeringen verkställas av landshövdingen eller den han i sitt ställe förordnade jämte häradshövdingen samt tre adelsmän, tre präster och tre bönder, som landshövdingen därtill utsåg. Kronobetjänterna skulle fortfarande närvara vid taxeringarna »och gå taxeringsmännen tillhanda såväl med skrivning som erforderliga underrättel- ser utur handlingarna».
Under de följande åren visade sig alltjämt, att taxeringsmännen icke med 5—427808.
tillräcklig noggrannhet följde bevillningsförordningens föreskrifter. Då lands- kontoren gjorde anmärkningar häremot, invände taxeringsmännen med hän- visning till 1766 års bevillningsförordning, att det varken tillkom landskon- toren att klandra, vad taxeringsmännen gjort, eller landshövdingarna att där- över resolvera. Vid sådant förhållande ansågo sig landshövdingarna böra hänskjuta uppkommande tvistefrågor till kammarrevisionen. Detta föran- ledde utfärdandet av ett kungl. brev av år 1774, vari framhölls, att i sådana fall, då bevillningsförordningen vore klar samt personernas egenskap och villkor sådana, som stadgan med tydliga ord utmärkte, »d'är hade taxerings- männen ingen makt blivit lämnad att arbitrera, som då skulle sätta dem över lagen, vilken de allenast blivit antagna att lämpa och verkställa, eller någon rättighet dem given att förändra grader och klasser, som förordningen utstakar, eller taxera någon under den i allmänhet utsatta minsta graden, där ej sådan casus specialis finnes, som jämväl förordningen uttryckligen före- skriver». Beginges sådana fel, skulle rättelse ske genom landshövdingarnas försorg på så sätt, att landskontoren vid granskningen av längderna skulle framställa anmärkningar mot felen, varpå vederbörande skulle höras där- över och landshövdingarna meddela resolution såsom i andra anmärknings- mål. Besvär över länsstyrelsens1 utslag i dylika anmärkningsmål skulle, en- ligt kungl. brev 1776, anföras hos kammarkollegium. Något motsvarande be- slut meddelades icke beträffande anmärkningsmålen i Stockholm; besvär över överståthållarens beslut i dylika mål skulle anföras hos Kungl. Maj:t.
I de år 1789 utfärdade privilegierna för rikets borgerskap och städerna i allmänhet tillförsäkrades dessa »ett orubbat bibehållande av deras rättighet att —, _ taxeras av egna medlemmar».
Genom 1789 års bevillningsförordning erhöll prästerskapet ökat infly- tande vid taxeringarna. I övrigt infördes nu uttrycklig rätt till besvär över taxeringsmännens beslut i de fall vederbörande uppenbarligen kunde visa, »det han vid taxeringen, vare sig i staden eller på landet, blivit förfördelad». Besvären skulle ställas till länsstyrelsen; uppbörden fick dock icke hindras genom slika klagomål.
Vidare föreskrevs i kungl. brev av samma år, att en allmän granskning av taxeringslängderna skulle ske genom kammarrevisionens2 försorg till kontroll å taxeringsmännen och för framställande av eventuella krav mot dessa.
Vid denna tid löstes för Stockholms vidkommande frågan, huruvida taxe- ringsmännens beslut finge ändras. I anledning av hos Kungl. Maj:t anförda klagomål över att överståthållaren och magistraten ändrat dylika beslut, ut— färdades ett kungl. brev till kammarkollegium år 1791, vari de överklagade åtgärderna gillades. Genom en samtidigt utfärdad allmän kungörelse tillätos icke blott de, vilka i fråga om förmögenhetsavgift kunde bevisa sig vara för
1 Å landshövdingen såsom länsmyndighet användes sedan mitten av 1600-talet benämningen Kungl. Maj:ts befallningshavande. Namnet länsstyrelse uppträder först i början av 180(Halet. Här användes genomgående den senare benämningen. * Kammarrevisionen erhöll i kungl. brev av år 1799 benämningen kammarrätten; dess bc- fattning med taxeringsmål utvidgades 1823 att avse även besvärsmål.
högt taxerade, utan även kronans ombud att genom besvär till befallnings— havandena söka rättelse i verkställda taxeringar. _ I kungl. skrivelse år 1792 uttalades, att besvär över utslag av överståthållaren skulle anföras hos kammarkollegium; överståthållaren skulle därjämte till sagda kollegium insända alla utslag, varigenom den av taxeringsmännen utsatta avgift blivit minskad. Sistnämnda år hemställde kammarkollegium i cirkulärskrivelse till landshövdingarna, att även dessa skulle till kollegiet insända alla utslag, varigenom bevillningsavgiften blivit minskad eller eftergiven.
Besvär över kammarkollegiets utslag fingo i vanlig ordning anföras hos Kungl. Maj:t enligt 1759 års förordning angående fatalier i politie- och oecono— miemål. Besvärsrått hos både kammarkollegium och Kungl. Maj:t tillkom enligt prejudikat även taxeringsmännen.
Bevillningsförordningen den 15 juni 1800 stadgade beträffande taxeringen, att denna skulle i städerna och »därunder hörande köpingar» förrättas i landshövdingens eller hans ställföreträdares närvaro inför magistraten av bor- gerskapets taxeringsmän; härutöver fingo emellertid i staden varande adels- män, präster »och alla andra» frihet att vara tillstådes och sin rätt bevaka. På landet verkställdes taxeringen fortfarande, i närvaro av landshövdingen eller hans ställföreträdare, av tre representanter för de ifrågakommande tre stånden, varvid prästerna utsågos av vederbörande domkapitel och de övriga av landshövdingen.
Samtliga taxeringsmän skulle avlägga ed. Protokoll fördes på landet av landskamreraren, om landshövdingen var närvarande, men eljest av den, som landshövdingen förordnade. Taxeringsmännen skulle göra sig noggrant under- rättade om alla förhållanden av betydelse för bevillningen.
Bevillningsförordningens »bokstavliga innehåll» skulle lända till efterrät- telse. I händelse av olika meningar gällde majoritetens beslut.
Vidare meddelades nu tydligare bestämmelser rörande rätten att vinna änd- ring i taxeringsmännens beslut. Härom stadgades, att »taxeringsmännens be- slut böra icke vara några förändringar, i vad rör bevillningens åläggande, underkastade, därest ej antingen den skattskyldige skulle kunna visa, att han vid taxeringen, vare sig i staden eller på landet, verkligen är förfördelad, samt honom högre avgift, än vara bort, påförd, eller ock landskontoren och andra vederbörande inom laga tid finna skäl till den anmärkning, att bevillningsav- gifterna, till kronans förlust, blivit för ringa beräknade». Hä=vid hänvisades till de tidigare omnämnda kungl. breven av åren 1774 och 1791. Dock hind- rade »sådana klagomål och besvär icke uppbördens infordrande enligt taxe- ringslängderna».
Taxeringsmännens ersättningsskyldighet begränsades nu till det fall, att de »uppsåtligen samt mot bättre vett och vilja, till kronans skada, för någon minska de avgifter, en sådan i avseende till rörelse eller större förmögenhet åläggas bort». Förutsättning för denna ersättningsskyldighet var dock, att an- märkning gjordes inom tiden för kravs anställande hos den skattskyldige en- ligt uppbördsförfattningarna samt att denne ej kunde erlägga den undandrag- na skatten. Närmare bestämmelser om taxeringsmännens ersättningsskyldig-
het gåvos genom ett kungl. brev av år 1805. Genom 1809 års regeringsform bestämdes slutligen i dess % 113, att taxeringsmän skola ej för debitering eller taxering kunna till något ansvar ställas.
Vid 1800 års riksdag åtogo sig ständerna även att utgöra en allmän skatt ä förmögenhet i riket för inlösen av riksgäldskontorets kreditsedlar. Taxering- en till denna skatt skedde på annat sätt än till bevillning. Sålunda verkställ- des den av särskilda för varje härad utsedda uppskattningskommittéer om åtta ledamöter, av vilka två valdes från varje stånd. Landshövdingen var ordförande i alla uppskattningskommittéerna i länet. Särskilt föreskriven ed, vari bl. a. inskärptes tystnadsplikt, avlades av ordförande och ledamöter. Till ledning för taxeringen lades mantals- och uppbördslängder, jordeböcker och andra allmänna handlingar. Varje skattskyldig var berättigad att personligen ' eller genom ombud eller ock skriftligen meddela de upplysningar, han önska- ' de; skedde icke detta, uppskattade kommittén hans förmögenhet efter som | den kunde utrönas. Vid uppgivandet av annan än känd förmögenhet fick den | skattskyldige välja mellan att specificera tillgångar och skulder eller i en I summa anmäla sin behållna och verkliga förmögenhet. I det senare fallet ! var han ovillkorligen skyldig att med ed bekräfta sin uppgift; även i det förra i fallet förelåg sådan skyldighet, om hälften av de i beslutet deltagande upp- : skattningsmännen funno detta nödigt. *
Besvär över uppskattningskommittés beslut fick anföras hos Kungl. Maj:t ' inom två månader. '
Genomgripande förändringar i taxeringsförfarandet vidtogos genom bevill— 1 ningsförordningen den 28 april 1810. Skyldighet att avgiva skriftlig s,]älv- ! deklaration infördes nu; densamma skulle innehålla, utöver samma nppgif— l ter, som lämnades vid mantalsskrivnjngen, uppgift å den skattskyldiges hela 1 behållna inkomst för det föregående året efter vissa tillåtna avdrag. Denna ; inkomst skulle utgöra grunden för hans taxering efter »tariff nr 1», enligt * vilken skattesatserna voro progressivt stigande. Härjämte fanns en »tariff nr 2», enligt vilken bevillning skulle erläggas av envar för synbar egendom eller , näring, oberoende av huruvida därav uppkommit behållen inkomst. Den ta- | riff, som lämnade den högsta bevillningen, skulle tillämpas. i
Taxeringen skulle nu på landet beredas av särskilda beredningskommittéer, ' vilka avgåvo förslag till densamma. Dessa kommittéer skulle utses sockenvis och bestå av två adelsmän, en »ståndsperson» och tre av bondeståndet; där— jämte var vederbörande pastor självskriven ledamot. Taxeringen fastställdes sedan av en i regel för varje härad av beredningskommittéerna utsedd taxe- ringskommitté, bestående av nio ledamöter, nämligen två adelsmän, två präs- ter, två ståndspersoner och tre bönder; landshövdingen eller den han i sitt ställe utsett var ordförande. I städerna fungerade endast valda taxeringsmän, motsvarande taxeringskommittéerna på landet. Samtliga omförmälda för- troendemän skulle avlägga ed. Vid olika meningar blev majoritetens åsikt gällande men vid lika röstetal den mening, som var »till kronans största för- män».
Ändring i taxeringsmännens beslut kunde begäras hos taxeringskommittén,
medan denna ännu var samlad. Eljest var besvärstiden fjorton dagar efter det debetsedlarna fått avhämtas, och besvär kunde anföras antingen liksom tidigare hos länsstyrelsen eller ock hos kompromissrätt, som då skulle särskilt begäras; denna rätt hade fem ledamöter, varav två utsågos av länsstyrelsen och två av den klagande, varemot den femte skulle i förväg utses av varje taxeringskommitté innan den åtskildes och vara en ledamot av taxeringskom- mittén »på det nödiga upplysningar i kompromissen ej må saknas»; de två av länsstyrelsen utsedd'a ledamöterna fingo däremot icke tagas bland leda- möterna i den taxeringskommitté, vars beslut överklagats. Mot kompromissrät- tens beslut fick ingen talan föras. Även landshövdingen eller hans ställföre- trädare kunde begära ändring i taxering, men endast hos kompromissrätt. Ville kronofogden »eller annat kronans ombud» något anmärka, prövade landshövdingen om målet hörde till kompromissrätt eller om anmärkningen borde förfalla.
Den nu införda deklarationsskyldigheten medförde icke för statsverket de inkomster, som påräknats, då annan rätt för taxeringsmännen till kontroll. av deklarationerna icke förelåg än att jämföra dem med mantalslängden och eventuellt erhållna andra upplysningar. Den bristande kontrollmöjligheten var givetvis mest påtagbar beträffande det alternativ av bevillningen, som utgjor- des av den progressiva skatten å behållen inkomst. Denna avskaffades i be- villningsförordningen den 18 augusti 1812, som även i andra avseenden skil- de sig från 1810 års förordning.
I 1812 års bevillningsförordning bibehöllos berednings- och taxeringskom— mittéerna såsom förut. I stället för kompromissrätten inrättades en pröv— ningskommitté i varje län, som skulle granska taxeringsförrättningarna och meddela rättelser däri. Landshövdingen var ordförande i prövningskommit- tén och hade såsom sådan även rösträtt i kommittén. Landskamreraren skulle närvara vid dess sammanträden men hade icke rösträtt. Ledamöterna voro femton och utsågos av länsstyrelsen bland personer, som taxeringskom- mittéerna föreslagit därtill. De föreslagna skulle vara medlemmar av sist- nämnda kommittéer; länsstyrelsen skulle såvitt möjligt tillse, att en ledamot av varje taxeringskommitté även blev ledamot av prövningskommittén. —- I Stockholms stads prövningskommitté skulle som medlemmar ingå ett kam- marråd och en ledamot av kammarrätten.
I fråga om besvärsrätten gjordes nu skillnad mellan besvär över debite- ring1 (påförande av i förordningen fixerade avgiftsbelopp) och taxering (pröv- ning och fastställande av storleken av inkomst och förmögenhet). Besvär över debitering anfördes alltjämt hos länsstyrelsen; över dess beslut skedde klagan hos kammarkollegiet. Besvär över taxering anfördes" hos prövningskommit- tén. Över dess beslut fingo besvär anföras hos Kungl. Maj:t. Besvären" skulle inom en månad efter'delfåendet ingivas till länsstyrelsen, som hade att till kammarkollegiet insända desamma; kollegiet skulle med eget yttrande över- lämna besvären till Kungl. Maj:t. —— Genom en kungörelse den 9 oktober 1812 stadgades emellertid, att besvär över prövningskommittés beslut skulle anfö—
ras hos kammarkollegium och icke direkt hos Kungl. Maj:t. Som skäl härför angavs, att den skattskyldige borde i rättegången få tillgodonjuta en instans mera och Kungl. Maj:t därjämte undgå att med ändringar i bevillningsmål omedelbarligen besväras.
Bevillningsförordningen den 8 augusti 1815 avvek föga från den före- gående. I förordningen intogs bestämmelse om att besvär över prövnings- kommittés beslut skulle anföras hos kammarkollegium. Kronans ombud ägde samma besvärsrätt som de skattskyldiga.
Bevillningsförordningen den 15 juli 1818 innehöll i huvudsak likartade bestämmelser. Beträffande värderingen av fast egendom stadgades, att be- redningskommittéerna vore pliktiga tillse att fastigheterna upptoges till sina rätta värden; prövningskommittéerna skulle hålla sin hand över att fastig- hetsvärdena å landet icke i något fall sattes under sina rätta belopp samt framför allt tillse att icke summan därav understege det för länet i den s. k. minimitariffen utsatta totalbeloppet.
Vid denna tid väcktes ånyo till liv den gamla frågan om myndighets rätt att pröva riktigheten av taxeringsmännens åtgärder. Det gällde denna gång kammarrätten, som med anledning av att taxeringsmännen i Stockholm åren 1819—1821 underlåtit påföra vissa näringsidkare den s. k. brännvins- minuteringsavgiften föreskrivit ny taxering för avgiftens påförande. Sedan taxeringsmännen besvärat sig, fann Kungl. Maj:t genom beslut den 27 februari 1828 kammarrätten äga en i författningarna och själva bevillnings- stadgan grundad prövningsrätt över taxeringsmännens ifrågavarande åtgärder. ehuru de enligt 5 113 regeringsformen ej kunde därför till ansvar ställas.
I bevillningsförordningen den 18 december 1823 föreskrevs, att besvär över prövningskommittéemas beslut skulle anföras hos kammarrätten i stället för kammarkollegium. Därjämte må här nämnas, att genom förord- ningen taxeringsmännen i och för utövningen av sitt kall tillerkändes sam- ma skydd och säkerhet som tillförsäkrats riksdagsmän i 5 111 regerings- formen och 5 77 riksdagsordningen. Sistnämnda stadgande — som torde få ses i samband med den här ovan relaterade tvisten mellan kammarrätten och taxeringsmännen —— kvarstod med viss ändring i formuleringen i föl- jande författningar ända till 1928 års TF. Utom nämnda skydd åtnjöto taxeringsmännen från och med år 1865 straffskydd enligt 10 kap. 3 5 i 1864 års strafflag.
Bevillningsförordningen den 21 februari 1830 stadgade, att kammarrätten var överdomstol i alla frågor, som rörde förordningens tillämpning och av— gjorts av länsstyrelse. Motsvarande bestämmelse hade — såsom redan anmärkts — beträffande besvär över prövningskommittés beslut givits år 1823. Kam- marrätten fick emellertid endast till prövning upptaga besvär av kronans om- bud eller skattskyldig samt anmärkningar, vilka framställts antingen rörande debitering, upphörd och redovisning eller mot fastighetsvärdering i de fall, då i ett län summan av fastigheternas taxeringsvärden understeg i den s. k. minimitariffen upptaget totalbelopp eller värdet å hus i stad satts lägre än brandförsäkringsvärdet. Även dessa begränsningar torde få sättas i samband
|
&, 1 l !
? &
med den ovannämnda tvisten mellan kammarrätten och taxeringsmännen. —— För övrigt föreskrevs, att prövningskommittéerna ej finge besväras med av- givande av förklaringar i taxeringsmål; yttranden över anmärkningar och be- svär borde avgivas av kronans ombud och förklaringar av vederbörande skattskyldiga.
Bevillningsförordningen den 14 maj 1835 var i huvudsak lika lydande med 1830 års förordning.
Genom bevillningsförordningen den 8 juni 1841 företogos åtskilliga vik- tiga förändringar i taxeringsorganisationen. Beredningskommittéerna på landet avskaffades; taxeringskommittéerna utgjorde sålunda första instans både på landet och i stad. En sådan kommitté skulle finnas i varje stad och som regel i varje socken på landet; ledamöterna valdes ståndsvis. På landet valde kommittén ordförande; landshövdingen var dock självskriven ordförande, om han var närvarande. I städerna utövades ordförandeskapet av landshövdingen (i Stockholm av överståthållaren) eller av ombud för honom. Häradsskrivaren, som enligt äldre författningar fört protokollet hos beredningskommitté, ålades nu skyldighet att föra protokoll hos taxerings— kommitté. Det hittills gällande stadgandet, att vid lika röstetal bland taxe— ringsmännen den mening gällde, som lände till förmån för staten, ändrades nu så, att i dylikt fall den mening skulle gälla, som lände till den skatt- skyldiges förmån. —— Antalet av prövningskommitténs ledamöter ökades från femton till tjugo med motivering, att då taxering skulle verkställas i första instans utan föregående beredning i särskild kommitté, prövningskom- mitténs arbete bleve både mera besvärligt och mera ansvarsfullt än tidigare.
Beträffande taxeringsförfarandet, särskilt vad angick städerna, föreskrevs, att »de skattskyldigas uppgifter skola med strängaste rättvisa granskas samt alla nödiga upplysningar för sådant ändamål noggrant sökas, och utskepp- ningen, importen, skeppsfarten, avstämplingen, handelsrörelsen m. m. tagas i betraktande, ävensom, jämte allt detta, en synbart yppigare levnadskost- nad, vid bedömandet av inkomsternas belopp, skall tjäna taxeringsmännen till vägledning».
Bestämmelserna om besvärsrätten voro oförändrade. -— I fråga om kam— marrättens befogenhet att upptaga anmärkningar, gjorda vid revision av kronoräkenskaperna, inskränktes nu denna till att avse blott anmärkningar mot debiteringen. Kammarrätten miste härigenom all rätt att göra anmärk— ningar mot taxeringsmännens beslut.
Bevillningsförordningen den 17 juni 1845 innehöll icke viktigare ändringar i därförut gällande bestämmelser; dock må här nämnas, att kronofogden i stället för häradsskrivaren ålades att föra protokollet hos taxeringskommitté, under det att häradsskrivaren skulle verkställa vederbörliga anteckningar i taxeringslängden.
I bevillningsförordningen den 10 november 1848 föreskrevs beträffande besvärsrätten, att om någon genom prövningskommittés beslut blivit alldeles befriad från bevillning, fick anmärkning däremot icke upptagas till pröv— ning av kammarrätten.
Ur innehållet i bevillningsförordningen den 30 september 1851, vilken i här ifrågakommande avseenden icke avvek från närmast föregående, må nämnas, att landshövdingen ålades att hos varje taxeringskommitté förordna en eller flera lämpliga personer att iakttaga och bevaka kronans rätt. Genom bevillningsförordningen den 6 april 1859 upphörde ledamöternas i taxerings- och prövningskommittéerna skyldighet att avlägga ed; i stället skulle före taxeringsförrättnings början uppläsas vissa paragrafer i bevill- ningsförordningen.
& 2. Tiden från och med tillkomsten av 1861 års bevillningsförordning intill tillkomsten av 1902 års förordning om inkomstskatt.
Genom bevillningsförordningen den 17 maj 1861 avskaffades det dittills- varande systemet att uttaga bevillningen såsom en avgift för viss klass av skattskyldiga; i stället uttogs densamma nu i två former, bevillning av fast egendom och bevillning för inkomst av kapital eller arbete.
Taxeringen verkställdes i första instans både i städerna och på landet av bevillningsberedningar och taxeringskommittéer. Det system, som varit rå- dande före 1841 års bevillningsförordning, återinfördes sålunda nu i utsträckt form. Bevillningsberedningarna skulle med ledning av inkomna uppgifter och 1 andra inhämtade upplysningar samt egen kännedom om värdet av egendom | och beloppet av inkomst, varför bevillning skulle utgöras, föreslå den »bevill- ) ningsavgift»,1 som borde utgå. Beredningen bestod av tre är fyra medlemmar,
av vilka ordföranden, som tillika var föredragande, förordnades av länssty- relsen samt ledamöterna valdes av församlingarna.
Skattskyldig, som var missnöjd med beredningens förslag, ägde att hos taxeringskommittén uppgiva de skäl och styrka de förhållanden, på grund varav han ansåg detta förslag böra ändras eller ogillas. ]
Taxeringskommittéerna fastställde bevillningsavgifterna. Härvidlag utgjor- ! de i allmänhet varje stad och på landet varje pastorat ett taxeringsdistrikt. Antalet ledamöter utgjorde i regel nio, valda av församlingarna. (Valet kunde ske genom elektorer, om sådant valsätt ansågs böra begagnas.) Åtminstone en av ledamöterna borde som kommunvald ledamot hava deltagit i samma års bevillningsberedning. Landshövdingen ägde rätt att deltaga i kommittéer- nas överläggningar men icke i besluten. Då han var närvarande, förde han ordet; eljest valde kommittén ordförande inom sig. Under sammanträdena , borde alltid ett kronoombud vara tillstädes för att bevaka det allmännas rätt ) och meddela i sådant avseende erforderliga upplysningar. I stad förord— ' nades kronoombud av länsstyrelsen; därtill borde företrädesvis utses någon, som enligt länsstyrelsens förordnande deltagit i samma års bevillningsbered- ning. På landet var kronofogden självskrivet kronoombud.
I varje län och Stockholms stad skulle fortfarande finnas en prövnings— kommitté för att granska bevillningstaxeringarna samt pröva och avgöra. an- förda besvär eller annars framställda anmärkningar i anledning av taxerings—
1 Till taxering hänfördes sålunda även avgiftens nträknande.
kommittéernas åtgärder. och beslut. Prövningskommittén bestod av lägst tjugo, högst trettio ledamöter, vilka länsstyrelsen utsåg bland därtill av taxe- ringskommittéerna föreslagna personer. Vid sammanträdena skulle landshöv- dingen vara ordförande med rätt att deltaga i överläggningarna men —— i mot- sats till vad förut gällt — icke i besluten. Var landshövdingen förhindrad när- vara, fördes ordet av den, som Kungl. Maj:t efter anmälan förordnat som ord- förande; hade sådan anmälan icke hunnit ske, valde prövningskommittén ord- förande inom sig. Såsom kronans ombud skulle landskamreraren närvara.
Besvär i fråga om debitering anfördes fortfarande hos länsstyrelsen; kam- marrätten utgjorde nästa instans. Besvär över taxering anfördesfrån pröv- ningskommittén till kammarrätten.
Kammarrätten hade alltjämt icke rätt att framställa anmärkning mot taxeringen. Anmärkningsrätten i fråga om debiteringen blev nu också be— skuren därigenom, att kommittéerna fastställde även bevillningsavgiftens be- lopp.
För första gången utfärdades jämte bevillningsförordningen en instruktion för taxeringsförrättningarna.
Bevillningsförordningarna av åren 1864, 1866, 1868, 1872, 1873, 1876 och 1880 innehöllo i huvudsak samma bestämmelser som 1861 års förordning.
Genom 1868 års bevillningsförordning medgåvos även kommunerna be- svärsrätt, dock endast därest till följd av prövningskommittés beslut bevill- ningsavgift ur taxeringslängd utgått eller dylik avgift tillkommit eller blivit fastställd till annat belopp än det taxeringskommitté påfört. Kammarrätten uppgav i yttrande över 1879 års skatteregleringskommittés betänkande, vari föreslogs. besvärsrätt för kommun utan nämnda begränsning, i samband med' avstyrkande av förslaget, att begränsningen antagligen föranletts därav, att taxeringskommitténs ledamöter vore att betrakta som kommunens för- troendemän och i följd härav kommunens intresse av taxeringens utgång hos kommittén redan vore vederbörligen bevakat.
Förslag till nya bestämmelser rörande bevillningen avgåvos av förbere- dande skattejämkningskommittén år 1876 och av ovan nämnda skatteregle- ringskommitté år 1881. De framlagda förslagen företedde i vissa här ifråga- kommande avseenden avvikelser från förut gällande bevillningsförordning. Av intresse kan vara att omnämna, att den förra kommittén föreslog, att prövningsnämnden (förutvarande prövningskommittén) för landstingsom- råde skulle utgöras av sex ledamöter, nämligen en av Kungl. Maj:t och två av länsstyrelsen förordnade, två valda av landstinget samt en utsedd av taxe- ringsnämnd (förutvarande taxeringskommitté) bland dess ledamöter. Läns- styrelsen skulle årligen bestämma, vilka taxeringsnämnder som skulle utse ledamöter att inträda med beslutanderätt i prövningsnämnden, envar beträf- fande frågor, som rörde taxeringskrets, för vilken han utsetts. Antalet av så- lunda utsedda ledamöter för hela landstingsområdet skulle utgöra lägst tio, högst tjugofem. Prövningsnämnden för stad, som icke deltog i landsting, hade särskild sammansättning.
Vidare föreslogo båda kommittéerna, att som en ny och sista instans över
prövningsnämnderna skulle inrättas en för riket gemensam överskattenämnd. Denna skulle hava att avgöra besvär över prövningsnämndernas beslut, grans- ka de lägre nämndernas taxeringar och avgiva utlåtanden i frågor, som av Kungl. Maj:t hänskötos till nämnden. Enligt 1881 års förslag utsågos ordfö- rande och föredragande i nämnden av Kungl. Maj:t samt ledamöter i den- samma av riksdagen och prövningsnämnderna; de av varje prövningsnämnd valda ledamöterna deltogo i avgörandet av frågor, som behandlats av denna prövningsnämnd.
Förslaget om inrättande av en överskattenämnd mötte stark kritik och för- anledde icke någon åtgärd. Ej heller i övrigt medförde de båda kommit— téernas förslag i huvudsak ändrade bestämmelser; den nya bevillningsför— ordning, som den 14 september 1883 utfärdades, var i det stora hela likar— tad med 1861 års.
Enligt 1883 års förordning verkställdes taxeringen av bevillningsbered- ningar, taxeringsnämnder och prövningsnämnder. Till taxering hänfördes dock icke längre fastställandet av bevillningsavgifterna; dessa påfördes av vederbörande tjänstemän. Kommun hade nu besvärsrätt till prövningsnämnd utan inskränkning.
Besvär över prövningsnämnds beslut fingo anföras av skattskyldig, som icke förlorat rätten därtill, landskamrerare och kommuner. Skattskyldig, som icke hos prövningsnämnden överklagat beslut av taxeringsnämnd, fick dock icke besvära sig över prövningsnämndens avgörande, därest denna icke gjort ändring i taxeringsnämndernas beslut. — En extraordinär besvärsrätt, icke begränsad till i förordningen givna bestämmelser om tid m. m., ansågs, med hänsyn till besvärsbestärnmelsernas avfattning, tillkomma bl. a. den, som taxerats inom en kommun, ehuru han icke var där skattskyldig. I samband med prövning av besvär hade kammarrätten rätt att i vissa fall ändra taxe- ring, som icke överklagats, samt överflytta taxering från ort till annan.
Kammarrättens befogenhet att anmärka mot debitering utvidgades nu där- igenom, att bevillningsavgifternas bestämmande icke längre hänfördes till taxering utan till debitering.
Vid 1883 års förordning fogades en instruktion för taxeringsmyndigheterna. Av de ändringar, som skedde i 1883 års förordning, må här nämnas, att år 1895 infördes en bestämmelse om att länsstyrelsen i samband med att pröv- ningsnämndens ledamöter kallades till nämndens första sammanträde skulle tillställa ledamöterna en förteckning över inkomna besvär med kortfattad re- dogörelse för de i besvären gjorda yrkandena; härigenom ville man bereda le- damötema möjlighet att »på förhand skaffa sig kännedom om och pröva giltigheten av de anförda klagomålen». Bestämmelsen gällde dock icke Stock- holm, då dylik förteckning där icke ansågs erforderlig.
En ny bevillningsförordning utfärdades år 1897. Den hade föregåtts av ett betänkande, avgivet av särskilda sakkunniga år 1894, vilket granskats av en för ändamålet tillsatt kommitté år 1895. De viktigaste nyheter, som här före- slogos och jämväl upptogos i proposition till riksdagen, avsågo införandet av
( 4 l i . | | i
obligatorisk, i regel skriftlig, självdeklaration samt bestämmelser om efter- taxering. Förslaget i dessa delar bifölls emellertid icke av riksdagen.
För bevillningsberedningar, taxeringsnämnder och prövningsnämnd gäll- de i huvudsak samma bestämmelser som tidigare. Ordförandena i bevill- ningsberedningarna skulle emellertid av länsstyrelsen förordnas för fem år eller tiden mellan de allmänna fastighetstaxeringarna; länsstyrelsen ägde dock, därest anledning därtill förekom, återkalla förordnandet. Skälet för detta förordnande å längre tid angavs i propositionen vara, att ordförandena skulle hinna förvärva större kännedom om personer och förhållanden inom distriktet samt att större kontinuitet skulle vinnas i ärendenas behandling.
Besvärsrätt tillkom nu även vägstyrelse. Beträffande den ordinära besvärsrätten stadgades, att skattskyldig, som icke klagat hos prövningsnämnd, fick, då prövningsnämnden lämnat taxe- ringen utan ändring eller nedsatt densamma, icke föra talan mot dess be- slut i vidare mån än angående höjning av sålunda nedsatt taxering till av laxeringsnämnden åsatt belopp.
Bestämmelser om extraordinär besvärsrätt, vilken tidigare icke omnämnts i författningen men dock ansetts föreligga, infördes nu. Den, som taxerats för samma inkomst å mer än en ort eller för inkomst å ort, där han icke var skattskyldig, ägde att däröver anföra besvär hos kammarrätten inom natt och år efter det bevillning avfordrats honom. I 1894 års betänkande anfördes härom, att rätten till talan uti ifrågavarande hänseende, vilken tidigare kunnat föras »utan andra inskränkningar i avseende å tiden än dem, som röra preskription av enskildes fordringar hos kronan samt restitution av kro— noutskylder», syntes kommitterade skäligen kunna ytterligare inskränkas.
Kammarrätten ägde göra anmärkning dels mot debitering och dels till rättelse därav, att oriktig person upptagits som skattskyldig för fast egen- dom; däremot fick anmärkning icke framställas mot verkställd taxering i annan mån än med avseende å skattskyldig medgiven lindring i bevillningen.
En instruktion för taxeringsmyndigheterna fogades även vid denna be- villningsförordning.
Åren närmast efter 1897 skedde i de avseenden, som här komma i fråga, ingen annan nämnvärd ändring, än att år 1898 även municipalsamhälle er- höll viss besvärsrätt.
Sedan 1897 års riksdag anhållit om utredning, huruvida icke den kom- munala beskattningen kunde byggas på annan grund än den allmänna be- villningen och, om detta funnes möjligt, förslag till särskild kommunalskatte- lag, avgav en särskilt tillsatt kommitté år 1900 bl. a. förslag till förord- ning angående bevillning av inkomst, lag angående kommunal taxering och skattskyldighet samt förordning angående taxeringsmyndigheter och för- farandet vid taxering.
Ur sistnämnda förslag torde här vara av intresse att återgiva följande. KOmmittén föreslog införande av obligatorisk självdeklaration. Taxeringen för såväl statsbeskattning som kommunal beskattning verkställdes samti- digt och av samma taxeringsmyndigheter.
I fråga om taxeringsmyndigheternas organisation anförde kommittén,1 att den organisation, som genom 1861 års bevillningsförordning kommit till stånd och ännu bestode, ofta varit utsatt för anmärkningar och givit anled- ning till ändringsförslag i olika riktningar. I det hela vilade den emellertid enligt kommitténs åsikt på en riktig grund, då själva taxeringsarbetet för- behållits förtroendenämnder, valda ur de skattskyldigas egen krets, och den egentliga rättsprövningen anförtrotts en Specialdomstol, varifrån appellerades till Kungl. Maj:t. Också hade de angrepp, som i senare tid ägt rum mot den- na del av bevillningslagstiftningen, lämnat själva grunden oantastad och i stället huvudsakligen riktats mot gällande bestämmelser angående antalet instanser och medlemmar däri. Sålunda hade man under förutsättning att obligatorisk självdeklaration komme till stånd gjort gällande, att då det då- varande systemet betingades av en väsentligen på yttre kriterier grundad taxeringsmetod, dennas utbytande mot en metod, som i övervägande grad betjänade sig av de skattskyldigas egna uppgifter samt ginge ut på att kon- trollera och, där så erfordrades, fullständiga dessa, också borde, icke minst i de skattskyldigas intresse, följas av förändringar i systemet i syfte att in- skränka antalet taxeringsmyndigheter och taxeringsmän. Härjämte hade ifrågasatts, att åt statens tjänstemän borde beredas ökat inflytande på taxe- ringsförrättningarna i ändamål att tillförsäkra dessa största möjliga opar- tiskhet.
Någon inskränkning i antalet taxeringsmyndigheter fann emellertid kom- mittén, särskilt med hänsyn till fastighetstaxeringens jämnhet, icke tillråd- lig. Däremot föreslogs antalet ledamöter i taxerings— och prövningsnämnd re- ducerat, i den förra till 5—7 ledamöter, då taxeringsdistriktet utgjordes av en kommun på landet eller ett beredningsdistrikt i stad, samt i den senare till 6—— 12 ledamöter. Som skäl härtill anförde kommittén, att det dåvarande med- givna lägsta antalet ledamöter vore alldeles för stort och att en reducering därav endast syntes kunna leda till fromma för taxeringsarbetet och står- kande av taxeringsmännens ansvarskänsla, varjämte sekretessen vid taxe- ringsarbetet skyddades. — Beträffande prövningsnämnden föreslogs, att läns- styrelsen skulle utse endast halva antalet ledamöter, medan återstoden skulle utses av landsting eller stadsfullmäktige i stad, som icke deltog i landsting. Det minskade inflytandet för länsstyrelsen på prövningsnämndens sammansätt— ning kompenserades därigenom att länsstyrelsen skulle utse ordförande i taxe— ringsnämnd; ordföranden skulle dock utses bland ordförandena eller ledamö- terna i årets beredningsnämnder inom taxeringsdistriktet. Stadgandet i gällan- de bevillningsförordning om att landshövdingen, då han var närvarande vid taxeringsnämnds sammanträde, ägde att som ordförande deltaga i överlägg- ningarna men icke besluten, upptogs icke, med den motiveringen, att lands- hövdingen sällan torde vara i tillfälle att bevista taxeringsnämnds förhand— lingar och att han icke kunde antagas äga den förtrogenhet med ett distrikts person- och ortsförhållanden, som utgjorde en av förutsättningama för ett gott samarbete mellan ordförande och nämnd.
! Benita-60, sid. 96 ff.
Kommitténs förslag föranledde emellertid icke någon omedelbar åtgärd. I vissa delar utgjorde det en grund för 1907 och 1910 års skattereformer.
% 3. 1902 års förordning om inkomstskatt. De beslut, som av 1901 års riksdag fattades angående utsträckning av värnplikten och ny härordning, beräknades medföra avsevärt ökade utgif- ter för staten. Dessa kostnader ansågos av riksdagen till betydlig del böra täckas genom en från allmänna bevillningen fristående direkt skatt av pro- gressiv natur, varigenom hänsyn toges till den enskildes skatteförmåga. För att beskattningen skulle bliva jämlik och rättvis erfordrades enligt riks- dagens förmenande, att obligatorisk självdeklaration infördes. Taxerings- myndigheterna skulle härigenom erhålla tillgång till ett rikare material av faktiska upplysningar att tjäna som grundval för taxeringen än det ofta mycket bristfälliga, som med då rådande ordning stode dem till buds.
f Enligt riksdagens anhållan förordnades särskilda sakkunniga att verk- , ställa utredning i saken; dessa avgåvo år 1901 betänkande angående in- ? komstskatt och obligatorisk självdeklaration. ' De sakkunnigas förslag om införande av obligatorisk självdeklaration in- , nebar ett processuellt förfarande vid taxeringen, vari de skattskyldiga togo en [ betydligt mera aktiv del än tidigare. De sakkunniga anförde i denna del, att självdeklarationen för de skattskyldiga komme att medföra en ingalunda _ obetydlig fördel med avseende å det processuella förfarandet i taxeringsmål. ' Enligt då gällande bevillningsförordning vore bevisbördan uteslutande lagd på den, som påyrkade ändring i åsatt taxering, och vad beträffade skatt— skyldig, som blivit högre taxerad än han ansåge vara riktigt, saknade han merendels i taxeringshandlingarna all ledning rörande den bevisning, som krävdes av honom. En väsentlig ändring torde komma att inträda härut- innan, då till grund för taxeringen skulle läggas de skattskyldigas egna upp- gifter. Det läge i sakens natur, att uppgifterna i regel komme att följas. Men vidare komme de föreslagna stadgandena att medföra den förmånen, att då lämnad uppgift icke följdes vid taxeringen skälen därför skulle tydligt an- givas i taxeringslängd eller protokoll samt särskild underrättelse om avvikel- sen meddelas. I följd härav erhölle skattskyldig icke blott upplysning om att avgiven uppgift icke följts utan även nödig anvisning om den eller de punk- ter, på vilka han hade att inrikta sin bevisning, därest han önskade över- klaga taxeringen.
Med anledning av de farhågor, som uttalats för att de uppgifter, som läm- nades i deklarationen, skulle av taxeringsmyndigheterna yppas till skada för de skattskyldiga, upptogo de sakkunniga tidigare förslag om att dekla-
| rationerna skulle granskas endast av taxeringsmyndighets ordförande och en ledamot, utsedd av nämnda myndighet; denna ledamot behövde icke vara densamma för alla mål. I granskningen hos taxeringsnämnd och prövnings- nämnd skulle jämväl kronans ombud deltaga. Det kunde anmärkas, att vid olika meningar hos myndigheten beträffande en skattskyldigs taxering borde
de ledamöter, som icke fingo deltaga i granskningen, med fog kunna på- fordra att erhålla fullständig kännedom om innehållet i deklarationen. Här-' emot erinrade de sakkunniga, att i ett dylikt fall skulle säkerligen den skatt- skyldige medgiva att samtliga ledamöter toge del av deklarationen. För öv- rigt torde väl få antagas, att ledamöterna i regel skulle förlita sig på deras omdöme, som verkställt granskning av deklarationerna.
Beträffande taxeringsmyndigheternas organisation anmärkte de sakkun- niga i fortsättningen följande:1
»I sammanhang härmed kunna kommitterade ej underlåta att framhålla, att en- ligt deras åsikt den befarade olägenheten bör hänföras därtill, att taxeringsförfa- randet även med obligatorisk självdeklaration överlåtes åt taxeringsmyndigheter, som anordnats för ett helt annat taxeringssystem, i vilket beskattningen grundas på den kännedom andra personer kunna hava om den skattskyldiges inkomstförhål— landen, och för vilket därför erfordras flera efter varandra fungerande, talrika taxeringsmyndigheter. Efter införandet av obligatorisk självdeklaration kunna så- väl taxeringsmyndigheternas antal som framför allt antalet ledamöter i beskatt- ningsnämnderna inskränkas. Att härom avgiva förslag har emellertid legat utom den kommitterade förelagda uppgiften.»
I samband med att proposition på grundval av de sakkunnigas förslag av- läts till riksdagen, gjordes av departementschefen ingen erinran mot deras berörda uttalanden.
I samma fråga anförde bevillningsutskottet nedanstående,2 varuti riksda- gen instämde:3
»Till de av utskottet sålunda gjorda anmärkningar mot förslaget vill utskottet foga den erinran, att genom inkomstskattetaxeringen taxeringsmyndigheterna erhålla en så stor ökning i sin redan tunga börda, att det med skäl kan ifrågasättas, huru- vida icke en omorganisation av nämnda myndigheter redan nu är av nöden. Taxe- ringsmyndigheternas hittills varande arbetssätt kommer att genom inkomstskatte- taxeringen, som väsentligen skall grunda sig å de skattskyldigas egna uppgifter, i avsevärd mån undergå förändring; och det grannlaga värv, som genom antagandet av föreliggande förslag uppdrages särskilt åt bevillningsberedningsordförandena, ställer å dessa andra och större anspråk än hittills. En förändring i taxeringsmyn- digheternas sammansättning och taxeringsförfarandet mäste naturligen medföra en omarbetning av gällande bevillningsförordning i berörda delar. Varje ändring i nämnda förordning under innevarande års riksdag kommer emellertid att gälla jäm- väl för detta år, varför en omarbetning av förordningens bestämmelser rörande taxe— ringsmyndigheterna skulle ingripa störande i årets taxeringsförrättningar. En dylik omarbetning kan sålunda icke nu ifrågakomma, men torde man kunna förvänta, att från Kungl. Maj:t inom närmaste tiden skola framkomma sådana förslag i ämnet, som kunna anses undanröja varje hinder för taxeringarnas behöriga gång samt dess- utom på ett betryggande sätt tillgodose allmänhetens fordran på deklarationsuppgif- ternas hemlighållande.»
I den förordning om inkomstskatt, som den 21 juni 1902 utfärdades, in- togos bestämmelser om obligatorisk deklarationsplikt för verk och bolag, för- sett med Kungl. Maj:ts oktroj, registrerat som aktiebolag eller stående under
1 Bet. 1901, sid. 121. ? Bet. 1902z25, sid. 17, 18. ” Riksd. skriv. 1902: 106.
t [ l 1
offentlig kontroll, samt annan skattskyldig med inkomst till visst belopp.1 Efter anmaning var skattskyldig, som icke nu nämnts, skyldig lämna upp- gift till ledning för den egna taxeringen. -—— Till ledning för annans taxering skulle livförsäkringsbolag, bankbolag, aktiebolag m. fl. liknande juridiska personer lämna uppgift om därifrån uppburen ränta, utdelning och annan inkomst.
Beträffande granskning och offentliggörande av deklarationsuppgifter gå- vos bestämmelser i enlighet med vad här ovan nämnts. I övrigt gällde rö- rande taxeringsmyndigheter och taxering vad som stadgades i bevillnings- förordningen.
Påföljande år vidtogos vissa ändringar i 1897 års bevillningsförordning för att bringa den i överensstämmelse med förordningen om inkomstskatt.
& 4. 1907 års förordningar angående bevillning av fast egendom samt av inkomst ävensom om inkomstskatt.
År 1907 vidtogos genomgripande förändringar i vårt taxeringsväsen. För- utom att taxeringen nu kom att avse nästföregående års inkomst — i stället för som tidigare i regel varit fallet det löpande årets inkomst — försvunno bevillningsberedningarna så att första instans endast bestod av taxerings- nämnderna.
Efter förarbeten av särskilda sakkunniga, vilka avgåvo betänkanden åren 1904 och 1906, avläts proposition till 1907 års riksdag. Härvid anförde de- partementschefen, att det under reformarbetets gång blivit allt mera uppen- bart, att en tillfredsställande ordning av landets direkta skatteväsen icke kun- de vinnas annorledes än efter genomförandet av helt nya bestämmelser i fråga om beskattningsår jämte omorganisation av taxeringsmyndigheterna.
Beträffande taxeringsmyndigheterna påpekade departementschefen, att det vore otvivelaktigt, att den dåvarande, allt sedan år 1861 kvarstående an- ordningen av nämnda myndigheter, vilken inrättats för en uppskattning, som från början i övervägande grad grundades å rent yttre kännetecken, icke lämpade sig för ett skattesystem, som i allt större utsträckning byggdes på den principen, att den skattskyldige själv i första hand taxerade sin in- komst. '
Om alltså de antydda reformerna redan i och för sig vore synnerligen önskvärda, framstode de också som oeftergivliga betingelser för den genom— gående omgestaltning av skattelagstiftningen, som vore inledd. Särskilt borde en omorganisation av taxeringsmyndigheterna föregå inkomstskattens om- bildning till en ren och allmän inkomstskatt med taxering av inkomst av jordbruk. Denna senare reform skulle också nära sammanhänga med infö- randet av en förmögenhetsskatt, som i sin ordning skulle ställa nya krav på taxeringsmyndigheterna.
I samband härmed erinrades om det ovan refererade uttalandet av 1902
1 I samband med att obligatorisk deklarationsplikt infördes, intogos jämväl bestämmelser om efter—taxering.
års riksdag angående behovet av en omorganisation av taxeringsmyndighe- terna. I fortsättningen yttrade departementschefen:1 »Deu organisation av taxeringsmyndigheterna, som genom 1861 års bevillnings- lagstiftning kom till stånd och ännu består, kan sägas vara i huvudsak känneteck— nad därav, att de ur de skattskyldigas egen krets valda taxeringsmännen skola på grund av sin allmänna kännedom taxera den skattskyldiges inkomst till vad den i medeltal och efter ett mera "yttre bedömande av den inkomstkälla, varom i varje särskilt fall är fråga, kan anses utgöra. Det är med hänsyn härtill och då naturligt- vis en dylik uppskattning kan bliva desto bättre och mera allsidigt gjord, ju flera med den skattskyldiges allmänna förhållanden förtrogna personer däri taga del, som man skapat denna rad av taxeringsinstanser, som utgöres av bevillningsbered- ningen, taxeringsnämnden och prövningsnämnden.
Sedan i vårt taxeringssystem numera införts ett tämligen vidsträckt deklarations- tvång, vilket enligt min åsikt nu bör ytterligare utsträckas, har taxeringen tydligen erhållit och erhåller alltmera en annan karaktär. Med genomförandet av den före- slagna reformen angående beskattningsåret kan skatteplikten få en mera bestämd och klar formulering. Det blir alltså för den deklarationsskyldige betydligt lättare att avgiva en riktig deklaration. Han behöver bland annat icke vidare i fråga om inträffade förändrade förhållanden under löpande året meddela de uppgifter, som nu under rubriken »frivilliga upplysningar» ofta bliva mera omfattande än själva deklarationen. Under sådana förhållanden komma taxeringsmyndigheterna att börja sitt arbete med ett långt mera tillförlitligt material än för närvarande. Det be- höves i regel icke vidare någon uppskattning i förut vanlig mening, utan allenast ett kontrollerande och möjligen fullständigande av de skattskyldigas uppgifter, så att dessa bliva fullt korrekta och sålunda angiva den beskattningsbara inkomstens verk- liga belopp. Det är huvudsakligen för en dylik kontroll, man vid en genomförd obligatorisk självdeklaration har att sörja, och det är företrädesvis med hänsyn här- till, som taxeringsapparaten bör inrättas. Och själva denna kontroll underlättas i väsentlig mån, om taxeringen undantagslöst gäller inkomsten för ett redan av- slutat år, samt av den större klarhet i taxeringsbestämmelserna, som till följd härav kan vinnas.
Något hinder synes mig därför icke böra möta för den reduktion av taxerings- instansernas antal, som även är nödvändigt för påskyndandet av taxeringsarbetet och införandet av en tidigare upphörd. Enligt min mening böra således de båda lokala taxeringsmyndigheterna, bevillningsberedningen och taxeringsnämnden, sam— manslås till en. Denna, som lämpligen torde kunna kallas taxeringsnämnd,bör orga- niseras i huvudsaklig överensstämmelse med den nuvarande bevillningsberedningen och med ungefärligen motsvarande taxeringsområde. Det viktiga och för taxerings— resultatet i stort sett avgörande arbete. som åligger och fortfarande skulle åligga ordföranden i den första taxeringsinstansen, lägger ovillkorligen hinder i vägen för att göra verksamhetsområdet för denna instans väsentligen större än de nuvarande beredningsdistrikten. En sådan anordning påkallas även av nödvändigheten att leda— möterna äga en tämligen noggrann kännedom om personer och förhållanden inom distriktet.
Den huvudsakligaste invändning, som framställts mot minskning av taxeringsin— stansernas antal och som särskilt framförts av kommunalskattekommittén, har varit, att den skulle vara äventyrlig för fastighetstaxeringen. Då emellertid den nya taxeringsnämndens distrikt skulle ungefär sammanfalla med beredningsdistriktet, skall man utan tvivel hos densamma finna all önskvärd lokalkännedom beträffan- de taxering av fast egendom. Och å andra sidan synes det genom prövningsnämn-
l Prop. 1907: 47, sid. 138—141.
dens granskning av de primära taxeringsmyndigheternas beslut vara tillräckligt sörjt för fastighetstaxeringens jämnhet. lcke heller hänsynen till denna i regel en- dast vart femte år återkommande taxering lärer därför böra ställa sig hindrande emot reformen.
Vad beträffar den ifrågasatta organisationen av den primära taxeringsmyndighe- ten, får jag i övrigt framhålla, att hos denna myndighet icke skulle komma att fin- nas representant med särskilt uppdrag att bevaka kronans intressen. Någon annan därtill lämplig tjänsteman än kronofogden, vilken enligt nu gällande bevillningsför- ordning är kronoombud hos taxeringsnämnderna på landet, skulle icke i allmänhet vara att tillgå i landskommunerna. Men det är uppenbart, att kronofogden med alla , sina övriga omfattande tjänsteåligganden icke kan hinna att deltaga i taxerings- j arbetet hos fögderiets alla taxeringsnämnder, sådana dessa enligt vad jag anfört skulle organiseras. Särskilt kronoombud hos dessa nämnder synes också kunna undvaras. Under nuvarande förhållanden kan ordföranden i bevillningsberedningen i stort sett anses hava samma skyldigheter som kronoombudet hos den nuvarande taxeringsnämnden. Ordförandena i bevillningsberedningarna hava också hittills utan några avsevärda anmärkningar bevakat kronans intressen, och det synes där- för under den nya organisationen kunna utan vidare anförtros åt dem att å det allmännas vägnar övervaka att taxeringen verkställes i behörig ordning. I allt fall skulle tillfälle fortfarande finnas att anlita kronofogde såsom ordförande i en eller flera av taxeringsnämnderna inom fögderiet. Om det egentliga uppbördsarbetet, så- som jag föreslår, förlägges till sådan tid på året, att detsamma och därmed följande bestyr mindre än hittills taga kronofogdarnas tid i anspråk under de månader, taxeringen pågår, lära dessa tjänstemän i långt större utsträckning än för närva- rande kunna ägna sig åt taxeringsarhetet i den första instansen.
Den av mig nu berörda omständigheten synes emellertid påkalla vidtagande av någon åtgärd för att förstärka sakkunnigelementet hos den primära taxeringsmyn- dighetcn. Om Kungl. Maj:ts befallningshavande berättigades att utan avseende å ve— derbörandes boningsort utse, utom ordförande, även en ledamot i taxeringsnämn- den, skulle icke blott nämnden erhålla en förstärkning, som genom självständighet och opartiskhet säkerligen skulle främja behörig taxering, utan även ordföranden kunna få ett värdefullt och i större taxeringsdistrikt eller vid tillfälliga förfall ofta oumbärligt biträde i det förberedande taxeringsarbetet.
Denne ledamot bör uppenbarligen erhålla skälig gottgörelse för uppdraget. Lika— ledes bör ordföranden i taxeringsnämnden tillförsäkras en ersättning, som motsva- rar omfattningen och betydelsen av det honom anförtrodda arbetet. Endast under sådan förutsättning kan man påräkna att erhålla för uppdraget skickade personer. Och det bör starkt betonas, att hela taxeringsresultatet dock ytterst beror på att ordförandena i den första taxeringsinstansen med sakkunskap, intresse och omsorg ägna sig åt utförandet av sitt viktiga uppdrag. För beredandet av sådan gottgörelse bör den så kallade bevillnings- och inkomstskatteprocenten höjas. Jag tror mig emellertid kunna med visshet förutsäga, att den ökade utgift, som sålunda må upp- komma, skall pä grund av stegrat initiativ till en effektiv taxering medföra en långt mera ökad avkastning av de ifrågavarande skatterna.
Taxeringsnämndens taxeringar skulle sedermera likasom enligt den nuvarande ordningen granskas av prövningsnämnden, vilken även skulle avgöra anförda be- svär. Hos denna myndighet bör mindre krävas personalkännedom än sakkunskap. : I anledning härav och för påskyndande av nämndens arbete bör ledamöternas an- , tal väsentligt inskränkas. [ nära anslutning till vad kommunalskattekommittén före— » slagit, lärer sålunda antalet ledamöter i prövningsnämnden lämpligen kunna be- stämmas till tio, högst femton.»
Ordföranden i taxeringsnämnd skulle utses för fem år eller tiden mellan de allmänna fastighetstaxeringarna. Den av länsstyrelsen förordnade ledamo- 6—427808.
ten skulle utses årligen. Övriga ledamöter skulle väljas i stad till ett antal av tre, högst fem och på landet till ett antal av två, högst sex, därest taxerings- distriktet utgjorde en kommun.
Vid behandlingen av propositionen i bevillningsutskottet anmärktes,1 att enligt Kungl. Maj:ts förslag det administrativa inflytandet vid taxeringen i väsentlig män skulle stärkas och de skattskyldigas eget inflytande i mot- svarande mån minskas. En sådan förändring ansåge utskottet så mycket mindre tillrådlig, som den icke kunde sägas vara av förhållandena påkallad. Kronans intressen torde hos taxeringsnämnden bliva behörigen tillgodosedda av den av länsstyrelsen förordnade ordföranden. Det särskilda biträde i taxe- ringsarhetet, som en av länsstyrelsen förordnad ledamot skulle lämna ordfö- randen, kunde visserligen på sina håll vara av betydelse för arbetets fortskyn- dande. Saknaden av detta biträde uteslöte dock icke möjligheten att på ett tillfredsställande sätt ordna taxeringsarbetet. Med hänsyn särskilt till nämn- dens uppgift att fastställa fastighetstaxeringsvärdena måste hos densamma fö- refinnas en ingående kännedom om ortsförhållandena. Denna kännedom torde bäst sökas i kretsen av de skattskyldiga själva.
På grund härav ansåg utskottet, att antalet valda ledamöter i taxerings- nämnden icke borde begränsas så som Kungl. Maj:t föreslagit utan utgöra i stad tre, högst nio och på landet två, högst tio, där taxeringsdistrikt bestode av en kommun. I anledning av i ämnet väckt motion föreslogs sådan omredi- gering av vederbörlig paragraf, att det tydligt framginge, att även arbetare finge utses till ledamot av taxeringsnämnden.
För att kunna inom prövningsnämnden, särskilt med tanke på fastighets- taxeringen, samla all nödig erfarenhet från skilda delar av länet föreslog ut- skottet, att antalet ledamöteri nämnden bestämdes till minst tio, högst tjugofem.
Riksdagen beslöt2 i enlighet med vad utskottet sålunda föreslagit. Enligt förslag i propositionen, vilka godkändes av riksdagen, skulle ve- derbörliga taxeringsuppgifter vara avlämnade före den 1 mars —— vid an— stånd i visst fall skulle uppgifterna avlämnas före den 1 maj -— samt arbetet i taxeringsnämnderna vara avslutat i länen senast den 15 maj och i Stock- holm senast den 15 juni; prövningsnämndema skulle hava avslutat sitt ar- bete i länen senast den 10 augusti och i Stockholm senast den 31 oktober.
Tidigare hade i regel vid prövning av besvär hos kammarrätten och Kungl. Maj:t förklaring infordrats av kronans ombud i taxeringsnämnd; därjämte hade länsstyrelserna i några län brukat anmoda bevillningsbered— ningens ordförande att avgiva yttrande. Taxeringsnämndens ordförande åla- des nu uttrycklig skyldighet att då så 'påfordrades avgiva förklaring över skattskyldigs besvär angående taxering.
Till följd av tidigare framställning från riksdagen utvidgades besvärsrät- ten i det fall, då taxeringsnämnden icke till skattskyldig, vilkens uppgift om inkomst icke följts, på föreskrivet sätt avsänt underrättelse därom i Stock- holm före den 1 augusti och annorstädes före den 15 juni. Därest sådan
' Bet. 1907:13, sid. 23 ff. " Riksd. skriv. 1907:104.
skattskyldig icke av annan orsak förlorat sin talan, ägde han nu, utan hin- der av att han icke hos prövningsnämnden överklagat taxeringen, senast sista helgfria dagen i december månad det är taxeringen ägt rum hos kam- marrätten anföra besvär angående inkomsttaxeringen, i vad denna bestämts till annat belopp eller efter annan fördelningsgrund än han uppgivit.
I anslutning till vad kammarrätten förordat i utlåtande över ovan nämnda år 1904 avgivna betänkande infördes föreskrift om att skattskyldig vid kla- gan över att han obehörigen taxerats för samma inkomst är mera än en ort ägde att, då taxering skett inom olika län, ingiva besvären till den länsstyrelse i dessa län, han fann för sig bekvämast, inom natt och år efter det bevillning på grund av någon av taxeringarna avfordrats honom. Förut hade besvären måst ingivas till länsstyrelsen i det län, där den obehöriga taxeringen ägt rum, inom samma tid, efter det bevillning på grund av denna taxering avkrävts ho- nom. Den nu givna föreskriften motiverades med att den skattskyldige svårli— gen i varje fall med säkerhet skulle kunna avgöra, vilken taxering som vore obehörig.
Förordning angående bevillning av fast egendom samt av inkomst utfär- dades den 13 september 1907. Samma dag utfärdades förordning om in- komstskatt i anslutning till förstnämnda förordning.
& 5. 1910 års förordning om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering.
Efter förarbeten av 1897 års kommunalskattekommitté samt 1904 års sär— skilda sakkunniga utarbetades år 1909 av tillkallade sakkunniga förslag till förordningar om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering, om inkomst- och förmögenhetsskatt ävensom angående bevillning av fast egen- dom samt av inkomst.
Förslaget till förordning om taxeringsmyndigheter och förfarandet ivid taxering sammanförde till en författning de föreskrifter, som i då gällande förordningar om inkomstskatt och bevillning voro meddelade om taxerings- myndigheternas sammansättning och befogenheter samt taxeringsförfaran- det. Därjämte innehöll förslaget åtskilliga förändringar av materiell inne- börd, vilka upptogos i den avlåtna propositionen. Av de nya bestämmelser, som i denna föreslogo-s och av riksdagen, med nedan nämnda undantag, godkändes, må här som de viktigaste omnämnas följande.
Taxeringsnämnd skulle enligt propositionen utgöras av ordförande samt minst fyra, högst elva ledamöter. Ordföranden och en ledamot skulle för- ordnas av länsstyrelsen för en tid av högst fem år, länsstyrelsen dock obetaget att när som helst återkalla förordnandet. Övriga ledmöter skulle utses årligen.
Här upptogs sålunda det av 1906 års sakkunniga först framställda och för 1907 års riksdag framlagda men då fallna förslaget, att för stärkande av sakkunnigelementet hos taxeringsnämnden länsstyrelsen skulle äga utse förutom ordförande jämväl en ledamot av nämnden. Departementschefen mo- tiverade nu förslaget med följande trenne skäl:]l Taxeringsnämndens arbets-
—1 Prop. 1910z90, sid. 81 ff.
börda vore så omfattande, att den i längden icke kunde fullgöras av ordföran- den, vilken arbetet väsentligen ålåge; taxeringsnämnden vore i behov av för- stärkt sakkunskap; det allmännas intresse vid taxeringen behövde kraftigare bevakas.
Departementschefen utvecklade i fortsättningen de anförda skälen sålun— da. Vad arbetsbördan anginge, komme den föreslagna taxeringen till in- komst- och förmögenhetsskatt att kräva ett ännu mera omfattande arbete än den dittillsvarande inkomstskattetaxeringen genom mångfalden av av— drag, beräkning av inkomst av fast egendom, förmögenhetsuppskattning, utförligare längdföring m. m. Några länsstyrelser hade i yttranden öVer förslaget klagat över den rådande svårigheten att få personer, som vore vil— liga att åtaga sig ordförandeskapet, och ansett, att ytterligare svårigheter skulle möta, om ännu en person med liknande kompetens som ordföranden skulle utses av länsstyrelsen. Däremot ville departementschefen erinra, att länsstyrelserna hade magistratspersoner, kronofogdar, häradsskrivare och länsmän till sitt förfogande; de nämnda personerna borde givetvis ofta kunna förordnas i mera än en taxeringsnämnd. Vidare syntes en person, som ifråga— sattes till ordförande, kunna antagas hellre vilja åtaga sig uppdraget, om han vid sin sida finge en kompetent person, vilken delade hans arbetsbörda.
Vidare vore taxeringsnämnden i behov av ökad sakkunskap. Utan att i någon mån förringa de valda ledamöternas intresse för sin uppgift, så vore det ju i allt fall givet, att man av dessa i regel borde fordra huvudsakligen kännedom om de faktiska förhållanden, till vilka hänsyn skulle tagas vid taxeringen, men i mindre grad insikt om beskattningsförfattningarna, vilka på grund av ämnets egen natur erbjöde ett ganska invecklat lagtillämp- ningsområde. Annat kunde förhållandet påräknas bliva i fråga om en leda- mot, som utvaldes särskilt för denna uppgift och finge sitt intresse huvud- saklligen inriktat på själva lagtillämpningen. Till främjande av sådant in- tresse skulle också verka den omständigheten, att denna ledamot förordna— des för längre tid, i förslaget upptagen till högst fem år, varigenom han kunde ägna större nit åt arbetet och förvärva större erfarenhet än en vald ledamot, vilkens uppdrag gällde endast ett år i sänder. Ur allmän taxerings- synpunkt syntes det vara av en betydelse, som icke borde underskattas, att på sådant sätt ett stort antal personer landet runt så att såga delegerades för taxeringsarbetet. Därigenom uppfostrades också taxeringsmän, som kun- de övertaga det viktiga ordförandeskapet.
För det tredje behövde det allmännas intresse starkare hävdas. Visserligen hade taxeringsnämndsordföranden i stort sett synnerligen förtjänstfullt be— vakat kronans rätt vid taxeringen. Men detta uteslöte ej, att förstärkning kunde behövas då ordförandena i allt fall vore strängt upptagna av taxe- ringsarbetets ordnande och ledning. Ditintills kunde också de av kommunen valda ledamöterna sägas hava haft intresse av att bevaka kronans rätt, ty denna hade sammanfallit med kommunens. Så länge kommunalbeskatte ningen helt enkelt varit en överbyggnad på statsbeskattningen, hade de koma munala förtroendemännen för att hävda kommunens intresse att få be-
höriga kommunalutskylder även måst uppehålla statstaxeringen, ty denna hade varit en direkt regulator för kommunalskattens utmätande. Huru högt man än måtte tänka om de kommunala förtroendemännens goda vilja att även för statens vidkommande främja en riktig taxering, så kunde man dock icke förneka, att om stats- och kommunalbeskattning, såsom nu me- ningen vore, åtskildes, frågan om de valda taxeringsmännens ställning till statsbeskattningen komme i ett helt annat läge än förut. Under inga för— hållanden kunde man åtminstone påstå, att det skulle vara obehörigt att vid taxeringsförrättningar, som skedde för statens räkning, även funnes organ, som kunde i tillräcklig grad och självständigt bevaka statens intresse.
Förslaget innebar icke, att de valda ledamöternas antal skulle minskas. Härigenom bevarades åt dessa ledamöter det avgörande inflytandet vid taxeringsårendenas avgörande. De invändningar, som riksdagen haft att göra mot det ökade administrativa inflytandet, torde, enligt departementschefen, härmed hava förlorat sin betydelse.
Vidkommande kostnadsfrågan anförde departementschefen, att den till de förordnade ledamöterna utgående ersättningen icke komme att stiga till avsevärt belopp; och hela institutionen skulle vara förfelad, om detta icke mångfalt gottgjordes genom ökad avkastning av beskattningen.
Kammarrätten hade i yttrande föreslagit, att den förordnade ledamoten skulle vara självskriven vice ordförande i taxeringsnämnden. Häremot an- märkte departementschefen, att det icke finge finnas någon vice ordförande i nämnden. Taxeringsarbetet i den första instansen vore så organiserat, att ordföranden måste hava hela ledningen i sin hand och känna ansvar för hela arbetets utförande. Om därför ordföranden bleve varaktigt förhindrad att utöva uppdraget, borde ny ordförande förordnas.
I förslaget till förordning lämnades föreskrift om den förordnade leda- motens åligganden. Han skulle granska alla inkomna deklarationer, upp- gifter och upplysningar, vid taxeringen bevaka kronans intresse samt, i den mån så vore erforderligt och av ordföranden påkallades, biträda honom i det förberedande taxeringsarbetet och verkställa den längdföring, som före— kom vid taxeringsnämndens sammanträde.
Därjämte föreslogs, att suppleanter för ledamöterna i taxeringsnämnd skulle väljas till ett antal av minst hälften av antalet ledamöter.
I Kungl. Maj:ts förslag i fråga om taxeringsnämndens sammansättning förordade bevillningsutskottet en del ändringar.1 Ledamöternas maximiantal ansågs böra utgöra nio; blott då taxeringsdistrikt bestode av flera kommuner, borde antalet uppgå till elva. Rättigheten för länsstyrelsen att bestämma leda- möternas antal borde inskränkas till de distrikt, som utgjordes av flera kom- muner. I syfte att förekomma att då suppleanter inkallades fördelningen av platserna inom nämnden mellan särskilda grupper skattskyldiga förrycktes, borde särskild suppleant väljas för envar ledamot.
Riksdagen följde utskottet härvidlag.2 Därjämte beslöt riksdagen, enligt av
1 Bet. 1910:3l. ” Riksd. skriv. 1910: 199.
utskottet efter återremiss gjord hemställan, att länsstyrelsen till ledamot ej fick förordna annan än den, som var bosatt inom taxeringsdistriktet eller an— gränsande distrikt.
Länsstyrelsens kungörelse om varje års taxering skulle nu utfärdas före no- vember månads utgång året dessförinnan (förut i början av samma år som taxeringen verkställdes) och val av ledamöter och suppleanter i taxerings- nämnd, i enlighet med vad riksdagen slutligen beslöt, ske på landet vid ordi- narie kommunalstämman i december och i stad före den 15 januari (förut före den 15 februari både på landet och i stad). Den nu verkställda framflyttningen av ifrågavarande tider avsåg att påskynda val av taxeringsnämnd och säker- ställa dess sammansättning därigenom, att besvär över valet skulle vara av- gjorda, innan taxeringen påbörjades.
Besvärsrätt tillkom nu även territoriell församling i stad. _ I fråga om den extraordinära besvärsrätten vid taxering för samma inkomst å mer än en ort föreskrevs uttryckligen, att besvärstiden, då utskylder på grund av taxeringen avfordrats vederbörande å olika tider, räknades från det senaste kravet.
Här mä omnämnas, att i en motion föreslagits, att klagan icke skulle få föras över kammarrättens utslag i taxeringsmäl.1
Bevillningsutskottet anförde i anledning härav?
»Även om det av motionären sålunda väckta förslaget skulle från vissa synpunk- ter kunna anses beaktansvärt, anser sig utskottet likväl icke kunna biträda det- samma. Prövningsnämnderna äro skyldiga att, oberoende av anförda besvär, pröva taxeringarna och kunna i dem vidtaga ändringar och modifikationer; och även i de fall, då besvär, som hos kammarrätten anföras, förut handlagts av prövningsnämn- den, är dock kammarrätten den första instans, vars sammansättning och verksam- hetsformer medgiva skriftväxling mellan de intresserade parterna och verklig ut- redning från olika sidor av tvistefrågorna. Dä på grund härav vid målens slutliga behandling i kammarrätten brister i utredningen ej sällan alltjämt förefinnas och målens utgång kan bliva därav beroende, synes det vara för de skattskyldiga och andra parter av vikt att kunna efter avhjälpande av bristerna, om vilkas förefint- lighet upplysning ofta nog plågar vinnas genom kammarrättens utslag, fullfölja talan i målen. Om det redan från denna synpunkt kan möta betänkligheter att göra kammarrätten till högsta instans i förevarande mål, synes detta så mycket mindre nu böra ifrågakomma i sammanhang med införandet av en ny skattelag- stiftning, som torde komma att medföra nya slag av rättsfrågor, om vilkas mängd och beskaffenhet det nu är svårt att bilda sig något omdöme.»
Motionen föranledde icke någon riksdagens åtgärd. Den nya förordningen om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxe- ring utfärdades den 28 oktober 1910.
1 1910: 1:68. ” Bet. 1910:31, sid. 11.
5 6. Tiden efter tillkomsten av 1910 års förordning om taxeringsmyndig- heter och förfarandet vid taxering intill tiden för tillkomsten av 1928 års taxeringsförordning.
Vid 1913 års riksdag vidtogos en del ändringar i förordningen om taxe- ringsmyndigheter m. m., vilka huvudsakligen avsågo att bereda kommun möjlighet att besluta om gottgörelse åt kommunvald ledamot i taxeringsnämnd men även inneburo viss utsträckning av uppgiftsplikten. Därjämte infördes nya bestämmelser i anledning av att taxeringsnämnd ålades att handhava vissa frågor om avgiftsplikt enligt lagen om allmän pen-sionsförsäkring.
För de närmast följande åren kan vara av intresse att här omnämna, att i motioner1 till 1914, 1917 och 1918 års riksdagar föreslogs ändring i nämnda förordning, enligt 1914 och 1918 års motioner sålunda, att alla ledamöter i beskattningsnämnd skulle äga rätt att granska deklarationer och uppgifter, samt enligt 1917 års motion på så sätt, att alla ledamöter av taxeringsnämnd skulle äga både rätt och skyldighet att granska nämnda handlingar. Den gäl- lande inskränkningen i granskningsrätten ansågs av motionärerna olämplig och hindrande för ett rätt bedömande av deklaranternas uppgifter.
Samtliga motioner avstyrktes av bevillningsutskottet2 med motivering bl. a. att det vore tillräckligt sörjt för att de ledamöter, som icke granskat en deklaration, i tvistiga fall bleve behörigen underrättade om dess innehåll i vidkommande delar samt att en utsträckt granskningsrätt skulle i viss mån äventyra deklarantens berättigade anspråk på största möjliga sekretess be— träffande deklarationen och vidare fördröja taxeringsarbetet.
Motionerna föranledde icke någon riksdagens åtgärd. Ej heller föranledde tvenne motioner3 vid 1917 års riksdag med förslag om rätt för ledamot i taxeringsnämnd att överklaga nämndens beslut hos pröv- ning-snällimden till någon riksdagens åtgärd. I sitt avstyrkande anförde be- villningsutskottet4 bl. a., att en taxeringsnämnd vore nära jämförlig med en kollegial domstol och att en rätt för domstolsledamot att överklaga dom- stolens beslut torde vara främmande för processuell teori och praxis.
1918 års riksdag biföll tvenne Kungl. Maj:ts förslag av betydelse för taxe- ringsförfarandet.5 Det ena innebar utvidgning av uppgiftsskyldigheten. Det andra gav länsstyrelsen möjlighet att årligen från varje taxeringsnämnd inom länet eller viss del därav kalla antingen ordföranden eller den av länsstyrel- sen utsedde ledamoten att å lämplig ort sammanträda inför länsstyrelsen eller landskamreraren för förberedande överläggningar rörande taxeringsarbetet. Härvid utgick ersättning av statsmedel till de inkallade. Dylika samman- komster hade redan förut anordnats inom olika län. Departementschefen an— förde till statsrädsprotokollet,6 att fördelen av sådana sammanträden syntes
1 l9l4zllzllö; l9l7lez9; ”18:11:60. 2 Bet. 1914: 10; 19l7z2; 1918:13. 9 1917:I:73; II:224. * Bet. 1917: 14. 5 Riksd. skriv. 1918z446. ** Prop. 1918:283 , sid. 31.
påtaglig. Genom de upplysningar och råd, som därvid kunde lämnas mötes- deltagarna, och genom det ömsesidiga utbytet av erfarenheter torde kunna vinnas såväl större effektivitet i t—axeringsarbetet som ock att enhetliga prin- ciper följdes vid detsamma.
Efter förarbeten sedan år 1910 av särskilda sakkunniga, de s. k. kommu- nalskattesakkunniga, avlätos till 1920 års riksdag propositioner med förslag till kommunalskattelag m. fl. författningar, däribland angående ändring i för- ordningen om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering. Riksdagen biföll emellertid icke förslagen — som skäl härför åberopades bl. a. de brister, som vidlådde taxeringsförfarandet —— utan beslöt i avvaktan på en fullständig kommunalskattereform ett provisorium, i det att riksdagen antog vissa av sär- skilt utskott framlagda förslag, delvis grundade på Kungl. Maj:ts propositio- ner, till ändringar i gällande skatte- och taxeringsförfattningar ävensom till nya förordningar rörande kommunal progressivskatt m. fl. kommunala ut- skylder.1 Riksdagen anhöll i detta sammanhang om skyndsam utredning bl. a. angående ändrade grunder för beskattningsnämndernas organisation och taxeringsförfarandet.
I fråga om beskattningsnämndernas sammansättning vidtogs den änd- ringen, att bestämmelsen om att länsstyrelsen till ledamot i taxeringsnämnd fick förordna blott den, som var bosatt inom taxeringsdistriktet eller angrän- sande distrikt, borttogs. Det hade nämligen visat sig vara svårt att inom det angivna området finna för uppdraget lämplig person. För att erhålla tillräck- lig lokalkännedom i nämnden ansågs bestämmelsen icke vara nödvändig.
Vidare medgavs nu taxeringsnämnd rätt att, där så ansågs erforderligt, på statens bekostnad tillkalla sakkunnigt biträde. Länsstyrelsen ägde samma rätt, såvitt angick prövningsnämnden. Härom anförde departementschefen2 i det ursprungliga förslaget till ändring i förordningen om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering, att det ofta erfordrades större sakkunskap, än som funnes att tillgå i beskattningsnämnd, för att kunna kontrollera deklara- tioner av mera invecklad beskaffenhet, såsom rörande industriföretag, han- delsverksamhet av mera egenartad natur e. (1. Sådan sakkunskap hade tidi- gare ordförande i taxeringsnämnd och kronans ombud i prövningsnämnd måst anskaffa på privat väg. Detta kunde icke anses riktigt.
Dittills gällande stadgande om att prövningsnämndens ledamöter skulle, såvitt möjligt, till minst halva antalet [i Stockholm till en fjärdedel av anta— let) utgöras av ägare till fast egendom borttogs, enär ett bibehållande därav skulle i många län medföra, att fastighetsägarna erhölle ett oproportionerligt stort inflytande på taxeringen. I stället bestämdes, att ledamöterna borde så utses, att nämnden, såvitt förhållandena medgåve, komme att utgöras av ett efter beskattningens belopp och mängden av de skattskyldiga skäligen läm- pat antal ägare av fast egendom, näringsidkare och andra inkomsttagare.
Beträffande besvärsrätten gjordes ett tillägg av innebörd, att, därest besvär till kammarrätten före besvärstidens utgång ingivits dit i stället för till läns-
1 Andra särsk. utsk. bet. 192011; riksd. skriv. 1920:444. ” Prop. l920:400.
styrelsen, denna omständighet icke skulle utgöra hinder för deras upptagande till prövning. Den dittillsvarande bestämmelsen hade medfört, att besvär, som av misstag ingivits till kammarrätten, icke kunnat upptagas till prövning, vil- ket syntes obilligt.
Den extraordinära besvärsrätten utsträcktes att gälla även för den, som taxerats till inkomst- och förmögenhetsskatt eller bevillning, där sådan taxe- ring icke bort åsättas honom, samt den, som utan att vara uppgiftspliktig eller, där han varit uppgiftspliktig och i stadgad ordning avlämnat deklara- tion eller uppgift, mot innehållet i deklarationen eller uppgiften taxerats till inkomst- och förmögenhetsskatt eller bevillning men icke erhållit underrät- telse om taxeringen så tidigt, att han kunnat anföra besvär däröver till kam- marrätten i vanlig ordning. Samtidigt upphävdes tidigare gällande inskränk- ning, att extraordinär besvärsrätt icke ägde rum i fråga om skatt, som på- förts i kommun, där den skattskyldige var mantalsskriven, varjämte i öv- rigt rätten att överklaga taxering till viss skatt gjordes beroende av icke, som förut, huruvida den taxerade överhuvud varit skattskyldig till ifrågavarande slags skatt utan av huruvida han i det särskilda fallet bort taxeras till sådan skatt.
Beträffande granskningen av kronoräkenskaperna, vilken dåmera ålåg riksräkenskapsverket, borttogs rätten för nämnda verk att göra anmärkning till rättelse av att oriktig person upptagits som skattskyldig för fast egendom, då detta blivit en fråga, hänförlig till kommunalbeskattningens område, dit verkets gransknings- och anmärkningsrätt icke fick sträcka sig.
Det bör även erinras om tvenne motioner,1 som väcktes vid 1920 års riks- dag och vari hemställdes om åtgärder för att åstadkomma skärpt kontroll av deklarationer och uppgifter. I den ena anvisades såsom en framkomlig väg, att vid varje länsstyrelse anställdes speciella kontrolltjänstemän för granskning av deklarationerna. Bevillningsutskottet2 avstyrkte bifall till båda motionerna med hänsyn till att Kungl. Maj:t igångsatt en utredning, åsyf- tande en genomgripande omläggning av taxeringsväsendet.
Vid 1921 års riksdag vidtogos några smärre ändringar beträffande den extraordinära besvärsrätten, närmast till rättelse av oegentligheter i 1920 års författningsändringar.3
Frågan om taxeringsarbetets omläggning hade, i samband med andra frå- gor, jämväl varit föremål för överläggningar mellan landskamrerarna i ri- ket. Genom utsedda delegerade framlade dessa i skrivelse till Kungl. Maj:t den 23 oktober 1920 riktlinjer för viss reformering av prövningsnämnds— arbetet och hemställde bl. a., att åtgärder härför måtte snarast möjligt vid- tagas.
I nämnda skrivelse berördes först den stora arbetsbörda, vilken åvilade landskamreraren såsom kronoombud hos prövningsnämnden och som hade
1 19:40:11: 112, 245. * Bet. 1920:24, 25. 3 Prop. 1921t31; riksd. skriv. 1921:45.
sin grund i att arbetet med granskningen av taxeringarna under de senare åren vuxit i hög grad till följd av materialets större omfattning och åren- denas komplicerade beskaffenhet. Sålunda hade granskningsmaterialet ökats genom den utvidgade deklarationsplikten och skyldigheten för bokförings- pliktiga att vid deklarationen foga räkenskapsutdrag samt granskningsarbetet blivit svårare till följd av kontrollen av nämnda räkenskapsutdrag och genom att författningsbestämmelserna blivit mera invecklade.
Landskamrerarens arbete med granskning av taxeringarna och beredningen av besvär, vilkas antal även i de medelstora länen vanligen överstege halva tusentalet, kunde endast fortgå under tiden från den 20 juni, då taxerings- längderna inkomme, till början av augusti, då prövningsnämnden i regel sammanträdde. Även med biträde av landskontorets personal kunde gransk- ning av hela taxeringsmaterialet icke medhinnas på den till buds stående tiden. Man måste därför ägna sin uppmärksamhet åt taxeringsdistrikt, där man kunde befara, att arbetet icke utförts tillfredsställande. Men icke heller den sålunda begränsade granskningen hade blivit fullständig. Det vore därför alldeles vis-st, att stora skattebelopp ginge förlorade för stat och kommun. Svårigheten att medhinna granskningsarbetet nödgade landskamreraren att åsidosätta sin uppgift att tillse att taxeringen bleve för de skattskyldiga rätt- VIS.
Efter prövningsnämndsarbetets slut måste landskamreraren ägna sig åt äldre taxeringsmål och avfattande av besvär över prövningsnämndens beslut. Efter det nya årets ingång vidtoge hans arbete med då inkomna besvär över föregående års prövningsnämnds beslut, vilka besvär till antalet även i de medelstora länen oftast icke understege några hundra. Landskamreraren vore sysselsatt därmed och med äldre taxeringsmål nästan uteslutande och i de största länen helt ända tills granskningen av årets taxeringar vidtoge. I vissa lån vore landskamreraren hela året oavbrutet fullt sysselsatt med taxeringsarbete.
Följden härav bleve, att landskamreraren icke hade tid att fullgöra sitt övriga arbete å landskontoret, vilket måste överflyttas å andra, och icke heller att som chef leda och övervaka avdelningens arbete.
Sedan i skrivelsen omnämnts, att fullgoda taxeringsresultat icke torde kunna vinnas utan fullständig omorganisation av taxeringsnämnderna men att denna fråga lämnats åsido, enär den finge antagas bliva föremål för prövning i annan ordning, utvecklades riktlinjerna och formerna för en om- organisation av taxeringsförfarandet med avseende å prövningsnämnds— arbetet. Härvid framlades i huvudsak bl. a. följande förslag till lösning av förevarande fråga:
att tiden för avslutandet av prövningsnämndens arbete framflyttades till slutet av oktober månad, varigenom tillräcklig tid skulle vinnas för ut— förande av granskningsarbetet på ett mera tillfredsställande sätt;
att prövningsnämndens arbete uppdelades på flera sammanträden, vari— genom den fördelen ernåddes, att ärendena kunde företagas till avgörande,
i i 1 1 i i
i den mån de bleve färdigberedda, och att ledamöterna icke behövde stanna borta från sina hemorter längre tid;
att för nedbringande av kostnaderna för prövningsnämndens sammanträ— den antalet ledamöter däri avsevärt minskades, exempelvis från dåvarande antal av lägst tio, högst tjugofem till lägst åtta, högst tio ledamöter;
att tiden för prövningsnämndens särskilda sammanträden bestämdes av länsstyrelsen efter förslag av landskamreraren, som bäst kunde bedöma, när arbetsmaterial av lämplig omfattning vore färdigt att föreläggas nämnden;
att landskamreraren befriades från åliggandet att såsom kronoombud be- vaka kronans rätt och utföra dess talan i taxeringsmäl men bibehölles vid uppgiften att övervaka taxeringen i länet och med hjälp av erforderliga bi— träden verkställa granskning av taxeringshandlingarna, en anordning, som måste anses lämplig jämväl ur den synpunkten, att förstnämnda åliggande visat sig stå i mer eller mindre avgjord motsats till uppgiften att tillse, att taxeringen bleve jämlik och rättvis;
att åliggandet att bevaka kronans rätt och talan anförtroddes åt tjänste- män i länsassessors eller i vissa län möjligen länsbokhållares grad;
att vissa ändringar skedde i fråga om debitering och upphörd, innebä- rande att debitering verkställdes i enlighet med taxeringsnämndernas beslut och kompletterades, när prövningsnämndens beslut kommit debiteringsför- rättaren tillhanda, samt att uppbördsterminen förkortades;
samt att kvalificerade arbetskrafter i tillräcklig omfattning ställdes till landskamrerarens förfogande för granskningsarbetet till prövningsnämnden, så att han kunde bibehålla ledningen av landskontorets arbete i dess helhet och lättnad i arbetsbördan beredas landskontorets tjänstemän.
Den här omnämnda skrivelsen från landskamrerarnas delegerade remit- terades till år 1920 tillkallade särskilda sakkunniga (taxeringssakkunniga), vilka avgåvo utlåtande över densamma.
Beträffande utsträckning av tiden för det förberedande arbetet till pröv- ningsnämnden ansågo de sakkunniga, att en sådan vore av behovet påkallad icke blott med hänsyn till att granskning skulle kunna ske av taxeringarna i så stor utsträckning som möjligt utan även till att en omsorgsfull behand- ling av besvärsmålen skulle bliva möjlig. De föreslogo, att tiden för av- slutandet av nämndens arbete i länen skulle framflyttas till den 25 ok- tober.
Med avseende härå uttalade departementschefen i proposition i ämnet till 1922 års riksdag,1 att han ansåge, med hänsyn till att tiden för debiteringen icke kunde göras för kort, att i länen tidpunkten för prövningsnämnds- arbetets avslutande icke borde fastställas senare än till den 10 oktober. Detta blev även riksdagens beslut.2
De sakkunniga erinrade vidare rörande omorganisationen av prövnings- nämnden bl. a. om att nämndens arbete i länen vanligen vore förlagt till
1 Prop. 1922zlö7. ? Riksd. skriv. 1922: 135.
ett enda under fyra till sex dagar utan avbrott pågående sammanträde. I övrigt vore arbetet ordnat på ettdera av följande två sätt: a) kronoombudet föredroge med ledning av anteckningar eller särskild promemoria varje ärende inför den samlade prövningsnämnden, varefter nämnden fattade be- slut; b) nämndens ledamöter fördelades på avdelningar för ärendenas be- redning, varefter nämnden efter föredragning av avdelningens förslag fat- tade beslut; ärendena bleve därvid endast undantagsvis föremål för diskus— sion i den samlade nämnden.
Härefter förklarade sig de sakkunniga biträda landskamrerarnas mening, att ärendena borde föreläggas prövningsnämnden vid särskilda sammanträ- den efter hand som de bleve färdigberedda, samt uttalade sig för att antalet ledamöter måtte minskas till minst åtta, högst femton. Till stöd härför an- fördes följande:1
>Under framhållande att uppdelning av prövningsnämndens arbete på flera sam- manträden måste för statsverket medföra ökade kostnader, om icke antalet leda- möter i nämnden inskränkes, hava landskamrerarna i sin framställning uttalat den meningen, att ledamöternas antal utan olägenhet borde kunna minskas rätt betydligt exempelvis till 8 eller 10 samt till stöd härför åberopat erfarenheterna från de län, där prövningsnämndens arbete, såsom förut här ovan anmärkts, brukar fördelas på avdelningar. Dä nämligen varje sådan avdelning i allmänhet icke bestode av flere ledamöter än åtta samt nämnden hyste så stort förtroende till avdelningar- nas arbete, att ärendena i regel utan diskussion inför den samlade prövningsnämn- den avgjordes i enlighet med avdelningarnas förslag, vore faktiskt lämpligheten av den ifrågasatta reduceringen av prövningsnämndsledamöternas antal prövad. Mot invändningen, att vid avsedd reduktion av ledamöternas antal nämndens känne- dom om ortsförhållandena måste bliva mindre än för närvarande, göres i fram- ställningen gällande, att ortskännedom, utom i fråga om fastighetstaxeringen, vilken ju dock vore ämnad att överflyttas till en särskild prövningsnämnd, numera icke hade större betydelse, enär prövningsnämndens beslut borde fattas på grundval av förebragt behörig utredning, som före nämndens sammanträde kunde införskaffas av kronoombudet, om blott tillräcklig tid härför bereddes. En minskning av pröv- ningsnämndsledamöternas antal torde icke behöva innebära någon fara för, att nämndens arbete skall bliva mindre tillfredsställande. Det synes snarare kunna an- tagas, att en mindre nämnd skall arbeta lättare och därför även raskare samt efter mera enhetliga principer än en större. Särskilt i sistnämnda avseende torde den mindre nämnden vara att föredraga framför den större i de fall, där denna för- delar sig på avdelningar, vilkas förslag bliva bestämmande för nämndens beslut. Då nämligen avdelningarna, såsom här ovan anmärkts, alltid måste behandla en del ärenden i kronoombudets frånvaro, kan det trots stor uppmärksamhet från krono- ombudets sida hända, att nämnden vid behandlingen av alldeles likartade ärenden i enlighet med förslag av skilda avdelningar tillämpar gällande bestämmelser på oli- ka sätt. Säkerligen äro icke heller nuvarande bestämmelser om ledamöternas antal tillkomna av det skälet, att ett visst större antal i och för sig skulle vara behövligt, utan i syfte att inom prövningsnämnden icke måtte saknas kännedom om förhål- landena inom de skilda orterna.
De sakkunniga anse sig i den nu föreliggande frågan böra ansluta sig till den av landskamrerarna i deras framställning intagna ståndpunkten men finna sig böra uttala sig för ett högre maximiantal än det föreslagna. Det högsta antalet ledamöter i prövningsnämnden, som bör utses, synes enligt de sakkunnigas åsikt böra be—
' Bet. 1921, sid. 25—27.
stämmas till femton. Även om man naturligen icke kan frånkänna ortskännedomen betydelse för prövningsnämndens arbete, kan det emellertid icke bestridas, att de fall, där denna faktor kan få någon större betydelse, äro inskränkta till rena un- dantag, åtminstone vad landsbygden angår. Då nämligen i regel högst två ledamöter för varje fögderi kunna utses och de sålunda utsedda i allmänhet torde sakna per- sonlig kännedom om andra skattskyldiga än dem, som tillhöra deras närmaste hem- ort, blir det endast mera sällan prövningsnämnden kan taga deras kännedom om ortsförhållandena i anspråk, och uppenbarligen bör man hysa starka betänkligheter mot att gentemot taxeringsnämndens beslut lita till av prövningsnämndens leda— möter från andra eller kanske tredje hand mottagna och måhända icke tillräckligt kontrollerade uppgifter i stället för till behörig utredning av den skattskyldige själv och vederbörande kronoombud. Betydelsen av ledamöternas ortskännedom för— ringas ofta även därav, att ledamöterna skola utses innan tiden för besvärs anföran- de utgått och således icke kunna väljas med hänsyn till behovet att hava ledamot från ort, därifrån många besvär inkommit. I de fall, där behov av kännedom om ortsförhållandena särskilt framträder, bör detta enligt de sakkunnigas mening kun- na bäst tillgodoses genom att, såsom redan nu är medgivet, ordföranden i veder- börande taxeringsnämnd inkallas för upplysningars meddelande.»
Departementschefen anslöt sig till de sakkunnigas förslag. Beträffande an- talet ledamöter i prövningsnämnden uttalade han, att det kunnat ifrågasät- tas, huruvida icke det av landskamrerarna föreslagna antalet av lägst åtta, högst tio ledamöter kunnat vara tillräckligt. Vid en eventuell omarbetning av taxeringsförordningen i dess helhet borde frågan om ytterligare begräns- ning av antalet tagas under omprövning.
Riksdagen beslöt i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag. Därjämte upptogs, efter förslag av bevillningsutskottet,1 bland de grupper skattskyldiga, som skul- le vara representerade i nämnden, uttryckligen »arbetare», varigenom skapa- des närmare överensstämmelse med bestämmelsen om taxeringsnämndens sammansättning.
Vad angick landskamrerarnas förslag, att de skulle befrias från att såsom kronoombud bevaka kronans rätt och talan i taxeringsmål, ansågo de sakkun- niga, att frågan om ändring av landskamrerarens principiella ställning till prövningsnämnden syntes kunna anstå, tills en mera genomgående omarbet- ning av taxeringsförordningen komme till stånd.
Däremot hade de sakkunniga skänkt beaktande'åt vad landskamrerarna framhållit i fråga om att fall förekomme, då landskamreraren vore ledig från andra göromål än handläggning av taxeringsårenden hela året men dock icke hunne slutligt behandla samtliga dylika ärenden för ett år, innan handlägg- ningen av nästa års ärenden skulle vidtaga. Anledningen härtill hade för- klarats vara det stora antalet sådana ärenden, för vilkas handläggning lands- kamreraren som kronoombud ensam vore ansvarig; någon kvalificerad hjälp kunde icke lösgöras från övrigt landskontorsarbete.
De sakkunniga ansågo, att en övervägande del av taxeringsårendena vore av den art, att de skulle kunna handläggas av andra kvalificerade personer som biträdande kronoombud. Genom en uppdelning av taxeringsårendena mellan kronoombudet och biträdande kronoombud syntes kunna vinnas icke
1 Bet. 1922: fin.
blott en snabbare handläggning av taxeringsårendena utan även att lands- kamreraren icke i samma omfattning som hittills bleve ur stånd att utöva sitt chefskap å landskontoret.
Mot de sakkunnigas förslag i denna del hade två av de sakkunniga reser— verat sig och uttalat, att kronoombudsuppgifterna borde åvila landskamrera- ren ensam och fullgöras med biträde av de bäst kvalificerade krafterna. Det syntes nämligen i hög grad önskvärt, att ansvaret för nämnda uppgifters full- görande efter enhetliga principer samt övervakandet av kontinuitet i besluten hos prövningsnämnden fortfarande stannade å en hand.
Departementschefen anförde, att fara för att enhetligheten i prövnings- nämndens bedömande skulle bliva lidande på grund av kronoombudskapets uppdelning icke syntes föreligga, därest exempelvis kronoombuden rådgjorde med varandra i alla principiella frågor, som uppkomme under utredningsar- betet. Han uttalade sig därför för en anordning med biträdande kronoombud. Det borde ankomma på Kungl. Maj:t att på framställning av länsstyrelse prö- va och besluta, huruvida biträdande kronoombud finge förordnas.
Riksdagen beslöt i enlighet härmed. Beträffande debitering och uppbörd fattade riksdagen beslut i huvudsak- lig överensstämmelse med vad landskamrerarna och de sakkunniga före— slagit.
Någon ökning av arbetskrafterna å landskontoren skedde emellertid icke. Här må ytterligare omnämnas, att på förslag av de sakkunniga upphävdes den dittillsvarande bestämmelsen om att till ledamöterna i prövningsnämn- den skulle efter besvärstidens utgång översändas en förteckning över inkomna besvär med kortfattad redogörelse för däri gjorda yrkanden. En sådan för- teckning ansågs av de sakkunniga hava ringa betydelse för ledamöterna vid bedömande av de föreliggande besvärsmålen, i varje fall i förhållande till det arbete, som nedlades på förteckningens avfattande. I stället för nämnda för- teckning skulle prövningsnämndens ledamöter tillställas en föredragningslista, upptagande samtliga besvärs- och anmärkningsmål, vilka skulle förekomma vid sammanträdena.
1921 års riksdag hade i skrivelse1 anhållit, att Kungl. Maj:t ville låta verk- ställa utredning och framlägga det förslag, som av utredningen kunde för— anledas, angående sådan ändring i gällande taxeringsförfarande, att möjlighet bereddes skattskyldig, som avsåges i 50 & förordningen om taxeringsmyndig- heter m. m. (bl. a. dubbeltaxerad skattskyldig) eller som på grund av fel- skrivning, felräkning eller annat uppenbart misstag blivit obehörigt taxerad, att på ett snabbare och mera effektivt sätt än gällande bestämmelser med— gåve vinna rättelse.
Ifrågavarande riksdagsskrivelse hade föranletts av en motion i andra kam- maren.2 I denna anfördes bl. a., att ej sällan felräkningar, misskrivningar och andra förbiseenden förekomme vid taxeringarna. Det vore önskvärt, att dy—
! Riksd. skriv. 1921:74. '3 1921:II:44.
liga misstag kunde rättas före skatteuppbördens början. För att vinna rättelse kunde olika möjligheter tänkas: de skattebesvär, det här vore fråga om, be- handlades antingen i förtur av kammarrätten eller ock avgjordes de av läns- styrelsen. Båda sätten vore dock icke lämpliga, enär i det förra fallet för lång tid åtginge, då besvären först skulle beredas hos länsstyrelsen, och i det se- nare följden kunde bliva, att ett och samma besvär, visserligen till olika de- lar, bleve anhängigt både hos länsstyrelsen och kammarrätten. För att und- vika sistnämnda förhållande kunde tänkas, att besvär över prövningsnämn- dens beslut alltid anfördes hos kammarrätten men att länsstyrelsen, då be- svären passerade nämnda myndighet, på ansökan interimistiskt vidtoge rät- telse i beslut, som grundade sig på uppenbart misstag. Därest ansökningen bifölles och ej annan part klagade, finge vid detta beslut bero vid kammar- rättens prövning av besvären.
I utlåtande över motionen yttrade bevillningsutskottet bl. a.,1 att vid dubbel- taxering rättelse kunde ske enligt 50 % ovannämnda förordning genom be- svär till kammarrätten inom natt och år efter mottaget skattekrav. För andra fall funnes icke något extra besvårsförfarande anordnat. Enligt praxis kunde skattskyldig, som icke hunnit begagna den regelmässiga klagovägen, anföra besvär direkt hos kammarrätten. Funne denna, att taxeringen härrörde från uppenbart fel eller misstag från taxeringsmyndighets sida, upptoges besvären till prövning och bifölles. I sådana fall gällde givetvis icke några fatalier. Det vore emellertid i allmänhet ytterst vanskligt för den skattskyldige att kunna bevisa tillvaron av misstag. _— Utskottet hade inhämtat, att förevarande spörsmål under senare tid varit föremål för övervägande å speciellt sakkun- nigt håll. Därvid hade man för att avhjälpa rådande brister tänkt sig en kom- bination av utsträckt underrättelseskyldighet för taxeringsmyndighet och extraordinär besvärsrätt. Besvären skulle härvid anföras hos en extra pröv- ningsnämnd, utgörande en mindre delegation av den senast fungerande ordi- narie nämnden och vid behov sammankallad mellan de ordinarie nämnder- nas sammanträden. _
Över riksdagens ovannämnda skrivelse avgåvo taxeringssakkunniga utlå- tande. Häri uttalades bl. a., sedan redogörelse lämnats för berörda motion och utlåtande av bevillningsutskottet, att motionären och utskottet sett föreva- rande fråga huvudsakligen ur synpunkten av de skattskyldigas berättigade in- tressen. Den kunde emellertid ses även ur synpunkten av allmänhetens och statens intresse att få till stånd ett snabbare avgörande av beskattningsmål hos kammarrätten. Beskattningsmål av här ifrågavarande art, vilka vanligen behandlades med förtursrätt, upptoge en icke oväsentlig del av kammarrät- tens arbetstid. Den omständigheten, att dessa beskattningsmål komme direkt under kammarrättens prövning utan att förut hava behandlats av prövnings— nämnd, torde därjämte föranleda vissa svårigheter, bl. a. till följd av bristan- de utredning i många fall. Om alla dylika mål bleve förelagda prövnings- nämnden, skulle utan tvivel kammarrättens arbetsbörda väsentligen minskas; de flesta av ifrågavarande mål torde under sådana förhållanden icke komma
1 Bet. 1921: 7.
till kammarrätten, och de, som komme dit, skulle säkerligen föreligga i ett mera utrett skick, än som nu vore förhållandet.
De sakkunniga föresloge på grund härav, att samtliga i 50 & ovannämnda förordning omförmälda beskattningsmål jämte sådana, i vilka taxeringen till— kommit genom uppenbar misskrivning eller felräkning, skulle kunna avgöras av prövningsnämnd. Denna skulle vid sådant förhållande kunna fungera från år till år. Då det emellertid synts onödigt att låta hela prövningsnämnden avgöra dylika mål, av vilka de flesta vore av enkel beskaffenhet, föresloges, att varje års prövningsnämnd skulle inom sig utse tre personer för att med prövningsnämnds befogenhet besluta i sådana mål. Denna mindre prövnings- nämnd skulle fungera, tills nästa ordinarie prövningsnämnd sammanträdde. Den ordinarie prövningsnämnden skulle även handlägga mål av ifrågavarande beskaffenhet. De 5. k. dubbeltaxeringsmålen borde understundom handläggas av prövningsnämnd i två eller flera län. Därest enhetlig behandling därvid icke kunde komma till stånd, skulle målet hänskjutas till kammarrätten för avgörande. —— Besvärstiden enligt 50 & nämnda förordning föresloges skola inskränkas till nittio dagar.
Departementschefen anslöt sig i proposition till 1922 års riksdag till vad de sakkunniga föreslagit. Dock uttalade han sig för att interkommunala mål, som berörde mera än ett län, skulle omedelbart överlämnas till kammarrät- ten. Någon ändring beträffande besvärstiden ansåg han icke böra ske. Riksdagen beslöt ienlighet med Kungl. Maj:ts förslag.
Slutligen må här nämnas, att 1922 års riksdag efter förslag av Kungl. Maj:t beslöt, att kommun, som åtagit sig särskilda kostnader för taxeringsarbetet, efter prövning kunde erhålla bidrag av statsmedel därtill.
% 7. 1928 års taxeringsförordning. 1920 års riksdag hade, såsom. förut nämnts, som skäl för att icke antaga då framlagda förslag till kommunalskattelag m. m. anfört bl. a. de brister, som vidlådde taxeringsförfarandet. Samtidigt hade riksdagen anhållit om skyndsam utredning bl. a. angående ändrade grunder för beskattnings- nämndernas organisation och taxeringsförfarandet. Härutinnan hade däref- ter vidtagits vissa förändringar. Sålunda hade, bortsett från fastighetstaxe- ringen, är 1922 ändring skett i prövningsnämndens organisation och verk- samhet på sätt här ovan relaterats.
Då taxeringsorganisationen emellertid ej härigenom ansågs hava undergått en så genomgripande reformering, som 1920 års riksdag torde hava avsett. tillkallades år 1923 tvenne sakkunniga att verkställa utredning rörande om— organisation av taxeringsväsendet.
De sakkunniga framlade, enligt direktiven för utredningen, under år 1924 förslag till åtgärder för att undanröja de svårigheter beträffande debiterings- arbetet, som uppstått till följd av omläggning av statens budgetår. Förslagen inneburo huvudsakligen viss omläggning av debiteringen, förkortning av ti- den för avlämnande av deklarationer och andra taxeringsuppgifter samt tidi—
gare tillhandahållande avmantalslängden åt taxeringsnämnd. Förslagen fö,- retades genom propositioner 1924 års riksdag och antogos av denna, dock med undantag för förslaget om begränsning av deklarationstiden.1
» Slutligt betänkande avgavs av de sakkunniga under år 1925.
Dessa föreslogo i betänkandet såsom huvudsakliga nyheter virkestaxering— ens överflyttande från kommunal myndighet till taxeringsnämnd, inrättande av interkommunal prövningsnämnd samt tillskapande av en särskild högsta sakkunnig att stå till landskamrerarnas förfogande för råd och upplysningar i taxeringsfrågor samt verka för en riktig och enhetlig tillämpning av skatte- författningarna.2 Härutöver må nämnas åtgärder för skärpt kontroll över taxeringsuppgifter, ökad användning av sakkunniga vid taxeringen samt vin— nande av enhetliga taxeringsresultat. Frånsett viss ändring beträffande taxe— ringsnämnd och prövningsnämnd voro arbetsformerna vid taxeringen -i hu- vudsak desamma som tidigare.
Till 1927 års riksdag avlät Kungl. Maj:t dels propositioner med förslag till kommunalskattelag och förordning om statlig inkomst- och förmögenhets- skatt m.fl. författningar samt dels proposition med förslag till taxeringsför- ordning3 på grundval av de sakkunnigas betänkande.
I detta hade de sakkunniga åter föreslagit deklarationstidens begränsning. Enligt då gällande bestämmelser skulle deklaration avlämnas före den 1 mars; bokföringsskyldig kunde erhålla anstånd med avlämnandet till och med den 14 april. De sakkunnigas förslag, vilket i huvudsak upptogs avKungl. Maj:t, innebar, att deklaration skulle avlämnas senast den 15 februari. Staten och kommuner samt vissa verk. och bolag ävensom bokföringsskyldiga ägde. åtnjuta anstånd till den 31 mars, såvitt räkenskapsåret gått till ända senare än den 31 oktober året näst före taxeringsåret. På ansökan av deklarations— pliktig, som visade, att i följd av hans förvärvskällors särskilda beskaffen- het »eller verksamhetens mera betydande omfattning»* hinder mötte att av- lämna deklaration inom ovan nämnda tid, ägde vederbörande landskamre- rare utsätta särskild tid för avlämnandet.5 Förslaget motiverades med att taxeringsnämnderna behövde denna längre tid för att nå ett tillfredsställande resultat av sitt arbete, vilket nu utökats bl. a. till följd av utvidgad uppgifts- skyldighet och den nytillkomna virkestaxeringen.
Uppgifter till ledning för taxeringen skulle ingivas vid samma tidpunkt som
1 Prop. 1924: 204 , 215; riksd. skriv. 1924:151, 161. ” Beträffande fastighetstaxeringen föreslogs inrättande av en riksuppskattningsnämnd, som hade att pröva ordinära besvär över beslut av länsuppskattningsnämnd (fastighetsprövnings— nämnd). ” Prop. 1927z210. * Det citerade uttrycket tillades av Kungl. Maj:t. Vid utskottsbehandlingen tillades ytter- ligare 1eller av annan giltig orsak». 5 Vid utskottsbehandlingen tillades som villkor för anstånd för verk eller bolag samt bok— föringsskyldiga (i likhet med vad som då gällde), att skriftlig anmälan om anståndets begagnande gjordes hos taxeringsnämndens ordförande senast den 15 februari under taxeringsåret. Nämnda villkor hade utelämnats av Kungl. Maj:,t enär ifrågavarande anmälan ansågs sakna varje reelt innebörd och endast vara en ren formsak.
deklarationen. I några yttranden hade föreslagits, att nämnda uppgifter skulle" avlämnas den 1 februari. En bestämmelse i sådan riktning ansågs av departe- mentschefen skola medföra stora svårigheter för många uppgiftspliktiga; för övrigt betraktade han den som onödig, då uppgiftsmaterialet i alla fall icke underginge någon behandling, förrän deklarationerna vore tillgängliga.
Beträffande beskattningsnämndernas verksamhetsområden föreslogs nu ut- trycklig bestämmelse om befogenhet för länsstyrelsen att inom kommun, som delats i ett flertal taxeringsdistrikt, sammanföra viss grupp av skattskyldiga, exempelvis bolag, till någon eller några taxeringsnämnder, med avvikelse från eljest tillämpad territoriell indelningsgrund. Detta förfaringssätt hade redan tillämpats på vissa håll och man ville nu förebygga tvekan om det författ- ningsenliga häri.
I fråga om grunderna för beskattningsmyndigheternas sammansättning hade departementschefen i direktiven för utredningen anfört, att han ansåge de'grundläggande principerna för den dåvarande organisationen icke böra övergivas. Ett sådant steg skulle väl närmast innebära, att taxeringen över-* lämnades åt för ändamålet särskilt utbildade tjänstemän i stället för såsom
då ät folkvalda nämnder under ledning av personer, utsedda av länsstyrel— serna'utan hänsyn till vederbörandes egenskap att vara tjänsteman eller icke. Det dåvarande systemet vore otvivelaktigt i det stora hela uppburet av all— mänhetens förtroende och rymde, enligt departementschefens mening, större möjlighet att för taxeringsarbetet erhålla tillgång till personer med en ingå- ende kännedom om de skattskyldigas förhållanden, än som skulle förefin- nas, därest taxeringen verkställdes av tjänstemän. Departementschefen förmäl- de sig anse, att reformen i stället borde inriktas på att för taxeringsarbetet i vederbörande nämnder förvärva de för ändamålet mest skickade personer, som kunde finnas att tillgå. » I denna fråga, huruvida taxeringen borde verkställas av tjänsteman eller folkvalda nämnder, yttrade de sakkunniga.
*Den från äldre tid härstammande grundsatsen om beskattningens verkställande av nämnder, bestående av medlemmar, utsedda bland de skattskyldiga, vilken grund- sats endast modifierats av de i sen tid tillkomna stadgandena om ämbetsmyndig- hets utseende av ordförande och en ledamot av taxeringsnämnden, har stundom ansetts härfluten ur svenska folkets i 57 & regeringsformen befästa urgamla rätt att sig beskatta. Denna uppfattning är emellertid icke riktig utan beroende av miss- uppfattning om vad beskattningsrätten avser. Svenska folkets rätt att sig beskatta utövas av riksdagen genom dess antagande av beskattningslagar. Tillämpningen av beskattningslagarna är däremot i princip att jämställa med varje annan verkställig- het av i laga ordning tillkommen författning och valet av därför erforderliga myn- digheter är beroende uteslutande av hänsyn till vad som anses bäst lämpat för vin- nande av åsyftat resultat. Att därför erfordras folkvalda nämnder är icke 1 och för sig nödvändigt, utan det är lika väl förenligt med den grundlagsfästa beskattningsrätten att uppdraga taxeringens verkställande åt för ändamålet anställda tjänstemän.
Så länge erforderliga upplysningar om de för taxeringen grundläggande faktiska förhållandena endast i ringa omfattning bragtes till taxeringsmyndighetens känne- dom av utomstående, och alltså meddelandet av upplysningar härom vilade väsent—
1
1 Bet. 1925, sid. 125—127.
ligen på taxeringsmyndigheten själv, var det naturligt, att systemet med folkvalda nämnder kom till användning. Då numera omfattande uppgiftsplikt i och för taxe— ringen blivit genomförd — de sakkunniga föreslå dess bibehållande och utsträc- kande i vissa avseenden -— föreligger icke längre i samma utsträckning som tidigare behov av dylika upplysningar från taxeringsmännen. Vid beskattningsmyndigheter- nas sammansättning behöver man alltså icke i främsta rummet beakta behovet av ortskännedom inom vederbörande nämnder, utan det kommer mera an på för- mågan att bedöma uppgiftsmaterialet och kännedomen om de numera rätt vidlyftiga- beskattningsreglerna.
Otvivelaktigt hava på många håll taxeringsnämnderna med nuvarande samman— sättning icke rått fyllt sin uppgift. Deras sätt att kritiskt bedöma det föreliggande uppgiftsmaterialet har alltsomoftast givit rum för berättigade anmärkningar. De ha ock mången gång givit prov på bristande insikt i skatteförfattningarna.
Frågan är då, om dess brister kunna anses höra till systemet i sådan grad, att övervägande skäl tala för taxeringsarbetets överlämnande såsom i vissa andra länder åt för ändamålet inrättade ämbetsverk.
Fördelarna av en sådan anordning bestå väsentligen däri, att taxeringsmännen, som genomgått viss utbildning för sitt kall, äga en grundligare insikt i skatteför— fattningarna, än i regel besittes av icke skolade personer, samt kunna å taxering- arna nedlägga betydligt mera tid och arbete, än det i regel är möjligt för den, som har taxeringsarbetet såsom bisyssla. Därigenom möjliggöres en noggrannare och mera omfattande granskning av uppgiftsmaterialet.
Emellertid möta betydande-svårigheter för införandet av ett sådant system över hela landet. Så länge taxeringen skall avse den nästföregående år förvärvade in— komsten och skall verkställas före uppbörden av därpå belöpande skatt, måste, taxeringsarbetet i första instansen utföras under en förhållandevis kort tid. För det närvarande äro' tre till fyra månader under förra halvåret därtill anslagna. Taxe— ringstjänstemännen måste alltså beredas annat arbete under övriga delar av året.. Möjligheterna härför äro med nuvarande uppbördsorganisation ganska begränsade. I vad mån ändring härutinnan kan ske vid en omläggning av uppbördsväsendet, varom utredning för det närvarande pågår genom särskilda sakkunniga (1924 års. uppbördssakkunniga), låter sig icke för det närvarande bedöma. Det förefaller dock, föga sannolikt, att alla de tjänstemän, som skulle behövas för en dylik taxerings-I organisation, kunna beredas sysselsättning inom uppbördsförvaltningen under den tid taxeringsarbetet icke pågår. Helt säkert skulle ock” en dylik ämbetsmannaorga- nisation för, taxeringsväsendet ställa sig ganska kostsam.
Ytterligare bör bemärkas, att vid taxeringsarbetet svårligen kan undvaras med- verkan av personer ur de skattskyldigas egen krets. Uppgiftsmaterialet är ofta nog ofullständigt och i väsentliga stycken bristfälligt. För bedömande av lämnade upp- gifters riktighet erfordras ock mången gång praktisk erfarenhet. För sådana fall är det av värde för taxeringsmyndigheten att utan omgång kunna tillgodogöra sig upplysningar från personer, förtrogna med ortens förhållanden. Genom hittillsva- rande anordning att göra sådana ortsrepresentanter omedelbart delaktiga i taxerings» arbetet erhålla dessa personer större intresse för arbetet och en starkare känsla av ansvar för resultatets riktighet än eljest. Det synes därför vara en angelägenhet avf vikt att bevara denna ortsrepresentanternas omedelbara delaktighet i taxeringsarbetet inom lämpliga gränser och därigenom åt organisationen bevara det förtroende från" allmänheten, som otvivelaktigt hyses för den nuvarande organisationen, till stor del tack vare ortsrepresentanternas deltagande. _ .
Vid en närmare undersökning visar det sig ock, att ovan berörda anmärkningar-v mot taxeringsarbetets utförande icke så mycket bero på brister i organisationen utan ; snarare sammanhänga därmed,_att icke alltid de. mest. skickadezblivit satta, att ut— föra taxeringsarbetet "och att det brustit 'i ledningen av detta'arbete. Vad" som i. första hand behöves är därför ett omsorgsfullare utväljande av taxeringsmän, ett
mera- ingående övervakande och ledande av deras arbete samt en mera grundlig och omfattande eftergranskning av de beslutade taxeringarna.
De sakkunniga anse därför övervägande skäl tala för att den bestående organisa- tionen av taxeringsväsendet 1 väsentliga delar bibehålles och att reformarbetet följer de riktlinjer, som föredragande statsrådet uppdragit vid anmälan av frågan om ut- redningrörande taxeringsväsendets omorganisation. Föreliggande förslag behåller alltså det.hittillsvarande systemet med taxeringsnämnder och prövningsnämnder, in- rymmande representanter för de skattskyldiga.»
, .IUyttrandena över förslaget antingen förordade länsstyrelserna den gamla organisationens bibehållande eller hade icke något att erinra däremot. Sär— skilda uttalanden av häremot avvikande innehåll gjordes dock av några läns- styrelser. -
Ldns'styrelsen i Södermanlands län yttrade: »Redan den första taxeringsinstansen bör ordnas på sådant sätt, att dess arbete endast mera sällan giver anledning till ingående eftergranskning. En än så stor granskningsapparat, arbetande under hög- tryck en kort tid, kan icke gottgöra de brister, som i regel äro oundgängligen för- bundna med ett arbete uteslutande utfört av förtroendemän. Ett tjänstemanna- moment maste ovillkorligen tillkomma redan i första instansen, en för ändamålet utbildad, fast anställd tjänsteman måste finnas till förfogande för varje nämnd. De sakkunniga hava icke heller helt kunnat undgå införandet i taxeringsarbetet av ett element av antydd art. Enligt länsstyrelsens mening vore det fördelaktigare, att det tekniskt kunniga elementet, som skall tillföras taxeringsarbetet, utgjordes av en fast, med orts- och personförhällandena 1 sina distrikt förtrogen, ansvarig tjänste- mannakår. Därvid böra häradsskrivama komma till användning.»
Länsstyrelsen i Östergötlands län hänvisade beträffande frågan om grunderna för taxenngsvasendets organisation till en av landskamreraren i länet Otto V. Landén i april 1921 till statsrådet och chefen för finansdepartementet avlåten promemoria angående diskuterade åtgärder för taxeringsväsendets omorganisation. I denna pro- memoria framhölls bland annat, att taxeringsmyndigheternas lämpliga organisation vore a_n väsentlig förutsättning för en riktig beskattning. Den nuvarande organisa- tionsformen _kunde icke anses tillfredsställande Taxeringsmännen saknade i allmän— het äll' skölning och alla kunskaper och övriga förutsättningar för sin uppgift. Det lamphgaste sättet att råda bot för de rådande missförhållandena torde 1 första hand vara att inrätta ett centralt taxeringsverk. Denna myndighet skulle hava till ändamål att verka för en ändamålsenlig organisation av taxeringsförfarandet ochi detta avse— ende särskilt sörja för utbildning och rekrytering av för sittuppdragägnade taxerings- män, att leda och kontrollera taxeringsarbetet, att befrämja en riktig och enhetlig till- lämpning av skatteförfattningarna. att tillhandagå taxeringsmännen med råd och upp- lysningar, samt att hos Kungl. Maj: t göra de framställningar, som föranleddes av de gjorda iakttagelserna. Riktlinjerna för denna myndighets organisation och arbete borde bliva föremål för närmare utredning. Frånvaron av ett centralt taxeringsverk vore en av de väsentligaste orsakerna till att taxeringsväsendet icke kunde fungera på ett tillfredsställande sätt. Varje försök att avhjälpa de förefintliga bristerna, innan ett sådant centralt verk organiserats, måste bliva utan större praktisk betydelse. Så snart som möjligt borde emellertid en fullständig omorganisation av taxeringsväsen- det genomföras, då den första förutsättningen för taxeringsarbetets riktiga gång och för ett tillfredsställande iakttagande av såväl det allmännas som de skattskyldigas intresse enligt. Landéns mening vore förefintligheten av för sin uppgift utbildade och för sina åtgärder ansvariga taxeringsmän i orterna och en enhetlig ledning av taxeringsarbetet.
Länsstyrelsen i Jämtlands län yttrade bl.a.: »Det för det nuvarande taxerings-
1- Prop. 19272210, sid.. 87—89.
| ( : ;
väsendet karakteristiska draget, att de två första instanserna utgöras av nämnder—, till största delen sammansatta av personer, valda på grund av menighetens för— troende, bör visserligen icke förloras, men taxeringsnämnderna måste nödvändigt- vis utrustas med i taxeringsarbetet skolade arbetskrafter. Att erhålla dylika är för närvarande av många orsaker förenat med de största svårigheter, och dessa svå— righeter skola icke minskas med genomförande av den nya kommunalskattelagstifb ningen, som kommer att ställa större anspråk än hittills på taxeringsmännen. Dessa omständigheter leda oundgängligen till att taxeringsnämnderna måste utrustas med utbildade tjänstemän i ordförandes eller annan ställning, för att taxeringen skall bliva effektiv och rättvis. I detta avseende fyller de sakkunnigas förslag icke måttet. De sakkunnigas förslag med biträden eller sakkunniga vid landskamrerarens arbete är icke tillräckligt.» Länsstyrelsen i Norrbottens län uttalade: »Det hade varit synnerligen önskvärt, att' frågan om en omläggning av de grundläggande principerna för den nuvarande organisationen därhän, att taxeringsarbetet överflyttades å för ändamålet särskilt utbildade tjänstemän, blivit föremål för utredning. En sådan utredning hade varit så mycket mera av behovet påkallad, som en lösning av kommunalskattefrågan en; ligt framlagda riktlinjer tydligen kommer att ställa ökade krav på taxeringsmyndig— heternas skicklighet och erfarenhet.»
Departementschefen anförde :1 För egen del ansluter jag mig i denna grundläggande fråga till den mening, föredragande departementschefen anfört vid meddelandet av direktiv för taxerings; sakkunnigas utredningsarbete. Erfarenheten torde hava visat, att taxeringsnämnds— ordförandens lämplighet för sitt kall icke är beroende av hans egenskap av att vara tjänsteman eller ej. De praktiska yrkenas män och andra, vilka utan att vara tjänstemän mottagit taxeringsuppdrag, hava i regel lika väl som tjänstemäns nen fullgjort uppdraget. Det torde hava visat sig, att tjänstemannen-ordföranden emellanåt alltför mycket skattat åt det rent formella och, i saknad avltillräckT lig kännedom om de skattskyldigas förhållanden, åstadkommit taxeringsresultat. som icke varit tillfredsställande ur saklig synpunkt. Å andra sidan hava många till ordförande förordnade tjänstemän till taxeringsarbetet medfört en rutin och erfarenhet, som icke kan skattas nog högt. Lyckligast synes vara, att länsstyrelå sen" alltjämt får hava fria händer vid utseendet av ordförande i beskattninng nämnderna. Att länsstyrelsen därvid kommer att bemöda sig om att i varje fall söka förmå den för uppdraget bäst lämpade att åtaga sig detsamma, torde utan vidare få anses klart. Svårigheterna härför äro icke små. Det synes mig dock knap— past vara möjligt att enbart genom lagstiftningsåtgärder trygga tillgången till taxe- ringsmän. Vad man under nuvarande förhållanden kan göra torde inskränka sig till att dels i görligaste mån underlätta ordförandens arbete och bereda honom verk— samt stöd i hans strävan att hävda det allmännas intresse och dels ställa tillräckliga medel till förfogande för ersättning åt ordföranden för hans arbete. Båda dessa synpunkter hava varit ledande för mig vid utarbetandet av förslaget till taxerings- förordning. Jag vill dock redan här på tal om ersättningsfrågan framhålla, att man vid' ersättningarnas bestämmande icke bör bortse från uppdragets karaktär av för- troendeuppdrag. Självbeskattningens princip, av ålder omfattad i 'vårt land, kräver- försin tillämpning den enskilde medborgarens medverkan, vare sig det gäller att uppgiva sin egen eller annans inkomst eller fråga är om att själv träda till för att verkställa den taxering, som är nödvändig för utövandet av beskattningsrätten. In_- tresse för kallet och en god medborgaranda äro nödvändiga förutsättningar för en" taxeringsman; stimuleras kunna de visserligen men icke skapas genom ett mer eller mindre rikligt arvode. Det är möjligt, att i en framtid beskattningsreglerna för sin
! Prop 1927. 210, sid. 90, 91.
riktiga tillämpning kräva ett högre mått av fackmässig utbildning, än hittills varit fallet. Men ännu torde vi icke hava kommit därhän, utan jag håller före, att. den nuvarande kåren av taxeringsmän har förutsättningar att komma till rätta med taxe- ringen. I de särskilda fall, då fackmässigt biträde erfordras bör tillgång härtill beredas. ,V-ad d-ärutÖVer erfordras- synes mig närmast böra gå ut på en noggrann och omfattande eftergranskning av taxeringarna på prövningsnämndsstadiet,.- vid vilken granskning det högre mått av insikt och mångsidig erfarenhet på beskatt— ningsväsendets område, som bör förefinnas hos landskamreraren och till hans för— fogande stående tjänstemän, skall tillgodogöras. Ett intimt samarbete mellan lands- kamreraren och de underordnade taxeringsorganen torde ock utan vidare medföra allt bättre taxeringsresultat redan i första instansen.
Då förslaget till taxeringsorganisation gestaltats enligt 1111 anförda grundsatser, har. jag visserligen icke vågat hoppas att den nya organisationen skall omedel- bart eller ens under de närmaste åren skapa den effektivitet och den jäm'nhet i taxeringen, som eftersträvas. Men framför en alldeles ny och oprövad organism tion har synt-s mig vara att föredraga en förstärkning av den gamla på de punkter, där enligt vunnen erfarenhet orsakerna till nu förefintliga brister äro att? finna.»
I detta sammanhang må omnämnas, att de sakkunniga till landskamrerarv na i riket riktat en förfrågan, huruvida det mötte svårigheter att erhålla lämpliga ordförande" 1 taxeringsnämnderna. Som svar härpå hade meddelats från somliga håll, att lämpliga ordförande oftast kunnat erhållas, mången gäng dock först efter omfattande efterforskningar. Från andra håll hade upplysts, att tillgången på dylika ordförande uto'm kretsen av landsstateng och magistraternas tjänstemän varit ringa. Anledningen härtill uppgavs vara otillräcklig ersättning för taxeringsarbetet, skatteförfattningarnas och :taxe- ringsteknikens invecklade beskaffenhet, den avsevärda tid, som arbetet kräv-' de och privatpersoner icke disponerade, samt den med taxeringsuppdrag för.- enade motsättningen till de skattskyldiga. _
I svaren hade som lämpliga åtgärder för undanröjande av svårigheten att erhålla lämpliga ordförande rekommenderats, att arvodena för taxeringsar- betet höjdes, att en enkel handledning, innehållande huvudreglerna för be—' Skattningen, utarbetades till taxeringsmyndigheternas tjänst, att landskam- rerarna eller efter länsstyrelsens förordnande annan person finge rätt att besöka taxeringsnämnderna och därvid meddela dem råd och anvisningar samt att till lättande av ordförandenas arbetsbörda summeringar och uträk- ningar samt andra göromål av mekanisk art överlämnades till biträden eller anställda tjänstemän.
Länsstyrelsen skulle enligt propositionen fortfarande utse en person att vara ledamot i taxeringsnämnden. Denne erhöll nu den gamla benämningen kronoombud, som varit i bruk före år 1907"; det dåtida kronoombudet var emellertid icke ledamot av nämnden.
'-' Beträffande sammansättningen i övrigt av taxeringsnämnden upptog pro—' positionen enligt de sakkunnigas förslag tvenne organisatoriska nyheter. Den ena bestod däri, att i nämnden skulle inträda ett s. k. kommunombud med åliggande att bevaka kommunens fiskaliska intressen. Ett särskilt sådant om- bud» ansågs av de sakkunniga nödvändigt med hänsyn till att en skatteform av uteslutande kommunal karaktär skulle inrättas. Ombudet jämte suppleant
för honom, skulle-väljas för..,fyra, år av kommunalnämnd på landet» och drät- selkammare i- stad. På ansökan av kommun ägde länsstyrelsen på grund av särskilda skäl medgiva, att ombud ej,.skulle väljas för kommunen. Den andra nyheten var, att en särskild representant för skogsvårdsintresset, ett _s.- k. ,skogsvårdsombud, skulle vara ledamot av nämnden vid virkestaxering- en, vilken nu föreslogs skola. verkställas. av beskattningsnämnderna. Nämnda ombud-jämte suppleant för honom skulle utses årligen av.; skogsvårdssty- relse elleri visst fall överjägmästare. Dessa. senare ägde. dock att på grund. av särskilda. skäl besluta att icke utse ombud för visst eller-vissa distrikt. - ;. Vederbörande utskott1 avstyrkte emellertid förslaget-om' kommunombud underuttalande, att inrättandet härav, varom någon önskan å vederbörligt häll icke yppats, icke heller syntes motsvaras av- något behov _,men att därav. kunde tänkas-följa praktiska olägenheter vid taxeringsarbetet. Likaså av- styrktes i samband därmed förslaget om att göra skogsvårdsombudet till leda— mot av nämnden; däremot skulle sistnämnda ombud såsom sakkunnig äga deltaga 1 nämndens överläggningar.
De kommunvalda ledamöternas antal skulle enligt Kungl Maj :ts förslag utgöra,.om taxeringsdistriktet bestod. av en kommun eller del därav, minst tre, högst sju samt, om distriktet bestod _av flera kommuner, enligt läns;- styrelsens bestämmande högst fyra från varje kommun, dock sammanlagt högst tio. Utskottet höjde berörda antal av sju till åtta, då enligt dess ;hem- ställan. särskilt kommunombud icke skulle finnas. — Valet skuue nu även i stad förrättas under december månad för nästkommande år. -
De sakkunniga upptogo icke dittills gällande bestämmelser om att dels ma— gistratsperson, häradsskrivare eller landsfiskal icke utan laga förfall fick avsäga sig förordnande att vara ordförande eller ledamot i taxeringsnämnd, dels ock envar annan var skyldig emottaga dylikt förordnande, såvida han bodde inom taxeringsdistriktet och icke de fem nästföregående åren delta— git_i taxeringsarbetet inom distriktet eller var av laga förfall förhindrad.. De sakkunniga uttalade därvid, att det reella värdet av dessa stadganden vore ringa.,Taxeringsarhetet ställde numera så stora krav på ordföranden i taxe— ringsnämnd, att man för arbetets riktiga fullgörande måste förutsätta in- tresse därför hos denne. Man kunde emellertid knappast påräkna sådant intresse hos en person, som mot sin vilja erhållit ett dylikt uppdrag och fram- härdade i sin åstundan att slippa detsamma.
Propositionen bibehöll dock ifrågavarande stadganden, då desamma enligt departementschefens mening innebure en garanti för att vid brist på frivil- liga krafter personer funnes att tillgå för berörda uppdrag.
Utskottet förordade för sin del, att stadgandet om skyldighet för ma- gistratsperson och övriga nämnda befattningshavare att mottaga ifrågava- rande uppdrag borde utgå, och yttrade, att något verkligt behov av nämnda stadgande icke torde föreligga samt att ett bibehållande av stadgandet till- lika kunde leda till den uppfattningen, att länsstyrelsen i första hand borde välja ordförande och ledamöter i beskattningsnämnd bland ifrågavarande
' Första särskilda utskottets utlät. 1927: 1.
tjänstemän. En sådan missuppfattning hade utskottet ansett angeläget före- bygga, särskilt som anledning icke saknats för erinringar om att på vissa håll uppdragen i väl stor utsträckning givits tjänstemän inom landsstaten och fögderiförvaltningen.
Beträffande valbarhet till beskattningsnämnd föreslogo de sakkunniga med hänsyn till ändrade rösträttsbestämmelser borttagande av villkoret, att leda— mot skulle hava erlagt utskylder under året näst före taxeringsåret, och dess ersättande med krav å att vederbörande skulle äga rösträtt i kommunens allmänna angelägenheter. Härvid kunde vederbörande i avseende å utskylder, vilka förfallit till betalning under de tre sistförflutna kalenderåren, häfta för det senaste eller de två senaste årens utskylder utan att förlora valbar- heten till beskattningsnämnd.
I propositionen upptogs emellertid villkoret om fullgjord skattskyldighet för sista året, enär i flera yttranden uttalats, att det måste förefalla särskilt stötande, om personer, som icke fullgjort sin skatteplikt, skulle kunna vara ledamöter' 1 beskattningsnämnd.
Utskottet anslöt sig till de sakkunnigas förslag med motivering, att man uti ifrågavarande hänseende icke hade anledning att uppställa strängare krav än beträffande andra kommunala förtroendeuppdrag.
Länsstyrelsen skulle nu äga utse prövningsnämndens ledamöter icke blott bland de personer, som föreslagits därtill av taxeringsnämnderna,1 utan även bland andra, som vore valbara till ledamöter i taxeringsnämnd inom pröv- ningsdistriktet; minst halva antalet skulle emellertid utses bland de först- nämnda personerna. Som skäl härför anförde de sakkunniga, att sedan en mycket omfattande uppgiftsplikt för taxeringen genomförts förelåge icke längre samma behov av upplysningar från beskattningsnämndernas medlem- mar som hittills. Tvärtom vore det angeläget, att länsstyrelserna ägde möj- lighet att till ledamöter i prövningsnämnden utse i taxeringsvärv förfama personer utan hinder av att de icke föreslagits därtill av taxeringsnämnd.
I fråga om antalet ledamöter i prövningsnämnden, vilket enligt gällande bestämmelser utgjorde minst åtta, högst femton, föreslogs ingen ändring. Härom anförde de sakkunniga, att antalet icke borde sättas lägre än åtta, därest nämnden skulle äga kännedom om länets olika delar. Å andra sidan borde icke nämnden göras för stor, då svårigheter skulle förefinnas att få den fulltaligt samlad till ofta återkommande sammanträden och kostnaderna därför bleve betydande. De sakkunniga föreslogo i följd härav, att det då- varande antalet ledamöter bibehölles men att till varje sammanträde skulle efter länsstyrelsens bestämmande inkallas visst antal av ledamöterna, minst fem. Därvid borde iakttagas, att nämnden såvitt möjligt komme att bestå av de representanter för olika kategorier skattskyldiga, som uppräknades i gällande författning, samt att god ortskännedom funnes i nämnden. Häri-'
' Taxeringsnämnd skulle därtill föreslå två, i Stockholm tre, personer bland sina medlemmar. Gällande bestämmelse, att, såvitt möjligt, en av de föreslagna skulle vara fastighetsägare och den eller de övriga näringsidkare eller andra inkomsttagare, föreslogs skola utgå, enär den ansågs obehövlig med hänsyn till den nu förordade sammansättningen av prövningsnämnden. '
genom undvek man, enligt de sakkunnigas mening, de olägenheter, som voro förenade med en stor nämnd, utan att gå miste om den för sakprövningen värdefulla ortskännedomen.
Nämnda förslag upptogs emellertid icke i propositionen i annan mån, än att prövningsnämnden föreslogs skola vara beslutför med fem medlemmar. Departementschefen anförde härom:1
»Jag underskattar icke värdet av de skäl, som anförts för de sakkunnigas för- slag, men anser detsamma icke odelat lämpligt. Det synes mindre väl överens— stämma med grunderna för prövningsnämndens sammansättning, att länsstyrelsen skulle äga inkalla de ledamöter, den önskade, utan rätt för övriga ledamöter att deltaga i sammanträdet. Särskilt måste det väcka betänkligheter, att på detta sätt medlemmar av prövningsnämnden skulle kunna förhindras deltaga i vissa avgöran— den, måhända av principiell innebörd. Enhetligheten i avgörandena mäste ock bliva lidande av att medlemmarna växla från ett sammanträde till annat. Jag kan därför icke förorda detta förslag, men då praktiska skäl synas tala för att prövningsnämn- den är beslutför, även om icke alla medlemmar äro tillstädes, har jag i förevarande paragrafer intagit stadgande om att nämnden är beslutför med fem medlemmar.»
Några betydande ändringar beträffande beskattningsnämndernas verksam- het föreslogos icke. Här må nämnas, att rätten för ledamöter i beskattnings- nämnd att granska deklarationer utsträcktes enligt Kungl. Maj:ts förslag att gälla kömmunombud i taxeringsnämnd ävensom samtliga medlemmar i pröv— ningsnämnd; utskottet, som, enligt vad ovan nämnts, ansåg kommunombud obehövligt, förordade beträffande taxeringsnämnd granskningsrätt för ——. bortsett från ordförande och kronoombud — en kommunvald ledamot med biträde av ytterligare en av nämnden utsedd ledamot.
Den är 1920 införda rätten för beskattningsnämnd att på statens bekostnad anlita sakkunnig hade, enligt vad taxeringssakkunniga upplyste, i ringa ut- sträckning begagnats. En av anledningarna härtill hade varit bristande till- gång till sakkunniga. De sakkunniga framhöllo som angeläget, att sakkun- niga biträden anlitades i större utsträckning än tidigare, i synnerhet i fråga om bokföringsgranskning. Därest tillräckligt antal dylika biträden, även för- farna i taxering, stode till förfogande för länsstyrelserna, skulle härigenom även kunna lösas frågan om att bereda landskamrerarna tillgång till kva- lificerade medhjälpare, vilka icke blott verkställde undersökningar av mera betydelsefulla taxeringsfrägor utan även besökte taxeringsnämnderna för att inspektera deras arbete och meddela dem råd och anvisningar.
För att säkra tillgång till erforderligt antal sakkunniga biträden vore det lämpligt, att länsstyrelsen i god tid före taxeringsarbetets början träffade av- tal med en eller flera bokföringskunniga personer, förfarna i taxeringsvärv, att under taxeringstiden biträda vid taxeringsarbetet. Kungl. Maj:t borde för varje län bestämma, om och till vilket antal sådana sakkunniga skulle erhålla stadigvarande förordnande.
Kungl. Maj:t upptog de sakkunnigas förslag i propositionen, varvid bok— föringssakkunniga, med hänsyn till svårigheten att erhålla sådana, föreslogos skola fast anställas hos länsstyrelsen, medan länsstyrelsen, såvitt fråga vore 1 Prop. 1927z210, sid. 268.
om- 'skogssakkunniga, blott skulle träffa avtal med erforderligt antal dylika, att, då de tillkallades, biträda vid taxeringen.
Utskottet fann emellertid icke anledning föreligga att giva de bokförings- sakkunniga fastare ställning än de' skogssakkunniga. ,
Landskamreraren s'kulle enligt de sakkunnigas förslag övervaka taxerings- arbetet. I anslutning härtill föreslogo de en bestämmelse om att han,-ägde närvara vid'sammanträde med beskattningsnämnd i första instans samt del- taga i överläggningarna men icke i besluten. Nämnda bestämmelse avsåg att ersätta dittills gällande stadgande om rätt för landshövdingen att deltaga i taxeringsnämnds överläggningar men icke i besluten, vilket stadgande; som kvarstod från äldre tid, kommit att sakna betydelse. Genom en dylik be- fogenbet majliggjordes enligt de sakkunnigas mening för landskamreraren att på ett och ställe utan omgång förskaffa sig kännedom om vederbörandes sätt att sköta taxeringsarbetet samt därvid meddela råd ooh anvisningar för arbetets rätta bedriyande Taxeringsnämndernas ordförande finge även an- ses äga rätt att vända sig till landskamreraren för att' erhålla sådana råd och anvisningar." ' ' 1':'” .
I berörda förslag gjorde Kungl. Maj:t den ändringen, 'att övervakningen lades på länSStyrelsen i stället för landskamreraren. Därjämte mildrades den föreslagna bestämmelsen om övervakning något." . .
Beträffande landskamrerarens ställning till prövningsnämnden anförde de sakkunniga, att han icke längre borde vara. allenast representant för krö— nans .fiskaliska intresse utan tillika hava att, såsom representant för det allmännas intresse att.skattebördan fördelades enligt skatteförfattningarna, tillse, att'taxeringarna bleve behöriga. På grund härav hade benämningen »kronans ombud) uteslutits. Härefter yttrade de sakkunniga:1
»Vid det sammanträde med landskamrerarna i länen och kamreraren vid över- ståthållarämbetet för uppbördsärenden, som den 23—26 februari 1925 hölls för överläggning om bland annat taxeringsväsendets omorganisation, framställdes från landskamrerarna det förslaget, att landskamreraren skulle vara självskriven leda- mot av prövningsnämnden och tjänstgöra såsom nämndens ordförande i händel- se av förfall för landshövdingen. Det framhölls, att landskamrerarens sakkunskap på beskattningsväse'ndets område därigenom skulle bliva bättre utnyttjad än med nuvarande system, och borde hinder för anordningen icke möta i den omstän- digheten, att landskamreraren framställde yrkanden till nämnden. Han skulle ju icke längre komma att uppträda ensidigt såsom kronans ställföreträdare utan hava att bevaka de allmänna intressena av en med skatteförfattningarna överens- stämmande jämlik och rättvis taxering. Gjordes landskamreraren till ordförande i nämnden vid förfall för landshövdingen kunde även vid utsättandet av samman- träden med prövningsnämnden hänsyn icke behöva tagas till landshövdingens övriga göromål på samma sätt som hittills.
. De sakkunniga hava icke kunnat ansluta sig till detta förslag av den anledningen, att landskamreraren alltfort bör hava till åliggande att föra talan i beskattningsmål hos överinstanserna,.ett åliggande som icke låter sig väl förena med uppdrag såsom ledamot av prövningsnämnd.» .
' Bet. 1925, sid. 136.
»JKungl. "Maj:t "anslöt sig till vad: de sakkunniga sålunda anfört. Departe- mentschefen uttalade därvid till statsrådsprotokollet bl. a., att en anordning, enligt _vilken landskamreraren intoge ställningen både såsom. domare och den där framställdetyrkanden, måste framstå som en oformlighet.
, Utöver dittillsvarande beskattningsnämnderföreslogs nu, för att vinna ett enhetligt bedömande av vissa" grupper taxeringsfall, inrättande av två nya beskattningsnämnder, den gemensamma taxeringsnämnden och den mellan- kommunala prövningsnämnden.1 - '
Den gemensamma taxeringsnämnden, varom förslag först framkomi pro- positionen, utgjordes av en taxeringsnämnd i Stockholm, som utöver den- samma eljest tillkommande göromål hade att såsom en för riket gemensam taxeringsnämnd verkställa taxering dels till statlig inkomst-"och förmögen— hetsskatt av skattskyldiga, vilka saknade hemortskommun i riket eller på Grund av viss. _.tjän'st vore bosatta utomlands, dels ock till kommunal in- komstskatt, då sådan taxering skulle ske för gemensamt kommunalt ända- mål '
Den mellankommunala prövningsnämnden, vars verksamhetsområde cin-' fattade hela riket, skulle enligt propositionen taga befattning med taxering—. angav.. sådanskattskyldig, som haft förvärvskälla, vilken varatt hänföra till skilda prövningsdistrikt; det gällde alltså fördelning av inkomst till beskatt- ning' i flera inom olika dylika' distrikt belägna kommuner. Därjämte skulle nämnden pröva taxering, då tvist förelåg, i vilket prövningsdistrikt skatt-. skyldig skulle åsättas taxering.
-M_otsvarande den särskilda prövningsnämnden i länen skulle finnas en särskild mellankommunal prövningsnämnd. 2
1910 års förordning om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxe- ring innehöll ick'e några bestämmelser om enhetlig ledning av taxerings- arbetet inom riket i dess helhet. Endast inom varje län för sig existerade i nss mån enhetlighet härvidlag; ovan har redogjorts för vissa åtgärder, var- igenom man avsågatt ytterligare befordra densamma. Genom kammarräta tens "och regeringsrättens avgöranden Vanns visserligen en enhetlig lagtill- lämpni'ng, åtminstone inom vissa områden av hithörande rättsliv, men dessa d'omstolar ägde icke utöva någon handledande eller upplysande verksamhet. , De sakkunniga upptoge denna fråga till behandling. Sedan de återgivit h'u'ru iNorge och Danmark centrala organ utövade ledningen av taxerings- arbetet, erinrade de om att även här i landet frågan om att skapa en enhet- lig ledning av nämnda arbete vid olika tillfällen varit föremål för över- vägande. Sålunda hade 1881 års skatteregleringskommitté föreslagit inrät- tande av en överskattenämnd och vid ett landskamreraremöte år 1917 hade diskuterats lämpligheten av att tillskapa. en central organisation med upp- gift att leda taxeringsarbetet. Nämnda fråga hade jämväl berörts av chefen
; '_ I Kungl. Maj:ts förslag ändrades de sakkunnigas benämning »interkommunala prövnings— nämnden» till nmellankommunala prövningsnämnden».
' Beträffande den mellankommunala prövningsnämndens och särskilda mellankommunala prövningsnämndens sammansättning m. m. hänvisas till redogörelsen å sid. 132 ff.
för finansdepartementet i anförande till statsrådsprotokollet den 31 oktober 1919 angående viss revision av gällande bestämmelser om taxering.. Han yttrade därvid, att vissa åtgärder för taxeringsväsendets reformering, bl. a:. inrättande av en central taxeringsorganisation, blivit ifrågasatta och att ett flertal av dem syntes förtjäna beaktande. Han betonade dock, att de-orga- nisatoriska reformerna icke borde utmynna i en onödigt tung, starkt. cen- traliserad förvaltningsapparat samt att en reform av taxeringsmyndigheter- nas organisation borde bygga på den självbeskattningsprincip, som vore för det svenska skattesystemet grundläggande.
Sedan de sakkunniga omnämnt, att Kungl. Maj:t enligt de föreliggande förslagen till skattelagar och taxeringsförordning skulle äga utfärda till- lämpningsföreskrifter, fortsatte de :1 1
:Däremot kan det givetvis icke ifrågakomma, att Kungl. Maj:t skall utöva en sådan i detalj gående ledning av taxeringsarbetet, som i andra länder utövas av vissa centrala organ. Anser man sådan ledning behövlig, bör för ändamålet inrättas någon administrativ myndighet. Att bekläda kammarrätten eller regeringsrätten med dylik befogenhet lärer få anses uteslutet, då en sådan verksamhet svårligen låter förena sig med deras dömande verksamhet, sådan denna hittills utövats och alltjämt torde böra utövas. ' '
Enligt de sakkunnigas mening skulle åtskilligt vara att vinna, därest ett sådant centralt organ inrättas. Åt detsamma borde visserligen icke uppdragas att utfärda för taxeringsmyndigheterna och domstolarna bindande föreskrifter och anvisningar — denna befogenhet bör tillkomma Kungl. Maj:t _, men ett- dylikt organ skulle utan tvivel genom upplysningar beträffande förarbetena till beskattningslagarna och rå- dande praxis vid deras tillämpning kunna utöva en betydelsefull verksamhet för åstadkommande av en ensartad och med beskattningsgrundema överensstämmande taxering. Taxeringsmyndigheterna han ofta ådagalagt skiftande uppfattning om beskattningslagarnas rätta innebörd. Anledningarna härtill kunna vara olika. Medver- kande har otvivelaktigt varit, att myndigheterna i landsorten hava sämre möjligheter än de centrala att följa med förarbetena för lagstiftningen. Därjämte hava de oftast, icke tillräckliga källor för inhämtande av kännedom om rådande praxis. Den cent- rala myndighetens uttalanden böra icke vara av bindande art utan endast innefatta en vägledning. Centralmyndigheten bör även kunna verka för antagande av ens- artade normer beträffande uppskattning av vissa naturaförmåner, fastställande av. värdeminskningsavdrag, värdesättning av vissa förmögenhetsobjekt och dylikt. även— som eljest befrämja likformig behandling av frågor, som röra den praktiska tillämp- ningen av beskattningsreglema.
Den centrala myndighetens verksamhet kan underlättas och befordras genom be- sök i orterna. Därvid kunna anvisningar och råd lämnas, nya uppslag vinna sprid-' ning och erfarenheter utbytas till befrämjande av arbetets resultat. Slutligen ökas därigenom möjligheterna för finansdepartementet att förskaffa sig den intima kännej dom om förhållandena i de olika länen, som för ett rätt handhavande av statens finansväsende är av betydelse. , _ '.
Däremot synes det knappast böra ifrågakomma, att denna centralmyndighet direkt ingriper i taxeringsarbetet genom utförande av talan i beskattningsmål. Även om man i sådan händelse träffade anstalter för undvikande av kollision med "lands— kamrerarnas talerätt, kan det befaras, att ett sådant ingripande skulle inverka men- ligt å rlandskamreramas ställning och förminska deras intresse för taxeringen. "Det skulle ock utan tvivel ställa sig svårt för en dylik central myndighet att följa med"
! Bet. 1925, Sid. 172, 173 ' ' ; ' ' ' . . ' ' ' . '. . 1111"? :..
taxeringarna så i detalj, att myndigheten kan bliva i tillfälle att annat än i rena undantagsfall utöva dylik talan.
Med den lösning av frågan om tillhandahållandet av sakkunniga medhjälpare åt taxeringsnämnderna och landskamrerarna, som de sakkunniga här ovan förordat, behöver icke centralmyndigheten utrustas med en stab av tekniska medhjälpare, utan institutionen bör kunna göras enkel och därigenom föga kostsam. »
Härefter föreslogo de sakkunniga, att Kungl. Maj:t årligen skulle för- ordna en person att i enlighet med de närmare föreskrifter, som meddelades av Kungl. Maj: t, dels stå till landskamrerarnas förfogande för att lämna råd och upplysningar i taxeringsfrågor och dels verka för en riktig och enhetlig tillämpning av "skatteförfattningarna. De sakkunniga uttalade, att de föreställ- de sig, att denne person, som väl torde få sin verksamhet förlagd till finans- departementet, jämväl borde biträda vid beredningen inom departementet äv förekommande frågor på beskattningsväsendets område. Genom en så— dan anordning uppnåddes den "åsyftade förbindelsen mellan de lagstiftande och tillämpande myndigheterna.
" De sakkunnigas förslag 'om en dylik central ledning av taxeringsarbetet avstyrktes i de flesta yttrandena men tillstyrktes i några såsom ändamåls- enligt.
Departementschefen yttrade härom, att han icke upptagit förslaget, enär han icke känt sig fullt övertygad om behovet av en dylik högsta sakkun- nig. Till detta ståndpunktstagande hade även medverkat, att han funnit det lämpligt att avvakta någon tids erfarenhet från tillämpningen av de nya be- skattningslagar, som kunde komma att framgå ur riksdagens prövning av de till densamma hänskjutna förslagen. ,
Besvärsförfarandet föreslogs ordnat' 1 väsentlig överensstämmelse med vad förut gällde. I propositionen förordades dock, för att framhäva att pröv- ningsnämnden hade att beakta allt vad den skattskyldige förebragte 'till upp- lysning rörande sin taxering, även om han saknade rätt att föra talan mot densamma, den ändringen, att påföljden av talans förlust vid deklarations- försummelse icke knötes vid talan hos prövningsnämnden. Vidare borttogs Stadgandet, att besvär, som inkommit till prövningsnämnden efter besvärs-I tidens utgång, icke finge upptagas till prövning. Dessa påföljder skulle in-f träda endast i fråga om talans förande hos kammarrätten och regerings- rätten. — Beträffande denextraordinära besvärsrätten föreslogos vissa änd- ringar med hänsyn till. de föreslagna bestämmelserna om kommunal in- komstskatt och virkestaxeringens överflyttande till beskattningsnämnderna. SiStnämnda besvärsrätt utsträcktes i viss mån.
Riksräkenskapsverkets rätt att vid granskning av kronoräkenskaperna göra anmärkning rörande verkställd taxering föreslogs skola inskränkas till att avse uträknande enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögen- hetsskatt av skatteprocent och grundbelopp för vissa bolag samt uträknan-
' ' Iv tastighetstaxeringsmål föreslogs kammarrätten skola utgöra sista instans beträffande upp- skattningsfrågor. Vid handläggning av sådana mål skulle kammarrättens sammansättning för- stärkas bl. a sålunda, att därvid deltogo även icke lagfarna ledamöter. —
de enligt förordningen om utjämningsskatt av skattens grundbelopp. Den tidigare revisionen av uträknandet av beskattningsbar inkomst överhuvud taget ansågs onödig.
Vid behandlingen i riksdagen av här ifrågavarande förslag till taxerings- förordning jämte förslagen till kommunalskattelag m. fl. författningar stan- nade kamrarna i olika beslut bl. a. beträffande förstnämnda förslag — första kammaren biföll i huvudsak utskottets hemställan, innebärande bifall till Kungl. Maj:ts förslag med de ändringar, utskottet förordat, under det att andra kammaren, med en röstövervikt av en röst, biföll en avgiven reserva-V tion med yrkande om i huvudsak avslag å Kungl. Maj:ts förslag. Frågan för-f föll alltså. Riksdagen antog i stället ett sammanjämkningsförslag av utskottet, innebärande bl. a. att vissa ändringar vidtogos i gällande förordning om taxe- ringsmyndigheter och förfarandet vid taxering.1 Av intresse att här omnämna är, att den gamla bestämmelsen om att ordförande och ledamot i taxerings- nämnd samt ledamot i prövningsnämnd i och för utövningen av sitt upp- drag åtnjöto enahanda skydd och säkerhet, som rikets grundlagar tillför- säkrade riksdagsman, upphävdes samt att kammarrättens sammansättning vid handläggning av fastighetstaxeringsmål förstärktes bl. a. sålunda, att icke lagfarna personer därvid inträdde som ledamöter. ,
Med hänsyn till vad som förekommit vid 1927 års riksdags behandling av ovan nämnda förslag — härvid hade givits uttryck åt det önskemålet, att nya förslag i huvudsaklig överensstämmelse med denämnda måtte ånyo föreläggas riksdagen — framlades vid nästa års riksdag dylika förslag.
1928 års riksdag antog de framlagda förslagen med vissa. ändringar.2 Det antagna förslaget till taxeringsförordning överensstämde i huvudsak med 'det" här ovan återgivna, 1927 års riksdag förelagda med de ändringar utskottet förordat. Det slutliga antagna förslaget skilde sig från sistnämnda förslag med berörda ändringar huvudsakligen i följande avseenden. ,
I kommun, där virkestaxering kunde förväntas äga rum, skulle vid val av ledamöter till taxeringsnämnd bland dem väljas en ledamot, som skulle hava till uppgift att, oavsett den ordföranden tillkommande granskningsskyl- digheten, granska virkesdeklarationer och bevaka kommunens intresse vid virkestaxeringen.
Det' 1 1927 års kungl. förslag upptagna stadgandet om att vederbörande, för att vara valbar till ledamot i beskattningsnämnd, skulle hava påförts och jämväl erlagt vissa utskylder antogs nu av riksdagen.
För att förstärka arbetskrafterna vid taxeringen infördes stadgande om att kommun ägde ställa kommunala tjänstemän, som därtill godkändes av länsstyrelsen, till förfogande för beskattningsnämnd i första instans.
Denna fråga hade berörts av taxeringssakkunniga, vilka, på grund av de gynnsamma erfarenheterna av upp-bördstjänstemännens deltagande i taxe- ringsarbetet i Stockholm, övervägt, huruvida särskild för Stockholm och möjligen vissa andra större städer avpassad organisation, byggd på uppbörds-
' Första särskilda utskottets memorial 1927: 7; riksd. skriv. 1927: 304. ' Prop. 1928: 214; särskilda utskottets utlåt. 1928: 1; riksd. skriv. 1928: 344.
tjänstemännens medverkan vid taxeringen, borde föreskrivas. Med hänsyn till pågående utredning rörande omorganisation av uppbördsväsendet före- slogo de emellertid icke någon dylik organisation utan ansågo, att det såsom dittills borde ankomma på vederbörande ortsmyndigheter att inom ramen för den för hela riket avpassade organisationen vidtaga efter de olika orternas förhållanden lämpade åtgärder för att genom medverkan av uppbördstjånste- män erhålla en effektivare taxering.
Kungl. Maj:ts förslag i ämnet hade närmast föranletts av en skrivelse från länsstyrelsen i Malmöhus län i ärende rörande viss omorganisation av kro- nouppbörds- och mantalskontoret i Malmö. 1924 års skatteberedning hade yttrat sig däröver och därvid uttalat, att det syntes lämpligt att i taxerings- förordningen intaga föreskrifter rörande en anordning för ökad medverkan av kommunernas uppbördstjånstemän vid taxeringen. Efter uppdrag hade beredningen avlämnat förslag till dylika föreskrifter. '
Ifrågavarande av kommunen tillhandahållna tjänstemän hade, enligt Kungl. Maj:ts av riksdagen antagna förslag, att i enlighet med de närmare föreskrifter, länsstyrelsen eller ordföranden i vederbörande beskattnings- nämnd funne skäl meddela, tillhandagå vid mottagandet och ordnandet av deklarationer och andra taxeringsuppgifter, granska dessa samt hos beskatt- ningsnämndens ordförande göra de erinringar, vartill granskningen gåve an- ledning, ävensom i öVrigt, i den mån så erfordrades, lämna ordföranden bi— träde vid fullgörandet av dennes åligganden.
I sitt anförande till statsrådsprotokollet i denna fråga erinrade departe- mentschefen om det ökade "arbete av teknisk art, som" utVecklingen av taxe- ringsväsendet medfört för ordförandena i'beskattnin'gsnämnd i första instans, samt huru man i Stockholm löst frågan om att lämna" ordförandena erfor- derligt biträde därigenöm, att tjänstemän vid överståthållaråmbetet förord- nats att vara kronoombud i taxeringsnämnderna. Han uttalade därefter, att genom den nu föreslagna anordningen torde åtskilliga av de fördelar,-som vore förenade med det i Stockholm brukliga tillvägagångss'ättet, kunna vin- nas även annorstädes utan att dock själva uppbördsorganisationen' skulle be- höva omläggas efter mönster från Stockholm. Gentemot uttalanden i några yttranden, att den föreslagna anordningen icke skulle vara erforderlig och att biträde av städernas uppbördstjånstemän skulle kunna erhållas på så sätt, att de, i likhet med vad som skedde i Stockholm, förordnades till ledamöter i beskattningsnämnderna, anförde han:1 _, '
»Visserligen anser även jag det vara lämpligt, att kvalificerade dylika tjänste- män jämväl i landsorten förordnas till ledamöter i beskattningsnämnderna. Men jag anser föga sannolikt, att så kan ske i någon större utsträckning; i varje fall torde det få anses som visst, att det icke är möjligt att förordna dylika tjänstemän till ledamöter i alla taxeringsnämnder i de större landsortsstäderna. Förhållandena i länen äro nämligen väsentligen olika» dem i Stockholm. I. länen skola taxerings- nämnderna sluta sina arbeten den 15 maj, under det att i Stockholm taxerings— arbetet pågår en månad längre. I länen skulle uppbördstjånstemännen, efter det taxeringsnämndernas arbeten avslutats, icke vidare under året komma att syssla medi
1 Prop. 1928:214, sid. 102, 103.
taxering, under det att i Stockholm taxeringskommissarierna och -assistenterna efter avslutat arbete i taxeringsnämnderna övergå till att, vid sidan om debiteringsarbete, verkställa granskning av taxeringarna, till en början för prövningsnämndens räk- ning och, efter det dess arbete med utgången av oktober månad blivit slutfört, för utrönande 'om anledning finnes för kronans ombud att anföra besvär till kammar- rätten. På detta sätt har det blivit möjligt att i Stockholm bereda ifrågavarande tjänstemän arbete med taxering under större delen av året, och antalet befattnings- havare har kunnat bestämmas därefter I landsorten kan däremot icke bliva fråga om annat än arbete hos taxeringsnämnderna, eftersom' eftergranSkning'en av taxe- ringarna sker hos länsstyrelserna och icke i kommunerna, och kommunerna hava således ingen anledning att anställa personal för denna granskning. Beaktas bör även, att i landsorten kommunernas uppbördstjånstemän endast undantagsvis torde vara kvalificerade för uppdrag såsom ledamöter i beskattningsnämnderna. Däremot! torde de i regel vara väl skickade att ombesörja de enklare, så att säga mekaniska delarna av taxeringsarbetet. Genom ett kanslimässigt ordnande av dessa göromål under anlitande av uppbördspersonalens medverkan bör en icke oväsentlig lättnad i arbetsbördan för beskattningsnämndernas ordförande kunna vinnas, och ordföran- dena erhålla härigenom möjlighet att mera odelat ägna sig åt de sakligt mera be- tydelsefulla delarna av taxeringsarbetet. Detta förfaringssätt underlättas därav, att uppbördstjånstemännens övriga göromål under den tid, taxeringsarbetet 1 nämnderna pågår, äro jämförelsevis litet betungande.»
I fråga om besvärsrätten gjordes kammarrätten till sista instans i mål om virkestaxering. Vid handläggning av dylika mål skulle kammarrätten, lik— som gällde handläggning av fastighetstaxeringsmål, hava särskild samman- sättning, bl.a. skulle som ledamöter inträda två sakkunniga, icke lagfarna män.
Den sålunda antagna taxeringsförordningen utfärdades den 28 september 1928. Samma dag utfärdade Kungl. Maj:t med stöd av bemyndiganden i taxeringsförordningen kungörelse med vissa föreskrifter-_ rörande taxerings- förfarandet. Båda författningarna äro, med vissa senare vidtagna ändringar, ännu gällande.
_ & 8.'Tiden efter "tillkomsten av 1928 års taxeringsförordning. . Under de närmast följande åren efter tillkomsten, av 1928 års taxerings- förordning vidtogos endast smärre ändringar i densamma.
I förevarande sammanhang må Omnämnas, att en framställning från riks- dagens justitieombudsman år 1930, vari denne ifrågasatte förbud för ord- förande i beskattningsnämnd m. fl. att inom eget taxeringsdistrikt mot betal- ning biträda skattskyldig vid upprättandet av deklarationer, föranledde de- partementschefen att till 1931 års statsrådsprotokoll uttala,?att innehavare av dylikt uppdrag i regel borde avhålla sig från sådan verksamhet men att ett formligt förbud för att sålunda biträda skattskyldig icke syntes böra stad- gas; i stället torde det vara tillräckligt att föreskriva, att ordförande eller ledamot i beskattningsnämnd skulle avträda, då fråga vore om taxering av någon, vilken han mot ersättning biträtt vid upprättande av deklaration, av- sedd att tjäna till ledning vid taxeringen. Detta blev även 1931 års riksdags beslut.” —— Samtidigt infördes även bestämmelse om att av länsstyrelse med-
1 Prop. 1931: 187 , sid. 34. ” Riksd. skriv. 1931:195.
delat förordnande såsom ordförande eller medlem i beskattningsnämnd" kun- de av länsstyrelsen när som helst återkallas. Ett liknande stadgande hade funnits i 1910 års förordning om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering men icke medtagits i 1928 års taxeringsförordning.
Vid 1934 års riksdag1 infördes en ny extraordinär besvärsrätt i fall, då Kungl. Maj:t, kammarrätten eller prövningsnämnd vidtagit sådan ändring i fastighetstaxeringen, att avdrag enligt 45 & kommunalskattelagen (s. k. pro— Centavdrag) eller förmögenhet borde beräknas till annat belopp än som skett vid taxeringen till kommunal inkomstskatt, respektive statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.
1935 års riksdag vidtog åtskilliga ändringar i taxeringsförordningen, vilka inneburo dels vidgad uppgiftsskyldighet för att åstadkomma effektivare kon- troll å att skattepliktig inkomst och förmögenhet uppgåvos till beskattning, dels förstärkning av taxeringsorganisationen och dels skärpning av straffbe- stämmelserna. Här kommer endast att beröras förstärkningen av taxerings- organisationen. ' ' ?. Till'grund för dessa ändringar låg ett av särskilda sakkunniga, skattekon- trollsakkunniga, år 1933 efter verkställd utredning avgivet betänkande och förslag till ändrade bestämmelser angående förbättrad deklarationskontroll och till förstärkt taxeringsorganisation m. m. Utredningen hade föranletts av anhållan därom av 1928 och 1929 års riksdagar i skrivelser till Kungl. Maj:t. , .
Ifråga om förstärkning av taxeringsorganisationen hade i de motioner, som föranledde 1929 års riksdagsskrivelse, anförts:2
»Därest taxeringsnämnderna utrustas med sådana vidgade befogenheter, som här föreslagits, komma uppenbarligen att på desamma ställas större fordringar än för närvarande. Skola nämnderna kunna fullt utnyttja de ökade möjligheterna till kontroll kräves en stark självverksamhet från nämndernas sida och en vida grundligare utredning i de särskilda ärendena än nu kan äga rum. Den utredande verksamheten kräver förutom aktivitet och initiativ från utredarens sida en myc- ket ingående fackkunskap. Därjämte erfordras — och detta kan ej starkt nog un- derstrykas — en stark grannlagenhet i 'värvets fullgörande. Särskilt angeläget är att den misstanken icke utsprides bland allmänheten, att de vid undersökningarna förvärvade kunskaperna "utnyttjas till den utredandes egen eller honom närstå- endes ekonomiska fördel. '
Av nu anförda skäl synes det uppenbart, att utredningen bör läggas i händer- na på statliga tjänstemän, underkastade ansvar för tjänstefel, och icke på lekmän, som inneha förtroendeuppdrag såsom ordförande i taxeringsnämnder. Enligt vår mening böra de nuvarande taxeringsnämnderna bibehålla sin befogenhet att träffa avgörande i alla taxeringsårenden, medan särskilda tjänstemän, förslagsvis be— nämnda skattefiskaler, i stort sett få sig förbehållen rätten att vinna de ingående upplysningar, som böra tillkomma taxeringsmyndigheterna. Skattefiskalen komme alltså att i förhållande till taxeringsnämnden intaga en ställning jämförlig med den landskamreraren har till prövningsnämnden.
Erforderligt antal skattefiskaler skulle anställas inom varje län. Lämpligen borde var och en förordnas att biträda visst antal taxeringsnämnder. Skattefiskalen skulle äga skyldighet att genomgå viktigare deklarationer för de distrikt han representerade.
1 Prop. 1934z241; riksd. skriv. 1934: 340. ' 1929:I:87, sid. 5; 111251. 8—427803.
Vidare skulle han jämväl i övrigt, där nämnden så påfordrade, biträda med utred- ning. Taxeringsnämndsordförandena borde i stort sett i samma utsträckning som hittills verkställa granskning av deklarationer samt infordra de upplysningar av den skattskyldige själv, vilka befunnes erforderliga.» '
Bevillningsutskottet1 uttalade i denna fråga, att i de fall, taxeringsnämn- derna funne en mera ingående undersökning behövlig, borde de vända sig till landskamrerarna, som hade att vidtaga sådan. Utskottet hade därför icke kunnat ansluta sig till förslaget att förordna särskilda skattefiskaler. Därest emellertid landskamrerarna skulle hinna utföra ifrågavarande upp- gifter, syntes det bliva nödvändigt att ställa ökad arbetskraft till deras för- fogande. De kommunala tjänstemän, som enligt TF 15 å finge förordnas att biträda beskattningsnämnderna, torde därvid i första hand böra anlitas för arbetets utförande. Måhända komme det likväl att bliva nödvändigt att i vissa fall därutöver till landskamrerarens förfogande ställa särskilda personer, in- tagande en självständigare ställning än berörda kommunala tjänstemän och med särskilda kvalifikationer för uppgifterna i fråga.
Av en av .de sakkunniga själva gjord sammanfattning av deras förslag må här intagas följande rörande taxeringsorganisationen:2
»De sakkunniga ha föreslagit vissa påbyggnader av redan bestående organ i och för förstärkning av de yrkesmässiga arbetskrafterna. Någon ändring i de beslutande myndigheternas ställning och befogenheter föreslås däremot icke. De nya befatt— ningshavare, som enligt förslaget skola tillkomma, ha tilldelats allenast utrednings— uppdrag för beskattningsnämndernas och i fall av behov jämväl för beskattnings— domstolarnas räkning. Dessa tjänstemän skola givetvis äga rätt att taga del av 'av- givna deklarationer, att utfärda anmaningar och att vara närvarande vid taxerings- nämndernas sammanträden och därvid äga yttranderätt men ej rätt att deltaga i dessa nämnders beslut. En nyhet är, att detta utredningsarbete skall pågå under hela kalenderåret och att sålunda tjänstemännens arbete icke skall inskränka sig till de tider av året, då beskattningsnämndernas arbete pågår. .
De nya tjänstemännens arbete är icke avsett att omfatta alla slag av utredningar inom taxeringen utan allenast eller åtminstone i övervägande omfattning sådana. som kräva ett särskilt mått av utbildning och erfarenhet. I stort sett blir det så— lunda endast de ur fiskalisk synpunkt särskilt viktiga och ur bedömningssynpunkt mera svårlösta taxeringsfallen, som komma att bliva föremål för utredning av nämndaltjänstemän. På dessa utredningsmäns utbildning skall nedläggas särskild omsorg. Då det kan förväntas, att inom en jämförelsevis kort tid en bestående för- bättring skall kunna uppnås i fråga om taxering av inkomst av kapital ochav tjänst samt av 'annan fastighet”, medan däremot kontrollen över beskattning av rörelseinkomst fordrar en kontinuerlig och i fråga 'om kontrollmetoderna år från år utvecklad teknik, har en betydande vikt lagts på att tjänstemännen skola vara väl skickade för de utredningar, som kunna komma i fråga för kontroll över rörelseidkare. I allmänhet torde därför såsom kompetenskrav komma att uppställas avlagd ekonomisk examen vid handelshögskola. Innan sökande antages, skall han ha genomgått särskilda utbildningskurser samt förvärvat erfarenhet genom praktisk tjänstgöring inom taxeringsinspektionen och taxeringsavdelningarna. Vid dessa ut— bildningskurser kommer särskild uppmärksamhet att ägnas åt, att tjänstemännen förvärva de kunskaper, som fordras för den krävande kontrollen över rörelseidkare. Utbildningen skall emellertid icke läggas ensidigt fiskalisk. Av stor betydelse är att
' Bet. 1929: 17, sid. 13. ' ' Bet. 1933, sid. 47, 48.
hostjänstemännen inpräntas, förutom kunskaper i skatteförfattningamas teori, och tillämpning, bokföring och branschkännedom, vikten av att vid taxeringen iakttaga de berättigade krav rörelseidkarna ha ur affärs- eller annan befogad synpunkt av avskrivningar och dylikt. På sätt tillämpats vid deklarationskontrollen i vissa städer böra tjänstemännen lämna de skattskyldiga vägledande upplysningar och råd särskilt beträffande vad dessa i eget och det allmännas intresse ha att iakt- taga vid räkenskapers och anteckningars förande. En väg, som i möjligaste mån bör beträdas, är att i tveksamma fall inhämta upplysningar och utredningar från de skattskyldigas egna sammanslutningar såväl inom näringslivet som å andra om- råden. Genom dessa åtgärder och framför allt till följd av den sakkunskap tjänste— männen komma att förvärva kan man förvänta — och erfarenheten från de stä- der, där de föreslagna metoderna, ehuru i begränsad omfattning, tillämpats, be- kräfta att så blivit förhållandet _ att de skattskyldiga skola inse, att åtgärderna tjäna jämväl deras intressen och komma att innebära ökad rättssäkerhet på före- varande område.
Taxeringstjänstemännen, som skola benämnas iaxeringsinspektörer, komma att underordnas och tillhöra en central myndighet, taxeringsinspektionen, vilken skall utgöra en påbyggnad av kansliet hos mellankommunala prövningsnämnden. All— männa ombudet hos denna nämnd skall tillika fungera som skattedirektör och chef för taxeringsinspektionen. Inspektionens uppgift blir att skapa fasthet i taxerings— kontrollen samt att utföra särskilt krävande utredningsuppgifter framför allt bok- granskningar hos koncerner och andra större företagare. Den av de sakkunniga för— ordade stickprovskontrollen förutsätter, för att därav beräknad effekt skall kunna vinnas, en viss enhetlighet i fråga om såväl området för kontrollen som de meto- der,'efter vilka densamma skall genomföras. I taxeringsinspektionens uppgifter skall ingå att vara ett organ för åstadkommande av sådan enhetlighet och fasthet i kon- trollen. Det övervägande antalet tjänstemän skall dock komma att ha sitt arbete förlagt inom länsstyrelserna. I varje länsstyrelse skall under landskamrerarens led— ning upprättas en taxeringsavdelning, i vilken skola ingå en eller flera taxerings- inspektörer. Dessa taxeringsavdelningar skola ha att biträda beskattningsnämnder- na inom länet med utredningar. Under tjänstgöring hos taxeringsavdelning skall taxeringsinspektören direkt lyda under landskamreraren, och under denna tid skall taxeringsinspektören icke vara underställd taxeringsinspektionen eller. skattedirek- tören. _ Kostnaderna för det särskilda taxeringsarbetet såväl i Stockholm som lanen skola enligt förslaget utgå av statsmedel. Emellertid har möjlighet inrymts för kommun eller flera kommuner i förening att för taxeringsarbetet inom sådan'kommun få sig tilldelad en taxeringsinspektör, under förutsättning att— kommunen deltar ikost— naderna för inspektörens avlöning och arbete. Kungl. Maj:t har att bestämma stor- leken av sådant kostnadsbidrag. Härigenom har åsyftats, förutom att nedbringa statens utgifter för organisationen, att möjliggöra ett bibehållande av de anordningar för en förbättrad taxering vissa städer redan vidtagit samt att uppmuntra jämväl andra kommuner att företaga liknande åtgärder.»
Förevarande organisationsförslag avstyrktes genomgående av de hörda myndigheterna, enär organisationen ansågs alltför vidlyftig och dyrbar. För åstadkommande av likformighet i taxeringen inom riket framhölls allmänt betydelsen av regelbundet återkommande landskamrerarmöten. Ett centralt Organ härutöver med uppgift att verka för sådan likformighet ansågs från fierahåll behövligt; därvid uttalades, att detsamma kunde inrättas som en särSkild avdelning inom finansdepartementet, kammarrätten eller riksräken- skapsverket. Från visst håll ansågs sammankoppling av nämnda organ kun- na ske med mellankommunala prövningsnämnden.
z': Departementschefen- erinrade i sitt anförande till statsrådsprotokollet rörande taxeringsorganisationen till en början om att den dåvarande organi- sationen prövats av statsmakterna så sent som 1928 och att de möjligheter till effektivt taxeringsarbete, som taxeringsförordningen avsåge att bereda, säkerligen även blivit begagnade på många håll. Det vore därför förklarligt, fortsatte departementschefen bl. a., att starka betänkligheter framförts mot att nu besluta en så omfattande organisatorisk reform som den av de sak- kunniga föreslagna. Härmed vore emellertid icke sagt, att icke organisa- toriska ändringar i av de sakkunniga angiven riktning kunde vara behöv- liga och lämpliga. ' '
Beträffande den lokala organisationen ute i länen uttalade departements— chefen bl. a., att det allmänt torde hava framstått såsom en olägenhet, att man saknat möjlighet att året om hos länsstyrelserna bedriva bokg'ansk- fningsarbetet. Det hade även på många håll visat sig svårt att finna för detta arbete lämpliga och villiga personer, med vilka avtal kunde träffas, att de skulle lämna biträde såsom sakkunniga. Man torde hava grundad anled- ning antaga, att om länsstyrelserna hade möjlighet att på ett stadigvarande sätt anställa personer för förevarande ändamål, man åtminstone småningom skulle erhålla bättre tillgång till folk med specialutbildning och erfarenhet för alla de olika slag av uppgifter, som här kunde komma i fråga. Arbets— uppgifter skulle icke saknas för ett rimligt antal sådana tjänstemän, vilkas arbete skulle vara ägnat att bidraga till en rättvis och likformig taxering och 'väl motsvara de dårå nedlagda kostnaderna.
Bestämmelser, som möjliggjorde den nu antydda anordningen, borde fo- gas till stadgandena i TF 14 5 2 mom. Bestämmelserna syntes böra inne- hålla, att där Kungl. Maj:t detmedgåve, bokföringssakkunnig person finge anställas vid länsstyrelse med uteslutande uppgift att under landskamrera- rens ledning året om verkställa utredningsarbete för taxeringarna. Anställ- ningsvillkoren för sådan sakkunnig skulle bestämmas för varje fall av Kungl. Maj:t. Landskamreraren skulle meddela sakkunnig nödiga anvisningar för fullgörande av hans uppdrag. »
I fråga om den centrala organisationen anförde departementschefen:1 »Jag vill först framhålla, att det utan tvivel framstår såsom en betydande brist, 'att vårt land i motsats till de flesta andra länder saknar varje centralt organ med speciell uppgift att leda och övervaka taxeringsarbetet och skattekontrollen. Detta ganska egendomliga förhållande torde sammanhänga därmed, att ledningen 'av taxeringsarbetet ute i länen ankommer å länsstyrelserna, vilka lyda direkt under _Kungl. Maj:t. De sakkunnigas förslag synes utvisa, att det är förenat med stora svårigheter att. med bibehållande av länsstyrelsernas ställning i taxeringsorganisa- tionen inrätta en central 'myndighet med verklig ledning av skattekontrollenf I själva verket synes en sådan ledning för närvarande knappast fullt ändamålsenligt ,;ltunna— anordnas på annat sätt än genom ett i finansdepartementet inordnat organ, lvari-genom ledningen skulle tillkomma Kungl. Maj:t. Såsom statskontoret'i sitt ytt— Irande framhållit» skulle inrättande av en särskild skattebyrå i finansdepartementet även vara till gagn såtillvida, att till densamma kunde samlas åtskilliga andra upp- gifter på skatteväsend'ets område, enkannerligen beredningen av ärenden inom skat- * ! Prop. I935:148, sid. 60—62. ' ' ' ' ' 'Å "
! 1 !
telagstiftningen. Dess mångahanda uppgifter på 'skattekontrollens område ligga i öppen dag och torde efter. den föregående redogörelsen icke behöva närmare ut- vecklas. Förslag till organiserande av en sådan skattebyrå är jag icke beredd att nu
framlägga. Då jag icke kan förorda inrättande av en fristående taxeringsinspektio'n' i enlighet med de sakkunnigas förslag, har jag emellertid i det följande måst före- slå att Kungl. Maj:t skulle handhava vissa uppgifter i det nya kontrollsystemet, som. nödvändigtvis måste handhavas centralt. Även oavsett detta är det möjligt, att ökat arbete för skattekontrolluppgifter kan komma att åvila finansdepartementet.
På antytt sätt synes en mera direkt central ledning av taxeringsarbetet möjligen kunna småningom framväxa. Ett hänsynstagande till en sådan enligt min' mening önskvärd utveckling torde även böra ske på det sättet, att de ifrågasatta nya be— fattningshavarna vid länsstyrelserna enligt uttrycklig bestämmelse i taxeringsförord= ningen redan nu tillförbindas att, där Kungl. Maj:t så förordnar eller landskam— reraren finner det kunna ske, biträda även annan landskamrerare än den, under vilkens ledning de närmast arbeta. En sådan bestämmelse skulle jämväl öppna möjlighet till att vid överståthållaråmbetet anställda befattningshavare av detta slag'k'omme att bilda'en första början till en central bokgranskn'ingsavdelning, som kunde biträda med större granskningsarbeten även i andra fall än de, som lyda under Stockholms stads prövningsnämnd. Jag tänker då också därpå, att biträde av denna avdelning skulle kunna lämnas på begäran av allmänna ombudet vid mel- lankommunala prövningsnämnden. '
Såsom särskilt i länsstyrelsernas yttrande genomgående framhållits, kan det Sä- kerligen, i synnerhet vid saknad av direkt central ledning av taxeringsväsendet, vara av värde för dettas enhetlighet och effektivitet, om landskamrerarna ibland beredas tillfälle att sammanträda för gemensamma överläggningar i taxeringsfrågor; Det synes böra ankomma å Kungl. Maj:t att 'besluta'angående sådana möten.» *
Riksdagen beslöt i enlighet med Kungl. Maj:ts här ovan återgivna förslag.? Anmärkas må, att beslutet om att med Kungl. Maj:ts medgivande bok-* föringssakkunnig finge anställas vid länSStyrelse med uteslutande uppgift; att året om verkställa utredningsarbete'för taxeringarna icke följdes av nå! got beslut 'om motsvarande utsträckning. av den tid (tiden för taxerings—l nämndernas och prövningsnämndens arbete), under vilken enligt TF 79 Och 93 åå skyldighet förelåg för skattskyldig att ställa ' sin bokföring till taxeringsmyndigheternas ”förfogande för granskning. ' _
Härutöver beslöt riksdagen, likaledes enligt Kungl. Maj:ts förslag, att de bestämmelser, som enligt TF 12 & 1 mom.—gällde beträffande sammansätt— ningen av beskattningsnämnd i första'instans (om möjligt skulle den bestå av ägare eller brukare av fastighet, rörelseidkare, arbetare-och andra inkomst- tagare, varjämte kännedom öm distriktets olika delar skulle förefinnas inom densamma), skulle gälla även i fråga om sammansättningen av fastighets-_ prövningsnämnd och prövningsnämnd. Ändringen'avsåg närmast att garan— tera, att rörelseidkarna blevo representerade'i prövningsnämnden.
Ytterligare må omnämnas, att bestämmelse infördes om att ordförande i taaeringsnämnd i regel skulle bereda skattskyldig tillfälle att yttra sig över ifrågasatt avvikelse från deklarationen, såvida'ej fråga vore om rättelse av felräkning eller dylikt eller yttrande uppenbarligen icke vore behövligt.
I samband med att vid 1938 års riksdag ändrade grunder för" aktiebola-
1 Riksd. skriv. 1935: 224. ' : ' ' '
gens beskattning tillkommo samt utjämningsskatten avskaffades upphäv-- des den tidigare gällande rätten för riksräkenskapsverket att vid granskning, av kronoräkenskaperna framställa anmärkning rörande verkställd taxering,- såvitt angick uträknande enligt förordningen om statlig inko'mst- och för- mögenhetsskatt av skatteprocent och skattens grundbelopp för vissa bolag samt uträknande enligt förordningen om utjämningsskatt av skattens grund- belopp. 1 Hädanefter hade riksräkenskapsverket icke rätt att vid ovannämnda granskning göra någon som helst anmärkning med avseende å verkställd taxering. _ ._ .
Vid 1941 års riksdag kom frågan 'om ett centralt organ för åstadkommanå de av likformighet vid taxeringen äter upp. I två motioner2 hemställdes bl. a., att riksdagen måtte hos Kungl. Maj. t anhålla om skyndsam utredning röran- de möjlighet för skattskyldig att erhålla auktoritativa uttalanden av' för än- damålet. bildat organ rörande rätt till avdrag vid taxering för värdeminsk— ning ä 1 näringsverksamhet använda tillgångar för stadigvarande bruk, even- tuellt ock 1 'andra vid taxering uppkommande frågor.
I anledning av motionerna anförde bevillningsutskottet i sitt betänkande rörande nämnda fråga. - —
»I. likhet med motionärerna finner utskottet det vara av stort värde för rörelse-' idkare. att vid nyanläggningar eller nyanskaffningar för induStriellt ändamål erhålla bindande förhandsuttalanden i fråga om rätten att vid taxeringen verkställa av: drag. för. värdeminskning å den tilltänkta anläggningen. Utskottet anser emeller- tid denna fråga. böra givas en större utsträckning än som avses i de föreliggande motionerna. Under de senare åren har utsköttet haft anledning uppmärksamma, 'att skatteförfattningarna beträffande frågor av mera allmänt intresse för dej skatt- skyldiga-stundom. tillämpats på olika sätt inom skilda delar av landet, samt att. i följd härav taxeringarna de skattskyldiga emellan. icke blivit likformiga. En sådan ordning är. givetvis icke tillfredställande samt förorsakar såväl de skattskyldiga som myndigheterna olägenheter eeh ökat arbete. Även i sistberörda fall skulle det vara av värde, därest 'ett auktoritativt organ funnes, som ägde befogenhet att lämna bindande utfästelser angående tillämpningen av skatteförfattningarna.
"'.'Utsko'ttet är f_icke-berett att taga bestämd ståndpunkt till sättet för denna frågas lösning. Emellertid vill utskottet framhålla att, därest ett auktoritativt organ som förut nämnts kan tillskapas, utskottet anser detta böra hava större befogenhet än enligt" motionärernas förslag Skall nämligen en dylik anordning bliva av någon större praktisk betydelse, synes nödvändigt, att det särskilda organet erhåller så- dän befogenhet att dess på förhand gjorda uttalanden bliva fullt bindande för alla parter. Huruvida det är möjligt att med bibehållande av den nuvarande instansord- ningen i beskattningsmål lösa frågan på nu antytt sätt, kan utskottet ej uttala sig om. Skulle det emellertid visa sig att en lösning efter denna riktlinje icke kan ske, anser utskottet det vara av icke ringa värde, om man åtminstone kunde till- skapa ett särskilt organ med befogenhet att lämna taxeringsmyndigheterna vägled- ning beträffande' 'avskrivningsfrågor och andra skattefrågor av mera allmänt in— tresSe-för-de skattskyldiga. Utskottet syftar därvid närmast på de landskamrerar- möten, som de senare åren plågat hållas för dryftande av vissa särskilda beskatt- ningsfrågor. Sk'ola,emell_ertid dessa möten givas en vidgad funktion böra de givetvis
! Prop. '1938:258;”r1ksd. skriv. 1938: 392. "' 1941: I: 94, II: 133. ' Bet. l941:33, sid. 7, 8.
erhålla en fastare organisation än: nu är fallet. Vid'sa'gda möten borde icke blott rikets landskamrerare och ett lämpligt antal ledamöter från skattedomstolama vara representerade utan även sakkunniga på näringslivets olika områden och måhända jämväl representanter för beskattningsnämnderna. En dylik institution skulle säker- ligen med sina anvisningar kunna verkningsfullt bidraga till avlägsnande av de av utskottet i det föregående påtalade olägenheterna beträffande olikformig tillämp- ning av skatteförfattningarna ävensom måhända kunna fullgöra uppgiften att giva förhandsuttalanden beträffande tillämpningen av gällande avskrivningsregler m. 111. Då utskottet finner det angeläget, att den nu berörda frågan tages under närmare omprövning, får utskottet förorda, att en utredning härutinnan snarast möjligt kom- mer till stånd. »
Under åberopande av nämnda betänkande, som av riksdagen godkändes, anhöll riksdagen 1 skrivelse till Kungl. Maj :t om dylik utredning. * '
Vid samma års riksdag väcktes två andra motioner,2 i vilka hemställdes. att riksdagen i skrivelse till Konungen ville anhålla, att en allsidig utredning verkställdes rörande ändrade grunder för beskattningsmyndigheternas sam- mansättning och verksamhet.
I sitt betänkande3 med anledning av motionerna föreslog bevillningsutskot- tet bl. a., med hänvisning till uttalanden av riksdagens revisoreri dera's åren- 1938, 1939 och 1940 avgivna berättelser om att, för åstadkommande av en snabbare process, länsstyrelserna borde till kammarrätten översända» besvär över prövningsnämndernas beslut med därtill hörande handlingar tidigare än som dittills varit fallet, sådan ändring av TF 122 % 2 mom., att besvärs- ärendena skulle vara överlämnade till kammarrätten före utgången lav-juni månad. året efter taxeringsåret. Detta blev även riksdagens beslut.4 _
I sainma betänkande fann utskottet det angeläget, att. en förbättring av. förhållandena på beskattningsprocessens område komme till stånd, samt för- utsatte därför, att en av kammarrätten ifrågasatt utredning rörande om- organisation av ämbetsverket snarast möjligt igångsattes. Därest det, på sätt kammarrätten antytt, under utredningens gång skulle visa sig erforderligt för att åstadkomma en snabbare handläggning av besvärsmålen, att beskatt- ningsnämndernas verksamhet jämväl upptoges till omprövning, funne ut» skottet lämpligt, att utredningen gåves en sådan omfattning. Riksdagen bi- trädde vad utskottet sålunda uttalat.
[Med anledning härav beslöt Kungl. Maj:t den 19 september 1941 bemyn- diga chefen för finansdepartementet att tillkalla högst sex sakkunniga för utredning av frågan om beskattningsmyndighetemas organisation m.m.
lRiksd. skriv. 1941: 350. 9 1941zlz 30, 11:43. ” Bet. 194lz24. * Riksd. skriv. 194lz330.
Kap. 2. Beskattningsnämndernas nuvarande organisation och verksamhet.
Bestämmelser om beskattningsnämndernas organisation och verksamhet återfinnas i taxeringsförordningen den 28 september 1928 (nr 379) och kun- görelsen samma dag (nr 382) med vissa föreskrifter rörande taxeringsförfa- randet. 2
Den årliga taxeringen — i motsats till den allmänna fastighetstaxeringen, som äger rum vart femte år — omfattar särskild fastighetstaxering, taxering för inkomst eller förmögenhet samt virkestaxering. Denna årliga taxering handhaves av beskattningsnämnder, vilka äro i första instans taxeringsnamn— der, envar inom sitt taxeringsdistrikt. 3 En taxeringsnämnd i Stockholm, be: nämnd den gemensamma taxeringsnämnden, handlägger, utöver nämnden eljest tillkommande göromål, såsom en för riket gemensam taxeringsnämnd vissa taxeringsärenden. Över dessa nämnder äro prövningsnämnder, vilka som distrikt hava ett län. Stockholms stad utgör ett särskilt prövningsdi- strikt. Därjämte finnes en för hela riket gemensam prövningsnämnd, be- nämnd den mellankommunala prövningsnämnden. Förutom berörda pröv- ningsnämnder finnas för varje prövningsdistrikt en särskild prövningsnamnd samt för hela riket en gemensam särskild mellankommunal prövningsnän'md (2å1mom., 352och3momn)
& 71. Taxeringsnämnderna.
Taxeringsnämnden består av ordförande och ledamöter. Ordföranden samt en ledamot, kronoombud, förordnas årligen av länsstyrelsen senast den 30
* Taxeringsförordningen har ändrats genom förordningarna den 21 mars 1930 (nr 50), den 6 juni 1930 (nr 192), den 11 maj 1931 (nr 80), den 17 juni 1932 (nr 279), den 22 juni 1932 (nr 292), den 15 juni 1934 (nr 292 och 295), den 31 maj 1935 (nr 255), den 9 april 1936 (nr 98), den 30 juni 1936 (nr 410) den 18 juni 1937 (nr 519), den 30 juni 1937 (nr 665), den 17 juni 1938 (nr 374), den 15 mars 1940 (nr 141), den 9 april 1941 (nr 193), den 28 juni 1941 (nr 571) samt den 30 juni 1942 (nr 560).
' Kungörelsen med vissa föreskrifter rörande taxeringsförfarandet har ändrats genom kungö- relserna den 14 juli 1930 (nr 312), den 12 juni 1931 (nr 198), den 13 november 1931 (nr 386), den 28 juli 1932 (nr 389), den 15 augusti 1933 (nr 528), den 24 november 1933 (nr 627), den 23 november 1934 (nr 540), den 11 december 1936 (nr 595), den 2 april 1937 (nr 157), den 11 september 1937 (nr 807), den 25 november 1938 (nr 680) samt den 18 september 1942 (nr 764).
” Genom förordningen den 30 december 1941 (nr 991) med särskilda bestämmelser rörande taxe— ringsförfarandet år 1942 hava tillskapats särskilda taxeringsnämnder, en eller flera inom varje län. vilka skola handhava taxeringen till kommunal inkomstskatt, statlig inkomst- och förmögenhets— skatt, särskild skatt ä förmögenhet, skatt vid utskiftning av aktiebolags och solidariska bank—— bolags tillgångar samt allmän omsättningsskatt av skattskyldiga i ett län, vilka upptagasi avdelningarna B och C av inkomstlängden. För särskild taxeringsnämnd gäller, med vissa undantag, vad i taxeringsförordningen och eljest tillämpliga författningar rörande taxering är stadgat om taxeringsnämnd.
Enligt. förordningen den 18 juli 1942 (nr 665), vilken enligt kungörelsen den 2 oktober 1942 (nr 795) skall träda i kraft den 1 november samma år, skola bestämmelserna i ovannämnda 1941 års förordning tillämpas jämväl i fråga om taxeringsförfarandet år 1943.
' Paragrafhänvisningarna avse TF, där icke annat sägs.
november året näst före taxeringsåret; dylikt förordnande kan när som helst återkallas. Övriga ledamöter ävensom suppleanter, en för varje ledamot, väl- jas årligen under december månad för nästkommande är å landet av kom—, munalstämma eller kommunalfullmäktige samt i stad av allmän rädstuga eller stadsfullmäktige. De valda ledamöternas antal bestämmes, om taxerings- distriktet består av en kommun eller del därav, i sammanhang med valet och utgör minst tre, högst åtta. Består distriktet av två eller flera kommuner, be- stämmes antalet ledamöter från varje kommun av länsstyrelsen i samband: med indelningen i distrikt under iakttagande av att ledamöterna skola vara högst fem från varje kommun, dock sammanlagt högst tio (8 5 1—3 mom., 13 Q 1 mom.). -
I kommun, där virkestaxering kan förväntas äga rum, skall vid valet av ledamöter bland dem utses en, som skall hava till åliggande att granska vir- kesdeklarationer och andra för virkestaxeringen avlämnade uppgifter samt att vid nämnda taxering bevaka kommunens intresse. Omfattar kommunen flera taxeringsdistrikt, förrättas dylikt val för varje distrikt, där virkestaxe- ring kan förväntas äga-rum (8 & 4—mom., 81 å). -
Vederbörande skogsvårdsstyrelse äger senast den 15 februari under taxe- ringsåret utse ett ombud (skogsvårdsombud) med uppgift att vid virkestaxe- ringen bevaka det allmännas rätt till skogsvårdsavgift för avverkat virke. Om- budet har rätt att vid nämnda taxering deltaga i taxeringsnämndens överlägg- ningar men icke i dess beslut (8 ä 6 mom., 82 5).
Följande kompetenskrav gälla för medlemmar1 och suppleanter i taxerings- nämnd. De böra vara redliga och allmänt aktade personer, som kunna an- tagas besitta nödig insikt och erfarenhet för taxeringens verkställande. De skola vara svenska medborgare och få icke vara omyndiga eller försatta i konkurstillstånd. Kommunvald ledamot skall vara mantalsskriven inom kom— munen samt tillika under året näst före taxeringsåret hava haft att utgöra allmän kommunalskatt till kommunen eller statlig inkomst- och förmögen—' hetsskatt eller särskild skatt å förmögenhet och skall jämväl, i den mån ut- skylderna vid tiden för valet varit förfallna, hava erlagt desamma.
Vid kommuns val av ledamöter skall tillses, att om möjligt såväl ägare eller brukare av fastighet som rörelseidkare, vilka bedriva inom distriktet allmänt förekommande verksamhet, samt arbetare och andra inkomsttagare komma att äga säte och stämma i nämnden ävensom att, såvitt möjligt är, kännedom" om distriktets olika delar kommer att förefinnas inom densamma (12 å).
Besvär över val av ledamöter och suppleanter må anföras hos länsstyrelsen senast före klockan tolv å femtonde dagen efter valets förråttande eller, om då är helgdag, å nästföljande söckendag; i övrigt gäller i fråga om överkla— gandet i tillämpliga delar vad som stadgas i kommunallagarna beträffande besvär över beslut av kommunalstämma "eller kommunalfullmäktige, respek— tive allmän rådstuga eller stadsfullmäktige. Om länsstyrelsen finner anled: ning att förordna om nytt val på grund därav, att någon grupp av skattskyl-
1 Med medlem förstås i TF både ordförande och övriga ledamöter; ledamot användes som motsättning till ordförande. Denna distinktion är dock icke fullt konsekvent genomförd.
diga icke, såsom här ovan sägs, blivit vederbörligen företrädd vid valet, har, länsstyrelsen att meddela föreskrift om huru många ledamöter som skola väl— jas för varje grupp. Överklagas det därefter företagna valet och befinnas det icke böra fastställas, äger länsstyrelsen utse ledamöter i nämnden. Över länsstyrelsens beslut må klagan icke föras.
Rätt att avsäga sig uppdrag såsom medlem eller suppleant'i nämnd till- kommer: kvinna, ämbets- eller tjänsteman, som av sin befattning är hindrad att fullgöra uppdraget, den som är boende utom vederbörande nämnds di- strikt, den som under minst fyra av de sju närmast före taxeringsåret förflut- na ären tjänstgjort såsom medlem i nämnd, den som uppnått sextio års ål- der samt den som eljest uppgiver hinder, vilket godkännes beträffande den, som förordnats av länsstyrelse, av denna och beträffande annan av den kommun, som förrättat valet (12 å). '
Taxeringsnämndens medlemmar åtnjuta enligt 10 kap. 3 & strafflagen sam- ma straffskydd som ämbetsmän, därest de våldföras eller förolämpas i eller för utövningen av sådan befattning. Enligt regeringsformen , & 113, skola de ej för »debitering»1 eller taxering kunna till något ansvar. ställas. Med sist- nämnda bestämmelse avses emellertid endast det egentliga taxeringsförfaran— det, icke' 1 samband därmed stående åtgärder, såsom utsändande av meddelan- den om taxeringen, längdföring och dylikt.
Taxeringsnämndens verksamhetsområde utgöres av ett taxeringsdistrikt. Indelningen i distrikt verkställes av länsstyrelsen senast den 30 november året näst före taxeringsåret. Distrikten skola därvid givas den omfattning, som betingas av vederbörande nämnds arbetsuppgifter-och anses lämplig för ar- betets behöriga slutförande inom därtill anslagen .,tid. Länsstyrelsen må med hänsyn härtill uppdela kommun i två eller flera distrikt eller förena två eller flera kommuner å landet till ett distrikt.
Utom denna lokala indelning" 1 distrikt kan 1 visst fall förekomma indelning efter de skattskyldigas art. Länsstyrelsen må nämligen i särskilda fall vid uppdelning av kommun i flera taxeringsdistrikt förordna, att vid taxering för inkomst eller förmögenhet beträffande viss grupp, eller vissa grupper skatt- skyldiga eller vid särskild fastighetstaxering eller vid virkestaxering annan indelning skall tillämpas än som föreskrives för taxeringen i övrigt (4 €).
Med stöd av sistnämnda bestämmelse —— och-även före dess tillkomst -— hava i åtskilliga städer aktiebolag och andra juridiska personer" samt på vissa håll även fysiska personer, som driva rörelse, sammanförts till särskilda distrikt inom staden.
Den gemensamma taxeringsnämnden har, som förut nämnts, såsom verk- samhetsområde hela riket. Overståthållarämbetet förordnar årligen en taxe- ringsnämnd i Stockholm att fungera som dylik nämnd (35 2 mom.). Den gemensamma taxeringsnämnden har till uppgift att handlägga följande ären- den (77 5 2 mom.):
1) Taxering till statlig inkomst— och förmögenhetsskatt i fråga om
' Debitering ankommer icke vidare å taxeringsnämnd.
a)- skattskyldiga, -som sakna hemortskommun i— riket (22 5 förordningen omstatliginkomst- och förmögenhetsskatt), .
b) svensk medborgare, som under beskattningsåret tillhört svensk beskick— ning .hos :utländsk makt eller lönat svensktkonsulat eller beskickningens eller konsulatets betjäning och som på grund av sin tjänst varit bosatt utomlands, ävensom vederbörandes hustru och barn under aderton år, därest de varit svenska medborgare och bott hos honom (26 & förordningen om statlig in- komst— och förmögenhetsskatt).
_2) Taxering tilllkommunal inkomstskatt för gemensamt kommunalt ända— målbeträffande , , ,
ia) fysisk person under tid, då han icke varit här i riket bosatt, samt ut'- ländskt- bolag, dock endast såvitt gäller dels inkomst av rörelse, som icke ut- övats från fast driftställe (57 Q 1_ mom. kommunalskattelagen), och dels. inkomst-av tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet, för vilken skattskyldig- het; häri, riket föreligger, dock ej inkomst genom icke yrkesmässig avytt- ringav' fastighet (59 ä 3 mom. kommunalskattelagen),
.. b)ov_an under 1) b) omförmälda personer beträffande annan inkomst än av;-där berörda tjänst (69 & kommunalskattelagen), - , ,
_c) ». sådana fall, då avtal till undvikande av dubbelbeskattning träffats och enligt 'sådantavtal beskattning för inkomst skall äga rum här i riket men be- stämmelSe om beskattningsort saknas (72 g: 1 mom. 'kommunalskattelagen).
För beslutförhet i taxeringsnämnd erfordras i första hand, att både ord- förande och kronoombud äro. tillstädes. Äro dessa båda icke närvarande, kan taxeringsförrättning icke företagas (jämför dock nedan beträffande jäv). I,, övrigt skola _. vara närvarande minst två kommunvalda ledamöter, där taxeringsdistriktet omfattar blott en kommun eller del därav, samt minst en . ledamot från varje kommun, där, distriktet omfattar två eller flera kommuner (87 å). Utebliver kommunvald ledamot från utlyst samman- träde och finnes icke utsedd suppleant för tillfället att tillgå,1 äga nämn- dens vid sammanträdet närvarande medlemmar att, om det för taxerings- förrättningens fortgå—ng erfordras,. inkalla annan till ledamot valbar per"- son att deltaga i förrättningen (13 % _2_ mom.). Medlem, som utan laga för— fall utebliver från sammanträde, är underkastad bötesansvar. Skulle någon av nämndens ledamöter på grund av jäv vara förhindrad att deltaga i visst ärendes behandling och nämnda föreskrifter om beslutförhet därvid icke kunna iakttagas, hindrar detta dock icke beslutförheten. Föreligger sådant hinder för ordföranden och finnes ej ställföreträdare för honom förordnad, utser nämnden inom sig viss ledamot att vid behandlingen av ärendet föra ordet; hinder av sådant slag för kronoombudet påverkar icke beslutförheten.
Jäv, som hindrar medlem av taxeringsnämnd att deltaga i behandling av visst ärende, föreligger i följande fall: då fråga förekommer om taxering, som angår honom själv, hans hustru, föräldrar, barn eller syskon eller oskift dödsbo, vari han äger del, taxering av bolag eller förening, vars styrelse eller
* Rätteligen skall ordinarie ledamot. som är förhindrad att tillstädeskomma,i sitt ställe kalla för honom utsedd suppleant samt tillika underrätta ordföranden härom (83 5 1 mom.).
förvaltning han tillhör, eller taxering av någon, för vilken han är'förmyndare, god man eller ombud eller vilken han mot ersättning biträtt med upprättani de av deklaration, som skall tjäna till ledning vid taxeringen (111 & 1 mom.).
Uppstå skiljaktiga meningar inom taxeringsnämnd och måste till följd" därav omröstning anställas, skall denna vara öppen och den mening gälla, vilken flertalet biträtt, eller, om rösterna utfalla lika, den, som länder till den skattskyldiges förmån. Kan denna grund ej tillämpas, skall den mening gälla( som biträdes av ordföranden (112 5).
Innan taxeringsarbetet för året tager sin början, äger länsstyrelsen från varje taxeringsnämnd inom länet eller viss del därav kalla ordföranden och högst två andra medlemmar att å lämplig ort sammanträda inför länsstyrel- sen eller landskamreraren för överläggningar rörande taxeringsarbetet; till dylikt sammanträde äger länsstyrelsen kalla jämväl särskilda sakkunniga" att lämna upplysningar. Vid överläggningarna bör uppmärksamhet ägnas åt. åtgärder, som befordra en likformig och rättvis taxering, samt spörsmål, som vid tidigare års taxeringar varit föremål för oriktiga avgöranden av taxerings— nämnderna eller som under det förestående arbetet kunna förväntas våfla nämnderna svårigheter (75 å). Sådana sammanträden torde i de flesta län"” hållas, om icke varje år, så åtminstone med något års mellanrum. Som 'van— liga överläggningsämnen kunna nämnas värdering av naturaförmåner vid taxeringen samt ny lagstiftning pä skatteväsendets område. Ofta plåga lands-' kamrerarna till taxeringsnämndsordförandena utsända promemorior med råd och anvisningar rörande den kommande taxeringen.
Deklarationer och andra uppgifter för taxeringen Skola vara avlämnade) senast den 15 februari, dock att staten, kommuner samt bokformgsplrktiga skola avgiva deklaration senast den 31 mars; anStänd kan meddelas utöver* de sålunda fastställda tidsfristerna. Senast den 15 februari skola till ord— föranden 1 taxeringsnämnd avlämnas på landet av kommunalstämmans eller kommunalfullmäktiges ordförande ochi stad, utom Stockholm, av magistra'f
ten eller kommunalborgmästaren de kommunala avskrifterna av fastighets—>k
längden, inkomstlängden och prövningsnämndens ändringslängder för näst? föregående år. Vid samma tidpunkt skall i fögderi häradsskrivaren och i" stad;" där magistrat finnes, utom Stockholm, vederbörande tjänsteman 'till ordfö- randen överlämna skogsvårdsavgiftslängden för nästföregående år (FT.17 "% 1 mom.). Likaledes den 15 februari skall länsstyrelsen till ordföranden 'av-'_ lämna vid nästföregående års taxering avgivna, hos länsstyrelsen förvarade; självdeklarationer och uppgifter samt avskrifter av förmögenhetslängd "och: prövningsnämndens ändringslängd rörande taxering till särskild skatt å-förå mögenhet för nästföregående år (76 %, FT 17 ä 1 mom.). Samtidigt med' att mantalslängden för året, i regel senast den 1 mars, av häradsskrivaren "eller vederbörande tjänsteman i stad, utom Stockholm, överlämnas till ordförané' den, skola till denne avlämnas jämväl blanketter till inkomstlängd, "förmöl genhetslängd och skogsaccislängd (FT 18 5 1 mom.). I regel först efter den 1 mars kan. taxeringsnämnden börja sitt arbete; ordnandet» av deklarationer
i viss omfattning torde kunna av ordföranden påbörjas redan omedelbart
efter den 15 februari. , .Taxeringsnämndens uppgift är att verkställa taxering av dem, som äro
skattskyldiga. inom dess distrikt. Härvid gäller emellertid det undantaget,
.att icke taxeringsnämnd utan prövningsnämnd skall verkställa taxering till kommunal inkomstskatt på grund av bestämmelsen i 57 ä 3 mom. kommu-
gnalskattelagen, d. v. 5. då fråga är om rättelse 1 fördelning av inkomst mellan imoder— och dotterföretag o. dyl. De beslutade taxeringarna skola införas i
särskilda. taxeringslängder (85,86 åå) Nämnden har vid taxeringen att ställa sig till ovillkorlig efterrättelse de föreskrifter, skatte- och taxerings-
,författningarna innehålla, samt efter samvetsgrann prövning av meddelade uppgifter och för övrigt kända förhållanden efter bästa förstånd åsätta taxe— ring. så att densamma varder i möjligaste måtto likformig Och rättvis (77 5 l mom., 109 €). - Inom nämnden äga endast ordförande och. kronoombud samt den kom— munvalda ledamot, som nämnden utser därtill, granska självdeklarationer och. uppgifter; i särskilda fall må vid granskningen biträda ytterligare en ledamot, som nämnden utser för ändamålet. Den kommunvalda ledamot, som har att bevaka kommunens intresse vid virkestaxeringen, äger granska självdeklaration, i den mån så erfordras för fullgörande av ledamotens ålig- gande. I granskningen av virkesdeklarationer få däremot samtliga medlem- mar av nämnden och dessutom skogsvårdsombudet deltaga. I nämnden får icke lämnas vidare redogörelse för innehållet i självdeklaration än som er— fordras för taxeringen (56 å). Nämndens sammanträden skola hållas inom
slutna dörrar (110 5).
Dessa bestämmelser, som hava tillkommit för att bevara deklarationshem- ligheten, kompletteras med stadganden om att medlemmar av nämnden icke få- för obehörig yppa innehållet i deklaration samt att inom nämnden läm-
nade upplysningar och yttrade åsikter rörande enskildas ekonomiska ställ— ning icke få på något sätt utspridas (57 å)._Den, som överträder dessa stad- ganden, är underkastad bötesansvar och ersättningsskyldighet. ), Taxeringsnämnden liksom dess ordförande äger att för fullgörande av sitt uppdrag' 1 mån av behov åtnjuta biträde av sakkunnig, som tillkallas av ord- föranden efter samråd med landskamreraren. Länsstyrelsen skall träffa av- tal med erforderligt antal i bokföring och skogshantering sakkunniga per- soner, vilka skola, då. de därtill kallas, lämna sådant biträde. Dessutom äro vid samtliga länsstyrelser, efter Kungl. Maj:ts medgivande, anställda en eller flera i bokföring sakkunniga personer, vilka året om verkställa utrednings- arbete för taxeringarna och sålunda även biträda taxeringsnämnd (14 5).
Till förfogande för taxeringsnämnderna må de kommunala myndigheterna ställa en eller flera av kommunens tjänstemän, som därför godkännas av länsstyrelsen. Des-sa tjänstemän hava att i enlighet med de närmare före-
skrifter, länsstyrelsen eller ordföranden i nämnden finner skäl att meddela, tillhandagå vid mottagandet och ordnandet av deklarationer och uppgifter, granska dessa samt hos ordföranden göra de erinringar, vartill granskningen
må giva anledning, ävensom i övrigt, i den mån så erfordras, lämna ord- föranden biträde vid fullgörandet av hans åligganden (15, 108 åå). Taxeringsnämndens arbete åvilar i huvudsak dess ordförande. Hans'upp- gifter äro av mångskiftande natur. Honom åligger att tillhandahålla dekla- rations- och uppgiftsblanketter samt att efter begäran meddela anvisning om deklarationsskyldighetens fullgörande (78 g a)) ävensom att, då deklarations- skyldig begagnar honom medgiven rätt att muntligen avgiva upplysningar till ledning för egen taxering, å blankett införa de meddelade upplysningarna och dårå taga vederbörandes underskrift (78 % b)). På begäran av den, som av- lämnat deklaration eller uppgift, skall han meddela bevis om avlämnandet (78 & c)). Vidare har han att ordna deklarationer och uppgifter (78 & d)) samt numrera dem i samma följd, som de skattskyldiga upptagas i taXe- ringslängderna;1 har deklaration, som bör avgivas utan anmaning, avläm- nats senare än den 15 februari, skall å densamma dagen för avlämnandet antecknas (FT 19 5). Om skattskyldig gjort sig skyldig till försummelse be- träffande ingivande eller komplettering av deklaration eller annan hand— ling, skall detta antecknas i vederbörande taxeringslängd (39 ä 5 mom.;f_FT 20 ä 4 mom.). — Ordföranden har att kalla nämndens ledamöter till samman- träde och att om tid och plats härför underrätta de skattskyldiga inom distrik- tet. Han skall ombesörja förandet av protokoll och längder (78 5 k)). Här- vid äger han anlita skrivbiträde, som av honom tillkallas, vid längdföringen skall erforderligt biträde lämnas i stad, där magistrat finnes, av uppbörds— eller annan tjänsteman, som ställes till förfogande av magistraten, samt i stad utan magistrat, där debitering av klonoutskylder verkställes av annan än häradsskrivare, av tjänsteman, som ställes till förfogande av drätselkammaren" (15 5 2 mom..) På landet och i annan fögderistad', än som ovan nämnts, måste ordföranden själv avlöna skrivbiträde, om han anlitar sådant. De längder, som skola föras, utgöras av två fastighetslängder, vilka i huvudsak upptaga den ena fastigheter, som äro undantagna från skatteplikt, och den andra övriga fastigheter, en inkomstlängd över taxeringen till kommunal inkomstskatt och till statlig inkomst- och för”- mögenhetsskatt, en förmögenhetslängd över taxeringen till särskild skatt å förmögenhet samt en skogsaccislängd öve1 taxe1ingen till skogsaccis. När- mare bestämmelser rörande längdernas förande meddelas i FT 20 & Härjämte åligger det ordföranden att föl varje kommun i taxerings- distriktet upprätta särskilda förteckningar dels över skattskyldiga, vilkas deklarationer sedermera skola av landskamieraren översändas till mel— lankommunala prövningsnämnden, dels ock över skattskyldiga, vilka vid åsättandet av taxering för inkomst genom avverkning eller avyttring av skog från fastighet inom kommunen erhållit avdrag jämlikt 22 g 1 mom. andra eller tredje styckena kommunalskattelagen (FT 21 å). — Vidare har ordföranden att vidtaga åtgärder för att införskaffa felande deklarationer och uppgifter samt att, då inkommen dylik handling avser skattskyldig, som' ej
* Här beröras icke förhållandena i Stockholm, där taxeringsarbetet är organiserat på annat sätt än inom landet i övrigt. '
skall taxeras inom distriktet, avsända densamma till vederbörande taxerings- nämnds ordförande (78 & d) och e)). — Anser nämnden anledning föreligga att beträffande viss skattskyldig tillämpa 57 5 3 mom. kommunalskattelagen (taxering av moder- och dotterföretag), skall ordföranden anmäla detta till landskamreraren. ——- Efter taxeringsarbetets avslutande skall ordföranden överlämna årets taxeringslängder samt mantalslängden och nämndens pro- tokoll i fögderi till häradsskrivaren och i stad, där magistrat finnes, till ve- derbörande tjänsteman. Längdema, med undantag av Skogsaccislängden, skola avlämnas senast den 20 maj samt Skogsaccislängden och protokollet senast den 5 juni (FT 22 g 1 mom.). Till länsstyrelsen skall ordföranden se- nast den 5 juni insända de deklarationer och uppgifter, som avlämnats vid årets taxering, ävensom de längdavskrifter, deklarationer och övriga hand- lingar, som vid taxeringsarbetets början överlämnats till honom (91 ?; 1 mom.).
Ordföranden åligger att i följande fall lämna ordföranden i annan taxe- ringsnämnd1 underrättelse: a) Då skattskyldig, som skall taxeras för in- komst eller förmögenhet inom ordförandens eget distrikt, utom detta ägt, innehaft eller brukat fastighet eller drivit rörelse och således i annat distrikt skall taxeras till kommunal inkomstskatt eller då han' skall taxeras till sådan skatt för gemensamt kommunalt ändamål (78 5 e)). b) Då i självdeklaration avdrag skett för periodiskt understöd eller ränta å gäld samt beloppet åtnjutits av någon, som icke skall taxeras inom. distrik— tet och som icke kan antagas vara bokföringspliktig rörelseidkare. (78 å f) ). c). Då fråga uppkommer att beträffande barn, vilkas föräldrar icke varit under beskattningsåret gifta med varandra eller, ehuru gifta med varandra, levt åtskilda, tillerkänna en av föräldrarna helt familjeavdrag för barnet samt den andre av föräldrarna ej skall taxeras inom distriktet2 (78 & g)). 11) Då skattskyldig, som taxerats till kommunal inkomstskatt inom distrik— tet, skall taxeras till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt i annat distrikt; underrättelsen skall innehålla uppgift om huru taxeringen utfallit samt netto- intäkt och uppskattad inkomst för varje förvärvskälla (84 5 2 mom. andra stycket). e) Då, i fråga om skattskyldighet för förmögenhet, med ägare lik- ställts den, som åtnjuter avkastningen av förmögenhet, vartill äganderätten tillkommer stiftelse, samt stiftelsen skall ' taxeras till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt i annat distrikt (84 % 2 mom. tredje stycket). f) Då el- jest under taxeringsarbetet framkommit förhållanden, som kunna antagas hava betydelse för taxering å annan ort (78 & h)). = I fråga om den egentliga taxeringsprocessen skall ordföranden: a) Leda taxeringsnämndens arbete och vid sammanträdena föra ordet '(78 5 j)). b). Granska för taxeringen avlämnade deklarationer, uppgifter och andra handlingar samt därvid särskilt ägna uppmärksamhet åt skattskyldigas upp-
1 1 fall, som nedan omnämnas under (1) och e), skall ordföranden enligt ordalydelsen i TF underrätta annan taxeringsnämnd, icke ordföranden däri.
” Bestämmelsen avser att förebygga, att ytterligare ett halvt familjeavdrag skall beViljas den andre av' föräldrarna..
skattning av naturaförmåner och, där den befinnes avvika från ortens pris, påyrka erforderlig rättelse; beträffande granskningen äger dock länsstyrel- sen, då särskilda skäl därtill föranleda, för viss taxeringsnämnd visst är medgiva, att deklarationer av enkel beskaffenhet, som avse huvudsakligen inkomst av tjänst, efter ordföranden-s bestämmande granskas allenast av kronoombudet (78 & d), FT 19 ä). 0) Söka inhämta upplysningar till led- ning för en noggrann och tillförlitlig taxering (78 & d)). (1) Hos landskam- reraren begära granskning av skattskyldigs bokföring, om detta finnes nö- digt för en behörig taxering, samt därvid överlämna den skattskyldiges de- klaration med tillhörande handlingar (79 ä 1 mom.). e) Vara föredragande i nämnden samt därvid, i den omfattning stadgandena i 56 å (angående de- klarationshemlighetens bevarande) medgiva, tillhandahålla ledamöterna alla för taxeringen erforderliga upplysningar ur deklarationer och andra upp- gifter samt att efter sorgfällig beredning göra de anmärkningar och fram- ställningar, vartill han för en behörig taxering finner sig äga anledning (83 g 1 mom.). Enligt stadgandets ordalydelse skulle samtliga deklarationer och uppgifter m. m. i medgiven utsträckning föredragas i nämnden; i praktiken torde vanligen föredragning icke ske därav i sådana enkla fall, där taxering- en blott består i uträkning eller mekanisk tillämpning av en författnings- regel, åtminstone icke i vidare mån än att allenast exempelvis taxerad in- komst och taxerat belopp meddelas. f) I alla fall, då hans mening icke bli- vit följd, i vederbörande taxeringslängds anteckningskolumn särskilt upp- taga den taxering, han ansett böra bestämmas (87 å andra stycket). g) An- märka, om han anser, att nämnden i ett eller annat hänseende icke iakt- tager de föreskrifter, som gälla för taxeringen, eller icke verkställer taxe- ringen i överensstämmelse med upplysta och bestyrkta förhållanden. Dylik anmärkning liksom nämndens yttrande i anledning därav skall intagas i protokollet (113 5). h) Om deklaration eller uppgift icke följts vid taxe- ringen, å deklarationen verkställa anteckning om avvikelsen och skälen där- för (90 ä 2 mom. första stycket). Detta stadgande uppfylles ofta sålunda, att en kopia av skriftligt meddelande till den skattskyldige om avvikelse från hans uppgifter vidfogas deklarationen, varå då endast göres en kort hänvisning till nämnda kopia.
Slutligen har ordföranden att i vissa fall underrätta skattskyldig om till- tänkt eller vidtagen åtgärd beträffande taxeringen: '
a) Uppkommer under taxeringsarbetet fråga om att åsätta skattskyldig taxering med avvikelse från avlämnad deklaration, skall ordföranden, där så kan ske, bereda honom tillfälle att yttra sig i frågan; detta är dock ej nödigt i fråga om felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbise- ende eller då eljegst yttrande av den skattskyldige uppenbarligen icke är be- hövligt för att vinna utredning i frågan (78 ä 1)).
b) Har självdeklaration, virkesdeklaration eller uppgift icke följts vid taxeringen, skall ordföranden ofördröjligen i rekommenderat brev med all- ,männa posten tillsända den skattskyldige underrättelse om vilka uppgifter som frångått—s samt skälen därför (90 ä 2 mom. första stycket). På sina håll
torde den praxis hava utbildat sig, att underrättelse icke utsändes i fall, då avvikelsen avser obetydliga belopp.
c) Har eftertaxering åsatts, skall den skattskyldige underrättas därom i samma ordning, som gäller för meddelande om avvikelse från deklarationen (115 5).
(1) Har taxering åsatts juridisk person eller inom distriktet icke mantals- skriven fysisk person, som ej avgivit deklaration eller uppgift till ledning för taxeringen och som icke heller anmanats därtill, skall underrättelse härom meddelas vederbörande i ovannämnda ordning (90 % 2 mom. andra stycket). Bestämmelsen har närmast tillkommit för att vid dubbeltaxeringar veder- börande snarast möjligt skall kunna söka rättelse.
e) Har taxering till särskild skatt å förmögenhet åsatts fysisk person, som är mantalsskriven inom distriktet och icke avgivit deklaration eller uppgift, skall underrättelse härom likaledes meddelas vederbörande på ovan- nämnda sätt (90 ä 2 mom. andra stycket). Skälet till stadgandet är, att för- mögenhetslängden är hemlig och därför icke framlägges till granskning, varför de skattskyldiga icke kunna få kännedom om taxeringen genom att taga del av längden.
f) Skall i fråga om stiftelse grund—belopp för den i statliga inkomst- och förmögenhetsskatten ingående bottenskatten beräknas enligt 18 g 2 mom. a) förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt (d. v. s. såsom för familjestiftelse), skall stiftelsen underrättas därom i enahanda ordning, som ovan nämnts (90 ä 3 mom.). Stadgandet har tillkommit för att giva stif— telsen möjlighet att inom föreskriven tid anföra besvär över att den hänförts till en kategori, som beskattas hårdare än övriga stiftelser.
g) Har fastighet åsatts nytt taxeringsvärde eller taxeringsvärdeå olika i taxe- ringsenhet ingående fastigheter eller delar därav fördelats med avvikelse från vad som gällt under nästföregående taxeringsår eller framställning om vid- tagande av nu omförmäld taxeringsåtgärd avslagits, skall ordföranden, på enahanda sätt som ovan angivits, därom underrätta fastighetens ägare eller därmed likställd innehavare eller annan, som är skattskyldig för fastigheten (90 % 1 mom.). Skattskyldig kan visserligen erhålla kännedom om nämnda åtgärder genom att granska fastighetslängderna, men då sådan granskning torde vara ovanlig, har ifrågavarande underrättelseplikt stadgats.
Den dubbla underrättelseplikt, som enligt a) och b) här ovan åligger ord- föranden — dels underrättelse om att fråga uppkommit om att avvika från deklarationen och dels underrättelse om att sådan avvikelse beslutats — undviker man i praktiken på sina håll genom att i den förstnämnda under- rättelsen meddela, att, om icke erinran inom viss tid göres mot den tilltänkta avvikelsen, densamma anses godkänd och i dylikt fall vidare meddelande icke utsändes. Emellertid är att märka, att härigenom icke lämnas före- skrivet meddelande om avvikelse från deklaration eller uppgift.
Underrättelserna om avvikelse från deklaration torde icke utsändas, förrän taxeringslängderna underskrivits av ordförande och ledamöter, vilket i regel sker mot slutet av taxeringsperioden, senast den 15 maj, i Stockholm 9—427803.
senast den 15 juni. Någon tidpunkt, då underrättelserna senast skola vara utsända, är icke bestämd; de böra dock vara utskickade så tidigt, att de komma de skattskyldiga tillhanda före den 15 juni, i Stockholm före den 10 juli; i annat fall erhåller vederbörande skattskyldig extraordinär besvärs- rätt (123 & 2 mom.). — Underrättelse om avvikelse skall innehålla medde- lande om vad den, som icke åtnöjes med taxeringsnämndens beslut, har att iakttaga vid anförande av besvär över beslutet (90 ä 4 mom.).
Kronoombudets åligganden vid taxeringen äro icke så omfattande som ordförandens. Kronoombudet har särskilt till uppgift:
a) att, oavsett den ordföranden tillkommande granskningsskyldigheten, granska alla inkommande självdeklarationer, andra uppgifter och upplys- ningar, dock att länsstyrelsen, då särskilda skäl därtill föranleda, må för viss taxeringsnämnd visst är medgiva, att deklarationer av enkel beskaf- fenhet, som avse huvudsakligen inkomst av tjänst, efter ordförandens be- stämmande granskas allenast av denne;
b) att vid granskningen tillse, att kronans intresse vid taxeringen till stat— lig inkomst- och förmögenhetsskatt och särskild skatt å förmögenhet varder behörigen iakttaget; samt
0) att, i den mån sådant må vara erforderligt och av ordföranden påkal- las, biträda honom under taxeringsarbetet och verkställa den längdföring, som förekommer vid taxeringsnämndens sammanträden.
Med avseende å särskild fastighetstaxering och virkestaxering åligger det kronoombudet att, i den mån ordföranden det påkallar, granska inkomna de- klarationer och andra för taxeringen avlämnade uppgifter och upplysningar samt verkställa den längdföring, som förekommer vid taxeringsnämndens sammanträden (80 5).
Innan taxeringsnämnden avslutar sitt arbete för året, skall den bland sina medlemmar föreslå två personer till ledamöter i prövningsnämnden (89 å).
Taxeringsnämnd skall hava avslutat sina arbeten i länen, såvitt angår annan taxering än virkestaxering, senast den 15 maj och beträffande virkes— taxering senast den 31 maj samt i Stockholm senast den 15 juni (88 å). Där— efter skola längder, protokoll, deklarationer och övriga handlingar avläm- nas inom tid och på sätt, som angivits här ovan vid redogörelsen för ord- förandens uppgifter.
Under senare tid har det visat sig, att det med hänsyn till'taxeringsarbe- tets omfattning och invecklade beskaffenhet blivit allt svårare att avsluta detsamma inom föreskriven tid. Enligt uppgifter, som de sakkunniga in- hämtat från länsstyrelserna, hör det till undantagen, att samtliga taxerings- nämnder i ett län hunnit avsluta arbetet med annan taxering än virkestaxe— ring den 15 maj. En följd härav blir givetvis, att icke heller årets taxerings— längder kunna avlämnas inom stadgad tid.
I sjutton län (Stockholms, Södermanlands, Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands. Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Kop- parbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbot- tens) avslutas taxeringsarbetet som regel vid föreskriven tidpunkt. Undantags-
vis avslutas detsamma senare, i slutet av maj eller början, i något fall inemot mitten, av juni. I Kronobergs, Malmöhus, Hallands, Örebro, Kopparbergs och Västerbottens län inträffar förseningen inom v1ssa större och mera arbets— tyngda distrikt; i Kalmar, Kristianstads, Värmlands och Norrbottens län hava särskilda omständigheter (bl. a. ordförandes eller kronoombuds militärtjänst- göring) förorsakat, att arbetet avslutats senare än den 15 maj. 1 Blekinge län har emellertid under är 1941 den fastställda tiden överskridits i icke mindre än 10 av länets 49 distrikt.
I Östergötlands, Jönköpings och Gotlands län brukar arbetet i nämnderna slutföras på landet före eller omkring den 15 maj, under det att detsamma i städerna vanligen pågår till slutet av månaden.
Inom flertalet distrikt i Uppsala län plågar arbetet avslutas den 15 maj. Under år 1941 har dock i 29 av länets 67 distrikt detsamma slutförts först omkring den 20 maj eller i några fall i början eller mitten av juni. Ett stort antal nämnder sluta sina arbeten i Västmanlands län inom föreskriven tid, medan ej så få hålla på därmed till slutet av maj samt en och annan, särskilt nämnder med mera krävande arbetsuppgifter, avslutar arbetet först i juni.
I Göteborgs och Bohus län avslutas taxeringsarbetet i allmänhet först om- kring den 31 maj. Endast ett fåtal nämnder medhinna detsamma inom före- skriven tid. De nämnder i Göteborgs stad, som hava till uppgift att taxera ak- tiebolag, andra juridiska personer samt fysiska personer, som idka rörelse, beräknas dock icke kunna sluta sitt arbete förrän omkring den 15 juni, bero- ) ende enligt länsstyrelsens mening på den förskjutning i arbetet, som uppstår till följd av anstånden med deklarations avlämnande till den 31 mars. ; Även i Älvsborgs län kan numera arbetet inom flertalet distrikt icke avslu- tas så tidigt som den 15 maj. Anledningen härtill uppgiver länsstyrelsen vara de alltmer ökade arbetsuppgiftema för nämnderna och främst ordförandena. Förseningarna förekomma företrädesvis i stadsdistrikten och sådana distrikt på landsbygden, som omfatta industri- eller andra tättbebyggda samhällen. I dessa distrikt betungas arbetet alldeles särskilt av den stora mängd löneupp- gifter, vilkas bristande överensstämmelse med deklarationerna ofta föranleder skriftväxling, samt de anstånd, som åtnjutas av ett stort antal skattskyldiga. Från stadsdistrikten avlämnas taxeringslängderna i allmänhet först under ti- den senare delen av maj—mitten av juni; från distrikten på landsbygden avlämnas de mestadels under tiden den 25 maj—1 juni.
De allt större svårigheterna att medhinna taxeringsarbetet inom föreskri— ven tid betonas även särskilt av länsstyrelsen i Kronobergs län. ) Länsstyrelserna i Södermanlands, Kalmar, Kristianstads och Malmöhus
län hava i den allmänna kungörelse, som utfärdas med stöd av FT 16 5 1 mom., erinrat om taxeringsnämndernas skyldighet att avsluta taxeringsarbe- tet senast den 15 maj. Länsstyrelsen i Kalmar län har dessutom vid det sam— manträde, som hålles enligt TF 75 &, erinrat om samma sak.
Länsstyrelsen i Västerbottens län uppgiver, att densamma för att avhjälpa svårigheten för de mera arbetstyngda nämnderna att slutföra taxeringsarbe- tet den 15 maj har under övervägande att uppdela vissa av de större taxe- ringsdistrikten.
& 2. Prövningsnämnderna. Prövningsnämnderna äro länsprövningsnämnder (Stockholms stads pröv- ningsnämnd) och den mellankommunala prövningsnämnden. Dessutom fin- nas särskilda prövningsnämnder och en särskild mellankommunal prövnings- nämnd.
I Iänsmövningsnämnd är landshövdingen och i Stockholms stads pröv- ningsnämnd överståthållaren eller, om han icke är tillstädes, underståthålla- ren ordförande med rätt att deltaga i överläggningarna men icke i besluten.1 Ledamöterna äro till antalet minst åtta, högst femton samt utses årligen av länsstyrelsen, varvid minst halva antalet skall utses bland dem, som taxerings- nämnderna föreslagit därtill. Enligt samma grunder utser länsstyrelsen supp- leanter till antal, motsvarande minst hälften av antalet ordinarie ledamöter (9 5)-
Samma kompetenskrav gälla för prövningsnämndens ledamöter och supple— anter, som ovan angivits för taxeringsnämndens; de förra skola nämligen ut- ses bland personer, som äro valbara till ledamöter i taxeringsnämnd inom prövningsdistriktet (9 & 1 mom.).
Vid förordnande av ledamöter i prövningsnämnd skall tillses, att på sam- ma sätt som är stadgat rörande val av ledamöter i taxeringsnämnd olika grupper skattskyldiga bliva representerade i nämnden samt att ortskännedom förefinnes inom densamma.
Beträffande rätt att avsäga sig uppdrag såsom ledamot eller suppleant i prövningsnämnd samt rörande straffskydd och ansvar gälla samma bestäm- melser som i fråga om taxeringsnämnd.
Länsprövningsnämndens verksamhetsområde utgöres av ett län (prövnings- distrikt). Stockholms stads prövningsnämnd är verksam inom Stockholms stad.
Nämnden är beslutför, då fem ledamöter äro tillstädes (97 å). I fråga om omröstning och jäv gälla samma regler som beträffande taxe- ringsnämnd.
Vid förfall för landshövdingen eller över- och underståthållaren, vare sig på grund av jäv eller eljest, skall efter nämndens val en av dess ledamöter tjänstgöra såsom ordförande. Därest vid sådant val erfordras särskild ord- förande, föres ordet av landskamreraren (9 5 2 mom., 111 ä 1 mom. andra stycket).
Den mellankommunala prövningsnämnden utgöres av ordförande och sju ledamöter, vilka årligen utses av Kungl. Maj:t. En av ledamöterna förordnas till vice ordförande att vid förfall för ordföranden tjänstgöra i hans ställe. För varje ledamot utser Kungl. Maj :t en suppleant. Varje länsstyrelse skall årligen i skrivelse, som senast den 31 maj insändes till finansdepartementet,
* I visst fall äger ordföranden deltaga i beslut: om vid omröstning rösterna utfalla lika och sådan grund ej kan tillämpas, att den mening gäller, som länder till den skattskyldiges för— män, skall den mening gälla, som biträdes av ordföranden, även där denne eljest ej mä deltaga i, besluten (112 5).
föreslå två personer, lämpliga att deltaga i nämndens arbete. Bland de så- lunda föreslagna utser Kungl. Maj:t minst fyra av ledamöterna samt deras suppleanter (10 å). Ordföranden är ledamot av nämnden och äger sålunda deltaga i dess beslut. Hans ställning är därför en annan än landshövdingens i länsprövningsnämnden.
Nämndens verksamhetsområde omfattar hela riket. I fråga om kompetenskrav för ledamöterna, rätt att avsäga sig uppdrag, beslutförhet, omröstning och jäv gälla i tillämpliga delar samma bestämmel- ser som beträffande prövningsnämnd.
Då de ordinarie prövningsnämnderna, länsprövningsnämnd och mellan- kommunal prövningsnämnd, icke äro i verksamhet, fungera i varje län och Stockholms stad en särskild prövningsnämnd samt för hela riket en särskild mellankommunal prövningsnämnd. Särskild prövningsnämnd består av lands- hövdingen såsom ordförande och tre ledamöter samt två suppleanter, vilka den ordinarie prövningsnämnden utser inom sig. I fråga om landshövdingens ställning i nämnden och ersättare för honom vid förfall gäller detsamma som beträffande ordinarie prövningsnämnd (11 ä 1 mom.). Den särskilda mellan- kommunala prövningsnåmnden består av ordföranden i den mellankommu- nala prövningsnämnden eller vid förfall för honom vice ordföranden samt två ledamöter och två suppleanter, vilka den ordinarie nämnden utser inom sig. Ordföranden i den särskilda mellankommunala prövningsnämnden är _ liksom i den mellankommunala prövningsnämnden -— ledamot med beslu- tanderätt (11 ä 2 mom.).
De sakkunniga hava från länsstyrelserna införskaffat uppgifter om huru ordförandeskapet i länsprövningsnämnd och särskild prövningsnämnd ut- övas. Av de inkomna svaren framgår, att i samtliga län med undantag för Göteborgs och Bohus, Västmanlands och Norrbottens län utövas ordförande- skapet i prövningsnämnden som regel av landshövdingen. Detta torde i samt- liga fall dock gälla blott vid sammanträdena i plenum; i sammanträdena med de av prövningsnämnden tillsatta utskotten torde landshövdingen icke del— taga. I Göteborgs och Bohus samt i Västmanlands län utövas ordförandeska- pet vanligen av ledamot av prövningsnämnden. I Norrbottens län är för- hållandet ofta detsamma, då landshövdingen på grund av andra trängande tjänstegöromål är förhindrad närvara vid prövningsnämndens samman- träden.
Vad angår den särskilda prövningsnämnden, utövas ordförandeskapet däri av landshövdingen i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Kristianstads, Malmöhus, Örebro och Kop- parbergs län, medan i Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Värmlands, Väst- manlands, Gävleborgs och Västerbottens län ledamot av nämnden är ordfö- rande. (Beträffande övriga län föreligga inga uppgifter.)
Länsprövningsnämnd har att besluta över hos densamma anförda besvär eller gjorda framställningar, varjämte den granskar och prövar årets
taxeringar i övrigt inom sitt prövningsdistrikt med undantag av dem, som falla under den mellankommunala prövningsnämndens handläggning (95 5, 96 ä 1 mom.) . Därjämte äger prövningsnämnd vidtaga vissa andra taxerings- åtgärder, varom nedan förmäles:
a) Prövningsnämnden har rätt att verkställa viss överflyttning av taxering enligt TF 128 % (se härom sid. 147).
b) Prövningsnämnden äger vidtaga viss ändring i fastighets taxeringsvärde enligt TF .129 5 (se härom sid. 147).
e) Jämlikt förordningen den 14 juni 1933 om åsättande i vissa fall av sär- skilt uppskattningsvärde å fastighet beslutar prövningsnämnden om åsättande av sådant värde.
(1) Prövningsnämnden har att handlägga framställningar om befrielse för dödsbo från skattskyldighet för viss den avlidnes inkomst eller förmögenhet eller för fastighet enligt 15, 55 och 75 åå kommunalskattelagen, 23 och 24 åå för- ordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, 7 % förordningen om särskild skatt å förmögenhet samt 4 g i 1942 års förordning om värnskatt.
e) Slutligen äger prövningsnämnd pröva besvär, som avses i 16 å andra stycket i lagen den 28 juni 1935 om folkpensionering (den, som icke åsatts beskattningsbart belopp, klagar över att honom påförts högre pensionsavgift än den lägsta) .
Den förberedande behandlingen av besvär och framställningar (införskaf- fande av erforderliga yttranden samt utredning i övrigt) ankommer på lands- kamreraren, som härvid äger åtnjuta biträde av tjänstemännen å landskonto- ret samt jämväl andra personer, som av honom tillkallas. Särskilt besvärs— målen fordra ofta en ingående granskning, innan landskamreraren avgiver sina yttranden däri. I regel anlitar landskamreraren för denna granskning och även för upprättande av yttranden biträde i större eller mindre utsträckning av tjänstemännen å landskontoret. Även granskningen av taxeringarna i öv- rigt utföres av landskamreraren; det åligger honom nämligen att noggrant undersöka, om dessa äro i överensstämmelse med skatteförfattningarna. Med hänsyn till arbetsmaterialets omfattning — naturligen kan icke granskning av alla taxeringar medhinnas -— är han här ännu mera beroende av biträde av ifrågavarande tjänstemän. Vid sistnämnda granskning skall särskilt uppmärk- sammas, huruvida beträffande skattskyldig, som taxerats för inkomst i mera än ett taxeringsdistrikt, ojämnhet förefinnes mellan de olika taxeringarna. Landskamreraren skall vidare beakta, om anledning föreligger att tillämpa 57 ä 3 mom. kommunalskattelagen (rättelse i fördelning av moder— och dot- terföretags inkomst mellan olika kommuner). Finner landskamreraren för en behörig taxering av skattskyldig nödigt, att bokföringsgranskning verkstäl- les, har han att föranstalta om sådan, därvid biträde av sakkunnig må anlitas. Jämväl i andra fall, då utredning genom särskild sakkunnig befinnes erfor- derlig, skall landskamreraren föranstalta om dylik. I övrigt äger han för att vinna utredning till ledning för skattskyldigs taxering infordra upplysningar dels av denne och dels av andra personer, i den mån taxeringsförordningen så medgiver.
Om landskamreraren finner anledning till erinran mot viss taxering, skall, innan han hos prövningsnämnden framställer yrkande om erforderlig rät- telse däri (anmärkningsmål), den skattskyldige erhålla tillfälle att yttra sig i saken. Sådant yttrande skall dock inhämtas endast. där så ske kan och fråga icke är allenast om uppenbar felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende. Där så finnes lämpligt, skall landskamrerarens yr- kande delgivas vederbörande taxeringsnämnds ordförande.
Då fråga är om skattskyldig, vilken skall taxeras till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt inom visst prövningsdistrikt och till kommunal inkomst- skatt inom annat sådant distrikt — en enda förvärvskälla, hänförlig till flera prövningsdistrikt, föreligger icke, varför taxeringen icke skall handläggas av mellankommunala prövningsnämnden —— böra landskamrerarna »i de olika distrikten samråda för att åvågabringa en likformig taxering (93 å).
Utöver det sålunda förberedda material, som av landskamreraren före- lägges prövningsnämnden, kan denna till behandling upptaga även andra taxeringar. Varje ledamot -— men icke ordföranden _ har nämligen initiativ- rätt i sådant hänseende.
Landskamreraren, som har till uppgift att bevaka det allmännas intresse vid taxeringen, skall övervara prövningsnämndens sammanträden med skyl- dighet att i varje särskilt fall tillkännagiva sin uppfattning men utan rätt att deltaga i besluten (97 å). Jämte ordinarie landskamreraren kan förekomma s. k. biträdande landskamrerare. Länsstyrelsen äger nämligen, där så anses oundgängligen nödvändigt, efter Kungl. Maj:ts medgivande förordna person med länsbokhållares kompetens att beträffande vissa taxeringsårenden eller vissa grupper av sådana ärenden fullgöra de åligganden, som åvila landskam- ( reraren (16 ä 2 mom.) .1
Vid sin prövning har prövningsnämnden liksom taxeringsnämnderna att »ställa sig till ovillkorlig efterrättelse de föreskrifter, skatte- och taxerings- författningarna innehålla, samt, efter samvetsgrann prövning av meddelade uppgifter och för övrigt kända förhållanden, efter bästa förstånd åsätta taxe- ring, så att densamma varder i möjligaste måtto likformig och rättvis» (109 5). Härvidlag äro prövningsnämndens ledamöter bättre ställda än taxe- ringsnämndernas, i det att de förra samtliga äga att taga del av alla deklara— tioner (56 % 1 mom.). Förbudet att för obehörig yppa innehållet i deklaration samt inom nämnden lämnade upplysningar och yttrade åsikter rörande en- skildas ekonomiska ställning gäller givetvis även för prövningsnämndens ledamöter. Även prövningsnämndens sammanträden hållas inom slutna dör- rar. Vidare skall länsstyrelsen, för att möjliggöra för ledamöterna att in- hämta kännedom om de ärenden, som skola förekomma vid sammanträde med prövningsnämnden, samtidigt med kallelsen härtill översända till varje ledamot föredragningslista, upptagande förteckning å de till föredragning
1 I Stockholms stad äger överståthållaråmbetet förordna taxeringsintendenten att i samma utsträckning fullgöra skattedirektörens åligganden; där så anses oundgängligen nödvändigt, må efter Kungl. Maj:ts medgivande ämbetet giva även taxeringsinspektör vid ämbetet dylikt för- ordnande.
vid sammanträdet beredda besvärsmålen ävensom kortfattad uppgift rörande övriga taxeringsårenden, som skola förekomma vid sammanträdet1 (FT 23 å). Länsstyrelsen äger dessutom, där så anses erforderligt, kalla ordföran- de eller ledamot i taxeringsnämnd inom prövningsdistriktet att under tiden för landskamrerarens granskningsarbete eller vid sammanträde med pröv- ningsnämnden infinna sig för att meddela upplysningar i förekommande taxe— ringsfrågor. För enahanda ändamål må länsstyrelsen inkalla jämväl ledamot av prövningsnämnden före nämndens sammanträde (94 ä 2 mom.).
Även prövningsnämnden äger vid sin verksamhet i mån av behov åtnjuta biträde av sakkunnig, som i så fall förordnas av länsstyrelsen (14 ä 1 mom.).
Närmare bestämmelser om förfarandet vid ärendenas behandling i pröv— ningsnämnden saknas. Enligt uppgifter, som de sakkunniga inhämtat från länsstyrelserna, tillgår prövningsnämndens arbete i de olika länen på följan— de sätt.
Landskamreraren framför sina yrkanden till prövningsnämnden i regel skriftligen, antingen tecknade å aktomslag eller upptagna i särskilda hand- lingar, ofta, i synnerhet i anmärkningsmålen, i form av förslag till beslut. I Gävleborgs län föreligga icke skriftliga yttranden från landskamreraren i enklare besvärsmål. Yttrandena i dessa avgivas muntligen. I några län framföras yrkandena, förutom skriftligen, även muntligen inför prövnings— nämnden (Uppsala och Hallands län). Även i fall, där så icke sker, torde landskamreraren, då så erfordras i ett ärende, muntligen framlägga sitt yrkande.
Ärendena behandlas som regel icke direkt av den samlade prövningsnämn- den.2 I samtliga län, med undantag av Blekinge och Malmöhus, beredas nor— malt alla besvär och framställningar samt landskamrerarens anmärkningar i utskott (avdelningar), som utses av prövningsnämnden, i några län efter förslag av landskamreraren. Antalet utskott inom en prövningsnämnd utgör lägst ett, högst fem. Ordförande utses, ibland av prövningsnämnden, ibland av utskotten själva, att leda arbetet. Stundom utses jämväl vice ordförande. Tillsättandet av utskott sker med hänsyn till antingen länets geografiska indelning eller ärendenas olika art (avseende jordbruk,,rörelse etc.) eller ock båda dessa synpunkter, så att erforderlig lokal- eller annan kännedom finnes att tillgå i största möjliga omfattning. Någon gång, såsom i Kronobergs län, sammansättas utskotten så, att olika inkomsttagare äro representerade i alla utskott samt att däri jämväl förefinnes god kännedom om länets olika delar, varpå ärendena fördelas mellan utskotten utan åtskillnad i lokalt och sak— ligt avseende.
Inom några län, där utskott utses, beredas icke alla ärenden av dessa. I Östergötlands län tillsättes blott ett utskott, bestående av 3—5 ledamöter, för beredning av ärenden, prövningsnämnden funnit erfordra närmare ut- redning, d. v. s. sådana av mera vidlyftig och svårartad beskaffenhet. Enk-
l Sådan föredragningslista erfordras icke beträffande Stockholms stads prövningsnämnd; där utsändes emellertid numera en relativt omfattande redogörelse för alla förekommande mål. ” Så sker emellertid vid Stockholms stads prövningsnämnd.
lare ärenden behandlas av prövningsnämnden i plenum utan utskottsbered— ning. I Hallands och Örebro län sker icke beredning av besvärsmål, beträf- fande vilka taxeringsnämndsordförande och landskamrerare äro ense om att klagandens yrkande bör bifallas. I Gävleborgs län förekommer i undantags- fall, att av landskamrerare eller ledamot av prövningsnämnden väckt yrkan- de behandlas direkt i plenum.
Särskilda former för prövningsnämndens arbete, som skilja sig från de här ovan angivna med beredning i utskott, förekomma i Blekinge och Malmöhus. län. I det förra länet handläggas ärendena & plenum utan förberedande ut— skottsbehandling. Vid mera tveksamma och svårbedömbara fall hava dock stundom utsetts viss ledamot eller vissa ledamöter att i förväg granska hand- lingarna. I det senare länet inkallas före prövningsnämndens sammanträde dess olika ledamöter för att taga ställning till landskamrerarens förslag och yrkanden. Varje ledamot tilldelas ärenden från visst geografiskt område, vil- ket han anses representera. Uppkomma härvid i något ärende skiljaktiga meningar mellan landskamreraren och ledamöterna och kunna de icke sam— manjämkas, hänskjutes ärendet till prövningsnämnden i dess helhet.
Landskamreraren är vanligen närvarande vid utskottssammanträdena, åt- minstone vid behandling av vissa ärenden, exempelvis sådana av mera svår- artad natur eller sådana, beträffande vilka olika meningar yppats mellan honom och utskottet eller i vilka upplysning eller förklaring av honom er- fordras. Dock är det i Värmlands och Jämtlands län undantagsvis, som han är tillstädes vid sistnämnda sammanträden.
Som nedan framhålles, förekommer det, att landskamreraren är före- dragande i utskott eller prövningsnämnd eller i bådadera.
Inom utskotten förekommer alltid föredragning på ett eller annat sätt. I flertalet län sker föredragningen av ordföranden i utskottet. I Göteborgs och Bohus län utföres den av därför lämpade ledamöter av utskotten. Ordföran- den som föredragande biträdes i några län (Södermanlands, Jönköpings, Kopparbergs, Gävleborgs och Västernorrlands) av befattningshavare å lands- kontoret, vilken tjänstgör som sekreterare. I vissa län (Kronobergs, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs och Västernorrlands) är, förutom ordförande eller ledamot i utskott, jämväl landskamreraren föredragande i större och vik- tigare ärenden.
För Kalmar län gäller, att föredragn-ingen handhaves av landskamreraren, biträdande landskamreraren eller länsbokhållare; i Gävleborgs län ankommer den å landskamreraren eller biträdande landskamreraren.
För att förhindra, att olika utskott föreslå skilda beslut i likartade ären— den, har det i Älvsborgs län ordnats så, att vederbörande utskott i dylika fall skall med sig adjungera ledamöter från övriga utskott samt dessutom påkalla landskamrerarens närvaro. Även i Västmanlands län förekommer viss kommunikation mellan de olika utskotten.
Då ärendena upptagas av den samlade prövningsnämnden, sker föredrag- ningen, då utskotts- eller annan förberedande behandling av ärendena för- siggått, oftast synnerligen summariskt, exempelvis genom ett kort angivande
av, jämte den skattskyldiges namn, utskottets förslag: »bifall», »avslag» eller dylikt. Mera detaljerad föredragning sker endast, då oenighet i visst ärende uppkommit mellan utskottsledamöterna eller utskottet har från landskam- rerarens skiljaktig mening eller slutligen fråga är om ärende av särskild vikt. Ännu enklare är på sina håll föredragning ordnad beträffande anmärknings- målen, där, om föredragning överhuvud taget sker vid förslag till bifall till landskamrerarens yrkande, denna försiggår genom ett meddelande om att samtliga yrkanden beträffande vissa skattskyldiga, exempelvis från en kom- mun eller ett fögderi, föreslås skola bifallas.
Föredragningen i den samlade prövningsnämnden sker i flertalet län av ordförande eller ledamot i utskott. I Kopparbergs län föredrager ordföran— den i prövningsnämnden.
Vid sidan av föredragning av ordförande eller ledamot i utskott förekom- mer sådan av landskamreraren, nämligen i Kronobergs, Västernorrlands och Jämtlands län, i ärenden av mera invecklad natur eller vid olika meningar inom utskottet.
I Uppsala, Värmlands och Gävleborgs län sker föredragningen enbart av landskamreraren.
I Östergötlands län föredragas de besvärsmål, som avgöras utan utskotts- beredning, av tvenne länsbokhållare eller landskontorister turvis samt de, som behandlats i utskott, av ledamot därav eller undantagsvis av landskam- reraren. Flertalet av anmärkningsmålen fördelas mellan samtliga ledamöter i prövningsnämnden för granskning och anmälas av dessa efter hand till behandling i plenum. Om granskaren därvid icke har erinran att göra be- träffande ett mål och annan ledamot ej begär föredragning, anses landskam- rerarens yrkande bifallet. Vidlyftigare anmärkningsmål föredragas av lands- kamreraren, i vissa fall efter förhandling med utskottet.
Beträffande föredragningen i Blekinge och Malmöhus län, där utskottsbe- redning icke förekommer, gäller följande.
I Blekinge län är landskamreraren föredragande; till sitt biträde har han en diarieförare. Särskild föredragning äger alltid rum utom i fall, då taxe- ringsnämndsordförande och landskamrerare äro ense om att anförda besvär böra bifallas eller den förre tillstyrkt bifall till av den senare framställd anmärkning.
I Malmöhus län föredragas dels de ärenden, som från den förberedande behandlingen av prövningsnämndsledamöterna hänskjutits till prövnings- nämnden, dels ock de, som äro av principiell betydelse eller större vikt. Hand- läggningen av övriga ärenden tillgår i prövningsnämnden så, att veder- börande ortsombud efter ett ärendes uppropande meddelar förslag till be- slut, vilket, såvida intet annat yrkande framkommer, klubbfästes.
För att underlätta handläggningen i prövningsnämnden i sistnämnda båda län tillställas ledamöterna före sammanträdena referat av ärendenas inne- håll, i Blekinge län beträffande samtliga besvärs- och anmärkningsmål samt i Malmöhus län beträffande mål av principiell betydelse eller större vikt.
Även i län, där utskottsbehandling helt eller delvis är regel, förekommer,
bortsett från de referat av ärendenas innehåll, som föreligga vid utskottssam- manträdena, i en del län (Kristianstads, Kopparbergs, Västernorrlands och Västerbottens), att ordförandena i utskotten ensamma eller jämte visst antal ledamöter däri före sammanträdena inkallas för att genomgå samtliga ären- den eller vissa slag därav. I Västmanlands län refereras i den besvärsförteck- ning, som enligt FT 23 & tillställes ledamot av prövningsnämnden, relativt utförligt de av klagandena gjorda yrkandena.
Prövningsnämndens arbete skall vara avslutat senast i länen den 10 okto- ber (97 å) och i Stockholms stad den 31 oktober (102 €). Vid sammanträ- dena skall föras protokoll, vari alla beslut skola upptagas, med angivande i förekommande fall av skälen för avvikelse från skattskyldigs deklaration. Taxeringar, som till följd av prövningsnämndens beslut tillkommit eller änd- rats, antecknas i vederbörlig taxeringslängd samt dessutom i särskild längd (ändringslängd) .1 Protokollet föres och anteckningarna i längderna verkstäl- las av den eller de personer, som länsstyrelsen därtill förordnat; sådant för- ordnande får icke meddelas någon, som i annan egenskap skall vara tillstä- des hos nämnden. Protokollet justeras för varje sammanträde inför nämnden, innan sammanträdet upplöses, eller inom fjorton dagar efter dess avslutande, dock senast i länen den 18 oktober och i Stockholms stad den 8 november, inför nämndens ordförande jämte landskamreraren och minst två av nämn- den därtill utsedda ledamöter (98, 103 55).
Skattskyldig, rörande vilkens taxering prövningsnämnden meddelat beslut, skall erhålla underrättelse härom genom utdrag av nämndens protokoll med åtecknad besvärshänvisning; har annan än den skattskyldige besvärat sig, skall dylik underrättelse tillställas även klaganden. Underrättelse behöver dock icke lämnas, då taxering för inkomst eller förmögenhet efter yrkande av an- nan än den skattskyldige rättats i avseende å felaktighet vid beräkningen eller införingen i inkomstlängden av ortsavdragen. Protokollsutdrag med angiven underrättelse skall i rekommenderat brev tillsändas vederbörande senast i lä- nen den 5 november och i Stockholms stad den 20 november. I fråga om be- slut i anledning av extraordinära besvär enligt 123 % skall underrättelse där- om meddelas på så sätt, att protokollsutdrag mot bevis tillställes vederbö- rande. Besvärstiden räknas nämligen här från delfåendet (100, 103 åå).
Den mellankommunala prövningsnämnden har att taga befattning med skattskyldigs taxering till såväl kommunal inkomstskatt som statlig inkomst— och förmögenhetsskatt i sådana fall, då denne haft förvärvskälla, som enligt kommunalskattelagens bestämmelser om beskattningsort är att hänföra till skilda prövningsdistrikt. Därest sådan skattskyldig varit gift och levt till- samman med sin make, skall nämnden handhava jämväl den senares taxe- ringar. Om i annat fall, än nu nämnts, tvist föreligger, i vilket prövnings- distrikt skattskyldig skall taxeras, tillkommer det även nämnden att taga befattning med de taxeringar, tvisten avser (96 ä).
1 första instans skola dessa taxeringar behandlas av taxeringsnämnderna. Ordföranden i dylik nämnd skall kommunvis uppgöra förteckning över
1 Anteckning i längderna sker blott av beslut, som röra årets taxering.
skattskyldiga, som påförts taxering av detta slag, samt insända den till läns- styrelsen (FT 21 å). Landskamreraren skall sedan uppgöra en förteckning för hela länet över dylika skattskyldiga. Denna jämte de skattskyldigas deklarationer och andra handlingar rörande deras taxering skall därefter så snart ske kan och senast den 10 juli översändas till mellankommunala pröv- ningsnämnden (92 å).
De åligganden, som hos länsprövningsnämnd ankomma på landskamrera- ren, fullgöras hos mellankommunala prövningsnämnden av ett allmänt om— bud, som årligen förordnas av Kungl. Maj:t (16 ä 1 mom., 104 5).
Beträffande allmänna ombudets förberedande arbete till nämnden gäller i motsvarande delar vad som sagts beträffande landskamreraren. Till all- männa ombudets förfogande ställer Kungl. Maj:t lämpligt antal biträden. Därjämte utser Kungl. Maj:t protokoll- och längdförare hos nämnden.
Bestämmelser, som närmare reglera nämndens arbetsformer, saknas även här. Arbetet bedrives emellertid i huvudsak på följande sätt.
I vissa ärenden av principiell betydelse utsändes före sammanträdena till ledamöterna en noggrann redogörelse för ärendet för att möjliggöra för dem att i förväg sätta sig in i detsamma. För övrigt inkallas ledamöterna några dagar före sammanträdena för att tillsammans med allmänna ombudet ge- nomgå ärendena. I akten för varje ärende finnes en promemoria, vilken upptager redogörelse för vad i detsamma förekommit, däribland allmänna ombudets yrkande, samt förslag till beslut. '
Någon förberedande behandling av ärendena av utskott förekommer icke, utan desamma prövas omedelbart av nämnden efter ordförandens föredrag- ning.
Mellankommunala prövningsnämndens arbete skall vara avslutat senast den 5 oktober. Protokoll och ändringslängd föras liksom hos länsprövnings— nämnd. Protokollet skall justeras inför nämnden eller inom åtta dagar, dock senast den 10 oktober, inför ordföranden jämte allmänna ombudet och minst två av nämnden därtill utsedda ledamöter. Ändringslängderna skola över- sändas till vederbörande länsstyrelser. Utdrag av protokollet skola utsändas inom tid och på sätt, som gäller i fråga om länsprövningsnämnds protokoll (104—106 åå).
Särskild prövningsnämnds kompetens är av mindre omfattning än den ordinarie prövningsnämndens. Den viktigaste skillnaden är, att den förra sak- nar initiativrätt och endast kan träda i funktion efter anförda besvär eller gjorda framställningar.
De ärenden, i vilka särskild prövningsnämnd äger besluta, äro följande: 1) Extraordinära besvärsmål enligt TF 123 5 (se härom sid. 143 ff.). 2) Framställningar om befrielse för dödsbo från skattskyldighet för viss den avlidnes inkomst eller förmögenhet eller för fastighet enligt 15, 55 och 75 55 kommunalskattelagen, 23 och 24 åå förordningen om statlig inkomst— och förmögenhetsskatt, 7 5 förordningen om särskild skatt å förmögenhet och 4 g i 1942 års förordning om värnskatt; prövningen härvidlag är dock inskränkt till att avse befrielse från utskylder på grund av redan verkställd taxering.
3) Besvär över påförd pensionsavgift enligt 16 å andra stycketi lagen den 28 juni 1935 om folkpensionering (95 å andra stycket).
4) Äsättande av preliminärt taxeringsvärde å fastighet enligt förordningen den 14 juni 1933 om åsättande i vissa fall av särskilt uppskattningsvärde å fastighet.
Härutöver får särskild prövningsnämnd, trots det att uttrycklig föreskrift härom saknas, anses befogad handlägga följande ärenden:
5) Besvärsmål rörande ändring av taxering för inkomst eller förmögenhet på grund av att ändring skett i fastighetstaxering enligt TF 124 a 5 (se här- om sid. 146).
6) Viss ändring i taxering i samband med prövning av besvär enligt TF 128 & (se härom sid. 147).
7) Viss ändring i fastighets taxeringsvärde enligt TF 129 5 (se härom sid. 147). Landskamreraren skall närvara även vid sammanträde med den särskil- da prövningsnämnden med skyldighet att i varje särskilt fall tillkännagiva sin uppfattning men utan rätt att deltaga i besluten (95 å andra stycket).
Någon beredning av ärendena i utskott kan naturligtvis icke förekomma i den särskilda nämnden med hänsyn till det ringa antalet ledamöter. Före- dragningen i nämnden är ordnad på skilda sätt i olika län: stundom om- händerhaves den av landskamreraren, stundom av ledamot i nämnden och stundom åter av protokollföraren.
Protokoll föres på samma sätt som vid ordinarie prövningsnämnds sam- manträden. Någon ändringslängd förekommer icke, då särskild prövnings- nämnd kan sammanträda tidigast någon tid efter det den ordinarie nämn- den slutat fungera och dess beslut därför icke kunna iakttagas vid årets de- bitering. Protokollsutdrag tillställas vederbörande mot bevis.
I övrigt har vad som gäller för ordinarie prövningsnämnd motsvarande tillämpning beträffande särskild prövningsnämnd.
Vad ovan sagts om den särskilda prövningsnämnden och landskamrera- rens uppgift i förhållande till densamma har i tillämpliga delar avseende jämväl å den särskilda mellankommunala prövningsnämnden och allmänna ombudet. Dock äger icke sistberörda nämnd taga befattning med ärenden, som ovan angivits under 4) och 7). Föredragningen i nämnden handhaves av ordföranden.
Kap. 3. Gällande regler angående fullföljd av talan mot beskatt- ningsnämndernas beslut.
Besvär över beslut av beskattningsnämnd äro antingen ordinära eller extra- ordinära. Den ordinära besvärsrätten omfattar principiellt alla delar av ifrå- gakommande beslut och besvären kunna grundas ä såväl materiella som for- mella skäl. Den extraordinära besvärsrätten är däremot begränsad till vissa i författningen angivna fall, bland vilka emellertid ingå sådana av både ma- teriell och formell karaktär.
Rätt att anföra besvär över beslut av taxcringsnämnd tillkommer
a) i fråga om taxering av fastighet: ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet ävensom annan för fas— tighet skattskyldig, såvitt fastigheten rörer, samt vederbörande kommun, mu- nicipalsamhälle, vägstyrelse och landsting ävensom i vissa fall församling och skoldistrikt;
b) i fråga om taxering för inkomst eller förmögenhet: skattskyldig, såvitt honom rörer, samt vederbörande kommun, munici- palsamhälle, vägstyrelse och landsting ävensom i vissa fall församling och skoldistrikt, såvitt angår taxering till kommunal inkomstskatt;
c) i fråga om taxering för avverkat virke: skattskyldig, såvitt honom rörer, vederbörande kommun samt vederbö- rande skogsvårdsstyrelse (118, 131 åå).
Att landskamreraren icke är här omnämnd, beror på att han äger granska varje beslut av taxeringsnämnd och genom anmärkning draga det under prövningsnämndens prövning.
Besvären skola ställas till den prövningsnämnd, som har att granska och pröva taxeringen i fråga, samt ingivas i länen före klockan tolv på dagen den 15 juli samt i Stockholm före samma tid på dagen den 10 augusti. Äro nämn- da dagar helgdag, skola besvären ingivas före klockan tolv på dagen näst- följande söckendag. Besvären må dock på klagandens eget äventyr insän- das i betalt brev med allmänna posten inom den tid och på det sätt som gäl— ler för ingivande av besvär.
Besvären skola som regel ingivas till länsstyrelsen i det län, där den över- klagade taxeringsåtgärden vidtagits. Har taxering skett inom flera län och skola besvären prövas av mellankommunala prövningsnämnden, skola besvä— ren ingivas till länsstyrelsen i något av berörda län. Därest därvid någon av de överklagade taxeringarna ägt rum i Stockholm, utstråckes besvärstiden för samtliga taxeringar till den 10 augusti; eljest skola besvären ingivas senast den 15 juli. Sistnämnda besvär skola av vederbörande länsstyrelse, efter hand som de inkomma och senast inom tio dagar efter besvärstidens utgång, där icke Kungl. Maj:t medgiver förlängning av denna tidsfrist, översändas till den mellankommunala prövningsnämnden (119 5).
Över beslut, som ordinarie prövningsnämnd meddelat under taxeringsåret, må besvär anföras hos kammarrätten av landskamreraren, vederbörande kom- mun, municipalsamhälle, vägstyrelse, landsting och skogsvårdsstyrelse samt i vissa fall församling och skoldistrikt i den mån de äga föra talan mot taxe- ringsnämnds beslut. I dessa fall föreligger besvärsrätt, även om landskam- reraren icke fört talan i prövningsnämnden eller kommun etc. där icke anfört besvär. Den längre besvärstid, som står dessa klagande till förfogande, har motiverats med att de var och en inom sitt verksamhetsområde hava att vaka över att samtliga taxeringar bliva behöriga. Nämnda klagande äro vidare vid utförandet av sin talan i kammarrätten icke bundna av de yrkanden, som de eventuellt framställt i prövningsnämnden.
innehavare av fastighet samt annan för fastighet skattskyldig, såvitt angår taxering av fastigheten, ävensom skattskyldig, såvitt angår egen taxering för inkomst eller förmögenhet eller för avverkat virke, dock endast under förut- sättning att vederbörande icke enligt TF 39 eller 49 åå förlorat sin talan (ge— nom viss underlåtenhet att avlämna deklaration eller annan handling).
Sistnämnda besvärsrätt är inskränkt till följande fall: 1) Vederbörande har hos prövningsnämnden inom föreskriven tid överkla— ) gat taxeringsnämndens beslut men hans talan har där icke bifallits. I detta 3 fall få dock besvären innefatta endast fullföljd helt eller delvis av yrkande, som han framställt hos prövningsnämnden.
2) Prövningsnämnden har ändrat den av taxeringsnämnden verkställda taxeringen, utan att sådan ändring påyrkats av klaganden. I nu nämnda fall må talan icke innefatta längre gående yrkande, än att taxeringen bestämmes i enlighet med taxeringsnämndens beslut (121 €).
Besvären skola före klockan tolv å sista helgfria dagen i december månad under taxeringsåret ingivas (eller på klagandens eget äventyr i betalt brev med allmänna posten insändas) till länsstyrelsen idet län, vars prövnings- nämnd fattat ifrågavarande beslut; har mellankommunala prövningsnämn- den fattat beslutet, skola besvären ingivas till länsstyrelsen i något av de län, där taxering, varom fråga är, åsatts. Försummas något av vad sålunda föreskrivits, upptagas icke besvären till prövning; ingivas besvären inom ovan angivna tid direkt till kammarrätteni stället för till vederbörande länsstyrelse, medför emellertid icke detta nämnda påföljd. I så fall skall kammarrätten omedelbart översända besvären till vederbörande länsstyrelse.
Omedelbart efter taxeringsårets utgång skall länsstyrelsen till kammarrät- ten insända förteckning å här nämnda besvär.
Besvär över beslut av mellankommunala prövningsnämnden skola av läns- styrelsen omedelbart översändas till allmänna ombudet hos denna nämnd.
Länsstyrelsen och allmänna ombudet hava att vid besvären foga samtliga handlingar, som röra den överklagade taxeringen. Sedan förklaringar inford- rats från vederbörande (landskamrerare, taxeringsnämndsordförande eller skattskyldig), skola samtliga handlingar före utgången av juni månad näst efter taxeringsåret överlämnas till kammarrätten. Angå besvären taxering av fastighet, böra handlingarna vara inkomna till kammarrätten före ut- gången av april månad året efter taxeringsåret (122 å).
% 2. Extraordinära besvär. I nedannämnda fall må besvär i särskild ordning anföras över verkställd taxering. A. Enligt 123 & taxeringsförordningen.
Beträffande taxering av fastighet. Har fastighet uppförts för utgörande av fastighetsskatt i fall, där den år undantagen från skatteplikt eller där dess ägare eller innehavare jämlikt 15 ä 1 mom. kommunalskattelagen är befriad från utgörande av sådan skatt för fastigheten,
eller har såsom skattskyldig för fastighet uppförts annan än den som ve- derbort,
eller har fastighet taxerats å mer än en ort eller eljest i fall, där taxering av fastigheten icke bort äga rum,
eller har under löpande.taxeringsperiod nytt taxeringsvärde åsatts fastig- het eller jämlikt 8 å sista stycket kommunalskattelagen taxeringsvärde för- delats å olika i taxeringsenhet ingående fastigheter eller delar av fastigheter eller framställning om vidtagande av sådan taxeringsåtgärd avslagits men ägare eller därmed likställd innehavare av fastigheten eller annan för den- samma skattskyldig icke erhållit föreskriven underrättelse därom före den 15 juni, därest beslutet fattats av taxeringsnämnd i något av länen, men före den 10 juli, därest beslutet fattats av taxeringsnämnd i Stockholm, och före den 1 december, därest beslutet fattats av prövningsnämnd,
eller har fastighet på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppen- bart förbiseende blivit felaktigt taxerad,
må fastighetens ägare eller därmed likställd innehavare samt annan för fastigheten skattskyldig häröver anföra besvär hos länsprövningsnämnd eller Stockholms stads prövningsnämnd eller, därest taxeringen redan varit före- mål för beslut, som efter särskild prövning meddelats av fastighetsprövnings— nämnd, länsprövningsnämnd eller Stockholms stads prövningsnämnd, hos kammarrätten.
Beträffande taxering för inkomst eller förmögenhet.
Den som taxerats till kommunal inkomstskatt eller till statlig inkomst— och förmögenhetsskatt för intäkt, vilken icke skall räknas till skattepliktig in- komst, eller som taxerats till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller sär- skild skatt å förmögenhet för förmögenhetstillgång av sådant slag, som icke skall upptagas vid beräkning av skattepliktig förmögenhet,
den som taxerats till kommunal inkomstskatt, ehuru han ej är skyldig ut- göra sådan skatt för något slag av inkomst, eller som taxerats till kommunal inkomstskatt för inkomst av sådant slag, för vilket han ej är skattskyldig eller för vilket han ej är skattskyldig å den ort, där taxeringen skett,
den som taxerats till kommunal inkomstskatt för samma inkomst å mer än en ort,
den som taxerats till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, ehuru han ej är skyldig utgöra sådan skatt för något slag av inkomst eller förmögenhet, eller som taxerats till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt för inkomst eller förmögenhetstillgång av sådant slag, för vilket han ej är skattskyldig,
den som taxerats till särskild skatt å förmögenhet, ehuru han enligt 1 % förordningen om dylik skatt ej är skyldig utgöra sådan skatt,
den som taxerats till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller till sär- skild skatt å förmögenhet å ort, där han icke är skattskyldig till sådan skatt,
den som taxerats för inkomst eller förmögenhet å ort, där han icke enligt stadgandena i TF 26 och 28 åå varit skyldig att avgiva självdeklaration, den som uti stadgad ordning avlämnat behörig självdeklaration och ej
gjort sig skyldig till sådan underlåtenhet, som enligt TF 39 % 1 mom. andra punkten föranleder förlust av talan, men som blivit taxerad för inkomst eller förmögenhet med avvikelse från deklarationen och icke erhållit föreskriven underrättelse därom före den 15 juni, därest beslutet fattats av taxerings- nämnd i något av länen, men före den 10 juli, därest beslutet fattats av taxe— ringsnämnd i Stockholm, och före den 1 december, därest beslutet fattats av prövningsnämnd,
den som eftertaxerats för inkomst eller förmögenhet men om eftertaxering— en icke erhållit föreskriven underrättelse inom tid, som nyss nämnts,
så ock den, vilkens taxering för inkomst eller förmögenhet på grund av fel— räkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende blivit felaktig,
må häröver anföra besvär hos prövningsnämnd eller, därest taxeringen re— dan varit föremål för prövningsnämnds efter särskild prövning meddelade be- slut, bos kammarrätten.
Skall i fråga om stiftelse, för vilken uti stadgad ordning avlämnats behörig självdeklaration och för vilkens vidkommande ej sådan underlåtenhet före— kommit, som enligt TF 39 5 1 mom. andra punkten föranleder förlust av ta— lan, grundbelopp för den i statliga inkomst- och förmögenhetsskatten ingå- ende bottenskatten beräknas enligt 18 ä 2 mom. a) förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, skall besvärsrätt, som nyss sagts, såvitt an— går denna taxeringsåtgärd, tillkomma stiftelsen för det fall att stiftelsen ej erhållit föreskriven underrättelse rörande taxeringsåtgärden före den 15 juni, därest beslutet fattats av taxeringsnämnd i något av länen, men före den 10 juli, därest beslutet fattats av taxeringsnämnd i Stockholm, och före den 1 december, därest beslutet fattats av prövningsnämnd (123 & 2 mom.).
Beträffande taxering för virke.
Den som taxerats för avverkat virke i kommun, där han icke varit skyldig avgiva virkesdeklaration,
den som uti stadgad ordning avlämnat behörig virkesdeklaration men blivit taxerad för avverkat virke med avvikelse från deklarationen och icke erhållit föreskriven underrättelse därom före den 15 juni, därest beslutet fat- tats av taxeringsnämnd i något av länen, men före den 10 juli, därest beslutet fattats av taxeringsnämnd i Stockholm, och före den 1 december, därest be— slutet fattats av prövningsnämnd,
den som eftertaxerats för avverkat virke men om eftertaxeringen icke er— hållit föreskriven underrättelse inom tid, som nyss nämnts,
så ock den, vilkens taxering för avverkat virke på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende blivit felaktig,
må häröver anföra besvär på sätt ovan beträffande taxering för inkomst eller förmögenhet angivits (123 g 3 mom.).
Gemensamma bestämmelser.
Rätt att anföra besvär i nu angiven ordning i anledning av förelupen fel- räkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende tillkommer jämväl
landskamreraren samt vederbörande kommun, municipalsamhälle, vägsty- relse, landsting och skogsvårdsstyrelse samt i vissa fall församling och skol- distrikt, i den mån de äga föra talan mot taxeringsnämnds beslut (123 5 4 mom.).
Nu nämnda besvär skola ingivas eller insändas till länsstyrelsen i det län, inom vilket ifrågavarande taxering ägt rum, eller, om mellankommunala prövningsnämnden skall besluta i ärendet, till länsstyrelsen i något av de län, där taxering åsatts.
När det gäller skattskyldig, skola besvären ingivas inom natt och år efter det utskylder avfordrats honom; besvärar sig annan, skola besvären ingivas före utgången av kalenderåret näst efter taxeringsåret (124 5).
I fråga om klagan hos kammarrätten över prövningsnämnds beslut i mål av förevarande art gäller särskild besvärstid. Besvären skola ingivas före klockan tolv å sextionde dagen efter den, då klaganden erhållit del av be- slutet, eller, om då är helgdag, före klockan tolv på dagen nästföljande söc- kendag (125 å).
Beträffande den formella behandlingen av förevarande besvärsärenden gälla i tillämpliga delar samma regler som rörande ordinära besvär. Angå besvären taxering av fastighet böra handlingarna insändas till kammarrät- ten inom fyra månader efter det besvären inkommit till länsstyrelsen.
B. Enligt 124 a 5 taxeringsförordningen.
Har skattskyldig vid taxering till kommunal inkomstskatt åtnjutit avdrag enligt KL 45 5 (s. k. procentavdrag) eller har för skattskyldig förmögenhet vid taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller till särskild skatt å förmögenhet beräknats med hänsyn till fastighets taxeringsvärde, och sker genom utslag av Kungl. Maj:t eller kammarrätten eller beslut jämlikt TF 123 5 1 eller 4 mom. eller 129 5 av prövningsnämnd sådan ändring beträffande fastighetstaxeringen, att avdraget eller förmögenheten bör beräknas till annat belopp än som skett, må besvär med yrkande om härav föranledd ändring i taxe- ringen av inkomst eller förmögenhet anföras hos- prövningsnämnden eller, om denna taxering redan varit föremål för beslut av kammarrätten, vilket ej över- klagats, eller av Kungl. Maj:t, hos den myndighet, som meddelat beslutet. Är sagda taxering i annan ordning föremål för prövning av kammarrätten eller Kungl. Maj:t, skola besvären anföras hos denna myndighet för att prövas i sammanhang med prövning av målet i övrigt.
Rätt att anföra besvär som nu sagts tillkommer den skattskyldige, där han ej gjort sig skyldig till underlåtenhet som avses i TF 39 ä 1 mom., landskam— reraren och, såvitt angår taxeringen till kommunal inkomstskatt, kommun. Så- dana besvär böra ej, såvida icke av skattskyldig eller kommun anförda he- svär eller andra särskilda omständigheter därtill föranleda, anföras av lands- kamrerare med mindre besvären avse rättelse av avsevärt missförhållande, förorsakat av den ändrade fastighetstaxeringen.
Besvären skola ingivas (eller insändas) till vederbörande länsstyrelse be- träffande skattskyldig eller kommun inom sex månader och beträffande landskamrerare inom åtta månader från den dag, då beslutet rörande fastig- hetstaxeringen meddelades.
I fråga om besvärsförfarandet i övrigt skola i tillämpliga delar gälla samma bestämmelser som rörande besvär enligt TF 123 %.
% 3. Särskilda taxeringsåtgärder i samband med prövning av besvär:
I samband med prövning av besvär kan prövningsnämnd i vissa fall vid- taga ändring i taxering, oaktat yrkande därom icke framställts. Dessa fall äro följande.
a) Om prövningsnämnden vid prövning av besvär enligt TF 123 % finner, att taxering verkställts å orätt ort eller å rått ort underlåtits eller ej skett till riktigt belopp, äger nämnden, efter vederbörandes hörande, vidtaga erforder- lig rättelse i taxeringen. Jämväl må, om någon befrias från taxering på den grund, att annan person bort i stället taxeras, prövningsnämnden överflytta taxeringen å denne. Äro äkta makar var för sig taxerade, äger prövnings- nämnden, där ändring göres i den enes taxering, även i den andres taxering vidtaga av ändringen påkallad rättelse, såvitt angår tillämpning av 52 5 1 mom. kommunalskattelagen eller 19 ä 1 mom. förordningen om statlig in- komst- och förmögenhetsskatt. Hava besvär anförts hos prövningsnämnd rö- rande taxering av skattskyldig, som avlidit, eller dödsbo efter sådan skatt- skyldig, och har taxeringsnämnd medgivit dödsboet befrielse från att erlägga skatt på grund av taxeringen, skall prövningsnämnden vid ändring av taxe- ringen i anledning av besvären jämväl ändra beslutet om sådan skattebefri— else i erforderlig mån.
Därest vid handläggningen av besvär enligt TF 123 & fråga uppkommer om vidtagande av ovan omförmäld åtgärd beträffande taxering inom annat pröv- ningsdistrikt, skall ärendet i dess helhet överlämnas till den mellankommu- nala prövningsnämnden (128 g 2 mom.).
b) Därest efter taxeringsårets utgång fastighets taxeringsvärde i anledning av anförda besvär ändras eller taxeringsvärde åsättes fastighet, som icke bli- vit taxerad, har prövningsnänmden i det distrikt, där fastigheten är belägen, att efter anmälan av landskamreraren vidtaga däremot svarande åtgärd för efterföljande år under taxeringsperioden; dock gäller icke detta, om sådant förhållande inträffat, som bör föranleda åsättande av nytt taxeringsvärde. Sådan anmälan må även göras av fastighetens ägare eller därmed likställd innehavare eller, om besvären anförts av annan, av denne (129 å).
c) Därest efter anförda besvär eller eljest taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt ändras eller påföres någon, skall samtidigt vidtagas den ändring i taxering till särskild skatt å förmögenhet, som därav må föranledas (130 g).
Kap. 4. De sakkunnigas förslag.
5 1. Allmänna synpunkter angående beskattningsnämnderna.
Vad först angår beskattningsnämnderna i första instans vid den årliga taxeringen, d. v. s. taxeringsnämnderna, förete dessas arbetsformer, såsom framgår av tidigare redogörelse, åtskilliga egendomliga drag.
Som regel hava dessa nämnder att verkställa taxering av alla skattskyldi- ga inom sina respektive taxeringsdistrikt. Vanligen innebär detta, att en och samma taxeringsnämnd har att verkställa taxering dels av ett flertal skatt- skyldiga, där taxeringsarbetet erbjuder mindre svårigheter, och dels av ett mindre antal andra skattskyldiga, för vilkas riktiga taxering förutsättas all— deles särskilda kvalifikationer. Resultatet härav lärer ej sällan bliva, att me- dan de enkla normalfallen bliva noggrant granskade och taxerade, sker en mindre noggrann sådan åtgärd beträffande de besvärligare fallen; inom nämnderna saknas nämligen ofta erforderlig kunskap för denna sistnämnda taxering, exempelvis då fråga är om taxering av en större rörelseidkare eller ett aktiebolag, varvid bl. a. måste förutsättas kunskap i bokföring för ett riktigt fullgörande av uppgiften i fråga. Då dylika taxeringsfall därjämte i flertalet nämnder, såsom nyss erinrats, äro enstaka företeelser, erhålla dessa nämnder ej heller erforderligt jämförelsematerial för vinnande av den rutin, som är en oundgänglig förutsättning för arbetets rätta bedrivande.
Om en särskild grupp deklarationer torde i än högre grad gälla, att desam- ma icke bliva — och icke kunna bliva — föremål för tillfredsställande be- handling av taxeringsnämnderna. Detta gäller de särskilda självdeklarationer, vilka sedermera skola överlämnas till mellankommunala prövningsnämnden, alltså särskilda självdeklarationer från rörelseidkare, som driva denna sin verksamhet från fast driftställe inom flera län. I dessa fall sakna de taxe- ringsnämnder, till vilka de särskilda självdeklarationerna överlämnas, så gott som varje möjlighet att kontrollera deklarationerna. Större möjlighet härtill har naturligtvis den taxeringsnämnd, till vilken i dylika fall vederbörandes allmänna självdeklaration avgivits. Även härvidlag lärer dock gälla, att den egentliga granskningen i många fall överlämnas åt mellankommunala pröv— ningsnämnden, medan taxeringsnämnden inskränker sig till att i inkomst— längden införa det belopp deklarationen utvisar.
Det egentliga arbetet inom taxeringsnämnden åvilar givetvis des-s ordföran- de. Men det arbete, som på honom ankommer, inskränker sig icke till själva taxeringsförfarandet. Han har därutöver att verkställa en mångfald åtgärder av mer eller mindre enkel men dock tidskrävande art, vilka åtgärder följakt- ligen ej oväsentligen inkräkta å den redan därförut korta tid, som står till för- fogande för taxeringen i första instans. Sålunda har ordföranden att sortera alla inkommande självdeklarationer samt uppgifter om utdelningar och löner m. m. Arbetet härmed torde i en medelstor taxeringsnämnd redan i och för sig kräva tiden från den 15 februari och till nämnda månads utgång.
Men härtill kommer, att den egentliga finsorteringen av deklarationer m. m. icke kan ske förrän ordföranden erhållit årets mantalslängd, vilket i regel blir fallet först i slutet av februari månad, vadan sorteringsarbetet fort- sätter in i mars månad. Ordföranden har vidare att upplägga och föra veder- börliga längder; i städerna erhålles dock enligt TF 15 % 2 mom. biträde här- vid. Än vidare har ordföranden att ombestyra en i regel omfattande skrift- växling såväl med de skattskyldiga som med andra taxeringsnämnder.
Kronoombudet skulle, såsom redan benämningen angiver, bevaka kronans intresse vid taxeringen. Han har därjämte enligt TF 80 & att, oavsett taxe- ringsnämndsordförandens granskningsskyldighet, granska alla inkommande självdeklarationer, andra uppgifter och upplysningar; jämlikt TF 78 % d) och 80 5 a) må dock länsstyrelsen förordna, att deklarationer av enkel beskaf- fenhet må granskas endast av kronoombudet eller endast av ordföranden. Vidare har kronoombudet att, i den mån sådant må vara erforderligt och av ordföranden påkallas, biträda denne under taxeringsarbetet och verkställa den längdföring, som förekommer vid taxeringsnämndens sammanträden.
Envar av dessa uppgifter är betydelsefull och krävande. Tyvärr måste dock konstateras, att dessa uppgifters åläggande i stor utsträckning stannat vid en tom föreskrift i författningen, som icke äger motsvarighet i verkliga förhål- landet. I mycket stor omfattning torde förhållandet vara, att kronoombudet ingalunda genomgår alla självdeklarationer, utan att endast ordföranden gör detta — ett förhållande, som är så mycket mera anmärkningsvärt, som kro- noombudet är den ende nämndsledamoten, vilken äger ovillkorlig rätt till deklarationsgranskning. Ofta saknar kanske kronoombudet förutsättningarna för en verklig dylik granskning, men även där sådana förutsättningar finnas, torde den honom åliggande fullständiga granskningsskyldigheten i stor ut- sträckning eftersättas. — Kronoombudets uppgift att särskilt bevaka de fiska- liska intressena torde näppeligen klart framstå för den stora mängden krono- ombud. — Vad slutligen angår kronoombudets skyldighet att biträda ordfö- randen, bl. a. med längdföringen under sammanträdena,1 torde väl, såvitt fråga är om längdföringen, denna skyldighet tämligen ofta även fullgöras. Ej sällan sker emellertid icke heller detta.
Ett resultat av hittills berörda förhållanden har givetvis blivit, att det av- görande inflytandet i taxeringsnämnden tillkommer ordföranden, vilken där- vid faktiskt får söka tillvarataga även kronans intressen; kronoombudets funktioner med avseende härå fullgöras ju som regel icke. För ordförandens vidkommande medför detta obestridligen en föga tilltalande dualism -— han skall på en gång vara den som verkställer utredningen i ärendena och den' som har att bedöma utredningens värde, han skall samtidigt vara represen- tant för det allmännas intresse samt en oväldig och opartisk domare.
Enligt gällande bestämmelser utses medlemmarna i taxeringsnämnderna för ett år i taget. Vissa olägenheter härav hava stundom yppat sig, i det att alltför ofta ombyte skett av medlemmar, till skada för kontinuiteten i arbetet.
Övervakningen av att taxeringsarbetet ordnas och bedrives ändamålsenligt
_ 1 I praktiken torde längdföringen mera sällan ske vid sammanträdena utan först efter dessa.
ankommer enligt TF 107 å ä länsstyrelsen. Landskamreraren äger enligt samma paragraf att närvara vid sammanträde med beskattningsnämnd i förs— ta instans och därunder deltaga i överläggningarna, men ej i besluten. Den bakomliggande tanken i fråga om båda dessa bestämmelser har givetvis varit, att landskamreraren skulle oavbrutet följa arbetet inom taxeringsnämnderna. Han skulle, såsom 1923 års taxeringssakkunniga uttryckte detta,1 härigenom erhålla möjlighet att »på ort och ställe utan omgång förskaffa sig kännedom om vederbörandes sätt att ombesörja taxeringsarbetet och han skulle därvid meddela behövliga råd och anvisningar för arbetets rätta bedrivande». »För- delarna härav», tillade de sakkunniga, »torde vara uppenbara.»
I enahanda syfte är bestämmelsen i TF 75 & avsedd att verka, enligt vil- ket stadgande länsstyrelsen såsom förberedande åtgärd för taxeringsnämn- dernas verksamhet äger kalla ordföranden och högst två andra medlemmar i taxeringsnämnderna till överläggningar rörande taxeringsarbetet. Härjämte må erinras om att landskamrerarna årligen meddela detaljerade direktiv för taxeringsnämndernas verksamhet.
Den övervakning av taxeringsnämndernas verksamhet, som enligt det an- förda skulle ankomma å landskamreraren, har emellertid, även den, blivit allenast en föreskrift på papperet. I verkligheten är det så gott som uteslu- tet för landskamrerarna, med deras mångahanda andra viktiga uppgifter, att följa och övervaka taxeringsnämndernas arbete. Det förhåller sig i stål- let i flertalet fall så, att, från det taxeringen börjar den 15 februari och till dess densamma skall vara slutförd i maj månad, landskamrerarna icke hava någon kännedom om vare sig hur långt taxeringsarbetet fortskridit eller på vad sätt detsamma verkställts. Klarhet i att arbetet verkligen fullgjorts vin- nes först, då detsamma skall vara slutfört. Någon kännedom o-m på vad sätt taxeringen verkställts kan ernås först vid den eftergranskning av taxe- ringarna, som författningsenligt bör ske av prövningsnämnden.
Den ordinarie prövningsnämnden har enligt TF 95 å i huvudsak att »be- sluta över hos densamma anförda besvär eller gjorda framställningar, var- jämte ordinarie prövningsnämnd granskar och prövar årets taxeringar i öv- rigt». Det är att märka, att enligt detta stadgande varje prövningsnämnd så- lunda skall granska samtliga taxeringar, som verkställts av taxeringsnämn- derna inom dess prövningsdistrikt. Ett av prövningsnämndens sista beslut under arbetsperioden skall ju också innehålla att nämnden fastställer alla de under året verkställda taxeringar, som icke i särskild ordning dragits under nämndens prövning.
Vilka mål, som bliva föremål för dylik egentlig behandling i prövnings- nämnd, är emellertid helt och hållet beroende å initiativ av de skattskyldiga och av landskamreraren. Enligt TF 93 & skall landskamreraren noggrant undersöka alla inom länet verkställda taxeringar och tillse, om dessa äro med skatteförfattningarna överensstämmande; han skall för sådant ända- mål granska samtliga tillgängliga handlingar rörande alla skattskyldiga i lä- net. Enligt TF 94 & må landskamreraren härvid åtnjuta biträde av till hans
1 Bet. 1925:27, sid. 138.
förfogande stående tjänstemän ävensom andra personer, som av honom tillkallas.
Det är uppenbart, att med den mängd skattskyldiga, som numera finnes i varje län, det är ogörligt för landskamreraren att ens tillnärmelsevis fullgöra denna uppgift. Uppgiften är nämligen av sådan omfattning, att därtill skulle krävas ej blott att landskamreraren finge disponera hela sin arbetstid under den tid, taxeringsarbetet pågår, utan även att han till sitt förfogande hade en betydande stab av väl kvalificerade tjänstemän såsom biträden.
I stället förhåller det sig så, att landskamrerarens och tjänstemännens ordi- narie arbetstid helt upptages av andra uppgifter. Allenast under några korta sommarmånader få landskamreraren och hans biträden på övertid eller under åtnjuten tjänstledighet från andra tjänsteåligganden tillfälle att syssla med översynen av taxeringen. Denna oerhört viktiga och betydelsefulla upp- gift har sålunda huvudsakligen fått karaktären av ett' säsongbetonat över- tidsarbete, vilket då jämväl skall inbegripa behandlingen av anförda besvär över taxeringsnämndernas beslut; av naturliga skäl måste uppmärksamhe- ten i första hand ägnas åt besvärsmålen, vadan eftergranskningen av öv— riga taxeringar än ytterligare skjutes i bakgrunden. Prövningsnämnden åter- igen, som på grundval av landskamrerarens arbete skall granska alla taxe- ringar inom länet, har för detta ändamål en arbetsperiod som sträcker sig från i regel slutet av augusti månad till den 10 oktober.
Med avseende å prövningsnämndens arbetsformer må anmärkas följande. Enligt bestämmelse i TF 9 & 2 mom. är landshövdingen ordförande i läns- prövningsnämnd (i Stockholm överståthållaren eller underståthållaren); en- ligt TF 97 Q är landskamreraren skyldig att övervara nämndens sammanträ- den och att i varje särskilt fall tillkännagiva sin uppfattning, dock utan rätt att deltaga i besluten.
Den som med ledning allenast av författningens kortfattade bestämmelser söker klargöra för sig, huru prövningsnämnden arbetar, måste tydligtvis komma till det resultat, att nämndens samtliga ledamöter sammanträda under landshövdingens ledning och ordförandeskap och att vid detta sam- manträde landskamreraren redogör för samtliga taxeringsfall inom länet och i varje särskilt fall framställer ,sitt yrkande.
Även här är emellertid verkligheten vida skild från vad (författningens ordalag giver vid handen. Landshövdingens ordförandeskap torde regelrätt bestå däri, att han öppnar prövningsnämndens första sammanträde och att han är närvarande vid ett slutsammanträde; med prövningsnämndens egent- liga arbete tager han icke någon befattning och om någon processledning från hans sida under denna viktiga arbetsperiod kan således icke vara tal. I några län plågar landshövdingen icke ens taga nu berörda ytliga del i prövnings— nämndens arbete. Det egentliga arbetet i nämnden återigen anordnas inom hela landet med undantag för Stockholms stad i allmänhet sålunda, att nämnden inom sig utser en eller flera delegationer, med var sin lekman som ordförande. Under dennes ledning och vanligen på dennes föredragning be- handlas de besvärsmål och anmärkningsmål, som överlämnats till vederbö-
rande delegation. Landskamrerarens yrkande föreligger i form av en påskrift på handlingarna och landskamreraren står till förfogande för lämnande av erforderliga upplysningar, varjämte han i regel tid efter annan besöker delegationerna. När delegationerna fattat sina beslut, består prövningsnämn- dens arbete vid sista sammanträdet, då landshövdingen åter som regel _ men ingalunda alltid — tjänstgör som ordförande, så gott som uteslutande i ett snabbt klubbfästande av delegationernas beslut.1 I de fall, där leda- möterna av en delegation icke varit ense sinsemellan eller med landskamre- raren eller fråga är om ärende av mera vidlyftig eller svårartad beskaffen- het. plågar dock sakdiskussion uppkomma i den samlade prövningsnämn- den.
De protokoll, som föras i prövningsnämnden och av densamma justeras, torde regelrätt icke vara föremål för närmare granskning av ordföranden.
Vad angår den särskilda prövningsnämnden synes man där i stor utsträck- ning hava frångått att ens markera landshövdingens författningsenliga ord— förandeskap; i icke ringa utsträckning lärer där nämligen en av de tre valda ledamöterna ständigt fungera såsom ordförande. Däremot torde landskamre- raren städse vara närvarande vid sammanträde med särskild prövnings- nämnd, ehuru föredragningen kan vara anförtrodd ordföranden eller annan ledamot i nämnden eller t. o. m. protokollföraren.
Utöver vad nu anförts rörande prövningsnämndens arbetsformer, torde ytterligare en sak vara att tillägga. Enligt TF 109 & gäller även beträffande prövningsnämnd, att denna skall »ställa sig till ovillkorlig efterrättelse de föreskrifter skatte- och taxeringsförfattningama innehålla». Icke desto mind- re kan man på sina håll förmärka en tendens hos prövningsnämnderna att anse sig befogade att utan tillbörlig hänsyn till vad skatteförfattningarna in- nehålla besluta i å dem ankommande ärenden; särskilt gäller detta måhända de särskilda prövningsnämnderna. Om denna tendens får fortbestå och kan- ske vinna i styrka står man här inför faran, att ej blott de formella föreskrif- terna i taxeringsförordningen, såsom nu är händelsen, i många fall bliva utan motsvarighet i verkligheten, utan att även de materiella beskattnings- reglerna sättas ur kraft av beskattningsnämnderna.
I detta sammanhang bör även observeras, att de särskilda prövningsnämn- derna, som i stor utsträckning hava att tillämpa formella rättsregler angå- ende besvärskompetens, enligt vad erfarenheten givit vid handen ofta under— låta detta och i stället till prövning upptaga snart sagt alla inkommande framställningar ävensom tillåta sig att meddela beslut som sträcka sig utan— för de framställda yrkandenas ram. Även här märkas tydligt spåren av en bristande processledning.
' Jfr ett av landskamrerarnas delegerade år 1920 avgivet yttrande. återgivet i Bet. 1925: 27, sid. 156: »nämnden hyste så stort förtroende till avdelningarnas arbete. att ärendena i regel utan diskussion inför den samlade prövningsnämnden avgjordes i enlighet med avdelningarnas förslag».
5 2. Förslag till ändrad organisation av taxeringsnämnderna. Huvudanmärkningarna mot den nuvarande organisationen av taxerings- nämnderna kunna i anslutning till den förut lämnade framställningen sam— manfattas sålunda: Deklarationer av alla svårighetsgrader hänföras nu som regel till de ordinära nämnderna med påföljd, att behovet av de specialkun- skaper, som vissa taxeringar — och detta i regel de viktigaste — förutsätta, icke kan tillgodoses. Kronoombudets speciella funktioner bliva i praktiken regelrätt icke tillfredsställande fyllda. Taxeringsnämndsordförandena belas- tas till övermått med en myckenhet föga kvalificerat arbete till förfång för deras egentliga uppgift med avseende å taxeringen. De hava därjämte nöd- gats att på en gång söka tillvarataga kronans intressen samt vara opartiska domare. Någon verklig kontroll över taxeringsarbetets fortskridande kan icke av landskamreraren utövas. Mandattidens längd synes i fråga om taxerings- nämndernas medlemmar icke vara avvägd på tillfredsställande sätt.
De sakkunnigas i det följande angivna förslag hänför sig i huvudsak till envar av berörda anmärkningar.
a) Uppdelning av taxeringsnämnderna med hänsyn till taxeringens art. På sätt av den föregående historiska sammanställningen framgår, har be— hovet av tillgång å mera kvalificerade krafter i taxeringsarbetet sedan länge varit föremål för beaktande. Den hittills i detta avseende förda diskussionen har emellertid närmast fått karaktären av ett övervägande av, huruvida taxe— ringen alltjämt borde verkställas av lekmannaelement eller om man i stället borde övergå till ett taxeringsförfarande, som helt skulle ankomma år för än- damålet anställda tjänstemän.
Det är givet, att om all taxering anförtroddes åt särskilt utbildade taxe- ringstjänstemän, behovet av speciell sakkunskap skulle synnerligen effektivt tillgodoses. Å andra sidan skulle man härigenom helt och hållet bryta med en månghundraårig tradition inom vårt land och man skulle säkerligen där- igenom framkalla misstro och ovilja mot taxeringsmyndigheterna. Bortsett härifrån möta emellertid så stora praktiska och ekonomiska svårigheter för en dylik omläggning att redan på denna grund tanken på en övergång till fullständig tjänstemannataxering måste uppgivas.
Även om man i likhet med de sakkunniga intager nu sist angivna stånd— punkt, följer emellertid därav icke, att ej tjänstemän skulle kunna i viss ut- sträckning användas såsom biträden åt beskattningsnämnderna. Härigenom göres intet intrång i lekmannaelementets avgörande inflytande å taxeringen-, snarare borde väl därigenom lekmännens möjligheter att få en klar över- blick av det relevanta materialet komma att underlättas. För övrigt må er- inras om att under långliga tider en tjänsteman biträtt beskattningsnämnder— na, nämligen kronofogden å landet samt särskild utsedd tjänsteman i stad. Det nuvarande kronoombudet i taxeringsnämnden har ock uppenbarligen varit tänkt att ersätta denne tjänsteman och fullgöra hans uppgifter, ehuru— väl detta syfte icke förverkligats.
Det senast förda resonemanget leder närmast fram till önskemålet att varje taxeringsnämnd erhölle biträde av en särskild tjänsteman, lämpligen kanske
fungerande såsom kronoombud, vilken tjänsteman skulle i största möjliga utsträckning biträda med utredningar av olika slag och med framställande av förslag till taxering.
Fördelarna av en dylik lösning lära ock enligt de sakkunnigas mening vara uppenbara. Emellertid möta fortfarande så betydande ekonomiska och prak- tiska svårigheter för en dylik ordnings genomförande, att tanken härå måste uppgivas. Här må endast erinras om, att i landet finnas mera än 2 000 taxe- ringsnämnder, vilka arbeta omkring tre månader under första hälften av året. Redan kostnaderna för den erforderliga tjänstemannastaben skulle upp— gå till för våra förhållanden oerhörda belopp. Därjämte skulle i största ut— sträckning möjlighet saknas att sysselsätta de ifrågavarande tjänstemännen under den tid, taxeringsarbetet icke påginge. Slutligen torde det icke vara möjligt att i erforderlig utsträckning ställa kompetenta personer till disposi- tion för ändamålet.
Då de nu antydda vägarna uppenbarligen icke äro framkomliga, återstår att söka finna en annan sådan, som åtminstone på de viktigaste punkterna skulle leda till en förbättrad och effektivare taxering. De sakkunnigas upp- fattning om den tänkbara lösningen av denna fråga har redan antytts i skri- velser, av de sakkunniga avlåtna till statsrådet och chefen för finansdeparte- mentet dels den 11 november 1941 med förslag till provisoriska åtgärder vid 1942 års taxering, avseende överförande av taxeringen av juridiska personer till särskilda taxeringsnämnder, och dels den 28 september 1942 med förslag till provisoriska åtgärder vid 1943 års taxering, innebärande att taxeringen av vissa rörelseidkare skulle anförtros åt dylika nämnder.
De sakkunniga hava härvid ansett sig kunna utgå ifrån, att taxeringen av normalfallen — den stora grupp, som i huvudsak endast uppbär inkomst av tjänst och som utgör omkring 70 procent av alla skattskyldiga, samt den grupp, som i huvudsak endast uppbär inkomst av jordbruk och som torde uppgå till omkring 10 procent av samtliga skattskyldiga —— fortfarande med fördel kan handhavas av lekmän utan särskilt tjänstemannabiträde. Givetvis förutsätta de sakkunniga härvid, att ledamöterna i vederbörande taxerings- nämnder fortfarande utses på sådant sätt, att den i varje nämnd erforderliga särskilda sakkunskapen och ortskännedomen där äro representerade.
De områden, inom vilka däremot ett markerat behov av speciellt sakkunnig hjälp åt taxeringsnämnderna framträder, bliva, såsom av det nyss anförda framgår, till omfånget relativt begränsade. Främst komma här i fråga aktie- bolag och andra juridiska personer,1 men än vidare gäller detsamma för rö- relseidkare och utövare av de 5. k. fria yrkena. Härutöver kunna naturligtvis även eljest förekomma deklarationer av mera vidlyftig och svårartad beskaf- fenhet, som påkalla tillgång till speciell sakkunskap.
Vad först angår taxeringen av aktiebolag och andra juridiska personer före- slå de sakkunniga en föreskrift av innehåll att denna taxering skall läns- vis anförtros åt en eller flera, av indelningen i lokala taxeringsdistrikt obund-
1 Här liksom i fortsättningen åsyftas med uttrycket »aktiebolag och andra juridiska personer» icke oskifta dödsbon och familjestiftelser.
na, särskilda taxeringsnämnder. Så synes utan större olägenhet kunna ske beträffande nu berörda skattskyldiga, enär person- och ortskännedomen inom nämnden i fråga om dessas taxering icke har samma betydelse som eljest. Till vinnande av klarare terminologi föreslås i samband härmed, att övriga taxeringsnämnder — motsvarande de nu i TF 3 5 2 mom. första styc- ket omförmälda _— skola benämnas lokala taxeringsnämnder. Ordförande , och kronoombud i särskild taxeringsnämnd föreslås skola utses av länsstyrel- sen, medan övriga ledamöter skulle väljas av landstingets förvaltningsutskott (i Kalmar län av de båda landstingens förvaltningsutskott); till ordförande och ledamöter böra tydligtvis utses personer med speciell sakkunskap i hit- hörande frågor. Vad särskilt angår kronoombudet bör därtill förordnas en tjänsteman vid landskontoret, vilken tydligtvis bör vara väl förtrogen med hit- hörande taxeringsfrågor. Till kronoombud bör emellertid även kunna utses en för ändamålet väl kvalificerad häradsskrivare eller, om sådan ej finnes att tillgå, annan väl kvalificerad person. I fråga om antalet valda ledamöter i sär- skild taxeringsnämnd hade de sakkunniga i sin ovanberörda skrivelse närmast ansett detta böra bestämmas till åtta motsvarande det högsta antal, vilket för närvarande som regel kan utses i taxeringsnämnd. Lägre antal valda ledamö- ter hade icke synts böra ifrågakomma med hänsyn till att inom nämnden borde förefinnas kännedom om länets olika delar. Då emellertid på denna punkt en avvikelse skett från de sakkunnigas förslag till särskilda bestäm- melser rörande taxeringsförfarandet år 1942, i det att ledamotsantalet därvid bestämts till minst fem, högst åtta, hava de sakkunniga ansett sig numera bö- ra ansluta sitt förslag till denna bestämmelse.
Ovan har föreslagits, att nu berörda särskilda nämnder skulle utses av landstingens förvaltningsutskott. Dessa böra emellertid tydligtvis icke utse ledamöter i taxeringsnämnder, som skola verkställa taxering av skattskyl- diga, hemmahörande i städer, vilka ej deltaga i landsting. Beträffande dessa städer —— Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Hälsingborg och Gävle — erfordras tydligtvis ett undantagsstadgande, enligt vilket stadsfullmäk- tige få utse särskild taxeringsnämnd eller särskilda sådana nämnder för taxering av nu ifrågavarande skattskyldiga inom staden. Motsvarande bestäm- melse synes böra gälla för stad, som enligt av länsstyrelsen fastställd arbets- fördelning ensam skall utgöra verksamhetsomräde för en eller flera särskil- da taxeringsnämnder, där detta undantagsvis kan tänkas förekomma. I dessa fall synes icke anledning förefinnas att avvika från den nu gällande huvudregeln angående antalet valda ledamöter, enligt vilken dessa skola ut- göra minst tre, högst åtta.
Bestämmelser erfordras tydligen rörande besvär över val av ledamöter i särskilda taxeringsnämnder. Härvid synas böra gälla i stort sett enahanda re.,- ler som vid besvär över val av ledamöter i de lokala taxeringsnämnderna.
De sakkunniga förbise icke, att de s. k. taxeringsrevisorer, som nu äro an— ställda vid samtliga länsstyrelser, redan fullgöra en viktig uppgift vid här ifrågavarande taxering genom granskningen av bl. a. aktiebolagens deklara- tioner och bokföring. Denna granskning kan dock av naturliga skäl icke år från är avse hela det föreliggande materialet, varemot en fortlöpande mera
ingående granskning — ehuru visserligen icke av samma karaktär _ kan vinnas genom den föreslagna åtgärden. Genom en sammanföring av nu be- rörda skattskyldiga på här angivet sätt vinnes även en bättre översikt av hela det ifrågakommande materialet, vilket bör underlätta taxeringsrevisorernas arbete. Likaså vinnas härigenom bättre förutsättningar för en rationell till- lämpning av författningarna angående utskiftningsskatt och ersättningsskatt.
Särskilt stora fördelar äro därjämte enligt de sakkunnigas uppfattning att vinna beträffande taxeringen av ekonomiska föreningar, ideella föreningar och stiftelser, därest nu föreslagen ordning genomföres. För närvarande, då dessas taxeringar äro utspridda å en mångfald taxeringsnämnder inom länet, finnes praktiskt taget ingen möjlighet att kontrollera, att verkligen alla sist berörda skattskyldiga bliva taxerade, än mindre att deras taxering sker efter enhetliga grunder. Sammanföras desamma till en eller flera nämnder, ökas däremot kontrollmöjligheterna i väsentlig grad. Beträffande ekonomiska för- eningar kan kontroll över att samtliga bliva taxerade vinnas vid jämförelse med det föreningsregister, som föres å länsstyrelserna, och beträffande stif- telserna kan i stor utsträckning motsvarande kontroll vinnas med ledning av förteckningarna hos länsstyrelserna över anmälda stiftelser. Slutligen bere- des möjlighet att med ledning av olika uppslagsböcker, av redogörelser i dags- pressen m. m. kunna tillse, att de ideella föreningarna i fall, där så bör ske, bliva vederbörligen taxerade.
Till belysande av det nu sagda må här anmärkas, att, när _en dylik omlägg- ning från och med 1937 års ingång genomfördes i Stockholm, voro därstädes taxerade allenast 3 772 andra juridiska personer än aktiebolag. Något är där- efter hade antalet stigit till 5 246, och denna ökning hänför sig huvudsakli— gen till ideella föreningar och stiftelser.
Vad härefter angår frågan om sammanförande av vissa andra grupper skattskyldiga till särskilda taxeringsnämnder kunna härutinnan givetvis olika uppfattningar råda. Framför allt är det behovet av tillgång till den speciella ortskännedomen, som är representerad inom de nuvarande lokala taxerings- nämnderna, som härvidlag framkallar tvekan. Å andra sidan är uppenbart, att ett sammanförande av exempelvis rörelseidkare till särskilda taxeringsnämn- der länsvis skulle vara ägnat att i hög grad främja likformigheten i taxe- ringen, varjämte därmed sysselsatta organ skulle vinna väsentligt ökad ru- tin samt landskamrerare och prövningsnämnd erhålla förbättrad översikt av taxeringen i denna del. Under för närvarande rådande förhållanden böra även bemärkas de betydande svårigheter, som mött att genomföra taxering— en till omsättningsskatt. Denna taxering är ju nu som regel fördelad å samt— liga taxeringsnämnder. De ofta mycket svåra spörsmål. som här uppkomma, kunna knappast på tillfredsställande sätt lösas av de olika taxeringsnämnds- ordförandena, särskilt som dessa vid sidan därav alltjämt hava att förrätta den årliga taxeringen. Ett sammanförande av rörelseidkarna till särskilda nämnder skulle uppenbarligen i fråga om omsättningsskatten medföra, att taxeringen till sådan skatt anförtroddes ett mindre antal nämnder inom varje län, vilka nämnder då lätt kunde utrustas med erforderlig personalförstärk— ning för denna speciella taxering.
Emellertid kan icke helt förbises betydelsen av orts- och personkännedom även vid taxeringen av rörelseidkare. Detta behov gör sig särskilt starkt gällande beträffande mindre rörelseidkare, varemot beträffande de större företagen förhållandena äro ungefär desamma som beträffande juridiska personer. En godtagbar lösning vore därför tänkbar, om man kunde skilja ut de större rörelseidkarna till en särskild grupp och anförtro dessas taxe- 1 ring åt särskilda nämnder, medan övriga rörelseidkare alltjämt taxerades i ' de lokala taxeringsnämnderna. En rationell dylik uppdelning möter emeller- tid betydande svårigheter. Visserligen vore tänkbart att uppräkna vissa olika former av rörelse och bestämma att utövarna av dylik rörelse skulle taxeras i särskilda nämnder. En dylik uppräkning, som ur den angivna synpunkten vore någorlunda tillfredsställande, skulle emellertid vara mycket svår att åstadkomma; för övrigt komme den att i hög grad betunga författningstex- ten.
Under sådana förhållanden hava de sakkunniga funnit lämpligast att an- knyta till en visserligen mera schematisk men därför också lättare genom- förbar uppdelningsgrund. De sakkunniga föreslå sålunda, att till särskild nämnd skola hänföras sådana i avdelning A av inkomstlängden upptagna rö- relseidkare, vilka hava ordnad bokföring, som avslutas medelst vinst— och förlustkonto i huvudbok, d. v. s. sådana rörelseidkare, vilka använda form. 8 såsom bilaga till deklarationen. Härmed torde man till de särskilda nämn- derna komma att hänföra alla större rörelseidkare; att därvid även en del mindre medtages torde icke kunna undvikas.
En fördel av den föreslagna uppdelningen vinnes även beträffande taxe- ringen till omsättningsskatt. Förhållandet är ju det, att i de fall, då form. 8 använts som bilaga till deklarationen, denna taxering genomgående är av besvärligare art, varemot, då form. 7 nyttjats, densamma är väsentligt enk— lare. Det synes därför vara försvarbart att i sistnämnda fall låta taxeringen till omsättningsskatt fortfarande ankomma å de lokala taxeringsnämnderna.
En anmärkning mot den föreslagna uppdelningen av rörelseidkare är gi- vetvis, att indelningsgrunden icke är fast; vederbörande skattskyldige kan övergå från att använda form. 8 till att i stället använda form. 7 och tvärt- om. Anmärkningen är riktig såvitt fråga är om mindre rörelseidkare; för de större torde det vara nödvändigt att hava sådan ordnad bokföring, vil- ken förutsätter användandet av form. 8.
I och för sig finna de sakkunniga det vara av föga betydelse, att vissa mindre rörelseidkare på detta sätt så att säga själva kunna bestämma av vilken nämnd de skola taxeras. Emellertid föreslå de sakkunniga för att i vart fall som regel förebygga detta, att rörelse, som en gång upptagits till taxering av särskild nämnd, alltjämt skall taxeras i sådan nämnd.
Även beträffande nu föreslagna särskilda nämnder förutsättes val av leda- möter skola ske av landstingens förvaltningsutskott respektive av stadsfull— mäktige i stad, som ej deltager i landsting eller som enligt av länsstyrelsen fastställd arbetsfördelning ensam skall utgöra verksamhetsområde för en eller flera sådana nämnder. Jämväl i dylika särskilda nämnder böra tjänste- män från landskontoren vara kronoombud, varjämte även häradsskrivarna
synas kunna därtill anlitas. Framför allt i den mån dylika särskilda nämn- der inrättas för olika lokala områden inom ett och samma län vill synas, , som om sistnämnda utväg skulle vara värd att övervägas. Skulle för upp— draget lämpad häradsskrivare icke vara att tillgå, hör annan härför kvalifi- cerad person kunna komma i fråga. Antalet valda ledamöter i här omför- mälda särskilda taxeringsnämnder bör vara detsamma som i de tidigare be- rörda.
Därest här senast omförmälda rörelseidkare skola taxeras av särskild taxe- ringsnämnd, erfordras, att häradsskrivare och vederbörande tjänsteman i stad med ledning av den av nämnden för nästföregående år upprättade in- komstlängden verkställa utdrag ur mantalslängden rörande ifrågavarande rö- relseidkare jämte, i förekommande fall, till deras hushåll hörande hustru och barn. Ersättning härför torde böra utgå till häradsskrivare med ett som skäligt ansett belopp av en krona per upplägg i mantalslängden. Stad med magistrat synes själv böra vidkännas kostnaden för berörda transumter. An- talet av ifrågavarande rörelseidkare utgör i länen enligt tablån å sid. 160 56 614. Med ledning av uppgifterna från 1935 års folkräkning synes kunna antagas, att folkmängden fördelar sig mellan städer och landsbygd, bortsett från Stockholm, med ungefär 2/7 å städerna och E/-, å landsbygden. Antalet rörelseidkare å landsbygden skulle härvid utgöra 40 438. Om man beräknar, att i genomsnitt tio personer, i förekommande fall med hushållsmedlemmar. rymmas å ett upplägg i mantalslängden, skulle cirka 4 000 upplägg erfordras för ifrågavarande rörelseidkare och kostnaden för transumterna uppgå till omkring 4 000 kronor.
För att tillgodose det behov av speciell ortskännedom, som för särskild taxeringsnämnd åtminstone i vissa mål kan uppkomma, synes lämpligen bö- ra bestämmas, att ordföranden i nämnden äger infordra yttrande från taxe- ringsnämndsordföranden i det lokala distrikt inom den särskilda nämndens verksamhetsområde, där ifrågavarande rörelse eller verksamhet drives.
De sakkunniga hava i detta sammanhang sökt vinna en överblick av det antal särskilda nämnder, som inom de olika länen skulle erfordras, därest åt dylika nämnder uppdrages taxeringen av jämväl rörelseidkare med ordnad bokföring. Härvid hava de sakkunniga utnyttjat de till finansdepartementet beträffande 1941 års taxering ingivna uppgifterna rörande taxeringsnämnds— ordförandenas arbetsprestationer och med ledning därav uppgjort en sam— manställning angående antalet av aktiebolag avgivna allmänna självdeklara- tioner och antalet bilagor till självdeklarationer angående rörelse enligt form. 8 a och 9 (rörelse med ordnad bokföring, som avslutas medelst vinst- och förlustkonto); denna sammanställning bifogas såsom Bilaga A.
Emellertid kan denna sammanställning icke enbart och utan vidaie läggas till grund för ett bedömande.
I fråga om de i sammanställningen upptagna uppgifterna må anmärkas följande: -
Antalet allmänna självdeklarationer, avseende aktiebolag, utgjorde inom samtliga län tillhopa 19 168; härtill komma 6 800 i Stockholms stad, vadan slutsumman bliver 25 968. Enligt från patent- och registreringsverket inhäm-
__...- .. ......
tad uppgift räknar man emellertid därstädes med att endast omkring 19 000 »levande» aktiebolag finnas. Den avsevärda skillnaden mellan denna siffra och den nyss förut angivna — vilken skillnad uppgår till närmare 7 000 — har sin förklaring däri, att i ett flertal av de från länen hämtade uppgifterna (men icke i uppgiften från Stockholms stad) ingå såväl allmänna som sär- skilda självdeklarationer. Varje aktiebolag, som driver rörelse från fast drift— ställe inom flera kommuner, förekommer därför beträffande åtskilliga län i sammanställningen praktiskt taget lika många gånger, som motsvara an- talet olika kommuner, varinom dylik rörelse drives. Med anledning härav hava de sakkunniga från länsstyrelserna infordrat särskilda uppgifter rö- rande antalet aktiebolag, som år 1941 varit upptagna i inkomstlängden så- som skattskyldiga till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. Därvid har framkommit ett antal av 11 449 i stället för den tidigare siffran av 19 168; därest antalet aktiebolag i Stockholms stad tillägges, erhålles siffran 18 249, vilken efter tillägg av »levande» men icke i taxeringslängd upptagna aktie- bolag torde tämligen väl överensstämma med patent- och registreringsver- kets uppgift.
Motsvarande uppgifter hava även införskaffats beträffande övriga i in- komstlängd B och C upptagna skattskyldiga.
Beträffande i avdelning A utav inkomstlängden upptagna rörelseidkare, vilka deklarera å bilaga enligt form. 8 a, hava däremot till utgångspunkt måst tagas ovanberörda hos finansdepartementet tillgängliga uppgifter; att in- fordra nya sådana hade varit att belasta länsstyrelserna med en arbetsuppgift av alltför betydande mått.
Nämnda uppgifter utvisa emellertid icke antalet rörelseidkare av berörda slag utan antalet bilagor enligt form. 8 a och dessutom form. 9 (svensk för- säkringsanstalt) till samtliga självdeklarationer. Dessutom är att märka, att vissa självdeklarationer kunna innehålla flera dylika bilagor; flertalet torde dock innehålla blott en sådan. Från antalet bilagor måste därför i första hand dragas antalet till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skattskyldiga i avdelning B av inkomstlängden, vilka som regel torde deklarera ä bilaga enligt form. 8 a; härvid avdrages jämväl antalet försäkringsanstalter, vilka använda form. 9 som bilaga, enär dessa upptagas i B-längden. Därjämte måste ytterligare viss reduktion ske med hänsyn till dels berörda förhållande. att vissa deklarationer innehålla mera än en bilaga, dels att bilagor till de- klarationer, avgivna av skattskyldiga, hörande till avdelning C av inkomst- längden, till ett mindre antal torde vara av typen form. 8 a (flertalet skatt- skyldiga av sistnämnda slag torde vid deklarationerna foga antingen ingen bilaga alls eller sådan enligt form. 7 a), dels ock att även beträffande här ifrågavarande rörelseidkare i ej ringa omfattning förekommer, att rörelse från fast driftställe idkas inom flera kommuner. I avsaknad av tillräckliga uppgifter för ett bestämmande av denna ytterligare reduktion hava de sak— kunniga ansett densamma böra beräknas till 1/10 av antalet bilagor, sedan detta minskats med antalet till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skattskyl- diga i avdelning B av inkomstlängden; härvidlag torde i vart fall antalet rö- relseidkare icke bliva för lågt upptaget.
I anslutning till sålunda framkomna uppgifter av olika slag erhålles föl- " jande uppställning, däri antalet särskilda nämnder i första hand beräknats under förutsättning, att även i avdelning A utav inkomstlängden upptagna rörelseidkare, vilka använda form. 8, hänföras dit; inom parentes angives det beräknade antalet särskilda nämnder, därest rörelseidkarna i fråga icke medräknats: B - l ä n g (1 _ Svens- Siggi?—a juldäårkcåsåå- C— 33335 säéåålda L a n Svens— ka r1ngsan- Spar- soner, __som lånad idkare taxermgs— ka ekon. stalter, ban- 1_cke aro ” form.8 namn- aktlc— for— som icke ker osklfta dods- der bolag ening— aro hon eller ar aktie— familjestif- bolag telser
Stockholm .......... 299 204 — 2 — 603 3 379 4 (1) Uppsala ............ 287 275 — 4 — 805 1 358 2 (i) Södermanland ....... 405 385 — 13 — 437 1 611 2 (1) Östergötland ........ 1 509 160 1 35 —— 734 3 827 4 (1) Jönköping .......... 507 307 1 28 —— 458 3 296 3 (1 ) Kronoberg .......... 142 129 2 26 — 143 1 356 2 (l i Kalmar ............ 342 218 —— 37 — 183 2 120 3 (1) Gotland ............ 73 43 —— 24 — 28 671 1 (1) Blekinge ............ 151 157 -— 24 ——- 140 1 442 2 (1) Kristianstad ........ 299 452 1 83 1 348 2 249 3 (11 Malmöhus .......... 2 122 812 24 61 7 820 6 709 8 (3) Halland ............ 215 273 — 12 — 236 1 375 2 (1) Göteborg och Bohus 2 422 2 814 9 10 1 854 3 396 8 (6) Älvsborg ........... 756 403 3 12 — 447 3 489 4 (2) Skaraborg .......... 307 175 2 8 — 326 2 439 3 (1) Värmland .......... 274 142 — 8 — 126 2 890 3 (1) Örebro ............. 439 198 2 16 1 '331 2 497 3 (1) Västmanland ........ 278 226 -— 7 —— 492 1 648 2 (1) Kopparberg ......... 322 195 — 13 — 345 2 694 3 (1) Gävleborg .......... 489 281 6 10 — 267 2 619 3 (l) Västernorrland ...... 417 3—5 2 5 _— 229 2 227 3 (1) Jämtland ........... 125 128 — 2 -— 102 908 l (1) Västerbotten ........ 132 129 -— 2 — 74 1 360 1 (1) Norrbotten ......... 107 106 — 10 — 108 1 054 1 ( 1) Summa 11 449 8 597 53 452 10 8 636 56 614 71 (32) Stockholms stad ..... 6 800 2 900 49 3 4 1 292 2— 3 32 (7) Totalsumma 18 249 11 497 102 455 14 9 928 —- 103 (39) 1 Endast aktiebolag, för vilka beskattningsbart belopp utförts ilängden, hava medräknats. — 9 Uppgift har icke kunnat lämnas. -— 3 Nuvarande antalet särskilda nämnder. Till sär- skild nämnd hänföras i Stockholm samtliga rörelseidkare.
i l 1
Med ledning av denna uppställning torde antalet erforderliga särskilda taxeringsnämnder inom riket i dess helhet—bortsett från Stockholm—kunna uppskattas till 71, därest även berörda rörelseidkare, Vilka använda form. 8, hänföras till dylika nämnder, men eljest till 32. Vid beräknandet av antalet erforderliga dylika nämnder har ansetts, att omkring 1 500 rörelseidkare böra tilldelas varje nämnd. I fråga om aktiebolag har antalet ansetts böra som regel vara lägre.1
De sakkunniga vilja slutligen erinra om, att den nu ifrågasatta differentie— ringen av taxeringsnämnderna med hänsyn till de skattskyldigas art icke innebär någon fullständig nyhet. Vid 1928 års lagstiftning infördesiTF4 & en bestämmelse av innehåll, att länsstyrelserna i särskilda fall finge vid upp— delning av kommun i flera taxeringsdistrikt förordna att vid taxering för inkomst eller förmögenhet beträffande viss grupp eller vissa grupper skatt- skyldiga eller vid särskild fastighetstaxering eller vid virkestaxering annan indelning skulle tillämpas än som föreskrives för taxeringen i övrigt. Såsom motivering härtill anförde departementschefen:2
»Till förebyggande av tvekan om det författningsenliga uti ett på vissa håll bruk- ligt förfaringssätt att inom kommun, som delats i ett flertal taxeringsdistrikt, sam- manföra taxeringen av viss grupp skattskyldiga, exempelvis bolag, hos någon eller
några taxeringsnämnder med avvikelse från eljest tillämpad territoriell indelnings- grund, har uttryckligen angivits, att sådant förfaringssätt medgives.»
Den sålunda beredda möjligheten till en differentiering av vissa skattskyl- digas taxering har även i större eller mindre utsträckning utnyttjats inom Stockholm och Göteborg med flera städer. Detta i TF 4 g lämnade medgivan- de är emellertid begränsat till skattskyldiga inom en och samma kommun. De sakkunnigas förslag innebär en utvidgning härav att gälla samtliga skatt- skyldiga inom länet.
Genom ett sammanförande på nu angivet sätt av vissa grupper skattskyl- diga till särskild taxeringsnämnd synes, utöver vad nyss anförts, ytterligare en fördel vara att ernå, vilken dock i första hand är till gagn för vissa skatt- skyldiga. Förutom den allmänna självdeklarationen hava vissa skattskyldiga att avlämna särskild självdeklaration i varje annan kommun än hemortskom- munen och, för visst fall, i varje administrativt område, där vederbörande är skattskyldig till kommunal inkomstskatt. Dylik särskild självdeklaration skall sålunda bl. a. avgivas av varje skattskyldig, som utövar rörelse från fast drift- ställei annan kommun (administrativt område) än hemortskommunen. Sär- skilt för rörelseidkare med många avdelningskontor inom olika kommuner kan antalet särskilda självdeklarationer komma att bliva högst betydande och måste i åtskilliga fall räknas i hundratal. Genom den föreslagna åtgär-
' I en del av yttrandena över de sakkunnigas i skrivelse den 28 september 1942 till stats- rådet och chefen för finansdepartementet framlagda förslag till provisoriska åtgärder vid 1943 års taxering har anmärkts, att det ovan beräknade antalet skattskyldiga, som bör tilldelas varje nämnd, syntes vara för högt. Därest berörda antal sättes till omkring 1000, skulle antalet särskilda taxeringsnämnder kunna uppskattas till cirka 90, därest även berörda rörelseidkare, Vilka använda form. 8, hänföras dit, men eljest till cirka 35.
”3 Prop. 1927:210 , sid. 197. 11—427803.
den med Särskilda taxeringsnämnder bör föreskriften om avgivandet av Sär- skild självdeklaration beträffande ifrågakommande skattskyldiga kunna mild- ras väsentligt. Som huvudregel börkunna gälla, att dylik skattskyldig endast behöver avgiva allmän självdeklaration inom det län, där hemortskommunen är belägen, samt därutöver en särskild självdeklaration i varje annat län, där rörelse bedrives från fast driftställe. Emellertid bör rätt föreligga att avfordra den skattskyldige flera särskilda självdeklarationer, där så påkallas; skäl här— till kan förefinnas, därest en och samma skattskyldig undantagsvis taxeras inom flera särskilda taxeringsnämnder i samma län. Förslaget överensstäm- mer i denna del med vad som provisoriskt gällde vid 1942 års taxering.
Tidigare har anmärkts, att för närvarande taxeringen av sådana skatt— skyldiga, vilkas deklarationer sedermera skola överlämnas till mellankom- munala prövningsnämnden, i allmänhet torde bliva föremål för föga ingå— ende behandling inom taxeringsnämnderna. Säkerligen kommer även här- vidlag en bättre ordning att inträda genom de föreslagna särskilda taxerings- nämnderna. De sakkunniga hava emellertid övervägt, om icke ännu en åt— gärd borde vidtagas för vinnande av ytterligare förbättring härutinnan. De företag, varom här är fråga, tillhöra i allmänhet de största i riket. Deras deklarationer kräva väsentligt mera ingående behandling än andra och de- ras verksamhet sträcker sig ofta över stora delar av riket.
En konsekvent tillämpning av den princip, de sakkunniga ovan sökt ge- nomföra, kunde synas leda till, att samtliga deklarationer från ifrågavarande skattskyldiga redan från början utskildes från dem, vilka behandlas av lå- nens taxeringsnämnder, och i stället hänfördes till särskilda mellankommu— nala taxeringsnämnder, gemensamma för riket i dess helhet. Då antalet de— klarationer, som nu handläggas av mellankommunala prövningsnämnden, uppgår till i runt tal 3 000, skulle å taxeringsnämndsstadiet för nu berörda arbete troligen krävas tre mellankommunala taxeringsnämnder.
Ett inrättande av dylika mellankommunala taxeringsnämnder skulle så— kerligen medföra en mera konsekvent och effektiv behandling av hithörande skattskyldigas deklarationer ä taxeringsnämndsstadiet och därjämte även be- tyda en viss, ehuru föga betydande lättnad för de särskilda taxeringsnämn- derna i länen, då ju dessa befriades från arbetet med omkring 3 000 skattskyl— diga. Som exempel må anföras att i Stockholms stad, varest i runt tal 7 000 aktiebolag äro taxerade, omkring 500 sådana skulle överföras till mellankom- munal taxeringsnämnd. .
Den nu ifrågasatta åtgärden skulle härutöver medföra en arbetslindring för landskontoren under slutet av juni och början av juli månad, då för när- varande en särskild arbetsanhopning förekommer där på grund av inkom- mande besvär över taxeringsnämndernas beslut. Enligt föreskrift i TF 92 ä 1 mom. har ju landskamreraren att senast den 10 juli översända deklarationer och andra handlingar rörande vederbörande skattskyldiga till mellankom— munala prövningsnämnden. Detta medför för landskontorens vidkommande ett rätt forcerat och tidskrävande arbete under en, som nyss erinrats, redan arbetsfylld period. Med den ifrågasatta omläggningen skulle denna arbets—
uppgift för länsstyrelserna bortfalla. Därjämte skulle taxeringsnämndsordfö- randena kunna befrias från den i FT 21 g 1 mom. stadgade skyldigheten att kommunvis uppgöra en förteckning över alla inom deras distrikt förekom- mande skattskyldiga av ifrågavarande art.
Mot den sist föreslagna omläggningen av taxeringsnämndsarbetet torde emellertid två vägande anmärkningar vara att framställa. För det första kan sägas, såsom redan ovan antytts, att de lokala taxeringsnämnder, till vilka i nu förevarande fall den allmänna självdeklarationen för närvarande ingives, liksom även i viss mån de eventuellt nyinrättade särskilda taxeringsnämn- derna, med hänsyn till sin lokalkännedom böra äga bättre förutsättningar än de här ifrågasatta för att bedöma deklarationens riktighet, åtminstone såvitt angår de mindre rörelseidkarna. Denna lokalkännedom måste antagas saknas eller åtminstone endast i ringa grad vara företrädd i en mellankommunal taxeringsnämnd. De största olägenheterna av nuvarande förhållande borde ju dessutom bliva avhjälpta genom inrättandet av särskilda taxeringsnämn- der länsvis.
Än vidare skulle, om de mellankommunala taxeringsnämnderna liksom mellankommunala prövningsnämnden lokaliserades till Stockholm, kommu- nikationen mellan flertalet skattskyldiga och vederbörande taxeringsnämnd bliva besvärlig, i motsats mot vad nu är fallet, då ju regelrätt den allmänna självdeklarationen finnes hos taxeringsnämnden i den ort eller residenssta— den i det län, där vederbörande företag har sitt hemvist.
De sakkunniga hava vid övervägande av de olika skäl, som kunna anföras för eller emot den ifrågasatta omläggningen, för sin del stannat vid att anse nackdelarna böra tillmätas avgörande betydelse och anse sig för den skull icke böra framlägga förslag om inrättandet av särskilda mellankommunala taxeringsnämnder för nyss angivna uppgifter.
b) Kronoombudets ställning. Ovan har påtalats, hurusom de viktiga funktioner, som enligt taxerings- förordningen åvila kronoombudet i taxeringsnämnd, i stor utsträckning icke bliva och icke kunna bliva av kronoombudet fullgjorda. Skälen härför hava varit mångahanda, främst naturligtvis svårigheten att i varje taxeringsdistrikt kunna finna en för dessa uppgifters fullgörande lämplig person. Därjämte har emellertid medverkat den ytterst ringa ersättning, som utgår till krono- ombuden. Det är givetvis i hög grad önskvärt att kunna ernå sådan ändring, att kronoombuden i taxeringsnämnd verkligen bliva vad de enligt författning— en äro avsedda att vara.
Vad angår de föreslagna särskilda taxeringsnämnderna bör detta syftemål utan vidare kunna uppnås, då ju de sakkunniga förutsatt att som regel tjäns- temän skola vara kronoombud i dessa nämnder. Beträffande övriga taxerings- nämnder skulle emellertid de nu rådande olägenheterna alltjämt kvarstå. Att här verkställa en allmän och i så fall avsevärd förhöjning av kronoombudens ersättningar skulle båta föga, då ju bristen på lämpliga personer därigenom näppeligen avhjälpes. De ekonomiska konsekvenserna skulle för övrigt bliva alltför tyngande. '
Emellertid är att märka, att de taxeringsfall, där kronoombudens ingripan- de är särskilt påkallat, genom den föreslagna omläggningen flyttats bort från de lokala taxeringsnämnderna samt att därför kraven å dessas krono- ombud icke bliva av lika stor omfattning som hittills.
I övrigt synes önskvärt, att vederbörande länsstyrelser erinra samtliga kro- noombud om dem författningsenligt åvilande uppgifter.
-c) Åtgärder för beredande av lättnad i taxeringsnåmndsordförandenas ar- bete.
Det lärer vara oomtvistligt att ett starkt behov föreligger av ökat biträde åt taxeringsnämndsordförandena i syfte att bereda dessa ökad tid för det egentliga taxeringsarbetet. I korthet sammanfattat vore önskvärt, att dekla- rationerna samt uppgifterna till ledning vid annans taxering kunde insamlas centralt hos länsstyrelserna, där sorteras och ordnas för att sedan tillställas ordförandena, att stommar till längderna upprättades på landet av härads- skrivare och i stad av vederbörande tjänsteman samt tillställdes ordföran- dena ävensom att dessa erhölle kostnadsfri skrivhjälp vid längdföringen och möjligen även vid utskrivandet av anmaningar och meddelanden.
En dylik koncentration utav deklarationsmaterialet i och för sortering och ordnande är emellertid för närvarande icke genomförbar. Länsstyrelserna sakna såväl härför erforderlig personal som ock behövliga lokalutrymmen, vartill kommer, att en betydande omgång med försändelser åt olika- håll skulle uppkomma, enär allmänheten tydligtvis måste bibehållas vid sin i TF 37 5 1 mom. givna rätt att avlämna handlingarna i fråga till där angivna lokala myndigheter, varifrån handlingarna sedan måste sändas till länssty- relserna för att därifrån i sinom tid åter expedieras till taxeringsnämndsord- förandena. Det återstår då endast att överväga, om det särskilt i större” taxe- ringsdistrikt betungande sorteringsarbetet skall kunna på annat sätt under- lättas, eventuellt delvis förläggas till tid, då den egentliga taxeringen ännu icke börjat. '
De sakkunniga hava härvidlag till en början haft under övervägande, huru- vida de nu gällande tidsfristerna för avlämnande av självdeklaration skulle kunna förkortas. För närvarande äro ju två sådana tidsfrister fastställda. Senast den 31 mars skall självdeklaration avgivas av staten, landsting, kom- mun" och annan dylik menighet ävensom av sådana skattskyldiga, vilka varit bokföringspliktiga. Senast den 15 februari skall självdeklaration avgivas utav övriga skattskyldiga. Anstånd utöver de sålunda fastställda tiderna kan dock medgivas av landskamreraren, ett medgivande som enligt bestämmelsernas avfattning endast undantagsvis borde ifrågakomma. Såvitt de sakkunniga hava sig bekant, har emellertid praxis utvecklat sig därhän, att på sina håll dylikt anstånd beviljas i synnerligen vidsträckt omfattning.
De självdeklarationer, vilka avgivas av bokföringspliktiga skattskyldiga, äro ju av naturliga skäl de besvärligaste att granska. Det medför för den skull för taxeringsnämnderna uppenbara olägenheter att dessa deklarationer icke behöva ingivas förrän senast den 31 mars; även i sådana fall, säkerligen ej sällan förekommande, då deklarationsskyldigheten kunnat tidigare fullgöras,
utnyttjar vederbörande skattskyldige ändock gärna det medgivna anståndet. Lämnas därutöver av landskamreraren ytterligare anstånd med dylika dekla- rationers avgivande, begränsas ännu mera den knappa tid, som står till taxe- ringsnämndens förfogande för vederbörlig granskning därav; denna gransk- ning skall ju, bortsett från Stockholm, vara avslutad den 15 maj.
I de yttranden, vilka avgåvos över de sakkunnigas förslag angående sär- skilda föreskrifter beträffande 1942 års taxering, framhöllo några länsstyrel- ser, att det borde övervägas, huruvida icke tidpunkten för självdeklarations avgivande borde bestämmas till senast den 31 januari i fråga om andra fy- siska personer än rörelseidkare. En länsstyrelse uttalade, att den kommuner och menigheter medgivna rätten att åtnjuta anstånd med avlämnande av deklaration till den 31 mars kunde bortfalla samt rätten till dylikt anstånd för bolag och andra bokföringsskyldiga inskränkas till förslagsvis den 15 mars.
Frågan om fastställande av mera begränsad deklarationstid än den nu gäl- lande har tidigare varit under övervägande, såvitt fråga är om andra fysiska personer än rörelseidkare. I proposition till 1927 års riksdag (prop. 210, sid. 235) framhölls som skäl häremot, att det för en del statens verk men även för enskilda arbetsgivare vore förenat med stora svårigheter att hinna färdig- ställa—löneuppgifter inom januari månads utgång samt att det icke torde vara lämpligt att framtvinga löntagarnas egna deklarationer tidigare än löneupp— gifterna. Departementschefen framhöll därjämte, att en avknappning av de- klarationstiden ej heller skulle tjäna något ändamål, så länge det icke var möjligt att färdigställa mantalslängden tidigare än vad fallet var.
Båda dessa erinringar torde alltjämt äga giltighet. Visserligen vill det synas som om arbetsgivarna borde kunna till den 31 januari färdigställa löneupp- gifterna. Emellertid behöva de skattskyldiga någon tid därutöver för att — såsom numera blivit allt vanligare — med ledning av dessa uppgifter iord- ningställa deklarationen, och det synes med hänsyn härtill icke görligt att låta deklarationstiden utgå den 31 januari; att i stället söka fixera någon dag mellan sistnämnda datum och den 15 februari torde icke förtjäna allvarli- gare övervägande. Då vidare mantalslängden icke lärer kunna färdigställas tidigare än till slutet av februari månad, skulle alltjämt föga vara vunnet, om deklarationstiden förkortades på föreslaget sätt; visserligen kunde en preli-' minär sortering av deklarationerna — på sätt nedan föreslås beträffande löneuppgifterna — ske med ledning av föregående års mantalslängd, men härigenom vore föga vunnet i betraktande av förstberörda svårighet.
Annorlunda ställer sig frågan beträffande den andra tidsfristen för själv- deklarations avgivande, nämligen den, som gäller för stat och kommun samt bokföringspliktiga skattskyldiga, vilka ju för närvarande åtnjuta anstånd till den 31 mars. Intet av de nyss anförda skälen kan åberopas mot en för-' kortning av denna tidsfrist. Det skäl, som föranlett bestämmelsens infö- rande, är givetvis hänsynen till arbetet med boksluts upprättande; förrän detta skett kan ju icke deklarationen upprättas. Någon tvekan lärer emeller— tid icke råda därom, att ett stort antal av ifrågavarande skattskyldiga har"
sina bokslut upprättade å sådan tid, att de väl skulle kunna vid en tidigare tidpunkt än den 31 mars avgiva självdeklaration. Vilken tidigare tidpunkt man härvidlag bör fastslå kan vara föremål för tvekan. Till förebyggande av alltför talrika framställningar om ytterligare anstånd hava de sakkun— niga stannat vid att föreslå, att deklarationstiden för nu berörda skattskyl— diga skall så begränsas, att densamma utgår senast den 15 mars.
De nu i TF 36 ä 1 mom. givna bestämmelserna angående anstånd utöver de legala tidsfristerna med deklarations avgivande hava ju avsiktligt formu- lerats så, att dylikt anstånd endast undantagsvis borde ifrågakomma; såsom nyss påpekats hava emellertid dessa bestämmelser kommit att tillämpas i en väsentligt större omfattning än avsikten varit. De sakkunniga föreslå därför en ändrad avfattning av bestämmelserna i fråga i syfte att klart utmärka, att endast i särskilda undantagsfall, och då efter en föregången omsorgsfull prövning, ytterligare något kortare anstånd bör medgivas.
För närvarande gäller att enskild skattskyldig, som vill begagna sig av det legala anståndet till den 31 mars, senast den 15 februari skall härom göra skriftlig anmälan hos ordföranden i taxeringsnämnden. Redan 1923 års taxe- ringssakkunniga föreslogo, att denna anmälningsskyldighet skulle bortfalla och departementschefen biträdde detta förslag i propositionerna till 1927 och 1928 års riksdagar. Särskilda utskottet vid 1928 års riksdag bibehöll emel- lertid föreskriften i fråga med motivering att det otvivelaktigt var av intresse för taxeringsnämndens ordförande att på ett tidigt stadium känna, vilka skattskyldiga som ämnade begagna sig av dylikt anstånd. Vidare infördes i TF 141 5 ett ordningsstraff i fall av underlåtenhet att avgiva dylik anmälan, bestämt till 10 kronors böter.
Sist berörda anmälningsskyldighet har medfört en mångfald skrivelser till taxeringsmyndigheterna, vilka till synes icke äro av någon som helst praktisk betydelse. Taxeringsnämndsordföranden vet därförutan vilka skattskyldiga, som äro hänförliga till nu ifrågavarande grupp, och han lärer jämväl av er- farenhet veta, att dessa skattskyldiga genomgående utnyttja anståndsrätten. Den givna straffbestämmelsen torde knappast någonsin tillämpas vid under- låtet fullgörande av anmälningsskyldigheten. .
Med hänsyn till vad sålunda anförts föreslå de sakkunniga i detta sam- manhang, att anmälningsskyldigheten i fråga skall upphävas och att i sam- band därmed straffsanktionen i TF 141 % skall utgå. ,
I förevarande sammanhang bör även undersökas i vad mån den nu före- skrivna tiden, inom vilken taxeringsnämndernas arbete skall vara avslutat, kan utsträckas. De sakkunniga erinra härvidlag om att i förordningen med särskilda bestämmelser rörande taxeringsförfarandet år 1942 bl. a. föreskri- vits att länsstyrelse må på framställning av ordföranden i särskild taxerings- nämnd medgiva utsträckning av den tid, inom vilken nämndens arbete skall vara avslutat, dock ej till senare tidpunkt än den 31 maj. Därvid får jäm— väl förordnas om utsträckning av tiden för insändande till länsstyrelsen av deklarationer och andra handlingar, dock längst till den 15 juni. —— En motsvarande bestämmelse kan givetvis även i fortsättningen meddelas. Frå-
ga är emellertid om icke en generell föreskrift kunde meddelas rörande för— längning av tiden för taxeringsnämndernas arbete. På sätt i annat sam- manhang framhållits medhinna åtskilliga taxeringsnämndsordförande för närvarande icke att avsluta sitt arbete förrän med maj månads utgång och på sina håll fortgår arbetet fram till mitten av juni. I TF 88 & given före- skrift om arbetets avslutande senast den 15 maj har sålunda visat sig i praktiken icke kunna upprätthållas; som en följd därav har man ej heller kunnat följa bestämmelsen i FT 22 ä 1 mom. om att taxeringslängderna, med undantag av Skogsaccislängden, skola avlämnas senast den 20 maj.
Sistnämnda tidsbestämmelser sammanhänga med de i FT 22 ä 2 och 3 mom. givna föreskrifterna dels om den tid, inom vilken häradsskrivarna och städer- nas tjänstemän skola insända avskrift av taxeringslängderna till länsstyrelsen, och dels därom, att fastighetslängderna och inkomstlängderna, respektive avskrifter därav, skola hållas offentligen framlagda under en tid av minst 14 dagar före den 15 juli. Vid upprepade tillfällen har framhållits, att detta framläggande av längderna till granskning numera saknar praktisk betydelse. De skattskyldiga, från vilkas deklarationer avvikelse skett, skola ju erhålla skriftligt meddelande härom; längdernas framläggande tjänar sålunda ej längre syftet att bereda de skattskyldiga underrättelse i angivna avseende. Något gagn ur kontrollsynpunkt torde ej heller denna framläggning av läng— derna medföra, ehuruväl så stundom gjorts gällande (jfr SOU 1937: 42, sid. 264). Slutligen må erinras om, att något dylikt framläggande av taxerings- längderna aldrig förekommit i Stockholm och att därstädes inga som helst olägenheter härav uppkommit men väl den fördelen vunnits, att taxerings- arbetet kunnat fortgå till den 15 juni.
De sakkunniga vilja för sin del föreslå, att nu berörda bestämmelse i FT 22 5 om att taxeringslängderna skola offentligen framläggas upphäves.1
Härigenom vinnes att häradsskrivarna och städernas tjänstemän erhålla bättre tid för längdernas iordningställande och avskrifternas utförande samt att taxeringsnämndsordförandena kunna senare än nu avsluta avlämnandet av primärmaterialet utan att därigenom vålla häradsskrivare och vederböran- de tjänstemän i städerna någon egentlig olägenhet.
Med hänsyn till det ovan sagda och de sakkunnigas nedan omförmälda förslag, att häradsskrivarna skola från taxeringsnämndsordförandena över- taga en del av längdföringen, föreslå de sakkunniga, att som tidpunkt för avlämnande av avskrifter av längderna till länsstyrelsen och de kommunala myndigheterna på landet och i fögderistad hör av Kungl. Maj:t fastställas senast den 15 juli.
Denna förskjutning i tiden för längdavskrifternas insändande till läns— styrelsen kommer givetvis även att åstadkomma en förskjutning av den tidpunkt, då landskontoren kunna börja arbetet med avseende på prövnings- nämnden. Särskilt vad angår det förberedande arbetet för handläggning av besvärsmål är det för landskontoren nödvändigt att äga tillgång till årets
* Däremot föreslås ej någon ändring i bestämmelserna om att fastighetslängderna vid allmän fastighetstaxering skola offentligen framläggas (jfr sid. 234).
taxeringslängder för att i icke sällsynta fall kunna identifiera en klagande och framtaga hans deklaration samt vidare för att göra utdrag ur vederbörlig längd att biläggas besvären, då de utremitteras till taxeringsnämndsordfö- randena, vilken utremittering sker efter hand som besvären inkomma. Visser- ligen föreslå de sakkunniga, som vid förslaget till ändrad organisation av prövningsnämnden omförmäles, att slutdagen för ingivande av besvär till densamma fastställes till den 31 juli. Emellertid förkortas tiden mellan den dag, då avskrifter av längderna inkomma till länsstyrelsen, och slutdagen för besväns ingivande från för närvarande 25 dagar (20 juni 15 juli) till 16 dagar (15—31 juli) och i motsvarande mån den tid, som står till landskon- torets förfogande för utremittering av besvär. Det bör dock framhållas, dels att det här blott rör sig om en tidsförlust ä 9 dagar, vilken beträffande några dagar uppväges av att midsommarhelgen infaller under perioden 20 juni—15 juli, och dels att besvären nu till övervägande antalet inkomma under tiden 1—15 juli. Å andra sidan innebär den förbättrade längdföring, som enligt de sakkunnigas förslag skulle inträda, att den eftergranskning av längderna, som nu pågår å landskontoren under minst ett tiotal dagar, kan inställas. Ännu viktigare att framhålla mot en anmärkning om att den redan korta tiden för prövningsnämndsarbetet ytterligare förkortas är, att de sakkunniga, som se— nare beröres, föreslå, att en väsentlig framflyttning skall äga rum av den tidpunkt, då prövningsnämndens arbete i fråga om ett års taxering normalt skall vara avslutat.
Vidare mä betonas, att det är av utomordentlig vikt, att taxeringsnämn- derna erhålla tillräcklig tid att utföra sitt betydelsefulla arbete. Utföres icke arbetet i första instans tillfredsställande, återverkar detta på överinstanserna sålunda, att dessas arbetsbörda ökas genom förhöjt antal besvär. Men vad värre är, ett mindre väl utfört arbete i första instans kan ofta vara omöjligt att senare förbättra.
De sakkunniga vilja förty vidare föreslå, att den i TF 88 å givna bestäm- melsen, att taxeringsnämnderna i länen skola hava avslutat sina arbeten, såvitt angår annan taxering än virkestaxering, senast den 15 maj, ändras sålunda, att som slutdag sättes den 31 maj. Därjämte föreslå de sakkun- niga, att länsstyrelse må på framställning av ordförande i särskild taxe- ringsnämnd medgiva ytterligare utsträckning av tiden, dock ej till senare. tidpunkt än den 15 juni. Samtidigt föreslås sådan ändring av TF 91 Q 1 mom., att den tidpunkt, då deklarationer och andra handlingar senast skola insändas till länsstyrelsen, fastställes till senast den 15 juni. Har länsstyrel- sen medgivit utsträckning av den tid, inom vilken särskild taxeringsnämnds arbete skall vara avslutat, föreslås länsstyrelsen jämväl äga förordna om ut- sträckning av tiden för avlämnande av deklarationer och andra handlingar. dock längst till den 30 juni.
Härvid bör den i TF 123 5 1 mom. fjärde stycket, 2 mom. åttonde stycket och 3 mom. andra stycket angivna tidpunkten 15 juni, före vilken skattskyl- dig i visst fall skall hava erhållit underrättelse om taxeringsnämnds beslut, ändras till 30 juni, då skattskyldig senast skall hava emottagit dylik under-
rättelse; denna fråga upptaga de sakkunniga nedan i samband med frågan om prövningsnämndernas organisation.
Emellertid måste vid ett genomförande av denna ordning förutsättas, att taxeringslängderna av vederbörande ordförande så snart ske kan avlämnas till häradsskrivaren, respektive vederbörande tjänsteman i stad, så att på dessa ankommande arbete kan snarast möjligt igångsättas. Härvid torde i mindre distrikt längderna kunna överlämnas i slutet av april (möjligen ännu tidigare) eller början av maj månad. I större distrikt böra längderna avlämnas succes- sivt i lämpliga delar. Bestämmelser härom torde böra meddelas av Kungl. Maj:t i enahanda ordning som de nu i FT innehållna.
De sakkunniga hava ovan uttalat, att en begränsning av tiden för den all- männa deklarationsplikten till tidigare datum än den 15 februari icke synes lämplig eller möjlig. Annorlunda ställer sig förhållandet i fråga om tiden för avgivande av de uppgifter, som i stor utsträckning skola lämnas av arbetsgi- vare med flera till ledning vid annans taxering.
DesSa uppgifter skola nu i likhet med deklarationerna avlämnas senast den 15 februari. På sätt de sakkunniga redan framhållit i sin åberopade skrivelse av den 11 november 1941 framkallas härigenom åtskilliga olägenheter. Upp- gifterna avlämnas i regel icke förrän dagarna närmast före den 15 februari, ej sällan för övrigt vida senare. Då självdeklarationerna avgivas vid samma tidpunkt, medför detta, att taxeringsnämndsordförandena i bästa fall få un- der tiden närmast efter den 15 februari arbeta med sorteringen av både dekla— rationerna och nyssberörda uppgifter. Ofta avlämnas emellertid uppgifterna till taxeringsnämndsordförandena vid en senare tidpunkt, och därigenom för- ryckes dessas arbete med taxeringen. Det är nämligen föga mening med att behandla en deklaration, innan nyssberörda uppgifter kommit ordföranden tillhanda, enär i sådana fall ej sällan taxeringen måste göras om, sedan upp- gifterna i fråga inkommit.
En annan olägenhet med den nu gällande tidsfristen är, att de, som skola avgiva uppgifterna till ledning för annans taxering, ej sällan, åtminstone då fråga är om mindre arbetsgivare, avgiva desamma liggande inne i sina dekla- rationer, så att uppgifterna icke anträffas förrän vid det senare stadium, då en realbehandling av deklarationerna äger rum.
Slutligen råder en rätt allmän missuppfattning bland dem, som erhålla an- stånd med avgivande av deklaration, i det att dessa hålla före, att medgivet anstånd med deklarations avgivande även medför, att ifrågavarande särskil— da uppgifter icke heller behöva avgivas förrän vid den senare tidpunkt, då deklarationen skall inlämnas. Så är emellertid icke förhållandet utom för visst fall beträffande uppgifter enligt TF 34 %.
Det synes de sakkunniga som om en icke oväsentlig förbättring i nu be- rörda avseenden skulle ernås, därest tidpunkten för avlämnande av uppgif— terna till ledning för annans taxering sattes till senast den 31 januari. Här- vid torde en dylik åtgärd dock kunna begränsas till uppgifter enligt TF 33 å och 42 ä 3 mom., i vad de avse utdelning; uppgifter enligt 42 ä 1 mom. torde numera sakna praktisk betydelse. Vid sådant förhållande bör föreskrivas,
att avskrifterna av nästföregående års taxeringslängder skola tillställas taxe- ringsnämndernas ordförande senast den 31 januari. Med en sådan ändring torde samtliga nyssberörda olägenheter kunna effektivt undanröjas och taxe- ringsnämndsordförandena även kunna preliminärt sortera dessa uppgifter, in- nan mängden av deklarationer inkommer. Därjämte skulle tid vinnas för er- forderlig kontroll å att arbetsgivarna verkligen avgiva uppgifterna i fråga.
Mot den föreslagna åtgärden skulle kunna anmärkas, att arbetsgivarna, framför allt de större sådana, måhända icke kunna medhinna att under den sålunda förkortade tiden utskriva uppgifterna i fråga. Enligt de sakkunnigas förmenande synes emellertid större avseende icke böra fästas vid en dylik er- inran. Enligt vad erfarenheten från Stockholm givit vid handen, har där un- der de senaste åren genom frivilligt tillmötesgående från de större arbetsgi- varna kunnat genomföras, att berörda uppgifter ingivas väsentligt tidigare, än vad i författningen föreskrives, och några större svårigheter för arbetsgi- varna att tillmötesgå ett sådant önskemål hava icke yppat sig.
Därest avskrifterna av nästföregående års taxeringslängder skola till- ställas taxeringsnämndens ordförande redan den 31 januari, kan detta i stå- derna komma att verka hindrande på debiteringsarbetet, vilket sker med ledning av berörda avskrifter och som regel icke är avslutat vid nämnda tid- punkt. Det torde därför vara nödvändigt, att för städerna göra ytterligare en avskrift av fastighetslängder1 och inkomstlängd. Dessutom bör en avskrift verkställas av skogsvårdsavgiftslängden både för landet och stad, vilken avskrift den 31 januari påföljande år överlämnas till taxeringsnämndens ord- förande i stället för, såsom nu sker, huvudskriften. Den senare bör nämligen kvarbliva hos häradsskrivare eller vederbörande tjänsteman i stad under hela den tid, prövningsnämndens arbete pågår; enligt de sakkunnigas förslag till ändrad organisation av prövningsnämnden, varför nedan redogöres, skall nämndens arbete med avseende å ett års taxering fortgå till och med den 30 juni året därpå (jfr FT 17 å, 22 & 2—5 mom. och 26 Q 1 mom.). Kostnaden för "ovannämnda ytterligare avskrifter synes beträffande stad, där magistrat finnes, böra åvila staden. I fråga om fögderistad torde ersättning höra utgå till häradsskrivare för dylika avskrifters verkställande enligt de grunder, som finnas angivna i cirkuläret den 26 maj 1939 (Svensk författningssamling nr 199) angående ersättning till häradsskrivare för avskrifter av taxeringsläng- der m.m. Härvid kan kostnaden för verkställande av avskrift av inkomst- längden beräknas på följande sätt. Vid 1941 års taxering utgjorde antalet i inkomstlängd uppförda skattskyldiga (för vilka upptagits beskattningsbar inkomst eller beskattningsbart belopp) 2 574 548. Av nämnda antal torde, enligt vad ovan anförts, 2'] eller 735 585 kunna antagas hänföra sig till andra städer än Stockholm. Därest approximativt en fjärdedel av sistnämnda antal
* Egentligen skulle ytterligare avskrift erfordras endast beträffande längden över fastighet, för vilken fastighetsskatt utgöres, men då det synes lämpligt, att vederbörande stad erhåller fullständig uppsättning av fastighetslängderna, vilka skola stanna hos staden, torde, i samband med att avskrift tages av längden över fastigheter, för vilka fastighetsskatt icke utgöres, ytter— ligare en avskrift kunna verkställas.
beräknas belöpa å fögderistäder, skulle där antalet skattskyldiga enligt in- komstlängd uppgå till 183 896. Med en ersättning av 80 öre för varje trettiotal i inkomstlängden upptagna skattskyldiga, skulle kostnaden för verkställande av ifrågavarande avskrift av inkomstlängden utgöra cirka 5000 kronor. — Vad angår kostnaden för avskrift av fastighetslängderna, utgjorde antalet i fastighetslängd upptagna taxeringsenheter i riket vid 1941 års taxering 1 267 526. De sakkunniga hava icke haft tillgång till uppgift om fördelningen av antalet fastigheter mellan land och stad. Räknar man emellertid med att en något större del av antalet fastigheter, än vad ovan sagts beträffande antalet skattskyldiga, belöper på fögderistad synes, med en ersättning av 80 öre för varje fyrtiotal i fastighetslängden upptagna fastigheter, kostnaden för berörda avskrift av fastighetslängderna kunna uppskattas till ungefär- ligen 3 000 kronor. — Vad slutligen beträffar kostnaden för avskrift av skogs- vårdsavgiftslängden för landet och fögderistad, uppgick antalet i skogsaccis- längd upptagna skattskyldiga i riket vid 1941 års taxering till 124 183. För de sakkunniga hava icke varit tillgängliga uppgifter om antalet i skogsvårds- avgiftslängd upptagna fastigheter eller om fördelningen av dessa mellan land och stad. Om man räknar med cirka 100 000 fastigheter på landet och i fög- deristad, skulle med en ersättning av 80 öre för varje fyrtiotal i skogsvårds- avgiftslängden upptagna fastigheter kostnaden för här ifrågavarande avskrift kunna beräknas uppgå till cirka 2 000 kronor.
Den sammanlagda kostnaden för häradsskrivares verkställande av ovan- nämnda avskrifter skulle sålunda utgöra cirka 10 000 kronor.
Med avseende å de för taxeringen erforderliga längderna skola stommar till fastighetslängd vid särskild fastighetstaxering jämlikt FT 18 ä 2 mom. i tjänsten upprättas av häradsskrivare och vederbörande tjänsteman i stad, där magistrat finnes, utom Stockholm. Härutöver förekommer redan nu fler- städes på landet och som regel i stad, att stommar till inkomstlängdens avdel- ning A uppläggas av häradsskrivare och ovannämnde tjänsteman; härför er- lägga som regel ordförandena på landet viss ersättning, som måste utgå ur deras knappt tillmätta arvode.
De sakkunniga föreslå uttrycklig föreskrift därom, att häradsskrivare och vederbörande tjänsteman i stad skola tillhandahålla samtliga taxerings- nämndsordförande inom fögderiet, respektive staden, stommar till avdelning A av inkomstlängden, upptagande tillika uppgift om skattskyldigs civilstånd och antal barn, för vilka enligt mantalslängden familjeavdrag äger rum, samt att ersättning härför skall av statsmedel utgå till häradsskrivare; magistrats- städerna torde själva böra vidkännas kostnaden för upprättande av ifråga- varande stommar. Denna ersättning synes böra inom riket i des-s helhet beräknas efter enhetliga grunder.
En för taxeringsnämndsordförandena ilandsdistrikten synnerligen betung- ande uppgift är för närvarande förandet av inkomstlängden; anmärkas bör att sagda längdföring endast på landsbygden verkställes av vederbörande ord- förande, medan densamma i städerna utföres av särskilda tjänstemän, vilka av vederbörande stad ställas till ordförandens förfogande. Redan tidigare har
övervägts huruvida icke denna uppgift skulle kunna överflyttas å häradsskri- varna. Departementschefen berörde jämväl denna fråga i proposition nr 148 till 1935 års riksdag men ansåg sig icke för det dåvarande böra föreslå åt- gärder av detta slag, enär frågan lämpligen borde lösas i samband med den allmänna omprövning av häradsskrivarnas ställning, som då sedan en tid stått på dagordningen. Frågan om ändrad organisation av häradsskrivar— tjänsterna har ännu icke vunnit sin lösning och synes ej heller inom den när- maste tiden komma att göra detta. De sakkunniga hava vid sådant förhållande ansett sig icke kunna underlåta att till förnyat övervägande upptaga spörs- målet, huruvida på landsbygden taxeringsnämndsordförandena kunna erhålla hjälp vid längdföringen genom häradsskrivarnas försorg. Det torde måhända böra anmärkas, att det härvidlag ej blott är fråga om att bereda ordförandena en väl behövlig avlastning i fråga om det manuella arbetet utan att det jämväl gäller att vinna en mera betryggande form för det primära längdmaterialets' förande; vid upprepade tillfällen har ju visat sig, att i övrigt lämpliga och skickliga taxeringsnämndsordförande icke kunnat på fullt tillfredsställande sätt föra längderna i fråga, med påföljd, att taxeringsfel uppkommit och om- fattande kontrollåtgärder måst vidtagas.
De sakkunniga anse sig, framför allt med hänsyn till nödvändigheten av att icke ålägga häradsskrivarna alltför stora nya arbetsuppgifter, icke kunna föreslå, att häradsskrivarna skulle övertaga längdföringen i dess helhet. Där- emot vilja de sakkunniga föreslå, att taxeringsnämndsordförandenas befatt- ning med förandet av inkomstlängden A skall begränsas till införande av de uppgifter, som krävas för att uträkna taxerad inkomst eller taxerat be— löpp, jämte angivande av denna inkomst eller detta belopp ävensom gran—sk- ning av uppgift, införd av häradsskrivare, rörande skattskyldigs civilstånd och antal barn, för vilka familjeavdrag äger rum, medan å häradsskrivarna skulle ankomma att införa ortsavdrag samt verkställa uträkningen av den beskattningsbara inkomsten eller det beskattningsbara beloppet ävensom summera längden i dess helhet. Härigenom skulle framför allt det besvärliga arbetet med den s.k.bank11ingen komma att överflyttas från taxeringsnämnds- ordförandena till häradsskrivarna. I den mån särskilt avdrag för s. k. ömmande omständigheter eller halvt familjeavdrag för barn ifrågakommer, skulle gi- vetvis taxeringsnämndsordförandena hava att härom göra anteckning i an- märkningskolumnen, medan uträkningen skulle ankomma å häradsskrivarna.
De sakkunniga hava verkställt vissa undersökningar angående möjligheten av en dylik utökning av häradsskrivarnas arbetsbörda. Enligt vad som där- vid framkommit skulle förslaget vara genomförbart; dess genomförande för- utsätter emellertid, att särskilt A—läng—den avlämnas till häradsskrivaren sna- rast möjligt (jfr ovan). Ersättning bör givetvis beredas häradsskrivarna för denna nya arbetsuppgift, då ju dessa själva skola hava'att bekosta erforder- lig biträdeshjälp för uppgiftens lösande. Ersättningsbeloppet har synts de- sakkunniga skäligen böra bestämmas till 8 öre per skattskyldig, vilket torde vara i överensstämmelse med eljest tillämpade grunder för ersättning ät hä-
radsskrivarna. Häri synes då även böra ingå erforderlig ersättning för upp- ' rättandet av stommar till inkomstlängder.
Antalet i inkomstlängd upptagna skattskyldiga i riket (för vilka angivits beskattningsbar inkomst eller taxerat belopp) utgjorde år 1941, bortsett från Stockholms stad, 2 574 548. För att komma fram till antalet skattskyldiga enligt avdelning A av inkomstlängden måste från förstnämnda antal dragas antalet av i avdelningarna B och C av inkomstlängden upptagna skattskyl- diga. De sakkunniga hava icke haft tillgång till någon exakt siffra å sist- nämnda antal men på grundval av vissa andra uppgifter har berörda antal uppskattats till 30 000. Antalet i A-längden upptagna skattskyldiga skulle allt- så utgöra 2 544 548. Med den fördelning av folkmängden mellan städer, utom Stockholm, och landsbygd, som tidigare antagits, skulle antalet i A-längden upptagna skattskyldiga å landet kunna beräknas uppgå till i runt tal 1 820 000. Med ovan angivna ersättningsbelopp, 8 öre per skattskyldig, skulle kostnaden för häradsskrivarnas upprättande av stommar och längdföring uppgå till 145 600 kronor för år.
Någon möjlighet att, utöver vad sålunda föreslagits, bereda taxerings- nämndsordförandena ytterligare hjälp i fråga om det egentliga skrivarbetet synes de sakkunniga icke föreligga. Visserligen vore tänkbart att vid be- stämmande av ordförandenas arvoden däri även inräknades visst belopp så- som ersättning för skrivgöromål. Det är dock uppenbart, att ett sådant sy- stern lider av en given svaghet, i det att man tydligtvis icke kan kräva och än mindre kontrollera att vederbörande ordförande verkligen anlitar skrivhjälp och icke själv utför skrivarbetet. De sakkunniga hava icke funnit anledning att framlägga något förslag i denna riktning.
d) Kontroll å taxeringsnämndernas arbete. Den kontroll, som kräves beträffande taxeringsnämndernas arbete, blir under nuvarande förhållanden närmast en kontroll å ordförandens förmåga att fullgöra sina arbetsuppgifter. En dylik kontroll måste vara tvåfaldig. Den- samma skall avse att utröna dels huru snabbt taxeringsarbetet fortskrider och dels på vad sätt detsamma fullgöres. I förstnämnda hänseende skulle närmast erfordras, att taxeringsnämndens ordförande med vissa tidsmellan- rum, exempelvis den första dageni varje månad, till landskontoret insände uppgift å hela antalet till dem inkomna deklarationer och å huru många av dessa som av ordföranden slutbehandlats; å ett senare stadium borde givet— vis tillkomma antalet av taxeringsnämnden slutbehandlade. Kontroll å det sätt, varå taxeringen verkställes, är däremot väsentligt svårare att anordna. Så kan nämligen icke gärna ske annorledes, än att tjänstemän vid lands- kontoret under taxeringsperioden besöka ordförandena och taga del av det av dem utförda arbetet ävensom äro närvarande vid taxeringsnämndernas sammanträden. Ett fullständigt dylikt kontrollsystem skulle emellertid för- utsätta en högst betydande personalökning å landskontoren under en viss kortare tid av året. Alla de förut anförda skäl, som tala mot en sådan per- sonalökning, göra sig här åter med styrka gällande. Ej heller synes lämpligt
att ytterligare belasta samtliga taxeringsnämndsordförande med skyldighet att avlämna arbetsuppgifter av förut angivet slag.
I nu förevarande avseenden synes emellertid befogat att göra en skillnad mellan de särskilda taxeringsnämnderna och de lokala taxeringsnämnderna. Beträffande de särskilda taxeringsnämnderna synas kunna uppställas be- stämda krav å att under pågående taxeringsperiod en kontroll utövas av det sätt, varå taxeringen bedrives. Beträffande de lokala nämnderna synes mera icke kunna krävas, än att viss personal skall finnas tillgänglig, som kan från länsstyrelsen utsändas för att åtminstone stickprovsvis granska taxerings- nämndernas arbete. Huru denna personalfråga skall ordnas sammanhänger med spörsmålet om landskontorens organisation och behandlas nedan i sam- band därmed; här må endast anmärkas, att häradsskrivarna torde kunna i stor utsträckning utnyttjas för denna arbetsuppgift. Till möjliggörande av den ifrågasatta kontrollen måste tydligtvis åligga taxeringsnämndsordfö- randena att i god tid anmäla till landskontoren, när nämndssammanträden skola hållas.
De sakkunniga föreslå i enlighet med vad ovan anförts, att fortlöpande saklig kontroll skall äga rum beträffande de särskilda taxeringsnämndernas arbete samt att till landskontoren hörande eller därunder sorterande perso- nal skall i den utsträckning, som finnes erforderlig och möjlig, under taxeringsperioden besöka ordförandena i de lokala taxeringsnämnderna för en översyn av dessas arbetsresultat samt därvid deltaga i nämndernas sam- manträden.
e) Ändrad mandattid för ledamöter i taxeringsnämnd. För närvarande är mandattiden ett är såväl för de av länsstyrelsen förord- nade medlemmarna i taxeringsnämnd, d. v. s. ordföranden och kronoombu- det, som ock för de valda ledamöterna.
Vad till en början angår dessa sistnämnda ledamöter, har den korta man- dattiden visat sig medföra olägenheter, enär alltför snabba personskiften därav främjas. För att arbetet inom en nämn—d skall löpa kontinuerligt och friktionsfritt måste tillses, att icke nya och oerfarna medlemmar ersätta gamla och rutinerade sådana alltför ofta eller i alltför stor omfattning. Ehuruväl dessa synpunkter i regel beaktas av de väljande organen, synas, till förebyggande av stundom framträdande tendenser i motsatt riktning, sär- skilda bestämmelser böra meddelas. Ett ytterligare skäl härtill kan måhända vara, att särskilt i större stadskommuner de årligen återkommande valen av en fullständig uppsättning ledamöter i taxeringsnämnd vålla viss onödig om— gång; det kan ju här röra sig om ett årligt val av, såsom i Stockholm, upp—- till 320 ordinarie ledamöter och lika många suppleanter, där beträffande var och en undersökning måste ske att icke valbarhetshinder föreligger å den i TF 12 ä 1 mom. andra stycket angivna grund.
I överensstämmelse med vad numera är regel i fråga om andra nämnds- ledamöters mandattid föreslås densamma för valda ledamöter och supple- anter i taxeringsnämnd till fyra år. Därjämte föreslås, till förebyggande av
f——A 141—rv— ___—___ .w. _
alltför genomgripande omplaceringar vid mandattidens utgång, att halva an- talet ledamöter väljes vartannat år. En följd härav bliver, att vid de första gången förrättade valen halva antalet ledamöter får väljas för två år (eller, om antalet ledamöter icke är jämnt, det antal, som är närmast under hälf— ten).
Beträffande ordförande och kronoombud tala icke samma skäl för en för- längning av den nuvarande mandatperioden. Snarare lärer beträffande ny- tillträdande ordförande kunna vara önskvärt, att dessa endast böra förord- nas för ett är; frågan om förlängning av deras förordnande måste ju bliva beroende på deras ådagalagda lämplighet eller olämplighet för uppdraget i fråga. Även för kronoombuden bör ju samma regel gälla. De sakkunniga hava vid sådant förhållande funnit sig sakna anledning att beträffande ord- förande och kronoombud föreslå någon ändring av den nuvarande mandat- tiden.
f) Ytterligare åtgärder till främjande av taxeringsarbetet i första instans. Ovan hava påpekats de svårigheter, som möta i fråga om rekryteringen av ordförande och kronoombud i taxeringsnämnderna. Ä dessa måste naturligt— vis ställas relativt höga krav, särskilt i fråga om författningskunskap. Då det emellertid icke kan undvikas, att till innehavare 'av nu berörda poster mycket ofta måste utses personer, som icke tillförene sysslat med hithörande arbetsuppgifter, måste resultatet bliva, att just på denna punkt en allvarlig brist blir tillfinnandes. Det är givet, att den ordförande eller det kronoom- bud, som under några år tjänstgjort i sådan egenskap, därunder — förutsatt att han verkligen ägnar sig åt sitt arbete —— så småningom vinner en tillfreds- ställande kunskap och erfarenhet. Denna blir emellertid ur det allmännas synpunkt ganska dyrköpt, enär av naturliga skäl taxeringsarbetet under läro- tiden måste bliva i större eller mindre grad bristfälligt.
De sakkunniga hava förut såsom sin uppfattning uttalat, att nu berörda svaghet i systemet icke kan på det sätt avhjälpas, att sakkunniga tjänstemän förordnas till biträden i samtliga eller ens flertalet taxeringsnämnder. Det återstår då att på annat sätt söka åtminstone nödtorftigt avhjälpa ifrågava— rande brister.
Härvidlag böra uppmärksammas bestämmelserna i förut berörda TF 75 5. Enligt denna äger ju länsstyrelsen, innan taxeringsarbetet för året tager sin början, från varje taxeringsnämnd inom länet eller viss del därav kalla ord- föranden och högst två andra ledamöter i taxeringsnämnd att sammanträda inför länsstyrelsen eller landskamreraren för överläggningar rörande taxe— ringsarbetet. Uppmärksammas böra även de skriftliga promemorior angåen— de taxeringsarbetets bedrivande, som av landskamrerarna plåga årligen ut- sändas. Vad som kan förekomma vid sagda sammanträde blir emellertid med nödvändighet sådana ting, som kunna och höra tjäna till ledning för de mera erfarna ordförandena vid deras taxeringsarbete; detsamma gäller inne- hållet i nyss berörda promemorior.
Härutöver erfordras enligt de sakkunnigas uppfattning, att nytillträdande
ordförande och kronoombud beredas tillfälle att såväl före taxeringsarbetets början som ock under detsammas fortgång erhålla kunskap om de elemen— tära grunderna för taxeringsarbetets bedrivande och tillfälle att dryfta olika i samband därmed uppkommande frågor. Även för de mera erfarna ordfö- randena och kronoombuden skulle säkerligen vara till gagn, om åt dem i sistnämnda hänseende bereddes motsvarande möjlighet. Alldeles särskilt gäl- ler detta i fråga om tillämpningen av nya skatteförfattningar eller ändrade sådana.
I nu angivna avseende synes lämpligt, att nytillträdande taxeringsnämnds- ordförande och kronoombud exempelvis fögderivis kallades till några sam- manträden inför lämplig tjänsteman från landskontoret. Därunder borde av denne genomgås de viktigaste författningsbestämmelserna men därutöver även lämnas närmare direktiv för själva arbetets bedrivande. Synnerligen l önskvärt vore, om en kortfattad handledning härutinnan utarbetades, som kunde läggas till grund för kurserna i fråga. ,
Den fortsatta vägledning i skatteförfattningarnas tillämpning, som bör % komma ordförande och kronoombud till del, lärer lämpligen kunna kombi- l neras med en kontrollverksamhet, varom ovan under (1) varit tal.
g) Frågan om arvode åt ordförande och kronoombud i taxeringsnämnd. Arvodet åt ordförandena och kronoombuden i taxeringsnämnd står i viss proportion till deras redovisade arbete-enligt särskilda, av Kungl. Maj:t fast- ställda grunder.1 För detta ändamål hava taxeringsnämndsordförandena att avlämna uppgifter angående omfattningen av det genomgångna arbetsmate- rialet. Dessa uppgifter sammanställas länsvis, varvid för olika arbetsenheter beräknas ett fastställt pris, vilket framgår av följande sammanställning:
kronor
Varje i inkomstlängd uppförd skattskyldig ............................. 0 26 » » skogsaccislängd uppförd skattskyldig ........................ _. 0'50 » » fastighetslängd upptagen taxeringsenhet ........................ 0'05 » självdeklaration av aktiebolag ................................... 2'00 » » » annan skattskyldig ........................... 0'20 » bilaga angående jordbruksfastighet ............................... 0'30 » » » annan fastighet ................................. 0'15 ) bilaga angående rörelse enl. form. nr 7 a och b ................... 0'75 » » >> ) » >> » 8 a » 9 ................... 0 50 » » >> » » » >> 8 b ........................ 0'50 : annan taxeringsuppgift (löneuppgifter etc.) ........................ 0'05 » anmaning (att. deklarera m. m) ................................. 0'10 » underrättelse om avvikelse från deklaration m. m .................. 0'20 » i förmögenhetslängd upptagen skattskyldig ........................ 0'25
» eftertaxering .................................................. O' 5 0 2.
Härjämte beräknas ett »tillägg» av 50 kronor för varje taxeringsdistrikt.
1 De senast fastställda grunderna innehållas i Kungl. Maj:ts cirkulär till länsstyrelse-rna den 17 april 1942 angående uppgifter till ledning vid beräknande av ersättning för arbete i taxe—
ringsnämnd. ' Ersättning för granskning av uppgifter för taxering till omsättningsskatt beräknas till kronor 1'50 för varje taxering.
På detta sätt erhålles ett beräknat gemensamt ersättningsbelopp för samt- liga ordförande och kronoombud i länets taxeringsnämnder, vilket sedan nu— derställes finansdepartementets prövning. Även om det begärda beloppet be- viljas, betyder detta dock icke att varje ordförande och kronoombud erhåller just den summa, som efter en matematisk uträkning motsvarar hans på an- givet sätt inregistrerade arbetsprestationer. En jämkning äger som regel rum, varför ock stöd finnes i TF 145 5 4 mom. sista stycket, varest föreskrives, att vid fördelningen avseende skall fästas »på den för de särskilda uppdra— gens utförande erforderliga och därå nedlagda skicklighet, tid och arbete»; att även andra hänsyn måste tagas, är emellertid givet, och särskilt gäller detta de mindre taxeringsdistrikten. För att icke ordförande och kronoom- bud i dessa distrikt skola erhålla alltför obetydliga arvoden — med påföljd, att ingen vill åtaga sig uppdraget — måste arvodet åt dessa höjas på övriga ordförandes och kronoombuds bekostnad. Detta torde i allmänhet tillgå så att det särskilda tilläggsarvodet å 50 kronor åt ordförande och kronoombud i_ större distrikt ej kommer dessa tillgodo utan i stället användes för att förbättra övriga ordförandes och kronoombuds eljest alltför låga arvoden.
Ehuruväl relativt fasta grunder alltså finnas för beräknande av arvodet till ordförande och kronoombud har emellertid vid några tillfällen under senare ål avvikelse därifrån skett, i samtliga fall på så sätt, att arvodesbeloppen ned- satts; så var händelsen är 1923, år 1932 och år 1940.
De sakkunniga hava icke ansett sig böra ingå på frågan, huruvida den nu- varande beräkningsgrunden för taxeringsarvodena bör bibehållas; att den- samma är både besvärlig och tidskrävande, lärer dock vara tydligt. Där- emot vilja de sakkunniga framhålla, att d'e arvoden, som för närvarande utgå till ordförande och kronoombud i taxeringsnämnderna, äro alltför låga. Ju högre krav man vill ställa å dessa personer, desto angelägnare är det, att arvo- rlesfrågan löses på ett tillfredsställande sätt.
Härvid måste uppenbarligen tillses, att arvodesbeloppen tillmätas så att de stå i rimlig proportion till arbetets krävande art och möjliggöra en god re- krytering av ordförande och kronoombud. I detta avseende böra enligt de sakkunnigas mening till en början två åtgärder vidtagas. Den för närvarande beräknade ersättningen per jordbruksbilaga utgör ju, enligt vad ovan anförts, 30 öre. Med hänsyn till dessa bilagors rätt invecklade beskaffenhet och det arbete, som en ingående granskning därav kräver, synes denna beräkning vara för låg, och de sakkunniga föreslå därför, att det beräknade ersättnings- beloppet p'er j'ordbruksbila'ga höjes till 50 öre; även detta ersättningsbelopp lorde vara i minsta laget. Än vidare föreslå de sakkunniga, att den s. k. till- läggsersättningen höjes från 50 kronor till 100 kronor per distrikt. Kostna- derna för de sålunda föreslagna höjningarna beräknas, med utgångspunkt från 1941 års taxering, komma att uppgå till följande belopp:
405 902 bilagor a 20 öres förhöjning ..................... kronor 81 18040 2 307 distrikt a 50 kronors förhöjning ................... » 115 350'—
Summa kronor 196 53040 12— 427803.
Den sålunda föreslagna arvodesförhöjningen har uteslutande avvägts med hänsyn till normala tidsförhållanden.
Emellertid synes det de sakkunniga uppenbart att viss hänsyn även måste tagas till den under rådande kristid inträdda allmänna fördyringen av lev- nadskostnaderna. Det synes näppeligen rimligt, att ordförande och kronoom- bud i taxeringsnämnd icke skulle få åtnjuta härav påkallad tillfällig förbätt- ring av arvodesförmånerna. Även med den föreslagna allmänna arvodesför— höjningen komma nämligen arvodena alltjämt att i många fall utgå med syn- nerligen blygsamma belopp. De härav framkallade svårigheterna att till upp- dragen i fråga förvärva lämplig arbetskraft accentueras tydligen i den mån dessa arvoden vid jämförelse med den allmänna prisnivån faktiskt komma att ligga lägre än vad som under normala förhållanden skulle varit fallet. De sakkunniga vilja givetvis icke föreslå införandet av ett efter glidande skala utgående dyrtidstillägg men vilja förorda, att arvodena efter Kungl. Maj:ts närmare beprövande justeras i huvudsaklig överensstämmelse med de för det 5. k. ramavtalet gällande grunder. Med denna utgångspunkt synes för när— varande å de på angivet sätt beräknade arvodesbeloppen böra utgå ett dyr- tidstillägg med 20 0/0.
Detta skulle, med utgångspunkt från 1941 års kostnader för ersättningar åt ordförande, kronoombud och vissa städers tjänstemän, innebära en ytter- ligare kostnadsökning å ungefärligen 470 000 kronor.
h) Beräknade kostnader i anledning av den föreslagna omorganisationen. De ökade årliga kostnader för statsverket, som den här ovan relaterade omorganisationen av taxeringsnämnderna beräknas medföra, sammanfatta de sakkunniga enligt de uppgifter, som tidigare angivits, sålunda:
Ersättning åt häradsskrivare för verkställande av transumter av
mantalslängd samt avskrifter av taxeringslängder ............ kronor 14 000 Ersättning åt häradsskrivare för upprättande av
stommar till inkomstlängd samt för viss längd- föring ................................... kronor 145 600 Härifrån avgå kostnader för prövningsnämndernas
granskning av ifrågavarande längder (1941 års
belopp) ................................... » 12 000 » 133 600 Höjda arvoden åt ordförande och kronoombud (196 530+470 000) > 666 530 kronor 814 130.
ä 3. Förslag till ändrad organisation av prövningsnämnderna.
En av de viktigaste anmärkningarna mot den nuvarande organisationen av prövningsnämnderna är tydligtvis, att genom lösligheten i arbetsformerna dessa nämnder icke tillnärmelsevis fylla kraven å en instans i förvaltnings— processen. Men skall en reform äga rum med avseende å denna process i skattemålen, är det främsta kravet, att de organ, som handlägga målen innan desamma fullföljas till heskattningsdomstolarna, äro av sådana art, att en allsidig och saklig prövning där kan ske. Alldeles särskilt gäller detta pröv-
ningsnämnderna, som ju utgöra — eller i vart fall äro avsedda att utgöra —- en verklig instans i taxeringsprocessen.
Naturligtvis är önskvärt, att en dylik allsidig och saklig prövning ägt rum redan i taxeringsnämnderna. De förslag, de sakkunniga med avseende å dessa nämnder ovan framlagt, torde jämväl enligt de sakkunnigas mening ej ovä- sentligt bidraga till främjande av detta önskemåls förverkligande. Då emel- lertid den föreslagna omläggningen av taxeringsnämndernas verksamhet av anförda skäl endast kunnat göras partiell och då övriga föreslagna åtgärder ingalunda kunna anses tillfyllestgörande för vinnande av angivna syfte, lig- ger så mycket större vikt dårå, att prövningsnämnderna så utrustas, att vad som brustit vid taxeringsnämndernas handläggning verkligen varder i pröv- ningsnämnden rättat.
Ett tillgodoseende härav kräver, att prövningsnämnderna fast organiseras såsom ett led i instansordningen med sådan sammansättning, att trygghet vinnes för att ärendena av dessa nämnder bliva behandlade på ett så tillfreds- ställande sätt som möjligt.
Såsom ett första krav måste härvid enligt de sakkunnigas mening uppstäl- las, att prövningsnämnderna erhålla en verklig, fast processledning. Det ord— förandeskap till namnet, som för närvarande tillkommer landshövdingen, sy- nes därvid böra avskaffas. Landshövdingarna äga ju som regel, naturligt nog, icke någon föregående erfarenhet av skattelagarnas bestämmelser och deras tillämpning, och de kunna därför icke utöva någon ledning av taxeringspro- cessen vid prövningsnämnderna. Landshövdingarnas av andra göromål upp- tagna tid lärer ej heller medgiva ett mera ingående deltagande i prövnings- nämndsarbetet från deras sida. En ändring av angiven art vore för övrigt endast det sista ledet i en följdriktig utveckling. Allt ansvar för skatteväsen- det i länen vilade en gång å landshövdingen. Därefter har undan för undan en förskjutning ägt rum i det att det närmaste ansvaret alltmera överflyttats ä landskamreraren. Ännu fram till 1928 års skattelagstiftning kvarstod emel- lertid en bestämmelse av innehåll, att landshövdingen hade rätt att deltaga i överläggningarna inom taxeringsnämnd men icke i besluten. Denna be- stämmelse avskaffades genom 1928 års TF, som i stället överflyttade berörda rätt å landskamreraren; såsom motivering för sitt förslag härom anförde 1923 års taxeringssakkunniga, att denna befogenhet för landshövdingen då- mera torde sakna betydelse.1 Av enahanda skäl anse sig beskattningsorgani- sationssakkunniga böra föreslå ett upphävande av den nuvarande bestäm- melsen om att landshövdingen (överståthållaren eller underståthållaren) skall vara självskriven ordförande i prövningsnämnden.
Då det gäller, att i landshövdingens ställe finna lämplig ordförande i pröv- ningsnämnden, må erinras om, att å denne ordförande måste ställas betydan- de krav. Han bör vara en i beskattningsförfattningarna väl kunnig och med deras tillämpning förtrogen man. Han bör därjämte äga den auktoritet, som är nödvändig för ett rätt utövande av den processledande verksamheten. 'l'änkbart vore tydligen att här gå samma väg, som beträtts i fråga om ordfö-
' SOU 1925:27, sid. 138.
randeskapet i mellankommunala prövningsnämnden, och således förbehålla åt Kungl. Maj:t att utse ordförande jämväl i övriga prövningsnämnder. Emel— lertid synes anledning härtill näppeligen föreligga. Med hänsyn till de speci- ella krav, som måste uppställas med avseende å prövningsnämndens ordfö- rande, lärer inom flertalet län antalet tänkbara kandidater vara starkt be- gränsat. Den, som i vanliga fall bäst fyller dessa speciella krav, är tydligtvis landskamreraren, och närmast till hands är därför att bestämma, att lands- kamreraren skall vara ordförande i prövningsnämnden.
I syfte att stärka ordförandens ställning i prövningsnämnden synes, i mot- sats till vad nu gäller, böra föreskrivas, att ordföranden skall vara ledamot av prövningsnämnden och sålunda äga taga del i besluten därstädes.
En allvarlig anmärkning mot detta förslag kunde synas vara, att lands- kamreraren är den, som har att framställa yrkandena i prövningsnämnden emot de skattskyldiga och som har att i beskattningsdomstolarna anföra be- svär över prövningsnämnds beslut. Dessa skäl hava tidigare anförts emot ett framlagt förslag, enligt vilket landskamreraren skulle göras till ledamot av prövningsnämnden.1 På sätt framgår av den följande framställningen rö- rande landskontorens organisation åsyfta emellertid de sakkunniga, att lands- kamreraren skall befrias från båda dessa åligganden och att dessa i stället skola överflyttas å annan befattningshavare, förslagsvis benämnd taxerings- intendent. Under sådan förutsättning förlora tydligtvis de ovan anförda an— märkningarna sin giltighet.
Det lärer emellertid icke vara tillfyllest, att man tillgodoser kravet att i prövningsnämnden erhålla en ordförande med en annan och starkare ställ- ning än nu. Även mot prövningsnämndens sammansättning i övrigt kunna be- rättigade erinringar riktas. Ledamöterna av länsprövningsnämnden, vilka hava att taga ställning till landskamrerarens yrkanden, utses årligen av läns- styrelsen. Detta betyder sålunda, att prövningsnämndens ledamöter hava att laga ståndpunkt till yrkanden, framställda av den befattningshavare hos länsstyrelsen, som har att föredraga ärenden angående vilka personer som år från år skola förordnas till ledamöter i nämnden. Nu berörda system 'för utseende av prövningsnämndens ledamöter synes icke lämpligen böra fortbestå. Än vidare synes mandattiden i fråga om prövningsnämndens leda- möter vara allt för kort, därest man vill tillgodose det viktiga kravet på kontinuitet i nämndens avgöranden.
Härjämte har ofta påtalats den nu i TF 9 5 1 mom. givna föreskriften, att länsstyrelsen skall vid utseende av prövningsnämnden tillse, att minst hälf- ten av dennas ledamöter utses bland dem, som taxeringsnämnderna i länen därtill bland sina medlemmar föreslagit. Då taxeringsnämnderna av natur- liga skäl oftast härtill föreslå sina ordförande, har resultatet i regel blivit, att ungefärligen halva antalet ledamöter i varje prövningsnämnd utgöres av tax—eringsnämndsordförande i länet. Detta har obestridligen framkallat en misstro mot prövningsnämndernas verksamhet, i det man på sina håll, för övrigt icke utan fog, gjort gällande, att skattemålen i andra instans i stor ut-
! Jfr ovan sid. 106.
sträckning behandlades av samma personer, som i första instans verkställt den överklagade taxeringen. Visserligen får Vikten av denna anmärkning icke överskattas, men önskvärdheten av att undanröja allt, som bidrager att minska tilltron till prövningsnämndens opartiskhet, lärer med nödvändighet påkalla, att en omläggning härutinnan äger rum.
Slutligen kan icke bestridas att prövningsnämnden för närvarande bestal av allt föl många personer för att kunna på ett tillfredställande sätt fungera såsom en instans i taxeringsprocessen. Anledningen till det relativt stora an- talet ledamöter i prövningsnämnderna har ju varit, att man önskat, att kännedom om länets olika delar där skolat vara representerad. Detta önske- mål är givetvis i och för sig synnerligen berättigat, ehuruväl man icke utan fog kan spörja, framför allt ifråga om större län, huruvida femton personer verkligen kunna äga kännedom om alla länets olika delar.
De sakkunniga framhöllo nyss, att det stora antalet ledamöter i prövnings- nämnden måste göra dess arbete besvärligt. Rikligheten av denna uppfatt- ning synes ock vara av rådande förhållanden bestyrkt. På sätt av tidigare lämnad redogörelse framgår, förekommer nästan aldrig — bortsett från Stockholms stad, där särskilda förhållanden råda —— att prövningsnämnden in pleno upptager samtliga ärenden. I regel fördela sig prövningsnämndens ledamöter å subkommittéer, som var för sig behandla åt dem överlämnade ärenden. Antalet ledamöter i dessa subkommittéer synes i allmänhet växla från tre till fem, men där dessa ledamöter äro ense om beslutet, förekommer som regel ingen som helst sakbehandling i den samlade prövningsnämnden, såvida icke beslutet skiljer sig från landskamrerarens yrkande eller fråga är om ärende av mera vidlyftig eller svårartad beskaffenhet. De övriga av prövningsnämndens ledamöter godkänna subkommittéernas förslag utan att själva äga någon kännedom om de sålunda avgjorda målen.
Detta innebär ju i sak, att man i stället för en prövningsnämnd om elva till femton ledamöter, som för närvarande till namnet finnes, i verkligheten har flera prövningsnämnder med ett ringa antal, vanligen tre till fem, leda— möter, vilka avgöra det övervägande antalet ärenden.
Det är givetvis icke tilltalande att på detta sätt författningens bestämmel- ser faktiskt blivit satta ur tillämpning. Detta har emellertid tydligtvis blivit resultatet av att de nuvarande bestämmelserna visat sig ohållbara. En ytter— ligare olägenhet av nu rådande system är, att svårigheter måste möta att upprätthålla enhetlighet i de avgöranden, som träffas av olika subkommittéer inom prövningsnämnden.
Vid övervägande av nu anförda omständigheter hava de sakkunniga för. sin del funnit nödvändigt att föreslå en begränsning av antalet ledamöter i prövningsnämnden. Samtidigt förutsätta de sakkunniga givetvis, att samt- liga ifrågakommande ärenden verkligen skola handläggas i den samlade pröv- ningsnämnden. *
Frågan om, huru långt denna begränsning skall sträcka sig, är beroende på fi'vad mån man ändock kan tillgodose kravet på kännedom inom nämn- den rörande förhållandena i olika delar av länet. Än vidare måste härvid.tagas
hänsyn till, att olika mål kunna fordra, att sakkunskap av skilda slag skall vara inom prövningsnämnden representerad.
Vid övervägande av nu anförda synpunkter hava de sakkunniga stannat vid att föreslå, att prövningsnämnden skall bestå av fem ledamöter. ord- föranden däri inräknad, att landskamreraren skall vara ordförande i pröv- ningsnämnden samt att de fyra övriga ledamöterna böra förordnas av Kungl. Maj:t, förslagsvis för en tid av fyra år, i samband varmed för dessa böra för- ordnas suppleanter, en för varje ledamot.
I fråga om ersättning till ledamöter i prövningsnämnden föreslås skola gälla motsvarande bestämmelser till de i TF 145 g 11 mom. för där avsedda fall meddelade eller således att arvode skall utgå med 24 kronor om dagen till den, som är bosatt å sammanträdesorten, och med 32 kronor om dagen till den, som är bosatt utom sammanträdesorten. I förekommande fall bör leda- mot för resedagar åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning enligt rese- och traktamentsklass I B i allmänna resereglementet. Förslaget i sist- nämnda del bör föranleda motsvarande tillägg till gällande tilläggsbestäm- melser till allmänna resereglementet.
För att tillgodose behovet av ortskunskap inom prövningsnämnden före- slås en utvidgad tillämpning av det nuvarande stadgandet i TF 94 % 2 mom. så att ordförande eller annan medlem av taxeringsnämnd bör inkallas till prövningsnämndens sammanträde så snart antagas kan att detta är av bety- delse vid handläggningen av förekommande mål. Taxeringsnämndsordföran- dens uppgift bliver dock tydligen endast att lämna erforderliga upplysningar. Han inträder icke som ledamot i prövningsnämnden.
De sakkunnigas här ovan angivna förslag till ändrad organisation av pröv- ningsnämnden jämte förhöjda ersättningar till dess ledamöter föranleder en årlig kostnadsökning, som torde kunna uppskattas till omkring 25 000 kronor.
Beträffande mellankommunala prövningsnämnden föreslå de sakkunniga nedan i annat sammanhang åtskilliga ändringar i fråga om dess kompetens och arbetsuppgifter; samtidigt föreslås densamma skola erhålla den ändrade benämningen riksskattenämnd. Denna riksskattenämnd förutsättes emeller- tid behålla även den mellankommunala prövningsnämndens nuvarande ar— betsuppgifter. I förevarande sammanhang torde allenast böra anmärkas, att även riksskattenämnden förutsättes skola bestå av ordförande och fyra le- damöter. Det nuvarande allmänna ombudet hos mellankommunala pröv- ningsnämnden föreslås skola ersättas med en befattningshavare med tjänst- göring under hela året hos riksskattenämnden. De sakkunniga föreslå, att denne befattningshavare skall benämnas skatteintendenl.
Vad här nedan sägs om prövningsnämnd, skall i tillämpliga delar gälla även beträffande riksskattenämnden.
Utöver nu föreslagen ändring i fråga 0111 prövningsnämndernas samman— sättning synes vidare erforderligt att bestämmelser meddelas angående ärendenas beredning och föredragning. Vad särskilt angår föredragningen måste beaktas de svårigheter, som därvid städse uppstå, då fråga är om före- dragning inför lekmannaelement. För den, som icke äger långvarig vana att
enbart å muntlig föredragning uppfatta det relevanta i ett mål och att ute- slutande med ledning därav träffa sitt avgörande, erbjuder nämligen den muntliga föredragningen stora besvärligheter. Alldeles särskilt gäller kanske detta skattemålen med de invecklade beräkningsgrunder, varom däri ofta är fråga, och den myckenhet siffermaterial, som likaledes ofta måste däri över- blickas. Även med en skicklig och rutinerad föredragande i prövningsnämn- den måste resultatet för närvarande bliva, att prövningsnämndens ledamöter, eller åtminstone många av dem, komma att biträda förslag, om vilkas verk- liga innebörd de sakna tillräcklig kännedom. Under sådana förhållanden blir värdet av lekmannainslaget i prövningsnämnden ganska ringa; det blir här, som så ofta eljest i fråga om bestämmelserna rörande beskattningsnämnder- na, en lagföreskrift, som inger föreställningar, vilka emellertid icke motsvaras av verkligheten.
Skall lekmannaelementet i prövningsnämnden verkligen kunna bliva av värde vid målens avgörande — och det är ju detta, som måste åsyftas, därest överhuvud taget lekmän skola vara där representerade —— måste därför enligt de sakkunnigas uppfattning en fullständig omläggning ske av nuvarande ar- betsformer. En verklig föredragning av varje mål, omfattande det relevanta däri, bör ske. Föredragningen föreslås skola handhavas av ordföranden i prövningsnämnden, där icke för vissa fall annan föredragande utses. Därjämte bör i god tid före varje prövningsnämndssammanträde utskrifter ske av före- dragningspromemoriorna, vilka utskrifter därefter tillställas samtliga leda- möter av prövningsnämnden; promemoriorna böra vara så fullständiga, att därav erhålles en klar bild av vad målet avser, och givetvis även åter- giva förekommande yrkanden. Härutöver bör åtminstone en ledamot av prövningsnämnden utöver ordföranden hava i förväg genomgått även hand- lingarna till målen; detta kan ju lämpligen ske sålunda, att målen fördelas mellan ledamöterna i och för handlingarnas granskning.
Än ytterligare erfordras åtgärder i syfte att parts talan hos prövningsnämn- den skall i görlig mån bliva fullständigt utvecklad. Ej sällan förekommer nu, att besvär anföras i prövningsnämnd men att den skattskyldige, trots anma- ningar, där icke förebringar vidare utredning. Först i kammarrätten fram- lägges sedan den utredning, som kanske, om densamma förebringats redan i prövningsnämnden, kunnat leda till ett tillfredsställande avgörande i den- na instans. Härutöver förekomma åtskilliga mål, som aldrig passera pröv- ningsnämnden utan där prövningen flyttas direkt från taxeringsnämnd till kammarrätten. Så är händelsen med mål, vari landskamrerare eller kommun anför besvär direkt hos kammarrätten utan att först hava besvärat sig i pröv- ningsnämnden.
Båda nu berörda olägenheter sammanhänga med den korta arbetsperiod, som står prövningsnämnderna till buds. Det är ej alltid möjligt för en skatt- skyldig att under denna tid förebringa all erforderlig utredning och det är än mindre möjligt för landskamreraren och vederbörande kommuner att under denna tid taga ståndpunkt till riktigheten av alla under året verk- ställda taxeringar.
Man har då sökt på andra vägar minska dessa olägenheter, men resultatet härav har blivit en egendomlig förskjutning i instansordningen, vilken i sak kan uttryckas så, att kammarrätten de facto fått övertaga en del — och inga-; lunda någon ringa del —— av vad som ursprungligen varit prövningsnämndens arbetsuppgifter. 3
Detta visar sig framför allt på två sätt. ' Under tiden intill den 10 oktober, då prövningsnämnden ju slutar sitt ari bete, hinner landskamreraren icke att granska och bearbeta någon större del av årets taxeringar. Den allmänna översyn av dessa, som skulle ankomma på prövningsnämnden, kan därför icke genomföras. För att i någon mån råi da bot härpå har då landskamreraren — liksom kommunerna — erhållit rätt att före årsskiftet hos kammarrätten anföra besvär över taxeringsnämnds beslut, ehuru ingen talan förts i prövningsnämnden; att man sedan i formellt hänseende betecknar dessa besvär såsom'avseende prövningsnämndens un- derlåtenhet att ändra taxeringsnämndens beslut inverkar ej på det nu sagda.
Än vidare har landskamreraren — liksom kommunerna —' erhållit rätt att i kammarrätten framställa vilka yrkanden som helst, obunden alltså av huru hans yrkanden eventuellt formulerats 1 prövningsnämnden.
I förstnämnda fall har 1 verkligheten kammarrätten trätt i prövningsnämnå dens ställe, dock utan dess möjligheter att taga hänsyn till praxis i vederbö- rande län beträffande årets taxering i dess helhet.
I sistnämnda fall kan kammarrätten också sägas fullgöra åligganden, som bort ankomma å prövningsnämnden, nämligen då först i kammarrätten den fullständiga utredning förebragts, som bort ligga till grund för yrkanden och avgöranden i prövningsnämnden.
Sett ur de skattskyldigas synpunkt innebär det nu sagda, att avgöranden i viktiga skattefrågor —— ofta de allra viktigaste och besvärligaste —— vilka bor- de hava av prövningsnämnden meddelats under taxeringsåret, i stället med- delas av kammarrätten kanske tre är fyra år därefter.
Den tendens att, så att säga, förskjuta handläcT ggningen från prövnings— nämnd till kammarrätten, vilken nu berörts, har vunnit stegrad omfattning ge- nom hittillsvarande praxis, enligt vilken landskamreraren kan, utan att an- giva sin talan, reservationsvis anföra besvär till kammarrätten före taxerings- årets utgång beträffande huru många skattskyldiga som helst. Dessa reserva— tionsbesvär innebära i sak intet annat, än att landskamreraren, som vid be— svärstidens utgång icke ens medhunnit erforderlig granskning av taxeringar- na, förbehåller sig rätt att under följande året eller närmast följande år — exempel härå saknas icke — efter vidare utredning möjligen föra talan i kammarrätten. Även om nu berörda förfaringssätt icke över lag utvecklats därhän, att, såsom en gång ägt rum, en landskamrerare reservationsvis an- för besvår i kammarrätten över alla ett år verkställda taxeringar, så måste tendensen, om ock förklarlig, betecknas såsom mindre tillfredsställande. Framför allt måste det för de skattskyldiga vara stötande att kanske efter ett eller annat är få del av dylika besvär över "ett tidigare års taxering, om vilka besvär de tillförene icke haft någon som helst aning; de' reServatiOns-
vis anförda besvären kunna ju icke delgivas de skattskyldiga, då de icke inne— hålla något yrkande, utan delgivning kan ske först sedan detta yrkande fixerats.
Vill man vinna en bättre tingens ordning och framför allt ernä en klarare gräns mellan instanserna i beskattningsmålen, måste tydligtvis nu berörda utvecklig stäckas och förhållandena i görlig mån återföras till vad ursprung— ligen varit avsett. Detta skulle i anslutning till det ovan anförda i sak betyda, att inga mål få av taxeringsintendent (i stället för landskamrerare) eller kom- mun (lika litet som av skattskyldig) fullföljas direkt från taxeringsnämnd till kammarrätten utan att alla mål alltid därförinnan måste passera pröv- ningsnämnd för verklig prövning och avgörande. Även taxeringsintendent och kommun "skola i kammarrätten vara bundna av de yrkanden, som i pröv- ningsnämnden framställts, så att icke till kammarrättens prövning hänskjutas längre gående yrkanden än som varit föremål för prövningsnämndens be- dömande. Genom bestämmelser av här angiven art torde även reservations- besvären till kammarrätten praktiskt taget förebyggas.
Nu angivna önskemål kunna uppenbarligen icke ernås på annat sätt än att prövningsnämnden erhåller längre tid för fullgörandet av sina arbetsuppgif— ter och därmed även taxeringsintendenten och kommun längre tid för att framställa sina yrkanden 1 prövningsnämnden.
Den nuvarande begränsningen av prövningsnämndens arbetsperiod sam- manhänger nära med gällande besvärsregler.
Besvär över beslut av ett års taxeringsnämnd skola ingivas före kl. 12 på dagen den 15 juli (i Stockholm den 10 augusti) till vederbörande länssty— relse. Då underrättelse om taxeringsnämndernas beslut väl i regel icke expe— ' (i Stockholm 15 juni—10 juli), hava de skattskyldiga här 1 519 ...månaders tid föl besvärens avgivande; som regel inkomma dessa dock först mot besvärstidens utgång.
Besvär över prövningsnämnds beslut anföras senast kl. 12 på dagen den sista helgfria dagen i december månad. Prövningsnämndens arbete skall vis- serligen avslutas senast den 10 oktober (i Stockholm den 31 oktober) men protokollsutdragen behöva icke vara expedierade till de skattskyldiga förrän senast den 5 (20) november. Följaktligen lärer här en besvärstid av bortåt två månader stå till de skattskyldigas förfogande (i Stockholm omkring 6 veckor). Även här blir emellertid som regel en våldsam anhopning av be- svärsskrifter fram emot besvärstidens utgång, i detta fall således fram emot årsskiftet. Enligt en under år 1941 utfärdad författning skola d'essa besvär -— med vederbörlig utredning och föreskrivna yttranden _— före den 1 juli på— följande år hava ingivits till kammarrätten. För kammarrättens avgörande är ingen tid stadgad.
Schematiskt sett gestalta sig dessa tidsperioder, bortsett från Stockholm, sålunda:
'1/1 ”79
15,5 IF)/1 ml” 31 '"_1/1 30/” | | | | |
'Taxerings—l Tid för ' FN:s ' Tid för Tia för besvärshand-l period besvär arbete besvär lingarnas ingivande till till PN till KR KR (efter utredning)
Att denna fastlåsning av arbetsuppgifterna inom prövningsnämnden till viss tidsperiod måste vara av ondo, lärer vara uppenbart. Arbetet blir under den- na tid så forcerat och koncentrerat, att ett fullt tillfredsställande resultat omöjligen kunde ernås, även om länsstyrelsernas arbetskrafter mångdubbla- des. Vill man vinna en ändring härutinnan, lärer detta, på sätt av ovan givna framställning torde framgå, näppeligen kunna ske på annat sätt än genom upphävande av de nuvarande till fixa slutdata anknutna besvärsperioderna. ] första hand måste då undersökas, om en form kan finnas, som möjliggör ett tidigare anförande av besvär över taxeringsnämnds beslut. De nuvarande reg- lerna leda, som nämnts, till att underrättelser om taxeringsnämndernas beslut i regel utgå under tiden 15 maj—15 juni. Så länge detta är fallet, kan tiden för besvär till prövningsnämnd icke sättas nämnvärt kortare än nu och följ- aktligen ej heller prövningsnämndens arbete börja nämnvärt tidigare.
En tänkbar väg att nå det angivna syftet kunde till synes vara att besked om taxeringsnämndernas beslut utsändes successivt, icke på en gång vid taxeringsperiodens slut. Exempelvis kunde bestämmas, att vederbörande taxe— ringsnämndsordförande skulle den 1 och den 15 i varje månad expediera underrättelser om då beslutade avvikelser. De skriftliga beskeden härom kunde måhända tillställas vederbörande landskamrerare, vilket i och för sig vore en kontroll å taxeringsnämndernas arbete, och inläggas i kuvert och expedieras genom länsstyrelsens försorg. Besvärstiden borde kunna fast- ställas till 30 dagar efter undfången del av beslutet; postens bevis om del— givning borde gälla såsom fullt bevis härom (så föreslås av processkommis— sionen beträffande delgivning av stämning) ,1 och återkomme en försändelse obeställbar, skulle vederbörande myndigheter anlitas för delgivning.2
Med en dylik ordning, därest densamma vore genomförbar, kunde besvärs- skrivelser till prövningsnämnd börja inkomma kanske redan den 15 april och prövningsnämnden kunna börja sitt arbete i slutet av maj månad för att sedan fortsätta detsamma minst lika länge som nu; skäl tala dock för en ändring även beträffande de nuvarande tidpunkterna för upphörandet av prövningsnämndens arbete, till vilken fråga de sakkunniga nedan återkomma.
Emellertid måste mot den ifrågasatta anordningen anföras en till synes tungt vägande anmärkning. Om taxeringsnämnderna meddela definitiva be- slut, innan deras arbete avslutas i maj eller juni, kan en taxeringsnämnd icke iakttaga de ändringar i taxeringen, som påkallas av upplysningar, vilka in- gått efter det besked utsänts om nämndens beslut. Detta förhållande är av sär- skild betydelse, enär meddelandena från andra taxeringsnämnder (angående periodiskt understöd, verkställda taxeringar m. m.) till stor del inkomma först mot slutet av taxeringsperioden; likaledes komma en hel del felsända löne- uppgifter o. dyl. tillrätta mot slutet av sagda period.
Om vidare prövningsnämnden fattar beslut i anledning av den skattskyl- diges besvär tidigare än vad nu är fallet, kan prövningsnämnden icke senare ändra taxeringen i något som helst avseende, även om landskamreraren —
1 Jfr SOU 1938: 44, sid. 365; SFS 740/1942, 33 kap. 5 5. 9 Jfr TF 55 & 2 mom.
t. ex. efter bokföringsgranskning— finner, att höjning av taxeringen borde ske å annan grund, än som i besvären varit på tal.1
Den först nämnda olägenheten kan måhända icke anses avgörande, enär i dylika fall ju rättelse kan ske i prövningsnämnden. Betänkligare är det andra fallet; i där angivna situation skulle landskamreraren tvingas att an- föra besvär i kammarrätten i åtskilliga mål, där detta med nuvarande ord- ning icke behöver ske. Enda utvägen att undgå detta vore att giva prövnings- nämnden befogenhet att, oaktat prövningsnämnden meddelat beslut i anled- ning av skattskyldigs besvär, ändock under året ändra taxeringen å annan grund efter yrkande av landskamreraren. En dylik bestämmelse skulle dock säkerligen framkalla stark irritation hos de skattskyldiga och måste därjämte sägas innebära ett alltför stort avsteg från eljest gällande rättsprinciper.
De sakkunniga hava för sin del funnit de anförda skälen mot en omlägg- ning av angivet slag böra tillmätas avgörande betydelse och anse sig förty icke kunna framlägga förslag därom.
Vid sådant förhållande återstår allenast att bibehålla en fixerad, för alla mål likartad besvärstid. Besvärstiden utgår för närvarande, såsom ovan er- inrats, i Stockholm den 10 augusti och inom landet i övrigt den 15 juli. Därest arbetsperioden för taxeringsnämnderna förlänges, på sätt tidigare fö- reslagits, att pågå t. o. m. den 31 maj och beträffande särskilda taxerings- nämnder eventuellt t. o. m. den 15 juni, innebär detta med säkerhet att med- delanden om avvikelser från deklarationer icke expedieras förrän några da- gar efter utgången av sagda tidsperioder. Därav skulle emellertid följa en förkortning av den nuvarande besvärstiden, bortsett från Stockholms stad, med fjorton dagar å en månad och besvärstidens längd kunna komma att nedgå under trettio dagar. Detta är emellertid ett tydligtvis icke godtagbart resultat. En följd av förlängningen av taxeringsnämndernas arbetsperiod måste därför bliva att besvärstidens utgång något framflyttas i nu föreva- rande fall. Det synes ej heller tilltalande med nu gällande särbestämmelser rörande i Stockholms stad skattskyldiga personer, särskilt som verkställd utredning ju visat, att även annorstädes än i Stockholm, exempelvis inom vissa taxeringsnämnder i Göteborg, arbetet faktiskt pågår lika länge som i Stockholm. Ehuru skattskyldiga annorstädes än i Stockholm sålunda kunna erhålla meddelande om verkställd avvikelse från deklarationen först ungefär samtidigt som i Stockholm skattskyldiga personer, åtnjuta de förstnämnda icke den med tjugofem dagar förlängda besvärstid, som kommer de sistnämn- da till del.
De sakkunniga vilja för sin del föreslå, att besvärstiden bestämmes på ena-
, handa sätt beträffande skattskyldiga i Stockholms stad och inom riket i öv-
rigt samt att som slutdag i båda fallen såttes sista helgfria dagen i juli månad.
Här-av föranledas motsvarande ändringar i TF 123 % beträffande där in- direkt givna bestämmelser rörande den tid, inom vilken meddelande om taxeringsnämnds beslut i vissa fall skall vara skattskyldig tillhanda. Nu be- rörda tid bör under förutsättning, att besvärstiden ändras på nyss angivet
? Jfr R. 1939: Fi 189.
sätt, tydligtvis bestämmas så, att underrättelsen skall — såväl i Stockholm som inom landet i övrigt —— vara vederbörande tillhanda senast den 30 juni.
Vad senast anförts lärer giva vid handen, att någon förlängning av pröv- ningsnämndens arbetsperiod icke kan vinnas genom att låta densamma börja tidigare än nu; tvärtom innebär det nyss anförda, att den tidpunkt, då pröv- ningsnämndens arbete kan begynna, enligt förslaget måste ytterligare fram- flyttas. Under sådana förhållanden återstår endast att undersöka, i vad mån en ändring kan ske av den nuvarande föreskriften om den tidpunkt, då pröv- ningsnämndens arbete skall vara avslutat. Skälen till denna bestämmelse. enligt vilken prövningsnämndernas arbete skall avslutas senast den 10 okto— ber, respektive den 31 oktober, hava tillsynes varit tre. Dels har man ansett erforderligt, att prövningsnämndens beslut förelåge i så god tid, att desamma kunde iakttagas vid debetsedlarnas utskrivande; debetsedlarna återigen måste ju vara de skattskyldiga tillhanda, i städerna senast sju dagar före den 5 no— vember och å landet senast sju dagar före den 10 november, är vilka dagar första kronouppbördsstämman, respektive kronouppbördsterminen börjar.1 Dels har man genom dessa bestämmelser velat bereda de skattskyldiga er— forderlig besvärstid, vilken tid, såsom förut påpekats, kommer att bliva en och en-halv å två månader eller från det utdrag av prövningsnämndens pro- tokoll kommit den skattskyldige tillhanda eller han eljest fått kännedom om beslutet och till den 31 december. Dels har det slutligen ansetts önskvärt, att kommunerna erhålla besked om det genom prövningsnämndens beslut fast— ställda skatteunderlaget i god tid innan utgifts- och inkomststaterna fast- ställas.2
Det förstnämnda skälet synes näppeligen böra tillmätas alltför stor vikt med hänsyn till det relativt ringa antal debetsedlar, varom här i varje län är fråga. I den mån prövningsnämndens beslut meddelasvi tillräcklig tid före uppbördsstämman, respektive uppbördsterminen, i november månad, böra tydligtvis därav föranledda ändringar vidtagas i debiteringen och å debetsed— larna. Meddelas besluten senare, få debetsedlarna utskrivas med ledning av taxeringsnämndernas beslut och i förekommande fall — de torde icke bliva alltför många —— restitution äga rum eller tilläggsdebetsedel utfärdas; detta är ju ej annat än vad som redan nu gäller, då kammarrätten eller regerings- rätten ändrar en taxering.
Vidkommande frågan om besvärstiden, synas här icke samma skäl före— ligga som i fråga om taxeringsnämnderna för att bibehålla en fixerad slutdag för besvärs anförande. Ej heller synes nödvändigt med en besvärstid av så— dan längd, som nu står till de skattskyldigas förfogande. Denna besvärstid synes utan olägenhet kunna nedsättas till 30 dagar. Besvärstiden bör då kun- na fastställas till 30 dagar efter undfången del av prövningsnämndens be- slut; postens bevis om delgivning bör gälla såsom fullt bevis härom, och återkommer en försändelse såsom obeställbar, få vederbörande myndigheter anlitas för delgivning. Då taxeringsintendenten klagar, bör för honom be—
i Upphördsreglementet den 14 december 1917, 55 5, 9 och 11. * Jfr motion 1941:II: 193; bevillningsutskottets betänkande 159—11:24.
( | . | 1 | ) » ! | |
svärstiden räknas från den dag, då prövningsnämndens protokoll justerats. En följd härav bliver emellertid, att även tiden för anförande av klagan över prövningsnämnds beslut i anledning av dit inkomna extraordinära be- svär, vilken tid enligt TF 125 % är bestämd till 60 dagar efter delfåendet, måste nedsättas till 30 dagar; något hinder härför synes emellertid icke före- finnas.
Då de därav berörda på sätt ovan nämnts erhålla del av prövningsnämn- dens beslut, torde ändringslängdernas offentliga framläggande icke vara er— l'orderligt. De sakkunniga föreslå därför, att nämnda längder, liksom taxe- ringslängderna, icke längre skola offentligen framläggas och att alltså be- stämmelsen härom i FT 26 Q 3 mom. skall upphöra att gälla.
Genom en omläggning av nu omförmäld art vinnes bl. a. även den förde- len, att besvären till kammarrätten icke hopas omkring årsskiftet utan för- delas över en längre period samt att därmed även kammarrätten bör i åt- skilliga fall erhålla bcsvärshandlingama tidigare än nu. Härvidlag bör tyd- ligtvis för besvärshandlingarnas ingivande till kammarrätten fixeras en tids- frist av sex månader efter det besvären inkommit till länsstyrelsen.
Det sista skälet för den nuvarande tidsbegränsningen i fråga om pröv- ningsnämndens arbete har varit kommunernas krav å att erhålla kunskap om det genom prövningsnämndens beslut bestämda skatteunderlagets stor— lek i god tid före fastställandet av utgifts- och inkomststaterna. De sakkun- niga underskatta på intet sätt betydelsen härav. Rubbningar av det skatte- underlag, som lagts till grund för kommunalskattens beräknande, kunna tydligtvis medföra allvarliga ekonomiska konsekvenser för mindre kommit- ner.
Emellertid bör bemärkas att skatteunderlaget ju på intet sätt är slutligen fixerat genom prövningsnämndens beslut. Ändring därutinnan kommer ju senare ofta till stånd genom kammarrättens och regeringsrättens beslut. I verkligheten förhåller det sig alltså så, att det skatteunderlag, som ligger till grund för den ett visst är beslutade kommunalskatten, är så att säga fly- tande i bortåt tre ä fyra år, under vilken tid både nedsättningar och höj- ningar av detta skatteunderlag kunna äga rum. På grund härav måste ju regelrätt också kommunerna vid uppgörande av utgifts- och inkomststat såsom en särskild utgiftspost räkna med restitutioner jämte ränta å resti- tnerade medel. Detta innebär alltså i sak, att kommunerna redan nu äro nöd- sakade att årligen räkna med en viss reserv till täckande av uppkommande brister på grund av ändrade taxeringar. Det synes de sakkunniga, som om under dessa förhållanden det näppeligen kan anses oundgängligen erfor— derligt, att just de ändringar, som beslutas av prövningsnämnd, skola före- ligga färdiga innan utgifts- och inkomststaten uppgöres. Till grund för kom- munalskattens beräknande torde i stället kunna läggas det skatteunderlag, vilket framkommit som resultat av taxeringsnämndernas arbete. Osåkerhets- marginalen blir måhända härigenom något större än vad för närvarande är händelsen, men dock icke i sådan utsträckning, att förhållandet kan anses innebära någon allvarligare olägenhet. Framför allt gäller detta, när man
häremot har att väga den betydande fördel icke minst för kommunerna, som *- måste ligga däri, att mål, vari för närvarande avgörande träffas först efter några års förlopp, böra kunna bliva föremål för utredning och definitivt av- görande redan i prövningsnämnden. Det är ock de sakkunnigas bestämda uppfattning, att med en utökad arbetsperiod för prövningsnämnden och där— med väsentligt vidgad möjlighet för undersökningar och utredningar rörande olika skattskyldiga skatteunderlaget måste i rätt betydande utsträckning öka —— ett förhållande som givetvis i sin tur bör kompensera kommunerna för den med förslaget förenade nyssberörda olägenheten.
Givetvis bör emellertid även med en ordning, enligt vilken prövningsnämn— dens arbete avslutas senare än för närvarande, iakttagas att framför allt de skattskyldigas besvär, vilka ju främst kunna tänkas medföra en minskning av skatteunderlaget, böra snarast möjligt avgöras och, därest så ske kan, i sin helhet vara föremål för beslut inom den för närvarande gällande tidrymden. d. v. s. senast den 10 oktober (den 31 oktober).
Med hänsyn till vad de sakkunniga ovan anfört, synas de skäl, som hit- tills åberopats till stöd för att prövningsnämnden skall avsluta sitt arbete så tidigt som för närvarande är fallet, icke böra vara av den avgörande bety- delse, att de lägga hinder i vägen för att nämndens arbetsperiod avslutas vid en senare tidpunkt. Detta är, såsom ovan framhållits, nödvändigt, därest nämndens avgöranden verkligen skola bliva tillräckligt väl Övervägda. De sakkunniga föreslå därför, att frågor rörande ett års taxering må hos pröv- ningsnämnden väckas till och med den 31 december under taxeringsåret samt att mål och ärenden, som därav beröras, skola vara avgjorda så snart ske kan och senast den 30 juni året näst efter taxeringsåret. Därmed kom— mer prövningsnämnden att fungera under så gott som hela året.
Med de sålunda föreslagna tidsfristerna beträffande prövningsnämndens arbete följer ock möjlighet att för taxeringsintendenten och vederbörande kommuner bibehålla nuvarande rätt för landskamrerare och kommun att ? framställa yrkanden rörande påförande av eller ändring i taxering, respek— * tive anföra besvär över taxeringsnämnds beslut intill utgången av taxerings— året, samtidigt som man tillser, att dessa besvär icke gå direkt till kammar— rätten utan därförinnan upptagas i prövningsnämnd. De skäl, som tidigare åberopats till stöd för att dessa parter skola hava längre besvärstid till sitt förfogandel, lära ju alltjämt äga giltighet.
Om man vid ovan föreslagen ändring bibehåller den nuvarande bestäm- melsen, att prövningsnämnd skall granska och pröva alla taxeringar, bör även denna nämndens självständiga granskning och prövning av årets taxe- ringar kunna pågå till årsskiftet; därefter får prövningsnämnden till avgö- rande upptaga endast tidigare gjorda framställningar.
Prövningsnämndens granskningsrätt innebär även, att prövningsnämnden. ehuru de skattskyldigas besvärsrätt utgår sista helgfria dagen i juli månad under taxeringsåret, är skyldig att taga hänsyn jämväl till därefter inkom—
! Jfr SOU 1925: 27, sid. 216.
: 4 | &
mande besvärsskrivelser. För att så skall ske, skola emellertid besvären vara inkomna senast den 31 december under taxeringsåret.
Ovan har framhållits, att reservationsbesvären till kammarrätten böra praktiskt taget upphöra i och med taxeringsintendenten dels icke får full- följa mål direkt från taxeringsnämnd till kammarrätten och dels blir bunden vid sina i prövningsnämnden gjorda yrkanden. Detta kan synas innebära en minskning av den tid, som nu i besvärsmål står landskamreraren till buds, innan talan behöver fixeras. Dock är att märka, att genom nuvarande be— stämmelse om besvärens insändande till kammarrätten senast den 30 juni året näst efter taxeringsåret en viss begränsning redan bör hava inträtt av den tid, varunder yrkandets fixering kan uppskjutas. Än vidare synas hin- der icke böra möta för att de reservationsbesvär, som nu ingivas till kam— marrätten, i stället ingivas till prövningsnämnden. För bestämmandet av talan i dessa mål står då till förfogande tiden till och med den 30 juni året näst efter taxeringsåret.
Med nu föreslagna anordning synas de tidigare berörda olägenheterna i fråga om processföringen vid prövningsnämnden kunna undanröjas eller åtminstone förminskas.
Då prövningsnämnden arbetar under så gott som hela året, vinnes den väsentliga fördelen, att alla ärenden, vari taxeringsintendent eller kommun önskar ändring i taxeringsnämnds beslut, kunna bliva föremål för verklig sakbehandling i prövningsnämnden. Man undgår därigenom ovan berörda besvärsmål i kammarrätten, i vilka prövningsnämnden faktiskt icke inträtt såsom mellaninstans. Med förlängningen av prövningsnämndens arbetspe- riod följer också möjligheten att kräva, att vederbörande part där förebringar all erforderlig utredning.
Då prövningsnämnden föreslås skola fungera under så gott som hela året för prövning och avgörande av ordinära mål och ärenden, synes näppeligen anledning förefinnas att för de extra ordinära besvär och särskilda framställ- ningar, vilka inkomma under årets första sju månader, bibehålla den rätt egendomliga institution, som kallas särskild prövningsnämnd. Tillskapar man en verklig andra instans i skattemålen, måste det synas rätt svårförklarligt, att denna instans endast skall avgöra det visserligen övervägande antal mål, som inkommer under sista halvåret, men icke de mål, som inkomma under årets första hälft. Såsom förut erinrats, ställa dessa sistsagda mål alldeles särskilda krav å den formella processledningen. Åtskilliga av dem kräva därjämte samma lokalkännedom inom nämnden som de egentliga besvärsmå- len. Några sakligt bärande skäl att för dessa mål reservera en mera styvmo- derlig behandling synas de sakkunniga icke kunna förebringas. Härtill kom— mer, att med den föreslagna begränsningen av antalet ledamöter i prövnings- nämnden varje anledning lärer saknas att därutöver hava en särskild pröv- ningsnämnd med samma eller ungefär samma antal ledamöter.
De sakkunniga föreslå alltså, att den särskilda prövningsnämnden skall avskaffas samt att ordinarie prövningsnämnd skall fungera under hela året. Då den tid, under vilken prövningsnämnd handlägger ordinära mål och
ärenden rörande ett. års taxering, kommer att sträcka sig från den 1 augusti ett år till den 30 juni året därpå, synes det lämpligt, att den fyraårsperiod, för vilken ledamöter och suppleanter i prövningsnämnden föreslås skola ut- ses, räknas från och med den 1 juli. Senast den 30 april det år, då ledamöter och suppleanter i länsprövningsnämnd skola utses, bör länsstyrelse till fi- nansdepartementet avgiva förslag å visst antal personer, förslagsvis åtta, vilka äro lämpliga att deltaga i nämndens arbete. .
Med den föreslagna utsträckningen av den tid, varunder prövningsnämn- den handlägger ordinära mål och ärenden, till den 30 juni året näst efter taxeringsåret erfordras ändring i den i 3 & kommunalskattelagen intagna be- stämmelsen om vad med taxeringsår förstås. Därmed bör, då prövningsnämn- dens arbetsperiod förlänges på sätt nyss sagts, förstås det kalenderår, under vilket taxering av beskattningsnämnd i första instans verkställes.
Med nu föreslagen omläggning av prövningsnämndernas arbetsperiod åsyf- tas, såsom i det föregående framhållits, framför allt att ernå en fullstän- digare utredning och klarare belysning av förekommande mål i syfte att avgörandena i prövningsnämnd därigenom skola bliva i möjligaste grad till- förlitliga samt att till följd därav antalet besvärsmål till beskattningsdom- stolarna skall kunna nedgå.
En förutsättning för en dylik utveckling är enligt de sakkunnigas upp- fattning, att det nuvarande rena skriftväxlingsförfarandet kompletteras med muntlig förhandling inför prövningsnämnd. En dylik muntlig förhand- ling är ofta av nöden ej blott i mål av mera invecklad beskaffenhet utan även beträffande i och för sig enkla besvärsmål. I sistnämnda mål mö- ter man nämligen icke sällan hos den klagande en oförmåga att i skrift fram- lägga sina i och för sig kanske bärande skäl. Genom muntliga förhandlingar i dylika fall kunna säkerligen åtskilliga mål, som nu i onödan belasta be- skattningsdomstolarna, redan å prövningsnämndsstadiet bliva på ett tillfreds- ställande sätt avgjorda. I mera vidlyftiga och invecklade mål återigen utvisar erfarenheten att ofta vid målens första handläggning i prövningsnämnd ytter- ligare utredning i olika avseenden kräves. För närvarande händer ej sällan, att tiden icke medgiver, att dylik utredning införskaffas, utan målet måste avgöras i bristfälligt skick. Även där emellertid ytterligare utredning hinner införskaffas gäller alltjämt, att densamma ofta icke är tillräckligt klarläg- gande. Även i dessa fall måste tydligen muntliga förhandlingar på ett helt annat sätt kunna gagna sakens utredning.
Enligt de sakkunnigas uppfattning böra när helst anledning därtill före- kommer muntliga förhandlingar hållas i prövningsnämnd. Några särskilt vidlyftiga föreskrifter härom torde icke påkallas. I fråga om skattskyldigs information rörande dagen för handläggning av mål eller ärende synes vara tillräckligt föreskriva, att viss tid före prövningsnämndens sammanträde inom av nämnden disponerade lokaler en lista skall anslås, upptagande de mål och ärenden, som skola förekomma vid sammanträdet.
En dylik allmän föreskrift torde kunna leda till att vederbörande enskilda parter i eget intresse ofta komma tillstädes.
Härutöver synes emellertid prövningsnämnden böra tillerkännas rätt att kalla enskild part vid äventyr att målet eljest avgöres på förhandenvaran— de skäl.
Det är givetvis icke de sakkunnigas mening, att, utöver förslaget om in— förande av muntliga förhandlingar inför prövningsnämnden, någon ändring skall ske i nuvarande bestämmelse, att sammanträde med beskattningsnämnd skall hållas inom slutna dörrar.
Vidtager man nu föreslagna ändring beträffande prövningsnämnden, sy- nes anledning icke heller föreligga att vidhålla det är 1835 tillkomna förbu- det mot återförvisning av ärende till prövningsnämnds handläggning; detta förbud återfinnes nu i TF 134 &. Genom ett upphävande av detta förbud tor— de säkerligen bättre möjlighet vinnas att i förekommande fall införskaffa de ytterligare upplysningar, som kammarrätten finner erforderliga, exempelvis genom muntliga förhandlingar inför prövningsnämnden.1
De sakkunniga hava icke berört frågan om prövningsnämndens befattning med taxering till krigskonjunkturskatt, då nämnda skatt är av kristidsbe- tonad karaktär och bestämmelser rörande densamma utfärdas för varje år.
1 I fråga om processen i kammarrätten synes däremot, även efter den av de sakkunniga föreslagna och nyligen beslutade omorganisationen av ämbetsverket, muntlig förhandlingsordning icke kunna givas större utrymme i beskattningsmålen än som redan nu är fallet. Skälen mot en utsträckt tillämpning av muntliga förhandlingar hos kammarrätten —- och regeringsrätten — äro desamma, som av kammarrätten anförts i utlåtande i anledning av tvenne likalydande, vid l9l1 års riksdag väckta motioner I: 30 och 11:43 samt av bevillningsutskottet åberopats i dess av riksdagen godkända betänkande 1941, nr 24. (Jfr bevillningsutskottets av riksdagen god— kända betänkande 1942, nr 42.)
AVDELNING lI.
Beskattningsnämnder för allmän fastighetstaxering.
Kap. 1. Historik.
% 1. Tiden före tillkomsten av 1921 års förordning om taxeringsmyndig— heter m. m.
Intill år 1922 verkställdes taxeringen av fastighet städse av samma beskatt- ningsmyndigheter, som handhade taxeringen av inkomst och förmögenhet. En kort översikt över dessa myndigheters historiska utveckling har tidigare lämnats, och för tiden före nämnda år hänvisas därför till denna. Nedan komma dock att även vad angår tiden före år 1922 något beröras vissa för- hållanden, som sammanhänga med fastighetstaxeringen.
Under 1600- och 1700-talen utgick bevillningen för fastighet som regel med visst belopp för hemman, varvid stundom gradering skedde efter man- talets storlek. Taxeringen innebar alltså icke någon uppskattning av fastig— hetens värde. En allmän värdeuppskattning beträffande fastighet verkställdes emellertid enligt föreskrift i en är 1712 i Bender utfärdad förordning, vilken tillämpades under åren 1713, 1715 och 1716, samt vidare enligt ett år 1800 utgivet påbud om uttagande av en allmän skatt å förmögenhet under åren 1800 och 1801.
Från och med år 1810 började bevillningen för fastighet att utgå efter dess. värde, och uppskattning av detta värde måste därför ske. Till ledning för uppskattningen skulle föreligga uppgift från den skattskyldige å de fastig- heter, han ägde, samt från år 1812 å de värden, han ansåg dessa böra åsät- tas. Sistnämnda år infördes viss uppgiftsskyldighet även för annan än den skattskyldige, i det att häradshövdingarna skulle lämna uppgift å sålda fas- tigheter, vilka varit föremål för uppbud, och köpeskillingarna därför. Denna uppgiftsskyldighet till ledning för annans taxering utvidgades genom senare bevillningsförordningar att omfatta liknande uppgifter från stadsdomstolar samt uppgifter beträffande försäkrings- och belåningsvärden från brandför- säkrings- och hypoteksinrättningar. Skyldigheten att lämna uppgift till led- ning för egen taxering upphörde dock från och med år 1861.
Det värde, som med stöd av en bevillningsförordning åsatts en fastighet, bibehölls, åtminstone på landet, i allmänhet oförändrat vid de följande årens
; 1 J 4
_—__T_._._w7-T—' v— "__.
taxering intill nästa riksdag, där icke anledning förefanns att tidigare ändra nämnda värde, exempelvis på grund av förstörelse av fastigheten. På landet kunde intill tillkomsten av 1851 års bevillningsförordning jämkning i de åsatta värdena under en dylik period ske även i de fall, då dessa inneburo en ojämn taxering.
Genom den vid 1861 års bevillningsförordning fogade instruktionen för taxeringsförrättningarna föreskrevs, att sedan fastighet enligt stadgade grun- der uppskattats till sitt verkliga värde, skulle detta bibehållas oförändrat un- der tre år, därest icke brandförsäkringsvärdet å byggnad ökats eller minskats eller fastighetens värde genom ny- eller tillbyggnad i betydligare män för- höjts eller genom inträffad eldsvåda, vattenflöde eller av annan dylik anled— ning märkbart förminskats. I nämnda fall borde värdet jämkas efter de för- ändringar, fastigheten undergått. Föreskriften om en treårig taxeringsperiod kvarstod i följande bevillningsförordningar fram till år 1897.
I sitt år 1876 avgivna betänkande föreslog förberedande skattejämknings- kommittén, att allmän fastighetstaxering skulle äga rum vart tionde år. De då åsatta värdena skulle dock ändras under tioårsperioden, såvida därunder' en fastighet undergått i huvudsak samma förändringar, som här ovan nämnts, eller densamma delats i flera fastigheter. Året före det, då allmän fastighets— taxering skulle äga rum, skulle undersökningar verkställas rörande varje fas— tighets storlek och beskaffenhet, dess åbyggnader samt därtill hörande sär- skilda förmåner. För verkställande av dylika undersökningar skulle riket in- delas i kretsar av den storlek, att undersökningen i varje krets kunde med- hinnas av en undersökningsförrättare. Denne skulle förordnas av länsstyrel- sen och hava erfarenhet i »ej blott ägors avmätning och jordbruksnäring utan även i bedömande av byggnaders beskaffenhet och värde». Resultatet av undersökningen skulle intagas i en undersökningslängd, som skulle över— lämnas till vederbörande beredningsordförande. Undersökningsförrättaren skulle det år, då allmän fastighetstaxering ägde rum, vara ledamot i bevill— ningsberedning och taxeringsnämnd samt vara tillstädes vid prövningsnämn- dens sammanträden för att lämna erforderliga upplysningar. —- Den av så- väl skattejämkningskommittén som 1881 års skatteregleringskommitté före- slagna överskattenämnden skulle få stor betydelse ur fastighetstaxeringssyn— punkt, i det att densamma skulle verka för en inom riket i dess helhet rättvis och likformig taxering. Enligt sistnämnda kommittés förslag kunde nämnden, om den fann taxeringsvärdena inom något taxeringsområde vara lägre än till- börligt, ojämna eller i övrigt icke överensstämmande med gällande förord— ning, förordna om ny uppskattning inom området.
De båda kommittéernas förslag föranledde emellertid icke någon åtgärd. Genom 1897 års bevillningsförordning och den därvid fogade instruktionen för taxeringsmyndigheterna förlängdes perioden mellan de allmänna fastig- hetstaxeringarna till fem år. Nytt taxeringsvärde kunde åsättas under denna period, därest sådana förändringar beträffande fastighet inträffat, som om- nämndes i 1861 års bevillningsförordning. I 1894 års betänkande med förslag till förordning angående inkomstbevillning, vilket låg till grund för 1897 års
bevillningsförordning, anfördes1 som anledning till att taxeringsperioden före- slogs förlängd till fem är bl. a., att en allmän fastighetstaxering så ofta som vart tredje år vore icke blott onödig utan även olämplig.
I en vid 1905 års riksdag inom första kammaren väckt motion2 hemställ- des, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning och förslag rörande sådana ändrade bestämmelser angående taxeringsmyndigheternas sammansättning och arbetssätt samt grunderna för fastighetstaxeringen, som kunde erfordras närmast för vinnande av en jämnare fastighetstaxering inom riket. Till stöd härför anfördes bl. a., att bevillningsberedningens samman- sättning av i orten bosatta personer icke i och för sig innebure någon trygg- het för opartiskhet vid ärendenas behandling samt att de skattskyldiga sak- nade möjlighet att draga sina besvär under en fullt kompetent och i förhål— lande till beredningarna fullt fristående myndighet. Fastighetstaxeringsnämn- derna kunde icke medhinna ens en ytlig granskning av beredningarnas för- slag till fastighetstaxering på landet. Oaktat beredningarnas arbeten allenast vore avsedda att utgöra underlaget för taxeringsnämndernas värdesättning. bleve beredningarnas förslag i regel ganska kritiklöst följda av taxerings— nämnderna. Utan tillfredsställande material för bedömandet av taxeringarna och med tiden för arbetet knappt tillmätt finge prövningsnämnden använda sin tid huvudsakligen till en mer eller mindre ytlig prövning av inkomna be- svar.
För att i någon mån råda bot på dessa missförhållanden borde distrikts— områdena göras större, så att beredningsdistrikt omfattade härad och taxe- ringsdistrikt domsaga. Till beredningarnas förfogande skulle ställas ett i möj- ligaste mån fullständigt material för bedömande av fastighets areal, avkast— ningsförmåga och beskaffenhet. För att kunna påräkna ett omsorgsfullare arbete från nämndernas sida måste detta ersättas med allmänna medel. In- nan prövningsnämnden började sitt arbete, borde granskning ske av de av taxeringsnämnderna bestämda taxeringarna. Denna granskning kunde lämp- ligen verkställas av en särskild nämnd, bestående av landskamreraren och två eller flera på området sakkunniga personer. Slutligen ifrågasattes, huru- vida icke i kammarrättens ställe borde inrättas särskilda appellationsnämn- der för skilda delar av landet. En uppdelning av landet i särskilda större distrikt med var sin appellationsnämnd skulle säkerligen kunna hos dessa nämnder medföra den specialiserade sakkunskap rörande jordvärdena i de skilda delarna av riket, som icke gärna kunde stå kammarrätten till buds.
Bevillningsutskotteta anförde i anledning av motionen bl. a., att utskottet vid upprepade tillfällen funnit anledning framhålla, hurusom de då till- lämpade grunderna för fastigheters taxering vore i behov av ändring men att denna fråga enligt utskottets mening icke kunde vinna sin lösning en- dast genom partiella reformer av det dåvarande taxeringssystemet. Först i sammanhang med en definitiv lösning av denna och andra frågor av mate-
iDQJT'Q, sid. 133. ' " ]905:I:9. ” Bet. 1905:6.
riell innebörd med hänsyn till den direkta beskattningen, vilka för det då- varande stode på dagordningen, torde även spörsmålet om en omorganisa- tion av taxeringsmyndigheterna kunna rätt bedömas och höra upptagas till behandling. Utskottet avstyrkte därför motionen, som icke föranledde någon åtgärd.
Den genomgripande förändring i taxeringsmyndigheternas organisation, som genom 1907 års förordningar angående bevillning av fast egendom samt av inkomst ävensom om inkomstskatt kom till stånd — bevillningsberedning- arna försvunno, så att taxeringsnämnderna ensamma kommo att utgöra förs- ta instans —, ansågs icke vara hinderlig för åstadkommande av en likfor- mig fastighetstaxering. Beträffande de uttalanden, som därvid gjordes av ve— derbörande departementschef och bevillningsutskottet, hänvisas till redogö- relsen för den årliga taxeringen (sid. 80 ff.).
' Med anledning av att vid 1908 års allmänna fastighetstaxering taxerings- utfallet, särskilt beträffande jordbruksfastigheter, blivit ur likformighetssyn- | |
punkt mindre tillfredsställande, anhölls i en vid 1909 års riksdag inom andra kammaren väckt motion1 bl. a., att riksdagen ville hos Kungl. Maj:t hem- ställa om förslag till sådan ändring i taxeringsmyndigheternas sammansätt- ning, att då fråga vore om jordbruksfastighetstaxering endast personer med sakkännedom, under kontroll av ombud för kronan, anlitades därför. Bevillningsutskottet ansåg,? att en ändring i taxeringsmyndigheternas sam- mansättning vid jordbruksfastighetst—axering av den art, motionären förordat, näppeligen komme att i någon större mån avlägsna de olägenheter, som före- kommit vid 1908 års taxering. Bland de utvägar, som kunde tänkas hava en sådan verkan, syntes en vara att låta fastighetstaxeringen omfatta ett större distrikt, än då vore fallet, exempelvis ett väghållningsdistrikt. Därest ett dylikt möjligen skulle visa sig för stort för ifrågavarande ändamål, kunde man tänka sig en sådan anordning, att taxeringsnämndsordföranden vore gemensam för de taxeringsnämnder, som arbetade inom samma väghållnings- distrikt. En annan utväg vore att, såsom någonstädes med tillfredsställande resultat förfarits, de särskilda taxeringsnämnderna i ett större distrikt inom sig utsåge en delegation, åt vilken samtliga förberedande undersökningar och arbeten med fastighetstaxeringen anförtroddes, varefter taxeringen verk- ställdes av vederbörande taxeringsnämnd med ledning av delegationens för— arbeten. ' ' Utskottet fann sig dock sakna anledning att efter endast ett års erfarenhet av den år 1907 införda ordningen för taxeringen förorda bifall till en fram"- ställning av ifrågavarande Slag, särskilt som det torde kunna antagas, att den erfarenhet, som vunnits 1908, ej skulle bliva ofruktbar vid en kommande | fastighetstaxering. Det syntes också kunna förväntas, att vid den revision ; av hithörande stadganden, varpå Kungl. Maj:t redan torde hava uppmärk-
samheten riktad, Kungl. Maj:t komme att med hänsyn till de olägenheter,
1 1909: II: 92. ” Bet. 1909: 16, sid. 5.
som då gällande stadganden visat sig medföra, föreslå de ändringar, som fun- nes nödiga.
Genom 1910 års förordning om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering företogs i huvudsak ingen annan ändring beträffande fastighetstaxe- ringen, än att ägare eller innehavare av fastighet ålades skyldighet att vid allmän fastighetstaxering efter anmaning lämna vissa uppgifter beträffande fastigheten. Därjämte utvidgades rätten att företaga jämkning i vid allmän fastighetstaxering åsatt värde på grund av under tiden mellan sådana taxe- ringar inträffade förändringar i fastighets beskaffenhet sålunda, att med dy- lika förändringar avsågos även skogsavverkning och nedrivning av byggna- der, varigenom värdet märkbart förminskades.
I vissa yttranden över förslaget till nämnda förordning anmärktes, att ge- nom det i sammanhang med bevillningsberedningarnas upphörande genom— förda förminskandet av taxeringsnämndernas distrikt och avskaffandet av kronoombudsinstitutionen hos taxeringsnämnderna resultatet av fastighets- taxeringen med avseende å dess jämnhet inom större distrikt försämrats. De- partementschefen1 uttalade med anledning härav, att han ansåge denna frå- ga förtjänt av allvarligt beaktande men att han, bl. a. med hänsyn till åren- dets outredda skick, icke för det dåvarande funne någon åtgärd i ämnet kun- na vidtagas.
Vid 1920 års riksdag framlades, som tidigare omnämnts, propositioner med förslag till kommunalskattelag jämte ändrad lydelse av ett flertal för- fattningar, däribland förordningen om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering. I fråga om beskattningsnämndernas organisation föreslogos i huvudsak inga ändringar.
Andra särskilda utskottet, till vilket nämnda propositioner hänskjutits. fann sig icke kunna tillstyrka en lösning av den kommunala skattefrågan på sätt Kungl. Maj:t föreslagit utan förordade en provisorisk lagstiftning under fyra år, innebärande vissa ändringar i gällande skatteförfattningar.
Som ett vägande skäl för att icke då genomföra en definitiv ny kommunal- skattelagstiftning framhöll utskottet2 de brister, som vidlådde det dåvarande taxeringsväsendet, och erinrade bl. a. om den ojämnhet, som förelåge i frå- ga om fastighetstaxeringen. Sedan utskottet erinrat om tidigare och vid dåva- rande riksdag framställda yrkanden om reformer beträffande taxeringsvä— sendet, därvid även fastighetstaxeringen berörts, omnämnde utskottet ett inom detsamma framkommet förslag till bestämmelser att tillämpas vid en under år 1921 tillämad allmän fastighetstaxering. Enligt detta förslag skulle läns- styrelsen för landet och, om så funnes lämpligtpäven för stad förordna två eller flera sakkunniga personer att vid fastighetstaxering verka för en riktig och jämn uppskattning av fastighet. Länsstyrelsen skulle bestämma tjänst- göringsområdet för sakkunnig. Denne skulle tillhandagå taxeringsnämnderna med råd och upplysningar, deltaga i förarbetena till taxeringen, varvid han även skulle närvara vid taxeringsnämndernas sammanträden, samt hos pröv-
x Pro;510:90, sid. 77. ” Bet. 1920:1, sid. 51 ff.
ningsnämnden framställa de anmärkningar, vartill han funne skäl i anled- ning av taxeringsnämndernas beslut rörande fastighetstaxeringen.
Utskottet ansåg sig emellertid icke böra framlägga detta förslag, enär det icke syntes utskottet innefatta tillräckliga garantier för en effektiv och enhet- lig fastighetstaxering. I stället fann sig utskottet böra förorda utredning för framläggande till kommande års riksdag av förslag till mera genomgripan- de ändringar i hithörande bestämmelser, avsedda att komma till användning vid ny allmän fastighetstaxering år 1922. Därvid hade utskottet i första hand tagit sikte å behovet av ändrad organisation av beskattningsnämnder— na. I sådant avseende hade det synts utskottet, att den allmänna fastighets— taxeringen borde grundas å särskilda under hösten året före taxeringsåret avgivna deklarationer samt verkställas genom fristående, särskilt tillsatta beskattningsnämnder. För granskning av deklarationer och beredning av taxeringen i övrigt skulle länsstyrelsen förordna sakkunniga personer, var och en med sitt distrikt. Dettas storlek borde avpassas så, att den sakkunni- ge kunde förutsättas medhinna beredningsarbetet inom vederbörlig tid och dessutom besitta lokalkännedom inom distriktet. I regel borde detta omfat— ta ett flertal kommuner, exempelvis ett härad eller tingslag. Sedan deklara— tioner och andra uppgiftcr genomgåtts av den sakkunnige, skulle under hös- ten året före taxeringsåret sammanträden av honom hållas i olika bered- ningsdistrikt, omfattande en eller flera kommuner eller del av kommun, med representanter för varje kommun. Sedan beredningen avslutats, skulle fastig- hetstaxeringsnämnden verkställa taxeringen och slutföra arbetet därmed före mars månads utgång under taxeringsåret. Fastighetstaxeringsnämnden syn- tes böra bestå av — utom den sakkunnige som föredragande — en ledamot. ordföranden, utsedd av länsstyrelsen, en ledamot, vald av landstinget, respek- tive stadsfullmäktige eller utsedd av länsstyrelsen bland ett av dessa repre- sentationer föreslaget antal personer, samt två av kommun valda personer. För åstadkommande av största möjliga enhetlighet beträffande fastighets- taxeringen inom länet borde de tre förstnämnda personerna före taxerings- arbetets början sammanträda inför länsstyrelsen för överläggning om de all- männa grunderna för taxeringen. Klagan över de åsatta taxeringsvärdena syntes böra ske hos en för länet gemensam prövningsnämnd för fastighets- taxering, vars ledamöter torde böra utses bland personer, som för året varit ledamöter i länets fastighetstaxeringsnämnder. De är, då allmän fastighets- taxering icke ägde rum, ansågos särskilda beskattningsnämnder för fastig— hetstaxering icke vara erforderliga. '
Utan att taga bestämd ståndpunkt till detaljerna i det nu återgivna för— slaget fann utskottet grundlinjerna i detsamma vara förtjänta att komma under prövning vid den av utskottet ifrågasatta utredningen i ämnet. Därvid framhölls vikten av att taxeringsdistrikten gjordes så stora, som omständig- heterna i varje fall medgåve, samt att de föreslagna sakkunniga, för att er- hålla fullt lämpliga personer härtill, bereddes jämförelsevis god ersättning.
Riksdagen instämde1 i vad utskottet yttrat och hemställde sålunda i hithö- 1 Riksd—skriv. 1920:444.
rande del, att Kungl. Maj:t ville föranstalta om skyndsam utredning angåen- de ändrade grunder för dels beskattningsnämndernas organisation och taxe- ringsförfarandet och dels uppskattning av fast egendoms värde, vilka grun- der vore avsedda att lända till efterrättelse vid den allmänna fastighetstaxe- ring, som enligt utskottets mening borde verkställas under år 1922, samt för 1921 års riksdag framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.
5 2. 1921 års förordning om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid allmän fastighetstaxering år 1922.
I överensstämmelse med 1920 års riksdags hemställan förelades 1921 års riksdag propositioner med förslag till förordning om allmän fastighetstaxe- ring år 19221 samt till förordning om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid allmän fastighetstaxering år 1922.2 Båda förslagen antogos i huvudsak av riksdagen.3 Det förra, som innefattade ändrade grunder för uppskattning av fastighetsvärde, avsåg att undanröja de hinder, som på grund av förut gäl- lande tämligen oenhetliga värderingsgrunder mött för åstadkommande av en jämn och likformig fastighetstaxering. Det senare förslaget, som utarbe- tats i anslutning till de nya värderingsgrundcrna, hade till syfte att inrätta taxeringsorganisationen och taxeringsförfarandet på ett sätt, som, såvitt möj- ligt, skapade garanti för en rätt tillämpning av värderingsgrunderna samt därmed även för en enhetlig taxering. Här nedan kommer endast det sena- re förslaget att beröras.
Propositionen med förslag rörande taxeringsmyndigheterna och taxerings- förfarandet överensstämde, med undantag för några smärre avvikelser, med ett av särskilda sakkunniga utarbetat förslag. I detta" berördes först anled- ningarna till den ojämnhet och olikformighet, som fastighetstaxeringen, verk- ställd av den dåvarande taxeringsorganisationen, företedde. Dessa brister hän— förde sig dels till grunderna för bestämmande av den fasta egendomens vär- de, dels ock till beskattningsmyndigheternas organisation och taxeringsförfa- randet. I det förra avseendet vore att anmärka, att fastighets verkliga värde skulle bestämmas av beskattningsnämnderna men att till ledning därför an- visats ett flertal så växlande värderingsgrunder, att taxeringsresultatet be- träffande likvärdiga fastigheter måste bliva olika, beroende på vilken grund som användes. Denna olägenhet förvärrades ytterligare därigenom, att för värderingen av skog saknades bestämda direktiv. I det senare avseendet kun- de anföras det olämpliga i att samma beskattningsnämnder handhade både inkomsttaxeringen och den allmänna fastighetstaxeringen. De olika slagen av taxering krävde olikartad kompetens hos taxeringsmännen. Ofta hade in— komsttaxeringen fått intaga en så dominerande ställning, att fastighetstaxe- ringen blivit lidande därpå. I den mån taxeringsförfattningarna i fråga om
1 Prop. 1921z214. ” Prop. 1921:215. * Riksd. skriv. 1921z346, 352. 4 Bet. (fogat vid prop. 1921:215), sid. 21 ff.
inkomsttaxeringen blivit alltmera invecklade, hade taxeringsdistrikten måst göras allt mindre och mindre, för att taxeringsarbetet skulle kunna medhin- nas inom behörig tid. Detta hade emellertid blivit till skada för fastighetstaxe- ringens jämnhet och likformighet, enär därigenom lokala intressen kommit att vinna allt större inflytande vid taxeringen.
De sakkunniga erinrade därefter om att förhållandena före 1908 års all- männa fastighetstaxering vore i väsentlig grad bättre än för det dåvarande med två instanser under prövningsnämnden, nämligen bevillningsberedningen, som hade att bereda taxeringsårendena och upprätta förslag till taxering, samt taxeringsnämnden, som hade att fastställa taxeringarna i större distrikt, omfattande vanligen ett flertal kommuner på landet. I taxeringsnämndens arbete hade dessutom kronofogden deltagit såsom kronoombud och härads- skrivaren såsom längdförare. Därvid kunde fastighetstaxeringens jämnhet och likformighet tillgodoses i icke ringa grad dels därigenom, att taxeringsdistrik— ten vore relativt stora, och dels därigenom, att kronofogde och häradsskriva— re deltoge i samtliga taxeringsnämnders i fögderiet arbete, varvid särskilt kronofogden, om han vore intresserad för taxeringsarbete, kunde påverka taxeringarna i utjämnande riktning genom den kännedom, han hade om taxe- ringarna i närliggande distrikt inom fögderiet.
Den oreda på fastighetstaxeringens område, som blivit följden av mel— laninstansens borttagande, framkallade behovet av sådana sammanträden för förberedande överläggningar rörande taxeringsarbetet inför länsstyrelsen med representanter för taxeringsnämnderna, som sedermera år 1918 inför'des. Vid dessa sammanträden hade i åtskilliga län plågat överenskommas om vis- sa enhetsvärden per ytenhet jord av olika ägoslag och godhetsgrader att tjä- na till ledning vid den förestående fastighetstaxeringen. Dessa enhetsvärden, ehuru icke bindande för taxeringsnämnderna, hade visat sig öva ett ganska avsevärt och synnerligen nyttigt inflytande på fastighetstaxeringen. De hade dock icke varit tillräckliga för att vid densamma vinna jämnhet och likfor- mighet. Prövningsnämndens möjlighet att utjämna fastighetsvärdena hade i allmänhet- — på grund av bl. a. stor arbetsbörda och bristen på tillräcklig kännedom om de olika fastigheterna —— varit inskränkt till att vidtaga pro- centuella jämkningar av nämnda värden över lag i vissa kommuner, ett för- farande, som ofta vore ägnat att öka den oriktiga taxeringen i de individuella fallen.
Ytterligare en orsak till en oriktig fastighetstaxering vore att söka i bristen på tillräckliga uppgifter om de olika fastigheterna. För det dåvarande vore ägare eller innehavare av fastighet endast efter anmaning skyldig att lämna sådan uppgift. Av olika anledningar hade taxeringsnämndernas ordförande icke i tillräcklig utsträckning begagnat sig av denna rätt.
Efter denna redogörelse för bristerna hos den dåvarande taxeringsorganisa- tionen hade det synts de sakkunniga, att de huvudsakliga botemedlen måste bliva i korthet följande.1 Fastighetstaxeringen måste under de år, då allmän
1 I fråga om bristerna beträffande grunderna för bestämmande av fastighets värde framlade en särskild kommitté förslag till avhjälpande därav. '
omtaxering av fastigheter skulle äga rum, skiljas från inkomsttaxeringen. Taxeringsmyndigheterna måste tillföras mera för fastighetstaxeringen lämpad speciell sakkunskap. Taxeringsdistrikten borde utvidgas, så att icke de lokala intressena finge övermakten vid taxeringarna. Fastighetsägarna borde åläg- gas att utan anmaning avgiva deklaration beträffande fastigheterna. Material för kontroll av fastighetsägarnas uppgifter borde såvitt möjligt ställas till taxeringsmyndigheternas förfogande. Överordnade taxeringsmyndigheter bor- de beredas möjlighet att verkställa individualtaxeringar av fastigheterna och icke uteslutande vara hänvisade att vidtaga procentuella jämkningar i fastig- hetsvärdena. För sådant ändamål borde erforderligt material för värdebedö- mandet beträffande varje fastighet i lätt åskådligt skick föreligga för nämnda myndigheter, som tillika borde äga möjlighet att erhålla upplysningar av orts- sakkunniga personer.
De sakkunniga omnämnde därefter, att för deras bedömande förelegat icke mindre än fem förslag till riktlinjer för en reform av fastighetstaxeringen. Dessa förslag jämte de sakkunnigas erinringar mot desamma komma i kort- het att nedan återgivas.
Det första förslaget, uppgjort av kommunalskattesakkunniga, innebar, att sakkunniga värderingskommissioner, tillsatta för större områden, skulle inom varje till deras område hörande taxeringsdistrikt före taxeringsnämndernas sammanträden verkställa undersökningar rörande köp och försäljningar av fastigheter inom distriktet och priserna därvid samt fastslå enhetsvärden för åkår och äng samt skogsmark och skog. Dessa enhetsvärden skulle tjäna till ledning för taxeringsnämnderna. Därjämte skulle, för att möjliggöra för taxe- ringsmyndigheterna att erhålla bästa möjliga kännedom om de olika fastig— heterna, deklarationsplikt införas för fastighetsägarna.
Gentemot detta förslag anförde de sakkunniga, att ifrågavarande värde- ringskommissioner och deras verksamhet för fastighetstaxeringen jämnhet icke komme att bliva av större betydelse än de förberedande sammanträdena inför länsstyrelsen med taxeringsnämndsordförandena.
Det andra förslaget hade utarbetats inom det 5. k. kommunalskatteutskot- tet vid 1920 års riksdag och finnes återgivet här ovan å sid. 198 och 199. Så- som där nämnes, hade utskottet icke ansett sig böra framlägga detta förslag, enär det icke syntes utskottet innefatta tillräckliga garantier för en effektiv och enhetlig fastighetstaxering.
Denna utskottets mening delades till fullo av de sakkunniga. Det fåtal ex- perter, som av utskottet föreslagits, skulle knappast medhinna att från början till slut deltaga i fastighetstaxeringsarbetet i varje taxeringsnämnd. Under så- dana förhållanden komme dessa nämnder helt visst att fästa föga avseende vid de anvisningar, som lämnades av de sakkunniga. Hos prövningsnämnden skulle de visserligen kunna redogöra för dessa anvisningar, men de komme antagligen att sakna ingående kännedom om huruvida och i vad mån de- samma följts av taxeringsnämnderna.
Det tredje förslaget hade framkommit inom finansdepartementet. Enligt detta förslag skulle fastighetstaxeringen skiljas från inkomst- och förmögen-
hetstaxeringen. Den förra skulle verkställas länsvis, om möjligt genom en för hela länet gemensam taxeringsnämnd. I allmänhet torde icke detta kunna ske, men länet borde då uppdelas i så få taxeringsdistrikt som möjligt. Taxe- ringsnämnden skulle bestå av ordförande och sex, eventuellt åtta ledamöter. Ordförande och en ledamot skulle utses av länsstyrelsen, tre, eventuellt fem ledamöter av landstinget samt två ledamöter av den kommun, vars taxering vore i fråga. De fem, eventuellt sju förstnämnda skulle deltaga i taxeringsar- betet inom hela distriktet, medan de två sistnämnda skulle inträda i nämn- den vid taxering i den kommun, för vilken de utsetts. Taxeringarna skulle beredas och föredragas inför nämnden av en särskild därtill av länsstyrelsen förordnad, i taxeringsarbete förfaren och sakkunnig person, vilken tillika skulle vara kronans ombud med rätt och skyldighet att fullfölja talan mot taxeringsnämndens beslut, om han därtill funne anledning. —— Fastighets- ägarna skulle vara underkastade deklarationsplikt vid den ordinarie (all- männa) fastighetstaxeringen. —- Taxeringsarbetet skulle påbörjas på hösten året före taxeringsåret och syntes lämpligen kunna inledas med ett samman- träde mellan ordförandena och föredragandena i länets taxeringsnämnder, eventuellt förstärkta med en av de av landstinget utsedda ledamöterna i varje nämnd. Vid detta sammanträde skulle överläggningar äga rum om de all— männa grunder, som borde följas vid taxeringarna, samt andra frågor, som kunde vara av vikt för taxeringsarbetet. Skulle det för vinnande av en lik— formig taxering i olika delar av riket finnas önskvärt att anordna överlägg- ningar mellan representanter för beskattningsmyndigheterna därstädes, torde det böra ankomma på Kungl. Maj:t att draga försorg därom. Taxeringsarbe- tet borde vara avslutat följande vår så tidigt, att taxeringslängderna kunde vara tillgängliga för de taxeringsnämnder, som då hade att verkställa taxering av inkomst och förmögenhet. — Den sålunda företagna fastighetstaxeringen skulle icke underställas prövningsnämndens prövning; klagan skulle ske ome— delbart hos kammarrätten. — Om sådant förhållande inträffat, att författ- ningsenligt ändring i fastighets taxeringsvärde skulle ske, syntes den, som för egen eller allmän räkning hade intresse av att omtaxering ägde rum, kunna göra anmälan därom hos länsstyrelsen, som skulle föranstalta om lämplig be— redning av ärendet genom sakkunnig person. Avgörandet däri borde kunna fattas av en därför utsedd delegation av taxeringsnämnderna i länet.
De sakkunniga invände emot förslaget, att taxeringsdistriktet eller taxe- ringsdistrikten vore så stora, att taxeringsnämndens medlemmar knappast torde äga tillräcklig ortskännedom. Tyngdpunken komme därför att ligga på föredragandens beredning av taxeringen. Då det blott skulle finnas en före— dragande i varje distrikt, skulle denne icke medhinna att genomgå det före- liggande materialet på det sätt, som erfordrades för att kunna prestera en fullgod beredning. Därför behövdes även ortskännedom, vilken föredragan- den saknade.
Det fjärde förslaget hade uppgjorts inom det förut nämnda kommunal— skatteutskottet och refereras ovan å sid. 199.
Mot detta förslag gjorde de sakkunniga ungefär samma anmärkningar som
mot nästföregående förslag i fråga om föredraganden: en sådan vore för litet, därest distrikten skulle göras så stora, som vore önskvärt. Dessutom _vore det svårt att för uppdraget, erhålla "tillräckligt, kvalificerade personer, som under längre tid kunde helt ägna sig däråt. Vid de sammanträden, som av föredraganden under beredningsarbetet skulle hållas i orterna med kom- munvalda representanter, finge dessa blott yttra sig. Därest man ville erhålla tillförlitliga upplysningar av personer med ortskännedom, borde dessa för- sättas i en mera ansvarsfull ställning till taxeringen än den, som följde av rätten att allenast yttra sig utan att behöva ansvara för vad som yttrats.
De sakkunniga funno emellertid otvivelaktigt, att de uppdragna riktlin- jerna till viss del kunde och borde tjäna till ledning vid reformarbetet.
Det _femte förslaget hade fram-kommit inom finansdepartementet och upp— byggts på samma grund som det föregående. Även enligt detta förslag skul— le-taxeringen verkställas av fristående myndigheter. Organisationen före— slogs i övrigt olika för land och stad.
På landet skulle förslag till taxering uppgöras av en beredning i varje kommun, bestående av en av länsstyrelsen förordnad sakkunnig ordföran- de samt fyra kommunvalda ledamöter. Taxeringen skulle verkställas av en .taxeringsnämnd, vars distrikt utgjordes av flera kommuner (väghållningsdi- strikt, härad eller tingslag). Nämnden skulle bestå av beredningens ordfö- rande såsom föredragande, en av länsstyrelsen förordnad ordförande, en av landstinget utsedd ledamot samt två av varje kommun i distriktet valda leda— möter, vilka inträdde i nämnden, då fastighetstaxeringen i deras kommun skulle behandlas. En— särskild prövningsnämnd skulle inrättas, i huvudsak enligt de bestämmelser,, som gällde för den dåvarande prövningsnämnden. Sakkunniga biträden kunde anlitas såväl av beredningarna som nämnderna. Före taxeringsarbetets början borde länsstyrelsen hålla sammanträde med ordförandena i beredningarna och taxeringsnämnderna samt de av lands— tinget utsedda ledamöterna för överläggning i.. syfte att åstadkomma en så enhetlig taxering som.möjligt. Fastighetsägarna borde åläggas obligatorisk uppgiftsskyldighet.
I stad syntes fastighetstaxeringen kunna organiseras på samma sätt som på landet. Det kunde dock ifrågasättas, huruvida beredningen vore behövlig. Skulle den anses böra uteslutas, torde länsstyrelsen böra utse både ordfö- rande och en ledamot av nämnden.
.Om detta förslag anförde de sakkunniga, att det i själva verket beträf- fande taxeringsmyndigheterna innebure en återgång till förhållandena före år 1908. Med den erfarenhet, de sakkunniga haft rörande fastighetstaxering— ens ojämförligt mera tillfredsställande handhavande före nämnda år än för det dåvarande, hade de funnit förslaget kunna läggas till grund för reform— arbetet. ,
De sakkunnigas förslag innebar i korthet följande. Fastighetsägarna åla- des att utan anmaning avlämna uppgifter rörande fastighets areal och andra förhållanden av betydelse för en riktig värdering. Såsom material för kon— trollerande av dessa uppgifter skulle utdrag av jordregistret, där sådant fun—
nes upplagt, ställas till förfogande. Sedan arealuppgifterna kontrollerats, skul- le varje fastighets areal i olika ägoslag införas i taxeringslängden och sålunda i lätt överskådligt skick ständigt föreligga för samtliga taxeringsmyndighe- ter, vilka därigenom bleve i stånd att utan vidare kunna ingå i prövning av varje fastighets värde.
Taxeringsförfarandet organiserades olika på landet och i stad. Detta hade sin orsak i det förhållandet, att det huvudsakligen var med avseende å jord- bruksfastighetstaxeringen på landet, som jämnheten och likformigheten vid taxeringen brustit. Förslaget hade måst särskilt inriktas på ett avhjälpande av bristerna härutinnan.
Innan taxeringsarbetet på landet tog sin början, skulle till möten inför länsstyrelsen eller landskamreraren kallas alla de personer, som fått länssty- relsens eller landstingets uppdrag att handhava taxeringsarbetet, ävensom andra sakkunniga personer för att överlägga och överenskomma om en en- hetlig tillämpning av värderingsgrunderna.
Därefter skulle inom till storleken lämpligt avpassade distrikt taxeringen beredas av beredningsnämnder, bestående av en utav länsstyrelsen utsedd ord- förande samt minst fyra kommunvalda ledamöter eller, om distriktet bestod av flera kommuner, minst två ledamöter från varje kommun. Beredningsar— betet skulle utföras under höstmånaderna 1921. Vid beredningsnämndens första sammanträde, innan taxeringsarbetet tog sin början, skulle ordföran- den redogöra för enhetsvärden och värderingsgrunder, varom överläggning skett å ovannämnda förberedande sammanträde, samt köpeskillingar vid fas- tighetsförsäljning, allt såvitt rörde beredningsdistriktet. Sedan nämnden slut- fört sitt arbete, skulle dess förslag framläggas till granskning med rätt för fastighetsägare eller annan för fastighet skattskyldig att hos berednings- nämndens ordförande göra erinringar mot detsamma.
Taxeringen skulle därefter under tiden från den 20 januari till den 15 mars 1922 verkställas av särskilda för fastighetstaxeringen inrättade taxerings- nämnder inom större distrikt, omfattande vartdera ett flertal beredningsdi- strikt. Taxeringsnämnd skulle bestå av ordförande och sex ledamöter. Ord- föranden och en ledamot skulle utses av länsstyrelsen samt två ledamöter väljas av landstinget och två av kommunalstämma eller kommunalfullmäktige. Som sjätte ledamot skulle inträda vederbörande beredningsnämlndsordföra'nde el- ler, om denne förordnats att vara ordförande i taxeringsnämnden, en av läns- styrelsen utsedd ledamot. De fyra av länsstyrelsen och landstinget utsedda ledamöterna skulle tjänstgöra i hela taxeringsdistriktet, beredningsnämnds- ordföranden eller den i hans ställe utsedde ledamoten vid taxering i ordfö- randens beredningsdistrikt samt de kommunvalda ledamöterna vid taxering i den kommun, för vilken de valts. Med denna sammansättning avsågo de sakkunniga att förebygga, att lokala intressesynpunkter finge obehörigt in- flytande på taxeringsnämnden, vilkens huvuduppgift borde bliva att tillgodose jämnheten och likförmigheten vid fastighetstaxeringen i hela distriktet.
För att taxeringsnämndens arbete redan från början skulle inriktas på dess nyssnämnda huvuduppgift, föreslogs, att ordföranden skulle till ett förbere-
dande sammanträde kalla samtliga beredningsnämndsordförande ävensom de landstingsvalda ledamöterna i taxeringsdistriktet, vid vilket sammanträde varje till distriktet hörande beredningsnämndsordförande hade att avgiva nog- grann redogörelse för de värderingsgrunder, som i hans beredningsdistrikt följts vid förslagets upprättande, ävensom för sin egen mening om dessa vär- deringsgrunders riktighet samt om deras överensstämmelse eller bristande överensstämmelse med de vid mötet inför länsstyrelsen eller landskamreraren föreslagna enhetsvärdena eller med köpeskillingarna vid fastighetsköpen inom distriktet. Efter det att dessa redogörelser avgivits, skulle vid det förberedande sammanträdet företagas överläggning, huruvida och i vilken omfattning all- män jämkning av de av beredningsnämnderna föreslagna värdena syntes böra vidtagas för åstadkommande av en jämn och likformig fastighetstaxering i hela distriktet. Därefter skulle kommunvis individualtaxering av fastigheterna företagas av taxeringsnämnden, således under deltagande av vederbörande kommunvalda ledamöter.
Beträffande fastighetstaxeringen i stad skulle ävenledes förberedande över- läggningar vid möten inför länsstyrelsen eller landskamreraren äga rum, där- est sådant prövades nödigt eller lämpligt. Däremot ansågs det icke nödigt att låta fastighetstaxeringen i stad beredas av särskilda beredningsnämnder utan skulle taxeringsnämnderna omedelbart åsätta taxering. Varje stad skulle i allmänhet utgöra ett enda taxeringsdistrikt och uppdelning i två eller flera distrikt ske allenast i de större städerna. Taxeringsnämnd i stad skulle bestå av ordförande och en ledamot, vilka skulle utses av länsstyrelsen, samt tre kommunvalda ledamöter. Taxeringsnämndens arbeten skulle påbörjas på hösten 1921 och vara avslutade den 15 mars 1922.
Fastighetstaxeringen på landet och i stad skulle granskas och anförda be- svär prövas av en särskilt för fastighetstaxeringen i varje län inrättad pröv- ningsnämnd, bestående av minst tolv, högst tjugofyra ledamöter, vilka läns- styrelsen skulle utse till en fjärdedel bland de av länsstyrelsen förordnade, till en fjärdedel bland de landstingsvalda och till en fjärdedel bland de kom— munvalda medlemmarna i taxeringsnämnd samt till återstående fjärdedelen bland personer, som icke deltagit i arbetet i taxeringsnämnd men kunde an— tagas äga sakkunskap i fråga om fastighetsvärdering. I Stockholms stad skulle emellertid den ordinarie prövningsnämnden handhava jämväl 1922 års fastighetstaxering. Över prövningsnämndens beslut finge besvär anföras hos kammarrätten.
Den proposition, som upptog de sakkunnigas förslag, antogs, som ovan nämnts, med några mindre ändringar av riksdagen.
Därjämte beslöt riksdagen, att den taxering av fast egendom, som skulle äga rum under åren 1923 och 1924, skulle verkställas i den ordning, som stadgades i 1910 års förordning om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering. Därvid skulle de vid 1922 års allmänna fastighetstaxering åsatta taxeringsvärdena bibehållas oförändrade, såvida icke sådana ändrade för— hållanden inträffat, att en taxeringsenhet skulle uppdelas i flera eller flera sådana enheter samman-slås till en, att fastighets värde genom eldsvåda, vat-
tenflöde eller annan dylik anledning eller genom nedrivning av byggnad eller skogsavverkning nedgått så, att förändringen föranledde en minskning av taxeringsvärdet med minst en femtedel, eller att fastighets värde på grund av ny-, till- eller ombyggnad förhöjts så, att därav föranledes en ökning av taxeringsvärdet med minst en femtedel.
1924 och 1926 års riksdagar beslöto, efter förslag av Kungl. Maj:t,1 att de taxeringsvärden, som åsatts vid 1922 års allmänna fastighetstaxering eller se- dermera fastställts i stället för dessa värden, skulle oförändrade gälla under åren 1925 och 1926, respektive 1927, såvida icke sådana ändrade förhållanden inträffat, som ovan nämnts, eller i taxeringsvärdet i visst fall inräknats vär- det av elektrisk anläggning.
& 3. 1928 års taxeringsförordning och tiden efter dess tillkomst. De sakkunniga, som år 1923 tillkallades för att verkställa utredning angå— ende omorganisation av taxeringsväsendet, hade enligt direktiven bl. a. att undersöka, i vad mån de grunder för fastighetstaxeringens organisation, som tillämpats vid 1922 års allmänna fastighetstaxering, kunde erfordra modifie- rmg.
I sitt år 1925 avgivna betänkande förordade nämnda sakkunniga (1923 års taxeringssakkunniga) i det väsentliga bibehållande av den ordning, som år 1922 införts för den allmänna fastighetstaxeringen.2 Blott i vissa avseen- den förordades ändringar för att åstadkomma ytterligare förbättringar i taxe— ringens jämnhet och likformighet.
Den obligatoriska uppgiftsskyldigheten föreslogs skola bibehållas oföränd— rad.
I fråga om organisationen hade de sakkunniga från landskamrerarna in- hämtat yttranden om erfarenheterna från 1922 års allmänna fastighetstaxe- ring, särskilt med avseende å berednings- och taxeringsnämndernas arbeten. De flesta av dessa yttranden gåvo vid handen, att den nya organisationen fungerat synnerligen väl och att den syntes böra bibehållas.
Endast från tre håll gjordes erinringar mot densamma, i det att man an- såg, att fastighetstaxeringsnämnderna icke medfört avsedd nytta och att de vore obehövliga. En landskamrerare anförde sålunda, att taxeringsnämnder- nas arbete oftast inskränkt sig till att med smärre ändringar, i regel tillstyrk- ta av beredningsnämnderna, fastställa de av dessa föreslagna värdena, vilka ofta påverkats av kommunalfiskaliska synpunkter. Den för prövningsnämnds- arbetet anslagna tiden vore för kort för att möjliggöra en så ingående gransk- ning av berörda förhållanden, som vore önskvärt. De angivna omständighe- terna ansågos böra föranleda till att taxeringsnämnderna avskaffades och de- ras arbetstid ansloges till utökning av den för prövningsnämndsarbetet an- vända tiden. I dylik händelse borde beredningsnämndsordföranden föredra- ga taxeringsärendena inför prövningsnämnden eller en delegation därav i när-
l'Pr—OEMJGÖ; riksd. skriv. 1924:223. Prop. 1926:34; riksd. skriv. 1926: 195. " Bet. 1925: sid. 110 ff.
vara av landskamreraren. Föredragningen skulle fortgå under tiden januari—— maj. Genom en sådan anordning skulle prövningsnämnden kunna bilda sig en ingående uppfattning om utfallet av taxeringarna i länets olika delar och bliva i stånd att vidtaga åtgärder för likformighet och riktighet.
En annan landskamrerare yttrade, att taxeringsnämndernas arbete syntes hava inskränkt sig till behandling av inkomna erinringar mot berednings- nämndernas förslag. De lämnade direktiven hade överallt blivit följda och an- ledning att befara bristande enhetlighet, även om taxeringsnämnderna icke funnits, förelåge ej. Den allmänna fastighetstaxeringen syntes kunna anför- tros åt de vanliga inkomsttaxeringsnämnderna.
I det tredje yttrandet gjordes gällande, att taxeringsnämnden såsom mel— laninstans icke medfört avsedd nytta utan blott förorsakat onödiga kostnader.
I övriga yttranden av landskamrerarna framhölls allmänt, att den nya orga- nisationen medfört säkrare och bättre taxeringsresultat därigenom, att en fastighetstaxeringsnämnd inrättats med distrikt, omfattande flera berednings- distrikt. Taxeringsnämnderna vinnlade sig om att en enhetlig taxering inom deras distrikt skulle komma till stånd; de vore en lämplig instans för att till- rättalägga beredningsnämndernas förslag med hänsyn till inkomna erinring- ar och i övrigt utjämna taxeringen inom distriktet.
De sakkunniga uttalade, att jämväl de vore bestämt övertygade om att det goda resultatet av 1922 års allmänna fastighetstaxering i mycket hög grad berott på taxeringsnämndernas verksamhet. Beredningsdistrikten hade varit små, för att ortskännedomen, som vore av alldeles särskild betydelse vid fastighetstaxeringen, skulle kunna göra sig gällande. Skulle prövningsnämn- den hava fattat beslut omedelbart på grundval av beredningsnämndernas ar— betsresultat, hade den otvivelaktigt stått inför en alltför omfattande arbets- uppgift. Det torde icke vara lämpligt att sammanslå berednings- och taxerings- nämnderna till en nämnd med distrikt, utgörande ett mellanting mellan be- rednings— och taxeringsdistrikten. Därigenom skulle såväl prövningsnämn- dens arbetsuppgift bliva alltför betungande som ortskännedomen minskas. Att anförtro fastighetstaxeringen åt inkomsttaxeringsnämnderna skulle inne- bära, att samma olägenheter, som utgjort en av de viktigaste anledningarna till organiserandet av särskilda nämnder för fastighetstaxeringen år 1922, åter uppkomme. I de sakkunnigas förslag vore därför nämnda års organisa— tion med en del jämkningar och kompletteringar bibehållen,
Bland dylika jämkningar och kompletteringar må här omnämnas viss änd— ring i prövningsnämndens1 sammansättning. Denna nämnd bestod enligt be— stämmelserna i 1921 års förordning om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid allmän fastighetstaxering år 1922 till tre fjärdedelar av ledamöter, som
1 De sakkunniga hade för att särskilja taxeringsnämnd och prövningsnämnd vid inkomst— taxeringen från samma myndigheter vid fastighetstaxeringen föreslagit såsom benämning å de senare uppskattningsnämnd och länsuppskattningsnämnd. I propositionen upptogos icke dessa benämningar utan användes i stället namnen fastighetstaxeringsniimnd och fastighetsprövnings- nämnd, av vilka det förra använts i 1921 års förordning om taxeringsmyndigheter och förfa— randet vid allmän fnstighetstaxering år 1922. .
deltagit i fastighetstaxeringsnämndernas arbete, med lika antal ledamöter från envar av de grupper, som utsetts av länsstyrelsen, landstinget och kom- muner, samt till en fjärdedel av ledamöter, som icke deltagit i nämnda ar- bete. Enligt förslaget skulle ändring ske beträffande antalet ledamöter från de grupper, som utsetts av länsstyrelsen och landstinget sålunda, att dessa väl fortfarande skulle utgöra hälften av hela antalet ledamöter i nämnden men icke behövde till lika antal företräda vardera gruppen. Detta syntes näm- ligen icke behövligt med hänsyn till att båda grupperna företrädde de all- männa intressena; dessutom hade det år 1922 visat sig medföra svårigheter för länsstyrelserna att utse ledamöter till det antal och av de olika slag, som föreskrivits.
Även i fråga om fastighetstaxeringsmyndigheternas verksamhet syntes de år 1922 givna reglerna hava varit väl avvägda. De bibehöllos därför enligt de sakkunnigas förslag med vissa ändringar, som gingo ut på att åstad- komma en noggrannare bearbetning av föreliggande primärmaterial och större likformighet vid taxeringen. Sålunda föreslogs, att landskamreraren skulle före det förberedande sammanträde, som hölls inför länsstyrelsen eller honom, verkställa undersökning av fastigheternas å landet allmänna saluvär- den samt å nämnda sammanträde framlägga resultatet därav. Vidare före- slogs, att de av beredningsnämnden följda grunderna vid taxering av jord- bruksfastighet skulle, specifikt för varje fastighet, upptagas i särskild längd. Denna längd skulle med lämpliga mellanrum föreläggas beredningsnämnden, som i händelse av yppad ojämnhet i taxeringen hade att på nytt pröva värde- na och verkställa erforderlig jämkning däri. Sammandrag av längden skulle senast den 20 december insändas till landskamreraren, som alltså på ett tidigt stadium bleve i tillfälle att bedöma taxeringens utfall och vid behov kunde redan hos fastighetstaxeringsnämnden påkalla åtgärder för en jämnare taxe- ring. Likaledes skulle avskrift av det protokoll, som förts vid förberedande sammanträde med fastighetstaxeringsnämnd på landet för genomgång av de värderingsgrunder, efter vilka beredningsnämnderna upprättat sina för— slag, insändas till landskamreraren, som därigenom bereddes möjlighet att i fall av behov ingripa i taxeringsarbetet. Nämnda sammandrag och proto- kollsavskrifter skulle därefter av landskamreraren översändas till finans- departementet. Där skulle undersökning verkställas för utrönande av huru- vida ojämnhet beträffande taxeringen av jordbruksfastigheter å landet före- låge. Resultatet av undersökningen skulle meddelas landskamreraren senast den 30 april. Med ledning därav hade denne att pröva, om yrkande till prövningsnämnden skulle framställas om ändring i taxeringen.
De sakkunniga hade till övervägande upptagit frågan om inrättande av en särskild nämnd såsom högsta instans, när det gällde allmän fastighets- taxering. En dylik nämnd. syntes emellertid de sakkunniga icke rimligen kunna verka för taxeringens jämnhet och likformighet i hela riket genom granskning och prövning ex officio av det föreliggande taxeringsmaterialet, utan dess verksamhet måste inskränkas till prövning av besvär, alltså sam- ma uppgift som kammarrätten och regeringsrätten hade. Skälen för inrät—
tandet av ifrågavarande nämnd, kallad riksuppskattning-snämnden, voro två: dels syntes kammarrätten med hänsyn till sin stora arbetsbalans icke vara i stånd att inom skälig tid avgöra fastighetstaxeringsmålen, och dels måste kammarrätten, liksom även regeringsrätten, såsom domstol som regel i fråga om besvär över fastighetstaxeringen gå utanför det verksamhetsom- råde, som vanligen vore förbehållet domstolarna. Nämnda besvär avsåge nämligen i de allra flesta fall uppskattningsfrågor, vilka till sin natur vore mera ägnade att bedömas av en nämnd än en domstol. Riksuppskattnings- nämnden skulle bestå av nio medlemmar. Ordförande, vice ordförande och ytterligare en ledamot skulle utses av Kungl. Maj: t samt två leda1nöte1 av vardera av liksdagens båda kamrar; dessa sju medlemmar skulle tjänst- göra i samtliga mål. Dessutom skulle varje prövningsnämnd bland sina medlemmar utse två ledamöter i riksuppskattningsnämnden, vilka skulle inträda, då fråga vore om taxering av fastighet inom vederbörande län. respektive Stockholms stad.
Fastighetstaxeringen under åren mellan de allmänna fastighetstaxering- arna, den särskilda fastighetstaxeringen, föreslogs skola omhänderhavas av nämnderna för inkomsttaxeringen med hänsyn till det ringa antal fall av omtaxering eller nytaxering, som då brukade förekomma. De sakkunniga föreslogo därjämte, att obligat01isk deklarationsskyldighet infördes även vid den särskilda fastighetstaxeringen.
De sakkunnigas förslag upptogs i huvudsak i proposition till 1927 års riksdag med förslag till taxeringsförordning, dock med undantag för för— slaget om inrättande av en riksuppskattningsnämnd. Anledningen till att icke förslaget' 1 sistnämnda del förordades angav föredragande departements— chefen vara svåiigheterna att vinna garanti för ett lyckligt val av medlem- mar i nämnden samt de betänkligheter, han hyste mot att låta å ena sidan de ordinära målen rörande allmän fastighetstaxering gå till riksuppskatt— ningsnämnden och stanna där, medan å andra sidan de extraordinära må- len beträffande samma taxering och målen rörande taxering av fastighet un- der löpande taxeringsperiod skulle handläggas av kammarrätten och rege— ringsrätten. En sådan anordning innebure alltför stor risk för olika domslut i likartade mål. Därtill komme faran av att de av varandra beroende stad— gandena om skattskyldighet för vissa stiftelser m. fl. med avseende å fas- tighetsskatt och inkomstskatt erhölle olika tillämpning av nämnden och skattedomstolarna.
Däremot föreslogs i propositionen, att kammarrätten skulle utgöra sista instans i vissa fastighetstaxeringsmål, nämligen i huvudsak sådana, vari fråga vore om uppskattning. Mål i huvudsak rörande rättsfrågor finge däremot fullföljas till regeringsrätten. Vid avgörande av mål om fastighets- taxering skulle kammarrättens sammansättning förstärkas med två icke lagfarna ledamöter med sakkunskap i fråga om fastighetsvärdering.
Vid samma års riksdag framlades även propositioner med förslag till
? Prop. 1927: 210, sid. 147.
% : l ! i i i | 3 i i ! i ; %
kommunalskattelag m. fl. författningar. Enligt förslaget till kommunal— skattelag skulle allmän fastighetstaxering äga rum är 1928 och därefter vart femte år. De vid sådan taxering åsatta värdena finge icke ändras förrän vid nästa allmänna fastighetstaxering, där icke beträffande fastighet samma änd- rade förhållanden inträffat, som omförmäldes i 1921 års riksdags beslut om fastighetstaxering åren 1923 och 1924, eller ändring i fastighets beskattnings— natur inträtt.
Första särskilda utskottet vid 1927 års riksdag, till vilket nämnda propo- sitioner hänskjutits, tillstyrkte med ett par smärre avvikelser vad däri före- slagis beträffande fastighetstaxeringen.
Vid behandlingen i riksdagen av de framlagda förslagen stannade kamrarna i olika beslut bl. a. beträffande förslagen till kommunalskattelag och taxe- ringsförordning, varför dessa frågor förföllo. Riksdagen2 antog i stället, ef— ter sammanjämkningsförslag av utskottet, i fråga om fastighetstaxeringen förordningar om allmän fastighetstaxering år 1928, med instruktion för vår- dering av skogsmark och växande skog vid allmän fastighetstaxering år 1928, om fastighetstaxering år 1929, om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid allmän fastighetstaxering år 1928 samt om ändring i vissa delar av förordning- en den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering. De fyra förstnämnda förordningarna motsvarade i huvudsak utskottets först framlagda förslag i vederbörliga delar. Den sistnämnda förordningen föran- leddes därav, att ifrågavarande ändringar vore avsedda att gälla icke blott år 1928 utan även följande år. Beträffande fastighetstaxeringen avsåg den vik- tigaste ändringen införande av bestämmelse om sådan särskild sammansätt— ning av kammarrätten vid handläggning av mål angående fastighetstaxering, som ovan omförmälts.
Vid 1928 års riksdag framlades propositioner med i huvudsak enahanda förslag, som förelagts 1927 års riksdag.3 Vissa ändringar hade dock vidtagits. Här må beröras en sådan, som avsåg fastighetstaxeringen. Under förberedel- serna till 1928 års allmänna fastighetstaxering hade det på många håll befun— nits lämpligt, att ordföranden i fastighetstaxeringsnämnd på landet, innan beredningsnämnderna började sitt egentliga arbete, sammankallade ordföran- dena i de till fastighetstaxeringsdistriktet hörande beredningsnämnderna tillt överläggningar rörande det förestående taxeringsarbetet, varvid gällande be» stämmelser genomgingos och anvisningar lämnades till befrämjande av en: likformig behandling av uppkommande spörsmål. Med hänsyn härtill före- slogs en bestämmelse, varigenom möjlighet skapades att hålla dylika förbe- redande sammanträden. Till dessa skulle emellertid kallas även de av länssty- relsen och landstinget utsedda ledamöterna i fastighetstaxeringsnämnden.
Riksdagent antog de framlagda förslagen med, såvitt rörde fastighetstaxe— ringen, några av särskilt utskott förordade ändringar rörande uppgiftsskyl—l
* Bet. 1927: 1. ” Riksd. skriv. 1927: 304. ' Prop. 1928: 213 (förslag till kommunalskattelag), 1928z214 (förslag till taxeringsförordning). ' ' Riksd. skriv. 1928: 344. '
dighet och vissa beträffande allmän fastighetstaxering förberedande åtgärder från domänstyrelsens sida.
1932 års riksdag1 beslöt att som anledning till omtaxering under löpande taxeringsperiod skulle upptagas två nya fall, nämligen att fastighet, som för- ut varit undantagen från skatteplikt, blivit skattepliktig samt att fortsatt be- byggelse skett å fastighet, som vid den tidpunkt, nästföregående taxering av— sett, ej varit färdigbyggd.
Vid 1933 års riksdag” infördes bestämmelser, varigenom möjliggjordes att erhålla uppskattningsvärde åsatt av taxeringsmyndighet även under tid på året, då denna icke var i verksamhet. Dessa bestämmelser hade sin grund i ett genom livlig bebyggelse framskapat behov av att få dylikt värde åsatt för att omedelbart belåna ny-, till- eller ombyggd eller nybildad fastighet. Detta värde, s. k. preliminärt taxeringsvärde, föreslogs, efter framställning, av fastig— hetstaxeringsnämnd eller, om denna avslutat sin verksamhet, av taxerings- nämnd samt fastställdes av fastighetsprövningsnämnd, eller, om nämnden avslutat sitt arbete, av ordinarie prövningsnämnd eller, om ej heller denna var i verksamhet, av särskild prövningsnämnd. Det sålunda fastställda preli- minära taxeringsvärdet gällde, intill dess nytt taxeringsvärde, avseende tid- punkt efter ny-, till- eller ombyggnaden eller nybildningen, åsatts.
Genom beslut vid 1937 års riksdag3 utsträcktes sekretesskyddet enligt TF 56 5 att avse bl. a. även fastighetsdeklarationer och andra handlingar, avläm— nade till ledning vid fastighetstaxering. Samtliga medlemmar av vederbörande beskattningsnämnder hade dock fortfarande rätt att granska berörda hand— lingar.
Kap. 2. Beskattningsnämndernas nuvarande organisation och verksamhet.
- Den taxering av fastighet, som enligt bestämmelse i gällande taxeringsför- ordning (2 &) ägde rum är 1933 och därefter skall verkställas vart femte år,ll benämnes allmän fastighetstaxering. Bestämmelser om beskattningsnämnder- nas vid denna taxering organisation och verksamhet återfinnas, liksom mot- svarande bestämmelser beträffande beskattningsnämnderna vid vid den årliga
* Prop. 1932: 220; riksd. skriv. 1932: 255. ” Prop. 1933: 186; riksd. skriv. 1933:1F3. 3 Prop. 1937: 301; riksd. skriv. 1937z414. * Genom förordningen den 19 december 1941 (nr 945) har bestämts, dels att den allmänna fastighetstaxering, som skolat äga rum år 1943, i stället skall verkställas år 1944, dels ock att vad i 12 5 2 mom. kommunalskattelagen stadgas därom, att nya taxeringsvärden skola åsättas, därest under löpande taxeringsperiod fastighets värde genom någon i lagrummet angiven om- ständighet så minskats eller förhöjts, att därav föranledes en minskning eller ökning av taxe— ringsvärdet med minst en femtedel, skall, såvitt angår särskild fastighetstaxering år 1943, äga tillämpning, där av dylik omständighet föranledes en minskning eller ökning av taxeringsvärdet med minst en tiondel.
taxeringen, i taxeringsförordningen den 28 september 1928 (nr 379) och kun- görelsen samma dag (nr 382) med vissa föreskrifter rörande taxeringsförfa— randet;1
Beskattningsnämnder vid allmän fastighetstaxering äro i första instans på landet beredningsnämnder, som uppgöra förslag till taxering, och fastighets- taxeringsnåmnder, som besluta om taxering, samt i städerna fastighetstaxe— ringsnämnder, som omedelbart verkställa taxering. Beredningsnämndernas och fastighetstaxeringsnämndernas verksamhetsområden äro beredningsdi- strikt och fastighetstaxeringsdistrikt. Över dessa nämnder äro fastighetspröm ningsnämnder, en för varje län ( prövningsdistrikt ). Stockholm stad utgör ett särskilt prövningsdistrikt, där den prövningsnämnd, som handlägger ärenden rörande årlig taxering, fungerar som fastighetsprövningsnämnd (3 5 1 mom.) .!
& 1. Beskattningsnämndernas organisation m. m.
Beredningsnämnd. Beredningsnämnden består av ordförande och ledamöe ter. Ordföranden förordnas av länsstyrelsen senast den 31 augusti året näst före taxeringsåret i samband med indelningen i beredningsdistrikt; dylikt för— ordnande kan när som helst återkallas. Ledamöterna ävensom suppleanter, en för varje ledamot, väljas senast den 15 oktober året näst före taxerings- året av kommunalstämma eller kommunalfullmäktige. Ledamöternas antal bestämmes av länsstyrelsen i samband med indelningen i beredningsdistrikt; därvid tages hänsyn till beredningsdistriktets storlek och iakttages, att leda- möterna skola vara minst fyra och, om distriktet består av mer än en kom-, mun, minst två från varje kommun (5 % 1 mom., 13 5 1 mom.).
I fråga om kompetenskrav för nämndens medlemmar och suppleanter, dess sammansättning med hänsyn till olika grupper skattskyldiga och lokalkänne- dom, besvär över val av ledamöter och suppleanter, rätt att avsäga sig upp: drag som medlem eller suppleant, straffskydd och ansvar samt berednings: distriktens omfattning gälla i motsvarande delar samma bestämmelser som beträffande taxeringsnämnd (sid. 121 och 122).
För beslutförhet i beredningsnämnd erfordras, såvitt icke annat föranledes av bestämmelserna om jäv, att ordföranden och minst två ledamöter äro närvarande; omfattar nämndens distrikt två eller flera kommuner, skall av ledamöterna minst en vara vald från den kommun, där fastigheten är belä- gen (63 å).
Beträffande kommunvald ledamots utevaro från sammanträde, jäv och omröstning inom nämnden gälla i motsvarande delar samma bestämmelser som i fråga om taxeringsnämnd (sid. 123 och 124).
Fastighetstaxeringsnämnd. Fastighetstaxeringsnämnden består av ordfö- rande och ledamöter. Ordföranden förordnas av länsstyrelsen i samband med indelningen i fastighetstaxeringsdistrikt, vilket sker vid samma tid som för- ordnandet av ordförande i beredningsnämnd och indelningen i berednings-
1 Angående ändringar i dessa författningar, se sid. 120. ' Paragrafhånvisningarna avse TF, där icke annat sägs.
distrikt. Ledamöternas antal utgör på landet sex och i stad fyra. Av dessa förordnas en av länsstyrelsen. Av länsstyrelsen meddelat förordnande såsom ordförande eller ledamot kan när som helst återkallas. I övrigt är fastighets— taxeringsnämnden sammansatt på följande sätt.
På landet inträda i nämnden ytterligare: a) två av länets landsting valda ledamöter; b) vederbörande beredningsnämndsordförande eller, där denne förordnats att vara ordförande i fastighetstaxeringsnämnden, annan, som av länsstyrelsen utses i hans ställe; samt 0) två kommunvis av kommunalstäm- ma eller kommunalfullmäktige valda ledamöter, av vilka minst en skall hava tjänstgjort i beredningsnämnd inom vederbörande kommun. Här nämnda ledamöter skola tjänstgöra, de av landsting valda i hela taxeringsdistriktet, beredningsnämndsordföranden eller den i hans ställe utsedde ledamoten vid taxering av fastighet inom ordförandens beredningsdistrikt samt de av kom- mun valda vid taxering av fastighet inom kommun, för vilken de valts.
I stad består nämnden —— utöver ovannämnda två av länsstyrelsen förord- nade medlemmar — av ytterligare tre av allmän rådstuga eller stadsfullmäk- tige valda ledamöter.
Val av ledamöter jämte suppleanter, en för varje ledamot, förrättas av landsting å lagtima möte, av kommunalstämma eller kommunalfullmäktige i december månad och av allmän rådstuga eller stadsfullmäktige i september månad året före taxeringsåret (6 g 1 mom., 13 & 1 mom.).
I fråga om kompetenskrav beträffande medlem och suppleant, nämndens sammansättning, besvär över val, rätt till avsägelse, straffskydd och ansvar gäller, vad ovan sagts rörande beredningsnämnd. Av landsting må dock till ledamot eller suppleant i fastighetstaxeringsnämnd utses allenast den, som är mantalsskriven i kommun inom fastighetstaxeringsdistriktet.
Fastighetstaxeringsdistrikten skola, i likhet med beredningsdistrikten och taxeringsdistrikten för årlig taxering, givas den omfattning, som betingas av vederbörande nämnds arbetsuppgifter och anses lämplig för arbetets behöriga slutförande inom därtill anslagen tid. Härutöver gäller beträffande fastig- hetstaxeringsdistrikten, att de skola på landet göras så stora, omständighe- terna lämpligen medgiva, och alltid omfatta flera beredningsdistrikt; ett be— redningsdistrikt må icke uppdelas mellan olika fastighetstaxeringsdistrikt.
"För beslutförhet i fastighetstaxeringsnämnd erfordras, såvida icke annat föranledes av bestämmelserna om jäv, att följande medlemmar äro närva- rande: på landet ordföranden och vederbörande beredningsnämndsordförande eller, där den senare är ordförande i fastighetstaxeringsnämnden, den i hans ställe av länsstyrelsen utsedde ledamoten samt en landstingsvald och en kom— munvald ledamot ävensom i stad ordföranden och minst två ledamöter .(68 5)-
I fråga om kommunvald eller landstingsvald ledamots utevaro från sam- manträde, jäv och omröstning inom nämnden gäller vad ovan sagts rörande beredningsnämnd.
Fastighetsprövningsnämnd. Fastighetsprövningsnämnden består av minst
tolv, högst tjugofyra ledamöter.1 Ordförande i nämnden är landshövdingen; han har rätt att deltaga i överläggningarna men icke .i besluten. Vid förfall för landshövdingen skall efter nämndens val en av dess ledamöter tjänstgöra såsom ordförande. Därest vid sådant val erfordras särskild ordförande, föres ordet av landskamreraren. Ledamöterna utses av länsstyrelsen senast den 15 april under taxeringsåret till hälften bland dem, som deltagit i fastighetstaxe- ringsnämndernas arbete efter förordnande av länsstyrelsen eller val av lands— ting, till en fjärdedel bland dem, som deltagit i samma arbete efter val av kommun, samt till en fjärdedel bland personer inom länet, vilka icke deltagit i nämnda arbete men genom sin verksamhet kunna antagas besitta sakkun- skap i fråga om fastighetsvärdering. Efter samma grunder utser länsstyrel- sen suppleanter till antal, motsvarande minst hälften av antalet ordinarie ledamöter i nämnden (7 &, 111 5 1 mom.).
Beträffande kompetenskrav för nämndens ledamöter och suppleanter, nämndens sammansättning, rätt till avsägelse, straffskydd och ansvar gäller, vad ovan sagts rörande beredningsnämnd. Beträffande krav på mantalsskriv- ning inom viss kommun föreligger dylikt endast i den mån, så följer av stad- gandet, att visst antal ledamöter och suppleanter skola utses bland dem, som deltagit i fastighetstaxeringsnämndernas arbete efter val av kommun och landsting.
För att nämnden skall vara beslutför erfordras, att samtliga ledamöter el- ler suppleanter äro tillstädes (72 å).
I fråga om jäv och omröstning inom nämnden gäller vad ovan sagts rö- rande beredningsnämnd.
& 2. Förberedande åtgärder för beredningsnämndernas och fastighets- taxeringsnämndernas verksamhet.
Förberedande undersökningar och sammanträden. Innan berednings- nämnderna och fastighetstaxeringsnämnderna börja sitt arbete, verkställas genom länsstyrelsens och landskamrerarens försorg vissa förberedande un- dersökningar i ändamål att förse dessa nämnder med material att tjäna som ledning och hjälp vid deras uppgift att åstadkomma en rättvis och likformig taxering.
Sedan domänstyrelsen låtit för varje län eller i skogligt avseende likartade delar av lån sammanställa uppgifter om arealen av skogsmark och övrig mark, skogsmarkens bonitet samt virkesförrådets storlek och åldersfördel— ning, skola dessa uppgifter tillställas länsstyrelserna senast den 15 septem- ber året före taxeringsåret. Länsstyrelsen har därefter att, med erforderligt biträde av sakkunnig person, med ledning av dessa och andra tillgängliga eller inhämtade upplysningar upprätta förslag till en efter förhållandena i länet — eller, om så finnes lämpligt, i skilda delar av länet _— avpassad ta-
1 Enligt uppgifter, som de sakkunniga inhämtat från länsstyrelserna. har vid 1938 års allmänna fastighetstaxering ledamotsantalet utgjort i 2 iastighetsprövningsnämnder 24, i 1 nämnd 22, i 2 nämnder 21, i 7 nämnder 20, i 1 nämnd 18, i 10 nämnder 16 samt i l nämnd 12.
”bell för bestämmande av skogsmarkens och den växande skogens värde per hektar vid olika avkastningsförmåga och virkespris (hjälptabell) samt till de särskilda anvisningar för taxering av skogsmark och växande skog, som kunna finnas erforderliga för en riktig tillämpning av de föreskrivna taxe— ringsgrunderna.
I god tid före det i nästa stycke omförmälda sammanträdet har lands— kamreraren att på grundval av från häradsskrivare och vederbörande tjäns- temän i stad inkomna lagfartsförteckningar och från hypoteksinrättningar inkomna uppgifter å belåningsvärden för fastighet ävensom andra upplys- ningar verkställa undersökning rörande fastigheternas allmänna saluvärden å länets landsbygd. Därvid äger länsstyrelsen inkalla lämpligt antal personer med ingående kännedom om fastighetsvärdena att tillhandagå landskamre— raren med upplysningar (58 å).
Senast den 25 oktober året före det, då allmän fastighetstaxering skall äga rum, skola efter kallelse av länsstyrelsen ordförandena i berednings— nämnderna och fastighetstaxeringsnämnderna å länets landsbygd samt de beredningsnämndsledamöter, som därtill utsetts av kommunerna, ävensom de ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd, vilka utsetts av länets landsting, sammanträda inför länsstyrelsen eller landskamreraren å en eller flera lämp- liga orter i länet för förberedande överläggningar rörande tillämpningen av de allmänna grunderna vid den förestående allmänna fastighetstaxeringen. Till dessa sammanträden äger länsstyrelsen kalla jämväl andra personer, vilka kunna antagas besitta sakkunskap rörande fastighetsvärdering.
Vid sådant sammanträde redogör landskamreraren för priserna vid för- säljning av fastigheter inom länet — eller i förekommande fall del därav —— under tiden efter senaste allmänna fastighetstaxering och för de slutsatser beträffande fastigheternas allmänna saluvärden, som enligt hans mening kunna dragas av dessa priser, ävensom för övriga av honom kända förhål— landen av beskaffenhet att inverka på nämnda värden. Därjämte framläg- gas ovan nämnda förslag till hjälptabell och till särskilda anvisningar för värdering av skogsmark och växande skog samt, i den mån så finnes erfor- derligt, förslag till särskilda anvisningar även i andra hänseenden, såsom beträffande redovisningen av olika ägoslag, värdesättning av övrig mark m. m.
För sådana trakter inom länet, där jordbruksfastigheterna med avseende å ägoslag och jordens beskaffenhet kunna anses vara väsentligen likartade, böra de vid sammanträdet närvarande på grundval av landskamrerarens re- dogörelse beträffande fastigheter i skilda storleksgrupper till ledning vid taxe- ringen av jordbruksfastigheter föreslå vissa värden för ytenhet mark av olika ägoslag, godhetsklasser och brukningsförhållanden under förutsättning av normalt byggnadsbestånd. Jämväl i fråga om annan fastighet bör, i den mån så anses erforderligt, överenskommas om enhetliga grunder för taxe- ringen. Till ledning för värdesättning av skogsmark och växande skog skola på grundval av länsstyrelsens förslag fastställas hjälptabell och de särskilda anvisningar, som kunna finnas erforderliga.
Vid sammanträdet föres protokoll, varav avskrifter skyndsamt tillställas
M..—., _
ordförandena i beredningsnämnderna och fastighetstaxeringsnämnderna å länets landsbygd.
Hår ovan nämnt sammanträde mä före taxeringsarbetets början kunna hållas även med ordförande och ledamöter av fastighetstaxeringsnämnderna i stad, därest länsstyrelsen skulle finna detta lämpligt för åstadkommande av en jämn och likformig taxering där (59 % 1 och 2 mom.).
Har länsstyrelsen icke funnit erforderligt att hålla dylikt sammanträde med ordförande och ledamöter av stadens fastighetstaxeringsnämnder, skall länsstyrelsen uppdraga åt ordföranden i en av fastighetstaxeringsnämnderna där att före taxeringsarbetets början kalla övriga ordförande och ledamöter i berörda nämnder till sammanträde för förberedande överläggningar rörande de allmänna grunder, som höra i stadens skilda delar tillämpas vid taxe- ringen. På framställning av den sammankallande ordföranden äger länssty- relsen medgiva, att till sammanträdet må kallas jämväl andra personer, vil- ka kunna antagas äga sakkunskap rörande värdering av fastigheter i staden (67 5 2 mom.).
Sedan sammanträde enligt ovan för länets landsbygd hållits, må, innan beredningsnämnderna börja det egentliga arbetet, å landet ordföranden i fas- tighetstaxeringsnämnd, efter samråd med landskamreraren angående tid och plats, sammankalla de av länsstyrelsen och landstinget utsedda ledamöterna i fastighetstaxeringsnämnden ävensom samtliga ordförande i de till fastig- hetstaxeringsdistriktet hörande beredningsnämnderna till överläggningar rö- rande det förestående taxeringsarbetet. Vid överläggningarna bör uppmärk— samhet ägnas åt åtgärder för befordrande av likformig taxering inom fastig- hetstaxeringsdistriktets olika delar samt åt spörsmål, som kunna förväntas vålla beredningsnämnderna svårigheter. Vid sammanträdet föres protokoll, varav avskrifter skyndsamt skola tillställas beredningsnämndernas ordföran— de (59 ä 3 mom.).
Avlåmnande av deklarationer och andra handlingar. Deklarationer och andra uppgifter till ledning vid allmän fastighetstaxering skola vara avläm- nade senast den 15 september året före det, då sådan taxering äger rum. Vid samma tidpunkt skall länsstyrelsen till beredningsnämndens ordförande över- lämna jordregisterutdrag, vid närmast föregående allmänna fastighetstaxe— ring och därefter avgivna, hos länsstyrelsen förvarade fastighetsdeklaratio- ner och andra uppgifter rörande fastigheter inom beredningsdistriktet samt hos länsstyrelsen förvarade avskrifter av de vid närmast föregående allmänna fastighetstaxering upprättade fastighetslängderna för beredningsdistriktet ävensom blanketter till längd, innehållande de av beredningsnämnden följda grunderna för taxeringen, såvitt angår jordbruksfastighet. och till sam— mandrag av längden. Sedan ovan nämnda förberedande sammanträden in- för länsstyrelsen eller landskamreraren hållits, har länsstyrelsen att skynd- samt till vederbörande ordförande i beredningsnämnd å landet eller fastig- hetstaxeringsnämnd i stad översända dels länsstyrelsen tillhandakomna lag— fartsförteckningar och uppgifter å av hypoteksinrättning för belåning upp- skattat värde å fastighet, dels ock för distriktet fastställd hjälptabell jämte
anvisningar. På landet skall häradsskrivaren senast den 1 oktober samma år till ordföranden i beredningsnämnden avlämna stommar till fastighets- längder. I stad skall vederbörande tjänsteman senast den 15 november sam- ma år överlämna enahanda stommar till fastighetstaxeringsnämndens ord- förande.
Sedan mantalsskrivningsförrättningarna under sistnämnda år avslutats, har häradsskrivaren att i särskild längd upptaga de fastigheter, beträffande vilka ändring skett i de uppgifter, som meddelats i förut till beredningsnämn- dens ordförande översända stommar. Denna särskilda längd skall avlämnas till ordföranden i fastighetstaxeringsnämnden senast den 15 februari under taxeringsåret. I sta-d äger fastighetstaxeringsnämndens ordförande, för att få del av motsvarande ändringar, erhålla tillgång till mantalslängden för taxeringsåret1 (60 &, FT 8 & 1—3 mom.).
& 3. Beskattningsnämndernas verksamhet. Beredningsnämnd. Vid beredningsnämndens första sammanträde åligger det ordföranden att, innan taxeringsarbetet påbörjas, avgiva noggrann redo- görelse rörande de enhetsvärden och värderingsgrunder i övrigt, som beträf- fande beredningsdistriktet föreslagits vid ovan omförmälda förberedande sammanträde inför länsstyrelsen eller landskamreraren, ävensom rörande samtliga köp av jordbruksfastighet inom distriktet, som under de senaste fem åren förekommit, samt de slutsatser beträffande fastigheternas allmän- na saluvärden i orten, som enligt ordförandens mening" kunna dragas av de vid dessa köp tillämpade priserna. Finnas inom distriktet fastigheter med skog, bör ordföranden tillika lämna upplysning om de anvisningar, som i fråga om värdesättning av skogsmark och växande skog lämnats vid ovan berörda sammanträde. Nämnda redogörelse och beredningsnämndens mening härom böra protokollföras.
Härefter har nämnden att föreslå taxeringsvärde å varje fastighet inom distriktet. Taxeringsvärdena införas i särskilda taxeringslängder (62 5 2 och 3 mom.). För beredningsnämnd gäller härvid den i TF 109 g givna bestäm— melsen om vad beskattningsnämnd har att iakttaga vid taxeringen (sid. 125). I motsats till vad förhållandet är beträffande självdeklarationer äga samt- liga medlemmari nämnden granska fastighetsdeklarationerna och övriga upp- gifter till ledning vid taxeringen (56 ä 2 mom.). Beträffande tystnadsplikt gälla i tillämpliga delar samma bestämmelser som i fråga om taxerings- nämnd (sid. 125). Nämndens sammanträden skola hållas inom slutna dör- rar (110 g). I fråga om beredningsnämnds rätt att anlita biträde av sakkun- nig och rätt för kommunal myndighet att till förfogande för nämnden ställa kommunens tjänstemän gälla i motsvarande delar samma bestämmelser som beträffande taxeringsnämnd (sid. 125).
Beredningsnämndens ordförande, vilken det huvudsakliga arbetet åvilar, har ett flertal olika uppgifter. Han skall tillhandahålla deklarationsblanket—
1 Vad här ovan sagts angående taxeringslängder gäller icke beträffande Stockholm.
ter och på begäran meddela erforderliga upplysningar om deklarations— skyldighetens fullgörande. Han har att ordna och numrera deklarationer och uppgifter, i regel i samma följd som fastigheterna förekomma i fastig— hetslängden. Härjämte skall han vidtaga åtgärder för att införskaffa felande deklarationer. Vidare har han att kalla nämndens ledamöter till samman- träde samt ombesörja förandet av protokoll och längder. Härvid äger han anlita skrivbiträde, som han emellertid själv måste avlöna (61 &, FT 9 5). De längder, som skola föras, äro tre: en längd, innehållande de av bered- ningsnämnden följda (grunderna för taxeringen, såvitt angår jordbruks- fastighet, samt två fastighetslängder, vilka i huvudsak upptaga den ena fastigheter, som äro undantagna från skatteplikt, och den andra övriga fastigheter. Närmare föreskrifter om längdernas förande meddelas i FT 10 %. Förstnämnda längd skall med lämpliga mellanrum under beredningsarbetet framläggas för nämnden, som i händelse av ojämnhet i taxeringen har att verkställa erforderlig jämkning (62 5 3 och 4 mom.). Då beredningsnämn— dens förslag till taxering är färdigt, har ordföranden att i vederbörlig ord- ning kungöra, att och varest det offentligen framlagts samt huru erinringar mot detsamma skola framställas. Senast den 20 december skall han till landskamreraren i länet översända sammandrag av den längd, som inne— håller de av nämnden följda grunderna för taxeringen. Själva längden skall fogas vid protokollet. Efter beredningsarbetets avslutande skall han senast den 20 januari till ordföranden i fastighetstaxeringsnämnden överlämna de upprättade fastighetslängderna, nämndens protokoll, de deklarationer och andra uppgifter, vilka avlämnats till ledning för taxeringen, samt de handlingar, som överlämnats från länsstyrelsen (64 5).
Under det egentliga taxeringsarbetet skall ordföranden leda nämndens för- handlingar och vara föredragande. Han skall granska avlämnade deklaratio- ner och uppgifter, införskaffa nödiga upplysningar till ledning för en nog— grann och tillförlitlig taxering samt tillse, att anmälda eller eljest kända för— ändringar i avseende å äganderättsförhållandena iakttagas och införas i fastighetslängderna (61 å). Har vid värdesättning ordförandens mening icke blivit följd, åligger det honom att i fastighetslängderna upptaga det värde, han anser böra föreslås (63 å andra stycket). Om ordföranden anser, att nämnden i ett eller annat hänseende icke iakttager de föreskrifter, som gälla för taxeringen, eller icke verkställer densamma i överensstämmelse med upp- lysta och bestyrkta förhållanden, har han att anmärka sådant. Dylik an- märkning liksom nämndens yttrande i anledning därav skall intagas i pro- tokollet (113 5).
Beredningsnämndens förslag skall föreligga färdigt senast den 15 de- cember året före taxeringsåret. Därefter skall detsamma under tio dagar offentligen framläggas inom kommunen hos beredningsnämndens ordföran- de eller någon dess ledamot. Ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet inom distriktet äger rätt att senast den 5 påföljande januari till beredningsnämndens ordförande avgiva skriftliga erinringar mot förslaget. Därest erinran mot förslaget avgivits eller det blivit känt, att beträffande i
fastighetslängden uppförd fastighet före årsskiftet inträffat omständighet, som föranleder, att fastigheten skall uppdelas i flera taxeringsenheter, skall sammanträde med beredningsnämnden hållas senast den 15 januari. Därvid- skall nämnden yttra sig över inkommen erinran samt i förekommande fall avgiva nytt förslag till taxering. Slutligen översändas fastighetslängder och övriga handlingar på sätt ovan angivits i samband med redogörelsen för ord— förandens uppgifter (64 å).
Fastighetstaxeringsnämnd. Med hänsyn till att på landet beredningsnämnd uppgör förslag till taxering, innan fastighetstaxeringsnämnden beslutar där- om, medan i stad den senare direkt åsätter taxering, försiggår fastighetstaxe- ringsnämndens verksamhet på olika sätt på landet och i stad.
På landet har ordföranden att, innan det egentliga taxeringsarbetet på— börjas, vilket skall ske senast den 1 februari under taxeringsåret, efter sam- råd med landskamreraren, kalla de av länsstyrelsen och landstinget utsedda ledamöterna ävensom samtliga ordförande i beredningsnämnderna i de till fastighetstaxeringsdistriktet hörande beredningsdistrikten till ett förbere— dande sammanträde. Vid detta skall ordföranden med biträde av berednings— nämndernas ordförande redogöra för de värderingsgrunder, efter vilka varje beredningsnämnd upprättat sitt förslag, ävensom meddela, i vad mån dessa värderingsgrunder kunna anses överensstämma med resultatet av överlägg- ningarna vid det förberedande sammanträdet inför länsstyrelsen eller lands- kamreraren eller eljest med de priser, som erhållits vid fastighetsförsälj— ningar i orten. På grundval härav skola de närvarande uttala, vilka allmänna— jämkningar i beredningsnämndernas förslag som finnas erforderliga för en jämn och likformig taxering i hela fastighetStaxeringsdistriktet.
Avskrift av protokollet vid nämnda sammanträde insändes till landskam— reraren, som har att till finansdepartementet översända inkomna protokolls— avskrifter samt sammandrag av den längd, som innehåller de av berednings- nämnden följda grunderna för taxering av jordbruksfastighet (66 ä 2 mom.. 69 ä 1 mom.).
Härefter tager taxeringsarbetet sin början med de kommuner, där bered- ningsnämndernas förslag ansetts tillfredsställande, samt fortgår kommun efter kommun och fastighet efter fastighet. Föredragande är vederbörande beredningsnämnds ordförande beträffande de fastigheter, som ingå i hans beredningsdistrikt. Föredraganden har att i varje fall angiva berednings— nämndens förslag och sin egen mening samt redogöra för inkomna erin— ringar och de ändringar, som beredningsnämnden funnit sig böra föreslå. Nämnden beslutar taxeringsvärde för varje fastighet samt beträffande fastig- het, för vilken fastighetsskatt skall utgöras, vem söm för året skall upptagas som skattskyldig för densamma. Besluten antecknas i fastighetslängderna (66 5 3 mom.).
Fastighetstaxeringsnämndens ordförande har att kalla nämndens ledamö— ter till sammanträde samt ombesörja förandet av protokoll och längder. Där— vid äger han att på egen bekostnad anlita skrivbiträde. Samma tvenne fas- tighetslängder föras som i beredningsnämnden. Efter taxeringsarbetets av-
slutande skall ordföranden senast den 31 mars till häradsskrivaren överläm- na de upprättade fastighetslängderna samt till länsstyrelsen insända fastig- hetsdeklarationerna och övriga handlingar ävensom beredningsnämndernas och fastighetstaxeringsnämndens protokoll (65 5, 69 g 2 mom., FT 11 ä 1 mom.) .1
Beträffande den egentliga taxeringsprocessen, åligger det ordföranden att leda nämndens arbete och vid sammanträdena föra ordet. Han skall före nämndens sammanträden granska de från beredningsnämndernas ordföran- de inkomna längderna och övriga handlingarna samt därvid särskilt under- söka, huru beredningsnämnderna tillämpat de enhetsvärden och värderings- grunder i övrigt, som vid det förberedande sammanträdet inför länsstyrelsen eller landskamreraren föreslagits skola komma till användning vid taxering- en. Vidare skall han införskaffa de uppgifter och upplysningar, som må fin— nas erforderliga för taxeringen (65 å). *
Fastighetstaxeringsnämndens arbete skall vara avslutat senast den 15 mars. Därefter översändas fastighetslängderna och övriga handlingar på sätt ovan relaterats (69 å).
I stad företager fastighetstaxeringsnämnden taxeringen i den ordning, som finnes bäst lämpad för att vinna en jämn och likformig taxering i stadens olika delar. Nämnden beslutar taxeringsvärde för varje fastighet samt i fråga om fastighet, för vilken fastighetsskatt skall utgöras, vem som för året skall upptagas som skattskyldig för densamma. Besluten antecknas i fastighets- längderna (67 ä 3 mom.).
Ordföranden har enahanda åligganden som ordföranden i berednings- nämnd (65 å). I fråga om översändandet av fastighetslängder och övriga handlingar gäller dock i motsvarande delar, vad som sagts om fastighets- taxeringsnämndens ordförande på landet, med undantag av att de upprät- tade fastighetslängderna i stad, där magistrat finnes, skola överlämnas till vederbörande tjänsteman. För uppläggandet och kompletterandet av fastig— hetslängderna tillhandahåller magistraten (i Stockholm överståthållaråmbe— tet) eller drätselkammaren erforderligt biträde i likhet med vad som gäller beträffande taxeringsnämnd vid den årliga taxeringen (sid. 126).
Fastighetstaxeringsnämndens arbete skall vara avslutat senast den 15 mars. Fastighetslängder och övriga handlingar översändas därefter på sätt nyss nämnts (69 5).
För både fastighetstaxeringsnämnd på landet och i stad gäller i motsva- rande delar vad ovan sagts rörande beredningsnämnd i fråga om vad nämn— den har att iakttaga vid taxeringen (109 5), rätt att granska fastighetsdekla- rationer och övriga uppgifter till ledning vid taxeringen, sammanträden inom slutna dörrer, tystnadsplikt, rätt att anlita biträde av sakkunnig, rätt för kommunal myndighet att till förfogande för nämnden ställa kommunens tjänstemän samt skyldighet för ordförande att anmärka, om nämnden icke iakttager för taxeringen gällande föreskrifter m. in. Har ordföranden eller, i
' Vad här sagts angående överlämnande av längder m. m. gäller icke beträffande Stockholm.
fastighetstaxeringsnämnd på landet, föredraganden från nämndens avvikan- de mening, är han skyldig låta densamma antecknas till protokollet (68 å).
För att de skattskyldiga skola erhålla kännedom om de åsatta taxerings- värdena, skola avskrifter av fastighetslängderna offentligen framläggas inom vederbörande kommun minst fjorton dagar före den 15 maj under taxerings- året (69 % 3 mom., FT 11 & 2 och 3 mom.).1
Fastighetsprövningsnämnd. Innan fastighetsprövningsnämnden samman- träder, har landskamreraren att granska de upprättade fastighetslängderna samt berednings- och fastighetstaxeringsnämndernas protokoll för att hos prövningsnämnden framställa yrkande om de åtgärder, som erfordras för en jämn och likformig taxering. Härvid skall han jämväl taga i betraktande resultatet av den undersökning, Kungl. Maj:t med ledning av de tidigare om- nämnda, till finansdepartementet insända uppgifterna angående taxerings— utfallet på landet låtit verkställa för utrönande av huruvida vid taxeringen av jordbruksfastigheter jämnhet och likformighet de olika länen emellan uppnåtts. Landskamreraren har jämväl att sörja för införskaffandet av ytt- randen och utredning i den utsträckning, som erfordras för prövning av an- förda besvär. Vid detta granskningsarbete äger landskamreraren åtnjuta bi— träde av tjänstemännen ä landskontoret samt andra personer, som av honom tillkallas. I fall av behov kan landskamreraren tillkalla särskild sakkunnig (70 ä 1 mom., 71 å).
Därest så anses erforderligt, äger länsstyrelsen kalla ordförande eller leda— mot i fastighetstaxeringsnämnd eller andra i fastighetsvärdering erfarna per- soner att under tiden för landskamrerarens granskningsarbete eller vid sam— manträde med fastighetsprövningsnämnden infinna sig för att meddela upp— lysningar. För sådant ändamål må länsstyrelsen inkalla jämväl ledamot av fastighetsprövningsnämnden före nämndens sammanträden (70 ä 2 mom.). I syfte att underrätta fastighetsprövningsnämndens ledamöter om vilka ären- ' den som skola förekomma vid nämndens sammanträden och därigenom be-
reda dem tillfälle att skaffa sig närmare kännedom om berörda ärenden skall länsstyrelsen i god tid före sammanträde till ledamot översända föredrag- ningslista, upptagande förteckning å till föredragning vid sammanträdet be- redda besvärsmål ävensom kortfattad uppgift rörande övriga ärenden, som skola förekomma vid sammanträdet” (FT 13 å).
Fastighetsprövningsnämnden har till uppgift att granska och pröva fastig- hetstaxeringarna inom sitt distrikt samt besluta över hos densamma anförda besvär och gjorda framställningar i anledning av fastighetstaxeringsnämn- dernas beslut (72 ä 1 mom.). Därjämte äger fastighetsprövningsnämnd åsätta preliminärt taxeringsvärde enligt förordningen den 14 juni 1933 om åsättan- de i vissa fall av särskilt uppskattningsvärde å fastighet.
Utöver det material, som genom landskamrerarens granskningsarbete och
' Detta gäller icke beträffande Stockholm. * Sådan föredragningslista erfordras icke beträffande Stockholms stads prövningsnämnd; där utsändes emellertid numera en relativt omfattande redogörelse för alla förekommande mål.
anförda besvär bringas under fastighetsprövningsnämndens prövning, kan denna —— på grund av den initiativrätt, som varje ledamot, men icke ordfö- randen, äger — till behandling upptaga även andra taxeringar.
I fråga om skyldighet att ställa sig till efterrättelse för taxeringen gällande föreskrifter (109 å), rätt att granska fastighetsdeklarationer och övriga upp- gifter till ledning vid taxeringen, sammanträden inom slutna dörrar och tyst- nadsplikt gäller för fastighetsprövningsnämnd i motsvarande delar, vad ovan sagts beträffande beredningsnämnd. I mån av behov äger fastighetsprövnings- nämnd åtnjuta biträde av sakkunnig, som i så fall förordnas av länssty- ( relsen (14 ä 1 mom.). ( Landskamreraren skall övervara nämndens sammanträden med skyldighet ( att i varje särskilt fall tillkännagiva sin uppfattning men utan rätt att del— taga i besluten (72 ä 2 mom.). Även vid fastighetstaxeringen kan förekomma s. k. biträdande landskamrerare (sid. 135).
Närmare bestämmelser i fråga om förfarandet vid ärendenas behandling i fastighetsprövningsnämnden saknas i likhet med vad förhållandet är be- 3 träffande länsprövningsnämnden.
Enligt uppgifter, som de sakkunniga inhämtat från länsstyrelserna beträf- fande 1938 års fastighetsprövningsnämnder, förbereddes ärendena i samtliga län — med undantag av Blekinge — i utskott (avdelningar), som av fastig— hetsprövningsnämnden utsågos inom densamma. Utskottens antal varierade ( mellan två och fem. I ett par län förbereddes i utskott endast ärenden av ( mera invecklad natur. De ärenden, som icke sålunda förbereddes, 'föredrogos [ direkt inför den samlade nämnden. I övrigt torde vid ärendenas behandling i ( fastighetsprövningsnämnden i stort sett tillgå på samma sätt som i länspröv— | ningsnämnden (sid. 136 ff.). ( Fastighetsprövningsnämndens arbeten skola vara avslutade senast den 20 | juni (72 ä 2 mom.). Alla nämndens beslut skola upptagas i dess protokoll. ( Taxering, som till följd av nämndens beslut tillkommit eller fastställts annor- : lunda, än fastighetstaxeringsnämnden bestämt, skall antecknas i vederbörlig ! fastighetslängd och dessutom i särskild längd (ändringslängd). Protokollet ( föres och anteckningarna i längderna verkställas av den eller de personer, ( som länsstyrelsen därtill förordnat; sådant förordnande får icke meddelas någon, som i annan egenskap skall vara tillstädes hos nämnden. Protokollet justeras inför nämnden före vederbörande sammanträdes avslutande eller senast inom fjorton dagar därefter inför dess ordförande jämte landskamre- raren och minst två av nämnden därtill utsedda ledamöter (73 5).
För att de skattskyldiga skola erhålla kännedom om de ändringar, fastig- hetsprövningsnämnden vidtagit i de av fastighetstaxeringsnämnderna fast- ställda taxeringarna, skola avskrifter av ändringslängderna offentligen fram- läggas inom vederbörande kommun under viss tid av minst fjorton dagar efter den 15 juli (FT 15 &).1
* I Stockholm framläggas icke ändringslängderna offentligen.
Kap. 3. Gällande regler angående fullföljd av talan mot beskatt- (
ningsnämndernas beslut.
Liksom besvär i fråga om den årliga taxeringen kunna besvär beträffande allmän fastighetstaxering vara ordinära eller extraordinära. Skillnaden mel- lan dessa båda former av besvär har tidigare i korthet angivits (sid. 141).
5 1. Ordinära besvär. Över beslut av fastighetstaxeringsnämnd må besvär anföras hos fastighets- prövningsnämnden av ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet ävensom annan för fastighet skattskyldig, såvitt fastigheten angår, samt av vederbörande kommun, municipalsamhälle, vägstyrelse och landsting även- som i vissa fall församling och skoldistrikt.1 . Besvären skola ingivas i länen till länsstyrelsen före klockan tolv på dagen den 15 maj och i Stockholm till överståthållaråmbetet före samma tid den 10 augusti eller, om nämnda dagar äro helgdag, före nämnda tid nästföljande söckendag (117 å).
Över beslut, som fastighetsprövningsnämnd meddelat, mä besvär anföras hos kammarrätten av landskamreraren, vederbörande kommun, municipal- samhälle, vägstyrelse och landsting samt i vissa fall församling och skoldi- strikt. Samma besvärsrätt äga ock ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet samt annan för fastighet skattskyldig, såvitt angår fastigheten.
Vad tidigare (sid. 142 och 143) sagts om besvär över länsprövningsnämnds beslut gäller i motsvarande delar besvär över beslut av fastighetsprövningse nämnd. Besvären med tillhörande handlingar böra dock från länsstyrelsen vara inkomna till kammarrätten före utgången av april månad året efter taxeringsåret.
& 2. Extraordinära besvär.
Beträffande extraordinära besvär över verkställd allmän fastighetstaxering gäller i motsvarande delar vad tidigare (sid. 143 ff.) anförts rörande extra- ordinära besvär enligt TF 123 5 över särskild fastighetstaxering.
Kap. 4. De sakkunnigas förslag.
5 1. Ledningen av taxeringsarbetet i beskattningsnämnderna i första instans samt åtgärder för vinnande av ökad effektivitet däri. Som förut framhållits handhaves fastighetstaxeringen i första instans på landet av beredningsnämnder, som uppgöra förslag till taxering, och fastig- hetstaxeringsnämnder, som besluta om taxering, samt i städerna av fastig- hetstaxeringsnämnder, som verkställa taxering. Fastighetsprövningsnämnden
* Landskamreraren äger granska varje beslut av fastighetstaxeringsnämnd och genom an— märkning draga det under fastighetsprövningsnämndens prövning.
: i i i i l » | ;
granskar och prövar fastighetstaxeringarna inom sitt distrikt samt beslutar
över anförda besvär och gjorda framställningar i anledning av fastighets- taxeringsnämndernas beslut.
Denna sedan år 1922 tillämpade organisation har säkerligen medfört, att taxeringsresultatet blivit mera tillfredsställande än förut. Emellertid hava vissa erinringar ändock framställts mot det härigenom vunna arbetsresul- tatet. Sålunda har framhållits, att erforderlig ledning av arbetet i länen icke hittills kunnat åstadkommas på tillräckligt tidigt stadium; detta gäller då särskilt beredningsnämndernas arbete.
Enligt nu gällande ordning inledes fastighetstaxeringen genom samman- träde enligt TF 59 å inför länsstyrelsen eller landskamreraren, därvid över— läggningar hållas och anvisningar lämnas rörande de allmänna grunderna för den förestående fastighetstaxeringen; sålunda fastställes hjälptabell till ledning för taxeringen av skogsmark och växande skog och föreslås vissa enhetsvärden till ledning för taxeringen av jordbruksfastighet. Därefter, och innan beredningsnämnderna börja sitt egentliga arbete, hålles van- ligen sammanträde inför ordföranden i vederbörande fastighetstaxerings- nämnd, varvid överlägges angående åtgärder för befordrandet av likformig taxering inom fastighetstaxeringsdistriktets olika delar. Härefter fungera emellertid beredningsnämnderna självständigt och utan ledning eller över- syn, vadan i stort sett möjlighet saknas att kontrollera deras arbete och tillse, att de ställa sig givna anvisningar till efterrättelse. Visserligen äger landskamreraren närvara vid beredningsnämndernas sammanträden, men det är givet, att landskamreraren icke härigenom har möjlighet att utöva den kontroll, som är nödvändig.
När därefter fastighetstaxeringsnämnderna hava att taga ställning till be- redningsnämndernas förslag, är den till förfogande stående tiden synnerligen begränsad, och möjligheterna till mera ingående justeringar bliva därför små. Detta förhållande är så mycket allvarligare som det tid efter annan vid granskning av beredningsnämndernas taxeringar kunnat konstateras, att — trots lämnade anvisningar -— taxeringen i en kommun avviker från taxe- ringen i andra kommuner inom fastighetstaxeringsdistriktet på sätt som icke är motiverat av lokala hänsyn eller andra skäl. Ett ingripande i dylika fall från fastighetstaxeringsnämndens sida måste då närmast få formen av en omtaxering av samtliga fastigheter inom kommunen i fråga. Denna besvärliga och omfattande procedur vidtages dock av naturliga skäl endast, när avvikelsen från det normala taxeringsresultatet är mera framträdande. Som regel får därvid omtaxeringen karaktären av en generell procentuell änd- ring av taxeringsvärdena; att dylika schematiska rättelser icke kunna anses helt tillfredsställande är tydligt. I sådana fall återigen, då avvikelsen från normalt taxeringsresultat icke är av så framträdande art, torde regelrätt den förelupna felbedömningen få kvarstå oförändrad.
Än vidare har framhållits, att även om den allmänna fastighetstaxeringen trots anmärkta brister i huvudsak givit ett gott resultat, så har förhållandet blivit.ett annat beträffande den årliga fastighetstaxering, som på grund av 15—427803.
stadgandet i 12 % 2 mom. kommunalskattelagen i större eller mindre ut-' sträckning äger rum. Denna årliga fastighetstaxering är ju anförtrodd åt. de vanliga taxeringsnämnderna, vilka icke sammansatts med hänsyn tagen till denna speciella arbetsuppgift och som därför ofta sakna härför erforder- lig särskild sakkunskap. Då ledamöterna i dessa nämnder stundom ej hel- ler ens deltagit i någon allmän fastighetstaxering, salma de även kunskap om därvid tillämpade grunder —— vilka dock skola äga sin giltighet även vid den årliga fastighetstaxeringen —— och resultatet bliver ofrånkomliga ojämnheter i fastighetstaxeringen.
De sakkunniga hava för sin del funnit obestridligt, att visst fog finnes för sålunda framförda anmärkningar. Fastighetstaxeringsnämnderna hava icke möjlighet att verkställa en ingående prövning av taxeringen av varje inom distriktet förekommande fastighet. De sakna den härför erforderliga lokal- kännedomen och den tid, som står till deras förfogande, är alldeles för kort. Ett avgörande inflytande å den slutliga taxeringen utövas därför av beredningsnämnderna. Det synes uppenbart, att ökad kontroll över och för- bättrad ledning av dessa nämnders verksamhet är nödvändig.
Likaså är obestridligt att den årliga fastighetstaxeringen icke alltid sker på tillfredsställande sätt och dessutom stundom med icke tillräckligt beak— tande av de i författningen givna föreskrifterna.
I syfte att avhjälpa de olägenheter, vilka hava sin grund i bristande ledning av fastighetstaxeringen i första instans och den korta tid, som står fastighetstaxeringsnämnderna till buds för utförande av deras arbete, har övervägts, huruvida för landsbygdens vidkommande en övergång kunde ske till motsvarande system som i städerna, d. v s. att fastighetstaxeringen i första instans bleve anförtrodd åt en enda nämnd, vars arbete då kunde pågå från hösten före det ar, under vilket allmän fastighetstaxering äger rum till in i februari månad sistnämnda år, varefter fastighetsprövningsnämndens arbete skulle begynna. De nämnder, vilka vid sådant förhållande 1 första in- stans skulle handhava fastighetstaxeringen, måste dock tydligtvis erhålla vä- sentligt mindre distrikt än nuvarande fastighetstaxeringsnämnder; närmast komme deras arbetsområden att motsvara beredningsnämndernas. För att därvid tillgodose kravet på likformighet, effektivitet och ändamålsenlighet vid taxeringen och för att möjliggöra för länsstyrelsen —— närmast landskam— reraren — att på ett tidigt stadium ingripa ledande i taxeringsförfarandet skulle erfordras särskilda av länsstyrelsen förordnade sakkunniga, vilka un— der landskamrerarens ledning skulle utöva konsulterande och övervakande verksamhet vid det fortlöpande taxeringsarbetet. Varje sådan sakkunnig skulle svara för ett visst antal fastighetstaxeringsdistrikt, i huvudsak tillhopa motsvarande nuvarande fastighetstaxeringsdistrikt; man skulle härigenom bi- behålla de fördelar, som otvivelaktigt nu vunnits genom sammanförandet av flera kommuner till jämförelsevis stora fastighetstaxeringsdistrikt, sam— tidigt som man bättre skulle kunna utnyttja den till buds stående tiden fö1 taxeringsarbetet.
De sakkunniga hålla före, att en organisation av sålunda skisserad art
; % L 1 i | 1 | !
säkerligen skulle medföra åtskilliga fördelar. Emellertid skulle till en början svårigheter säkerligen uppstå att inom de olika länen finna erforderligt an- tal tillräckligt kvalificerade personer att som sakkunniga utöva nämnda kon- sulterande och övervakande verksamhet; det är ju att märka, att envar av dessa måste besitta erforderlig sakkunskap för taxering av jordbruk, skogs- bruk, annan fastighet, vattenfall m. m., medan för närvarande sakkunska- pen i dessa olika hänseenden representeras av skilda personer inom fastig— hetstaxeringsnämnderna.
Framför allt hava emellertid de sakkunniga ansett avgörande betydelse böra tillmätas det förhållandet, att beredningsnämnderna och fastighetstaxe- ringsnämnderna å landsbygden företräda olika intressen.
Taxering av fast egendom bygger i särskild grad på kännedom om de 10- kala förhållandena. Särskilt vad angår landsbygden är det för emående av en riktig fastighetstaxering av synnerlig vikt, att en allsidig och grundlig kännedom om jordens, skogens och bebyggelsens beskaffenhet å den fasta egendomen finnes inom den nämnd, som har att åsätta taxeringsvärden. Den främsta sakkunskapen för erhållande av en riktig värderelation fastig- heterna emellan inom kommunen företrädes nu av de kommunvalda leda- möterna i beredningsnämnderna. Detta krav å ortskännedom kommer än yt- terligare att ökas, därest värdering av skog vid taxering av fastighet kom- mer att ske i enlighet med ett domänstyrelsens förslag till nya värderings- grunder, vilket förutsätter ingående kännedom om varje skog, dess sorti- mentssammansättning m. m. Organisationen med beredningsnämnd, som uppgör förslag till taxering, har, enligt vad de sakkunniga inhämtat, ur nu berörda synpunkt väl fyllt sin uppgift.
Fastighetstaxeringsnämnden har bland annat till uppgift att motverka de lokala intressen, som företrädas av beredningsnämnderna. Genom sin sam— mansättning har den möjlighet att avgöra huruvida taxeringen inom olika delar av taxeringsdistriktet rätt verkställts samt att, där ändringar behöva vidtagas, verkställa en prövning i sådant syfte. Den likformighet i fastig- hetstaxeringen, som åsyftas, skulle enligt de sakkunnigas uppfattning icke kunna ernås, därest icke konstaterade felaktigheter och ojämnheter i taxe- ringen kunde i görlig mån undanröjas före prövningsnämndsstadiet. Genom den bearbetning av deklarationsmaterialet, som vid fastighetstaxeringsnämn- dens granskning av beredningsnämndernas förslag till taxering verkställes, erhålles en grundval för den ytterligare granskningen i fastighetsprövnings- nämnden av taxeringsutfallet. Det har gjorts gällande, att fastighetstaxerings- nämndernas nuvarande arbete skulle bestå enbart i ett godtagande av be- redningsnämndernas förslag. Även om så å vissa håll skulle vara fallet, torde detta, enligt upplysningar, som de sakkunniga inhämtat, icke få anses såsom ett mera allmänt rådande förhållande. Det må exempelvis omnämnas, att vid 1938 års allmänna fastighetstaxering i ett län, där omkring 38 000 taxerings- enheter å länets landsbygd (därav omkring 16 200 jordbruksfastigheter) voro föremål för taxering, beredningsnämndernas förslag ändrades av fastighets-
taxeringsnämnderna i omkring 7 000 fall, de flesta avseende jordbruksfas- tighet.
Med hänsyn till vad sålunda anförts anse därför de sakkunniga, att både beredningsnämnd och fastighetstaxeringsnämnd böra bibehållas i fastighets- taxeringsorganisationen.
Den ovan framförda erinringen, att ledningen av taxeringsarbetet icke kan på ett tidigt stadium ingripa för att rätta felaktigheter, torde emellertid för den skull icke sakna berättigande. En förbättring av taxeringsresultatet skulle säkerligen vinnas, därest arbetet i beredningsnämnderna kunde ytter- ligare kontrolleras. Genom den å landskontoret inrättade taxeringsavdelning- en blir visserligen landskamreraren i tillfälle att lämna beredningsnämnder- na råd och upplysningar. Taxeringsintendenten och övrig personal å taxe- ringsavdelningen skola därjämte övervaka, att för fastighetstaxeringen läm— nade anvisningar av beredningsnämnderna efterföljas, samt biträda dessa nämnder med införskaffande i vissa fall av erforderlig utredning. Därutöver är det emellertid önskvärt, att ytterligare mera kontinuerlig övervakning av arbetet i dessa nämnder kommer till stånd. Då de sakkunniga, såsom ovan anförts, funnit sig icke kunna föreslå anställandet av särskilda fastighets- taxeringskonsulenter, återstår att söka på annat sätt tillgodose det avsedda syftet.
I sådant hänseende vill det synas, som om sistnämnda övervakning lämpli- gen kunde läggas å ordföranden i vederbörande fastighetstaxeringsnämnd. Denne äger ju enligt gällande bestämmelser, innan arbetet i berednings- nämnderna igångsättes, hålla sammanträde för överläggning angående detta arbete och skall, efter det att beredningsnämnderna avslutat sitt arbete och innan fastighetstaxeringsnämndema börja sitt egentliga arbete, hålla samman- träde (TF 66 å) för undersökning, huru taxeringen i beredningsnämnderna verkställts. Med hänsyn härtill synes lämpligt att fastighetstaxeringsnämnds- ordföranden även under beredningsnämndernas arbete erhåller rättighet att övervaka dessas arbete och framställa förslag i fråga om taxeringen. Då dessa nämnder endast uppgöra förslag till taxering, kan härigenom något obehörigt intrång i deras rättigheter icke anses ske. Ordföranden i fastighetstaxerings- nämnden bör således enligt de sakkunnigas mening äga rätt att deltaga i be- redningsnämnds inom fastighetstaxeringsdistriktet överläggningar men icke i besluten. Vid de sammanträden, vari denne sålunda deltager, bör vinnas ett värdefullt arbetsresultat genom att medelvärden för olika ägoslag åker, äng etc. samt för skogsmark och växande skog för vissa byar i ett berednings- distrikt jämföras-med motsvarande värden för liknande byar inom annat be- redningsdistrikt; detta är ju egentligen vad som nu sker i fastighetstaxerings- nämnden, sedan arbetet i beredningsnämnderna avslutats. För angivna än- damål borde inom fastighetstaxeringsdistriktets olika socknar utväljas byar, vilka i fråga om jordens godhetsgrad och byggnadsbestånd ävensom skogs- markens och den växande skogens beskaffenhet lämpligen kunde jämföras, och dessa först preliminärt taxeras. Därefter skulle med ledning av fram- komna medelvärden i olika socknar undersökning ske, huruvida och i vilka
avseenden korrigering ansåges böra äga rum. Jämväl i fråga om annan fastig- het än jordbruksfastighet borde, i den mån så lämpligen kunde ske, liknande jämförelse äga rum mellan olika fastigheter eller grupper av fastigheter. Dä fastighetstaxeringsnämndsordföranden självfallet icke kan närvara vid alla beredningsnämndernas sammanträden, böra beredningsnämnderna tid efter annan tillställa nämnde ordförande rapport i två exemplar angående taxe- ringsarbetet, av vilka det ena exemplaret bör insändas till landskamreraren.
Genom närvaro vid beredningsnämndernas sammanträden och genom fort- löpande meddelanden om taxeringsresultatet bör fastighetstaxeringsnämn- dens ordförande sålunda erhålla möjlighet att följa arbetet i berednings- nämnderna och tillse, att taxeringen sker enligt givna direktiv samt blir lik- formig och rättvis. Genom rapporter och upplysningar från fastighetstaxe— ringsnämndens ordförande får även landskamreraren kännedom om gången av taxeringsarbetet och därvid framkomna resultat. Uppkommer vid taxe— ringsarbetet i första instans spörsmål, som kan anses hava betydelse för taxeringen inom länet i dess helhet, böra givetvis beredningsnämnds- och fastighetstaxeringsnämndsordförandena på lämpligt sätt bringa detta till landskamrerarens kännedom. De sakkunniga förutsätta, att samarbetet emel- lan fastighetstaxeringsnämndsordföranden och beredningsnämnden ordnas på ett enkelt och friktionsfritt sätt, så att arbetet i nämnden icke fördröjes.
Därest ordföranden i fastighetstaxeringsnämnden skulle erhålla ovan an- givna övervakande uppgift följer härav, att han icke bör förordnas jämväl som ordförande i beredningsnämnd.
Den kostnadsökning i fråga om förhöjda arvoden åt fastighetstaxerings- nämndernas ordförande, som skulle föranledas av de sakkunnigas här ovan berörda förslag, uppskattas till omkring 50 000 kronor.1 —
Vad angår de anmärkta bristfälligheterna i fråga om den fastighetstaxe- ring, som äger rum under tiden mellan två allmänna fastighetstaxeringar, möta väsentligt större svårigheter att härvidlag vinna effektiv rättelse. De framställda anmärkningarna sammanhänga nämligen närmast med själva principerna för nuvarande fastighetstaxering och kunna näppeligen undan- röjas annat än i samband med en översyn av hela detta område, alltså ej blott de formella utan även de materiella reglerna för fastighetstaxeringen —— något som dock faller utom ramen för de sakkunnigas uppdrag.
Anmärkas må dock, att inom större kommuner, enkannerligen inom stads-' kommuner, ett enhetligare förfarande kan vinnas genom att med tillämp- ning av TF 4 5 andra stycket utse en särskild fastighetstaxeringsnämnd för kommunen i dess helhet med särskilt kvalificerade ledamöter och avsedd att fungera under tiden mellan de allmänna fastighetstaxeringarna. Däremot kan icke tillrådas att exempelvis länsvis upprätta dylika nämnder för nu
1 Även åt ordförande i beredningsnämnd samt ordförande och av länsstyrelsen förordnad ledamoti fastighetstaxeringsnämnd bör— bortsett från här ovan föreslagna arvodesförhöjning — beredas liknande förstärkning av arvodet, som föreslagits för ordförande och kronoombud i taxe- ringsnämnd. Någon beräkning av härav föranledd kostnadsökning hava de sakkunniga icke verk- ställt.
angivna mellanperiod, enär därigenom den speciella ortskännedomen skulle gå förlorad. Visserligen vore tänkbart att beträffande fastighetstaxeringen under mellanperiodema låta de vanliga taxeringsnämnderna fungera som beredningsnämnder samt mellan dem och länsprövningsnämnden inrätta sär— skilda fastighetstaxeringsnämnder. Detta vill dock synas vara en alltför stor apparat för det mindretal fastighetstaxeringar, som under mellanperiodema förekomma, och det avsedda syftet torde måhända i huvudsak ernås genom att, på sätt nedan föreslås, länsprövningsnämndens ledamöter vinna erfa- renhet i fastighetstaxering. I övrigt torde ingen annan åtgärd kunna över— vägas än att samma personer så långt möjligt förordnas som ordförande både i taxeringsnämnd och i beredningsnämnd eller fastighetstaxeringsnämnd.
För en riktig fastighetstaxering är det av stor betydelse att bästa möjliga kännedom om arealerna erhålles. För kontroll å arealuppgifterna i deklara- tionen hava beskattningsnämnderna tillgång till jordregisterutdrag och i vis- sa län uppgifter från beskrivning till rikets allmänna kartverks ekonomiska kartor. Enligt TF 60 & skall länsstyrelsen tillställa beskattningsnämnderna dels vid närmast föregående allmänna fastighetstaxering tillgängliga jord- registerutdrag, fullständi-gade med anteckningar, som tillkommit sedan före- gående jordregisterutdrag upprättats, dels ock utdrag av jordregistret i de delar, som upplagts under samma tidrymd. Första jordregisterutdraget till- kom vid 1922 års allmänna fastighetstaxering, och detta har sedermera kompletterats i särskilda längder med tillägg för 1928, 1933 och 1938 års allmänna fastighetstaxeringar. Med dessa kompletteringar hava emellertid de jordregisterutdrag, som tillställas beredningsnämnden, blivit svårtillgäng- liga för erhållande av uppgifter. Därjämte torde dessa utdrag i vissa fall befinna sig i sådant skick, att de icke äro fullt användbara. Det torde där— för böra ifrågasättas, huruvida icke vid någon av kommande allmänna fastighetstaxeringar, i stället för ytterligare komplettering, en fullständig, ny avskrift av jordregistret för varje socken bör tillställas beredningsnämnder- na. Även i annat avseende erbjuder jordregistret icke den hjälp vid taxering- en, som åsyftas. Av jordregistret kan nämligen i fråga om vissa däri upp- tagna fastighet-er arealen icke erhållas direkt utan först sedan arealen ä avsöndringar frånräknats. Då dessa avsöndringar förekomma i olika lång- der föranledas härav mycket arbete och tidsspillan. Ändring i jordregistret av stamfastighets areal vid registrering av avsöndring har enligt gällande bestämmelser i vissa fall skett från och med år 1928. Avsöndringar, som till— kommit före detta år, hava däremot icke i jordregistret frånräknats stam— fastigheten. Huruvida i följd av dessa omständigheter jordregistret skulle kunna ändras på sådant sätt, att avsöndrad lägenhet icke inräknades i stam— fastighetens areal, lärer i första hand tillkomma lantmäteristyrelsen att av- göra.
Därest emellertid åtgärder vidtoges, varigenom jordregistret komplettera- des på sätt här ovan angivits, skulle detta vara till stort gagn för taxerings- arbetet och innebära lättnad i beskattningsnämndernas arbete. Självfallet
skulle en dylik anordning vara till fördel jämväl ur andra synpunkter. Att hava- jordregistret så upplagt, att arealuppgifter kunna inhämtas utan tids- ntdräkt och besvärande uträkning, bör hava betydelse även för dem, som hava att för annat ändamål än taxering vinna upplysningar ur detta register.
& 2. Fastighetslängderna. En fråga, somtorde höra till taxeringsorganisationen, är den längdföring, som verkställes av beskattningsnämnderna i första instans. Vid den allmän— na fastighetstaxeringen föras på landet —— i motsats till vad förhållandet är i stad —— beträffande fastigheter, för vilka fastighetsskatt utgöres, särskilda längder dels för jordbruksfastighet och dels för annan fastighet än jordbruks- fastighet. Vid därpå följande årliga taxering äro dessa fastigheter samman— förda i en längd. Den uppdelning av fastighetslängderna, som sålunda sker vid allmän fastighetstaxering, förorsakar betydande merarbete och olägen- heter såväl vid uppläggandet av stommar till taxeringslängderna som vid det egentliga taxeringsarbetet. Häradsskrivaren, som har att upplägga stommar till fastighetslängderna, saknar kännedom om huruvida fastighet erhållit för- ändrad taxeringsnatur sedan senaste fastighetstaxering. Gränsdragningen emellan jordbruksfastighet och annan fastighet kan nämligen i vissa fall vara svår att fastställa och avgöres icke genom fastighetens kamerala beskaffen- het. För taxeringsarbetet erbjuder det större svårigheter att åstadkomma en jämn och rättvis taxering, därest fastigheter, för vilka fastighetsskatt utgöres, upptagas i olika längder.
Enligt TF 62 ä 4 mom. skola de av beredningsnämnderna följda grunderna för taxeringen, såvitt angår jordbruksfastighet, upptagas i särskild längd, den s. k. kontrollängden, vilken skall med lämpliga mellanrum framläggas för nämnden, som i händelse av ojämnhet i taxeringen har att verkställa er- forderlig jämkning. Denna längd är av synnerlig betydelse för taxeringsar- betet, enär därav framgår, huruvida och i vad mån enhetsvärdena blivit följ- da vid individualtaxeringarna. Taxering enligt dessa enhetsvärden kan själv- fallet icke i alla fall verkställas. Med den specifikation av olika å taxeringen inverkande faktorer, som ovannämnda längd innehåller, kan kontrolleras, i vad mån avvikelse varit berättigad. Denna längd är vidare till stort gagn, då det gäller att avgöra, huruvida taxeringen i olika socknar inom samm-a län och _i angränsande socknar inom skilda län blivit rätt avvägd.
Kontrollängden innehåller emellertid endast uppgifter för jordbruksfastig- heter. Någon motsvarande överskådlig bild av taxeringen av annan fastig- het finnes däremot icke, vilket försvårar den jämförelse fastigheterna emel- lan, som även här måste äga rum. Givetvis torde i fråga om markvärde upp- gift om värde per kvadratmeter dels för bebyggt område och dels för obe- byggt område vara värdefull för åstadkommande av likformig taxering av dessa fastigheter. Likaledes torde uppgifter om byggnadsvärde per kubik- meter giva tillfälle till jämförelse fastigheterna emellan. Ytterligare upp- gifter, såsom rörande kostnad för ny-, till- och ombyggnad samt värdeminsk-
ning, som byggnaden undergått sedan senaste allmänna fastighetstaxering. kunna hava betydelse vid åsättande av taxeringsvärde men torde icke böra införas i längd utan inhämtas från deklarationerna.
Då både jordbruksfastighet och annan fastighet enligt de sakkunnigas mening även på landet böra sammanföras till gemensam längd, vari jämväl böra upptagas de uppgifter, som innehållas i den nuvarande kontrollängden. utökade med vissa uppgifter för taxering av annan fastighet, har uppgjorts förslag till dylik längd, vilket här bifogas såsom Bilaga B.
Med nu gällande bestämmelser uppkommer ett dubbelarbete i längdföring- en därigenom, att även i de fall, då beredningsnämndens förslag till taxeringr godkännes, denna nämnds värdesiffror ånyo skola utföras av fastighetstaxe— ringsnämnden i taxeringslängden.
För undvikande av detta dubbelarbete och åstadkommande av en mera överskådlig längdföring föreslå de sakkunniga följande.
Med ledning av mantalslängd, senaste fastighetslängd och övriga tillgäng- liga uppgifter uppgör häradsskrivaren stomme till fastighetslängd, vilken om- fattar både jordbruksfastighet och annan fastighet. Längden överlämnas till beredningsnämndens ordförande. Beredningsnämnden uppgör med led- ning av deklarationer och andra uppgifter förslag till taxering. Taxeringsvär— den ävensom uppgifter å areal, enhetsvärden, sifferbeteckningar för värde— ring av skog m. m. införas i längden, som underskrives av beredningsnämn— den. Beredningsnämndens förslag till taxering skall endast upptagas i denna längd. Genom att sammanföra taxeringen av både jordbruksfastighet och annan fastighet i en längd med däri förekommande detaljerad värderedovis- ning beredes möjlighet till jämförelse icke endast mellan olika fastigheter av vartdera slaget utan även mellan jordbruksfastighet å ena samt annan fastig— het å andra sidan, vilken sistnämnda jämförelse med nuvarande upplägg— ning av längderna icke utan svårighet kan ske i önskad utsträckning.
Vid fastighetstaxeringsnämndens sammanträden granskas taxeringsmate— rialet och beredningsnämndens förslag till taxering. Sedan fastighetstaxe- ringsnämnden beslutat i anledning av dessa förslag och inkomna erinringar, införas nämndens beslut i längden med rött bläck i vad de avvika från be- redningsnämndens förslag eller angivna uppgifter för taxeringen (exempelvis i fråga om areal etc.). Längden underskrives därefter av fastighetstaxerings- nämndens medlemmar. I längden bör angivas att, i den mån besluten avvika från beredningsnämndens förslag eller angivna uppgifter, desamma införts med rött bläck. Denna längd, som sålunda skall innehålla både berednings- nämndens och fastighetstaxeringsnämndens beslut, motsvarar nuvarande fas— tighetslängder för jordbruksfastighet och annan fastighet jämte kontrollängd, utökad med uppgifter för taxering av annan fastighet. Längden skall liksom nu tjäna ändamål av kontrollängd i det avseendet, att under taxeringens gång översyn skall vid lämpliga tidpunkter ske, huruvida ojämnhet i taxe- ringen föreligger. För undvikande av ändringar torde därför värdesiffroma preliminärt böra införas med blyerts för att sedermera ersättas med varakti- gare skrift, innan längden underskrives.
sedan faStighetstaxeringsnämnden avslutat sitt arbete överlämnas längden till häradsskrivaren, som har att med ledning därav upprätta ny fastighets— längd, vilken summeras och underskrives av honom med betygande, att den överensstämmer med de av vederbörande fastighetstaxeringsnämnd fattade besluten. I denna längd upptagas, utom fastighet och för densamma skatt- skyldig samt uträknat antal skattekronor och skatteören, endast nästföregå- ende års taxeringsvärde, beslutade taxeringsvärden samt uppgift om i bygg- nadsvärde ingående maskinvärde. Häradsskrivaren blir samtidigt i tillfälle att medelst genomskrift taga de avskrifter av längden, som det åligger honom att göra. Genom en längdföring på sätt här ovan angivits vinnes den fördelen, att dubbelarbete i berednings- och fastighetstaxeringsnämnd i möjligaste mån minskas till förmån för det egentliga taxeringsarbetet. Då granskningsarbetet i fastighetstaxeringsnämnden kommer att hänföra sig direkt till de olika fak- torer i fråga om värdesättning av fastigheter, som beredningsnämnden redo- visat i längden, kan detta antagas nödga fastighetstaxeringsnämnden att med större noggrannhet pröva uppskattningsgrundema. Att det slutliga avfattan- det av fastighetstaxeringsnämndens beslut i fastighetslängden anförtros åt det förvaltningsorgan, som är bäst utrustat med tekniska och manuella hjälp- medel, är enbart en fördel ur organisatorisk synpunkt.
I stad föres icke kontrollängd, vilken ju endast avser jordbruksfastighet på landet. Emellertid förekommer ofta, att till stad hör jordbruksfastighet, i vissa fall i betydande utsträckning. Kontroll beträffande taxeringen av jord- bruksfastighet bör äga rum i stad lika väl som på landet. Taxeringen av annan fastighet än jordbruksfastighet påkallar även särskild kontroll, kanske i högre grad i städerna än på landsbygden.
En gemensam fastighetslängd för jordbruksfastighet och annan fastighet av det slag, som de sakkunniga föreslagit för taxeringen på landet, är icke lämplig för stad av det skälet, att i flertalet städer antalet jordbruksfastig- heter är mycket ringa i förhållande till antalet fastigheter av annat slag och att det för den skull är onödigt att där hava en längd, som i sin helhet upp- tager, jämte kolumner för annan fastighet, en mängd kolumner för jord- bruksfastighet. För taxering av fastighet i stad föreslå de sakkunniga därför i stället, att två längder skola föras, en för jordbruksfastighet och en för an- nan fastighet. Vardera längden bör innehålla samtliga de uppgifter, som i den för landet föreslagna gemensamma längden upptagits för motsvarande kategori av fastigheter, i fråga om annan fastighet utökade med uppgifter om fastighets årliga bruttoavkastning (bruttohyror) och om den kapitalise- ringsprocent, som det åsatta taxeringsvärdet motsvarar.
Sedan fastighetslängderna överlämnats till häradsskrivare eller vederbö- rande tjänsteman i stad, har denne att upprätta ny fastighetslängd, upptagan- de samma uppgifter som motsvarande av häradsskrivare för landet upprät- tade längd.
Även för vissa köpingar och municipalsamhällen kan det vara olämpligt att föra gemensam fastighetslängd för jordbruksfastighet och annan fastighet med hänsyn till det ringa antalet jordbruksfastigheter där. De sakkunniga
föreslå för den skull, att Kungl. Maj:t må kunna förordna, att i dylikt samhälle särskilda fastighetslängder för vartdera slaget av fastigheter skola upprättas.
Anledning till ändring i fråga om taxeringslängd över fastighet, för vilken fastighetsskatt icke utgöres, synes icke föreligga.
Särskild ersättning synes böra utgå till häradsskrivarna för upprättande av ovan omförmälda utdrag ur originalfastighetslängderna. Däremot torde ma- gistratsstäderna själva böra vidkännas kostnaden för verkställande av dylika utdrag. Antalet i fastighetslängd upptagna taxeringsenheter utgjorde vid 1941 års taxering 1 267 526. Såsom tidigare i fråga om den årliga taxeringen om- nämnts (jfr sid. 171), hava de sakkunniga icke haft tillgång till uppgift om fördelningen av antalet fastigheter mellan land och stad. Sker fördelningen efter de grunder, som angivits beträffande den årliga taxeringen, och beräknas såsom skälig ersättning kronor 1: 25 för varje fyrtiotal fastigheter, skulle er- sättningen till häradsskrivarna för berörda utdrag uppgå till omkring 40 000 kronor.
Liksom vid den årliga taxeringen torde ytterligare en avskrift av fastig- hetslängderna för stad vara erforderlig. Någon särskild kostnadsökning härför, avseende ersättning till häradsskrivare, behöver man dock icke räkna med, då de år, då allmän fastighetstaxering äger rum, fastighetslängder vid den år- liga taxeringen icke upprättas.
Då särskild underrättelse angående vid allmän fastighetstaxering åsatt taxeringsvärde icke meddelas vederbörande fastighetsägare eller annan för fastighet skattskyldig, böra liksom nu vid denna taxering upprättade längder offentligen framläggas inom kommunen.
Då frågan om ändrade bestämmelser rörande värdering av skog icke är avgjord och då ifrågasatt skatt å värdestegring av fastighet kan komma att påverka fastighetstaxeringen, kunna ytterligare uppgifter utöver dem, som här ovan föreslagits skola intagas i fastighetslängderna, bliva erforderliga.
g 3. .Fastighetsprövningsnämnden.
Enligt TF 7 5 skall fastighetsprövningsnämnd i län bestå av minst tolv, högst tjugufyra ledamöter, vilka utses av länsstyrelsen till hälften bland dem, som deltagit i fastighetstaxeringsnämndernas arbete efter förordnande av länsstyrelsen eller val av landsting, till en fjärdedel bland dem, som deltagit i samma arbete efter val av kommun, samt till en fjärdedel bland personer inom länet, vilka icke deltagit i nämnda arbete men genom sin verksamhet kunna antagas besitta sakkunskap i fråga om fastighetsvärdering.
De skäl, som föranlett de sakkunniga att föreslå ändrad sammansättning av länsprövningsnämnden, göra sig icke på samma sätt gällande i fråga om den överinstans, som har att granska och pröva fastighetstaxeringarna. Fas- tighetstaxeringen, som omfattar jordbruk, skog, bostadshus och industrian- läggningar, kräver speciell sakkunskap, som bör hava inflytande å värde-
ringen. Den för den årliga taxeringen avsedda prövningsnämnden är för detta ändamål icke tillräcklig. Å andra sidan synas skäl tala för att leda- möterna i denna nämnd ingå som ledamöter i fastighetsprövningsnämn- den. De vid allmän fastighetstaxering bestämda värdena skola visserligen bestå under taxeringsperioden. Men vid den årliga taxeringen under den- na period är ofta fråga om omtaxering av fastighet ävensom om åsättande av preliminärt taxeringsvärde. Det är därför en fördel, att ledamöterna i läns- prövningsnämnden äga kännedom om och äro förtrogna med de värderings- faktorer, som varit bestämmande vid den allmänna fastighetstaxeringen. För tillgodoseende av krav på tillräcklig sakkunskap och ortskännedom föreslå de sakkunniga, att fastighetsprövningsnämnden skall bestå av fjorton ledamöter, varav —— utöver länsprövningsnämnd-ens fem medlemmar —— nio ledamöter skola till lika antal utses ur envar av följande grupper personer, nämligen sådana, som deltagit i fastighetstaxeringsnåmndernas arbete efter förordnande av länsstyrelsen eller val av landsting, sådana, som deltagit i samma arbete efter val av kommun, samt sådana inom länet, som icke del- tagit i nämnda arbete men genom sin verksamhet kunna antagas besitta sakkunskap i fråga om fastighetsvärdering. Liksom i länsprövningsnämn- den skall landskamreraren vara ordförande i fastighetsprövningsnämnden.
, Någon ändring i besvärsreglerna vid den allmänna fastighetstaxeringen fö- reslås icke. Däremot bör, i likhet med vad fallet är beträffande länsprövnings- nämnden, muntliga förhandlingar kunna äga rum inför fastighetsprövnings- nämnden. Ledamot i fastighetsprövningsnämnden föreslås skola erhålla sam- ma förhöjning av arvode samt resekostnads- och traktamentsersättning, som föreslagits skola tillkomma ledamot i länsprövningsnämnden. Härav föran- ledd kostnadsökning vid den allmänna fastighetstaxeringen uppskattas till omkring 20 000 kronor.
5 4. Andra åtgärder för vinnande av förbättrad fastighetstaxering.
Såsom förut framhållits skall enligt TF 59 ä 1 mom. sammanträde hållas för överläggningar rörande de allmänna grunderna vid den förestående fas- tighetstaxeringen. Vid sammanträdet skall till ledning för taxering av jord- bruksfastigheter föreslås vissa värden för ytenhet mark av olika ägoslag, god- hetsklasser och brukningsförhållanden under förutsättning av normalt bygg- nadsbestånd. Till ledning för värdesättning av skogsmark och växande skog skola fastställas hjälptabell ävensom de särskilda anvisningar, som kunna fin- nas erforderliga. Åtskilliga av de anvisningar, som sålunda länsvis medde- las, framkomma genom överläggningar, som pläga hållas med rikets lands- kamrerare och av länsstyrelserna förordnade skogssakkunniga. Detta är emel- lertid i regel icke fallet i fråga om de 5. k. enhetsvärdena för taxering av jord- bruksfastighet. Vid den undersökning av särskilt tillkallade sakkunniga be- träffande taxeringsutfallet, som plågar ske efter varje allmän fastighetstaxe- ring, har i vissa fall konstaterats, att anvisningar och värdesättningar förekom- mit, mot vilka erinran kunnat framställas. Det synes därför lämpligt, att för
vinnande av en i största möjliga utsträckning likformig taxering samtliga'låns- anvisningar för fastighetstaxeringen, innan de vinna tillämpning, underkastas granskning, vilket lämpligen bör ske av den i annat sammanhang föreslagna riksskattenämnden, förstärkt med nödig sakkunskap.
I fråga om beredningsnämndernas verksamhet anse de sakkunniga sig icke kunna föreslå några ändrade tider för taxeringsarbetets avslutande.
Beträffande fastighetstaxeringsnämnderna och fastighetsprövningsnämn- den, vilka i länen skola avsluta sitt arbete den 15 mars, respektive den 20 juni, har en av orsakerna till dessa tidpunkters fixerande uppenbarligen varit att arbetet med fastighetstaxeringen icke skall inkräkta på den tid, som be- stämts för arbetet i länsprövningsnämnden. Då, såsom förut framhållits, de sakkunniga föreslå, att tiden för anförande av besvär över taxeringsnämnds beslut utsträckes till och med den 31 juli, varigenom det egentliga prövnings- nämndsarbetet icke kan påbörjas förrän i början av augusti månad, synes i fråga om fastighetstaxeringen någon ändring i tiderna för fastighetstaxerings- nämndernas och fastighetsprövningsnämndens verksamhet kunna vidtagas. De sakkunniga föreslå därför, att fastighetstaxeringsnämnderna skola hava avslutat sitt arbete senast den 31 mars och att fastighetsprövningsnämndens sammanträden skola kunna pågå till och med den 30 juni, varigenom en väl- behövlig utökning av arbetstiden erhålles. Då fastighetstaxeringsnämndens arbetsperiod föreslås sålunda förlängd, kan häradsskrivare och vederbörande tjänsteman i stad icke hinna färdigställa vederbörliga utdrag ur fastighets— längderna jämte avskrifter tidigare än den 30 april. Däremot synes tiden för längdavskrifternas offentliga framläggande kunna reduceras till tio dagar (jfr TF 64 5). Någon ändring av tiden för anförande av besvär till fastighets- prövningsnämnden -— senast den 15 maj i länen — synes då icke behöva ske.
AVDELNING III.
Landskontoren. 1
Kap. 1. Historik.
Tiden 1634—1718. Genom 1634 års regeringsform tillskapades den lokala förvaltning under en landshövdings ledning och med länet som förvaltnings- område, vilken ännu består. I nämnda regeringsform fanns även bestämmelse om att landshövdingen till sitt biträde skulle hava en handskrivare och en bok- hållare. Landshövdinginstruktionen av år 1635 angav närmare de uppgifter, som åvilade landshövdingen (konungens ståthållare), vilken stod i »konungens stad och ställe». Han hade i denna sin egenskap att vara konungens exekutiva organ i länen och hans uppgifter avsågo religion och gudstjänst samt de grupper av förvaltningsärenden, som :i den centrala förvaltningen ankommo på de fem kollegierna, nämligen ärenden rörande justitieväsendet, lantförsva- ret, sjöförsvaret, politien och räntorna. År 1687 tillkom en ny landshövding- instruktion, vilken i det stora hela — undantag utgjorde finansförvaltningen »— byggde på 1635 års; anledningen till dess utfärdande var Karl XI:s önskan att omändra den äldre instruktionen, så att den passade för en enväldig kungamakt.
Det ena av landshövdingens båda biträden, bokhållaren, hade funnits även före år 1634 som biträde åt den dåvarande ståthållaren. Redan år 1628 hade för bokhållarna utfärdats en instruktion, kompletterad år 1631. Enligt denna skulle bokhållaren jämte ståthållaren hava uppsikt över Kungl. Maj:ts och kronans inkomster och egendom samt föra jordebok och landsbok (läns- huvudbok). 1635 och 1687 års landshövdinginstruktioner innehöllo endast en allmän förklaring om bokhållarens befattning med räntorna. Genom instruk- tioner av åren 1662 och 1688 ålades bokhållaren att hava uppsikt över kro- nans räntor och egendom samt utöva viss kontroll över uppbördsmän och hå- radsskrivare.
Vid mitten av 1600-talet upptogs på landsstateni flera län en skrivare åt bokhållaren; mera regelbundet skedde detta först mot slutet av 1600-talet.
* Även landskanslierna komma att något beröras, i den mån så erfordras för sammanhanget.
I 1687 års landshövdinginstruktion upptogs såsom titel på bokhållaren landsbokhällare. Fortfarande användes dock titeln bokhållare. Han tillsattes av kammarkollegiet medelst fullmakt efter förslag av landshövdingen. Någon särskild kompetens var icke föreskriven.
Handskrivaren och bokhållaren utgjorde grunden till den senare uppdel— ningen av länsstyrelsen i två avdelningar, landskansli och landskontor. I 1687 års landshövdinginstruktion nämndes de båda avdelningarna för första gången. Någon bestämmelse om viss fördelning av ärendena dem emellan gavs emellertid icke.
I berörda instruktion omnämndes även lantränteriet med en lantränlmäsla- re som chef. Det synes hava utgjort en särskild avdelning av länsstyrelsen med uppgift att mottaga och utbetala kronans inkomster. Lanträntmästaren skulle emellertid avgiva redovisning till landskontoret.
Landshövdingen var ensam beslutande i alla ärenden och varken lands- sekreterarens, vilken titel handskrivaren erhöll år 1687, eller landsbokhälla- rens medverkan var därvid nödvändig.
Tiden 1719—1809. Nya landshövdinginstruktioner utfärdades åren 1723 och 1734. Dessa byggde på de tidigare men anpassades efter frihetstidens sty- relsesätt: landshövdingen skulle exempelvis ansvara icke blott inför Kungl. Maj:t utan även inför rikets ständer.
År 1734 erhöll landsbokhällaren titeln landskamrerare; befattningen till- sattes fortfarande av kammarkollegiet. Den skrivare, som biträdde honom. började benämnas landskontorist. Behov av tjänstemän med större kvalifika- tioner än dem, landskontoristerna vanligen ägde, gjorde sig vid denna tid gäl- lande, och vid mitten av 1700—talet anställdes i flera län en länsbokhållare med uppgift att biträda landskamreraren. Ofta ägde vederbörande juridisk examen eller i varje fall juridiska kunskaper, trots att detta formellt icke erfordrades. Till en början avlönades länsbokhållarna av vederbörande lands- kamrerare, men år 1779 upptogos de på stat, och följande år utfärdade kam- markollegiet instruktion för dem. Detta ämbetsverk även utnämnde dem me- delst konstitutorial efter förslag av landshövdingen. Länsbokhållaren skulle granska räkningar och redovisningar samt jämte landskamreraren avsluta och underskriva landsboken.1
År 1752 fastställde Kungl. Maj:t den uppdelning av ärendena mellan landskansli och landskontor, som redan i praxis skett. Till landskamrerarens handläggning hänfördes 'i huvudsak kamerala ärenden: anordningar, inven- teringar hos fogdar och häradsskrivare, ärenden angående kronoförpant- ningar, kronoupphandlingar och kronomagasin, saköres- och häradskisteme- del, kyrkors, hospitals samt barnhus' medel och inkomster ävensom försvars- väsendet, med undantag av värvning och rekrytering m. m.
Genom landshövdinginstruktionen är 1734 ändrades landssekreterarens och landskamrerarens ställning till landshövdingen. De förstnämnda skulle
* Å Iandskansliet motsvarades länsbokhållare och landskontorist av länsnotarie och lands- kanslist. ' '
[ i 1 i | )
nämligen nu, vardera för sin avdelning, kontrasignera de expeditioner, som innehöllo landshövdingens beslut, varvid de, om ett beslut vore olagligt, hade att påpeka detta. Någon föredragning omnämndes icke här, meni ovannämn- da 1752 års kungl. beslut förutsattes en regelbunden sådan. Landshövdingen beslutade ensam. Vid kortare bortovaro av landshövdingen skulle efter år 1746 landssekreteraren och landskamreraren utöva beslutanderätten gemensamt. Vid olika meningar blev föredragandens gällande. Utgående expeditioner skulle underskrivas av dem båda.
Tiden efter 1809. I början av 1800-talet försiggick ett stort reformarbete på förvaltningens område. Den 5. k. styrelseverkskommittén, som arbetade därmed, föreslog i sitt år 1823 avgivna betänkande beträffande länsstyrelser- na endast, att »all domarebefattning med rättsfrågor» skulle skiljas därifrån samt att en ny landshövdinginstruktion skulle utarbetas, då 1734 års vore föråldrad. Kungl. Maj:t överflyttade i anledning därav år 1828 länsstyrel- sernas domsrätt i vissa mål till de allmänna domstolarna.
Inom liberala kretsar önskade man stärka landssekreterarens och lands- kamrerarens ställning. Därutöver önskade man, för att minska landshövding- ens makt och dessutom underlätta förvaltningsarbetet, en folkvald institution vid länsstyrelsens sida, varigenom representanter för länets invånare skulle få deltaga i avgörandet av länets angelägenheter. Sådana önskemål framför- des i motioner vid 1840—41 och 1850—51 års riksdagar.
En ny landshövdinginstruktion utfärdades år 1855. Några revolutionerande nyheter innehöll den icke utan byggde på 1734 års instruktion och den fak- tiska utveckling, som sedan dess tillkomst ägt rum.
Personalen var fortfarande densamma som tidigare. Tillsättningen av lands- kamrerare ankom nu på Kungl. Maj:t sedan år 1820. Kammarkollegiet hade emellertid före år 1856 att avgiva yttrande beträffande de sökande. Övriga befattningshavare på landskontoret utnämndes efter sistnämnda år av läns- styrelsen medelst konstitutorial. Förslag till tjänst, som tillsattes av Kungl. Maj:t, upprättades av länsstyrelsen. Instruktionen innehöll — liksom senare utfärdade — inga bestämmelser om befattningshavarnas kompetens. Genom ett kammarkollegiets cirkulär år 1823 hade som särskilda kompetenskrav för att kunna erhålla landskamrerare-, lanträntmästare- eller länsbokhållaretjänst föreskrivits undergången kansli-, juridisk eller kameralexamen. I kungö- relsen den 12 maj 1865 stadgades som villkor för att kunna uppföras på förslag till landskamreraretjänst eller utnämnas till länsbokhållare att hava avlagt examen till rättegångsverken eller Kungl. Maj:ts kansli eller kandidatexamen inför juridisk fakultet. Till lanträntmästare kunde, jämväl utan avlagd äm- hetsexamen, föreslås den, som efter avgångsexamen från högre elementarläro- verk handlagt kamerala göromål och däruti ådagalagt skicklighet.
Huvudgrunderna för fördelningen av ärendena mellan landskansli och landskontor voro desamma som tidigare. I denna instruktion funnos närmare föreskrifter om lanträntmästarens uppgifter i fråga om in- och utbetalning
av medel. Han var snarast att anse som chef för en fristående avdelning, vil— ken emellertid fick betraktas såsom hörande till landskontoret.
Föredragning förutsattes också i denna instruktion, även om direkt stad— gande därom saknades; landshövdingen skulle emellertid inhämta föredra-_ gandens mening, innan han fattade beslut. Föredragande voro endast lands- sekreterare och landskamrerare.
Landshövdingen fattade ensam beslut. Därest detta avvek från föredragan- dens mening, ägde denne rätt att avgiva reservation mot beslutet, vilken re- servation i vissa fall skulle åtfölja utgående expedition. Vid landshövdingens bortovaro utövades beslutanderätten av landssekreterare och landskamrerare gemensamt på sätt tidigare omnämnts. Utgående expeditioner skulle kontra- signeras på i huvudsak samma sätt som enligt 1734 års instruktion. I vissa ärenden, som skulle handläggas av landshövdingen jämte båda avdelnings- cheferna, skulle kontrasignation ske av båda dessa.
Senare delen av 1800-talet och början av 1900-talet utmärktes för länssty- relsernas del av en fortgående ökning av ärendenas antal såsom en följd av den moderna utvecklingen. I följd därav skedde vid åtskilliga tillfällen en ökning av befattningshavarnas antal; vad landskontoret beträffar, anställdes år 1878 ännu en landskontorist i ett vart av 22 län och år 1898 likaledes en i ytterligare ett län. I övrigt fick extra arbetskraft anlitas. År 1905 funnos två extra länsbokhållare i Malmöhus och en i vartdera av Kristianstads samt Göteborgs och Bohus län. Antalet extra landskontorister utgjorde i samtliga län 66, varav dock flertalet icke hade full tjänstgöring.1 År 1908 skedde, sam- tidigt med att lanträntmästartjänstema indrogos, en ökning av de ordinarie befattningshavarnas antal. Enligt uttalande av 1902 års löneregleringskom- mitté, mot vilket vederbörande departementschef icke hade något att erinra, ansågs det icke nyttigt och lämpligt att anlita extra arbetskraft i så stor om- fattning som tidigare skett. De extra tjänstemän, som voro nödvändiga för göromålens behöriga gång, ansågos böra åtnjuta förmånen av ordinarie an- ställning. Till följd därav fastställdes de ordinarie länsbokhållamas antal till tre i Malmöhus, två i vartdera av Kristianstads samt Göteborgs och Bohus län samt en i ett vart av övriga tjugoett län. Landskontoristernas antal blev nu fyra i vartdera av Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län, tre i ett vart av Östergötlands, Älvsborgs och Värmlands län, en i Gotlands län samt två i ett vart av övriga län.2 År 1912 beslöt riksdagen att på ordinarie stat uppföra vid envar av tjugotre länsstyrelser 1—3 skrivbiträdesbefattningar, vilkas inne- havare skulle vara kvinnor.8
För att lätta länsstyrelsernas arbetsbörda föreslogs av bl. a. 1902 års löne- regleringskommitté4 överflyttning av vissa ärenden till andra myndigheter. Därjämte framkommo förslag om inrättande av nya avdelningar vid sidan av
1 1902 års löneregleringskommittés betänkande V, sid. 73, 76 och Bih., sid. 87 ff. * Prop. 1908: 71, sid. 63 ff; riksd. skriv. 1908:6, sid. 7 ff. ' Prop. 1912:1:6, sid. 16 ff ; riksd. skriv. 1912: 6. — Biträdena knötos icke fast till viss av- delning. . * Bet. 1906, sid. 94 ff.
de båda av ålder bestående. Endast i fråga om överflyttning av ärenden för- anledde förslagen vissa åtgärder. — Viss rationalisering av arbetsformerna genomfördes också, likaledes på förslag av nämnda kommitté, exempelvis överförande av enklare arbete till mindre kvalificerade befattningshavare, ökad användning av blanketter, förenklad skriftväxling m.m.
1.875 års landsstatskommitté föreslog frihet från föredragning beträffande ett stort antal enklare ärenden, såsom kommunikations- och remissresolutio- ner, redogörelser o. dyl. Någon bestämmelse härom gavs icke, men i praxis expedierades sådana ärenden av föredraganden direkt. Denna praxis sank- tionerades genom ett kungl. cirkulär år 1910, som medgav föredragande att utan föregående föredragning medelst remiss, kommunikation eller särskild skrivelse infordra förklaringar, upplysningar eller yttranden, som erfordrades för att bereda ett ärende till avgörande.
Landsstatskommittén föreslog även, att landssekreterare och landskamre- rare skulle bliva medlemmar av länsstyrelsen, att ett större antal ärenden skulle underkastas en verklig plenibehandling samt att länsnotarie och läns- bokhållare i stället för avdelningschef skulle kontrasignera expeditionerna. Vid landshövdingens frånvaro skulle pleniärendena avgöras av landssekrete- raren och landskamreraren gemensamt samt övriga ärenden av respektive avdelningschef ensam. Förslaget föranledde emellertid ingen åtgärd.
Vid 1917 års riksdag framlades i samband med förslag till omorganisation av fögderiförvaltningen även förslag till ändring i länsstyrelsernas organisa- tion. Dessas arbetsbörda hade det senaste decenniet väsentligt ökats; under åren 1904—1914 hade ärendenas antal stigit med c:a 21 procent.2 Krigsutbrot- tet 1914 hade medfört, att arbetet de närmast följande åren ytterligare ökades. För landskontorens vidkommande hade tillkommit nya former av skatter: värnskatt och krigskonjunkturskatt. Det framlagda förslaget avsåg att lätta denna arbetsbörda, som särskilt åvilade avdelningscheferna; därjämte ville man i viss mån avskaffa bruket att i så stor utsträckning som skett använda icke-ordinarie tjänstemän.
Enligt Kungl. Maj:ts förslag beslöts vid nämnda års riksdag ombilda läns- notarie- och länsbokhållaretjänsterna av första klass — dock icke i Gotlands län — till assessorstjänster. I stället inrättades nya tjänster av förstnämnda slag i vissa län, medan i andra blott extra tjänster tillkomma. Andre läns- notarie- och länsbokhållaretjänsterna indrogos med visst undantag.3
Såsom kompetenskrav för att kunna erhålla landssekreterare-, landskamre- rare-, länsassessors-, länsnotarie- eller länsbokhållaretjänst stadgades nu exa- men, medförande behörighet till domarebefattning.
År 41918 utfärdades en ny landshövdinginstruktion. I stora delar var den likartad med 1855 års instruktion.
I vissa avseenden innehöll den emellertid nyheter. Landshövdingen skulle nu icke blott inhämta föredragandens mening, utan föredraganden hade skyl- 1 Bet.T87_5, sid. 113 ff. '-' Prop. 1917:211 , sid. 130. ” Prop. 19l7z211, sid. 134 ff; riksd. skriv. l9l7:216, sid. 23 ff. 16—427803.
dighet att uttala-denna. Vid avvikande mening hade nu föredraganden icke blott rätt utan även skyldighet att avgiva reservation. Föredragande blevo även länsassessorerna; efter Kungl. Maj:ts förordnande voro deSSutom läns- notarier och länsbokhållare skyldiga att föredraga vissa grupper av ärenden. Föredragande erhöll rätt att utan föregående föredragning vidtaga vissa åt- gärder, däribland de i ovan berörda 1910 års cirkulär omnämnda. Vid av- delningschefs föredragning av vissa ärenden skulle jämväl chefen för andra avdelningen vara närvarande (pleniärenden); bland sådana ärenden nämndes inventering hos utmätningsman, tillsättning av befattningshavare m. m.
Fortfarande fattade landshövdingen ensam beslut. Vid förfall för landshöv— dingen utövades beslutanderätten i normala fall av föredraganden jämte chefen för den andra avdelningen. Kontrasignation nämndes icke i denna instruktion, som i stället talade om underskrift; denna skedde dock på samma sätt som tidigare kontrasignationen.
Under tiden efter år 1918 ökades ytterligare länsstyrelsernas arbetsbörda. Enligt förefintlig statistik utgjorde ökningen för rikets länsstyrelser i genom— snitt under åren 1919—1933 708 procent.1
För att avhjälpa denna ökning i arbetet ökades icke den ordinarie perso- nalen med undantag för personalen hos några länsstyrelser; vid sådant för— hållande nödgades länsstyrelserna förstärka sina arbetskrafter genom an- ställning av icke-ordinarie personal. Ökningen av den senare var så stor, att denna personal är 1935 utgjorde för landskontoren i riket i genomsnitt 533 procent av hela personalen.2
För att i viss mån motverka arbetsökningen fortsattes den redan tidigare påbörjade rationaliseringen i förut angivna riktningar; här må omnämnas. att principen om att arbete icke borde utföras av personal med högre kvali- fikationer än nödigt medförde, att 39 kvinnliga biträden år 1920 uppfördes på ordinarie stat.a ' En viss lättnad .i arbetsbördan skedde för landskontorens del därigenom. att ärenden angående ecklesiastika boställen och statens utarrenderade jord— bruksdomäner överflyttades till andra myndigheter.
En välbehövlig förstärkning av landskontorens arbetskraft bereddes där- igenom, att år 1935 länsstyrelse fick rätt att efter Kungl. Maj:ts medgivande anställa bokföringssakkunnig person med uteslutande uppgift att under lands- kamrerarens ledning året om verkställa utredningsarbete för taxering.
Även vid denna tid framfördes förslag om att skapa nya avdelningar vid länsstyrelserna; 1924 års uppbördssakkunniga föreslogo sålunda, att vid landskontoren skulle inrättas en särskild uppbördsavdelning. Ävenledes disku— terades frågan om införande av byråsystem vid länsstyrelserna efter möns- ter av de centrala ämbetsverkenf
1 Länsstyrelseutredningen, bet. 1936, sid. 209. ” Länsstyrelseutredningen, bet. 1936, sid. 212. 3 Prop. 1920: 1: 5, sid. 245 ff; riksd. skriv. 192015. _ ' Beckius: De svenska länsstyrelsernas organisationslråga (Nordisk administrativt tidsskrift 1935, sid. 82 ff.). "
Behovet av en omorganisation gjorde sig alltmera gällande. Först år 1935 kom emellertid en utredning rörande länsstyrelsernas organisation till stånd genom tillkallade utredningsmän (länsstyrelseutredningen), vilka följande år framlade förslag i ämnet.
Länsstyrelseutredningen föreslog inrättande av ett stort antal dels före- dragandetjänster i lönegrad B 26, vilkas innehavare benämndes länsassessor av 2:a klass, och dels andra ordinarie tjänster i lägre lönegrader. Dessa nya tjänster avsågo till övervägande del landskanslierna; landskontorens arbets- börda — därvid nämndes då särskilt taxeringsarbetet — ansågs icke moti- vera ökning av antalet tjänster i samma utsträckning som skedde beträf- fande landskanslierna. Kungl. Maj:t och riksdagen vidtogo beträffande de föreslagna nya tjänsterna den ändringen, att antalet assessorstjänster betyd- ligt reducerades, varjämte desamma förvandlades till extra ordinarie i 27 lönegraden; däremot inrättades ett antal nya tjänster i lönegrad B 21 och ' lägre lönegrader. Härvid kom fortfarande det större antalet tjänster lands-
kanslierna till godo.
I övrigt voro de nyheter, som av utredningen föreslogos och även genom- fördes, följande.
I fråga om kompetens för erhållande av högre befattningar å landskon— toren ändrades denna så, att statsvetenskaplig—juridisk examen likställdes med juris kandidatexamen.
Föredragning skulle nu omhänderhavas icke blott av avdelningschef och'
» länsassessor utan även av länsnotarie och länsbokhållare. För beredande
av lättnad i arbetsbördan vid tillfällig anhopning av göromål hos avdelnings- chef och länsassessor ägde länsstyrelse överflytta vissa ärenden från dessa till handläggning av länsnotarie, respektive länsbokhållare.
Beslutanderätten i vissa ärenden överflyttades från landshövdingen till annan befattningshavare. I landshövdingens frånvaro skulle i ärenden, vari landshövdingen normalt beslutade, beslutanderätten utövas av vederbörande föredragande, därest denne var annan än avdelningschef, jämte avdelnings- chefen å samma avdelning; i ärenden, som avdelningschef själv hade att före—' draga, skulle denne och avdelningschefen å andra avdelningen besluta. '
För att belysa landskontorens arbetsbörda, såvitt angår befattningen med
, taxering, hava för åren 1939 och 1940 sammanställts vissa uppgifter, till en . del hämtade ur länsstyrelsernas arbetsredogörelser till socialdepartementet
& i i
och till en del ur deras redogörelser till finansdepartementet i samband med begäran om ersättning till ordförande i taxeringsnämnd m. fl. Där så kunnat ske, har jämförelse skett med motsvarande uppgifter för år 1923 (eller bud-. getåret 1922/1923), hämtade ur 1923 års taxeringssakkunnigas betänkande år 1925. Uppgifterna äro intagna som Bilaga C.
Kap. 2. Landskontorens nuvarande organisation och arbetsuppgifter.
& 1. 1937 års landshövdinginstruktion.
Nu gällande landshövdinginstruktion utfärdades den 19 november 1937 (nr 902).1 Bland andra författningar, som avse länsstyrelsernas verksamhet, må nämnas kungörelsen den 13 november 1931 med föreskrifter angående medelsförvaltningen i länen (nr 396) ,2 cirkuläret den 19 november 1937 till länsstyrelserna i samtliga län angående fastställande av arbetsordningar m. m. samt kungörelsen den 27 oktober 1939 om särskilda åligganden, som under vissa förhållanden tillkomma länsstyrelserna och dem underlydande myndig- heter (nr 777).
Enligt landshövdinginstruktionen är styrelsen i varje län anförtrodd åt en landshövding, som utövar densamma med biträde av en landssekreterare och en landskamrerare jämte andra befattningshavare såsom föredragande.
På landskontoren äro anställda, utom landskamreraren som avdelnings- chef, en eller flera länsassessorer (i Gotlands län finnes icke någon länsasses- sor), länsbokhållare, landskontorister, kansli- och kontorsbiträden, expedi- tionsvakter och telefonister. Därjämte äro enligt särskilda Kungl. Maj:ts med- givanden anställda bokföringssakkunniga taxeringsbiträden.
Antalet befattningshavare av olika slag å landskontoren framgår av såsom Bilaga D intagen personalförteckning.
I kungl. brev den 12 november 1937 meddelas följande bestämmelser att gälla tills vidare från och med den 1 januari 1938 beträffande lönesättningen m. m. för icke-ordinarie befattningshavare, som icke förordnas av Kungl. Maj:t "och till vilka lön utgår ur anslagsposter i av Kungl. Maj :t fastställd avlöningsstat för länsstyrelserna.
1. Till befattningshavare, som antagits till extra länsnotarie eller extra länsbok- hållare, må lön utgå under första tjänsteåret högst enligt 14:e lönegraden i den i kungörelsen den 15 juni 1935 (nr 397) med avlöningsbestämmelser för icke-ordina- rie befattningshavare vid nyreglerade verk inom allmänna civilförvaltningen? in- tagna löneplanen för extra tjänstemän och under påföljande två är högst enligt 19:e lönegraden i samma löneplan. Därefter må befattningshavaren av länsstyrelsen antagas till extra ordinarie länsnotarie eller extra ordinarie länsbokhållare med placering högst i 19:e lönegraden i den i samma kungörelse intagna löneplanen för extra ordinarie tjänstemän. Befattningshavare, varom här är fråga, skall inne- hava sådan kompetens som är eller varder föreskriven som villkor för utnämning till länsnotarie eller länsbokhållare.
1 Ändrad genom kungörelserna den 17 juni 1938 (nr 413), den 23 februari 1940 (nr 84) och den 7 mars 1941 (nr 109). ” Ändrad genom kungörelserna den 24 februari 1933 (nr 63), den 15 augusti 1933 (nr 530). den 27 april 1934 (nr 118), den 24 april 1936 (nr 168), den 17 december 1937 (nr 975), den 12 maj 1939 (nr 163), den 20 december 1940 (nr 1015), den 19 september 1941 (nr 771) och den 30 oktober 1941 (nr 823). ' Numera gäller civila icke-ordinariereglementet den 15 juni 1939 (nr 273).
2. .Till befattningshavare, som antagits till extra landskanslist eller extra lands— kontorist, må lön utgå under första tjänsteåret högst enligt 4:e lönegraden i löne— planen för extra tjänstemän, under påföljande två är högst enligt 7:e lönegraden och under därefter följande tre är högst enligt 11:e lönegraden i samma löneplan. Därefter må befattningshavaren av länsstyrelsen antagas till extra ordinarie lands- kanslist eller extra ordinarie landskontorist med placering högst i 14:e lönegraden i löneplanen för extra ordinarie tjänstemän. Vid beräkning av tjänstetid mä allenast i fall då länsstyrelsen av särskilda skäl därtill finner anledning hänsyn tagas till sådan tjänstgöring inom fögderiförvaltningen, som ägt rum efter erhållande av antagningsbevis. Med befattningshavare, varom här är fråga, avses aspirant å lands- kanslist- eller landskontoristtjänst eller befattning inom fögderiförvaltningen.
3. Till befattningshavare, som antagits till extra kontorsbiträde, må lön utgå un— der första tjänsteåret högst enligt 2:a lönegraden och under påföljande tre är högst enligt 4:e lönegraden i löneplanen för extra tjänstemän. Därefter må befatt- ningshavaren av länsstyrelsen antagas till extra ordinarie kontorsbiträde med pla- cering högst i 4:e lönegraden i löneplanen för extra ordinarie tjänstemän.
4. Till befattningshavare, som antagits till extra expeditionsvakt, må lön utgå högst enligt 5:e lönegraden i löneplanen för extra tjänstemän.
5. *Till befattningshavare, som antagits till extra eller extra ordinarie telefonist, må lön utgå högst enligt 2:a lönegraden i löneplanen för extra ordinarie tjänste- man.
För åstadkommande av prövning av extra tjänstemans lämplighet bör vid utfär—
, dande av antagningsbevis extra tjänsteman anställas tills vidare, dock högst intill en . tidpunkt, som infaller sex månader efter den dag, från vilken antagningen skett,
och bör vid en tidpunkt, som infaller omkring 14 dagar före utgången av nämnda tid, tagas under övervägande, huruvida anställningstiden må förlängas.
Landskamrerare och länsassessor samt extra ordinarie befattningshavare i motsvarande tjänstegrader tillsättas av Kungl. Maj:t efter förslag av länssty- relsen. De ordinarie och extra ordinarie befattningshavare, som icke nu nämnts, tillsättas av länsstyrelsen. Övrig personal antages av länsstyrelsen. Landskamrerare och ordinarie länsassessor tillsättas genom fullmakt. Övriga ordinarie befattningshavare tillsättas genom konstitutorial.
För att kunna uppföras på förslag till Iandskamrerartjänst eller länsasses- sorsbefattning å landskontor eller utnämnas till länsbokhållare fordras. att ; vederbörande avlagt antingen examen, medförande behörighet till domarbe- ' fattning, eller statsvetenskaplig-juridisk examen.
För ordinarie befattningshavare skall normalt arbetstiden å tjänsterummet utgöra 42 timmar i veckan samt förläggas till tider, som bestämmas av lands— hövdingen med iakttagande av att arbetstiden icke någon arbetsdag må un- derstiga 4 1/2 timmar. Om och iden mån omständigheterna det tillåta, må läns- styrelsen för högst tre månader under tiden juni—september medgiva, att arbetstiden inskränkes med högst 9 timmar i veckan, varvid arbetstiden på lördagar må begränsas till 3 1/2 timmar.1 Viss inskränkning i arbetstiden må ock kunna medgivas vid särskilda tillfällen. Då göromålens gång det kräver, äger landshövdingen eller avdelningschef påfordra nödig utsträckning av ar- betstiden. __ ftw.-ti"
w...—..»:
) )
1 Berörda inskränkning i arbetstiden har under är 1942 i viss mån begränsats genom kun— görelsen den 22 maj 1942 (nr 257).
Icke-ordinarie befattningshavare skall utföra sitt arbete å tjänsterummet å tid, varom, där ej annat finnes stadgat, föreskrifter meddelas i arbetsordning— en eller av landshövdingen eller, efter dennes hestämmade, av avdelningschef.
Länsstyrelsen åligger att giva noggrann akt på länets tillstånd och behov samt i allt söka främja länets utveckling och dess befolknings bästa. Påkallas åtgärd, som länsstyrelsen icke äger själv omedelbart vidtaga, bör länsstyrelsen hos Kungl. Maj:t eller vederbörande myndighet göra framställning i ämnet. Länsstyrelsen bör hos Kungl. Maj:t anmäla vad som synes vara av särskild vikt för Kungl. Maj :t att erfara rörande länet, dess befolkning och inom länet timade tilldragelser. Utöver denna länsstyrelsens allmänna uppgift har lands- kontoret att:
bevaka det allmännas rätt, om uppbördsman beträdes med tillgrepp, för- skingring eller brist vid redovisning av allmänna medel eller annat, som un- der uppbördsmannaansvar blivit honom anförtrott, eller sådant förhållande yppas vid dödsfall, samt utfärda allmän kungörelse, om någon, som äger taga befattning med utsökningsmål eller fått utmätningsmans uppdrag att verk- ställa indrivning, avlidit eller rymt och i medel eller annat, som han omhän- derhar, yppats brist, varför ersättning skall utgå av allmänna medel,
verkställa inventering, då häradsskrivare eller den, som enligt Kungl. Maj:ts förordnande skall förrätta mantalsskrivning i stad, tillträder sin tjänst eller därifrån avgår; samt
bevaka kronans rätt vid processer, husesyner och andra förrättningar; ävensom handlägga ärenden, som angå:
mantalsskrivning, beskattning, upphörd och indrivning,
tillsättning av samt tjänstledighet, vikarie och avsked ävensom pension för befattningshavare å landskontoret samt häradsskrivare,
fel eller försummelse i tjänsten av länsassessor och lägre befattningsha- vare, vilka tillhöra landskontoret, samt häradsskrivare,
avlöningsförhöjning och ålderstillägg för innehavare av tjänst eller be- fattning vid landsstaten,
förande av tjänstematrikel för landsstaten, statens utlåningsfonder samt övriga bidrag eller understöd av statsmedel. där fråga ej är om beviljande av bidrag till kommunikationsväsendet eller er- sättning av staten för fattigvård eller barnavård,
medelsförvaltningen utom såvitt angår landskansliets expeditionsmedel, påförande, befrielse och redovisning av böter enligt värnpliktslagen, granskning av landskontorets underredogörares räkenskaper och medels— förvaltning,
inventering hos annan överexekutor än länsstyrelsen av penningar, som jämlikt lagen den 24 mars 1927 nedsatts i allmänt förvar, samt hos härads- skrivare eller mantalsskrivningsförrättare i stad utan magistrat,
vård av uppbördssäkerhet och bevakning av statsverkets fordringar, kontroll å stämpelförsäljning, arvsskatt och skatt å gåva, tillsyn över stiftelser,
besvär över debitering av kommunalutskylder och nöjesskatt ävensom an- nat beslut av kommunal myndighet i ämne, som tillhör landskontorets be- fattning, tillsyn över fast och lös egendom, som tillhör staten eller varöver staten eljest har vård och inseende, samt vård av åtkomst- och andra handlingar rörande samma egendom, förvärvande åt eller avhändande från staten eller allmän inrättning av äganderätt till fastighet, . jordregister och jordeböcker, markegångssättning, folkpensionering, tvister om, huru och till vilket belopp prästerskapets och kyrkobetjäning- ens samt folkskollärarnas löningsrättigheter skola utgöras, kommuns skyldighet att tillhandahålla rektor vid allmänt läroverk bostad eller hyresersättning, ' kronans rätt till jordägarandel i gruva samt försvarsavgift för gruva, vederhäftighetsbevis, till landskontorets verksamhetsområde hörande framställningar och ut- låtanden samt andra till kameralförvaltningen hörande eller därav direkt härflytande frågor. Övriga ärenden handläggas av landskansliet. Beträffande ärende, som icke enligt det ovan sagda klart kan hänföras till ) en av avdelningarna, förordnar länsstyrelsen efter de angivna fördelnings- grunderna, vilken avdelning som skall handlägga detsamma. j Skulle vid någon länsstyrelse med hänsyn till hos densamma rådande sär— ) skilda förhållanden mindre jämkning i ovannämnda fördelning av ärenden ! befinnas erforderlig, äger länsstyrelsen förordna därom. Beslut i saken skall ) ofördröjligen anmälas till chefen för socialdepartementet. Landskamreraren, som är chef för landskontoret, åligger: att söka vinna den förtrogenhet med förhållandena inom länet, som er- fordras för ett behörigt fullgörande av hans befattning, att i egenskap av föredragande enligt bestämmelserna i denna instruktion antingen bereda och föredraga eller själv avgöra eller ock för vederbörlig åt- gärd till underordnad tjänsteman överlämna de till landskontoret hörande , ärenden, som enligt arbetsordningen för länsstyrelsen ankomma på hans ) handläggning, att hava tillsyn över göromålen inom landskontoret samt övervaka, att de därstädes tjänstgörande befattningshavarna behörigen fullgöra sina ålig- ganden, att'särskilt hälla tillsyn därå, att landskontoret åliggande räkenskaper och redogörelser i behörig ordning upprättas och avlämnas samt att upphörd, in- drivning och redovisning av kronoutskylder, statsverkets övriga inkomster och andra allmänna medel ävensom böter, allt så vitt de tillhöra landskon- torets redovisning, å rätt tid och i stadgad ordning verkställas,
att ansvara för till landskontoret inkommande värdehandlingar samt över dem föra anteckningar enligt särskilda föreskrifter,
att ansvara för till landskontoret med posten ankommande medel, att föranstalta om fortlöpande kontroll å att till landskontoret inkom- mande medel bliva i vederbörlig ordning bokförda och levererade,
att i landskontoret föra förteckning över lagar, förordningar och andra stadganden, enligt vilka åligganden eller befogenheter tillagts länsstyrelsen. ävensom
att i övrigt fullgöra vad enligt denna instruktion eller eljest meddelade be- stämmelser tillhör hans befattning.
Länsassessor å landskontoret åligger att i enlighet med bestämmelserna i denna instruktion med samma befogenhet, som tillkommer avdelningsche- fen i dennes egenskap av föredragande, handlägga de grupper av ärenden. som enligt arbetsordningen eller eljest av länsstyrelsen meddelade föreskrif— ter anförtros honom, ävensom att enligt länsstyrelsens närmare bestämmande biträda avdelningschefen med övriga förekommande göromål.
Länsbolchållare åligger:
att i enlighet med bestämmelserna i denna instruktion med samma befo— genhet, som tillkommer avdelningschefen i dennes egenskap av föredragan- de, handlägga de grupper av ärenden, som enligt arbetsordningen eller eljest av länsstyrelsen meddelade föreskrifter anförtros honom,
att bereda å landskontoret förekommande anordningsärenden, att övervaka arbetet med räkenskapsföringen å landskontoret och därvid tillse, att till länsstyrelsen influtna medel bliva vederbörligen bokförda, samt
att enligt länsstyrelsens närmare bestämmande biträda vid de till lands— kontoret hörande göromålen i övrigt.
Landskontorist samt kansli— och kontorsbiträde hava att efter avdelnings- chefens föreskrifter deltaga i förekommande göromål. Efter förordnande av länsstyrelsen åligger det landskontorist att mottaga och ansvara för å landskontoret kontant erlagda medel.
Envar befattningshavare har skyldighet att lämna landskamreraren det biträde, som erfordras för fullgörande av de uppgifter, som åvila denne en- ligt taxeringsförordningen, ävensom att ombesörja protokoll- och längdfö— ring åt prövningsnämnd samt utskriftsarbete m. m. åt nämnden. Jämlikt taxeringsförordningen meddelar Kungl. Maj:t föreskrifter angående den er— sättning, som må utgå till annan än landskamrerare för taxeringsarbete, var- om här är fråga.
Vad i allmän lag eller författning sägs om jäv mot domare, gäller även i fråga om landshövding och föredragande, dock att i ekonomi- och politimål av allmän beskaffenhet jäv icke skall anses föreligga mot landshövding eller föredragande därför att han med avseende å sin enskilda samhällsställning har del i saken.
Länsstyrelsen fastställer med iakttagande av i landshövdinginstruktionen eller eljest meddelade föreskrifter arbetsordning för arbetet inom länssty- relsen. Arbetsordningen innefattar jämväl bestämmelser rörande fördelning-—
en mellan befattningshavarna av föredragningsskyldighet och göromål i övrigt. Denna fördelning göres efter ärendenas beskaffenhet och med hänsyn till arbetskrafternas kvalifikationer. Då arbetsordning antages eller ändras, skall anmälan ofördröjligen göras till chefen för socialdepartementet.
Utan hinder av fastställd arbetsordning äger avdelningschef, närhelst han finner anledning därtill, övertaga handläggning av ärende, som ankommer ä annan befattningshavare inom avdelningen. Vidare mä länsstyrelsen, där , så finnes lämpligt och meddelade bestämmelser icke lägga hinder i vägen, 1 uppdraga åt länsassessor, länsnotarie och länsbokhållare att såsom föredra- ' gande handlägga ärende, som eljest icke skulle tillhöra hans handläggning.
Länsstyrelsen äger dock allenast då så anses oundgängligen nödvändigt med hänsyn till omfattningen av visst eller vissa göromål uppdraga åt annan be— fattningshavare att fullgöra avdelningschefs åligganden vid landshövdingens frånvaro beträffande andra ärenden än dem, vari avdelningschefen ensam äger besluta.
Föredragande äger själv eller genom honom underordnad tjänsteman med- dela sådana detaljbestämmelser, vilka utgöra omedelbar tillämpning av läns- styrelsens beslut eller gällande föreskrifter, ävensom besvara till länsstyrel- sen inkomna förfrågningar rörande faktiska förhållanden; föregripande av något länsstyrelsens beslut må dock icke ske.
Därjämte äger föredragande själv eller genom honom underordnad tjänste-
! man medelst remiss eller särskild skrivelse infordra förklaringar, upplys-
ningar eller yttranden, som finnas erforderliga för ärendes beredande. Här- vid må föredragande i vissa fall förelägga vite eller äventyr, att ärendet av- göres i befintligt skick.
Vidare äger föredragande till bearbetning, granskning, anteckning, förva-
l ring eller annan behörig åtgärd befordra rapporter och andra inkommande handlingar, som äro av beskaffenhet att icke föranleda till omedelbar eller Ä vidare åtgärd av länsstyrelsen, ävensom infordra uteblivna berättelser och rapporter.
Landshövdingen äger ensam beslutanderätt i alla de ärenden, som föredra—
; gas inför honom. Föredraganden är skyldig att uttala sin mening och, därest
beslutet avviker därifrån, låta anteckna densamma till protokollet. Därest icke landshövdingen påkallar föredragning eller föredragande finner särskild omständighet böra föranleda därtill, mä föredragande å länsstyrel- sens vägnar meddela beslut i ärenden dels av expeditionell natur och dels eljest av den art, att i avgörandet icke skäligen bör krävas deltagande av mer än en person. Till ärenden av sistnämnda art hänföras, såvitt landskontoret angår", allenast ärenden, som angå påförande av och befrielse från böter en- ligt värnpliktslagen, restitution, avkortning och avskrivning av utskylder och avgifter till kronan samt sådana utskylder och avgifter, som uppbäras eller redovisas i sammanhang med kronouppbörden, avkortning och avskrivning av böter, mantalsskrivning, arvsskatt och skatt för gåva samt anordning av medel. Vid ledighet å landshövdingtjänsten eller då landshövdingen är tjänstledig
eller frånvarande eller hindrad av andra tjänsteangelägenheter eller jävig, utövas beslutanderätten i ärenden, som skola föredragas för landshövdingen:
a) där landssekreteraren eller landskamreraren är föredragande, av dem båda gemensamt; vid skiljaktiga meningar dem emellan gäller föredragandens mening såsom länsstyrelsens beslut;
b) i andra fall av föredraganden och hans avdelningschef; vid skiljaktiga meningar dem emellan gäller avdelningschefens mening såsom länsstyrel- sens beslut.
Den, vilkens mening icke överensstämmer med fattat beslut, åligger att till protokollet anteckna sin skiljaktiga mening.
Vid avgörande av ärende, vari föredragande äger ensam besluta, må denne likväl, om han finner särskild omständighet böra föranleda därtill, påkalla, att i avgörandet skall deltaga, i fall som under a) här ovan sägs, avdelnings- chefen å andra avdelningen och i fall, som under b) omförmäles, avdelnings- chefen å den avdelning, föredraganden tillhör.
I landshövdingens frånvaro gäller viss inskränkning i länsstyrelsens beslu— tanderätt, exempelvis beträffande tjänstetillsättning.
Vid avgörandet av vissa för de båda avdelningarna gemensamma ärenden skall avdelningschefen å den avdelning, föredraganden icke tillhör, vara när— varande. Hit höra ärenden angående inventering eller inspektion hos utmät- ningsman, tjänstetillsättning, vissa personalförhållanden o. dyl.
Om länsstyrelsen vid prövning av ekonomi- eller politimål finner nödigt höra vittnen, må länsstyrelsen förordna om vittnesförhör vid allmän under- rätt.
Protokoll föres, då muntligt förhör eller sammanträde med menighet hålles eller offentlig förrättning äger rum, då avvikande mening uttalats ävensom eljest då länsstyrelsen finner anledning därtill. Protokollet underskrives av föredraganden. -
Då fråga icke är om protokoll i ärende, som föredragande ensam avgjort, påtecknas protokollet av landshövdingen eller i hans frånvaro av den, som jämte föredraganden deltagit i ärendets handläggning.
Koncept till expedition skall förses med anteckning om vilken eller vilka som deltagit i ärendets handläggning.
Från länsstyrelsen utgående expedition i ärende, som föredragits inför landshövdingen, underskrives av denne och den eller dem, som jämte honom deltagit i ärendets handläggning. Utgående expeditioniårende, som föredra- gits i landshövdingens frånvaro, underskrives »På länsstyrelsens vägnar» av föredraganden och den eller de avdelningschefer, som jämte honom deltagiti handläggningen. I ärende, som föredragande ensam handlagt, underskrives utgående expedition av denne, om han ensam avgjort ärendet i dess helhet (t. ex. mantalsskrivningsmål), »På länsstyrelsens vägnar» och eljest (t. ex. remiss för att infordra förklaring) »På tjänstens vägnar».
Telegram och kungörelser, som skola intagas i tidningar, må undertecknas » Länsstyrelsen».
Remisser och expeditioner, som handlagts av annan. än föredragande, un— derskrives av den förstnämnde »Enligt uppdrag». _ Protokollsutdrag underskrives av föredraganden.
Anordningsbeslut undertecknas på samma sätt som utgående expeditioner samt kontrasigneras, såvitt angår landskontoret, av den länsbokhållare, som berett ärendet.
Checker, förteckningar över utfärdade giro- och utbetalningskort samt kvit— ton underskrivas av landskamreraren med kontrasignation av länsbokhållare.
Om skiljaktig mening antecknats till protokollet vid upprättande av för- slag till besättande av tjänst eller vid föredragning av ärende, vari beslut skall underställas högre myndighets prövning eller utlåtande avgivas till Kungl. Maj:t, chef för statsdepartement eller central ämbetsmyndighet, skall utdrag av protokollet, upptagande sådan mening, åtfölja den utgående expeditionen.
& 2. Länsstyrelsens och landskamrerarens befattning med taxering. S. k. partiell ledighet. Som av den historiska redogörelsen rörande beskatt- ningsnämnderna framgår, började i slutet av 1700-talet företagas översyn över de i länen verkställda taxeringarna. Denna handhades å landskontoret närmast under landskamrerarens ledning. Nämnda redogörelse återgiver ock- så i korthet den följande utvecklingen beträffande länsstyrelsens och lands- kamrerarens befattning med taxeringsväsendet. Landshövdinginstruktionerna innehöllo härom intet annat än att hänvisning skedde till gällande författ- ningar.
Genom införande av deklarationsplikt och densammas successiva utsträc- kande till att omfatta allt flera skattskyldiga samt nya skattebestämmelser av komplicerad natur ökades allt mera det arbete med taxeringen, som det ålåg landskamreraren att utföra med biträde av landskontorets personal. Så små— ningom blev det omöjligt för honom att samtidigt med arbetet till prövnings- nämnden medhinna övriga tjänstegöromål. I 1907 års bevillningsförordning och 1910 års taxeringsförordning stadgades därför, att landskamreraren, efter länsstyrelsens prövning, under tiden för prövningsnämndsarbetet ägde erhålla ledighet från övriga med tjänsten förenade göromål för granskning av taxe- ringsuppgifter, taxeringslängder och besvär. Någon dylik bestämmelse intogs icke i 1928 års taxeringsförordning. Genom kungl. brev den 1 februari 1929 lämnades en liknande bestämmelse; därjämte förordnades, att enahanda le- dighet finge beviljas hos länsstyrelsen anställd tjänsteman, som förordnats att beträffande vissa taxeringsårenden eller vissa grupper av sådana ärenden fullgöra landskamrerarens åligganden (biträdande landskamrerare).
Även om landskamreraren beretts viss lättnad i sin arbetsbörda genom den år 1922 införda rätten för länsstyrelse att efter Kungl. Maj:ts medgivande förordna biträdande landskamrerare, nödgades han dock alltjämt under stor del av året taga ledigt från tjänsten i övrigt för att ägna sig åt taxeringsar- bete.
Till de vikarier, som med anledning härav förordnades, utgick vikariats- ersättning.
Riksdagens revisorer anmärkte åren 19291 och 1934:2 på förekomsten av partiella ledigheter och uttalade därvid bl. a., att de verk, där sådana före- komme — detta vore mest fallet beträffande länsstyrelserna — därigenom, med hänsyn till gällande regler för dispositionen av anslag till avlöningar, hade möjlighet att förstärka sina arbetskrafter utan föregående prövning av Kungl. Maj:t och riksdagen. 1934 års revisorer anförde8 dessutom, att det syntes böra undersökas, i vad mån det kunde vara möjligt att vid länsstyrelserna minska behovet av sådana ledigheter genom ändring av gällande bestämmelser an- gående arbetsfördelningen. 1930* och 19355 års riksdagar instämde i reviso- rernas berörda uttalanden och anhöllo, att Kungl. Maj:t måtte taga frågan om nämnda ledigheter under prövning.
I fråga om omfattningen av landskamrerarnas partiella ledigheter må näm- nas, att desamma under år 1934 uppgingo till i genomsnitt cirka sex och en halv månad per landskamrerare.'3
Länsstyrelseutredningen upptog denna fråga till behandling och uttalade bl. a.,7 att de partiella ledigheterna för länsstyrelsernas del tillgripits för att utöka antalet föredragande. Detta hade också varit erforderligt för att avverka arbetsbördan inom rimlig tid. En första åtgärd borde således vara att i er- forderlig utsträckning inrätta nya föredragandetjänster. Att avväga antalet där- av så, att det motsvarade behovet även vid toppbelastning, kunde emellertid icke komma i fråga. Man måste i stället söka finna det antal, som med säker- het året om kunde hava full föredragning, men därjämte skapa anordningar, som medgåve tillfällig utökning av föredragandenas antal, då så tarva- des. För dylik utökning syntes det emellertid icke nödvändigt att begagna dittills anlitade utväg att förordna tjänsteman i lägre lönegrad att mot vika- riatsersättning bestrida befattning inom högre lönegrad eller göromål, vilka eljest ankomme på tjänsteman inom högre lönegrad. Spörsmålet syntes kun- na lösas på det sätt, att innehavarna av juristbefattningar ålades skyldighet att enligt närmare föreskrifter fullgöra göromål, som åvilade annan högre befattningshavare.
Efter tillkomsten av 1937 års landshövdinginstruktion kunna partiellaledig- heter med förordnande av vikarier med vikariatsersättning endast i undan- tagsfall förekomma.
Befattningshavarnas å landskontoren arbete till prövningsnämnden. Un- der tiden juni—oktober sysselsättes landskontorets personal i stor utsträck- ning med arbete åt prövningsnämnden. Detta arbete består i biträde åt Sands-
] Rev. ber. 1929zI, sid. 94. 2 Rev. ber. 1934:I, sid. 169. " Rev. ber. 1934: I, sid. 170. * Riksd. skriv. 1930: 175, sid. 12. 5 Riksd. skriv. 193åz279, sid. 12. ” Länsstyrelseutredningen, bet. 1936, sid. 41. " Bet. 1936, sid. 43.
kamreraren med granskning av taxeringarna och inkomna besvär samt med upprättande av yttranden över de sistnämnda; vidare förekomma uppgörande av referat av besvär rn. m., protokoll- och längdföring samt utskriftsarbete m. 111. Under en stor del av den tid, prövningsnämndsarbetet pågår, förekom- mer jämväl i övrigt en betydande arbetsanhopning på landskontoret: sålunda avslutas bokföringen för föregående budgetår, ett stort antal redovisningar till centrala myndigheter färdigställas, balanslängder över oredovisade krono- utskylder och böter granskas, beslut om avkortning och avskrivning därav meddelas, rekvisitioner av statsbidrag till skolor granskas, besvär i mantals- skrivningsmål, som skola ingivas till länsstyrelsen före den 1 juli, börja behandlas. På grund härav kan prövningsnämndsarbetet icke med den per- sonal, som nu är anställd å landskontoren, medhinnas å tjänstetid utan härför måste tagas i anspråk övertid. Endast till mindre och i så fall okvalificerad del kan i regel arbetet utföras av tillfälligt anställda personer utom länssty— relsen.
I detta arbetes natur det är regelbundet återkommande, relativt lång- varigt och synnerligen påfrestande (icke minst därigenom att det delvis måste utföras under sommarmånaderna) —— torde, åtminstone efter tillkomsten av nu gällande taxeringsförordning, enligt vilken nämnda arbete får anses som tjänsteåliggande, anledningen vara att söka till att, enligt särskilda av Kungl. Maj:t med' stöd av TF 145 % 5 mom. utfärdade föreskrifter, övertidsersätt- ning därför utgår icke blott till befattningshavare, som enligt gällande av- löningsreglementen äro berättigade till dylik ersättning, utan även till befatt- ningshavare i högre lönegrad (enligt avlöningsreglementena utgår övertids— ersättning blott till befattningshavare i 1—18 lönegrader'na) .1
En såsom Bilaga E intagen tablå utvisar storleken av de ersättningar, som under åren 1937—1941 sålunda utgått för prövningsnämndsarbetet. I de an— givna beloppen ingå dock till mindre del ersättningar även till personer utom länsstyrelsen.
Riksdagens revisorer hava vid åtskilliga tillfällen påtalat det rådande syste- met med ersättning åt landskontorets personal för prövningsnämndsarbete.
1927 års revisorer anförde2 härom bl. a., att de funnit, att övertidsersätt- ning i mycket stor utsträckning utbetalats vid länsstyrelserna till befattnings- havare i olika grader; i sammanhang därmed syntes jämväl böra uppmärk- sammas de ersättningar, som utginge till vissa hos länsstyrelserna anställda. av beskattningsnämnderna, framför allt prövningsnämnderna, anlitade be- fattningshavare. Någon bestämd praxis för ersättning i dylika fall syntes i allmänhet icke hava följts. Revisorerna ansåge det önskvärt, att normerande bestämmelser utarbetades för ett mera enhetligt ordnande av den mångfald ersättningar, som utginge till hos länsstyrelserna anställd personal.
Statsutskottet vid 1928 års riksdag uttalade, med instämmande av riks- dagen, bl. a. följande:3
1 Till landskamreraren utgår givetvis icke övertidsersättning för arbetet till prövningsnämn— den. ? Rev. ber. 1927:I, sid. 30. ” Utlät. 1928z90, sid. 14.
»Av intresse torde jämväl vara, att utredning sker beträffande frågan,'huruvida icke efter den omläggning av prövningsnämndernas arbete, som numera skett, det må anses lämpligt, att, i likhet med vad som redan gäller för arbete utfört av såsom kronoombud tjänstgörande befattningshavare hos länsstyrelserna, allt hos dessa nämnder förekommande arbete betraktas såsom tjänsteåliggande, och om ej medel, motsvarande de ersättningsbelopp, vilka härigenom besparas, i stället böra dispone- ras för avlönande av icke ordinarie personal vid länsstyrelserna.»
1930 års revisorer, som verkställt undersökning rörande den omfattning, i vilken länsstyrelsernas och fögderiförvaltningens tjänstemän uppburit er- sättning för arbete i taxeringsnämnder och prövningsnämnder, gjorde i frågan följande uttalande:1
»Revisorerna finna det anmärkningsvärt, att länsstyrelsernas tjänstemän i så stor utsträckning erhållit ersättning för sådant prövningsnämndsarbete, som enligt revi- sorernas mening borde tillhöra deras tjänsteåligganden. Enligt inkomna uppgifter har visserligen ersättning allenast utgått för arbete, som icke medhunnits under tjänstetid, men det synes revisorerna, som om, ifall övriga löpande ärenden lägga hinder i vägen för taxeringsarbetets fullgörande inom föreskriven tid, den riktiga utvägen vore att förordna vikarier för den med taxeringsarbetet sysselsatte tjänste- mannen under den tid taxeringsarbetet kräver hela hans arbetstid. Förutom att på detta sätt kostnaderna sannolikt kunde nedbringas, borde även taxeringens enhet- lighet vinna härpå.»
Statsutskottet vid 1931 års riksdag föreslog i anledning härav utredning rörande ett ändamålsenligt ordnande av taxeringsarbetet, närmast med hän- syn till användningen av den personal, som för detta ändamål årligen be— hövde tagas i anspråk. Riksdagen instämde häri. Som motivering anfördes:2
»Med hänsyn till den omfattning, i vilken länsstyrelsernas och fögderiförvaltning- arnas tjänstemän numera tagas i anspråk för det årliga taxeringsarbetet, anser ut» skottet en undersökning erforderlig till utrönande, huruvida icke åtgärder kunna vidtagas för att på ett lämpligare sätt ordna taxeringsarbetet i avseende ä dispositio- nen av den personal, som härför måste tagas i anspråk, samt huruvida personalen vid länsstyrelserna och fögderiförvaltningarna behöver för framtiden i nuvarande omfattning utnyttjas vid taxeringsarbetet. Otvivelaktigt är nämligen, att genom de nuvarande anordningarna kostnaderna bliva högst betydande, och det lärer även kunna befaras, att arbetet inom länsstyrelserna och underlydande förvaltningar menligt påverkas av nu gällande ordning härutinnan. En omständighet, som i hög grad medverkar till att nuvarande förfaringssätt icke längre kan anses ändamåls— enligt, är givetvis, att taxeringsarbetets omfattning under de senaste åren starkt ökats, varjämte en mera ingående prövning numera behöver ägnas taxeringsupp- gifterna. Samtliga på ordnandet av taxeringsarbetet inverkande omständigheter sy- nas därför böra i ett sammanhang göras till föremål för närmare utredning, därvid särskilt torde böra beaktas frågan om ledighet för vederbörande befattningshavare vid fullgörande av arbete inom taxerings- och prövningsnämnderna.»
Även 1932 års revisorer3 berörde frågan om ersättning till tjänstemän vid länsstyrelserna för arbete i taxerings- och prövningsnämnder, denna gångr med anledning av de stora ersättningar, som utgått vid en länsstyrelse, samt uttalade, att den omständigheten, att länsstyrelsens personal i så stor omfatt— ning toges i anspråk för taxeringsarbete, syntes kunna menligt inverka på _ Rev. ber. 1930: 1, sid. 93.
Utlåt. 1931:158, sid. 26; riksd. skriv. 19312346. Rev. ber. 1932: 1, sid. 25.
tal:,»-
arbetets gång inom länsstyrelsen samt medföra ökat behov av medel för av- lönande av icke-ordinarie personal.
Länsstyrelseutredningen, som även upptog denna fråga till behandling, ut- talade1 bl. a., att det givetvis icke läte sig göra att hålla stadigvarande per- sonal anställd vid landskontoren till sådant antal, att arbetskraften försloge till att under normal tjänstetid fullgöra toppbelastningen under de tre må- nader, prövningsnämndsarbetet bedreves. Att låta den vanliga personalen sköta prövningsnämndsarbetet å tjänstetid och anställa tillfälliga arbetskrafter som vikarier för de ordinarie, löpande tjänstebestyren vore icke genomför— bart, då kompetenta vikarier icke stode att få, vartill komme, att arbetsplats som regel saknades inom länsstyrelsen för erforderliga extra arbetskrafter genom att lokalutrymmena i allmänhet vore mycket begränsade och hårt ul- nyttjade. Det övertidsarbete, som sålunda måste påläggas landskontorens be- fattningshavare, hade varit synnerligen betungande och av helt annan omfatt- ning än som torde ha förutsatts såsom vanligt vid tillkomsten av avlö- ningsreglementet, vilket utginge från att övertidsarbete allenast undantags- . vis måste äga rum. Särskild ersättning härför hade också utgått från ansla- ; get till kostnader för årlig taxering, det 5. k. taxeringsanslaget. 1 Enligt utredningens mening hade statsverkets intresse gagnats av det sätt. varpå prövningsnämndsarbetet dittills varit organiserat. Utan samband med ] en taxeringsreform kunde någon väsentlig ändring i bestående förhållanden , beträffande nämnda arbete icke ske. För det övertidsarbete, som utfördes till
å prövningsnämnden, borde ersättning alltjämt utgå, även till befattningsha— ; vare över 20 lönegraden.2 Utredningen hade övervägt möjligheten att be- i träffande sistnämnda befattningshavare kompensera övertidsarbetet med
i en högre lönegradsplacering än den dåvarande. Då det icke vore uteslutet.
i
|
I
i 1
; att övertidsarbetet vid en reform av taxeringsarbetet kunde åtminstone vä- ; sentligt inskränkas, hade utredningen ansett en dylik kompensation icke ; höra komma i fråga. * Genom inrättande år 1937 av extra ordinarie länsassessorstjänster på lands- '* kontoren i fyra län (Stock-holms, Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Väs- ; temorrlands), vilka tjänsters innehavare fått till åliggande huvudsakligen att , handlägga taxeringsärenden, har en välbehövlig förstärkning av taxerings- ; organisationen vid länsstyrelserna erhållits. Denna har givetvis även påver- kat arbetet till prövningsnämnden. För ovan nämnda län visar den såsom bilaga E intagna tablån en nedgång av ersättningarna för berörda arbete un- . der åren efter 1937 , vilken väl till en del torde få hänföras till ifrågavarande _ personalförstärkning.3' * f 1 Bet. 1936, sid. 58. i 9 För närvarande 18 lönegraden. j ” En annan anledning till nedgången i nämnda ersättning torde vara att söka däri, att läns— , styrelserna från och med år 1940 icke hunnit utföra granskning av inkomst- och förmögenhets- taxeringarna i så stor utsträckning som tidigare till följd av arbetet med krigskonjunkturskatte- taxeringen. Ersättningarna för sistberörda arbete ingå icke i de ä tablån upptagna beloppen.
* Här må omnämnas även den förstärkning av taxeringsorganisationen, som efter förslag av beskattningsorganisationssakkunniga provisoriskt skett under är 1942 därigenom, att som regel
& 3. Befattningshavarnas å landskontoren uppdrag som ordförande och kronoombud i taxeringsnämnd.
Sedan lång tid tillbaka har det varit vanligt, att länsstyrelsernas, och sär- skilt landskontorens, befattningshavare förordnats att vara ordförande eller kronoombud i taxeringsnämnd. Medan befattningshavarnas uppdrag att bi- träda vid arbetet till prövningsnämnden från och med år 1928 med hänsyn till lydelsen av TF 94 ä 1 mom. får anses som tjänsteåliggande — detta utsäges tydligt i 1937 års landshövdinginstruktion 20 å — äro deras uppdrag i taxe- ringsnämnd att betrakta såsom rena bisysslor.
Även beträffande sistnämnda uppdrag hava riksdagens revisorer vid fler- faldiga tillfällen gjort anmärkning. Sålunda uttalade 1922 års revisorer1 i samband med utredning angående den utsträckning, i vilken statens befatt- ningshavare innehade bisysslor, att för länsstyrelsernas vidkommande borde uppmärksammas, att icke uppdrag såsom ordförande och ledamöter i bc- skattningsnämnder tilldelades underlydande tjänstemän i större omfattning, än som av omständigheterna med nödvändighet påkallades. I den utsträck- ning, som dylika uppdrag lämnades länsstyrelserna underställda tjänstemän, måste enligt revisorernas mening vederbörandes arbete bliva eftersatt och följaktligen behov uppstå av ökade arbetskrafter.
Sedan 1925 års revisorer påpekat, att 1922 års revisorers ovannämnda ut- talande om taxeringsuppdragen inom landsstaten icke syntes hava av veder- börande beaktats, fortsatte de:2
»Dylika uppdrag äro inom nämnda förvaltningsgren fortfarande synnerligen van- liga och förekomma ofta till ett flertal hos en och annan tjänsteman. Revisorerna, som dela 1922 års revisorers uppfattning i denna del, anse sig hava skäl förvänta, att åtgärder komma att vidtagas till vinnande av rättelse i berörda förhållanden i överensstämmelse med revisorernas sålunda tillkännagivna mening.»
I anledning av att 1926 års revisorer anmärkt på att ledamöter i kammar- rätten och befattningshavare vid en länsstyrelse förordnats såsom ordförande och kronoombud i taxeringsnämnd, anförde statsutskottet vid 1927 års riks- dag bl. a.:8
»I likhet med revisorerna måste utskottet finna det ur principiell synpunkt vara mindre lämpligt, att personer, vilka det i tjänsten åligger att behandla och avgöra taxeringsfrågar, tilldelas förordnande såsom ordförande i taxeringsnämnd eller ledamot av prövningsnämnd. Å andra sidan lärer det icke kunna förnekas, att det i vissa fall kan vara till fördel för såväl kammarrätten som överståthållaråmbetet och länsstyrelserna, att hos dem anställda befattningshavare erhålla den erfarenhet av taxeringsårendenas handläggning hos taxerings- och prövningsnämnderna, som
åtminstone en länsbokhållare eller länsassessor vid varje länsstyrelse avdelats för taxeringsarbetc och ersättning i arbetskraft beretts sålunda, att motsvarande antal extra länsbokhållare nyan- ställts.
' Rev. ber. 1922:I, sid. 95. "' Rev. ber. 1925: I, sid. 239. ** Utlåt. 1927: til, sid. 20, 21.
genom dylikt ordförande— och ledamotskap kan vinnas. Även med behörigt beak- tande av sistnämnda synpunkt har utskottet dock, då, på sätt revisorerna jämväl påpekat, vissa myndigheter synas i anmärkningsvärd utsträckning meddela förord- nanden för hos myndigheterna i fråga anställda befattningshavare att vara ordförande och ledamöter i taxeringsnämnder ävensom ledamöter i prövningsnämnder, ansett sig 'böra framhålla angelägenheten av att förordnanden av detta slag inskränkas i
e
möjligaste mån, särskilt i avseende a ordförandeskap i taxeringsnämnder. Det vill nämligen synas utskottet, som om större hänsyn än hittills skett borde tagas till allmänhetens berättigade krav på att inom taxeringsdistriktet för förfrågningar äga tillgång till taxeringsnämndsordföranden. Svårighet syntes ej heller hava förelegat att i flertalet av de angivna fallen inom vederbörande orter erhålla fullt kompetenta och lämpliga personer för dessa uppdrag.»
Även 1927, 1930 och 1932 års revisorer berörde i samband med anmärk- ningar beträffande befattningshavarnas arbete till prövningsnämnden deras uppdrag i taxeringsnämnd; härutinnan hänvisas till vad ovan sagts i fråga om prövningsnämndsarbetet. Här må blott tilläggas, att sistnämnda års revi— sorer även framställde anmärkning mot att landskamrerare förordnats som— ordförande i taxeringsnämnd.
Ytterligare må här omnämnas ett uttalande av bevillningsutskottet vid 1934 års riksdag1 i anledning av en motion om att åtgärder måtte vidtagas för att förekomma, att befattningshavare, vilka i tjänsten handlade taxe— ringsmål, utsäges till ordförande i taxeringsnämnd. Utskottet omnämnde, att enligt länsstyrelsernas kungörelser rörande 1933 års taxeringsnämnder hade —— bortsett från Stockholms stad —— i omkring 12 procent av samtliga taxeringsnämnder såsom ordförande förordnats befattningshavare, vilka på grund av sin tjänst å landskontor kunde komma att taga befattning med taxeringsårenden. Därefter fortsatte utskottet:
»Såvitt utskottet k-unnat bedöma, torde dessa förordnanden, som möjligen med undantag för ett eller annat län icke förekommit i anmärkningsvärd omfattning, knappast kunna, såsom i motionen antytts, leda till att prövningsnämndernas objek- tivitet äventyras, och detta desto mindre som ifrågavarande tjänstemäns befattning med taxeringsårendena i prövningsnämnden i regel torde vara av förberedande och underordnad natur.»
Länsstyrelseutredningen berörde även frågan om taxeringsuppdragen inom landsstaten och verkställde särskild undersökning för att utröna omfatt- ningen av landsstatstjänstemännens uppdrag i taxeringsnämnder.2 ”Enligt denna utgjorde under budgetåret 1934/35 antalet av befattningshavarnas vid länsstyrelserna (landskansli och landskontor) uppdrag i taxeringsnämnd 258. Antalet nämnda befattningshavare med dylika uppdrag utgjorde år 1936 256 eller omkring 25 procent av länsstyrelsernas befattningshavare med stadigvarande anställning. I anslutning härtill anförde utredningen bl. a., att de svårigheter, som funnes att för taxeringsarbetet förvärva kompetenta personer, villiga att påtaga sig därmed förenad möda och personligt obehag, vore på sina ställen sådana, att länsstyrelsens tjänstemän måste anlitas därför.
'_1 Bet. 19:34:22, sid. 11. 2 Bet. 1936, sid. 52 ff. 17—427803.
Härtill hade även bidragit det förhållandet, att den ekonomiska gottgörelsen för taxeringsuppdrag blivit av staten så nedskuren, att den icke kunde anses motsvara arbetets omfattning.
Utredningsmännen omnämnde härefter ett förslag av en länsstyrelse, rela- terat i departementschefens anförande till statsrådsprotokollet den 22 feb- ruari 1935 (proposition nr 148), att förandet av taxeringslängderna skulle överflyttas från taxeringsnämnderna till häradsskrivarna, samt uttalade, att genom den lättnad i arbetet för ordförande och kronoombud i taxerings— nämnd, som därigenom skulle uppstå, möjligheten för länsstyrelserna att för dylika uppdrag förvärva i orten boende personer skulle väsentligen öka. Behovet att förordna tjänstemän hos länsstyrelsen som ordförande och kronoombud i taxeringsnämnd kunde därför förväntas minska genom en reform i angiven riktning.
Utredningsmännen skisserade därjämte en organisation av taxeringsväsen- det, som skulle innebära en möjlighet att avveckla systemet att lämna läns- styrelsernas befattningshavare taxeringsuppdrag såsom bisyssla. Vid lands- kontoren skulle anställas tjänstemän, vilka under våren tillhandaginge ord- förandena i taxeringsnämnderna med råd och anvisningar, eventuellt såsom kronoombud i nämnderna, samt under sommaren och hösten deltoge i pröv- ningsnämndsarbetet. Den övriga delen av året skulle de bl. a. biträda lands— kamreraren vid avgivande av yttranden över besvär i taxeringsmål samt genom granskningsarbete av olika slag förbereda det kommande årets taxe- ringar.
Slutligen uttalade utredningsmännen, att det i avbidan på en taxerings- reform syntes lämpligt, att Kungl. Maj:t anbefallde länsstyrelserna att vid utseende av ordförande och kronoombud i taxeringsnämnd iakttaga, att be— fattningshavare vid länsstyrelse icke förordnades därtill i andra fall, än då detta för vinnande av bästa möjliga resultat av taxeringsarbetet visade sig angeläget. Därjämte syntes länsstyrelserna böra tillse, att i dylika fall så- dant uppdrag icke bleve av den omfattning, att tjänstearbetet eftersattes, samt att, om ordinarie tjänstetid till någon det måste tagas i anspråk för uppdragets fullgörande, full kompensation för den använda tjänstetiden lämnades vid annat tillfälle.
. Departementschefen uttalade i denna fråga till statsrådsprotokollet]L sedan han omnämnt den omfattning, vari enligt utredningen länsstyrelsens befatt— ningshavare innehade bisysslor, bl. a. följande: »Vid utredningens igångsättande tillkännagav jag den uppfattningen, att vid över- synen tillika borde tillses, att det överklagade mångsyssleriet avvecklades. Tyvärr har utredningen i detta avseende, trots beaktansvärda försök, icke lyckats att anvisa en generellt framkomlig väg för uppnående av en mera tillfredsställande ordning. Främst måste detta negativa resultat tillskrivas den omständigheten, att vårt be- skattningsväsen icke för närvarande anses kunna avvara medverkan från länssty- relsetjänstemännen. Den logiska slutsatsen av dessa premisser, att vid sådant för- hållande sagda medverkan borde åvägabringas därigenom, att uppgifterna i fråga. tilldelas befattningshavarna såsom tjänsteuppdrag, kan icke realiseras utan en om-
' Prop. 1937: l78, sid. 35, 36.
läggning av taxeringsförfarandet och vad därtill hör. Utredningen föreslår emel- lertid vissa åtgärder för att inom den bestående ordningens ram sanera förhållan- dena. ————————————————————
Jag är med utredningen ense därom, att för befattningshavarna vid länsstyrel- serna icke böra i förevarande avseende uppställas andra eller strängare regler än för statsförvaltningen i allmänhet. Men å andra sidan innesluter denna ståndpunkt till- lika, att befattningshavarna icke på grund av sin ställning böra tilldelas uppdrag, som kunna anförtros åt andra. Här lär kritikens kärnpunkt vara att söka. För min del måste jag finna det angeläget, att man visar återhållsamhet såväl vid medgi- vande av tillstånd till innehavande av annan befattning eller uppdrag som också vid anlitandet av länsstyrelses befattningshavare för uppdrag, som det ankommer på länsstyrelse att meddela. _— — — Och som en undantagslöst giltig regel måste — —— -— vid tillstånd till innehavande av befattning eller uppdrag uppställas, att tjänstledighet regelmässigt begagnas, då utövandet av bisyssla kräver minsk- ning av den normala arbetstiden. Endast på detta sätt torde nödig kontroll kunna effektivt upprätthållas. Fullgörande under arbetstiden av utanför tjänsten liggande uppdrag bör sålunda icke medgivas. Jag anser mig hava så mycket starkare skäl att intaga denna ståndpunkt, som genom det förslag, jag avser att framlägga, an- talet ordinarie befattningar i mycket avsevärd utsträckning ökas och de hittills i fråga om den icke-ordinarie personalen föreliggande ömmande omständig-heterna sålunda icke längre komma att föreligga.
Vad till sist angår de av utredningen i detta sammanhang föreslagna åtgärderna i fråga om länsstyrelsetjänstemännens medverkan vid olika stadier av taxerings- arbetet, finner jag dem välbetänkta och ägnade att främja en utveckling i den riktning jag nyss angivit såsom önskvärd.»
Omförmälda uttalande lämnades av riksdagen utan erinran.1 I skrivelse den 14 januari 1938 till samtliga länsstyrelser gav Kungl. Maj:t dessa tillkänna, vad sålunda förekommit, samt anbefallde länsstyrelserna att vid utseende av ordförande eller kronoombud i taxeringsnämnd iakttaga, att befattningshavare vid länsstyrelse icke härtill förordnades i andra fall, än då så kunde ske utan eftersättande av befattningshavare åvilande tjänste- åligganden och sådant förordnande för vinnande av bästa möjliga resultat av taxeringsarbetet prövades lämpligt.
De sakkunniga hava efter länskungörelserna rörande 1941 års taxerings- nämnder gjort en sammanställning för att utröna den omfattning, i vilken landskontorens befattningshavare för närvarande förordnas som ordförande och kronoombud i taxeringsnämnd. Enligt denna hava i hela riket 196 befatt- ningshavare å landskontor förordnats som ordförande i 302 taxeringsnämnder samt 30 dylika befattningshavare, i vilket antal ingå 22 befattningshavare, som förordnats jämväl som ordförande, förordnats som kronoombud i 60 taxeringsnämnder. Antalet befattningshavare å landskontor, som innehava uppdrag i taxeringsnämnd, utgör 33 procent av hela antalet sådana befatt- ningshavare med stadigvarande anställning eller 620. Därvid hava i sist- nämnda antal icke medräknats taxeringsrevisorer, som icke få innehava upp- drag i taxeringsnämnd, samt expeditionsvakter och telefonister, vilka båda senare grupper äro gemensamma för landskansli och landskontor. Medräk-
1 Riksd. skriv. 1937:389.
nas icke heller landskamrerare, som icke kunna innehava taxeringsuppdrag, samt biträden, utgör motsvarande procent 71. Antalet taxeringsnämnder, vari ifrågavarande befattningshavare förordnats som ordförande, utgör 13 procent av hela antalet taxeringsnämnder i riket eller 2 307; antalet nämn- der, vari berörda befattningshavare förordnats som kronoombud, utgör 26 procent av totala antalet nämnder i riket.
Kap. 3. De sakkunnigas förslag.
& 1. Personalförändringar å landskontoren i syfte att vinna förbättrat taxeringsarbete.
a) Särskild taxeringsavdelning. Landskontorens befattning med taxeringsarbetet är av jämförelsevis nytt datum. Då genom 1812 års bevillningsförordning en prövningskommitté (se- dermera prövningsnämnd) tillskapades såsom närmaste instans över taxe- ringskommittéerna (sedermera taxeringsnämnderna), bestämdes jämväl, att landskamreraren skulle vara närvarande vid prövningskommittés samman- träde. Det blev även landskamreraren, som hade att förbereda ärendena till prövningskommittén och att där framställa yrkanden.
Denna arbetsuppgift, som med dåtida skattelagstiftning var relativt ringa betungande, har sedermera vuxit i allt högre grad och samtidigt blivit allt- mera krävande. Några åtgärder av verkligt genomgripande art i syfte att be- reda landskontoren erforderlig personal till bemästrande av denna ständigt stegrade arbetsuppgift kunna emellertid icke sägas hava under de gångna 130 åren vidtagits. Man har i stället, här liksom eljest då fråga varit om taxe- ringsväsendet, oavbrutet fortsatt på provisoriernas väg och sålunda i huvud- sak anpassat landskontorens arbetskrafter efter de övriga arbetsuppgifter, vilka förutom taxeringsarbetet åvilade dessa avdelningar av länstyrelserna. Taxeringsarbetet blev sålunda en uppgift, som först i andra hand fick sitt behov av arbetskraft beaktat. Behovet av erforderlig arbetskraft tillgodosågs därvid genom att landskontorens personal på Övertid mot särskild ersättning fick sysselsättas härmed. I den mån ej heller på detta sätt arbetsuppgifterna kunde nödtorftigt bemä'stras, tillgrepos andra provisoriska åtgärder, främst den att bevilja ifrågakommande befattningshavare, i första hand landskam- reraren, partiell tjänstledighet för arbetet till prövningsnämnden. Så små- ningom lämnades i TF 16 % medgivande åt länsstyrelserna att efter Kungl. Maj. ts beslut förordna biträdande landskamrerare vid länsstyrelsen. Den sålunda medgivna möjligheten till dubblering av landskamrerartjänsten inne— bär emellertid som regel allenast, att en befattningshavareå landskontoret, i vanliga fall länsassessorn, befrias från övriga göromål för att under somma— ren och 'hösten biträda med taxeringsarbetet för prövningsnämnden. Vidare hava länsstyrelserna erhållit rätt att under tiden för prövningsnämndernas arbete mot ersättning anlita utomstående personer såsom biträden. ”Omfatt- ningen av dessa provisoriska åtgärder för taxeringsarbetets bedrivande bely-
l i i [ I | i i !
ses måhända bäst därav, att kostnaderna härför under år 1941 uppgingo till i runt tal 245000 kronor. En hjälp av mera betydelsefull art har emellertid sedan år 1935 beretts länsstyrelserna genom att dessa till biträde kunnat er- hålla s. k. taxeringsrevisorer, dock endast avsedda för det i och för sig makt- påliggande arbetet med bokföringsgranskningar. Jämväl beträffande taxe- ringsrevisorerna har man dock behållit provisoriets karaktär genom att dessa endast förordnas för ett år i taget, stundom för del av året, och sålunda hava en i högsta grad otrygg ställning; en given följd härav har blivit, att det i sti- gande grad yppats svårigheter att finna personer, som velat ägna sig åt upp- giften i fråga.
När man i ett sammanhang överväger å ena sidan den oerhörda betydelsen, ej minst ur statsfinansiell synpunkt, av taxeringsarbetets rätta bedrivande och å andra sidan omöjligheten för landskontoren att med till buds stående arbetskraft bemästra denna uppgift, framstår det såsom föga förståeligt, att nu angivna system kunnat få i årtionden fortbestå. En medverkande orsak härtill har givetvis varit en allmän obenägenhet att utan tvingande skäl till— skapa nya tjänster; erinras må dock, att, bland andra, statsrevisorerna vid flera tillfällen påtalat förhållandena. En annan orsak har säkerligen varit, att man under lång tid icke haft blicken öppen för de faror, det rådande systemet innebar för taxeringsarbetets eftersättande och deklarationsmoralens för- flackande, och än mindre insett, vilka betydande värden som här årligen sat- tes på spel.
För de sakkunniga är det uppenbart att, därest man överhuvud taget vill ernå en förbättrad organisation av taxeringsväsendet, det rådande provisorie- systemet helt och hållet måste avskaffas. Uppsikten över och ledningen av taxeringsarbetet är icke en andrarangsuppgift, vars utförande är mer eller mindre likgiltigt, det är i stället den viktigaste och mest arbetskrävande upp- gift, som är åt landskontoren anförtrodd. Taxeringsarbetet är ej heller för "landskontorens del en säsonguppgift, som kan lösas under några månader av året, det är tvärtom en uppgift, som kräver arbetskraft, och ej obetydlig sådan, under året i dess helhet; detta förhållande lärer bliva än tydligare, i den mån prövningsnämndens arbete, på sätt ovan föreslagits, kommer att fortgå under hela året.
Såsom en ofrånkomlig förutsättning för en bättre ordnings vinnande måste de sakkunniga därför uppställa, att till landskontorens förfogande ställes arbetskraft i erforderlig utsträckning, vilken arbetskraft kan under hela året disponeras för uppgiften ifråga. Än vidare måste denna arbetskraft placeras i sådan löneställning och erhålla sådana anställningsvillkor, att man verkli- gen har möjlighet att förvärva på området skickliga och kunniga personer.
Vid landskontoren hava regelmässigt vissa tjänstemän avdelats för hand- havande av huvudsakligen en särskild grupp eller särskilda grupper av ar— betsuppgifter. Sålunda finnas vid de flesta landskontor en uppbördsavdel- ning, en omsättningsskatteavdelning etc. I analogi härmed föreslå de sakkun- niga, att å landskontoren skall finnas en särskild taaceringsavdel-ning,1 vars
1 Vid några länsstyrelser är taxeringsavdelning i mindre omfattning redan inrättad.
personal alltså helt skall disponeras för taxeringsarbetet. Å andra sidan för- utsättes härvid, att de nu utgående ersättningarna för prövningsnämndsarbetet skol-a väsentligt begränsas.
Innan de sakkunniga närmare ingå å spörsmålet om taxeringsavdelningens organisation, synes erforderligt att taga ståndpunkt till frågan om landskam- rerarens ställning till taxeringsarbetet under den ifrågasatta nya organisa- tionen.
De sakkunniga hava tidigare uttalat, att i den såväl med avseende å arbets- period som sammansättning förändrade länsprövningsnämnden, liksom även i den till sin sammansättning ändrade fastighetsprövningsnämnden, lands- kamreraren bör vara ordförande. På ordföranden i prövningsnämnden kom- mer ju att vila det egentliga ansvaret för taxeringsarbetets rätta bedrivande ,och på honom måste ställas alldeles särskilda krav i fråga om författnings- kunskap och rutin; såsom i det föregående framhållits lära dessa krav som regel icke kunna fyllas av annan än landskamreraren. I prövningsnämnden skall landskamreraren utöva en verkligt processledande verksamhet, vil- ket framför allt kommer till uttryck vid muntliga förhandlingar. Det an- kommer på honom att tillse, att utredningen är tillfyllest för att dårå grunda ett riktigt avgörande. Landskamreraren erhåller sålunda en vidgad och större uppgift i taxeringsväsendet. Med den tilltänkta ansvarsfulla och viktiga pos- ten såsom opartisk ledare av prövningsnämndens arbete kunna emellertid icke förenas uppgifterna att fiskaliskt tillvarataga det allmännas intresse gent emot de skattskyldiga eller att i högre instans föra talan över prövningsnämn- dens beslut. Dessa uppgifter måste därför överflyttas från landskamreraren å annan befattningshavare.
Det är de sakkunniga angeläget att uttala, att härigenom icke åsyftas nå- gon ändring av landskamrerarens ledande ställning i fråga om taxeringsar- betet. Tvärtom åsyfta de sakkunniga en konsolidering och förstärkning där- av men anse, att de insikter och den erfarenhet, som en befattningshavare i landskamrerares ställning bör hava vunnit, väsentligt bättre utnyttjas å den viktiga posten såsom ordförande i prövningsnämnden än såsom kronans om— bud vid samma nämnd. Även här gäller den väl allmänt erkända regeln, att hur stora krav man än — och med rätta — ställer å en åklagare, så måste än högre krav ställas å domaren; eljest löper kravet å opartisk rättvisa fara att åsidosättas till förmån för åklagarens partsbetonade inställning.
Ur allmänhetens synpunkt vinnes därjämte, att vid varje länsstyrelse fin- nes en opartisk, i skatteförfattningarna kunnig man, till vilken allmänheten kan framföra sina speciella synpunkter. Naturligtvis är väl numera regel, att landskamreraren icke ensidigt söker tillvarataga det allmännas intresse, men för allmänheten står detta icke klart, så länge landskamreraren är den, som för talan gent emot allmänheten. Genom en omläggning, sådan som här före- slagits, blir däremot landskamrerarens ställning även utåt en annan än nu.
Jämte sin uppgift att vara ordförande i fastighetsprövningsnämnden och länsprövningsnämnden skall landskamreraren vara föredragande i dessa nämnder, där icke för vissa fall föredragningen uppdrages åt annan. Före-
dragningen torde väsentligt underlättas genom de referat av mål och åren- den, som föreslås skola utsändas före sammanträdena. Därjämte skall lands— kamreraren fortfarande såsom föredragande taga befattning med de ärenden rörande taxeringsväsendet, i vilka beslutanderätten ankommer på länssty- relsen, dock med undantag för ärenden, som angå den omedelbara övervak— ningen av taxeringsarbetet (TF 107 g). De i TF 59 g 1 och 2 mom. och 75 & föreskrivna sammanträdena för överläggning rörande taxeringsarbetet i frå- ga om allmän fastighetstaxering och ärlig taxering böra emellertid hädanef- ter hållas inför landskamreraren och icke inför länsstyrelsen. Beträffande den allmänna fastighetstaxeringen bör landskamreraren bibehållas vid de uppgifter, som jämlikt'TF 58 ä 2 mom., 59 5 3 mom. och 66 g 2 mom. nu åligga honom. Anvisningar för den årliga taxeringen höra, med ledning jäm— väl av vad som förekommit vid det enligt 75 % hållna sammanträdet, före- slås av landskamreraren och, sedan de granskats av riksskattenämnden, fast- ställas av länsprövningsnämnden, under vars bedömande de sedermera kom- ma i samband med prövning av inför nämnden dragna mål och ärenden.
De uppgifter, som från landskamreraren skulle överflyttas å annan befatt- ningshavare —-— nämligen landskamrerarens fiskaliska uppgifter enligt taxe- ringsförordningen: att som föredragande vid länsstyrelsen, med biträde av taxeringsavdelningens personal, övervaka taxeringsarbetet (genom att över- vara taxeringsnämndernas sammanträden samt granska, helt eller delvis, det av nämnderna behandlade materialet), att infordra deklarationer och andra taxeringsuppgifter samt skattskyldigs räkenskaper för granskning ävensom att föra talan hos prövningsnämnden och högre instanser — äro tydligtvis av sådan natur, att desamma böra åläggas den tjänsteman, som bliver förestån- dare för taxeringsavdelningen. Såsom ytterligare uppgifter skulle tillkomma denne befattningshavare, med ovannämnda biträde, att handhava utbildning- en av nyutsedda ordförande och kronoombud i taxeringsnämnd, att meddela råd och upplysningar, framför allt åt taxeringsnämndsordförande, samt att åt taxeringsnämnderna verkställa utredning i tidskrävande och svårbedömbara taxeringsårenden. Vidare skulle han närmast under landskamreraren vara chef för taxeringsavdelningen. Slutligen skulle han närvara vid landskamre- rarens föredragning inför länsstyrelsen dels av ärenden, som angå personalen å taxeringsavdelningen, och dels av ärenden enligt skatte- och taxeringsför- fattningarna, med undantag av sådana, som avse länsstyrelsens utseende av ledamöter och suppleanter i fastighetsprövningsnämnden samt uttagande av böter eller viten ävensom vidtagande av de åtgärder, som anmäld försummelse eller utebliven verkställighet av vad i författning stadgas för övrigt kan på- kalla; därjämte skulle han närvara vid länsstyrelsens avgörande av visst ären— de, då länsstyrelsen så bestämde. Härvid skulle han äga rätt att uttala sin mening och, därest beslutet bleve därifrån avvikande, låta anteckna densam- ma till protokollet.
Såsom benämning å föreståndaren för taxeringsavdelningen förslå de sak- kunniga titeln taxeringsintendent, vilken vunnit burskap vid överståthållar- ämbetet.
Även med avseende å taxeringsintendenten gäller, såsom nyss i annat sam- manhang uttalats, att synnerligen höga krav måste ställas å hans insikter, skicklighet och erfarenhet. Då de uppgifter, som skulle ankomma på honom, hittills ansetts kunna anförtros allenast den högste tjänstemannen vid lands- kontoret, kan givetvis icke ifrågakomma, att vid en omläggning minska be- rörda krav genom att anförtro uppgifternas fullgörande åt lägre befattnings— havare. Visserligen komma landskamrerarens insikter och erfarenhet att fortfarande utnyttjas i prövningsnämnden — och enligt de sakkunnigas me— ning bättre än hittills —— men detta hindrar icke, att det alltjämt måste ford- ras, att den tjänsteman, som leder de förberedande utredningarna och utför talan vid prövningsnämnden och beskattningsdomstolarna. besitter särskilda kvalifikationer härför. Är så icke fallet, försvåras i hög grad för landskam- reraren och prövningsnämnden att genomföra den viktiga uppgiften att i fråga om taxeringen tillse, att densamma varder likformig och rättvis.
Som ovan nämnts, böra höga krav ställas på taxeringsintendenten. Denne bör vara en person, som utöver sin juridiska examen vid tjänstgöring å läns— styrelse visat sig väl skickad att handhava denna del av taxeringsarbetet. Med hänsyn till den ansvarsfulla ställning, taxeringsintendenten skall intaga inom taxeringsväsendet, föreslå de sakkunniga, att han placeras i lönegrad A 30; i Gotlands län hör han dock icke placeras i högre lönegrad än A 27.
Den ytterligare arbetskraft, som erfordras å taxeringsavdelningen, bör ut— göras av dels befattningshavare med länsbokhållares kompetens, d. v._s. ju- rister, dels mindre kvalificerad personal i landskontorists och biträdes tjänste— ställning, dels ock taxeringsrevisorer och biträden åt dessa, förslagsvis be- nämnda taxeringsassistenter.
För närvarande sysselsättes viss personalå landskontoren, i större eller mindre utsträckning, med taxeringsarbete å tjänstetid. Där befattningshavare helt eller till övervägande delen användes för dylikt arbete, hör han givetvis överföras till den nya taxeringsavdelningen. Storleken av den personal å landskontoren (bortsett från landskamreraren), som å tjänstetid sysselsättes med taxeringsarbete, framgår av en som Bilaga F intagen tablå, vilken avser förhållandena i juni 1942 och grundats å uppgifter från länsstyrelserna. De befattningshavare, som kunna överföras till taxeringsavdelningen, äro i första hand taxeringsrevisorerna och de under år 1942 provisoriskt anställda bok- föringsgranskarna, vilka helt ägna sig'åt taxeringsarbete. Av tablån fram— går, att dessutom åtskilliga landskontorister och biträden sysselsättas helt eller till större delen med dylikt arbete; även dessa böra överflyttas till nämnda avdelning. Av juristelna —— här bortses från de befattningshavare, som jämlikt Kungl. Maj: ts beslut under år 1942 provisoriskt avdelats för taxeringsarbete — syssla under normala tider de extra ordinarie länsasses— sorerna i Stockholms, Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Västernorrlands län till ungefär hälften av sin tjänstetid med taxeringsarbete. För närva- rande är extra ordinarie länsassessorn i Stockholms län helt avdelad för taxering; samme befattningshavare i Göteborgs och Bohus län ägnar, med hänsyn till anhopningen av kristidsarbete, blott en fjärdedel av sin tjänste-
(
tid åt arbete med taxering. Av övriga jurister å länsstyrelserna sysselsät? tes, med undantag för en länsbokhållare av andra klass i Kalmar län, inget» till någon betydande del med taxeringsarbete, Något överflyttande av jurister till taxeringsavdelningen är sålunda som regel icke möjligt.
Utöver den personal, som från det övriga landskontoret kan överföras till taxeringsavdelningen, erfordras ytterligare befattningshavare för att denna: avdelning skall kunna fylla sin uppgift i fråga om taxeringsväsendet.
Befattningshavarna ä taxeringsavdelningen skola, som ovan berörts, bi- träda taxeringsintendenten med de arbetsuppgifter, som åvila denne. Med avseende åt dessa uppgifter må anmärkas, att de till sin natur äro sådana, att snart sagt hur stor personal som helst skulle kunna utnyttjas därvid. De sak- kunniga hava emellertid för sin del av naturliga skäl ansett sig böra begränsa— den föreslagna personalökningen till så snäva mått som är möjligt utan att. därmed äventyra de praktiska resultaten av arbetet.
Även med denna utgångspunkt möta dock stora svårigheter att beräkna den personal, som är erforderlig å taxeringsavdelningarna, och den därav föranledda ökningen av antalet befattningshavare å landskontoren. Frånsett olikhet i folkmängd och areal förete länen ur näringssynpunkt skiftande struktur (exempelvis jordbruks- eller industribetonade län), vilket sätter sin- prägel på taxeringsarbetet. Vidare är den organisation, vari taxeringsarbetet för närvarande bedrives, högst olika å landskontoren (stundom sysselsättes ett mindre antal befattningshavare helt med taxeringsarbete under tjänste- tid, i andra fall åter sysslar ett relativt stort antal befattningshavare var och- en blott till mindre del av tjänstetiden med dylikt arbete). Det hade varit- önskvärt, att, innan antalet föreslagna nya befattningshavare fixerats, nå- gon av de sakkunniga eller deras sekreterare genom personligt besök vid- olika landskontor kunnat förskaffa sig närmare kännedom om dessas ar- betssätt och där anställda befattningshavares arbetsuppgifter. Då dylika re-' sor icke ansetts kunna företagas, hava de sakkunniga på grundval av den- kännedom, de äga om några landskontor, samt de uppgifter, som införskaf- fats från länsstyrelserna om ytterligare personalbehov m. m., ävensom före-- fintligt statistiskt material, företrädesvis angående antal av i inkomstlängd- upptagna skattskyldiga, jordbruksbilagor och rörelse-bilagor samt besvär till prövningsnämnd och kammarrätten, sökt att, med hänsyn tagen, i den mån: så kunnat ske, jämväl till säregenheten ur taxeringssynpunkt hos olika län,. komma fram till ett såvitt möjligt riktigt bedömande av erforderlig perso-- nal å de nya taxeringsavdelningarna och behovet av nya befattningshavare.- Som ovan berörts, har personalbehovet därvid icke kunnat beräknas efter" den toppbelastning av arbete, vilken exempelvis vid särskilt ingående gransk- ning av taxeringsmaterialet kan infalla under höstmånaderna, då samtidigt besvären över taxeringsnämndernas beslut behandlas, utan nämnda behov har givetvis måst så begränsas, att personalen å taxeringsavdelningen har jämn'sysselsättning året om. Därest sådan särskild anhopning av arbete "skulle inträffa, att den stadigv'arande anställda personalen icke är tillräcklig
för att inom anslagen tid utföra detsamma, måste därför tillfällig personal kunna få anställas för utförande av sådant arbete.
Under hänsynstagande till ovannämnda synpunkter föreslå de sakkunniga, att de nya taxeringsavdelningarna skola bestå av det antal befattningshavare av olika slag, som framgår av den såsom Bilaga G intagna tablån. En annan tablå, Bilaga H, utvisar det antal nya befattningshavare, som jämte de tjäns- temän, vilka överförts från det övriga landskontoret, erfordras för taxerings- avdelningen. Sistnämnda tablå visar även, vilka befattningar å landskon- gtoren som i samband med inrättandet av taxeringsavdelning anses kunna in— dragas.
Såsom av tablåerna framgår, föreslå de sakkunniga, att utöver befatt- ningen som taxeringsintendent i regel en ny juristtjänst tillskapas å taxe- ringsavdelningen i varje län. Innehavaren av nämnda tjänst, vilken före- slås skola benämnas taxeringsinspektör -— även denna titel är hämtad från överståthållaråmbetet — skall biträda taxeringsintendenten med de uppgif— ter, som ovan nämnts. Taxeringsinspektörerna motsvara de biträdande lands- kamrerare, som tidigare förordnats i de flesta län under tiden för prövnings— nämndsarbetet, samt de befattningshavare, vilka under är 1942 provisoriskt avdelats för taxeringsarbete.
De sakkunniga vilja här erinra om att Kungl. Maj:t i anledning av de sak- kunnigas förslag i skrivelse den 11 november 1941 medgivit länsstyrelserna att under förra halvåret 1942 anställa som regel en extra länsbokhållare för att bliva i stånd att avdela en befattningshavare, i de flesta fall i länsbokhål- lares tjänsteställning, att uteslutande ägna sig åt taxeringsarbete.1 Vilka be- fattningshavare som sålunda avdelats för taxeringsarbete framgår av tablån Bilaga F. Under taxeringsperioden på våren har den för dylikt arbete avde— lade befattningshavaren att under landskamrerarens överinseende och efter hans direktiv lämna taxeringsnämnderna erforderliga råd och upplysningar, åt dessa nämnder verkställa utredningar i tidskrävande och mera svårbedöm- bara taxeringsfall samt biträda vid övervakning av nämndernas arbete och vid förfall för landskamreraren närvara vid dessas sammanträden. Därjämte skall sagde befattningshavare, i den mån hans övriga arbetsuppgifter det medgiva, biträda landskamreraren vid avgivande av yttranden i besvärsmål till kammarrätten. Under senare halvåret skall ifrågavarande befattnings— havare helt ägna sig åt arbetet för prövningsnämnden.
Den provisoriska förstärkning av taxeringsorganisationen, som sålunda kommit till stånd under år 1942, har varit till stort gagn för arbetet. Kom- munikationen mellan taxeringsnämnder och landskontor har blivit bättre än förut: taxeringsnämnderna hava erhållit hjälp från landskontoret i många fall, där sådan varit påkallad, och landskontoret har fått större möjlighet att övervaka nämndernas arbete. Vidare har prövningsnämndsarbetet tillförts en välbehövlig förstärkning.
Då desålunda för taxeringsarbete avdelade befattningshavarna visat sig fylla ett verkligt behov, hava de sakkunniga, såsom framgår av vad nyss
* Motsvarande medgivande har lämnats beträffande senare halvåret 1942.
uttalats, ansett desamma böra ersättas med stadigvarande arbetskrafter. Taxe- ringsintendenten kan som regel icke ensam medhinna alla de uppgifter, som åvila honom, utan måste till sitt biträde hava ifrågavarande taxeringsinspek- tör. Denne skulle därjämte — i likhet med vad fallet för närvarande är be- träffande biträdande landskamrerare — efter länsstyrelsens förordnande kun- na få på eget ansvar övertaga en del av det förberedande arbetet till pröv- ningsnämnden: avgivande av yttranden i besvärsmål samt granskning av taxeringsmaterialet och, i förekommande fall, framställande av yrkanden till nämnden.
I vissa län, Kronobergs, Gotlands, Blekinge och Jämtlands, har behov av taxeringsinspektör icke ansetts föreligga. Malmöhus samt Göteborgs och Bo- hus län föreslås med hänsyn till länens storlek skola erhålla vartdera två taxeringsinspektörer.
De sakkunniga föreslå, att taxeringsinspektörerna placeras i lönegrad A 24 eller i samma lönegrad som länsbokhållare av första klass. I de mindre länen, Uppsala, Södermanlands, Hallands, Västmanlands, Västerbottens och Norr- bottens, där arbetet icke torde bliva så betungande och krävande, synas nämnda befattningshavare kunna placeras i lönegrad A 21 eller i samma lönegrad som länsbokhållare av andra klass. Den Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län tilldelade ytterligare taxeringsinspektören har ansetts lika- ledes böra placeras i lönegrad A 21.
Trots den förstärkning av den kvalificerade arbetskraften, som sker genom inrättande av taxeringsinspektörstjänster i vissa län, kan i dessa —— och även i övriga län —— tillfälligtvis uppkomma behov av särskild sådan förstärk- ning under prövningsnämndsarbetet. Möjlighet bör därför fortfarande före- finnas att efter medgivande av Kungl. Maj:t förordna befattningshavare med länsbokhållares kompetens att beträffande vissa taxeringsårenden eller vissa grupper av sådana ärenden fullgöra de åligganden, som åvila taxerings- intendent.
Övrig erforderlig personal å taxeringsavdelningen före-slås skola utgöras av — förutom taxeringsrevisorer och taxeringsassistenter — landskontorister, icke-ordinarie landskontorister, kanslibiträden, kontorsbiträden samt icke— ordinarie kontorsbiträden.
Ordinarie landskontorist skulle hava till uppgift att verkställa utrednings- och granskningsarbete ävensom i övrigt biträda med de uppgifter, som av taxeringsintendenten anförtros åt honom. Därjämte skulle denne befattnings- havare eller, där flera än en sådan finnas, den av dessa, som länsstyrelsen därtill utser, övervaka det löpande expeditionella arbetet å taxeringsavdel- ningen. I de större länen föreslås skola vara anställda två ordinarie lands- kontorister, i de mindre en (se tablån Bilaga G).
Ordinarie landskontorist är för närvarande placerad i lönegrad A 15. Vid åtskilliga tidigare tillfällen hava länsstyrelser och sakkunniga före- slagit, att landskontorister eller vissa av dem skulle placeras i 17 eller 18 lönegraderna. 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga hava i sitt den 21 maj 1941 avgivna betänkande1 föreslagit inrättande vid landskontoren av
förste kanslisttjänster i lönegrad A 17, vilka skulle ersätta de landskontorist-' tjänster, med vilka vore förenade de mest kvalificerade arbetsuppgifterna. Sistnämnda sakkunniga hava därjämte föreslagit, att kontoristbefattningar i lönegrad A 9 och kansliskrivarbefattningar i lönegrad A 11 skulle inrättas;— därvid hava berörda sakkunniga förutsatt, att jämsides därmed en minsk- ning av antalet landskontoristtjänster vidtoges.
Chefen för finansdepartementet har i 1942 års statsverksproposition under rubriken för flera huvudtitlar gemensamma frågor vid behandling av frågan om revision av den vid civila avlöningsreglementet fogade tjänsteförteckningl en anfört, att tjänsteförteckningssakkunnigas förslag rörande länsstyrelserna ansetts icke böra för närvarande upptagas till prövning utan skulle vila i avvaktan på resultatet av pågående utredning rörande åtgärder för uppnåen- de av största möjliga enhetlighet och rationalisering i fråga om länsstyrelser- nas verksamhet och arbetssätt. Enligt statsrådsprotokollet den 10 april 1942, fogat vid proposition nr 220 till 1942 års riksdag, har chefen för socialdepartei mentet anslutit sig till vad chefen för finansdepartementet sålunda anfört.
De uppgifter, som enligt vad ovan anförts skulle tillkomma ordinarie lands- kontorist, motivera enligt de sakkunnigas mening väl, att dessa befattnings— havare placeras i 17 lönegraden. Emellertid anse de sakkunniga sig icke för berörda befattningshavare kunna föreslå placering i högre lönegrad än den nuvarande med hänsyn till ovannämnda uttalanden av cheferna för social—' och 'finansdepartementen samt även till det förhållandet, att uppflyttning i lönegrad av sådan befattning, som förekommer icke blott å taxeringsavdel- ningen utan även å andra avdelningar å landskontoret, bör ske först efter prövning av behovet av sådan uppflyttning för landskontoret i dess helhet.
Icke-ordinarie landskontorist skulle hava att verkställa enklare utrednings— och granskningsarbete ävensom i övrigt biträda med de uppgifter, som av taxeringsintendenten anförtros åt honom. I Stockholms, Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs län föreslås skola finnas två befattningshavare av ifrågavarande slag, i övriga län en sådan. I Gotlands län har dock dylik befattningshavare icke ansetts erforderlig. (Jfr tablån Bilaga G.)
Dessa befattningshavare åtnjuta begynnelselön enligt 4 lönegraden i löne- planen för extra tjänstemän och slutlön efter sex tjänsteår enligt 14 löne- graden i löneplanen för extra ordinarie tjänstemän (jfr sid. 245). Någon ändring i denna lönegradsplacering föreslå icke de sakkunniga. "
Vad angår frågan om inrättande av kontorist- och kansliskrivarbefattning4 ar samt i samband därmed motsvarande minskning av antalet landskonto- risttjänster hålla de sakkunniga före, att de relativt kvalificerade uppgifter; som skola tillkomma landskontorist å taxeringsavdelningen, icke kunna över- flyttas å lägre befattningshavare. Å andra sidan torde kanslibiträdesbefattÅ ning (i vissa län kontorsbiträdesbefattning) vara en tillräckligt hög tjänst för den kvinnliga befattningshavare å taxeringsavdelningen, som utför det mest kvalificerade arbetet. ' Kanslibiträde skulle handhava registratorsgöromål, d. v. s. mottagande, diarieföring och expediering av handlingar samt därmed sammanhängande
uppgifter, såsom utfärdande av diariebevis, bestyrkande av avskrifter av handlingar, arkivering av koncept, protokoll m. mf Sådan befattningshavare föreslås skola finnas i de större länen (jfr tablån Bilaga G), där registrators- göromålen torde giva denna full sysselsättning. Kanslibiträde bör, liksom för närvarande är fallet, vara placerat i lönegrad A 7.
Kontorsbiträde och icke-ordinarie kontorsbiträde föreslås skola ingå i taxe- ringsavdelningen tillhopa till ett antal mellan två och fem vid de olika läns— styrelserna, beroende på länets storlek ur taxeringssynpunkt. Av hela antalet biträden (kansli- och kontorsbiträden) föreslås minst hälften skola' vara ordi- narie (jfr tablån Bilaga G).
I de län, där kanslibiträde icke föreslås skola tilldelas taxeringsavdelning— en (Uppsala, Södermanlands, Kronobergs, Gotlands, Blekinge, Hallands, Västmanlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens), skulle ordinarie kontorsbiträde utföra förekommande registratorsgöromål. Härmed synes be- fattningshavaren knappast bliva fullt sysselsatt, utan denna torde dessutom komma att syssla med andra mindre kvalificerade arbetsuppgifter i likhet med övriga kontorsbiträden. De sakkunniga hava därför ansett, att i nämnda län högre befattning än som kontorsbiträde icke bör vara erforderlig för re- gistratorsuppgifternas fullgörande.
De kontorsbiträden, som icke taga befattning med registratorsgöromäl, skulle utföra skrivarbete och handräckningsarbete (framtagande och återin- läggande av deklarationer, sorteringsarbete m. m.) samt kontrollräkning och dylikt. -
Det skulle vara ändamålsenligt, därest allt utskriftsarbete ä landskontoret kunde förläggas till en gemensam skrivcentral, ty därigenom vunnes ökad effektivitet i arbetet och ett bättre utnyttjande av arbetskraften. Vid åtskil- liga landskontor torde detta icke kunna genomföras, då där taxeringsavdel- Aningen med hänsyn till rådande lokalbrist måste inhysas i lokaler, skilda ;från det övriga landskontorets.
Ordinarie» kontorsbiträde är placerat i lönegrad A 4. Icke-ordinarie kon- torsbiträde uppbär begynnelselön enligt 2 lönegraden i löneplanen för extra tjänstemän och slutlön efter fyra tjänsteår enligt 4 lönegraden i löneplanen för extra ordinarie tjänstemän. (jfr sid. 245). De sakkunniga föreslå icke nå- gon ändring i denna lönegradsplacering.
Utöver den stadigvarande personalen å taxeringsavdelningen bör läns- styrelsen vid behov kunna få anlita tillfällig personal; ersättningen till denna bör utgå på samma sätt som till övrig tillfällig personal å landskontoret.
I fråga om olika tjänster å landskontoren vilja de sakkunniga göra föl- jande anmärkningar.
I Jönköpings län sysselsättas för närvarande en ordinarie och två. icke- ordinarie landskontorister med taxeringsarbete. I den föreslagna taxerings- avdelningen böra ingå två ordinarie och en icke-ordinarie landskontorist.
1 Jfr. 1939 års tjänsteförteckningssakkunnigas betänkande, sid. 53 ff.
En ordinarie landskontoristbefattning bör därför tillskapas, under det att en icke-ordinarie landskontoristtjänst bör indragas.
I Kalmar län är sedan åtskilliga år en länsbokhållare av andra klass skild från länsbokhållaravdelningen och avdelad att enbart syssla med taxering. I stället har en icke-ordinarie länsbokhållare anställts å nämnda avdelning. (Denna anordning är alltså av tidigare datum än det provisoriska avdelande av en befattningshavare, som skett under år 1942.) De sakkunnigas förslag innebär, att länsbokhållartjänsten av andra klass icke på sätt som skett be— höver tagas i anspråk för taxeringsändamål. Berörda tjänst bör därför åter- föras till länsbokhållaravdelningen, i samband varmed den icke-ordinarie länsbokhållartjänsten bör indragas.
I Uppsala län är för närvarande ett kanslibiträde sysselsatt med taxerings- arbete. Enligt de sakkunnigas förslag skall det ordinarie biträde, som till- delas taxeringsavdelningen, vara av blott kontorsbiträdes tjänstegrad. Det bör därför av länsstyrelsen övervägas, huruvida icke kanslibiträdet kan över— flyttas till det övriga landskontoret i utbyte mot där tjänstgörande kontors- biträde. Är detta icke möjligt, torde väl kanslibiträdet tills vidare böra få tjänstgöra å taxeringsavdelningen.
I Kopparbergs län finnes å taxeringsavdelningen redan placerat ett kansli— biträde. Då å landskontoret i andra län av samma storleksordning föreslås skola finnas två kanslibiträden, bör dock i förstnämnda län för likställig- hetens skull å det övriga landskontoret tillskapas en ny dylik befattning, var— vid emellertid en kontorsbiträdestjänst där bör indragas.1 Ett av de nuva- rande kontorsbiträdena synes kunna erhålla den nya tjänsten.
I Kristianstads län föreslås å taxeringsavdelningen skola inrättas en kon— torsbiträdesbefattning; därvid bör en av de nuvarande extra ordinarie kon— torsbiträdestjänstema indragas.
Därigenom att nya befattningar i landskontorists eller biträdes tjänstegrad föreslås inrättade, kunna åtskilliga av de nuvarande arvodesbefattningarna indragas. Antalet av dessa och beloppet av de arvoden, som för närvarande utgå, framgå av tablån Bilaga H.
För närvarande är åtskilliga befattningshavares tjänstetid delad mellan taxeringsarbete och annat landskontorsarbete. Då det gällt att taga ställning till huruvida dessa befattningshavares tjänster skola överflyttas till den nya taxeringsavdelningen eller kvarbliva å det övriga landskontoret, hava de sak- kunniga förfarit så, att ifrågavarande tjänster föreslagits skola överföras till taxeringsavdelningen, såvida befattningshavarna till mera än hälften av tjäns— tetiden varit sysselsatta med taxeringsarbete; i annat fall hava de fått kvarstå å det övriga landskontoret, och en ny tjänst av motsvarande tjänstegrad har tillskapats å taxeringsavdelningen. I förstnämnda fall har tydligen det övriga landskontoret gått miste om arbetskraft, i sistnämnda fall har detsamma fått för stor sådan. Utgör den del av ifrågavarande befattningshavares löner, vil— mfl—Skontoret äro för närvarande placerade båda de kanslibiträden, som tilldelats läns- styrelsen; det är dock meningen, att det ena biträdet skall överflyttas till landskansliet tenlig— liet med 1937 års typorganisation. Mera än två kanslibiträden böra icke vara placerade å landskontoret.
ken belöper på arbetstid, som sålunda frångår eller tillföres det övriga landSJ kontoret, tillhopa ett belopp av minst 1 800 kronor —— eller vad som kan anses såsom skäligt minimiarvode för år till extra befattningshavare med något års tjänstetid — bör enligt de sakkunnigas mening landskontorets anslag till icke-ordinarie personal ökas, respektive minskas med sådant belopp. De sakkunniga utgå ifrån att därvid viss omplacering av arbetskrafterna å det övriga landskontoret äger rum och att i samband därmed icke-ordinarie per- sonal anställes, respektive entledigas till det antal, som är erforderligt med hänsyn till det ökade eller minskade anslaget. Uppgår ovannämnda del av ifrågavarande befattningshavares löner tillhopa till lägre belopp, än ovan sagts, hava de sakkunniga icke ansett sig böra föreslå någon ökning eller minskning i anslaget till icke-ordinarie personal. Även i detta fall gäller dock, att ve- derbörande länsstyrelse bör ordna arbetet på mest rationella sätt och göra de besparingar i anslaget, som äro möjliga. Erfordras ytterligare anslag, har länsstyrelsen att begära sådant i vanlig ordning. Det förutsättes vidare, att, därest föreliggande förslag kommer att genomföras, ytterligare reglering av dessa förhållanden, med hänsyn tagen jämväl till remissyttrandena, sker vid tilldelandet av anslag till landskontoren.
De sakkunnigas förslag om ökning eller minskning i ovan omförmälda avse- ende av anslaget till icke-ordinarie personal framgår av taublån Bilaga H.
Som synes, hava de sakkunniga — bortsett från personal för utskriftsar- bete — sökt undvika en anordning med arbetskraft, gemensam för taxerings- avdelningen och det övriga landskontoret. Detta har sin grund icke blott i de' sakkunnigas åsikt, att ordning och effektivitet i arbetet härigenom i allmän- het befordras, utan även i det särskilda förhållandet, att taxeringsavdelninga ens personal, såsom ovan nämnts, i åtskilliga län torde komma att inrym- mas i lokaler, som äro skilda från det övriga landskontorets. Emellertid bör givetvis härigenom hinder icke möta att vid särskilda tillfällen, då stor ar- betsbelastning råder å taxeringsavdelningen och personal kan lösgöras från det övriga landskontoret, använda denna personal å berörda avdelning; likaså bör, under motsvarande förutsättning, personal å taxeringsavdelningen kun- na utnyttjas å det övriga landskontoret.
Till taxeringsavdelningen skola även höra taxeringsrevisorerna. Dessa be-- fattningar tillkommo genom beslut av 1935 års riksdag. Vid framläggandet av förslag härom anförde vederbörande departementschef,1 att betydelsefulla uppgifter funnes för ifrågavarande befattningshavare icke blott under tiden för taxeringsnämndernas och prövningsnämndernas arbete utan jämväl under den övriga delen av året. Såsom exempel på arbete, som då kunde utföras, nämndes bearbetning av och jämförelse mellan tidigare deklarationer som för- beredelse till nästföljande taxering, fullföljande av tidigare bokföringsgranskv ningar eller påbörjande av nya sådana, granskning av inregistrerade bouppr teckningar för utrönande om däri upptagna tillgångar blivit vederbörligen- deklarerade, bearbetning av uppgifter å bankräntor och banktillgodohavan-
* Prop. 19351148, sid. 59.
den eller obligationsräntor ävensom granskning av det material, som stode .till buds för kontroll av att realisationsvinst deklarerats.
Efter erhållna bemyndiganden hava hos länsstyrelserna anställts taxerings- revisorer, en i varje län, dock i Stockholms län tvål. Bemyndigande lämnas för budgetår eller del därav och avlöningen utgår med arvode, varierande mellan 600 och 1 000 kronor för månad, dock utan rörligt tillägg, kristillägg eller dyrtidstillägg. Vid tjänstledighet skola bestämmelserna i 13 och 14 åå .av civila icke-ordinarie reglementet äga motsvarande tillämpning, varvid taxeringsrevisorerna anses placerade i 22 löneklassen. Som övriga villkor för anställningen gäller, att taxeringsrevisorerna under anställningstiden icke må innehava annat av stat eller kommun avlönat uppdrag eller, utan länsstyrel- sens medgivande, avlönat uppdrag av annat slag och ej heller åtaga sig att emot ersättning tillhandagå andra med hjälp i bokförings- eller skattefrågor; —i fråga om arbetstid skola de vara underkastade de för länsstyrelsernas tjäns- temän gällande bestämmelserna.
Taxeringsrevisorerna hava mestadels fungerat även såsom konsulenter vid taxeringen till krigskonjunkturskatt —- då med något förhöjda arvoden per månad.
I fråga om taxeringsrevisorerna hava de sakkunniga inhämtat följande uppgifter, avseende förhållandena den 1 januari 1942.
kg?,” 1—2 se 34 4.5 5—6 6—7 745 8—9 äe; S:a "1. Anslällningstid (är) a) Taxeringsrevisor ...... 7 3 3 2 3 8 — — — — 26 .b) Tidigare anställning
med samma arbetsupp- gifter hos överståthål- laråmbetet, länsstyrelse
eller kommun ........ 6 5 3 2 — 1 — —— — — 17 c) Sammanlagd anställ-
ningstid som bokförings- granskare för taxering 3 4 3 l 3 7 2 1 l 1 26 .d) Dzo i taxeringsarbete.. 2 l 4 2 2 5 5 -— 1 4 26
under 30 30—35 35—40 40—45 över 45 S:a -2. Levnadsälder Antal ................... 8 7 6 3 2 26
Utöver vid länsstyrelserna anställda taxeringsrevisorer hava under år 1942 .anställts särskilda bokföringsgranskare.
I proposition till 1941 års riksdag2 har nämligen anslag äskats föråstad— kommande av ytterligare förstärkning av deklarationskontrollen beträffande rörelseidkare och utövare av fria yrken. Till grund härför låg en av tillför; ordnade underståthållaren K. G. A. Sandström utarbetad promemoria, vari framhölls, att förhållandena nödvändiggjorde en intensifierad kontroll av deklarationsmaterialet i syfte att åstadkomma möjligheter att begränsa före
1 Sedan den ene av taxeringsrevisorerna i Stockholms län slutat sin tjänst, finnes även där blott en taxeringsrevisor. ” Prop. 1941: 351.
söken att genom oriktiga deklarationer undandraga sig beskattning. Beskatt- ningsmyndigheternas möjligheter att övervaka deklarationspliktens riktiga fullgörande hade samtidigt i väsentlig grad minskats, och de ur denna syn- punkt så viktiga eftergranskningarna till prövningsnämnden inom hela riket hade eftersatts, därför att erforderlig arbetskraft saknades. I yttrandena över promemorian vitsordade länsstyrelserna allmänt behovet av förstärkning av bokföringskontrollen över deklarationsmaterialet. Departementschefen fram- höll, att det otvivelaktigt i detta hänseende förelåge en'i nuvarande läge känn- bar brist i beskattningsorganisationen och att han för sin del ansåge ofrån— komligt, att genomgripande åtgärder vidtoges i syfte att vinna en så effektiv förstärkning av denna, som förhållandena medgåve. Statsutskottet1 anförde, att det med hänsyn till de senaste årens utveckling på skatteväsendets område syntes utskottet vara synnerligen angeläget, att åtgärder vidtoges för provi— sorisk förstärkning av taxeringsorganisationen; en skärpt övervakning av de— klarationspliktens riktiga fullgörande vore även enligt utskottets mening av behovet påkallad. Riksdagen beslöt2 i enlighet med vad Kungl. Maj:t föresla- git. På grund därav hava fyrtiosju bokföringsgranskare efter undergången utbildning anställts hos länsstyrelserna. Sålunda hava — utöver redan an- ställda taxeringsrevisorer _— hos länsstyrelserna i Uppsala, Kronobergs, Ble- kinge, Hallands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län anställts en, i Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kalmar, Kristianstads, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs och Västernorrlands län två, i Stockholms län tre, i Malmöhus län fem samt i Göteborgs och Bohus län sex bokföringsgranskare. Avlöning åt dessa har bestämts till belopp, varierande mellan 500 och 650 kronor för månad.
I fråga om taxeringsrevisorernas löneställning har styrelsen för föreningen Sveriges taxeringsrevisorer i skrivelse den 17 april 1941 till chefen för finans- departementet, under åberopande av att taxeringsrevisorsinstitutionen fortbe- stått under mera än fem år och visat sig fylla ett stadigvarande behov, hem- ställt, att taxeringsrevisorstjänsterna måtte göras till ordinarie eller extra ordi- narie eller, om denna hemställan ej för det dåvarande kunde bifallas, att taxeringsrevisorernas avlöningsförmäner höjdes sålunda, att framför allt kompensation för dyrtiden bereddes dem.
Vidare har styrelseniför föreningen Sveriges landskamrerare i en den 17 november 1941 dagtecknad, till Kungl. Maj:t ingiven framställning angående taxeringsrevisorernas m. fl. tjänsteställning, vilken framställning överlämnats till de sakkunniga, föreslagit, att samtliga taxeringsrevisorer placerades som extra ordinarie befattningshavare i 27 lönegraden. Styrelsen uttalade därvid, att visserligen goda skäl kunde anföras för att uppföra berörda taxerings- tjänstemän på ordinarie stat men att styrelsen likväl under rådande förhål- landen stannat för att för desamma föreslå extra ordinarie anställning. En dy- lik anställning tillförsäkrade ju befattningshavarna i allt väsentligt, om man bortsåge från själva den kontanta lönen, liknande förmåner, som tillkomma
1 Utlåt. 194lz248. ' Riksd. skriv. 1941: 517.
de ordinarie statstjänstemännen i motsvarande lönegrad. Vid valet av löne- grad hade styrelsen tagit hänsyn såväl till tjänstgöringens krävande och grannlaga natur som till att enligt styrelsens förmenande dessa befattnings— havare icke skulle vara berättigade att mottaga avlönat arbete i taxerings— nämnd eller att uppbära ersättning för övertidsarbete med taxeringsuppgifter. Hänsyn hade även tagits till storleken av de arbetsförtjänster, som personer med samma utbildning som taxeringsrevisorerna kunde bereda sig antingen som egna yrkesutövare eller hos kommunala eller enskilda arbetsgivare. En differentiering av lönegradsplaceringen med hänsyn till olika svårighetsgrad, kvalitativt och kvantitativt, av arbetet inom olika län hade varit på tal, men styrelsen hade icke ansett sig böra förorda en sådan, då ifrågavarande befatt- ningshavares arbetsuppgifter hänförde sig till ett för samtliga likartat, strängt begränsat område och arbetsbördan kunde och borde regleras genom an- ställning av lämpligt antal assistenter.
För de biträdande befattningshavarna vid taxeringsrevisioncn, av styrelsen förslagsvis benämnda taxeringsassistenter, föreslog styrelsen anställning på enahanda villkor, som enligt kungl. brev till länsstyrelserna den 12 november 1937 gälla för befattningshavare, som antages till extra länsbokhållare. Med hänsyn till att förstnämnda befattningshavare i förhållande till de unga juris- terna hade mycket starkt begränsade befordringsmöjligheter samt till att även för dem ansåges böra gälla samma inskränkningar i fråga om rätten till extra arbetsförtjänster som beträffande taxeringsrevisorerna, föreslog emellertid styrelsen sådan påbyggnad å de för extra länsbokhållare gällande lönevill— koren, att uppflyttning finge äga rum för taxeringsassistenter till 21, 23 och 24 lönegraden, sedan ytterligare två, två, respektive ett år förflutit, efter det att befattningshavaren placerats i 19 lönegraden i löneplanen för extra ordi- narie tjänstemän.
Redan anställda taxeringsrevisorer och taxeringsassistenter föreslogos skola äga rätt att för placering i löneklass, respektive lönegrad tillgodoräkna sig tid, under vilken de med goda vitsord beklätt då innehavd eller liknande an- ställning eller eljest utfört motsvarande arbete i statens tjänst. Utmärkt väl vitsordad tjänstgöring såsom kommunal taxeringsassistent syntes höra med- föra samma rätt.
Som kompetenskrav för att vinna anställning som taxeringsrevisor eller taxeringsassistent föreslog styrelsen avgångsexamen från handelshögskola. Redan anställda revisorer och assistenter, vilka vitsordades hava väl fyllt sina uppgifter, skulle i förekommande fall erhålla dispens från berörda kompe— tensfordran.
Slutligen uttalade styrelsen, att dåvarande innehavare av taxeringsrevisors— eller assistentbefattningar borde tillerkännas rätt att bliva antagen till mot- svarande befattning inom den nya organisationen, därest icke i vederbörlig ordning beslutades, att viss tjänst skulle ledigförklaras.
Den hjälp i fråga om bokföringsgranskningen, som förut stått landskam- rerarna till buds, har icke varit till fyllest. Den nu beslutade utökningen av
arbetspersonalen måste därför anses synnerligen välmotiverad. Resultatet av denna har ännu icke kunnat helt fastslås, men av rapporter från länsstyrel- serna framgår, att bokföringsgranskarna, vilka av de sakkunniga föreslås skola benämnas taxeringsassistenter, hava väl fyllt sin uppgift. Särskilt med hänsyn till den kontroll, som måste utövas i fråga om omsättningsskatten, är det nödvändigt, att tillräcklig, sakkunnig personal ställes till länsstyrelsernas förfogande.
Den förstärkning av personalen, som sålunda ägt rum, har närmast tillkom- mit som ett provisorium under kristid, men de sakkunniga äro fullt överty- gade om att den även i en taxeringsorganisation, som åsyftar förhållanden under fredliga tider, fyller ett behov. Det är här icke endast fråga om att skapa möjligheter för att bevaka statens skatteintresse. Det är även till fördel för de skattskyldiga att genom bokföringsgranskning få fastslaget, huruvida och i så fall för vilket belopp skattskyldighet föreligger. I vissa fall hava nämligen beskattningsnämnderna, i saknad av uppgifter om de verkliga för- hållandena, påfört taxeringar, som på grund av en efterföljande bokförings— granskning måste justeras. De sakkunniga anse därför, att redan för inkomst- taxeringen i de flesta län, utöver taxeringsrevisorn, en eller flera bokförings- granskare böra anställas. Med hänsyn tagen jämväl till taxeringen till omsätt- ningsskatt är det enligt de sakkunnigas mening ofrånkomligt, att det nuva- rande antalet bokföringsgranskare bibehålles, därest icke statsmakterna åsyfta att i fråga om denna skatt vidtaga andra kontrollåtgärder. Någon utökning av detta antal synes för närvarande icke böra ske i vidare mån, än att Östergöt- lands, Kristianstads och Älvsborgs län med hänsyn till antalet till omsätt- ningsskatt skattskyldiga (se tablån Bilaga I) böra erhålla ett vart ytterligare en bokföringsgranskare. Skulle förhållandena visa, att för någon länsstyrelse oundgängligt behov föreligger av ytterligare personal av ifrågavarande slag, lär vederbörande länsstyrelse hava att härom göra framställning i samma ord- ning som beträffande övrig utökning av personalen.
De sakkunniga hålla före, att det skulle vara fördelaktigt, därest, utöver de vid länsstyrelserna anställda taxeringsrevisorerna och taxeringsassistenterna, anställdes i bokföring sakkunniga personer, vilka skulle stå till samtliga läns- styrelsers förfogande. Genom specialutbildning för vissa branscher skulle sistnämnda sakkunniga vara bättre skickade att verkställa granskning av rä- kenskaper, förda av skattskyldiga, tillhörande dessa branscher, inom olika län. Härigenom skulle vinnas ytterligare erfarenhet att delgivas de lokala bokfö- ringsgranskarna och större möjligheter att åstadkomma likformighet i taxe- ringarna. Detta gäller särskilt i fråga om omsättningsskatten, där behov av enhetlig granskning gjort sig särskilt starkt gällande. Här avsedda taxerings- revisorer borde lämpligast hava sin tjänstgöring förlagd till riksskattenämn- den. Emellertid torde med tillskapande av dessa centrala taxeringsrevisorer lämpligen böra anstå, till dess resultatet av den utbyggnad av organisationen, som nyligen skett, blivit mera uppenbart.
Taxeringsrevisorsinstitutionen, som tillskapades år 1935, har visat sig fylla ett behov, som, av allt att döma, kommer att bestå för framtiden. I en taxe-
ringsorganisation kan tillgång till sakkunskap i fråga om bokföring och ha- lansteknik för landskontoren och beskattningsnämnderna icke undvaras. Er- inras må, att statsmakterna nyligen i fråga om kammarrätten beviljat an- slag för anlitande av bokföringssakkunniga. Skäl synes därför föreligga, att åt taxeringsrevisorerna beredes en emot deras arbete svarande tryggad ställning, och de sakkunniga anse för sin del motiverat, att taxeringsrevisorer- na uppföras på ordinarie stat. Härvid bör dock uppställas det villkoret, att taxeringsrevisor bör hava en tjänstgöring av minst fem är å länsstyrelse eller hos överståthållaråmbetet eller som taxeringsassistent hos länsstyrelse eller kommun, innan befordran till ordinarie tjänst i nedan angiven lönegrad äger rum. I fråga om lönegradsplaceringen för taxeringsrevisorerna vilja de sak— kunniga framhålla, att dessa tjänstemäns möjlighet att åtaga sig uppdrag utanför tjänsten är starkt begränsad samt att de därför måste erhålla en rela- tivt hög löneställning för att icke bliva i ekonomiskt avseende alltför dåligt ställda i förhållande till i enskild tjänst varande revisorer. I annat fall torde förhållandet bliva detsamma, som under gångna år inträtt, nämligen att av länsstyrelserna anställda taxeringsrevisorer efter några års förlopp övergå till ekonomiskt mera lockande enskild tjänst. De sakkunniga föreslå därför, att taxeringsrevisorerna placeras i lönegrad A 27. De taxeringsrevisorer, vilka hava kortare tjänstgöringstid än ovan sagts, böra erhålla avlöning såsom extra ordinarie befattningshavare i lönegrad Eo 27 . De sakkunniga hava över- vägt, huruvida icke för taxeringsrevisorerna vid vissa större länsstyrelser nä- got högre lönesättning borde äga rum. Emellertid hava de sakkunniga i likhet med styrelsen för föreningen Sveriges landskamrerare kommit till det resul- tatet, att samma lönegradsplacering bör tillämpas för alla taxeringsrevisorer och att arbetsbördan lämpligen bör regleras genom anställandet av erfor- derligt antal taxeringsassistenter.
Av taxeringsassistenterna böra några placeras å icke-ordinarie stat, under det att flertalet bör åtnjuta arvode. Ehuru de sakkunniga äro övertygade om att även det nuvarande antalet provisoriskt anställda taxeringsassistenter icke är för högt tilltaget, torde det likväl vara skäl att, i avbidan på verkningarna av den föreslagna taxeringsreformen samt de ändrade kontrollåtgärder be— träffande omsättningsskatten, som kunna komma att genomföras, icke giva samtliga dessa placering å stat. I län, där nuvarande antalet taxeringsreviso- rer och taxeringsassistenter tillhopa överstiger två, bör å icke-ordinarie stat uppföras en taxeringsassistent, dock att i Malmöhus samt Göteborgs och Bo- hus län två taxeringsassistenter böra sålunda uppföras. Ifrågavarande taxe- ringsassistenter böra placeras i lönegrad i enlighet med vad som gäller för icke-ordinarie länsbokhållare, dock med rätt till ytterligare uppflyttning till 21, 23 och 24 lönegraden sedan två, två, respektive ett år förflutit efter det att befattningshavaren placerats i lönegrad Ro 19.
Övriga taxeringsassistenter böra vid anställandet erhålla arvode motsva- rande avlöning enligt lönegrad Ex 14.
De sakkunnigas förslag beträffande taxeringsrevisorers och taxerings- assistenters avlöningsförhållanden framgår av bifogade tablå Bilaga J.
Som förut framhållits, äro de taxeringsassistenter, vilka för år 1942 provi- soriskt tilldelats länsstyrelserna, anställda mot årsarvoden, vilka variera mel- lan 6 000 och 7 800 kronor och därför äro högre än de löner, som skulle utgå, därest nämnda befattningshavare för närvarande placerades i lönegrad. Med hänsyn härtill synas de taxeringsassistenter, som enligt de sakkunnigas för- slag skulle placeras i lönegrad, fortfarande böra erhålla avlöning i form av arvode, intill dess att tjänstetiden berättigar dem att erhålla mot detta sva- rande avlöning enligt här ovan angivna lönegradsplacering.
I fråga om rätt att vid lönegradsplacering räkna sig tillgodo tidigare tjänst- göring skola tillämpas härom givna bestämmelser i gällande avlöningsregle- menten.
Såsom kompetensvillkor för taxeringsrevisorer och taxeringsassistenter föreslå de sakkunniga — i likhet med styrelsen för föreningen Sveriges lands— kamrerare — avlagd avgångsexamen från handelshögskola. Liksom nämnda styrelse uttala sig de sakkunniga för att nu anställda taxeringsrevisorer och taxeringsassistenter, vilka vitsordas hava väl fyllt sina uppgifter, i förekom— mande fall mä erhålla dispens från sålunda uppställd kompetensfordran.
Innehavare av befattning såsom taxeringsrevisor eller taxeringsassistent torde, i överensstämmelse med vad styrelsen för föreningen Sveriges lands- kamrerare uttalat, böra äga rätt att utan särskild ansökan, där sådan eljest är erforderlig, erhålla motsvarande tjänst inom den föreslagna organisationen, där icke i vederbörlig ordning beslutas, att sådan tjänst skall ledigförklaras.
Om en särskild taxeringsavdelning inrättas på sätt de sakkunniga ovan föreslagit, kunde landskontorets övriga befattningshavare synas icke behöva anlitas vid taxeringsarbetet. Emellertid torde, i synnerhet vid prövnings- nämndsarbetet under höstmånaderna, då även med den nya ordningen en forcering av berörda arbete måste inträda, visa sig nödvändigt att kunna anlita även ifrågavarande befattningshavare för taxering. Bestämmelsen i 20 & landshövdinginstruktionen om att envar befattningshavare å landskontoret har skyldighet att, då han därtill anlitas, lämna landskamreraren erforderligt biträde vid fullgörande av hans uppgifter enligt taxeringsförordningen bör därför fortfarande gälla; därjämte bör det åligga nämnda befattningshavare att lämna dylikt biträde jämväl åt taxeringsintendenten, vilken ju föreslås skola övertaga landskamrerarens nuvarande uppgifter.
Härutöver vilja de sakkunniga emellertid föreslå, att protokollföringen vid prövningsnämndens sammanträden ålägges befattningshavare å det övriga landskontoret såsom tjänsteåliggande. Med de fiskaliska uppgifter, som skola åvila taxeringsintendenten, och för att undvika jäv bör denne icke lämpligen vikariera för landskamreraren i 'hans egenskap av ordförande i prövnings- nämnden, såvida det icke rör sig om sådan längre ledighet, att frågan om denna jämte om vikarie under densamma skall hänskjutas till Kungl. Maj:ts avgörande. Vid sådant förhållande bör skyldigheten att åtaga sig dylikt vi- kariat åvila länsassessorn. För att denne icke skall förlora kontakten med taxeringsväsendet bör han handhava ovannämnda protokollföring, därest
icke länsstyrelsen annorlunda förordnar. Ett annat skäl till att befattnings- havare i länsassessors tjänsteställning bör omhänderhava protokollföringen är, att det är synnerligen viktigt — med hänsyn icke blott till de skattskyldiga utan även, i de fall då besvär anföras, till skattedomstolarna _ att protokol— let avfattas på ett formellt och materiellt riktigt sätt. (I fråga om dessa läns— assessors uppgifter att vid förfall för landskamreraren tjänstgöra såsom ord— förande i prövningsnämnd och att föra nämndens protokoll må jämföras de uppgifter att vikariera för domare och att föra protokoll, vilka tillkomma vat- tenrättssekreterare och sekreterare i domsaga.) Protokollföringen är emeller- tid en uppgift av den omfattning, i synnerhet under höstmånaderna, att läns— assessorn därvid i fall av behov måste äga anlita biträde av länsbokhållaren av första klass eller att delegation av vissa länssassessorns arbetsuppgifter måste ske till denne befattningshavare.
I Stockholms, Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Västernorrlands län, där extra ordinarie länsassessor för närvarande finnes anställd, bör, där så erfordras, denne — och i fall av behov jämväl länsbokhållare — biträda vid protokollföringen eller övertaga handläggningen av vissa ärenden, vilka enligt arbetsordningen äro tilldelade den ordinarie länsassessorn.
I Gotlands län böra de uppgifter, som i andra län föreslås skola åvila läns- assessorn, handhavas av länsbokhållaren av första klass.
Å taxeringsavdelningen skulle vara anställda, med länsbokhållares kompe— tens, taxeringsintendent och taxeringsinspektör. Å det övriga landskontoret finnas med samma kompetens anställda —— bortsett från landskamreraren »— länsassessor och länsbokhållare. Befordringsgången för dessa befattningsha- vare bör tydligen i normala fall bliva sådan, att den unge juristen börjar sin anställning som icke-ordinarie länsbokhållare, därefter befordras till ordina- rie länsbokhållare eller taxeringsinspektör (i vissa län först till taxeringsin- spektör och därefter till ordinarie länsbokhållare eller tvärtom), sedan till länsassessor, därefter till taxeringsintendent och slutligen till landskamrerare. Härigenom vinnes den allsidiga utbildning och erfarenhet i fråga om lands- kontorsgöromål, som en landskamrerare bör äga. I övrigt vilja de sakkun- niga framhålla vikten av att till befattningshavare å taxeringsavdelningen en- dast utses personer, som visat sig särskilt lämpliga för taxeringsarbete.
Den av de sakkunniga föreslagna förstärkningen av den arbetskraft, som sysslar med taxering, bör medföra, att övertidsarbete i den utsträckning, som för närvarande är fallet, icke vidare behöver förekomma. De sakkunniga an- se på grund härav, att den övertidsersättning, som enligt särskilda Kungl. Maj:ts föreskrifter utgår till befattningshavare i högre lönegrad än den 18:de. bör kunna bortfalla. Som tidigare omnämnts, hava vid olika tillfällen riks- dagens revisorer riktat anmärkning mot denna övertidsersättning, som är säregen för landskontoren. Ett ytterligare skäl att nu borttaga nämnda ersätt- ning för befattningshavare i 19:de och högre lönegrader år, att dessa befatt- ningshavares utsikter till befordran i hög grad ökas, därest de sakkunnigas förslag om inrättande av nya tjänster kommer att genomföras.
Utöver det biträde, som taxeringsintendenten äger i taxeringsavdelningens kvalificerade personal (vartill kommer, där så erfordras, biträde av sådan personal å det övriga landskontoret), torde för fullgörande av de uppgifter, som åvila denne, i många län stundom erfordras ytterligare kvalificerad per- sonal. Under den tid, taxeringsnämndernas arbete pågår, skola bl. a. råd och upplysningar lämnas samt utredning i invecklade taxeringsårenden verkstäl- las åt dessa nämnder. Vidare skall i viss utsträckning granskning ske av det av nämnderna behandlade materialet. Dessa uppgifter äro av den omfattning, att den personal, som av de sakkunniga föreslagits skola tilldelas taxerings- avdelningen (jämte tillgänglig personal å det övriga landskontoret), vid vissa tillfällen kan visa sig vara otillräcklig för uppgifternas fullgörande. Ytterli- gare kvalificerad personal synes kunna erhållas sålunda, att i fall av behov länsstyrelserna förordna för ändamålet lämpliga häradsskrivare att biträda vid utförandet av här berörda uppgifter. En av de sakkunniga verkställd un- dersökning har visat, att vid 1941 års taxering 95 av landets 119 häradsskri- vare innehade uppdrag såsom ordförande eller kronoombud i taxeringsnämnd. De allra flesta av häradsskrivarna hava således erfarenhet, i större eller mindre grad, av taxering; åtskilliga torde vara väl skickade för nu omförmäl- da uppgifter. Härtill kommer, att häradsskrivarna inom sina fögderier äga orts- och personkännedom, vilken i många fall är av stor betydelse vid taxe- ringsarbetet.
Tidigare hava de sakkunniga förordat, att häradsskrivare i vissa fall skulle kunna utses till kronoombud i särskild taxeringsnämnd. Intet bör hindra, att ett dylikt kronoombudskap förenas med ovannämnda uppdrag att biträ- da taxeringsintendenten, därest båda uppgifterna kunna medhinnas. Det är att märka, att under den tid, taxeringsnämndsarbetet pågår, arbetet å hå- radsskrivarekontoren är för häradsskrivarnas del relativt föga betungande. Detta framgår även därav, att häradsskrivarna å sina håll i mycket stor omfattning kunnat åtaga sig taxeringsuppdrag.
F örordnas häradsskrivare att på sätt ovan nämnts biträda taxeringsinten- denten, torde viss ersättning böra utgå för uppdragets fullgörande. Ersätt- ningen bör, efter förslag av länsstyrelsen, bestämmas av Kungl. Maj:t i sam— band med övriga ersättningar för taxeringsarbetet; den synes lämpligen böra utgå med visst belopp för timme, beräknat med hänsyn till kvalifikationen .av det arbete, som utförts.
Häradsskrivare lämnat förordnande att biträda taxeringsintendenten bör kunna avse jämväl biträde vid granskningen av taxeringsmaterialet för pröv- ningsnämnden, därest länsstyrelsen så finner lämpligt.
b). Beräknade kostnader i anledning av den föreslagna organisationen. Vid beräkning av den årliga lönekostnaden i anledning av den ovan före- slagna organisationen hava de sakkunniga i fråga om befattningshavare, pla- cerade i lönegrad, utgått från lägsta löneklassen inom respektive lönegrader.. I fråga om icke-ordinarie landskontorist och icke-ordinarie kontorsbiträde
har lönekostnaden beräknats med avseende å lägsta löneklassen inom 14, re- spektive 4 lönegraden i löneplanen för extra ordinarie tjänstemän, i vilka lö- negrader nämnda befattningshavare uppflyttas efter sex, respektive fyra tjänsteår. Lön har för ordinarie och extra ordinarie tjänstemän uträknats under förutsättning att vederbörliga pensionsavdrag verkställts. Rörligt till— lägg har beräknats efter 15 procent och kristillägg efter 16 procent.
Med denna beräkningsgrund skulle den årliga lönekostnaden för de före- slagna nya befattningarna såsom taxeringsintendent, taxeringsinspektör, landskontorist, kanslibiträde och kontorsbiträde, efter avdrag för samma kostnad för de befattningar, som föreslås till indragning (se tablån Bilaga H), uppgå till följande belopp: lön 666 396 kronor, rörligt tillägg 113590 kro- nor och kristillägg 121 146 kronor.
Under år 1942 äro vid länsstyrelserna anställda icke-ordinarie länsbok- hållare —— i tre län icke—ordinarie landskontorister — (se tablån Bilaga D: II) i stället för befattningshavare, som provisoriskt avdelats för att en- bart syssla med taxeringsarbete. Därest de sakkunnigas förslag genomföres. bortfaller lönekostnaden för förstnämnda befattningshavare. Dessa befatt— ningshavare åtnjuta under budgetåret 1943/44 lön enligt 19, respektive 7 lö- negraden i löneplanen för extra tjänstemän; den årliga lönekostnaden utgör härvid lön 124 524 kronor, rörligt tillägg 18 692 kronor och kristillägg 19 932 kronor. Den återstående lönekostnaden skulle utgöra lön 541 872 kronor-, rörligt tillägg 94 898 kronor och kristillägg 101 214 kronor.
Den föreslagna placeringen av taxeringsrevisorerna i lönegrad (se tablån Bilaga J) skulle medföra beträffande lön en årlig kostnadsminskning å 12 888 kronor men beträffande rörligt tillägg och kristillägg en årlig kost- nadsökning av 34 135, respektive 36 420 kronor.
Därest placering i lönegrad av de nuvarande bokföringsgranskarna (taxe- ringsassistenterna) skulle ske i den utsträckning, de sakkunniga föreslagit (se tablån Bilaga J), skulle detta innebära, att under budgetåret 1943/44 endast taxeringsassistenterna i Stockholms, Älvsborgs, Värmlands och Öre—» bro län därigenom erhölle högre avlöningsförmåner än de arvoden, som för närvarande utgå. Härigenom skulle uppkomma beträffande lön en ärlig" kostnadsminskning å 3 560 kronor samt beträffande rörligt tillägg och kris-- tillägg en årlig kostnadsökning ä 3 096, respektive 3 304 kronor.1
Den årliga kostnadsökningen skulle i enlighet med det ovan anförda ut—- göra:
.. Rörligt Kristill- Total—
Lon tillägg Summa lägg summa
Taxeringsintendenter m. fl ......... 541 872 94 898 636 770 101 214 737 984 Taxeringsrevisorer ............... + 12 888 34 135 21 247 36 420 57 667 Taxeringsassistenter .............. + 3 560 3 096 * If 464 3 304 2 840 525 424 132 129 657 553 140 938 798 491
1 Den totala årliga avlöningskostnaden för de provisoriskt anställda bokföringsgranskama. utgör för närvarande 309600 kr.
Ytterligare tillkommer kostnad för ersättning åt häradsskrivare, som för-' ordnas att biträda taxeringsintendenten. Nämnda kostnad är givetvis bero- ende på i vilken utsträckning sådana förordnanden komma att meddelas. Förordnas 35 51 40 häradsskrivare såsom biträden åt taxeringsintendent och beräknas för envar en årlig ersättning av 2000 kronor, skulle den årliga kostnaden uppgå till cirka 75 000 kronor.
Under åren 1937—1941 har ersättningen jämlikt TF 145 & 5 mom. för arbete åt ordinarie prövningsnämnd uppgått till i genomsnitt 256 500 kro- nor för år (se tablån Bilaga E). Med den föreslagna personalförstärkningen beräknas av detta belopp två tredjedelar eller 171 000 kronor kunna inbe- sparas, medan den återstående tredjedelen eller 85 500 kronor torde bliva nödvändig för att täcka kostnad för extra personal.
Den totala årliga nettokostnadsökningen i anledning av den sålunda före- slagna organisationen skulle enligt nu gjord beräkning bliva 702 491 kronor, vilket belopp lämpligen avrundas till 702500 kronor. Härtill komma emel- lertid kostnader för sjukvård, reseersättningar, expenser och publikations- tryck. Beträffande sistnämnda kostnader hava de sakkunniga icke ansett det erforderligt att göra särskilda beräkningar, vilka för övrigt torde bliva synnerligen approximativa; de årliga reseersättningama synas dock kunna beräknas uppgå till cirka 25 000 kronor, och för inköp av inventarier torde erfordras cirka 50000 kronor.
Såsom tidigare omnämnts, råder vid länsstyrelserna stor brist å lokaler. Enligt uppgifter, som inhämtats från länsstyrelserna, planeras i åtskilliga län ny- eller tillbyggnad för länsstyrelsens behov. Därest de sakkunnigas för— slag genomföres, blir det i ett flertal län nödvändigt att förhyra lokaler för taxeringsavdelningen, i varje fall tills planerad ny- eller tillbyggnad blir får— dig. Enligt uppgift skulle i tretton län den årliga kostnaden för förhyrande av dylika lokaler uppgå till inalles 33 000 kronor.
& 2. Frågan om särskild utbildning av taxeringstjänstemän.
De sakkunniga hava tidigare förordat särskilda utbildningskurser för ny— tillträdande ordförande och kronoombud i taxeringsnämnd ävensom vissla fortsättningskurser för dessa. Berörda kurser voro avsedda att ledas av tjäns- temän å landskontorets taxeringsavdelning.
Det är emellertid enligt de sakkunnigas mening nödvändigt att till över-— vägande upptaga jämväl frågan om särskilda utbildningskurser för de bli-- vande tjänstemännen å taxeringsavdelningarna, i första hand juristerna.
För att vinna anställning vid landskontor såsom länsbokhållare kräves av- lagd juris kandidatexamen eller statsvetenskaplig examen. I fråga om dem, som avlagt juris kandidatexamen, kräves icke med nödvändighet fullgjord tingstjänstgöring, ehuru sådan dock i praktiken som regel torde vara en för— utsättning för anställnings vinnande. Enbart statsvetenskaplig examen torde' väl endast undantagsvis medföra möjlighet till anställning vid länsstyrelse. Juris kandidatexamen är givetvis av betydelse med hänsyn till landskonv
torens arbete, framför allt genom den allmänna överblick av de olika discip- linerna, som därigenom erhålles. Tingsutbildningen har likaså sitt bestående värde för den unge juristen därigenom, att han under densamma bibringas praktisk erfarenhet och undergår stilistisk skolning.
Emellertid synes uppenbart och lärer jämväl vara till fullo av erfaren— heten bestyrkt, att nu berörda utbildning icke är tillräcklig för det speciella arbete, som taxeringen utgör. Den kunskap i skatteförfattningarna, som ge- nom finansrättsstudiet vid universitet och högskolor kan vinnas, är relativt obetydlig och därjämte, såsom kursplanerna äro anordnade, i allmänhet för- gäten vid den slutliga examens avläggande. Därtill kommer, att undervis- ning i bokföring icke ingår i kursplanerna.
Vad som i främsta rummet kräves av en taxeringstjänsteman är emeller- tid just ingående kunskap i de olika skatteförfattningarna och deras prak- tiska tillämpning samt likaledes ingående kunskap i bokföring. På dessa de viktigaste punkterna är sålunda den nuvarande utbildningen, då densamma betraktas uteslutande ur taxeringsarbetets synpunkt, synnerligen bristfällig. Att avhjälpa dessa brister genom en omläggning eller komplettering av kurs- planerna för juris kandidatexamen eller statsvetenskaplig examen lärer väl knappast vara görligt; i vart fall ingår det icke i de sakkunnigas uppdrag att avgiva förslag i detta avseende.
Däremot kunna de sakkunniga icke underlåta att såsom sin bestämda upp- fattning uttala, att en förbättrad taxeringsorganisation icke lär kunna vin- nas, utan att den ifrågakommande personalen på ett tidigt stadium erhåller en tillfyllestgörande utbildning å de två viktiga områden, som nyss berörts.
En sådan utbildning måste, för att giva önskvärt resultat, gälla såväl skat- teförfattningarnas teori som deras praktiska tillämpning. I förstnämnda avseende kräves en noggrann genomgång av de egentliga skatteförfatt- ningarna under beaktande av förefintliga prejudikat. Än vidare kräves en likaledes noggrann genomgång av de formella taxeringsbestämmel- serna i taxeringsförordningen m. fl. författningar, därvid måhända särskilt besvärsreglerna tarva ett ingående klarläggande; jämväl i nu förevarande avseende bör givetvis redogörelse lämnas för aktuella prejudikat men där- jämte även bibringas kunskap om de lämpligaste formerna för deklarations- granskning, upplysningars infordrande o. dyl. Slutligen måste också en grundlig genomgång av bokföringsmetoderna och principerna för bokförings- granskning äga rum. Till denna teoretiska utbildning måste fogas en prak- tisk kurs, som till synes enklast sker genom att vederbörande elev får tjänst- göra såsom kronoombud vid lämplig taxeringsnämnd. Härunder bör eleven beredas tillfälle att under erforderlig ledning och överinseende verkställa enklare bokföringsgranskningar. Kursen i fråga bör avslutas med examen och betyg utfärdas över de inhämtade färdigheterna.
De sakkunniga hava sökt att närmare överblicka möjligheterna för anord- nandet av dylika kurser och hava därvid kommit till följande resultat. En dylik kurs borde årligen anordnas, omfattande förslagsvis tolv elever. Så- som förutsättning för deltagande i kursen borde krävas, att vederbörande an-
tagits till tjänsteman å landskontor eller vid överståthållarämbetets skatte- avdelning eller eventuellt vid kammarrätten samt att han där tjänstgjort minst ett år. Kurserna borde förläggas till Stockholm. Desamma borde börja med teoretisk utbildning den 1 november ena året; denna utbildning borde fortgå fram emot jul och därefter fortsätta under januari månad. Från och med den 1 februari skulle den praktiska utbildningen begynna. Ele- verna skulle därunder till en början deltaga i det allmänna förberedelse— arbetet för taxeringen ävensom möjligen tjänstgöra å deklarationsbyråer för att under sakkunnig ledning biträda allmänheten vid deklarationers upprättande; sådana byråer pläga av ålder upprättas i Stockholm och åt- skilliga andra städer under tiden 1—-15 februari. Därefter skulle eleverna lämpligen tjänstgöra såsom kronoombud i en lokal taxeringsnämnd; elever- na böra givetvis vinna erfarenhet om taxeringsförhållandena såväl å lands- bygden som i städerna. Denna praktiska tjänstgöring bör kunna förläg— gas antingen till överståthållaråmbetet eller till länsstyrelse; härunder bör noggrann eftergranskning ske av deklarationerna, så att en klar uppfatt- ning vinnes om elevens förmåga att praktiskt tillämpa skatteförfattningar- na. Sedan detta arbete avslutats, borde examen äga rum och skriftliga vits- ord meddelas.
Den teoretiska delen av utbildningen beräknas omfatta följande ämnen och antal timmar för varje ämne:
Handelsteknik ................................................ 60 timmar Balansteknik och aktievärdering ................................ 30 » Granskningsteknik ............................................ 30 » Kommunalskattelagen .......................................... 60 >> Förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt ............ 20 >> Förordningen om arvsskatt och gävoskatt ........................ 10 :»
Speciella skatteförfattningar (författningar rörande ersättningsskatt, ut— skiftningsskatt, omsättningsskatt och krigskonjunkturskatt m. m.). . 40 » Taxeringsförordningen m. m. (med inbegripande av processen i kam-
marrätten och regeringsrätten) ................................ 40 » Översikt av främmande skattelagstiftning (främst norsk, dansk och
finsk) ..................................................... 5 » Översikt av bestämmelserna angående mantalsskrivning, folkbokföring
och upphörd ................................................ 5 »
Summa 300 timmar
Sålunda angivna timantal bör kunna utvinnas under den angivna tiden 1 november—20 december och 10—31 januari med en genomsnittlig daglig lektionstid om 5 timmar. Vid undervisningen bör anordnas seminarieövning- ar för eleverna med referat från dessas sida av lämpliga rättsfall. Ett antal skriftliga uppsatser bör därjämte förekomma i syfte att vänja eleverna vid självständig bearbetning av något mindre avsnitt inom beskattningsväsendets område; härvid bör särskild vikt fästas vid att eleverna vinna förmåga att använda tillgängliga förarbeten (sakkunnigutlåtanden, propositioner, ut- skottsutlåtanden, remissyttranden o. s. v.).
Såsom redan nämnts bör utbildningen avslutas med examen och utfär-
dande av skriftliga vitsord. Dessa böra avse, förutom ovan angivna teore- tiska ämnen, av vilka vissa dock härvid böra sammanföras, jämväl ämnena »praktisk tillämpning av skatteförfattningarna» och »praktisk bokförings- granskning».
För att handhava ledningen av den ifrågasatta kursen erfordras tydligtvis en föreståndare; denna befattning bör kunna förenas med annan tjänst och föreslås skola avlönas med ett arvode av 1 000 kronor. Erforderliga lärar-kraf- ter böra vara timavlönade; en timavlöning av 10 kronor synes vara skälig. I vissa ämnen synas dock specialföreläsningar böra anordnas, måhända före— trädesvis under höstperioden; ett belopp om 1 000 kronor föreslås skola re- serveras härför. För diverse kostnader föreslås jämväl visst belopp böra beräknas.
För att icke deltagandet uti ifrågavarande kurser skall göras för ekono- miskt betungande föreslå de sakkunniga, att deltagare däri skall under kurs— tiden åtnjuta oavkortad lön å innehavd befattning samt, därest han är fa- miljeförsörjare, tjänstgöringstraktamente med 9 kronor för dygn. Därjämte- skall vederbörande för de av kursen föranledda resorna åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning enligt bestämmelserna i allmänna resereglementet.1 De merkostnader, som härigenom skulle föranledas, hänföra sig till ersätt— ning åt vikarier för kursdeltagarna under tre månader (under den praktiska utbildningen synes vikarie icke vara behövlig, därest nämnda utbildning för tjänsteman vid överståthållaråmbetet eller kammarrätten förlägges till först- nämnda myndighet samt för tjänsteman vid länsstyrelse till den egna länssty- relsen) samt" till tjänstgöringstraktamenten ävensom resekostnads- och trak- tamentsersättningar. Nämnda merkostnader hava uppskattats till följande belopp: för vikariatsersättningar 12 000 kronor, för tjänstgöringstraktamen— ten 2500 kronor och för resekostnads- och traktamentsersättningar 2000 kronor eller tillhopa 16 500 kronor.
Sammanlagda kostnaden för varje särskild kurs om 12 elever blir i enlig- het med det ovan anförda följande:
Föreståndare ................................................ 1 000 kronor Lärare (300 tim. a 10 kr.) ................................... 3 000 » Specialföreläsare ............................................. 1 000 » Diverse kostnader ........................................... 1 600 » Vikariatsersättningar, tjänstgöringstraktamenten samt resekostnads-
och traktamentsersättningar ................................ 16 500 »
I ovanstående kostnadskalkyl ingår icke något belopp för lokalhyra; de- sakkunniga utgå från att med angivna antal elever lokaler för undervis- ningen skola utan särskild kostnad kunna beredas antingen hos överståthål- laråmbetet för skatteärenden eller i någon av staten disponerad byggnad. Under den praktiska utbildningen torde intet särskilt lokalbehov uppstå ut—
' Jfr ersättning åt landsfiskalsaspiranter för deltagande i förkortad polischefskurs (kungl. brev- .den 12 juni 1942).
över det eljest för biträdande personal erforderliga. Undervisningsmateriel torde, i varje fall till största delen, kunna utan ersättning tillhandahållas av staten; i övrigt synas deltagarna, som under kursen uppbära lön, själva böra anskaffa erforderlig sådan.
De sakkunniga hava icke haft anledning närmare undersöka frågan om anskaffande av erforderlig lärarpersonal. Det torde utan vidare vara uppen- bart, att bl. a. i Stockholm fullt kompetenta lärare kunna erhållas i de före- slagna ämnena.
Under åberopande av vad sålunda anförts, föreslå de sakkunniga, att i huvudstaden årligen anordnas en kurs i förut angivna ämnen för 12 elever samt att erforderligt anslag härför beviljas med ett belopp avcirka 24000 kronor. —— Skulle under det första året eller de första åren bliva erforderligt att utöka antalet deltagare i kursen, måste givetvis anslaget höjas i förhål- lande därtill.
5 3. Befattningshavares å landskontor uppdrag såsom ordförande och kronoombud i taxeringsnämnd.
Då de sakkunniga föreslagit inrättande av en särskild taxeringsavdelning, vars personal helt skall ägna sig åt arbete med taxering, har jämväl över- vägts frågan, huruvida nämnda personal bör kunna innehava uppdrag så- som ordförande eller kronoombud i taxeringsnämnd. I samband härmed står frågan om lämpligheten av att övrig personal å landskontoret — och även personalen å landskansliet —— innehar dylika uppdrag. Frågan om 'befatt— ningshavarnas å landskontoret taxeringsuppdrag har vid upprepade tillfäl- len varit föremål för statsmakternas uppmärksamhet, såsom av den tidigare redogörelsen framgår. I denna lämnas även uppgift om den utsträckning, i vilken landskontorens personal under år 1941 anlitats för sådana uppdrag.
De skäl, som åberopas till stöd för att förordnanden som ordförande och kronoombud i taxeringsnämnd meddelas åt personal vid landskontoren, kun— na sammanfattas sålunda. Nämnda personal måste genom dylika förordnan- den beredas tillfälle att vinna ingående kännedom om taxeringsarbetet i första instans samt förvärva erforderlig kunskap i skatte- och taxeringsför- fattningarnas tillämpning, vilket är av största betydelse för ett riktigt full- görande av personalens tjänsteåligganden. Vidare möta svårigheter — i syn- nerhet i länen —— att utanför landskontorstjänstemännens krets finna perso- ner, som äro kompetenta och villiga att åtaga sig taxeringsuppdrag. Härtill hava även bidragit de låga arvoden, som utgått för sådana uppdrag.
Därest de sakkunnigas förslag om särskild taxerings—avdelning genomföres, skulle det första av de angivna skälen, såvitt angår befattningshavarna å taxeringsavdelningen, i viss mån förlora sin betydelse. Genom att året om syssla med taxeringsarbete av olika slag torde dessa tjänstemän för- värva en betydande erfarenhet i fråga om taxering. Dock komma de genom innehav av uppdrag såsom ordförande eller kronoombud i taxeringsnämnd & närmare kontakt med taxeringsarbetet i första instans än de göra såsom
tjänstemän å taxeringsavdelningen och förvärva därigenom en mera allsidig kunskap om taxeringsväsendet. Särskilt för juristerna, som kunna komma att befordras till landskamrerare och därigenom få tjänstgöra såsom ord- förande i prövningsnämnd, är det en fördel att förvärva den erfarenhet, som ordförandeskapet i taxeringsnämnd utan tvivel skänker. För landskontorets övriga befattningshavare, av vilka åtskilliga förutsättas skola tidvis tjänst— göra å taxeringsavdelningen eller befordras till tjänst där, torde angivna skäl alltjämt äga så gott som full giltighet. I fråga om det andra av de relaterade skälen synas ifrågavarande svårigheter till viss grad avhjälpas vid genom- förande av de sakkunnigas förslag om biträde åt taxeringsnämnderna av taxe- ringsavdelningens personal (jämte tillgänglig personal å det övriga lands- kontoret) samt häradsskrivare ävensom om höjning av arvodena åt ord- förande och kronoombud i taxeringsnämnd. De sakkunniga hålla dock för troligt, att nämnda svårigheter till stor del komma att kvarstå, då arvodena för taxeringsuppdragen även efter den föreslagna höjningen i allmänhet lära bliva relativt låga.
Med hänsyn till vad ovan sålunda anförts särskilt beträffande svårig- heterna att utom landskontoret finna för ifrågavarande taxeringsuppdrag kompetenta personer —— anse de sakkunniga, att möjlighet att förordna be- fattningshavare å landskontor —— och landskansli — såsom ordförande och kronoombud i taxeringsnämnd alltjämt bör förefinnas. I enlighet härmed hava också de sakkunniga, såsom förut omnämnts, förordat att i första hand tjänsteman å landskontor förordnas till kronoombud i särskild taxerings- nämnd. Emellertid kan ifrågasättas, huruvida detta bör gälla även befatt- ningshavarna å taxeringsavdelningen, vilka hava att övervaka taxeringsar- betet i första instans. Det är givet, att icke taxeringsintendenten _— lika litet som landskamreraren — bör kunna innehava taxeringsuppdrag. Därest han förordnades såsom ordförande eller kronoombud i taxeringsnämnd, skulle han enligt TF 111 & bliva jävig att i egenskap av taxeringsintendent taga be- fattning med taxering, i vars behandling inom nämnden han tidigare del- tagit. I likhet med vad nu är fallet böra ej heller taxeringsrevisorerna till- delas taxeringsuppdrag. Samma bör förhållandet vara med taxeringsassis- tenterna. För båda dessa grupper befattningshavare föreslås ju relativt hög löneställning just med hänsyn till att de icke skola innehava bl. a. här ifrågavarande uppdrag. Övriga befattningshavare å taxeringsavdelningen en- dast biträda taxeringsintendenten vid övervakningen; taxeringsinspektör kan visserligen förordnas att i viss utsträckning fullgöra taxeringsintendentens åligganden. Nämnda förhållande bör dock icke hindra, att länsstyrelsen, där till följd av brist på andra kompetenta personer så finnes erforderligt, med- delar annan befattningshavare å taxeringsavdelningen än taxeringsintenden- ten, taxeringsrevisor och taxerin-gsassistent förordnande såsom ordförande eller kronoombud i taxeringsnämnd. För närvarande biträda befattnings- havarna å landskontoret landskamreraren, vilkens nuvarande uppgifter i fråga om taxering föreslås skola övertagas av taxeringsintendenten, vid hans åligganden med avseende å dessa uppgifter; detta har icke ansetts hindra,
att nämnda befattningshavare tilldelas taxeringsuppdrag. Härtill kommer ytterligare, att, därest befattningshavarna å taxeringsavdelningen, med ovan- nämnda undantag, skulle förbjudas innehava taxeringsuppdrag, under det att befattningshavarna å det övriga landskontoret skulle kunna tilldelas sådana- uppdrag, de förra befattningshavarna skulle komma i en ekonomiskt sämre ställning än de senare och rekryteringen av dugliga tjänstemän till taxerings- avdelningen därigenom försvåras. '
Då de sakkunniga sålunda hålla före, att förbud för att innehava upp- drag såsom ordförande och kronoombud i taxeringsnämnd bör gälla endast beträffande landskamrerare, taxeringsintendent samt taxeringsrevisor och taxeringsassistent, vilja de sakkunniga emellertid erinra om vad Kungl. Maj:t i skrivelse den 14 januari 1938 till samtliga länsstyrelser uttalat rörande be- fattningshavares vid länsstyrelse innehav av dylika taxeringsuppdrag, näm- ligen att länsstyrelserna vid utseende av ordförande eller kronoombud i taxe- ringsnämnd skola iakttaga, att befattningshavare vid länsstyrelse icke här- till förordnas i andra fall, än då så kan ske utan eftersättande av befatt- ningshavare åvilande tjänsteåligganden och sådant för vinnande av bästa möjliga resultat av taxeringsarbetet prövas lämpligt.-
& 4. Förbud för befattningshavare å landskontor att mot ersättning bi- träda skattskyldig med upprättande av deklarationer m. m.
Ä sina håll lärer förekomma, att befattningshavare å landskontor mot er- sättning lämna de skattskyldiga biträde med upprättande av deklarationer eller andra handlingar eller annat biträde i skatteärenden. Någon tvekan torde icke kunna råda därom, att det är synnerligen olämpligt, att tjänste- män hos en myndighet, som själv eller genom hos densamma anställda be- fattningshavare —— landskamrerare och taxeringsintendent —— har att sörja för en riktig taxering, på nämnda sätt biträda de skattskyldiga inom länet. De sakkunniga föreslå därför uttryckligt förbud för befattningshavare å lands- kontor att mot ersättning lämna skattskyldiga inom länet biträde av ifråga-' varande slag. Vad angår överståthållaråmbetet för skatteårenden har mot- svarande förbud meddelats redan år 1936 och återfinnes nu i 40 % av den för överståthållaråmbetet den 9 september 1938 utfärdade instruktionen.
AVDELNING IV.
Åtgärder för vinnande av enhetlighet i rättstillämpningen vid olikadbeskattningsnämnder.
& 1. Inledning.
De sakkunniga förutsätta, att ett genomförande av ovan föreslagna åtgär- der skall — i vart fall sedan desammas verkningar efter någon tid börjat göra sig gällande — leda till att det i TF 109 % uppställda målet för all taxering — »att densamma varder i möjligaste måtto likformig och rättvis» — i högre grad än hittills varder främjat. Vad likformigheten i taxeringen beträffar, lära emellertid dessa åtgärder i huvudsak göra sin verkan gällande allenast inom respektive län. Någon garanti för att taxeringen jämväl var- der, i största möjliga utsträckning, likformig de särskilda länen emellan före- ligger däremot icke. Visserligen böra de avgöranden, som i särskilda fall träffas av högre instanser, i sista hand regeringsrätten, i viss utsträckning medverka härtill, men detta är dock en medverkan, som först på lång sikt har möjlighet att göra sig gällande och som därjämte blott gäller speciella rättsfrågor,
Vid sidan härav föreligga emellertid betydande områden, där faktiska av- göranden av stor räckvidd träffas utan att någon egentlig slutlig prövning av högre instans kommer till stånd. Så är fallet i den mångfald hänseenden, vari landskamrerarna nu årligen lämna direktiv till vederbörande taxerings- nämnder, exempelvis angående naturaförmåners värdering, angående grun- derna för medgivande av avdrag för resekostnader och kostnad för facklit- teratur, angående skattebefrielse för dödsbo m. m. I dessa och andra hithö- rande fall meddelar varje landskamrerare direktiv i enlighet med sin upp- fattning, och dessa direktiv kunna förty ock inom skilda län bliva av olika innebörd. Visserligen äro taxeringsnämnderna icke bundna av direktiven i fråga, men självklart är, att taxeringsnämnderna ändock genomgående ställa sig desamma till efterrättelse.
Än vidare torde i olika län tillämpas skilda principer i fråga om landskam- rerarens överklagande av prövningsnämndens och kammarrättens utslag. Stundom har förekommit, att även i mål av betydande ekonomisktintresse viss prövningsnämnd friat från beskattning, ehuru så rätteligen icke bort ske, medan övriga prövningsnämnder åsatt sådan, och att det friande be—
slutet icke överklagats med påföljd vid det slutliga avgörandet, att endast skattskyldiga i vissa län beskattats, medan skattskyldiga i annat lån, på grund av underlåtet överklagande, felaktigt blivit fritagna från beskattning.
Allt detta kan leda till, att även rättvisan i fråga om taxeringen kan visa sig väsentligt olika inom olika län — ett förhållande, som givetvis icke är ägnat att befästa förtroendet till taxeringsväsendet.
De landskamreraremöten, som under de senaste åren tämligen regelbundet hållits i Stockholm, hava uppenbarligen i nu berörda avseende en viktig upp— gift. Det synes ock önskvärt, att dessa möten bliva en bestående institution; med den föreslagna ordningen måste desamma emellertid utsträckas att avse även taxeringsintendenterna. Säkerligen vore även lämpligt om' åtminstone under någon del av dessa möten tillfälle bereddes att diskutera vissa i förväg tillkännagivna, speciella skattefrågor, och detta under medverkan jämväl av representanter för beskattningsdomstolarna.
Med allt det erkännande av landskamreraremötenas betydelse, som sålunda lämnats, måste dock konstateras, att dessa möten icke kunna lösa hela den ovan berörda uppgiften. Därför kräves ett under hela året fungerande organ, som under intim kontakt med landskontor och prövningsnämnder inom riket arbetar för främjande av likformigheten och rättvisan i taxeringen inom lan- det i dess helhet.
g 2. Organisatoriska åtgärder i Danmark, Norge och Finland. [ Danmark och Norge hava sedan länge funnits särskilda nämnder med uppgift att verka för enhetlighet i taxeringen.
I Danmark benämndes detta organ till en början landsoverskatteraadet, men såväl benämningen som funktionerna ändrades genom en lag av den 31 mars 1938. För landsoverskatteraadet var i lagen den 10 april 1922 om ind- komst og formueskat, 34 &, meddelad följande instruktion:
»For saa vidt muligt at tilvejebringe en ensartet Ligning i samtlige Landets Kommuner paahviler det Landsoverskatteraadet at gore sig bekendt med de Fremgangsmaader, der felges ved Skattens Paaligning i Landets forskellige Skattekredse, og ved Forlrandling med de enkelte Skatteraad samt, naar der findes Anledning dertil, ved at sammenkalde Skatteraadsformaendene til Mo- der, at soge mulige Fejl rettet og storre Ensartethed tilvejebragt.»
Utöver denna viktiga, rådgivande uppgift, med huvudvikten lagd år ska- pandet av likformighet i taxeringen inom riket, hade landsoverskatteraadet dels att granska verkställda taxeringar och i fall av behov föreskriva änd- » ring därav, dels ock att vara högsta besvärsinstans. Rådet bestod av 11 med- lemmar, av vilka ordförande och en ledamot, tillika vice ordförande, utsågs av Konungen, fem ledamöter utsågos av finansministern och fyra av riks— dagen, dock icke inom dess egen krets. Tre av de ledamöter, som utsågos av finansministern, skulle representera landets huvudnäringar.
Enligt nyssnämnda lag den 31 mars 1938 överflyttades emellertid lands- overskatteraadets funktioner å ett ligningsdirektorat och ett ligningsraad samt en landsskatteret; funktionerna uppdelades mellan dessa organ. Landsskatte-
retten blev uteslutande besvärsinstans. Ä ligningsdirektoratet och lignings- raadet ankom däremot att övervaka taxeringens likformiga bedrivande. Lig- ningsdirektoratet är närmast ett ämbetsverk med en direktör som chef. Den- ne direktör är därjämte ordförande i ligningsraadet. Ligningsraadet består av, förutom ordföranden, 14 ledamöter, 6 valda av riksdagen och 8 utsedda av finansministern; det tidigare förbudet för riksdagen att välja egna leda- möter återfinnes ej. Av de ledamöter, som utses av finansministern, skola 4 vara representanter för lantbruk, industri eller hantverk, handeln och arbe- tarna.
Enligt & 3 i den nu gällande lagen har ligningsdirektoratet att hålla tillsyn över, att taåeringen av inkomst och förmögenhet och värderingen av fast egendom vid beskattningen sker på rättvist och likformigt sätt över hela lan— det. Ligningsdirektoratet har vidare att utarbeta vägledande anvisningar för taxeringsmyndigheterna, vilka i sin tur äro pliktiga att följa dessa anvis- ningar; anvisningarna skola emellertid först godkännas av ligningsraadet. Di— rektoratet skall vidare, i enlighet med av ligningsraadet godkända regler, un- dersöka riktigheten av verkställda värderingar i och för taxeringen. Lignings- raadet äger jämväl i vissa fall ändra dessa beräkningar ävensom bevilja ned- sättning av skattepåföringen med hänsyn till ömmande omständigheter.
I Norge finnes ett särskilt riksskattestyre, som är sista instans i taxerings— mål (skattelov for byene den 18 augusti 1911, åå 96—99). Riksskattestyret har att granska taxeringarna inom riket och kan därvid besluta höjning eller nedsättning av taxering ävensom påbjuda omtaxering. Härutöver hava emellertid åtskilliga andra funktioner uppdragits åt riksskattestyret; desam- ma kunna i anslutning till avfattningen av byskatteloven angivas sålunda:
1) Att beträffande taxering av elektricitetsverk, som skola beskattas inom flera distrikt, fastställa vissa värden och besluta om fördelningen därav mel— lan de olika distrikten. Riksskattestyrelsens beslut härom äro bindande (% 14) .
2) Att i sådana fall, då industrianläggning, vattenfall och dammar äro be- lägna i flera distrikt, utfärda allmänna regler till ledning för taxeringsmyn- digheterna angående förmögenhetens fördelning till beskattning mellan de olika distrikten (& 14).
3) Att på framställning av i Norge hemmahörande skattskyldig, vilken äger minst 95 procent av aktierna i sådant utländskt aktiebolag, som äger fastighet eller anläggning i utlandet, medgiva att den skattskyldige taxeras så- som ägare till fastigheten eller anläggningen och tillika såsom utövare av rö- relsen till så stor andel, som motsvarar hans anpart av aktierna; härigenom ernås en för den skattskyldige gynnsammare beskattning, än om han beskat- tades för aktieinnehavet (% 17). .
4) Att avgiva yttrande, då fråga är om undvikande av dubbelbeskattning för utövare av näring, som är underkastad beskattning såväl i Norge som i annat land (& 29).
5) Att beträffande industriaktiebolag på framställning av kommun med- dela särskilda bestämmelser angående avdrag vid taxeringen i olika distrikt av bolagets gäld (% 30).
6) Att meddela närmare regler angående beskattning av understöd, som i Norge bosatt hustru mottager från sin i utlandet bosatte make (& 36).
7) Att utfärda allmänna regler angående grunderna för beräknande av värdet av sjömännens kost och logi ombord å fartyg samt att fastställa de. värdesättningar, som med ledning härav verkställas av fylkesskattestyret (% 36)-
8) Att medgiva viss avskrivning å överpris för tonnage (% 38). 9) Att till ledning för taxeringsmyndigheterna utfärda regler angående avdrag å intäkt på grund av värdeminskning å driftmedel (& 38).
10) Att utfärda bindande regler om avskrivning av överpris, om avskriv- ningens storlek i förhållande till intäkten och om dess fördelning över flera är (& 38).
11) Att fastställa närmare regler angående beräkningen av nettointäkten för utländska försäkringsbolag (& 41).
12) Att beträffande bostadshus, som äges av bostadsförening eller bostads- aktiebolag, bestämma den procent av husets värde, vartill nettointäkten skall anses uppgå, ävensom att meddela närmare regler angående hyresintäktens beräknande i dylika fall (% 41).
13) Att enligt särskilda regler fördela den beskattningsbara inkomsten för moder- och dotterbolag mellan olika kommuner ( & 46).
De sålunda angivna uppgifterna synas vara dels sådana, som i Sverige an- komma å mellankommunala prövningsnämnden, och dels därutöver sådana, som innebära en vägledning å viktiga punkter angående skattelagens till- lämpning, stundom med bindande verkan och stundom utan.
De i Danmark meddelade besluten av ligningsdirektorat och ligningsraad kungöras i en särskild tryckt serie, vilken jämväl innehåller andra medde— landen av intresse för beskattningsmyndigheterna; denna serie benämnes numera »Meddelelser fra Statens ligningsdirektorat og ligningsraadet». Även i Norge tryckas de beslut, som meddelas av riksskattestyret, ehuru i en serie, som utgives av ligningsnevndenes landsförbund under titeln »Dom- mer, uttalelser m. v. i skattesaker og skattesparsmål».
I Finland, vars skattelagstiftning i mycket haft den svenska till mönster, har hittills icke funnits något organ av här berört slag. Ej heller de förslag till skattelag m. m., som åren 1934 och 1936 framlagts av finska lagbered- ningen, hava upptagit denna tanke. Emellertid har finska regeringen den 24 oktober 1941 framlagt en proposition1 med förslag till lag om skattestyrelse, vilken proposition den 12 november 1941 tillstyrktes av finska riksdagens statsutskott;2 av dess tjugo ledamöter hade dock sju avgivit reservation med avslagsyrkande. Den föreslagna Skattestyrelsen var tänkt såsom ett själv- ständigt ämbetsverk under finansministeriet med en generaldirektör som chef. Dess uppgift skulle vara att handhava den allmänna övervakningen och ledningen vid fastställandet och debiterandet av staten tillkommande skatter, att följa uppbörden av till staten utgående skatter, att vid behov
1 Prop. till 1941 års riksdag, nr 109. ” Statsutskottets bet. nr 50.
göra framställningar i dessa frågor till finansministeriet eller annan veder- börlig myndighet, att årligen slutligt fast-ställa de grunder, enligt vilka in- komster av lantbruksfastighet skulle uppskattas vid den årligen skeende kom- munala beskattningen och statsbeskattningen samt att årligen för beskatt- ningen slutligt fastställa värdena på inhemsk-a obligationer och aktier samt andra värdepapper.
Under skattestyrelsen skulle lyda i varje län tillsatta skatteinspektörer. Ur motiveringen till berörda förslag må här anföras följande: aOaktat finansministeriet måste anses vara högsta övervakande myndig- het i fråga om beskattningen, kan ledningen av och tillsynen över denna icke i nödig form koncentreras i finansministeriet. Beskattningssystemet har hos oss, såsom även är fallet i andra länder, under de senaste åren alltmer ut- vidgats och de beskattningsmetoder, vilka tagits i bruk, mångfaldigats. Un- der sådana förhållanden har det gestaltat sig allt svårare att sköta beskatt- ningsväsendet utan ett särskilt för ändamålet tillsatt organ. Den tekniska led- ningen av beskattningen, övervakningen och handledningen av de olika be- skattningsmyndigheternas verksamhet, den praktiska organisationen av de komplicerade nya beskattningsformerna samt beredningen av brådskande skattelagar, för att nu icke tala om allmänhetens handledande i kännedom om skattelagarna och fullgörande av på densamma jämlikt dessa ankom- mande skyldigheter, äro uppgifter, vilka med förhållandenas utveckling och i synnerhet under rådande förändrade läge erfordra en ändamålsenlig re- form av skatteadministrationen. Man måste anse, att därtill föreligger desto mer skäl, då det redan under normala förhållanden visat sig uppenbart, att en koncentration av beskattningen är nödvändig.»
Den sålunda framlagda propositionen blev emellertid av riksdagen förkla- rad vilande över följande val. I anledning härav framlade regeringen vid 1942 års riksdag förslag till lag angående ordnande av skatteförvaltningen.1 I detta förslag uppgavs tanken på en självständig skattestyrelse men före— slogs en utvidgning av finansdepartementets avdelning för skatteärenden. Denna skulle omfatta tre byråer, nämligen allmänna byrån, som skulle hava till uppgift att bl. a. handlägga ärenden angående skattelagstiftningen, all- männa föreskrifter och anvisningar, som skola utfärdas för beskattningen. samt ärenden angående de kostnader, vilka föranledas av beskattningen, un- dersökningsbyrån, som med fäst avseende på beskattningen skulle utföra un- dersökningar bl. a. över avkastningen av olika näringar och yrken samt över värdet av olika slag av förmögenhet jämte nödig beredning av fastställandet av de beskattningsgrunwder, vilka skola iakttagas för inkomster från lant- bruksfastigheter samt vid fastställandet av värden för värdepapper, jämte av övriga grunder, vilka vid beskattningen skola iakttagas, samt gransknings- byrån, på vilken närmast ankomme övervakningen, rådgivningen och band- ledningen av lägre beskattningsmyndigheters verksamhet samt i de viktigaste enskilda fallen granskningen av de skattskyldigas bokföring och övriga be- skattningsmaterial, så ock handläggningen av ärenden angående åtgärder
' Prop. till 1942 års riksdag, nr 72.
för väckande av åtal. Detta förslag antogs av riksdagen och den 31 juli 1942 utfärdades bl. a. lag om inspektion av den direkta statsbeskattningen, en- ligt vilken den allmänna ledningen och övervakningen av fastställandet och debiterandet av de staten tillkommande direkta skatterna ankommer på av— delningen för skatteärenden vid finansministeriet.
% 3. Mellankommunala prövningsnämnden.
En åtgärd i syfte att vinna enhetlig taxering inom riket har även i vårt land vidtagits, då vid 1928 års lagstiftning den s. k. mellankommunala pröv- ningsnämnden inrättades. Dess tillkomst motiverades med de därförut rå- dande svårigheterna att ernå en enhetlig taxering i sådana fall, då inkomster- na av en förvärvskälla skulle fördelas till beskattning mellan kommuner inom olika prövningsdistrikt, d. v. 5. inom skilda län. I sådana fall kunde, om beskattningsnämnderna — i sista hand prövningsnämnderna —— hade olika uppfatting om inkomstens storlek och fördelning, den skattskyldige först i kammarrätten vinna rättelse och ernå enhetlig taxering.
Enligt den för dylika fall är 1928 införda ordningen skola de olika taxe- ringsnämnderna fortfarande var för sig behandla dessa taxeringar. Därefter har varje taxeringsnämndsordförande att enligt FT 21 & 1 mom. kommunvis uppgöra en förteckning över alla inom hans distrikt förekommande skatt- skyldiga av denna art. Förteckningen insändes till länsstyrelsen samtidigt med övriga handlingar, som jämlikt TF 91 ä 1 mom. skola dit överlämnas. Vederbörande landskamrerare har sedan enligt 92 ä 1 mom. att senast den 10 juli till mellankommunala prövningsnämnden översända deklarationer och andra handlingar rörande omförmälda skattskyldigas taxering. Härvid skola i förekommande fall översändas såväl den skattskyldiges särskilda självdeklaration som ock hans allmänna självdeklaration. I fråga om äkta makar, som under beskattningsåret levat tillsammans, skola båda makarnas deklarationer översändas. Mellankommunala prövningsnämnden har därefter att taga befattning med den skattskyldiges taxering för inkomst eller för- mögenhet i samtliga ifrågakommande kommuner _ vilka alltså tillhöra olika prövningsdistrikt.
Vidare skall även i fall, där fråga uppkommer huruvida en person skall taxeras till kommunal inkomstskatt eller till statlig inkomst- och förmö- genhetsskatt inom det ena eller det andra prövningsdistriktet, handlingarna rörande denne skattskyldige översändas till mellankommunala prövnings- nämnden. Det tillkommer sedan denna prövningsnämnd att taga befattning med taxeringarna i fråga. . * Som härav synes har mellankommunala prövningsnämnden endast en be- gränsad möjlighet att verka för enhetlighet i taxeringen inom landet.
Mellankommunala prövningsnämnden har dessutom under de fjorton år, densamma hittills fungerat, arbetat under ganska provisoriska förhållanden. framför 'allt i fråga om erforderlig personal. Visserligen kan sägas, att perso- nalfrågan fått en provisorisk lösning beträffande snart sagt allt taxeringsar- bete,4men detta förhållande torde beträffande mellankommunala prövnings-
nämndens personal framträda än starkare än eljest. Någon som helst fast stab av tjänstemän för beredandet av denna nämnds viktiga arbetsuppgifter har nämligen icke tillskapats. Den viktiga befattningen såsom allmänt ombud vid mellankommunala prövningsnämnden tillsättes genom årligt förordnande där— städes av en annorstädes anställd befattningshavare, som då under tiden här- för måste beviljas ledighet från sin egentliga tjänst; uppdraget i fråga har in- nehafts av olika landskamrerare och innehaves nu av en taxeringsinspektör vid överståthållarämbetets skatteavdelning. J ämväl den övriga granskningsper- sonalen liksom protokollföraren anskaffas på motsvarande sätt genom »lån» hos landskontoren eller överståthållarämbetets skatteavdelning under erfor- derlig del av året. Det lärer vara uppenbart, att denna form av personalrekry— tering icke är ägnad att i längden trygga mellankommunala prövningsnämn- dens behov av särskilt kunniga befattningshavare. Densamma återverkar där- jämte ogynnsamt å arbetet vid överståthållarämbetet och ifrågakommande länsstyrelser, vilka under långa perioder av året berövas väl förfaren personal och i stället måste i sista hand anlita ny och oerfaren arbetskraft.
Att trots dessa olägenheter inga åtgärder hittills vidtagits för vinnande av fastare organisation med avseende å mellankommunala prövningsnämndens kansli sammanhänger helt med att denna prövningsnämnd, liksom länspröv- ningsnämnderna, endast arbetat under en kort höstsejour; däremellan har endast den särskilda mellankommunala prövningsnämnden haft några sam- manträden.1 Enligt de sakkunnigas förslag skulle emellertid även den mel- lankommunala prövningsnämnden — ehuru under ändrad benämning —— ar- beta under hela året, varjämte densamma jämväl skulle fungera såsom instans för extraordinära besvär. Frågan om personalens anställningsförhållanden ak- tualiseras härigenom ytterligare.
5 4. Andra föreslagna eller vidtagna åtgärder för vinnande av enhetlig taxering.
Tanken på inrättandet av en särskild nämnd i syfte att vinna enhetligare taxering möter redan i det betänkande, som 1879 års skatteregleringskommitté år 1881 avgav. Skatteregleringskommittén anförde däri bl. a. följande:2
»Det har sedan lång tid tillbaka icke kunnat undgå uppmärksamheten, att en för hela landet likformig tolkning och tillämpning av bevilln'ingsförordningens före- skrifter ingalunda varit uppnådd och att det missnöje, som mot bevillningsförord- ningen uttalats, ofta snarare gällt förordningens tillämpning än dess stadganden. Ändring härutinnan torde svårligen stå att vinna, så länge 25 särskilda prövnings- nämnder, utan samband sins emellan och utan kännedom om varandras beslut, ut- fört en huvudroll vid beskattningsoperationerna. Det behövs onekligen, och detta såväl ur statens som ur den skattskyldiges synpunkt, en överordnad myndighet, som härutinnan kan tjänstgöra såsom regulator. Kammarrätten kan i detta hän— seende ej göra tillfyllest; den måste såsom ämbetsverk grunda sitt beslut uteslutande på den bevisning, som blivit åstadkomm-en.»
1 Under de senaste åren har dock krigskonjunkturbeskattningen föranlett en lltökning av arbetsperioden. * Bet. 1881, 1, sid. 72.
Skatteregleringskommitténs förslag innebar emellertid närmast, att den före- slagna överskattenämnden skulle vara sista instans i besvärsmål, men även att densamma skulle granska de lägre nämndernas taxeringar samt avgiva ut- låtanden i till densamma hänskjutna frågor. Nu berörda förslag föranledde emellertid icke någon statsmakternas åtgärd.
Tanken på en dylik nämnd såsom sista instans i taxeringsmål återkom i 1923 års taxeringssakkunnigas betänkande, dock endast såvitt fråga var om fastig- hetstaxering. De sakkunniga föreslogo för sagda ändamål inrättandet av en särskild riksuppskattningsnämnd. Denna nämnds verksamhet var emellertid enligt förslaget begränsad till avgörandet av besvärsmål beträffande fastig- hetstaxering; förslaget ledde icke till någon åtgärd.
I detta sammanhang bör även erinras om skattekontrollsakkunnigas år 1933 avgivna betänkande,1 vari föreslogs inrättandet av en central taxeringsinspek- tion, vilken skulle utgöra en påbyggnad av kansliet hos mellankommunala prövningsnämnden. Allmänna ombudet hos denna nämnd skulle tillika fun— gera såsom skattedirektör och chef för taxeringsinspektionen. Inspektionens uppgift skulle vara att skapa fasthet i taxeringskontrollen samt att utföra sär- skilt krävande utredningsuppgifter, framför allt bokgranskningar hos koncer- ner och andra större företagare. Ej heller detta förslag ledde till någon stats- makternas åtgärd.
Genom förordningen den 19 augusti 1940 om krigskonjunkturskatt för år 1940 tillskapades en s. k. central krigskonjunkturskattenämnd, vars uppgift enligt 28 å i nämnda förordning var att dels i den utsträckning, som framginge av särskilda av Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter, efter framställning från landskamrerare eller allmänna ombudet hos mellankommunala prövnings- nämnden eller från prövningsnämnd avgiva yttranden i ärenden rörande taxering till krigskonjunkturskatt och dels, när anledning därtill uppkom, till Kungl. Maj:t avgiva förslag rörande tillämpning av krigskonjunktur- skatteförordningen. I huvudsak motsvarande bestämmelser hava meddelats i förordningen den 30 maj 1941 om krigskonjunkturskatt för är 1941 och förordningen den 19 juni 1942 om dylik skatt för år 1942. Centrala krigs- konjunkturskattenämnden består av ordförande och nio ledamöter, utsedda av Kungl. Maj:t. Vid nämnden finnes en av Kungl. Maj:t förordnad kon- sulent med uppgift att bl. 3. vara föredragande.
Enligt förordningen den 13 december 1940 om allmän omsättningsskatt, 19 åå, skall finnas en för hela riket gemensam nämnd, centrala omsättnings- skattenämnden. Denna nämnd har dels befogenhet att meddela bindande för- klaring beträffande frågan huruvida viss vara eller visst slag av varor i be- skattningshänseende skall hänföras till butikshandelsvaror eller ej samt be- träffande frågan huruvida viss vara är att hänföra till något av de i 2 ä 1 mom. a) eller b) förordningen angivna varuslagen, dels att efter framställning från landskamrerare eller prövningsnämnd avgiva yttranden i ärenden rö- rande taxering till omsättningsskatt och dels att, när anledning därtill upp-
' SOU 1933: 27. * Ändrad genom förordningen den 30 december 1941 (nr 972).
kommer, till Kungl. Maj:t avgiva förslag till föreskrifter rörande tillämpning av omsättningsskatteförordningen. Denna nämnd består av ordförande och fyra ledamöter, utsedda av Kungl. Maj:t, och nämnden äger i den utsträck- ning, Kungl. Maj:t förordnar, åtnjuta biträde av sakkunniga.
Ehuru delade meningar stundom rått angående centrala omsättningsskatte- nämndens verksamhet, torde beträffande såväl denna nämnd som centrala krigskonjunkturskattenämnden kunna vitsordas, att deras verksamhet i stort sett varit till gagn för lagtillämpningen å respektive beskattningsområden.
& 5. De sakkunnigas förslag.
Enligt de sakkunnigas uppfattning kräver tillgodoseendet av önskemålet om en likformig och rättvis beskattning med nödvändighet att ett särskilt organ tillskapas med uppgift att främja enhetligheten i taxeringen inom riket i dess helhet.
De sakkunniga hava haft under övervägande olika möjligheter att tillskapa ett sådant organ. Bland annat har diskuterats huruvida man kunde tänka sig inrättandet av en särskild »skattekansler» eller »skatteombudsman», som å beskattningsväsendets område skulle motsvara justitiekanslern eller justitie- ombudsmannen. Denna befattningshavare skulle då hava till uppgift att i viss utsträckning granska prövningsnämndernas protokoll, att infordra förkla- ringar i de fall, då besvär icke anförts över prövningsnämnds beslut, ehuru så till synes bort ske, att avgiva yttranden i skattefrågor, som till honom hän- skötes, att lämna beskattningsmyndigheterna förklaringar och upplysningar såväl då detta av dem begärdes som då han själv eljest fann anledning där- till, att göra framställningar till Kungl. Maj:t angående brister i skattelagstift— ningen m. m. Därest befattningen i fråga tänktes uppförd å riksdagens stat, borde därjämte befattningshavaren avgiva skriftlig berättelse till riksdagen, vilken berättelse emellertid borde granskas av bevillningsutskottet i stället för första lagutskottet. Härigenom skulle även bevillningsutskottet erhålla en mera direkt anknytning till det praktiska beskattningsarbetet.
Tvivelsutan skulle ett organ av nu angiven art komma att fylla en viktig uppgift. De sakkunniga hava emellertid icke ansett den antydda vägen för vin— nande av likformig taxering inom riket för närvarande vara framkomlig. En dylik åtgärd måste till en början medföra avsevärda kostnader, då ju ifråga- varande ibefattningshavare måste erhålla ett icke obetydligt kansli för sitt biträde. Svårigheter måste också möta att till befattningen i frågafinna lämplig innehavare. Slutligen kan icke helt förbises, att en dylik institution måste i allmänhetens ögon få en rätt förhatlig prägel, vilket förhållande måste försvåra möjligheterna att fullgöra arbetsuppgiften.
De sakkunniga vilja därför i stället förorda en annan lösning, vilken har den fördelen att vara tillförene prövad såväl inom vårt eget land å vissa speciella skatteområden som ock i Norge och Danmark. De sakkunniga föreslå så— lunda inrättandet av en särskild riksskattenämnd. Denna nämnds huvudsak- liga syfte skulle vara att främja likformigheten i taxeringen mellan de olika länen samt att därutöver utöva en rådgivande verksamhet för beskattnings-
myndigheterna. Denna riksskattenämnd synes då emellertid även böra över- taga de uppgifter, som nu äro anförtrodda mellankommunala prövningsnämn- den. Härigenom skulle även vinnas att det nuvarande provisoriet i fråga om mellankommunala prövningsnämndens kansli kunde bringas att upphöra. Med de utökade uppgifter, som skulle tillkomma den ifrågasatta riksskattenämn- den, funnes uppenbarligen tillräckliga arbetsuppgifter året runt för den per- sonal, som nu endast tjänstgör en del av året vid nämnda kansli. 1 Det torde icke vara erforderligt att här närmare ingå på frågan om lämp- ligaste sättet för bedrivande av nämndens verksamhet i vad densamma åsyf- lar vinnandet av likformig taxering inom riket. Tydligtvis bör dock härvidlag gälla, att till nämnden böra insändas samtliga de direktiv, som inom olika län avgivits rörande taxeringens bedrivande samt att nämnden, sedan direk- tiven granskats, bör, där icke motiverade skiljaktigheter föreligga mellan lä- nen, framställa förslag för vinnande av enhetliga bestämmelser. Eventuellt kan härvid tänkas, att dessa frågor åtminstone till en början även böra diskuteras på möten med landskamrerarna och taxeringsintendenterna. Det synes icke er- forderligt att tillägga riksskattenämnden befogenhet att meddela för beskatt- ningsmyndigheterna bindande föreskrifter. Även härförutan lära dess utta- landen mcd säkerhet komma att i det övervägande antalet fall vinna erfor- derligt beaktande. Skulle så icke ske i något mera betydelsefullt hänseende, har riksskattenämnden alltid möjlighet att påkalla statsmakternas ingripande genom lagstiftning i frågan.
I övrigt bör riksskattenämnden hava att lämna övriga beskattningsnämn— der anvisningar, att efter framställning från landskamrerare eller taxerings- intendent eller när anledning eljest därtill föreligger yttra sig i taxerings- frågor, att avgiva utlåtanden i av Kungl. Maj:t till nämnden hänskjutna frå- gor samt att, när anledning därtill föreligger, hos Kungl. Maj:t göra fram- ställning rörande ändringar eller förtydliganden i skatte- eller taxeringsför- fattningarna.
Genom riksskattenämndens försorg böra även, liksom förhållandet är vid motsvarande organ i Norge och Danmark, utsändas tryckta meddelanden rörande av nämnden meddelade beslut m. m. ävensom med de upplysningar i övrigt, som kunna vara till gagn för taxeringsarbetets bedrivande. Till- skapandet av en dylik officiell serie av meddelanden, som borde tillställas, bland andra, alla taxeringsnämndsordförande, skulle enligt de sakkunnigas meningvara till synnerligt gagn för främjandet av en riktig och likformig taxering. Offentliggörandet av nämndens uttalanden skulle även starkt bi- draga till att dessa verkligen lände till allmän efterrättelse.
För vinnande av enhetlighet vid beskattningsmålens avgörande synes jäm- väl befogenhet böra lämnas åt befattningshavare vid riksskattenämnden —— och då närmast åt den befattningshavare, som skall motsvara nuvarande allmänna ombudet vid mellankommunala prövningsnämnden och av de sak—' kunniga föreslås skola benämnas skatteintendent -— att överklaga länspröv- ningsnämndernas och fastighetsprövningsnämndernas samt i förekommande fall kammarrättens beslut. I sådant fall måste emellertid denna besvärsrätt
vara obunden av de i prövningsnämnderna av taxeringsintendenten fram- ställda yrkandena, enär eljest syftet med denna utvidgade besvärsrätt skulle helt förfelas. Vid klagan över fastighetsprövningsnämnds beslut bör för skat- teintendenten gälla samma besvärstid som för annan klagande eller tiden till sista helgfria dagen i december månad under taxeringsåret. Då det gäller skatteintendents besvär över beslut av länsprövningsnämnd, bör emellertid denne äga längre besvärstid än den normala (trettio dagar från delfående av beslutet); de sakkunniga föreslå, att besvärstiden för skatteintendent i sådant fall bestämmes till sextio dagar, räknade från den dag, då länspröv- ningsnämndens protokoll justerats.
Därjämte böra såväl ordföranden som Skatteintendenten äga att, efter an- mälan till chefen för finansdepartementet, företaga resor för att hos olika länsprövningsnämnder och fastighetsprövningsnämnder göra sig underrätta- de om förhållanden, som beröra taxeringsväsendet, samt därvid meddela råd och anvisningar.
Rörande den ifrågasatta riksskattenämndens lämpliga sammansättning kunna givetvis olika meningar råda. Den nuvarande mellankommunala prövningsnämnden, vars arbetsuppgifter bland andra skulle av riksskatte- nämnden övertagas, består av ordförande 'och sju ledamöter, vilka årligen utses av Kungl. Maj:t. En av ledamöterna skall förordnas till vice ordförande att vid förfall för ordföranden tjänstgöra i hans ställe. För varje ledamot utser Kungl. Maj:t en suppleant. Minst fyra av ledamöterna samt deras supp- leanter skola väljas bland personer, som därtill föreslagits av rikets läns- styrelser.
Såvitt fråga är om riksskattenämndens funktion såsom prövningsnämnd synes anledning icke förefinnas att fastställa större antal ledamöter än för länsprövningsnämnderna eller sålunda tillhopa fem, ordföranden däri in- begripen. Någon anledning att i fråga om dessas utseende i viss utsträckning binda Kungl. Maj:t vid förslag från länsstyrelserna synes ej heller vara för handen.
Med avseende återigen på riksskattenämndens funktion i övrigt kan tyd- ligtvis synas, som om det föreslagna antalet ledamöter vore för ringa. Vid fullgörandet av nu förevarande "uppgifter fordras ju ingående sakkunskap på olika områden och kunskap rörande förhållandena inom skilda delar av landet. Emellertid gäller härvidlag, att möjlighet näppeligen förefinnes, hur pass stort ledamöternas antal än bestämdes, att från början få all erforder- lig kunskap representerad inom nämnden.
Det torde därför vara lämpligast att begränsa ledamotsantalet på sätt ovan föreslagits. I de fall, då så erfordras, har ju nämnden möjlighet att tillkalla lämpliga sakkunniga för att med ledning av dessas uttalanden meddela be- slut.
De sakkunniga föreslå därför, att riksskattenämnden skall bestå av ord- förande och ytterligare fyra ledamöter jämte suppleanter för dessa. Ord- föranden synes böra förordnas för viss tid och övriga ledamöter för en tid av fyra är. En av ledamöterna bör förordnas till vice ordförande att vid för-
fall för ordföranden tjänstgöra i hans ställe. Samtliga förordnanden böra meddelas av Kungl. Maj:t.-
Vad angår ordförandeposten i riksskattenämnden bliva tydligtvis de på denna befattning ankommande arbetsuppgifterna synnerligen omfattande och av en väsentlig betydelse för rikets beskattningsväsenwde. De sakkun- niga hysa därför ingen tvekan om att för ändamålet kräves en person, som helt och odelat kan ägna sin tid häråt. Härjämte måste å befattningshavaren i fråga, med dennes centrala ställning inom beskattningsväsendet, ställas mycket höga krav beträffande insikter och arbetsförmåga. Till en början och innan arbetsuppgifterna kunna i detalj överblickas torde måhända ifråga- varande befattning kunna anordnas såsom en arvodestjänst. Den, som för- ordnas å berörda befattning, måste dock förutsättas för ändamålet erhålla ledighet från annan innehavd tjänst. I fråga om arvodesbeloppet hava de sakkunniga ansett sig böra föreslå enahanda belopp, som för närvarande ut- går till ordföranden i mellankommunala prövningsnämnden eller 6 000 kro— nor för år räknat. Nämnda belopp har visserligen endast utgått under senare år, då krigskonj'unkturskattetaxering ingått bland nämndens uppgifter. Ti- digare har ordförandens ärliga arvode utgjort 2 500 kronor. Med hänsyn till de väsentligt utökade uppgifter, som nu föreslås skola tillkomma riksskatte- nämnden, synes emellertid ordförandens arvode icke böra bestämmas till lägre belopp än det ovan föreslagna. Vid resor i tjänsten bör han åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning enligt rese- och traktamentsklass I A i allmänna resereglementet.
Vad angår ledamöterna i riksskattenämnden hava de sakkunniga över- vägt, huruvida för dem lämpligen kunde fastställas ett visst årligt arvode. Då emellertid ledamöterna kunna vara bosatta i olika delar av landet, skulle ett Sådant avlöningssystem lätt kunna missgynna den ene eller andre leda- moten. De sakkunniga hava därför stannat för att föreslå, att till ledamö- terna i riksskattenämnden skall —— liksom till de föreslagna prövningsnämnds- ledamöterna — utgå ersättning enligt de i TF 145 & 11 mom. angivna grun- derna, d. v. s. arvode med 24 kronor om dagen", om ledamot är bosatt i Stock- holm, och med 32 kronor om dagen, om han är bosatt utom Stockholm, jämte i förekommande fall resekostnads- och traktamentsersättning enligt rese- och traktamentsklass I B i allmänna resereglementet. Till vice ordföranden synes härutöver böra utgå särskilt arvode, förslagsvis 1 000 kronor för år.
Vid bedömande av frågan om erforderlig kanslipersonal torde såsom ut- gångspunkt kunna tagas personalbehovet vid den nuvarande mellankom- munala prövningsnämnden.
Under normala förhållanden tjänstgöra vid denna nämnd allmänna om- budet, en protokollförare och två biträden under ungefär sex månader av året. Vidare tjänstgöra en kanslist och två kvinnliga biträden under hela året; under senare halvåret erfordras någon förstärkning av denna biträdes- hjälp.
Riksskattenämndens funktion såsom prövningsnämnd kommer företrädes- vis att bliva koncentrerad till ena kalenderhalvåret. Under denna tid erford-
ras då tydligtvis nyss angiven personal, som helt tages i anspråk för dessa uppgifter. Under första kalenderhalvåret kommer däremot den avsedda över- synen av taxeringen inom riket i dess helhet att särskilt bliva krävande. Det är ju under första kalenderhalvåret taxeringsnämnderna arbeta och det är främst vid detta arbete, som anvisningar av olika slag äro erforderliga.
Det vill därför synas, som om tillfredsställande arbetskraft skulle ställas till riksskattenämndens förfogande för lösandet av dess olika uppgifter, därest den personal vid mellankommunala prövningsnämnden, som hittills där ar- betat endast under senare halvåret, i stället tages i anspråk under året i dess helhet. Härutöver måste dock tydligen erfordras särskilt anslag för extra bi- trädeshjälp.
Det lärer vara tydligt, att man för rekrytering av personalen vid riksskatte- nämndens kansli måste liksom hittills i huvudsak vända sig till överståthål- larämbetet och länsstyrelserna. Personalens placering i lönegrad torde lämp— ligen böra anpassas efter länsstyrelsernas avlöningsförhållanden. Med hän- syn härtill föreslås att Skatteintendenten placeras i lönegrad A 30 med av- löningsförstärkning ä 3 500 kronor eller samma belopp, som under normala tider utgått till allmänna ombudet.
Utöver Skatteintendenten synas vid riksskattenämndens kansli böra place- ras en skatteassessor i A 27 och två skatteinspektörer i A 24. Härjämte skulle liksom hittills krävas en kanslist och två kvinnliga kontorsbiträden jämte, så- som nyss erinrats, anslag för extra skrivhjälp.
Med ledning härav erhållas följande lönekostnader för befattningshavare vid riksskattenämnden:
Lön1 Arvode ägg? Kristillägg3
Ordförande ...................... 12 990"1 6 000 1 620 1 728 Skatteintendent A 30 ............ 11 115 3 500 1 620 ] 728 Skatteassessor A 27 .............. 9 774 1 578 1 683 2 Skatteinspektörer A 24 .......... 16 860 2 710 2 890 Kanslist A 15 ................... 5 019 802 856 2 Kontorsbiträden A .1 ......... -. . . 5 910 932 994 61 668 9 500 9 262 9 879
___—I
71 168 80 430
Sammanlagda avlöningskostnaderna, kristillägg in'beräknat, bliva alltså 90 309 kronor.
Härutöver erfordras visst anslag för tillfällig biträdeshjälp, förslagsvis 5000 kronor. Så länge arbetet med taxering till krigskonjunkturskatt fort- går, torde även erfordras ytterligare anslag för bitiäde härvid, vilken fråga dock de sakkunniga icke ansett sig böra upptaga till närmare behandling.
1 Efter vederbörliga pensionsavdrag. ? Beräknat efter 15%.
”Beräknat efter 16%: ' , -* Motsvarar lön. enligt lönegrad-A 32. _ - . . _j =).:
Vidare tillkomma kostnader för tryckning av meddelanden från riksskatte- nämnden m. m.; härför beräknas förslagsvis en årlig kostnad av 5 000 kro- nor.
Nu angivna omkostnader uppgå följaktligen till nedanstående belopp:
Lönekostnader .......................... 90 309 kro'nor Tillfällig biträdeshjälp .................... 5 000 » Tryckningskostnader m. m. .............. _5 000 »
Summa 100 309 kronor.
Härtill komma kostnader för nämndens ledamöters dagarvoden och rese- kostnader beräknade till 9000 kronor per år, samt för ordförandens och skatteintendentens inspektionsresor, vilka senare kostnader uppskattats till 1 500 kronor per år.
Viss ökning i expenskostnaderna lär vidare uppkomma, men de sakkun- niga hava icke ansett sig kunna göra någon beräkning härav. Av mellan- kommunala prövningsnämnden för närvarande disponerade inventarier böra givetvis övertagas av riksskattenämnden.
Den totala årliga kostnaden för riksskattenämndens verksamhet skulle i följd härav uppgå till cirka 110 800 kronor.
Till jämförelse åberopas följande sammanställning av kostnaderna för mellankommunala prövningsnämnden-s verksamhet:
Därav arvoden till
Bud etår Total kostnad _ .. allmänna
g mdforanden ombudet 1937/1938 ................. 54 051: 04 2 500 3 500 1938'1939 ................. 50 502: 20 2 500 3 500 1939 1940 ................. 53 814: 37 2 500 3 500 1940/1941 ................. 92 863: 16 6 000 7 000 1941/1942 ................. 98 466: 82 6 000 7 0001
Den nuvarande årliga kostnaden — börtsett från kostnad för krigskon- junkturskattetaxeringen —— torde kunna uppskattas till ungefär 60 000 kro— nor. Den föreslagna organisationen skulle'i följd härav medföra en årlig kostnadsökning av omkring 50 800 kronor.
”1 För de fyra första budgetåren äro uppgifterna lämnade av länsstyrelsen i Örebro, för det sista budgetåret av statskontoret.
Till ovanstående kostnadsbelopp komma nämndens ledamöters dagarvoden och resekostnader. Dessa torde uppgå till vid pass 2000 kronor per år.
I kostnaderna för budgetåret 1941/42 ingå värmekostnad m. fl. fastighetsomkostnader (dock icke hyreskostnad), 1521 kronor, utgifter för arkivets flyttning från Örebro till Stockholm, om- kring 1 200 kronor, samt utgifter för inköp av möbler, skriv- och räknemaskiner rn. fl. inventarier, överstigande 4 000 kronor.;
Köstnadernas uppdelning mellan ordinarie inkomsttaxering och krigskonjunkturskattetaxering är omöjlig att med någon grad av exakthet angiva, då'arbetena delvis ske parallellt. Upp- skattningsvis torde kostnaderna för krigskonjunkturskattetaxeringen kunna anslås till omkring 35000 kronor per år. De ökade arvodena till ordförandenoch allmänna ombudet under de tvenne'sista ären hänföra sig helt'till sistnämnda taxeringsarbete.
AVDELNING V.
Sammanfattning av beräknade kostnader i anledning av de sakkunnigas förslag.
I enlighet med ovan gjorda beräkningar uppgår den årliga kostnadsökning- en i anledning av de sakkunnigas förslag till belopp, som upptagas i nedan- stående sammanställning:
I. Ändrad organisation av beskattningsnämn- derna för årlig taxering: Taxeringsnämnder (inklusive kostnad för mantalslängder och taxeringslängder) . . kronor 814130 Länsprövningsnämnder 25 000 kronor 839 130 II. Ändrad organisation av landskontoren:
Personalförstärkning m. m. ............ kronor 810 500 Utbildningskurser 24 000 ,, 834 500
III. Inrättande av riksskattenämnden .......... ' >> 50 800 kronor 1 724 430
I ovannämnda belopp ingå dock icke kostnaderna för nuvarande provi- soriska åtgärder till förstärkning av den med taxering sysselsatta personalen å länsstyrelserna. Dessa kostnader uppgå till ett årligt belopp av 472 748 kronor.
Den kostnadsökning, som de sakkunnigas förslag i fråga om den allmänna fastighetstaxeringen skulle medföra, framgår av följande sammanställning: Fastighets'taxeringsnämnder (inklusive kostnad för
fastighetslängder) ........................... kronor 90 000 Fastighetsprövningsnämnder » 20 000 kronor 110 000.
I sistnämnda belopp är icke inräknad kostnad för en allmän förstärkning av arvodet åt ordförande i beredningsnämnd samt ordförande och av läns- styrelsen förordnad ledamot i fastighetstaxeringsnämnd.
Den ovan angivna årliga kostnadsökningen, 1 724 430 kronor, är givetvis betydande. Dessa kostnader föranledas emellertid till största delen av nöd- vändigheten att genomföra en nyorganisation av taxeringsväsendet i syfte
att övervinna den brist på fasthet och effektivitet, som, på sätt de sakkun- niga tidigare framhållit, länge gjort sig kännbar på detta område.
Vid bedömande av det anförda kostnadsbeloppets storlek bör sålunda be- aktas, att såsom en följd av nuvarande brister i taxeringsorganisationen sä- kerligen högst betydande skattebelopp årligen undandragas stat och kom- mun. Att bedöma storleken av dessa belopp är givetvis ogörligt, men man kan med säkerhet utgå från att den beräknade kostnadsökningen i jämförelse med dem är föga betydande. Erfarenheten lärer jämväl hava givit vid han- ' den, att varje, låt vara obetydlig, förbättring av taxeringsorganisationen följts av en väsentlig förbättring av taxeringsresultatet.
AVDELNING Vl.
Specialmotivering till förslaget till förordning om ändring i vissa delar av taxeringsförordningen den 28 september 1928 (nr 379)
2 5.
3 mom. De i detta moment intagna sammanfattande beteckningarna föreslås utökade med länsprövningsnämnd och taxeringsintendent för att i förord- ningen undvika onödig upprepning av Stockholms stads prövningsnämnd. respektive skatteintendent och i 16 % omförmäld tjänsteman. Beteckningen landskamrerare föreslås nu enbart skola avse jämväl skattedirektören vid överståthållarämbetet för skatteärenden. Vidare har det ansetts lämpligt att använda beteckningen prövningsnämnd i de fall, då icke blott länsprövnings— nämnd och Stockholms stads prövningsnämnd avses utan även riksskatte— nämnden.
4 %.
De särskilda taxeringsnämnderna skola enligt 77 ä 2 1110111. verkställa taxering dels av juridiska personer, med undantag av oskifta dödsbon och familjestiftelser, och dels av vissa rörelseidkare, som äro fysiska personer, oskifta dödsbon eller familjestiftelser, där icke nämnda skattskyldiga på grund av stadgandet i 77 ä 4 mom. skola taxeras av den för riket gemensam- ma taxeringsnämnden. Intet hindrar, att samma särskilda taxeringsnämnd. om länsstyrelsen så finner ändamålsenligt, anförtros taxeringen av båda nu omförmälda kategorier skattskyldiga. I de flesta län blir mera än en sådan nämnd erforderlig. Vid fördelningen av arbetsuppgifterna mellan flera sär- skilda taxeringsnämnder inom ett län eller inom en stad, som ensam utgör verksamhetsområde för en eller flera dylika nämnder, kan förfaras på olika sätt. Antingen kan nämnda fördelning ske efter lokal grund (skattskyldiga i olika delar av länet eller staden hänföras till olika särskilda taxeringsnämn- der) eller efter saklig grund, d. v. s. de skattskyldigas art (aktiebolag taxeras exempelvis i en nämnd, ekonomiska föreningar i en annan, övriga juridiska personer, med undantag för oskifta dödsbon och familjestiftelser. i en tredje
samt rörelseidkare, som äro fysiska personer, oskifta dödsbon eller familje— stiftelser, i en fjärde). Skattskyldiga juridiska personer, med nämnt undan, tag, synas böra uppdelas mellan olika särskilda nämnder företrädesvis efter de skattskyldigas art. Beträffande rörelseidkare, som äro fysiska personer, oskifta dödsbon eller familjestiftelser, torde som regel annan än lokal för- delningsgrund icke komma i fråga. , Beteckningen taxeringsdistrikt åsyftar även de särskilda taxeringsnämnder- ? nas verksamhetsområden.
Den i andra stycket intagna bestämmelsen, att länsstyrelsen i särskilda fall vid uppdelning av kommun i flera taxeringsdistrikt må förordna, att vid taxering för inkomst eller förmögenhet beträffande viss grupp eller vissa grupper skattskyldiga annan indelning skall tillämpas, än som föreskrives för taxeringen i övrigt, utgör ett komplement till stadgandet i 77 g 2 mom. I stad, som ensam skall utgöra verksamhetsområde för en eller flera särskilda taxeringsnämnder, kan sålunda länsstyrelsen förordna, att till den eller de särskilda taxeringsnämnder, som omhänderhava taxeringen av rörelseidkare, vilka äro fysiska personer, oskifta dödsbon eller familjestiftelser och hava ordnad bokföring, som avslutas medelst vinst- och förlustkonto i huvudbok, skola hänföras även dylika rörelseidkare, vilka icke hava så beskaffad bok- föring. I stad, som ingår i distrikt, som omfattar jämväl annan del av länet eller länet i dess helhet, kan med stöd av 4 % förordnas, att sistnämnda rö— relseidkare skola taxeras av en särskild taxeringsnämnd i staden.
7 5. 1 mom. För att tydligare utmärka, att med uttrycket »fastighetstaxerings- nämndernas arbete» åsyftas dylikt arbete under löpande året, hava orden >>under året» tillagts.
8 5.
3 mom. Valda ledamöter i särskild taxeringsnämnd med större verksamhets- område än stad kunna tydligen icke utses av primärkommunernas repre- sentationer. Mest konsekvent hade varit, att landstinget utsågc ifrågava- rande ledamöter. Emellertid sammanträder landstinget till lagtima möte blott en gång om året, nämligen i början av september. För att landstinget * då skulle kunna utse ledamöter i särskild taxeringsnämnd erfordrades, att länsstyrelsen redan fastställt distriktsindelningen för sådana nämnder i lä- net samt därvid bestämt, vilka grupper skattskyldiga som skulle taxeras av varje särskild nämnd. Lydelsen av 4 & torde icke lägga hinder i vägen för att länsstyrelsen så tidigt meddelar beslut i berörda hänseende; det synes dock icke lämpligt att redan i exempelvis augusti fatta dylikt beslut med avseende å nämnd, som först i februari nästkommande år skall börja sitt ' arbete. Det kan givetvis heller icke ifrågasättas, att landstinget skulle sam- manträda till urtima möte endast för att välja ifrågavarande ledamöter. De sakkunniga hava därför föreslagit, att nämnda ledamöter skola utses av
landstingets förvaltningsutskott, vilket överensstämmer med vad som proviso- riskt gällt beträffande 1942 års taxering enligt förordningen den 30 december 1941 (nr 991) med särskilda bestämmelser rörande taxeringsförfarandet år 1942.
5 mom. Då länsstyrelsen förordnar om nytt val av ledamöter och suppleanter i särskild taxeringsnämnd på grund därav, att vid valet icke iakttagits be- stämmelsen i 12 Q 1 mom. fjärde stycket första punkten om speciella kvalifi- kationer hos ledamöterna och suppleanterna, skall länsstyrelsen därvid alltid erinra om nämnda bestämmelse. Därutöver skall länsstyrelsen, såvitt möjligt, föreskriva, vilka slag av skattskyldiga som skola väljas och antalet av varje slag. Är fråga om ledamöter och suppleanter i en nämnd, som skall verk— ställa taxering av aktiebolag, ekonomiska föreningar eller rörelseidkare, vilka äro fysiska personer, oskifta dödsbon eller familjestiftelser, kan länsstyrelsen föreskriva, att ett visst antal rörelseidkare, som bedriva inom distriktet allmänt förekommande verksamhet, skola väljas. Rör det sig däremot om ledamöter och suppleanter i en nämnd, som skall taxera enbart ideella föreningar, vissa stiftelser rn. fl., torde det vara svårt eller till och med omöjligt för länssty- relsen att meddela föreskrift om vilket slag av skattskyldiga, som skola väljas. och antalet av varje slag.
9 %. Ordförandeskapet i länsprövningsnämnd och, på grund av bestämmelsen i 7 5 2 mom., i fastighetsprövningsnämnd åvilar innehavaren av landskam-
reraretjänsten. Vid förfall för ordinarie landskamreraren inträder alltså som ordförande den, som är förordnad att uppehålla landskamrerarens befattning, i normala fall länsassessorn, såsom angives i den allmänna motiveringen be- träffande landskontoren.
Länsstyrelse hör till Kungl. Maj:t avgiva förslag å personer, lämpliga att deltaga i länsprövningsnämndens arbete. Enligt bestämmelse i 16 Q 2 mom. i de sakkunnigas förslag till ändring av kungörelsen den 28 september 1928 med vissa föreskrifter rörande taxeringsförfarandet skall länsstyrelse senast den 30 april de år, då ledamöter och suppleanter i länsprövningsnämnd skola utses, avgiva förslag å åtta personer, lämpliga att såsom ledamöter och supp- leanter deltaga i nämndens arbete.
10 %.
Den nuvarande bestämmelsen i 16 ä 1 mom. föreslås överflyttad till 10 &, med vars innehåll den äger närmare sammanhang. Såsom av den allmän— na motiveringen framgår, skola de uppgifter, som tillkomma det nuvarande för ett år i sänder förordnade allmänna ombudet, fullgöras av en ordinarie befattningshavare, Skatteintendenten; likaså skola de biträden, som för när— varande ställas till allmänna ombudets förfogande, bliva ordinarie tjänste— män.
Då protokoll- och längdföring hos riksskattenämnden skola utgöra tjänste- åligganden, har stadgandet i nuvarande 16 ä 1 mom. andra punkten utgått.
12 5.
1 mom. De föreslagna ändringarna överensstämma i huvudsak med mot- svarande bestämmelser i förordningen den 30 december 1941 (nr 991).
2 mom. De sakkunniga föreslå sådan ändring av bestämmelsen om rätt till avsägelse för den, som förut viss tid tjänstgjort såsom medlem i beskatt- ningsnämnd i första instans, att stadgandet i fråga om nämnda tid bringas i överensstämmelse med motsvarande stadgande i kommunallagarna.
3 mom. I detta moment föreslå de sakkunniga införande av bestämmelse om fullgjord skattskyldighet som villkor för behörighet att utöva uppdrag som medlem i beskattningsnämnd. Samma villkor, som enligt 1 mom. gäller för valbarhet till beskattningsnämnd, skall sålunda vara uppfyllt under hela valperioden för att medlem skall äga rätt att utöva sitt uppdrag.
Av de i detta moment enligt dess nuvarande lydelse angivna förhållanden, vilka medföra obehörighet att vara medlem i beskattningsnämnd, hava för närvarande endast omyndighets- och konkurstillstånd sådan verkan. Mo— mentet föreslås ändrat i överensstämmelse härmed.
13 &.
1 mom. Det i andra stycket föreslagna tillägget om val, som föranledes av ändring i distriktsindelningen, är en konsekvens av att ledamöterna i taxeringsnämnd enligt de sakkunnigas förslag väljas för fyra år, under det att indelningen i taxeringsdistrikt verkställes årligen.
2 mom. Ändringen är av redaktionell natur.
14 Q.
1 mom. För närvarande gäller, att då fastighetsprövningsnämnd eller prövningsnämnd behöver åtnjuta biträde av sakkunnig, sådan, då fråga är om biträde åt fastighetsprövningsnämnd, länsprövningsnämnd eller Stock- holms stads prövningsnämnd, förordnas av länsstyrelsen samt, då fråga är om biträde åt mellankommunala prövningsnämnden, utses av nämnden. Med den förändrade ställning, länsprövningsnämnden och fastighetspröv- ningsnämnden komma att intaga enligt förslaget, anse de sakkunniga, att, liksom mellankommunala prövningsnämnden för närvarande, även övriga beskattningsnämnder i andra instans böra äga rätt att själva utse sakkunnig.
15 g.
2 mom. I fråga om de utökade uppgifter, som skola tillkomma vederbö- rande'tjänstemän i stad, där magistrat finnes, samt häradsskrivare beträf- fande uppläggande och förande av inkomstlängd, hänvisas till den allmänna motiveringen och de sakkunnigas förslag till ändring av kungörelsen den 28 september 1928 med vissa föreskrifter rörande taxeringsförfarandet.
16 &.
De sakkunniga hänvisa till vad som anförts under 10 å.
20 å.
- 1 mom. De sakkunnigas förslag om tidigare ingivande av uppgift enligt 18 % föranledes därav, att det förberedande arbetet för den allmänna fastig- hetstaxeringen enligt 58 & föreslås skola påbörjas en månad tidigare än vad nu är fallet.
28 &.
2 mom. En följd av den i första stycket föreslagna bestämmelsen skulle bliva, att deklarationerna från bostadsföreningar och bostadsaktiebolag be- handlades centralt av särskild taxeringsnämnd, medan delägarnas deklara- tioner behandlades av lokal taxeringsnämnd. Emellertid tjäna de uppgifter, som enligt 40 a % skola innehållas i dylik förenings eller dylikt bolags deklaration, även till kontroll å delägarnas deklarationer. För att icke denna kontroll skall omöjliggöras eller i vart fall försvåras, föreslås, att bostads- förening och bostadsaktiebolag skola avgiva deklaration i två exemplar, var- av det ena är avsett för vederbörande lokala taxeringsnämnd i den kommun, där föreningen eller bolaget taxeras till kommunal inkomstskatt.
Utöver vad som yttrats i den allmänna motiveringen är att tillägga, att — i motsats till vad som stadgas i förordningen den 30 december 1941 (nr 991) — rätt till anmaning enligt andra stycket bör tillkomma icke blott ord- föranden i särskild taxeringsnämnd utan även taxeringsintendenten.
Behov av att särskild självdeklaration avgives jämväl inom det län, där allmän självdeklaration avgives, ävensom i flera exemplar kan inträda fram- för allt i de fall, då olika särskilda nämnder inom samma län skola taxera rörelseidkare, som är fysisk person, oskift dödsbo eller familjestiftelse och som driver rörelse inom flera kommuner.
29 Q. 1 mom. Den vidtagna ändringen i momentbeteckningen i det i tredje stycket angivna författningsrummet i förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt har sin grund i den ändring i nämnda författningsrum, som skett genom förordningen den 29 maj 1942 (nr 275).
3 mom. Detta moment överensstämmer i huvudsak med motsvarande be- stämmelse i förordningen den 30 december 1941 (nr 991).
34 %.
De sakkunniga hava ansett, att samma skäl, som föranlett den föreslagna bestämmelsen i 28 ä 2 mom., att deklarationsskyldig, som taxeras av sär- skild taxeringsnämnd, i regel skall avgiva blott en självdeklaration i varje län, även böra medföra, att i denna paragraf omförmälda uppgifter för det fall, att delägare taxeras av särskild taxeringsnämnd, skola avgivas länsvis i stället för kommunvis.
35 &.
2 mom. I en inom första kammaren vid 1942 års riksdag väckt motion, nr 133, har hemställts om viss ändring i 35 och 55 åå, innebärande, att den landskamrerare enligt 35 ä 2 mom-. tillkommande anmaningsrätten borde
gälla även för taxeringsnåmndsordförande. Till stöd härför har bl. a. an- förts, att erfarenheten från det praktiska taxeringsarbetet visat, att mycket ur skattekontrollsynpunkt skulle kunna vinnas, om omvägen över landskam- reraren kunde undvikas. Några de skattskyldigas befogade intressen skulle näppeligen kunna anses bliva trädda för nära genom att även taxerings- nämndsordföranden erhölle sådan anmaningsrätt. En för sin uppgift intres— serad taxeringsnämndsordförande syntes ej —— om icke högst väsentliga olä- genheter härigenom skulle uppstå — böra begränsas i sin verksamhet att åvågabringa rättvis taxering.
Yttranden över motionen hava infordrats från fyra länsstyrelser samt taxeringsnämndsordförandenas riksförbund.
Enligt yttrandena äro meningarna delade rörande behovet av ändrade be- stämmelser på förevarande område. I några yttranden har framhållits, att redan med stöd av gällande bestämmelser beskattningsnämnderna hade möjlighet att verkställa en relativt tillfredsställande kontroll av jordbrukar- nas deklarerade inkomster. Att detta vore möjligt berodde emellertid där- på, att de större uppköparna av jordbruks- och skogsprodukter, såsom an- delsföreningar, andra liknande företag eller sammanslutningar, visat till— mötesgående mot myndigheterna samt frivilligt tillhandahållit dem sådana uppgifter, som befunnits vara erforderliga för kontrollen av jordbrukarnas inkomster. Länsstyrelsen i Västerbottens län har däremot ansett det nuva- rande kontrollsystemet icke vara tillfredsställande. Det hade nämligen visat sig vara förenat med stora svårigheter att utöva en effektiv kontroll i sådana fall, då jordbrukare försålt sina produkter till» privata uppköpare. Samma länsstyrelse har framhållit, att den nuvarande bestämmelsen i 35 ä 2 mom., att anmaning endast kan avse uppgift om belopp, som utbetalts till namn- given näringsidkare, i hög grad hämmade en effektiv kontroll.
Mot den föreslagna ändringen i gällande bestämmelser hava även riktats vissa erinringar. Sålunda hava farhågor uttalats för att ett genomförande av förslaget kunde komma att verka oskäligt betungande för uppgiftsläm- narna, då dessa måhända bleve anmodade att lämna uppgifter på begå- ran av såväl landskamreraren som taxeringsnämndsordföranden.
Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund har yttrat:
»Förbundet finner det visserligen angeläget, att kontroll av de skattskyldigas de- klarationer åstadkommes i den utsträckning, som är möjlig, utan att onödigt be- svära tredje man med avlämnandet av uppgifter, men vill dock ifrågasätta, om den i motionen föreslagna utvägen är den lämpligaste.
Om det i första hand skulle ankomma på taxeringsnämndens ordförande att in- fordra uppgifter från ifrågavarande kategorier utbetalare, synes en viss försening av taxeringsarbetet kunna befaras och som följd därav måhända en sämre och mindre likformig taxering. Företages en ändring i enlighet med motionens yrkande, kan man nämligen rimligtvis vänta, att landskamrerarna i allmänhet överlåta be- styret med anmaningarna på taxeringsnämndsordförandena, enär dess-a ha direkt tillgång till deklarationerna. Naturligtvis måste i så fall tillses, att en viss korrespon— dens finnes mellan landskamrerare och ordförande, så att båda icke begära upplys- ning om samma skattskyldig. Uppgifterna torde därför i huvudsak böra infordras av vederbörande landskamrerare.»
Under erinran, att landskamreraren enligt gällande bestämmelser endast äger begära upplysning beträffande namngiven skattskyldig, har förbundet vidare anfört:
»vDet synes emellertid icke nämnvärt komma att öka tredje mans åliggande, om denna rätt utsträcktes att omfatta alla skattskyldiga av viss kategori inom ett visst område; m. a. o. ordet namngiven bör enligt förbundets åsikt utgå. Redan nu före— kommer i stor utsträckning, att vederbörande ordförande lämnar landskamreraren en förteckning på t. ex. samtliga lantbrukare inom distriktet med anhållan om in- förskaffande av uppgifter om levererad mjölk, spannmål, slaktdjur o. (1. Det inne— bär då ingen ökad börda för vederbörande uppgiftslämnare, om anmaningen i stället gäller för ett visst distrikt.
Vid-tages denna ändring — _ — blir det möjligt för landskamreraren att redan före taxeringsarbetets början införskaffa uppgifter av detta slag. Då kan man också godtaga en utvidgning av anmaningsrätten i förevarande fall för namngiven skatt- skyldig till taxeringsnämndens ordförande såsom ett supplement för den händelse någon genom landskamrerarens försorg införskaffad uppgift skulle visa sig ofull- ständig eller helt saknas.»
Bevillningsutskottet, till vilket motionen hänvisats, har i betänkande, nr 37, bl. a. anfört:
»,I likhet med motionärerna finner utskottet det vara angeläget, att beskattnings— nämnderna äga möjlighet att på ett tillfredsställande sätt kontrollera de skattskyl— digas i deklarationerna lämnade uppgifter angående deras inkomster och utgifter. I sådant hänseende synas gällande bestämmelser beträffande jordbrukarna icke vara fullt ändamålsenliga, ett förhållande som i viss mån sammanhänger med att jord— brukarna icke äro bokföringspliktiga. Såsom i några av de avgivna yttrandena fram— hållits, torde det för närvarande icke vara möjligt att verkställa en fullt effektiv kontroll rörande sådana inkomstbelopp, som jordbrukare erhålla vid försäljning av produkter till andra uppköpare än andelsföreningar och andra liknande företag eller sammanslutningar. Även om omfattningen av den förra försäljningsverksam— heten icke är av samma storleksordning som den senare, synes dock av vikt, att be- skattningsnämnderna äga möjlighet att utan alltför stort besvär förskaffa sig kän— nedom om, vilka skattskyldiga som på nyss antytt sätt försålt sina produkter även— som huru stor deras inkomst därav varit. Huru kontrollen i dylikt fall lämpligen bör ordnas, är utskottet emellertid icke berett att närmare angiva. Ej heller är det för utskottet möjligt att i frågans nuvarande läge bedöma, huruvida gällande be— stämmelser i övrigt på detta område äro i behov av någon ändring. Utskottet får därför förorda, att en mera fullständig utredning av denna fråga verkställes än den som utskottet kunnat företaga. I detta sammanhang vill utskottet understryka nöd- vändigheten av att kontrollföreskrifterna böra vara så utformade, 'att de icke mera än som är nödvändigt för att ernå ett tillfredsställande resultat öka beskattnings- nämndernas redan nu mycket stora arbetsbörda, att dubbelarbete för myndigheter— na undvikes, samt att icke heller rörelseidkarna åläggas en alltför betungande upp— giftsskyldighet. En lämplig avvägning mellan dessa skilda önskemål kan givetvis vara svår att åstadkomma. Vid omprövning av den föreliggande frågan synes böra närmare övervägas vad taxeringsnämndsordförandenas riksförbund anfört i ämnet. Även andra utvägar att nå vad motionärerna åsyfta med sitt förslag böra givetvis göras till föremål för övervägande. Då den föreliggande frågan nära sammanhänger med spörsmålet om beskattningsnämndernas organisation och då detta spörsmål för närvarande är under utredning av särskilda sakkunniga, finner utskottet lämpligt, att ovanberörda fråga tages under övervägande i samband med nyssnämnda ut- redning. Pä grund härav finner sig utskottet icke böra förorda bifall till motionärer—
nas förslag på annat sätt än att frågan bör göras till föremål för närmare utred- ning.)
Riksdagen har i skrivelse, nr 434, under åberopande av bevillningsutskot- tets förenämnda betänkande, som av riksdagen godkänts, anhållit, att Kungl. Maj:t måtte föranstalta om utredning angående förbättring av kontrollen i fråga om jordbrukares deklarationer och därvid beakta, vad i betänkandet ? anförts, samt för riksdagen framlägga de förslag, som av utredningen kun— de föranledas.
På grund härav har Kungl. Maj:t uppdragit åt de sakkunniga att i sam- band med fullgörandet av deras uppdrag verkställa den av riksdagen be- gärda utredningen.
De sakkunniga vilja först erinra om att frågan om förbättring av dekla- rationskontrollen i förevarande avseende tidigare varit föremål för upp- märksamhet. På uppdrag av chefen för finansdepartementet har t. f. under- ståthållaren K. G. A. Sandström år 1941 utarbetat en promemoria med för- slag till åtgärder bl. a. i sådant hänseende. Däri förordas bl. a. att, till för- bättring av kontrollen över jordbrukares deklarationer, uppgifter skulle in- förskaffas från alla andelsmejerier, andelsslakterier, sockerfabriker rn. fl. dylika företag rörande verkställda inköp. Enligt promemorian skulle inom varje län verkställas granskning av sådana företags räkenskaper samt göras anteckning rörande alla, som dit sålt jordbru'ksprodukter, oberoende av var säljaren hade sitt hemvist. Uppgifterna skulle därefter genom länsstyrelsens försorg tillställas vederbörande taxeringsnämnder, respektive andra läns- styrelser. Alternativt ifrågasattes i promemorian att ålägga uppköparna ovill- korlig uppgiftsplikt rörande alla transaktioner av angivet slag, varigenom länsstyrelserna skulle befrias från arbetet med uppgifternas insamlande hos uppköparna.
Över promemorian hava landskamrerarna avgivit yttranden. Av dessa framgår, att möjligheten till infordrande av uppgifter enligt 35 ä 2 mom. taxeringsförordningen begagnats i skiftande utsträckning i de olika länen. I yttrandena tillstyrkas allmänt åtgärder för utvidgning av kontrollmaterialet i denna del. Meningarna äro emellertid delade beträffande frågan, om er- forderliga uppgifter borde insamlas genom granskning av uppköparnas rå- kenskaper eller om det borde åläggas uppköparna att själva avgiva uppgif— terna. Insamlandet av uppgifter genom bokgranskning beräknades medföra en avsevärd ökning av landskontorens arbetsbörda. Å andra sidan uttalas i en del av yttrandena tvivel, om det lämpligen läte sig göra att betunga upp- köparföretag—en med åliggande att själva utarbeta och insända uppgifterna. De flesta yttrandena gå emellertid i den riktningen, att dylik uppgiftsskyl— dighet kunde och borde åläggas företagen.
I proposition nr 351 till 1941 års riksdag under dess höstsession angående förstärkning av taxeringsorganisationen m. 111. har departementschefen be— träffande 'förenämnda förslag anfört, att han icke vore beredd att då för-
orda införande i taxeringsförordningen av bestämmelser om utvidgad 'upp- giftsskyldighet för rörelseidkarna i nu förevarande hänseende. Departe- mentschefen ansåge det emellertid vara angeläget, att den i promemorian förordade utvidgningen av kontrollen å jordbrukares deklarationer inom ramen av de gällande bestämmelserna genomfördes så långt förhållandena medgåve, även om detta innebure en ökning av landskontorens arbete. Om det skulle bliva nödvändigt att av sådan anledning utverka förstärkning av till länsstyrelserna anvisade anslagsmedel, finge frågan därom senare upp- tagas till särskild prövning.
De sakkunniga vilja icke föreslå sådan utvidgning av uppgiftsskyldig- heten enligt 35 g 2 mom., att denna göres obligatorisk. En dylik uppgifts- Dlikt skulle verka alltför betungande för ifrågavarande näringsidkare.
En viss utökning av berörda uppgiftsskyldighet anse de sakkunniga emel— lertid böra äga rum. Såsom av de infordrade yttrandena—över ovannämnda motion framgår, förekommer redan i viss utsträckning, att uppköpare av jordbruks- och skogsprodukter efter anmaning tillhandahålla landskamre- rare eller taxeringsnämndsordförande uppgifter i önskad omfattning för kon- troll av jordbrukarnas inkomster, oberoende av huruvida jordbrukarna i an- maningen namngivits eller ej. I de fall, då näringsidkarna icke namngivits, sker emellertid tillhandahållandet av uppgifterna helt frivilligt; vederbörande är i sin fulla rätt att vägra att tillhandagå taxeringsmyndigheterna med upp- gifter, därest han så finner för gott. Det förekommer också ofta, att i syn— nerhet mindre uppköpare av lantbruksprodukter äro obenägna att lämna uppgifter i större utsträckning, än stadgandet i 35 & 2 mom. ålägger dem. Detta är givetvis icke tillfredsställande. De sakkunniga föreslå därför, att i nämnda författningsrum omförmälda näringsidkare skola vara skyldiga att efter anmaning av taxeringsintendent avlämna uppgift om till andra närings- idkare utbetalade belopp av beskaffenhet, som i författningsrummet sägs, jämte mottagarnas nanm och— adress utan att denne skall behöva i anmaningen namngiva Sistnämnda näringsidkare; taxeringsintendenten skall i följd härav kunna från uppköparen infordra uppgift antingen beträffande samtliga hans leverantörer i visst avseende eller beträffande sådana inom visst område.
Denna utökade rätt att infordra ifrågavarande uppgifter hava de sakkun- niga ansett böra tillkomma endast taxeringsintendent för att erhålla garanti för att nämnda rätt icke användes i andra fall, än då så är erforderligt. Skulle även taxeringsnämndsordförande erhålla sådan rätt, kunde vidare befaras, att uppköpare avfordrades uppgift beträffande samma leverantör av både ordföranden och taxeringsintendenten. Ur arbetssynpunkt torde det även vara mest rationellt, att före taxeringsarbetets början taxeringsintendenten med biträde av personalen å taxeringsavdelningen för länet i dess helhet infordrar de kontrouuppgifter, som anses erforderliga. Vid det möte, som enligt TF 75 % hålles inför landskamreraren med taxeringsnämndsordförandena i länet, hava dessa tillfälle att framställa önskemål rörande den omfattning, i vilken upp— gifter böra införskaffas.
Härutöver anse de sakkunniga, att taxeringsnämndsordförande bör erhålla anmaningsrätt uti ifrågavarande hänseende i så måtto, att han äger infordra uppgift om utbetalda belopp men endast till i anmaningen namngiven annan näringsidkare. Denna anmaningsrätt kan, såsom taxeringsnämndsordföran- denas riksförbund anmärkt, betraktas som ett supplement till den vidsträck- tare, taxeringsintendenten tillerkända anmaningsrätten och bör komma till användning i fall, då beträffande viss näringsidkare genom taxeringsinten— dentens försorg införskaffad uppgift icke föreligger eller är ofullständig. —— Det är givet, att taxeringsintendent bör äga även sistnämnda mera inskränkta anmaningsrätt.
I förevarande moment enligt dess föreslagna lydelse innehålles den in- skränkta, både taxeringsintendent och taxeringsnämndsordförande tillkom- mande anmaningsrätten i första stycket samt den utvidgade, endast taxe- ringsintendenten tillerkända anmaningsrätten i andra stycket.
Utöver den ändring, som föranledes av det ovan anförda, föreslås jämväl viss redaktionell ändring av detta moment.
55 ä.
1 mom. Då fråga är om anmaning, som avses i andra stycket, synes nuva- rande begränsning i rätten att utfärda sådan medföra en onödig omgång. Såsom ytterligare skäl att upphäva denna begränsning tillkommer, att, då de sakkunniga föreslå, att prövningsnämndens arbete skall pågå icke blott under taxeringsåret utan även under tiden till och med den 30 juni året därpå, det kan inträffa, att vederbörande uppköpare byter mantalsskrivningsort under tiden för prövningsnämndsarbetet. Taxeringsintendenten i det län, där vederbörande under taxeringsåret varit mantalsskriven, bör då icke vara för- hindrad att under påföljande år utfärda anmaning av här ifrågavarande slag-
Taxeringsintendents rätt till anmaning i fall, som ovan berörts, får givetvis endast avse leverantör inom det egna länet.
En utsträckning av anmaningsrätten i fall, som avses i momentets första stycke, bör icke ske, då ju vederbörande uppgiftsskyldige icke samtidigt kan tillhandahålla sina räkenskaper åt mera än en taxeringsintendent och taxe- ringsintendenten i det län, där den uppgiftsskyldige har sin hemortskommun, är den, som är bäst lämpad att omhänderhava räkenskapsgranskningen.
58 &. Då landskamreraren föreslås skola vara ordförande i fastighetsprövnings- nämnden, torde det vara lämpligast, att han i stället för länsstyrelsen ombe- sörjer upprättandet av förslag till enhetliga värden och anvisningar för fastig- hetstaxeringen. Därjämte bör landskamreraren avgiva förslag jämväl i de avseenden, i vilka bestämmelserna i 59 ä 1 mom. enligt dess nuvarande lydelse förutsätta, att de vid det där omförmälda sammanträdet närvarande lämna förslag. I praktiken torde landskamreraren avgiva förslag jämväl i nämnda avseenden. Då'de sakkunniga föreslå, att landskamrerarens ovannämnda förslag skola
granskas av riksskattenämnden, måste den tidpunkt, då de förberedande åt- gärderna för beredningsnämndernas och fastighetstaxeringsnämndernas verk- samhet skola taga sin början, bestämmas tidigare än vad nu är fallet. Ovan- nämnda tidpunkt har ansetts böra fastställas till den 15 augusti året näst före taxeringsåret eller en månad tidigare än för närvarande, enär den tid, som måste stå till riksskattenämndens förfogande för dess granskning icke torde kunna understiga en månad. Lika lång tid har — i överensstämmelse med vad som nu i allmänhet torde vara händelsen —— beräknats åtgå för lands- kamreraren att upprätta förslagen.
59 5.
1 och 2 mom. I den allmänna motiveringen har framhållits, att de i dessa moment omförmälda sammanträdena, med landskamrerarens ändrade ställ— ning inom taxeringsväsendet, böra hållas inför honom och icke inför läns- styrelsen.
I fråga om den årliga taxeringen hava de sakkunniga föreslagit, att, sedan sammanträde enligt 75 & hållits inför landskamreraren, denne skall uppgöra förslag till anvisningar för årets taxering, vilka därefter, sedan de granskats av riksskattenämnden, skola prövas och fastställas av länsprövningsnämnden. Det kunde ifrågasättas, huruvida icke även fastighetsprövningsnämnden borde fastställa de av landskamreraren upprättade förslagen till enhetliga värden och anvisningar för fastighetstaxeringen. Viss olikhet råder emellertid mellan sam- manträdena enligt 59 % 1 mom. — och i viss mån enligt 59 ä 2 mom. — å ena, samt enligt 75 å å andra sidan. Sammanträde enligt 59 ä 1 mom. skall ovillkor— ligen hållas, under det att sammanträde enligt 75 & hålles endast, då länsstyrel- sen finner så böra ske. Därjämte hava de vid förstnämnda sammanträden när- varande mera inflytande å de vid sammanträde förekommande ärendenas be- handling än de, som närvara vid sistnämnda sammanträde. Vid sammanträde enligt 59 ä 1 mom. skola de närvarande till ledning för värdesättning av skogs- mark och växande skog fastställa hjälptabell och erforderliga anvisningar ävensom överenskomma om enhetliga grunder för taxeringen i övrigt. I fråga om sammanträde enligt 59 ä 2 inom. gäller i tillämpliga delar detsamma. Sammanträde enligt 75 & hålles däremot enbart för överläggningar rörande taxe- ringsarbetet; stundom kan emellertid förekomma, att verklig överenskommelse träffas om enhetliga normer för den förestående taxeringen. Med hänsyn till sammanträdenas enligt 59 5 1 och 2 mom. sålunda återgivna större betydelse vid fastställandet av anvisningar för taxeringsarbetet har det icke ansetts erforderligt, att därutöver fastighetsprövningsnämnden fastställer sådana an- visningar.
3 mom. Det sammanträde, som, enligt den nuvarande avfattningen av det- ta moment, å landet må av fastighetstaxeringsnämndens ordförande hållas med de av länsstyrelsen och landstinget utsedda ledamöterna i nämnden även- som ordförandena i de till fastighetstaxeringsdistriktet hörande berednings- nämnderna, har av de sakkunniga ansetts vara av den vikt för åstadkom-
mande av en likformig taxering inom fastighetstaxeringsdistriktet, att det- samma föreslagits skola bliva obligatoriskt.
4 mom. Beträffande innehållet i detta moment hänvisa de sakkunniga till den allmänna motiveringen.
62 g.
1 mom. Då ordföranden i fastighetstaxeringsnämnden enligt 59 5 4 mom. har att Övervaka arbetet i beredningsnämnderna inom fastighetstaxerings- distriktet och därvid äger övervara beredningsnämndernas sammanträden, är det tydligt, att beredningsnämndens ordförande vid bestämmande av tid och plats för nämnda sammanträden måste samråda med ordföranden i fastig- hetstaxeringsnämnden.
3 mom. Den i nuvarande 4 mom. omförmälda längden, den s. k. kontroll— längden, föreslås skola avskaffas och de uppgifter, som däri upptagits, före- slås i stället skola införas i fastighetslängden över skattepliktiga fastigheter. Det sammandrag av kontrollängden, som för närvarande insändes till lands- kamreraren, kommer således enligt de sakkunnigas förslag att uppgöras med ledning av ovannämnda fastighetslängd.
I fråga om längdföringen hänvisas i övrigt till de sakkunnigas förslag till ändring i kungörelsen den 28 september 1928 med vissa föreskrifter rörande taxeringsförfarandet.
69 g.
1 och 2 mom. Enligt vad som anförts i den allmänna motiveringen bör fas- tighetstaxeringsnämndens arbete kunna pågå till och med den 31 mars under taxeringsåret. Därvid synas de i 2 mom. omnämnda handlingarna kunna in- sändas till länsstyrelsen redan den 5 april. Ordföranden i fastighetstaxerings- nämnden behöver ju icke hava tillgång till dessa handlingar för att med led- ning därav expediera underrättelser om verkställd avvikelse från deklaration eller uppgift.
3 mom. Fastighetslängderna böra vara att tillgå icke blott för taxerings- intendenten, som föreslås skola övertaga landskamrerarens nuvarande upp- gifter, och fastighetsprövningsnämnden utan även för landskamreraren.
70 g.
1 mom. Det har synts riktigast, att landskamreraren, som enligt försla- get icke intager partsställning, sörjer för införskaffandet av erforderliga ytt- randen från taxeringsintendenten och skattskyldig icke blott över av skatt- skyldig anförda besvär utan även över framställningar, gjorda av taxerings- intendenten eller skattskyldig. Därest yttrandena därtill föranleda, skola, för att vinna så fullständig utredning som möjligt i ärendet, påminnelser infordras från vederbörande. Det bör åligga taxeringsintendenten att åvågabringa för besvärens och framställningarnas prövning eljest erforderlig utredning; mot- svarande uppgift åvilar för närvarande landskamreraren.
Vid granskningsarbetet äger taxeringsintendenten åtnjuta biträte av den personal, som föreslås skola tilldelas landskontoren för att å ei särskild taxeringsavdelning stadigvarande sysselsättas med taxeringsarbetc. Härut- över må han för nämnda arbetsuppgift anlita jämväl landskontorets övriga personal, i den mån den kan frigöras från sitt normala arbete, sant härads- skrivare, som av länsstyrelsen förordnats att biträda honom vid ledningen och övervakandet av taxeringsarbetet. Vid särskild arbetsbelastning bör han — liksom landskamreraren för närvarande _ äga erhålla biträde Åämvål av personer utom länsstyrelsen. Med hänsyn till de särskilda kostnader som äro förenade med anlitande av sistnämnda personer, hör han anmält behovet av sådant biträde hos länsstyrelsen, som efter prövning ställer (rforderlig arbetskraft till hans förfogande.
2 mom. Frågan om rätt att kalla ordförande eller ledamot i fastighets- taxeringsnämnd eller andra i fastighetsvärdering kunniga och erfarna personer att infinna sig vid sammanträde med fastighetsprövningsnämndei för att meddela upplysningar behandlas i 72 g 1 mom.
Nuvarande rätt för länsstyrelsen att inkalla ledamot av fastighetspröv- ningsnämnden före nämndens sammanträde för att meddela upplymingar åt landskamreraren (enligt förslaget taxeringsintendenten) under dennes gransk— ningsarbete har icke ansetts böra bibehållas; ledamot av nämnden. som har att döma i av taxeringsintendenten behandlade mål och ärenden, )ör näm- ligen icke biträda denne vid hans i allmänhet fiskaliska uppgifter.
72 %.
1 mom. Det föreslagna andra stycket utgöres till en del av er bestäm- melse, som hit överflyttats från 70 % 2 mom., enär den berör fastighetspröv- ningsnämndens verksamhet. Ifrågavarande rätt att inkalla vissa personer bör med den ställning, fastighetsprövningsnämnden kommer att få enligt de sak- kunnigas förslag, tillkomma nämnden samt dessutom ordförandeni denna. Sagda personer böra kunna kallas att infinna sig även inför ordföranden i nämnden, då denna icke sammanträder.
Genom återstående delen av andra stycket införes rätt för nämiden och dess ordförande att infordra deklarationer och andra uppgifter, valom i för- ordningen förmäles. Ifrågavarande rätt är en följd av den gransknings- rätt, som tillkommer prövningsnämndens medlemmar och beträffande vil- ken de sakkunniga icke föreslå någon ändring. Berörda rätt är avsedd att komma till användning i sådana fall, då av någon anledning nämnden icke på annat sätt kan erhålla tillgång till erforderligt utredningsmaterial.
Det nya tredje stycket står i samband med de sakkunnigas förslag om in- förande av muntliga förhandlingar inför fastighetsprövningsnämnd Och läns- prövningsnämnd; beträffande denna fråga hänvisas till den allmänna moti- veringen. ” ' '.
2 mom. I fråga om den föreslagna ändrade tidpunkten för avslutande av fastighetsprövningsnämndens arbete hänvisas till den allmänna motiveringen.
Med fastighetsprövningsnämndens ändrade ställning enligt de sakkunni-
gas för—slag bör följa, att ordföranden i stället för länsstyrelsen kallar nämn- den 'till sammanträde. Om ledamot är förhindrad att närvara vid samman— träde med nämnden, bör anmälan härom likaså göras hos ordföranden och icke hos länsstyrelsen, varefter ordföranden inkallar suppleant i hans ställe.
Då taxeringsintendenten skall hava att bevaka det allmännas rätt ligger häri, att han skall icke blott företräda kronans och kommuners m. fl. me- nigheters intressen utan även vaka över att taxeringen blir med skatteför- fattningarna överensstämmande samt likformig och rättvis. Härvid må jäm— föras lydelsen av 70 g 1 mom. första punkten.
3 mom. Då Stockholms stads prövningsnämnd tjänstgör som fastighets— prövningsnämnd för staden och den förra nämndens arbete enligt de sak- kunnigas förslag pågår hela året, har beträffande fastighetstaxeringen en särskild bestämmelse av här intaget innehåll blivit nödvändig.
73 %.
Det nuvarande andra stycket föreslås skola utgå, enär där omförmäld protokoll- och längdföring skall fullgöras såsom tjänsteåliggande av befatt- ningshavare å landskontoret, protokollföringen av länsassessorn och längd- föringen av den eller de tjänstemän, som därtill utses.
Därest fastighetsprövningsnämndens protokoll icke hinner justeras inför nämnden, innan ett sammanträde (vilket kan pågå en eller flera dagar) upp- löses, torde det vara tillräckligt, att justeringen inom en tid, som synes kunna begränsas till åtta dagar efter sammanträdets avslutande, verkställes av ord- föranden ensam.
75 5.
I likhet med sammanträdena enligt 59 g 1 och 2 mom. bör i denna para- graf omförmält sammanträde hållas inför landskamreraren.
Då länsprövningsnämnden på grundval av landskamrerarens förslag, vilka granskats av riksskattenämnden, fastställer anvisningar för taxeringen, vilka skola översändas till taxeringsnämndsordförandena, synes det vara onödigt att dessa erhålla del jämväl av protokoll, som förts vid sammanträde enligt denna paragraf.
76 &.
Dä vissa uppgifter till ledning för taxeringen enligt förslaget skola av- givas senast den 31 januari under taxeringsåret, höra i första stycket om— förmälda längdavskrifter överlämnas inom samma tid.
77 å. .
2 [mom. Särskild taxeringsnämnd skall icke handhava fastighetstaxering och taxering till skogsaccis, enär nämnda taxeringar förutsätta särskild lo- kalkännedom. Sådan nämnd skall däremot verkställa taxering till omsätt- ningsskatt; stadgande härom finnes intaget i de sakkunnigas förslag till änd- ring i förordningen den 13 december 1940 (nr 1000) om allmän omsättnings- skatt.
Någon överflyttning av taxeringsårenden från den för riket gemmsamma taxeringsnämnden till särskild nämnd är icke åsyftad, vilket ävel, för att undanröja all tvekan därom, kommit till uttryck i författningstextm.
I övrigt hänvisas till den allmänna motiveringen.
78 &.
De under (1) och i) föreslagna ändringarna beröras i den allmänna moti- veringen.
Då särskilda taxeringsnämnder föreslås inrättade, kan stundon komma att inträffa, att deklaration eller annan uppgift, som skall överlämnas till ordföranden i särskild taxeringsnämnd, felaktigt kommer ordföranden i lokal taxeringsnämnd tillhanda. Denne har då, på grund av stadgandet unter e), att översända uppgiften till ordföranden i den särskilda taxeringsnännden.
Har person, som skall taxeras av särskild taxeringsnämnd, barn under aderton år, vilket under beskattningsåret haft minst 600 kronors inkomst och därför skall taxeras av lokal taxeringsnämnd, skall ordföranden i den senare nämnden, på grund av bestämmelsen under h), lämna ordförancen i den förra nämnden underrättelse härom, för att icke fadern skall beviljas fa- miljeavdrag för barnet.
Jämväl i andra fall, än i tredje stycket sägs, skall, enligt bestämmel- sen under h), kommunikation uppehållas mellan ordförandena i särskild och lokal taxeringsnämnd.
I fråga om under k) föreslagen ändring beträffande längdföringen hänvi- sas till den allmänna motiveringen och till de sakkunnigas förslag till änd— ring i kungörelsen den 28 september 1928 med vissa föreskrifter rörande taxeringsförfarandet.
80 %.
Den skyldighet att verkställa längdföring, som under angiven förutsättning åvilar kronoombudet, bör icke inskränka sig till sådan längdföring, som förekommer vid taxeringsnämndens sammanträden, utan avse all längdfö- ring. För övrigt synes det de sakkunniga föga lämpligt, att tiden urder sam-
(—
manträdena upptages med längdföring; denna bör verkställas a aman tid.
86 &.
De särskilda taxeringsnämndernas distrikt kunna omfatta antirgen hela länet eller del därav. Med hänsyn härtill böra de av sådan nämnd förda läng- derna upprättas på sätt föreslagits i andra stycket. I övrigt hänvisas beträf- fande längdföringen till de sakkunnigas förslag till ändring i kungörelsen den 28 september 1928 med vissa föreskrifter rörande taxeringsförfarandet.
87 5.
Det föreslagna stadgandet om minsta antalet närvarande medlemmar för beslutförhet i särskild taxeringsnämnd överensstämmer med motsvarande bestämmelse i förordningen den 30 december 1941 (nr 991).
91 g.
1 mom. De här angivna tidpunkterna för insändande av deklarationer, längdavskrifter och övriga handlingar till länsstyrelsen äro avhängiga av de i 88 % föreslagna tiderna för avslutande av taxeringsarbetet.
2 mom. I fråga om dem, som skola hava tillgång till taxeringslängderna, motsvarar den föreslagna bestämmelsen stadgandet i 69 ä 3 mom. Det nu- varande stadgandet om längdernas offentliga framläggande har på skäl, som angivits i den allmänna motiveringen, föreslagits skola utgå.
92 ä.
1 mom. Den föreslagna framflyttningen av tiderna för taxeringsarbetets avslutande samt deklarationers, längders och övriga handlingars insändande till länsstyrelsen medför, att även den tid, inom vilken deklarationer och andra handlingar enligt denna paragraf i dess nuvarande lydelse skola över- sändas till mellankommunala prövningsnämnden (enligt förslaget riksskatte- nämnden), måste framflyttas.
93 &.
Landskamreraren är för närvarande icke blott representant för kronans fiskaliska intressen, utan han har tillika, såsom representant för det allmän— nas intresse, att verka för att taxeringen blir med skatteförfattningarna över- ensstämmande samt likformig och rättvis. Han har därvid att, om anledning föreligger, yrka såväl höjning som sänkning av taxeringen. Taxeringsinten— denten skall i dessa avseenden övertaga landskamrerarens åligganden. För att ytterligare framhäva taxeringsintendentens nyssnämnda uppgift hava de sakkunniga ansett det lämpligt att uttryckligen angiva, att han vid sin gransk- ning av taxeringsmaterialet har att beakta jämväl synpunkten av likformighet och rättvisa i taxeringen. Visserligen skall länsprövningsnämnden jämlikt 109 % vid prövningen av taxeringen tillse, att densamma varder i möjligaste måtto likformig och rättvis. Under nämndens prövning kommer emellertid i huvudsak endast det material, som taxeringsintendenten förelågger den- samma. Det är då så mycket viktigare, att redan denne har sin uppmärksam- het riktad på att taxeringen uppfyller nämnda fordringar.
I femte stycket föreslagen ändring motsvarar den, som föreslås vidtagen i 70 g 1 mom. andra och tredje punkterna.
94 å.
1 mom. Beträffande den föreslagna ändrade lydelsen av detta moment hänvisas till vad som anförts under 70 ä 1 inom. rörande motsvarande änd- ring med avseende å allmän fastighetstaxering.
2 mom. Frågan om rätt att kalla ordförande eller ledamot i taxerings- nämnd att infinna sig vid sammanträde med prövningsnämnden (härmed avses alltså även riksskattenämnden) för att meddela upplysningar behand- las i 95 å.
I fråga om anledningen till att bestämmelsen angående rätt för länssty— relsen att för enahanda ändamål inkalla ledamot av prövningsnämnden före nämndens sammanträde föreslagits skola utgå hänvisas till vad som anförts under 70 ä 2 mom.
95 5.
Det föreslagna andra stycket består delvis av en bestämmelse, som bit över- flyttats från 94 ä 2 mom., enär den berör prövningsnämndens verksamhet. Rörande innehållet i övrigt i detta stycke och i tredje stycket hänvisas till vad som anförts under 72 5 1 mom. i motsvarande delar i fråga om allmän fastighetstaxering. Utöver den rätt, som fastighetsprövningsnämnden eller dess ordförande har att infordra deklarationer och andra uppgifter, tillkom- mer för prövningsnämnden eller dess ordförande rätt att anmana skattskyldig att för granskning tillhandahålla nämnden eller ordföranden sina handels- böcker eller anteckningar om intäkter och utgifter i rörelsen, dock med sam- ma begränsning, som i 55 å ] mom. första stycket stadgas för taxeringsinten- dent.
Då den särskilda prövningsnämnden föreslås avskaffad, utgår paragrafens nuvarande andra stycke.
97 &.
I likhet med vad som gäller i fråga om fastighetsprövningsnämnd erford- ras för beslutförhet hos länsprövningsnämnd, att samtliga ledamöter eller suppleanter för dem äro närvarande.
Första och tredje styckena motsvara 72 g 2 mom. Vad ovan anförts med avseende därå gäller sålunda även här. Därutöver må hänvisas jämväl till motiveringen för 93 %.
97515.
Innehållet i denna paragraf behandlas i den allmänna motiveringen. Det är givet, att även efter taxeringsårets utgång fråga rörande samma års taxering måste kunna väckas och behandlas inför länsprövningsnämnden i fall, då det rör sig om extraordinära besvär och särskilda taxeringsåtgärder i samband med prövningen därav, ansökan om dödsbos befrielse från skatt- skyldighet i visst fall samt besvär över viss påföring av pensionsavgift enligt lagen om folkpensionering.
98 å.
Då, utom taxeringsintendenten, även länsprövningsnämnd och dess ord- förande jämlikt 95 å äga anmana skattskyldig att inkomma med uppgift" eller upplysning, bör tydligen anteckning i protokollet ske jämväl då skatt- skyldig underlåtit att efter anmaning av nämnden eller ordföranden avgiva uppgift eller upplysning.
Tredje stycket föreslås skola utgå av samma skäl, som beträffande den allmänna fastighetstaxeringen föranlett motsvarande förslag i fråga om 73 &.
I fråga om den föreslagna ändringen i det nuvarande fjärde stycket hän- visas till vad som anförts rörande motsvarande ändring i 73 &. Den nu an- givna tidpunkten, den 18 oktober, då protokollet senast skall vara justerat, är icke längre tillämplig, då prövningsnämnden enligt de sakkunnigas förslag skall arbeta under hela året.
För närvarande avslutas ett års ordinarie prövningsnämnds sammanträ- den så tidigt —— i länen den 10 och i Stockholm den 31 oktober — att alla nämndens beslut rörande samma års taxering, vilka innebära, att taxering tillkommit eller ändrats, kunna iakttagas vid debiteringen i uppbördsbok samt kommunal debiterings- och uppbördslängd av samma års kronoutskyl- der, respektive kommunalutskylder. Taxering till följd av beslut, som i an- ledning av besvär enligt 123 & fattas av ordinarie prövningsnämnd efter taxe- ringsårets utgång eller av särskild prövningsnämnd, antecknas icke i nämnda längder, då densamma icke kan påverka debitering i uppbördsbok och som regel ej heller i kommunal debiterings- och uppbördslängd.
Genomföres de sakkunnigas förslag, enligt vilket mål rörande ordinära besvär och framställningar i vissa fall kunna avgöras så sent som den 30 juni året näst efter taxeringsåret, kunna blott beslut, som meddelats senast den 10 (i Stockholm den 31) oktober, påverka debitering i uppbördsbok och, i vanliga fall, i kommunal debiterings- och uppbördslängd. Det kunde därför ifrågasättas, huruvida icke anteckning i taxeringslängd och ändringslängd skulle ske blott av taxering, som tillkommit eller ändrats på grund av sist- nämnda beslut. Beslut rörande årets taxering, som fattats senare, skulle uti ifrågavarande avseende likställas med beslut enligt 123 &. Emellertid hava de sakkunniga ansett, att tillkommen eller ändrad taxering på grund av samtliga beslut rörande ett års taxering, vilka av prövningsnämnd fattas se- nast den 30 juni året näst efter taxeringsåret, bör antecknas i taxeringslängd och ändringslängd. Det synes nämligen lämpligt, att även taxeringar till följd av beslut, som meddelas senare än den 10, respektive den 31 oktober, med hänsyn till det stora antal, det torde komma att röra sig om, samman- föras i sådan gemensam förteckning, som ändringslängden utgör.1 Änd— ringslängd, upptagande sistnämnda taxeringar, skall —— i likhet med vad förhållandet är beträffande ändringslängd, vilken upptager taxeringar på grund av beslut, vilka fattats senast den—10 (31) oktober — översändas till häradsskrivare och magistrat, som har att, då fråga är om tillkommen eller höjd taxering, verkställa erforderlig debitering av kronoutskylder. Är fråga om undanröjande av eller nedsättning i taxering, har länsstyrelsen att verk- ställa den restitution av kronoutskylder, som är en följd av beslutet. Där- jämte skall avskrift av ändringslängd översändas till kommunalstämmans (kommunalfullmäktiges) ordförande samt kommunalborgmästare för vidta— gande av motsvarande åtgärder beträffande kommunalutskylder.
1 Ett annat skäl att i ändringslängd upptaga samtliga tillkomna eller ändrade taxeringar på grund av beslut, vilka rörande ett års taxering av prövningsnämnd fattas senast den 30 juni året därpå, är, att ett dylikt förfarande underlättar upprättandet av det sammandrag över ett års taxering, vilket enligt 33 5 kungörelsen den 28 september 1928 med vissa föreskrifter rörande taxeringsförfarandet skall insändas till statistiska centralbyrån.
Med ovan föreslagna ordning synes anteckning i taxeringslängd och änd- ringslängd böra ske även av tillkommen eller ändrad taxering på grund av beslut, som i anledning av besvär enligt 123 & fattas av prövningsnämnd rörande ett års taxering senast den 30 juni året näst efter taxeringsåret.
De tillkomna eller ändrade taxeringar, vilka icke skola antecknas i taxe- ringslängd och ändringslängd, bliva alltså sådana, som äro en följd av be- slut, som fattats av prövningsnämnden rörande ett års taxering senare än den 30 juni året därpå.
För övrigt hänvisas till de sakkulmigas förslag till ändring i kungörelsen den 28 september 1928 med vissa föreskrifter rörande taxeringsförfarandet.
99 %. Ändringslängderna föreslås — i likhet med taxeringslängderna _ icke vidare skola offentligen framläggas.
101 5.
De sakkunniga hänvisa till vad ovan anförts under 98 % beträffande änd- ringslängd. Utdrag av prövningsnämndens protokoll skall med hänsyn här- till uti ifrågavarande fall översändas endast, såvitt angår beslut, som röran- de ett års taxering fattats senare än den 30 juni året därpå.
102 och 103 åå.
Dessa paragrafer föreslås skola utgå, då samma bestämmelser skola gälla för Stockholms stads prövningsnämnd som för länsprövningsnämnd och med länsprövningsnämnd enligt 2 5 3 mom. förstås jämväl Stockholms stads prövningsnämnd.
104 9.
Den föreslagna ändrade lydelsen motsvarar ändringen i 97 & beträffande länsprövningsnämnd.
104 a %.
Den ändrade lydelsen enligt förslaget motsvarar ändringen i 97 a & be- träffande länsprövningsnämnd.
105 €. I tillämpliga delar gäller vad som anförts under 98 å i fråga om läns- prövningsnämnd. 106 ä. 3 mom. De sakkunniga hänvisa till vad ovan anförts under 101 g.
109 &. Bestämmelsen i 113 5 första stycket enligt dess nuvarande lydelse har med erforderlig redaktionell ändring ansetts böra överföras till denna paragraf. Taxeringsintendenten, respektive Skatteintendenten, bör i fall, som i andra stycket omförmäles, erhålla del av protokollet för att, om han så finner er- forderligt, i vederbörlig ordning yrka ändring i beskattningsnämndens be- slut.
110 5.
Ändringarna stå i samband med de sakkunnigas förslag om muntliga för- handlingar i fastighetsprövningsnämnd och prövningsnämnd, beträffande vilket hänvisas till den allmänna motiveringen.
111 &.
1 och 2 mom. Medlem i fastighetsprövningsnämnd eller prövningsnämnd samt taxeringsintendent, som tidigare i annan egenskap handlagt taxerings- ärende, få därvid anses hava fattat viss ståndpunkt i ärendet, vilket bör medföra, att vederbörande icke i sin förstnämnda egenskap därefter må taga befattning med samma ärende. ,
Är landskamrerare på grund av jäv förhindrad att i fastighetsprövnings- nämnden eller länsprövningsnämnden deltaga i behandlingen av visst taxe- ringsärende, inträder såsom ordförande den befattningshavare, som läns- styrelsen förordnar att i denna del uppehålla landskamreraretjänsten (i nor- mala fall länsassessorn å landskontoret). Är ordföranden i riksskattenämn- den av dylik anledning hindrad att deltaga i handläggningen av visst ärende, utövas ordförandeskapet av vice ordföranden.
112 g.
Sista punkten i paragrafens nuvarande lydelse bör ändras på föreslaget sätt, enär enligt de sakkunnigas förslag i samtliga beskattningsnämnder ordföranden äger deltaga i besluten.
113 5. Första stycket har enligt förslaget överflyttats till 109 &.
115 5.
Då särskild prövningsnämnd föreslås avskaffad, har uttrycket ordinarie prövningsnämnd utbytt-s mot prövningsnämnd.
Enligt 62 å andra stycket kommunalskattelagen och 21 å andra stycket förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt må eftertaxering icke ske senare än fem år efter det år, då taxeringen rätteligen bort äga rum. Enligt de sakkunnigas förslag kan taxering, avseende ett visst är, äga rum icke blott under detta år (taxeringsåret) utan även under tiden till och med den 30 juni året därpå. Dock måste i senare fallet fråga rörande taxeringen väckas före taxeringsårets utgång. Med hänsyn till lydelsen av ovan an- givna författningsrum torde i fråga om eftertaxering med det år, då taxering rätteligen bort äga rum, böra förstås taxeringsåret. Skulle därmed förstås jämväl året näst efter taxeringsåret, skulle detta innebära, att den tid, un- der vilken eftertaxering kunde ske, utsträcktes till sex år efter taxeringsåret. Eftertaxering måste i följd härav, även med den föreslagna utsträckningen av prövningsnämndens arbetsperiod, vara åsatt senast den 31 december fem år efter det taxeringsår, då taxeringen rätteligen bort äga rum. Detta innebär
i förhållande till nuvarande ordning, då eftertaxering icke kan åsättas av särskild prövningsnämnd, en utsträckning av den tid, under vilken eftertaxe- ring kan ske, från den 10 oktober (beträffande mellankommunala pröv- ningsnämnden den 5 oktober och beträffande Stockholms stads prövnings- nämnd den 31 oktober) till och med den 31 december samma år. För sist- nämnda utsträckning av tiden torde emellertid lydelsen av ovannämnda stadganden i kommunalskattelagen och förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt icke lägga hinder i vägen.
119 5.
Besvär, som skola handläggas av riksskattenämnden, torde, för undvikande av onödig omgång, böra ingivas direkt till nämndens kansli. Hava besvären i sådant fall i stället ingivits eller insänts till länsstyrelse, bör gälla vad i fjärde stycket sägs.
I övrigt hänvisas till den allmänna motiveringen.
121 5.
Då besvär över fastighetsprövningsnämnds och prövningsnämnds beslut anföras i olika ordning, har paragrafen föreslagits uppdelad i två moment, av vilka 1 mom. innehåller bestämmelser angående förstnämnda och 2 mom. angående sistnämnda besvär.
I övrigt hänvisa de sakkunniga till den allmänna motiveringen.
122 g.
Besvär över beslut av riksskattenämnden höra, i likhet med besvär till nämnden, ingivas direkt till nämndens kansli.
I fråga om besvär, som inkommit till riksskattenämndens kansli, bör nämn- den, och icke skatteintendenten, fullgöra de uppgifter enligt 2 mom., som beträffande till läns-styrelse inkomna besvär ankomma på länsstyrelsen.
De sakkunniga föreslå, att det nu i 2 mom. tredje stycket andra punkten förekommande uttrycket »med erforderliga upplysningar och erinringar» skall utgå, enär något särskilt yttrande från länsstyrelsen icke synes vara erfor- derligt. Det torde för övrigt icke heller för närvarande förekomma, att läns- styrelse avgiver sådant yttrande.
I övrigt hänvisas till den allmänna motiveringen.
124 g.
2 mom. Vad som anförts i andra stycket under 122 & gäller även här.
134 5.
Det har ansetts lämpligt att här uttryckligen angiva, att taxeringsintenden- ten är skyldig att avgiva förklaring över besvär angående taxering. De sakkunniga hänvisa i övrigt till den allmänna motiveringen.
Utöver vad som anförts i den allmänna motiveringen vilja de sakkunniga hänvisa till sitt förslag till ändring i kungörelsen den 28 september 1928 med vissa föreskrifter rörande taxeringsförfarandet.
145 5.
3 mom. Tidpunkten, då kommun senast har att inkomma med framställ- ning om ersättning enligt 1 mom. 2), såvitt angår allmän fastighetstaxering i länen, föreslås framflyttad till den 15 april, med hänsyn till att fastighets- taxeringsnämndens arbete i länen enligt förslaget kan pågå till och med den 31 mars.
5 mom. Det må erinras om vad som i den allmänna motiveringen anförts därom, att särskild ersättning för arbete för prövningsnämnden icke är av- sedd att utgå till befattningshavare i högre lönegrad än den 18:e.
7 mom. Då prövningsnämnds arbete skall pågå under hela året, synes ifrågavarande uppgift lämpligen böra avse budgetår.
8—11 mom. Bestämmelsen om ersättning åt medlemmar i fastighetspröv- ningsnämnd eller prövningsnämnd, vilka efter kallelse inställt sig före veder- börande nämnds sammanträde för att meddela upplysningar, utgår, då de sakkunniga föreslagit, att rätt till sådan kallelse icke längre skall förefinnas (jfr motiveringen till 70 ä 2 mom. och 94 & 2 mom.).
Ersättning åt ledamot i fastighetsprövningsnämnd och prövningsnämnd för deltagande i sammanträde med nämnden föreslås, såsom i den allmänna motiveringen omnämnes, skola utgå med samma belopp, som för närva- rande tillkommer i 126 ä 2 mom. omförmäld ledamot av kammarrätten för tjänstgöring där.
Särskild ersättning för protokollföring vid sammanträden enligt 59 & 1 eller 2 mom. eller 75 & avses icke vidare skola utgå, enär denna uppgift så- som tjänsteåliggande bör åvila den befattningshavare å landskontoret, som därtill utses.
Särskilt sammanträde med ledamöter av fastighetsprövningsnämnd och prövningsnämnd för protokolljustering skall enligt de sakkunnigas förslag icke vidare förekomma (jfr motiveringen till 73, 98 och 105 åå), vadan stad- gandet om ersättning för närvaro vid dylikt sammanträde utgår.
Det nuvarande 10 mom. föreslås skola utgå, enär med den ändrade ställ- ning, riksskattenämnden och till dess förfogande ställda befattningshavare enligt de sakkunnigas förslag komma att intaga, bestämmelser om ifrågava- rande ersättningar icke synas böra intagas i taxeringsförordningen.
Bestämmelser om resekostnads- och traktamentsersättning åt ordförande och ledamöter i riksskattenämnden samt ledamöter i fastighetsprövnings- nämnd och länsprövningsnämnd föreslås skola intagas i kungörelsen den 19 juni 1942 med tilläggsbestämmelser till allmänna resereglementet.
1 mom. Både av landstings förvaltningsutskott och stadsfullmäktige valda ledamöter i särskild taxeringsnämnd torde för deltagande i nämndens sam— manträden böra åtnjuta ersättning enligt 145 g 8 mom. Enligt förordningen den 30 december 1941 (nr 991) äga blott ledamöter, valda av landstings förvaltningsutskott, rätt till sådan ersättning, medan av stadsfullmäktige valda ledamöter erhålla lägre ersättning. Någon anledning att göra skillnad härvidlag mellan dessa båda slag av ledamöter torde dock icke förefinnas, då båda slagen få anses hava lika kvalificerade arbetsuppgifter.
Övergångsbestämmelserna.
De sakkunniga hava funnit lämpligt föreslå, att förordningen skall träda i kraft den 1 juli 1943, med hänsyn till att prövningsnämndens arbetsår för behandling av ordinära mål och ärenden rörande ett års taxering kan sägas sträcka sig från den 1 juli ett år till och med den 30 juni året därpå. Den första fyraårsperiod, för vilken ledamöter och suppleanter i prövningsnämnden föreslås skola väljas, räkna de sakkunniga också från den 1 juli 1943. Här— till kommer, att till följd av den 'anslagsökning, som ett genomförande av de sakkunnigas förslag förutsätter, det synes vara ändamålsenligt, att för— slaget i sin helhet träder i kraft vid ett budgetårs början.
Förkortningar.
TF = Taxeringsförordningen den 28 september 1928. FT = Kungörelsen den 28 september 1928 med vissa föreskrifter rörande taxeringsförfarandet.
BILAGOR
Bilaga A.
Tablå, utvisande vid 1941 års taxering antalet av aktiebolag avgivna allmänna självdeklarationer och antalet bilagor av angivet slag till självdeklarationer enligt av länsstyrelserna till finansdepartementet lämnade uppgifter.
Allmänna självdekla- rationer, avgivna av aktie- bolag
Bilagor till självdeklara- tioner angå- ende rörelse enligt formu- lär nr 8 a och 9
Allmänna självdekla- rationer, avgivna av aktie- bolag
Bilagor till självdeklara- tioner angå- ende rörelse enligt formu- lär nr 8 a och 9
Stockholm
Södermanland ...... Östergötland ........ Jönköping .......... Kronoberg .......... Kalmar ............. Gotland ............ Blekinge ............ Kristianstad ......... Malmöhus .......... Halland ............ Göteborg och Bohus. . Älvsborg ............
594 520 646 617 843 514 443 269 176 783 2 994 245 3 215 803
4 259 2 075 2 593 4 957 4 505 1 806 2 953 886
1 934 3 335 10 480 2 058 9 029
5 051
1 Uppgift har icke kunnat lämnas.
Skaraborg ........... Värmland ........... Örebro ............. Västmanland ........ Kopparberg ......... Gävleborg .......... Västernorrland ...... Jämtland Västerbotten ........ Norrbotten .......... Summa
Stockholms stad . . . . Totalsumma
319
1 020 464 494 812 1 041 1 074 727 179 376 19 188
6 800 25968
3 210 3 635 3 431 2 342 3 523 3 696 3 284 1 264 1 774 1 394 83 474
Bilaga B.
Förslag till Taxeringslängd över
fastighet, för vilken fastighetsskatt utgöres,
i ......................................................... socken, . .......... . härad,
.. fögderi
och . .. .. lån
för år 19 ......... .
Uppslag .................. % Fastighetens % Åker samt tomt och trädgård
-.' 0
a 5 := m gi ; 5 =; S* % 5 5 a -: Den skatt- & a 2. E 5 g » -. m 4 : skyldige Jordeboks- % = .; Z : a 2 "U och ,;- nu ge,, » , _, sn % 0.5 jordregister- % 5 = & Antal hektar a kronor & 0.3. _U ;:2' namn 5 E'— 2 5' — å: & a 5 2 5 g =- ” 5 »: 'n' — % ”' få '” i? :=- "' få” = __. = 1 2 3 4 b ' 6 | .7 | 8 9 10 11
Fastighetstaxeringsnämndens beslut äro införda med rött bläck, därest de avvika från av bered- ningsnämnden föreslagna värden eller angivna uppgifter. Kolumnerna 1—7 äro gemensamma för jordbruksfastighet och annan fastighet; kolumnerna 8—32 avse jordbruksfastighet; kolumnerna 33—43 avse annan fastighet.
Summa areal i hektar (=kolum- nerna 9, 12, 14, 16, 18 och 22)
Sammanlagt värde, kr.
.M :- N
S Areal 1 hektar
Värde å särskilda förmåner, enligt anteckning i kolumn 32, kr.
Värde å bete, kr. Sammanlagt värde, kr. Areal i hektar
Sammanlagt värde, kr.
Areal i hektar
Sammanlagt värde, kr.
Areal i hektar
Sammanlagt värde, kr.
Areal i hektar
Markvärde
. Obebyvgt om— Bebyggt omrade rå de Antal kvm
Antal kvm a kronor å kronor
mqa .ted amg A
.iaiamiwptmx
w ”: U:, 0.3
..: :;
C. n: = m
.., "I 5
D..
....
7." U' 5
Anteck— ningar
32
Siffer- beteck— ningar
för
Relativ skogstillgång
Medelbonitet
Rotvärde per kbm
Taxeringsvärde
Summa
25 29 30 31
Tomt— och industrivärde, kronor
Skogsvärde, kronor
Jordbruksvärde, kronor (=kolumnerna 10, 13, 15, 17, 19, 20, 21 och 23)
!—
byggnadsvärde ingående
maskinvärde
43
Antecknin gar
42
Taxeringsvärde
Summa
41
Parkvärde
Byggnadsvårde
Markvärde
Bilaga C.
Tablå, utvisande ! vissa avseenden taxeringsmaterialets omfattning åren 1939 och 1940.
(Motsvarande uppgifter hava, där sådana varit tillgängliga, angivits för år 1923 [eller budget- året 1922/23]'.)
1.
Kungl. remis- ser angående
taxerings- . besvär
Besvär till kam- Besvär och an- Besvär och'an— marrätten rörande sökan till länspröv- sökan till särskild taxering ningsnämnd prövningsnämnd
bud-
1939 1940 1939 21923 1939 1940 555528; 1939 1940
23
Stockholms stad . . . . 134 990 645 95 683 '9 612 Stockholm .......... 69 76 258 394 678 '2 819 Uppsala ............ 10 8 112 193 744 42 116 126 Södermanland ...... 40 43 136 256 643 65 125 200 Östergötland ........ 24 23 ' 121 186 ' 796 382 81 933 Jönköping .......... 23 46 133 143 915 67 190 210 Kronoberg ..... —. . . . . 27 12 141 158 612 83 133 *577 Kalmar ............. 18 31 219 182 1 159 313 266 Gotland ............ 8 44 - 41 26 305 39 '191 Blekinge ............ 8 9 116 121 560 630 167 198 Kristianstad ........ 14 24 121 147 662 720 157 163 Malmöhus .......... 79 34 210 399 1 365 1 592 537 803 Halland ............ 61 30 120 163 434 485 539 131 174 Göteborg och Bohus 138 47 328 512 850 1 581 1 580 727 1 058 Älvsborg ............ 47 42 293 276 863 1 384 1 362 366 409 Skaraborg .......... 24 21 215 220 592 892 891 77 236 231 Värmland .......... 33 35 74 238 255 545 1 267 1 071 90 234 '1 258 Örebro ............. 35 18 144 180 122 783 795 886 109 197 237 Västmanland ........ 30 22 121 245 198 668 816 694 66 156 182 Kopparberg ......... 20 13 134 267 377 692 1 307 1 206 229 "2 827 Gävleborg .......... 27 13 75 175 170 502 1 197 978 23 218 193 Västernorrland ...... 140 277 631 540 838 1 877 1 648 50 257 333 Jämtland ........... 22 14 93 224 116 257 906 696 23 167 180 Västerbotten ........ 31 16 59 266 200 335 1 926 1 403 67 332 334 Norrbotten ......... 26 22 88 226 204 352 1 048 828 74 196 205
1 Dessa uppgifter äro hämtade ur 1923 års taxeringssakkunnigas betänkande år 1925 (SOU 1925: 27), sid. 163, 273 ff. —— ' Dessa uppgifter avse endast besvär till prövningsnämnden (an- sökningarna utgöra normalt endast ett mindre antal i förhållande till besvären). — = Häri torde ingå ansökningar om befrielse från värnskatt, vilka endast förekommo under år 1940.
ll.
Tablå, utvisande i vissa avseenden taxeringsmaterlalets omfattning åren 1939 och 1940.
Av lands— I stommar kamreraren hos Landskam— till krigskon- Kestitution nåmosåIR-gaär- Verkställda rerarens" sam- junktu r- pa__grund av ställda yrk an- bokformgs- mantraden skattelängd L ä n ändrad den avseende gransk- med taxe- for narmare taxering annat än blott ningar rmgsnamn- undersoknmg formell rät— der, dagar uppförda telse personer 1939 1940 1939 1940 1939 1940 1939 I 940 1940 Stockholms stad ..... 601 677 477 507 354 130 1 1 7 385 Stockholm .......... 374 342 1 054 755 146 100 4 —— 1 836 Uppsala ............ 161 81 729 652 167 169 3 4 698 Södermanland ....... 126 151 1 234 1 710 195 155 4 — 916 Östergötland ........ 248 269 340 317 38 134 — — 1 373 Jönköping .......... 120 98 554 263 19 34 4 3 1 432 Kronoberg .......... 104 99 289 148 162 120 —— — 381 Kalmar ............. 364 394 946 1 043 36 80 2 1 808 Gotland ............ 43 40 155 169 85 72 14 22 26 Blekinge ............ 86 103 810 863 35 33 1 — 593 Kristianstad ........ 137 151 345 494 44 52 8 1 810 Malmöhus .......... 410 838 647 691 100 147 — — 4 480 Halland ............ 124 103 525 1 194 61 103 1 — 940 Göteborg och Bob us 366 1 759 683 835 232 177 2 — 3 242 Älvsborg ............ 300 538 550 468 99 81 8 —— 5 928 Skaraborg .......... 306 263 405 425 265 110 —— — 1 230 Värmland .......... 252 407 791 1 112 70 50 39 16 1 267 Örebro ............. 127 152 703 194 155 56 5 — 823 Västmanland ........ 119 129 1 261 693 108 142 — — 1 334 Kopparberg ......... 255 628 675 887 105 79 — — 1 150 Gävleborg ........... 183 178 678 966 45 61 1 — 911 ' Västernorrland ...... 240 295 1 202 815 90 85 27 24 519 Jämtland ........... 158 187 492 394 80 92 — — 285 Västerbotten ........ 325 478 750 1 210 192 200 8 — 586 Norrbotten ......... 1 394 921
Tablå, utvisande ! vissa avseenden taxeringsmaterialets omfattning åren 1939 och
(Motsvarande uppgifter hava, där sådana varit tillgängliga, angivits för år 19231.)
Län
I inkomstlängd uppförda skattskyldiga ?
I förmögenhets- längd uppförda skattskyldiga (med beskatt— ningsbar förmö- genhet)
1923 1939 1940
Stockholms stad ..... Stockholm .......... Uppsala ............ Södermanland ....... Östergötland ........ Jönköping .......... Kronoberg .......... Kalmar ............. Gotland ............ Blekinge ............ Kristianstad ........ Malmöhus .......... Halland ............ Göteborg och Bohus Älvsborg ............ Skaraborg .......... Värmland .......... Örebro ............. Västmanland ........ Kopparberg ......... Gävleborg .......... Västernorrland ...... Jämtland ........... Västerbotten ........ Norrbotten ..........
293 720 110 935 52 156 71 307 112 330 78 330 49 463 65 170 14 426 47 476 78 733 223 210 52 265 173 487 108 862 83 223 78 960 85 538 57 901 70 962 93 132 89 358 36 929 49 402 47 093
381 099 136 428 63 699 85 423 137 991 103 562 56 138 87 810 21 404 53 646 101 722 262 836 65 486 236 539 149 063 101 032 105 523 102 649 74 983 104 399 111 159 104 580 50 870 76 072 62 984
390 500 142 978 64 651 88 579 141 966 105 485 57 06 1 90 652 22 225 55 235 104 961 270 010 67 047 244 391 153 415 103 775 105 640 106 990 77 078 104 989 111 582 103 627 50 927 75 466 64 360
1939 1940 29 463 29 097 10 066 10 333
4 959 5 045
5 194 5 289 10 450 10 358
7 688 7 940
3 820 3 867
7 103 7 062
1 706 1 803
3 144 3 150
8 988 9 017 23 305 23 225
4 896 5 022 14 559 ' 14 051
9 425 9 527
8 604 8 821
7 406 7 275
6 498 6 534
5 197 5 294
6 315 6 337
6 335 5 921
4 698 4 547
2 901 2 825 4 158 3 152
1 763 1 809
I fastighetslängd upp- tagna taxeringsenhcter 1923 1939 1940 15 130 29 196 30 334 63 680 88 918 93 663 18 532 22 027 22 947 24 958 30 012 30 840 39 924 47 401 49 445 35 242 47 706 49 591 31 223 36 707 36 518 40 119 47 964 49 004 18 060 16 365 17 245 23 626 30 241 31 115 62 387 75 195 76 912 76 895 97 320 100 175 30 432 35 664 36 846 59 471 78 287 80 611 56 278 69 982 72 713 47 630 52 247 52 128 48 633 60 486 62 237 42 006 48 047 49 335 25 667 28 204 28 158 83 277 66 138 69 356 46 949 55 614 56 448 ' 41 452 56 409 57 026 27 204 34 421 34 712 46 125 51 279 50 404 37 397 48 244 49 2941
1 Dessa uppgifter äro hämtade ur 1923 års taxeringssakkunnigas betänkande år 1925, sid. 270, 271. — ' 1939 och 1940 års uppgifter avse antalet skattskyldiga, för vilka upptagits beskattningsbar inkomst eller taxerat belopp.
Tablå, utvilande i vissa avseenden taxeringsmaterlalets omfattning åren 1939 och
1940. (Motsvarande uppgifter hava, där sådana varit tillgängliga, angivits för år 1923 1.) IV. I skogsaccislängd Bilagor till in— uppförda skatt— Inkomstdeklarationer ” komstdeklara-
_ Län skyldiga tioner I
1 1939 1940 1923 1939 1940 1939 1940 Stockholms stad ............. 2 2 188 236 379 278 388 168 5 -— 3 — Stockholm .................. 2 524 2 160 75 795 139 802 141 952 79 117 83 601 Uppsala .................... 2 006 1 715 36 109 63 731 64 671 29 062 29 371 Södermanland ............... 1 911 1 704 48 894 88 075 90 697 34 315 35 247 Östergötland ................ 3 070 3 010 71 300 146 861 145 047 60 942 61 667 Jönköping .................. 6 706 6 128 54 954 106 035 107 093 53 246 54 436 Kronoberg .................. 6 102 5 086 27 064 50 966 51 938 29 701 30 724 Kalmar ..................... 5 164 4 893 38 635 78 537 81 555 44 628 46 003 Gotland .................... 538 580 9 991 16 894 18 000 10 982 11 778 Blekinge .................... 2 266 2 025 25 454 45 581 46 182 25 313 25 999 Kristianstad ................ 1 981 1 924 54 048 98 760 101 060 58 322 59 788 Malmöhus .................. 419 386 163 907 284 866 288 711 123 136 126 513 Halland .................... 1 335 1 199 25 832 59 661 62 595 31 507 33 023 Göteborg och Bohus ......... 1 496 1 265 117 796 256 298 260 150 91 675 96 896 Älvsborg .................... 5 457 3 899 49 791 121 001 125 180 58 947 60 175 Skaraborg ................... 2 734 2 427 44 712 100 913 103 116 53 094 53 582 Värmland ................... 12 035 8 015 59 184 107 403 107 889 54 578 54 712 Örebro ..................... 3 360 2 574 60 633 100 259 103 357 45 724 45 730 Västmanland ............... 2 155 1 941 47 504 73 321 75 026 29 331 29 251 Kopparberg ................. 7 400 4 232 56 127 108 292 109 099 51 569 52 106 Gävleborg .................. 7 470 5 881 57 741 100 693 100 285 45 568 45 415 Västernorrland .............. 8 134 6 401 44 967 107 525 106 852 52 099 51942 Jämtland ................... 6 065 4 713 14 919 34 764 34 840 20 301 20 343 Västerbotten ................ 12 200 8 682 33 873 68 579 68 468 39 336 40 421 Norrbotten .................. 6 113 3 916 27 907 45 924 49 558 28 525 27 396
1 Dessa uppgifter äro hämtade av 1923 års taxeringssakkunnigas betänkande år 1925, sid. 271. — "' 1939 och 1940 års uppgifter avse antalet allmänna självdeklarationer. — 3 Uppgift har icke kunnat lämnas.
22—427803.
Tablå, utvisande ivissa avseenden taxeringsmaterialets omfattning åren 1939 och
1940. V.
Andra taxerings- Anmaningar att
Underrättelser om avvikelse från dekla—
Län uppgifter deklarera m. rn. ration m. m. 1939 1940 1939 1940 1939 1940 Stockholms stad .......... 827 000 811 000 20 305 24 192 16 934 17 631 Stockholm ............... 196 698 200 686 19 911 19 752 24 256 21 704 Uppsala ................. 84 956 90 274 10 834 15 799 14 386 11 645 Södermanland ............ 121 008 121 223 9 509 10 649 15 956 18 465 Östergötland ............. 158 982 156 458 15 922 16 606 18 310 17 676 Jönköping ............... 117 900 120 426 16 348 16 330 19 484 19 705 Kronoberg ............... 62 484 61 073 11 777 10 017 15 295 14 559 Kalmar .................. 114 023 126 263 20 699 24 607 19 293 21 057 Gotland ................. 25 523 26 296 2 637 4 740 5 850 5 906 Blekinge ................. 81 316 83 446 8 263 8 541 19 426 19 318 Kristianstad ............. 111 121 110 950 16 288 17 974 20 487 21 683 Malmöhus ............... 386 839 388 959 28 982 30 944 52 164 52 711 Halland ................. 70 067 72 725 11 068 11 763 17 396 17 606 Göteborg och Bohus ...... 304 924 315 042 39 889 43 698 56 315 53 129 Älvsborg ................. 174 150 179 803 12 454 12 602 33 426 33 844 Skaraborg ............... 112 218 106 065 20 878 20 426 16 682 16 291 Värmland ............... 205 252 197 631 21 390 21 185 24 544 24 486 Örebro .................. 219 431 228 924 14 977 15 150 21 363 20 991 Västmanland ............. 106 268 101 538 8 927 9 454 14 323 15 148 Kopparberg .............. 194 161 184 973 17 979 18 837 27 079 25 487 Gävleborg ............... 177 288 168 536 15 344 15 583 28 085 26 823 Västernorrland ........... 219 099 216 766 29 473 28 175 29 413 30 020 Jämtland ................ 120 138 119 082 14 086 12 602 19 189 16 307 Västerbotten ............. 262 109 246 644 20 106 20 284 21 877 21 352 Norrbotten .............. 164 073 152 335 8 385 12 222 19 102 21 229
Bilaga D.
Personallörtecknlng lör landskontoren budgetåret 1941/42. ].
Tjänstemän å ordinarie stat
L ä " Lfndr Läns- 553331- 133323- gängs- ige—r tKogr S lååå- ååå.
A 301 A 27 :aklass 2:ak1ass A 15 A 72 A 42 vakt vakt
A 24 A 21 A 73 A 53 Stockholm .......... 1 1 1 1 6 3 8 21 1 3 Uppsala ............ 1 1 1 _ 4 1 1 9 1 1 Södermanland ....... 1 1 1 — 4 1 2 10 1 1 Östergötland ........ 1 1 1 1 5 1 4 14 1 1 Jönköping .......... 1 1 1 1 4 1 2 11 1 1 Kronoberg .......... 1 1 1 — 4 1 1 9 1 1 Kalmar ............. 1 1 1 l 4 1 3 12 1 1 Gotland ............ 1 — 1 — 2 1 — 5 1 1 Blekinge ............ 1 1 1 — 4 1 1 9 1 1 Kristianstad ........ 1 1 1 1 4 1 2 11 1 1 Malmöhus .......... 1 1 1 1 6 2 6 18 1 3 Halland ............ 1 1 1 —— 3 l 1 8 1 1 Göteborg och Bohus 1 1 1 1 5 2 4 15 1 2 Älvsborg ............ 1 1 1 2 4 1 3 13 1 1 Skaraborg .......... 1 1 1 _ 4 1 3 11 1 1 Värmland ........... 1 1 1 1 4 1 2 11 l 1 Örebro ............. 1 1 1 —— 4 1 1 9 1 1 Västmanland ........ 1 1 1 — 4 1 2 10 1 1 Kopparberg ......... 1 1 1 1 4 1 3 12 1 1 Gävleborg .......... 1 1 1 1 4 1 3 12 1 1 Västernorrland ...... l 1 1 1 5 1 4 14 1 1 Jämtland ........... 1 1 1 — 4 1 2 10 1 1 Västerbotten ........ 1 1 1 1 4 '1 3 12 1 1 Norrbotten ......... l 1 1 1 4 1 2 11 1 1 Summa 24 23 24 15 100 28 63 277 24 29
* 1 Landskamrerare äger dessutom uppbära avlöningsförstärkning med visst belopp för är,
nämligen i Stockholms, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län 3500 kronor, i Gotlands län 1500 kronor samt i övriga län 2500 kronor. -— * Det antal biträden, som enligt 1937 års typorganisation placerats å landskontoret; biträdena äro egentligen gemensamma för lands-
kansli och landskontor. »— ” Gemensamma för landskansli och landskontor.
Personaltörteckning för landskontoren budgetåret 1941/42. 11.
Meru fast anställda lcke ordinarie tjänstemän för stadigvarande upp- gllter (hit hänföras arbete med om . . .. . - sättnin sskntten men leken ifter Icke-ordinarie tjänsteman enligt 1937 ars , övrlgtg. unmwhäugame ååå dm
typorgamsation s. k. administrativa försvarsbered— skapen) utöver antalet sådana tjänste- män enligt 1937 års typorganisution.
(Vikarier medräknas icke) 1
_ Läns— Ex- bok— ägg?; Bi— pedi- hål— träde tions- lare
Tele- fo—
. . ,, I'lSt vakta nist
Stockholm ......... Uppsala ........... Södermanland ...... Östergötland ....... Jönköping ......... Kronoberg ......... Kalmar ............ Gotland ........... Blekinge ........... Kristianstad ....... Malmöhus ......... Halland ........... Göteborg och Bohus Älvsborg ........... Skaraborg ......... Värmland ......... Örebro ............ Västmanland ...... Kopparberg ........ G ävleborg ......... Västernorrland ..... Jämtland .......... Västerbotten ....... — Norrbotte n ........ —
Summa 4
H 'J'CDCCGUVGD
|_A
... ...
Ib—HI | I—Ir—Ar—Hwi—AI IHlHl—il [...i QU'HåbhvleW—OÄGOSCDZQQW—CDwP—lGLO—JOEHÄNICD
wwwwwwwwwwwwåcxuwwwwwwmw meWWuÄlewWWOleIWICP—IWNiF—tåwwo
xim—iwmwmm—idwn—ww—ium—l
UD
ullllh-lIllllp—Hlalp—lllllm—
% (OIOMMMMMCCHNwar—lwwril HHHwtcl—lw
Ul p—u—A
9
)— IF [9
65 76 1» w_ av H
1 Uppgifterna hava hämtats ur länsstyrelsernas rapporter till socialdepartementet för 3 och 4 kvar- talen 1941 rörande anställd icke-ordinarie personal utöver sådan personal enligt 1937 års typorganisa- tion. -— ” Beträffande lönegradsplacering, se sid. 244, 245. — 3 Med hänsyn till att länsassessor eller länsbokhållare avdelats för taxeringsändamål hava. utöver nedan angivna antal länsbokhållare, under är 1942 anställts ytterligare följande antal e. länsbokhållare, nämligen: 1 i ettvart av Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Kristianstads, Hallands, Älvsborgs, Skaraborgs, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län samt 2 i vartdera av Malmöhus samt Göteborgs och Bohuslän. — * Med hänsyn till att landskontorist avdelats för taxeringsändamål har, utöver nedan angivna antal landskontorister, under år 1942 anställts ytterligare 1 e. landskontorist i ettvart av Gotlands, Blekinge och Värmlands län. _ " Det antal biträden, som enligt 1937 års typorganisation placerats å landskontoret; biträdena äro egentligen gemensamma för landskansli och landskontor. —— ” Gemen— samma för landskansll och landskontor. — 7 Till förstärkande av deklarationskontrollen hava, ut— över nedan angivna antal taxeringsrevisorer. under är 1942 anställts det antal bokföringsgranskare, som angives ä tablån Bilaga F. — 3 llandskontorist mindre än 1937 års typorganisation medgiver. — 9 Länsstyrelsen har medgivits att för hela budgetåret eller del därav anlita biträde åt taxerings- revisorn. (Detta medgivande har, i förekommande fall, förfallit genom bemyndigandet att anställa under 7) omförmälda bokföringsgranskare.) —— 1" Då l länsbokhållare utöver antalet sådana enligt 1937 års typorganisation anställts, har i stället 1 icke-ordinarie kontorsbiträdesbefattning enligt nämnda organisation icke besatts. — ” Härutöver finnes anställt 1 biträde med halv tjänstgöringstid.
Bilaga E.
Tablå, utvisande storleken av de ersättningar, som jämlikt TF 145 & åmom. utgått
för arbete åt ordinarie prövningsnämnd under åren 1937—1941.
L ä n 1937 1938 1939 1940 1941 Stockholm .............. 23 400 22 900 22 000 17 970 22 420 Uppsala ................ 11 100 9 900 9 100 8 660 9 100 Södermanland ............ 6 100 7 000 7 400 6 120 5 450 Östergötland ............ 8 000 9 200 12 300 7 250 7 080 Jönköping .............. 8 900 8 900 10 700 8 530 10 250 Kronoberg .............. 5 400 4 700 4 800 3 990 4 300 Kalmar .................. 11 800 10 900 12 200 11 020 8 760 Gotland ................. 2 300 2 500 2 000 1 470 1 470 Blekinge ................ 7 600 9 200 9 800 9 750 9 640 Kristianstad ............ 11 500 10 400 13 200 10 270 12 280 Malmöhus .............. 20 900 20 400 15 500 15 870 16 810 Halland ................. 8 800 7 200 9 200 7 410 7 300 Göteborg och Bohus ...... 22 700 23 200 18 700 16 410 17 160 Älvsborg ................ 14 600 15 500 15 100 12 650 12 220 Skaraborg ................ 4 600 6 000 6 300 5 550 3 860 Värmland ................ 12 900 14 600 12 800 8 980 13 040 Örebro .................. 7 200 8 100 8 600 4 490 9 590 Västmanland ............ 9 400 10 500 13 700 9 860 16 850 Kopparberg .............. 10 000 10 100 13 400 13 720 11 040 Gävleborg .............. 12 900 11 200 12 400 11 360 9 550 Västernorrland .......... 13 000 13 600 17 000 10 800 14 750 Jämtland ................ 8 700 9 400 8 300 5 220 7 320 Västerbotten ............ 16 700 19 000 14 200 10 200 9 870 Norrbotten .............. 7 200 6 000 7 400 7 250 5 500
Summa 265 700 270 400 276 100 224 SW 245 610
Tablå, utvisande antal befattningshavare av olika slag å landskontoren
(Uppgifterna avse förhållandena i juni 1942. I några län har arbetet egentligen utförts av svara befattningshavare av angivet antal och slag. Med taxerings—
Icke-ordina- Icke— Icke— rie befatt-
. . Lands— ordinarie . . . ningshavare ordinarie Kansli- Kontors- ordinarie . . * läns- kan" lands' biträde biträde kontors- som mulm"
assessor tång tkon- A 7 A 4 biträde arvode =) orist EO 47 EO 14 EO 4
Icke-
årsar-
antal vo de
Stockholm , 1 5004
3 600 Uppsala , 1 600
Södermanland 2 460
Östergötland ...... Jönköping Kronoberg
Kalmar ............
Gotland Blekinge ..........
Kristianstad
Malmöhus
Halland Göteborg och Bohus
Älvsborg ..........
Skaraborg 1 878
2 400 3 000
1 Örebro ............ 1/3 1 2 400 l 1 500
Värmland ..........
1 Har sedermera slutat sin tjänst. »— ? Egentligen sysselsättes denna befattningshavare till utom biträder en förste expeditionsvakt med vissa handräckningsarbeten under ungefär halva en förste expeditionsvakt under minst 8 månader årligen. -— ” Dessutom biträder en expe-
Bilaga F.
(bortsett irån landskamreraren), vilka utföra taxeringsarbete å tjänstetid. flera personer, än som upptagas i tablån, men den använda arbetskraften har beräknats mot— arbete avses icke arbete med taxering till krigskonjunkturskatt.)
Boäglgreilgsgråglsäare, S Jfämltikt Kungl.bMaj:ts (linslut T 1 , _, . . . . umma ör axeringsar ete un er år otaa faxcrmgsrewsor tgäzgrllääecrsåär' antal 1942 avdelad befattnings- antalet är 1942 befatt— havare befatt— nings- nings- . . havare .. havare arsar— arsar- slag och lone- antal vode antal vode antal grad _ l 1 s (100 .. . 1 % lå (3881 1 6 000 % 10 1 i e. lå; Iéänsassessor % 11 " 1 6 600 II 1 10 200 1 6 600 6 1 Länsbokhållare A 24 7 l 7 200 » [ e. o. Länsbokhållare 1 9 0008 1 7 200 ;” 6 1 1 Ro 19 l 7 1 9 000; i 8888 i 7 3/4 Länsbokhållare A 24 _ rv. 1 s 400å % 8888 l 7 1 Länsbokhållare A 24 3 8 1 7 800 l 6 000 41/3 1 Länsassessor A 27 4131/;; ] l 7 200 [ e.o. Länsbokhållare 5 1 84001 1 7200 1 61/2 1 % EO 19 ) 71/2 1 7800 —— _ 21/2 1 Landskontorist A 15 53% 9 000 l 7 200 32/3 1 Landskontorist A 15 42/3 1 8 mot ä 8 288 i 7 1 Länsbokhållare A 21 s 2 14 400 1 10 800; % lå 200 % 121/2 1 | Länsbokhållare A 24 [ 00 ._ _ 14']: 1 ] e. %. Llaålsbokhallare ] . o ] 9 600 1 6 600 3 l Länsassessor A 27 4 1 3 21600 . e. o. Länsbokhållare I 1 96001 3 19 800 l 13 2 % Eo 19 [ ”15 1 9 sooå % 8 888 ? 51/8 1 Länsbokhållare A 21 61/3 1 6 600 [ e. o. Länsbokhållare 1 9 0008 1 6 000 l 5 1 1 Ro 19 l 6 1 Mooi % 8888 ) 6 1 Landskontorist A 15 7 > 1 9 mot % 8 8% > 8112 1 Länsbokhållare A 24 91/9 1/1. med arbete för taxering till krigskonjunkturskatt och annat landskontorsarbete. — ** Dess- sin tjänstetid. -— * Dessutom biträder juristpersonal under tillhopa ungefär 2 månader samt ditionsvakt under 3/4 av sin tjänstetid. — & Dessutom biträder en expeditionsvakt.
Icke-ordina- rie befatt- ningshavare, som åtnjuter arvode
Icke-
. . rdinari , . . . ordinarie 0 lan ds—e hansh- Kontors- ordinarie
läns- kon- biträde biträde kontors- assessor A 7 A 4 biträde 130 27 tomt Eo 4 Ro 14
Icke— Icke-
årsar—
antal v 0 de
Västmanland ...... . 2 100 Kopparberg ....... . Gävleborg
Västernorrland . . . .
Jämtland .......... 1 1/a Västerbotten — l — —
Norrbotten ........ — 2la — —
* Dessutom biträder en expeditionsvakt under 4 månader årligen. — 2 På grund av ringsarbete.
Bokföringsgranskare,
utöver antalet Jämlikt Kungl. Maj:ts beslut
Taxeringsrevisor ta xeringsreviso rer, 82:12:33 f 01129 ;;xåzääznfgaäggårsfr Zåäåt anställda under b f g
är 1942 e att- havare befatt-
nmgs— nings-
havare havare
årsar— årsar- slag och löne-
antal
vode grad
% (83008 Länsbokhällare A 24
7 200 _ e. o. Länsbokhållare % 7 6 till) ' Ro 19 7288 '- Länsbokhållare A 21 171/,
32288. Länsbokhållare A 21 91/9
e. o. Länsbokhållare s 400 EO 19 i av. 7 800 4 Länsbokhållare A 21 5 7 200 3' 3 — —- 93%
H >— HHHv—p—H—b—H
)—A
kanta juristbefattningar har ännu icke någon jurist kunnat provisoriskt avdelas för taxe—
Tablå, utvisande antal befattningshavare av olika slag
Taxe- Taxe- Taxe- Taxa rings- rings- rings- rings— inten- inten- inspek- inspek- dent dent tör tör A 30 A 27 A 24 A 21
Stockholm
Uppsala ..................................... Södermanland
Östergötland ................................ Jönköping
Kronoberg .................................. Kalmar ...................................... Gotland ..................................... Blekinge ..................................... Kristianstad
Malmöhus ................................... Halland
Göteborg och Bohus ......................... Älvsborg
Skaraborg ................................... Värmland ................................... Örebro ...................................... Västmanland
Kopparberg ................................. Gävleborg ................................... Västernorrland .............................. Jämtland
14
i—HHHHHl—lHl—ll—IHHHHHH
28
* Dessutom är en icke-ordinarie länsassesor (130 27) delvis sysselsatt med taxeringsarbete,
Bilaga G.
& föreslagen ta'xerin'gsavdelning vid landskontoren.
Icke— Icke— . Summa
kon t0_ ordinarie Kansli- Kontors- ordinarie 'Ijaxe- Tnxe- antal rist lands? bitrade bitrade kontors- rlngs- rlngs- befatt- Å lö kontorist A 7 A 4 bltrade rev1sor assrstent nings—
* Eo 14 Bo 4 . havare
:
Lands-
115 9 10 14 12
HHHHHHM txt)—Hm
11
H)— UDHCDwa—HHNJ
HHr—l—li—i
HHHHHHHHHHMMH&HHI HH)—
HMwawHI—dww
gl—h-HNLQMHZOMIQNJLQl—ltclOHHMHtQICHr—lw äwwHwHHIQP—v—l—l'SwwwHHD—tv—lr—nl—lwtotzlv &
ng—AHHHHHl—IHHr—l l—l-llll—HHHHHHHHHH
SF—wawwwwwwm—wm—lme—moowF-w
[9 _,
14
28
Tablå, utvisande föreslagna nya befattningar å landskontoren i anledning av taxe-
Föreslagna nya befattningar
Taxe— ' Taxe- Icke— rings- rings- tåg?: ordinarie Kansli- Kontors-
inspek- inspek- ri st lands- biträde biträde tör tör A 15 kontorist A 7 A 4 A 24 A 21 Ro 14
&: i
Stockholm .......
Uppsala .........
i
Södermanland. . . . Östergötland ..... Jönköping ....... Kronoberg ....... Kalmar ......... Gotland ......... Blekinge ......... Kristianstad ..... Malmöhus ....... Halland ......... Göteborg 0. Bohus Älvsborg ......... Skaraborg ....... Värmland ........
Örebro ..........
b—Hr—Hp—Ay—Al— IHF—IHH)—
HHHI—ll—IIHHI IHHMHHHI HH—Ar—Al—nll—nl—AI
Västmanland ..... Kopparberg ...... Gävleborg ........ Västernorrland . . . Jämtland ........ Västerbotten ..... Norrbotten ......
Summa 23 14 18 1 13
IHHHI ! | p-ap-y—A
r—or—r—l—ny—w—v— l— HHHHl—HHHI
qlwwl—lwl—l—b—t >— p—l—ILOI MHl—lb—ll-AI b—ll—Al—ll— r— )—
[9
1 En befintlig kanslibiträdesbefattning bör överföras till det övriga landskontoret i utbyte 1900 kronor, motsvarande ungefär halva årslönen till en icke—ordinarie landskontorist. — halva årslönen till en landskontorist. Länsbokhällartjänsten av andra klass bör återgå till * Anslaget till avlöningar till icke-ordinarie personal bör minskas med 2400 kronor, mot— ningar till icke-ordinarie personal bör minskas med 1 275 kronor, som använts att delvis avlöna höjas med dels 1700 kronor, motsvarande ungefär ”[a av årslönen till en landskontorist, dels 400 kronor, motsvarande årsarvode till en extra befattningshavare. —— 7 Anslaget till avlöningar till en landskontorist. — & Anslaget till avlöningar till icke-ordinarie personal bör minskas med En kanslibiträdesbefattning bör överföras till det övriga landskontoret, där en kontorsbiträdes— med 2300 kronor, motsvarande ungefär halva årslönen till en icke—ordinarie landskontorist. svarande ungefär 1I:s av årslönen till en landskontorist.
349 Bilaga H.
ringsavdelnings inrättande samt befattningar, som där föreslås till indragning.
Befattningar, som föreslås till indragning Netto— Icke— Icke- Icke- Icke- Icke-ordina- ökning av ordinarie ordinarie ordinarie Kontors- ordinarie rie befatt- antalet be- kontors- Summa länsbok- lands— biträde kontors- ningshavare, Summa fattnings- biträde hållare kontorist A 4 biträde som åtnjuter havare Eo 4 Bo 13 Bo 14 Bo 4 arvode 1 7 —- — —— — 1 (1 500) 1 6 1 3 600 1 5 _ _ _ _ j 1 21 11003 i 2 1 3 1 5 — — —— — 1 (2 400) 1 4 1 7 — — — — * 1 (1 500) 1 6 1 6 — 1 — — — 1 5 __ 3 _ _ _ _ _ __ 23 1 6 1 — — — -— 1 85 1 3 —— — — — — —— 3 1 4 — — _ _. _ _ 44 — 6 -— — — 1 — 1 55 2 10 — — — -— 3 (7 440) 3 7 1 6 — —— -— —— — — 6 3 10 — —— — — 3 (4 740) 3 5 7 2 9 — -— — — — -— 9 1 8 - — — — 1 (1 878) 1 7 l 6 — —— — — 1 (2 400) l 5 1 1500 _ 6 _ _ _ _ i 2 254003 ) 3 '3 1 5 — — — — 1 (2 100) 1 4 2 7 —- — 1 -— — 1 '36 1 6 —- — — — —- —- 6 1 7 — — —— — 2 (4 620) 2 5 —- 3 — — —— — —— — 93 1 6 _ — — —— — — 6 _ 5 __ __ __ _ __ __ 10 5 24 146 1 l 1 1 19 23 123 mot en kontorsbiträdesbefattning. — ? Anslaget till icke-ordinarie personal bör minskas med ” Anslaget till icke-ordinarie personal bör minskas med 2300 kronor, motsvarande ungefär länsbokhållaravdelningen, där en icke—ordinarie länsbokhållartjänst (Eo 19) bör indragas. — svarande årsarvode till en extra befattningshavare under 8 månader. — ” Anslaget till avlö— ett icke-ordinarie kontorsbiträde. — ” Anslaget till avlöningar till icke-ordinarie personal bör ock 800 kronor, motsvarande ungefär 1/4 av årslönen till ett kontorsbiträde, samt minskas med till icke-ordinarie personal bör minskas med 2400 kronor, motsvarande ungefär halva årslönen 900 kronor, motsvarande årsarvode till en extra befattningshavare med halvtidstjänstgöring. befattning bör indragas. -— 9 Anslaget till avlöningar till icke—ordinarie personal bör minskas — 1" Anslaget till avlöningar till icke-ordinarie personal bör höjas med 1 800 kronor, mot—
Bilaga I.
Tablå, utvisande vid 1942 års taxering antalet av taxeringsnämnd till allmän om- sättningsskatt taxerade personer.
Antal per- soner, som taxerats till allmän om- sättnings- skatt
Därav antal personer, som taxerats till skärpt all- män omsätt- ningsskatt (SFS nr 252 är 1941)
Antal per- soner, som taxerats till allmän om- sättnings- skatt
Därav antal personer, som taxerats till skärpt all- män omsätt- ningsskatt (SFS nr 252 år 1941)
Stockholms stad .. Stockholm ........ Uppsala .......... Södermanland . . . . Östergötland ...... Jönköping ........ Kronoberg
Kalmar
Gotland .......... Blekinge ......... Kristianstad ....... Malmöhus ........ Halland ..........
17 387 6 268 3 219 3 548 7 440 6 267 3 760 6 508 1 195 3 501 7 446
15 676 4 586
1 014 247 147 218 317 294 127 232
57 207 224 532 148
Göteborg 0. Bohus Älvsborg .......... Skaraborg ........ Värmland ......... Örebro ........... Västmanland ...... Kopparberg ....... Gävleborg ........ Västernorrland . . . . Jämtland ......... Västerbotten ...... Norrbotten ........
Summa
12 829 7 479 5 226 5 791 4 701 3 436 5 132 5 737 5 836 2 850 3 793 3 168
152 779
442 329 324 287 381 213 289 218 254 1 17 339 223 7 180
taxeringsassistenter.
Tablå, utvisande avlöningsförhållanden för föreslagna taxeringsrevisorer och
Bilaga J.
Taxerings- Taxerings— Taxerings- Taxerings- revisor assistent revisor assistent
L 4 " A 27 Bo 27 531124; Ag?" L a R A 27 Ro 27 31244— Ago"
antal antal antal antal antal antal antal antal Stockholm ....... l — 1 2 Älvsborg ......... 1 — 1 2 Uppsala ......... 1 — — 1 Skaraborg ........ — 1 1 1 Södermanland. . . . 1 —— 1 1 Värmland ........ l — 1 1 Östergötland ..... l — 1 2 Örebro .......... — 1 l 1 Jönköping ....... —— 1 1 1 Västmanland ..... 1 —-— 1 1 Kronoberg ....... — 1 -— 1 Kopparberg ...... 1 _ 1 ] Kalmar . ........ — 1 l 1 Gävleborg ....... — 1 1 1 Gotland .......... — 1 —— — Västernorrland .. l — 1 1 Blekinge ......... — 1 — 1 Jämtland ........ —— 1 — 1 Kristianstad ...... —- 1 1 2 Västerbotten ..... 1 — — 1 Malmöhus ....... 1 —- 2 3 Norrbotten ...... — 1 — 1 Halland ......... 1 — — 1 Summa 12 12 18 32
Göteborg 0. Bohus 4
Innehållsförteckning.
Sid. Skrivelse till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Finansdepartementet ...... 3
Författniugstörslag.
Förslag till förordning om ändring i vissa delar av taxeringsförordningen den 28 september 1928 (nr 379) ...................................................... Förslag till kungörelse om ändring i vissa delar av kungörelsen den 28 septem- ber 1928 (nr 382) med vissa föreskrifter rörande taxeringsförfarandet ...... 33 Förslag till lag om ändrad lydelse av 3 & kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370) ..................................................................... 48 Förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 14 juni 1933 (nr 357) om åsättande i vissa fall av särskilt uppskattningsvärde & fastighet 49 Förslag till kungörelse om ändrad lydelse av 5 & kungörelsen den 14 luni 1933 (nr 358) med vissa föreskrifter för tillämpning av förordningen den 14 juni 1933 (nr 357) om åsättande i vissa fall av särskilt uppskattningsvärde ä fastighet 50 Förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 13 decem- ber 1940 (nr 1000) om allmän omsättningsskatt ................................ 50 Förslag till kungörelse om ändring i vissa delar av kungörelsen den 14 novem- her 1941 (nr 876) med vissa tillämpningsföreskrifter till förordningen den 13 december 1940 (nr 1000) om allmän omsättningsskatt .......................... Förslag till kungörelse om ändrad lydelse av 2 & kungörelsen den 13 december 1935 (nr 606) angående jämkning av den 1 42 5 3 mom. taxeringsförordningen den 28 september 1928 (nr 379) stadgade uppgiftsskyldigheten för vissa utdel- ningar och räntor ............................................... . .............. Förslag till förordning om ändrad lydelse av 5 11 förordningen den 6 augusti 1894 (nr 61) angående mantalsskrivning ........................................ Förslag till kungörelse om ändring i vissa delar av instruktionen den 19 no- vember 1937 (nr 902) för landshövdingarna ] rikets län samt de vid länsstyrel- serna anställda befattningshavarna (landshövdinginstruktion) ............... 54 Förslag till kungörelse om ändrad lydelse av 5 4 uppbördsreglementet för Stock- holm den 17 april 1936 (nr 130) ................................................. 58 Förslag till kungörelse om ändring i vissa delar av instruktionen för över- ståthållarämbetet den 9 september 1938 (nr 597) .............................. 59- Förslag till kungörelse om ändrad lydelse av 5 1 mom. 3 kungörelsen den 13 november 1931 (nr 396) med föreskrifter angående medelsförvaltningen i länen 60 Förslag till kungörelse om ändrad lydelse av 5 3 förnyade instruktionen den 16 maj 1918 (nr 283) för häradsskrivarna ...................................... 61 Förslag till kungörelse om ändring i vissa delar av kungörelsen den 19 juni 1942 (nr 496) med tilläggsbestämmelser till allmänna resereglementet ........ 62
Avdelning [. Beskattningsnämnder för årlig taxering ........................... 63 Kap. 1. Historik .................................................................. 63 5 1. Tiden före tillkomsten av 1861 års bevillningsförordning ............... 63 5 2. Tiden från och med tillkomsten av 1861 års bevillningsförordning intill , tillkomsten av 1902 års förordning om inkomstskatt ................... 72 5 3. 1902 års förordning om inkomstskatt ................................. 77 S 4. 1907 års förordningar angående bevillning av fast egendom samt av in— komst ävensom om inkomstskatt ..................................... 79 5 5. 1910 års förordning om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering 83 5 6. Tiden efter tillkomsten av 1910 års förordning om taxeringsmyndigheter
och förfarandet vid taxering intill tiden för tillkomsten av 1928 års taxeringsiörordning .................................................. 87 % 7. 1928 års taxeringsiörordning .......................................... 96 5 8. Tiden efter tillkomsten av 1928 års taxeringsförordning ................ 112 Kap. 2. Beskattningsnämndernas nuvarande organisation och verksamhet ............ 120 % 1. Taxeringsnämnderna ................................ . ............... 120 % 2. Prövningsnämnderna ................................................ 132 Kap. 3. Gällande regler angående fullföljd av talan mot beskattningsnämndernas beslut 141 5 1. Ordinära besvär. .................................................... 142 5 2. Extraordinära besvär ................................................ 143 A. Enligt 123 5 taxeringsförordningen ............................... 143
Beträffande taxering av fastighet, sid. 143. — Beträffande taxering för
inkomst eller förmögenhet, sid. 144. —— Beträffande taxering fär virke, Sid. 145. — Gemensamma bestämmelser, sid. 145.
B. Enligt 124 a 5 taxeringsförordningen ............................. 146 5 3. Särskilda taxeringsåtgärder i samband med prövning av besvär ........ 147 Kap. 4. De sakkunnigas förslag . .................................................. 148 5 1. Allmänna synpunkter angående beskattningsnämnderna ............... 148 5 2. Förslag till ändrad organisation av taxeringsnämnderna ............... 153
a) Uppdelning av taxeringsnämnderna med hänsyn till taxeringens art,
sid. 153. —— b) Kronoombudets ställning, sid. 163. — 0) Åtgärder för be— "redande av lättnad i laxeringsnämndsordförandenas arbete, sid. 164. —
d) Kontroll ä taxeringsnämndernas arbete, sid. 173. — e) Ändrad man— daltid för ledamöter i taxeringsnämnd, sid. 174. — f) Ytterligare åtgär- der till främjande av taxeringsarbetet i första instans, sid. 175. —
g) Frågan om arvode dl ordförande och kronoombud i taxeringsnämnd, sid. 176. — h) Beräknade kostnader i anledning av den föreslagna om- organisationen, sid. 178.
5 3. Förslag till ändrad organisation av prövningsnämnderna .............. 178 Avdelning II. Beskattningsnämnder för allmän fastighetstaxering .............. 194 Kap. 1. Historik ................................................................. 194
5 1. Tiden före tillkomsten av 1921 års förordning om taxeringsmyndig— heter m. m .......................................................... 194 % 2. 1921 års förordning om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid allmän fastighetstaxering år 1922 ............................................ 200 5 3. 1928 års taxeringsförordning och tiden efter dess tillkomst ............ 207
Motiv.
Sid. Kap. 2. Beskattningsnämndernas nuvarande organisation och verksamhet ............ 212
5 1. Beskattningsnämndernas organisation m. m. .......................... 213
Bercdningsnämnd, sid. 213. — Fastigheisiaxeringsnämnd, sid. 213. _ Fastig- hetsprövningsnämnd, sid. 214.
5 2. Förberedande åtgärder för beredningsnämndernas och fastighetstaxerings- nämndernas verksamhet . ............................................ 215 Förberedande undersökningar och sammanträden, sid. 215. — Avlämnande
av deklarationer och andra handlingar, sid. 217. . Beskattningsnämndemas verksamhet .................................. 218 Beredningsnämnd, sid. 218. -— Fastighetslaxeringsnämnd, sid. 220 — Fastig- hetsprövningsnämnd, sid. 222.
Gällande regler angående fullföljd av talan mot beskattningsnämndernas beslut 224 5 1. Ordinära besvär .................................................... 224 5 2. Extraordinära besvär ................................................ 224
De sakkunnigas förslag . .................................................. 224 5 1. Ledningen av taxeringsarbetet i beskattningsnämnderna i första instans
samt åtgärder för vinnande av ökad effektivitet däri ... . . ............ 224 . Fastighetslängderna .................................................. 231 . Fastighetsprövningsnämnden ......................................... 234 . Andra åtgärder för vinnande av förbättrad fastighetstaxering .......... 235
Avdelning III. Landskontoren .................................................... 237
Kap. 1. Historik ................................................................. 237 Tiden 1634—1718, sid. 237. — Tiden 1719—1809, sid. 238. —— Tiden efter 1809, sid. 239.
Kap. 2. Landskontorens nuvarande organisation och arbetsuppgifter ................ 244 5 1. 1937 års landshövdinginstruktion ..................................... 244 5 2. Länsstyrelsens och landskamrerarens befattning med taxering .......... 251 S. k. partiell ledighet, sid. 251. — Befallningshavarnas d landskontoren arbete till prövningsnämnden, sid. 252. 5 3. Befattningshavarnas å landskontoren uppdrag som ordförande och krono- ombud i taxeringsnämnd ............................................ 256
De sakkunnigas förslag .................................................. . 260
5 1. Personalförändringar å landskontoren i syfte att vinna förbättrat taxe- ringsarbete .......................................................... 260
3) Särskild taxeringsavdelning, sid. 260. — b) Beräknade kostnader i cm-
ledning au den föreslagna organisationen, sid. 279.
. Frågan om särskild utbildning av taxeringstjänstemän ................ 281 . Befattningshavares å landskontor uppdrag såsom ordförande och krono- ombud i taxeringsnämnd .............. . ............................. 285 . Förbud för befattningshavare å landskontor att mot ersättning biträda skattskyldig med upprättande av deklarationer m. m. . ................ 287
Avdelning IV. Åtgärder för vinnande av enhetlighet i rättstillämpningen vid olika beskattningsnämnder .................................................... 288 5 1. Inledning ............... . ........................................... 288 . Organisatoriska åtgärder i Danmark, Norge och Finland .............. 289 . Mellankommunala prövningsnämnden .. .............................. 293 . Andra föreslagna eller vidtagna åtgärder för vinnande av enhetlig taxering 294 . De sakkunnigas förslag ......................... . .................... 296'
Avdelning V. Sammanfattning av beräknade kostnader i anledning av de sak- kunnigas förslag ................................................................ 302
Sid. Avdelning Vl. Specialmotivering till förslaget till förordning om ändring i
vissa delar av taxeringsförordningen den 28 september 1928 (nr 379) ........ 304 Övergångsbestämmelserna, sid. 326. —— Förkortningar, sid. 326. Bilagor.
Bilaga A. Tablå, utvisande vid 1941 års taxering antalet av aktiebolag avgivna allmänna självdeklarationer och antalet bilagor av angivet slag till självdeklarationer enligt av länsstyrelserna till finansdepartementet lämnade uppgifter . .......................... 328 Bilaga B. Förslag tilltaxeringslängd över fastighet, för vilken fastighetsskatt utgöres. . . . 329 Bilaga C. Tablå, utvisande i vissa avseenden taxeringsmaterialets omfattning åren 1939
och 1940: I—V .................................................................... 334 Bilaga D. Personalförteckning för landskontoren budgetåret 1941/42: I, II .............. 339 Bilaga E. Tablå, utvisande storleken av de ersättningar, som jämlikt TF 145 5 5 mom.
utgått för arbete åt ordinarie prövningsnämnd under åren 1937—1941 ............... 341
Bilaga F. Tablå, utvisande antal befattningshavare av olika slag å landskontoren (bort- sett frän landskamreraren), vilka utföra taxeringsarbete å tjänstetid .................. 342 Bilaga G. Tablå, utvisande antal befattningshavare av olika slag å föreslagen taxerings- avdelning vid landskontoren . ............................. ' ......................... 346 Bilaga H. Tablå, utvisande föreslagna nya befattningar å landskontoren i anledning av taxeringsavdelnings inrättande samt befattningar, som där föreslås till indragning .. . . 348 Bilaga [. Tablå, utvisande vid 1942 års taxering antalet av taxeringsnämnd till allmän omsättningsskatt taxerade personer . ................................................ 350 Bilaga J. Tablå, utvisande avlöningsförhållanden för föreslagna taxeringsrevisorer och taxeringsassistenter ................................................................ 351
Systematisk förteckning
(Siffrorna inom klammer beteckna utredningarna nummer i den kronologiska förteckningen.)
.Aliunän lagstiftning. Rättsskipuiug. Fångvård. Strafflagberedningens promemoria med förslag till lag om eftergift av åtal mot mlnderörigaxm. m. [281 Betänkande med förslag till skärpt bestraffning av
. falskdeklamtion m. m. [31] Lag:-ödets utlåtande över lagberedningens förslag till lag ' om aktiebolag m. m. [47]
Statsförfuttnlng. Allmän statsförvaltning.
1938 års penslonssakkunniga. Betänkande med förslag till tjönste- och famlljepenslonsreglementen för arbe- tare i statens tjänst. [8] 1941 års Iärarlönesakkunniga. Betänkande med förslag till folkskolans aviöningsreglemente m. m. [9] Beskuttningsorganlsationssakkunnlgas betänkande med förslag till ändrad organisation av kammarrätten. [18] 1941 ttrs liirorlönesakkunniga. Betänkande med förslag till nvlöningsreglemente för de högre kommunala sko- lorna. [26] Betänkande ang. revision av tjänsteförteckningen i vad avser allmänna civilförvaltningen. Del 2. Byrå.- chefs- och rödstjänster m. m. [30] Del 3. Tjänstebe- nämnlngar. Tjänsteförteckningens uppställning. [46] Förslag rörande tillämpningsföreskrifter till lagen med särskilda bestämmelser ang. stats- och kommunslmyn- digheterno. och deras verksamhet vid krig eller krigs- fara m. m. [42] Beskattninrsorganisatlonssakkunnigas betänkande med förslag till ändrad organisation av beskattningsnämn— derna oeh förstärkning av landskontorens arbetskraft m. m. [49]
Kommunalförvaltn i ng.
Stadsplaneutredningen 1942. 1. Förslag till åtgärder för snabbare handläggning av stadsplane- och tomt- indelningsärenden m. m. [271
Statens och kommunernas finansväsen.
Betänkande med förslag till lag med särskilda bestäm- imålser [än begränsning av vinstutdelning frön aktie- »o oa. Betänkande med förslag till främjande av utskylde- [léeltjalning genom erkända. skatteförmedlingskassor. Kommunalskatteberedningen. Betänkande med förslag till omläggning av den kommunala beskattningen m. m. Del 1. Den kommunala beskattningen. [34] Del 2. Inkomstbeskattnlngen av skogsbruk. [35] Betänkande med förslag rörande åtgärder för främjande '
av sjöfolkets utskyldsbetalning. [37] Betänkande med förslag till förordning om värdesteg- ringsskatt & fastighet. [39] Betänkande ang. finansstatistikens effektivisering. [48] !
Politl.
Betänkande med förslag till branding och brandstadga
m. m. [10 Betänkande med förslag ang. innebörden av begreppet '
polismyndighet i olika författningar m. m. [40] Nationalekonomi och socialpolitik. Promemoria rörande bostadsförsöriningen. [3] Promemoria ang. hyresreglering. [141 Betänkande med utredning och förslag ang. semester '
för hnsmödrar. [19] Utredning ang. värmekostnaden i hyreshus. [20] Statsmakterna. och folkhushhllnlngen under den till
följd av stormaktskriget 19391nträdda, krisen. Del 2. Tiden juli 1940—juni 1941. [25] -Sooialvå.rdskommitténs betänkande. 4. Förslag till änd-
rad bidragsförskottslag m. m. [29] 5. Statistisk nnder- : sökning ang. barnhemmen. [45]
fIiilso- och sjukvård. De yngre sjukhuslakarnas avlöning-, arbets- och b, stadsförhana'ndcn. [4] Betänkande med utredning och förslag ang. barn-” morskeväsondet. [17] '- Förslng till ny lag om behörighet att utöva lökarkonsten m. m. [22] '— Allmiiut näringsväsen.
Fast egendom. Jordbruk med binär-lugar.
Prolmeuågriu med förslag till utvidgad vanhävdslagstift-
n mr.
Betänkande med förslag ang. hushållningssänskapenl organisation och verksamhet m. m. 132] Betänkande ang. jordbrukets byggnadskostnader. [38]. Betänkande ang. åtgärder till stöd för de renskötande lapparna m. m. [41] Betänkande med förslag rörande veterlnärinrättnlugens i Skara. framtida. användning. [43]
Vattenväseu. Skogsbruk. Bergsbruk.
Industri.
Utredning rörande den tekniskt-vetenskapliga forsk- ningens ordnande. 1. Allmänna uppgifter ang. den tek- niskt-vetenskapliga forskningsverksamlletens nuvaran- de litge m. m. — Allmänna synpunkter rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningen. — Erforderliga atgärder för den tekniskt-vetenskapliga forskningens främjande och statens medverkan därvid. [6] 2. För- slag till åtgärder för främjande av den tekniskt-veten- skapliga forskningen på byggnadsomrtidet. [7] 3. För- slag till åtgärder för skogsproduktforskningens ord— nande. [12] Tillägg nr 1 till statliga cement- och betongbestämmel- ser av är 1934. [44]
Handel och sjöfart.
Promemoria med förslag ang. registreringen av landets företagare m. m. [23]
Konuuunikationsvllseu.
Betänkande och förslag ang. förhållandet mellan ar- betsuppgifter och löneställning vid statens järnvägar. Del 4. Järnvägsstyrelsen. [131 Betänkande ang. bilregistrering m. m. [24]
Bank-. kredlt— och peuuiugvliseu.
Försikkrlugsväsen.
Undervisulngsviiseu. Andlig odling i övrigt.
Betänkande med utredning och förslag ang. betygs- sättniugcn ! folkskolan. [il] Betänkande med förslag rörande ändring av gällande bestämmelser i fråga. om prästutbildnlngen. [331 Betänkande med förslag rörande statligt stöd åt, svensk filmproduktion. [36]
Försvarsväsen.
Betänkande med förslag till plan för organisations— arbetet inom försvursväsendet. [1] Betänkande med förslag till lag om vapeufria värn- pliktiga. [lä] Betänkande med förslag rörande dcn centrala förvalt- ningsverksamheten inom försvarsviisondet. [16]
Kyrkoviisen.
Utrikes ärenden. Internationell rätt.
Marcus Boktr.-A.—B.. Sthlm 427803'